Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942j43 till Häradsrätterna: Avlöningar jämte i ämnet väckta motioner.

1942-05-05 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:102, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942j43 till Häradsrätterna: Avlöningar jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

1

Nr 102.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1942 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

för budgetåret 1942j43 till Häradsrätterna: Avlöningar

jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under andra huvudtiteln (punkten 19

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för

den 3 januari 1942) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1942/43 beräkna till Häradsrätterna: Avlöningar ett

förslagsanslag av 1,935,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 94, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den

20 februari 1942, föreslagit riksdagen att

dels besluta, att Gotlands södra domsaga skall från och med den 1 januari

1943 förenas med Gotlands norra domsaga till en domsaga, som efter indelningsändringen

skall benämnas Gotlands domsaga;

dels fastställa avlöningsförmånerna i Gotlands domsaga sålunda:

lön ...................................... kronor 4,500 v

tjänstgöringspenningar .................... » 800 kronor 5,300;

dels besluta, att Södersysslets domsaga skall från och med den 1 januari

1943 förenas med Nordmarks domsaga till en domsaga, som efter indelningsändringen

skall benämnas Västersysslets domsaga;

dels fastställa avlöningsförmånerna i Västersysslets domsaga sålunda:

lön ...................................... kronor 4,500

tjänstgöringspenningar .................... » 2,100 kronor 6,600;

dels medgiva, att beträffande förste och andre notaries avlöningsförhållanden

må vidtagas sådana ändringar, att arvodet till förste notarie skall från

och med den 1 juli 1942 årligen utgöra i Härjedalens domsaga och i domsaga

i Västerbottens eller Norrbottens län 3,000 kronor samt i övriga domsagor

2,700 kronor ävensom arvodet till andre notarie utgöra i förenämnda

domsagor i Norrland 2,200 kronor samt i övriga domsagor 2,000 kronor;

dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för häradsrätterna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43;

dels ock till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret 1942/43 anvisa ett

förslagsanslag av 2,004,000 kronor.

Bihang tilt riksdagens protokoll UH2. 6 sami. Nr 102.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft två motioner, väckta den ena inom första kammaren (I: 202) av

herr Å. Holmbäck m. fl. och den andra inom andra kammaren (II: 269) av

herr O. Werner m. fl., i vilka motioner yrkats, att Kungl. Maj:ts förslag till

indelningsändring av Södersysslets och Nordmarks domsagor icke måtte vinna

riksdagens bifall.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet, i

den mån de ej framgå av utskottets yttrande här nedan, hänvisa till motionerna.

Sammanslagning av Gotlands norra och Gotlands södra

domsagor.

Gotlands län är i judiciellt avseende indelat i två domsagor, den norra och

den södra. Båda domsagorna, vilka var för sig omfatta ett tingslag, gränsa

till Visby stad. Den norra domsagan har tingsställe vid Allekvia i Endre socken,

åtta kilometer från Visby, den södra vid Skogs i Levide socken, fem mil

från Visby och åtta kilometer från Hemse, som är huvudort för södra Gotland.

Å tingsorterna finnas tingshus av äldre typ i användbart ehuru föga

tidsenligt skick. Båda domsagorna hava kansli i Visby, inrymda i lokaler

förhyrda av de tingshusbyggnadsskyldige.

Arealen utgör för norra domsagan 1,747 kvkm och för södra domsagan

1,356 kvkm. Enligt statistiska centralbyråns preliminära uppgifter utgjorde

folkmängden den 31 december 1941 i den förra domsagan 24,489 personer

och i den senare domsagan 21,682 personer.

I såväl norra som södra domsagan hållas årligen tio allmänna tingssammanträden

ävensom, under sommaruppehållet mellan tingen, ett sammanträde

med tremansnämnd. För vardera domsagan finnas medel beräknade

för anställande av en förste och en andre notarie. Den norra domsagan, där

uppläggandet av de nya fastighetsböckerna för landet sedan flera år tillbaka

varit avslutat, har dock sedan dess kunnat skötas av häradshövdingen med

hjälp av endast ett rättsbildat biträde, nämligen en förste notarie. I den södra

domsagan beräknas motsvarande bokuppläggningsarbete bliva slutfört under

år 1943.

Beträffande arbetsbördan i de olika domsagorna framgår av rättsstatistiken,

att under femårsperioden 1937—1941 antalet inskrivningsärenden i genomsnitt

årligen utgjort, i Gotlands norra domsaga 1,729 och i Gotlands södra

domsaga 1,484. För de mera normala åren 1937—1939 uppgingo motsvarande

medeltal till 2,012 resp. 1,792. Antalet jorddelningsmål och ärenden utgjorde

under sistnämnda period årligen i medeltal 128 i den norra och 105

i den södra domsagan.

Medeltalet genom slutligt utslag avgjorda tvistemål och brottmål framgår

av följande tabell.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

3

Domsaga

Åren

Tvistemål

Brottmål

Tredskovis

avdömda

eller omedel- bart med- givna

Övriga

(d. v. s.

tvistiga)

S. k. straff- lagsmål

(redovisade

i rättsstat

tab. 7, kol.

2-7)

Övriga

[1937—1939

72

27

51

259

Gotlands norra ..........

[1937—1941

74

26

47

260

[1937—1939

37

13

23

187

Gotlands södra ..........

{

[1937-1941

45

13

22

165

[1937-1939

109

40

74

446

Summa

[1937-1941

119

39

69

42o

I skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 21 juli 1941 har presidenten

i Svea hovrätt — under förmälan att häradshövdingämbetet i Gotlands

södra domsaga, vilket ämbete på grund av förfall för häradshövdingen

under de senaste fem åren uppehållits på förordnande, kunde väntas bliva

ledigt i början av år 1942 — hemställt, att i samband med vakansen uppkommande

fråga om sammanslagning av de båda Gotlandsdomsagorna snarast

möjligt måtte bliva föremål för utredning. Presidenten har därvid framhållit,

att vare sig sammanslagningsfrågan skärskådades med utgångspunkt

från nu gällande rättegångsskick eller man hade läget efter den väntade rättegångsreformen

för ögonen resultatet torde bliva, att de båda domsagorna var

för sig ej erbjöde tillräckliga arbetsuppgifter men tillhopa utgjorde en ur

rättsvårdens synpunkt lämplig enhet. Även statsfinansiellt sett skulle en sammanslagning

erbjuda fördelar.

I anledning av framställningen har Svea hovrätt, efter hörande av tingslagsborna,

häradsrätterna och domhavandena i de berörda domsagorna samt

länsstyrelsen i Gotlands län, inkommit med utredning och utlåtande i skrivelse

den 11 november 1941.

Hovrätten har därvid — under erinran att redan nya lagberedningen och

1927 års sakkunniga för utredning angående ordnande av vissa ekonomiska

och organisatoriska förhållanden vid genomförande av rättegångsreformen

utgått från att förevarande domsagor skulle förenas till en domsaga — tillstyrkt,

att de båda domsagorna snarast möjligt förenas till en domsaga benämnd

Gotlands domsaga. Rörande det närmare innehållet i hovrättens utlåtande

får utskottet hänvisa lill propositionen (sid. 4—6).

Departementschefen har anfört följande.

Beträffande de allmänna synpunkter, som numera torde böra anläggas på

frågor örn reglering av domsagoområden, får jag hänvisa till de principuttalanden

i ämnet som gjorts dels av 1926 års riksdag till förmån för en successiv

omreglering av domsagorna till större enheter (se riksdagens skrivelse

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

nr 317) dels ock av dåvarande chefen för justitiedepartementet i propositionen

nr 80 till 1931 års riksdag (sid 123), att i fråga örn de mindre domsagorna

starka skäl talade för ett fortskridande på den redan inslagna vägen

med en successiv omreglering av deras domkretsar, vilket uttalande av riksdagen

biträtts.

I full överensstämmelse med den sålunda av statsmakterna godtagna

ståndpunkten står det nu framlagda förslaget örn att Gotlands södra domsaga

—- som i avseende å såväl arbetsbörda som invånarantal hör till rikets

minsta domsagor — bör uppgå i en större enhet och sammanslås med den

andra domsagan på Gotland, den norra.

Mot en dylik reglering har icke gjorts och synes ej heller kunna framställas

invändning, att den nya domsagan skulle bliva alltför arbetstyngd. Av de

anförda statistiska uppgifterna angående arbetsmängden i de nuvarande domsagorna

framgår nämligen, att därest desamma under den treårsperiod, som

närmast föregått den nu rådande kristiden, eller åren 1937—1939, varit förenade

till en domsaga, i denna skulle hava handlagts i medeltal 3,805 inskrivningsärenden

örn året samt genom slutligt utslag hava avgjorts i medeltal

årligen 40 tvistiga civilmål, 74 s. k. strafflagsmål och 446 andra brottmål.

Medräknas jämväl åren 1940—1941, skulle motsvarande tal hava varit något

lägre, eller 3,213 inskrivningsärenden, 39 tvistiga civilmål, 69 strafflagsmål

och 425 andra brottmål. De angivna talen ställa den blivande domsagan, då

det gäller den beräkneliga arbetsbördan, närmast i paritet med vissa andra

domsagor, som under senare år bildats genom sammanslagning av mindre

domsagor, såsom exempelvis Uppsala läns södra, Bråbygdens och Finspångaläns

samt Njudungs domsagor. Väl kan antalet inskrivningsärenden i den

föreslagna nya Gotlandsdomsagan antagas hilva jämförelsevis högt, men

denna omständighet uppväges därav att arbetet med dessa ärenden, vilka vitsordats

vara av i allmänhet enkel beskaffenhet, ytterligare kommer att underlättas

därigenom att de nya fastighetsböckerna kunna väntas vara jämväl i

den nuvarande södra domsagan i huvudsak färdigställda vid tiden för regleringens

genomförande. Även i fråga örn folkmängden kommer den nya

domsagan att nära ansluta sig till de nämnda domsagorna, i det invånarantalet

bliver omkring 46,200 personer mot omkring 44,600 i Uppsaladomsagan,

49,300 i Bråbygdensdomsagan och 49,800 i Njudungsdomsagan. Av de

anförda siffrorna framgår sålunda, att den nya domsagan ingalunda vare sig

i fråga om arbetsmängd eller invånarantal kommer att avvika från vad

härutinnan gäller i fråga om under senare år nybildade domsagor. Jag håller

icke för osannolikt, att domsagan skall, i motsats lill de nyssnämnda, kunna

skötas utan hjälp av sekreterare nied biträde av allenast en förste och två

andre notarier.

