Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1942-06-18 · 33 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 31 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1942:213, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
1
Nr 213.
Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1942 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering
för lärarpersonalen vid folkhögskolor m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkterna
168 och 231) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret
1942/43 dels till Folkhögskolor: Understöd ett förslagsanslag av 1 600 000
kronor, dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-
m. fl. anstalter ett förslagsanslag av 1 300 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 274, under åberopande av
hilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 8 maj
1942, föreslagit riksdagen att
dels godkänna av departementschefen angivna grunder för avlöning åt
lärare vid folkhögskolor samt för statsbidrag till sådana skolor;
dels till Folkhögskolor: Understöd för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av 1 900 000 kronor;
dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-
m. fl. anstalter för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag av
1 050 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr B. Ohlin (I: 126) och den andra inom andra kammaren av herrar
W. Svensson och O. Malmborg (11:209), vari hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning angående mindre
utbildningslån till medellös ungdom, som önskar genomgå kommunal eller
enskild anstalt för yrkesundervisning eller folkhögskola;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr R. Wagnsson m. fl. (I: 254) och den andra inom andra kammaren av
fröken Ebon Andersson m. fl. (11:360), vari hemställts, att riksdagen med
anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 274 måtte besluta,
att begynnelselönen för e. o. och vikarierande ämneslärare vid folkhögskolorna
bestämmes till, i vad det gäller huvudkurs med 21 veckors lästid,
3 234 kronor med rörligt tillägg och kristillägg samt, i vad det gäller huvudBihang
till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 213. 1
2 Statsutskottets utlåtande Nr 213.
kurs med minst 24 veckors lästid, 3 696 kronor med rörligt tillägg och kristihägg;
att
för Övningslärare i slöjd och hushållsgöromål, vilka enligt folkhögskolstadgan
kunna tillerkännas fast anställning med reglerad lön och pensionsrätt,
lön, skall utgå med 3 kronor 60 öre per timme samt att å denna
lön såväl rörligt tillägg som kristillägg skall utgå samt att för Övningslärare
i slöjd och hushållsgöromål med mindre tjänstgöring lönen skall fastställas
till 4 kronor 60 öre per undervisningstimme;
att staten beträffande såväl rörligt tillägg som kristillägg skall bestrida
hela kostnaden för dessa tillägg och att härför ett belopp av 180 000 kronor
utöver av Kungl. Maj:t föreslagna belopp skall utgå å anslaget till Folkhögskolor:
Understöd; samt
att beträffande parallellanslag till folkhögskola rätt måtte stadgas för
Kungl. Majit att, då särskilda skäl föreligga, bevilja folkhögskola för huvudkurs
utöver föreslagna fyra parallellanslag ytterligare två parallellanslag;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr A. Holstenson m. fl. (1:256) och den andra inom andra kammaren
av herr C. P. Olsson m. fl. (11:361), vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta att staten skall betala hela kostnaden för rörligt tillägg och kristillägg
till de lärare vilkas löner regleras genom i Kungl. Maj:ts proposition nr 274
angivna förslag, samt att riksdagen måtte anvisa för detta ändamål behövligt
belopp;
dels ock en inom andra kammaren av fröken Kerstin Hesselgren väckt
motion (II: 373), vari hemställts, att till stadgandet örn undervisningsskyldigheten
i löneregleringsförslaget fogas följande klausul:
»dock bör, då särskilda omständigheter föreligga, som göra undervisningen
mera betungande, och efter prövning av kungl, skolöverstyrelsen
dispens kunna beviljas i den utsträckning skolöverstyrelsen finner skäligt».
Beträffande de skäl, som motionärerna till stöd för sina yrkanden anfört,
får utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas här nedan, hänvisa till
motionerna 1:126, 1:254, 11:361 och 11:373.
I. Inledning.
Frågan örn en lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolorna, vilken
länge stått på dagordningen, aktualiserades genom den lönereglering
för lärare vid statsläroverken, som genomfördes vid 1937 års riksdag. Sålunda
anbefallde Kungl. Majit den 17 december 1937 skolöverstyrelsen att
verkställa utredning och inkomma med på utredningen grundat förslag till
de ändringar med avseende pa lärarnas vid folkhögskolorna löneförhållanden,
som kunde anses påkallade i anledning av 1937 års beslut om lönereglering
för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter.
Med skrivelse den 21 september 1938 överlämnade skolöverstyrelsen ut
-
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
3
redning och förslag i ämnet. Förslaget befanns emellertid tarva ytterligare
beredning och föranledde icke någon framställning till riksdagen.
I samband med anslagsäskandena för budgetåret 1940/41 hemställde skolöverstyrelsen,
att i avbidan på en slutlig lönereglering för lärarpersonalen
vid folkhögskolorna provisoriska anordningar måtte vidtagas för åstadkommande
av en förbättrad löneställning för extra ordinarie och vikarierande
ämneslärare genom beredande åt dem av ett ålderstillägg å 500 kronor
efter 5 års full tjänstgöring. Vid anmälan i 1940 års åttonde huvudtitel av
detta förslag förklarade departementschefen att, då han med hänsyn lill det
statsfinansiella läget icke ifrågasatte bifall till överstyrelsens förslag, det vöre
i fullt medvetande av att en lösning av frågan icke kunde för någon längre
tid uppskjutas.
Vid 1941 års riksdag väcktes motioner (1:90 och II: 120) örn höjning av
den provisoriska avlöningsförbättringen för extra ordinarie och vikarierande
ämneslärare vid folkhögskolorna. Riksdagen, som icke biföll motionerna,
gjorde emellertid följande uttalande:
Riksdagen delade den av departementschefen förra året uttalade uppfattningen,
att en lönereglering på ifrågavarande område inom närmaste tiden
måste komma till stånd. Folkhögskolans lärare befunne sig i ett i förhållande
lill andra lärargrupper missgynnat löneläge och detta förhållande kunde
givetvis komma att oförmånligt påverka dessa läroanstalters fortsatta verksamhet.
Riksdagen holle för sannolikt, att trots det rådande statsfinansiella
läget och den skärpning av detsamma, varmed man troligen måste räkna,
en skälig lönereglering borde kunna åvägabringas för folkhögskolornas del
i samband med vidtagande av besparingar beträffande andra ändamål. Riksdagen
utginge ifrån att Kungl. Majit till närmare omprövning upptoge denna
fråga.
Med anledning av vad 1941 års riksdag anfört och under erinran om ovannämnda,
den 21 september 1938 avgivna förslag angående lönereglering för
ifrågavarande lärare anbefallde Kungl. Majit den IG maj 1941 skolöverstyrelsen
att, med beaktande av vad i yttrandena över 1938 års löneregleringsförslag
samt av riksdagen i ämnet anförts utarbeta och till Kungl. Majit inkomma
med nytt förslag i ämnet, lämpat efter de vid folkhögskolor rådande
arbetsförhållandena och så avvägt, att det kunde genomföras i nuvarande
statsfinansiella läge.
Med skrivelse den 20 januari 1942 har skolöverstyrelsen överlämnat förnyad
utredning med förslag till löne- och pensionsreglering för ifrågavarande
lärarpersonal. Häröver lia yttranden avgivits av statskontoret, allmänna
lönenämnden, statens pensionsanstalt, styrelsen för svenska landstingsförbundet
och styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening.
I det följande beröras föreliggande förslag såvitt angår den ifrågasatta
lönereglci ingen och därmed sammanhängande anslagslrågor. överstyrelsens
förslag i vad avser pensionsreglering torde komma att i annat sammanhang
behandlas.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
II. Förslag till lönereglering.
A. Folkhögskolornas organisation m. m.
Olika kurser vid folkhögskola. Enligt stadgan den 31 december
1919 (nr 866) för statsunderstödda folkhögskolor må folkhögskola,
allt efter förhållandena, kunna för varje arbetsår omfatta
antingen en huvudkurs om minst 24 veckor för manliga, kvinnliga eller
både manliga och kvinnliga elever; är huvudkursen avsedd för manliga elever,
kan till densamma anslutas en kvinnlig kurs;
eller en huvudkurs örn minst 21 veckor och en fristående kvinnlig kurs
örn minst 13 eller, örn undervisning i hushållsgöromål ingår i densamma,
16 veckor.
Till såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs kan anslutas en andra
årskurs.
Eleverna inom viss kurs må, i den mån deras olika förkunskaper eller
antal göra det nödvändigt, vid undervisningen kunna uppdelas på parallellavdelningar.
Undervisningsskyldighet. Enligt folkhögskolestadgan är lärare
vid folkhögskola pliktig att ställa sig till efterrättelse de i skolans reglemente
givna bestämmelserna angående undervisningsskyldighet eller annan tjänstgöring.
Enligt skolöverstyrelsens uppgift tillämpas en undervisningsskyldighet
av 24—28 veckotimmar.
B. Nuvarande avlöningsförhållanden samt tidigare lönereglerings
förslag.
Beträffande vad i dessa avseenden i statsrådsprotokollet anförts torde
utskottet få hänvisa till nämnda protokoll, sid. 4—12.
C. Skolöverstyrelsens nu föreliggande förslag.
Allmänna synpunkter.
Skolöverstyrelsen framhåller inledningsvis, att då överstyrelsen nu åter
hade att taga ställning till frågan örn löneförhållandena för lärarpersonalen
vid folkhögskolorna, överstyrelsen icke kunde underlåta att — liksom
tidigare — giva uttryck åt den uppfattningen, att det lämpligaste sättet att
genomföra en lönereglering för folkhögskolornas lärare skulle vara att inordna
även dessa lärare under det för den statliga lärarpersonalen gällande
lönesystemet. Det vore visserligen obestridligt, att folkhögskolorna intoge en
särställning i pedagogiskt och organisatoriskt hänseende samt att det med
hänsyn härtill och till de för folkhögskollärarna gällande arbetsförhållandena
kunde vara förenat med svårigheter att på dem tillämpa de nyreglc
-
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
5
rade verkens avlöningssystem. Enligt överstyrelsens åsikt borde dessa svårigheter
dock icke behöva tillmätas avgörande betydelse, när det såsom här
vore fallet gällde alt avveckla ett delvis föråldrat lönesystem och att söka
ernå en i och för sig önskvärd enhetlighet i avlöningshänseende på undervisningsväsendets
område. Ur nu angivna synpunkter hade det enligt överstyrelsens
förmenande varit till fördel, om överstyrelsens senaste löneregleringsförslag
kunnat realiseras. Med hänsyn till de erinringar, som rests mot
ett inordnande av folkhögskollärarna under det statliga lönesystemet, och
då det synts angeläget, att dessa lärares lönefråga utan ytterligare uppskov
bragles till avgörande, hade överstyrelsen emellertid funnit sig böra för närvarande
frånfalla tanken på en reglering av löneförhållandena efter de riktlinjer
överstyrelsen tidigare uppdragit. Det förslag till lönereglering, som i
det följande framlades, hade följaktligen uppgjorts med utgångspunkt från
ett bibehållande av det nuvarande lönesystemet, med beaktande därvid av de
mest framträdande kraven på förbättringar av personalens lönevillkor, överstyrelsen
fumte sig emellertid mot bakgrunden av den principiella inställningen
till folkhögskolläramas lönefråga, som överstyrelsen tidigare hävdat
och alltjämt vidhölle, böra uttala den förhoppningen, att därest en lönereglering
enligt de i det följande skissserade linjerna komme till stånd, densamma
icke skulle uppfattas som en definitiv lösning av dessa lärares lönefråga
i den meningen, att tanken på en omläggning av löneförhållandena
för ifrågavarande personal efter förebild av det för statens nyreglerade verk
gällande lönesystemet därigenom skulle för obestämd tid undanskjutas.
Beträffande de grundläggande principerna för den förordade löneregleringen
har överstyrelsen anfört:
I fråga örn dyrortsdifferentiering av lönerna hade
överstyrelsen icke ansett sig böra framlägga förslag av sådan innebörd. Beträffande
likalönsprincip föresloge överstyrelsen, att lönerna skulle
bestämmas till enhetliga belopp för såväl manliga som kvinnliga lärare. Vid
övervägande av frågan örn lönens anpassning efter arbetsårets
längd hade överstyrelsen stannat vid att förorda, att för lärare,
som vore anställd vid endast huvudkurs, lönen skulle bestämmas med utgångspunkt
från en minimilästid örn 21 veckor och alt läraren intill en viss
övre gräns skulle beredas ekonomisk kompensation för överskjutande lästid
i direkt proportion till avvikelsen från minimilästiden. Beträffande lönebeloppens
avvägning hade överstyrelsen vid övervägande av olika
till buds stående utvägar trott sig finna en rimlig avvägning genom att i
princip anknyta löneregleringen till den levnadskostnadsnivå, till vilken de
senaste statliga löneregleringarna hänfört sig. I enlighet härmed hade i de
fasta lönerna inräknats så stor del av nu utgående dyrtidstillägg att det
å de nya lönebeloppen utgående tillägget kunnat anpassas efter reglerna för
det .statliga rörliga tillägget. I de fasta grundlönerna hade vidare inarbetats
beloppen av den nu utgående provisoriska avlöningsförbättringen. De sålunda
framräknade beloppen hade härefter underkastats vissa jämkningar.
