Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till högre kommunala skolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1942-06-18 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1942:212, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till högre kommunala skolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 212.
Nr 212.
Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1942 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1942/43 till högre kommunala
skolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna
125 och 167 av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för den 3 januari 1942) föreslagit riksdagen att, i avbidan
på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för
budgetåret 1942/43
dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor ett förslagsanslag
av 4,500,000 kronor;
dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor ett förslagsanslag
av 3,800,000 kronor;
dels till Kommunala läroverk: Bidrag till praktiska mellanskolor ett förslagsanslag
av 2,250,000 kronor;
dels ock till Understöd till högre folkskolor ett förslagsanslag av 1,150,000
kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 305, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 8 maj
1942, föreslagit riksdagen att
dels besluta, att för budgetåret 1941/42 gällande grunder för avlöning åt
lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor
och högre folkskolor samt för statsbidrag till sådana skolor skola äga
tillämpning jämväl för budgetåret 1942/43;
dels medgiva, att för budgetåret 1941/42 gällande grunder för provisorisk
avlöningsförstärkning och provisoriskt dyrortstillägg åt vissa lärare vid kommunala
flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och
högre folkskolor skola äga tillämpning jämväl för budgetåret 1942/43;
dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 4,700,000 kronor;
dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 3,930,000 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 194G sami. Nr %1%.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 212.
dels till Kommunala läroverk: Bidrag till praktiska mellanskolor för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 2,275,000 kronor;
dels ock till Understöd till högre folkskolor för budgetåret 1942/43 anvisa
ett förslagsanslag av 1,120,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr E. Sjödahl väckt motion (I: 266),
vari hemställts, att riksdagen måtte i anledning av propositionen nr 305 göra
ett uttalande i överensstämmelse med vad i motionen anförts;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr R. Wagnsson m. fl. (I: 267) och den andra inom andra kammaren av herr
U. R. Jacobson (II: 388), vari hemställts, att riksdagen måtte uttala, att
inrättande av ny högre folkskola bör kunna ifrågakomma i sådana fall, då
särskilt starka skäl härför föreligga;
dels ock en inom andra kammaren av fröken Kerstin Hesselgren väckt
motion (II: 391), vari hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t föreslå att e. o. ämneslärare vid kommunal flickskola, kommunal mellanskola,
praktisk mellanskola eller högre folkskola, som under minst 5 år
varit anställd med full tjänstgöring vid skolan, måtte kunna bibehållas vid
tjänstgöring i denna skola till samma omfattning som under innevarande
läsår, även örn viss jämkning i så fall måste företagas i föreskrifterna angående
uppdelning av klass i här omskrivna skolor.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda, motionsvis gjorda
yrkanden, hänvisas, i den män desamma ej framgå av den nedan lämnade
redogörelsen, till motionerna I: 266 och 267 samt II: 391.
I. Anslag till de högre kommunala skolorna.
Kungl. Maj:t har föreslagit, att de för innevarande budgetår gällande
provisoriska avlöningsbestäm melserna skola erhålla fortsatt
giltighet för budgetåret 1942/43. Departementschefen har erinrat, att
1941 års lärarlönesakkunniga framlagt förslag till avlöningsreglemente för de
högre kommunala skolorna men framhållit, att beredningen inom finansdepartementet
av detta ärende icke hunnit slutföras inom sådan tid, att förslag i
ämnet kunnat föreläggas den nu församlade riksdagen.
Departementschefen har vidare förutsatt, att de för innevarande budgetår
gällande besparingsbestäm melserna för de högre kommunala
skolorna skola tillämpas jämväl under budgetåret 1942/43, dock att den
nuvarande spärren beträffande inrättande av nybörjaravdelningar borde upphävas.
Departementschefen har i detta sammanhang anfört:
Enligt ett år 1941 infört statsbidragsvillkor äger Kungl. Majit meddela
beslut örn indragning av kommunal flickskola, kommunal mellanskola, praktisk
mellanskola och högre folkskola, vilken icke längre finnes fylla ett behov,
Statsutskottets utlåtande Nr 212.
3
som står i skäligt förhållande till de av skolans verksamhet föranledda kostnaderna.
