Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn landets tillgodoseende med elektrisk energi m. m.

1942-04-21 · 15 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:86, Utlåtande i anledning av väckta motioner örn landets tillgodoseende med elektrisk energi m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

1

JsTr 86.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1942 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn landets

tillgodoseende med elektrisk energi m. m.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren (I: 5)

av herr V. Andersson m. fl. och den andra inom andra kammaren (II: 13) av

herr A. Pettersson i Dahl m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning och förslag i följande spörsmål:

1) möjligheten av en enhetlig ledning av landets kraftförsörjning eventuellt

ett förstatligande av produktionen och tillhandahållande av elektrisk

energi;

2) frågan örn enhetligare taxor för elektrisk energi samt lägre pris härå

för landsbygdens folk;

3) åtgärder för ett effektivare tillgodoseende av landsbygdens behov av

elektrisk energi; samt

4) frågan örn större planmässighet och enhetlighet vid utförandet av de

elektriska ledningsnäten för att därigenom bland annat åstadkomma standardisering

vid tillverkningen av elektriska apparater och utrustning.

Över motionerna hava yttranden avgivits den 28 februari 1942 av kommerskollegium

och den 4 mars 1942 av vattenfallsstyrelsen.

Kommerskollegium har i huvudsak anfört följande:

För bedömande av frågan, i vad mån landets kraftbehov tillgodoses medelst

vatten- respektive värmekraft, äro de i motionerna angivna siffrorna — som

sannolika avse den installerade maskineffekten — missvisande. Förbrukningen

av kol- och brännoljor för elektrisk kraftproduktion bestämmes nämligen

icke av maskineffekten utan av den alstrade energimängden. En jämförelse

mellan vattenkraften och värmekraften måste därför baseras på energimängderna.

Gör man detta, blir fördelningen mellan de olika kraftkällorna

en helt annan än den motionärerna angivit.

Det kan icke bestridas, att det ur beredskapssynpunkt varit lyckligt, örn

våra vattenfall under fredstid utbyggts och våra sjösystem reglerats i större

omfattning än vad som skett. Förklaringen till att utbyggnaderna icke tidigare

forcerats ligger givetvis däri, att det under normala förhållanden varit

tekniskt-ekonomiskt förmånligare att alstra viss reserv- och toppkraft medelst

värmekraft. Från och med år 1938 lia emellertid betydande utbyggnadsarbeten

för erhållande av vattenkraft i ökad omfattning igångsatts eller beslutats,

och efter dessa arbetens slutförande torde kraftsituationen bliva

väsenligt ljusare. Arbetena bedrivas med stark forcering inom gränserna för

arbetskraftens prestationsförmåga och materialtillgången. Det oaktat taga

dylika omfattande arbeten relativt lång tid i anspråk. Det måste även ihågkommas,

att de ojämförligt största krafttillgångarna finnas i landets nord
Bihatuj

till riksdagens protokoll 1942. 6 saini. Nr 86. ois 42

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

ligaste delar, medan behoven av kraft äro störst i de södra och mellersta delarna

av landet. Förutom kraftstationer och vattenregleringsanläggningar erfordras

därför även ledningar av betydande längd och överföringsförmåga för

att kraften skall kunna nyttiggöras.

Kollegium är av den uppfattningen, att såväl från statens som från kommunala

och enskilda kraftproducenters sida allt som är möjligt göres för att

förbättra krafttillgången och att i fråga örn denna föga eller intet för närvarande

kan vinnas genom ytterligare åtgärder i motionens syfte.

En enhetlig ledning för de större statliga, kommunala och enskilda kraftproducenterna

existerar för övrigt redan i den vid krigsutbrottet inrättade,

statligt kontrollerade »centrala driftledningen», som omfattar mer än 90 procent

av kraftproduktionen. Denna är visserligen närmast att betrakta som en

beredskapsorganisation men kollegium tager för givet att, då fredsförhållanden

åter inträtt, frågan om dess bibehållande som permanent institution

kommer att upptagas till prövning.

I detta sammanhang vill kollegium understryka, att trots att kraftbehovet

stigit i högre grad än vad som kunnat förutses och trots de tre senaste årens

anmärkningsvärt ringa nederbörd har landets kraftbehov hittills kunnat tillgodoses

i praktiskt taget — full utsträckning. Den kraftransonering, som

ur kolbesparingssynpunkt ansetts böra vidtagas, torde nämligen icke motsvara

mera än Vi procent av totala kraftproduktionen efter krigsutbrottet. Den är

dessutom begränsad till mindre viktiga kraftbehov.