Därest sammanslagningen genomföres på det sätt, att de nuvarande domsagorna

få hilda egna tingslag med bibehållande av nuvarande tingsställen

och tingsordningar, synas ej heller eljest befogade invändningar mot regleringen

kunna göras av de därav berörda tingsmenigheterna. Till förmån för

sammanslagningen talar ock att dess genomförande skulle — såsom i det

följande kommer att närmare beröras — redan med nuvarande avlöningssystem

för domsagopersonalen medföra en icke oväsentlig minskning i statsverkets

kostnader för domstolsorganisationen. På nu anförda skäl tillstyrker

jag det föreliggande förslaget.

Den genom sammanslagningen uppkommande domsagan — vilken på sätt

i ärendet av Svea hovrätt föreslagits lämpligen bör benämnas Gotlands domsaga

— bör, såsom jag redan antytt, till undvikande av rubbning i bestående

förhållanden omfatta två tingslag, det ena, innefattande Gotlands norra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

5

domsaga, med tingsställe i Allekvia och det andra, innefattande Gotlands

södra domsaga, med tingsställe i Skogs. I vartdera tingslaget bör hållas minst

tio allmänna tingssammanträden om året. Blir sammanslagningen beslutad,

har jag för avsikt att framdeles föreslå Kungl. Majit, alt domsagokansliet

förlägges till Visby.

Den förändrade indelningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1943.

Beträffande tjänstgöringspenningarna åt häradshövdingen i den blivande

Gotlands domsaga, synas desamma lämpligen böra bestämmas^ till 800 kronor

eller det belopp, som i sådant avseende sammanlagt utgår i Gotlands

norra (200 kronor) och Gotlands södra domsagor (600 kronor). Något förvaltningsbidrag

förekommer icke i de nuvarande domsagorna och torde ej

heller med hänsyn till den ökade sportelinkomst, som måste medfölja regleringen,

böra ifrågakomma för den nya domsagan. Nettobehållningen av

denna kan för övrigt förutses bliva av sådan storlek, att häradshövdingen

därstädes icke kommer att bliva berättigad till s. k. partiell löneförbättring

i form av lönefyllnad och resekostnadsbidrag. Nu utgående ersättning för

förlorad inteckningslösen bortfaller beträffande Gotlands södra domsaga.

Till närmare upplysning angående statsverkets årliga kostnader, frånsett

dyrtids- och kristillägg, för personalen uti ifrågavarande domsagor för närvarande

och efter sammanslagningen får jag hänvisa lill följande uppställning:
För

Efter samman
närvarande

slagningen

Lön för 2, resp. 1 häradshövding ...... kronor 9,000 4,500

Tjänstgöringspenningar ................ » 800 800

Lönefyllnad och resekostnadsbidrag .... » 2,300 —

Ersättning för förlorad inteckningslösen . . » 3,225 1,700

Arvode till 2, resp. 1 förste notarie...... » 4,800^ 2,700*

Bidrag till 2 andre notarier.............. * 2,OOP1 2 _2,400

Summa kronor 22,125 12,100.

En årlig besparing av cirka 10,000 kronor kommer sålunda, därest sekreterare

icke behöver förordnas, att uppstå för statsverket. Skulle sekreterare

bliva erforderlig, för vilket fall endast en andre notarie behövs, stannar besparingen

vid omkring 6,800 kronor, därvid hänsyn fortfarande icke tagits

till dyrtids- och kristillägg.

Reglering av Södersysslets och vissa angränsande domsagor.

Värmlands län är i judiciellt avseende indelat i sju domsagor. Av dessa

omfatta Södersysslets, Nordmarks och Jösse domsagor länets västra delar.

Jösse domsaga, som upplager den nordöstra delen av ifrågavarande område,

gränsar i väster och sydväst till Nordmarks domsaga och i söder till Södersysslets

domsaga. Denna möter med sin västra gräns den södra delen av

1 Därav 300 kronor på grund av föreslagen arvodesreglering, se nedan.

2 Medel äro f. n. beräknade för 1 andre notarie i vardera domsagan, jfr ovan sid. 3.

0 Därav 400 kronor på grund av föreslagen arvodesreglering, se nedan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

Nordmarks domsaga. Södersysslets domsaga består av två tingslag, nämligen

Gillbergs tingslag och Näs tingslag, av vilka det förrg omfattar norra

delen av domsagan och gränsar intill Nordmarks och Jösse domsagor. Sistnämnda

två domsagor bilda var för sig ett tingslag. Nordmarks domsaga

har tingsställe och kansli i Årjäng, Jösse domsaga i Arvika. Gillbergs tingslag

har tingsställe i Häljebol och Näs tingslag i Säffle, som även är kansliort för

Södersysslets domsaga. Å samtliga tingsställen finnas tingshus. Det i Årjäng

är nyuppfört och togs i bruk år 1937, de övriga, av vilka tingshuset i Arvika

tillbyggts år 1939, förskriva sig från tiden omkring eller närmast efter sekelskiftet.

Järnvägsförbindelse finnes från Årjäng till Arvika samt, via

Åmål, till Säffle.

Södersysslets domsagas areal utgör 1,749 kvkrn, därav 1,036 kvkm faller

på Gillbergs tingslag. Domsagans invånarantal uppgick den 31 december

1941 till 25,945 personer, varav i Näs tingslag 13,954 personer och i Gillbergs

tingslag 11,991 personer. Inom sistnämnda tingslag hade de i norra

delen belägna socknarna Värmskog, Stavnäs, Högerud och Glava sammanlagt

6,661 invånare. I Nordmarks domsaga, vars areal utgör 1,753 kvkm,

uppgick folkmängden vid nyssnämnda tidpunkt till 17,587 personer. Jösse

domsaga slutligen räknade samtidigt 35,230 personer.

I vardera av Södersysslets och Jösse domsagor hållas årligen tjugu allmänna

tingssammanträden, i Nordmarks domsaga tio dylika sammanträden.

Sammanträdena fördela sig i förstnämnda domsaga lika på domsagans båda

tingslag. Därutöver förekomma under sommaruppehållet mellan tingen i

Jösse domsaga två, i Nordmarks domsaga ett samt i vartdera av Näs och

Gillbergs tingslag ett sammanträde med tremansnämnd. I var och en av

Södersysslets och Nordmarks domsagor finnas anställda en förste och en

andre notarie, i Jösse domsaga därutöver ytterligare en andre notarie.

Beträffande arbetsbördan i de olika domsagorna framgår av rättsstatistiken,

att under femårsperioden 1937—1941 antalet inskrivningsärenden i genomsnitt

årligen utgjort, i Södersysslets domsaga 1,529, därav i Näs tingslag

888 och i Gillbergs tingslag 641, i Nordmarks domsaga 1,219 och i Jösse

domsaga 1,751. För de kristiden närmast föregående åren 1937—1939 uppgingo

medeltalet inskrivningsärenden till 1,462 (858 + 604) i förstnämnda

domsaga samt till 1,332 resp. 2,067 i en var av sistnämnda domsagor. Antalet

jorddelningsmål och ärenden utgjorde under samma period årligen i medeltal

65 i Södersysslets domsaga, 60 i Nordmarks domsaga och 83 i Jösse domsaga.

Medeltalet genom slutligt utslag avgjorda tvistemål och brottmål framgår

av följande tabell.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

7

Tvistemål

Brottmål

Domsaga

Åren

Tredskovis

avdömda

eller omedel- bart med-

Övriga,

d. v. s.

tvistiga

S. k. straff- lagsmål

(redovisade

1 rättsstat

tab. 7, kol.

Övriga

givna

2-7)

f1937—1939

41

16

25

252

Södersysslets ............

(1937—1941

37

14

26

284

därav i Näs tingslag ....

/1937—1939

\l937—

32

29

13

11

14

16

170

199

> > Gillberga tingslag

11937—1939

\1937—

9

8

3

3

11

10

82

85

Nordmarks..............

11937—1939

27

11

23

21

201

181

(1937—1941

20

13

Summa

(1937—1939

68

27

48

47

453

465

\l937

57

27

11937—1939

66

54

59

607

Jösse....................

(1937-1941

65

45

61

666

Såväl Södersysslets som i all synnerhet Nordmarks domsaga höra i fråga

om arbetsbörda och invånarantal till de mindre domsagorna i riket. Dessa

domsagor vörö också tidigare förenade i en domsaga men utbrötos ur denna

gemenskap genom Kungl. Maj:ts beslut den 5 juni 1874. Sedan dess hava

domsagorna bestått i sin nuvarande omfattning. Förslag till ändring däri hava

dock framkommit. Den plan till rikets indelning i domsagor och tingslag, som

åtföljde det den 29 augusti 1928 av särskilt tillkallade sakkunniga avgivna

betänkandet angående ordnande av vissa ekonomiska och organisatoriska

förhållanden vid genomförande av rättegångsreformen, upptog sålunda förslag

örn Värmlands läns indelning i fyra domsagor. Enligt detta förslag skulle

Södersysslets, Nordmarks och Jösse domsagor sammanslås till en domkrets,

benämnd Västersysslets domsaga. — I anledning av år 1930 uppkommen

vakans å häradshövdingämbetet i Jösse domsaga avlät dåvarande justitieombudsmannen

den 28 februari 1931 en skrivelse till Kungl. Majit (justitieombudsmannens

ämbetsberättelse till 1932 års riksdag sid. 239 ff.), däri justitieombudsmannen

— under erinran bland annat örn 1926 års riksdags principuttalande

till förmån för en successiv omreglering av domsagorna till

större enheter — redogjorde för av honom verkställd undersökning rörande

möjligheterna att genom uppdelning och sammanslagning reglera omförmälda

domsagor. På anförda skäl fann sig justitieombudsmannen emellertid icke

böra för det dåvarande föreslå en omreglering av domsagorna. Justitieombudsmannen

framhöll, att en sådan borde få anstå till dess liäradsbövdingämbctet

i Södersysslets domsaga bleve ledigt. I enlighet härmed prövade

Kungl. Majit genom beslut den 29 maj 1931 åtgärd för omreglering av dom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

sagorna icke böra för det dåvarande vidtagas, varefter häradshövdingämbetet

i Jösse domsaga återbesattes.