Vid införandet av denna bestämmelse har förutsatts, att Kungl.
Majit skulle äga meddela beslut om förflyttning av lärare vid indragen skola
till annan högre kommunal skola. Enligt gällande avlöningsbestämmelser
äger lärare vid dylik förflyttning erhålla ersättning för flyttningskostnad,
för vilken ersättning statsbidrag utgår med samma procentsats, som gäller
beträffande statsbidrag till lärares avlöning, d. v. s. med 78 procent. Fråga
har emellertid uppkommit, örn icke flyttningsersättningen i dylikt fall bör helt
gäldas av statsmedel. Då förflyttning i fall som här avses sker på grund av
ett statsingripande för vinnade av besparingar, torde, därest riksdagen icke
har något att däremot erinra, ersättning för flyttningskostnad få helt bestridas
av statsmedel. Utgifterna för ändamålet torde trots detta böra belasta
vederbörande statsbidragsanslag.
Departementschefen har vidare berört frågan om dyrtidskompensation
för timlärare. 1940 års urtima riksdag hade, erinrar departementschefen,
beslutit, att timlärararvodena vid statliga och kommunala
läroanstalter, på vilka icke utgick vare sig rörligt tillägg eller annan dyrtidskompensation,
skulle under vissa förutsättningar höjas med i runt tal 9 procent.
Enligt vad som anfördes i en vid nämnda proposition fogad, i propositionen
åberopad promemoria borde förhöjning av timlärararvode medgivas
endast sådana lärare, som hade läraranställningen till huvudsaklig sysselsättning
och förvärvskälla och tillika vore mera fast anknutna till det statliga
eller statsunderstödda undervisningsväsendet.
Departementschefen har erinrat, att chefen för finansdepartementet i propositionen
nr 278 med förslag till folkskolans avlöningsreglemente tillstyrkt
lärarlönesakkunnigas förslag, att timlärararvodena vid folkskoleväsendet
från och med budgetåret 1942/43 skola göras enhetliga. Under hänvisning
härtill har departementschefen i förevarande proposition anfört:
I överensstämmelse med den ståndpunkt som sålunda intagits får jag,
efter samråd med chefen för finansdepartementet, förorda, att timlärararvodena
även för lärarna vid högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken,
folk- och småskoleseminarierna, läroanstalterna för blinda och för dövstumma,
vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte samt de tekniska läroverken
göras enhetliga för samtliga timlärare. Efter samråd med chefen för handelsdepartementet
får jag förorda, att så sker även beträffande timlärarna vid
navigationsskolorna. Samma bör ock förhållandet bliva beträffande timlärarna
vid de högre kommunala skolorna.
Vid anmälan den 6 mars 1942 av frågorna örn anslag för nästa budgetår till
de allmänna läroverken och tekniska läroverk förordade jag (se propositionen
1942: 170 sid. 58 och 72), i anslutning till vad chefen för finansdepartementet
i årets statsverksproposition anfört under rubriken För flera huvudtitlar
gemensamma frågor, en uppräkning av de timlärararvoden, vilka enligt
beslut av 1940 års urtima riksdag höjdes med omkring 9 procent, med
ytterligare omkring 5 procent med lämplig avrundning uppåt. De timlärarersättningar,
som framkomma vid tillämpning av denna grundsats, böra vid
bifall till förslaget örn enhetliga ersättningar bli gällande för samtliga ifrågakommande
timlärare vid nu nämnda läroanstalter. Härigenom uppkommer
4
Statsutskottets utlåtande Nr 81%.
givetvis en viss merbelastning av de anslag för nästa budgetår till ifrågavarande
skolor, beträffande vilka förslag redan framlagts för riksdagen. Någon
omräkning av dessa anslag synes dock icke erforderlig. Härvid förutsätter jag
emellertid, att, därest merbelastningen kommer att föranleda, att av riksdagen
maximerade anslagsposter måste överskridas, Kungl. Majit skall äga medgiva
sådant överskridande. För de högre kommunala skolornas vidkommande
kan den sålunda förordade arvodesregleringen beräknas medföra höjningar
av anslaget till kommunala flickskolor med cirka 45,000 kronor, anslaget till
kommunala mellanskolor med cirka 50,000 kronor, anslaget till praktiska
mellanskolor med cirka 17,000 kronor och anslaget till högre folkskolor med
cirka 19,000 kronor.