Statskontoret har i princip icke haft något att erinra mot att förslaget lades
till grund för en lönereglering.
De av överstyrelsen angivna riktlinjerna för löneregleringen föranledde
emellertid principiella erinringar från statskontorets sida i vad anginge för
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
slaget om särskilda lönebelopp för fast anställda ämneslärare med 21 och 24
veckors minimitjänstgöring.
Allmänna lönenämnden har icke riktat någon erinran mot de av överstyrelserna
angivna allmänna riktlinjerna för ifrågavarande lönereglering.
Styrelsen för svenska landstingsförbundet har förklarat sig, i det läge förevarande
fråga för närvarande befunne sig, intet ha att erinra mot att löneregleringen
baserades på nuvarande grunder. Den borde dock icke betraktas
såsom definitiv.
Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har bland annat understrukit
skolöverstyrelsens förhoppning, att den föreslagna löneregleringen
icke skulle uppfattas som en definitiv lösning av folkhögskollärarnas
lönefråga.
Departementschefen har anfört:
Såsom inledningsvis erinrats, har frågan örn lönereglering för folkhögskolornas
lärare sedan länge stått på dagordningen. Denna fråga har erhållit
ökad aktualitet, sedan löneregleringar under de senaste åren genomförts
för lärarpersonalen vid flertalet övriga statliga och statsunderstödda
undervisningsanstalter. Särskilt trängande har behovet av en förbättrad
löneställning för den icke-ordinarie ämneslärarpersonalen ansetts vara. Att
en lönereglering hittills icke kommit till stånd, torde främst ha sin grund i
— förutom det statsfinansiella läget under de senaste åren — att de förslag
i ämnet, som framlagts, baserats på försök att inordna folkhögskolans lärarpersonal
i det för civilförvaltningen i allmänhet tillämpade lönesystemet.
Dessa försök ha icke kunnat fullföljas, huvudsakligen till följd av folkhögskolans
särpräglade organisatoriska och pedagogiska struktur. Det förslag
i denna riktning, som år 1938 framlades av skolöverstyrelsen, mötte sålunda
starka gensagor från undervisningsväsendets lönenämnds och statskontorets
sida och har icke heller ansetts böra föranleda någon framställning till riksdagen.
Det av skolöverstyrelsen nu framlagda förslaget bygger på det för folkhögskolan
för närvarande gällande lönesystemet och söker inom ramen för
detta tillgodose de mest framträdande kraven på förbättringar i olika avseenden.
I likhet med statskontoret och allmänna lönenämnden har jag
funnit mig kunna förorda, att det föreliggande förslaget lägges till grund
för en lönereglering. Såsom skolöverstyrelsen framhållit hade det visserligen
varit önskvärt, örn en närmare anpassning till för undervisningsväsendet
i allmänhet gällande lönebestämmelser kunnat ske, men då det nu förordade
förslaget lämpats efter de vid folkhögskolorna rådande förhållandena,
torde detsamma åtminstone för närvarande böra godtagas.
De allmänna riktlinjer, som skolöverstyrelsen uppdragit för sitt förslag
till lönereglering, föranleda icke någon erinran från min sida. Jag anser mig
sålunda icke böra ifrågasätta genomförande av en lönedifferentiering efter
dyrort. Jag tillstyrker vidare införande av enhetliga lönebelopp för manliga
och kvinnliga lärare liksom ock, att löneregleringen i princip anknytes till
1935 års levnadskoslnadsnivå. till vilken de senaste statliga löneregleringarna
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
7
hänfört sig. Detta innebär, att i de fasta lönebeloppen inräknas så stor del
av nu utgående dyrtidstillägg, att det å de nya lönebeloppen utgående till - lägget kan anpassas efter reglerna för det statliga rörliga tillägget. En av
de principiellt sett viktigaste följderna härav blir att, i motsats till vad nu är
förhållandet, lärarna garanteras full kompensation enligt vedertagna grunder
för den levnadskostnadsstegring som ägt rum till och med år 1935. Såsom
förut erinrats utgår nämligen för närvarande statligt dyrtidstillägg endast
å halva grundlönebeloppen, ehuru vederbörande huvudmän i allmänhet svarat
för utfyllnad av dyrtidstillägget. Skolöverstyrelsen har även förutsatt,
att lärarna skola garanteras rörligt tillägg och givetvis även kristillägg i
enlighet med för statstjänstemän gällande grunder. Jag har för egen del icke
funnit anledning till erinran häremot. En annan fråga är, huruvida kostnaderna
för det rörliga tillägget och kristillägget böra helt eller endast delvis
åvila statsverket; till detta spörsmål återkommer jag i det följande vid behandlingen
av statsbidragsfrågan.
Skolöverstyrelsens förslag innebär även anpassning av lönerna för vissa
fast anställda ämneslärare efter antalet läsveckor. Minimiantalet läsveckor
vid huvudkurs är för närvarande för olika fall antingen 21 eller 24. Ämneslärare
kunna fast anställas vid båda dessa slag av kurser, men minimilönen
är för håda fallen fastställd vid lika belopp. Delta har, såsom skolöverstyrelsen
framhållit, ansetts vara en av de allvarligaste bristerna i det nuvarande
lönesystemet, och överstyrelsen har sökt råda bot härför genom att
föreslå en viss grundlön för fast anställning vid 21-veckorskurs med rätt
för lärare med fast anställning vid kurser om högst 24 veckor att åtnjuta
lönetillägg i proportion till den längre lästiden. Motsvarande system föreslås
för extra ordinarie och vikarierande lärare. Statskontoret har — utan
att rikta erinran mot principen lön efter lästid i och för sig — likväl avstyrkt,
att olika lönebelopp skulle utgå för fast anställda ämneslärare med
21 och 24 veckors lästid, i det ämbetsverket förordat, att kategorien fast
anställda lärare med endast 21 veckors lästid skulle avskaffas och ersättas
med extra ordinarie lärare. För egen del vill jag icke bestrida, att en anordning
som den av statskontoret förordade skulle kunna genomföras utan
svårare olägenheter i organisatoriskt hänseende. Då emellertid båda dessa
kategorier fast anställda lärare för närvarande må förekomma och olika lön
vid 21 och 24 veckors lästid i allt fall icke torde kunna undvikas, när det
gäller extra ordinarie lärare, finner jag icke tillräcklig anledning föreligga
att frångå skolöverstyrelsens förslag på denna punkt.
I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag funnit, alt den nu ifrågasatta
löneregleringen bör förknippas med en reglering av undervisningsskyldigheten
genom införande i vederbörande författning av en allmän bestämmelse
örn folkhögskollärarnas undervisningsskyldighet för vecka, innebärande
bland annat en minimiundervisningsskyldighet av 24 veckotimmar.
Föreståndare och fast anställda ämneslärare.
Nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna löner för föreståndare och
fast anställda ämneslärare framgå av efterföljande tabell I.
Till stöd för sitt förslag har överstyrelsen bland annat anfört:
överstyrelsen hade utgått från att — även örn behovet av förbättrade
löneförmåner gjorde sig starkast gällande beträffande de icke fast anställda
lärarna — jämväl föreståndarna och de fast anställda ämneslärarna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell I.
Jämförelse mellan nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna löner till föreståndare och fast anställda lärare.
Skoltyp
Bef.-havare
N u v a
rande lön
Föres
lagen lön
Begynnelselön
Slutlön
Begynnelselön
Slutlön
Huvudkurs +
Föreståndare
5 400
5 400
7 560
7 560
frist, kurs
44 % dyrt.-tiilägg 2 376
1 000 (2 ålders-
15 % rörl. tillägg 1 134
1 440 (3 ålders-
prov. avl.-iörbättr. 600
6 400 t,lla6S)
8 694
9000 Ä)
8 376
44 % dyrt.-tiilägg 2 808
15 % rörl. tillägg 1 350 a ö ;
prov. avl.-förbättr. 600
10 350
9 808
Huvudkurs
»
4 600
4 600
6 420
6 420
44 % dyrt.-tiilägg 2 016
1 000 (2 ålders-
15 % » * 963
1 440 (3 d:o
prov. avl.-förbättr. 500
5 600 tlllagg^
7 383
7 860 d:o)
7 116
44 % dyrt.-tiilägg 2 460
15 % » * 1 179
prov. avl.-förbättr. 500
9 039
Huvudkurs +
Fast anst.
8 560
frist, kurs
ämneslär:e
3 700
3 700
5 280
5 280
44 % dyrt.-tiilägg 1 620
1 500 (3 ålders-
15 % » . 792
1 920 (4 d:o
prov. avl.-förbättr. 500
5 200 tll,ägg)
6 072
7 200 d:o)
5 820
44 % dyrt.-tiilägg 2 280
15 % * * 1 080
prov. avl.-förbättr. 500
8 280
7 980
Huvudkurs
D:o
3 000
3 000
4 200
4 200
(21 veckor)
44 % dyrt.-tiilägg 1 320
1 500 (3 ålders-
15 % * » 630
1 920 (4 d:o
prov. avl.-förbättr. 385
4 500 tillä««>
4 830
6 120 d:o)
4 705
44 % dyrt.-tiilägg 1 980
15% * * 918
prov. avl.-förbättr. 385
7 038
6 865
Huvudkurs
D:o
(=21 veckor)
(=21 veckor)
4 200
4 200
(24 veckor)
(3/21 av 4 200) 600
(3/21 av 4 200) 600
4 800
4 800
15 % rörl. tillägg 720
1 920 (4 d:o
5 520
6 720 d:o)
15 % rörl. tillägg 1 008
7 728
Anm. v e reise hänsyn ej tagits.
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
9
borde få komma i åtnjutande av en viss reell löneförbättring. I nu rådande
läge hade överstyrelsen emellertid ansett försiktigheten bjuda, att löneförbättringen
hölles inom tämligen snäva gränser. En viss återhållsamhet härvidlag
torde för övrigt få anses motiverad beträffande de fast anställda lärarna,
enär ju dessa åtnjöte fri bostad jämte bränsle vid sidan av den kontanta
lönen och således för en del av sina avlöningsförmåner i realiteten erhölle
full kompensation för den inträdda levnadskostnadsökningen.
Lönebeloppen för de ämneslärare, vilka anställts för undervisning allenast
vid huvudkurs, hade ansetts böra differentieras med hänsyn till kurstidens
längd på det sätt, att lönen för kurs örn 24 veckors varaktighet med
/2i skulle överstiga den för kurs örn 21 veckors längd utgående avlöningen.
Den nuvarande åtskillnaden i lönehänseende beträffande å ena sidan
föreståndare, som undervisade vid huvudkurs med både manlig och kvinnlig
avdelning, samt å andra sidan föreståndare, som vore anställd vid huvudkurs,
vari allenast manlig eller kvinnlig avdelning inginge, hade icke ansetts
böra upprätthållas. Tjänstgöringsskyldigheten kunde nämligen i båda
fallen anses vara i praktiken densamma. Till utgångspunkt vid löneregleringen
hade överstyrelsen valt lönen för föreståndare vid den förra skoltypen.
Vad ålderstilläggen beträffade hade antalet sådana tillägg — i anslutning
till antalet löneklasser inom lönegrader i närmast jämförliga lägen å löneplanerna
för de statliga befattningshavarna — ansetts böra ökas från 2
till 3 beträffande föreståndare och från 3 till 4 i fråga om de fast anställda
ämneslärarna, varjämte •— i analogi med vad som härutinnan gällde inom
det statliga lönesystemet — tilläggen ansetts böra tillträdas med treåriga
intervaller. För att motverka uppkomsten av en alltför stor löneökning i
slutlönelägena till följd av utökningen av antalet ålderstillägg hade det befunnits
påkallat att vidtaga en mindre jämkning nedåt av de nuvarande
beloppen.
Då de fast anställda lärarna avsåges skola åtnjuta lön per kalenderår,
hade såväl grundlönebeloppen som ålderstilläggen gjorts jämnt delbara
med 12.
Statskontoret har, såsom förut nämnts, avstyrkt överstyrelsens förslag om
särskilt lönetillägg för fast anställda lärare med 24 veckors tjänstgöring
vid huvudkurs. För sådan lärare borde lönen fastställas till 4 200 kronor
utan särskilt tillägg. Statskontoret har även avstyrkt den av överstyrelsen
föreslagna omläggningen av ålderstillägg.
Allmänna lönenämnden har icke motsatt sig införande av det tredje respektive
fjärde ålderstillägget men ifrågasatt, att kvinnlig befattningshavare
för närvarande icke skulle erhålla rätt att tillträda det sista ålderstillägget.
Lönenämnden har även tillstyrkt införande av ett särskilt lönetillägg för
vid 24-veckors huvudkurs fast anställd lärare men ansett tilläggets storlek
böra reduceras.
