Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942j43 till Häradsrätterna: Avlöningar jämte i ämnet väckta motioner.
1942-05-05 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1942:102, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942j43 till Häradsrätterna: Avlöningar jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
1
Nr 102.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1942 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1942j43 till Häradsrätterna: Avlöningar
jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under andra huvudtiteln (punkten 19
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för
den 3 januari 1942) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1942/43 beräkna till Häradsrätterna: Avlöningar ett
förslagsanslag av 1,935,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 94, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den
20 februari 1942, föreslagit riksdagen att
dels besluta, att Gotlands södra domsaga skall från och med den 1 januari
1943 förenas med Gotlands norra domsaga till en domsaga, som efter indelningsändringen
skall benämnas Gotlands domsaga;
dels fastställa avlöningsförmånerna i Gotlands domsaga sålunda:
lön ...................................... kronor 4,500 v
tjänstgöringspenningar .................... » 800 kronor 5,300;
dels besluta, att Södersysslets domsaga skall från och med den 1 januari
1943 förenas med Nordmarks domsaga till en domsaga, som efter indelningsändringen
skall benämnas Västersysslets domsaga;
dels fastställa avlöningsförmånerna i Västersysslets domsaga sålunda:
lön ...................................... kronor 4,500
tjänstgöringspenningar .................... » 2,100 kronor 6,600;
dels medgiva, att beträffande förste och andre notaries avlöningsförhållanden
må vidtagas sådana ändringar, att arvodet till förste notarie skall från
och med den 1 juli 1942 årligen utgöra i Härjedalens domsaga och i domsaga
i Västerbottens eller Norrbottens län 3,000 kronor samt i övriga domsagor
2,700 kronor ävensom arvodet till andre notarie utgöra i förenämnda
domsagor i Norrland 2,200 kronor samt i övriga domsagor 2,000 kronor;
dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för häradsrätterna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43;
dels ock till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret 1942/43 anvisa ett
förslagsanslag av 2,004,000 kronor.
Bihang tilt riksdagens protokoll UH2. 6 sami. Nr 102.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft två motioner, väckta den ena inom första kammaren (I: 202) av
herr Å. Holmbäck m. fl. och den andra inom andra kammaren (II: 269) av
herr O. Werner m. fl., i vilka motioner yrkats, att Kungl. Maj:ts förslag till
indelningsändring av Södersysslets och Nordmarks domsagor icke måtte vinna
riksdagens bifall.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet, i
den mån de ej framgå av utskottets yttrande här nedan, hänvisa till motionerna.
Sammanslagning av Gotlands norra och Gotlands södra
domsagor.
Gotlands län är i judiciellt avseende indelat i två domsagor, den norra och
den södra. Båda domsagorna, vilka var för sig omfatta ett tingslag, gränsa
till Visby stad. Den norra domsagan har tingsställe vid Allekvia i Endre socken,
åtta kilometer från Visby, den södra vid Skogs i Levide socken, fem mil
från Visby och åtta kilometer från Hemse, som är huvudort för södra Gotland.
Å tingsorterna finnas tingshus av äldre typ i användbart ehuru föga
tidsenligt skick. Båda domsagorna hava kansli i Visby, inrymda i lokaler
förhyrda av de tingshusbyggnadsskyldige.
Arealen utgör för norra domsagan 1,747 kvkm och för södra domsagan
1,356 kvkm. Enligt statistiska centralbyråns preliminära uppgifter utgjorde
folkmängden den 31 december 1941 i den förra domsagan 24,489 personer
och i den senare domsagan 21,682 personer.
I såväl norra som södra domsagan hållas årligen tio allmänna tingssammanträden
ävensom, under sommaruppehållet mellan tingen, ett sammanträde
med tremansnämnd. För vardera domsagan finnas medel beräknade
för anställande av en förste och en andre notarie. Den norra domsagan, där
uppläggandet av de nya fastighetsböckerna för landet sedan flera år tillbaka
varit avslutat, har dock sedan dess kunnat skötas av häradshövdingen med
hjälp av endast ett rättsbildat biträde, nämligen en förste notarie. I den södra
domsagan beräknas motsvarande bokuppläggningsarbete bliva slutfört under
år 1943.
Beträffande arbetsbördan i de olika domsagorna framgår av rättsstatistiken,
att under femårsperioden 1937—1941 antalet inskrivningsärenden i genomsnitt
årligen utgjort, i Gotlands norra domsaga 1,729 och i Gotlands södra
domsaga 1,484. För de mera normala åren 1937—1939 uppgingo motsvarande
medeltal till 2,012 resp. 1,792. Antalet jorddelningsmål och ärenden utgjorde
under sistnämnda period årligen i medeltal 128 i den norra och 105
i den södra domsagan.
Medeltalet genom slutligt utslag avgjorda tvistemål och brottmål framgår
av följande tabell.
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
3
Domsaga
Åren
Tvistemål
Brottmål
Tredskovis
avdömda
eller omedel- bart med- givna
Övriga
(d. v. s.
tvistiga)
S. k. straff- lagsmål
(redovisade
i rättsstat
tab. 7, kol.
2-7)
Övriga
[1937—1939
72
27
51
259
Gotlands norra ..........
[1937—1941
74
26
47
260
[1937—1939
37
13
23
187
Gotlands södra ..........
{
[1937-1941
45
13
22
165
[1937-1939
109
40
74
446
Summa
[1937-1941
119
39
69
42o
I skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 21 juli 1941 har presidenten
i Svea hovrätt — under förmälan att häradshövdingämbetet i Gotlands
södra domsaga, vilket ämbete på grund av förfall för häradshövdingen
under de senaste fem åren uppehållits på förordnande, kunde väntas bliva
ledigt i början av år 1942 — hemställt, att i samband med vakansen uppkommande
fråga om sammanslagning av de båda Gotlandsdomsagorna snarast
möjligt måtte bliva föremål för utredning. Presidenten har därvid framhållit,
att vare sig sammanslagningsfrågan skärskådades med utgångspunkt
från nu gällande rättegångsskick eller man hade läget efter den väntade rättegångsreformen
för ögonen resultatet torde bliva, att de båda domsagorna var
för sig ej erbjöde tillräckliga arbetsuppgifter men tillhopa utgjorde en ur
rättsvårdens synpunkt lämplig enhet. Även statsfinansiellt sett skulle en sammanslagning
erbjuda fördelar.
I anledning av framställningen har Svea hovrätt, efter hörande av tingslagsborna,
häradsrätterna och domhavandena i de berörda domsagorna samt
länsstyrelsen i Gotlands län, inkommit med utredning och utlåtande i skrivelse
den 11 november 1941.
Hovrätten har därvid — under erinran att redan nya lagberedningen och
1927 års sakkunniga för utredning angående ordnande av vissa ekonomiska
och organisatoriska förhållanden vid genomförande av rättegångsreformen
utgått från att förevarande domsagor skulle förenas till en domsaga — tillstyrkt,
att de båda domsagorna snarast möjligt förenas till en domsaga benämnd
Gotlands domsaga. Rörande det närmare innehållet i hovrättens utlåtande
får utskottet hänvisa lill propositionen (sid. 4—6).
Departementschefen har anfört följande.
Beträffande de allmänna synpunkter, som numera torde böra anläggas på
frågor örn reglering av domsagoområden, får jag hänvisa till de principuttalanden
i ämnet som gjorts dels av 1926 års riksdag till förmån för en successiv
omreglering av domsagorna till större enheter (se riksdagens skrivelse
4
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
nr 317) dels ock av dåvarande chefen för justitiedepartementet i propositionen
nr 80 till 1931 års riksdag (sid 123), att i fråga örn de mindre domsagorna
starka skäl talade för ett fortskridande på den redan inslagna vägen
med en successiv omreglering av deras domkretsar, vilket uttalande av riksdagen
biträtts.
I full överensstämmelse med den sålunda av statsmakterna godtagna
ståndpunkten står det nu framlagda förslaget örn att Gotlands södra domsaga
—- som i avseende å såväl arbetsbörda som invånarantal hör till rikets
minsta domsagor — bör uppgå i en större enhet och sammanslås med den
andra domsagan på Gotland, den norra.
Mot en dylik reglering har icke gjorts och synes ej heller kunna framställas
invändning, att den nya domsagan skulle bliva alltför arbetstyngd. Av de
anförda statistiska uppgifterna angående arbetsmängden i de nuvarande domsagorna
framgår nämligen, att därest desamma under den treårsperiod, som
närmast föregått den nu rådande kristiden, eller åren 1937—1939, varit förenade
till en domsaga, i denna skulle hava handlagts i medeltal 3,805 inskrivningsärenden
örn året samt genom slutligt utslag hava avgjorts i medeltal
årligen 40 tvistiga civilmål, 74 s. k. strafflagsmål och 446 andra brottmål.
Medräknas jämväl åren 1940—1941, skulle motsvarande tal hava varit något
lägre, eller 3,213 inskrivningsärenden, 39 tvistiga civilmål, 69 strafflagsmål
och 425 andra brottmål. De angivna talen ställa den blivande domsagan, då
det gäller den beräkneliga arbetsbördan, närmast i paritet med vissa andra
domsagor, som under senare år bildats genom sammanslagning av mindre
domsagor, såsom exempelvis Uppsala läns södra, Bråbygdens och Finspångaläns
samt Njudungs domsagor. Väl kan antalet inskrivningsärenden i den
föreslagna nya Gotlandsdomsagan antagas hilva jämförelsevis högt, men
denna omständighet uppväges därav att arbetet med dessa ärenden, vilka vitsordats
vara av i allmänhet enkel beskaffenhet, ytterligare kommer att underlättas
därigenom att de nya fastighetsböckerna kunna väntas vara jämväl i
den nuvarande södra domsagan i huvudsak färdigställda vid tiden för regleringens
genomförande. Även i fråga örn folkmängden kommer den nya
domsagan att nära ansluta sig till de nämnda domsagorna, i det invånarantalet
bliver omkring 46,200 personer mot omkring 44,600 i Uppsaladomsagan,
49,300 i Bråbygdensdomsagan och 49,800 i Njudungsdomsagan. Av de
anförda siffrorna framgår sålunda, att den nya domsagan ingalunda vare sig
i fråga om arbetsmängd eller invånarantal kommer att avvika från vad
härutinnan gäller i fråga om under senare år nybildade domsagor. Jag håller
icke för osannolikt, att domsagan skall, i motsats lill de nyssnämnda, kunna
skötas utan hjälp av sekreterare nied biträde av allenast en förste och två
andre notarier.