I motionerna I: 267 och 11: 388 har anförts:
I proposition nr 154 till 1940 års riksdag förklarade sig departementschefen
utgå ifrån, att tillstånd till upprättande av högre kommunala skolor tills
vidare i allmänhet icke skulle av Kungl. Majit lämnas, dock att ombildning
av yrkesbestämd högre folkskola till praktisk mellanskola borde kunna medgivas,
örn förutsättningarna för en dylik ombildning befunnits särskilt gynnsamma.
Riksdagen förklarade sig kunna i huvudsak ansluta sig till departementschefens
ståndpunkt i detta avseende. Av skäl, som i vissa motioner
anförts, ansåg sig riksdagen likväl böra uttala, att ombildning av allmän högre
folkskola till kommunal mellanskola syntes böra kunna ifrågakomma, då en
dylik högre folkskola fyllde förutsättningarna härför och särskilda förhållanden,
såsom exempelvis långt avstånd till närmaste läroverksort, kunde anföras
till stöd för vidtagandet av ombildningen.
På grund av detta riksdagsuttalande hava vissa högre folkskolor under de
gångna två åren kunnat ombildas till praktisk mellanskola eller kommunal
mellanskola. Däremot har riksdagsuttalandet lagt hinder i vägen för inrättande
av nya högre folkskolor, även då trängande behov härav synts föreligga.
Det är emellertid givet, att nu rådande krisförhållanden icke i längden
böra sätta spärr för en eljest önskvärd och i många fall synnerligen behövlig
utveckling av skolväsendet inom folkrika men på utbildningsmöjligheter vanlottade
områden. Det bör därför beredas möjligheter att inrätta högre folkskola
på sådana orter, som äro i särskilt behov av sådan skola. Sadant behov
kan exempelvis föreligga, då ortens folkmängd är så stor, att en god lärjungerekrytering
till den nya skolan är säkerställd, och da avstandet till närmast
liggande högre skolor är så långt, att avsevärda svårigheter förefinnas för
ortens ungdom att erhålla realskoleutbildning.
I motionen I: 266 har erinrats, att sedan läsåret 1940/41 lärjungemaximum
i realskolornas och de kommunala mellanskolornas högsta klasser vore höjt
från 30 till 35 samt att till följd härav redan befintliga parallellavdelningar
vid flyttning till högsta klassen måste sammanslås, därest lärjungeantalet i
de sammanslagna klasserna icke komme att överstiga 35 (förut 30). Sålunda
hade exempelvis klass 4 av kommunala mellanskolan i Göteborg läsåret
1941 /42 omfattat 6 klassavdelningar mot 8 året förut och 9 året dessförinnan.
Det vore klart, framhålles det, att lärjungarnas arbetsförhållanden och arbetsresultat
bleve i hög grad försämrade genom dessa täta ombyten av bade lärare
och kamrater, särskilt som de stora avdelningarna redan i och för sig ökade
Statsutskottets utlåtande Nr 212.
5
ansträngningarna för lärarna och minskade utbytet för lärarna. Det syntes
av anförda skäl nödvändigt att för de större skolornas del, t. ex. de skolor
som hade minst fem parallellavdelningar, genomföra någon uppmjukning av
nu gällande bestämmelser. Det kunde ske efter följande linjer: Då antalet
parallellavdelningar i näst högsta klassen vid en skola uppginge till minst
fem, borde medgivas, att redan förut befintliga parallellavdelningar i högsta
realskoleklassen skulle få bibehållas under förutsättning att minst 30 lärjungar
komme på varje avdelning inom klassen, innan ny avdelning upprättades
inom densamma.
