Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936

1942-04-21 · 58 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 58 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1942:41, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1942 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26

juni 1936 (nr 373) med vissa bestämmelser örn centralkassor

för jordbrukskredit, m. m., dels ock en i

ämnet väckt motion, utom i vad angår anslag till jordbrukets

kreditkassor.

Genom en den 6 februari 1942 dagtecknad proposition nr 41 har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga vid propositionen fogat förslag

till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med vissa

bestämmelser om centralkassor för jordbrukskredit;

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning örn jordbrukets kreditkassor;

2) förordning angående ändrad lydelse av 35 § förordningen den 26 juni

1931 (nr 280) örn erkända sjukkassor;

dels ock

1) medgiva, att tiden för återställandet till riksgäldskontoret av de svenska

statens obligationer till nominellt belopp av sammanlagt 20,000,000 kronor,

vilka enligt riksdagens medgivande överlämnats till svenska jordbrukskreditkassan

för pantförskrivning såsom säkerhet för lån hos riksbanken, må

utsträckas beträffande hälften av obligationerna till den 1 juli 1946 och beträffande

återstående hälften till den 1 juli 1951;

2) för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under nionde huvudtiteln anvisa
ej

mindre till Jordbrukets kreditkassor: Revision av jordbrukskasserörelsen

m. m. ett anslag av 53,000 kronor;

än även till Jordbrukets kreditkassor: Förvaltningsbidrag till jordbrukskasserörelsen

ett förslagsanslag av 215,000 kronor.

Författningsförslagen äro bilagda detta utlåtande.

I anledning av propositionen har i andra kammaren av herr Pettersson

i Dahl väckts motionen nr 255, vari föreslagits, att avdelningskontor under

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 8 sami. Nr 41.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

centralkassor med en viss omslutning må på särskild framställning och med

Kungl. Maj:ts medgivande bli jämställda med centralkassor.

Propositionen och motionen hava hänvisats, såvitt angår anslagsfrågorna

till jordbruksutskottet och i övrigt till bankoutskottet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda

förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionären andragit till stöd

för sitt yrkande, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen och motionen.

Gällande bestämmelser m. m.

De bestämmelser, som nu reglera jordbrukskasserörelsen, återfinnas i lagen

den 26 juni 1936 (nr 373) med vissa bestämmelser om centralkassor för

jordbrukskredit ävensom förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) om jordbrukets

kreditkassor samt förordningen den 3 juni 1932 (nr 165) angående

rätt för centralkassa för jordbrukskredit att till medlemmar intaga andra

ekonomiska föreningar än jordbrukskassor. Vid upprepade tillfällen ha ändringar

vidtagits i dessa författningar. Särskilt betydelsefulla ändringar ha

genomförts genom författningar den 26 juni 1936 (nr 374 och 375). Vidare

böra nämnas det den 12 september 1930 utfärdade reglementet för svenska

jordbrukskreditkassan (nr 337) samt vissa kungörelser angående överlämnande

till riksbanken av statsobligationer såsom pant för centralkassas förbindelser,

av vilka kungörelser den senaste är utfärdad den 26 juni 1936

(nr 376). I fråga om förvaltningsbidrag åt jordbrukets kreditkassor äro föreskrifter

meddelade i en kungörelse den 13 februari 1931 (nr 17), ändrad genom

en kungörelse den 26 juni 1936 (nr 377).

Beträffande den huvudsakliga innebörden av gällande bestämmelser hänvisas

till den i propositionen (sid. 27—32) lämnade redogörelsen.

Frågan om revision av bestämmelserna för jordbrukskasserörelsen har

varit föremål för utredning genom särskilda sakkunniga. Dessa, vilka antagit

benämningen jordbrukskasseutredningen, ha den 29 januari 1941 framlagt betänkande

med förslag till förordning örn jordbrukets kreditkassor m. m. Betänkandet,

som ej tryckts, åtföljes av ett särskilt yttrande av ledamoten av

utredningen Svensson.

över betänkandet ha yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter och

korporationer.

Allmänna utgångspunkter för förslaget.

Efter att ha framhållit en del synpunkter i anslutning till de uppgifter,

som i betänkandet lämnats beträffande jordbrukskasserörelsens utveckling,

och härvid såsom det icke minst glädjande uttrycket för rörelsens livskraft

hänvisat till att inlåningen från allmänheten ökats i stegrad takt har utredningen

ansett sig som ett sammanfattande omdöme om rörelsens utveckling

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

3

under de senare åren kunna uttala, att rörelsen i stort sett väl fyllt sina uppgifter

samt att den befäst det förtroende, som den åtnjuter hos jordbruksnäringens

utövare.

Trots de huvudsakligen goda erfarenheter, som sålunda vunnits, har det

enligt utredningens uppfattning visat sig, att de författningsbestämmelser,

som reglera verksamheten, lämna rum för erinringar i olika hänseenden.

Med hänsyn bland annat till de nuvarande ovissa ekonomiska förhållandena

har utredningen funnit sig icke böra framlägga förslag om någon genomgripande

omläggning av rörelsen utan nöjt sig med att föreslå sådana

ändringar i gällande bestämmelser, som ansetts särskilt trängande eller som,

även om så icke vore fallet, kunde genomföras utan mera långtgående författningsändringar.

Utredningen har förklarat sig icke göra anspråk på att

med sitt förslag komma med någon slutgiltig lösning beträffande grunderna

för jordbrukskasserörelsen.

Den huvudsakliga innebörden av utredningens förslag är följande.

De nuvarande tre leden inom rörelsen, svenska jordbrukskreditkassan,

centralkassorna och jordbrukskassorna, ha föreslagits skola bibehållas med i

huvudsak oförändrade uppgifter. Jordbrukskreditkassans inflytande på rörelsen

skall emellertid i vissa hänseenden stärkas. Jordbrukskreditkassan

skall i fortsättningen erhålla karaktären av en ekonomisk förening med centralkassoma

som medlemmar.

Nya grunder ha föreslagits i fråga om omfattningen av centralkassornas

inlåning från allmänheten. Dessa grunder ansluta sig i huvudsak till vad

som gäller för sparbankerna.

Beträffande frågan, i vilken utsträckning jordbrukskassorna böra utlämna

primärlån, har utredningen uttalat sig för att någon inskränkning icke bör

göras i kassornas rätt till sådan utlåning. Emellertid böra kassorna i första

hand tillgodose jordbrukarnas behov av driftkredit, och först i den mån för

kasserörelsen tillgängligt kapital därutöver förslår till utlämnande av primärlån,

böra sådana lån beviljas. Bland annat för att icke primärbelåningen

skall befrämjas på bekostnad av övrig utlåning, har utredningen föreslagit

borttagande av nuvarande frihet för primärbelåningen från andelsteckning.

Ali utlåning skall enligt utredningens förslag likställas i detta hänseende.

Lån skall kunna beviljas till belopp av 500 kronor för varje tecknad andel.

För envar andel skall betalas en insats av 5 kronor. Utöver insatserna skall

nytillträdande medlem betala en inträdesavgift av 5 kronor, oavsett kreditens

storlek, vilken avgift fonderas.

Kreditgivningen till jordbruksekonomiska föreningar skall i huvudsak bibehallas

hos centralkassorna. Om centralkassa ej kan ställa tillräcklig kredit

till förfogande, skall emellertid ytterligare erforderlig kredit kunna lämnas

av svenska jordbrukskreditkassan.

I övrigt innefattar utredningens förslag ändringar i åtskilliga, mer eller

mindre väsentliga hänseenden.

De ändringar utredningen föreslagit i gällande bestämmelser ha synts utredningen

vara av den ari, att helt ny författning borde utfärdas. Detta syntes

så mycket mer motiverat, som 1930 års förordning redan förut vid olika

tillfällen varit föremål för mer eller mindre omfattande ändringar, varav

författningens överskådlighet blivit lidande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Bank- och fondinspektionen har i sitt yttrande ansett sig visserligen kunna

i stort sett vitsorda utredningens uttalande, att jordbrukskasserörelsen väl

fyllt sina uppgifter samt att rörelsen befäst det förtroende, som den åtnjöte

hos jordbruksnäringens utövare. Inspektionen har emellertid framhållit, att

man icke finge bortse från att utvecklingen i dylik riktning blivit sådan den

blivit mycket tack vare de goda ekonomiska förhållanden, som varit rådande

på jordbruksområdet och till vilka de av staten vidtagna stödaktionerna

på nämnda område i ej ringa omfattning bidragit. Inspektionen kunde

icke underlåta att framhäva, att utvecklingen, såsom även bestyrktes av

utredningens uttalanden, delvis framgått i banor, som icke varit avsedda

med den nu gällande jordbrukskasselagstiftningen. Jämväl organisationen

av de olika leden inom rörelsen hade ingivit inspektionen starka betänkligheter.

Dessa led måste ha till uppgift sinsemellan att fungera självständigt

men i gemensamt syfte. Principiellt oriktigt måste det då vara att —

såsom fallet vore inom rörelsen -—- i ett övre led, som skulle bland annat

handhava kreditgivningen till ett undre led, styrelsen eller styrelserna till

övervägande del rekryterades av representanter, vanligen verkställande representanter,

för det undre ledet. Även i andra än nu nämnda avseenden

hade, enligt vad inspektionens erfarenheter givit vid handen, mer eller mindre

anmärkningsvärda förhållanden framstått. För den nya lagstiftningen på

området måste det vara en uppgift att i största möjliga utsträckning söka

råda bot mot dylika förhållanden. Lagstiftningens bestämmelser borde därvid

giva en såvitt möjligt klar avgränsning av det område, varinom jordbrukets

kreditkassor finge röra sig. Över huvud borde vid lagstiftningen

samma allmänna synpunkter göras gällande i fråga om jordbrukets kreditkassor

som beträffande andra penninginrättningar.

I detta sammanhang må nämnas, att bank- och fondinspektionen av sist

angivna skäl uttalat sig för att handläggningen av ärenden angående jordbrukskasseväsendet

borde överflyttas från jordbruksdepartementet till finansdepartementet.

Inspektionen har hänvisat till att ärenden rörande affärsbanker,

sparbanker och hypoteksinstitutionen handlades inom sistnämnda

departement. I samma riktning ha även uttalat sig statskontoret, sparbanksinspektionen

och fullmäktige i riksbanken.

Departementschefen har anfört följande:

»Den verksamhet, som utövas av jordbrukskasserörelsen, torde särskilt

under senare åren ha vunnit stor uppskattning bland jordbruksnäringens

utövare. Rörelsen synes i stort sett ha fyllt sina uppgifter på ett tillfredsställande

sätt. Detta hindrar uppenbarligen icke att, såsom bank- och fondinspektionen

framhållit, vissa erinringar kunna framställas mot handhavandet

av verksamheten i ena eller andra hänseendet.

Att frågan örn grunderna för den av jordbrukskasserörelsen utövade

verksamheten ansetts böra bliva föremål för utredning, har främst haft sin

grund i att motstridande meningar gjort sig gällande i fråga örn riktlinjerna

för verksamheten, särskilt beträffande kreditgivningen. Vidare ha nuvarande

bestämmelser om rörelsens kapitalanskaffning lämnat rum för erinringar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

5

ur olika synpunkter. Gällande författningar ha också i andra mer eller mindre

betydelsefulla hänseenden befunnits vara i behov av revision.

Det förslag, som nu framlagts av jordbrukskasseutredningen, synes mig

i huvudsak kunna läggas till grund för nya bestämmelser för jordbrukskasserörelsen.

I likhet med utredningen håller jag före, att gällande förordning

om jordbrukets kredilkassor — vilken genom täta ändringar kommit

att bliva ganska svåröverskådlig — härvid bör ersättas med en helt ny författning.

Vad angår frågan om överflyttande av ärenden angående jordbrukskasseväsendet

från jordbruksdepartementet till finansdepartementet torde detta

spörsmål, som ankommer på Kungl. Maj:ts avgörande, böra göras till föremål

för ytterligare överväganden.»

Jordbrukskasserörelsens allmänna uppgitter.

Med avseende å jordbrukskasserörelsens allmänna uppgifter bar utredningen

framhållit, att rörelsen enligt gällande bestämmelser närmast haft

till uppgift att tillgodose det mindre jordbruket med driftskredit, men att rörelsen,

efter att till en början i stort sett ha hållit sig inom denna ram, sedermera

utvidgat sitt verksamhetsområde. Utredningen har föreslagit borttagande

av ifrågavarande begränsningar ur 1936 års lag med vissa bestämmelser

örn centralkassor för jordbrukskredit.

Utredningen har vidare framhållit, att även i så måtto en utvidgning av

jordbrukskasserörelsens verksamhet ägt rum, som kassorna i allt större utsträckning

vid sidan av driftkrediter ställt till förfogande primärkrediter.

Vid sitt övervägande av de olika förhållanden, som påverka frågan örn

jordbrukskasserörelsens primärbelåning, har utredningen stannat för att icke

föreslå några åtgärder av sådan innebörd, att lånebehövande jordbrukare

skulle betagas frihet att vända sig till den kreditinrättning, som de med hänsyn

till ränteförhållanden eller eljest själva funne det förmånligast att anlita.

Enligt utredningens mening måste emellertid fortfarande fasthållas vid att

jordbrukskasserörelsen i första hand hade att sörja för de kreditbehov, vilkas

tillgodoseende icke ankomme på andra kreditinrättningar, d. v. s. närmast

behovet av driftkredit.

Enligt vad utredningen slutligen anfört hade jordbrukskasserörelsen påtagit

sig även andra uppgifter än på kreditgivningens område. Vid sin inlåning

bade rörelsen sålunda ansett sig böra verka för sparande och god

hushållning på landsbygden, i vilket sammanhang icke minst borde nämnas

arbetet på att underlätta kontanta inköp av förnödenheter av olika slag.

Rörelsen hade överhuvud taget en viktig uppgift att fylla genom upplysningsverksamhet

i ekonomiska ting bland den jordbrukande befolkningen.

Denna verksamhet kunde bli så mycket mer betydelsefull, som rörelsen bär

kunde samarbeta med övriga grenar av ekonomisk föreningsrörelse.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

»I likhet med utredningen anser jag övervägande skäl lala för att den nu

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

stadgade begränsningen av jordbrukskassornas rörelse till att avse mindre

jordbruk borttages. De betänkligheter, som ur riskfördelningssynpunkt skulle

kunna anföras häremot, synas mig sakna större betydelse om, såsom utredningen

föreslagit, i stället en inskränkning göres med avseende å det lånebelopp,

som får beviljas till en och samma låntagare. Jag återkommer härtill

i det följande.

Frågan i vad mån jordbrukskasserörelsen, vid sidan av utlämnandet av

driftkredit, också bör befatta sig med primärlångivning har varit föremål

för mycken diskussion. På de skäl, som anförts av utredningen, anser jag

för min del hinder icke böra föreligga för rörelsen att ställa till förfogande

även primärkredit. Med hänsyn till de möjligheter att tillgodose jordbrukets

behov av primärkredit, som erbjudas av andra kreditinrättningar, bör emellertid

jordbrukskasserörelsens mest angelägna uppgift vara att sörja för att

behovet av driftkredit blir tillgodosett i tillräcklig omfattning och på ett

ändamålsenligt sätt. Jag förutsätter att, därest andra kreditinrättningar kunna

lämna primärkredit på förmånligare villkor än jordbrukskassorna, dessa

ej komma att draga till sig dylik kredit. Utredningens i det följande omnämnda

förslag, att primärlån såsom särskilt säkra placeringar skola kunna

tjäna som grundval för inlåning, torde emellertid vara ägnat att uppmuntra

kasserörelsen till att ge alltför stort utrymme åt primärlångivningen på driftkreditens

bekostnad. Till motverkande härav torde i anslutning till den

ståndpunkt, varåt jag nyss givit uttryck, i den nya jordbrukskasseförordningen

föreskrift böra meddelas därom att kasserörelsen i sin kreditgivning

i första hand har att tillgodose behovet av driftkredit. Däremot torde ur

lagen med vissa bestämmelser om centralkassor för jordbrukskredit — vilken

upptager en del föreskrifter rörande centralkassornas inlåning m. m. —

kunna uteslutas alla föreskrifter, som reglera arten av jordbrukskasserörelsens

kreditgivningsverksamhet.

Av vad jag nu sagt torde följa att hinder icke i och för sig bör anses möta

mot att, såsom egnahemsstyrelsen förutsatt, egnahemslåntagares bottenkredit

är placerad hos jordbrukskassa lika väl som hos annan kreditinrättning.

Jag kan icke finna, att några bärande skäl blivit anförda mot utredningens

förslag, att jordbrukskasserörelsen även skall ha till uppgift att befordra

sparverksamheten på landsbygden. Härutöver torde såsom en allmän

uppgift för rörelsen böra angivas, att den har att främja en sund utveckling

av medlemmarnas ekonomiska förhållanden.»

Organisationsfrågor.

Utredningen har erinrat om att jordbrukets behov av kredit tillgodoses,

förutom av jordbrukskasserörelsen, även av den med statlig grundfond utrustade

hypoteksbanken och det i huvudsak statsägda aktiebolaget jordbrukarbanken.

Utredningen har ansett det kunna ifrågasättas, om icke de uppgifter,

som här avsedda kreditinstitutioner ha sig förelagda, skulle kunna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

7

tillgodoses på ett bättre sätt, om deras arbete samordnades i en eller annan

form. Vid överläggningar, som utredningen hållit med representanter för

lanthypoteksinstitutionen och jordbrukarbanken, ha emellertid dessa ställt

sig avvisande till en sammanslagning av någon av institutionerna med jordbrukskasserörelsen.

Även från deima rörelses sida har man uttalat sig mot

en dylik sammanslagning. Med hänsyn till de betänkligheter, som sålunda

framförts häremot, har utredningen ansett sig icke böra framlägga något

förslag i förevarande syfte. Emellertid har utredningen framhållit önskvärdheten

av att hypoteksinstitutionen och jordbrukskasserörelsen ej släppa tanken

på ett närmare samarbete. Bland annat har utredningen funnit det ligga

nära till hands, att vardera institutionen lämnar lånesökande uppgift angående

de lånemöjligheter, som erbjudas av den andra institutionen.

Utredningen har även upptagit till behandling vissa frågor angående jordbrukskasserörelsens

interna organisation. Utredningen har funnit tveksamt,

huruvida centralkassorna icke lämpligen böra upphöra såsom självständiga

organ och i stället ombildas till avdelningskontor under jordbrukskreditkassan.

Denna skulle då kunna erhålla ett fastare grepp över rörelsen, utan att

därför jordbrukskassornas självständighet behövde lida intrång. En omorganisation

i här avsedd riktning skulle även kunna underlätta en reducering

av administrationskostnaderna. Vidare skulle också rörelsens kapitalanskaffning

kunna befrämjas genom att denna skulle kunna grundas på resurserna

hos rörelsen i dess helhet. Emellertid har utredningen av olika skäl ansett

sig i nuvarande läge böra avstå från att förorda en ombildning av centralkassorna.

Utredningen har ej heller kunnat undgå att taga hänsyn till att

centralkassorna själva i allmänhet synts vara motståndare till en sådan omorganisation.

Såsom framgår av det följande har utredningen likväl föreslagit

vissa åtgärder i riktning mot ökad befogenhet för jordbrukskreditkassan

att öva inflytande på centralkassomas verksamhet.

Såsom ett förbindelseled mellan jordbrukskreditkassan och centralkassorna

har utredningen föreslagit inrättande av ett förvaltningsråd, med vilket

förstnämnda kassa skulle kunna rådpläga i viktigare frågor. Av rådets ledamöter

skall en utses av varje centralkassas styrelse. Två ledamöter skola utses

av sådan sammanslutning för främjande av jordbrukets intressen, som

Kungl. Majit bestämmer. Utredningen har i sistnämnda hänseende närmast

haft i tankarna Sveriges lantbruksförbund.

Enligt utredningens förslag skall jordbrukskreditkassan ombildas till ekonomisk

förening med centralkassorna såsom medlemmar, varvid centralkassorna

skola hava att solidariskt ansvara för jordbrukskreditkassans förbindelser.