Därest sammanslagningen genomföres på det sätt, att de nuvarande domsagorna
få hilda egna tingslag med bibehållande av nuvarande tingsställen
och tingsordningar, synas ej heller eljest befogade invändningar mot regleringen
kunna göras av de därav berörda tingsmenigheterna. Till förmån för
sammanslagningen talar ock att dess genomförande skulle — såsom i det
följande kommer att närmare beröras — redan med nuvarande avlöningssystem
för domsagopersonalen medföra en icke oväsentlig minskning i statsverkets
kostnader för domstolsorganisationen. På nu anförda skäl tillstyrker
jag det föreliggande förslaget.
Den genom sammanslagningen uppkommande domsagan — vilken på sätt
i ärendet av Svea hovrätt föreslagits lämpligen bör benämnas Gotlands domsaga
— bör, såsom jag redan antytt, till undvikande av rubbning i bestående
förhållanden omfatta två tingslag, det ena, innefattande Gotlands norra
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
5
domsaga, med tingsställe i Allekvia och det andra, innefattande Gotlands
södra domsaga, med tingsställe i Skogs. I vartdera tingslaget bör hållas minst
tio allmänna tingssammanträden om året. Blir sammanslagningen beslutad,
har jag för avsikt att framdeles föreslå Kungl. Majit, alt domsagokansliet
förlägges till Visby.
Den förändrade indelningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1943.
Beträffande tjänstgöringspenningarna åt häradshövdingen i den blivande
Gotlands domsaga, synas desamma lämpligen böra bestämmas^ till 800 kronor
eller det belopp, som i sådant avseende sammanlagt utgår i Gotlands
norra (200 kronor) och Gotlands södra domsagor (600 kronor). Något förvaltningsbidrag
förekommer icke i de nuvarande domsagorna och torde ej
heller med hänsyn till den ökade sportelinkomst, som måste medfölja regleringen,
böra ifrågakomma för den nya domsagan. Nettobehållningen av
denna kan för övrigt förutses bliva av sådan storlek, att häradshövdingen
därstädes icke kommer att bliva berättigad till s. k. partiell löneförbättring
i form av lönefyllnad och resekostnadsbidrag. Nu utgående ersättning för
förlorad inteckningslösen bortfaller beträffande Gotlands södra domsaga.
Till närmare upplysning angående statsverkets årliga kostnader, frånsett
dyrtids- och kristillägg, för personalen uti ifrågavarande domsagor för närvarande
och efter sammanslagningen får jag hänvisa lill följande uppställning:
För
Efter samman
närvarande
slagningen
Lön för 2, resp. 1 häradshövding ...... kronor 9,000 4,500
Tjänstgöringspenningar ................ » 800 800
Lönefyllnad och resekostnadsbidrag .... » 2,300 —
Ersättning för förlorad inteckningslösen . . » 3,225 1,700
Arvode till 2, resp. 1 förste notarie...... » 4,800^ 2,700*
Bidrag till 2 andre notarier.............. * 2,OOP1 2 _2,400
Summa kronor 22,125 12,100.
En årlig besparing av cirka 10,000 kronor kommer sålunda, därest sekreterare
icke behöver förordnas, att uppstå för statsverket. Skulle sekreterare
bliva erforderlig, för vilket fall endast en andre notarie behövs, stannar besparingen
vid omkring 6,800 kronor, därvid hänsyn fortfarande icke tagits
till dyrtids- och kristillägg.
Reglering av Södersysslets och vissa angränsande domsagor.
Värmlands län är i judiciellt avseende indelat i sju domsagor. Av dessa
omfatta Södersysslets, Nordmarks och Jösse domsagor länets västra delar.
Jösse domsaga, som upplager den nordöstra delen av ifrågavarande område,
gränsar i väster och sydväst till Nordmarks domsaga och i söder till Södersysslets
domsaga. Denna möter med sin västra gräns den södra delen av
1 Därav 300 kronor på grund av föreslagen arvodesreglering, se nedan.
2 Medel äro f. n. beräknade för 1 andre notarie i vardera domsagan, jfr ovan sid. 3.
0 Därav 400 kronor på grund av föreslagen arvodesreglering, se nedan.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
Nordmarks domsaga. Södersysslets domsaga består av två tingslag, nämligen
Gillbergs tingslag och Näs tingslag, av vilka det förrg omfattar norra
delen av domsagan och gränsar intill Nordmarks och Jösse domsagor. Sistnämnda
två domsagor bilda var för sig ett tingslag. Nordmarks domsaga
har tingsställe och kansli i Årjäng, Jösse domsaga i Arvika. Gillbergs tingslag
har tingsställe i Häljebol och Näs tingslag i Säffle, som även är kansliort för
Södersysslets domsaga. Å samtliga tingsställen finnas tingshus. Det i Årjäng
är nyuppfört och togs i bruk år 1937, de övriga, av vilka tingshuset i Arvika
tillbyggts år 1939, förskriva sig från tiden omkring eller närmast efter sekelskiftet.
Järnvägsförbindelse finnes från Årjäng till Arvika samt, via
Åmål, till Säffle.
Södersysslets domsagas areal utgör 1,749 kvkrn, därav 1,036 kvkm faller
på Gillbergs tingslag. Domsagans invånarantal uppgick den 31 december
1941 till 25,945 personer, varav i Näs tingslag 13,954 personer och i Gillbergs
tingslag 11,991 personer. Inom sistnämnda tingslag hade de i norra
delen belägna socknarna Värmskog, Stavnäs, Högerud och Glava sammanlagt
6,661 invånare. I Nordmarks domsaga, vars areal utgör 1,753 kvkm,
uppgick folkmängden vid nyssnämnda tidpunkt till 17,587 personer. Jösse
domsaga slutligen räknade samtidigt 35,230 personer.
I vardera av Södersysslets och Jösse domsagor hållas årligen tjugu allmänna
tingssammanträden, i Nordmarks domsaga tio dylika sammanträden.
Sammanträdena fördela sig i förstnämnda domsaga lika på domsagans båda
tingslag. Därutöver förekomma under sommaruppehållet mellan tingen i
Jösse domsaga två, i Nordmarks domsaga ett samt i vartdera av Näs och
Gillbergs tingslag ett sammanträde med tremansnämnd. I var och en av
Södersysslets och Nordmarks domsagor finnas anställda en förste och en
andre notarie, i Jösse domsaga därutöver ytterligare en andre notarie.
Beträffande arbetsbördan i de olika domsagorna framgår av rättsstatistiken,
att under femårsperioden 1937—1941 antalet inskrivningsärenden i genomsnitt
årligen utgjort, i Södersysslets domsaga 1,529, därav i Näs tingslag
888 och i Gillbergs tingslag 641, i Nordmarks domsaga 1,219 och i Jösse
domsaga 1,751. För de kristiden närmast föregående åren 1937—1939 uppgingo
medeltalet inskrivningsärenden till 1,462 (858 + 604) i förstnämnda
domsaga samt till 1,332 resp. 2,067 i en var av sistnämnda domsagor. Antalet
jorddelningsmål och ärenden utgjorde under samma period årligen i medeltal
65 i Södersysslets domsaga, 60 i Nordmarks domsaga och 83 i Jösse domsaga.
Medeltalet genom slutligt utslag avgjorda tvistemål och brottmål framgår
av följande tabell.
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
7
Tvistemål
Brottmål
Domsaga
Åren
Tredskovis
avdömda
eller omedel- bart med-
Övriga,
d. v. s.
tvistiga
S. k. straff- lagsmål
(redovisade
1 rättsstat
tab. 7, kol.
Övriga
givna
2-7)
f1937—1939
41
16
25
252
Södersysslets ............
(1937—1941
37
14
26
284
därav i Näs tingslag ....
/1937—1939
\l937—
32
29
13
11
14
16
170
199
> > Gillberga tingslag
11937—1939
\1937—
9
8
3
3
11
10
82
85
Nordmarks..............
11937—1939
27
11
23
21
201
181
(1937—1941
20
13
Summa
(1937—1939
68
27
48
47
453
465
\l937
57
27
11937—1939
66
54
59
607
Jösse....................
(1937-1941
65
45
61
666
Såväl Södersysslets som i all synnerhet Nordmarks domsaga höra i fråga
om arbetsbörda och invånarantal till de mindre domsagorna i riket. Dessa
domsagor vörö också tidigare förenade i en domsaga men utbrötos ur denna
gemenskap genom Kungl. Maj:ts beslut den 5 juni 1874. Sedan dess hava
domsagorna bestått i sin nuvarande omfattning. Förslag till ändring däri hava
dock framkommit. Den plan till rikets indelning i domsagor och tingslag, som
åtföljde det den 29 augusti 1928 av särskilt tillkallade sakkunniga avgivna
betänkandet angående ordnande av vissa ekonomiska och organisatoriska
förhållanden vid genomförande av rättegångsreformen, upptog sålunda förslag
örn Värmlands läns indelning i fyra domsagor. Enligt detta förslag skulle
Södersysslets, Nordmarks och Jösse domsagor sammanslås till en domkrets,
benämnd Västersysslets domsaga. — I anledning av år 1930 uppkommen
vakans å häradshövdingämbetet i Jösse domsaga avlät dåvarande justitieombudsmannen
den 28 februari 1931 en skrivelse till Kungl. Majit (justitieombudsmannens
ämbetsberättelse till 1932 års riksdag sid. 239 ff.), däri justitieombudsmannen
— under erinran bland annat örn 1926 års riksdags principuttalande
till förmån för en successiv omreglering av domsagorna till
större enheter — redogjorde för av honom verkställd undersökning rörande
möjligheterna att genom uppdelning och sammanslagning reglera omförmälda
domsagor. På anförda skäl fann sig justitieombudsmannen emellertid icke
böra för det dåvarande föreslå en omreglering av domsagorna. Justitieombudsmannen
framhöll, att en sådan borde få anstå till dess liäradsbövdingämbctet
i Södersysslets domsaga bleve ledigt. I enlighet härmed prövade
Kungl. Majit genom beslut den 29 maj 1931 åtgärd för omreglering av dom
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
sagorna icke böra för det dåvarande vidtagas, varefter häradshövdingämbetet
i Jösse domsaga återbesattes.