I samma motion erinras även om att vid Göteborgs kommunala mellanskola
från och med läsåret 1939/40 införts engelsk försökslinje. Härom anföres i
motionen:
Denna har nu hunnit upp till tredje klassen och omfattar fem avdelningar
i vardera klasserna 1 och 2 samt fyra avdelningar i klass 3. Redan innevarande
läsår vållade engelska linjen svårigheter i klass 3 på grund av sammanslagning
av avdelningar. Vid övergången till klass 4 nästa läsår komma dessa
svårigheter att ytterligare ökas. Det kan bli nödvändigt att sammanföra eleverna
till samklasser. Det måste dock anses mindre lämpligt att på detta
åldersstadium till samläsning sammanföra i en avslutningskläss gossar och
flickor, som förut under hela sin skoltid undervisats var för sig. Slutligen blir
försöket med engelskan som begynnelsespråk genom dessa sammanslagningar
och lärarbyten väsentligen spolierat. Försöket synes dock så pass värdefullt,
att det bör genomföras på ett pedagogiskt försvarligt sätt.
Där av Kungl. Maj:t försöksundervisning i engelska föreskrivits, borde
genom särskilda bestämmelser möjligheter beredas för denna försöksundervisnings
genomförande. Detta skulle i detta fall innebära, att sammanslagning
av tysk och engelsk linje icke skulle vara erforderlig, eller ock att sammanslagen
''avdelning måtte delas för att bereda särskild undervisning i tyska och
engelska för vardera gruppen.
I båda fallen, framhåller motionären, kunde skolöverstyrelsen medgivas
rätt att träffa avgörande efter framställning från vederbörande skola. Detta
torde blott behöva ifrågakomma för ett litet antal skolor, därav knappast
några allmänna läroverk, och skulle icke behöva röra sig om mer än en eller
annan avdelning. En uppmjukning av bestämmelserna i ifrågavarande avseende
skulle dock vara för vederbörande skolor av stort pedagogiskt värde, då
därefter sammanslagning av klasser knappast skulle behöva ske under två
på varandra följande år.
I motionen II: 391 erinras, att 1940 års riksdag (skrivelsen nr 264) i samband
med sitt beslut örn genomförande av besparingsåtgärder vid de kommunala
flickskolorna med anledning av i ämnet väckta motioner uttalat sig
för vidtagande av särskilda åtgärder för beredande av fortsatt anställning
inom undervisningsväsendet åt lärarinnor, vilka under minst 5 år varit anställda
som ämneslärarinnor vid till kommunala flickskolor ombildade statsunderstödda
enskilda flickskolor. Kungl. Majit hade utfärdat bestämmelser
i enlighet med riksdagens uttalande. I motionen har vidare anförts:
6
Statsutskottets utlåtande Nr 212.
Utskottet.
Det synes rättvist, att denna alltjämt gällande undantagsbestämmelse
för en grupp lärare vid de högre kommunala skolorna utvidgas att även
gälla en annan liten grupp e. o. lärare vid kommunala flickskolor och kommunala
mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor, vilka
på grund av statliga restriktioner nu löpa risk att förlora sina tjänster. I
annat fall kan det egendomliga inträffa att en lärare med 5 tjänsteår i privat
statsunderstödd flickskola garanteras mot uppsägning skyddad e. o. befattning
i kommunal flickskola, medan en i kommunal mellanskola anställd
e. o. ämneslärare med 30 tjänsteterminer, därav 14 i den kommunala mellanskolan,
där hon är anställd, mister sin tjänst.
De skärpta bestämmelserna rörande uppdelning av klass i parallellavdelningar
ha redan berövat många e. o. ämneslärare deras tjänster. Av de
135 e. o. ämneslärartjänster, som år 1939 (i några fall senare) tilldelades
skolorna, ha 25 (därav 13 vid kommunala flickskolor, 12 vid kommunala
mellanskolor) måst vakanssättas utan vikarie. För närvarande riskera 15
e. o. ämneslärare, därav 9 med minst 5 tjänsteår vid den skola, där de äro
anställda, att mista sina tjänster. Vid praktiska mellanskolor och högre
folkskolor, vilka äro underkastade samma restriktionsåtgärder, komme det
enligt skolöverstyrelsens beräkningar endast på sin höjd att bli fråga örn ett
fåtal e. o. ämneslärare med flerårig anställning, som löpa risk att förlora
sina tjänster.
