Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående . anslag för budgetåret 19^2/1^3 till centrala verkstadsskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1942-05-28 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:136, Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående . anslag för budgetåret 19^2/1^3 till centrala verkstadsskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

1

Nr 136.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1942 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående

. anslag för budgetåret 19^2/1^3 till centrala verkstadsskolor

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna

190, 191 och 193 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 3 januari 1942) föreslagit riksdagen att, i avbidan på

den proposition i ämnet, som bleve riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret

1942/43

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Understöd

åt centrala verkstadsskolor ett förslagsanslag av 800,000 kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Understöd

åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom ett förslagsanslag

av 500,000 kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier

åt elever vid centrala verkstadsskolor ett förslagsanslag av 600,000

kronor;

dels öck till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:

Stipendier åt elever vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom ett

förslagsanslag av 300,000 kronor.

I propositionen nr 171 har Kungl. Majit sedermera, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 6 mars

1942, föreslagit riksdagen att för budgetåret 1942/43 anvisa

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Bidrag

till inrättande av centrala verkstadsskolor m. m. ett förslagsanslag av

1,000,000 kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Bidrag

till driften av centrala verkstadsskolor ett förslagsanslag av 450,000 kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Understöd

åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom ett förslagsanslag av

550,000 kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipen
Bihang

till riksdagens protokoll 10-12. 6 sami. Nr 136—HO. X

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 136.

dier åt elever vid centrala verkstadsskolor ett förslagsanslag av 450,000

kronor;

dels ock till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier

åt elever vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom ett förslagsanslag

av 300,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr V. Söderkvist m. jl. (I: 205) och den andra inom andra kammaren av

herr K. Mäter m. fl. (II: 274), vari hemställts, att riksdagen i anledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 måtte uttala sig för att jämväl verkstadsskolan

för arbetslös ungdom i Sundsvall med ingången av budgetåret 1942/43

omorganiseras till central verkstadsskola;

dels en inom andra kammaren av. herr E. Åqvist m. fl. väckt motion

(11:283), vari hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa

att kvarnskolan i Mariestad erkännes som central verkstadsskola för mjölnare

och erhåller statsbidrag enligt härför fastställda grunder, eller, därest

detta ej bifalles, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa, att kvarnskolan

erhåller förhöjt statsbidrag till rektors och lärares avlöning och till

anskaffning av stadigvarande undervisningsmateriel enligt i motionen angivna

grunder;

dels en inom andra kammaren av herr M. Andersson i Igelboda väckt

motion (II: 282), vari hemställts, att riksdagen, vid bifall i övrigt till Kungl.

Maj:ts förslag, måtte besluta:

1. att rörligt tillägg skall utgå på beslutade statsbidrag till rektor och lärare

vid centrala verkstadsskolor enligt samma grunder som gälla för statens befattningshavare

med lön enligt löneplan A i civila avlöningsreglementet;

2. att statsunderstöd för avlöning åt rektor och övriga lärare vid de verkstadsskolor

för viss arbetslös ungdom, som icke organiseras såsom centrala

verkstadsskolor, må från och med budgetåret 1942/43 utgå med belopp, beräknat

såsom för central verkstadsskola och med beräknande av samma löneförbättring,

som kan komma att för dessa bliva bestämd;

3. att den av 1940 års riksdag medgivna löneförbättringen å 9 procent å

vissa arvoden vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom skall höjas till

18 procent från och med den 1 juli 1941 till och med den 30 juni 1942;

4. att höja det av Kungl. Maj:t äskade anslaget:

a) till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Bidrag

till driften av centrala verkstadsskolor från 450,000 kronor med 50,000 kronor

till 500,000 kronor,

b) till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Understöd

åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom från 550,000 kronor med,

till lönetillägg budgetåret 1942/43 30,000 kronor och för tiden 1/7 1941—

30/6 1942 med 60,000 kronor till 640,000 kronor;

dels en inom andra kammaren av hen1 S. Persson i Stockholm m. fl. väckt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

3

motion (II: 163), vari hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta att

elevstipendierna vid de centrala verkstadsskolorna skola vid första årskursen

utgå med 60 kronor i tredje, 40 kronor i andra och 20 kronor i första behovsgraden,

vilka belopp vid tvåårig eller längre kurs efter första läsåret höjas

med 5 kronor per månad;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr K. Andersson m. fl. (I: 211) och den andra inom andra kammaren

av herr G. Andersson i Mölndal m. fl. (11:284), vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att stipendiebeloppen till elev vid central verkstadsskola

och verkstadsskola för viss arbetslös ungdom skola utgå efter de grunder

och med de belopp, som nu gälla för stipendier till elev vid de sistnämnda

skolorna, och att de av Kungl. Maj:t äskade anslagen för detta ändamål i

anledning därav höjas i erforderlig omfattning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,

hänvisas* i den mån desamma ej framgå av det följande, till motionerna

I: 205, II: 283, II: 282, II: 163 och I: 211.

1. Förslagsanslagen till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:

Bidrag till inrättande av centrala verkstadsskolor m. m.

och Bidrag till driften av centrala verkstadsskolor. I

I propositionen 1941: 71 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen besluta, att

till verkstadsskola, som upprättades av landsting eller förening av dylika

eller av landsting i förening med stad, vilken icke deltoge i landsting, samt

av Kungl. Maj:t erkändes som central verkstadsskola, finge utgå statsbidrag

enligt grunder, som Kungl. Maj:t ägde fastställa i huvudsaklig

överensstämmelse med vad av chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet Öyér ecklesiastikärenden

för den 14 februari .1941 föreslagits. Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag

byggde på den s. k. verkstadsskoleutredningens den 30 september 1938

framlagda betänkande angående centrala verkstadsskolor m. m. (statens

offentliga utredningar 1938: 26), vari bland annat föreslagits inrättande

av ett system med centrala verkstadsskolor. I detta system borde de

nuvarande verkstadsskolorna för arbetslös ungdom i viss utsträckning

inlemmas.

Riksdagen (skrivelse 1941: 197) biföll Kungl. Maj:ts ovannämnda förslag,

dock att även av primärkommun inom landstingsområde upprättad

verkstadsskola borde kunna erkännas såsom central verkstadsskola. Riksdagen

uttalade därvid, bland annat, att den i likhet med verkstadsskoleutredningen

och departementschefen holle före, att centrala verkstadsskolor

för yrkesutbildning för hantverk och industri skulle kunna inrättas före

verkställandet av den översyn av yrkesskolväsendet i dess helhet, som ansetts

önskvärd. En sådan utbyggnad av den nuvarande verkstadsskoleorga
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

nisationen borde emellertid ske med tillbörlig försiktighet och med iakttagande

av att näringslivets egna resurser till yrkesutbildning i första hand

tillvaratoge9. Lokalt betonade verkstadsskolor borde alltjämt finnas vid

sidan av den nya organisationen. Angelägenheten av att centrala verkstadsskolor

inrättades med tillbörlig varsamhet ville riksdagen liksom departementschefen

starkt understryka. Vad anginge antalet dylika skolor

delade riksdagen departementschefens i anslutning till verkstadsskoleutredningens

förslag angivna uppfattning, att man tills vidare borde räkna

med att högst en central verkstadsskola inrättades inom varje landstingsområde.