I fråga örn lämpligheten av här åsyftade ^byggnadsarbeten såsom arbetslöshetsobjekt

får kollegium endast framhålla, att den knappa tillgången på

material och fackkunnig arbetskraft säkerligen för viss tid framåt måste hindra

igångsättandet av mera betydande arbeten utöver de redan påbörjade eller

beslutade.

I fråga örn spörsmålet örn enhetligare taxor för elektrisk energi framhöll

kollegium i yttrande den 12 mars 1941 till statsutskottet, att frågan är värd

beaktande och att kollegium ägnade densamma uppmärksamhet. Kollegium

ha numera vidtagit förberedande åtgärder för utredning av möjligheterna att

ernå enhetliga taxeformer och avser snarast möjligt slutföra denna utredning.

För landsbygdens planmässiga elektrifiering ha statsmakterna redan tidigt

visat sitt intresse och vidtagit åtskilliga åtgärder för att befrämja en sådan.

Då motionärerna påtala önskvärdheten av större planmässighet och mera

genomförd standardisering av distributlonsanläggningarna, beröra de alltså

ett gammalt önskemål. Det är givet, att örn den nu i huvudsak fullt genomförda

landsbygdselektrifieringen bedömes med utgångspunkt från teknikens

nuvarande ståndpunkt, vissa brister kunna konstateras i avseende å planmässighet

och utförande. Det ma emellertid ihågkommas, att jämsides med

elektrifieringen en oerhörd teknisk utveckling ägt rum, att kraftbehoven stegel''8.

i mycket stor omfattning samt att den huvudsakliga landsbygdselektrifiermgen

forcerades fram under förra världskriget, då brist rådde såväl på

sakkunnig arbetskraft som på lämplig materiel. Möjligheterna att vid koncessionsärendenas

avgörande taga hänsyn till planmässigheten voro även vid

denna tid små. Genom den ändring av 1902 års elektricitetslag, som trädde

i kraft den 1 juli 1939 (Sv. förf.-saml. 458/1938), ha emellertid dessa möjligheter

okats, i det att provningen av koncessionsansökningarna enligt uttryck
bestämmelse

i lagen skall avse även behovet av anläggningarna och dessas

förenlighet med en planmässig elektrifiering.

. en kortare tid genomföra en fullständig rationalisering av den redan

.7.,<?ml?.a elektrifieringen förefaller icke möjligt. En successiv omprövning

mö.]l1o8®res däremot av det förhållandet, att de koncessioner, som beviljats

enligt 1902 års lag, äro tidsbegränsade, vanligen till 40 år från huvudanlägg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

o

ningens koncessionsdatum, och därför efter hand förfalla med början under

år 1943.

Yad gäller planläggningen och utförandet av nyelektrifieringar vill kollegium

icke bestrida, att i enstaka fall anmärkningar kunna framställas. Orsaken

härtill ligger dock enligt kollega uppfattning icke i bristande övervakning

från statens sida utan främst i de missförhållanden, som råda i vårt land beträffande

utbildningen av de elektriska installatörerna. Dessa missförhållaru

den ha vid upprepade tillfällen bringats till statsmakternas kännedom av ansvariga

myndigheter och andra intresserade, senast genom tvenne likalydande

motioner till innevarande års riksdag (1:131 och II: 179) angående anslag till

övervakande m. m. av utbildningen av elektriska installatörer. Kollegium vill

därför i detta sammanhang understryka vikten av att tillfredsställande utbildningsmöjligheter

för installatörerna skapas snarast möjligt.

I fråga örn önskvärdheten av ytterligare standardisering av den för distributionsanläggningarna

erforderliga materielen delar kollegium i princip motionärernas

uppfattning. Ett omfattande arbete på ifrågavarande område har

emellertid nedlagts sedan lång tid tillbaka och fortgår alltjämt under ledning

av svenska elektriska kommissionen, som för detta och andra standardiseringsarbeten

åtnjuter statsbidrag. En betydande svårighet vid genomförande

av standardiseringen ligger i de många spänningssystem som på grund av

teknikens utveckling och kraftbehovets stegring kommit till användning för

landsbygdsdistributionen. Även i detta hänseende pågår emellertid standardisering.

