Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1942-06-18 · 33 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:213, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

1

Nr 213.

Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1942 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering

för lärarpersonalen vid folkhögskolor m. m.

jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkterna

168 och 231) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition

i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret

1942/43 dels till Folkhögskolor: Understöd ett förslagsanslag av 1 600 000

kronor, dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-

m. fl. anstalter ett förslagsanslag av 1 300 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 274, under åberopande av

hilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 8 maj

1942, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen angivna grunder för avlöning åt

lärare vid folkhögskolor samt för statsbidrag till sådana skolor;

dels till Folkhögskolor: Understöd för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag

av 1 900 000 kronor;

dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-

m. fl. anstalter för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag av

1 050 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr B. Ohlin (I: 126) och den andra inom andra kammaren av herrar

W. Svensson och O. Malmborg (11:209), vari hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning angående mindre

utbildningslån till medellös ungdom, som önskar genomgå kommunal eller

enskild anstalt för yrkesundervisning eller folkhögskola;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr R. Wagnsson m. fl. (I: 254) och den andra inom andra kammaren av

fröken Ebon Andersson m. fl. (11:360), vari hemställts, att riksdagen med

anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 274 måtte besluta,

att begynnelselönen för e. o. och vikarierande ämneslärare vid folkhögskolorna

bestämmes till, i vad det gäller huvudkurs med 21 veckors lästid,

3 234 kronor med rörligt tillägg och kristillägg samt, i vad det gäller huvudBihang

till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 213. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 213.

kurs med minst 24 veckors lästid, 3 696 kronor med rörligt tillägg och kristihägg;
att

för Övningslärare i slöjd och hushållsgöromål, vilka enligt folkhögskolstadgan

kunna tillerkännas fast anställning med reglerad lön och pensionsrätt,

lön, skall utgå med 3 kronor 60 öre per timme samt att å denna

lön såväl rörligt tillägg som kristillägg skall utgå samt att för Övningslärare

i slöjd och hushållsgöromål med mindre tjänstgöring lönen skall fastställas

till 4 kronor 60 öre per undervisningstimme;

att staten beträffande såväl rörligt tillägg som kristillägg skall bestrida

hela kostnaden för dessa tillägg och att härför ett belopp av 180 000 kronor

utöver av Kungl. Maj:t föreslagna belopp skall utgå å anslaget till Folkhögskolor:

Understöd; samt

att beträffande parallellanslag till folkhögskola rätt måtte stadgas för

Kungl. Majit att, då särskilda skäl föreligga, bevilja folkhögskola för huvudkurs

utöver föreslagna fyra parallellanslag ytterligare två parallellanslag;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr A. Holstenson m. fl. (1:256) och den andra inom andra kammaren

av herr C. P. Olsson m. fl. (11:361), vari hemställts, att riksdagen måtte

besluta att staten skall betala hela kostnaden för rörligt tillägg och kristillägg

till de lärare vilkas löner regleras genom i Kungl. Maj:ts proposition nr 274

angivna förslag, samt att riksdagen måtte anvisa för detta ändamål behövligt

belopp;

dels ock en inom andra kammaren av fröken Kerstin Hesselgren väckt

motion (II: 373), vari hemställts, att till stadgandet örn undervisningsskyldigheten

i löneregleringsförslaget fogas följande klausul:

»dock bör, då särskilda omständigheter föreligga, som göra undervisningen

mera betungande, och efter prövning av kungl, skolöverstyrelsen

dispens kunna beviljas i den utsträckning skolöverstyrelsen finner skäligt».

Beträffande de skäl, som motionärerna till stöd för sina yrkanden anfört,

får utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas här nedan, hänvisa till

motionerna 1:126, 1:254, 11:361 och 11:373.

I. Inledning.

Frågan örn en lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolorna, vilken

länge stått på dagordningen, aktualiserades genom den lönereglering

för lärare vid statsläroverken, som genomfördes vid 1937 års riksdag. Sålunda

anbefallde Kungl. Majit den 17 december 1937 skolöverstyrelsen att

verkställa utredning och inkomma med på utredningen grundat förslag till

de ändringar med avseende pa lärarnas vid folkhögskolorna löneförhållanden,

som kunde anses påkallade i anledning av 1937 års beslut om lönereglering

för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter.

Med skrivelse den 21 september 1938 överlämnade skolöverstyrelsen ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

3

redning och förslag i ämnet. Förslaget befanns emellertid tarva ytterligare

beredning och föranledde icke någon framställning till riksdagen.

I samband med anslagsäskandena för budgetåret 1940/41 hemställde skolöverstyrelsen,

att i avbidan på en slutlig lönereglering för lärarpersonalen

vid folkhögskolorna provisoriska anordningar måtte vidtagas för åstadkommande

av en förbättrad löneställning för extra ordinarie och vikarierande

ämneslärare genom beredande åt dem av ett ålderstillägg å 500 kronor

efter 5 års full tjänstgöring. Vid anmälan i 1940 års åttonde huvudtitel av

detta förslag förklarade departementschefen att, då han med hänsyn lill det

statsfinansiella läget icke ifrågasatte bifall till överstyrelsens förslag, det vöre

i fullt medvetande av att en lösning av frågan icke kunde för någon längre

tid uppskjutas.

Vid 1941 års riksdag väcktes motioner (1:90 och II: 120) örn höjning av

den provisoriska avlöningsförbättringen för extra ordinarie och vikarierande

ämneslärare vid folkhögskolorna. Riksdagen, som icke biföll motionerna,

gjorde emellertid följande uttalande:

Riksdagen delade den av departementschefen förra året uttalade uppfattningen,

att en lönereglering på ifrågavarande område inom närmaste tiden

måste komma till stånd. Folkhögskolans lärare befunne sig i ett i förhållande

lill andra lärargrupper missgynnat löneläge och detta förhållande kunde

givetvis komma att oförmånligt påverka dessa läroanstalters fortsatta verksamhet.

Riksdagen holle för sannolikt, att trots det rådande statsfinansiella

läget och den skärpning av detsamma, varmed man troligen måste räkna,

en skälig lönereglering borde kunna åvägabringas för folkhögskolornas del

i samband med vidtagande av besparingar beträffande andra ändamål. Riksdagen

utginge ifrån att Kungl. Majit till närmare omprövning upptoge denna

fråga.

Med anledning av vad 1941 års riksdag anfört och under erinran om ovannämnda,

den 21 september 1938 avgivna förslag angående lönereglering för

ifrågavarande lärare anbefallde Kungl. Majit den IG maj 1941 skolöverstyrelsen

att, med beaktande av vad i yttrandena över 1938 års löneregleringsförslag

samt av riksdagen i ämnet anförts utarbeta och till Kungl. Majit inkomma

med nytt förslag i ämnet, lämpat efter de vid folkhögskolor rådande

arbetsförhållandena och så avvägt, att det kunde genomföras i nuvarande

statsfinansiella läge.

Med skrivelse den 20 januari 1942 har skolöverstyrelsen överlämnat förnyad

utredning med förslag till löne- och pensionsreglering för ifrågavarande

lärarpersonal. Häröver lia yttranden avgivits av statskontoret, allmänna

lönenämnden, statens pensionsanstalt, styrelsen för svenska landstingsförbundet

och styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening.

I det följande beröras föreliggande förslag såvitt angår den ifrågasatta

lönereglci ingen och därmed sammanhängande anslagslrågor. överstyrelsens

förslag i vad avser pensionsreglering torde komma att i annat sammanhang

behandlas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

II. Förslag till lönereglering.

A. Folkhögskolornas organisation m. m.

Olika kurser vid folkhögskola. Enligt stadgan den 31 december

1919 (nr 866) för statsunderstödda folkhögskolor må folkhögskola,

allt efter förhållandena, kunna för varje arbetsår omfatta

antingen en huvudkurs om minst 24 veckor för manliga, kvinnliga eller

både manliga och kvinnliga elever; är huvudkursen avsedd för manliga elever,

kan till densamma anslutas en kvinnlig kurs;

eller en huvudkurs örn minst 21 veckor och en fristående kvinnlig kurs

örn minst 13 eller, örn undervisning i hushållsgöromål ingår i densamma,

16 veckor.

Till såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs kan anslutas en andra

årskurs.

Eleverna inom viss kurs må, i den mån deras olika förkunskaper eller

antal göra det nödvändigt, vid undervisningen kunna uppdelas på parallellavdelningar.

Undervisningsskyldighet. Enligt folkhögskolestadgan är lärare

vid folkhögskola pliktig att ställa sig till efterrättelse de i skolans reglemente

givna bestämmelserna angående undervisningsskyldighet eller annan tjänstgöring.

Enligt skolöverstyrelsens uppgift tillämpas en undervisningsskyldighet

av 24—28 veckotimmar.

B. Nuvarande avlöningsförhållanden samt tidigare lönereglerings
förslag.

Beträffande vad i dessa avseenden i statsrådsprotokollet anförts torde

utskottet få hänvisa till nämnda protokoll, sid. 4—12.

C. Skolöverstyrelsens nu föreliggande förslag.

Allmänna synpunkter.

Skolöverstyrelsen framhåller inledningsvis, att då överstyrelsen nu åter

hade att taga ställning till frågan örn löneförhållandena för lärarpersonalen

vid folkhögskolorna, överstyrelsen icke kunde underlåta att — liksom

tidigare — giva uttryck åt den uppfattningen, att det lämpligaste sättet att

genomföra en lönereglering för folkhögskolornas lärare skulle vara att inordna

även dessa lärare under det för den statliga lärarpersonalen gällande

lönesystemet. Det vore visserligen obestridligt, att folkhögskolorna intoge en

särställning i pedagogiskt och organisatoriskt hänseende samt att det med

hänsyn härtill och till de för folkhögskollärarna gällande arbetsförhållandena

kunde vara förenat med svårigheter att på dem tillämpa de nyreglc
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

5

rade verkens avlöningssystem. Enligt överstyrelsens åsikt borde dessa svårigheter

dock icke behöva tillmätas avgörande betydelse, när det såsom här

vore fallet gällde alt avveckla ett delvis föråldrat lönesystem och att söka

ernå en i och för sig önskvärd enhetlighet i avlöningshänseende på undervisningsväsendets

område. Ur nu angivna synpunkter hade det enligt överstyrelsens

förmenande varit till fördel, om överstyrelsens senaste löneregleringsförslag

kunnat realiseras. Med hänsyn till de erinringar, som rests mot

ett inordnande av folkhögskollärarna under det statliga lönesystemet, och

då det synts angeläget, att dessa lärares lönefråga utan ytterligare uppskov

bragles till avgörande, hade överstyrelsen emellertid funnit sig böra för närvarande

frånfalla tanken på en reglering av löneförhållandena efter de riktlinjer

överstyrelsen tidigare uppdragit. Det förslag till lönereglering, som i

det följande framlades, hade följaktligen uppgjorts med utgångspunkt från

ett bibehållande av det nuvarande lönesystemet, med beaktande därvid av de

mest framträdande kraven på förbättringar av personalens lönevillkor, överstyrelsen

fumte sig emellertid mot bakgrunden av den principiella inställningen

till folkhögskolläramas lönefråga, som överstyrelsen tidigare hävdat

och alltjämt vidhölle, böra uttala den förhoppningen, att därest en lönereglering

enligt de i det följande skissserade linjerna komme till stånd, densamma

icke skulle uppfattas som en definitiv lösning av dessa lärares lönefråga

i den meningen, att tanken på en omläggning av löneförhållandena

för ifrågavarande personal efter förebild av det för statens nyreglerade verk

gällande lönesystemet därigenom skulle för obestämd tid undanskjutas.

Beträffande de grundläggande principerna för den förordade löneregleringen

har överstyrelsen anfört:

I fråga örn dyrortsdifferentiering av lönerna hade

överstyrelsen icke ansett sig böra framlägga förslag av sådan innebörd. Beträffande

likalönsprincip föresloge överstyrelsen, att lönerna skulle

bestämmas till enhetliga belopp för såväl manliga som kvinnliga lärare. Vid

övervägande av frågan örn lönens anpassning efter arbetsårets

längd hade överstyrelsen stannat vid att förorda, att för lärare,

som vore anställd vid endast huvudkurs, lönen skulle bestämmas med utgångspunkt

från en minimilästid örn 21 veckor och alt läraren intill en viss

övre gräns skulle beredas ekonomisk kompensation för överskjutande lästid

i direkt proportion till avvikelsen från minimilästiden. Beträffande lönebeloppens

avvägning hade överstyrelsen vid övervägande av olika

till buds stående utvägar trott sig finna en rimlig avvägning genom att i

princip anknyta löneregleringen till den levnadskostnadsnivå, till vilken de

senaste statliga löneregleringarna hänfört sig. I enlighet härmed hade i de

fasta lönerna inräknats så stor del av nu utgående dyrtidstillägg att det

å de nya lönebeloppen utgående tillägget kunnat anpassas efter reglerna för

det .statliga rörliga tillägget. I de fasta grundlönerna hade vidare inarbetats

beloppen av den nu utgående provisoriska avlöningsförbättringen. De sålunda

framräknade beloppen hade härefter underkastats vissa jämkningar.