Under det att fråga om godkännande av centralkassa för närvarande prövas

av länsstyrelsen i det län, där kassans styrelse har sitt säte, har utredningen

föreslagit, att avgörandet härutinnan skall ankomma på Kungl. Maj :t.

Som skäl för denna ändring har utredningen hänvisat till att centralkassornas

verksamhetsområden i allmänhet omfatta mer än ett län, varför länssty
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

reise enligt nuvarande bestämmelser kan komma att fatta beslut, som rör

kreditgivningen inom annat län. I samband med godkännandet av kassa

böra kassans stadgar fastställas av Kungl. Maj:t. I stadgarna skall bland

annat angivas centralkassans verksamhetsområde. Däremot bör fråga om

tillstånd för centralkassa att inrätta avdelningskontor avgöras av bank- och

fondinspektionen. Sådant tillstånd bör lämnas, när det befinnes kunna vara

till nytta för det allmänna.

Bland övriga reformer med avseende å jordbrukskasserörelsens organisation,

vilka föreslagits av utredningen, må nämnas, att utredningen uttalat

sig för att, liksom för närvarande jordbruksekonomiska föreningar, exempelvis

mejeriföreningar, kunna anslutas till centralkassorna, medlemskap i sådana

kassor även skall kunna medgivas aktiebolag, som bildats med motsvarande

ändamål.

Minsta antalet till centralkassa anslutna jordbrukskassor har föreslagits

skola höjas från 10 till 15 och minsta antalet medlemmar i jordbrukskassa

från 15 till 20.

Utredningen har ansett även andra garantier böra skapas för att icke jordbrukskassor

bibehållas, som icke ha tillräcklig livskraft. I detta hänseende

har utredningen föreslagit att, örn sammanlagda beloppet av jordbrukskassas

inlåning för vederbörande centralkassa och utlåning, sedan fem år förflutit

från jordbrukskassans godkännande, ännu icke uppnått ett belopp av

25,000 kronor eller sedermera understiger detta belopp, godkännandet för

kassan skall kunna återkallas. Enligt vad utredningen upplyst, funnos vid

1939 års utgång 62 jordbrukskassor av sådan ringa storleksordning. Ifrågavarande

föreskrift har föreslagits skola träda i tillämpning först fem år efter

författningens ikraftträdande i övrigt.

Enligt utredningens förslag skall antalet styrelseledamöter i centralkassa

och jordbrukskassa utgöra minst fem samt beträffande centralkassa högst

elva och beträffande jordbrukskassa högst sju.

Slutligen har utredningen föreslagit, att fråga om utseende av verkställande

direktör hos centralkassa skall underställas jordbrukskreditkassan, innan

styrelsen för centralkassan fattar beslut i frågan. Jordbrukskreditkassan

får då tillfälle att i tid underrätta centralkassan om sin uppfattning.

Beslutar styrelsen för centralkassan i strid häremot, skall jordbrukskreditkassans

styrelse ha rätt att vägra att godkänna centralkassans beslut.

Vidare har utredningen hänvisat till att det kan inträffa, att direktör i

centralkassa visar sig olämplig till sådan befattning men centralkassan av

ett eller annat skäl anser sig icke böra skilja honom från befattningen. I

sådana fall skall jordbrukskreditkassans styrelse enligt utredningens förslag

ha befogenhet att förelägga centralkassans styrelse att vidtaga åtgärder för

hans entledigande. I vad mån han därefter under längre eller kortare tid

skall, trots entledigandet, åtnjuta lön, blir beroende av innehållet i förefintligt

avtal mellan centralkassan och direktören.

I anslutning härtill har utredningen för jordbrukskassornas del föreslagit

att, om befattningshavare hos sådan kassa visar sig olämplig för sin be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

9

fattning men kassans styrelse icke vidtager åtgärder för att skilja honom

från denna, styrelsen för centralkassan skall kunna förelägga jordbrukskassans

styrelse att vidtaga åtgärder för hans entledigande.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

»Enligt min mening hade det varit önskvärt, örn utredningen kunnat finna

en positiv lösning av frågan örn ett fastare samarbete mellan jordbrukskasserörelsen

och övriga kreditinrättningar, som bedriva mera betydande utlåning

till jordbruket, i syfte att förbilliga krediten.

Det torde emellertid ej vara möjligt alt i sakens nuvarande läge åstadkomma

en sådan långtgående reform. Utredning bör enligt min mening

igångsättas rörande dessa spörsmål. Att med hänsyn härtill uppskjuta genomförandet

av önskvärda ändringar i bestämmelserna för jordbrukskasserörelsen

anser jag icke lämpligt.

Beträffande kasserörelsens interna organisation delar jag utredningens

uppfattning, alt skäl kunna tala för att — utan att jordbrukskassornas

självständiga ställning påverkas — en viss koncentration sker av jordbrukskreditkassans

och centralkassornas verksamhet. Då emellertid utredningen

icke ansett sig böra framlägga förslag härom, finner jag mig icke nu böra

upptaga denna fråga.

Då förslaget om inrättande av ett förvaltningsråd som förbindelseled mellan

jordbrukskreditkassan och centralkassorna snarast skulle strida mot

tanken på en koncentration av rörelsen och en sådan anordning överhuvud

taget synes onödig och ägnad att komplicera organisationen, kan jag icke biträda

förslaget härom. Ej heller anser jag mig böra förorda att, såsom föreslagits

i en del yttranden, antalet ledamöter av jordbrukskreditkassans styrelse

utökas, vare sig för att förstärka centralkassornas eller det allmännas

inflytande inom styrelsen. Enligt min mening bör styrelsen liksom hittills

utgöras av fem ledamöter, av vilka en utses av Kungl. Majit och en av fullmäktige

i riksgäldskontoret samt övriga tre väljas av centralkassorna.

I enlighet med utredningens förslag torde godkännande av centralkassa

böra meddelas av Kungl. Majit. Härvid bör Kungl. Majit även godkänna

centralkassans stadgar, i vilka bland annat kassans verksamhetsområde

skall vara angivet. I likhet med vad som gäller enligt banklagen, torde fråga

om inrättande av avdelningskontor till centralkassa böra underställas Kungl

Majit. Tillstånd härtill bör lämnas, när det finnes kunna vara till nytta för

det allmänna. Vid tillämpning av denna bestämmelse — vilken ansluter sig till

motsvarande föreskrifter för affärsbanker och sparbanker — böra givetvis

beaktas de jordbrukares intressen, som det åsyftade avdelningskontoret skall

lia att betjäna.

Jag anser mig också kunna biträda utredningens förslag att, lika väl sorn

en jordbruksekonomisk förening, exempelvis en mejeriförening, kan antagas

till medlem av centralkassa, även ett aktiebolag, som bildats med motsvarande

ändamål, skall kunna erhålla medlemskap i sådan kassa. På grund

av vad bank- och fondinspektionen anfört synes det böra förutsättas, att här

avsett aktiebolag är av lokal karaktär. I detta sammanhang vill jag förorda,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

att även sådan förening, som bildats av utövare av trädgårdsskötsel, hönsskötsel

eller fiske, skall betraktas som jordbruksekonomisk förening och

sålunda kunna anslutas till centralkassa.

Vad slutligen angår utredningens förslag, att jordbrukskreditkassan skall

äga vissa befogenheter med avseende å tillsättning och entledigande av verkställande

direktör hos centralkassa samt att centralkassestyrelse skall kunna

påfordra entledigande av befattningshavare hos jordbrukskassa, finnes knappast

anledning att befara, att här avsedd befogenhet att ingripa mot befattningshavare

skall utnyttjas annat än i rena undantagsfall, då det ur rörelsens

gemensamma synpunkt måste anses mindre lyckligt, om befattningshavaren

bibehålies i tjänst. Med denna utgångspunkt kan jag ej finna de

starka betänkligheter befogade, som ifrågavarande förslag väckt på sina

håll. På grund av vad bank- och fondinspektionen anfört torde utredningens

förslag böra kompletteras med en föreskrift, att kassastyrelse, som blivit förelagd

att entlediga befattningshavare, skall vara pliktig att ställa sig sådant

föreläggande till efterrättelse.

Med hänsyn till vad här och i det följande föreslås i fråga örn vissa ökade

befogenheter för jordbrukskreditkassan synes man kunna räkna med att

bank- och fondinspektionens arbete med övervakningen över rörelsen i någon

mån kan lättas.

Beträffande de övriga organisationsfrågor, som berörts av utredningen,

finner jag ej anledning till annan erinran mot vad utredningen föreslagit, än

att högsta antalet styrelseledamöter i centralkassa torde böra bestämmas till

nio.»

Jordbrukskasserörelsens kapitalanskaffning.

Den kapitalanskaffning, som erfordrats för att tillgodose de växande kraven

på lån från jordbrukskasserörelsen, har i huvudsak skett på två vägar,

nämligen dels genom centralkassornas inlåning från allmänheten och dels genom

jordbrukskreditkassans upplåning. Härtill kommer viss rediskontering

i riksbanken.

Enligt nu gällande förordning får centralkassas sammanlagda inlåning å

bankmässiga räkningar icke överskrida ett belopp, motsvarande tre gånger

den ansvarighet, som de till centralkassan anslutna jordbrukskassorna sammanlagt

hava för centralkassans förbindelser. Då så betingas av särskilda

skäl kan likväl Kungl. Majit medgiva, att inlåningen må uppgå till ett belopp,

motsvarande fyra gånger nämnda ansvarighet. Sådant medgivande har

lämnats beträffande vissa centralkassor.

Utredningen har i fråga om gränserna för centralkassornas inlåning förordat,

att de för sparbankerna gällande inlåningsbestämmelserna i stort sett

tagas till förebild för centralkassorna. I detta hänseende har utredningen anfört

följande:

Till grund för inlåningen bör alltså till en början ligga vad centralkassan

har placerat i kontanta penningar, i medel, som för kassans räkning innestå

i jordbrukskreditkassan eller hos riksbanken eller inländskt bankaktiebolag

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr il

11

eller å postgiro eller ock i statens eller hypoteksbanken obligationer. Det torde

icke finnas anledning för centralkassorna att ha medel placerade hos postsparbanken

eller sparbank — sparbankerna ha icke checkräkning — eller i

skattkammarväxlar eller andra skuldförbindelser utfärdade av riksgäldskontoret

och ej heller i andra obligationer än statens och hypoteksbanken. Placering

av eventuella överskottsmedel hos annan centralkassa torde ej ifrågakomma

men däremot att desamma utlånas till jordbrukskreditkassan, som

kan använda dessa för att täcka andra centralkassors kapitalbehov. De för

sparbankerna gällande inlåningsbestämmelserna lia i förevarande del modifierats

i anslutning till vad här anförts.

Att taga särskild hänsyn till primärlånen vid bestämmandet av centralkassornas

inlåningsrätt synes motiverat på grund av den goda säkerhet, varå

dessa lån vila. Å andra sidan kan invändas, att ett gynnande av primärlånen

i förevarande hänseende kan vara ägnat att stödja primärbelåningen på bekostnad

av utlämnandet av driftskredit. Emellertid må erinras örn att utredningen

i det föregående uttalat sig för att skyldighet till andelsteckning även

bör införas såvitt gäller primärlån. Med beaktande härav finner utredningen

avgörande hinder icke möta att vid inlåningsrättens bestämmande tillmäta

primärlånen den betydelse, som synes motiverad på grund av deras säkerhet.

De primärlån, som enligt sparbankslagen få läggas till grund för inlåning,

skola ligga inom femtio procent av fastighets taxeringsvärde. På grund av

de i gällande förordning örn jordbrukets kreditkassor meddelade bestämmelserna

örn andelsteckning räknas däremot såsom primärlån hos jordbrukskasserörelsen

sådana inteckningslån, för vilka säkerheten ligger inom 60

procent av taxeringsvärdet. Detta senare procenttal utgör även den gräns,

som sedan några år tillbaka gäller för hypoteksföreningarnas primärbelåning.

Nu anförda omständigheter synas motivera, att även vid bestämmandet av

centralkassornas inlåningsrätt hänsyn tages till alla lån, som grundas på inteckning

inom 60 procent. Denna höjning i förhållande till vad som gäller

för sparbankerna synes försvarlig med hänsyn till att centralkassorna för sin

inlåning erbjuda den ytterligare säkerhet, som ligger i medlemmarnas ansvarighet

och till vilken icke någon hänsyn i övrigt tages vid inlåningsrättens

bestämmande. Från den nu angivna regeln torde emellertid böra göras det

undantaget att lån mot inteckning i annan fastighet än jordbruksfastighet

— det gäller här närmast lån till jordbruksekonomiska föreningar — skola

kunna medräknas vid inlåningsrättens bestämmande allenast till den del de

ligga inom 40 procent av fastighetsvärdet. De särskilda restriktioner med

avseende å vissa slag av fastigheter, som i övrigt i förevarande sammanhang

upptagits i sparbankslagen, synas icke behöva göras tillämpliga beträffande

centralkassorna.

Att låta fondernas storlek öva inflytande på centralkassornas inlåningsrätt

synes motiverat icke blott med hänsyn till det mått på soliditeten, som

fonderna utgöra, utan även ur den synpunkten att centralkassorna härigenom

uppmuntras till en ökad fondbildning.

I de fonder, som böra medräknas vid bestämmandet av centralkassornas

inlåningsrätt, torde böra inbegripas icke blott centralkassornas reservfonder

utan också de jordbruksekonomiska föreningarnas insatskapital hos dessa

kassor ävensom jordbrukskassornas reservfonder och insatskapital. Insatskapitalen

torde ur inlåningens synpunkt kunna anses innebära ungefär samma

säkerhet som reservfonderna. Att medräkna även jordbrukskassornas

reservfonder och insatskapital synes motiverat med hänsyn lill att det i

varje fall intill gränsen för dessa medel icke torde möta alltför stora svårigheter

att taga i anspråk jordbrukskassornas skyldighet att underkasta sig ut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

taxering samt deras solidariska ansvarighet för centralkassornas förbindelser.

Vid sitt bedömande av frågan, vilket förhållandetal som bör väljas mellan

fonderna och inlåningsrätten — bortsett från den inlåning, som motsvaras

av kontanter och banktillgodohavanden m. m. samt primärlån — bär utredningen

övervägt, om anledning finnes att frångå det relationstal, som

härutinnan gäller för sparbankerna, d. v. s. 1272 gånger fonderna. Detta

relationstal motsvarar en fondtäckning av 8 procent. Även örn det från något

håll skulle göras gällande, att centralkassornas rörelse vöre mera riskbetonad

än sparbankernas, motväges detta av medlemmarnas solidariska ansvarighet

för centralkassornas förbindelser samt de statsobligationer, som

ställts till förfogande som ytterligare säkerhet för dessa förbindelser. Ur en

annan synpunkt sett^ har utredningen övervägt, huruvida centralkassorna

äro i behov av en så vidsträckt inlåningsrätt, som nyss angivits, och örn

icke här avsett förhållandetal borde kunna begränsas från 1272 till förslagsvis

10. Av tillgängliga uppgifter rörande fondernas utveckling under senare

år »kulle man kunna draga den slutsatsen att fondbildningen är i så stark

utveckling, att sistnämnda relationstal skulle vara tillräckligt. Emellertid har

kasserörelsens sammanlagda årsvinst avsevärt nedgått under år 1940, beroende

på ökade avskrivningar å inventarier, minskade statliga förvaltnmgsbidrag

och höjda skatter. Dessa faktorer — och härvidlag framförallt

minskningen i statsbidragens belopp — kunna åtminstone delvis väntas påverka

rörelsens årsvinster även för kommande år. Med hänsyn till vad nu

anförts har utredningen stannat för att föreslå, att centralkassorna i förevarande

hänseende likställas med sparbankerna.

Likaledes torde i huvudsaklig anslutning till vad som gäller för sparbankerna

såsom en kompletterande föreskrift böra stadgas, att centralkassas inlåning,

med avdrag av ett belopp motsvarande centralkassas kassa och de

medel, som för centralkassans räkning innestå hos riksbanken, jordbrukskreditkassan

eller inländskt bankaktiebolag eller å postgiro, i intet fall får

överstiga trettio gånger centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors

fonder och insatskapital.

Utredningen har vidare framlagt förslag örn sådan ändring i förordningen

om erkända sjukkassor, att sådan kassas sjukhjälpsfond skall kunna redovisas

i insättningar hos centralkassa lika väl som i insättningar hos andra kreditinrättningar.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

»Det torde vara en allmän uppfattning, att jordbrukskasserörelsen bör sträva

efter att i största möjliga utsträckning göra sig självförsörjande och oberoende

av upplåning hos andra institutioner. I anslutning härtill bör centralkassornas

inlåning från allmänheten upparbetas. En sådan ökning av inlåningen

bör icke motverkas genom mera restriktiva inskränkningar i kassornas inlåningsrätt,

än som påkallas av hänsyn till insättarnas intressen.

Nuvarande begränsning av inlåningsrätten — som grundas på kassemedlemmarnas

ansvarighet för centralkassornas förbindelser — synes olämplig icke

blott ur den synpunkten att den innebär alltför trånga gränser för inlåningen

utan även med hänsyn till att andra faktorer kunna vara mera förtjänta av

beaktande än ansvarigheten, när det gäller inlåningsrättens bestämmande.

I detta hänseende biträder jag utredningens förslag, att såsom underlag

för centralkassas inlåningsrätt -— i denna bör innefattas även upplåningen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

13

— skall kunna tjäna kassans innehav av kontanter, vissa banktillgodohavanden,

statens och allmänna hypoteksbankens obligationer samt primärlån,

ävensom att dessutom hänsyn skall tagas till fondernas storlek.

Såsom primärlån torde, i enlighet med vad utredningen föreslagit, böra

räknas lån mot inteckningar i jordbruksfastigheter inom 60 procent av taxeringsvärdet.

Utredningen synes mig ha anfört bärande skäl för att gränsen

sättes vid detta procenttal. Det torde saknas anledning att i detta sammanhang

taga ställning till frågan i vad mån denna gränsdragning bör utöva

inflytande på motsvarande bestämmelser för andra penninginrättningar, som

bedriva inlåningsrörelse. Däremot finner jag mig ej kunna tillstyrka den av

utredningen föreslagna avvikelsen från vad som gäller i fråga om sparbankerna,

att inteckningar även i andra fastigheter på landsbygden än jordbruksfastigheter

skulle kunna ligga till grund för inlåning.

Utöver den inlåning, som motsvaras av kontanter, banktillgodohavanden,

obligationer och primärlån, torde centralkassa på sätt utredningen föreslagit

böra få inlåna penningar intill ett belopp av 12 1j2 gånger kassans jämte anslutna

jordbrukskassors fonder och insatskapital. Anledning torde icke finnas att i

förevarande hänseende fastställa ett annat relationstal mellan fonderna och

inlåningen än som gäller för sparbankernas del.

Likaså tillstyrker jag utredningens förslag, att centralkassas inlåning med

avdrag av kontanter och banktillgodohavanden — men inberäknat vad som

motsvaras av obligationer och primärlån — icke skall få överstiga 30 gånger

kassans och anslutna jordbrukskassors fonder och insatskapital. Även här lia

gällande föreskrifter för sparbankerna tagits till förebild.

Det från olika håll framställda förslaget, att rediskontering av spannmålsväxlar

skall få ske oberoende av inlåningsrätten, kan jag ej biträda.

Beträffande den av utredningen föreslagna övergångsbestämmelsen, enligt

vilken centralkassas sammanlagda inlåning under viss tid efter den nya förordningens

ikraftträdande skall få uppgå till — förutom ett belopp motsvarande

kontanter, förut avsedda banktillgodohavanden och obligationer samt

primärlån — 15 gånger centralkassans och anslutna jordbrukskassors fonder

och insatskapital, synes det angeläget att centralkassa icke kan utnyttja

ifrågavarande övergångsbestämmelse till en sådan ansvällning av rörelsen,

att svårigheter uppstå att vid utgången av övergångsperioden begränsa inlåningen

i anslutning till det relationstal till fonderna, som därefter kommer

att gälla. Till förebyggande härav föreslår jag, att rätten för centralkassa att

utnyttja övergångsbestämmelsen skall bliva beroende av Kungl. Maj:ts medgivande.