Ytterligare åtgärder från statsmakternas sida synas kollegium obehövliga.

Med stöd av vad ovan anförts får kollegium, som förutsätter att frågan örn

installatörsutbildningen upptages till prövning i samband med behandlingen

av sistnämnda motioner, för sin del förorda, att motionerna I: 5 och II: 13

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vattenfallsstyrelsen Ilar i huvudsak anfört följande:

I motionerna framhålles såsom belysande för den elektriska kraftens snabbt

ökade användning, att förbrukningen inom landet stigit från cirka 4Vä miljarder

kWh år 1933 till nära 8 miljarder kWh år 1939. Så långt nu kan överblickas

kommer det vidare att under tiden 1939—1944 tillkomma vattenkraftverk

med en produktionsförmåga av 3. g miljarder kWh per år, vilket belopp

utgör 40 procent av vattenkraftverkens sammanlagda produktionsförmåga år

1939. Utbyggnadstakten har sålunda varit ovanligt snabb under hela det

senaste decenniet och forcerad under de senaste åren.

Enligt elektrifieringskommitténs beräkningar motsvarar landets utbyggnadsvärdiga

vattenkraft en produktionsförmåga av 32.5 miljarder kWh per år.

Vid en långt driven reglering av sjöarna torde siffran något ökas. Den år

1944 utbyggda vattenkraften kommer emellertid att med all sannolikhet utgöra

minst en tredjedel av den utbyggnadsvärdiga vattenkraften. Då vidare

sistnämnda torde till högst två tredjedelar utgöra högvärdig vattenkraft,

skulle år 1944 minst hälften av den högvärdiga vattenkraften vara tagen i

anspråk.

Om dea utbyggnadstakt, som förelegat under de senaste 10 åren, bibehålies,

kommer all högvärdig kraft att vara utnyttjad i början av 1960-talet

och hela den utbyggnadsvärdiga tillgången att lia tagits i anspråk redan omkring

1985. Under sådana förhållanden är det näppeligen riktigt att ytter

ligare forcera utbyggnaderna.

Hedan med den föreliggande utbyggnadstakten torde de färdiga utbyggnaderna

bli rätt mycket överstora under den lågkonjunktur, som väntas efter

kriget. Då motionärerna beröra önskvärdheten att inbegripa vattenkraft^

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

byggnader i planerna för en kommande arbetslöshets bemästrande, må det

här framhållas, att den i och för sig önskvärda förläggningen av större ut

byggnadsarbeten till lågkonjunktur tid naturligtvis motverkas av de forcerade

vattenkraftutbyggnader, som nu framtvingas av kriget.

Av de 929 miljoner kWh, som år 1939 utgjorde ångkraft, var 527 miljoner

kWh mottryckskraft — framför allt inom cellulosaindustrien — vilken uttages

ur den under alla omständigheter erforderliga värmeångan genom höjning

av begynnelsetrycket. För sådan kraft åtgår endast cirka 1h kilogram kol

per kWh vid moderna anläggningar. Det är därför svårt att med vattenkraft

konkurrera bort denna del av ångkraften.

De senare inträdda svårigheterna för bränsleförsörjningen lia automatiskt

framtvingat en låg bränslekraftförbrukning. Sålunda utgjorde under åren

1940 och 1941 den utöver mottryckskraften bränslealstrade tillskottskraften

endast 2.8 respektive 1.9 procent, under det att mottryckskraften utgjorde 4.1

respektive 3.0 procent. Med nämnda ringa tillskott har kraftförsörjningen

dock kunnat upprätthållas med endast obetydliga restriktioner. Det må framhållas,

att samtliga de tre åren 1939, 1940 och 1941 kännetecknats av ogynnsam

vattentillgång, varjämte krigsförhållandena framkallat en hel del extra

kraftbehov, vilket allt ökat behovet av tillskottskraft.

Den av riksdagen på hösten 1939 antagna lagen örn tillfällig vattenreglering

har verksamt bidragit till ett snabbare genomförande av regleringsföretagen.

Det är av största betydelse för krafttillgången, att regleringsverksamheten

icke stoppas; det misstänkliggörande, som nu äger rum, är därför direkt

landsskadligt.