Kungl. Maj:t har den 30 augusti 1941 utfärdat kungörelse angående

statsbidrag till centrala verkstadsskolor (nr 716).

För innevarande budgetår har något anslag till centrala verkstadsskolor

icke varit uppfört å riksstaten, enär upprättande av dylika skolor

antingen genom omorganisation av vissa arbetslöshetsskolor eller genom

anordnande av helt nya verkstadsskolor kunnat påräknas tidigast från och

med den 1 juli 1942.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att för budgetåret 1942/43 måtte till

statsbidrag åt centrala verkstadsskolor anvisas ett anslag å 5,440,000

kronor, varav 4,810,000 kronor till engångskostnader för undervisningen

och 630,000 kronor till årliga kostnader för densamma. Av framställningen

inhämtas bland annat:

Ansökningar örn omorganisation till centrala verkstadsskolor av nuvarande

verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom hade inkommit från

Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens _ läns landsting

samt Karlskrona stad. Ansökningar örn erkännande av nyinrättade verkstadsskolor

såsom centrala verkstadsskolor och örn statsbidrag till dessa

hade inkommit från Stockholms, Kronobergs, Skaraborgs och Västerbottens

läns landsting. De inkomna ansökningarna vore i regel icke så fullständiga,

att överstyrelsen i förevarande sammanhang kunde avgiva definitivt förslag

angående de statsbidrag, som borde utgå till de olika blivande centrala

verkstadsskolorna för budgetåret 1942/43, men ansökningarna syntes

dock i nu föreliggande skick kunna läggas till grund för bedömandet av

storleken av det anslagsbehov, som skulle tillgodoses i riksstaten. Överstyrelsen

har räknat med att samtliga de skolor, beträffande vilka framställningar

ingivits, skola erkännas såsom centrala verkstadsskolor.

Statskontoret har i anslutning till ovannämnda av riksdagen i skrivelsen

1941:197 gjorda uttalanden ansett sig icke kunna tillstyrka inrättandet

redan från och med nästa budgetår av det stora antal centrala verkstadsskolor,

varmed överstyrelsen räknat. Statskontoret hade för sin del

— i likhet med verkstadsskoleutredningen — utgått från att i första hand

till sådana skolor borde, i den mån förutsättningar härför förelåge, ombildas

nuvarande arbetslöshetsskolor. Självfallet syntes emellertid härvid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136. 5

böra beaktas, att allenast en central verkstadsskola komme till stånd inom

varje landstingsområde.

Vad härefter anginge de av överstyrelsen framlagda beräkningarna över

anslagsbehovet finge först understrykas den osäkerhet, som vidlådde desamma,

särskilt i fråga om nybyggnadskostnaderna. I detta avseende måste

statskontoret i nuvarande läge med skärpa hävda nödvändigheten ay att

nybyggnader igångsattes allenast, där detta vore alldeles ofrånkomligt.

I största möjliga utsträckning borde således befintliga lokaler komma

till användning, och nybyggnad ske blott successivt. Någon klar uppfattning

om det oundgängliga nybyggnadsbehovet hade icke kunnat erhållas

av föreliggande handlingar.

En annan omständighet, som icke borde förbises vid anslagsberäkningen,

vore den ordning, i vilken statsbidragen skulle utbetalas. Med hänsyn

till de granskningar och beslut, vilka skulle föregå påbörjandet av ett

byggnadsföretag, torde man sålunda kunna räkna med att högst mellan

hälften och tre fjärdedelar av statsbidraget torde kunna utbetalas under

budgetåret 1942/43.

Under beaktande av berörda synpunkter hade statskontoret ansett sig

kunna approximativt uppskatta medelsbehovet för engångskostnader under

nästa budgetår till 1,135,000 kronor. I fråga örn de årliga kostnaderna

för undervisningen syntes de av överstyrelsen gjorda beräkningarna kunna

i huvudsak godtagas. I statsbidrag under kommande budgetår torde dock,

d''å en eftersläpning i rekvisitionerna å statsbidrag kunde förutses, knappast

komma att erfordras mera än 10/12 av det beräknade medelsbeloppet

eller i runt tal 400,000 kronor. Statskontoret ifrågasatte slutligen, örn icke

lämpligen två särskilda förslagsanslag borde uppföras för understöd åt centrala

verkstadsskolor, ett avseende engångskostnader och ett de årliga

kostnaderna.

Slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund har anhållit, att dyrtidskompen-sation

måtte utgå till lärare vid centrala verkstadsskolor efter samma

grunder, som gälla för statens befattningshavare, eller ock, vilket enligt

riksförbundet vore att föredraga, att statsbidraget till avlöning åt nämnda

lärare måtte utgå efter 16 lönegraden i civila avlöningsreglementet.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt riksförbundets ovanberörda framställning

örn dyrtidskompensation åt ifrågavarande lärare. Däremot'' har överstyrelsen

ställt sig avvisande till förslaget om utgående av statsbidrag till

nämnda lärares avlöning enligt 16 lönegraden i civila avlöningsreglementet,

enär statsbidragen till avlöning åt rektor och övriga lärare vid ifrågavarande

skolor fastställts i förutnämnda kungörelse 1941: 716 och en ändring av de

i kungörelsen fastställda grundbeloppen enligt överstyrelsens mening icke

borde företagas redan nu vid skolornas start.

Med avseende på frågan örn dyrtidskompensation med utgångspunkt

från de i nyssnämnda kungörelse fastställda bidragsbeloppen syntes det

överstyrelsen skäligt, att sådan kompensation bereddes de blivande, befattningshavarna

redan från början av skolornas verksamhet. Med avseende

på storleken av dyrtidskompensationen syntes det även överstyrelsen

skäligt, att densamma bestämdes till belopp, motsvarande summan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

av det rörliga tillägg och kristillägg, som skulle utgå till tjänstemän, å vilka

civila avlöningsreglementet vore tillämpligt. ■

Såsom preliminär grund för beräkning av anslagsbehovet för dyrtidskompensationen

för budgetåret 1942/43 hade överstyrelsen ansett sig böra

taga procenttalet 27. De av överstyrelsen ovan beräknade årskostnaderna

för avlöning åt rektor och övriga lärare borde således preliminärt

uppräknas med 27 procent eller med i runt tal 120,000 kronor, vilket

belopp borde uppföras som ett särskilt förslagsanslag.