I skrivelse till Kungl. Majit den 20 juni 1939 bär riksdagens justitieombudsman
— sedan Kungl. Majit den 19 maj 1939 beviljat dåvarande häradshövdingen
i Södersysslets domsaga avsked från häradshövdingämbetet och i
sammanhang därmed förordnat, att med åtgärder för återbesättande av häi
adshövdingämbetet i nämnda domsaga skulle tillsvidare anstå -— ånyo upptagit
frågan om en reglering av domsagorna i västra Värmland. Därvid har
justitieombudsmannen till en början erinrat, att processlagberedningen i sitt
den 29 november 1938 avgivna betänkande med förslag till rättegångsbalk
framhållit, att beträffande de mindre domsagorna borde liksom hittills en
successiv reglering av deras områden äga rum. Härtill ville justitieombudsmannen
visserligen anmärka att, då det icke förefölle osannolikt att rättegangsreformens
genomförande komme att medföra ökad arbetsbelastning för
underrätterna, starka skäl talade för att tillsvidare i avvaktan på berörda
reform iakttaga stor försiktighet i fråga örn nuvarande domsagors omreglexing
till större enheter. Dylik omreglering syntes därför för närvarande böra
ifrågakomma endast i undantagsfall. Ett sådant torde emellertid få anses
föreligga beträffande de ovannämnda domsagorna, av vilka Nordmarks är
den till folkmängden minsta av rikets domsagor.
Bästa sättet för örn reglering av ifrågavarande domsagor har
justitieombudsmannen funnit vara svårt att bedöma utan en mera ingående
undersökning. Han har emellertid ifrågasatt om icke den lämpligaste lösningen
skulle uppnås genom sammanslagning av Nordmarks domsaga och
Södersysslets domsaga med undantag av de fyra nordligaste socknarna av
Gillbergs tingslag, nämligen Glava, Högerud, Stavnäs och Värmskog. Dessa
socknar borde i så fall införlivas med Jösse domsaga.
Beträffande tingslagsindelningen i de ifrågasatta domsagorna
Ilai justitieombudsmannen, vad till en början angår Jösse domsaga, funnit
tämligen självklart, att denna domsaga även efter överföring till densamma
av de nordligaste socknarna i Gillbergs härad fortfarande borde utgöra ett
enda tingslag. Beträffande däremot den föreslagna Västersysslets domsaga
torde, ehuruväl det sedan gammalt varit ett önskemål att varje domsaga
skulle utgöra allenast ett tingslag, med hänsyn såväl till kommunikationerna
som befolkningens kända önskemål Nordmarks härad tillsvidare böra bestå
såsom särskilt tingslag med tingsställe såsom för närvarande i Årjäng.
Ett andra tingslag borde bildas av nuvarande Näs tingslag och den i domsagan
ingående delen av Gillbergs tingslag, d. v. s. de sydligaste socknarna
av detta tingslag. Tingställe för det sålunda nybildade tingslaget borde
uppenbarligen bliva Näs tingslags nuvarande tingsställe, d. v. s. Säffle. För
invånarna i berörda socknar, som nu hade tingsställe i Häljebol, syntes det
närmast bliva till fördel att få sitt tingsställe i Säffle, som för dem torde
utgöra en betydelsefull avsättnings- och inköpsort och som de alltså för annat
ändamål än tingsuppvaktning hade anledning besöka. Den ifrågasatta
omregleringen borde, framhåller justitieombudsmannen, givetvis icke få med
-
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
9
föra minskning av det nuvarande antalet rättegångstillfällen i tingslagen.
I vartdera tingslaget i den föreslagna Västersysslets domsaga borde därför
årligen hållas tio allmänna sammanträden och ett sammanträde med tremansnämnd.
Kansliet i sistnämnda domsaga syntes, framhåller justitieombudsmannen
slutligen, böra förläggas till Södersysslets domsagas kansliort, Säffle. För
invånarna i Nordmarks domsaga komme väl kansliets förflyttning från Årjäng
till Säffle att medföra en försämring. Emellertid torde olägenheten härav
icke bliva av så stor betydelse, att den kunde anses uppväga de fördelar,
som i andra avseenden skulle bliva en följd av den föreslagna domsagoregleringen.
Flertalet ärenden hos domhavanden mellan tingssammanträdena torde
kunna uträttas per post eller telefon.
Över justitieombudsmannens framställning har, på grund av remiss, Svea
hovrätt, efter hörande av tingslagsborna, häradsrätterna och domhavandena
i de berörda domsagorna ävensom länsstyrelsen i Värmlands län, avgivit utlåtande
i skrivelse till Kungl. Majit den 24 oktober 1939.
Justitieombudsmannens regleringsförslag har avstyrkts av tingslagsborna
och häradsrätterna i Södersysslets domsaga — därvid enhällighet härom likväl
icke rått — och av tingslagsborna i Nordmarks domsaga men tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av häradsrätten i sistnämnda domsaga samt av
tingslagsborna och häradsrätten i Jösse domsaga.
Näs tingslagsbor och häradsrätt hava därvid såsom huvudskäl
mot förslaget framhållit, att ett genomförande av detsamma skulle nödvändiggöra
antingen en omfattande ombyggnad av nuvarande tingshuset i
Säffle eller också byggande av nytt tingshus därstädes för det utökade tingslaget,
en kostnad som kunde besparas — åtminstone för en tidrymd av 5 å
6 år — om nuvarande indelning bibehölles.
Nordmarks tingslagsbor hava —• under erinran om Kungl.
Majits beslut den 15 april 1932, varigenom hinder förklarats icke föreligga
för länsstyrelsen att pröva och avgöra huruvida och i vilken omfattning ifrågasatt
uppförande av nytt tingshus i Årjäng för domsagan borde komma till
stånd, samt att sedermera för ändamålet beviljats bidrag av statsmedel med
ett belopp av 32,800 kronor — å tingshusstämma den 29 augusti 1939 framhållit,
att häradsborna satte stort värde på att hava domarkansliet förlagt
till Årjäng, som vore en central och lättåtkomlig plats inom häradet, att uppförandet
av det nya tingshuset dragit en högst betungande kostnad, att domarkansliet
vore i allo förstklassigt och synnerligen ändamålsenligt, att tingshuset
i Säffle däremot icke vore i det skick, att däri, utan kostsamma omändringar,
kunde inrymmas kansli för den av justitieombudsmannen föreslagna
domsagan, att de tingshusbyggnadsskyldige i Nordmarks härad, örn
justitieombudsmannens förslag vunne bifall, tydligtvis bleve skyldiga att deltaga
i kostnaden för tillskapandet och driften av kansliet i Säffle och att det
förstklassiga kansliet i Årjäng under sådana förhållanden komme att sta oanvänt
och till ingen nytta.
Ytterligare hava ombud för samtliga kommuner i N or dmarks
domsaga i en till Kungl. Majit den 5 december 1939 ingiven
.skrift — under hemställan att domsagan alltjämt måtte få bestå •—- anfört
bland annat:
Häradet har nu så länge haft förmånen alt få utgöra en särskild domsaga
och detta har utgjort etl starkt sammanhängande band mellan do olika sock
-
10
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
narna. En dylik sammanhållning kan otvivelaktigt i många fall anses vara av
stor betydelse. Detta samband mellan häradets olika delar framhäves ytterligare
av geografiska förhållanden. Häradet utgör nämligen ett ganska väl
markerat och naturligt helt, som från angränsande tätare bebyggda trakter
skil jes genom stora skogar. Visserligen är domsagans invånareantal bland de
minsta, men domsagans ytinnehåll hör till de största. Till ytan är den större
än både Jösse och Södersysslets domsagor. Den består av 11 socknar, vilka
tillsammans hava en areal av 203,000 hektar, med icke mindre än 3,690 ägolotter,
vilket gör att bland länets domsagor upptager Nordmarks en framskjuten
plats ifråga om lagfartsärenden. Dess sträckning i norr och söder längs
norska gränsen är fågelvägen över 100 km och bebyggelsen är mycket vidsträckt.
Inom domsagan finnas ett flertal framåtsträvande större samhällen,
såsom municipalsamhället Årjäng, vilket den 1 jan. 1941 blir köping, och industrisamhällena
Lennartsfors, Töcksfors, Skillingsfors och Koppom. Nuvarande
järnvägsförbindelser äro lagda för besök i Årjäng och Arvika, un(Jpr
det man från större delen av häradet ej per järnväg kan komma till Säffle
och tillbaka samma dag. Bussförbindelserna äro också planerade för besök i
Årjäng och Arvika. Fran norra, västra och södra delarna av häradet kan nian
icke resa per buss till Säffle och tillbaka på dagen. På grund av det avskilda
läget skulle befolkningen, såvida kansliet flyttades till Säffle, få vidkännas
väsentligt ökade kostnader genom dyrbara resor, uppehåll och övernattning
därstädes. Dessa dåliga förbindelser till den föreslagna kansliorten och det
förhållandet att innevånarna i norra delen av häradet skulle tvingas att för
kansliärenden resa den c:a 14 mil långa vägen till Säffle, dit för dem inga
övriga intressen kunna förekomma, synas skarpt tala mot det gjorda förslaget.
I fråga om det tillstyrkande yttrandet av Nordmarks domsagas
häradsrätt är att märka, att detta dikterats av häradshövdingen med
instämmande av en nämndeman. Övriga nämndemän hava däremot avstyrkt
regi er ingsför slaget under framhållande av liknande synpunkter som tingslagsborna.