Då motionärerna förorda en central ledning för kraftförsörjningen må

framhållas, att några så vägande skäl för klagomål över de resultat, som ernåtts

med hittillsvarande arbetsordning ej föreligga, att en ändring av denna

nu framstår sorn erforderlig. De kommunala och enskilda företagen voro

visserligen strax efter krigsutbrottet något tveksamma beträffande nya utbyggnader

men ha sedan i allt större omfattning deltagit i de under nuvarande

dyrtid och materialknapphet vanskliga och ekonomiskt osäkra vattenkraftutbyggnaderna.

Sådana ha sålunda verkställts eller verkställas av Hammarforsens

Kraft Aktiebolag (utvidgning av Hammarforsens kraftstation), Krångede

Aktiebolag (utvidgning av Krångede, Gammalängsforsen), Stockholms

stad (Järpströmmen i Indalsälven), Skellefteå stad (Selforsen i Skellefte älv),

Aktiebolaget Skandinaviska Elektricitetsverk (Sunnerstaholm i Voxnan),

Uddeholms Aktiebolag (Skymnäs och Skogaforsen i Klarälven), Sydsvenska

Kraft Aktiebolaget (Traryd i Lagan).

I fråga örn placeringen av utbyggnaderna och valet av det vid varje tillfälle

lämpligaste vattenfallet leda i regel de ekonomiska krafterna rätt utan

några centrala maktpåbud. Den starka koncentrationen av de senare årens

kraftverksbyggnader till Indalsälven är sålunda strängt ekonomiskt betingad.

I samband med utbyggandet av de gynnsammaste fallen i Indalsälven

visade det sig lönande att verkställa vissa sjöregleringar i vattendragen. Efter

dessas tillkomst förstärktes motiven för utbyggnad av nya fall i Indalsälven,

och dessas tagande i anspråk motiverade ytterligare sjöregleringar o. s. v.

Enstaka kommuner och industrier lia visserligen tillgång till särskilt gynnsam

vattenkraft, men i huvudsak torde dock de stora allmänna distributionsföretag

— vattenfallsverket inbegripet — som tillgodose småsamhällenas och

landsbygdens behov ha tillräckliga möjligheter för denna uppgift.

I det sammanhanget må emellertid påtalas den spekulation med outbyggd

vattenkraft, som bedrives på vissa håll. Örn vattenfallen byta ägare flera

gånger och varje gång med pålägg av försäljningsvinsten, måste kraften så

småningom bli fördyrad för förbrukarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Även i fortsättningen bör givetvis stamlinjeplaneringen ske på det sätt,

som är för landet i dess helhet mest gagneligt. Det torde emellertid vara en

fördel, örn man väntar med utarbetande av statliga regler för denna verksamhet

till dess sådana visat sig vara erforderliga, och sålunda först örn det frivilliga

samarbetet mellan vattenfallsstyrelsen och de kommunala samt de enskilda

företagen icke visar sig vara till fyllest.

Motionärernas önskemål örn enhetlig och för hela landet gemensam planering

är i fråga örn driften av kraftverks- och distributionsanläggningar för

närvarande tillgodosett genom den sedan krigsutbrottet fungerande centrala

driftledningen, till vilken de statliga och enskilda kraftföretagen frivilligt inordnat

sig, och där staten genom vattenfallsstyrelsen utövar ett fullt tillräckligt

inflytande.

Den centrala driftledningen är visserligen ett krigsorgan, och någon överenskommelse

örn dess fortsättande under normala förhållanden finnes icke,

men antagligt är, att erfarenheterna leda till ett fortsättande av det nu pågående

samarbetet. För närvarande erfordras det intet nytt initiativ på detta

område.

Elektrifieringen på landsbygden har även under det gångna året gjort förhållandevis

goda framsteg. Det må omnämnas, att av den i augusti 1939 återstående

elektrifieringen inom vattenfallsstyrelsens mellansvenska områden —

vilken i och för sig var relativt liten -— för närvarande endast resterar en

knapp tredjedel.

Materialsvårigheterna icke blott hindra en hel del nyelektrifiering utan

tvinga därjämte till användning av ersättningsmaterial med åtföljande sänkning

av anläggnings- och installationsstandarden. Även örn förhållandena i

detta hänseende icke på långt när äro lika ogynnsamma som under förra kristiden,

bör dock nämnda omständighet beaktas vid bedömning av lämpligheten

att ytterligare forcera landsbygdselektrifieringen. Man får räkna med att för

vad som nu utföres relativt omfattande och ekonomiskt betungande ombyggnader

bli erforderliga i framtiden.