Detta torde i allmänhet icke böra lämnas i andra fall än då centralkassas

inlåning vid tiden för de nya bestämmelsernas ikraftträdande överstiger

den där stadgade maximeringen. De förslag örn förlängning av övergångstiden,

vilka framkommit i några yttranden, kan jag ej biträda. Med

hänsyn till att de nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft ett år

senare än utredningen föreslagit, torde emellertid övergångsperioden böra

utsträckas intill utgången av år 1946. Jag vill i detta sammanhang fästa

uppmärksamheten på att en centralkassa såtillvida kan göra sig oberoende

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

av inskränkningarna i inlåningen, som kassan alltid kan inlåna medel för

att därefter tillhandahålla dem åt jordbrukskreditkassan eller insätta dem

i riksbanken eller eljest placera dem i tillgångar, som få ligga till grand för

inlåning.

Med hänsyn till det sätt, på vilket rörelsens kapitalanskaffning är ordnad,

och till att för rörelsen tillgängliga medel i största möjliga utsträckning

böra utnyttjas för tillgodoseende av jordbrukets kreditbehov, finner jag mig

åtminstone icke för närvarande böra, såsom ifrågasatts av bank- och fondinspektionen,

föreslå några bestämmelser i fråga om skyldighet för jordbrukskreditkassan

att hålla viss kassareserv för upplåningen. De kassareserver,

som skola hållas av centralkassorna, komma för övrigt även jordbrakskreditkassan

indirekt till godo.

Slutligen vill jag här fästa uppmärksamheten på att den befogenhet, som

jordbrukskreditkassans styrelse i det följande föreslås skola erhålla med avseende

å räntesättningen inom rörelsen, visserligen i första hand ansetts påkallad

med hänsyn till utlåningsräntorna men även blir tillämplig i fråga örn

räntorna för inlåningen.

Mot utredningens förslag om viss ändring i förordningen örn erkända sjukkassor

har jag intet att erinra.»

Andelsteckning.

Enligt gällande bestämmelse är delaktigheten i jordbrukskassa maximerad

i förhållande till värdet å den fastighet, för vilken delaktighet sökes. Ägare

av jordbruksfastighet får vara delaktig i kassa med högst en andel för varje

fullt tal av 500 kronor av fastighetens sammanlagda jordbruks- och skogsvärden.

Det högsta sammanlagda belopp, intill vilket kredit får av jordbrukskassa

beredas en och samma medlem (medlems lånemaximum), får utgöra

högst 200 kronor för varje andel, varmed medlemmen är delaktig i kassan.

Utan hinder härav kan dock till medlem, som är ägare av jordbruksfastighet

eller därmed likställd fastighet, utöver lånemaximum utlämnas lån mot säkerhet

av i fastigheten beviljad inteckning, om och i den mån inteckningens

kapitalvärde ligger inom 60 procent av fastighetens sammanlagda jordbruksoch

skogsvärden.

Utredningen, som haft under övervägande olika alternativ för andelsteckningen

hos jordbrukskasserörelsen, har uttalat sig för att andelsteckningen

inom jordbrukskasserörelsen fortfarande i princip bör regleras efter gällande

grunder, dock med vissa ändringar och jämkningar. Efter framhållande av,

att den nuvarande ordningen, varigenom andelsteckning icke erfordras för

erhållande av primärlån visat sig icke vara tillfredsställande, har utredningen

ansett sig böra borttaga skillnaden mellan primärlån och annan kredit

samt föreslå, att för all kredit skall fordras andelsteckning efter samma

grund. Införandet av andelsteckning för nuvarande primärlånen bör å andra

sidan medföra, att lånerätten per tecknad andel ökas till 500 kronor.

Nuvarande begränsning, att högst en andel får tecknas för varje 500 kronor

av fastighets värde, har utredningen ansett icke längre böra bibehållas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

15

Hinder torde icke böra föreligga för någon att teckna så många andelar han

önskar.

För varje andel i jordbrukskassa skall enligt utredningens förslag, liksom

för närvarande, erläggas en insats av 5 kronor. Denna insats har utredningen

föreslagit skola i sin helhet tillföras jordbrukskassans insatskapital. Utredningen

har dessutom föreslagit, att medlem skall betala en inträdesavgift å

5 kronor, som icke återbetalas vid utträde.

För jordbrukskassornas andelsteckning i centralkassorna och för dessa senare

kassors andelsteckning i jordbrukskreditkassan — i båda fallen grundas

andelsteckningen på antalet andelar, som tecknats av jordbrukskassemedlemmarna

— skola däremot ej erläggas några insatser.

Även med avseende å utlåningen till jordbruksekonomiska föreningar har

utredningen föreslagit, att för varje andel skall kunna beviljas kredit intill

högst 500 kronor, oavsett om fråga är om primärlån eller annan kredit.

Beträffande jordbruksekonomiska föreningars insatsbetalning har utredningen

förordat, att nuvarande bestämmelser bibehållas, enligt vilka insats

skall utgöra 5 kronor för varje andel. Därutöver skall emellertid förening enligt

utredningens förslag erlägga en inträdesavgift av 10 kronor.

I ett vid utredningens betänkande fogat särskilt yttrande har en av utredningens

ledamöter, verkställande direktören hos Gävleborgs läns centralkassa

Per Svensson uttalat sig för att andelsteckningen hos jordbrukskassorna

skall bestämmas .på grundval av taxeringsvärdena å medlemmarnas fastigheter

och oberoende av lånebehovet. Reservanten har för sin del föreslagit,

att medlem i jordbrukskassa skall vara skyldig att teckna en andel för varje

påbörjat 5,000-tal kronor av den av honom ägda eller brukade fastighetens

värde upp till 100,000 kronor. Om värdet överstiger detta belopp, skola

tecknas 30 andelar. För varje andel skall erläggas en minimiinsats av 10

kronor. Särskild inträdesavgift skall ej betalas vid inträde i jordbrukskassa.

Däremot skall sådan kassa vid inträde i centralkassa endast erlägga en fast

inträdesavgift å'' 50 kronor men inga insatser. Vid centralkassas inträde i

jordbrukskreditkassan skall enligt reservantens förslag erläggas en inträdesavgift

av 500 kronor.

Enligt såväl majoritetens som reservantens förslag skall medlem av jordbrukskassa

vara ansvarig för kassans förbindelser intill ett belopp av 50

kronor för andel. Centralkassornas medlemmar skola vara solidariskt ansvariga

för respektive centralkassas förbindelser intill ett belopp av likaledes 50

kronor för andel. Slutligen skola sistnämnda kassor solidariskt ansvara för

jordbrukskreditkassans förbindelser intill elt belopp av 10 kronor för andel.

Det har uttryckligen angivits — vad som redan nu torde vara avsett — att

ansvarigheten icke kan utkrävas annorledes än i samband med kassas likvidation.

Däremot skall utan samband med likvidation viss uttaxering kunna ske,

på medlemmar av jordbrukskassor och centralkassor intill högst 10 kronor

samt på centralkassorna såsom medlemmar av jordbrukskreditkassan intill

högst 5 kronor för andel och år.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

Frågan om grunderna för andelsteckningen inom jordbrukskasserörelsen

är ett av de mest omdiskuterade spörsmål, som utredningen haft att behandla.

Enligt nuvarande bestämmelser är jordbrukskassemedlems rätt att teckna

andelar begränsad uppåt i förhållande till värdet å den av honom innehavda

fastigheten, medan åter det minsta antal andelar, som medlemmen kan

teckna, blir beroende av i vad mån han behöver taga kredit i anspråk hos

jordbrukskassan. Primärlånen äro fritagna från andelsteckning.

Enligt det förslag, som avgivits av utredningens majoritet, skall andelsteckningen

fortfarande stå i viss relation till lånebehovet. Lån skall sålunda

icke kunna beviljas någon till högre belopp än 500 kronor för varje andel.

Härvid skola primärlånen likställas med annan kredit. Något maximum

för andelsteckningen i förhållande till fastighetsvärdet skall ej längre finnas.

För varje andel skall erläggas en insats av 5 kronor, varjämte varje

medlem skall lia att betala en inträdesavgift av likaledes 5 kronor, som skall

fonderas. Enligt den reservation, som avgivits av en av utredningens ledamöter,

skall andelsteckningen däremot helt grundas på värdet av medlems

fastighet, så att för varje påbörjat belopp av 5,000 kronor av värdet skall

tecknas en andel, för vilken skall erläggas en insats av minst 10 kronor. Någon

särskild inträdesavgift skall ej betalas enligt reservantens förslag. Enligt

såväl majoritetens som reservantens förslag skall varje andel liksom nu

vara förbunden med ansvarighet för respektive jordbrukskassas förbindelser

intill ett belopp av 50 kronor.

För min del kan jag visserligen icke i princip finna det oriktigt, att en

jordbrukskassemedlem har att erlägga insatser i rörelsen i förhållande till

den omfattning, i vilken han tager i anspråk kredit från rörelsen, liksom ej

heller att primärkredit härvid jämställes med annan kredit. Emellertid kan

mot ett sådant system för andelsteckningen med ett visst fog invändas, att

den hårdast kommer att belasta de mest skuldsatta och att ansvarigheten

inom rörelsen till stor del kommer att vila på det minst bärkraftiga medlemsklientelet.

Ur dessa synpunkter innebär reservantens förslag vissa fördelar

framför majoritetsförslaget. Förstnämnda förslag synes även enklare

i tillämpningen. Å andra sidan synes det mig emellertid svårt att bortse

från majoritetens farhågor för att införandet av andelsteckning på grundval

av fastighetsvärdet skulle avhålla många, som endast ha ringa lånebehov,

från att inträda som medlemmar i rörelsen.

Enär sålunda både utredningsmajoritetens och reservantens förslag lämna

rum för befogade erinringar, har jag ansett mig böra taga under övervägande

ytterligare andra alternativ för andelsteckningen hos jordbrukskassorna.

Härvid har jag uppmärksammat, att utredningen ansett den enklaste lösningen

av här berörda fråga vara, att varje medlem såsom insats erlade lika

stort belopp, oberoende av lånebehov eller andra faktorer, men att utredningen,

då en sådan grund för insatsbetalningen förmenats verka betungande

för de minst bärkraftiga jordbrukarna, funnit densamma åtminstone icke

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

17

för närvarande kunna föreslås till genomförande. Bank- och fondinspektionen

har utgått från att, för att med ett dylikt system en tillfredsställande

kapitalbildning skulle kunna ernås, insatsbeloppet icke skulle kunna bestämmas

lägre än till 50 kronor. Såvitt jag kan finna är nu antydda system

icke endast det enklaste ur praktisk synpunkt, utan det synes även i de hänseenden,

i vilka erinringar framställts mot de båda förut nämnda förslagen,

vara att föredraga framför dessa. En bestämd förutsättning för att nu sist

åsyftade system för andelsteckningen skall kunna ifrågakomma till genomförande

är emellertid, att den insats, som till enahanda belopp uttages av

samtliga medlemmar, kan sättas tillräckligt lågt. Den av bank- och fondinspektionen

angivna insatsen av 50 kronor skulle enligt min mening vara

alltför betungande för de minst bemedlade jordbrukarna. Det synes mig

icke behövligt, att insatsen fastställes till så högt belopp. Om insatsen begränsas

till 25 kronor för varje medlem, skulle insatskapitalet ändock bliva

större än enligt såväl majoritetens som reservantens förslag. Härvid tages

i intet fall hänsyn till den eventuella avgång från kassorna, vilken till äventyrs

skulle kunna föranledas av ändrade grunder för andelsteckningen. Ur

medlemmarnas synpunkt synes mig en insatsbetalning av sist angiven storlek

icke behöva verka alltför betungande. Detta gäller särskilt sådana jordbrukare,

som innehava fastigheter med höga värden eller vilkas lånebehov

är stort. Däremot kan möjligen för en jordbrukare med relativt begränsade

tillgångar en insats av 25 kronor förefalla väl hög, om han endast i ringa

omfattning ämnar taga kredit i anspråk. Jag vill emellertid erinra örn att

insatsen kan betraktas såsom en besparing, varå han kan erhålla ränta oell

som han kan återfå vid utträde ur kassan. För övrigt bör ifrågavarande utgift

bliva föga kännbar, om insatsbeloppet uttages genom avdrag å lån, som

beviljas jordbrukaren. Med tanke på sådana fall, då detta sistnämnda

förfaringssätt icke anses böra tillämpas, synes möjlighet böra finnas

att, då värdet å medlems fastighet understiger förslagsvis 10,000 kronor,

medgiva avgiftens betalning under en tidrymd av tre år. Det av mig nu angivna

systemet för andelsteckningen och insatsbetalningen innebär enligt min

mening i åtskilliga hänseenden bestämda fördelar framför andra alternativ,

varför jag förordar detsamma. Insatserna torde i sin helhet böra tillföras

jordbrukskassas insatskapital. Tillräcklig anledning torde icke finnas att vid

sidan av insatserna även uttaga särskild inträdesavgift.

Slutligen vill jag i detta sammanhang framhålla, att tecknandet av en andel

för medlem endast bör anses utgöra ett minimikrav och att hinder icke

bör möta för någon att teckna mer än en andel. Det synes ej uteslutet, att

särskilt ägare av större fastigheter skola vara beredda att frivilligt teckna

flera andelar. Vidare bör det stå medlem fritt att, utöver de insatsbelopp,

som svara mot antalet av honom tecknade andelar, erlägga ytterligare insatser

till kassan. Så snart sådana insatser uppgå till ett belopp av 25 kronor,

komma de att gå i ersättning för en ny andel.

Vid ett genomförande av här avsedda system för andelsteckningen synes

rict icke lämpligt, att medlemmarnas ansvarighet för respektive jordbruks
Tiihang

till riksdagens protokoll 1942. 8 sami. Nr 41. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

kassas förbindelser i fortsättningen grundas på antalet andelar. Det torde

ur alla synpunkter vara att föredraga, att ansvarigheten fördelas mellan

medlemmarna i förhållande till värdet å deras fastigheter. Härvid torde den

begränsningen av ansvarigheten böra införas, att denna får tagas i anspråk

intill ett belopp av högst 5 procent av värdet å medlems fastighet. Under

det att sammanlagda ansvarigheten med nuvarande grunder och anslutning

utgör omkring 25 miljoner kronor, skulle densamma enligt det av mig förordade

beräkningssättet uppgå till omkring 35 miljoner kronor. Även den

uttaxering, som liksom hittills bör kunna verkställas utan samband med

kassas likvidation, torde böra sättas i relation till fastighetsvärdena. Såsom

gräns för uttaxeringen torde böra angivas V2 procent av fastighetsvärdet

för år.

Vad härefter angår andelsteckningen och insatsbetalningen i centralkassorna

och jordbrukskreditkassan synes mig det lämpligaste vara att låta envar

medlem av centralkassa, alltså såväl jordbrukskassa som jordbruksekonomisk

förening och därmed jämställt bolag, teckna en andel i centralkassan.

Den insats, som härvid skall erläggas, har av utredningen föreslagits skola

bestämmas till 50 kronor. Jag anser detta belopp alltför lågt och föreslår för

min del en höjning till 100 kronor. Envar centralkassa torde i sin tur böra

teckna en andel och erlägga en insats å 500 kronor till jordbrukskreditkassan.

Enligt min mening tala övervägande skäl för att såväl jordbrukskassors

som jordbruksekonomiska föreningars och bolags ansvarighet för centralkassornas

förbindelser ställes i relation till kapitalbeloppen av respektive jordbrukskassas,

förenings eller bolags låneskuld till centralkassan. Efter enahanda

grunder torde centralkassornas ansvarighet för jordbrukskreditkassans

förbindelser böra bestämmas. Vare sig det gäller jordbrukskassors, föreningars

och bolags ansvarighet för centralkassas förbindelser eller sådan kassas

ansvarighet för jordbrukskreditkassans förbindelser, torde ansvarigheten

böra begränsas till 10 procent av låneskulden. Den årliga uttaxering, som centralkassa

liksom jordbrukskreditkassan bör kunna verkställa för täckande av

inträffade förluster, torde böra bestämmas till högst 1 procent av samma

låneskuld. Att härvid såväl ansvarigheten som uttaxeringen kommer att begränsas

till lägre sammanlagda belopp än enligt nuvarande bestämmelser, synes

mig reellt sett icke innebära någon avgörande olägenhet.

Under förutsättning att — såsom jag i det följande kommer att förorda —

de nya författningsbestämmelserna i allmänhet sättas i kraft den 1 juli 1942,

torde stadgandena i fråga om ansvarighet och uttaxering, med hänsyn till

vad i 44 § lagen om ekonomiska föreningar är bestämt om genomförande av

ändringar i förenings stadgar av viss innebörd, likväl böra träda i tillämpning

först den 1 juli 1944. Om medlem av jordbrukskassa, som har lån hos

kassan, icke har del i kassans insatskapital till ett belopp av minst 25 kronor,

bör det åligga honom att inbetala återstående insatsbelopp före den 1

juli 1944 eller, såvitt gäller medlem, som äger eller brukar fastighet med

värde understigande 10,000 kronor, före den 1 juli 1946. Medlem, som icke

utnyttjat någon som helst kredit hos kassan, torde böra få kvarstå som med
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

19

lein av kassan utan erläggande av ytterligare insats. De engångsinsatser å

100 kronor, som föreslagits skola erläggas av medlemmarna i centralkassorna,

torde böra inbetalas i samband med ikraftträdandet av den nya författningen,

oavsett vilka belopp som tidigare erlagts som insats. Detsamma torde

böra gälla centralkassornas insatser i jordbrukskreditkassan. Föreskrifter av

nu åsyftad innebörd torde böra införas i slutbestämmelserna till den nya

jordbrukskasseförordningen.

I detta sammanhang torde böra uppmärksammas, att medlem, som erlagt

större belopp till insatskapitalet än som erfordras enligt den nya förordningen,

kan utträda för motsvarande antal andelar och härvid återfå en

del av tidigare inbetalt belopp under loppet av en femårsperiod. Det torde

emellertid kunna antagas, att medlemmarna i allmänhet skola låta sina insatser

kvarstå hos kassorna, så mycket hellre som de kunna få ränta å insatsbeloppen.

I den mån särskilda åtgärder, utöver vad nu anförts, kunna visa sig erforderliga

i fråga om övergången till de nya bestämmelserna, torde det få ankomma

på Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter i ämnet.»

Kreditgivning m. m.

Utredningen har uttalat sig för att nya maximibestämmelser böra införas

rörande det högsta belopp, intill vilket medlem i jordbrukskassa må erhålla

kredit. Bestämmelserna i förevarande hänseende har utredningen ansett

böra givas den formen, att lån mot annan säkerhet än inteckning inom sex

tiondelar av senast fastställda taxeringsvärde å belånad fastighet icke må

beviljas någon till högre belopp än som motsvarar fyra tiondelar av taxeringsvärdet

eller, om centralkassan efter framställning av jordbrukskassan

med stöd av särskild värdering åsatt fastigheten annat värde än taxeringsvärdet,

det belopp varmed sålunda åsatt värde överstiger sex tiondelar av

taxeringsvärdet. Med taxeringsvärdet avses beträffande jordbruksfastighet

sammanlagda jordbruks- och skogsvärdet.

För det fall att fastighet är utarrenderad bör enligt utredningens mening

ej någon särskild gräns sättas för arrendators lånerätt utan arrendatorns

och jordägarens upplåning ses i samband med varandra. De böra sammanlagt

kunna erhålla kredit intill fyra tiondelar av arrenderad fastighets taxeringsvärde

eller särskilt åsätta värde (utöver lån mot inteckning inom 60

procent av värdet). Det belopp, vartill jordägares lån enligt det nyss sagda

högst får uppgå, bör i händelse fastigheten utarrenderas minskas med beloppet

av det lån, som beviljas arrendatorn.