Sveriges flick- och samskolors lärarinneförbund har med anledning av
dessa skärpta bestämmelser ingått till skolöverstyrelsen med hemställan att
överstyrelsen ville vidtaga åtgärder för utredning av provisoriska bestämmelser
av sådan innebörd, att uppdelning av årsklass i parallellavdelningar
må vidtagas, även örn villkoren för dylik uppdelning icke uppfyllas, därest
indragning av parallellavdelning skulle föranleda uppsägning av en vid
skolan anställd e. o. ämneslärare, som under minst 5 år varit anställd vid
densamma.
Skolöverstyrelsen har, enligt vad i motionen upplyses, för sin del ansett
lärarinneförbundets framställning synnerligen behjärtansvärd och hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1942 års riksdag att lämna sitt bifall
till att bestämmelser i åsyftad riktning utfärdas. I den föreliggande propositionen
hade denna fråga emellertid ej upptagits.
Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag, att de för högre
kommunala skolor gällande provisoriska löne- och statsbidragsbestämmelserna
skola äga fortsatt giltighet även för budgetåret 1942/43. Utskottet
har icke heller funnit anledning till erinran mot departementschefens förslag
rörande omreglering av timlärararvodena vid det statliga och högre kommunala
skolväsendet eller beträffande ersättning i vissa fall för flyttningskostnad.
Departementschefen har förutsatt, att nu gällande besparingsbestämmelser
för de högre kommunala läroanstalterna skola erhålla giltighet även
för nästa budgetår, dock att den nuvarande spärren beträffande inrättande
av nybörjaravdelningar borde upphävas. Beträffande sistnämnda fråga får
utskottet erinra, att innevarande års riksdag för de allmänna läroverkens
Statsutskottets utlåtande Nr 1212.
7
vidkommande begränsat antalet ny börj aravdelningar till högst 535, d. v. s.
i stort sett samma antal sådana avdelningar, som upprätthöllos under läsåret
1939/40. Med hänsyn härtill får utskottet — i anslutning till nu gällande
bestämmelser i ämnet — förorda, att ny börj aravdelningarnas antal
inom envar av de vid det högre kommunala skolväsendet förekommande
skolformerna ej må överstiga antalet sådana avdelningar under läsåret
1939/40, där ej annat föranledes av att skolor nyinrättats eller befinna sig
under upprättande, eller eljest synnerliga skäl föreligga. I sistnämnda fall
torde dock ökningen böra begränsas till sammanlagt högst fem avdelningar.
I övrigt biträder utskottet departementschefens ifrågavarande förslag.
I motionerna I: 267 och II: 388 har yrkats, att riksdagen måtte uttala,
att inrättande av ny högre folkskola bör kunna ifrågakomma i sådana fall,
då särskilt starka skäl härför föreligga. Utskottet får med anledning härav
framhålla, att det i motionerna omnämnda uttalandet av 1940 års lagtima
riksdag enligt utskottets uppfattning icke torde utgöra hinder mot upprättande
av nya högre kommunala skolor i fall, då mycket starka skäl förebragts
härför. Med vad sålunda anförts torde ifrågavarande motioner få
anses besvarade.
I motionen I: 266 har framställts ett yrkande av innebörd, att riksdagen
skulle uttala sig för en uppmjukning av den år 1940 genomförda skärpningen
av bestämmelserna angående sammanslagning av parallellavdelningar
vid nedgång i lärjungeantalet. En sådan uppmjukning vore enligt
vad i motionen framhålles påkallad framför allt inom skolor med särskilt
stort antal parallellavdelningar samt vid läroanstalter, där försök påginge
med engelska som begynnelsespråk. I dessa fall vore nämligen de olägenheter,
som en sammanslagning av klasser medförde, särskilt framträdande.
Motionären har ifrågasatt, att medgivande skulle lämnas till bibehållande
av parallellavdelningarna i högsta klassen vid skolor med minst fem parallella
linjer.