Den nämndeman, som instämt med häradshövdingen, har anfört,
att lian, som under tio år varit nämndeman för Järnskogs socken, inlämnat
70 å 80 procent av fran socknen härrörande lagfarts- och övriga handlingar
för behandling a domsagokansliet utan att därför behöva göra resor mellan
tingssammanträdena. Hade i något fall saken varit brådskande, hade för
kommunikation med domsagokansliet post eller telefon anlitats. I följd härav
kunde han ej i likhet med övriga nämndemän och ombuden för de tingshusbyggnadsskyldige
anse, att en förflyttning av domsagans kansli hade sådan
betydelse som dessa tillmätt densamma.
Domhavandena hava samtliga tillstyrkt regleringsförslaget i dess helhet.
Länsstyrelsen har funnit övervägande skäl tala för att åtgärd för omreglering
av ifrågavarande domsagor för närvarande icke borde vidtagas. Länsstyrelsen
har därvid framhållit att befolkningen i Nordmarks domsaga nyligen,
i tilllörsikt att de skulle få behålla sin domsaga, lämnat sin medverkan
vid tillkomsten av ett dyrbart och modernt tingshus och därför icke borde
nödgas deltaga i kostnaden för ombyggande av åtminstone kanslilokalerna
i tinghuset i Säffle. Kansliortens förläggande till Säffle torde även, anmärker
länsstyrelsen vidare, medföra olägenheter för befolkningen i Nordmarks domsaga.
Denna befolkning hade nämligen icke några förbindelser med Säffle av
nämnvärd omfattning utan hade sina förbindelser huvudsakligen med Årjäng.
En annan omständighet som enligt länsstyrelsens mening komme den
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
11
föreslagna omregleringen att synas mindre lämplig vore, att Gullbergs landsfiskalsdistrikt
omfattade såväl socknar som skulle överflyttas till Jösse domsaga
som socknar, vilka skulle förenas med Näs härad. Då arbetsbördan
i detta landsfiskalsdistrikt redan nu vore i största laget, skulle omregleringen,
med därav följande skyldighet för landsfiskalen att uppvakta vid två
häradsrätter, nödvändiggöra en utökning av personalen i landsfiskalsdistriktet.
Enligt den nuvarande vägorganisationen i länet tillhörde nämnda landsfiskalsdistrikt
i sin helhet Södersysslets vägdistrikt. Efter den föreslagna regleringens
genomförande skulle landsfiskalsdistriktet uppdelas å Södersysslets
och Jösse vägdistrikt, vilket likaledes skulle vara en olägenhet. Ur länets
synpunkt vore det slutligen icke önskvärt att antalet ordinarie häradshövdingar
minskades.
Svea hovrätt har i sitt förberörda yttrande den 24 oktober 1939 funnit
övervägande skäl tala för uppskov med ifrågavarande domsagoreglering i avvaktan
på erfarenhet av rättegångsreformens inverkan på arbetsbelastningen.
Hovrätten har därvid uttalat, att hovrätten — som i princip anslöte sig
till justitieombudsmannens uttalande att i avbidan på dylik erfarenhet omreglering
av domsagor endast i undantagsfall borde förekomma — ej funnit
skäl föreligga att för nu ifrågakomna domsagor göra ett undantag. Till
närmare utveckling av sin ståndpunkt härutinnan har hovrätten anfört bland
annat:
Befolkningen i Nordmarks domsaga har vid upprepade tillfällen givit till
känna en synbarligen fast rotad önskan att domsagan måtte bibehållas i oförändrat
skick. Åt uttalanden av denna art bör väl i allmänhet ej tillmätas avgörande
betydelse. I förevarande fall tillkommer en särskild omständighet,
ägnad att öka betänkligheterna emot en domsagoreglering i uppenbar strid
mot befolkningens vilja. Såsom på skilda stadier av ärendets behandling framhållits
har nyligen för jämförelsevis betydande kostnad ett fullt tidsenligt
tingshus, inrymmande jämväl ändamålsenliga kanslilokaler och bostäder för
den rättsbildade personalen, uppförts i Årjäng, den centralt belägna huvudorten
i Nordmarks domsaga. Den omständigheten att Kungl. Majit prövat
hinder ej möta mot uppförande av nytt tingshus för domsagan och jämväl
lämnat statsbidrag för ändamålet, oaktat vakans å häradshövdingeämbetet i
Södersysslets domsaga var nära förestående, lärer hava av de tingshusbyggnadsskyldige
så uppfattats, att de vid ärendets behandling kunde utgå ifrån
att Årjäng skulle förbliva domsagans kansliort. Det skulle därför väcka stark
misstämning, om nu — föga mer än två år efter det nya tingshusets färdigställande
— åtgärder vidtoges för domsagans sammanslagning med större
delen av Södersysslets domsaga och för kansliets förflyttande till Säffle, dit
landsvägsförbindelsen är från Årjäng omkring sju och en halv mil och från
Nordmarks domsagas norra gräns omkring fjorton mil. Det är att märka, att
för anordnande av tidsenliga kanslilokaler för den nya domsagan betydande
kostnad måste nedläggas på tingshuset i Säffle och att dc tingshusbyggnadsskyldige
i Nordmarks domsaga bleve nödsakade alt dellaga i dessa kostnader.
Att åter förlägga den nya domsagans kansli lill Årjäng vore med hänsyn
särskilt till denna orts mindre centrala läge inom domsagan icke lämpligt.
I Nordmarks domsaga är arbetsbördan större än den låga befolkningssiffran
kunde giva anledning antaga; örn denna domsaga torde gälla vad beträffande
Södersysslets domsaga yttrats av t. f. domhavanden därstädes, nämli
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
gen att domsagan i varje fall till dess de nya fastighetsböckerna färdigställts
får anses giva häradshövdingen tillräcklig sysselsättning. Enligt de i början av
innevarande år lämnade uppgifterna rörande arbetet med uppläggande av
nämnda böcker kan detta arbete i Södersysslets domsaga beräknas vara slutfört
år 1945. För Nordmarks domsaga, där häradshövdingen tidigare av hälsoskäl
varit befriad från detta arbete och enligt egen uppgift för närvarande
av samma skäl är förhindrad att mera ingående syssla därmed, har tiden för
böckernas färdigställande ej kunnat av honom beräknas. I Jösse domsaga
beräknas arbetet vara slutfört år 1944, detta dock endast under förutsättning
att årligen under minst fyra månader biträde från hovrätten medverkar. Det
är synnerligen önskvärt att de nya böckerna föreligga färdiga vid tiden för
rättegångsreformens genomförande, och åtminstone under en tid framåt torde
av flera skäl hovrätternas arbetskrafter böra i minsta möjliga omfattning
tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål. Örn den föreslagna domsagoregleringen
genomfördes, skulle sannolikt betydande svårigheter uppstå att i tid
färdigställa fastighetsböckerna för hela området.
Därest emellertid, framhåller hovrätten, en domsagoreglering redan nu skulle
komma till stånd, torde densamma böra genomföras i enlighet med justitieombudsmannens
förslag.
I skrivelse den 13 november 1941 har häradshövdingen i Nordmarks
domsaga anmält, att arbetet med uppläggande av nya fastighetsböcker för
domsagan avslutats under oktober samma år.
Kungl. Majit har vidare den 19 december 1941 utnämnt och transporterat
häradshövdingen i nyssnämnda domsaga att från och med den 1 januari
1942 vara häradshövding i annan domsaga, i samband varmed förordnats
att med åtgärder för återbesättande av häradshövdingämbetet i Nordmarks
domsaga skulle tillsvidare anstå.
Sedan Kungl. Majit i anledning av berörda omständigheter genom remiss
anbefallt Svea hovrätt att inkomma med förnyat utlåtande i ärendet, har
hovrätten i skrivelse den 22 januari 1942 anfört följande.
Sedan hovrätten den 24 oktober 1939 utlät sig i ärendet, hava i vissa hänseenden
förutsättningarna för bedömandet ändrats.
k häradshövdingämbetet i Nordmarks domsaga har vakans uppstått. I
två av de tre domsagor, som beröras av omregleringen, är sålunda häradshövdingeämbetet
ledigt. Ur rättsvårdens synpunkt är det ägnat att väcka
betänkligheter, att häradshövdingämbete under längre tid står vakant. Det
är sålunda önskvärt, att regleringsfrågan snarast möjligt vinner sin lösning.
Träffas härvid avgörandet i den riktningen, att den judiciella indelningen
får fortbestå oförändrad och sålunda häradshövdingämbetena i
Nordmarks och Södersysslets domsagor erhålla ordinarie innehavare, kommer
det sannolikt att dröja länge, innan tillfälle erbjuder sig att ånyo upptaga
frågan om en omreglering av domsagorna i västra Värmland.
I sitt tidigare utlåtande stannade hovrätten vid den meningen, att övervägande
skäl talade för att med avgörandet av frågan om en omreglering
finge anstå. Såsom skäl för denna ståndpunkt åberopades bland annat, att
även beträffande de båda mindre domsagorna, Nordmarks och Södersysslets,
häradshövdingen hade tillräcklig sysselsättning i varje fall till dess
de nya fastighetsböckerna färdigställts; att dessa böcker borde föreligga
färdiga vid tiden för rättegångsreformens genomförande; samt att, om den
föreslagna regleringen bomme till stånd, sannolikt betydande svårigheter
skulle uppstå att i tid färdigställa fastighetsböckerna för hela området. Nu
-
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
13
mera har det emellertid visat sig, att arbetet med fastighetsböckerna fortskridit
snabbare än hovrätten med hänsyn till de år 1939 föreliggande uppgifterna
hade anledning antaga. I Nordmarks domsaga fullbordades arbetet
i oktober 1941, i Jösse domsaga kan det beräknas vara avslutat senast
den 30 juni 1943 och i Södersysslets domsaga före sistnämnda års utgång.
Om den föreslagna regleringen genomfördes vid årsskiftet 1942—1943,
skulle då så ringa del av detta arbete återstå, att det med visshet kunde
beräknas bliva fullbordat innan det på riksdagens prövning beroende förslaget
till rättegångsbalk hunnit träda i tillämpning. Ur nu förevarande synpunkt
möter sålunda ej längre något binder för regleringens genomförande.