Statskontoret har i princip icke haft något att erinra mot att förslaget lades

till grund för en lönereglering.

De av överstyrelsen angivna riktlinjerna för löneregleringen föranledde

emellertid principiella erinringar från statskontorets sida i vad anginge för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

slaget om särskilda lönebelopp för fast anställda ämneslärare med 21 och 24

veckors minimitjänstgöring.

Allmänna lönenämnden har icke riktat någon erinran mot de av överstyrelserna

angivna allmänna riktlinjerna för ifrågavarande lönereglering.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har förklarat sig, i det läge förevarande

fråga för närvarande befunne sig, intet ha att erinra mot att löneregleringen

baserades på nuvarande grunder. Den borde dock icke betraktas

såsom definitiv.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har bland annat understrukit

skolöverstyrelsens förhoppning, att den föreslagna löneregleringen

icke skulle uppfattas som en definitiv lösning av folkhögskollärarnas

lönefråga.

Departementschefen har anfört:

Såsom inledningsvis erinrats, har frågan örn lönereglering för folkhögskolornas

lärare sedan länge stått på dagordningen. Denna fråga har erhållit

ökad aktualitet, sedan löneregleringar under de senaste åren genomförts

för lärarpersonalen vid flertalet övriga statliga och statsunderstödda

undervisningsanstalter. Särskilt trängande har behovet av en förbättrad

löneställning för den icke-ordinarie ämneslärarpersonalen ansetts vara. Att

en lönereglering hittills icke kommit till stånd, torde främst ha sin grund i

— förutom det statsfinansiella läget under de senaste åren — att de förslag

i ämnet, som framlagts, baserats på försök att inordna folkhögskolans lärarpersonal

i det för civilförvaltningen i allmänhet tillämpade lönesystemet.

Dessa försök ha icke kunnat fullföljas, huvudsakligen till följd av folkhögskolans

särpräglade organisatoriska och pedagogiska struktur. Det förslag

i denna riktning, som år 1938 framlades av skolöverstyrelsen, mötte sålunda

starka gensagor från undervisningsväsendets lönenämnds och statskontorets

sida och har icke heller ansetts böra föranleda någon framställning till riksdagen.

Det av skolöverstyrelsen nu framlagda förslaget bygger på det för folkhögskolan

för närvarande gällande lönesystemet och söker inom ramen för

detta tillgodose de mest framträdande kraven på förbättringar i olika avseenden.

I likhet med statskontoret och allmänna lönenämnden har jag

funnit mig kunna förorda, att det föreliggande förslaget lägges till grund

för en lönereglering. Såsom skolöverstyrelsen framhållit hade det visserligen

varit önskvärt, örn en närmare anpassning till för undervisningsväsendet

i allmänhet gällande lönebestämmelser kunnat ske, men då det nu förordade

förslaget lämpats efter de vid folkhögskolorna rådande förhållandena,

torde detsamma åtminstone för närvarande böra godtagas.

De allmänna riktlinjer, som skolöverstyrelsen uppdragit för sitt förslag

till lönereglering, föranleda icke någon erinran från min sida. Jag anser mig

sålunda icke böra ifrågasätta genomförande av en lönedifferentiering efter

dyrort. Jag tillstyrker vidare införande av enhetliga lönebelopp för manliga

och kvinnliga lärare liksom ock, att löneregleringen i princip anknytes till

1935 års levnadskoslnadsnivå. till vilken de senaste statliga löneregleringarna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

7

hänfört sig. Detta innebär, att i de fasta lönebeloppen inräknas så stor del

av nu utgående dyrtidstillägg, att det å de nya lönebeloppen utgående till - lägget kan anpassas efter reglerna för det statliga rörliga tillägget. En av

de principiellt sett viktigaste följderna härav blir att, i motsats till vad nu är

förhållandet, lärarna garanteras full kompensation enligt vedertagna grunder

för den levnadskostnadsstegring som ägt rum till och med år 1935. Såsom

förut erinrats utgår nämligen för närvarande statligt dyrtidstillägg endast

å halva grundlönebeloppen, ehuru vederbörande huvudmän i allmänhet svarat

för utfyllnad av dyrtidstillägget. Skolöverstyrelsen har även förutsatt,

att lärarna skola garanteras rörligt tillägg och givetvis även kristillägg i

enlighet med för statstjänstemän gällande grunder. Jag har för egen del icke

funnit anledning till erinran häremot. En annan fråga är, huruvida kostnaderna

för det rörliga tillägget och kristillägget böra helt eller endast delvis

åvila statsverket; till detta spörsmål återkommer jag i det följande vid behandlingen

av statsbidragsfrågan.

Skolöverstyrelsens förslag innebär även anpassning av lönerna för vissa

fast anställda ämneslärare efter antalet läsveckor. Minimiantalet läsveckor

vid huvudkurs är för närvarande för olika fall antingen 21 eller 24. Ämneslärare

kunna fast anställas vid båda dessa slag av kurser, men minimilönen

är för håda fallen fastställd vid lika belopp. Delta har, såsom skolöverstyrelsen

framhållit, ansetts vara en av de allvarligaste bristerna i det nuvarande

lönesystemet, och överstyrelsen har sökt råda bot härför genom att

föreslå en viss grundlön för fast anställning vid 21-veckorskurs med rätt

för lärare med fast anställning vid kurser om högst 24 veckor att åtnjuta

lönetillägg i proportion till den längre lästiden. Motsvarande system föreslås

för extra ordinarie och vikarierande lärare. Statskontoret har — utan

att rikta erinran mot principen lön efter lästid i och för sig — likväl avstyrkt,

att olika lönebelopp skulle utgå för fast anställda ämneslärare med

21 och 24 veckors lästid, i det ämbetsverket förordat, att kategorien fast

anställda lärare med endast 21 veckors lästid skulle avskaffas och ersättas

med extra ordinarie lärare. För egen del vill jag icke bestrida, att en anordning

som den av statskontoret förordade skulle kunna genomföras utan

svårare olägenheter i organisatoriskt hänseende. Då emellertid båda dessa

kategorier fast anställda lärare för närvarande må förekomma och olika lön

vid 21 och 24 veckors lästid i allt fall icke torde kunna undvikas, när det

gäller extra ordinarie lärare, finner jag icke tillräcklig anledning föreligga

att frångå skolöverstyrelsens förslag på denna punkt.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag funnit, alt den nu ifrågasatta

löneregleringen bör förknippas med en reglering av undervisningsskyldigheten

genom införande i vederbörande författning av en allmän bestämmelse

örn folkhögskollärarnas undervisningsskyldighet för vecka, innebärande

bland annat en minimiundervisningsskyldighet av 24 veckotimmar.

Föreståndare och fast anställda ämneslärare.

Nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna löner för föreståndare och

fast anställda ämneslärare framgå av efterföljande tabell I.

Till stöd för sitt förslag har överstyrelsen bland annat anfört:

överstyrelsen hade utgått från att — även örn behovet av förbättrade

löneförmåner gjorde sig starkast gällande beträffande de icke fast anställda

lärarna — jämväl föreståndarna och de fast anställda ämneslärarna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell I.

Jämförelse mellan nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna löner till föreståndare och fast anställda lärare.

Skoltyp

Bef.-havare

N u v a

rande lön

Föres

lagen lön

Begynnelselön

Slutlön

Begynnelselön

Slutlön

Huvudkurs +

Föreståndare

5 400

5 400

7 560

7 560

frist, kurs

44 % dyrt.-tiilägg 2 376

1 000 (2 ålders-

15 % rörl. tillägg 1 134

1 440 (3 ålders-

prov. avl.-iörbättr. 600

6 400 t,lla6S)

8 694

9000 Ä)

8 376

44 % dyrt.-tiilägg 2 808

15 % rörl. tillägg 1 350 a ö ;

prov. avl.-förbättr. 600

10 350

9 808

Huvudkurs

»

4 600

4 600

6 420

6 420

44 % dyrt.-tiilägg 2 016

1 000 (2 ålders-

15 % » * 963

1 440 (3 d:o

prov. avl.-förbättr. 500

5 600 tlllagg^

7 383

7 860 d:o)

7 116

44 % dyrt.-tiilägg 2 460

15 % » * 1 179

prov. avl.-förbättr. 500

9 039

Huvudkurs +

Fast anst.

8 560

frist, kurs

ämneslär:e

3 700

3 700

5 280

5 280

44 % dyrt.-tiilägg 1 620

1 500 (3 ålders-

15 % » . 792

1 920 (4 d:o

prov. avl.-förbättr. 500

5 200 tll,ägg)

6 072

7 200 d:o)

5 820

44 % dyrt.-tiilägg 2 280

15 % * * 1 080

prov. avl.-förbättr. 500

8 280

7 980

Huvudkurs

D:o

3 000

3 000

4 200

4 200

(21 veckor)

44 % dyrt.-tiilägg 1 320

1 500 (3 ålders-

15 % * » 630

1 920 (4 d:o

prov. avl.-förbättr. 385

4 500 tillä««>

4 830

6 120 d:o)

4 705

44 % dyrt.-tiilägg 1 980

15% * * 918

prov. avl.-förbättr. 385

7 038

6 865

Huvudkurs

D:o

(=21 veckor)

(=21 veckor)

4 200

4 200

(24 veckor)

(3/21 av 4 200) 600

(3/21 av 4 200) 600

4 800

4 800

15 % rörl. tillägg 720

1 920 (4 d:o

5 520

6 720 d:o)

15 % rörl. tillägg 1 008

7 728

Anm. v e reise hänsyn ej tagits.

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

9

borde få komma i åtnjutande av en viss reell löneförbättring. I nu rådande

läge hade överstyrelsen emellertid ansett försiktigheten bjuda, att löneförbättringen

hölles inom tämligen snäva gränser. En viss återhållsamhet härvidlag

torde för övrigt få anses motiverad beträffande de fast anställda lärarna,

enär ju dessa åtnjöte fri bostad jämte bränsle vid sidan av den kontanta

lönen och således för en del av sina avlöningsförmåner i realiteten erhölle

full kompensation för den inträdda levnadskostnadsökningen.

Lönebeloppen för de ämneslärare, vilka anställts för undervisning allenast

vid huvudkurs, hade ansetts böra differentieras med hänsyn till kurstidens

längd på det sätt, att lönen för kurs örn 24 veckors varaktighet med

/2i skulle överstiga den för kurs örn 21 veckors längd utgående avlöningen.

Den nuvarande åtskillnaden i lönehänseende beträffande å ena sidan

föreståndare, som undervisade vid huvudkurs med både manlig och kvinnlig

avdelning, samt å andra sidan föreståndare, som vore anställd vid huvudkurs,

vari allenast manlig eller kvinnlig avdelning inginge, hade icke ansetts

böra upprätthållas. Tjänstgöringsskyldigheten kunde nämligen i båda

fallen anses vara i praktiken densamma. Till utgångspunkt vid löneregleringen

hade överstyrelsen valt lönen för föreståndare vid den förra skoltypen.

Vad ålderstilläggen beträffade hade antalet sådana tillägg — i anslutning

till antalet löneklasser inom lönegrader i närmast jämförliga lägen å löneplanerna

för de statliga befattningshavarna — ansetts böra ökas från 2

till 3 beträffande föreståndare och från 3 till 4 i fråga om de fast anställda

ämneslärarna, varjämte •— i analogi med vad som härutinnan gällde inom

det statliga lönesystemet — tilläggen ansetts böra tillträdas med treåriga

intervaller. För att motverka uppkomsten av en alltför stor löneökning i

slutlönelägena till följd av utökningen av antalet ålderstillägg hade det befunnits

påkallat att vidtaga en mindre jämkning nedåt av de nuvarande

beloppen.

Då de fast anställda lärarna avsåges skola åtnjuta lön per kalenderår,

hade såväl grundlönebeloppen som ålderstilläggen gjorts jämnt delbara

med 12.

Statskontoret har, såsom förut nämnts, avstyrkt överstyrelsens förslag om

särskilt lönetillägg för fast anställda lärare med 24 veckors tjänstgöring

vid huvudkurs. För sådan lärare borde lönen fastställas till 4 200 kronor

utan särskilt tillägg. Statskontoret har även avstyrkt den av överstyrelsen

föreslagna omläggningen av ålderstillägg.

Allmänna lönenämnden har icke motsatt sig införande av det tredje respektive

fjärde ålderstillägget men ifrågasatt, att kvinnlig befattningshavare

för närvarande icke skulle erhålla rätt att tillträda det sista ålderstillägget.

Lönenämnden har även tillstyrkt införande av ett särskilt lönetillägg för

vid 24-veckors huvudkurs fast anställd lärare men ansett tilläggets storlek

böra reduceras.