Lönenämnden funne sig icke kunna oförändrat tillstyrka den föreslagna
löneregleringen i vad beträffade fast anställda ämneslärare vid huvudkurs
(24 veckor). Löneförhöjningen för sådan befattningshavare Lomme nämligen,
såsom närmare framginge av tabellen, att i begynnelselöneläget uppgå
till 815 kronor och i slutlöneläget till 803 kronor. Denna betydande löneförhöjning,
som närmast föranletts därav att i lönen inräknats ett särskilt
10
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
tillägg uppgående till 3/2i av det för fast anställda ämneslärare vid huvudkurs
(21 veckor) föreslagna grundlönebeloppet, funne lönenämnden vara
väl hög. Lönenämnden ville därför ifrågasätta, att ifrågavarande tillägg beräknades
till allenast 360 kronor, vilket medförde en begynnelselön för dylik
lärare å 4 560 kronor och en slutlön å 6 480 kronor. Löneförbättringen
skulle därvid i förhållande till nu utgående avlöning komma att uppgå till
539 kronor i begynnelselöneläget och till 587 kronor i slutlöneläget.
En ledamot bär anmält skiljaktig mening mot lönenämndens majoritet
i fråga om ålderstillägget och ansett, att nämnden bort tillstyrka överstyrelsens
förslag.
Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har framhållit bland
annat:
Styrelsen holle före att med hänsyn till den ringa ökningen av lönernas
belopp det överhuvudtaget icke kunde finnas samma motivering för ett
borttagande av barntillägg i samband med löneregleringen för folkhögskolans
lärare som för motsvarande åtgärd för lärarkategorier, för vilka lönerna
i samband med lönereglering uppräknats i väsentligt högre grad.
Styrelsen föresloge därför att nuvarande i dyrtidstillägget ingående barntillägg
skulle bibehållas för folkhögskolans lärare.
Beträffande föreståndare föresloge styrelsen att i löneförfattningar och
folkhögskolestadga benämningen rektor måtte komma till användning och
motiverade detta med att denna titel nu användes beträffande föreståndare
för lantmannaskolor och lanthushållningsskolor samt att, då folkhögskolor,
lantmannaskolor och lanthushållningsskolor fortfarande på vissa orter inginge
i samma skolanläggning, det måste anses önskvärt att de olika skolornas
ledare hade samma titel.
Departementschefen har anfört:
Skolöverstyrelsens, statskontorets och allmänna lönenämndens förslag
innebära, inberäknat rörligt tillägg efter 15 procent men frånräkna! kristillägg,
följande löneförbättringar i förhållande till nu utgående lönebelopp
(härvid har antagits, att vederbörande huvudmän, på sätt i allmänhet är
fallet, utfylla det statliga dyrtidstillägget till fullt belopp):
Begynnelselön
Slutlön
Skol-
över-
styrel-
sen
Stats-
kon-
toret
Allm.
löne-
nämn-
den
Skol-
över-
styrel-
sen
Stats-
kon-
toret
Allm.
löne-
nämn-
den
318
318
318
542
266
542
267
267
267
479
203
479
252
252
252
300
162
300
125
125
125
173
35
173
815
125
539
863
35
587
Föreståndare (huvudkurs-(-fristående kurs)..
» (huvudkurs)..................
Ämneslärare (huvudkurs-(-fristående kurs) ..
* (huvudkurs, 21 veckor) ......
» ( » 24 » ) ......
Utgångspunkten för skolöverstyrelsen har varit, att föreståndare och ämneslärare
med fast anställning visserligen icke kunde i fråga örn lönens
storlek anses särskilt missgynnade, men att likväl en viss mindre löneförbättring
finge anses befogad. I likhet med statskontoret och allmänna
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
11
lönenämnden finner jag mig kunna godtaga denna utgångspunkt. I fråga
om löneförbättringens avvägning anser jag, att någon befogad erinran i stort
sett icke kan riktas mot överstyrelsens förslag. Statskontorets förslag om
ålderstilläggens bibehållande vid nuvarande antal i förening med en höjning
av desamma synes mig leda till mindre tillfredsställande resultat, i det
löneförbättringen i slutlöneläget bomme att genomgående bli mindre än
löneförbättringen i begynnelselöneläget. Jag är därför i likhet med allmänna
lönenämnden beredd att tillstyrka skolöverstyrelsens förslag även i fråga
om ålderstilläggen. I likhet med lönenämnden förutsätter jag dock, att
kvinnlig lärare tills vidare icke erhåller rätt att tillträda det sista ålderstilllägget.
Förslaget örn införande av särskilt lönetillägg för fast anställd ämneslärare
med 24 veckors lästid har jag redan i det föregående förklarat
mig i princip tillstyrka. Beträffande lönetilläggets storlek innebär överstyrelsens
förslag, att lönen för kurs om 24 veckor skulle med 3/21 överstiga
lönen för kurs örn 21 veckor. Allmänna lönenämnden har förklarat sig
finna denna förhöjning väl hög. Jag har icke kunnat undgå att finna ett
visst fog för denna lönenämndens ståndpunkt. Övervägande skäl lia dock
synts mig tala för bifall till överstyrelsens förslag. Såsom av det efterföljande
kommer att framgå, har jag i likhet med såväl statskontoret som lönenämnden
ansett mig böra godtaga ett motsvarande beräkningssätt vid avvägningen
av lönebeloppen för extra ordinarie och vikarierande ämneslärare
med 21 och 24 veckors lästid. Det må även framhållas, att frågan,
såvitt gäller fast anställda lärare, icke kan sägas ha någon större ekonomisk
betydelse för statsverket.
De av mig förordade löneförbättringarna torde kunna uppskattas till sammanlagt
omkring 55 000 kronor beträffande begynnelselönen och omkring
75 000 kronor beträffande slutlönen.
Vad styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening anfört ger mig
anledning framhålla, att jag förutsätter bibehållande övergångsvis av barntillägg.
Jag återkommer härtill i annat sammanhang. Förslaget, att föreståndare
för folkhögskola skulle benämnas rektor, torde böra tagas under
övervägande av Kungl. Maj:t i samband med meddelande av de bestämmelser,
som bli erforderliga, därest den ifrågasatta löneregleringen vinner
bifall.
Icke-fast anställda ämneslärare.
Nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna lönebelopp framgå av
efterföljande tabell II.
Till stöd för sitt förslag har skolöverstyrelsen anfört:
Det hade i olika sammanhang framhållits, att de icke-fast anställda ämneslärarna
intoge en i lönehänseende missgynnad ställning. Såsom framginge
av tabellen, uppbure extra ordinarie eiler vikarierande ämneslärare (vanlig
lärare) med full tjänstgöring vid huvudkurs ett arvode av 1 900 kronor ävensom
dyrtidstillägg — från och med ingången av år 1941 jämväl kristillägg —
å grundlönen. Det syntes överstyrelsen såväl ur synpunkten av den teoretiska
kompetens, som flertalet av dessa liirare innehade, som vid jämförelse
med löneställningen för övriga extralärarkategorier uppenbart, att den nuvarande
löneställningen måste anses vara otillfredsställande. Enligt vad
överstyrelsen hade sig bekant, hade även betydande svårigheter på sistone
yppats att erhålla en tillfredsställande rekrytering av ifrågavarande lärare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell II.
Jämförelse
mellan nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna löner till ieke-fast anställda lärare.
Skoltyp
Bef.-havare
N u v
a r a
n d e lön
Föres
lagen lön
Begynnelselön
Slutlön
Begynnelselön
Slutlön
Huvudkurs
(21 veckor)
Extra ord.
o. vik. lärare
44 % dyrt.-tillägg
prov. avl.-förbättr.
1 900
828
285
3 013
1 900
44 % dyrt.-tillägg 828
prov. avl.-förbättr. 285
3 013
3 234
15 % rörl. tillägg 485
3 719
3 234
588 (2 ålders- o öoo tillägg
15 % rörl. tillägg 572 å 294)
4 394
Huvudkurs
(24 veckor)
D:o
(= 21 veckor)
(=21 veckor)
3 234
(3/21 av 3 234) 462
3 696
588 (2 d:o
3 696
15 % rörl. tillägg 554
4 284 d:o
15 % » . 642
4 250
4 926
Fristående
Kvinnlig
kurs
D:o
44 % dyrt.-tillägg
prov. avl.-förbättr.
600
264
90
600
44 % dyrt.-tillägg 264
prov. avl.-förbättr. 90
6: 50 per underv.-tim.
(i ett för allt)
~
954
954
Huvudkurs +
frist, kurs
Vik. före- ståndare
44 % dyrt.-tillägg
500
220
—
900 (i ett för allt)
—
720
Huvudkurs
D:o
44 % dyrt.-tillägg
400
176
—
720 (» » * » )
—
576
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
13
Detta förhållande torde få tillskrivas den i jämförelse nied extralärarpersonalen
i övrigt oförmånliga ställning, som de extra ordinarie och vikarierande
ämneslärarna vid folkhögskolorna kommit att intaga. Även med hänsyn till
vikten av en fullgod rekrytering av ifrågavarande lärare syntes således starka
skäl tala för att bereda dem en förbättring i lönehänseende. Överstyrelsen
ville i detta sammanhang jämväl erinra, att de extra lärarna vid de lägre
lantbruksundervisningsanstalterna — med vilka nu ifrågavarande lärare
syntes vara i viss mån jämförbara — enligt beslut av 1939 års lagtima riksdag
tillerkänts en ej oväsentlig löneförbättring (jämför propositionen nr 109,
samt riksdagens skrivelse nr 230). överstyrelsen funne sig vid nu angivna
förhållanden böra förorda, att de icke-fast anställda ämneslärarna vid folkhögskolorna
erhölle en mera tryggad ekonomisk ställning än vad som för
närvarande vöre fallet. Såsom lämplig och skälig löneavvägning föresloge
överstyrelsen följande minimilöner, nämligen 3 234 kronor till lärare med
full tjänstgöring vid huvudkurs örn 21 veckors varaktighet och 3 696 kronor
till lärare vid kurs örn 24 veckors varaktighet. För att full tjänstgöring skulle
anses föreligga för sådan lärare syntes böra krävas minst 24 veckotimmars
tjänstgöring. Med hänsyn till de vid folkhögskolorna rådande ojämna befordringsförhållandena,
varigenom lärarna ofta nödgades under avsevärd tid
kvarstå i icke-ordinarie anställning, hade det därjämte synts överstyrelsen
vara motiverat, att de icke-fast anställda ämneslärarna komrne i åtnjutande
av två ålderstillägg, vartdera å förslagsvis 294 kronor. Såsom villkor för tillträdande
av det första ålderstillägget torde böra gälla, att läraren fullgjort
minst 3 års tjänstgöring räknat från den tidpunkt, från vilken han av skolöverstyrelsen
förklarats behörig att antagas såsom ämneslärare med fast anställning
vid folkhögskola.
Avlöningen syntes böra utgå efter lästid på det sätt, att lön utginge för
varje dag av kurstiden med 7147, respektive där kursen hade en varaktighet
av minst 24 veckor, med 1/ics av det för läraren fastställda lönebeloppet.
För närvarande utginge till extra ordinarie eller vikarierande lärare med
tjänstgöring vid fristående kvinnlig kurs ett arvode av 600 kronor. Med
hänsyn till att ifrågavarande lärare i praktiken endast i mindre omfattning
torde hava full tjänstgöring vid ifrågavarande kurser, hade överstyrelsen ansett
sig böra föreslå en annan ersättningsform än fast kursarvode. I den mån
icke fast anställd lärare foges i anspråk för undervisning vid dylika kurser,
syntes han lämpligen böra erhålla avlöning såsom timlärare enligt de grunder,
som i det följande föresloges gälla för sådana lärare i läsämnen.
Det hade från början varit brukligt, att extra ordinarie och vikarierande
ämneslärare — liksom även slöjdlärare och skolkökslärarinnor — av skolstyrelserna
tillhandahölles förmånen av fri bostad vanligtvis i form av möblerat
enkelrum eller dubblett. Ehuru överstyrelsen ej ifrågasatte införandet
av någon rätt för dessa lärare att erhålla hostad in natura, ville överstyrelsen
belöna, att det syntes önskvärt, att tillämpad praxis i förevarande hänseende
fortfarande upprätthölles.
Vikarierande föreståndare uppbure enligt gällande bestämmelser ett särskilt
arvode av 500 kronor vid skola med såväl huvudkurs som fristående
kvinnlig kurs samt 400 kronor vid skola med endast huvudkurs. A ifrågavarande
belopp utginge därjämte dyrtidstillägg och kristillägg, överstyrelsen
föresloge, att arvodena skulle bestämmas att utgå såsom fasta, för helt kalenderår
beräknade ersättningsbelopp av respektive 900 och 720 kronor i ett
för allt. Denna avvägning av arvodena innebure i jämförelse med vad som
14
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
nu gällde en viss reell förbättring, vilken emellertid finge anses motiverad
med hänsyn till det ej obetydliga ansvar, som ofta vore förenat med vikariat
av ifrågavarande slag. Med hänsyn till de fåtaliga fall av vikariat, varom här
vore fråga, saknade den föreslagna arvodesförbättringen betydelse ur kostnadssynpunkt.