Sedan nya fastighetsböcker blivit upplagda, kail det knappast förväntas,
att de båda mindre domsagorna var för sig komma att erbjuda tillräckliga
arbetsuppgifter för en jurist med sådana kvalifikationer som en häradshövding
bör äga. Upprätthållandet av den bestående indelningen skulle sålunda
innebära ett visst slöseri med högt kvalificerad arbetskraft. Örn
1937 års domsagoutrednings förslag till omorganisation av domsagoförvaltningen
genomföres, kommer också den merkostnad för statsverket, som den
nuvarande domsagoindelningen skulle medföra i jämförelse med den av
justitieombudsmannen föreslagna, att avsevärt ökas. Tydligt är även, att
en domare i en större domsaga vinner en mera allsidig erfarenhet och att
göromålen där kunna på lämpligare sätt fördelas mellan häradshövdingen
och hans biträden.
En omständighet, som väcker tvekan om lämpligheten alt genom återbesättande
av de lediga häradshövdingämbetena fastslå den nuvarande ordningen
för lång tid framåt, är även den fortgående minskningen av folkmängden
i Nordmarks och Södersysslets domsagor. Folkmängden har från
1910 till 1940 sjunkit i Nordmarks domsaga från 19 843 personer lill 17,698,
i Södersysslets domsaga från 27,293 till 26,229. Minskningen bär fortgått
oavbrutet, i Nordmarks domsaga sedan 1933, då siffran var 18,834, och
i Södersysslets domsaga sedan 1935, då den var 27,457. I Jösse domsaga
steg folkmängden mellan 1910 och 1925 från 33,084 personer till 35,043
och har sedan varit tämligen stationär. År 1940 uppgick den till 35,139.
En omständighet som åberopats emot omregleringen är den betydande
utsträckning, som Västersysslets domsaga skulle få. Vid jämförelse med
förhållandena på andra håll i landet, finner hovrätten, att åt denna synpunkt
ej bör tillmätas avgörande betydelse. Om i enlighet med förslaget
den nya domsagans kansli förlägges till Säffle, uppstå väl vissa olägenheter
för befolkningen i Nordmarks härad, men förutsatt att detta bibehålies
såsom särskilt tingslag med tingsställe i Årjäng och tio allmänna sammanträden
årligen, bli olägenheterna ej stora.
Enligt hovrättens mening möter det numera ur rättsvårdens synpunkt
överhuvud ej hinder mot förslagets genomförande.
Såsom i hovrättens tidigare utlåtande framhållits, har emellertid förslaget
väckt stark och allmän misstämning bland befolkningen i Nordmarks härad.
Det torde ej ankomma på hovrätten att bedöma, huruvida detta motstånd,
vars främsta orsak berörts i utlåtandet, bör få föranleda, all frågan örn domsagoreglering
för närvarande får förfalla.
Ombud för samtliga kommuner i Nordmarks domsaga hava därefter deli
4 februari 1942 ingivit ytterligare en skrift i ärendet, däri ombuden på huvudsakligen
av dem tidigare anförda skäl hemställt att Kungl. Majit ville
låta vid den nuvarande indelningen bero. I skriften har tillika upplysts, att
sorn de lokala förhållandena i Årjäng medfört den olägenheten, att häradshövdingen
icke kunnat erhålla bostad därstädes, domsagoborna som ett
14
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
bevis på befolkningens redebogenhet att undanröja alla svårigheter och ordna
allt på bästa sätt beslutat uppföra särskild bostad åt häradshövdingen.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
När jag nu går att taga ställning till förevarande regleringsfråga, vill jag
till en början ånyo erinra om den av statsmakterna antagna grundsatsen,
att en successiv omreglering av de mindre domsagorna till större enheter
bör äga rum. Jag vill emellertid, på sätt justitieombudsmannen anfört, understryka
att man för närvarande bör i avbidan på erfarenhet om verkningarna
av den förestående rättegångsreformen iakttaga stor varsamhet i fråga
om domsagoregleringar. Den verkställda utredningen ger dock enligt min mening
otvetydigt vid handen, att Södersysslets och Nordmarks domsagor var
för sig icke kunna erbjuda tillräckliga arbetsuppgifter för en häradshövding,
vare sig under nuvarande förhållanden eller efter genomförande av rättegångsreformen.
Det huvudsakliga hinder, som tidigare ansetts ur rättsvårdens
synpunkt föreligga mot företagande av en reglering av nämnda domsagor
eller att man borde avvakta färdigställandet av de nya fastighetsböckerna,
föreligger ej längre, sedan detta arbete numera avslutats beträffande
Nordmarks domsaga och, enligt vad jag inhämtat, beträffande Södersysslets
domsaga fortskridit så långt, att det kan väntas bliva slutfört senast i början
av år 1943. Domsagorna böra sålunda underkastas reglering.
Angående sättet härför föreligger endast ett förslag, det av justitieombudsmannen
framlagda, vilket innebär en uppdelning av Södersysslets domsaga
å Nordmarks och Jösse domsagor. Justitieombudsmannen har därvid
själv framhållit, att utan närmare undersökning bästa sättet för regleringen
vöre svårt att bedöma. Mot förslaget hava av de därav närmast berörda
tingsmenigheterna rests invändningar av, såsom i ärendet framgår,
huvudsakligen ekonomisk art. Länsstyrelsen i Värmlands län har därutöver
yppat betänkligheter mot förslaget i juridiskt-administrativt avseende,
hänförande sig till det förhållandet att genom Gillbergs tingslags uppdelning
å olika domsagor olägenheter skulle uppstå för åklagar- och vägväsendet
i länet. Gillbergs landsfiskalsdistrikt sammanfaller nämligen med det
nuvarande tingslaget och ingår i sin helhet i Södersysslets vägdistrikt. Olägenheter
av förstnämnda slag, vilka dock pläga vara av övergående betydelse,
kunna vid indelningsändringar sällan helt undgås. En lösning bör
emellertid eftersträvas, som så långt möjligt är minskar de ekonomiska
olägenheterna. Detta kan i förevarande fall ske genom att Gillbergs tingslag
i sin helhet får ingå i en och samma domkrets. Därvid uppnås även den
fördelen, att de av länsstyrelsen anmärkta juridiskt-administrativa svårigheterna
bortfalla. Överhuvud taget anser jag, att rubbning i äldre tingslags
omfattning icke bör utan tvingande skäl äga rum.
Då det alltså gäller att, utan sönderbrytande av bestående tingslagsindelning,
inplacera Södersysslets och Nordmarks domsagor i större judiciella
enheter kunna följande olika utvägar tänkas. En utväg vore att uppdela Södersysslets
domsaga å Nordmarks och den jämväl angränsande Mellansysslets
domsaga sålunda, att till den förra domsagan överfördes Gillbergs
tingslag och till denna senare domsagan Näs tingslag. Härigenom skulle
emellertid Mellansysslets redan nu arbetstyngda domsaga erhålla en sådan
storlek, omkring 55,500 invånare, och arbetsbörda, att detta alternativs
genomförande icke synes böra komma ifråga. En annan utväg vore
att sammanslå Nordmarks och Jösse domsagor. Frånsett att Södersysslets
domsaga härigenom skulle lämnas orubbad, vilket såsom jag redan framhållit
icke ur rättsvårdens synpunkt är önskvärt, kan mot en dylik reglering
riktas samma invändning som mot tillskapandet av en förstorad Mel
-
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
15
lansysslets domsaga, nämligen att den utökade Jössedomsagan med ett invånarantal
av omkring 52,800 personer komme att Idiva alltför arbetskrävande.
Ej heller sistnämnda alternativ synes därför böra förekomma till närmare
övervägande. Återstår vid sådant förhållande den för övrigt närmast
till hands liggande utvägen att återförena Södersysslets och Nordmarks domsagor
i den judiciella gemenskap, vari de före år 1874 befunno sig. Härvid
bör Nordmarks domsaga fortfarande bilda eget tingslag med tingsställe i Årjäng,
under det att Näs och Ombergs tingslag böra sammanslås till ett tingslag
med bibehållande av nuvarande tingsställen, Säffle och Häljebol, och
med tingssammanträden å dessa platser alternerande. Kansliet för den nya
domsagan synes böra förläggas till den mest centrala större orten i domsagan
eller Säffle. Väl kommer vid sistnämnda förhållande befolkningen i Nordmarks
domsaga att erhålla längre väg till domarekansliet än för närvarande,
varjämte nuvarande kansliutrymmen i tingshuset i Årjäng komma att bliva
för sådant ändamål outnyttjade. Förstnämnda olägenhet torde emellertid icke
med nutida kommunikationer komma att kännas alltför betungande, helst
besöksfrekvensen å domsagokansliet i Årjäng, enligt vad i ärendet upplysts,
icke varit särdeles livlig. Olägenheten kan för övrigt betydligt minskas, örn,
såsom jag har för avsikt att taga under övervägande, häradshövdingen ålägges
att jämväl mellan tingssammanträdena hålla mottagning i Årjäng folden
rättssökande allmänheten. I fråga om kanslilokalerna lärer säkerligen
tillfälle till dessas uthyrning för kommunalt eller annat ändamål yppa sig i
den nybildade köpingen Årjäng, vilken, enligt vad jag inhämtat, hittills endast
provisoriskt ordnat sitt lokalbehov. I delta sammanhang vill jag för
övrigt framhålla, alt Nordmarks tingshusbyggnadsskyldige haft den i förhållande
till rikets övriga tingslag ganska enastående förmånen att för sitt
tingshusbygge, vilket utfördes under rådande svar arbetslöshet, åtnjuta ett
icke obetydligt statsbidrag från anslaget till kommunala beredskapsarbeten.
Vad angår den uttalade farhågan att Nordmarks tingslagsbor skalle bliva
nödsakade bidraga till kostnaderna för erforderlig utvidgning av kanslioch
arkivlokalerna i Säffle, torde, även örn dylik skyldighet enligt kommande
lagstiftning skulle kunna åläggas tingslagsborna, frågan härom icke kunna
bliva av större ekonomisk betydelse. För tingslagsborna i nuvarande Södersysslets
domsaga lära väl genom indelningsändringen uppstå vissa kostnader
för upprustning av kansliet i Säffle, men då oavsett regleringen vissa
utgifter härför upplysts vara ofrånkomliga, synes detta förhållande icke
böra få utgöra skäl mot regleringen.