Lönenämnden funne sig icke kunna oförändrat tillstyrka den föreslagna

löneregleringen i vad beträffade fast anställda ämneslärare vid huvudkurs

(24 veckor). Löneförhöjningen för sådan befattningshavare Lomme nämligen,

såsom närmare framginge av tabellen, att i begynnelselöneläget uppgå

till 815 kronor och i slutlöneläget till 803 kronor. Denna betydande löneförhöjning,

som närmast föranletts därav att i lönen inräknats ett särskilt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

tillägg uppgående till 3/2i av det för fast anställda ämneslärare vid huvudkurs

(21 veckor) föreslagna grundlönebeloppet, funne lönenämnden vara

väl hög. Lönenämnden ville därför ifrågasätta, att ifrågavarande tillägg beräknades

till allenast 360 kronor, vilket medförde en begynnelselön för dylik

lärare å 4 560 kronor och en slutlön å 6 480 kronor. Löneförbättringen

skulle därvid i förhållande till nu utgående avlöning komma att uppgå till

539 kronor i begynnelselöneläget och till 587 kronor i slutlöneläget.

En ledamot bär anmält skiljaktig mening mot lönenämndens majoritet

i fråga om ålderstillägget och ansett, att nämnden bort tillstyrka överstyrelsens

förslag.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har framhållit bland

annat:

Styrelsen holle före att med hänsyn till den ringa ökningen av lönernas

belopp det överhuvudtaget icke kunde finnas samma motivering för ett

borttagande av barntillägg i samband med löneregleringen för folkhögskolans

lärare som för motsvarande åtgärd för lärarkategorier, för vilka lönerna

i samband med lönereglering uppräknats i väsentligt högre grad.

Styrelsen föresloge därför att nuvarande i dyrtidstillägget ingående barntillägg

skulle bibehållas för folkhögskolans lärare.

Beträffande föreståndare föresloge styrelsen att i löneförfattningar och

folkhögskolestadga benämningen rektor måtte komma till användning och

motiverade detta med att denna titel nu användes beträffande föreståndare

för lantmannaskolor och lanthushållningsskolor samt att, då folkhögskolor,

lantmannaskolor och lanthushållningsskolor fortfarande på vissa orter inginge

i samma skolanläggning, det måste anses önskvärt att de olika skolornas

ledare hade samma titel.

Departementschefen har anfört:

Skolöverstyrelsens, statskontorets och allmänna lönenämndens förslag

innebära, inberäknat rörligt tillägg efter 15 procent men frånräkna! kristillägg,

följande löneförbättringar i förhållande till nu utgående lönebelopp

(härvid har antagits, att vederbörande huvudmän, på sätt i allmänhet är

fallet, utfylla det statliga dyrtidstillägget till fullt belopp):

Begynnelselön

Slutlön

Skol-

över-

styrel-

sen

Stats-

kon-

toret

Allm.

löne-

nämn-

den

Skol-

över-

styrel-

sen

Stats-

kon-

toret

Allm.

löne-

nämn-

den

318

318

318

542

266

542

267

267

267

479

203

479

252

252

252

300

162

300

125

125

125

173

35

173

815

125

539

863

35

587

Föreståndare (huvudkurs-(-fristående kurs)..

» (huvudkurs)..................

Ämneslärare (huvudkurs-(-fristående kurs) ..

* (huvudkurs, 21 veckor) ......

» ( » 24 » ) ......

Utgångspunkten för skolöverstyrelsen har varit, att föreståndare och ämneslärare

med fast anställning visserligen icke kunde i fråga örn lönens

storlek anses särskilt missgynnade, men att likväl en viss mindre löneförbättring

finge anses befogad. I likhet med statskontoret och allmänna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

11

lönenämnden finner jag mig kunna godtaga denna utgångspunkt. I fråga

om löneförbättringens avvägning anser jag, att någon befogad erinran i stort

sett icke kan riktas mot överstyrelsens förslag. Statskontorets förslag om

ålderstilläggens bibehållande vid nuvarande antal i förening med en höjning

av desamma synes mig leda till mindre tillfredsställande resultat, i det

löneförbättringen i slutlöneläget bomme att genomgående bli mindre än

löneförbättringen i begynnelselöneläget. Jag är därför i likhet med allmänna

lönenämnden beredd att tillstyrka skolöverstyrelsens förslag även i fråga

om ålderstilläggen. I likhet med lönenämnden förutsätter jag dock, att

kvinnlig lärare tills vidare icke erhåller rätt att tillträda det sista ålderstilllägget.

Förslaget örn införande av särskilt lönetillägg för fast anställd ämneslärare

med 24 veckors lästid har jag redan i det föregående förklarat

mig i princip tillstyrka. Beträffande lönetilläggets storlek innebär överstyrelsens

förslag, att lönen för kurs om 24 veckor skulle med 3/21 överstiga

lönen för kurs örn 21 veckor. Allmänna lönenämnden har förklarat sig

finna denna förhöjning väl hög. Jag har icke kunnat undgå att finna ett

visst fog för denna lönenämndens ståndpunkt. Övervägande skäl lia dock

synts mig tala för bifall till överstyrelsens förslag. Såsom av det efterföljande

kommer att framgå, har jag i likhet med såväl statskontoret som lönenämnden

ansett mig böra godtaga ett motsvarande beräkningssätt vid avvägningen

av lönebeloppen för extra ordinarie och vikarierande ämneslärare

med 21 och 24 veckors lästid. Det må även framhållas, att frågan,

såvitt gäller fast anställda lärare, icke kan sägas ha någon större ekonomisk

betydelse för statsverket.

De av mig förordade löneförbättringarna torde kunna uppskattas till sammanlagt

omkring 55 000 kronor beträffande begynnelselönen och omkring

75 000 kronor beträffande slutlönen.

Vad styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening anfört ger mig

anledning framhålla, att jag förutsätter bibehållande övergångsvis av barntillägg.

Jag återkommer härtill i annat sammanhang. Förslaget, att föreståndare

för folkhögskola skulle benämnas rektor, torde böra tagas under

övervägande av Kungl. Maj:t i samband med meddelande av de bestämmelser,

som bli erforderliga, därest den ifrågasatta löneregleringen vinner

bifall.

Icke-fast anställda ämneslärare.

Nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna lönebelopp framgå av

efterföljande tabell II.

Till stöd för sitt förslag har skolöverstyrelsen anfört:

Det hade i olika sammanhang framhållits, att de icke-fast anställda ämneslärarna

intoge en i lönehänseende missgynnad ställning. Såsom framginge

av tabellen, uppbure extra ordinarie eiler vikarierande ämneslärare (vanlig

lärare) med full tjänstgöring vid huvudkurs ett arvode av 1 900 kronor ävensom

dyrtidstillägg — från och med ingången av år 1941 jämväl kristillägg —

å grundlönen. Det syntes överstyrelsen såväl ur synpunkten av den teoretiska

kompetens, som flertalet av dessa liirare innehade, som vid jämförelse

med löneställningen för övriga extralärarkategorier uppenbart, att den nuvarande

löneställningen måste anses vara otillfredsställande. Enligt vad

överstyrelsen hade sig bekant, hade även betydande svårigheter på sistone

yppats att erhålla en tillfredsställande rekrytering av ifrågavarande lärare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell II.

Jämförelse

mellan nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna löner till ieke-fast anställda lärare.

Skoltyp

Bef.-havare

N u v

a r a

n d e lön

Föres

lagen lön

Begynnelselön

Slutlön

Begynnelselön

Slutlön

Huvudkurs

(21 veckor)

Extra ord.

o. vik. lärare

44 % dyrt.-tillägg

prov. avl.-förbättr.

1 900

828

285

3 013

1 900

44 % dyrt.-tillägg 828

prov. avl.-förbättr. 285

3 013

3 234

15 % rörl. tillägg 485

3 719

3 234

588 (2 ålders- o öoo tillägg

15 % rörl. tillägg 572 å 294)

4 394

Huvudkurs

(24 veckor)

D:o

(= 21 veckor)

(=21 veckor)

3 234

(3/21 av 3 234) 462

3 696

588 (2 d:o

3 696

15 % rörl. tillägg 554

4 284 d:o

15 % » . 642

4 250

4 926

Fristående

Kvinnlig

kurs

D:o

44 % dyrt.-tillägg

prov. avl.-förbättr.

600

264

90

600

44 % dyrt.-tillägg 264

prov. avl.-förbättr. 90

6: 50 per underv.-tim.

(i ett för allt)

~

954

954

Huvudkurs +

frist, kurs

Vik. före- ståndare

44 % dyrt.-tillägg

500

220

—

900 (i ett för allt)

—

720

Huvudkurs

D:o

44 % dyrt.-tillägg

400

176

—

720 (» » * » )

—

576

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

13

Detta förhållande torde få tillskrivas den i jämförelse nied extralärarpersonalen

i övrigt oförmånliga ställning, som de extra ordinarie och vikarierande

ämneslärarna vid folkhögskolorna kommit att intaga. Även med hänsyn till

vikten av en fullgod rekrytering av ifrågavarande lärare syntes således starka

skäl tala för att bereda dem en förbättring i lönehänseende. Överstyrelsen

ville i detta sammanhang jämväl erinra, att de extra lärarna vid de lägre

lantbruksundervisningsanstalterna — med vilka nu ifrågavarande lärare

syntes vara i viss mån jämförbara — enligt beslut av 1939 års lagtima riksdag

tillerkänts en ej oväsentlig löneförbättring (jämför propositionen nr 109,

samt riksdagens skrivelse nr 230). överstyrelsen funne sig vid nu angivna

förhållanden böra förorda, att de icke-fast anställda ämneslärarna vid folkhögskolorna

erhölle en mera tryggad ekonomisk ställning än vad som för

närvarande vöre fallet. Såsom lämplig och skälig löneavvägning föresloge

överstyrelsen följande minimilöner, nämligen 3 234 kronor till lärare med

full tjänstgöring vid huvudkurs örn 21 veckors varaktighet och 3 696 kronor

till lärare vid kurs örn 24 veckors varaktighet. För att full tjänstgöring skulle

anses föreligga för sådan lärare syntes böra krävas minst 24 veckotimmars

tjänstgöring. Med hänsyn till de vid folkhögskolorna rådande ojämna befordringsförhållandena,

varigenom lärarna ofta nödgades under avsevärd tid

kvarstå i icke-ordinarie anställning, hade det därjämte synts överstyrelsen

vara motiverat, att de icke-fast anställda ämneslärarna komrne i åtnjutande

av två ålderstillägg, vartdera å förslagsvis 294 kronor. Såsom villkor för tillträdande

av det första ålderstillägget torde böra gälla, att läraren fullgjort

minst 3 års tjänstgöring räknat från den tidpunkt, från vilken han av skolöverstyrelsen

förklarats behörig att antagas såsom ämneslärare med fast anställning

vid folkhögskola.

Avlöningen syntes böra utgå efter lästid på det sätt, att lön utginge för

varje dag av kurstiden med 7147, respektive där kursen hade en varaktighet

av minst 24 veckor, med 1/ics av det för läraren fastställda lönebeloppet.

För närvarande utginge till extra ordinarie eller vikarierande lärare med

tjänstgöring vid fristående kvinnlig kurs ett arvode av 600 kronor. Med

hänsyn till att ifrågavarande lärare i praktiken endast i mindre omfattning

torde hava full tjänstgöring vid ifrågavarande kurser, hade överstyrelsen ansett

sig böra föreslå en annan ersättningsform än fast kursarvode. I den mån

icke fast anställd lärare foges i anspråk för undervisning vid dylika kurser,

syntes han lämpligen böra erhålla avlöning såsom timlärare enligt de grunder,

som i det följande föresloges gälla för sådana lärare i läsämnen.

Det hade från början varit brukligt, att extra ordinarie och vikarierande

ämneslärare — liksom även slöjdlärare och skolkökslärarinnor — av skolstyrelserna

tillhandahölles förmånen av fri bostad vanligtvis i form av möblerat

enkelrum eller dubblett. Ehuru överstyrelsen ej ifrågasatte införandet

av någon rätt för dessa lärare att erhålla hostad in natura, ville överstyrelsen

belöna, att det syntes önskvärt, att tillämpad praxis i förevarande hänseende

fortfarande upprätthölles.

Vikarierande föreståndare uppbure enligt gällande bestämmelser ett särskilt

arvode av 500 kronor vid skola med såväl huvudkurs som fristående

kvinnlig kurs samt 400 kronor vid skola med endast huvudkurs. A ifrågavarande

belopp utginge därjämte dyrtidstillägg och kristillägg, överstyrelsen

föresloge, att arvodena skulle bestämmas att utgå såsom fasta, för helt kalenderår

beräknade ersättningsbelopp av respektive 900 och 720 kronor i ett

för allt. Denna avvägning av arvodena innebure i jämförelse med vad som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

nu gällde en viss reell förbättring, vilken emellertid finge anses motiverad

med hänsyn till det ej obetydliga ansvar, som ofta vore förenat med vikariat

av ifrågavarande slag. Med hänsyn till de fåtaliga fall av vikariat, varom här

vore fråga, saknade den föreslagna arvodesförbättringen betydelse ur kostnadssynpunkt.