Statskontoret har icke riktat annan erinran mot förslaget om införande av
två ålderstillägg å vartdera 294 kronor för extra ordinarie och vikarierande
ämneslärare än att med hänsyn till vad statskontoret anfört beträffande de
ordinarie lärarnas ålderstillägg, intervallen borde bestämmas till 5 respektive
10 år. Statskontoret har vidare ifrågasatt en viss reducering av de föreslagna
lönebeloppen.
Även allmänna lönenämnden har funnit de för extra ordinarie och vikarierande
lärare föreslagna lönebeloppen väl höga.
En ledamot har anmält gentemot allmänna lönenämndens majoriet avvikande
mening och ansett, att lönenämnden bort tillstyrka överstyrelsens
förslag i vad avsåge extra ordinarie och vikarierande ämneslärares avlöningsförmåner.
Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har i huvudsak tillstyrkt
skolöverstyrelsens förslag.
Departementschefen har i här berörda delar anfört:
De av skolöverstyrelsen, statskontoret och allmänna lönenämnden förordade
reella löneförbättringarna för extra ordinarie och vikarierande lärare
uppgå till följande belopp, inberäknat rörligt tillägg efter 15 procent: I
Begynnelselön
Slutlön
Skolöver-
styrelsen
Stats-
kontoret
Allm.
löne-
nämnden
Skolöver-
styrelsen
Stats-
kontoret
Allm.
löne-
nämnden
Huvudkurs om 21 veckor
» s 24 »
706
1 237
368
851
537
1 044
1 381
1 913
1 043
1 527
1 089
1 596
I likhet med skolöverstyrelsen har jag funnit starka skäl tala för en relativt
betydande löneförbättring för ifrågavarande lärare. Såväl statskontoret
som allmänna lönenämnden ha emellertid funnit den av överstyrelsen förordade
löneförbättringen väl hög. Då jag delar denna uppfattning, har ja£
funnit en viss beskärning av överstyrelsens förslag befogad. Jag har för egen
del funnit statskontorets förslag, vilket i stort sett skiljer sig från lönenämndens
förslag endast såvitt angår begynnelselöneläget, lämpligt avvägt och
tillstyrker därför detsamma. I motsats till statskontoret, som förordat femårig
tjänstgöring för åtnjutande av ålderstillägg, tillstyrker jag dock skolöverstyrelsens
förslag, att allenast treårig tjänstgöring skulle fordras, ett förslag,
som icke föranlett någon erinran från allmänna lönenämndens sida.
På sätt lönenämnden framhållit, bör kvinnlig lärare för närvarande icke
erhålla rätt att tillträda det sista ålderstillägget. I likhet med statskontoret
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
15
anser jag mig böra förorda, att de icke fast anställda lärarna på huvudmannens
bekostnad tillförsäkras rätt till fri bostad jämte bränsle eller motsvarande
kontant ersättning. Härvid har statskontoret föreslagit, att bostadsförmånen
skulle utgöra ett rum, oavsett om befattningshavaren hade eget
hushåll eller ej. Emellertid kommer, enligt vad jag inhämtat, chefen för jordbruksdepartementet
vid anmälan denna dag av förslag till lönereglering för
lärarpersonalen vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna
m. m. att förorda en differentiering av bostadsförmånen för den extra
ordinarie lärarpersonalen vid sistnämnda undervisningsanstalter, på det sätt
att befattningshavare med eget hushåll tillförsäkras rätt till bostad om minst
två rum medan sådan befattningshavare, vilken icke har eget hushåll, erhåller
rätt till fri bostad om minst ett rum. I anslutning härtill finner jag
mig böra förorda motsvarande anordning för de icke fast anställda lärarna
vid folkhögskolorna. Skolöverstyrelsens förslag, i vad avser ersättning åt
icke-ordinarie lärare vid fristående kvinnlig kurs samt åt vikarierande föreståndare,
anser jag mig kunna tillstyrka.
De av mig förordade löneförbättringarna torde kunna uppskattas till sammanlagt
omkring 45 000 kronor beträffande begynnelselönen och omkring
105 000 kronor beträffande slutlönen.
Övningslärare och övriga timlärare.
Nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna lönebelopp framgå av följande
sammanställning:
Nuvarande belopp:1
Lärare i slöjd ...................... 2: 50 per underv.-tim.
Lärarinna i hushållsgöromål .......... 10: — » arbetsdag
Lärare i gymnastik och sång.......... 3: 50 » underv.-tim.
Timlärare i läsämne.................. —
Till stöd för sitt förslag har överstyrelsen anfört:
Övningslärare vid folkhögskola ägde för närvarande åtnjuta arvode
enligt följande grunder, nämligen lärare i slöjd efter 2 kronor 50 öre
för varje undervisningstimme, lärarinna i hushållsgöromål efter 10 kronor
för varje arbetsdag samt lärare i gymnastik och i sång efter 3 kronor 50 öre
för varje undervisningstimme. Å ifrågavarande ersättningsbelopp utginge
därjämte dyrtidstillägg oell kristillägg. Vad de två förstnämnda grupperna av
lärare beträffar torde dessa i stor utsträckning tagas i anspråk i sådan omfattning,
att undervisningen kunde sägas utgöra deras huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla. Det kunde vid sådant förhållande ifrågasättas, huruvida
icke -— på sätt överstyrelsen tidigare föreslagit — särskilda ordinarie
övningslärartjänster borde inrättas vid folkhögskolorna. Anmärkas kunde,
att redan för närvarande möjlighet förefunnes för vederbörande huvudmän
att reglera dessa tjänster, varigenom pensionsrätt kunde tillförsäkras innehavarna
av desamma. Då emellertid tillskapandet av särskilda fasta övnings
-
Av skolöverstyrelsen
föreslagna belopp:
3: 601 2 per underv.-tim.
(högst 30 tim. per vecka)
3: 602 per underv.-tim.
(högst 30 tim. per vecka)
5: 50 per underv.-tim.
(i ett för allt)
6: 50 per underv.-tim.
(i ett för allt)
1 Å dessa belopp utgå därjämte dyrtidstillägg och kristillägg.
2 Å dessa belopp utgå därjämte rörligt tillägg och kristillägg.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
lärartjänster skulle innebära en organisatorisk åtgärd, vars verkningar med
hänsyn till de vid de olika folkhögskolorna ■— liksom även inom en och
samma skola — rådande, från år till år varierande förhållandena vore svåra
att överblicka, ansåge sig överstyrelsen icke böra för närvarande ifrågasätta
en dylik omläggning. Vad anginge sättet för övningslärararvodenas beräknande
hade överstyrelsen övervägt möjligheten att genom inläggande i arvodesbeloppen
av nu utgående dyrtidstillägg tillskapa fasta ersättningar. Då
emellertid, såsom nämnts, i varje fall lärarna i slöjd och i hushållsgöromål
i stor utsträckning toges i anspråk för tjänstgöring i sådan omfattning, att
undervisningen kunde sägas utgöra vederbörande lärares huvudsakliga sysselsättning,
hade överstyrelsen funnit det vara mindre lämpligt att arvodena
till dessa lärargrupper konstruerades såsom fasta ersättningar. Enligt överstyrelsens
mening torde betänkligheter icke behöva möta mot att, efter inräknande
i arvodesbeloppen av en del av dyrtidstillägget, anpassa det å de
nya beloppen utgående tillägget efter reglerna för rörligt tillägg. Såsom förut
nämnts, utginge arvode till lärarinna i hushållsgöromål för närvarande per
arbetsdag. Tillräcklig anledning att bibehålla detta beräkningssätt ansåge
skolöverstyrelsen ej föreligga, utan föresloge, att ersättningen skulle bestämmas
att utgå per undervisningstimme, förslagsvis med samma belopp som till
lärare i slöjd. I enlighet härmed ville överstyrelsen förorda, att arvodena
till lärare i slöjd och lärarinna i hushållsgöromål skulle bestämmas till 3
kronor 60 öre per undervisningstimme. Samtidigt föresloge överstyrelsen
emellertid av kostnadsskäl införandet av en begränsningsregel av innehåll,
att arvode för en och samma lärare skulle beräknas för högst 30 timmar per
vecka. Å arvodena skulle därjämte utgå rörligt tillägg — ävensom kristillägg
— enligt de för statens befattningshavare gällande grunderna. Beträffande
arvodet till lärare i gymnastik och sång föresloge överstyrelsen, att detsamma
skulle bestämmas utgå med 5 kronor 50 öre i ett för allt per undervisningstimme.
För timlärare i läsämnen — d. v. s. sådana ämneslärare, vilkas
tjänstgöring icke vore av den omfattning, att de kunde erhålla minimilön
— funnes för närvarande icke några särskilda avlöningsbestämmelser meddelade.
Allenast i fråga örn dyrtidstillägg å avlöning åt sådana lärare stadgades,
att dyrtidstillägg skulle utgå å ett tilläggsunderlag av högst 3 kronor
per undervisningstimme, dock i intet fall å högre belopp än hälften av timlönen.
Någon norm för själva avlöningen vore därmed icke given. Överstyrelsen
vore emellertid av den uppfattningen, att minimiavlöningen borde
fastställas i avlöningsförfattningen. Beträffande beloppet av ifrågavarande
ersättning funne sig överstyrelsen böra föreslå, att arvodet skulle bestämmas
till 6 kronor 50 öre i ett för allt per undervisningstimme.
Statskontoret har förklarat sig anse, alt på timlärarersättningar icke borde
utgå några rörliga förmåner. Ämbetsverket har föreslagit, att följande minimiarvoden
fastställas, nämligen till lärare i slöjd och hushållsgöromål 4
kronor, i gymnastik och sång 5 kronor samt timlärare i läsämne 6 kronor,
allt för undervisningstimme räknat (i ett för allt).
Icke heller allmänna lönenämnden har funnit sig kunna tillstyrka en anordning
med rörliga förmåner på timlärarersättningar. En dylik anordning
skulle komma att avvika från de i allmänhet gällande principerna för det rörli
-
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
17
ga tillägget och för fastställande! av timlärararvoden. Lönenämnden föresloge
därför, att arvodena även för dessa lärare skulle fastställas till fasta belopp,
i vilka rörligt tillägg och kristillägg vore inräknade. Vad särskilt beträffade
arvodet till lärarinna i hushållsgöromål, ville lönenämnden —- med hänsyn
till svårigheterna att vid den undervisning, varom här vore fråga, avgränsa
arbetstiden — ifrågasätta, om icke den nu tillämpade anordningen med arvodets
beräknande per dag borde bibehållas.
Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har framhållit, att
många skäl talade för att ordinarie övningslärartjänster inrättades vid folkhögskolorna.
Departementschefen har anfört:
I likhet med statskontoret och allmänna lönenämnden kan jag icke tillstyrka
en anordning med rörliga löneförmåner på timlärarersättningar.
Jag förordar därför, att arvodena även till lärarna i slöjd och hushållsgöromål
fastställas till vissa belopp i ett för allt. Sagda arvoden torde böra
bestämmas till 4 kronor för undervisningstimme. I övrigt synes överstyrelsens
förslag väl avvägt och har icke givit mig anledning till erinran. På
av överstyrelsen anförda skäl anser jag mig sålunda icke för närvarande
kunna förorda inrättande av övningslärartjänster med fast anställning.
Vissa med löneregleringen sammanhängande frågor.
Skolöverstyrelsen har föreslagit, att den nya löneregleringen skall träda i
kraft den 1 oktober 1942.
överstyrelsen har bifogat förslag till ny författning rörande avlöning åt
lärare vid folkhögskola. Härav inhämtas bland annat:
I § 2 av nu gällande kungörelse av år 1919 finnas bestämmelser om
bostadsförmån m. m. Då skolöverstyrelsen, såsom av det föregående
framgår, ansett sig böra förorda, att lönerna skola bestämmas till
enhetliga belopp för såväl manliga som kvinnliga lärare, har i konsekvens
härmed förmånen av fri bostad ansetts böra bestämmas lika för manliga
och kvinnliga lärare. På grund härav ha stadgandena under § 2 givits ändrat
innehåll. Vidare har överstyrelsen föreslagit en höjning av beloppen av
den kontanta ersättning, som skall tillkomma lärare för det fall, att bostadsförmån
in natura icke kan tillhandahållas honom. De gällande och de föreslagna
beloppen, vilka senare framkommit vid en jämförelse mellan hyrorna
vid 1920 års allmänna bostadsräkning och hyrorna vid 1939 års allmänna
bostadsräkning, äro följande:
Gällande Föreslaget
belopp, belopp,
kronor kronor
Föreståndare (minst 5 rum och kök) .......... lägst 800 lägst 1 200
Lärare med fast anställning:
med hushåll (minst 4 rum och kök)\ „rr, I
I § 4 av gällande kungörelse finnas bestämmelser angående avlöning
under tjänstledighet m. m. Enligt dessa bestämmelser, vilka
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 213. 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
f. n. avse endast föreståndare och ämneslärare med fast anställning, utgår
den kontanta avlöningen
a) vid sjukdom med ett avdrag, motsvarande ^3 av den kontanta begynnelseavlöningen,
b) vid tjänstledighet på grund av offentligt uppdrag o. dyl. med ett avdrag
såsom vid sjukdom eller det högre belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer,
samt
c) vid tjänstledighet av annan anledning med avdrag, motsvarande den
kontanta avlöningen för vikarie å tjänsten.