Statskontoret, som velat fästa uppmärksamheten vid att lärarna vid

de centrala verkstadsskolorna icke garanterats löneförmåner, motsvarande

de för 16 lönegraden gällande, har ansett sig icke kunna tillstyrka dyrtidskompensation

åt ifrågavarande lärare i större utsträckning än för lärarna

vid arbetslöshetsskolorna.

Beträffande de senare har statskontoret anfört:

Lärarpersonalen vid verkstadsskolorna för viss arbetslös ungdom hade

från och med budgetåret 1940/41 kommit i åtnjutande av kompensation

för ökade levnadskostnader i samma utsträckning som vissa arvodestagare i

statens tjänst. En ny höjning av arvodena för sådana befattningshavare hade

ställts i utsikt i 1942 års statsverksproposition under »Utgifter å driftbudgeten:

För flera huvudtitlar gemensamma frågor» (sid. 18). Till det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet hade nämligen chefen för finansdepartementet

uttalat, att det med hänsyn till den fortsatta levnadskostnadsstegringen

funnits nödvändigt föreslå en ytterligare uppräkning av vissa arvoden.

Den översyn av arvodesbeloppen, som i detta syfte företagits vid budgetbehandlingen,

hade, anförde departementschefen, väsentligen skett efter tidigare

tillämpade principer. Arvodeshöjningen hade i allmänhet beräknats efter

5 procent med lämplig avrundning uppåt.

Under nu angivna omständigheter torde kunna förutsättas, att en dyrtidskompensation,

motsvarande sammanlagt omkring 14 procent, komme att

utgå till lärarna vid verkstadsskolorna för arbetslösa från och med ingången

av nästföljande budgetår. Ytterligare löneförhöjningar för dessa befattningshavare

ansåge sig statskontoret icke för närvarande kunna tillstyrka.

Vad anginge statsbidrag till täckande av kostnaderna för tillägget, syntes

detsamma av praktiska skäl böra utgå med viss procent å summan av de

statsbidrag till lönekostnader, som enligt § 5 i förutnämnda kungörelse 1941:

716 tillkomme vederbörande skola. I fråga om procentsatsens storlek borde

uppmärksammas, att i de statsbidragsbelopp, som omförmäldes i paragrafens

mom. 3, inräknats ersättning jämväl för''en del timlärartimmar. Då dyrtidskompensation

icke torde böra medgivas med mindre undervisningsskyldigheten

vid en eller flera läroanstalter uppgått till sammanlagt minst

20 veckotimmar, syntes härav följa, att, därest bidraget till lönetillägg

beräknades på grundval av de i kungörelsen angivna beloppen, förenämnda

procentsats för dyrtidskompensationen — 14 procent — borde undergå

jämkning nedåt, förslagsvis till 13 procent. Sålunda utgående statsbidrag

torde — under iakttagande i huvudsak av vad som beträffande motsvarande

tillägg gällde i fråga örn timlärare vid det statsunderstödda kommunala

skolväsendet — böra fördelas av vederbörande skola.

Kostnaderna för ett lönetillägg av föreslagen storlek torde för de centrala

verkstadsskolorna kunna uppskattas till i runt tal 50,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

Departementschefen har för egen del anfört:

Frågan om vilka verkstadsskolor som nu böra erkännas såsom centrala

verkstadsskolor torde icke böra slutligt prövas i detta sammanhang. Vid

anslagsberäkningen utgår jag emellertid ifrån att, såsom statskontoret tillstyrkt,

i första hand de nuvarande arbetslöshetsskolorna, i den mån förutsättningar

härför i de enskilda fallen föreligga, ombildas till centrala verkstadsskolor.

Huruvida den nuvarande skolan i Sundsvall tills vidare bör

bibehållas såsom verkstadsskola för arbetslös ungdom eller ombildas till

central verkstadsskola, torde fa bli föremål för fortsatt övervägande. Jag

anser mig vidare ur anslagssynpunkt böra räkna med att verkstadsskolorna

i Vännäs och Tidaholm — vilka inrättats i syfte att bliva erkända

såsom centrala verkstadsskolor — komma att erkännas såsom sådana.

Skolöverstyrelsen har i detta sammanhang beräknat anslag även för

ersättning för vissa engångskostnader för anskaffning av undervisningslokaler

m. m., som huvudmännen för de nuvarande verkstadsskolorna för

arbetslös ungdom bestritt, innan frågan om skolornas erkännande såsom

centrala verkstadsskolor avgjorts. Jag erinrar om, att enligt gällande statsbidragskungörelse

frågan, huruvida och i vilken omfattning statsbidrag

må utgå till dessa kostnader, för varje särskilt fall skall underställas riksdagen.

Jag har emellertid icke funnit den i förevarande avseende nu förebragta

utredningen vara sådan, att den i befintligt skick kan läggas

till grund för ett förslag i ämnet till riksdagen. Dessförinnan torde dessa

ersättningsfrågor böra underkastas en närmare granskning av någon särskilt

sakkunnig person, därvid de synpunkter torde böra beaktas, som beträffande

dem framhållits i propositionen 1941:71 ävensom av statskontoret

i dess yttrande i förevarande ärende. Jag avser att senare anmäla

detta spörsmål för Kungl. Maj:t. Kostnaderna för en dylik utredning torde

få bestridas från samma anslag som de ifrågavarande ersättningarna.

Med hänsyn till det sålunda anförda beräknar jag icke i detta sammanhang

medel till. ersättning för redan havda engångskostnader. På grund

härav och i övrigt på i huvudsak de skäl, statskontoret anfört, anser jag,

att det av skolöverstyrelsen beräknade medelsböhovet för budgetåret

1942/43 till statsbidrag till engångskostnader bör kunna avsevärt begränsas.

Jag finner mig — utan att ingå i någon närmare prövning av behoven

och andra på frågan inverkande omständigheter — böra för ändamålet

beräkna förslagsvis 1,000,000 kronor, vilket belopp, såsom statskontoret

förordat, torde böra uppföras såsom ett särskilt förslagsanslag.

Anslaget torde böra benämnas »Bidrag till inrättande av centrala verkstadsskolor

m. m.».

I detta sammanhang vill jag ytterligare framhålla, att jag förutsätter,

att vid verkstadsskola, som avses att bliva erkänd såsom central verkstadsskola,

nybyggnader, för vilka statsbidrag enligt kungörelsen 1941: 716

kan komma i fråga, icke härefter påbörjas, innan frågorna örn skolans erkännande

och om byggnadsföretaget prövats i den ordning, kungörelsen

föreskriver.