I skrivelse till Kungl. Majit den 20 juni 1939 bär riksdagens justitieombudsman

— sedan Kungl. Majit den 19 maj 1939 beviljat dåvarande häradshövdingen

i Södersysslets domsaga avsked från häradshövdingämbetet och i

sammanhang därmed förordnat, att med åtgärder för återbesättande av häi

adshövdingämbetet i nämnda domsaga skulle tillsvidare anstå -— ånyo upptagit

frågan om en reglering av domsagorna i västra Värmland. Därvid har

justitieombudsmannen till en början erinrat, att processlagberedningen i sitt

den 29 november 1938 avgivna betänkande med förslag till rättegångsbalk

framhållit, att beträffande de mindre domsagorna borde liksom hittills en

successiv reglering av deras områden äga rum. Härtill ville justitieombudsmannen

visserligen anmärka att, då det icke förefölle osannolikt att rättegangsreformens

genomförande komme att medföra ökad arbetsbelastning för

underrätterna, starka skäl talade för att tillsvidare i avvaktan på berörda

reform iakttaga stor försiktighet i fråga örn nuvarande domsagors omreglexing

till större enheter. Dylik omreglering syntes därför för närvarande böra

ifrågakomma endast i undantagsfall. Ett sådant torde emellertid få anses

föreligga beträffande de ovannämnda domsagorna, av vilka Nordmarks är

den till folkmängden minsta av rikets domsagor.

Bästa sättet för örn reglering av ifrågavarande domsagor har

justitieombudsmannen funnit vara svårt att bedöma utan en mera ingående

undersökning. Han har emellertid ifrågasatt om icke den lämpligaste lösningen

skulle uppnås genom sammanslagning av Nordmarks domsaga och

Södersysslets domsaga med undantag av de fyra nordligaste socknarna av

Gillbergs tingslag, nämligen Glava, Högerud, Stavnäs och Värmskog. Dessa

socknar borde i så fall införlivas med Jösse domsaga.

Beträffande tingslagsindelningen i de ifrågasatta domsagorna

Ilai justitieombudsmannen, vad till en början angår Jösse domsaga, funnit

tämligen självklart, att denna domsaga även efter överföring till densamma

av de nordligaste socknarna i Gillbergs härad fortfarande borde utgöra ett

enda tingslag. Beträffande däremot den föreslagna Västersysslets domsaga

torde, ehuruväl det sedan gammalt varit ett önskemål att varje domsaga

skulle utgöra allenast ett tingslag, med hänsyn såväl till kommunikationerna

som befolkningens kända önskemål Nordmarks härad tillsvidare böra bestå

såsom särskilt tingslag med tingsställe såsom för närvarande i Årjäng.

Ett andra tingslag borde bildas av nuvarande Näs tingslag och den i domsagan

ingående delen av Gillbergs tingslag, d. v. s. de sydligaste socknarna

av detta tingslag. Tingställe för det sålunda nybildade tingslaget borde

uppenbarligen bliva Näs tingslags nuvarande tingsställe, d. v. s. Säffle. För

invånarna i berörda socknar, som nu hade tingsställe i Häljebol, syntes det

närmast bliva till fördel att få sitt tingsställe i Säffle, som för dem torde

utgöra en betydelsefull avsättnings- och inköpsort och som de alltså för annat

ändamål än tingsuppvaktning hade anledning besöka. Den ifrågasatta

omregleringen borde, framhåller justitieombudsmannen, givetvis icke få med
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

9

föra minskning av det nuvarande antalet rättegångstillfällen i tingslagen.

I vartdera tingslaget i den föreslagna Västersysslets domsaga borde därför

årligen hållas tio allmänna sammanträden och ett sammanträde med tremansnämnd.

Kansliet i sistnämnda domsaga syntes, framhåller justitieombudsmannen

slutligen, böra förläggas till Södersysslets domsagas kansliort, Säffle. För

invånarna i Nordmarks domsaga komme väl kansliets förflyttning från Årjäng

till Säffle att medföra en försämring. Emellertid torde olägenheten härav

icke bliva av så stor betydelse, att den kunde anses uppväga de fördelar,

som i andra avseenden skulle bliva en följd av den föreslagna domsagoregleringen.

Flertalet ärenden hos domhavanden mellan tingssammanträdena torde

kunna uträttas per post eller telefon.

Över justitieombudsmannens framställning har, på grund av remiss, Svea

hovrätt, efter hörande av tingslagsborna, häradsrätterna och domhavandena

i de berörda domsagorna ävensom länsstyrelsen i Värmlands län, avgivit utlåtande

i skrivelse till Kungl. Majit den 24 oktober 1939.

Justitieombudsmannens regleringsförslag har avstyrkts av tingslagsborna

och häradsrätterna i Södersysslets domsaga — därvid enhällighet härom likväl

icke rått — och av tingslagsborna i Nordmarks domsaga men tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av häradsrätten i sistnämnda domsaga samt av

tingslagsborna och häradsrätten i Jösse domsaga.

Näs tingslagsbor och häradsrätt hava därvid såsom huvudskäl

mot förslaget framhållit, att ett genomförande av detsamma skulle nödvändiggöra

antingen en omfattande ombyggnad av nuvarande tingshuset i

Säffle eller också byggande av nytt tingshus därstädes för det utökade tingslaget,

en kostnad som kunde besparas — åtminstone för en tidrymd av 5 å

6 år — om nuvarande indelning bibehölles.

Nordmarks tingslagsbor hava —• under erinran om Kungl.

Majits beslut den 15 april 1932, varigenom hinder förklarats icke föreligga

för länsstyrelsen att pröva och avgöra huruvida och i vilken omfattning ifrågasatt

uppförande av nytt tingshus i Årjäng för domsagan borde komma till

stånd, samt att sedermera för ändamålet beviljats bidrag av statsmedel med

ett belopp av 32,800 kronor — å tingshusstämma den 29 augusti 1939 framhållit,

att häradsborna satte stort värde på att hava domarkansliet förlagt

till Årjäng, som vore en central och lättåtkomlig plats inom häradet, att uppförandet

av det nya tingshuset dragit en högst betungande kostnad, att domarkansliet

vore i allo förstklassigt och synnerligen ändamålsenligt, att tingshuset

i Säffle däremot icke vore i det skick, att däri, utan kostsamma omändringar,

kunde inrymmas kansli för den av justitieombudsmannen föreslagna

domsagan, att de tingshusbyggnadsskyldige i Nordmarks härad, örn

justitieombudsmannens förslag vunne bifall, tydligtvis bleve skyldiga att deltaga

i kostnaden för tillskapandet och driften av kansliet i Säffle och att det

förstklassiga kansliet i Årjäng under sådana förhållanden komme att sta oanvänt

och till ingen nytta.

Ytterligare hava ombud för samtliga kommuner i N or dmarks

domsaga i en till Kungl. Majit den 5 december 1939 ingiven

.skrift — under hemställan att domsagan alltjämt måtte få bestå •—- anfört

bland annat:

Häradet har nu så länge haft förmånen alt få utgöra en särskild domsaga

och detta har utgjort etl starkt sammanhängande band mellan do olika sock
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

narna. En dylik sammanhållning kan otvivelaktigt i många fall anses vara av

stor betydelse. Detta samband mellan häradets olika delar framhäves ytterligare

av geografiska förhållanden. Häradet utgör nämligen ett ganska väl

markerat och naturligt helt, som från angränsande tätare bebyggda trakter

skil jes genom stora skogar. Visserligen är domsagans invånareantal bland de

minsta, men domsagans ytinnehåll hör till de största. Till ytan är den större

än både Jösse och Södersysslets domsagor. Den består av 11 socknar, vilka

tillsammans hava en areal av 203,000 hektar, med icke mindre än 3,690 ägolotter,

vilket gör att bland länets domsagor upptager Nordmarks en framskjuten

plats ifråga om lagfartsärenden. Dess sträckning i norr och söder längs

norska gränsen är fågelvägen över 100 km och bebyggelsen är mycket vidsträckt.

Inom domsagan finnas ett flertal framåtsträvande större samhällen,

såsom municipalsamhället Årjäng, vilket den 1 jan. 1941 blir köping, och industrisamhällena

Lennartsfors, Töcksfors, Skillingsfors och Koppom. Nuvarande

järnvägsförbindelser äro lagda för besök i Årjäng och Arvika, un(Jpr

det man från större delen av häradet ej per järnväg kan komma till Säffle

och tillbaka samma dag. Bussförbindelserna äro också planerade för besök i

Årjäng och Arvika. Fran norra, västra och södra delarna av häradet kan nian

icke resa per buss till Säffle och tillbaka på dagen. På grund av det avskilda

läget skulle befolkningen, såvida kansliet flyttades till Säffle, få vidkännas

väsentligt ökade kostnader genom dyrbara resor, uppehåll och övernattning

därstädes. Dessa dåliga förbindelser till den föreslagna kansliorten och det

förhållandet att innevånarna i norra delen av häradet skulle tvingas att för

kansliärenden resa den c:a 14 mil långa vägen till Säffle, dit för dem inga

övriga intressen kunna förekomma, synas skarpt tala mot det gjorda förslaget.

I fråga om det tillstyrkande yttrandet av Nordmarks domsagas

häradsrätt är att märka, att detta dikterats av häradshövdingen med

instämmande av en nämndeman. Övriga nämndemän hava däremot avstyrkt

regi er ingsför slaget under framhållande av liknande synpunkter som tingslagsborna.