Återstår alt undersöka, huruvida ur arbetsbördans synpunkt hinder bör
anses föreligga mot förening av Södersysslets och Nordmarks domsagor. Härvid
är att märka, att därest föreningen varit genomförd redan den 1 januari
1937, skulle under treårsperioden 1937—1939, såsom framgår av de förut
anförda statistiska uppgifterna, i den nya domsagan hava handlagts i medeltal
årligen 2,794 inskrivningsärenden samt genom slutligt utslag avgjorts i
medeltal årligen 27 tvistiga civilmål, 48 s. k. strafflagsmål och 453 andra
brottmål. För femårsperioden 1937—1941 skulle siffrorna huva varit i stort
sett desamma. De angivna talen antyda en arbetsbörda något lägre än i den
föreslagna nya Gotlandsdomsagan. Fj heller i lråga örn folkmängden, som
den 31 december 1941 skulle utgjort omkring 43,500 personer, når Södersysslets-Nordmarksdomsagan
upp till motsvarande tal i Gotlandsdomsagan.
Av de anförda siffrorna framgår sålunda, att den nya domsagan i ännu mindre
grad än Gotlandsdomsagan i fråga örn arbetsmängd och invånarantal kommer
att avvika från vad härutinnan lior anses normalt. Väl torde, med hänsyn
lill den tingsordning som synes bliva erforderlig i den nya Värmlandsdomsagan
och vartill jag i det följande närmare återkommer, böra i densamma
16
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
anställas en sekreterare, men denna åtgärd är ingalunda till olägenhet för
domkretsen utan ägnad att åt densamma förbehålla bästa möjliga rättsvård.
Med hänsyn till vad jag sålunda anfört och då befogade invändningar i
övrigt mot här ifrågavarande regleringsfönslag icke synas kunna göras, förordar
jag, att Södersysslets och Nordmarks domsagor på sätt jag angivit förenas
till en domsaga. Denna synes, såsom justitieombudsmannen föreslagit,
böra benämnas Västersysslets domsaga och de däri ingående två tingslagen
Södersysslets tingslag och Nordmarks tingslag.
I fråga om tingsordningen i domsagan torde i Södersysslets tingslag böra
hållas femton allmänna tingssammanträden årligen, därav tio, i huvudsak
avsedda för Näs nuvarande tingslag, å tingsstället i Säffle och fem, i huvudsak
avsedda för Gillbergs nuvarande tingslag, å tingsstället i Häljebol. Tingsordningen
i Södersysslets tingslag skulle därigenom bliva analog med den
som gäller för Hallsbergs tingslag av Västernärkes domsaga. Beträffande
Nordmarks tingslag bör antalet allmänna sammanträden bibehållas vid det
nuvarande eller tio om året.
Till förmån för den av mig nu föreslagna domsagoregleringen talar ock,
att dess genomförande skulle — såsom i det följande närmare kommer att
uppvisas — redan under nuvarande avlöningssystem för domsagopersonalen
medföra en icke oväsentlig minskning i statsverkets kostnader för domstolsorganisationen.
Den förändrade indelningen föreslår jag skola träda i tilllämpning
den 1 januari 1943.
Beträffande tjänstgöringspenningarna åt häradshövdingen i Västersysslets
domsaga synas desamma lämpligen böra bestämmas till 2,100 kronor eller
det belopp som i sådant avseende utgår i Nordmarks domsaga. Något förvaltningsbidrag
torde med hänsyn till den ökade sportelinkomst, som måste medfölja
regleringen, icke böra ifrågakomma. Nettobehållningen av domsagan
kan för övrigt väntas bliva så stor, att häradshövdingen därstädes icke
kommer att bliva berättigad till s. k. partiell löneförbättring i form av lönefyllnad
och resekostnadsbidrag. Nuvarande ersättning för förlorad inteckningslösen
i Södersysslets och Nordmarks domsagor kan indragas med 1943
års ingång.
Till närmare upplysning angående statsverkets årliga kostnader, frånsett
dyrtids- och kristillägg, för personalen uti ifrågavarande domsagor för närvarande
och efter sammanslagningen får jag hänvisa till följande uppställning:
-
För Efter samman
närvarande
slagningen
Lön för 2, resp. 1 häradshövding ........ kronor 9,000 4,500
Tjänstgöringspenningar ................ » 3,800 2,100
Förvaltningskostnadsbidrag ............ » 400 —
Lönefyllnad och resekostnadsbidrag .... » 2,500 —
Ersättning för förlorad inteckningslösen . . » 1,550 —
Arvode till sekreterare ................ » —- 4,250
» » 2, resp. 1 förste notarie .... » 4,800 2,700*
Bidrag » 2, resp. 1 andre notarie . .. . » 2,000 1,2001 2
Summa kronor 24,050 14,750
En årlig besparing på omkring 9,300 kronor kommer sålunda att uppstå
för statsverket.
1 Därav 300 kronor på grund av föreslagen arvodesreglering, se nedan.
2 Därav 200 kronor på grund av föreslagen arvodesreglering, se nedan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
n
Arvodesreglering för domsagonotarierna.
Enligt kungörelsen den 26 maj 1933 (nr 310) angående å domsagas kansli
anställda rättsbildade biträdens avlöningsförhållanden m. m. äger förste notarie
av statsmedel i årligt arvode åtnjuta i allmänhet 2,400 kronor, dock
att arvodet till förste notarie i Härjedalens domsaga samt i domsaga under
hovrätten för Övre Norrland utgår med 2,700 kronor. För andre notarie
utgör arvodet 1,800 kronor respektive 2,000 kronor i nyssberörda domsagor.
Till andre notaries arvode bidrager häradshövdingen med ett belopp av 800
kronor, och gäldas återstående delen av statsmedel. Berörda arvoden hava
utgått med oförändrade belopp alltsedan den 1 juli 1920. Å arvodena utgår
dyrtidstillägg enligt de för oreglerade verk gällande grunderna, sålunda vid
det för dessa verk numera gällande högsta indextal av 188 med 44 procent.
Kristillägg åtnjutes däremot icke, i följd varav sammanlagda ersättningen
utgör, för förste notarie i allmänhet 288 kronor i månaden och för andre
notarie i allmänhet 216 kronor i månaden.
Med hänsyn till att den lönereglering för domsagopersonalen, varom förslag
torde komma att föreläggas riksdagen, icke är avsedd att genomföras
förrän från och med budgetåret 1943/44 har frågan örn beredande av krislillågg
åt domsagonotarierna ansetts böra bringas till en provisorisk lösning.
Enligt föreliggande förslag skall från och med den 1 juli 1942 en mot
kristillägg örn 12 procent svarande förhöjning äga rum av berörda arvoden.
Sålunda föreslås, att arvodet till förste notarie bestämmes till i runt
tal 3,000 kronor i Härjedalens domsaga och i domsagorna under hovrätten
för Övre Norrland samt till 2,700 kronor i övriga domsagor. Beträffande
andre notarierna föreslås arvodesbeloppen bliva 2,200 respektive 2,000
kronor. I sistnämnda fall avses häradshövdingens bidrag skola utgå med
oförändrat belopp, 800 kronor, samt förhöjningen sålunda helt stanna å
statsverket. Med dyrtidstillägg skulle den månatliga ersättningen härefter bliva,
till förste notarie minst 324 kronor och till andre notarie minst 240 kronor.
Kostnaden för den sålunda föreslagna arvodesregleringen belöper sig till
70,700 kronor, varvid beaktats att, vid bifall till förslaget om reglering av vissa
domsagor, vissa notariebefattningar komma att från och med den 1 januari
1943 indragas.
Anslagsberäkningen.
Anslaget till Häradsrätterna: Avlöningar är i gällande riksstat uppfört med
1,867,000 kronor.
I fråga om anslagsbehovet för nästkommande budgetår har departementschefen
anfört följande.
Beträffande anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å
ordinarie stat bör, vid bifall till de i det föregående föreslagna domsagoregleringarna,
den däri ingående delposten lön, tjänstgöringspenn
i n g ar och förvaltningsbidrag nedsättas med
4,500 + 4,500 + 1,700 + 400) r „ . ...
550 eller i avjamnat tal 5,500 kronor
1 = *
Hillring till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 102.
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
till 705,500 kronor. Då den återstående delposten ersättning till
vissa vikarier för häradshövdingar torde böra bibehållas
vid oförändrat belopp, 50,000 kronor, blir anslagspostens slutsumma följaktligen
755,500 kronor.
För arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit bör liksom hittills avses 2,800 kronor. Beloppet motsvarar
de sammanlagda arvodena till tingstolkarna i vissa domsagor med finsktalande
befolkning.
Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
är för innevarande budgetår beräknad med hänsyn till att i rikets domsagor
skola vara anställda, förutom chefen för inskrivningsavdelningen i Södra
Roslags domsaga, 52 sekreterare, därav högst 8 med avlöning såsom assessor
i hovrätt, 117 förste notarier och 180 andre notarier. Inskrivningsavdelningen
i Södra Roslags domsaga, om vars upprätthållande beslut under senare
år fattats för ett år i sänder, torde — med oförändrad organisation och
arbetsuppgift — böra fortvara jämväl under budgetåret 1942/43 (jfr prop.
nr 227/1939 sid. 24 f.). Under delposten till grundavlöningar m. m.
torde i anledning av förslaget om reglering av vissa domsagor behov yppas
av åtminstone ytterligare en sekreterare från och med den 1 januari 1943.