Statskontoret har icke riktat annan erinran mot förslaget om införande av

två ålderstillägg å vartdera 294 kronor för extra ordinarie och vikarierande

ämneslärare än att med hänsyn till vad statskontoret anfört beträffande de

ordinarie lärarnas ålderstillägg, intervallen borde bestämmas till 5 respektive

10 år. Statskontoret har vidare ifrågasatt en viss reducering av de föreslagna

lönebeloppen.

Även allmänna lönenämnden har funnit de för extra ordinarie och vikarierande

lärare föreslagna lönebeloppen väl höga.

En ledamot har anmält gentemot allmänna lönenämndens majoriet avvikande

mening och ansett, att lönenämnden bort tillstyrka överstyrelsens

förslag i vad avsåge extra ordinarie och vikarierande ämneslärares avlöningsförmåner.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har i huvudsak tillstyrkt

skolöverstyrelsens förslag.

Departementschefen har i här berörda delar anfört:

De av skolöverstyrelsen, statskontoret och allmänna lönenämnden förordade

reella löneförbättringarna för extra ordinarie och vikarierande lärare

uppgå till följande belopp, inberäknat rörligt tillägg efter 15 procent: I

Begynnelselön

Slutlön

Skolöver-

styrelsen

Stats-

kontoret

Allm.

löne-

nämnden

Skolöver-

styrelsen

Stats-

kontoret

Allm.

löne-

nämnden

Huvudkurs om 21 veckor

» s 24 »

706

1 237

368

851

537

1 044

1 381

1 913

1 043

1 527

1 089

1 596

I likhet med skolöverstyrelsen har jag funnit starka skäl tala för en relativt

betydande löneförbättring för ifrågavarande lärare. Såväl statskontoret

som allmänna lönenämnden ha emellertid funnit den av överstyrelsen förordade

löneförbättringen väl hög. Då jag delar denna uppfattning, har ja£

funnit en viss beskärning av överstyrelsens förslag befogad. Jag har för egen

del funnit statskontorets förslag, vilket i stort sett skiljer sig från lönenämndens

förslag endast såvitt angår begynnelselöneläget, lämpligt avvägt och

tillstyrker därför detsamma. I motsats till statskontoret, som förordat femårig

tjänstgöring för åtnjutande av ålderstillägg, tillstyrker jag dock skolöverstyrelsens

förslag, att allenast treårig tjänstgöring skulle fordras, ett förslag,

som icke föranlett någon erinran från allmänna lönenämndens sida.

På sätt lönenämnden framhållit, bör kvinnlig lärare för närvarande icke

erhålla rätt att tillträda det sista ålderstillägget. I likhet med statskontoret

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

15

anser jag mig böra förorda, att de icke fast anställda lärarna på huvudmannens

bekostnad tillförsäkras rätt till fri bostad jämte bränsle eller motsvarande

kontant ersättning. Härvid har statskontoret föreslagit, att bostadsförmånen

skulle utgöra ett rum, oavsett om befattningshavaren hade eget

hushåll eller ej. Emellertid kommer, enligt vad jag inhämtat, chefen för jordbruksdepartementet

vid anmälan denna dag av förslag till lönereglering för

lärarpersonalen vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna

m. m. att förorda en differentiering av bostadsförmånen för den extra

ordinarie lärarpersonalen vid sistnämnda undervisningsanstalter, på det sätt

att befattningshavare med eget hushåll tillförsäkras rätt till bostad om minst

två rum medan sådan befattningshavare, vilken icke har eget hushåll, erhåller

rätt till fri bostad om minst ett rum. I anslutning härtill finner jag

mig böra förorda motsvarande anordning för de icke fast anställda lärarna

vid folkhögskolorna. Skolöverstyrelsens förslag, i vad avser ersättning åt

icke-ordinarie lärare vid fristående kvinnlig kurs samt åt vikarierande föreståndare,

anser jag mig kunna tillstyrka.

De av mig förordade löneförbättringarna torde kunna uppskattas till sammanlagt

omkring 45 000 kronor beträffande begynnelselönen och omkring

105 000 kronor beträffande slutlönen.

Övningslärare och övriga timlärare.

Nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna lönebelopp framgå av följande

sammanställning:

Nuvarande belopp:1

Lärare i slöjd ...................... 2: 50 per underv.-tim.

Lärarinna i hushållsgöromål .......... 10: — » arbetsdag

Lärare i gymnastik och sång.......... 3: 50 » underv.-tim.

Timlärare i läsämne.................. —

Till stöd för sitt förslag har överstyrelsen anfört:

Övningslärare vid folkhögskola ägde för närvarande åtnjuta arvode

enligt följande grunder, nämligen lärare i slöjd efter 2 kronor 50 öre

för varje undervisningstimme, lärarinna i hushållsgöromål efter 10 kronor

för varje arbetsdag samt lärare i gymnastik och i sång efter 3 kronor 50 öre

för varje undervisningstimme. Å ifrågavarande ersättningsbelopp utginge

därjämte dyrtidstillägg oell kristillägg. Vad de två förstnämnda grupperna av

lärare beträffar torde dessa i stor utsträckning tagas i anspråk i sådan omfattning,

att undervisningen kunde sägas utgöra deras huvudsakliga sysselsättning

och förvärvskälla. Det kunde vid sådant förhållande ifrågasättas, huruvida

icke -— på sätt överstyrelsen tidigare föreslagit — särskilda ordinarie

övningslärartjänster borde inrättas vid folkhögskolorna. Anmärkas kunde,

att redan för närvarande möjlighet förefunnes för vederbörande huvudmän

att reglera dessa tjänster, varigenom pensionsrätt kunde tillförsäkras innehavarna

av desamma. Då emellertid tillskapandet av särskilda fasta övnings
-

Av skolöverstyrelsen

föreslagna belopp:

3: 601 2 per underv.-tim.

(högst 30 tim. per vecka)

3: 602 per underv.-tim.

(högst 30 tim. per vecka)

5: 50 per underv.-tim.

(i ett för allt)

6: 50 per underv.-tim.

(i ett för allt)

1 Å dessa belopp utgå därjämte dyrtidstillägg och kristillägg.

2 Å dessa belopp utgå därjämte rörligt tillägg och kristillägg.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

lärartjänster skulle innebära en organisatorisk åtgärd, vars verkningar med

hänsyn till de vid de olika folkhögskolorna ■— liksom även inom en och

samma skola — rådande, från år till år varierande förhållandena vore svåra

att överblicka, ansåge sig överstyrelsen icke böra för närvarande ifrågasätta

en dylik omläggning. Vad anginge sättet för övningslärararvodenas beräknande

hade överstyrelsen övervägt möjligheten att genom inläggande i arvodesbeloppen

av nu utgående dyrtidstillägg tillskapa fasta ersättningar. Då

emellertid, såsom nämnts, i varje fall lärarna i slöjd och i hushållsgöromål

i stor utsträckning toges i anspråk för tjänstgöring i sådan omfattning, att

undervisningen kunde sägas utgöra vederbörande lärares huvudsakliga sysselsättning,

hade överstyrelsen funnit det vara mindre lämpligt att arvodena

till dessa lärargrupper konstruerades såsom fasta ersättningar. Enligt överstyrelsens

mening torde betänkligheter icke behöva möta mot att, efter inräknande

i arvodesbeloppen av en del av dyrtidstillägget, anpassa det å de

nya beloppen utgående tillägget efter reglerna för rörligt tillägg. Såsom förut

nämnts, utginge arvode till lärarinna i hushållsgöromål för närvarande per

arbetsdag. Tillräcklig anledning att bibehålla detta beräkningssätt ansåge

skolöverstyrelsen ej föreligga, utan föresloge, att ersättningen skulle bestämmas

att utgå per undervisningstimme, förslagsvis med samma belopp som till

lärare i slöjd. I enlighet härmed ville överstyrelsen förorda, att arvodena

till lärare i slöjd och lärarinna i hushållsgöromål skulle bestämmas till 3

kronor 60 öre per undervisningstimme. Samtidigt föresloge överstyrelsen

emellertid av kostnadsskäl införandet av en begränsningsregel av innehåll,

att arvode för en och samma lärare skulle beräknas för högst 30 timmar per

vecka. Å arvodena skulle därjämte utgå rörligt tillägg — ävensom kristillägg

— enligt de för statens befattningshavare gällande grunderna. Beträffande

arvodet till lärare i gymnastik och sång föresloge överstyrelsen, att detsamma

skulle bestämmas utgå med 5 kronor 50 öre i ett för allt per undervisningstimme.

För timlärare i läsämnen — d. v. s. sådana ämneslärare, vilkas

tjänstgöring icke vore av den omfattning, att de kunde erhålla minimilön

— funnes för närvarande icke några särskilda avlöningsbestämmelser meddelade.

Allenast i fråga örn dyrtidstillägg å avlöning åt sådana lärare stadgades,

att dyrtidstillägg skulle utgå å ett tilläggsunderlag av högst 3 kronor

per undervisningstimme, dock i intet fall å högre belopp än hälften av timlönen.

Någon norm för själva avlöningen vore därmed icke given. Överstyrelsen

vore emellertid av den uppfattningen, att minimiavlöningen borde

fastställas i avlöningsförfattningen. Beträffande beloppet av ifrågavarande

ersättning funne sig överstyrelsen böra föreslå, att arvodet skulle bestämmas

till 6 kronor 50 öre i ett för allt per undervisningstimme.

Statskontoret har förklarat sig anse, alt på timlärarersättningar icke borde

utgå några rörliga förmåner. Ämbetsverket har föreslagit, att följande minimiarvoden

fastställas, nämligen till lärare i slöjd och hushållsgöromål 4

kronor, i gymnastik och sång 5 kronor samt timlärare i läsämne 6 kronor,

allt för undervisningstimme räknat (i ett för allt).

Icke heller allmänna lönenämnden har funnit sig kunna tillstyrka en anordning

med rörliga förmåner på timlärarersättningar. En dylik anordning

skulle komma att avvika från de i allmänhet gällande principerna för det rörli
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

17

ga tillägget och för fastställande! av timlärararvoden. Lönenämnden föresloge

därför, att arvodena även för dessa lärare skulle fastställas till fasta belopp,

i vilka rörligt tillägg och kristillägg vore inräknade. Vad särskilt beträffade

arvodet till lärarinna i hushållsgöromål, ville lönenämnden —- med hänsyn

till svårigheterna att vid den undervisning, varom här vore fråga, avgränsa

arbetstiden — ifrågasätta, om icke den nu tillämpade anordningen med arvodets

beräknande per dag borde bibehållas.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har framhållit, att

många skäl talade för att ordinarie övningslärartjänster inrättades vid folkhögskolorna.

Departementschefen har anfört:

I likhet med statskontoret och allmänna lönenämnden kan jag icke tillstyrka

en anordning med rörliga löneförmåner på timlärarersättningar.

Jag förordar därför, att arvodena även till lärarna i slöjd och hushållsgöromål

fastställas till vissa belopp i ett för allt. Sagda arvoden torde böra

bestämmas till 4 kronor för undervisningstimme. I övrigt synes överstyrelsens

förslag väl avvägt och har icke givit mig anledning till erinran. På

av överstyrelsen anförda skäl anser jag mig sålunda icke för närvarande

kunna förorda inrättande av övningslärartjänster med fast anställning.

Vissa med löneregleringen sammanhängande frågor.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att den nya löneregleringen skall träda i

kraft den 1 oktober 1942.

överstyrelsen har bifogat förslag till ny författning rörande avlöning åt

lärare vid folkhögskola. Härav inhämtas bland annat:

I § 2 av nu gällande kungörelse av år 1919 finnas bestämmelser om

bostadsförmån m. m. Då skolöverstyrelsen, såsom av det föregående

framgår, ansett sig böra förorda, att lönerna skola bestämmas till

enhetliga belopp för såväl manliga som kvinnliga lärare, har i konsekvens

härmed förmånen av fri bostad ansetts böra bestämmas lika för manliga

och kvinnliga lärare. På grund härav ha stadgandena under § 2 givits ändrat

innehåll. Vidare har överstyrelsen föreslagit en höjning av beloppen av

den kontanta ersättning, som skall tillkomma lärare för det fall, att bostadsförmån

in natura icke kan tillhandahållas honom. De gällande och de föreslagna

beloppen, vilka senare framkommit vid en jämförelse mellan hyrorna

vid 1920 års allmänna bostadsräkning och hyrorna vid 1939 års allmänna

bostadsräkning, äro följande:

Gällande Föreslaget

belopp, belopp,

kronor kronor

Föreståndare (minst 5 rum och kök) .......... lägst 800 lägst 1 200

Lärare med fast anställning:

med hushåll (minst 4 rum och kök)\ „rr, I

I § 4 av gällande kungörelse finnas bestämmelser angående avlöning

under tjänstledighet m. m. Enligt dessa bestämmelser, vilka

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 213. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

f. n. avse endast föreståndare och ämneslärare med fast anställning, utgår

den kontanta avlöningen

a) vid sjukdom med ett avdrag, motsvarande ^3 av den kontanta begynnelseavlöningen,

b) vid tjänstledighet på grund av offentligt uppdrag o. dyl. med ett avdrag

såsom vid sjukdom eller det högre belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer,

samt

c) vid tjänstledighet av annan anledning med avdrag, motsvarande den

kontanta avlöningen för vikarie å tjänsten.