_ Beträffande spörsmålet örn anslag till årliga kostnader för undervisningen

vid de centrala verkstadsskolorna torde följande få anföras.

Avlöning åt rektor och övriga lärare har i den ovannämnda statsbidragskungörelsen

fastställts skola utgå med i kungörelsen angivna belopp. Med

hänsyn till levnadskostnadernas stegring böra emellertid de till ifrågavarande

rektorer och lärare utgående lönerna ökas med skäligt belopp. Denna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

ökning torde böra beräknas efter 14 procent med lämplig avrundning uppåt

å de i kungörelsen angivna lönekostnaderna för rektorer och lärare. Erforderliga

bestämmelser i ämnet torde Kungl. Maj:t äga utfärda.

I anslutning till vad ovan och av statskontoret anförts beräknar jag anslagsbehovet

till årliga kostnader för undervisningen vid de centrala verkstadsskolorna

för budgetåret 1942/43 till förslagsvis 450,000 kronor.

Belastningen å ovannämnda två anslag kommer emellertid att bliva beroende

av många faktorer, som nu icke kunna överblickas. Jag förutser

sålunda möjligheten såväl av att anslagen icke bli helt tagna i anspråk som

av att de kunna komma att behöva väsentligt överskridas.

I enlighet med förslag av skolöverstyrelsen torde jämväl de centrala

verkstadsskolorna böra stå under inspektion av inspektören för verkstadsskolorna

för viss arbetslös ungdom.

I motionerna I: 205 och II: 27''4 har beträffande verkstadsskolan

i Sundsvall anförts bland annat:

Departementschefens uttalande rörande den nuvarande arbetslöshetsskolan

i Sundsvall synes stödja sig på ett utlåtande av statskontoret, som ansett

att skolan i Sundsvall icke borde omorganiseras till central verkstadsskola

utan funnit densamma böra tills vidare bibehållas för viss arbetslös ungdom.

Denna statskontorets, mening avviker från skolöverstyrelsens, som förordat

en omorganisation vid ingången av budgetåret 1942/43 till central verkstadsskola

av den till Sundsvall förlagda verkstadsskolan för viss arbetslös ungdom.

Skolöverstyrelsen hade i sitt utlåtande anfört, att överstyrelsen utgått

från att Västernorrlands läns landstings verkstadsskolor för viss arbetslös

ungdom i Sandö och Sundsvall, vilka hittills haft gemensam rektor, placerad

i Sundsvall, och en tillsyningslärare, placerad i Sandö, efter omorganisationen

skulle utgöra två fristående verkstadsskolor med var sin rektor. Sökanden

själv syntes ha utgått från samma tankegång, i det att i ansökningen beräknats

särskilda rektorsarvoden för Sandö och Sundsvall. Från överstyrelsens

sida syntes anordningen starkt motiverad med hänsyn till det stora avståndet

och de svåra kommunikationsförhållandena mellan de två ifrågavarande

orterna.

Den mening, varåt skolöverstyrelsen givit uttryck, är otvivelaktigt den,

som bäst överensstämmer med verkligheten. Västernorrlands län erbjuder i

kommunikationsavseende mycket stora vanskligheter. Länets geografiska omfattning

är ansenlig. Järnvägsförbindelserna äro i förhållande till länets storlek

osedvanligt få. Svårigheterna för orterna att kommunicera med varandra

äro påtagliga. Länet består av två landskap, skilda från varandra i många

avseenden. Det bör sålunda framhållas, att det ansetts nödvändigt att vartdera

landskapet har sin egen kristidsstyrelse. Vidare må erinras därom, att

man såväl vid förläggningen av folkhögskolor som organisationen av sjukvården

och socialvården i övrigt nödgats räkna med detta faktiska förhållande.

Det större landskapet, Ångermanland, kan också sägas bestå av två

tämligen olikartade huvuddelar. Norra Ångermanland skiljer sig i fråga om

näringslivets struktur icke oväsentligt från södra Ångermanland. Man skulle

med ett visst fog kunna säga, att länet består av tre delar, som både i fråga

örn kommunikationer, näringsliv och tradition förete åtskilliga och i många

stycken avsevärda olikheter. I betraktande av dessa egenartade förhållanden

och med hänsyn till de otillräckliga kommunikationerna och de stora avstån
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

9

den måste skolöverstyrelsens omdöme anses vara mycket välgrundat. Det

har därför varit ägnat att väcka undran, att Kungl. Maj:t i sin proposition

funnit sig böra åsidosätta skolöverstyrelsens synpunkter. Det vill synas, som

om statskontoret uteslutande fäst sig vid det av verkstadsskoleutredningen

på sin tid uttalade önskemålet, att endast en central verkstadsskola måtte

finnas i varje län. Dessa önskemål kunna emellertid icke utan de största olägenheter

förverkligas i län med Västernorrlands läns struktur. Det rimliga

och riktiga får väl anses vara att skälig hänsyn i varje särskilt fall tages till

de faktiska förhållandena, och även örn det i allmänhet kan finnas fog för den

av verkstadsskoleutredningen förordade förläggningsprincipen, så torde det

likvisst vara nödvändigt att modifiera dess tillämpning där förhållandena så

uppenbarligen påkalla, Västernorrlands län utgör ett sådant motiverat undantagsfall.

Till stöd för det i motionen II: 283 framställda yrkandet beträffande

kvarnskolan i Mariestad har anförts i huvudsak följande:
I

en till Konungen ställd ansökan av den 20 januari 1942 har Mariestads

drätselkammare hemställt, att flen vid stadens yrkesskolor inrättade kvarnskolan

från den 1 juli 1942 måtte bliva erkänd som central verkstadsskola

för mjölnare samt att staden såsom primärkommun fortfarande finge stå som

huvudman för skolan. Skolöverstyrelsen, som yttrat sig i ärendet, har avstyrkt

denna framställning men förordat högre statsbidrag till lärarlöner.

Kvarnskolan i Mariestad är för närvarande den enda institution i sitt slag

i landet. Sedan den började sin verksamhet 1938, har den enligt av dess rektor

lämnade uppgifter under tre år besökts av 99 elever från hela landet och

har den största betydelse för utbildning av kompetenta mjölnare vid de. mindre

och medelstora kvarnarna i'' riket. Den kan därför med fog karakteriseras

som en riksskola i sitt slag, vilken det bör vara ett verkligt intresse för landet

att bibehålla. Skolöverstyrelsen har fastställt de första undervisningsplanerna

för skolan, och statsbidrag har utgått till anskaffning av maskiner m. m.