Med hänsyn till de risker, som äro förenade med alltför stor utlåning på

en hand, har utredningen förordat, att åt en och samma jordbrukskassemedlem

icke får beviljas större kredit än som motsvarar Vo av det belopp, vartill

vederbörande jordbrukskassas sammanlagda utlåning må uppgå. Hänsyn

tages härvid icke till det faktiska beloppet av denna utlåning utan till den

kredit, som med hänsyn till antalet andelar i kassan tillhopa kan ställas till

förfogande av denna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Utredningen har föreslagit sådana ändringar i nu gällande bestämmelser

i fråga örn centralkassornas utlåning till jordbruksekonomiska föreningar,

att en andel får tecknas endast för varje fullt tal av 100 kronor av nyss angivna

skillnad mellan tillgångar och skulder samt att för varje andel skall få

beviljas kredit motsvarande 500 kronor. Begränsningen av centralkassornas

utlåning till jordbruksekonomiska föreningar har utredningen ansett böra

— i stället för att utgöra en tiondel av det för medlemmarna i jordbrukskassorna

gällande lånemaximum — sättas i relation till den sammanlagda

verkliga utlåningen från respektive centralkassa. Ifrågavarande förhållandetal

skall härvid bibehållas vid en tiondel. Utredningen har vidare föreslagit,

att lån till en och samma förening ej skall få beviljas till högre belopp än

som motsvarar V25 av den sammanlagda utlåningen från centralkassan.

Utredningen har erinrat örn att under senare år på många håll i landet

uppbyggts s. k. bygdegårdar, vilka äro avsedda att tjäna som samlingslokaler

för ideella föreningar av olika slag. Önskemål ha framkommit, att jordbrukskassor

skola kunna bevilja kredit till dylikt ändamål. Utredningen har ansett

hinder icke böra möta mot att så kan ske. Tillräckliga skäl torde icke finnas

att för beviljande av lån för uppförande av bygdegård påfordra medlemskap

och andelsteckning i jordbrukskassa. Till förebyggande av att utlåningen

till här avsedda ändamål utövas på olämpligt sätt torde jordbrukskreditkassan

böra fastställa grunder för denna långivning. Vidare bör enligt utredningens

uppfattning jordbrukskassas beslut örn lån av ifrågavarande slag

underställas vederbörande centralkassa för godkännande.

Med avseende å räntesättningen inom jordbrukskasserörelsen har utredningen

föreslagit, att centralkassa bör vid såväl inlåning från allmänheten

som vid utlåning tillämpa de grunder för räntesättningen, som jordbrukskreditkassans

styrelse efter hörande av centralkassan och i samråd med förvaltningsrådet

anvisar. Motsvarande bestämmelser lia föreslagits beträffande

räntesättningen hos jordbrukskassorna. I fråga om motiveringen för här

avsedda förslag hänvisas till propositionen (sid. 69 och 70).

Föredragande departementschefen har anfört följande:

»I enlighet med vad utredningen föreslagit torde föreskrifter böra införas

av innebörd att medlem av jordbrukskassa icke får ikläda sig högre skuldsättning

hos kassan än som svarar mot värdet å jordbrukarens fastighet.

Detta får naturligtvis icke tydas på det sätt att kredit skulle kunna lämnas

mot så högt liggande inteckningssäkerhet som upp till hela fastighetsvärdet.

Det förutsättes under alla förhållanden, att jordbrukaren skall kunna ställa

betryggande säkerhet.

I allmänhet torde till grund för belåningen böra läggas fastighets taxeringsvärde.

Liksom hittills torde emellertid möjlighet böra finnas att åsätta

fastighet annat värde. Jag kan icke ansluta mig till bank- och fondinspektionens

förslag örn borttagande av möjligheten till särskild värdering av fastighet.

Emellertid synes det mig lämpligt att, till förekommande av missbruk

av denna möjlighet, föreskrift införes om att här avsedd värdering skall

verkställas av vederbörande centralkassa. I likhet med utredningen vill jag här

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

21

understryka angelägenheten av att, där fastighet blir föremål för särskild

värdering, denna sker med iakttagande av all försiktighet, icke minst under

tider av höga jordvärden.

Utredningens förslag, att åt en och samma jordbrukskassemedlem icke får

beviljas större kredit än som motsvarar J/5 av det belopp, vartill vederbörande

jordbrukskassas sammanlagda utlåning må uppgå, anser jag böra såtillvida

modifieras, att jordbrukskassa må till en och samma medlem bevilja

kredit intill Vio av kassans verkliga utlåning eller, efter medgivande av centralkassans

styrelse, intill Vs av samma utlåning. Oberoende härav bör dock

jordbrukskassa få utlämna kredit intill belopp ej överstigande 10,000 kronor.

Att vid sidan av nu avsedda begränsning bibehålla någon motsvarighet till

nuvarande föreskrift, att lån icke utan medgivande av centralkassans styrelse

får beviljas medlem till högre belopp än intill hälften av medlemmens lånemaximum,

finner jag ej erforderligt. Än mindre kan jag förorda sådan av

bank- och fondinspektionen ifrågasatt inskränkning i jordbrukskassornas befogenheter,

att dylik kassa överhuvud taget icke skulle få bevilja kredit utan

att krediten godkänts av centralkassans styrelse. Emellertid bör denna kunna

bestämma, att krediter överstigande visst belopp eller eljest av viss beskaffenhet

ej må beviljas utan godkännande av styrelsen för centralkassan.

Liksom hittills bör även hantverkare eller annan arbetare, som beredes

sin väsentliga sysselsättning av idkare av jordbruk eller därmed jämförlig

verksamhet, kunna bliva medlem och erhålla lån hos jordbrukskassa. Att

begränsa tillämpligheten av dessa bestämmelser i den av bank- och fondinspektionen

föreslagna riktningen synes mig icke erforderligt.

Bärande skäl tala för att, såsom styrelsen för svenska bankföreningen antytt,

införa särskilda inskränkande föreskrifter beträffande jordbrukskassas

kreditgivning till egna funktionärer. Att helt förbjuda sådan kreditgivning

torde likväl med hänsyn till ifrågavarande kassors karaktär icke vara möjligt.

Jag förordar, att föreskrift meddelas om att lån ej må beviljas mot

skuldförbindelse, för vars uppfyllande ledamot av jordbrukskassas styrelse

eller suppleant för sådan ledamot eller i kassan anställd tjänsteman svarar

i egenskap av huvudgäldenär eller löftesman, med mindre medgivande härtill

lämnats av styrelsen för centralkassan.

I likhet med bank- och fondinspektionen finner jag det icke tillräckligt

motiverat, att jordbrukskreditkassan förutom reverslån även skall kunna

bevilja kredit i räkning.

Vad härefter angår kreditgivningen till de jordbruksekonomiska föreningarna

finner jag mig kunna biträda utredningens förslag. Centralkassa bör

sålunda icke kunna bevilja kredit till dylika föreningar till belopp överstigande

Vin av kassans sammanlagda utlåning och icke till en och samma förening

till högre belopp än som motsvarar V25 av utlåningen. I likhet med utredningen

finner jag övervägande skäl tala för att jordbrukskreditkassan skall

kunna bevilja förening kredit, i den mån någon av nu angivna begränsningar

skulle hindra vederbörande centralkassa att ställa krediten till förfogande.

Jordbrukskred il kassans kreditgivning till föreningar torde sammanlagt icke

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

böra få överstiga 8 gånger kassans reservfond. Någon uttrycklig föreskrift om

hur stor kredit som må beviljas en och samma förening torde icke vara erforderlig,

då jag förutsätter, att kassans styrelse oberoende härav sörjer för

en lämplig riskfördelning.

Jordbruksekonomisk förenings lånerätt är för närvarande begränsad även

såtillvida att dylik förening får ingå i centralkassa med högst en andel för

varje fullt tal av 50 kronor av föreningens eget kapital, beräknat på visst sätt,

och att andelskrediten får utgöra högst 200 kronor för andel, d. v. s. fyra

gånger det egna kapitalet. Härutöver kan emellertid förening erhålla primärlån.

Med hänsyn till de av mig förordade ändrade grunderna för andelsteckningen

torde nuvarande begränsning i detta hänseende böra ersättas med en

till innebörden motsvarande föreskrift, enligt vilken kredit icke får uppgå

till högre belopp än fyra gånger föreningens eget kapital. För att insats,

som ej blivit till fullo gulden, skall få inräknas i insatskapitalet bör gälla

— i huvudsaklig anslutning till vad bank- och fondinspektionen förordat —

att en plan finnes fastställd för insatsbetalningen. Ogulden insats bör ej heller

få medräknas till högre belopp än som kan antagas bliva guldet inom

fem år efter medlems inträde i föreningen.

I likhet med utredningen finner jag önskvärt, att jordbrukskassa skall kunna

lämna kredit till bygdegårdar. Då sådan utlåning enligt utredningens förslag

skall ske efter grunder, som fastställas av styrelsen för jordbrukskreditkassan,

och beslut om lån i varje särskilt fall skall underställas centralkassans styrelse

för godkännande, synas mig några betänkligheter ej behöva möta mot

att jordbrukskassa beviljar kredit till nu avsett ändamål. Självfallet måste

här liksom vid annan kreditgivning förutsättas, att fullgod säkerhet lämnas.

Vad slutligen angår frågan, om jordbrukskreditkassan, i enlighet med vad

utredningen föreslagit, bör erhålla befogenhet att meddela anvisningar beträffande

centralkassornas och jordbrukskassornas räntesättning, synes det

önskvärt, att inom rörelsen tillämpas enhetliga räntesatser, i den mån ej annat

föranledes av särskilda förhållanden. En sådan likformighet eftersträvas

av såväl affärsbankerna som sparbankerna. Då jag icke finner grundade invändningar

kunna resas mot att här avsedd befogenhet tillägges jordbrukskreditkassan

— att tillämpas på det sätt utredningen förordat — anser jag

mig kunna i huvudsak ansluta mig till utredningens förslag i förevarande

del.»

Disposition av årsvinster, fondering m. m.

Utredningen har föreslagit, att befogenheten att använda vinstmedel till

annat än fondering skall inträda så snart centralkassas fonder uppnå en

storlek, som motsvarar tio procent av utlåningen i stället för nuvarande tio

procent av utlåningen jämte hälften av insättarnas behållning.

Oberoende av om fonderna uppnått den föreslagna storleken skola av årsvinsten

kunna dels till medlemmarna återgäldas belopp, som under något

föregående år uttaxerats å dem för täckande av förlust, och dels lämnas utdelning

till anslutna jordbruksekonomiska föreningar å deras insatser, dock

högst efter en räntesats av fem procent.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

23

Utredningen har vidare föreslagit att, om jordbrukskreditkassan eller centralkassa

gjort så stora förluster, att — sedan fonderna förbrukats — förlusterna

överstiga en tiondel av det belopp, vartill medlemmarnas ansvarighet

för kassans förbindelser sammanlagt uppgår, kassans godkännande skall

kunna återkallas, örn icke förlusterna senast vid det föreningssammanträde,

som kassans styrelse på grund härav skall utlysa, nedbringats under vad nyss

sagts.

I fråga om placering av centralkassas eller jordbrukskassas tillgångar i

fastigheter har utredningen ansett, att kassa icke bör få förvärva fastighet i

andra fall än då det erfordras för skyddande av fordran eller fråga är om

anskaffande av lokal för kassans inrymmande. Om kassa inköper utmätt eller

pantsatt fastighet för att skydda en fordran, bör kassan så snart lämpligen

kan ske och senast då fastigheten kan avyttras till belopp, som täcker fordringen,

vidtaga åtgärder för dess försäljning. Om jordbrukskassa behöver

inköpa en belånad fastighet till skyddande av fordran men icke disponerar

medel härför, bör det stå öppet för jordbrukskassan att erhålla kredit hos

centralkassan för detta ändamål. Detsamma bör gälla för det fall att jordbrukskassa

är i behov av kredit för reglerande av förlust. Sådan kredit bör

emellertid endast vara tillfällig i avbidan på att kassans ställning ordnas.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

»Mot vad utredningen föreslagit beträffande dispositionen av uppkommande

vinstmedel och i fråga om fonderingen inom jordbrukskasserörelsen finner

jag ej anledning till annan erinran än att centralkassa icke bör kunna utan

medgivande av jordbrukskreditkassans styrelse vare sig genom ianspråktagande

av reservfondens medel eller genom anlitande av årsvinsten avskriva

fordran hos medlem, med mindre centralkassan vidtagit laga åtgärder

för fordringens indrivning och betalning därvid icke kunnat erhållas.

Med anledning av vad fullmäktige i riksbanken anfört vill jag fästa uppmärksamheten

på att hinder icke torde möta för kassa att av tillgängliga

medel bestrida även utgifter för erforderlig reklam o. dyl. Något särskilt medgivande

att taga i anspråk vinstmedel för detta ändamål torde ej vara erforderligt.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna om skyldighet för kassa att

under vissa förutsättningar träda i likvidation torde böra modifieras i anslutning

till vad bank- och fondinspektionen förordat. Erinras må i detta sammanhang,

att för kasserörelsen numera inrättats en gemensam riskförsäkringsfond,

vilken kan anlitas för att bringa hjälp åt kassa.

Vad slutligen angår de föreslagna bestämmelserna rörande kassas rätt att

förvärva fast egendom finner jag utredningens förslag kunna i huvudsak godtagas.

Motsvarande bestämmelser torde böra införas beträffande lös egendom.

»

De statliga grundfonderna.

Utredningen har i sitt förslag upptagit jordbrukskreditkassans grundfond

till minst nuvarande belopp av 25 milj. kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

I fråga om de grundfondsobligationer, som staten ställt till förfogande för

centralkassorna — föreskrifter härom återfinnas nu i särskilda kungörelser,

den senaste utfärdad den 26 juni 1936 (nr 376) — har utredningen ansett

det vara att föredraga, att bestämmelser i detta hänseende införas i själva

förordningen om jordbrukets kreditkassor. Dock synas de särskilda föreskrifter,

som erfordras i fråga om formaliteterna vid obligationernas ianspråktagande,

böra meddelas av Kungl. Majit i annan ordning. I samband

härmed böra tidigare i olika kungörelser meddelade föreskrifter i detta hänseende

upphävas. Beträffande grundfondernas allmänna karaktär ha i förslaget

upptagits motsvarande bestämmelser som i fråga om jordbrukskreditkassans

grundfond.

Beträffande såväl jordbrukskreditkassans som centralkassornas grundfondsobligationer

har utredningen föreslagit, att obligationerna skola vara

éVs-procentiga.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

»Storleken av jordbrukskreditkassans grundfond torde i den nya förordningen

om jordbrukets kreditkassor böra bestämmas till 25 milj. kronor

utan angivande av att fråga är vare sig om maximibelopp eller minimibelopp.

Mot vad utredningen föreslagit beträffande storleken av centralkassornas

grundfonder har jag intet att erinra.

I motsats till fullmäktige i riksgäldskontoret anser jag icke lämpligt att ur

utredningens förslag utesluta föreskrifterna om procentsatsen för jordbrukskreditkassans

och centralkassornas grundfondsobligationer. För att likväl en

viss rörelsefrihet skall bliva möjlig härutinnan, tillstyrker jag, att obligationerna

angivas skola löpa med minst 4 procents ränta.

Vad i ett par yttranden anförts om önskvärdheten av att efter hand avveckla

de statliga grundfonderna finner jag åtminstone för närvarande icke

kunna realiseras, så mycket mindre som det visat sig nödvändigt att för jordbrukskreditkassan

utöver grundfonden ställa ytterligare statsobligationer till

förfogande för belåning i riksbanken.

Av sistnämnda obligationer skola enligt 1936 och 1941 års riksdagars beslut

10 milj. kronor återställas före den 1 juli 1942 och återstående 10 milj.

kronor före den 1 juli 1946. Jordbrukskreditkassans styrelse har hemställt

om sådant anstånd med obligationernas återställande att ena hälften av

dem skall återställas före den 1 juli 1946 och andra hälften före den 1 juli

1951. Bank- och fondinspektionen och fullmäktige i riksbanken ha allenast

tillstyrkt anstånd med återställande av förstnämnda obligationer och som

tid härför föreslagit den 1 juli 1944. För min del finner jag icke hinder böra

möta mot att bevilja jordbrukskreditkassan det anstånd, kassan begärt.»

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

25

Utskottets yttrande.

Det föreliggande förslaget innefattar icke någon genomgripande organisatorisk

omläggning av jordbrukets kreditkassor utan bygger i väsentlig mån på

nuvarande grund. De tre olika leden inom kasseorganisationen, Svenska jordbrukskreditkassan,

centralkassorna för jordbrukskredit och jordbrukskassorna,

skola sålunda bibehållas med i stort sett oförändrade uppgifter. Förslaget

åsyftar i huvudsak att omreglera verksamheten på de punkter, där enligt

vad erfarenheten visat mera trängande behov av ändrade föreskrifter föreligga.

Såsom departementschefen framhållit, har kasserörelsen i stort sett fyllt sin

uppgift på ett tillfredsställande sätt och tillvunnit sig ökat förtroende hos jordbruksnäringens

utövare. Vissa erinringar ha emellertid särskilt från tillsynsmyndighetens

sida gjorts mot att rörelsen under de senare åren utvecklats

efter linjer, som ansetts icke stå i överensstämmelse med gällande lagstiftning.

Dessa erinringar lia främst riktat sig mot att verksamheten, vars ursprungliga

syfte varit att tillgodose det mindre jordbrukets behov av driftkredit, i allt

större omfattning — för närvarande till omkring hälften av utlåningen —

kommit att vid sidan av driftkrediten ställa till förfogande primärlån, samtidigt

som verksamheten utvidgats till att omfatta även större jordbruk. I andra

hänseenden ha de av statsmakterna uppdragna gränserna för verksamheten

visat sig vara alltför snäva eller mindre ändamålsenliga. Till följd av inlåningens

och kreditgivningens ökning har behov framträtt av vissa ytterligare

föreskrifter, vilka till insättarnas trygghet pläga meddelas beträffande banker

och sparbanker. De viktigaste av de spörsmål, som upptagits vid författningsrevisionen,

lia varit en noggrannare avgränsning av rörelsens uppgifter, reglering

av inlåningsrätten och kreditgivningen samt rationalisering av bestämmelserna

om andelsteckning. En fastare ledning av och ett ökat inflytande på

rörelsen från topporganets sida ha ävenledes eftersträvats i syfte att ernå

större enhetlighet och stadga i verksamheten.

Den överarbetning av den nu gällande jordbrukskasselagstiftningen, som

sålunda kommit till stånd, gör, såsom i propositionen framhålles, icke anspråk

på att vara en slutgiltig lösning av grunderna för jordbrukskasserörelsen. Den

föreslagna lagstiftningen innebär dock enligt utskottets mening ett framsteg

och synes även skapa lämpliga gränser för rörelsens verksamhet med hänsyn

till numera inträdda förhållanden. Då ett genomförande av förslaget säkerligen

är ägnat att befordra en sund utveckling av rörelsen, synes förslaget höra

liiggas till grund för lagstiftning, och utskottet får därför tillstyrka detsamma.

Ehuru utskottet i huvudsak lämnat författningsförslagen utan erinran, har

utskottet dock i en del hänseenden ansett sig höra göra vissa uttalanden

av huvudsakligen principiell innebörd, vilka enligt utskottets mening höra

vara vägledande vid tillämpningen av de olika föreskrifterna.

Vad först beträffar jordbr ukskasserörelsens all m ii n n a u p p
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

gifter innebär förslaget till § 1 i förordningen om jordbrukets kreditkassor,

att dessa skola ha till ändamål att tillgodose jordbrukets kreditbehov, i

första hand dess behov av driftkredit. Den nuvarande begränsningen till att

avse mindre jordbruk skulle sålunda slopas, varigenom det faktiskt inträdda

läget skulle godtagas. Utskottet finner ej anledning motsätta sig den härutinnan

föreslagna ändringen. Inom utskottet har ifrågasatts, huruvida icke i

lagtexten borde direkt utsägas, att kredit skall utlämnas för jordbruksändamål.

Därigenom skulle ett tydligare uttryck givas åt arten av de krediter, som

rörelsen har att tillhandahålla. Då såvitt utskottet kunnat finna föreskriftens

avfattning enligt Kungl. Maj:ts förslag måste anses utesluta, att jordbrukskassa

tillhandahåller krediter för affärsverksamhet, har utskottet emellertid

icke funnit något förtydligande av ifrågavarande stadgande erforderligt.