Skolöverstyrelsen har föreslagit ett kompletterande stadgande om rätt för

extra ordinarie lärare att uppbära hälften av lönen under tjänstledighet på

grund av sjukdom. Förmånen i fråga har emellertid ansetts böra begränsas

att avse högst tiden intill avslutandet av den kurs, för vilken läraren anställts.

Under samma paragraf har även intagits en bestämmelse örn avlöningsförmåner

till kvinnlig lärare vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd,

innebärande att befattningshavaren skulle äga att under en tid av 90 dagar

åtnjuta samtliga henne eljest tillkommande kontanta avlöningsförmåner med

avdrag av ett belopp, motsvarande för föreståndarinna och ämneslärarinna

en tredjedel och för extra ordinarie lärarinna hälften av den kontanta begynnelselönen,

dock att extra ordinarie lärarinna skulle under här avsedd

ledighet äga åtnjuta avlöning högst för tiden intill avslutandet av den kurs,

för vilken hon anställts. Nuvarande föreskrift om rätt för befattningshavare

att vid tjänstledighet av annan anledning än sjukdom eller offentligt uppdrag

åtnjuta lön minskad med ett belopp motsvarande den kontanta avlöningen för

vikarie har ansetts böra skärpas därhän, att förmånen i fråga icke må, utan

att skolöverstyrelsen därtill lämnat medgivande, åtnjutas för längre tid än

sammanlagt 90 dagar under två på varandra följande kalenderår.

Ett genomförande av den tilltänkta löneregleringen förutsatte, att vissa

ändringar vidtoges i stadgan för de statsunderstödda folkhögskolorna.

I detta sammanhang kunde framhållas, att det torde komma att visa sig

nödvändigt att bereda folkhögskolinspektören, vars ifrågavarande befattning

vöre och jämväl i fortsättningen kunde antagas komma att förbli en bisyssla,

tjänstledighet från hans ordinarie tjänst för handläggande av vissa organisationsspörsmål

m. m. i samband med löneregleringens genomförande.

Detta förutsatte givetvis, att möjlighet förefunnes att bereda honom ersättning

för avstådda löneförmåner under tjänstledigheten ifråga.

Statskontoret har framställt vissa erinringar mot överstyrelsens förslag.

Ett genomförande av vad statskontoret i det föregående förordat föranledde

vissa jämkningar i de föreslagna avlöningsbestämmelserna. Vid denna

överarbetning torde även uppmärksammas angelägenheten av att den numera

vedertagna terminologien för olika typer av fasta och rörliga löneförmåner

(avlöning, lön och arvode) iakttoges.

I författningen syntes böra angivas den golvyta, som de olika bostadstyperna

minst borde omfatta, förslagsvis för föreståndare omkring 130 kvadratmeter,

för fast anställd ämneslärare med eget hushåll omkring 100 kvadratmeter,

för annan sådan lärare omkring 40 kvadratmeter samt för extra

ordinarie lärare omkring 25 kvadratmeter. Vidare syntes en differentiering

av bostadsersättningarna vara ofrånkomlig. Minimiersättningarna torde förslagsvis

kunna fastställas till följande belopp: för föreståndare 1 200 kronor,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande .Yr 213. 19

för fast anställd lärare med eget hushåll 900 kronor, för annan sådan lärare

500 kronor samt för extra ordinarie lärare 300 kronor.

Av författningen borde klart framgå, att ålderstillägg skulle tillträdas,

sedan viss tid förflutit från det befattningshavaren efter vunnen behörighet

att antagas som ämneslärare med fast anställning vid folkhögskola tillträtt

tjänsten.

Allmänna lönenämnden har framhållit, att i samband med frågan om

övergångsanordningar borde spörsmålet örn övergångsvis utgående barntilllägg

till folkhögskolornas lärare upptagas till omprövning.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har bland annat anfört:

De lärare vid statliga och kommunala undervisningsanstalter, för vilka

lönereglering genomförts, hade samtliga kommit i åtnjutande av rätt till begravningshjälp.

Styrelsen föresloge, att bestämmelse härom infördes.

Departementschefen har anfört:

Av praktiska skäl förordar jag, i likhet med skolöverstyrelsen, att den av

mig tillstyrkta löneregleringen skall träda i kraft den 1 oktober 1942.

I samband med löneregleringen torde, såsom överstyrelsen framhållit, böra

ske en justering av de värden, som i avlöningskungörelsen angivas för den

lägsta kontanta ersättning, som skall erläggas av huvudman, när naturaförmåner

icke tillhandahållas därtill berättigad befattningshavare. Härvid

har jag funnit mig böra, i anslutning till vad statskontoret anfört, tillstyrka

en större differentiering av ersättningsbeloppen än den av överstyrelsen föreslagna

och förordar i sådant hänseende fastställande av följande belopp,

nämligen för föreståndare 1 200 kronor, för fast anställd ämneslärare med

eget hushåll 900 kronor, för annan sådan lärare 500 kronor, för extra ordinarie

ämneslärare med eget hushåll 500 kronor och för extra ordinarie lärare,

som icke har eget hushåll, 300 kronor. Att särskilda belopp böra angivas

för extra ordinarie ämneslärare är en konsekvens av att jag, såsom av det

föregående framgår, tillstyrkt, att dylika lärare tillerkännas rätt till fri bostad

jämte bränsle eller motsvarande kontant ersättning. Vad statskontoret

i övrigt anfört torde böra tagas under övervägande i samband med

utfärdande av vederbörliga bestämmelser i ämnet.

Skolöverstyrelsens förslag örn införande av rätt för extra ordinarie lärare

att uppbära viss del av lönen vid tjänstledighet på grund av sjukdom synes

mig välbetänkt. Det torde emellertid kunna sättas i fråga, huruvida icke

extra ordinarie lärare härvid bör likställas med den ordinarie personalen och

således berättigas uppbära lön med ett avdrag, motsvarande en tredjedel av

den kontanta begynnelselönen. Anmärkas må, att vid de statsunderstödda

lantbruksundervisningsanstalterna redan för närvarande full likställighet i

detta hänseende finnes genomförd mellan den ordinarie och den extra ordinarie

personalen. På sätt skolöverstyrelsen förordat synes vidare böra införas

en bestämmelse om avlöningsförmåner till kvinnlig lärare vid tjänstledighet

för havandeskap eller barnsbörd, varvid emellertid skäligheten synes

bjuda, att extra ordinarie lärarinna i fråga örn grunderna för avlönings åtnjutande

under dylik ledighet jämställes med ordinarie lärarinna. Dessa

frågor torde lämpligen böra närmare övervägas i samband med utfärdande

av vederbörliga bestämmelser i ämnet.

I anslutning lill vad allmänna lönenämnden anfört förulsättcr jag, att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

lärare vid folkhögskolor i enlighet med vedertagen praxis erhålla rätt att

övergångsvis åtnjuta barntillägg. Det av folkhögskolans lärarförening framlagda

förslaget örn utbetalande av begravningshjälp kan jag icke för närvarande

tillstyrka; frågan härom torde böra upptagas framdeles i samband

med ett eventuellt inordnande av ifrågavarande personal i det för civilförvaltningen

gällande lönesystemet.

På sätt skolöverstyrelsen framhållit kan det komma att visa sig nödvändigt

att bereda folkhögskolinspektören tjänstledighet från hans ordinarie

tjänst för handläggande av vissa organisationsspörsmål m. m. i samband

med löneregleringens genomförande. Skulle så bli fallet, torde ersättning

för avstådda löneförmåner böra beredas honom. Kostnaderna härför

torde böra bestridas från den i skolöverstyrelsens avlöningsstat uppförda anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att medgiva, att posten må

för ändamålet överskridas med erforderligt belopp.

Vad skolöverstyrelsen i övrigt i förevarande hänseende anfört har icke

givit mig anledning till erinran eller uttalande. De föreskrifter, som bli erforderliga

för genomförande av den ifrågasatta löneregleringen, torde Kungl.

Majit efter beslut i regleringsfrågan böra utfärda. Bland annat torde erfordras

vissa ändringar i kungörelsen 1940: 104 med bestämmelser i fråga örn

avlöning till vissa lärare vid statsunderstödda folkhögskolor under tjänstledighet

på grund av inkallelse till militär tjänstgöring i anledning av anbefalld

förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering m. m. Jag

förutsätter, att Kungl. Majit skall äga vidtaga de ändringar i nämnda kungörelse,

som må finnas erforderliga såsom en följd av nu ifrågavarande lönereglering.

III. Förslag till statsbidragsreglering.

Gällande bestämmelser.

Av kostnaderna för lärarnas avlöning betalar staten helt endast den provisoriska

avlöningsförbättringen, ålderstilläggen samt vissa vikariatskostnader

o. dyl. Vidare betalas av statsmedel dyrtidstillägg å ett tilläggsunderlag,

motsvarande hälften av den bestämda kontanta minimilönen; på liknande

sätt är även kristillägget konstruerat. Till bestridande av kostnaderna för

undervisning i hushållsgöromål, då denna ingår i skolans första årskurs,

betalas av statsmedel ett belopp, motsvarande två tredjedelar av den till

lärarinnan utgående minimilönen.

I övrigt utgår statens bidrag till folkhögskolorna i form av till vissa belopp

bestämda bidrag till kursernas uppehållande.

År 1919 beviljade riksdagen 20 procents förhöjning av statsbidragen, vilken

förhöjning år 1920 sänktes till 10 procent och år 1933 till 5 procent.

Statsbidragen äro avpassade så, att de i stort sett täcka samtliga kontant

utgående lärarlöner. Föreståndare och fast anställd ämneslärare tillkommande

naturaförmåner, fri bostad jämte för densamma erforderligt bränsle

eller kontant ersättning därför, har däremot huvudmannen skyldighet att

bekosta. Såsom förut framhållits, hava de flesta skolornas huvudmän ut
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

21

fyllt dyrtidstillägget, så att det i stort sett kan sägas överensstämma med

motsvarande förmån vid statens oreglerade verk.

Såsom villkor för statsbidrag krävas vissa ortsbidrag. Det fordras sålunda,

att landsting, hushållningssällskap, kommuner eller enskilda var för sig

eller gemensamt till vederbörande skola lämna bidrag, villia, inberäknat

skolavgifter, där sådana förekomma, sammanlagt uppgå till minst lika stort

belopp som det, varmed statsbidraget för samtliga på en gång vid skolan

pågående kurser överskjuter 3 000 kronor för huvudkurs, 4 500 kronor för

huvudkurs med därtill ansluten kvinnlig kurs samt 1 500 kronor för fristående

kvinnlig kurs.

Skolöverstyrelsens förslag.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att då någon egentlig rubbning av det

nuvarande avlöningssystemet icke vore avsedd att komma till stånd, överstyrelsen

icke heller ifrågasatte någon principiell omläggning av grunderna

för fördelningen mellan staten och folkhögskolornas ägare av kostnaderna

för lärarnas avlöning. Överstyrelsen utginge följaktligen från att statsbidragen

även i fortsättningen skulle avpassas så, att de täckte samtliga kontant

utgående minimilöner. Föreståndare och fast anställda ämneslärare tillkommande

naturaförmåner — fri bostad jämte för densamma erforderligt

bränsle eller kontant ersättning därför — borde således fortsättningsvis liksom

hittills bekostas av huvudmannen. Med avseende å statsbidragens belopp

bleve emellertid vissa ändrade föreskrifter erforderliga med hänsyn till

föreslagen uppräkning av lärarlönema. överstyrelsen återkomme i det följande

till denna fråga.