Då emellertid under innevarande budgetår de för avlöning till sekreterare
beräknade medlen icke behövt tagas i anspråk i full utsträckning (avlöning
utgår för närvarande endast till 50 sekreterare för år räknat) samt anledning
saknas till antagande att under nästa budgetår behovet härutinnan
skall bliva större än för närvarande, torde i anledning av domsagoregleringarna
ingen ytterligare medelsanvisning erfordras för nämnda ändamål. Inom
justitiedepartementet pågå emellertid utredningar örn vissa städers förenande
med domsaga, vilka, därest dylik förening skulle ske, torde medföra
att i åtminstone två fall behov av sekreterare skulle inställa sig för de
på sådant sätt utökade domsagorna. Med anledning härav torde försiktigheten
bjuda att, som nämnda regleringar kunna tänkas genomförda med 1943
års ingång, beräkna medel till ännu en sekreterare. Härför synes böra avses
ett belopp av 4,500 kronor, motsvarande lönen under ett halvt år åt två sekreterare
i 15 löneklassen. Förevarande delpost bör vidare uppräknas med 70,700
kronor i anledning av den föreslagna arvodesregleringen för domsagonotarierna.
Å andra sidan kan densamma på grund av förslaget om sammanslagning
av vissa domsagor sänkas med ett belopp av 3,300 kronor, motsvarande
arvodena under ett halvt år till två förste notarier och en andre notarie. Förevarande
delpost bör alltså uppföras med (922,200 + 4,500 + 70,700 —
3,300=) 994,100 kronor. Delposten till ålderstillägg m. m. kan för
nästa budgetår bibehållas vid nu utgående belopp eller 60,000 kronor. Slutsumman
för avlöningsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal blir
vid sådant förhållande 1,054,100 kronor mot 982,200 kronor i gällande avlöningsstat.
Den under anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän upptagna delposten
till partiell löneförbättring åt häradshövdingarna
å 85,000 kronor — som tidigare varit maximerad — bar från och med budgetåret
1940/41 uppförts förslagsvis. Detta har motiverats därmed, att man
hade att räkna med en ökad belastning på grund av den sedan krigsutbrottet
inträdda nedgången i häradshövdingarnas sportelinkomster (jfr prop. nr
150/1940 sid. 21 f.). Denna nedgång, vilken var särskilt starkt framträdande
under år 1940 och i enlighet med riksdagens medgivande i skrivelse den 12
mars 1941, nr 2, föranledde att vissa häradshövdingar för budgetåret 1940/41
tillerkändes ytterligare lönefyllnadsbelopp utöver dem, som med tillämpning
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
19
av de för anslagets disposition eljest tillämpade grunder utgått (jfr prop.
334/1920), har jämväl under år 1941 allmänt, ehuru i något mindre omfattning,
gjort sig gällande. Under förra hälften av innevarande budgetår har
därför på grundval av sportelintäkten och förvaltningskostnaderna i domsagorna
år 1940, utgått sammanlagt 104,700 kronor för år räknat i lönefyllnad
och resekostnadsbidrag. För budgetårets senare hälft har, med ledning av
1941 års motsvarande inkomster och utgifter, genom Kungl. Maj:ts beslut
den 23 januari 1942 för sådant ändamål anvisats ett belopp av sammanlagt
92.500 kronor för år räknat. Dessutom utgår sedan budgetåret 1936/37 ytterligare
lönefyllnad till vissa häradshövdingar såsom ersättning för vad dessa
tå utgiva i bidrag till andre notariers avlönande (jfr rskr. 294/1936 sid. 3). Innevarande
budgetår belöper sig sistnämnda gottgörelse till sammanlagt 48,000
kronor. Belastningen å ifrågavarande delpost kan sålunda för närvarande
beräknas till (92,500 + 48,000 =) 140,500 kronor för år räknat, vilket belopp
torde få anses normerande för medelsbehovet jämväl under budgetåret
1942/43. Beloppet bör emellertid med hänsyn till förslaget om vissa domsagoregleringar
nedsättas med 2,400 kronor till 138,100 kronor. — Jämväl
den återstående delposten under ifrågavarande anslagspost eller den ersättning
för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas
avskaffande kan i anledning av berörda domsagosammanslagningar något
nedsättas, nämligen med 1,500 kronor, motsvarande i runt tal sammanlagda
ersättningen under ett halvt år i Gotlands södra, Södersysslets och Nordmarks
domsagor. Delposten uppföres därför med (193,800 —1,500=)
192,300 kronor.
Till rörligt tillägg bör för nästa budgetår beräknas samma belopp
som för närvarande eller 51,000 kronor.
Den under rubriken särskilda uppbördsmedel uppförda avgående
posten bidrag till avlönande av viss icke-ordinarie
personal torde böra bibehållas vid nuvarande belopp, 184,800 kronor.
Visserligen kan bidragsplikt komma att föreligga till den föreslagne nye
sekreteraren, men detta uppväges därav att bidragsskyldighet till lika belopp
bortfaller för en i anledning av domsagoregleringarna indragen andre
notarie. Återstår till sist den under nyssnämnda rubrik uppförda avgående
posten andel i lösenmedel, vilken post skall motsvara det belopp
som häradshövdingen i Södra Roslags domsaga är skyldig avstå av sportelöverskottet
i domsagan (jfr prop. nr 150/1940). Posten är nu uppförd med
förslagsvis 24,000 kronor, motsvarande statsverkets andel i ett till 40,000
kronor beräknat sportelöverskott. Under år 1941 har detta överskott emellertid
utgjort allenast cirka 21,200 kronor och till statsverket för innevarande
budgetår i följd härav inlevererats allenast omkring 4,900 kronor. Då,
enligt var jag inhämtat, sportelutfallet i domsagan under innevarande år
icke, så vitt nu kan bedömas, torde bliva nämnvärt bättre än under år 1941,
torde posten icke böra upptagas med högre belopp än 5,000 kronor.
De i avlöningsstaten för häradsrätterna upptagna anslagsposterna böra
sålunda i enlighet med det anförda bestämmas till följande belopp, nämligen:
Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat (705,500 + 50,000 =)
755.500 kronor; arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, 2,800 kronor; avlöningar till icke-ordinarie personal (994,100 +
60,000=) 1,054,100 kronor; särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän (138,100 + 192,300 =) 330,400 kronor samt rörligt
tillägg 51,000 kronor. Summan av utgifterna skulle alltså bliva 2,193,800
kronor. Härifrån avgå beräknade uppbördsmedel (184,800 + 5,000 =)
189,800 kronor, i följd varav anslaget för nästa budgetår skulle bestämmas
lill 2,004,000 kronor.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
Utskottets yttrande och hemställan.
Sammanslagning av norra och södra domsagorna på Gotland till en domsaga
på sätt Kungl. Majit föreslagit medför icke ändring i nuvarande tingslagsindelning.
Tingsställen och tingsordningar äro avsedda att bibehållas och
detta är även förhållandet med kansliort (Visby), som redan nu är gemensam
för de båda domsagorna. Då de nuvarande kanslilokalema äro förhyrda
kan sammanslagningen icke heller medföra nämnvärda svårigheter. Med
hänsyn till att gynnsamma omständigheter sålunda föreligga för ett dylikt
sammanförande och till de fördelar ur judiciell och ekonomisk synpunkt,
som därmed äro förenade, tillstyrker utskottet bifall till Kungl. Majits förslag
i denna del.
Den föreslagna domsagoregleringen i västra Värmland innebär, att Näs och
Gillbergs tingslag, vilka bilda Södersysslets domsaga, skulle sammanslås till
ett tingslag med bibehållande av nuvarande tingsställen, Säffle och Häljebol,
och med tingssammanträden å dessa platser alternerande. Därefter skulle
Södersysslets och Nordmarks domsagor sammanslås och i den nya domsagan
bilda var sitt tingslag med bibehållande för Nordmarks domsagas del av nuvarande
tingsställe och tingsordning. Då kansliorten för den nya domsagan
föreslås bliva Säffle, som är kansliort för Södersysslets domsaga, innebär detta
att Nordmarks härad, som nu har domarkansli i Årjäng, icke skulle komma
att inrymma något domarkansli.
I motionerna I: 202 och II: 269 har yrkats avslag på Kungl. Maj:ts förslag
i nu ifrågavarande del. Därvid har bland annat hänvisats till den väsentliga
olägenhet, som skulle uppkomma för invånarna i Nordmarks härad genom
domarkansliets förflyttning till Säffle, dit landsvägsförbindelsen är från Årjäng
omkring sju och en halv mil och från Nordmarks domsagas norra gräns
omkring fjorton mil. Likaså har framhållits, att befolkningen i Nordmarks
domsaga vid upprepade tillfällen givit till känna en fast rotad önskan, att
domsagan måtte bibehållas i oförändrat skick. Därjämte har i motionen
I: 202 åberopats, dels att länsstyrelsen i Värmlands län jämte tingslagsborna
i de berörda domsagorna i yttranden, vilka bifogats Svea hovrätts utlåtande
den 24 oktober 1939, motsatt sig den då ifrågasatta omregleringen av domsagorna,
dels ock att Svea hovrätt i nämnda utlåtande funnit övervägande
skäl tala för att omregleringen finge anstå tills erfarenhet vunnits om rättegångsreformens
inverkan på arbetsbelastningen. I nämnda utlåtande har hovrätten
framhållit, att nyligen för jämförelsevis betydande kostnad ett fullt
tidsenligt tingshus, inrymmande jämväl ändamålsenliga kanslilokaler och
bostäder för den rättsbildade personalen, uppförts i Årjäng, den centralt
belägna huvudorten i Nordmarks domsaga. Den omständigheten att Kungl.
Majit prövat hinder ej möta mot uppförande av nytt tingshus för domsagan
och jämväl lämnat statsbidrag för ändamålet, oaktat vakans å häradshövdingämbetet
i Södersysslets domsaga vara nära förestående, torde enligt hovrättens
mening hava av de tingshusbyggnadsskyldige så uppfattats, att de vid
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
21
ärendets behandling kunde utgå ifrån att Årjäng skulle förbliva domsagans
kansliort. Hovrätten har även framhållit, att för anordnande av tidsenliga
kanslilokaler för den nya domsagan betydande kostnad måste nedläggas på
tingshuset i Säffle och att de tingshusbyggnadsskyldige i Nordmarks domsaga
bleve nödsakade att deltaga i dessa kostnader.