Skolöverstyrelsen har föreslagit ett kompletterande stadgande om rätt för
extra ordinarie lärare att uppbära hälften av lönen under tjänstledighet på
grund av sjukdom. Förmånen i fråga har emellertid ansetts böra begränsas
att avse högst tiden intill avslutandet av den kurs, för vilken läraren anställts.
Under samma paragraf har även intagits en bestämmelse örn avlöningsförmåner
till kvinnlig lärare vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd,
innebärande att befattningshavaren skulle äga att under en tid av 90 dagar
åtnjuta samtliga henne eljest tillkommande kontanta avlöningsförmåner med
avdrag av ett belopp, motsvarande för föreståndarinna och ämneslärarinna
en tredjedel och för extra ordinarie lärarinna hälften av den kontanta begynnelselönen,
dock att extra ordinarie lärarinna skulle under här avsedd
ledighet äga åtnjuta avlöning högst för tiden intill avslutandet av den kurs,
för vilken hon anställts. Nuvarande föreskrift om rätt för befattningshavare
att vid tjänstledighet av annan anledning än sjukdom eller offentligt uppdrag
åtnjuta lön minskad med ett belopp motsvarande den kontanta avlöningen för
vikarie har ansetts böra skärpas därhän, att förmånen i fråga icke må, utan
att skolöverstyrelsen därtill lämnat medgivande, åtnjutas för längre tid än
sammanlagt 90 dagar under två på varandra följande kalenderår.
Ett genomförande av den tilltänkta löneregleringen förutsatte, att vissa
ändringar vidtoges i stadgan för de statsunderstödda folkhögskolorna.
I detta sammanhang kunde framhållas, att det torde komma att visa sig
nödvändigt att bereda folkhögskolinspektören, vars ifrågavarande befattning
vöre och jämväl i fortsättningen kunde antagas komma att förbli en bisyssla,
tjänstledighet från hans ordinarie tjänst för handläggande av vissa organisationsspörsmål
m. m. i samband med löneregleringens genomförande.
Detta förutsatte givetvis, att möjlighet förefunnes att bereda honom ersättning
för avstådda löneförmåner under tjänstledigheten ifråga.
Statskontoret har framställt vissa erinringar mot överstyrelsens förslag.
Ett genomförande av vad statskontoret i det föregående förordat föranledde
vissa jämkningar i de föreslagna avlöningsbestämmelserna. Vid denna
överarbetning torde även uppmärksammas angelägenheten av att den numera
vedertagna terminologien för olika typer av fasta och rörliga löneförmåner
(avlöning, lön och arvode) iakttoges.
I författningen syntes böra angivas den golvyta, som de olika bostadstyperna
minst borde omfatta, förslagsvis för föreståndare omkring 130 kvadratmeter,
för fast anställd ämneslärare med eget hushåll omkring 100 kvadratmeter,
för annan sådan lärare omkring 40 kvadratmeter samt för extra
ordinarie lärare omkring 25 kvadratmeter. Vidare syntes en differentiering
av bostadsersättningarna vara ofrånkomlig. Minimiersättningarna torde förslagsvis
kunna fastställas till följande belopp: för föreståndare 1 200 kronor,
Statsutskottets utlåtande .Yr 213. 19
för fast anställd lärare med eget hushåll 900 kronor, för annan sådan lärare
500 kronor samt för extra ordinarie lärare 300 kronor.
Av författningen borde klart framgå, att ålderstillägg skulle tillträdas,
sedan viss tid förflutit från det befattningshavaren efter vunnen behörighet
att antagas som ämneslärare med fast anställning vid folkhögskola tillträtt
tjänsten.
Allmänna lönenämnden har framhållit, att i samband med frågan om
övergångsanordningar borde spörsmålet örn övergångsvis utgående barntilllägg
till folkhögskolornas lärare upptagas till omprövning.
Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har bland annat anfört:
De lärare vid statliga och kommunala undervisningsanstalter, för vilka
lönereglering genomförts, hade samtliga kommit i åtnjutande av rätt till begravningshjälp.
Styrelsen föresloge, att bestämmelse härom infördes.
Departementschefen har anfört:
Av praktiska skäl förordar jag, i likhet med skolöverstyrelsen, att den av
mig tillstyrkta löneregleringen skall träda i kraft den 1 oktober 1942.
I samband med löneregleringen torde, såsom överstyrelsen framhållit, böra
ske en justering av de värden, som i avlöningskungörelsen angivas för den
lägsta kontanta ersättning, som skall erläggas av huvudman, när naturaförmåner
icke tillhandahållas därtill berättigad befattningshavare. Härvid
har jag funnit mig böra, i anslutning till vad statskontoret anfört, tillstyrka
en större differentiering av ersättningsbeloppen än den av överstyrelsen föreslagna
och förordar i sådant hänseende fastställande av följande belopp,
nämligen för föreståndare 1 200 kronor, för fast anställd ämneslärare med
eget hushåll 900 kronor, för annan sådan lärare 500 kronor, för extra ordinarie
ämneslärare med eget hushåll 500 kronor och för extra ordinarie lärare,
som icke har eget hushåll, 300 kronor. Att särskilda belopp böra angivas
för extra ordinarie ämneslärare är en konsekvens av att jag, såsom av det
föregående framgår, tillstyrkt, att dylika lärare tillerkännas rätt till fri bostad
jämte bränsle eller motsvarande kontant ersättning. Vad statskontoret
i övrigt anfört torde böra tagas under övervägande i samband med
utfärdande av vederbörliga bestämmelser i ämnet.
Skolöverstyrelsens förslag örn införande av rätt för extra ordinarie lärare
att uppbära viss del av lönen vid tjänstledighet på grund av sjukdom synes
mig välbetänkt. Det torde emellertid kunna sättas i fråga, huruvida icke
extra ordinarie lärare härvid bör likställas med den ordinarie personalen och
således berättigas uppbära lön med ett avdrag, motsvarande en tredjedel av
den kontanta begynnelselönen. Anmärkas må, att vid de statsunderstödda
lantbruksundervisningsanstalterna redan för närvarande full likställighet i
detta hänseende finnes genomförd mellan den ordinarie och den extra ordinarie
personalen. På sätt skolöverstyrelsen förordat synes vidare böra införas
en bestämmelse om avlöningsförmåner till kvinnlig lärare vid tjänstledighet
för havandeskap eller barnsbörd, varvid emellertid skäligheten synes
bjuda, att extra ordinarie lärarinna i fråga örn grunderna för avlönings åtnjutande
under dylik ledighet jämställes med ordinarie lärarinna. Dessa
frågor torde lämpligen böra närmare övervägas i samband med utfärdande
av vederbörliga bestämmelser i ämnet.
I anslutning lill vad allmänna lönenämnden anfört förulsättcr jag, att
20
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
lärare vid folkhögskolor i enlighet med vedertagen praxis erhålla rätt att
övergångsvis åtnjuta barntillägg. Det av folkhögskolans lärarförening framlagda
förslaget örn utbetalande av begravningshjälp kan jag icke för närvarande
tillstyrka; frågan härom torde böra upptagas framdeles i samband
med ett eventuellt inordnande av ifrågavarande personal i det för civilförvaltningen
gällande lönesystemet.
På sätt skolöverstyrelsen framhållit kan det komma att visa sig nödvändigt
att bereda folkhögskolinspektören tjänstledighet från hans ordinarie
tjänst för handläggande av vissa organisationsspörsmål m. m. i samband
med löneregleringens genomförande. Skulle så bli fallet, torde ersättning
för avstådda löneförmåner böra beredas honom. Kostnaderna härför
torde böra bestridas från den i skolöverstyrelsens avlöningsstat uppförda anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att medgiva, att posten må
för ändamålet överskridas med erforderligt belopp.
Vad skolöverstyrelsen i övrigt i förevarande hänseende anfört har icke
givit mig anledning till erinran eller uttalande. De föreskrifter, som bli erforderliga
för genomförande av den ifrågasatta löneregleringen, torde Kungl.
Majit efter beslut i regleringsfrågan böra utfärda. Bland annat torde erfordras
vissa ändringar i kungörelsen 1940: 104 med bestämmelser i fråga örn
avlöning till vissa lärare vid statsunderstödda folkhögskolor under tjänstledighet
på grund av inkallelse till militär tjänstgöring i anledning av anbefalld
förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering m. m. Jag
förutsätter, att Kungl. Majit skall äga vidtaga de ändringar i nämnda kungörelse,
som må finnas erforderliga såsom en följd av nu ifrågavarande lönereglering.
III. Förslag till statsbidragsreglering.
Gällande bestämmelser.
Av kostnaderna för lärarnas avlöning betalar staten helt endast den provisoriska
avlöningsförbättringen, ålderstilläggen samt vissa vikariatskostnader
o. dyl. Vidare betalas av statsmedel dyrtidstillägg å ett tilläggsunderlag,
motsvarande hälften av den bestämda kontanta minimilönen; på liknande
sätt är även kristillägget konstruerat. Till bestridande av kostnaderna för
undervisning i hushållsgöromål, då denna ingår i skolans första årskurs,
betalas av statsmedel ett belopp, motsvarande två tredjedelar av den till
lärarinnan utgående minimilönen.
I övrigt utgår statens bidrag till folkhögskolorna i form av till vissa belopp
bestämda bidrag till kursernas uppehållande.
År 1919 beviljade riksdagen 20 procents förhöjning av statsbidragen, vilken
förhöjning år 1920 sänktes till 10 procent och år 1933 till 5 procent.
Statsbidragen äro avpassade så, att de i stort sett täcka samtliga kontant
utgående lärarlöner. Föreståndare och fast anställd ämneslärare tillkommande
naturaförmåner, fri bostad jämte för densamma erforderligt bränsle
eller kontant ersättning därför, har däremot huvudmannen skyldighet att
bekosta. Såsom förut framhållits, hava de flesta skolornas huvudmän ut
-
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
21
fyllt dyrtidstillägget, så att det i stort sett kan sägas överensstämma med
motsvarande förmån vid statens oreglerade verk.
Såsom villkor för statsbidrag krävas vissa ortsbidrag. Det fordras sålunda,
att landsting, hushållningssällskap, kommuner eller enskilda var för sig
eller gemensamt till vederbörande skola lämna bidrag, villia, inberäknat
skolavgifter, där sådana förekomma, sammanlagt uppgå till minst lika stort
belopp som det, varmed statsbidraget för samtliga på en gång vid skolan
pågående kurser överskjuter 3 000 kronor för huvudkurs, 4 500 kronor för
huvudkurs med därtill ansluten kvinnlig kurs samt 1 500 kronor för fristående
kvinnlig kurs.
Skolöverstyrelsens förslag.
Skolöverstyrelsen har framhållit, att då någon egentlig rubbning av det
nuvarande avlöningssystemet icke vore avsedd att komma till stånd, överstyrelsen
icke heller ifrågasatte någon principiell omläggning av grunderna
för fördelningen mellan staten och folkhögskolornas ägare av kostnaderna
för lärarnas avlöning. Överstyrelsen utginge följaktligen från att statsbidragen
även i fortsättningen skulle avpassas så, att de täckte samtliga kontant
utgående minimilöner. Föreståndare och fast anställda ämneslärare tillkommande
naturaförmåner — fri bostad jämte för densamma erforderligt
bränsle eller kontant ersättning därför — borde således fortsättningsvis liksom
hittills bekostas av huvudmannen. Med avseende å statsbidragens belopp
bleve emellertid vissa ändrade föreskrifter erforderliga med hänsyn till
föreslagen uppräkning av lärarlönema. överstyrelsen återkomme i det följande
till denna fråga.