Den nämndeman, som instämt med häradshövdingen, har anfört,

att lian, som under tio år varit nämndeman för Järnskogs socken, inlämnat

70 å 80 procent av fran socknen härrörande lagfarts- och övriga handlingar

för behandling a domsagokansliet utan att därför behöva göra resor mellan

tingssammanträdena. Hade i något fall saken varit brådskande, hade för

kommunikation med domsagokansliet post eller telefon anlitats. I följd härav

kunde han ej i likhet med övriga nämndemän och ombuden för de tingshusbyggnadsskyldige

anse, att en förflyttning av domsagans kansli hade sådan

betydelse som dessa tillmätt densamma.

Domhavandena hava samtliga tillstyrkt regleringsförslaget i dess helhet.

Länsstyrelsen har funnit övervägande skäl tala för att åtgärd för omreglering

av ifrågavarande domsagor för närvarande icke borde vidtagas. Länsstyrelsen

har därvid framhållit att befolkningen i Nordmarks domsaga nyligen,

i tilllörsikt att de skulle få behålla sin domsaga, lämnat sin medverkan

vid tillkomsten av ett dyrbart och modernt tingshus och därför icke borde

nödgas deltaga i kostnaden för ombyggande av åtminstone kanslilokalerna

i tinghuset i Säffle. Kansliortens förläggande till Säffle torde även, anmärker

länsstyrelsen vidare, medföra olägenheter för befolkningen i Nordmarks domsaga.

Denna befolkning hade nämligen icke några förbindelser med Säffle av

nämnvärd omfattning utan hade sina förbindelser huvudsakligen med Årjäng.

En annan omständighet som enligt länsstyrelsens mening komme den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

11

föreslagna omregleringen att synas mindre lämplig vore, att Gullbergs landsfiskalsdistrikt

omfattade såväl socknar som skulle överflyttas till Jösse domsaga

som socknar, vilka skulle förenas med Näs härad. Då arbetsbördan

i detta landsfiskalsdistrikt redan nu vore i största laget, skulle omregleringen,

med därav följande skyldighet för landsfiskalen att uppvakta vid två

häradsrätter, nödvändiggöra en utökning av personalen i landsfiskalsdistriktet.

Enligt den nuvarande vägorganisationen i länet tillhörde nämnda landsfiskalsdistrikt

i sin helhet Södersysslets vägdistrikt. Efter den föreslagna regleringens

genomförande skulle landsfiskalsdistriktet uppdelas å Södersysslets

och Jösse vägdistrikt, vilket likaledes skulle vara en olägenhet. Ur länets

synpunkt vore det slutligen icke önskvärt att antalet ordinarie häradshövdingar

minskades.

Svea hovrätt har i sitt förberörda yttrande den 24 oktober 1939 funnit

övervägande skäl tala för uppskov med ifrågavarande domsagoreglering i avvaktan

på erfarenhet av rättegångsreformens inverkan på arbetsbelastningen.

Hovrätten har därvid uttalat, att hovrätten — som i princip anslöte sig

till justitieombudsmannens uttalande att i avbidan på dylik erfarenhet omreglering

av domsagor endast i undantagsfall borde förekomma — ej funnit

skäl föreligga att för nu ifrågakomna domsagor göra ett undantag. Till

närmare utveckling av sin ståndpunkt härutinnan har hovrätten anfört bland

annat:

Befolkningen i Nordmarks domsaga har vid upprepade tillfällen givit till

känna en synbarligen fast rotad önskan att domsagan måtte bibehållas i oförändrat

skick. Åt uttalanden av denna art bör väl i allmänhet ej tillmätas avgörande

betydelse. I förevarande fall tillkommer en särskild omständighet,

ägnad att öka betänkligheterna emot en domsagoreglering i uppenbar strid

mot befolkningens vilja. Såsom på skilda stadier av ärendets behandling framhållits

har nyligen för jämförelsevis betydande kostnad ett fullt tidsenligt

tingshus, inrymmande jämväl ändamålsenliga kanslilokaler och bostäder för

den rättsbildade personalen, uppförts i Årjäng, den centralt belägna huvudorten

i Nordmarks domsaga. Den omständigheten att Kungl. Majit prövat

hinder ej möta mot uppförande av nytt tingshus för domsagan och jämväl

lämnat statsbidrag för ändamålet, oaktat vakans å häradshövdingeämbetet i

Södersysslets domsaga var nära förestående, lärer hava av de tingshusbyggnadsskyldige

så uppfattats, att de vid ärendets behandling kunde utgå ifrån

att Årjäng skulle förbliva domsagans kansliort. Det skulle därför väcka stark

misstämning, om nu — föga mer än två år efter det nya tingshusets färdigställande

— åtgärder vidtoges för domsagans sammanslagning med större

delen av Södersysslets domsaga och för kansliets förflyttande till Säffle, dit

landsvägsförbindelsen är från Årjäng omkring sju och en halv mil och från

Nordmarks domsagas norra gräns omkring fjorton mil. Det är att märka, att

för anordnande av tidsenliga kanslilokaler för den nya domsagan betydande

kostnad måste nedläggas på tingshuset i Säffle och att dc tingshusbyggnadsskyldige

i Nordmarks domsaga bleve nödsakade alt dellaga i dessa kostnader.

Att åter förlägga den nya domsagans kansli lill Årjäng vore med hänsyn

särskilt till denna orts mindre centrala läge inom domsagan icke lämpligt.

I Nordmarks domsaga är arbetsbördan större än den låga befolkningssiffran

kunde giva anledning antaga; örn denna domsaga torde gälla vad beträffande

Södersysslets domsaga yttrats av t. f. domhavanden därstädes, nämli
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

gen att domsagan i varje fall till dess de nya fastighetsböckerna färdigställts

får anses giva häradshövdingen tillräcklig sysselsättning. Enligt de i början av

innevarande år lämnade uppgifterna rörande arbetet med uppläggande av

nämnda böcker kan detta arbete i Södersysslets domsaga beräknas vara slutfört

år 1945. För Nordmarks domsaga, där häradshövdingen tidigare av hälsoskäl

varit befriad från detta arbete och enligt egen uppgift för närvarande

av samma skäl är förhindrad att mera ingående syssla därmed, har tiden för

böckernas färdigställande ej kunnat av honom beräknas. I Jösse domsaga

beräknas arbetet vara slutfört år 1944, detta dock endast under förutsättning

att årligen under minst fyra månader biträde från hovrätten medverkar. Det

är synnerligen önskvärt att de nya böckerna föreligga färdiga vid tiden för

rättegångsreformens genomförande, och åtminstone under en tid framåt torde

av flera skäl hovrätternas arbetskrafter böra i minsta möjliga omfattning

tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål. Örn den föreslagna domsagoregleringen

genomfördes, skulle sannolikt betydande svårigheter uppstå att i tid

färdigställa fastighetsböckerna för hela området.

Därest emellertid, framhåller hovrätten, en domsagoreglering redan nu skulle

komma till stånd, torde densamma böra genomföras i enlighet med justitieombudsmannens

förslag.

I skrivelse den 13 november 1941 har häradshövdingen i Nordmarks

domsaga anmält, att arbetet med uppläggande av nya fastighetsböcker för

domsagan avslutats under oktober samma år.

Kungl. Majit har vidare den 19 december 1941 utnämnt och transporterat

häradshövdingen i nyssnämnda domsaga att från och med den 1 januari

1942 vara häradshövding i annan domsaga, i samband varmed förordnats

att med åtgärder för återbesättande av häradshövdingämbetet i Nordmarks

domsaga skulle tillsvidare anstå.

Sedan Kungl. Majit i anledning av berörda omständigheter genom remiss

anbefallt Svea hovrätt att inkomma med förnyat utlåtande i ärendet, har

hovrätten i skrivelse den 22 januari 1942 anfört följande.

Sedan hovrätten den 24 oktober 1939 utlät sig i ärendet, hava i vissa hänseenden

förutsättningarna för bedömandet ändrats.

k häradshövdingämbetet i Nordmarks domsaga har vakans uppstått. I

två av de tre domsagor, som beröras av omregleringen, är sålunda häradshövdingeämbetet

ledigt. Ur rättsvårdens synpunkt är det ägnat att väcka

betänkligheter, att häradshövdingämbete under längre tid står vakant. Det

är sålunda önskvärt, att regleringsfrågan snarast möjligt vinner sin lösning.

Träffas härvid avgörandet i den riktningen, att den judiciella indelningen

får fortbestå oförändrad och sålunda häradshövdingämbetena i

Nordmarks och Södersysslets domsagor erhålla ordinarie innehavare, kommer

det sannolikt att dröja länge, innan tillfälle erbjuder sig att ånyo upptaga

frågan om en omreglering av domsagorna i västra Värmland.

I sitt tidigare utlåtande stannade hovrätten vid den meningen, att övervägande

skäl talade för att med avgörandet av frågan om en omreglering

finge anstå. Såsom skäl för denna ståndpunkt åberopades bland annat, att

även beträffande de båda mindre domsagorna, Nordmarks och Södersysslets,

häradshövdingen hade tillräcklig sysselsättning i varje fall till dess

de nya fastighetsböckerna färdigställts; att dessa böcker borde föreligga

färdiga vid tiden för rättegångsreformens genomförande; samt att, om den

föreslagna regleringen bomme till stånd, sannolikt betydande svårigheter

skulle uppstå att i tid färdigställa fastighetsböckerna för hela området. Nu
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

13

mera har det emellertid visat sig, att arbetet med fastighetsböckerna fortskridit

snabbare än hovrätten med hänsyn till de år 1939 föreliggande uppgifterna

hade anledning antaga. I Nordmarks domsaga fullbordades arbetet

i oktober 1941, i Jösse domsaga kan det beräknas vara avslutat senast

den 30 juni 1943 och i Södersysslets domsaga före sistnämnda års utgång.

Om den föreslagna regleringen genomfördes vid årsskiftet 1942—1943,

skulle då så ringa del av detta arbete återstå, att det med visshet kunde

beräknas bliva fullbordat innan det på riksdagens prövning beroende förslaget

till rättegångsbalk hunnit träda i tillämpning. Ur nu förevarande synpunkt

möter sålunda ej längre något binder för regleringens genomförande.