Utskottet finner uppenbara pedagogiska skäl tala för att resultatet av
de vid vissa läroanstalter pågående försöken med engelska som begynnelsespråk
icke bör äventyras genom ett alltför rigoröst tillämpande av reglerna
om sammanslagning av parallella klasser. Kungl. Majit torde därför böra
äga befogenhet att örn så befinnes påkallat, efter prövning i varje särskilt
fall vid läroanstalter, där försök av nyssnämnda slag pågå, medgiva en uppmjukning
av ifrågavarande bestämmelser.
Vad motionärens förslag i övrigt beträffar är utskottet icke berett att
utan närmare utredning i ämnet biträda detsamma. Andra utvägar än de
av motionären antydda torde nämligen även kunna ifrågasättas för eliminerande
av de genom nuvarande regler för klassammanslagningar uppkomna
olägenheterna. I sådant avseende torde förslagsvis den vägen kunna
beträdas, att redan förefintliga parallellavdelningar finge bibehållas vid
8
Statsutskottets utlåtande Nr SIS.
flyttning till näst högsta klassen, trots att elevantalets nedgång i och för
sig skulle motivera en sammanslagning. Genom en sådan åtgärd skulle man
i stort sett uppnå syftet att förhindra att vissa lärjungar i större realskolor
och därmed jämförliga läroanstalter till följd av klassammanslagningar nödgas
byta klass två år i rad, samtidigt som en dylik uppmjukning ur statsfinansiell
synpunkt icke torde medföra så vittgående konsekvenser som
ett realiserande av motionärens förslag. Utskottet förutsätter att förevarande
spörsmål utredes genom Kungl. Maj:ts försorg, och att förslag i
ämnet kan vara att emotse till 1943 års riksdag. Med vad sålunda anförts
torde motionen I: 266 få anses besvarad.
I motionen II: 391 har påtalats de ogynnsamma verkningarna för vissa
extra ordinarie lärare, som blivit en följd av de skärpta bestämmelserna
om sammanslagning av parallellavdelningar, varigenom dylika lärare även
med relativt lång tjänstgöringstid löpa risk att mista sina anställningar vid
den skola där tjänstgöringen nu är förlagd. I motionen har vidare érinrats
om en hos Kungl. Majit gjord framställning av samma innebörd som det i
motionen gjorda yrkandet. Enligt vad utskottet inhämtat har Kungl. Majit
genom beslut den 22 maj 1942 funnit nämnda framställning icke föranleda
någon Kungl. Majits åtgärd. Kungl. Majit torde därvid hava beaktat vad
statskontoret i sitt i ärendet avgivna utlåtande anfört. Statskontoret har i
nämnda utlåtande erinrat, att enligt gällande bestämmelser utginge statsbidrag
till avlöning åt lärare vid högre kommunala skolor endast om och i
den mån lärarna befunnes erforderliga för skolans verksamhet; skulle
någon ordinarie eller extra ordinarie befattning bliva obehövlig, t. ex. genom
nedläggande av parallellavdelning, skulle statsbidrag för lärarens avlönande
icke vidare utgå. Av under sommaren 1939 gjorda framställningar angående
inrättande av lärartjänster vid ifrågavarande skolor hade — erinrar statskontoret
— framgått, att vid icke så få skolor behovet av lärarkrafter avsetts
skola tillgodoses genom anställande enbart av ordinarie och extra
ordinarie befattningshavare, vilket givetvis måst innebära bestämda risker
för kommunerna. Under intryck härav hade Kungl. Majit också funnit anledning
att i brev den 21 juli 1939 särskilt erinra örn gällande grunder för
.statsbidrag. Trots detta och oaktat de redan då osäkra förhållandena hade
tydligen skoldistrikten inrättat extra ordinarie befattningar i större utsträckning,
än som kunde anses välbetänkt. Statskontoret har vidare framhållit,
att det i motionen åberopade medgivandet av 1940 års riksdag uttryckligen
begränsats till att avse fall, då statsunderstödda flickskolor kommunaliserats
och svårigheter därigenom uppstått att bereda fortsatt anställning
åt vissa lärarinnor. Under sådana omständigheter och då en utvidgad
tillämpning av dispensbestämmelserna vid de högre kommunala skolorna
kunde befaras medföra konsekvenser även vid övriga skolformer, syntes
enligt statskontorets mening avgörande betänkligheter möta mot ett bifall
till den gjorda framställningen.