I fråga örn dyrtidstillägg av statsmedel till folkhögskolornas lärare gällde

för närvarande, att sådant tillägg — beräknat efter de för befattningshavare

vid statens oreglerade verk gällande grunderna — utginge å ett tilläggsunderlag

motsvarande hälften av den författningsenliga minimilönen. Vid

flertalet skolor hade vederbörande huvudman utfyllt nämnda dyrtidstilllägg

med sådant tillägg å återstående del av lönen efter samma eller likartade

grunder, varför lärarna i stort sett kunde sägas uppbära dyrtidstillägg

i likhet med befattningshavare''vid statens oreglerade verk. Enligt

överstyrelsens åsikt talade övervägande skäl för att efter en omreglering av

lönerna låta dyrtidstillägg av statsmedel utgå å hela minimilönen. Principen

att staten påtoge sig kostnaderna för samtliga kontant utgående förmåner

hade ju kommit till uttryck vid de senaste löneregleringarna flir icke-statlig

lärarpersonal, varför en omläggning i nyss antydd riktning torde framstå

såsom skälig och naturlig. Såsom i det föregående närmare berörts, förutsatte

överstyrelsen emellertid, att dyrtidstillägget i fortsättningen skulle utgå

i form av rörligt tillägg, i tillämpliga delar konstruerat enligt samma grunder

som gällde angående dylikt tillägg till befattningshavare med avlöning

enligt vederbörliga statliga avlöningsreglementen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

I det föreliggande förslaget hade överstyrelsen, såsom tidigare nämnts,

utgått från att samtliga kostnader för lärarpersonalens kontanta minimilöner

skulle bestridas av staten. I förhållande till vad som nu gällde innebure

förslaget i detta hänseende den nyheten, att kostnaderna för den del av

det nuvarande dyrtidstillägget, som bekostades av skolornas huvudmän,

överflyttades på staten. I lönebeloppen hade nämligen inräknats viss del

av dyrtidstillägget, beräknat å ett underlag motsvarande hela lönen, varjämte

å de sålunda uppräknade lönebeloppen föreslagits utgå rörligt tillägg

av statsmedel enligt de för statliga befattningshavare gällande grunderna.

Statskontoret har motsatt sig överstyrelsens förslag om överflyttning på

statsverket av vissa lönekostnader.

Enligt nu gällande bestämmelser bestrides av statsmedel endast hälften

av kostnaden för det dyrtidstillägg och kristillägg, som skulle hava tillkommit

lärarna, om de varit statsanställda (för närvarande 44 %, respektive något

över 15 %), medan vid det övervägande flertalet skolor (mer än 80 %

av samtliga) huvudmännen tillskjutit återstoden. Statens andel av dyrtidstillägget

hade under kalenderåret 1940 uppgått till i runt tal 280 000 kronor.

För innevarande kalenderår kunde kostnaderna för det statliga dyrtidstilllägget

och kristillägget beräknas till omkring (290 000 + 90 000 =) 380 000

kronor.

Överstyrelsens föreliggande förslag innebure bland annat, att å statsverket

skulle överföras hela kostnaden för de nu utgående rörliga avlöningsförmånerna

till lärarpersonalen, vilket med nuvarande indexläge skulle medföra

en merutgift för statsverket å omkring 380 000 kronor. En dylik överflyttning

på statsverket av kostnader, vilka sedan år 1923 i förekommande

fall bestritts av skolornas huvudmän utan bidrag av staten, ansåge sig statskontoret

i nuvarande läge icke kunna tillstyrka, särskilt som med den fria

ställning, folkhögskolorna av ålder intoge, staten ägde små möjligheter att

genom rationaliseringsåtgärder — exempelvis genom sammanslagning av

olika skolor — i besparingssyfte nedbringa kostnaderna. Enligt ämbetsverkets

mening borde därför jämväl i fortsättningen skolornas huvudmän i princip

bidraga lill så stor del av de kontant utgående lärarlönerna, som motsvarade

deras nuvarande andel i kostnaden för de rörliga avlöningsförmånerna.

De nu utgående statsbidragen till kursverksamheten vid folkhögskolorna

hade i överstyrelsens förslag icke oväsentligt uppräknats, bland annat beroende

av att i de nya bidragen på grund av övergången från oreglerat dyrtidstillägg

till rörligt tillägg inlagts skillnaden mellan dessa tillägg (29 %).

Då — som statskontoret i det föregående framhållit — enligt ämbetsverkets

mening endast häften av denna kostnad i princip borde bestridas med statsmedel,

syntes de föreslagna kursbidragen böra reduceras. Statskontoret ansåge

sig emellertid icke vilja förorda en så stor reduktion, som tekniskt

skulle vara möjlig (14,5 %), utan ville ämbetsverket föreslå en minskning

med i medeltal 10 %.

De ungefärliga kostnaderna för statsverket enligt gällande bestämmelser

samt enligt de av skolöverstyrelsen, respektive statskontoret föreslagna grunderna

framgå av efterföljande sammanställning.1

1 Beräkningarna grunda sig på indexläget under första kvartalet 1942.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

23

Nuvarande stats- bidrag, kronor:

Av skolöverstyrelsen

Av statskontoret före-

föreslagna stats- bidrag, kronor:

slagna statsbidrag,

kronor:

58 huvudkurser............

å 7 000 =

406 000

å 10 000 =

580 000

å 9 000 =

522 000

29 anslutna kvinnliga kurser

å 3 500 =

101500

å 1000 =

116 000

å 1 000 =

116 000

42 fristående » »

å 3500 =

147 000

å 5 000 —

210 000

å 1 500 =

189 000

8 andra årskurser vid huvud-

å 2 500 —

20 000

å 1 000 =

32 000

å 3 500 =

28 000

43 andra årskurser vid huvud-

å 3 500 =

150 500

å 5 000 ==

215 000

å 1 500 =

193 500

24 andra årskurser vid fristå-

ende kvinnliga kurser ..

å 2 000 =

48 000

å 3 000 =

72 000

å 2 750 =

66 000

44 parallellavd. vid huvudkurs

å 1 000 =

44 000

å 1 500 =

66 000

å 1 250 =

55 000

29 * » *

27 parallellavd. vid fristående

å 2 000 =

58 000

å 3 000 =

87 000

å 2 500 =

72 500

å 750 =

20 250

å 1 000 =

27 000

å 1 000 =

27 000

5 parallellavd. vid fristående

å 1 500 =

7 500

å 2 000 =

10 000

å 2 000 =

10 000

Procentuell förhöjning för 15

10 % =

26 000

15 % =

39 000

10 % =

26 000

Procentuell förhöjning för 26

10 % =

15 000

15 % =

22 000

10 % =

15 000

5 % förhöjning av samtliga

—

52 250

_

—

Provisorisk avlöningsförbätt-

ring ....................

(cirka) =

104 000

—

—

Summa =

1 200 000

Summa =

1 476 000

Summa =

1 320 OOO

Härtill komma följande kost-

noder:

(cirka)

(cirka)

130 000

(cirka)

(cirka)

200 000

(cirka)

(cirka)

170 000

Bidrag till vikariatsersättning

10 000

10 000

10 000

Undervisning i hushållsgöromål

Dyrtidstillägg av statsmedel..

(cirka)

11 %

20 000

290 000

(cirka)

30 000

(cirka)

30 000

2

15 % =

200 000

15 %

112 000

Rörligt tillägg * *

2

Kristillägg » »

12 %

90 000

12 % =

160 000

12 %

90 000

2

2

Summa =

540 000

Summa =

600 000

Summa =

412 OOO

1 740 000

2 076 000

1 732 000

Statskontoret har vidare bland annat anfört:

Vad anginge de särskilda statsbidragen till lärares avlöning påpekade

statskontoret, att — om i enlighet med förslaget de extra ordinarie lärarna

medgåves rätt till sjukavlöning under viss tid i analogi med vad som gällde

för de fast anställda lärarna — staten borde bestrida kostnaden för arvode

åt vikarie för sådan lärare.

I författningsförslaget hade icke intagits några bestämmelser örn formerna

för statens bidrag till det rörliga tillägget. I avseende härå erinrade

statskontoret, att, medan statens bidrag till lärarnas grundlöner för närvarande

mera summariskt bestämdes i form av bidrag till de olika kurserna,

utbetalningen av de nu utgående dyrtidstilläggen förutsatte en detaljgranskning

av varje lärares löneförhållanden, varigenom de praktiska fördelarna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

med det summariska beräkningssättet delvis omintetgjordes. Statskontoret

ville därför föreslå en omläggning såtillvida, att statens bidrag till det rörliga

tillägget skulle fastställas utgå i form av en procentuell förhöjning av

bidragen till de olika kurserna samt å ålderstilläggen. Då — som ämbetsverket

förutsatt — huvudmännen borde bestrida halva kostnaden för det

rörliga tillägget, syntes denna procentuella förhöjning böra bestämmas till

hälften av det genomsnittliga rörliga tillägget under närmast före utbetalningen

liggande kalenderår eller budgetår.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har bland annat anfört:

Enligt förslaget skulle dyrtidstillägg å hela lönen utgå av statsmedel mot

för närvarande å endast halva lönen, varigenom huvudmännen hittills måst

lämna dyrtidstillägg å den återstående hälften. Dessa utgifter skulle nu helt

avlastas från landstingen, vilket med hänsyn till de ökade kostnaderna för

dessa skolors drift vore synnerligen tacknämligt. I ett annat avseende komme

emellertid förslaget att medföra en ökning av landstingens utgifter, nämligen

därigenom att manliga och kvinnliga lärare likställts i lönehänseende,

vilket gjorde, att de kvinnliga lärarnas bostäder måste utökas eller i stället

kontant bostadsersättning lämnas. Av allt att döma torde dock hithörande

kostnader kunna hållas inom relativt snäva gränser.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har anfört vissa synpunkter

i fråga örn de nu utgående statsbidragen, beträffande vilka utskottet

får hänvisa till statsrådsprotokollet sid. 41—44.

Departementschefen har anfört huvudsakligen följande:

Statsbidragen till kursernas upprätthållande voro ursprungligen avpassade

så, att de i stort sett täckte kostnaderna för löner för det antal lärare,

som ansågs erforderligt såsom ett minimum för upprätthållande av kurser

om föreskriven minsta längd. Skolöverstyrelsen har nu förklarat sig anse,

att denna princip alltjämt borde följas, dock med den modifikationen, att

staten, som efter dyrtidstilläggens införande bidragit till dessa med i stort

sett halva beloppet, borde svara för kostnaderna för den rörliga delen av

lönen i dess helhet. Statskontoret har emellertid, under hänvisning till det

nuvarande statsfinansiella läget, avstyrkt genomförandet av en dylik överflyttning

av kostnader från huvudmännen till statsverket. Jag har för egen

del i likhet med statskontoret icke funnit anledning att förorda en dylik

utgiftsförskjutning till nackdel för statsverket. Den nuvarande kostnadsfördelningen

synes mig böra tills vidare i princip bibehållas.

Vid en strikt tillämpning av den av skolöverstyrelsen förordade principen,

att staten borde helt svara för kostnaderna för lärarpersonalens kontanta

minimilöner, skulle statens utgifter ha ökats dels med hela kostnaden för den

ifrågasatta löneförbättringen, enligt mina beräkningar omkring 170 000 kronor

vid godtagande av de av överstyrelsen föreslagna lönebeloppen, dels ock

med den skolornas huvudmän åvilande delen av dyrtid skompensationen, för

innevarande budgetår uppskattad till omkring 380 000 kronor. Statens utgifter

skulle sålunda ha ökats med omkring (170 000 + 380 000=) 550 000

kronor, överstyrelsen bär emellertid avvägt den föreslagna höjningen av

grundunderstöden så, att kostnadsökningen vid bifall till överstyrelsens förslag

skulle stanna vid omkring 336 000 kronor. Skolornas huvudmän skulle

sålunda alltjämt få att svara för en viss, icke obetydlig del av de kontanta

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

25

lönekostnaderna, eller omkring (550 000 — 336 000=) 214 000 kronor. Vid

bifall till vad jag förordat i fråga om löneförbättringens avvägning skulle

sistnämnda belopp bli omkring 30 000 kronor lägre, eller cirka 184 000

kronor. Då överstyrelsen sålunda iakttagit en betydande återhållsamhet vid

avvägningen av de föreslagna statsbidragsbeloppen, finner jag mig, trots den

principiella inställning varåt jag givit uttryck, böra godtaga dessa. Däremot

finner jag mig i fråga örn statens kostnader för rörligt tillägg och kristillägg

böra förorda, att staten skall lämna bidrag till bestridande av allenast hälften

av dessa kostnader. I jämförelse med skolöverstyrelsens förslag innebär detta

en minskning av statsutgifterna med omkring 180 000 kronor. Vid bifall till

vad jag förordat skulle huvudmännens kostnader vid det under första kvartalet

av år 1942 rådande indexläget komma att förbliva i stort sett oförändrade.

Ett bifall till statskontorets förslag om halvering av de rörliga löneförmånerna

mellan staten och huvudmännen i förening med en viss beskärning

av de av överstyrelsen förordade statsbidragen skulle, såvitt jag kunnat

finna, leda till att huvudmännen skulle få att helt svara för den ifrågasatta

löneförbättringen medan statens utgifter snarare bomme att minska än öka.

En sådan fördelning av kostnaderna synes mig icke skäligen böra förordas.