Sedan nya fastighetsböcker blivit upplagda, kail det knappast förväntas,

att de båda mindre domsagorna var för sig komma att erbjuda tillräckliga

arbetsuppgifter för en jurist med sådana kvalifikationer som en häradshövding

bör äga. Upprätthållandet av den bestående indelningen skulle sålunda

innebära ett visst slöseri med högt kvalificerad arbetskraft. Örn

1937 års domsagoutrednings förslag till omorganisation av domsagoförvaltningen

genomföres, kommer också den merkostnad för statsverket, som den

nuvarande domsagoindelningen skulle medföra i jämförelse med den av

justitieombudsmannen föreslagna, att avsevärt ökas. Tydligt är även, att

en domare i en större domsaga vinner en mera allsidig erfarenhet och att

göromålen där kunna på lämpligare sätt fördelas mellan häradshövdingen

och hans biträden.

En omständighet, som väcker tvekan om lämpligheten alt genom återbesättande

av de lediga häradshövdingämbetena fastslå den nuvarande ordningen

för lång tid framåt, är även den fortgående minskningen av folkmängden

i Nordmarks och Södersysslets domsagor. Folkmängden har från

1910 till 1940 sjunkit i Nordmarks domsaga från 19 843 personer lill 17,698,

i Södersysslets domsaga från 27,293 till 26,229. Minskningen bär fortgått

oavbrutet, i Nordmarks domsaga sedan 1933, då siffran var 18,834, och

i Södersysslets domsaga sedan 1935, då den var 27,457. I Jösse domsaga

steg folkmängden mellan 1910 och 1925 från 33,084 personer till 35,043

och har sedan varit tämligen stationär. År 1940 uppgick den till 35,139.

En omständighet som åberopats emot omregleringen är den betydande

utsträckning, som Västersysslets domsaga skulle få. Vid jämförelse med

förhållandena på andra håll i landet, finner hovrätten, att åt denna synpunkt

ej bör tillmätas avgörande betydelse. Om i enlighet med förslaget

den nya domsagans kansli förlägges till Säffle, uppstå väl vissa olägenheter

för befolkningen i Nordmarks härad, men förutsatt att detta bibehålies

såsom särskilt tingslag med tingsställe i Årjäng och tio allmänna sammanträden

årligen, bli olägenheterna ej stora.

Enligt hovrättens mening möter det numera ur rättsvårdens synpunkt

överhuvud ej hinder mot förslagets genomförande.

Såsom i hovrättens tidigare utlåtande framhållits, har emellertid förslaget

väckt stark och allmän misstämning bland befolkningen i Nordmarks härad.

Det torde ej ankomma på hovrätten att bedöma, huruvida detta motstånd,

vars främsta orsak berörts i utlåtandet, bör få föranleda, all frågan örn domsagoreglering

för närvarande får förfalla.

Ombud för samtliga kommuner i Nordmarks domsaga hava därefter deli

4 februari 1942 ingivit ytterligare en skrift i ärendet, däri ombuden på huvudsakligen

av dem tidigare anförda skäl hemställt att Kungl. Majit ville

låta vid den nuvarande indelningen bero. I skriften har tillika upplysts, att

sorn de lokala förhållandena i Årjäng medfört den olägenheten, att häradshövdingen

icke kunnat erhålla bostad därstädes, domsagoborna som ett

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

bevis på befolkningens redebogenhet att undanröja alla svårigheter och ordna

allt på bästa sätt beslutat uppföra särskild bostad åt häradshövdingen.

Departementschefen har i ärendet anfört följande.

När jag nu går att taga ställning till förevarande regleringsfråga, vill jag

till en början ånyo erinra om den av statsmakterna antagna grundsatsen,

att en successiv omreglering av de mindre domsagorna till större enheter

bör äga rum. Jag vill emellertid, på sätt justitieombudsmannen anfört, understryka

att man för närvarande bör i avbidan på erfarenhet om verkningarna

av den förestående rättegångsreformen iakttaga stor varsamhet i fråga

om domsagoregleringar. Den verkställda utredningen ger dock enligt min mening

otvetydigt vid handen, att Södersysslets och Nordmarks domsagor var

för sig icke kunna erbjuda tillräckliga arbetsuppgifter för en häradshövding,

vare sig under nuvarande förhållanden eller efter genomförande av rättegångsreformen.

Det huvudsakliga hinder, som tidigare ansetts ur rättsvårdens

synpunkt föreligga mot företagande av en reglering av nämnda domsagor

eller att man borde avvakta färdigställandet av de nya fastighetsböckerna,

föreligger ej längre, sedan detta arbete numera avslutats beträffande

Nordmarks domsaga och, enligt vad jag inhämtat, beträffande Södersysslets

domsaga fortskridit så långt, att det kan väntas bliva slutfört senast i början

av år 1943. Domsagorna böra sålunda underkastas reglering.

Angående sättet härför föreligger endast ett förslag, det av justitieombudsmannen

framlagda, vilket innebär en uppdelning av Södersysslets domsaga

å Nordmarks och Jösse domsagor. Justitieombudsmannen har därvid

själv framhållit, att utan närmare undersökning bästa sättet för regleringen

vöre svårt att bedöma. Mot förslaget hava av de därav närmast berörda

tingsmenigheterna rests invändningar av, såsom i ärendet framgår,

huvudsakligen ekonomisk art. Länsstyrelsen i Värmlands län har därutöver

yppat betänkligheter mot förslaget i juridiskt-administrativt avseende,

hänförande sig till det förhållandet att genom Gillbergs tingslags uppdelning

å olika domsagor olägenheter skulle uppstå för åklagar- och vägväsendet

i länet. Gillbergs landsfiskalsdistrikt sammanfaller nämligen med det

nuvarande tingslaget och ingår i sin helhet i Södersysslets vägdistrikt. Olägenheter

av förstnämnda slag, vilka dock pläga vara av övergående betydelse,

kunna vid indelningsändringar sällan helt undgås. En lösning bör

emellertid eftersträvas, som så långt möjligt är minskar de ekonomiska

olägenheterna. Detta kan i förevarande fall ske genom att Gillbergs tingslag

i sin helhet får ingå i en och samma domkrets. Därvid uppnås även den

fördelen, att de av länsstyrelsen anmärkta juridiskt-administrativa svårigheterna

bortfalla. Överhuvud taget anser jag, att rubbning i äldre tingslags

omfattning icke bör utan tvingande skäl äga rum.

Då det alltså gäller att, utan sönderbrytande av bestående tingslagsindelning,

inplacera Södersysslets och Nordmarks domsagor i större judiciella

enheter kunna följande olika utvägar tänkas. En utväg vore att uppdela Södersysslets

domsaga å Nordmarks och den jämväl angränsande Mellansysslets

domsaga sålunda, att till den förra domsagan överfördes Gillbergs

tingslag och till denna senare domsagan Näs tingslag. Härigenom skulle

emellertid Mellansysslets redan nu arbetstyngda domsaga erhålla en sådan

storlek, omkring 55,500 invånare, och arbetsbörda, att detta alternativs

genomförande icke synes böra komma ifråga. En annan utväg vore

att sammanslå Nordmarks och Jösse domsagor. Frånsett att Södersysslets

domsaga härigenom skulle lämnas orubbad, vilket såsom jag redan framhållit

icke ur rättsvårdens synpunkt är önskvärt, kan mot en dylik reglering

riktas samma invändning som mot tillskapandet av en förstorad Mel
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

15

lansysslets domsaga, nämligen att den utökade Jössedomsagan med ett invånarantal

av omkring 52,800 personer komme att Idiva alltför arbetskrävande.

Ej heller sistnämnda alternativ synes därför böra förekomma till närmare

övervägande. Återstår vid sådant förhållande den för övrigt närmast

till hands liggande utvägen att återförena Södersysslets och Nordmarks domsagor

i den judiciella gemenskap, vari de före år 1874 befunno sig. Härvid

bör Nordmarks domsaga fortfarande bilda eget tingslag med tingsställe i Årjäng,

under det att Näs och Ombergs tingslag böra sammanslås till ett tingslag

med bibehållande av nuvarande tingsställen, Säffle och Häljebol, och

med tingssammanträden å dessa platser alternerande. Kansliet för den nya

domsagan synes böra förläggas till den mest centrala större orten i domsagan

eller Säffle. Väl kommer vid sistnämnda förhållande befolkningen i Nordmarks

domsaga att erhålla längre väg till domarekansliet än för närvarande,

varjämte nuvarande kansliutrymmen i tingshuset i Årjäng komma att bliva

för sådant ändamål outnyttjade. Förstnämnda olägenhet torde emellertid icke

med nutida kommunikationer komma att kännas alltför betungande, helst

besöksfrekvensen å domsagokansliet i Årjäng, enligt vad i ärendet upplysts,

icke varit särdeles livlig. Olägenheten kan för övrigt betydligt minskas, örn,

såsom jag har för avsikt att taga under övervägande, häradshövdingen ålägges

att jämväl mellan tingssammanträdena hålla mottagning i Årjäng folden

rättssökande allmänheten. I fråga om kanslilokalerna lärer säkerligen

tillfälle till dessas uthyrning för kommunalt eller annat ändamål yppa sig i

den nybildade köpingen Årjäng, vilken, enligt vad jag inhämtat, hittills endast

provisoriskt ordnat sitt lokalbehov. I delta sammanhang vill jag för

övrigt framhålla, alt Nordmarks tingshusbyggnadsskyldige haft den i förhållande

till rikets övriga tingslag ganska enastående förmånen att för sitt

tingshusbygge, vilket utfördes under rådande svar arbetslöshet, åtnjuta ett

icke obetydligt statsbidrag från anslaget till kommunala beredskapsarbeten.