Med föreskriften att rörelsen i sin kreditgivning skall i första hand tillgodose

behovet av driftkredit har avsetts att understryka rörelsens huvuduppgift.

Anledningarna till att kasserörelsen så avsevärt ökat sin primärlånegivning

under de senare åren lia av jordbrukskasseutredningen uppgivits vara att det

i vissa fall ansetts önskvärt, att en och samma långivare tillgodoser låntagarens

hela kreditbehov, såväl den primära som driftkrediten, att innehav av

botteninteckningar ansetts utgöra en god grundval för kassornas inlåning

samt att jordbrukarna själva ofta funnit förmånligast att placera sina botten^

lån hos rörelsen. De sålunda anförda skälen ha motiverat den i propositionen

intagna ståndpunkten, att hinder ej bör möta för kasserörelsen att tillhandahålla

även primärkredit. Departementschefen har emellertid ansett sig

böra erinra om de möjligheter att tillgodose jordbrukets behov av dylik kredit,

som erbjudas av andra kreditinrättningar, samt betonat angelägenheten

av att kasserörelsen inriktar sig på sin huvuduppgift och sålunda ej ger alltför

stort utrymme åt primärlånegivningen. Utskottet, som biträder denna

uppfattning, vill -—- särskilt med hänsyn till de betänkligheter, rörelsens starka

intresse för primärkreditgivningen måste väcka ur likviditetssynpunkt — tilllägga,

att rörelsen måste iakttaga stor aktsamhet i fråga om krediter, som

kunna väntas utestå under lång tid. I detta sammanhang må erinras, att

hypoteksföreningarna under statens medverkan bildats särskilt för att tillhandahålla

jordbrukarna på lång sikt bundna primärlån, vilka stå till

förfogande under lånetiden utan risk för uppsägning och löpa med oförändrad

ränta oavsett de räntehöjningar, som kunna inträffa. Enligt utskottets

mening är en begränsning av rörelsens befattning med primärkrediten naturlig

med hänsyn till rörelsens organisation och kapitalanskaffning samt

ägnad att förhindra en onödig belastning av rörelsens resurser. Det torde

vara i hög grad önskvärt att förebygga, att rörelsen i fortsättningen utvecklas

till att bli väsentligen ett primärlåneinstitut vid sidan av de redan för

detta ändamål verksamma inrättningarna. Rörelsen bör i stället inriktas på

att fylla den uppgift, statsmakterna i första hand anförtrott densamma, nämligen

att sörja för de kreditbehov för jordbruket, vilkas tillgodoseende icke

särskilt ankommer på andra kreditinrättningar, d. v. s. närmast behovet av

driftkredit för jordbruksändamål.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

27

Främst bland de organisationsfrågor, som upptagits i propositionen,

står den ovan delvis berörda frågan om en rationell reglering av verksamhetsområdena

för de olika kreditinrättningar, som väsentligen tillgodose

jordbrukets kreditbehov, nämligen jordbrukskasserörelsen, landshypoteksinstitutionen,

aktiebolaget Jordbrukarbanken och sparbankerna. En lösning

av denna fråga torde enligt utskottets mening svårligen kunna ske lagstiftningsvägen.

Då en sammanslagning av ifrågavarande kreditinrättningar icke,

såvitt nu kan bedömas, torde kunna genomföras, synes en tillfredsställande

avvägning mellan olika intressen knappast kunna ernås på annan väg

än genom en samverkan dem emellan till utjämnande av onödiga konkurrensförhållanden

på marknaden. Jordbrukskasseutredningen har i sådant avseende

uttalat såsom önskvärt, att hypoteksinstitutionen och jordbrukskasserörelsen

var för sig lämna lånesökande uppgifter angående de låuemöjligheter,

som erbjudas av den andra institutionen. Enligt utskottets mening är

det över huvud taget ett önskemål av vikt, att jordbrukets kreditmöjligheter

genom lämplig upplysningsverksamhet klargöras för jordbrukarna. Utskottet

får därför ansluta sig till tanken på en sådan utredning rörande möjligheterna

att i kreditförbilligande syfte åstadkomma ett fastare samarbete mellan

jordbrukskasserörelsen och övriga kreditinrättningar med mera betydande

utlåning till jordbruket, som i propositionen förordats.

Ärenden rörande jordbrukskasseväsendet handläggas för närvarande inom

jordbruksdepartementet. Sedan av flera myndigheter ifrågasatts, att dessa

ärenden borde överflyttas till finansdepartementet, varest ärenden rörande

övriga penninginrättningar handläggas, har chefen för jordbruksdepartementet

i propositionen förklarat, att detta spörsmål synts böra göras till föremål

för ytterligare överväganden. Då frågan ankommer på Kungl. Maj:ts avgörande,

vill utskottet här endast framhålla, afl de skäl, som tala för en överflyttning,

torde framträda desto starkare, när kasserörelsen efter den nya

författningens tillkomst kommer att få en mer utpräglat bankmässig karaktär

än tidigare.

Från olika håll inom utskottet har framhållits, att inom kasserörelsen

behov föreligger av en översiktlig sammanfattning av de för rörelsen gällande

författningarna, i annan ordning meddelade föreskrifter, instruktioner

och anvisningar m. m. En dylik sammanfattning (handbok) skulle bliva till

stor praktisk nytta för styrelseledamöter, revisorer och funktionärer i den

omfattande organisationen och i betydande mån kunna medverka till att

bestämmelserna bleve tillämpade på ett riktigt och inom olika delar av landet

enhetligt sätt. Givetvis böra i handboken, i den män så anses erforderligt,

intagas förtydligande kommentarer till föreskrifterna. Bland annat torde

däri böra inflyta de uttalanden rörande tillämpningen av författningarna,

som departementschefen gjort i den föreliggande propositionen och som riksdagen

därutöver kan komma att göra i anledning av densamma. Det torde

böra ankomma på jordbrukskreditkassans styrelse alt låta upprätta och utgiva

en handbok med här antytt innehåll, vilken till undvikande av skiljaktigheter

i tolkningen lämpligen bör utarbetas i samförstånd med bankoch

fondinspektionen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Vad angår övriga i propositionen berörda organisatoriska spörsmål, har

utskottet särskilt uppmärksammat bestämmelsen om Vissa befogenheter för

jordbrukskreditkassans styrelse med avseende å tillsättning och entledigande

av verkställande direktör hos centralkassa. Då denna bestämmelse möjliggör

en viss förstärkning av jordbrukskreditkassans inflytande över centralkassornas

ledning, har utskottet funnit densamma vara väl motiverad såsom

en åtgärd i centraliserande syfte.

Såsom framgår av propositionen har under utredningens gång diskuterats

frågan örn en koncentration av ledningen för kasserörelsen till jordbrukskreditkassan.

Centralkassorna skulle då upphöra såsom självständiga organ

och i stället ombildas till avdelningskontor under jordbrukskreditkassan.

Sedan jordbrukskasseutredningen icke funnit skäl förorda en dylik ombildning

av centralkassorna, har något initiativ i frågan icke heller tagits från

departementschefens sida. I propositionen ha emellertid föreslagits vissa

enligt utskottets mening välbetänkta åtgärder — av vilka en berörts i föregående

stycke -— i riktning mot ökade befogenheter för jordbrukskreditkassan

för att möjliggöra ett fastare grepp över rörelsens utveckling. Såsom ett

ytterligare steg i samma riktning har i motionen 11:255 yrkats, att avdelningskontor

till centralkassa med viss omslutning skulle kunna på särskild

framställning och med Kungl. Maj:ts medgivande jämställas med centralkassor.

Utskottet har för sin del svårt att förstå, vilka fördelar en sådan anordning

skulle kunna medföra i det med motionen avsedda syftet. Bortsett

härifrån torde enligt utskottets mening något behov ej föreligga av den föreslagna

nya organisationsformen inom rörelsen. Därest verksamhetsområdet

för en centralkassa befinnes vara för stort eller eljest mindre lämpligt avgränsat,

torde rättelse härutinnan böra ske genom ändring av området, eventuellt

genom dess uppdelning på flera centralkassor. På grund av det anförda

avstyrker utskottet bifall till ifrågavarande motion.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle styrelsen för jordbrukskredilkassan liksom

hittills bestå av fem ledamöter, av vilka en skulle utses av Kungl. Majit

och en av fullmäktige i riksgäldskontoret samt övriga tre väljas av centralkassorna.

Såsom framgår av det föregående, anser utskottet önskvärt, att den

högsta ledningen inom kasserörelsen erhåller en i möjligaste mån stark och

självständig ställning. I sådant syfte skulle det givetvis vara till fördel, örn

jordbrukskreditkassan kunde tillföras ytterligare sakkunskap, särskilt på det

penningpolitiska området, och utskottet är för sin del av den uppfattningen,

att detta lämpligast bör ske genom att styrelsen utökas med en ledamot, utsedd''

av bankofullmäktige. I syfte att undvika att rörelsens kooperativa karaktär

skulle försvagas genom en dylik utökning, bör emellertid samtidigt

antalet av centralkassorna valda styrelseledamöter ökas till fyra. Styrelsen

skulle alltså bestå av sju ledamöter. Utskottet framlägger i det följande förslag

till härav betingad ändring av 15 § i förordningen örn jordbrukets kreditkassor.

Enligt förslaget (3 § andra stycket) skulle till medlem av centralkassa

jämväl kunna antagas aktiebolag av lokal karaktär, som bildats med sam
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

29

nia syfte som de jordbruksekonomiska föreningarna. Dylikt bolag bör givetvis

utgöra organ för en kooperativ sammanslutning. Utskottet föreslår, att

ovanberörda föreskrift ändras i överensstämmelse härmed.

Inom utskottet har viss tveksamhet yppats örn lämpligheten av den i 3 §

första stycket meddelade bestämmelsen, att med jordbruk skulle likställas,

bland annat, fiske, även örn det bedrives såsom självständig näring. Innebörden

av denna bestämmelse är, att jämväl förening, som bildats av utövare av

fiske, skulle betraktas såsom jordbruksekonomisk förening och sålunda kunna

anslutas till centralkassa. Tveksamheten har närmast rört frågan, huruvida

fiske såsom huvudnäring, i främsta rummet västkustfisket, bör i förevarande

hänseende jämställas med fiske (fiskodling), som utövas såsom binäring

till jordbruket. Ehuru förslaget härutinnan innefattar en utvidgning

av kasserörelsens verksamhetsområde till att omfatta en näringsgren, som

tidigare saknat möjlighet att tillgodose sitt kreditbehov hos rörelsen, vill utskottet

•—- i betraktande av dels svårigheten att uppdraga klara gränser på

förevarande område och dels det nära samband, som i vissa fall förefinnes

mellan fiskets och jordbrukets utövare — likväl ej ifrågasätta en ändring på

förevarande punkt.

Några delade meningar torde icke råda därom, att de bestämmelser, som

för närvarande reglera jordbrukskasseröre Isens kapitalanskaffning,

äro i starkt behov av revision. Särskilt gäller detta nuvarande

begränsningsregel för centralkassornas inlåningsrält, enligt vilken denna rätt

bestämmes med hänsyn till de anslutna jordbrukskassornas ansvarighet för

centralkassans förbindelser. Denna regel har ur olika synpunkter visat sig

vara olämplig. Den har alltför starkt begränsat inlåningsrätten och därigenom

hindrat rörelsen att bli självförsörjande. Ansvarigheten utgör dessutom icke

någon särskilt tillförlitlig grund för bedömande av en centralkassas möjligheter

att kunna fullgöra sina förbindelser gentemot insättarna. Med utgångspunkt

från att restriktionerna i fråga örn inlåningen — med vilken i förevarande

hänseende upplåning jämställes —- endast böra åsyfta att skydda insättarnas

intressen innebär Kungl. Maj:ts förslag, att centralkassas in- och

upplåningsrätt i princip bestämmes i anslutning lill vad som gäller för sparbankerna.

Vad härutinnan föreslagits kan utskottet i alla delar biträda.

Enligt förslaget skulle några särskilda bestämmelser icke meddelas om

kassareserv för jordbrukskreditkassans upplåning I likhet med departementschefen

finner utskottet icke för närvarande behov föreligga av dylik reserv.

De kassareserver, som centralkassorna skola hålla, skola nämligen avse

jämväl de av jordbrukskreditkassan upplånade, av centralkassorna disponerade

medlen. I sammanhang med behandlingen av denna fråga har utskottet

övervägt att komplettera de i 13 § meddelade bestämmelserna örn jordbrukskredilkassans

utlåning till centralkassorna med en föreskrift av innehåll,

att det skall åligga förstnämnda kassas styrelse att övervaka, att krediter,

som kunna antagas bliva för längre tid bestående, icke av jordbrukskassorna

och centralkassorna utlämnas i större omfattning än som iir förenligt

med jordbrukskasseorganisationens likviditet. Syftet med denna föreskrift

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

skulle — i likhet med en bestämmelse om kassareserv — vara att söka förhindra

uppkomsten av sådana svårigheter, som under senare hälften av år

1939 drabbade kassan på den grund att medel, som upplånats på kort sikt,

utlånats för att täcka mera långvariga kreditbehov. I 13 § andra stycket stadgas

emellertid, att jordbrukskreditkassan skall vid beviljande av kredit uppställa

sådana villkor med avseende å tiden för låns återgäldande, som betingas

av villkoren för återgäldande av det av kassan upplånade kapitalet. Då utskottet

ansett sig kunna utgå från att detta stadgande skall visa sig tillfyllest

för här avsedda ändamål, har utskottet icke funnit anledning förorda ett

införande av det ifrågasatta tillägget till nämnda paragraf.

Enligt nuvarande bestämmelser örn an delsteckning är delaktigheten

i jordbrukskassa maximerad i förhållande till värdet å den fastighet,

för vilken delaktighet sökes. Medlems lånerält är —- frånsett primärlånen,

som äro fritagna från andelsteckning — begränsad till visst belopp för

varje andel. Det minsta antalet andelar, som medlem kan teckna, blir därför

beroende av i vad mån han behöver taga kredit i anspråk hos jordbrukskassan.

Grunderna för andelsteckningen komplicera i hög grad kassornas låneutgivning.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter

har departementschefen föreslagit, att varje medlem skall, oavsett lånebeloppet,

vid inträdet i kassan teckna minst en andel i kassan och för varje andel

erlägga en insats av 25 kronor, varvid viss lättnad i betalningen skulle medgivas

de minst bemedlade jordbrukarna. Detta förslag har den fördelen, att

det innebär en enkel lösning. Huruvida de föreslagna insatserna äro tillräckliga

för att möjliggöra den för rörelsens fortsatta utveckling nödvändiga kapitalbildningen,

kan emellertid ej på förhand bedömas, enär man för närvarande

ej vet, i vad mån omläggningen av andelsteckningen kommer ati

medföra avgång från kassorna. Utskottet är därför i viss mån tveksamt, huruvida

det föreslagna systemet i längden kommer att visa sig ändamålsenligt.

Då emellertid systemet synes vara att föredraga framför övriga i propositionen

diskuterade förslag, har utskottet icke velat motsätta sig dess genomförande.

Mot vad i propositionen föreslagits i fråga om andelsteckning och insatsbetalning

i centralkassorna och jordbrukskreditkassan samt beträffande ansvarighet

och uttaxering har utskottet icke något att erinra.

De i författningsförslaget intagna föreskrifterna om kreditgiv ning

åsyfta väsentligen att begränsa de risker, som i allmänhet äro förenade med

en utlåningsrörelse. Reglerna härutinnan ansluta sig i stort sett till vad som

gäller för andra kreditinrättningar, dock med vissa avvikelser, som betingas

av rörelsens speciella art. Medlems lånemaximum skulle motsvaras av värdet

å hans fastighet. Kredit skulle få beviljas endast mot fullt betryggande

säkerhet. För utlåningen från de olika kreditkassorna skulle enligt förslaget

gälla vissa föreskrifter till begränsande av utlåningen på en hand, varvid

särskilda regler skulle gälla för jordbruksekonomisk förening. Mot de föreslagna

bestämmelserna har utskottet icke haft något att erinra, även om den

föreslagna direkta utlåningen från jordbrukskreditkassan till jordbrukseko
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

31

nomiska föreningar i form av fyllnadskredit ur organisatorisk synpunkt kan

förefalla mindre tillfredsställande. En viss tvekan har dock inom utskottet

gjort sig gällande i fråga örn bestämmelserna angående de jordbruksekonomiska

föreningarnas och med dem jämställda aktiebolags lånerätt. Kredit till

dylik förening skulle enligt förslaget få uppgå till högst fyra gånger föreningens

eget kapital. Då det här rör sig om jämförelsevis stora samt affärsbetonade

och därför i allmänhet svårbedömliga krediter, kunde ett lägre

relationstal lia varit väl motiverat, helst som det ej sällan lärer förekomma,

att sådan kredittagare som här avses åtnjuter kredit även utanför jordbrukskasserörelsen.

Erinras må, att lagberedningen i sitt förslag till ny aktiebolagslag

uttalat, att från företagsekonomisk synpunkt ett bolag i princip ej

bör arbeta med mindre eget kapital än som motsvarar hälften av dess omslutning.

Om denna princip kommer till uttryck i den blivande nya aktiebolagslagen,

torde i varje fall en ändring bliva erforderlig i jordbrukskasseförordningens

nu omhandlade bestämmelser i vad de avse aktiebolag. Med

hänsyn till den inom rörelsen gällande ansvarigheten torde det emellertid

kunna förväntas, att centralkassorna iakttaga försiktighet vid ifrågavarande

kreditgivning. Vad särskilt angår finansieringen av de större föreningarna

bör man dessutom utgå från att denna liksom hittills i väsentlig mån kommer

att ombesörjas av, bland andra, aktiebolaget Jordbrukarbanken, som inriktat

sig på långivning till jordbruksekonomiska föreningar. Utskottet har därför

icke ansett sig böra ifrågasätta någon ändring i det föreslagna relationstalet

utan förlitar sig på att rörelsen skall — även i tider som de nuvarande med

stark inlåningsökning — kunna rätt använda den stora rörelsefrihet, förslaget

medgiver.

Enligt 52 § andra stycket i författningsförslaget likställes med jordbrukare

»hantverkare eller annan arbetare, som beredes sin väsentliga sysselsättning

av idkare av jordbruk eller därmed jämförlig verksamhet». Bank- och fondinspektionen

har påpekat, att denna föreskrift, som överensstämmer med

nu gällande stadgande i ämnet, ofta tolkats så vidsträckt, att densamma

skulle kunna tillämpas på de flesta hantverkare och arbetare på landsbygden.

Enligt inspektionens mening innebär bestämmelsen, rätt tolkad, att

medlemskap och lån hos jordbrukskassa endast må lämnas hantverkare eller

annan arbetare, som är anställd hos idkare av jordbruk eller därmed jämförlig

verksamhet, eller vilkens arbetskraft eljest utnyttjas för jordbruksändamål.

Departementschefen har icke ansett erforderligt att begränsa tillämpligheten

av ifrågavarande bestämmelse i den av bank- och fondinspektionen

föreslagna riktningen. Utskottet kan för sin del icke finna annat än att en rimlig

tolkning av den i propositionen upptagna lydelsen i stort sett leder till

samma residtat, som avsetts av bank- och fondinspektionen. Utskottet vill i

detta sammanhang erinra örn vad utskottet förut anfört därom, att jordbrukskassa

ej har rätt att tillhandahålla krediter för affärsverksamhet.

Den i 59 § sista stycket intagna bestämmelsen, att lån i särskild ordning

må beviljas till uppförande av bygdegård, har icke givit utskottet anledning

till annat uttalande än att utskottet förutsätter, att dylika lån endast beviljas

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

i sådana fall, då fråga är om anordnande av samlingslokaler, som fylla ett

för bygden gemensamt behov. Föreskrift härom torde lämpligen böra införas

i de grunder för ifrågavarande långivning, som jordbrukskreditkassan har

att utfärda.