I samband med besparingsåtgärderna efter den nuvarande krisens inbrott

begränsades statsbidragen till anordnande av parallellundervisning från och

med budgetåret 1940/41 genom nedsättning av bidragens maximibelopp i

fråga om huvudkurs från 4 000 kronor till 3 000 kronor och i fråga om

fristående kvinnlig kurs från 2 250 kronor till 1 500 kronor. Detta beslut innebar,

att antalet parallellavdelningar, för vilka statsbidrag kunde utgå,

sänktes från fyra till tre beträffande huvudkurs och från tre till två beträffande

fristående kvinnlig kurs. Skolöverstyrelsen har icke ifrågasatt någon

ändring beträffande denna begränsningsregel. Styrelsen för folkhögskolans

lärarförening har, under åberopande av bland annat den växande tillströmningen

av elever till folkhögskolorna, hemställt om höjning av maximiunderstöden

för parallellundervisning till sådana belopp, att bidrag skulle kunna

utgå lill fem parallellavdelningar vid huvudkurs och tre vid fristående kvinnlig

kurs. Den fortgående stegringen av elevantalet gör det enligt min mening

befogat, att en viss uppmjukning av ifrågavarande begränsningsregel

nu vidtages. Jag har sålunda ansett mig böra förorda, att maximiunderstödet

för anordnande av parallellundervisning vid huvudkurs fastställes

lill 6 000 kronor, vilket innebär, att statsbidrag må kunna utgå till anordnande

av fyra parellellavdelningar vid dylik kurs. Enligt vad jag underhand

inhämta!, torde ett bifall till detta förslag komma att medföra en merutgift

för statsverket av omkring 20 000 kronor.

Såsom villkor för åtnjutande av de nu utgående statsunderstöden stadgas

för närvarande bland annat, att landsting, hushållningssällskap, kommuner

eller enskilda var för sig eller gemensamt skola lämna bidrag, vilka, inberäknat

skolavgifter, där sådana förekomma, sammanlagt uppgå till belopp,

bestämda i visst förhållande till statsbidraget. Skolöverstyrelsen har föreslagit

viss höjning av dessa belopp. För egen del finner jag icke anledning

att i fortsättningen, på sätt som nu sker, uppställa villkor av förevarande art.

Det svnes tillräckligt och mera lämpat efter de verkliga förhållandena, örn

det i stället uppställes eli villkor av innebörd, all från annat håll än staten

skall tillskjutas vad som utöver statsbidragen erfordras för skolverksamhetens

behöriga upprätthållande. Såsom statsbidragsvillkor bör även fordras,

all lärarna erhålla stadgade 1 löneförmåner, däribland vederbörliga indexliHägg.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

Statskontoret har föreslagit, att statens bidrag till rörligt tillägg skulle fastställas

att utgå i form av en procentuell förhöjning av bidragen till de olika

kurserna samt å ålderstilläggen, uppgående till hälften av det genomsnittliga

rörliga tillägget under närmast före utbetalningen liggande kalenderår eller

budgetår. Jag biträder för egen del delta förslag. På motsvarande sätt torde

statens bidrag till kristillägg böra utgå.

Jag förutsätter, att staten skall bestrida kostnaderna för arvode åt vikarie

åt icke-ordinarie befattningshavare under den tid vederbörande åtnjuter sjukavlöning

eller avlöning under ledighet för havandeskap eller barnsbörd.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser,

som erfordras för genomförande av den av mig förordade statsbidragsregleringen,

vilken, i likhet med löneregleringen, torde böra träda i

kraft den 1 oktober 1942.

IV. Kostnadsberäkningar för budgetåret 1942/43.

1. Förslagsanslaget till Folkhögskolor: Understöd.

Förevarande anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1 355 000

kronor. Departementschefen har anfört, att förslagsanslaget till dvrtidstillägg

åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter

för innevarande budgetår torde komma att för folkhögskolornas del belastas

med omkring 290 000 kronor och förslagsanslaget till kristillägg med omkring

90 000 kronor. Vid bifall till vad departementschefen enligt det föregående

förordat, syntes statens samtliga utgifter för ifrågavarande ändamål

böra avföras från förslagsanslaget till Folkhögskolor: Understöd. Detta

anslag syntes efter löne- och statsbidragsregleringens genomförande på sätt

förordats komma att för helt budgetår vid under första kvartalet av år 1942

rådande indexläge belastas med i ruut tal 1 940 000 kronor. Häremot svarade

en minskad belastning å vederbörande dyrtidslilläggsanslag och å kristilläggsanslaget

med omkring 290 000 kronor respektive omkring 90 000

kronor. Statens utgifter skulle alltså vid bifall till vad departementschefen

förordat komma att öka med i runt tal (1 940 000—1 355 000 — 290 000

— 90 000 =-) 205 000 kronor.

Då löne- och statsbidragsregleringen skulle träda i kraft först den 1 oktober

1942, syntes förevarande anslag för nästa budgetår böra uppföras med

i runt tal 1 900 000 kronor, vilket innebure en anslagshöjning med 545 000

kronor.

2. Förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa undervisnings
m.

fl. anstalter.

Detta anslag har för innevarande budgetår uppförts med 1 385 000 kronor.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår räknat med — bortsett från den

minskade belastning, som följer av förslaget om löne- och statsbidragsregle
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

27

ring för lärare vid folkhögskolor — i stort sett oförändrat medelsbehov för

nästa budgetår. En mindre justering nedåt syntes dock befogad med hänsyn

till att barntilläggen successivt skulle avvecklas. Anslagsbelastningen för

budgetåret 1940/41 utgjorde i runt tal 1 324 000 kronor. Departementschefen

har anfört, att nied hänsyn till nämnda omständigheter och då utgifter för

dyrtidstillägg åt lärare vid folkhögskolor vid bifall till vad han förordat hädanefter

icke komme att belasta anslaget, detsamma syntes kunna för nästa

budgetår beräknas till i runt tal 1 050 000 kronor, vilket innebure en minskning

med 335 000 kronor.

De barntillägg åt lärare vid folkhögskolor, vilka må komma att övergångsvis

utgå, syntes alltjämt böra belasta förevarande anslag.

Enligt Kungl. Maj:ts förevarande förslag skall beträffande folkhögskolorna

ny löne- och statsbidragsreglering genomföras, att träda i kraft den 1

oktober 1942. Förslaget är närmast föranlett av ett uttalande av 1941 års

riksdag, i vilket riksdagen gav uttryck åt den uppfattningen, att en lönereglering

på ifrågavarande område inom närmaste tiden måste komma till

stånd.

Vad först beträffar frågan örn ny lönereglering, utgår det föreliggande

förslaget från ett bibehållande av det för folkhögskolorna för närvarande

gällande lönesystemet och söker — såsom departementschefen

framhållit — inom ramen för nämnda system tillgodose de mest framträdande

kraven på förbättringar i olika avseenden. Utskottet tillstyrker,

att Kungl. Maj:ts föreliggande förslag i huvudsak genomföres och har intet

att erinra mot vad av departementschefen under avsnittet allmänna synpunkter

anförts.

I detta sammanhang får utskottet till behandling upptaga det i motionen

II: 373 gjorda yrkandet. Detta sammanhänger med att departementschefen

— i anslutning till ett uttalande av skolöverstyrelsen avseende bestämmandet

av en undervisningsskyldighet för åmneslärare av 24—28 veckotimmar

— framhållit, att han funnit att löneregleringen borde förknippas med

en reglering av undervisningsskyldigheten genom införande i vederbörande

författning av en allmän bestämmelse, innebärande bland annat en minimiundervisningsskyldighet

av 24 veckotimmar. I motionen 11:373 erinras, att

vissa folkhögskolor besökas av elever i mera mogen ålder, som i allmänhet

deltagit flitigt i det fria och frivilliga folkbildningsarbetet och uppsöka

skolan med relativt goda förkunskaper i syfte att förkovra dessa. Här finge

enligt sakens natur undervisningen läggas på ett helt annat plan än i vanliga

fall och bestode företrädesvis i föreläsningar, ofta i aktuella frågor,

som sålunda år från år krävde förnyat studium från föreläsarnas sida.

Det sade sig självt, att exempelvis en lärare, som skulle föreläsa om aktuella

ekonomiska eller näringsgeografiska frågor, måste, om hans föreläsning

skulle bli till innehållet av något värde och till formen njutbar, mycket

Utskottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

omsorgsfullt bereda sig. Att under sådana förhållanden vid skolor av denna

typ kräva 24—28 veckotimmars tjänstgöring syntes vara orimligt. Resultatet

måste ofelbart bli, att kvaliteten bleve lidande och att den allmänna

nivån bomme att sjunka. Med hänsyn till det anförda har motionären ansett

att, där särskilda omständigheter föreligga, som göra undervisningen

mera betungande, skolöverstyrelsen borde efter prövning kunna bevilja

dispens från stadgandet om undervisningsskyldighetens omfattning i den

utsträckning överstyrelsen funne skäligt. Utskottet får med avseende å

detta spörsmål anföra, att utskottet i likhet med departementschefen anser

riktigt, att löneregleringen för folkhögskollärarna förknippas med införandet

av allmänna bestämmelser angående nämnda lärares undervisningsskyldighet.

Den av departementschefen angivna minimisiffran av 24 veckotimmar

torde för normala fall vara lämpligt avvägd. Utskottet vill dock

framhålla, att det i första hand synes vara folkhögskolornas huvudkurser,

som härvid komma i betraktande; vid de fristående kvinnliga kurserna

torde det nämligen i åtskilliga fall icke vara möjligt att upprätthålla fordran

på minst 24 veckotimmars undervisningsskyldighet för lärarna. I anslutning

till vad i motionen II: 373 anförts får utskottet vidare anföra, att

utskottet utgår ifrån att möjlighet skall förefinnas att i sådana fall, då

särskilda skäl kunna åberopas för en sådan åtgärd, medgiva undantag från

bestämmelsen om 24 veckotimmars minimiundervisningsskyldighet vid huvudkurs.

Av vikt är emellertid, att nämnda dispensmöjlighet icke utnyttjas

på sådant sätt, att missbruk uppstår. Utskottet förutsätter, att Kungl. Majit

i samband med utfärdandet av de blivande bestämmelserna i ämnet tager

nu berörda fråga under övervägande. Med vad utskottet nu anfört torde

motionen 11:373 få anses besvarad.

Vad av departementschefen anförts och föreslagits beträffande löneställningen

för föreståndare samt fast anställda åmneslärare har icke givit utskottet

anledning till erinran.

Med avseende på löneställningen för extra ordinarie och vikarierande ämneslärare

innebär Kungl. Majlis förslag en relativt betydande förbättring,

vilken motiverats av att dessa lärare hittills intagit en i lönehänseende missgynnad

ställning. Den av departementschefen förordade löneställningen,

som på grundvalen av utav allmänna lönenämnden och statskontoret gjorda

erinringar innebär en viss beskärning av det av skolöverstyrelsen framlagda

förslaget, har utskottet funnit sig kunna godtaga. Utskottet kan alltså

icke tillstyrka de yrkanden som i motionerna I: 254 och II: 360 framställts,

att begynnelselönen för extra ordinarie och vikarierande ämneslärare skulle

bestämmas i enlighet med skolöverstyrelsens förslag.

Vad angår Övningslärare innebär Kungl. Maj:ts*förslag, att dessa lärares

arvoden, å vilka för närvarande utgå dyrtidstillägg samt kristillägg, hädanefter

i stället skulle utgå med vissa bestämda belopp i ett för allt. I de likalydande

motionerna I: 254 och II: 360 framhålles, så vitt nu är i fråga, att

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

29

Kungl. Maj:ts förslag i vissa fall innebär, att löneminskning skulle inträda

i jämförelse med nu utgående förmåner. Nämnda förhållande kan givetvis

komma att ytterligare accentueras, därest framdeles kristillägget ökar.

Utskottet vill erinra, att 1941 års läi''arlönesakkunniga erhållit i uppdrag

att verkställa utredning och avgiva förslag bland annat rörande anställnings-

och avlöningsförhållandena för Övningslärare vid statliga och statsunderstödda

undervisningsanstalter, varvid den närmare avgränsningen av

de undervisningsanstalter, som nämnda utredning skall omfatta, avsetts

skola ske genom de sakkunnigas försorg. Enligt utskottets mening synas,

med hänsyn bland annat till vad i motionerna 1:254 och 11:360 anförts,

skäl tala för att den nyssnämnda utredningen, vilken 1941 års lärarlönesakkunniga

ha att verkställa, kommer att omfatta även övningslärarna vid

folkhögskolorna. Härigenom skulle också den av skolöverstyrelsen berörda

frågan om inrättande av ordinarie övningslärartjänster vid dessa skolor

kunna komma under övervägande i lämpligt sammanhang, liksom ock

frågan om nyssnämnda lärares förmåner exempelvis vid ledighet på grund

av sjukdom m. m. skulle kunna regleras. Utskottet gör i det följande hemställan

av innebörd, att frågan om anställnings- och avlöningsförhållandena

för övningslärarna vid folkhögskolorna måtte hänskjutas till 1941 års lärarlönesakkunniga

för övervägande. Till dess frågan om nämnda lärares löneställning

framdeles erhållit sin lösning, böra enligt utskottets mening dessa

lärare bibehållas vid för dem nu gällande arvoden, med rätt att därå åtnjuta

dyrtidstillägg och kristillägg enligt härför stadgade grunder.