Nuvarande exceptionella förhållanden ha emellertid medfört ökade utgifter

och minskade inkomster för skolan. Anslaget från Mariestads stad har därför

måst avsevärt ökas och starka betänkligheter ha därför vid granskningen av

skolans inkomst- och utgiftsstat för år 1942 uttalats mot att belasta stadens

budget med ett så högt belopp, som kräves för skolans drivande. Risk finnes

därför att skolan kan komma att nedläggas.

Det har beräknats, att ett erkännande av kvarnskolan som central verkstadsskola

skulle medföra det nuvarande statsbidragets höjning för arbetsåret

1942—1943 från 9,458 kronor till 23,230 kronor eller eventuellt 21,230

kronor (det senare alternativet därest ej statsbidrag med 2,000 kronor erhålles

till hyra eller ränta för lokaler). Skulle icke ett sådant erkännande av

Kungl. Majit kunna givas, synes det dock skäligt, att statsbidrag kunde

utgå till rektors lön med 3,000 kronor och till lärare med 1 -l/> gånger det

belopp, som utgår till lärare i kommunal yrkesskola, ävensom med ö/10 av

anskaffningskostnaden för stadigvarande undervisningsmateriel. Statsbidraget

skulle efter de senare beräkningsgrunderna höjas från 9,458 kronor till

17,562 kronor, beräknat för arbetsåret 1942—1943.

I motionen II: 282 har beträffande frågan örn d yrtid skompens at

i o n åt lärarna vid de centrala verkstadsskolorna framhållits, att de av

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

10 Statsutskottets utlåtande Nr 136.

skolöverstyrelsen anförda skälen för beräkning av de rörliga lönetilläggen

åt lärare vid centrala verkstadsskolor och skolor för viss arbetslös ungdom

efter samma grunder som gälla för befattningshavare vid den civila statsförvaltningen

syntes övertygande. Det vore även angeläget, att lärarbefattningarna

vid nämnda skolor gåves en sådan placering i lönehänseende, att

man kunde till innehavare av tjänsterna erhålla de mest kvalificerade krafter,

vilka icke allenast hade en teoretisk utbildning såsom lärare utan även praktisk

erfarenhet från en längre tids verksamhet inom näringslivet. Örn sådana

krafter skulle kunna förvärvas, kunde ej lönen sättas för låg eller befattningshavarna

givas en ställning, som gåve anledning till tveksamhet örn samhällets

uppskattning av betydelsen av deras gärning.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att frågan örn vilka

skolor som nu böra erkännas såsom centrala verkstadsskolor icke torde böra

slutligt prövas i detta sammanhang. Utskottet får emellertid framhålla,

att utskottet i likhet med skolöverstyrelsen anser skäl tala för att centrala

verkstadsskolor komma till stånd som en första etapp i den utsträckning,

som hittills ingivna ansökningar härom utvisa, när planläggningen

av nämnda skolor fortskridit så långt, att fullgoda förutsättningar

förefinnas för deras erkännande som centrala verkstadsskolor. Enligt

utskottets mening synes det nämligen angeläget, att utbyggnaden av yrkesskolväsendet

med de av fjolårets riksdag i princip beslutade centrala verkstadsskolorna

icke i alltför hög grad skjutes på framtiden utan genomföres i

den utsträckning, som rådande förhållanden medgiva och påkalla. Utskottet

får vidare framhålla, att, ehuru utskottet anser att man — såsom även fjolårets

riksdag uttalade — bör tills vidare räkna med inrättandet av högst en

central verkstadsskola inom varje landstingsområde, sådana omständigheter

likväl kunna föreligga inom olika delar av landet, att nämnda regel icke

överallt schematiskt bör upprätthållas. I motionerna I: 205 och II: 274 hava

skäl anförts för ett frångående i vad avser Västernorrlands län av den angivna

huvudregeln. De i motionerna anförda synpunkterna finner utskottet

beaktansvärda. Utskottet anser alltså, att mer än en verkstadsskola bör

inom ett landstingsområde kunna inrättas, där förhållanden av ekonomisk,

geografisk eller kommunikationsteknisk natur motivera en dylik åtgärd. Å

andra sidan finner utskottet angeläget att, där förutsättningar härför föreligga,

två eller flera landsting förena sig örn en gemensam central verkstadsskola.

Med vad utskottet sålunda anfört torde motionerna I: 205 och II: 274

få anses besvarade.

Departementschefens förslag örn anvisande för budgetåret 1942/43 av ett

anslag å 1,000,000 kronor till engångskostnader för inrättandet av centrala

verkstadsskolor anser utskottet sig böra biträda.

För nästa budgetår har departementschefen beräknat ett anslag av 450,000

kronor erforderligt till årliga kostnader för undervisningen vid ifrågavarande

skolor. Departementschefen har härvid föreslagit, att kompensation för de

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

11

stegrade levnadskostnaderna skulle utgå med 14 procent å de i gällande

statsbidragskungörelse angivna beloppen till rektorer och övriga lärare. Skolöverstyrelsen

har för sin del föreslagit, att ifrågavarande kompensation skulle

utgå efter 27 procent. I motionen II: 282 har i huvudsak påyrkats, att samma

kompensation skulle medgivas som tillerkänts statens ordinarie civila befattningshavare.

För egen del vill utskottet framhålla, att de för rektorer

och övriga lärare vid centrala verkstadsskolor fastställda avlöningsförmånerna

visserligen äro summariskt bestämda, men likväl icke synas böra likställas

med arvodesbelopp i vedertagen mening utan snarare med löner, som

utgå till statens tjänstemän. Med hänsyn såväl härtill som till den omständigheten

att de grundläggande lönebestämmelserna äro beräknade i huvudsak

på grundval av 1937 års lönenivå anser utskottet skäligt, att ifrågavarande

kompensation utmätes efter grunder, som närmare anknyta sig till vad

som gäller för lönegradsplacerade statstjänstemän. I sådant avseende vill

utskottet förorda, att de enligt ovannämnda kungörelse beräknade årskostnaderna

för avlöning till rektorer och övriga lärare vid ifrågavarande skolor

för nästa budgetår uppräknas med i runt tal 25 procent. Vad utskottet sålunda

föreslagit anser utskottet böra äga motsvarande tillämpning beträffande

rektorer och övriga lärare vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga bestämmelser

i ämnet. I den ovannämnda motionen II: 282 har i fråga om sistnämnda

lärarkategori föreslagits ökad dyrtidskompensation retroaktivt

från och med den 1 juli 1941. Utskottet måste avstyrka bifall till ett förslag

av denna innebörd, vilket skulle vara ägnat att medföra icke önskvärda

konsekvenser. Det av departementschefen till 450,000 kronor beräknade anslaget

för nästa budgetår till bidrag till driften av centrala verkstadsskolor

bör med anledning av vad utskottet sålunda förordat höjas med ett belopp

av 50,000 kronor eller till (450,000 -f- 50,000 =) 500,000 kronor. Till frågan

örn den på grund av vad utskottet här föreslagit erforderliga ökningen

av anslaget till understöd åt verkstadsskolor för arbetslös ungdom återkommer

utskottet i det följande.*

Vad angår det motionsvis (II: 283) väckta yrkandet beträffande kvarnskolan

i Mariestad får utskottet framhålla, att utskottet blivit övertygat örn

önskvärdheten av att skolans verksamhet i fortsättningen upprätthfdles.