Jordbrukskreditkassans styrelse skulle enligt 43 och 65 §§ få befogenhet

att meddela anvisningar rörande räntesättningen vid kasserörelsens in- och

utlåning. I likhet med departementschefen finner utskottet önskvärt, att inom

rörelsen såvitt möjligt tillämpas enhetliga räntesatser.

Med avseende å de statliga grundfonderna till centralkassorna

innebär Kungl. Maj:ts förslag, att centralkassa skall erhålla dylik grundfond

i statsobligationer till belopp, som bestämmes i viss relation till kassans

upp- och inlåning, dock lägst 100,000 kronor och högst 1,000,000 kronor.

Obligationerna skola löpa med minst 4 procents ränta. För närvarande löpa

de till centralkassorna överlämnade grundfonderna, tillhopa utgörande 9

milj. kronor, med ränta varierande mellan högst 5 procent och lägst 3 procent.

Av obligationerna äro sammanlagt 5 milj. kronor utställda att löpa

med en lägre ränta än 4 procent. Utskottet har icke funnit anledning till erinran

mot Kungl. Maj :ts förslag. Vid bifall till detta torde respektive kassor den

1 juli 1942 böra till riksgäldskontoret återlämna kontorets förbindelser rörande

grundfondsobligationer med lägre ränta än 4 procent i utbyte mot förbindelser

å samma belopp i nya obligationer löpande med 4 procents ränta.

Vad i övrigt föreslagits i de delar av propositionen, som hänvisats till

bankoutskottet, har icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt

uttalande.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, i vad densamma hänvisats till bankoutskottet,

må

1) antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse

av 1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med vissa bestämmelser

örn centralkassor för jordbrukskredit;

2) med förklarande att det i propositionen framlagda författningsförslaget

ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick

antagas, för sin del antaga härvid fogat, såsom utskottets förslag

betecknat förslag till förordning örn jordbrukets kreditkassor;
3)

antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändrad

lydelse av 35 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280)

örn erkända sjukkassor; och

4) medgiva, att tiden för återställandet till riksgäldskontoret

av de svenska statens obligationer till nominellt belopp

av sammanlagt 20,000,000 kronor, vilka enligt riksdagens

medgivande överlämnats till svenska jordbrukskreditkassan

för pantförskrivning såsom säkerhet för lån hos riksbanken,

må utsträckas beträffande hälften av obligationerna till den

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

33

1 juli 1946 och beträffande återstående hälften till den 1 juli

1951; samt

B) att motionen II: 255, i vad densamma hänvisats till

bankoutskottet, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 april 1942.

På bankoutskottets vägnar:

harald Akerberg.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén, Friggeråker, Sundvik, von Horn,

Ohlin, Leander och Sylwan;

från andra kammaren: herrar Paulsen, Andersson i Falkenberg, Hall, Andersson i

Munkaljunghy, Hilding, Westerdahl, Molander och Persson i Norrby.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 8 sand. Nr 41.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse''av 1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med

vissa bestämmelser, om centralkassor för jordbrukskredit.''

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 26 juni 1936 med vissa bestämmelser

örn centralkassor för jordbrukskredit skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives:

1 §•

Ekonomisk förening, som utgör sammanslutning för ett eller flera län av

ekonomiska föreningar med huvudsakligt ändamål att var inom sin ort tillgodose

jordbrukets kreditbehov, må, enligt de bestämmelser Konungen meddelar,

kunna vinna godkännande såsom centralkassa för jordbrukskredit.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

35

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

Förslag

till

förordning om jordbrukets kreditkassor.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

Jordbrukets kreditkassor hava till ändamål att på sätt i denna förordning

stadgas tillgodose jordbrukets kreditbehov, i första hand dess behov av driftkredit.

Det ankommer vidare på kassorna att befordra sparverksamheten på

landsbygden ävensom att i övrigt främja en sund utveckling av medlemmarnas

ekonomiska förhållanden.

2 §■

Jordbrukets kreditkassor utgöras av svenska jordbrukskreditkassan, centralkassorna

för jordbrukskredit och jordbrukskassorna.

Kassorna skola vara organiserade såsom ekonomiska föreningar med begränsad

personlig ansvarighet.

Varje centralkassa skall vara ansluten till jordbrukskreditkassan och varje

jordbrukskassa till den centralkassa, inom vars verksamhetsområde jordbrukskassans

styrelse har sitt säte.

3 §.

Med jordbruksekonomisk förening förstås i denna förordning annan ekonomisk

förening än i 2 § nämnts, som har till ändamål att befordra jordbrukets

eller någon till jordbruket hörande binärings utveckling eller tillgodogörandet

av produkter från jordbruket med tillhörande binäringar.

Med jordbruk likställes trädgårdsskötsel, hönsskötsel, fiske eller annan därmed

jämförlig verksamhet, även om den bedrives såsom självständig näring.

Vad i denna förordning stadgas om Vad i denna förordning stadgas om

jordbruksekonomisk förening skall jordbruksekonomisk förening skall

även gälla aktiebolag av lokal karak- även gälla aktiebolag av lokal och komr,

vilket bildats för i första stycket operativ karaktär, vilket bildats för i

angivet ändamål och varå bestämmel- första stycket angivet ändamål och

serna i 52 § här nedan icke äro till- varå bestämmelserna i 52 § här nelämpliga.

dan icke äro tillämpliga.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Svenska jordbrukskreditkassan.

4 §•

Svenska jordbrukskreditkassan skall i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning och för kassan fastställda stadgar handhava utlåning

till centralkassorna och till dessa anslutna jordbruksekonomiska föreningar

samt anskaffa härför erforderliga medel ävensom öva kontroll och

tillsyn över centralkassorna och jordbrukskassorna samt verka för jordbrukskasserörelsens

befrämjande och utveckling i allmänhet.

I jordbrukskreditkassans stadgar skola meddelas bestämmelser av det innehåll,

som angives i tredje stycket här nedan samt i 5—19 §§.

Jordbrukskreditkassan må icke vinna registrering såsom ekonomisk förening,

med mindre stadgarna godkänts av Kungl. Majit. Ej heller må ändring

i stadgarna registreras utan sådant godkännande.

5 §•

Till medlem av jordbrukskreditkassan må allenast kunna antagas centralkassa.

Centralkassa skall vara delaktig i jordbrukskreditkassan med en andel och

skall till denna kassa kontant erlägga en insats av femhundra kronor, vilken

skall tillföras jordbrukskreditkassans reservfond.

6 §.

Jordbrukskreditkassan äger vid föreningssammanträde besluta att för

täckande av förlust, som icke kan täckas av reservfonden, anskaffa medel

genom uttaxering å medlemmarna i förhållande till högsta under nästföregående

räkenskapsår oguldna kapitalbelopp av deras från jordbrukskreditkassan

erhållna lån.

Uttaxering må icke något räkenskapsår uppgå till mer än en procent av

medlems sålunda beräknade låneskuld.

7 §■

Försättes jordbrukskreditkassan i likvidation och förslå kassans tillgångar

härvid icke till gäldande av dess skulder, äro medlemmarna ansvariga för

kassans förbindelser i förhållande till högsta under nästföregående räkenskapsår

oguldna kapitalbelopp av deras från jordbrukskreditkassan erhållna

lån. Kan medlem icke fullgöra den betalningsskyldighet, som till följd

av denna ansvarighet åligger medlemmen, äro övriga medlemmar efter nyssnämnda

grund ansvariga för bristen. Medlems ansvarighet må icke tagas i

anspråk till högre belopp än tio procent av medlemmens låneskuld, beräknad

på sätt nyss sagts.

Betalning av enligt 6 § uttaxerat belopp föranleder icke minskning i medlems

ansvarighet enligt denna paragraf. .

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr ål
-

37

Kungl. Moj.ts förslag: Utskottets förslag:

8 §.

Såsom grundfond för jordbrukskreditkassan ställer staten genom fullmäktige

i riksgäldskontoret till förfogande svenska statens obligationer, ouppsägbara

från innehavarens sida och löpande med minst fyra procent ränta,

till ett nominellt belopp av tjugofem miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger att

förfoga över dem, så länge kassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda.

Grundfonden, som är avsedd att tjäna såsom säkerhet för kassans förbindelser,

må tagas i anspråk för dessas gäldande endast i händelse kassan

skulle träda i likvidation och det därvid skulle befinnas, att kassans tillgångar

och de belopp, vartill medlemmarnas ansvarighet uppgår, icke förslå

till förbindelsernas gäldande.

9 §•

Jordbrukskreditkassans behållna årsvinst skall, sedan avdrag skett för

täckande av möjligen förefintlig brist från föregående år, i sin helhet avsättas

till kassans reservfond.

10 §.

Det för jordbrukskreditkassans lånerörelse erforderliga kapitalet anskaffas

genom upplåning.

Sammanlagda beloppet av jordbrukskreditkassans upplåning må icke

uppgå till mer än fem gånger beloppet av grundfonden.

11 §•

Jordbrukskreditkassan må bereda kredit allenast åt ansluten centralkassa

samt åt jordbruksekonomisk förening, som är medlem av centralkassa.

Utan hinder av bestämmelsen i första stycket må jordbrukskreditkassan

intill ett belopp, som motsvarar beloppet av kassans reservfond, placera medel

i statens och Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer eller ock mot

säkerhet av inteckning inom sex tiondelar av jordbruksfastighets senast

fastställda taxeringsvärde.

12 §.

Kredit må icke beredas cenlralkassa till högre belopp än styrelsen för

jordbrukskreditkassan finner erforderligt för centralkassans verksamhet.

Till centralkassa ansluten jordbruksekonomisk förening må, i den mån

centralkassan icke berett föreningen kredit intill det belopp, som sägs i

34 § första stycket, erhålla lån till återstående belopp hos jordbrukskreditkassan,

därest styrelsen för sistnämnda kassa finner erbjuden säkerhet kunna

jämlikt 14 § godtagas och med hänsyn till andra omständigheter prövar

det lämpligt.

Jordbrukskreditkassans sammanlagda utlåning till jordbruksekonomiska

föreningar må icke överstifja åtta gånger beloppet av kassans reservfond.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

13 §.

Kreditgivningen må allenast bestå av reverslån.

Vid beviljande av kredit skola med avseende å tiden för låns återgäldande

sådana villkor uppställas, som betingas av jordbrukskreditkassans förpliktelser

till återgäldande av kapital, som upplånats av kassan.

Lån må beviljas på högst ett år eller, om fråga är om lån till centralkassa

eller mot pant av fastighetsinteckning eller obligationer, på viss tids, högst

tre månaders, uppsägning. Omsättning av kredit må kunna medgivas.

14 §.

Kredit må lämnas jordbruksekonomisk förening endast mot fullt betryggande

säkerhet av pant i fast eller lös egendom eller fordringsrätt jämväl

mot annan än den, åt vilken krediten beviljas. Mot inteckning i jordbruksinventarier

eller förlagsinteckning må kredit ej lämnas, jordbrukskreditkassan

dock obetaget att mottaga sådan säkerhet tillika med annan i och för

sig fullgod säkerhet.

15 §.

Jordbrukskreditkassan förvaltas av

en styrelse med säte i Stockholm.

Styrelsen består av fem ledamöter

med lika många suppleanter.

Kungl. Maj:t utser för en tid av

tre år i sänder en ledamot, tillika ordförande

i styrelsen, samt en suppleant

för honom. Fullmäktige i riksgäldskontoret

utse, likaledes för en tid av

tre år i sänder, en ledamot och en

suppleant för denne. Övriga tre ledamöter

och suppleanter väljas å föreningssammanträde.

Vald ledamot eller

suppleant utses för tiden till det

ordinarie föreningssammanträde, som

hålles under tredje året efter det, då

valet förrättades.

Arvoden för de av Kungl. Majit

och av fullmäktige i riksgäldskontoret

utsedda ledamöterna bestämmas

av Kungl. Majit.

15 §.

Jordbrukskreditkassan förvaltas av

en styrelse med säte i Stockholm.

•Styrelsen består av sju ledamöter

med lika många suppleanter.

Kungl. Majit utser för en tid av

tre år i sänder en ledamot, tillika

ordförande i styrelsen, samt en suppleant

för honom. Fullmäktige i riksbanken

och fullmäktige i riksgäldskontoret

utse, likaledes för en tid av

tre år i sänder, vardera en ledamot

och en suppleant för denne. Övriga

fyra ledamöter och suppleanter väljas

å föreningssammanträde. Vald

ledamot eller suppleant utses för tiden

till det ordinarie föreningssammanträde,

som hålles under tredje

året efter det, då valet förrättades.

Arvoden för de av Kungl. Majit

och av fullmäktige utsedda ledamöterna

bestämmas av Kungl. Majit.

Styrelsen utser verkställande direktör samt tillsätter kassans övriga befattningshavare.

Beslut, varigenom verkställande direktör utsetts, vare ej gällande

med mindre det biträtts av den av Kungl. Majit utsedda styrelseledamoten.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

39

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

16 §.

För granskning av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper skola

årligen utses tre revisorer med lika många suppleanter. En revisor jämte

suppleant för honom utses av fullmäktige i riksgäldskontoret, de övriga väljas

å föreningssammanträde. Av de sistnämnda skola en revisor och hans

suppleant hava vunnit beprövad erfarenhet beträffande revisionsverksamhet.

Revisor må ej den vara, som är i kassans eller styrelseledamots tjänst,

och ej heller den, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

17 §.

Ombud för centralkassorna skola årligen före utgången av april månad

samlas till ordinarie föreningssammanträde i Stockholm å tid, som jordbrukskreditkassans

styrelse bestämmer. Vid detta sammanträde skola föreskrivna

val av ledamöter i kassans styrelse och av revisorer ävensom av suppleanter

för dessa förrättas samt balansräkningen med de rättelser och tilllägg,

som må finnas erforderliga, fastställas och beslut fattas angående ansvarsfrihet

för styrelsen.

Extra föreningssammanträde skall utlysas i fall, som sägs i 37 § lagen om

ekonomiska föreningar.

18 §.

Ombud, som i 17 § avses, väljas av envar centralkassa till ett antal, som

motsvarar ett ombud för varje helt tiotal av antalet till centralkassan anslutna

jordbrukskassor, dock högst fem ombud för varje centralkassa.

Varje ombud äger vid föreningssammanträde en röst.

19 §.

Visar sig vid uppgörande av bokslut eller eljest, att jordbrukskreditkassan

gjort så stora förluster, att dessa överstiga en tiondel av det belopp, vartill

medlemmarnas ansvarighet för kassans förbindelser enligt 7 § sammanlagt

uppgår, åligger det styrelsen att ofördröjligen därom lämna meddelande å

föreningssammanträde samt göra anmälan till Kungl. Majit och bank- och

fondinspektionen.

Det åligger jordbrukskreditkassans styrelse att, när helst anledning yppas

till antagande, att kassan gjort förluster i den omfattning varom ovan förmäles,

ofördröjligen upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska detsamma.

Hava icke senast vid det i första stycket omförmälda föreningssammanträdet

kassans förluster blivit täckta, äger Kungl. Majit förordna, att kassan

skall träda i likvidation.

Kungl. Majit äger ock besluta härom, i händelse jordbrukskreditkassan icke

i vad på den ankommer iakttager föreskrifterna i denna förordning eller icke

ställer sig till efterrättelse av bank- och fondinspektionen meddelat förbud

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

eller föreläggande eller om eljest kassans angelägenheter handhavas på ett

sätt, som är ägnat att rubba förtroendet till kassan.

Rörande användningen av vad som vid likvidationen må återstå av kassans

tillgångar, efter det skulderna blivit guldna, bestämmer Kungl. Majit.

Centralkassorna för jordbrukskredit.

20 §.

Centralkassa för jordbrukskredit må på de villkor, som nedan angivas,

erhålla godkännande av Kungl. Majit. Innan centralkassa godkänts, må den

icke börja sin verksamhet.

Centralkassa må ej vinna godkännande, med mindre till densamma äro anslutna

minst femton jordbrukskassor.

I centralkassas stadgar skall kassans verksamhetsområde angivas samt

bestämmelser meddelas av det innehåll, som angives i fjärde stycket här

nedan samt i 22—48 §§.

Centralkassa må icke vinna registrering såsom ekonomisk förening, med

mindre stadgarna godkänts av Kungl. Majit. Ej heller må ändring i stadgarna

registreras utan sådant godkännande.

21 §.

Centralkassas verksamhetsområde skall vara sammanhängande och skilt

från andra centralkassors.

Vid bestämmandet av verksamhetsområdet skall hänsyn tagas till att centralkassans

styrelse utan svårighet eller oskäliga kostnader skall kunna övervaka

de anslutna jordbrukskassornas verksamhet samt bedriva en effektiv

upplysnings- och organisationsverksamhet för kasserörelsens befrämjande

inom verksamhetsområdet.

22 §.

Till medlem av centralkassa må endast kunna antagas godkänd jordbrukskassa

eller jordbruksekonomisk förening, vars styrelse har sitt säte inom

centralkassans verksamhetsområde.

Jordbruksekonomisk förening må icke beviljas medlemskap med mindre

centralkassans styrelse finner föreningen väl ägnad att kunna bedriva sin

verksamhet på ett ur ekonomisk synpunkt fullt tillfredsställande sätt. Beslut,

varigenom inträde i centralkassan meddelats föreningen, må icke vimla tilllämpning,

med mindre det godkännes av styrelsen för jordbrukskreditkassan.

23 §.

Jordbrukskassa skall vara delaktig i centralkassan med en andel och skall

till denna kassa kontant erlägga en insats av etthundra kronor, vilken skall

tillföras centralkassans reservfond.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

41

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

Jordbruksekonomisk förening, som antages till medlem av centralkassa,

skall vid inträdet i denna teckna minst en andel. För varje andel skall föreningen

kontant erlägga en insats av etthundra kronor. Sådana insatser skola

sammanföras under benämning jordbruksekonomiska föreningarnas insatskapital.

Vid förenings utträde ur kassan skall insats, med iakttagande av vad

därom stadgas i lagen om ekonomiska föreningar, återgäldas med en femtedel

årligen under fem år, därest icke kassans styrelse finner återbetalning

lämpligen kunna äga rum tidigare.

24 §.

Centralkassa äger vid föreningssammanträde besluta att för täckande av

förlust, som icke kan täckas av reservfonden, anskaffa medel genom uttaxering

å medlemmarna i förhållande till högsta under nästföregående räkenskapsår

oguldna kapitalbelopp av deras från centralkassan erhållna lån.

Uttaxering må icke något räkenskapsår uppgå till mer än en procent av

medlems sålunda beräknade låneskuld.

25 §.

Försättes centralkassa i likvidation och förslå kassans tillgångar härvid

icke till gäldande av dess skulder, äro medlemmarna ansvariga för kassans

förbindelser i förhållande till högsta under nästföregående räkenskapsår

oguldna kapitalbelopp av deras från centralkassan erhållna lån. Kan medlem

icke fullgöra den betalningsskyldighet, som till följd av denna ansvarighet

åligger medlemmen, äro övriga medlemmar efter nyssnämnda grund

ansvariga för bristen. Medlems ansvarighet må icke tagas i anspråk till högre

belopp än tio procent av medlemmens låneskuld, beräknad på sätt nyss

sagts.

Betalning av enligt 24 § uttaxerat belopp föranleder icke minskning i medlems

ansvarighet enligt denna paragraf.

26 §.

Såsom grundfond för centralkassa ställer staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret

till förfogande svenska statens obligationer, ouppsägbara från

innehavarens sida och löpande med minst fyra procent ränta. Obligationernas

nominella belopp, vilket fastställes av Kungl. Majit, må motsvara högst

tjugo procent, med avrundning av beloppet uppåt till jämnt hundratusental

kronor, av kassans upp- och inlåning med undantag av upplåningen hos jordbrukskreditkassan

enligt senast upprättade bokslut. Beloppet må icke i något

fall understiga 100,000 kronor eller överstiga 1,000,000 kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger att

förfoga över dem, så länge centralkassans samtliga förbindelser icke äro

fullgjorda.