Yad jordbruket beträffar, bör ihågkommas, att vid nuvarande utveckling

av tekniken den elektriska kraften icke i nämnvärd grad kan utnyttjas för

den väsentliga del av arbetet, som sker ute på fälten. Med relativt få undantagsfall

torde jordbruket ha tillfälle att uttaga all den kraft, som erfordras,

och kraftuttagningen visar år för år en normal och glädjande ökning.

Den i motionerna berörda frågan örn enhetligare taxor för elektrisk energi

samt önskemålen örn lägre kraftpris för landsbygden behandlades i vattenfallsstyrelsens

yttrande den 14 mars 1941. Därutöver skola endast några

kompletteringar anföras.

Även örn ett stort antal taxeformer förekomma, böra olägenheterna därav

icke överdrivas. Varje särskild förbrukare har dock att taga befattning med

endast en enda eller ett fåtal taxor.

Skillnaden i de reella kraftprisen beror i stor omfattning på olika kostnader

för kraften. Skillnaderna uppkomma genom olika överföringslängd och

dylikt för de olika konsumenterna samt genom mer eller mindre jämn uttagning

av kraften. Att frångå kraftprisens anslutning till självkostnaderna är

vanskligt. Kraftdistributionens ekonomi är mycket känslig. En prisutjämning

utan skälig hänsyn till självkostnaderna kan medföra större skada än nytta.

Missförhållanden förekomma dock ifråga om kraftprisen. Vattenfallsstyrelsen

anförde förra året, att redan förekomsten av statens prisregleringsnämnd

för elektrisk ström torde inverka reglerande, men framhöll tillika som

ett önskemål, att uppgifter rörande de enskilda kraft- och distributionsföretagen

insamlades och publicerades i lämplig form. Enligt vad styrelsen

erfarit, har kommerskollegium igångsatt en sådan uppgiftsinsamling, och det

opaginerad Kontrollera mot PDF

b

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

Utskottet.

förefaller lämpligt att avvakta resultatet därav, innan ytterligare åtgärder vidtagas,

eftersom behovet av sådana då mycket bättre kan överskådas. Det är

naturligtvis önskvärt, att utredningen genomföres snabbt.

Vattenfallsstyrelsen anförde förra året beträffande ett förstatligande av

ler af t försörjning en, att ett sådant saknar samma rättsstöd som ifråga om de

enskilda järnvägarna finnes i koncessionsvillkoren och sålunda erfordrar en

speciallagstiftning, att de ekonomiska konsekvenserna äro betydande, varvid

som exempel anfördes, att enbart det i vattenfallsstyrelsens rörelse nedlagda

kapitalet är 450 miljoner kronor, ehuru styrelsen har"endast cirka en tredjedel

av kraftförsörjningen på sin lott och därjämte icke äger det som sista led i

distributionen ingående detaljnätet, att det knappast kan ifrågakomma att i

åtgärden inbegripa vare sig kommuners och industriers kraftproduktion för

egna ändamål eller kommunernas detaljdistribution till egna invånare och

den med framgång kooperativt bedrivna landsbygdsdistributionen inom exemvis

vattenfallsstyrelsens områden och att den åsyftade enhetligheten sålunda

ändock icke nås, samt att åtgärden måste taga avsevärd tid och icke kan beräknas

medföra någon hjälp ifråga örn de just förhandenvarande svårigheterna,

exempelvis för landsbygselektrifieringen.

Styrelsens slutsats blev, att för närvarande vore olämpligt att igångsätta

det omfattande utredningsarbete, som ett förstatligande skulle kräva, med

hänsyn bland annat till de många andra pressande arbetsuppgifter, som tillkommit

på grund av krisförhållandena.

Motionärernas önskemål örn standardisering av elektrisk utrustning är såtillvida

tillgodosett, att standardiseringsarbetet ständigt pågår inom industrierna

och de tekniska organisationerna. Som ett sammanhållande organ

inom den elektriska branschen fungerar Svenska elektriska kommissionen.

Denna arbetar emellertid med relativt knappt statsbidrag. Nuvarande tid

med dess knappa materialtillgång och dylikt lämpar sig icke särskilt för ett

rationellt standardiseringsarbete inom landsbygdsdistributionen.