Utskottet anser för sin del, att stor vikt måste fästas vid de av motionärerna
framdragna synpunkterna. Framhållas må även, att då Svea hovrätt i sitt
utlåtande den 22 januari 1942 tillstyrkt domsagoreglering, hovrätten givit sitt
utlåtande den formen, att hovrätten ansett hinder ur rättsvårdens synpunkt
ej möta mot regleringens genomförande, ävensom att hovrätten vid detta tillfälle
vid sitt tillstyrkande knutit den reservationen, att det ej torde ankomma
på hovrätten att bedöma, huruvida det motstånd från befolkningen i Nordmarks
härad, vars främsta orsak berörts i hovrättens ovannämnda utlåtande
den 24 oktober 1939, bör få föranleda, att frågan om domsagoregleringen för
närvarande får förfalla. Härutöver vill utskottet betona, att då erfarenheter
saknas örn verkningarna av den förestående rätlegångsreformen, detta bör
inbjuda till en försiktig bedömning av de skäl, som ur organisatorisk synpunkt
anförts för domsagoregleringen. Med beaktande härav har utskottet icke
kunnat finna tillräcklig anledning föreligga för att denna reglering nu skall
äga rum.
Den föreslagna arvodesregleringen för domsagonotarierna har motiverats
med ökningen i levnadskostnaderna och avser höjningar motsvarande i runda
tal vad som nu utgår i kristillägg till egentliga löntagare. Utskottet har
icke funnit anledning till erinran mot de föreslagna beloppen.
Vissa poster i den av departementschefen förordade avlöningsstaten
torde böra omräknas med anledning av att utskottet avstyrker Kungl.
Maj:ts förslag om domsagoreglering i västra Värmland. Sålunda bölden
under anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat
uppförda delposten till lön, tjänstgöringspenningar och förvaltningsbidrag höjas
med |4,50° + 1^00 + 400j 3 3oo kronor till 708,800 kronor och anslagspostens
slutsumma till 758,800 kronor. Då den av Kungl. Majit under anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie personal beräknade besparingen genom
indragning av en förste och en andre notarie i Nordmarks och Södersysslets
domsagor kan anses uppvägd av den beräknade merulgiften till en
nyanställd sekreterare i den ombildade domsagan, torde nämnda post kunna
upptagas till samma belopp som enligt Kungl. Majits förslag. Under anslagsposten
till särskilda löneförmåner lill ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän
bör delposten till partiell löneförbättring åt häradshövdingarna höjas
med 1,300 kronor till 139,400 kronor och delposten till ersättning för förlorad
lösen i följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande höjas med 800 kronor
till 193,100 kronor samt anslagspostens slutsumma alltså till 332,500 kronor.
Summa utgifter å avlöningsstaten bör i enlighet härmed upptagas till 2,199,200
kronor och nettoutgiften till 2,009,400 kronor, med vilket belopp även anslaget
bör anvisas.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
a) besluta, att Gotlands södra domsaga skall från och med
den 1 januari 1943 förenas med Gotlands norra domsaga till
en domsaga, som efter indelningsändringen skall benämnas
Gotlands domsaga;
b) fastställa avlöningsförmånerna i Gotlands domsaga sålunda:
lön
........................ kronor 4,500
tjänstgöringspenningar ...... » 800 kronor 5,300;
II. med bifall till motionerna 1:202 och 11:269 och med
avslag å Kungl. Maj:ts proposition i vad densamma avser
domsagoreglering i västra Värmland besluta, att berörda reglering
icke skall äga rum;
III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag medgiva, att beträffande
förste och andre notaries avlöningsförhållanden må
vidtagas sådana ändringar, att arvodet till förste notarie skall
från och med den 1 juli 1942 årligen utgöra i Härjedalens
domsaga och i domsaga i Västerbottens eller Norrbottens län
3,000 kronor samt i övriga domsagor 2,700 kronor ävensom
arvodet till andre notarie utgöra i förenämnda domsagor i
Norrland 2,200 kronor samt i övriga domsagor 2,000 kronor;
IV. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 202 och II: 269
a) fastställa följande avlöningsstat för häradsrätterna, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:
a) Lön, tjänstgöringspenningar
och förvaltningsbidrag
.. kronor 708,800
b) Ersättning till vis
sa
vikarier för häradshövdingar,
förslagsvis
.......... »__50,000 kronor 758,800
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kung. Majit ............ » 2,800
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
a) Grundavlöningar m.m. kronor 994,100
b) Ålderstillägg m. m.,
förslagsvis ...... » 60,000 » 1,054,100
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
23
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
iclte-ordinarie tjänstemän:
a) Partiell löneför
bättring
åt häradshövdingarna,
förslagsvis
...... kronor 139,400
b) Ersättning för för
lorad
lösen i följd
av inteckningsförnyelsernas
avskaffande
.......... » 193,100 kronor 332,500
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 51,000
Summa kronor 2,199,200.
Särskilda uppbördsmedel:
1. Bidrag till avlönande
av viss icke-ordinarie
personal ............ kronor 184,800
2. Andel i lösenmedel, för
slagsvis
............ »__5,000 kronor 189,800
Nettoutgift kronor 2,009,400;
b) till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret 1942/43
å driftbudgeten under andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 2,009,400 kronor.
Stockholm den 5 maj 1942.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandliing inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Gränebo,
Torsten Ström, Sven Larsson, Heiding, Karl Magnusson, Bäcklund, Björkman, Gustaf
Iwar Anderson, Sundberg och Holmbäck; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm, Andersson
i Prästbol, Persson i Tidaholm, Andersson i Södergård, Ågvist, Staxäng, Viklund,
fru Alvén, herrar Pettersson i Dahl, Åkerström och Eriksson i Frägsta.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
Reservation
av herr Eriksson i Stockholm, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan
bort hava följande lydelse:
»Sammanslagning av norra---i denna del.
Den föreslagna domsagoregleringen---- inrymma något domarkansli.
I motionerna I: 202 --- — i dessa kostnader.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har det starkaste motståndet
mot omregleringen rests av tingslagsborna i Nordmarks härad, för vilkas räkning
motionärerna även andragit särskilt ömmande omständigheter. Ehuru
utskottet hyser stor förståelse för ortsbefolkningens synpunkter och önskemål,
har utskottet likväl icke kunnat bortse från att Nordmarks härad, med
ett invånarantal år 1941 av 17,587 personer, enligt den av statsmakterna antagna
grundsatsen, att en successiv omreglering av de mindre domsagorna
till större enheter bör äga runi, icke bör bilda egen domsaga. Utskottet kan
med hänsyn härtill icke tillmäta invändningarna från Nordmarks härad avgörande
betydelse. Härutöver vill utskottet betona, att olägenheten med en
förflyttning av domarkansliet från Årjäng till Säffle kommer att betydligt
minskas, därest häradshövdingen — såsom departementschefen ställt i utsikt
— ålägges att jämväl mellan tingssammanträdena hålla mottagning i Årjäng
för den rättssökande allmänheten. Även Södersysslets domsaga, med ett invånarantal
samma år av 25,945 personer, hör till de mindre domsagorna i landet,
och i såväl denna som Nordmarks domsaga är folkmängden sjunkande.
Departementschefens uppfattning, att nämnda domsagor var för sig icke
kunna erbjuda tillräckliga arbetsuppgifter för en häradshövding, vare sig
under nuvarande förhållanden eller efter genomförande av rättegångsreformen,
kan utan tvivel anses väl dokumenterad. Med hänsyn härtill bör man
enligt utskottets mening icke genom att nu besätta de lediga häradshövdingämbetena
för lång tid framåt binda sig vid den bestående ordningen. Utskottet
tillstyrker alltså bifall till Kungl. Maj:ts förslag jämväl beträffande ifrågavarande
domsagoreglering, men förutsätter därvid att Nordmarks tingslagsbor
icke skola bliva nödsakade bidraga till kostnaderna för erforderlig utvidgning
av kansli- och arkivlokalerna i Säffle.
Den föreslagna arvodesregleringen —--de föreslagna beloppen.
Icke heller har Kungl. Maj:ts anslagsberäkningar givit anledning till erinran
från utskottets sida.
Under åberopande av--- — får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. med bifall---kronor 5,300;
II. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna 1: 202 och II: 269
a) besluta, att Södersysslets domsaga skall från och med
den 1 januari 1943 förenas med Nordmarks domsaga till en
domsaga, som efter indelningsändringen skall benämnas Västersysslets
domsaga;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 102. -10
b) fastställa avlöningsförmånerna i Västersgsslets domsaga
sålunda:
lön ........................ kronor 4,500
tjänstgöringspenningar ...... » 2,100 kronor 6,600;
lil. med bifall — ---domsagor 2,000 kronor.
IV. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
a) fastställa följande avlöningsstat för häradsrätterna, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:
a) Lön, tjänstgöringspenningar
och förvaltningsbidrag
. . kronor 705,500
b) Ersättning till vissa
vikarier för häradshövdingar,
förslagsvis .... » 50,000 kronor 755,500
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Majit............
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
a) Grundavlöningar
m. m........... kronor 994,100
b) Ålderstillägg
m. m. förslagsvis » 60,000
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän:
a) Partiell löneförbättring
åt häradshövdingarna,
förslagsvis ■ ■ kronor 138,100
b) Ersättning för för
lorad
lösen i följd
av inteckningsförnyelsernas
avskaffande
.......... * 192,300
5. Rörligt tillägg, förslagsvis...........•
Summa kronor 2,193,800.
;?
2,800
1,054,100
330,400
51,000
Bihang till riksdagens protokoll 19A2. 6 sami. Nr 102.
26
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
Särskilda uppbördsmedel:
1. Bidrag till avlönande av
viss icke-ordinarie
personal .......... kronor 184,800
2. Andel i lösenmedel, för
slagsvis
...........> 5,000 kronor 189,800
Nettoutgift kronor 2,004,000;
b) till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret 1942/43
å driftbudgeten under andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 2,004,000 kronor.»
Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
421661
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:238 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942 43 till Häradsrätterna: Avlöningar jämte i ämnet väckta mot s. 5 i texten