Grundfonden, som är avsedd att tjäna såsom säkerhet för centralkassans

förbindelser med undantag av kassans skuld till jordbrukskreditkassan, må

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

tagas i anspråk för dessas gäldande endast i händelse kassan skulle träda i

likvidation och det därvid skulle befinnas, att kassans tillgångar och de

belopp, vartill medlemmarnas ansvarighet uppgår, icke förslå till gäldande

av nämnda förbindelser.

Närmare föreskrifter rörande centralkassornas grundfonder meddelas av

Kungl. Maj:t.

27 §.

Centralkassas behållna årsvinst skall, sedan avdrag skett för täckande av

möjligen förefintlig brist från föregående år, i sin helhet avsättas till kassans

reservfond.

Då reservfonden uppgår till ett belopp, motsvarande tio procent av kassans

utlåning vid utgången av senast förflutna räkenskapsåret, ankommer på

centralkassan att bestämma, i vad mån någon del av årsvinsten skall disponeras

för annat ändamål.

Utan hinder av vad nu sagts må efter beslut å föreningssammanträde av

årsvinsten kunna dels till medlemmarna återgäldas belopp, som under något

föregående år å dem uttaxerats till täckande av förlust, dels ock lämnas utdelning

till anslutna jordbruksekonomiska föreningar å deras insatser, dock

högst efter en räntesats av fem procent.

28 §.

Centralkassa må icke utan medgivande av jordbrukskreditkassans styrelse

genom anlitande av årsvinst eller av reservfondens medel helt eller delvis

avskriva fordran hos medlem, med mindre centralkassan vidtagit laga åtgärder

för fordringens indrivning och betalning därvid icke kunnat erhållas.

29 §.

Centralkassa må ej idka annan rörelse än in- och utlåning av penningar.

Centralkassa må icke utan medgivande av styrelsen för jordbrukskreditkassan

förskaffa sig annan kredit än i 30 § sägs.

30 §.

Centralkassa äger av allmänheten mottaga medel till förräntning å sparkasseräkning,

depositionsräkning, kapitalräkning och checkräkning.

Medel, som äro insatta å sparkasseräkning, depositionsräkning eller kapitalräkning,

må centralkassa ej ikläda sig skyldighet att återbetala annorledes

än viss tid efter uppsägning, nämligen i fråga om medel å sparkasseräkning

minst en vecka och i fråga om medel å depositionsräkning eller kapitalräkning

minst tre månader; styrelsen för kassan dock lämnat öppet att,

då sådant prövas kunna ske utan olägenhet, i särskilda fall medgiva utbetalning

utan avvaktan av uppsägningstidens utgång.

En och samma insättares tillgodohavande på sparkasseräkning må icke

annorledes än genom upplupen räntas läggande till kapitalet ökas utöver

fyratusen kronor.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr ål.

43

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

31 §.

Gentralkassa skall vara skyldig att i tillgångar, vilka kunna med lätthet

förvandlas i penningar, redovisa kassareserv, som tillsammans med den inneliggande

kassan motsvarar minst tjugofem procent av de förbindelser, som

det åligger kassan att vid anfordran fullgöra. Pantsatt tillgång, som nu sagts,

må härvid icke tagas i beräkning; dock att, där tillgången utgör säkerhet

för avtalad kredit, som ej av kassan till fullo begagnats, den må beräknas

till det belopp, som kassan enligt avtalet är berättigad ytterligare utbekomma.

Nedgår kassareserv under vad nu är sagt, skall den, så snart det kan

ske, åter uppbringas till föreskrivet belopp.

Närmare föreskrifter angående de tillgångar, som må såsom kassareserv

godkännas, meddelas, där så erfordras, av bank- och fondinspektionen.

32 §.

Centralkassa må in- och upplåna penningar dels till ett belopp, för vilket

full täckning hos kassan finnes i kontanta penningar, i medel som för kassans

räkning innestå hos riksbanken, jordbrukskreditkassan eller inländskt

bankaktiebolag eller å postgiro, i statens eller Sveriges allmänna hypoteksbanks

obligationer eller i fordringar på grund av lån, för vilka säkerheten

utgöres av inteckning inom sex tiondelar av senast fastställda taxeringsvärdet

å jordbruksfastighet, dels ock därutöver till ett belopp motsvarande tolv

och en halv gånger centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors fonder

och insatskapital.

I intet fall må dock in- och upplåningen med avdrag av ett belopp motsvarande

centralkassans kassa och de medel, som för centralkassans räkning

innestå hos riksbanken, jordbrukskreditkassan eller inländskt bankaktiebolag

eller å postgiro, överstiga trettio gånger centralkassans och därtill anslutna

jordbrukskassors fonder och insatskapital.

33 §.

Centralkassa må ej bereda kredit åt andra än sina medlemmar.

Vid beviljande av kredit skola med avseende å tiden för låns återgäldande

sådana villkor uppställas, som betingas av centralkassans förpliktelser till

återgäldande av kapital, som in- eller upplånats av kassan.

Kreditgivningen till jordbrukskassor må bestå i återbelåning av hos jordbrukskassorna

belånade fordringsbevis med tillhörande säkerheter. Härutöver

må jordbrukskassa kunna beviljas kredit för förvärv av egendom till

skyddande av fordran, så ock tillfällig kredit för reglerande av förlust.

Det åligger centralkassans styrelse att tillse, att de säkerheter, som lämnas

för lån till jordbrukskassorna, äro fullt betryggande och förvaras hos centralkassan.

34 §.

Till cenlralkassa ansluten jordbruksekonomisk förening må kunna erhålla

kredit till belopp, som av centralkassans styrelse prövas lämpligt, med

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

iakttagande av att krediten icke må uppgå till högre belopp än fyra gånger

så stor del av föreningens tillgångar utöver skulderna, som motsvarar föreningens

insatskapital jämte egna fonder av sådan beskaffenhet, att de icke

kunna anlitas utan därom för varje gång å föreningssammanträde fattat beslut.

Vid beräknandet av den högsta kredit, som sålunda må beviljas jordbruksekonomisk

förening, skall iakttagas, att såsom insatskapital må räknas

jämväl tecknad men ej gulden insats i föreningen, därest tecknaren lämnat

skriftlig förbindelse å beloppet samt för insatsens inbetalande i föreningens

stadgar eller eljest fastställts en plan, som godkänts av centralkassans styrelse.

Dylik insats må dock ej medräknas till högre belopp än som kan antagas

bliva guldet inom fem år efter medlems inträde i föreningen. Såsom

tillgång av beskaffenhet att utgöra underlag för kredit må icke räknas andelar,

vilka föreningen förvärvat i annan ekonomisk förening. Vad här är

stadgat med avseende å förenings insatskapital och egna fonder skall äga

motsvarande tillämpning beträffande aktiekapital och fonder tillhörande

aktiebolag, varom förmäles i 3 § andra stycket.

Centralkassas sammanlagda utlåning till jordbruksekonomiska föreningar

må icke överstiga en tiondel av centralkassans sammanlagda utlåning.

Till en och samma förening må lån ej beviljas till högre belopp än som

motsvarar en tjugofemtedel av sammanlagda utlåningen från centralkassan.

35 §.

Kreditgivningen från centralkassan till de jordbruksekonomiska föreningarna

må bestå i utlämnande av reverslån eller beviljande av kredit i räkning

eller växeldiskontering.

Reverslån må beviljas på högst ett år eller, om pant av fastighetsinteckning

eller obligationer blivit ställd, på viss tids, högst tre månaders, uppsägning.

Kredit i räkning må beviljas på högst ett år. Växel må diskonteras på högst

sex månader. Omsättning av kredit må kunna medgivas.

Kredit må lämnas endast mot säkerhet, som styrelsen för centralkassan

finner fullt betryggande. Säkerheten skall utgöras av pant i fast eller lös

egendom eller fordringsrätt jämväl mot annan än den, åt vilken krediten be

viljas. Mot inteckning i jordbruksinventarier eller förlagsinteckning må kredit

ej lämnas, centralkassan dock obetaget att mottaga sådan säkerhet tillika med

annan i och för sig fullgod säkerhet.

36 §.

Centralkassa må ej förvärva fast egendom, såvitt fråga ej är om fastighet,

som är avsedd för kassans inrymmande. Vill kassan förvärva eller i väsentlig

omfattning ombygga dylik fastighet, skall frågan härom hänskjutas till prövning

vid föreningssammanträde; och må åtgärden ej vidtagas, där ej minst

två tredjedelar av de röstande uttalat sig därför samt styrelsen för jordbrukskreditkassan

godkänner densamma.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

45

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

Centralkassa må ej förvärva annan lös egendom än penningar, obligationer,

av rörelsen betingade fordringar samt sådana inventarier, som anskaffas för

rörelsen eller till fastighet, som kassan äger.

Utan hinder av vad i första och andra styckena stadgas må centralkassa till

skyddande av fordran på offentlig auktion eller fondbörs inköpa egendom,

som är för fordringen utmätt eller pantsatt, så ock såsom betalning för fordran

övertaga för fordringen pantsatt eller annan egendom, där uppenbart är, att

kassan eljest skulle lida avsevärd förlust. Dylik egendom skall av centralkassan

åter avyttras, så snart lämpligen kan ske, och senast då avyttring kan äga

rum utan förlust för kassan.

37 §.

Centralkassas styrelse skall bestå av minst fem och högst nio ledamöter,

för vilka utses lämpligt antal suppleanter. En av ledamöterna jämte suppleant

för honom skall utses av styrelsen för jordbrukskreditkassan, de övriga

väljas å föreningssammanträde.

Styrelsen skall sammanträda minst fyra gånger örn året.

Styrelsen äger inom sig utse arbetsutskott, vilket på styrelsens ansvar beslutar

i löpande ärenden. ,

Beträffande vid sammanträde med styrelse och arbetsutskott fattade beslut

skall föras protokoll.

38 §.

För granskning av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper skola

årligen utses tre revisorer med lika många suppleanter. En revisor jämte suppleant

för honom utses av styrelsen för jordbrukskreditkassan, de övriga väljas

å föreningssammanträde. Minst en av revisorerna och hans suppleant skola

hava vunnit beprövad erfarenhet beträffande revisionsverksamhet.

Revisor må ej den vara, som är i centralkassans eller styrelseledamots

tjänst, och ej heller den, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

39 §.

Hos centralkassa skall finnas verkställande direktör.

Innan styrelsen för centralkassa fattar beslut om utseende av verkställande

direktör, skall frågan härom underställas jordbrukskreditkassan. Beslut

i sådan fråga är ej giltigt, med mindre det godkänts av styrelsen för sistnämnda

kassa.

Visar sig verkställande direktör olämplig för sin befattning men vidtager

centralkassans styrelse icke åtgärder för att skilja honom från denna, må

styrelsen för jordbrukskreditkassan förelägga centralkassans styrelse att vidtaga

åtgärder för hans entledigande. Sistnämnda styrelse är pliktig att ställa

sig sådant föreläggande till efterrättelse.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

40 §.

Vid centralkassas föreningssammanträde äger jordbrukskassa deltaga i avgörandet

av förekommande ärenden med en röst och jordbruksekonomisk

förening med en tiondels röst.

41 §.

Centralkassa äger icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd utöva verksamhet vid

avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret är beläget. Dylikt tillstånd

må meddelas, när verksamheten finnes kunna vara till nytta för det

allmänna.

42 §.

Centralkassa skall vara skyldig att i fråga om skötseln av sin rörelse och

sina räkenskaper ställa sig jordbrukskreditkassans instruktioner och anvisningar

till efterrättelse samt att tillhandahålla jordbrukskreditkassans styrelse

och revisorer alla uppgifter som påkallas.

Centralkassa åligger att hålla noggrann kontroll och tillsyn å de till kassan

anslutna jordbrukskassornas verksamhet och förvaltning ävensom att utfärda

erforderliga instruktioner för jordbrukskassorna.

43 §.

Jordbrukskreditkassans styrelse äger, efter hörande av centralkassas styrelse,

meddela anvisningar rörande grunderna för räntesättningen vid såväl

inlåning från allmänheten som vid utlåning.

44 §.

Anmälningar om medlemmars avgång, som inkomma från jordbrukskassor,

skola av styrelsen för centralkassa samlas och ordnas samt hållas tillgängliga

för en var, som vill taga kännedom örn dem.

45 §.

Den senaste revisionsberättelsen angående centralkassas förvaltning skall

jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning hållas anslagen å lätt tillgänglig

plats i centralkassans expeditionslokal samt, därest ansluten jordbrukskassa

har särskild expeditionslokal, jämväl i denna. Anslåendet skall äga

rum så snart ske kan efter det sammanträde, å vilket revisionsberättelsen

framlagts.

46 §.

Visar sig vid uppgörandet av bokslut eller eljest, att centralkassa gjort så

stora förluster, att dessa överstiga en tiondel av det belopp, vartill medlemmarnas

ansvarighet för centralkassans förbindelser sammanlagt uppgår, åligger

det styrelsen att ofördröjligen därom lämna meddelande å föreningssam
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

47

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

manträde samt underrätta den länsstyrelse, hos vilken kassan är registrerad,

bank- och fondinspektionen ävensom styrelsen för jordbrukskreditkassan.

Det åligger centralkassas styrelse att, när helst anledning yppas till antagande,

att centralkassan gjort förluster i den omfattning varom ovan förmäles,

ofördröjligen upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska detsamma.

Hava icke senast vid det i första stycket omförmälda föreningssammanträdet

kassans förluster blivit täckta, skall länsstyrelsen anmäla förhållandet

för Kungl. Maj:t, som äger besluta angående återkallande av det för kassan

meddelade godkännandet.

47 §.

Nedgår antalet anslutna jordbrukskassor i godkänd centralkassa under femton,

åligger det kassans styrelse att därom ofördröjligen underrätta den länsstyrelse,

hos vilken kassan är registrerad, bank- och fondinspektionen ävensom

styrelsen för jordbrukskreditkassan.

Fylles ej detta antal inom två månader efter erinring om förhållandet från

länsstyrelsens sida, eller iakttager centralkassan icke i vad på den ankommer

föreskrifterna i denna förordning eller ställer kassan sig icke till efterrättelse

av bank- och fondinspektionen meddelat förbud eller föreläggande, eller handhavas

eljest kassans angelägenheter på ett sätt, som är ägnat att rubba förtroendet

till kassan, skall förhållandet anmälas för Kungl. Maj:t, som äger besluta

angående återkallande av godkännandet.

48 §.

Har godkännandet för centralkassa återkallats, skall underrättelse om förhållandet

kungöras i den stads tidning, där den länsstyrelse, hos vilken kassan

registrerats, har sitt säte, eller, örn flera tidningar där utgivas, i den av dessa,

där allmänna påbud för staden vanligen meddelas, ävensom, där kassans styrelse

har sitt säte å annan ort, i en tidning å denna ort.

När godkännandet återkallats, skall centralkassan vara pliktig att omedelbart

träda i likvidation.

Jordbrukskassorna.

49 §.

Jordbrukskassa må på de villkor, som nedan angivas, erhålla godkän

nande av länsstyrelsen i det län, där kassans styrelse har sitt säte. Ansökan

örn godkännande må göras antingen i samband med ansökningen om kassans

registrering eller därefter. I sistnämnda fall skall ansökningen vara åtföljd av

ett exemplar av kassans stadgar.

Godkännande av jordbrukskassa må ej meddelas, med mindre länsstyrelsen

från bank- och fondinspektionen samt vederbörande centralkassa inhämtat

yttrande över ansökningen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

Innan jordbrukskassa godkänts, må den icke börja sin verksamhet.

Jordbrukskassa skall vara pliktig att iakttaga vad på den ankommer för

vinnande av inträde i centralkassa, som finnes bildad eller bildas för det

område, inom vilket jordbrukskassans styrelse har sitt säte. Har jordbrukskassa

icke inom sex månader efter godkännandet vunnit anslutning till centralkassa,

vare godkännandet förfallet.

50 §.

I jordbrukskassas stadgar skall kassans verksamhetsområde angivas samt

bestämmelser meddelas av det innehåll, som angives i andra stycket här

nedan samt i 51—67 §§.

Ändring av dessa bestämmelser i stadgarna eller beträffande stadgarnas

föreskrifter om jordbrukskassas ändamål må ej vinna tillämpning, förrän

den godkänts av länsstyrelsen.

51 §.

Jordbrukskassas verksamhetsområde skall vara sammanhängande och skilt

från andra jordbrukskassors samt ej större än att kassans medlemmars personliga

och ekonomiska förhållanden kunna överblickas och följas av kassans

ledning.

52 §.

Till medlem i jordbrukskassa må endast antagas i Sverige bosatt svensk

medborgare, som är ägare eller brukare av jordbruksfastighet, belägen inom

jordbrukskassans verksamhetsområde, ävensom här i riket registrerat aktiebolag,

som har till ändamål att idka jordbruk och som äger eller brukar sådan

fastighet som nyss nämnts.

Med jordbruksfastighet jämställes, där ej annat sägs, sådan fastighet, vars

ägare eller brukare bedriver trädgårdsskötsel, hönsskötsel, fiske eller annan

därmed jämförlig verksamhet som självständig näring, så ock sådan som

annan fastighet taxerad mindre fastighet, vilken äges eller brukas av hantverkare

eller annan arbetare, som beredes sin väsentliga sysselsättning av

idkare av jordbruk eller därmed jämförlig verksamhet.

Medlemskap må icke för en och samma brukningsdel erhållas i mer än

en jordbrukskassa.

Till medlem må, ändock att han icke äger eller brukar sådan fastighet,

som ovan sägs, antagas ledamot eller suppleant i kassans styrelse, så ock

verkställande direktören för den centralkassa, till vilken kassan är ansluten.

Jordbrukskassa skall bestå av minst tjugo medlemmar.

53 §.

Medlem skall vid inträdet i jordbrukskassa teckna minst en andel i kassan.

För varje andel skall erläggas en insats av tjugofem kronor. Insats skall

kontant inbetalas. Dock må, där den fastighet, för vilken medlem blir del
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

49

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

aktig i jordbrukskassan, har ett taxeringsvärde understigande tiotusen kronor

eller av kassans styrelse vid medlemmens inträde åsättes ett värde, som

understiger sistnämnda belopp, en femtedel av insatsen betalas kontant och

återstoden inom tre år efter inträdet. Insatser skola sammanföras under benämning

jordbrukskassans insatskapital.

Medlem må, utöver de insatsbelopp, som svara mot antalet av honom

tecknade andelar, erlägga ytterligare insatser till kassan intill ett belopp av

tjugofem kronor. Dessa insatser, som skola erläggas kontant, skola tillföras

insatskapitalet.

Insats skall, med iakttagande av vad därom stadgas i lagen örn ekonomiska

föreningar, återgäldas vid medlems utträde ur kassan med en femtedel årligen

under fem år, därest icke kassans styrelse finner återbetalning lämpligen

böra äga rum tidigare.

54 §.

Jordbrukskassa äger vid föreningssammanträde besluta att för täckande

av förlust, som icke kan täckas av reservfonden, anskaffa medel genom uttaxering

å medlemmarna i förhållande till senast fastställda taxeringsvärdena

å de fastigheter, för vilka medlemmarna äro delaktiga i jordbrukskassan,

eller, där fastighet vid medlems inträde i kassan eller i samband med beviljande

av lån åsatts annat värde, fastighetens sålunda åsätta värde.

Uttaxering må icke något räkenskapsår uppgå till mer än en halv procent

av fastighetens värde.

Uttaxering å medlem, som erhållit delaktighet i jordbrukskassa enligt 52 §

fjärde stycket, må icke något räkenskapsår ske till högre belopp än fem

kronor.

55 §.

Försättes jordbrukskassa i likvidation och förslå kassans tillgångar härvid

icke till gäldande av dess skulder, äro medlemmarna ansvariga för kassans

förbindelser i förhållande till värdena å medlemmarnas fastigheter, beräknade

på sätt i 54 § sägs. Kan medlem icke fullgöra den betalningsskyldighet,

som till följd av denna ansvarighet åligger honom, äro övriga medlemmar

efter nyssnämnda grund ansvariga för bristen. Medlems ansvarighet må icke

tagas i anspråk till högre belopp än fem procent av värdet å medlemmens

fastighet.