I fråga örn dyrtidstillägg av statsmedel till folkhögskolornas lärare gällde
för närvarande, att sådant tillägg — beräknat efter de för befattningshavare
vid statens oreglerade verk gällande grunderna — utginge å ett tilläggsunderlag
motsvarande hälften av den författningsenliga minimilönen. Vid
flertalet skolor hade vederbörande huvudman utfyllt nämnda dyrtidstilllägg
med sådant tillägg å återstående del av lönen efter samma eller likartade
grunder, varför lärarna i stort sett kunde sägas uppbära dyrtidstillägg
i likhet med befattningshavare''vid statens oreglerade verk. Enligt
överstyrelsens åsikt talade övervägande skäl för att efter en omreglering av
lönerna låta dyrtidstillägg av statsmedel utgå å hela minimilönen. Principen
att staten påtoge sig kostnaderna för samtliga kontant utgående förmåner
hade ju kommit till uttryck vid de senaste löneregleringarna flir icke-statlig
lärarpersonal, varför en omläggning i nyss antydd riktning torde framstå
såsom skälig och naturlig. Såsom i det föregående närmare berörts, förutsatte
överstyrelsen emellertid, att dyrtidstillägget i fortsättningen skulle utgå
i form av rörligt tillägg, i tillämpliga delar konstruerat enligt samma grunder
som gällde angående dylikt tillägg till befattningshavare med avlöning
enligt vederbörliga statliga avlöningsreglementen.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
I det föreliggande förslaget hade överstyrelsen, såsom tidigare nämnts,
utgått från att samtliga kostnader för lärarpersonalens kontanta minimilöner
skulle bestridas av staten. I förhållande till vad som nu gällde innebure
förslaget i detta hänseende den nyheten, att kostnaderna för den del av
det nuvarande dyrtidstillägget, som bekostades av skolornas huvudmän,
överflyttades på staten. I lönebeloppen hade nämligen inräknats viss del
av dyrtidstillägget, beräknat å ett underlag motsvarande hela lönen, varjämte
å de sålunda uppräknade lönebeloppen föreslagits utgå rörligt tillägg
av statsmedel enligt de för statliga befattningshavare gällande grunderna.
Statskontoret har motsatt sig överstyrelsens förslag om överflyttning på
statsverket av vissa lönekostnader.
Enligt nu gällande bestämmelser bestrides av statsmedel endast hälften
av kostnaden för det dyrtidstillägg och kristillägg, som skulle hava tillkommit
lärarna, om de varit statsanställda (för närvarande 44 %, respektive något
över 15 %), medan vid det övervägande flertalet skolor (mer än 80 %
av samtliga) huvudmännen tillskjutit återstoden. Statens andel av dyrtidstillägget
hade under kalenderåret 1940 uppgått till i runt tal 280 000 kronor.
För innevarande kalenderår kunde kostnaderna för det statliga dyrtidstilllägget
och kristillägget beräknas till omkring (290 000 + 90 000 =) 380 000
kronor.
Överstyrelsens föreliggande förslag innebure bland annat, att å statsverket
skulle överföras hela kostnaden för de nu utgående rörliga avlöningsförmånerna
till lärarpersonalen, vilket med nuvarande indexläge skulle medföra
en merutgift för statsverket å omkring 380 000 kronor. En dylik överflyttning
på statsverket av kostnader, vilka sedan år 1923 i förekommande
fall bestritts av skolornas huvudmän utan bidrag av staten, ansåge sig statskontoret
i nuvarande läge icke kunna tillstyrka, särskilt som med den fria
ställning, folkhögskolorna av ålder intoge, staten ägde små möjligheter att
genom rationaliseringsåtgärder — exempelvis genom sammanslagning av
olika skolor — i besparingssyfte nedbringa kostnaderna. Enligt ämbetsverkets
mening borde därför jämväl i fortsättningen skolornas huvudmän i princip
bidraga lill så stor del av de kontant utgående lärarlönerna, som motsvarade
deras nuvarande andel i kostnaden för de rörliga avlöningsförmånerna.
De nu utgående statsbidragen till kursverksamheten vid folkhögskolorna
hade i överstyrelsens förslag icke oväsentligt uppräknats, bland annat beroende
av att i de nya bidragen på grund av övergången från oreglerat dyrtidstillägg
till rörligt tillägg inlagts skillnaden mellan dessa tillägg (29 %).
Då — som statskontoret i det föregående framhållit — enligt ämbetsverkets
mening endast häften av denna kostnad i princip borde bestridas med statsmedel,
syntes de föreslagna kursbidragen böra reduceras. Statskontoret ansåge
sig emellertid icke vilja förorda en så stor reduktion, som tekniskt
skulle vara möjlig (14,5 %), utan ville ämbetsverket föreslå en minskning
med i medeltal 10 %.
De ungefärliga kostnaderna för statsverket enligt gällande bestämmelser
samt enligt de av skolöverstyrelsen, respektive statskontoret föreslagna grunderna
framgå av efterföljande sammanställning.1
1 Beräkningarna grunda sig på indexläget under första kvartalet 1942.
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
23
Nuvarande stats- bidrag, kronor:
Av skolöverstyrelsen
Av statskontoret före-
föreslagna stats- bidrag, kronor:
slagna statsbidrag,
kronor:
58 huvudkurser............
å 7 000 =
406 000
å 10 000 =
580 000
å 9 000 =
522 000
29 anslutna kvinnliga kurser
å 3 500 =
101500
å 1000 =
116 000
å 1 000 =
116 000
42 fristående » »
å 3500 =
147 000
å 5 000 —
210 000
å 1 500 =
189 000
8 andra årskurser vid huvud-
å 2 500 —
20 000
å 1 000 =
32 000
å 3 500 =
28 000
43 andra årskurser vid huvud-
å 3 500 =
150 500
å 5 000 ==
215 000
å 1 500 =
193 500
24 andra årskurser vid fristå-
ende kvinnliga kurser ..
å 2 000 =
48 000
å 3 000 =
72 000
å 2 750 =
66 000
44 parallellavd. vid huvudkurs
å 1 000 =
44 000
å 1 500 =
66 000
å 1 250 =
55 000
29 * » *
27 parallellavd. vid fristående
å 2 000 =
58 000
å 3 000 =
87 000
å 2 500 =
72 500
å 750 =
20 250
å 1 000 =
27 000
å 1 000 =
27 000
5 parallellavd. vid fristående
å 1 500 =
7 500
å 2 000 =
10 000
å 2 000 =
10 000
Procentuell förhöjning för 15
10 % =
26 000
15 % =
39 000
10 % =
26 000
Procentuell förhöjning för 26
10 % =
15 000
15 % =
22 000
10 % =
15 000
5 % förhöjning av samtliga
—
52 250
_
—
Provisorisk avlöningsförbätt-
ring ....................
(cirka) =
104 000
—
—
Summa =
1 200 000
Summa =
1 476 000
Summa =
1 320 OOO
Härtill komma följande kost-
noder:
(cirka)
(cirka)
130 000
(cirka)
(cirka)
200 000
(cirka)
(cirka)
170 000
Bidrag till vikariatsersättning
10 000
10 000
10 000
Undervisning i hushållsgöromål
Dyrtidstillägg av statsmedel..
(cirka)
11 %
20 000
290 000
(cirka)
30 000
(cirka)
30 000
2
15 % =
200 000
15 %
112 000
Rörligt tillägg * *
2
Kristillägg » »
12 %
90 000
12 % =
160 000
12 %
90 000
2
2
Summa =
540 000
Summa =
600 000
Summa =
412 OOO
1 740 000
2 076 000
1 732 000
Statskontoret har vidare bland annat anfört:
Vad anginge de särskilda statsbidragen till lärares avlöning påpekade
statskontoret, att — om i enlighet med förslaget de extra ordinarie lärarna
medgåves rätt till sjukavlöning under viss tid i analogi med vad som gällde
för de fast anställda lärarna — staten borde bestrida kostnaden för arvode
åt vikarie för sådan lärare.
I författningsförslaget hade icke intagits några bestämmelser örn formerna
för statens bidrag till det rörliga tillägget. I avseende härå erinrade
statskontoret, att, medan statens bidrag till lärarnas grundlöner för närvarande
mera summariskt bestämdes i form av bidrag till de olika kurserna,
utbetalningen av de nu utgående dyrtidstilläggen förutsatte en detaljgranskning
av varje lärares löneförhållanden, varigenom de praktiska fördelarna
24
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
med det summariska beräkningssättet delvis omintetgjordes. Statskontoret
ville därför föreslå en omläggning såtillvida, att statens bidrag till det rörliga
tillägget skulle fastställas utgå i form av en procentuell förhöjning av
bidragen till de olika kurserna samt å ålderstilläggen. Då — som ämbetsverket
förutsatt — huvudmännen borde bestrida halva kostnaden för det
rörliga tillägget, syntes denna procentuella förhöjning böra bestämmas till
hälften av det genomsnittliga rörliga tillägget under närmast före utbetalningen
liggande kalenderår eller budgetår.
Styrelsen för svenska landstingsförbundet har bland annat anfört:
Enligt förslaget skulle dyrtidstillägg å hela lönen utgå av statsmedel mot
för närvarande å endast halva lönen, varigenom huvudmännen hittills måst
lämna dyrtidstillägg å den återstående hälften. Dessa utgifter skulle nu helt
avlastas från landstingen, vilket med hänsyn till de ökade kostnaderna för
dessa skolors drift vore synnerligen tacknämligt. I ett annat avseende komme
emellertid förslaget att medföra en ökning av landstingens utgifter, nämligen
därigenom att manliga och kvinnliga lärare likställts i lönehänseende,
vilket gjorde, att de kvinnliga lärarnas bostäder måste utökas eller i stället
kontant bostadsersättning lämnas. Av allt att döma torde dock hithörande
kostnader kunna hållas inom relativt snäva gränser.
Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har anfört vissa synpunkter
i fråga örn de nu utgående statsbidragen, beträffande vilka utskottet
får hänvisa till statsrådsprotokollet sid. 41—44.
Departementschefen har anfört huvudsakligen följande:
Statsbidragen till kursernas upprätthållande voro ursprungligen avpassade
så, att de i stort sett täckte kostnaderna för löner för det antal lärare,
som ansågs erforderligt såsom ett minimum för upprätthållande av kurser
om föreskriven minsta längd. Skolöverstyrelsen har nu förklarat sig anse,
att denna princip alltjämt borde följas, dock med den modifikationen, att
staten, som efter dyrtidstilläggens införande bidragit till dessa med i stort
sett halva beloppet, borde svara för kostnaderna för den rörliga delen av
lönen i dess helhet. Statskontoret har emellertid, under hänvisning till det
nuvarande statsfinansiella läget, avstyrkt genomförandet av en dylik överflyttning
av kostnader från huvudmännen till statsverket. Jag har för egen
del i likhet med statskontoret icke funnit anledning att förorda en dylik
utgiftsförskjutning till nackdel för statsverket. Den nuvarande kostnadsfördelningen
synes mig böra tills vidare i princip bibehållas.
Vid en strikt tillämpning av den av skolöverstyrelsen förordade principen,
att staten borde helt svara för kostnaderna för lärarpersonalens kontanta
minimilöner, skulle statens utgifter ha ökats dels med hela kostnaden för den
ifrågasatta löneförbättringen, enligt mina beräkningar omkring 170 000 kronor
vid godtagande av de av överstyrelsen föreslagna lönebeloppen, dels ock
med den skolornas huvudmän åvilande delen av dyrtid skompensationen, för
innevarande budgetår uppskattad till omkring 380 000 kronor. Statens utgifter
skulle sålunda ha ökats med omkring (170 000 + 380 000=) 550 000
kronor, överstyrelsen bär emellertid avvägt den föreslagna höjningen av
grundunderstöden så, att kostnadsökningen vid bifall till överstyrelsens förslag
skulle stanna vid omkring 336 000 kronor. Skolornas huvudmän skulle
sålunda alltjämt få att svara för en viss, icke obetydlig del av de kontanta
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
25
lönekostnaderna, eller omkring (550 000 — 336 000=) 214 000 kronor. Vid
bifall till vad jag förordat i fråga om löneförbättringens avvägning skulle
sistnämnda belopp bli omkring 30 000 kronor lägre, eller cirka 184 000
kronor. Då överstyrelsen sålunda iakttagit en betydande återhållsamhet vid
avvägningen av de föreslagna statsbidragsbeloppen, finner jag mig, trots den
principiella inställning varåt jag givit uttryck, böra godtaga dessa. Däremot
finner jag mig i fråga örn statens kostnader för rörligt tillägg och kristillägg
böra förorda, att staten skall lämna bidrag till bestridande av allenast hälften
av dessa kostnader. I jämförelse med skolöverstyrelsens förslag innebär detta
en minskning av statsutgifterna med omkring 180 000 kronor. Vid bifall till
vad jag förordat skulle huvudmännens kostnader vid det under första kvartalet
av år 1942 rådande indexläget komma att förbliva i stort sett oförändrade.
Ett bifall till statskontorets förslag om halvering av de rörliga löneförmånerna
mellan staten och huvudmännen i förening med en viss beskärning
av de av överstyrelsen förordade statsbidragen skulle, såvitt jag kunnat
finna, leda till att huvudmännen skulle få att helt svara för den ifrågasatta
löneförbättringen medan statens utgifter snarare bomme att minska än öka.
En sådan fördelning av kostnaderna synes mig icke skäligen böra förordas.