Vad angår den uttalade farhågan att Nordmarks tingslagsbor skalle bliva

nödsakade bidraga till kostnaderna för erforderlig utvidgning av kanslioch

arkivlokalerna i Säffle, torde, även örn dylik skyldighet enligt kommande

lagstiftning skulle kunna åläggas tingslagsborna, frågan härom icke kunna

bliva av större ekonomisk betydelse. För tingslagsborna i nuvarande Södersysslets

domsaga lära väl genom indelningsändringen uppstå vissa kostnader

för upprustning av kansliet i Säffle, men då oavsett regleringen vissa

utgifter härför upplysts vara ofrånkomliga, synes detta förhållande icke

böra få utgöra skäl mot regleringen.

Återstår alt undersöka, huruvida ur arbetsbördans synpunkt hinder bör

anses föreligga mot förening av Södersysslets och Nordmarks domsagor. Härvid

är att märka, att därest föreningen varit genomförd redan den 1 januari

1937, skulle under treårsperioden 1937—1939, såsom framgår av de förut

anförda statistiska uppgifterna, i den nya domsagan hava handlagts i medeltal

årligen 2,794 inskrivningsärenden samt genom slutligt utslag avgjorts i

medeltal årligen 27 tvistiga civilmål, 48 s. k. strafflagsmål och 453 andra

brottmål. För femårsperioden 1937—1941 skulle siffrorna huva varit i stort

sett desamma. De angivna talen antyda en arbetsbörda något lägre än i den

föreslagna nya Gotlandsdomsagan. Fj heller i lråga örn folkmängden, som

den 31 december 1941 skulle utgjort omkring 43,500 personer, når Södersysslets-Nordmarksdomsagan

upp till motsvarande tal i Gotlandsdomsagan.

Av de anförda siffrorna framgår sålunda, att den nya domsagan i ännu mindre

grad än Gotlandsdomsagan i fråga örn arbetsmängd och invånarantal kommer

att avvika från vad härutinnan lior anses normalt. Väl torde, med hänsyn

lill den tingsordning som synes bliva erforderlig i den nya Värmlandsdomsagan

och vartill jag i det följande närmare återkommer, böra i densamma

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

anställas en sekreterare, men denna åtgärd är ingalunda till olägenhet för

domkretsen utan ägnad att åt densamma förbehålla bästa möjliga rättsvård.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört och då befogade invändningar i

övrigt mot här ifrågavarande regleringsfönslag icke synas kunna göras, förordar

jag, att Södersysslets och Nordmarks domsagor på sätt jag angivit förenas

till en domsaga. Denna synes, såsom justitieombudsmannen föreslagit,

böra benämnas Västersysslets domsaga och de däri ingående två tingslagen

Södersysslets tingslag och Nordmarks tingslag.

I fråga om tingsordningen i domsagan torde i Södersysslets tingslag böra

hållas femton allmänna tingssammanträden årligen, därav tio, i huvudsak

avsedda för Näs nuvarande tingslag, å tingsstället i Säffle och fem, i huvudsak

avsedda för Gillbergs nuvarande tingslag, å tingsstället i Häljebol. Tingsordningen

i Södersysslets tingslag skulle därigenom bliva analog med den

som gäller för Hallsbergs tingslag av Västernärkes domsaga. Beträffande

Nordmarks tingslag bör antalet allmänna sammanträden bibehållas vid det

nuvarande eller tio om året.

Till förmån för den av mig nu föreslagna domsagoregleringen talar ock,

att dess genomförande skulle — såsom i det följande närmare kommer att

uppvisas — redan under nuvarande avlöningssystem för domsagopersonalen

medföra en icke oväsentlig minskning i statsverkets kostnader för domstolsorganisationen.

Den förändrade indelningen föreslår jag skola träda i tilllämpning

den 1 januari 1943.

Beträffande tjänstgöringspenningarna åt häradshövdingen i Västersysslets

domsaga synas desamma lämpligen böra bestämmas till 2,100 kronor eller

det belopp som i sådant avseende utgår i Nordmarks domsaga. Något förvaltningsbidrag

torde med hänsyn till den ökade sportelinkomst, som måste medfölja

regleringen, icke böra ifrågakomma. Nettobehållningen av domsagan

kan för övrigt väntas bliva så stor, att häradshövdingen därstädes icke

kommer att bliva berättigad till s. k. partiell löneförbättring i form av lönefyllnad

och resekostnadsbidrag. Nuvarande ersättning för förlorad inteckningslösen

i Södersysslets och Nordmarks domsagor kan indragas med 1943

års ingång.

Till närmare upplysning angående statsverkets årliga kostnader, frånsett

dyrtids- och kristillägg, för personalen uti ifrågavarande domsagor för närvarande

och efter sammanslagningen får jag hänvisa till följande uppställning:
-

För Efter samman
närvarande

slagningen

Lön för 2, resp. 1 häradshövding ........ kronor 9,000 4,500

Tjänstgöringspenningar ................ » 3,800 2,100

Förvaltningskostnadsbidrag ............ » 400 —

Lönefyllnad och resekostnadsbidrag .... » 2,500 —

Ersättning för förlorad inteckningslösen . . » 1,550 —

Arvode till sekreterare ................ » —- 4,250

» » 2, resp. 1 förste notarie .... » 4,800 2,700*

Bidrag » 2, resp. 1 andre notarie . .. . » 2,000 1,2001 2

Summa kronor 24,050 14,750

En årlig besparing på omkring 9,300 kronor kommer sålunda att uppstå

för statsverket.

1 Därav 300 kronor på grund av föreslagen arvodesreglering, se nedan.

2 Därav 200 kronor på grund av föreslagen arvodesreglering, se nedan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

n

Arvodesreglering för domsagonotarierna.

Enligt kungörelsen den 26 maj 1933 (nr 310) angående å domsagas kansli

anställda rättsbildade biträdens avlöningsförhållanden m. m. äger förste notarie

av statsmedel i årligt arvode åtnjuta i allmänhet 2,400 kronor, dock

att arvodet till förste notarie i Härjedalens domsaga samt i domsaga under

hovrätten för Övre Norrland utgår med 2,700 kronor. För andre notarie

utgör arvodet 1,800 kronor respektive 2,000 kronor i nyssberörda domsagor.

Till andre notaries arvode bidrager häradshövdingen med ett belopp av 800

kronor, och gäldas återstående delen av statsmedel. Berörda arvoden hava

utgått med oförändrade belopp alltsedan den 1 juli 1920. Å arvodena utgår

dyrtidstillägg enligt de för oreglerade verk gällande grunderna, sålunda vid

det för dessa verk numera gällande högsta indextal av 188 med 44 procent.

Kristillägg åtnjutes däremot icke, i följd varav sammanlagda ersättningen

utgör, för förste notarie i allmänhet 288 kronor i månaden och för andre

notarie i allmänhet 216 kronor i månaden.

Med hänsyn till att den lönereglering för domsagopersonalen, varom förslag

torde komma att föreläggas riksdagen, icke är avsedd att genomföras

förrän från och med budgetåret 1943/44 har frågan örn beredande av krislillågg

åt domsagonotarierna ansetts böra bringas till en provisorisk lösning.

Enligt föreliggande förslag skall från och med den 1 juli 1942 en mot

kristillägg örn 12 procent svarande förhöjning äga rum av berörda arvoden.

Sålunda föreslås, att arvodet till förste notarie bestämmes till i runt

tal 3,000 kronor i Härjedalens domsaga och i domsagorna under hovrätten

för Övre Norrland samt till 2,700 kronor i övriga domsagor. Beträffande

andre notarierna föreslås arvodesbeloppen bliva 2,200 respektive 2,000

kronor. I sistnämnda fall avses häradshövdingens bidrag skola utgå med

oförändrat belopp, 800 kronor, samt förhöjningen sålunda helt stanna å

statsverket. Med dyrtidstillägg skulle den månatliga ersättningen härefter bliva,

till förste notarie minst 324 kronor och till andre notarie minst 240 kronor.

Kostnaden för den sålunda föreslagna arvodesregleringen belöper sig till

70,700 kronor, varvid beaktats att, vid bifall till förslaget om reglering av vissa

domsagor, vissa notariebefattningar komma att från och med den 1 januari

1943 indragas.

Anslagsberäkningen.

Anslaget till Häradsrätterna: Avlöningar är i gällande riksstat uppfört med

1,867,000 kronor.

I fråga om anslagsbehovet för nästkommande budgetår har departementschefen

anfört följande.

Beträffande anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å

ordinarie stat bör, vid bifall till de i det föregående föreslagna domsagoregleringarna,

den däri ingående delposten lön, tjänstgöringspenn

i n g ar och förvaltningsbidrag nedsättas med

4,500 + 4,500 + 1,700 + 400) r „ . ...

550 eller i avjamnat tal 5,500 kronor

1 = *

Hillring till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 102.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

till 705,500 kronor. Då den återstående delposten ersättning till

vissa vikarier för häradshövdingar torde böra bibehållas

vid oförändrat belopp, 50,000 kronor, blir anslagspostens slutsumma följaktligen

755,500 kronor.

För arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit bör liksom hittills avses 2,800 kronor. Beloppet motsvarar

de sammanlagda arvodena till tingstolkarna i vissa domsagor med finsktalande

befolkning.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal

är för innevarande budgetår beräknad med hänsyn till att i rikets domsagor

skola vara anställda, förutom chefen för inskrivningsavdelningen i Södra

Roslags domsaga, 52 sekreterare, därav högst 8 med avlöning såsom assessor

i hovrätt, 117 förste notarier och 180 andre notarier. Inskrivningsavdelningen

i Södra Roslags domsaga, om vars upprätthållande beslut under senare

år fattats för ett år i sänder, torde — med oförändrad organisation och

arbetsuppgift — böra fortvara jämväl under budgetåret 1942/43 (jfr prop.

nr 227/1939 sid. 24 f.). Under delposten till grundavlöningar m. m.

torde i anledning av förslaget om reglering av vissa domsagor behov yppas

av åtminstone ytterligare en sekreterare från och med den 1 januari 1943.