Den oenhetlighet, som förekommer ifråga örn landsbygdsnätens utveckling,

får till stor del tillskrivas teknikens snabba utveckling på ifrågavarande område.

Såsom sammanfattning av det anförda Auli vattenfallsstyrelsen framhålla,

att de i motionerna framställda önskemålen till stor del äro tillgodosedda i

sådan omfattning, att ytterligare utredning icke kan väntas åstadkomma någon

förbättring. I andra avseenden gälla önskemålen frågor på lång sikt, vilkas

behandling icke kan undanröja de just förhandenvarande besvärligheterna —

vare sig det av Åvatten- och bränslebrist vållade mindre trångmålet för hela

kraftförsörjningen eller de speciella svårigheterna för den återstående landsbygdselektrifieringen

— och rörande vilka utredning helst bör ske under

mera normala förhållanden än de förhandenvarande. Det skulle bereda stora

svårigheter att nu starta en ny elektrifieringskommitté för behandlingen av

de i motionerna berörda, omfattande ärendena med den knappa tillgång på

sakkunnig personal, som nu räder. Av ingenjörerna äro dels många inkallade

i beredskapstjänst, dels ytterligare ett stort antal tagna i anspråk för nödvändiga

kristidsuppgifter.

Vattenfallsstyrelsen anser sålunda, att en särskild utredningsapparat med

de av motionärerna angina syftemålen icke nu bör igångsättas.

I de båda fackmyndigheterna vattenfallsstyrelsens och kommerskollegiets

yttranden lia starka invändningar rests såväl mot motionärernas uttalanden

i Anssa rent tekniska avseenden som också och kanske främst mot deras krav

på åtgärder i riktning mot ett förstatligande av kraftförsörjningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Sti.

7

Om utvecklingen på kraftförsörjningens område i rätt stor utsträckning

fått ske fritt och utan starkare ingrepp från statens sida, kan detta anses

lia varit betingat av den tekniska och ekonomiska nödvändigheten. Städerna

med sina gynnsamma distributionsförhållanden och bruken med sina stora

kontinuerliga kraftbehov, som lämpligast borde tillgodoses från det vattenfall,

som ofta var bestämmande för vederbörande industriföretags belägenhet,

voro föregångarna. Utvecklingen har sedermera fortgått raskt och under lång

tid på det hela taget tillfredsställande. Denna genom enskilda företag och

kommuner bedrivna elektrifiering har kompletterats av statlig företagarverksamhet

på området, vilken numera fått en sådan omfattning, att Sveriges

kraftförsörjning handhaves till omkring en tredjedel av statens vattenfallsverk.

Vid utnyttjande av vattenkraften har det varit naturligt inom varje särskilt

företag att anlägga rent affärsmässiga principer vid såväl produktion

som distribution. Ett vattenfalls kraftillgång har i enlighet härmed fått tillgodose

behovet av elektrisk energi hos de högstbjudande och hos de stora

konsumenterna, även örn dessa befunnit sig på långt avstånd från kraftkällan,

medan den närliggande bygdens kraftbehov icke alltid blivit nöjaktigt tillgodosett,

särskilt i sådana fall då förbrukningen varit ringa och ledningskostnaderna

höga. På grund härav har elektrifieringen i vissa landsdelar fått

i stor omfattning ombesörjas genom utbyggnad till oproportionerligt stora

kostnader av vattenfall med alltför ringa kraftmängd. En del bygder ha icke

kunnat erhålla någon elektrisk energi. Trots att kraftföretagen redovisat

stora nettovinster finnes därför alltjämt i vårt land bygder med otillräcklig

kraftförsörjning eller sådan till alltför höga priser.

Den starka uppdelningen på olika företagare av den elektriska kraftproduktionen

utesluter för närvarande en mera rättvis prissättning av den elektriska

energien och verkar hinderlig för en rationell utveckling av det elektriska

distributionsnätet.

Motionärerna ha ifrågasatt, att ett förstatligande av produktionen och

distributionen av elektrisk energi bör äga rum i den mån så visar sig nödvändigt

för uppnående av större planmässighet. Utan att underskatta de

erinringar, som av vattenfallsstyrelsen och kommerskollegium riktats mot

motionärernas framställning, vill utskottet uttala sin anslutning till det med

motionerna angivna syftet, nämligen att uppnå en mera enhetlig ledning av

landets kraftförsörjning samt därvid också i den mån så visar sig nödvändigt

ett förstatligande av hithörande produktion och distribution.