Statsutskottets utlåtande Nr 212.
9
De skäl, som av statskontoret anförts mot ett bifall till nämnda framställning,
synas utskottet bärande. Utskottet anser sig därför icke kunna
biträda det i motionen II: 391 gjorda yrkandet.
Utskottet tillstyrker att anslagen till ifrågavarande kommunala läroanstalter
för budgetåret 1942/43 uppföras med av Kungl. Maj:t föreslagna
belopp.
II. Ersättning i vissa fall åt ledare av värntj
änstutbildning.
Enligt meddelade bestämmelser utgår icke ersättning åt vederbörande
skolas egna lärare, därest de tjänstgöra som ledare eller instruktörer vid
utbildning i värntjänst.
Skolöverstyrelsen har emellertid hemställt, att bestämmelser måtte utfärdas
örn ersättning åt lärare vid tekniskt läroverk, vilken icke har full
tjänstgöring och vilken förordnas som ledare eller instruktör vid värntjänstutbildning
samt att föreskrifter måtte meddelas angående bestridande av
resekostnader för ledare eller instruktör vid värntjänstövningar. Vid de
tekniska läroverken funnes inga gymnastiklärare med full tjänstgöring
utan endast lärare med en tjänstgöring av 3—18 veckotimmar. Vid värntjänstutbildningen
måste emellertid gymnastiklärarna tjänstgöra upp till
42 veckotimmar utan ersättning för det ökade timantalet.
Departementschefen har i enlighet med förslag av allmänna lönenämnden
och statskontoret förutsatt, att det skall få ankomma på Kungl. Majit
att, efter prövning i varje särskilt fall, medgiva lärare ersättning för arbete
med ledande av värntjänstövningar eller därav föranledda kostnader, då en
tillämpning av gällande ersättningsregler skulle framstå såsom uppenbart
obillig. Ersättning syntes icke böra utgå med högre belopp än som högst
utginge till ledare eller instruktör, vilken icke vore lärare eller kommenderad
militär befattningshavare, och borde utgå ur det anslag, varur lönekostnaderna
för läraren bestredes.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
i förevarande avseende anfört.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majlis förslag
och med avslag å motionen II: 391,
1. besluta, att för budgetåret 1941/42 gällande grunder
för avlöning åt lärare vid kommunala flickskolor, kommunala
mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folk
Dihang
till riksdagens protokoll 19i3. 6 sami. Nr 212.
Utskottet.
2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 21%.
skolor samt för statsbidrag till sådana skolor skola äga tilllämpning
jämväl för budgetåret 1942/43;
2. medgiva, att för budgetåret 1941/42 gällande grunder
för provisorisk avloningsförstärkning och provisoriskt dyrortstillägg
åt vissa lärare vid kommunala flickskolor, kommunala
mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre
folkskolor skola äga tillämpning jämväl för budgetåret
1942/43;
3. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor
för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag av
4.700.000 kronor;
4. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor
för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av 3,930,000 kronor;
5. till Kommunala läroverk: Bidrag till praktiska mellanskolor
för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag av
2.275.000 kronor;
6. till Understöd till högre folkskolor för budgetåret
1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 1,120,000 kronor;
B. att motionerna I: 266 samt I: 267 och II: 388 må anses
besvarade med vad utskottet i det föregående anfört.
Stockholm den 18 juni 1942.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Bernhard, Nilsson,
Sven Larsson, Heiding, Karl Magnusson, Bäcklund, Carlström, Gustaf Karlsson, Gustaf hvar Anderson,
Persson i Skabersjö och Emil Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Eriksson i Stockholm,
Andersson i Prästbol, Ward, Persson i Tidaholm, Andersson t Södergård, Mårtensson, Åqvist, Lundberg
i Hälsingborg, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta.
Stockholm 1942. Ivar Haggströms Boktryckeri A. B.
422470
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:455 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till högre kommunala skolor m. m. jämte i ämnet väckta m s. 1 i texten