Skolan är den enda i sitt slag i landet och torde även kunna karakteriseras

som en riksskolan främst avsedd att tillgodose de mindre och medelstora

kvarnarnas behov av yrkesutbildad arbetskraft. Att erkänna skolan som

central verkstadsskola — varom icke heller framställning gjorts av vederbörande

landsting — torde icke böra ifrågasättas. Däremot synes det skäligt,

att skolan tillerkännes ökat statsbidrag till sin verksamhet. Utskottet

har därför icke något att erinra mot, att Kungl. Majit, efter närmare prövning

av de ekonomiska förutsättningarna för skolans bestånd, från vederbörligt

å åttonde huvudtiteln uppfört anslag tillerkänner skolan statsbidrag enligt

förmånligare grunder än de för kommunala yrkesskolor i allmänhet gäl
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

12 Statsutskottets utlåtande Nr 136.

lande. Med vad utskottet sålunda anfört torde motionen II: 283 få anses

besvarad.

2. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:

Understöd åt verkstadsskolor för

viss arbetslös ungdom.

Belastningen på det för detta ändamål under budgetåret 1940/41 anvisade

anslaget utgjorde enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning

1,036,645 kronor.

För innevarande budgetår har för ändamålet anvisats ett anslag av

1,040,000 kronor.

Ur anslaget utgå för närvarande bidrag till verkstadsskolor i Byske

(Västerbottens län), Tönshammar (Gävleborgs län), Karlskrona (Blekinge

län), Lysekil, Mölndal och Uddevalla (Göteborgs och Bohus län), Strömbacka

(Norrbottens län), Gimo (Stockholms och Uppsala län), Älvåsen

(Värmlands län) samt Sundsvall och Sandö (Västernorrlands län). Ur anslaget

bestridas därjämte vissa utgifter för inspektion av ifrågavarande

skolor.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att anslaget för nästa budgetår måtte

uppföras med ett till 450,000 kronor minskat belopp.

Departejnentschefen har för egen del anfört:

Såsom av det föregående framgår räknar jag med att flera av de nuvarande

verkstadsskolorna för arbetslös ungdom från och med budgetåret

1942/43 skola ombildas till centrala verkstadsskolor. En avsevärd nedsättning

av förevarande anslag torde därför kunna göras.

I detta sammanhang torde beaktas, att med hänsyn till levnadskostnadernas

stegring en reglering uppåt genom ökade bidrag av statsmedel av

lönerna till rektorer och lärare vid ifrågavarande Verkstadsskolor vidtagits

från och med budgetåret 1940/41. Löneökningen har uppgått till omkring

9 procent av tidigare utgående belopp. I anslutning till vad som i motsvarande

avseende föreslagits för rektorer och lärare vid centrala verkstadsskolor

beräknar jag en arvodesreglering för nu ifrågavarande befattningshavare

efter en från 9 till omkring 14 procent höjd beräkningsgrund.

Anslagsbehovet för understöd åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom

torde, kunna för budgetåret 1942/43 beräknas till förslagsvis 550,000

kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela

bestämmelser om anslagets disposition. Ur anslaget bör utgå medel till

bestridande av kostnaderna för inspektion av ifrågavarande skolor.

Med hänvisning till vad utskottet i det föregående föreslagit i fråga om

kompensation för stegrade levnadskostnader till rektorer och övriga lärare

vid här ifrågavarande skolor anser utskottet anslaget för nästa budgetår till

understöd åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom böra höjas utöver

Kungl. Maj:ts förslag med 30,000 kronor och alltså uppföras med (550,000 -f-j-

30,000 =) 580,000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

13

3. Förslagsanslaget till Kommunala oell enskilda anstalter för yrkesundervisning:

Stipendier åt elever vid centrala verkstadsskolor.

Jämlikt beslut av riksdagen (skrivelse 1941: 197) skola stipendier åt elever

vid blivande centrala verkstadsskolor tills vidare utgå enligt samma grunder

som vid övriga statsunderstödda kommunala samt enskilda anstalter för

yrkesundervisning. I förutnämnda kungörelse 1941:716 ha bestämmelser

meddelats angående statsbidrag till här ifrågavarande elevstipendier.

Enligt gällande grunder utgå stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade

elever vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning efter

tre behovsgrader, varvid till högsta (tredje) behovsgraden endast bör räknas

elev, som i synnerlig grad är i behov av stipendium. Skolöverstyrelsen bär

att meddela beslut rörande det stipendiebelopp, som skall tillkomma varje

anstalt. Stipendiebeloppet i tredje behovsgraden utgör för närvarande högst

45 kronor, i andra högst 25 kronor och i första högst 15 kronor, allt för månad

räknat. Alltsedan budgetåret 1940/41 gäller, att skolöverstyrelsen vid

prövning av ansökningar örn stipendieanslag skall iakttaga skärpt behovsprövning.

Vid verkstadsskolorna för viss arbetslös ungdom ha stipendier

jämlikt riksdagens bemyndigande kunnat tilldelas elever med högre belopp

än som eljest varit möjligt enligt gällande författningar. Stipendierna ha

sålunda utgått med ett upp till 60 kronor för elev och månad förhöjt belopp.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att till stipendier åt elever vid centrala

verkstadsskolor måtte för nästa budgetår uppföras ett anslag å 450,000

kronor.

De allra flesta av de elever, som vid omorganiserandet av nuvarande verkstadsskolor

för viss arbetslös ungdom bomme att bliva elever vid centrala

verkstadsskolor, åtnjöte för närvarande högsta nu för dem medgivna stipendium,

60 kronor för elev och månad. Dessa vore i regel i det ekonomiska

läge, att de även med tillämpning av den skärpta behovsprövningen måste

tilldelas högsta behovsgradens högsta belopp, 45 kronor för elev och månad.