Medlem, som erhållit delaktighet i jordbrukskassa enligt 52 § fjärde stycket,

är ansvarig för kassans förbindelser intill ett belopp av femtio kronor.

Betalning av enligt 54 § uttaxerat belopp föranleder icke minskning i medlems

ansvarighet enligt denna paragraf.

56 §.

Av jordbrukskassas årsvinst skola, sedan avdrag skett för täckande av

möjligen förefintlig brist från föregående år. minst sjuttiofem procent avsättas

till reservfond.

Biha lif/ lill riksdagens protokoll 1942. S sand. .Vr 41.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Då reservfonden uppgår till ett belopp, motsvarande tjugo procent av jordbrukskassans

utlåning vid utgången av senast förflutna räkenskapsåret, ankommer

på jordbrukskassan att bestämma, i vad mån den andel av årsvinsten,

som skall avsättas tili reservfonden, må understiga sjuttiofem procent.

Nedgår reservfonden under vad sålunda stadgats, skall avsättning till

densamma ånyo vidtaga i minst sådan omfattning, som nyss sagts.

Av årsvinsten, i den mån den ej åtgår för avsättning till reservfonden, må

efter beslut å föreningssammanträde kunna dels till medlemmarna återgäldas

belopp, som under något föregående år å deni uttaxerats till täckande

av förlust, dels ock lämnas utdelning å deras insatser, dock högst efter en

räntesats av fem procent.

57 §.

Jordbrukskassa må ej idka annan rörelse än in- och utlåning av penningar.

Jordbrukskassa må icke förskaffa sig kredit på annat sätt än genom återbelåning

hos centralkassan av hos jordbrukskassan belånade fordringsbevis

med tillhörande säkerheter. Dock må jordbrukskassa upptaga lån hos centralkassan

för förvärv av egendom till skyddande av fordran, så ock tillfällig

kredit för reglerande av förlust.

Såsom ombud för centralkassan äger jordbrukskassa i den ordning, som

bestämmes av jordbrukskreditkassans styrelse, förmedla inlåning för centralkassans

räkning.

58 §.

Jordbrukskassa må ej bereda kredit åt annan än sådan medlem av kassan,

som är ägare eller brukare av i 52 § avsedd fastighet.

Kreditgivningen må bestå i utlämnande av reverslån eller växeldiskontering

eller beviljande av kredit i räkning, som genom kassans förmedling

öppnas hos vederbörande centralkassa.

Reverslån må beviljas på högst ett år eller, örn pant av fastighetsinteckning

eller obligationer blivit ställd, på viss tids, högst tre månaders, uppsägning.

Kredit i räkning må beviljas på högst ett år. Växel må diskonteras

på högst sex månader. Omsättning av kredit må kunna medgivas.

Vid beviljande av kredit skola med avseende å tiden för låns återgäldande

sådana villkor uppställas, som betingas av jordbrukskassans förpliktelser till

återgäldande av kapital, som upplånats av kassan.

Kredit må lämnas endast mot säkerhet, som styrelsen för jordbrukskassan

finner fullt betryggande. Säkerheten skall utgöras av pant i fast eller

lös egendom eller fordringsrätt jämväl mot annan än den, åt vilken krediten

beviljas. Mot inteckning i jordbruksinventarier eller förlagsinteckning må

kredit ej lämnas, jordbrukskassan dock obetaget att mottaga sådan säkerhet

tillika med annan i och för sig fullgod säkerhet.

Lån må ej utestå mot skuldförbindelse, för vars uppfyllande ledamot av

jordbrukskassans styrelse eller suppleant för sådan ledamot eller i kassan

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

51

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

anställd tjänsteman svarar i egenskap av liuvudgäldenär eller löftesman, med

mindre styrelsen för centralkassan lämnat medgivande härtill.

Centralkassans styrelse äger bestämma, att krediter överstigande visst

belopp eller eljest av viss beskaffenhet ej må beviljas utan godkännande av

styrelsen för centralkassan.

59 §.

Ät medlem, som är ägare av fastighet, som avses i 52 § första stycket, må

lån mot annan säkerhet än inteckning inom sex tiondelar av fastighetens

sammanlagda jordbruks- och skogsvärden enligt gällande taxering icke beviljas

till högre belopp än som motsvarar fyra tiondelar av nämnda värden

eller, om fastigheten efter av centralkassan verkställd särskild värdering

åsatts andra jordbruks- och skogsvärden, det belopp varmed sålunda åsatt

värde överstiger sex tiondelar av taxeringsvärdena.

Ät medlem, som är ägare av fastighet, som avses i 52 § andra stycket, må

lån mot annan säkerhet än inteckning inom sex tiondelar av fastighetens

taxeringsvärde icke beviljas till högre belopp än som motsvarar fyra tiondelar

av taxeringsvärdet eller, örn fastigheten efter av centralkassan verkställd

särskild värdering åsatts annat värde än taxeringsvärdet, det belopp

varmed sålunda åsatt värde överstiger sex tiondelar av taxeringsvärdet.

Är fastighet av ägaren upplåten åt annan till brukande, må denne erhålla

kredit med belopp högst motsvarande fyra tiondelar av fastighetens taxeringsvärde

eller särskilt åsätta värde. Jordägaren skall, i den mån så erfordras

för att jordägarens och brukarens lån tillhopa icke skola överstiga det

belopp, vartill jordägarens lån enligt första eller andra stycket ovan högst

må uppgå, förpliktas att återbetala motsvarande del av sin kredit.

Åt en och samma medlem må lån ej beviljas till högre belopp än som

motsvarar en tiondel eller, efter medgivande av centralkassans styrelse, en

femtedel av jordbrukskassans sammanlagda utlåning. Vad sålunda stadgats

skall dock icke utgöra hinder för jordbrukskassa att bevilja medlem kredit

intill ett belopp av tiotusen kronor.

Oavsett bestämmelserna här ovan må jordbrukskassa enligt grunder, som

fastställas av styrelsen för jordbrukskreditkassan, bevilja lån till uppförande

av bygdegård. Beslut härom skall i varje särskilt fall underställas centralkassans

styrelse för godkännande.

60 §.

Bestämmelserna i 36 § skola äga motsvarande tillämpning med avseende

å jordbrukskassas rätt att förvärva fast och lös egendom. Innan jordbrukskreditkassans

styrelse fattar beslut rörande fråga om jordbrukskassas förvärv

av fastighet för kassans inrymmande, skall styrelsen inhämta yttrande i

ärendet från centralkassans styrelse.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

61 §.

Till jordbrukskassa inflytande medel, som icke omedelbart åter utbetalas,

skola genast insättas hos centralkassan, i den mån centralkassan ej annorledes

bestämmer.

In- och utbetalning av medel skall vara underkastad kontroll i den ordning,

styrelsen för jordbrukskreditkassan beslutar.

62 §.

Jordbrukskassas styrelse skall bestå av minst fem och högst sju ledamöter,

för vilka utses lämpligt antal suppleanter.

Visar sig befattningshavare hos jordbrukskassa olämplig för sin befattning

men vidtager kassans styrelse icke åtgärder för att skilja honom från denna,

må styrelsen för centralkassan förelägga jordbrukskassans styrelse att vidtaga

åtgärder för hans entledigande. Sistnämnda styrelse är pliktig att ställa sig

sådant föreläggande till efterrättelse.

Beträffande vid styrelsesammanträde fattade beslut skall föras protokoll.

63 §.

Revisor för jordbrukskassa må ej den vara, som är i jordbrukskassans eller

styrelseledamots tjänst, och ej heller den, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

64 §.

Jordbrukskassa är skyldig att i fråga om skötseln av sin rörelse och sina räkenskaper

ställa sig jordbrukskreditkassans och centralkassans instruktioner

och anvisningar till efterrättelse samt att tillhandahålla jordbrukskreditkassans

och centralkassans styrelse och revisorer alla uppgifter, som påkallas.

65 §.

Jordbrukskreditkassans styrelse äger, efter hörande av styrelsen för vederbörande

centralkassa, meddela anvisningar rörande räntesättningen vid utlåning

från jordbrukskassa.

66 §.

Då medlem av jordbrukskassa avgått, skall styrelsen för kassan, i stället för

att om avgången utfärda kungörelse på sätt i lagen om ekonomiska föreningar

sägs, ofördröjligen till centralkassan göra skriftlig anmälan örn avgången.

67 §.

Örn antalet medlemmar i jordbrukskassa nedgår under tjugo eller örn sammanlagda

beloppet av kassans utlåning och den inlåning, kassan såsom ombud

förmedlat för centralkassans räkning, sedan fem år förflutit från kassans

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41

53

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

godkännande ännu icke uppnått ett belopp av tjugofemtusen kronor eller sedermera

understiger detta belopp, åligger det kassans styrelse att därom ofördröjligen

underrätta den länsstyrelse, hos vilken kassan är registrerad, samt

centralkassan. Fylles ej antalet medlemmar inom en månad efter erinring örn

förhållandet från länsstyrelsens sida, eller uppnår icke sammanlagda ut- och

inlåningen inom samma tid det belopp, som nyss sagts, eller iakttager kassan

icke i vad på den ankommer föreskrifterna i denna förordning, eller ställer

kassan sig icke till efterrättelse av bank- och fondinspektionen meddelat

förbud eller föreläggande, eller handhavas eljest kassans angelägenheter på

ett sätt, som är ägnat att rubba förtroendet till kassan, kan länsstyrelsen, efter

hörande av inspektionen och styrelsen för jordbrukskreditkassan, återkalla

godkännandet.

Har godkännandet för jordbrukskassa återkallats, skall genom länsstyrelsens

försorg ofördröjligen göras anmälan därom till bank- och fondinspektionen

samt till centralkassan ävensom underrättelse örn förhållandet kungöras

i den stads tidning, där länsstyrelsen har sitt säte, eller, om flera tidningar

där utgivas, i den av dessa, där allmänna påbud för staden vanligen

meddelas, ävensom, där kassans styrelse har sitt säte å annan ort, i en tidning

å denna ort.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, örn godkännandet

förfallit jämlikt 49 § sista stycket.

Har jordbrukskassa meddelat godkännande återkallats eller förfallit, skall

kassan vara pliktig att omedelbart träda i likvidation, vid återkallelse av godkännande

dock först sedan beslutet härom vunnit laga kraft.

Tillsyn.

68 §.

Jordbrukskreditkassan, centralkassorna och jordbrukskassorna skola stå

under tillsyn av bank- och fondinspektionen.

Ledamot av inspektionen må ej deltaga i styrelsen av eller vara anställd vid

kassa, som nu nämnts.

Närmare bestämmelser örn inspektionens organisation och verksamhet i

och för denna tillsyn meddelas av Kungl. Maj:t.

69 §.

Inspektionen skall övervaka, att kassorna i sin verksamhet ställa sig till

efterrättelse de lagar och andra författningar, som hava avseende å kassorna,

samt de för kassorna gällande stadgar.

Det åligger inspektionen att jämväl i övrigt, såvitt angår förhållanden, som

kunna inverka på kassornas säkerhet, med uppmärksamhet följa deras verksamhet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

Undersökning av kassa skall av inspektionen anställas, så ofta sådan av

inspektionen anses erforderlig eller av Kungl. Maj:t anbefalles.

Inspektionen äger, där så finnes lämpligt, förordna ombud alt biträda vid

tillsynen av viss centralkassa och till densamma anslutna jordbrukskassor.

70 §.

Styrelsen för kassa åligger:

att när som helst hålla kassans tillgångar ävensom böcker, räkenskaper

och andra handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen eller dess

ombud;

att ofördröjligen till inspektionen insända styrelsens förvaltningsberättelse

jämte vinst- och förlusträkningen samt balansräkningen ävensom, efter verkställd

revision, den däröver avgivna berättelsen tillika med annan handling

angående kassans förvaltning eller räkenskaper, som revisorerna må hava avlämnat

till styrelsen;

att tillhandahålla inspektionen sådana översikter rörande kassans ställning

och verksamhet, som av inspektionen påkallas; samt

att i övrigt meddela inspektionen eller dess ombud alla de upplysningar

rörande kassan, som av inspektionen eller ombudet äskas.

71 §■

Inspektionen äger, när sådant prövas nödigt, sammankalla styrelsen för

jordbrukskreditkassan, centralkassa eller jordbrukskassa. Har sådan styrelse

icke efterkommit av inspektionen framställd begäran om utfärdande av

kallelse till extra föreningssammanträde, må sådant sammanträde ock av inspektionen

sammankallas.

Vid föreningssammanträde eller av inspektionen utlyst styrelsesammanträde

må ledamot av inspektionen närvara och i överläggningarna deltaga.

72 §.

Har av styrelse för kassa eller å föreningssammanträde fattats beslut, som

strider mot lag, förordning eller stadgar, må inspektionen kunna förbjuda

verkställighet av beslutet. Inspektionen må ock kunna förelägga styrelsen att,

i händelse beslut av nyss omförmälda beskaffenhet gått i verkställighet, göra

rättelse, där så kan ske, så ock att fullgöra vad styrelsen åligger enligt lag,

förordning eller stadgar. Sådant föreläggande må dock, utom vad angår innehållet

av vinst- och förlusträkning eller balansräkning, icke av inspektionen

meddelas i fråga örn i lag eller förordning givna föreskrifter, vilkas överträdande

är belagt med straff.

Inspektionen äger förelägga vite vid meddelande av föreskrift eller förbud

enligt första stycket samt fälla till sådant vite.

Ändå att fall icke är för handen, som i första stycket sägs, äger inspektionen

meddela de erinringar i fråga örn kassans verksamhet, som inspektionen

finner påkallade.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

55

Kunql. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

73 §.

Underlåter centralkassa eller jordbrukskassa att ställa sig till efterrättelse

av inspektionen meddelat förbud eller föreläggande eller handhar sådan kassa

eljest sina angelägenheter på ett sätt, som är ägnat att rubba förtroendet till

densamma, äger inspektionen göra anmälan därom hos den, som meddelat

godkännande för kassan, med anhållan örn att detta återkallas.

74 §.

Över inspektionens beslut må klagan föras lias Kungl. Maj:t inom den tid,

som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut

är stadgad, men beslutet går ändock i verkställighet, där icke Kungl. Maj:t

annorlunda förordnar.

75 §.

Träder centralkassa eller jordbrukskassa i likvidation, äger bank- och fondinspektionen

förordna ombud, som har att närvara vid likvidatorernas sammanträden,

med rätt att yttra sig till protokollet, samt att i övrigt övervaka

likvidationen.

Likvidatorerna skola bereda ombudet tillfälle att när som helst inventera

centralkassans eller jordbrukskassans kassa och övriga tillgångar samt granska

kassans alla böcker, räkenskaper och andra handlingar, och må av ombudet

begärd upplysning angående förvaltningen ej av likvidatorerna förvägras.

Kassans egendom må ej avyttras under hand på andra villkor än ombudet

godkänner. Ombudet må ej utan synnerliga skäl motsätta sig av likvidatorerna

ifrågasatt försäljning.

Bank- och fondinspektionen äger under likvidationen i avseende å likvidatorer

och föreningssammanträde enahanda befogenhet, som, innan kassan

trätt i likvidation, enligt denna förordning tillkommer inspektionen beträffande

styrelse och föreningssammanträde.

76 §.

Styrelseledamot eller befattningshavare hos kassa, som mot bättre vetande

till bank- och fondinspektionen eller länsstyrelse avgiver oriktig eller ofullständig

uppgift angående omständighet, varom det ålegat honom att lämna

upplysning, straffas med dagsböter eller fängelse, där ej förbrytelsen i allmänna

strafflagen är belagd med strängare sträft.

77 §.

Böter eller vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Kungl. Maj.ts förslag:

Utskottets förslag:

Slutbestämmelser.

78 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942. Från och med samma dag

skola förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) örn jordbrukets kreditkassor,

förordningen den 3 juni 1932 (nr 165) angående rätt för centralkassa för

jordbrukskredit att till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än

jordbrukskassor samt reglementet för Svenska jordbrukskreditkassan den 12

september 1930 (nr 337) upphöra att gälla.

Utan hinder av vad sålunda stadgats skola de nedan i 79—84 §§ meddelade

bestämmelserna lända till efterrättelse i där avsedda hänseenden.

79 §.

Centralkassa eller jordbrukskassa, som vunnit godkännande före den 1 juli

1942, åligger att före den 1 juli 1943 eller den senare dag, som Kungl. Majit

för särskilt fall bestämmer, hava underställt vederbörande myndighets prövning

de ändringar i kassans stadgar, som erfordras för att bringa dem i överensstämmelse

med föreskrifterna i denna förordning. Till dess att dessa ändringar

av myndigheten godkänts, skola de äldre stadgarna äga fortsatt tilllämpning.

Underlåter kassa att inom sålunda föreskriven tid ansöka om godkännande

av erforderliga stadgeändringar eller finnas de av kassan beslutade ändringarna

icke vara av beskaffenhet att kunna godkännas, skall det för kassan

meddelade godkännandet återkallas.

80 §.

Bestämmelserna i 6, 7, 24, 25, 54 och 55 §§ samt 59 § fjärde stycket skola

äga tillämpning från och med den 1 juli 1944. Intill nämnda tidpunkt skola

motsvarande äldre bestämmelser fortfarande tillämpas. Härvid skall vid beräkningen

av antalet andelar, varå ansvarighet och rätt till uttaxering enligt

äldre bestämmelser grundas, en andel anses motsvara varje belopp av fem

kronor, som medlem av jordbrukskassa eller till centralkassa ansluten ekonomisk

förening erlagt eller tecknat såsom insats och som icke återbetalats

till medlemmen.

Har medlem av jordbrukskassa, som åtnjuter kredit från kassan, icke del

i kassans insatskapital med minst tjugofem kronor, må med inbetalningen

av återstående insatsbelopp anstå intill den 1 juli 1944 eller, såvitt gäller

medlem, som äger eller brukar fastighet med värde understigande tiotusen

kronor, intill den 1 juli 1946.

Medlem av jordbrukskassa, som inträtt i kassan före den 1 juli 1942 och

som icke åtnjuter kredit från kassan, må så länge han ej erhållit kredit

kvarstå såsom medlem utan att erlägga ytterligare insats enligt denna förordning.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

57

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

I 5 och 23 §§ stadgad skyldighet för medlemmarna av jordbrukskreditkassan

och centralkassorna att erlägga insatser till nämnda kassor skall äga tillämpning

oavsett vilka belopp som tidigare erlagts som insatser.

81 §.

Om medlem, som inträtt i kassa före den 1 juli 1942, sedermera avgår ur

kassan, må av medlemmens insats allenast återbetalas den del, som tillförts

insatskapitalet.

82 §.

Utan hinder av bestämmelserna i 32 § första stycket må, därest Kungl.

Majit finner skäl att lämna medgivande härtill, centralkassas sammanlagda

in- och upplåning intill utgången av år 1946 uppgå till, förutom ett belopp

motsvarande kassans tillgångar av i nämnda författningsrum angiven art,

femton gånger centralkassans och anslutna jordbrukskassors fonder och insatskapital.

83 §.

Styrelseledamot och revisor må intill ordinarie föreningssammanträde år

1943 behålla sitt uppdrag, ändå att antalet styrelseledamöter och revisorer

överstiger det i denna förordning medgivna antalet. Uppgår ej antalet styrelseledamöter

och revisorer till det i förordningen stadgade minsta antalet,

skall val av bristande antalet ledamöter och revisorer ske senast vid nämnda

föreningssammanträde.

84 §.

I 67 § meddelad föreskrift angående visst minsta belopp, som sammanlagda

beloppet av jordbrukskassas inlåning för centralkassan och utlåning icke må

underskrida, skall träda i tillämpning den 1 juli 1947.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. S samt. Nr 41.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 35 § förordningen den 26

juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor.

Härigenom förordnas, att 35 § förordningen den 26 juni 1931 om erkända

sjukkassor skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

35 §.

Då bokslut---dylikt ändamål.

Tillgångar motsvarande sjukhjälpsfonden skola redovisas:

3) i fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankbolag, sparbank eller

centralkassa för jordbrukskredit;

'' •---------------—---

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.

427526. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:229 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936 s. 3 i texten