Oberoende av denna mera principbetonade utredningsuppgift och ståndpunktstagandet

till densamma synes skäl föreligga att beakta en del viktiga

detaljspörsmål berörande elektrifieringen.

Ett missförhållande, som kräver uppmärksamhet, är den alltjämt ohämmat

pågående spekulationen i outbyggda vattenfall, varigenom råkraften drives

upp i ett prisläge, som vid ett framtida utbyggande av dylika vattenfall kommer

att medföra avsevärt högre kraftpriser än som varit nödvändigt örn spekulation

icke förekommit. I Norrland har på allra senaste tid dylika spekulationsköp

ägt rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

“ Statsutskottets utlåtande Nr 86.

I den mån deli elektriska kraftens utbredning vidgas ökas behovet av

större enhetlighet och planmässighet i fråga örn kraftdistributionen. Fog kan

också finnas för en växande samhällelig kontroll exempelvis över tillämpade

krafttaxor. En särskild anledning att nu uppmärksamma och närmare (iverväga

dessa spörsmål har utskottet funnit i det av kommerskollegium påpekade

förhållandet, att de koncessioner, som beviljats enligt 1902 års lag, inom den

närmaste tiden efter hand börja förfalla.

Elektrifieringens allmänna betydelse för landsbygden och för därvarande

befolknings försörjningsmöjligheter, trivsel och kvarhållande vid sin gamla

bygd, har redan tidigare av riksdagen uppmärksammats. Det torde vara förtjänt

av utredning, i vad mån staten kan ytterligare medverka för den elektriska

kraftens utbredning till de även i övrigt i allmänhet rätt vanlottade

landsdelar, som ännu sakna dylik kraft.

I samband med dessa överväganden lära också vissa i motionerna berörda

spörsmål om exempelvis större enhetlighet vid utförandet av ledningsnät och

»ökad standardisering vid tillverkningen av elektriska apparater och utrustning»

komma under bedömande.

Behovet av klarare riktlinjer för och bättre kontroll över den allmänna

kraftförsörjningen har redan tidigare vitsordats av den år 1917 tillsatta elektrifieringskommittén.

I sitt den 31 maj 1923 avgivna slutbetänkande föreslog

kommittén tillsättning av ett permanent råd sammansatt — förutom av en

av Kungl. Majit utsedd ordförande och ombud för de statliga verken — av tre

representanter för kraftproducenterna, däribland en för sydsvenska kraftaktiebolaget

och en för svenska elektricitetsverksföreningen, samt tre representanter

för konsumenterna, vilka representanter skulle utses främst av hushåll

ningssällskapen och Sveriges industriförbund.

Utan att taga ställning till frågan, huruvida tillsättningen av ett sådant av

elektrifieringskommittén angivet råd kan vara motiverad eller överhuvudtaget

under vilka former statens inflytande över den elektriska produktionen kan

bättre organisatoriskt säkras, måste utskottet finna behov föreligga av en

större klarhet örn de riktlinjer efter vilka landets framtida försörjning med

elektrisk kraft bör ordnas. Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionerna I: 5 och II: 13, må

hos Kungl. Majit hemställa örn utredning rörande möjligheterna

att genom statens medverkan mera planmässigt än hittills trygga

landets och särskilt den svenska landsbygdens försörjning med

elektrisk kraft.

Stockholm den 21 april 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86. 9

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i

Malmö, Oscar Olsson, Pauli, Bernhard Nilsson, Bäckström, Sven Larsson, Heiding,

Bäcklund, Karl Andersson, Smidberg och Persson i Skabersjö; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Andersson i Prästbol,

Danielsson, Ward, Persson i Falla, Lindberg i Umeå, Isacsson, Andersson i Södergård,

Mårtensson, Wallentheim, Pettersson i Dahl och Åkerström.

Reservationer:

l:o) av herrar Johan Bernhard Johansson och Danielsson, vilka ansett att

utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Sveriges försörjning med elektrisk kraft handhas till omkring en tredjedel

av statens vattenfallsverk men i övrigt av olika kommunala eller privata företagare.