Då emellertid under innevarande budgetår de för avlöning till sekreterare

beräknade medlen icke behövt tagas i anspråk i full utsträckning (avlöning

utgår för närvarande endast till 50 sekreterare för år räknat) samt anledning

saknas till antagande att under nästa budgetår behovet härutinnan

skall bliva större än för närvarande, torde i anledning av domsagoregleringarna

ingen ytterligare medelsanvisning erfordras för nämnda ändamål. Inom

justitiedepartementet pågå emellertid utredningar örn vissa städers förenande

med domsaga, vilka, därest dylik förening skulle ske, torde medföra

att i åtminstone två fall behov av sekreterare skulle inställa sig för de

på sådant sätt utökade domsagorna. Med anledning härav torde försiktigheten

bjuda att, som nämnda regleringar kunna tänkas genomförda med 1943

års ingång, beräkna medel till ännu en sekreterare. Härför synes böra avses

ett belopp av 4,500 kronor, motsvarande lönen under ett halvt år åt två sekreterare

i 15 löneklassen. Förevarande delpost bör vidare uppräknas med 70,700

kronor i anledning av den föreslagna arvodesregleringen för domsagonotarierna.

Å andra sidan kan densamma på grund av förslaget om sammanslagning

av vissa domsagor sänkas med ett belopp av 3,300 kronor, motsvarande

arvodena under ett halvt år till två förste notarier och en andre notarie. Förevarande

delpost bör alltså uppföras med (922,200 + 4,500 + 70,700 —

3,300=) 994,100 kronor. Delposten till ålderstillägg m. m. kan för

nästa budgetår bibehållas vid nu utgående belopp eller 60,000 kronor. Slutsumman

för avlöningsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal blir

vid sådant förhållande 1,054,100 kronor mot 982,200 kronor i gällande avlöningsstat.

Den under anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän upptagna delposten

till partiell löneförbättring åt häradshövdingarna

å 85,000 kronor — som tidigare varit maximerad — bar från och med budgetåret

1940/41 uppförts förslagsvis. Detta har motiverats därmed, att man

hade att räkna med en ökad belastning på grund av den sedan krigsutbrottet

inträdda nedgången i häradshövdingarnas sportelinkomster (jfr prop. nr

150/1940 sid. 21 f.). Denna nedgång, vilken var särskilt starkt framträdande

under år 1940 och i enlighet med riksdagens medgivande i skrivelse den 12

mars 1941, nr 2, föranledde att vissa häradshövdingar för budgetåret 1940/41

tillerkändes ytterligare lönefyllnadsbelopp utöver dem, som med tillämpning

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

19

av de för anslagets disposition eljest tillämpade grunder utgått (jfr prop.

334/1920), har jämväl under år 1941 allmänt, ehuru i något mindre omfattning,

gjort sig gällande. Under förra hälften av innevarande budgetår har

därför på grundval av sportelintäkten och förvaltningskostnaderna i domsagorna

år 1940, utgått sammanlagt 104,700 kronor för år räknat i lönefyllnad

och resekostnadsbidrag. För budgetårets senare hälft har, med ledning av

1941 års motsvarande inkomster och utgifter, genom Kungl. Maj:ts beslut

den 23 januari 1942 för sådant ändamål anvisats ett belopp av sammanlagt

92.500 kronor för år räknat. Dessutom utgår sedan budgetåret 1936/37 ytterligare

lönefyllnad till vissa häradshövdingar såsom ersättning för vad dessa

tå utgiva i bidrag till andre notariers avlönande (jfr rskr. 294/1936 sid. 3). Innevarande

budgetår belöper sig sistnämnda gottgörelse till sammanlagt 48,000

kronor. Belastningen å ifrågavarande delpost kan sålunda för närvarande

beräknas till (92,500 + 48,000 =) 140,500 kronor för år räknat, vilket belopp

torde få anses normerande för medelsbehovet jämväl under budgetåret

1942/43. Beloppet bör emellertid med hänsyn till förslaget om vissa domsagoregleringar

nedsättas med 2,400 kronor till 138,100 kronor. — Jämväl

den återstående delposten under ifrågavarande anslagspost eller den ersättning

för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas

avskaffande kan i anledning av berörda domsagosammanslagningar något

nedsättas, nämligen med 1,500 kronor, motsvarande i runt tal sammanlagda

ersättningen under ett halvt år i Gotlands södra, Södersysslets och Nordmarks

domsagor. Delposten uppföres därför med (193,800 —1,500=)

192,300 kronor.

Till rörligt tillägg bör för nästa budgetår beräknas samma belopp

som för närvarande eller 51,000 kronor.

Den under rubriken särskilda uppbördsmedel uppförda avgående

posten bidrag till avlönande av viss icke-ordinarie

personal torde böra bibehållas vid nuvarande belopp, 184,800 kronor.

Visserligen kan bidragsplikt komma att föreligga till den föreslagne nye

sekreteraren, men detta uppväges därav att bidragsskyldighet till lika belopp

bortfaller för en i anledning av domsagoregleringarna indragen andre

notarie. Återstår till sist den under nyssnämnda rubrik uppförda avgående

posten andel i lösenmedel, vilken post skall motsvara det belopp

som häradshövdingen i Södra Roslags domsaga är skyldig avstå av sportelöverskottet

i domsagan (jfr prop. nr 150/1940). Posten är nu uppförd med

förslagsvis 24,000 kronor, motsvarande statsverkets andel i ett till 40,000

kronor beräknat sportelöverskott. Under år 1941 har detta överskott emellertid

utgjort allenast cirka 21,200 kronor och till statsverket för innevarande

budgetår i följd härav inlevererats allenast omkring 4,900 kronor. Då,

enligt var jag inhämtat, sportelutfallet i domsagan under innevarande år

icke, så vitt nu kan bedömas, torde bliva nämnvärt bättre än under år 1941,

torde posten icke böra upptagas med högre belopp än 5,000 kronor.

De i avlöningsstaten för häradsrätterna upptagna anslagsposterna böra

sålunda i enlighet med det anförda bestämmas till följande belopp, nämligen:

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat (705,500 + 50,000 =)

755.500 kronor; arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, 2,800 kronor; avlöningar till icke-ordinarie personal (994,100 +

60,000=) 1,054,100 kronor; särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän (138,100 + 192,300 =) 330,400 kronor samt rörligt

tillägg 51,000 kronor. Summan av utgifterna skulle alltså bliva 2,193,800

kronor. Härifrån avgå beräknade uppbördsmedel (184,800 + 5,000 =)

189,800 kronor, i följd varav anslaget för nästa budgetår skulle bestämmas

lill 2,004,000 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

Utskottets yttrande och hemställan.

Sammanslagning av norra och södra domsagorna på Gotland till en domsaga

på sätt Kungl. Majit föreslagit medför icke ändring i nuvarande tingslagsindelning.

Tingsställen och tingsordningar äro avsedda att bibehållas och

detta är även förhållandet med kansliort (Visby), som redan nu är gemensam

för de båda domsagorna. Då de nuvarande kanslilokalema äro förhyrda

kan sammanslagningen icke heller medföra nämnvärda svårigheter. Med

hänsyn till att gynnsamma omständigheter sålunda föreligga för ett dylikt

sammanförande och till de fördelar ur judiciell och ekonomisk synpunkt,

som därmed äro förenade, tillstyrker utskottet bifall till Kungl. Majits förslag

i denna del.

Den föreslagna domsagoregleringen i västra Värmland innebär, att Näs och

Gillbergs tingslag, vilka bilda Södersysslets domsaga, skulle sammanslås till

ett tingslag med bibehållande av nuvarande tingsställen, Säffle och Häljebol,

och med tingssammanträden å dessa platser alternerande. Därefter skulle

Södersysslets och Nordmarks domsagor sammanslås och i den nya domsagan

bilda var sitt tingslag med bibehållande för Nordmarks domsagas del av nuvarande

tingsställe och tingsordning. Då kansliorten för den nya domsagan

föreslås bliva Säffle, som är kansliort för Södersysslets domsaga, innebär detta

att Nordmarks härad, som nu har domarkansli i Årjäng, icke skulle komma

att inrymma något domarkansli.

I motionerna I: 202 och II: 269 har yrkats avslag på Kungl. Maj:ts förslag

i nu ifrågavarande del. Därvid har bland annat hänvisats till den väsentliga

olägenhet, som skulle uppkomma för invånarna i Nordmarks härad genom

domarkansliets förflyttning till Säffle, dit landsvägsförbindelsen är från Årjäng

omkring sju och en halv mil och från Nordmarks domsagas norra gräns

omkring fjorton mil. Likaså har framhållits, att befolkningen i Nordmarks

domsaga vid upprepade tillfällen givit till känna en fast rotad önskan, att

domsagan måtte bibehållas i oförändrat skick. Därjämte har i motionen

I: 202 åberopats, dels att länsstyrelsen i Värmlands län jämte tingslagsborna

i de berörda domsagorna i yttranden, vilka bifogats Svea hovrätts utlåtande

den 24 oktober 1939, motsatt sig den då ifrågasatta omregleringen av domsagorna,

dels ock att Svea hovrätt i nämnda utlåtande funnit övervägande

skäl tala för att omregleringen finge anstå tills erfarenhet vunnits om rättegångsreformens

inverkan på arbetsbelastningen. I nämnda utlåtande har hovrätten

framhållit, att nyligen för jämförelsevis betydande kostnad ett fullt

tidsenligt tingshus, inrymmande jämväl ändamålsenliga kanslilokaler och

bostäder för den rättsbildade personalen, uppförts i Årjäng, den centralt

belägna huvudorten i Nordmarks domsaga. Den omständigheten att Kungl.

Majit prövat hinder ej möta mot uppförande av nytt tingshus för domsagan

och jämväl lämnat statsbidrag för ändamålet, oaktat vakans å häradshövdingämbetet

i Södersysslets domsaga vara nära förestående, torde enligt hovrättens

mening hava av de tingshusbyggnadsskyldige så uppfattats, att de vid

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

21

ärendets behandling kunde utgå ifrån att Årjäng skulle förbliva domsagans

kansliort. Hovrätten har även framhållit, att för anordnande av tidsenliga

kanslilokaler för den nya domsagan betydande kostnad måste nedläggas på

tingshuset i Säffle och att de tingshusbyggnadsskyldige i Nordmarks domsaga

bleve nödsakade att deltaga i dessa kostnader.