I samband med besparingsåtgärderna efter den nuvarande krisens inbrott
begränsades statsbidragen till anordnande av parallellundervisning från och
med budgetåret 1940/41 genom nedsättning av bidragens maximibelopp i
fråga om huvudkurs från 4 000 kronor till 3 000 kronor och i fråga om
fristående kvinnlig kurs från 2 250 kronor till 1 500 kronor. Detta beslut innebar,
att antalet parallellavdelningar, för vilka statsbidrag kunde utgå,
sänktes från fyra till tre beträffande huvudkurs och från tre till två beträffande
fristående kvinnlig kurs. Skolöverstyrelsen har icke ifrågasatt någon
ändring beträffande denna begränsningsregel. Styrelsen för folkhögskolans
lärarförening har, under åberopande av bland annat den växande tillströmningen
av elever till folkhögskolorna, hemställt om höjning av maximiunderstöden
för parallellundervisning till sådana belopp, att bidrag skulle kunna
utgå lill fem parallellavdelningar vid huvudkurs och tre vid fristående kvinnlig
kurs. Den fortgående stegringen av elevantalet gör det enligt min mening
befogat, att en viss uppmjukning av ifrågavarande begränsningsregel
nu vidtages. Jag har sålunda ansett mig böra förorda, att maximiunderstödet
för anordnande av parallellundervisning vid huvudkurs fastställes
lill 6 000 kronor, vilket innebär, att statsbidrag må kunna utgå till anordnande
av fyra parellellavdelningar vid dylik kurs. Enligt vad jag underhand
inhämta!, torde ett bifall till detta förslag komma att medföra en merutgift
för statsverket av omkring 20 000 kronor.
Såsom villkor för åtnjutande av de nu utgående statsunderstöden stadgas
för närvarande bland annat, att landsting, hushållningssällskap, kommuner
eller enskilda var för sig eller gemensamt skola lämna bidrag, vilka, inberäknat
skolavgifter, där sådana förekomma, sammanlagt uppgå till belopp,
bestämda i visst förhållande till statsbidraget. Skolöverstyrelsen har föreslagit
viss höjning av dessa belopp. För egen del finner jag icke anledning
att i fortsättningen, på sätt som nu sker, uppställa villkor av förevarande art.
Det svnes tillräckligt och mera lämpat efter de verkliga förhållandena, örn
det i stället uppställes eli villkor av innebörd, all från annat håll än staten
skall tillskjutas vad som utöver statsbidragen erfordras för skolverksamhetens
behöriga upprätthållande. Såsom statsbidragsvillkor bör även fordras,
all lärarna erhålla stadgade 1 löneförmåner, däribland vederbörliga indexliHägg.
26
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
Statskontoret har föreslagit, att statens bidrag till rörligt tillägg skulle fastställas
att utgå i form av en procentuell förhöjning av bidragen till de olika
kurserna samt å ålderstilläggen, uppgående till hälften av det genomsnittliga
rörliga tillägget under närmast före utbetalningen liggande kalenderår eller
budgetår. Jag biträder för egen del delta förslag. På motsvarande sätt torde
statens bidrag till kristillägg böra utgå.
Jag förutsätter, att staten skall bestrida kostnaderna för arvode åt vikarie
åt icke-ordinarie befattningshavare under den tid vederbörande åtnjuter sjukavlöning
eller avlöning under ledighet för havandeskap eller barnsbörd.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser,
som erfordras för genomförande av den av mig förordade statsbidragsregleringen,
vilken, i likhet med löneregleringen, torde böra träda i
kraft den 1 oktober 1942.
IV. Kostnadsberäkningar för budgetåret 1942/43.
1. Förslagsanslaget till Folkhögskolor: Understöd.
Förevarande anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1 355 000
kronor. Departementschefen har anfört, att förslagsanslaget till dvrtidstillägg
åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter
för innevarande budgetår torde komma att för folkhögskolornas del belastas
med omkring 290 000 kronor och förslagsanslaget till kristillägg med omkring
90 000 kronor. Vid bifall till vad departementschefen enligt det föregående
förordat, syntes statens samtliga utgifter för ifrågavarande ändamål
böra avföras från förslagsanslaget till Folkhögskolor: Understöd. Detta
anslag syntes efter löne- och statsbidragsregleringens genomförande på sätt
förordats komma att för helt budgetår vid under första kvartalet av år 1942
rådande indexläge belastas med i ruut tal 1 940 000 kronor. Häremot svarade
en minskad belastning å vederbörande dyrtidslilläggsanslag och å kristilläggsanslaget
med omkring 290 000 kronor respektive omkring 90 000
kronor. Statens utgifter skulle alltså vid bifall till vad departementschefen
förordat komma att öka med i runt tal (1 940 000—1 355 000 — 290 000
— 90 000 =-) 205 000 kronor.
Då löne- och statsbidragsregleringen skulle träda i kraft först den 1 oktober
1942, syntes förevarande anslag för nästa budgetår böra uppföras med
i runt tal 1 900 000 kronor, vilket innebure en anslagshöjning med 545 000
kronor.
2. Förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa undervisnings
m.
fl. anstalter.
Detta anslag har för innevarande budgetår uppförts med 1 385 000 kronor.
Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår räknat med — bortsett från den
minskade belastning, som följer av förslaget om löne- och statsbidragsregle
-
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
27
ring för lärare vid folkhögskolor — i stort sett oförändrat medelsbehov för
nästa budgetår. En mindre justering nedåt syntes dock befogad med hänsyn
till att barntilläggen successivt skulle avvecklas. Anslagsbelastningen för
budgetåret 1940/41 utgjorde i runt tal 1 324 000 kronor. Departementschefen
har anfört, att nied hänsyn till nämnda omständigheter och då utgifter för
dyrtidstillägg åt lärare vid folkhögskolor vid bifall till vad han förordat hädanefter
icke komme att belasta anslaget, detsamma syntes kunna för nästa
budgetår beräknas till i runt tal 1 050 000 kronor, vilket innebure en minskning
med 335 000 kronor.
De barntillägg åt lärare vid folkhögskolor, vilka må komma att övergångsvis
utgå, syntes alltjämt böra belasta förevarande anslag.
Enligt Kungl. Maj:ts förevarande förslag skall beträffande folkhögskolorna
ny löne- och statsbidragsreglering genomföras, att träda i kraft den 1
oktober 1942. Förslaget är närmast föranlett av ett uttalande av 1941 års
riksdag, i vilket riksdagen gav uttryck åt den uppfattningen, att en lönereglering
på ifrågavarande område inom närmaste tiden måste komma till
stånd.
Vad först beträffar frågan örn ny lönereglering, utgår det föreliggande
förslaget från ett bibehållande av det för folkhögskolorna för närvarande
gällande lönesystemet och söker — såsom departementschefen
framhållit — inom ramen för nämnda system tillgodose de mest framträdande
kraven på förbättringar i olika avseenden. Utskottet tillstyrker,
att Kungl. Maj:ts föreliggande förslag i huvudsak genomföres och har intet
att erinra mot vad av departementschefen under avsnittet allmänna synpunkter
anförts.
I detta sammanhang får utskottet till behandling upptaga det i motionen
II: 373 gjorda yrkandet. Detta sammanhänger med att departementschefen
— i anslutning till ett uttalande av skolöverstyrelsen avseende bestämmandet
av en undervisningsskyldighet för åmneslärare av 24—28 veckotimmar
— framhållit, att han funnit att löneregleringen borde förknippas med
en reglering av undervisningsskyldigheten genom införande i vederbörande
författning av en allmän bestämmelse, innebärande bland annat en minimiundervisningsskyldighet
av 24 veckotimmar. I motionen 11:373 erinras, att
vissa folkhögskolor besökas av elever i mera mogen ålder, som i allmänhet
deltagit flitigt i det fria och frivilliga folkbildningsarbetet och uppsöka
skolan med relativt goda förkunskaper i syfte att förkovra dessa. Här finge
enligt sakens natur undervisningen läggas på ett helt annat plan än i vanliga
fall och bestode företrädesvis i föreläsningar, ofta i aktuella frågor,
som sålunda år från år krävde förnyat studium från föreläsarnas sida.
Det sade sig självt, att exempelvis en lärare, som skulle föreläsa om aktuella
ekonomiska eller näringsgeografiska frågor, måste, om hans föreläsning
skulle bli till innehållet av något värde och till formen njutbar, mycket
Utskottet.
28
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
omsorgsfullt bereda sig. Att under sådana förhållanden vid skolor av denna
typ kräva 24—28 veckotimmars tjänstgöring syntes vara orimligt. Resultatet
måste ofelbart bli, att kvaliteten bleve lidande och att den allmänna
nivån bomme att sjunka. Med hänsyn till det anförda har motionären ansett
att, där särskilda omständigheter föreligga, som göra undervisningen
mera betungande, skolöverstyrelsen borde efter prövning kunna bevilja
dispens från stadgandet om undervisningsskyldighetens omfattning i den
utsträckning överstyrelsen funne skäligt. Utskottet får med avseende å
detta spörsmål anföra, att utskottet i likhet med departementschefen anser
riktigt, att löneregleringen för folkhögskollärarna förknippas med införandet
av allmänna bestämmelser angående nämnda lärares undervisningsskyldighet.
Den av departementschefen angivna minimisiffran av 24 veckotimmar
torde för normala fall vara lämpligt avvägd. Utskottet vill dock
framhålla, att det i första hand synes vara folkhögskolornas huvudkurser,
som härvid komma i betraktande; vid de fristående kvinnliga kurserna
torde det nämligen i åtskilliga fall icke vara möjligt att upprätthålla fordran
på minst 24 veckotimmars undervisningsskyldighet för lärarna. I anslutning
till vad i motionen II: 373 anförts får utskottet vidare anföra, att
utskottet utgår ifrån att möjlighet skall förefinnas att i sådana fall, då
särskilda skäl kunna åberopas för en sådan åtgärd, medgiva undantag från
bestämmelsen om 24 veckotimmars minimiundervisningsskyldighet vid huvudkurs.
Av vikt är emellertid, att nämnda dispensmöjlighet icke utnyttjas
på sådant sätt, att missbruk uppstår. Utskottet förutsätter, att Kungl. Majit
i samband med utfärdandet av de blivande bestämmelserna i ämnet tager
nu berörda fråga under övervägande. Med vad utskottet nu anfört torde
motionen 11:373 få anses besvarad.
Vad av departementschefen anförts och föreslagits beträffande löneställningen
för föreståndare samt fast anställda åmneslärare har icke givit utskottet
anledning till erinran.
Med avseende på löneställningen för extra ordinarie och vikarierande ämneslärare
innebär Kungl. Majlis förslag en relativt betydande förbättring,
vilken motiverats av att dessa lärare hittills intagit en i lönehänseende missgynnad
ställning. Den av departementschefen förordade löneställningen,
som på grundvalen av utav allmänna lönenämnden och statskontoret gjorda
erinringar innebär en viss beskärning av det av skolöverstyrelsen framlagda
förslaget, har utskottet funnit sig kunna godtaga. Utskottet kan alltså
icke tillstyrka de yrkanden som i motionerna I: 254 och II: 360 framställts,
att begynnelselönen för extra ordinarie och vikarierande ämneslärare skulle
bestämmas i enlighet med skolöverstyrelsens förslag.
Vad angår Övningslärare innebär Kungl. Maj:ts*förslag, att dessa lärares
arvoden, å vilka för närvarande utgå dyrtidstillägg samt kristillägg, hädanefter
i stället skulle utgå med vissa bestämda belopp i ett för allt. I de likalydande
motionerna I: 254 och II: 360 framhålles, så vitt nu är i fråga, att
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
29
Kungl. Maj:ts förslag i vissa fall innebär, att löneminskning skulle inträda
i jämförelse med nu utgående förmåner. Nämnda förhållande kan givetvis
komma att ytterligare accentueras, därest framdeles kristillägget ökar.
Utskottet vill erinra, att 1941 års läi''arlönesakkunniga erhållit i uppdrag
att verkställa utredning och avgiva förslag bland annat rörande anställnings-
och avlöningsförhållandena för Övningslärare vid statliga och statsunderstödda
undervisningsanstalter, varvid den närmare avgränsningen av
de undervisningsanstalter, som nämnda utredning skall omfatta, avsetts
skola ske genom de sakkunnigas försorg. Enligt utskottets mening synas,
med hänsyn bland annat till vad i motionerna 1:254 och 11:360 anförts,
skäl tala för att den nyssnämnda utredningen, vilken 1941 års lärarlönesakkunniga
ha att verkställa, kommer att omfatta även övningslärarna vid
folkhögskolorna. Härigenom skulle också den av skolöverstyrelsen berörda
frågan om inrättande av ordinarie övningslärartjänster vid dessa skolor
kunna komma under övervägande i lämpligt sammanhang, liksom ock
frågan om nyssnämnda lärares förmåner exempelvis vid ledighet på grund
av sjukdom m. m. skulle kunna regleras. Utskottet gör i det följande hemställan
av innebörd, att frågan om anställnings- och avlöningsförhållandena
för övningslärarna vid folkhögskolorna måtte hänskjutas till 1941 års lärarlönesakkunniga
för övervägande. Till dess frågan om nämnda lärares löneställning
framdeles erhållit sin lösning, böra enligt utskottets mening dessa
lärare bibehållas vid för dem nu gällande arvoden, med rätt att därå åtnjuta
dyrtidstillägg och kristillägg enligt härför stadgade grunder.