Överstyrelsen ansåge sig vidare böra räkna med att även de n y till kom mande

eleverna, åtminstone under det närmaste året, bomme att i sina stipendieansökningar

kunna påvisa sådana ekonomiska förhållanden, att de borde

tilldelas stipendier efter nyssnämnda beräkning. Vid bedömandet av anslagsbehovet

för elevstipendier under budgetåret 1942/43 ansåge sig överstyrelsen

därför böra utgå från en stipendieberäkning efter 45 kronor för elev och månad,

gällande i det närmaste hela det påräknade elevantalet.

Statskontoret har i anslutning till sitt i det föregående omförmälda förslag

rörande understöd till centrala verkstadsskolor ansett, att till stipendier at

elever vid ifrågavarande skolor borde beräknas ett belopp av 275,000 å

300,000 kronor.

Departementschefen har för egen del anfört:

Jag anser mig böra för budgetåret 1942/43 för ifrågavarande ändamål

beräkna ett anslag av förslagsvis 450,000 kronor, vilket belopp med 150,000

kronor understiger det i åttonde huvudtiteln beräknade. Den skärpta behovs
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

prövning, som för närvarande tillämpas vid prövning av ansökningar om

anslag till stipendier vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning,

bör iakttagas jämväl vid fördelningen av stipendiemedlen till centrala

verkstadsskolor. Jag erinrar emellertid om att jag i propositionen

1941: 71 (sid. 81) uttalade, att, därest läget på arbetsmarknaden skulle bliva

sådant, att vid stipendiefrågans bedömande arbetslöshetssynpunkter ansåges

böra tillmätas avgörande betydelse, spörsmålet örn stipendiebeloppens avvägning

vid de centrala verkstadsskolorna borde upptagas till särskild omprövning.

I detta sammanhang erinras, att enligt riksdagens i fjol gjorda uttalande

borde elevstipendierna vid arbetslöshetsskolorna och vid de centrala verkstadsskolorna

utgå efter samma grunder. På grund härav komrne, framhåller

skolöverstyrelsen, stipendierna vid de arbetslöshetsskolor, som icke omorganiserades

till centrala verkstadsskolor, att sänkas till 45 kronor för elev

och månad. Departementschefen har med anledning härav framhållit, att örn

så prövades oundgängligt med hänsyn till särskilda förhållanden, såsom förekomsten

av en markerad arbetslöshet inom viss skolas rekryteringsområde,

borde emellertid Kungl. Maj:t undantagsvis få medgiva förhöjning av stipendiebeloppen,

dock ej utöver hittillsvarande maximum, 60 kronor.

I motionerna 1:211 och II: 284. har anförts i huvudsak följande:

En utveckling av stipendiefrågan, på sätt som i propositionen föreslagits

både i fråga örn centrala verkstadsskolor och verkstadsskolor för arbetslös

ungdom, kommer att få mycket ogynnsamma verkningar för eleverna och

för skolornas verksamhet över huvud taget. Då riksdagen lämnade sitt medgivande

örn högre stipendiebelopp till elever vid verkstadsskola för arbetslös

ungdom, så var det i avsikt att kunna bereda obemedlade unga medborgare

möjlighet till utbildning i något yrke. Det kan också med rätta sägas, att

när man slog in på denna väg för att lösa ungdomsarbetslösheten, så valde

man en åtgärd, som kan betecknas som en utav de värdefullaste tillgångarna

för bekämpandet av arbetslösheten bland ungdomen. Men trots att stipendierna

ha kunnat utgå med ett belopp upp till 60 kronor per månad har det

dock visat sig, att dessa stipendier ändock icke räckt till för elevernas uppehälle

vid skolan, utan medel ha fått tillskjutas från annat håll.

I fråga om den jämförelse som gjorts med de för andra yrkesundervisningsanstalter

utgående stipendierna har man bortsett ifrån ett viktigt

faktum i detta sammanhang. I regel är det så att kurserna vid exempelvis

lantmanna- och lanthushållsskolor och folkhögskolor äro betydligt kortare

än vad kurserna äro vid arbetslöshetsskolorna och vad de komma att bli

vid de centrala verkstadsskolorna. Sålunda torde kurserna vid en lantmannaskola

omfatta 8 månader och vid en lanthushållsskola 4 månader och kurserna

vid folkhögskolorna 5 å 6 månader. Vid verkstadsskolorna äro kurserna

minst 2-åriga och högst 4-åriga. Vad det sedan gäller jämförelsen mellan

lantmannaskolorna och verkstadsskolorna, så blir det stor skillnad på

kostnaderna för en kurs vid en lantmannaskola; dessa skolor äro i regel

knutna till lantbruk av större eller mindre omfattning, vilket verkar förmånligt

på elevhushållets kostnader. Det torde därför vara försvarligt att göra

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136. 15

en åtskillnad på stipendierna, när det gäller verkstadsskolorna och de omnämnda^

undervisningsanstalterna, om man skall vinna det syfte, som väl

ändå måste ha varit vägledande vid dessa skolors startande, nämligen att

vid verkstadsskolorna bereda kostnadsfri undervisning åt fattiga ungdomar

från såväl stad som land.

I stället för att sänka stipendiebeloppen, som man avser att göra, så vore

det mera på sin plats att det företogs höjningar. Det har redan visat sig med

de stipendiebelopp som nu utgå, att det är mycket stora svårigheter att

täcka kostnaderna för elevhushållen. Med den levnadskostnadsökning som

ägt rum sedan 1935, då frågan örn inrättandet av dessa skolor tog närmare

form, och söm alltjämt pågår, synes det vara nära nog omöjligt att fortsätta

inaekorderingsverksamheten. Liksom på andra områden vore även här

en viss kompensation för den inträdda prisstegringen erforderlig. Realvärdet

av stipendierna kommer, för den händelse propositionen skulle bifallas, att

sedan 1935, då verkstadsskolorna för arbetslös ungdom tillkommo, minskas

från 60 kronor till 31 kronor 1942 lika med 48 procent.

Även med ett bibehållet stipendiebelopp av 60 kronor per månad har stipendiernas

realvärde minskat till omkring 40 kronor under innevarande år.

Allt talar sålunda för att man åtminstone inte vidtager den åtgärden att fastställa

stipendier som äro lägre än vad som nu utgår till elever vid verkstadsskolorna

för arbetslös ungdom.