Utskottet anser för sin del, att stor vikt måste fästas vid de av motionärerna

framdragna synpunkterna. Framhållas må även, att då Svea hovrätt i sitt

utlåtande den 22 januari 1942 tillstyrkt domsagoreglering, hovrätten givit sitt

utlåtande den formen, att hovrätten ansett hinder ur rättsvårdens synpunkt

ej möta mot regleringens genomförande, ävensom att hovrätten vid detta tillfälle

vid sitt tillstyrkande knutit den reservationen, att det ej torde ankomma

på hovrätten att bedöma, huruvida det motstånd från befolkningen i Nordmarks

härad, vars främsta orsak berörts i hovrättens ovannämnda utlåtande

den 24 oktober 1939, bör få föranleda, att frågan om domsagoregleringen för

närvarande får förfalla. Härutöver vill utskottet betona, att då erfarenheter

saknas örn verkningarna av den förestående rätlegångsreformen, detta bör

inbjuda till en försiktig bedömning av de skäl, som ur organisatorisk synpunkt

anförts för domsagoregleringen. Med beaktande härav har utskottet icke

kunnat finna tillräcklig anledning föreligga för att denna reglering nu skall

äga rum.

Den föreslagna arvodesregleringen för domsagonotarierna har motiverats

med ökningen i levnadskostnaderna och avser höjningar motsvarande i runda

tal vad som nu utgår i kristillägg till egentliga löntagare. Utskottet har

icke funnit anledning till erinran mot de föreslagna beloppen.

Vissa poster i den av departementschefen förordade avlöningsstaten

torde böra omräknas med anledning av att utskottet avstyrker Kungl.

Maj:ts förslag om domsagoreglering i västra Värmland. Sålunda bölden

under anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat

uppförda delposten till lön, tjänstgöringspenningar och förvaltningsbidrag höjas

med |4,50° + 1^00 + 400j 3 3oo kronor till 708,800 kronor och anslagspostens

slutsumma till 758,800 kronor. Då den av Kungl. Majit under anslagsposten

till avlöningar till icke-ordinarie personal beräknade besparingen genom

indragning av en förste och en andre notarie i Nordmarks och Södersysslets

domsagor kan anses uppvägd av den beräknade merulgiften till en

nyanställd sekreterare i den ombildade domsagan, torde nämnda post kunna

upptagas till samma belopp som enligt Kungl. Majits förslag. Under anslagsposten

till särskilda löneförmåner lill ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän

bör delposten till partiell löneförbättring åt häradshövdingarna höjas

med 1,300 kronor till 139,400 kronor och delposten till ersättning för förlorad

lösen i följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande höjas med 800 kronor

till 193,100 kronor samt anslagspostens slutsumma alltså till 332,500 kronor.

Summa utgifter å avlöningsstaten bör i enlighet härmed upptagas till 2,199,200

kronor och nettoutgiften till 2,009,400 kronor, med vilket belopp även anslaget

bör anvisas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

a) besluta, att Gotlands södra domsaga skall från och med

den 1 januari 1943 förenas med Gotlands norra domsaga till

en domsaga, som efter indelningsändringen skall benämnas

Gotlands domsaga;

b) fastställa avlöningsförmånerna i Gotlands domsaga sålunda:
lön

........................ kronor 4,500

tjänstgöringspenningar ...... » 800 kronor 5,300;

II. med bifall till motionerna 1:202 och 11:269 och med

avslag å Kungl. Maj:ts proposition i vad densamma avser

domsagoreglering i västra Värmland besluta, att berörda reglering

icke skall äga rum;

III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag medgiva, att beträffande

förste och andre notaries avlöningsförhållanden må

vidtagas sådana ändringar, att arvodet till förste notarie skall

från och med den 1 juli 1942 årligen utgöra i Härjedalens

domsaga och i domsaga i Västerbottens eller Norrbottens län

3,000 kronor samt i övriga domsagor 2,700 kronor ävensom

arvodet till andre notarie utgöra i förenämnda domsagor i

Norrland 2,200 kronor samt i övriga domsagor 2,000 kronor;

IV. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

I: 202 och II: 269

a) fastställa följande avlöningsstat för häradsrätterna, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a) Lön, tjänstgöringspenningar

och förvaltningsbidrag

.. kronor 708,800

b) Ersättning till vis
sa

vikarier för häradshövdingar,

förslagsvis

.......... »__50,000 kronor 758,800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kung. Majit ............ » 2,800

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m.m. kronor 994,100

b) Ålderstillägg m. m.,

förslagsvis ...... » 60,000 » 1,054,100

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

23

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

iclte-ordinarie tjänstemän:

a) Partiell löneför
bättring

åt häradshövdingarna,

förslagsvis

...... kronor 139,400

b) Ersättning för för
lorad

lösen i följd

av inteckningsförnyelsernas

avskaffande

.......... » 193,100 kronor 332,500

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 51,000

Summa kronor 2,199,200.

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag till avlönande

av viss icke-ordinarie

personal ............ kronor 184,800

2. Andel i lösenmedel, för
slagsvis

............ »__5,000 kronor 189,800

Nettoutgift kronor 2,009,400;

b) till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret 1942/43

å driftbudgeten under andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 2,009,400 kronor.

Stockholm den 5 maj 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandliing inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Gränebo,

Torsten Ström, Sven Larsson, Heiding, Karl Magnusson, Bäcklund, Björkman, Gustaf

Iwar Anderson, Sundberg och Holmbäck; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm, Andersson

i Prästbol, Persson i Tidaholm, Andersson i Södergård, Ågvist, Staxäng, Viklund,

fru Alvén, herrar Pettersson i Dahl, Åkerström och Eriksson i Frägsta.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

Reservation

av herr Eriksson i Stockholm, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan

bort hava följande lydelse:

»Sammanslagning av norra---i denna del.

Den föreslagna domsagoregleringen---- inrymma något domarkansli.

I motionerna I: 202 --- — i dessa kostnader.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har det starkaste motståndet

mot omregleringen rests av tingslagsborna i Nordmarks härad, för vilkas räkning

motionärerna även andragit särskilt ömmande omständigheter. Ehuru

utskottet hyser stor förståelse för ortsbefolkningens synpunkter och önskemål,

har utskottet likväl icke kunnat bortse från att Nordmarks härad, med

ett invånarantal år 1941 av 17,587 personer, enligt den av statsmakterna antagna

grundsatsen, att en successiv omreglering av de mindre domsagorna

till större enheter bör äga runi, icke bör bilda egen domsaga. Utskottet kan

med hänsyn härtill icke tillmäta invändningarna från Nordmarks härad avgörande

betydelse. Härutöver vill utskottet betona, att olägenheten med en

förflyttning av domarkansliet från Årjäng till Säffle kommer att betydligt

minskas, därest häradshövdingen — såsom departementschefen ställt i utsikt

— ålägges att jämväl mellan tingssammanträdena hålla mottagning i Årjäng

för den rättssökande allmänheten. Även Södersysslets domsaga, med ett invånarantal

samma år av 25,945 personer, hör till de mindre domsagorna i landet,

och i såväl denna som Nordmarks domsaga är folkmängden sjunkande.

Departementschefens uppfattning, att nämnda domsagor var för sig icke

kunna erbjuda tillräckliga arbetsuppgifter för en häradshövding, vare sig

under nuvarande förhållanden eller efter genomförande av rättegångsreformen,

kan utan tvivel anses väl dokumenterad. Med hänsyn härtill bör man

enligt utskottets mening icke genom att nu besätta de lediga häradshövdingämbetena

för lång tid framåt binda sig vid den bestående ordningen. Utskottet

tillstyrker alltså bifall till Kungl. Maj:ts förslag jämväl beträffande ifrågavarande

domsagoreglering, men förutsätter därvid att Nordmarks tingslagsbor

icke skola bliva nödsakade bidraga till kostnaderna för erforderlig utvidgning

av kansli- och arkivlokalerna i Säffle.

Den föreslagna arvodesregleringen —--de föreslagna beloppen.

Icke heller har Kungl. Maj:ts anslagsberäkningar givit anledning till erinran

från utskottets sida.

Under åberopande av--- — får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. med bifall---kronor 5,300;

II. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

motionerna 1: 202 och II: 269

a) besluta, att Södersysslets domsaga skall från och med

den 1 januari 1943 förenas med Nordmarks domsaga till en

domsaga, som efter indelningsändringen skall benämnas Västersysslets

domsaga;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102. -10

b) fastställa avlöningsförmånerna i Västersgsslets domsaga

sålunda:

lön ........................ kronor 4,500

tjänstgöringspenningar ...... » 2,100 kronor 6,600;

lil. med bifall — ---domsagor 2,000 kronor.

IV. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

a) fastställa följande avlöningsstat för häradsrätterna, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a) Lön, tjänstgöringspenningar

och förvaltningsbidrag

. . kronor 705,500

b) Ersättning till vissa

vikarier för häradshövdingar,

förslagsvis .... » 50,000 kronor 755,500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Majit............

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar

m. m........... kronor 994,100

b) Ålderstillägg

m. m. förslagsvis » 60,000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän:

a) Partiell löneförbättring

åt häradshövdingarna,

förslagsvis ■ ■ kronor 138,100

b) Ersättning för för
lorad

lösen i följd

av inteckningsförnyelsernas

avskaffande

.......... * 192,300

5. Rörligt tillägg, förslagsvis...........•

Summa kronor 2,193,800.

;?

2,800

1,054,100

330,400

51,000

Bihang till riksdagens protokoll 19A2. 6 sami. Nr 102.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag till avlönande av

viss icke-ordinarie

personal .......... kronor 184,800

2. Andel i lösenmedel, för
slagsvis

...........> 5,000 kronor 189,800

Nettoutgift kronor 2,004,000;

b) till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret 1942/43

å driftbudgeten under andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 2,004,000 kronor.»

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

421661

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:238 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942 43 till Häradsrätterna: Avlöningar jämte i ämnet väckta mot s. 5 i texten