Vad av departementschefen anförts beträffande arvode till timlärare i låsämnen

ävensom rörande vissa med löneregleringen sammanhängande frågor

föranleder icke någon erinran från utskottets sida.

Vad därefter angår förslaget till statsbidragsreglering får utskottet

anföra följande.

Enligt vad som framgår av propositionen har skolöverstyrelsen ansett,

att statsbidragen till folkhögskolornas olika kurser alltjämt borde i princip

avvägas så, att de huvudsakligen täckte kostnaderna för löner till lärare,

dock att staten, som efter dyrtidstilläggens införande bidragit till dessa med

i stort sett halva beloppet, hädanefter borde svara för kostnaderna för den

rörliga delen av lönen i dess helhet. Statskontoret har emellertid, under

hänvisning till det nuvarande statsfinansiella läget, avstyrkt en dylik överflyttning

av kostnader från huvudmännen till .statsverket, och departementschefen

har för sin del anslutit sig till statskontorets uppfattning.

I de likalydande motionerna I: 254 och II: 360 hemställes, så vitt nu är i

fråga, alt riksdagen måtte besluta att staten beträffande såväl rörligt tilllägg

som kristillägg skall bestrida hela kostnaden för dessa tillägg och att

härför ett belopp av 180 000 kronor, utöver av Kungl. Maj:t föreslagna belopp,

skall utgå av anslaget till Folkhögskolor: Understöd. Motsvarande

hemställan göres i de likalydande motionerna 1:256 och 11:361. I den

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

nyssnämnda motionen I: 254 framhålles bland annat, att enligt propositionen

skolornas huvudmän alltjämt skulle ha att svara för en viss, icke

obetydlig del av de kontanta lönekostnaderna, eller omkring 214 000 kronor,

varjämte skyldigheten att utom lokaler för skolverksamheten svara för

bostad och bränsle åt lärare genom löneregleringsförslaget utökats. Vidare

anföres, att om huvudmännen skulle få på sig överflyttad en större andel

av den sammanlagda lönekostnaden, det vid vissa skolor torde bli nödvändigt

att för kostnadernas minskande indraga vissa avdelningar, vilket

skulle innebära avskedande av lärare och avvisande av inträdessökande elever

i större antal än för närvarande. Vidare anföres i den nyssnämnda motionen

II: 361 bland annat, att det hädanefter förutsättes skola bli statsbidragsvillkor

att lärarna erhålla vederbörliga indextillägg. Visserligen hade omkring

80 procent av folkhögskolornas huvudmän hittills betalat till lärarna

den andra hälften av dyrtidstilläggen, men det hade dock varit ett frivilligt

åtagande, och åtskilliga huvudmän torde icke ha utbetalat hela den andra

hälften av dyrtidstilläggen utan blott någon del därav. De 20 procent av

huvudmännen, som icke alls utbetalat sin del av dyrtidstilläggen, torde som

skäl därför ha kunnat anföra svag ekonomisk ställning. Skulle propositionen

oförändrad av riksdagen bifallas, bomme det att medföra, att landstingen

och övriga huvudmän finge ytterligare ökade utgifter, ty förslaget innebure

även att manliga och kvinnliga lärare likställts i lönehänseende, vilket

utan tvivel komme att medföra ökade kostnader för bostäder eller kontant

bostadsersättning.

Utskottet har icke kunnat undgå att finna vad sålunda i de nyssnämnda

motionerna anförts värt beaktande. Den omständigheten att det hädanefter

skall uppställas såsom statsbidragsvillkor, att lärarna vid folkhögskolorna

erhålla vederbörliga indextillägg, utgör enligt utskottets mening ett

starkt skäl att tillse, att icke folkhögskolornas huvudmän över hövan belastas

med utgifter för skolorna, något som i olika avseenden kunde inverka

menligt på det vid dem bedrivna arbetet. Framhållas må ock, att det här

är fråga örn en utgift, som under alla förhållanden skall utgå, och att sålunda

Kungl. Maj:ts förslag att staten skall bekosta endast en del av de rörliga

förmånerna icke i stort sett innebär någon minskning i det allmännas

utgifter för folkhögskolorna. Med hänsyn till nu anförda förhållanden har

utskottet funnit sig böra tillstyrka, att staten påtager sig hela kostnaden för

till lärarna vid folkhögskolorna hädanefter utgående rörligt tillägg och kristillägg.

Statens bidrag till nämnda förmåner synes härvid, i anslutning till

av departementschefen förordat förfaringssätt, böra fastställas att utgå i

form av en procentuell förhöjning av bidragen till de olika kurserna samt

å ålderstilläggen, motsvarande hela det genomsnittliga rörliga tillägget och

kristillägget under närmast före utbetalningen liggande kalenderår eller

budgetår.

Departementschefen har förordat, att maximiunderstödet för anordnande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

31

av parallellundervisning vid huvudkurs lastställes lill 6 000 kronor, vilket

innebär att statsbidrag skall kunna utgå till anordnande av fyra parallellavdelningar

vid dylik kurs. I de likalydande motionerna 1:254 och 11:300

anföres, så vitt nu är i fråga, att ett bifall till detta förslag syntes komma

att innebära, att under arbetslöshetsperioder, då det torde vara önskvärt att

folkhögskolorna i så hög grad som möjligt, med begagnande av alla tillgängliga

resurser, utöka sin verksamhet för att plats vid skolorna skall

kunna beredas så många inträdessökande som möjligt, ej folkhögskolornas

hela kapacitet kunde utnyttjas. Det syntes därför böra stadgas rätt för

Kungl. Maj:t att, då särskilda skäl föreligga, på därom gjord ansökan bevilja

folkhögskola ytterligare högst två parallellanslag. Enligt utskottets mening

föreligger icke för närvarande tillräcklig anledning att överväga en utökning

av möjligheterna att erhålla parallellanslag på sätt motionärerna

önskat. Därest erfarenheterna skulle utvisa, att behov av sådan ökning

kommer att föreligga, torde frågan få upptagas till förnyad prövning. Utskottet

får på denna punkt tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker

alltså de nyssnämnda motionerna i nu ifrågavarande del.

Beträffande förslagsanslaget till Folkhögskolor: Understöd,

vilket enligt departementschefen borde för nästa budgetår uppföras med i

runt tal 1 900 000 kronor, bör detsamma vid bifall till vad utskottet i det

föregående förordat angående statens övertagande av hela kostnaden för

rörligt tillägg och kristillägg höjas med i runt tal 150 000 kronor till

2 050 000 kronor. Från detta anslag torde i fortsättningen böra bestridas

även kostnad för dyrtidstillägg och kristillägg åt lärare i övningsämnen,

vilka enligt utskottets förslag skulle tills vidare kvarstå vid nu gällande avlöningsbestämmelser.

Någon uppräkning av anslaget torde emellertid icke

erfordras av sistnämnda anledning.

Vad departementschefen anfört i fråga örn förslagsanslaget till dyrtidstillägg

åt lärare vid vissa undervisnings- m. fl. anstalter

har icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet har slutligen ansett sig böra i förevarande sammanhang upplaga

till behandling de likalydande motionerna 1:126 och 11:209. I

motionen I: 126 anföres, att till elever vid kommunala och enskilda anstalter

för yrkesundervisning, folkhögskolor m. fl. skolor kunna utgå stipendier av

statsmedel å högst 45 kronor för månad, vilka i stort sett torde verka ,så,

att betydande grupper mindre bemedlade elever erbjudas möjlighet att utnyttja

ifrågavarande skolor. Emellertid kunde i de fall, då såväl de unga

som deras anhöriga saknade både kontanta tillgångar och kreditmöjligheter,

nuvarande stipendiebelopp icke möjliggöra studier vid någon av dessa skolor,

till följd varav de medellösa ungdomarna i regel finge stanna utanför.

För dessa helt medellösa vore det en fördel om det funnes tillgång till mindre

utbildningslån, särskilt anpassade för elever vid i motionen avsedda skolor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

I motionen skisseras vissa riktlinjer beträffande sökandet av dessa lån, lånens

utdelande, förening av lån med stipendium, lånebeloppets storlek samt

tiden för ränte- och amorteringsfrihet. Motionären hemställer, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om utredning angående mindre

utbildningslån till medellös ungdom, som önskar genomgå kommunal eller

enskild anstalt för yrkesundervisning eller folkhögskola.

Utskottet får i anledning av vad i nyssberörda motioner anförts angående

högsta medgivna belopp för stipendium erinra, att innevarande års riksdag

på förslag av utskottet anvisat 350 000 kronor till stipendier åt elever vid

verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom, varvid förutsatts att stipendier

skulle kunna, liksom hittills, utgå med ett belopp av högst 60 kronor för

elev och månad. Vidare har riksdagen godkänt ett förslag av utskottet, att

Kungl. Majit skulle äga i vissa fall, efter förslag av skolöverstyrelsen, medgiva

förhöjning vid central verkstadsskola av utgående stipendiebelopp, dock

ej utöver hittillsvarande vid arbetslöshetsskola tillämpat maximum. För

elever vid sådana anstalter för yrkesundervisning, som äro centrala verkstadsskolor

eller verkstadsskolor för arbetslös ungdom, har sålunda numera

möjlighet öppnats att medgiva stipendium till högre belopp för månad än

det i motionerna angivna beloppet av 45 kronor.

Emellertid avse motionärerna, att vid sidan av stipendieformen skulle tillskapas

möjlighet att utdela mindre utbildningslån till medellös ungdom,

som önskar genomgå kommunal eller enskild anstalt för yrkesundervisning

eller folkhögskola. Det sålunda väckta spörsmålet har givetvis sin egentliga

betydelse vid de kommunala eller enskilda anstalterna för yrkesundervisning,

medan för folkhögskolornas del behovet av en särskild form av

utbildningslån icke torde vara särskilt framträdande. Utskottet finner sig

böra erinra, att en förmånlig form av avbetalningslån för studieändamål redan

finnes, nämligen riksbankens s. k. 13-lån, vilka äro amorteringsfria

under högst 4 år, under vilken tid endast ränta behöver erläggas. Det synes

emellertid icke uteslutet, att för underlättande av utbildningsmöjligheterna

vid ifrågavarande skolor behov kan visa sig föreligga av andra låneformer

vid sidan av den nyss angivna. Utskottet har fördenskull intet att erinra

mot att den i motionerna väckta frågan göres till föremål för närmare övervägande.

Enligt utskottets mening bör vid en eventuell utredning i första

hand beaktas, i vad mån genom förhöjning av nu utgående stipendiebelopp

det av motionärerna avsedda syftet kan vinnas. Därest vid sidan av denna

understödsform en särskild form av utbildningslån finnes böra komma till

stånd, synes densamma närmast böra ifrågakomma för underlättande av

studier, som kräva icke alltför kort tid, samt till förmån för ungdom, som

redan under någon tids vistelse vid vederbörande läroanstalt visat sig äga

förmåga att med intresse och framgång bedriva studier av här ifrågavarande

slag. Under hänvisning till det anförda gör utskottet i det följande hemställan

om utredning av den nu omhandlade frågan.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 213.

33

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt motionerna I: 126 och II: 209, I: 254 och II: 360, I: 256

och 11:361 ävensom 11:373,

1. godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 8 maj 1942 angivna

grunder för avlöning åt lärare vid folkhögskolor samt för

statsbidrag till sådana skolor, dock med de jämkningar utskottet

i det föregående förordat;

2. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan om anställnings-

och avlöningsförhållandena för övningslärarna

vid folkhögskolorna måtte överlämnas till 1941 års lärarlönesakkunniga

att tagas i övervägande vid fullgörandet av

åt de sakkunniga meddelat uppdrag;

3. till Folkhögskolor: Understöd för budgetåret 1942/43

å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 2 050 000 kronor;

4. till Dyrtidstillägg dt lärare vid vissa statsunderstödda

undervisnings- m. fl. anstalter för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten

under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1 050 000 kronoi;

5. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående

mindre utbildningslan till medellös ungdom, som

önskar genomgå kommunal eller enskild anstalt för yrkesundervisning

eller folkhögskola.

Stockholm den 18 juni 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

fran första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Bernhard

Nässon, Sven Larsson, Heiding, Karl Magnusson, Bäcklund, Carlström, Gustaf Karlsson,

Gustaf Iwar Anderson, Persson i Skabersjö och Emil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist Eriksson i

Stockholm, Andersson i Prästbol, Ward, Persson i Tidaholm, Andersson i Södergård,

Mårtensson, Åqvist, Lundberg i Hälsingborg, Pettersson i Dahl och Eriksson i

Frägsta.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 213.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:444 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolor m. m. jämte i ämnet väckta motione s. 1 i texten