Frågan om stipendiegrundema för elever vid såväl centrala verkstadsskolor

som verkstadsskolor för arbetslös ungdom synes utskottet på grund av detta

spörsmåls natur böra behandlas i ett sammanhang. Såsom av den lämnade

redogörelsen framgår skola stipendier vid blivande centrala verkstadsskolor

utgå enligt samma grunder som vid övriga statsunderstödda kommunala samt

enskilda anstalter för yrkesundervisning eller i tredje behovsgraden med

högst 45 kronor, i andra behovsgraden med högst 25 kronor och i första behovsgraden

med högst 15 kronor, allt för månad räknat. Departementschefen

har i fråga om dessa stipendier beräknat anslagsbehovet med utgångspunkt

från nyss angivna grunder men samtidigt erinrat örn att departementschefen

vid fjolårets riksdag uttalade, att, därest läget på arbetsmarknaden skulle

bliva sådant, att vid stipendiefrågans bedömande arbetslöshetssynpunkter

ansåges böra tillmätas avgörande betydelse, spörsmålet om stipendiebeloppens

avvägning vid de centrala verkstadsskolorna borde upptagas till särskild

omprövning.

Vid verkstadsskolorna för arbetslös ungdom ha stipendierna hittills utgått

med ett upp till högst 60 kronor för elev och månad förhöjt belopp. Departementschefen

har framhållit, att ifrågavarande stipendier hädanefter i regel

borde i överensstämmelse med riksdagens i fjol gjordt,uttalande utgå efter

samma grunder, som fastställts för stipendier åt elever vid centrala verkstadsskolor.

Departementschefen har likväl beträffande arbetslöshetsskolorna ansett,

att Kungl. Majit undantagsvis borde få medgiva förhöjning av stipendiebeloppen

intill hittillsvarande maximum, örn så prövades oundgängligt med

hänsyn till särskilda förhållanden såsom förekomsten av en markerad arbetslöshet

inom viss skolas rekryteringsområde.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

I fråga om arbetslöshetsskolorna vill utskottet framhålla, att de elever,

som rekrytera dessa skolor, till övervägande del äro för sitt uppehälle vid

skolorna hänvisade till det stipendieunderstöd, som kan tillförsäkras dem.

Därest stipendiebeloppen nedbringas från den hittillsvarande nivån, föreligger

risk för en avfolkning av dessa läroanstalter. Enligt utskottets mening

torde man vid prövning av föreliggande spörsmål icke heller kunna undgå

att taga hänsyn till den förskjutning uppåt av levnadskostnaderna, som

under de senaste åren ägt rum, och det minskade realvärde som stipendiebeloppen

på grund härav kommit att erhålla. Utskottet, som särskilt vill framhålla

angelägenheten av att yrkesutbildningen i dess olika former understödjes,

anser det icke i nuvarande läge tillrådligt, att vid arbetslöshetsskolorna

införas andra stipendiegrunder än de hittills tillämpade. På grund härav torde

det av departementschefen för nu ifrågavarande ändamål beräknade anslaget

för nästa budgetår böra ökas med 50,000 kronor till 350,000 kronor.

Vad angår de centrala verkstadsskolorna finner utskottet sig i princip böra

vidhålla den ståndpunkt statsmakterna tidigare intagit med avseende å stipendiebeloppen

till dessa skolors elever. I Kungl. Maj:ts hand torde likväl

böra läggas en viss möjlighet att medgiva förhöjning av ifrågavarande stipendiebelopp.

En del nuvarande arbetslöshetsskolor torde nämligen komma att

ombildas till centrala verkstadsskolor och härvid i regel få ett elevklientel,

grundat på i stort sett samma sociala och ekonomiska underlag som det, vilket

rekryterat den tidigare arbetslöshetsskolan. Ett liknande klientel torde,

särskilt under vissa förhållanden, komma att rekrytera även sådana centrala

verkstadsskolor, som icke uppkommit genom ombildning av arbetslöshetsskolor.

Utskottet finner det därför befogat, att, där förhållandena med avseende

å förefintlig arbetslöshet eller elevklientelets ekonomiska bärkraft äro

likartade mellan arbetslöshetsskolor och centrala verkstadsskolor, stipendieunderstöden

vid dessa läroanstalter också utmätas efter ensartade grunder.

Utskottet tillstyrker alltså, att Kungl. Majit må i sådana fall, som här angivits,

efter förslag av skolöverstyrelsen äga medgiva förhöjning vid central verkstadsskola

av stipendiebeloppen, dock ej utöver hittillsvarande vid arbetslöshetsskola

tillämpade maximum. Med hänsyn till den ovisshet, som innan närmare

erfarenhet på detta område vunnits, måste vidlåda anslagsberäkningarna

beträffande anslaget för nästa budgetår till stipendier åt elever vid centrala

verkstadsskolor har utskottet funnit sig böra godtaga det. av departementschefen

angivna beloppet, 450,000 kronor.

Med vad utskottet sålunda anfört torde motionerna II: 163 samt I: 211 och

II: 284 få anses besvarade.

4. Förslagsanslaget till Kommunala oell enskilda anstalter för

yrkesundervisning: Stipendier åt elever vid verkstadsskolor

för viss arbetslös ungdom.

För innevarande budgetår har för detta ändamål anvisats ett anslag av

800,000 kronor. Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagsminskning för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

17

nästa budgetår med 500,000 kronor till 300,000 kronor. Beträffande stipendiegrunderna

hänvisas till den under punkt 3 här ovan lämnade redogörelsen.

Under åberopande av vad utskottet i nästföregående punkt anfört föreslår

utskottet, att ifrågavarande anslag för nästa budgetår uppföres med

ett belopp av 350,000 kronor, vilket i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag

innebär en anslagsökning med 50,000 kronor.

5. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

1) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och motionen II: 282, för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten

under åttonde huvudtiteln anvisa

a) till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:

Bidrag till inrättande av centrala verkstadsskolor

m. m. ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor;

b) till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:

Bidrag till driften av centrala verkstadsskolor

ett förslagsanslag av 500,000 kronor;

c) till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:

Understöd åt verkstadsskolor för viss arbetslös

ungdom ett förslagsanslag av 580,000 kronor;

d) till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:

Stipendier åt elever vid centrala verkstadsskolor

ett förslagsanslag av 450,000 kronor;

e) till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:

Stipendier åt elever vid verkstadsskolor för viss

arbetslös ungdom ett förslagsanslag av 350,000 kronor;

2) att motionerna I: 205 och II: 274, II: 283, II: 163

samt I: 211 och II: 284 må anses besvarade med vad utskottet

ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 28 maj 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Torsten

Ström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Sven Larsson, Heiding, Karl Magnusson, jriherre De Geer,

Gustaf Karlsson och Ekströmer; samt .

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol,

Isacsson, Persson i Tidaholm, Holmdahl, Andersson i Södergård, Mårtensson, Åqvist,

Wallentheim, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta.

Bihang till riksdagens ■protokoll 191)2. 6 sami. Nr 1S0—1//0.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:315 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition angående anslag för budgetåret 194.2/43 till centrala verkstadsskolor m. m. jämte i ämnet väckt s. 1 i texten