Vad av departementschefen anförts beträffande arvode till timlärare i låsämnen
ävensom rörande vissa med löneregleringen sammanhängande frågor
föranleder icke någon erinran från utskottets sida.
Vad därefter angår förslaget till statsbidragsreglering får utskottet
anföra följande.
Enligt vad som framgår av propositionen har skolöverstyrelsen ansett,
att statsbidragen till folkhögskolornas olika kurser alltjämt borde i princip
avvägas så, att de huvudsakligen täckte kostnaderna för löner till lärare,
dock att staten, som efter dyrtidstilläggens införande bidragit till dessa med
i stort sett halva beloppet, hädanefter borde svara för kostnaderna för den
rörliga delen av lönen i dess helhet. Statskontoret har emellertid, under
hänvisning till det nuvarande statsfinansiella läget, avstyrkt en dylik överflyttning
av kostnader från huvudmännen till .statsverket, och departementschefen
har för sin del anslutit sig till statskontorets uppfattning.
I de likalydande motionerna I: 254 och II: 360 hemställes, så vitt nu är i
fråga, alt riksdagen måtte besluta att staten beträffande såväl rörligt tilllägg
som kristillägg skall bestrida hela kostnaden för dessa tillägg och att
härför ett belopp av 180 000 kronor, utöver av Kungl. Maj:t föreslagna belopp,
skall utgå av anslaget till Folkhögskolor: Understöd. Motsvarande
hemställan göres i de likalydande motionerna 1:256 och 11:361. I den
30
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
nyssnämnda motionen I: 254 framhålles bland annat, att enligt propositionen
skolornas huvudmän alltjämt skulle ha att svara för en viss, icke
obetydlig del av de kontanta lönekostnaderna, eller omkring 214 000 kronor,
varjämte skyldigheten att utom lokaler för skolverksamheten svara för
bostad och bränsle åt lärare genom löneregleringsförslaget utökats. Vidare
anföres, att om huvudmännen skulle få på sig överflyttad en större andel
av den sammanlagda lönekostnaden, det vid vissa skolor torde bli nödvändigt
att för kostnadernas minskande indraga vissa avdelningar, vilket
skulle innebära avskedande av lärare och avvisande av inträdessökande elever
i större antal än för närvarande. Vidare anföres i den nyssnämnda motionen
II: 361 bland annat, att det hädanefter förutsättes skola bli statsbidragsvillkor
att lärarna erhålla vederbörliga indextillägg. Visserligen hade omkring
80 procent av folkhögskolornas huvudmän hittills betalat till lärarna
den andra hälften av dyrtidstilläggen, men det hade dock varit ett frivilligt
åtagande, och åtskilliga huvudmän torde icke ha utbetalat hela den andra
hälften av dyrtidstilläggen utan blott någon del därav. De 20 procent av
huvudmännen, som icke alls utbetalat sin del av dyrtidstilläggen, torde som
skäl därför ha kunnat anföra svag ekonomisk ställning. Skulle propositionen
oförändrad av riksdagen bifallas, bomme det att medföra, att landstingen
och övriga huvudmän finge ytterligare ökade utgifter, ty förslaget innebure
även att manliga och kvinnliga lärare likställts i lönehänseende, vilket
utan tvivel komme att medföra ökade kostnader för bostäder eller kontant
bostadsersättning.
Utskottet har icke kunnat undgå att finna vad sålunda i de nyssnämnda
motionerna anförts värt beaktande. Den omständigheten att det hädanefter
skall uppställas såsom statsbidragsvillkor, att lärarna vid folkhögskolorna
erhålla vederbörliga indextillägg, utgör enligt utskottets mening ett
starkt skäl att tillse, att icke folkhögskolornas huvudmän över hövan belastas
med utgifter för skolorna, något som i olika avseenden kunde inverka
menligt på det vid dem bedrivna arbetet. Framhållas må ock, att det här
är fråga örn en utgift, som under alla förhållanden skall utgå, och att sålunda
Kungl. Maj:ts förslag att staten skall bekosta endast en del av de rörliga
förmånerna icke i stort sett innebär någon minskning i det allmännas
utgifter för folkhögskolorna. Med hänsyn till nu anförda förhållanden har
utskottet funnit sig böra tillstyrka, att staten påtager sig hela kostnaden för
till lärarna vid folkhögskolorna hädanefter utgående rörligt tillägg och kristillägg.
Statens bidrag till nämnda förmåner synes härvid, i anslutning till
av departementschefen förordat förfaringssätt, böra fastställas att utgå i
form av en procentuell förhöjning av bidragen till de olika kurserna samt
å ålderstilläggen, motsvarande hela det genomsnittliga rörliga tillägget och
kristillägget under närmast före utbetalningen liggande kalenderår eller
budgetår.
Departementschefen har förordat, att maximiunderstödet för anordnande
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
31
av parallellundervisning vid huvudkurs lastställes lill 6 000 kronor, vilket
innebär att statsbidrag skall kunna utgå till anordnande av fyra parallellavdelningar
vid dylik kurs. I de likalydande motionerna 1:254 och 11:300
anföres, så vitt nu är i fråga, att ett bifall till detta förslag syntes komma
att innebära, att under arbetslöshetsperioder, då det torde vara önskvärt att
folkhögskolorna i så hög grad som möjligt, med begagnande av alla tillgängliga
resurser, utöka sin verksamhet för att plats vid skolorna skall
kunna beredas så många inträdessökande som möjligt, ej folkhögskolornas
hela kapacitet kunde utnyttjas. Det syntes därför böra stadgas rätt för
Kungl. Maj:t att, då särskilda skäl föreligga, på därom gjord ansökan bevilja
folkhögskola ytterligare högst två parallellanslag. Enligt utskottets mening
föreligger icke för närvarande tillräcklig anledning att överväga en utökning
av möjligheterna att erhålla parallellanslag på sätt motionärerna
önskat. Därest erfarenheterna skulle utvisa, att behov av sådan ökning
kommer att föreligga, torde frågan få upptagas till förnyad prövning. Utskottet
får på denna punkt tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker
alltså de nyssnämnda motionerna i nu ifrågavarande del.
Beträffande förslagsanslaget till Folkhögskolor: Understöd,
vilket enligt departementschefen borde för nästa budgetår uppföras med i
runt tal 1 900 000 kronor, bör detsamma vid bifall till vad utskottet i det
föregående förordat angående statens övertagande av hela kostnaden för
rörligt tillägg och kristillägg höjas med i runt tal 150 000 kronor till
2 050 000 kronor. Från detta anslag torde i fortsättningen böra bestridas
även kostnad för dyrtidstillägg och kristillägg åt lärare i övningsämnen,
vilka enligt utskottets förslag skulle tills vidare kvarstå vid nu gällande avlöningsbestämmelser.
Någon uppräkning av anslaget torde emellertid icke
erfordras av sistnämnda anledning.
Vad departementschefen anfört i fråga örn förslagsanslaget till dyrtidstillägg
åt lärare vid vissa undervisnings- m. fl. anstalter
har icke givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet har slutligen ansett sig böra i förevarande sammanhang upplaga
till behandling de likalydande motionerna 1:126 och 11:209. I
motionen I: 126 anföres, att till elever vid kommunala och enskilda anstalter
för yrkesundervisning, folkhögskolor m. fl. skolor kunna utgå stipendier av
statsmedel å högst 45 kronor för månad, vilka i stort sett torde verka ,så,
att betydande grupper mindre bemedlade elever erbjudas möjlighet att utnyttja
ifrågavarande skolor. Emellertid kunde i de fall, då såväl de unga
som deras anhöriga saknade både kontanta tillgångar och kreditmöjligheter,
nuvarande stipendiebelopp icke möjliggöra studier vid någon av dessa skolor,
till följd varav de medellösa ungdomarna i regel finge stanna utanför.
För dessa helt medellösa vore det en fördel om det funnes tillgång till mindre
utbildningslån, särskilt anpassade för elever vid i motionen avsedda skolor.
32
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
I motionen skisseras vissa riktlinjer beträffande sökandet av dessa lån, lånens
utdelande, förening av lån med stipendium, lånebeloppets storlek samt
tiden för ränte- och amorteringsfrihet. Motionären hemställer, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om utredning angående mindre
utbildningslån till medellös ungdom, som önskar genomgå kommunal eller
enskild anstalt för yrkesundervisning eller folkhögskola.
Utskottet får i anledning av vad i nyssberörda motioner anförts angående
högsta medgivna belopp för stipendium erinra, att innevarande års riksdag
på förslag av utskottet anvisat 350 000 kronor till stipendier åt elever vid
verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom, varvid förutsatts att stipendier
skulle kunna, liksom hittills, utgå med ett belopp av högst 60 kronor för
elev och månad. Vidare har riksdagen godkänt ett förslag av utskottet, att
Kungl. Majit skulle äga i vissa fall, efter förslag av skolöverstyrelsen, medgiva
förhöjning vid central verkstadsskola av utgående stipendiebelopp, dock
ej utöver hittillsvarande vid arbetslöshetsskola tillämpat maximum. För
elever vid sådana anstalter för yrkesundervisning, som äro centrala verkstadsskolor
eller verkstadsskolor för arbetslös ungdom, har sålunda numera
möjlighet öppnats att medgiva stipendium till högre belopp för månad än
det i motionerna angivna beloppet av 45 kronor.
Emellertid avse motionärerna, att vid sidan av stipendieformen skulle tillskapas
möjlighet att utdela mindre utbildningslån till medellös ungdom,
som önskar genomgå kommunal eller enskild anstalt för yrkesundervisning
eller folkhögskola. Det sålunda väckta spörsmålet har givetvis sin egentliga
betydelse vid de kommunala eller enskilda anstalterna för yrkesundervisning,
medan för folkhögskolornas del behovet av en särskild form av
utbildningslån icke torde vara särskilt framträdande. Utskottet finner sig
böra erinra, att en förmånlig form av avbetalningslån för studieändamål redan
finnes, nämligen riksbankens s. k. 13-lån, vilka äro amorteringsfria
under högst 4 år, under vilken tid endast ränta behöver erläggas. Det synes
emellertid icke uteslutet, att för underlättande av utbildningsmöjligheterna
vid ifrågavarande skolor behov kan visa sig föreligga av andra låneformer
vid sidan av den nyss angivna. Utskottet har fördenskull intet att erinra
mot att den i motionerna väckta frågan göres till föremål för närmare övervägande.
Enligt utskottets mening bör vid en eventuell utredning i första
hand beaktas, i vad mån genom förhöjning av nu utgående stipendiebelopp
det av motionärerna avsedda syftet kan vinnas. Därest vid sidan av denna
understödsform en särskild form av utbildningslån finnes böra komma till
stånd, synes densamma närmast böra ifrågakomma för underlättande av
studier, som kräva icke alltför kort tid, samt till förmån för ungdom, som
redan under någon tids vistelse vid vederbörande läroanstalt visat sig äga
förmåga att med intresse och framgång bedriva studier av här ifrågavarande
slag. Under hänvisning till det anförda gör utskottet i det följande hemställan
om utredning av den nu omhandlade frågan.
Statsutskottets utlåtande Nr 213.
33
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 126 och II: 209, I: 254 och II: 360, I: 256
och 11:361 ävensom 11:373,
1. godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 8 maj 1942 angivna
grunder för avlöning åt lärare vid folkhögskolor samt för
statsbidrag till sådana skolor, dock med de jämkningar utskottet
i det föregående förordat;
2. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan om anställnings-
och avlöningsförhållandena för övningslärarna
vid folkhögskolorna måtte överlämnas till 1941 års lärarlönesakkunniga
att tagas i övervägande vid fullgörandet av
åt de sakkunniga meddelat uppdrag;
3. till Folkhögskolor: Understöd för budgetåret 1942/43
å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 2 050 000 kronor;
4. till Dyrtidstillägg dt lärare vid vissa statsunderstödda
undervisnings- m. fl. anstalter för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten
under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 050 000 kronoi;
5. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående
mindre utbildningslan till medellös ungdom, som
önskar genomgå kommunal eller enskild anstalt för yrkesundervisning
eller folkhögskola.
Stockholm den 18 juni 1942.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
fran första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Bernhard
Nässon, Sven Larsson, Heiding, Karl Magnusson, Bäcklund, Carlström, Gustaf Karlsson,
Gustaf Iwar Anderson, Persson i Skabersjö och Emil Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist Eriksson i
Stockholm, Andersson i Prästbol, Ward, Persson i Tidaholm, Andersson i Södergård,
Mårtensson, Åqvist, Lundberg i Hälsingborg, Pettersson i Dahl och Eriksson i
Frägsta.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 213.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:444 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolor m. m. jämte i ämnet väckta motione s. 1 i texten