Utvecklingen’på kraftförsörjningens område har alltså hittills i en

betydande utsträckning fått ske fritt och utan ingrepp från statens sida. Städerna

med sina gynnsamma distributionsförhållanden och bruken med sina

stora kontinuerliga kraftbehov, som lämpligast borde tillgodoses från det

vattenfall, som ofta var bestämmande för vederbörande industriföretags belägenhet,

voro föregångarna.

Såsom utskottet i anledning av liknande vid 1941 års riksdag väckta motioner

uttalat bjuder den erforderliga exploateringen av landets vattenfall på

invecklade tekniska och ekonomiska problem, avhängiga av älvarnas naturliga

vattenföring, överföringskostnaderna samt först och sist möjligheterna till avsättning

av prima kraft framförallt till industrien, som ensam plägar kunna

bjuda en sådan kontinuerlig avsättning, som förräntningama av de å utbyggnaden

nedlagda höga kapitalkostnaderna kräva. Trots dessa vanskligheter har

utvecklingen raskt fortgått allteftersom naturliga betingelser härför förelegat.

Enligt vad kommerskollegium vitsordat ha sålunda anspråken på kraft kunnat

även under krigsåren hittills i praktiskt taget full utsträckning tillmötesgås

trots en oförutsedd stark ökning i förbrukningen och trots de tre senaste årens

osedvanligt ringa nederbörd. Både statliga och enskilda kraftverk nybyggas

också för närvarande i forcerad takt. I själva verket pågå nyinvesteringarna i

nya kraftverk i en omfattning, som kan inge betänksamhet i betraktande av

de höga byggnadskostnaderna och de ovissa avsättningsmöjligheterna, då avspärrningen

framdeles en gång upphör samt införseln av kolbränsle liksom

också de ej minst inom jordbruksdriften använda brännoljorna åter kan för

väntas bli fri.

Av kraftförbrukningen inom riket faller alltjämt på industrien 75 procent.

Industriens kraftbehov lära alltså alltjämt få betraktas som en huvudfaktor

vid kraftproduktionens vidare utveckling.

Vad särskilt landsbygdselektrifieringen angår måste också denna i stort sett

betraktas som mycket långt framskriden. En jämförelse med förhållandena

under förra världskrigsåren 1914—1918 är i detta avseende av intresse. Medan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

ännu sa sent som ar 1916 allenast 6 procent av landets åkerjord kunde anges

vara elektrifierad, beräknades år 1940 på hösten cirka 75 procent och nu i

mars 1942 över 85 procent av landsbygdshushållen ha tillgång till elektrisk

kraft. Elektrifieringens utbredning över den svenska landsbygden representerar

redan nu enligt uppskattningar av vattenfallsstyrelsen investeringar av

storleksordningen 500—600 miljoner kronor, vilka investeringar i stort sett

kunnat ske på en fullt affärsmässig basis. Denna mycket glädjande och just

nu mer än eljest betydelsefulla utveckling, som också överträffar tidigare

bland fackmännen hysta förhoppningar, har endast varit möjlig tack vare rätt

stora ekonomiska risker och uppoffringar från landsbygdsbefolkningen men

också tack vare ett intresserat och erkännansvärt arbete från vattenfallsstyrelsen

och vissa enskilda kraftföretag.

Vid det fortsatta landsbygdselektrifieringsarbetet ha emellertid helt naturligt

vanskligheterna stegrats. En ovanligt spridd bebyggelse och små jordbruksenheter

äro utmärkande för vårt land, och detta medför efterhand ökade

kapitalutlägg per elektrifierad enhet vid en i allmänhet jämförelsevis låg och

desslikes ovanligt ojämn förbrukning, koncentrerad till vissa kortare tider då

tröskning av spannmål eller sågning av virke pågå.

Trots dessa förhallanden och trots den stora knappheten på anläggningsmaterial

särskilt koppar men också på den specialutbildade arbetskraft, som

behovs för ledningsbyggnader, ha landsbygdselektrifieringarna även under de

allra senaste åren kunnat fortgå. Arbetet har varit särskilt inriktat på elektrifieringens

fortsatta utbredning till mera vanlottade trakter. För detta ändamål

anvisades vid 1940 års urtima riksdag 5,000,000 kronor och vid 1941 års riksdag

ytterligare 5,000,000 kronor. Enligt vad som upplysts från elektrifieringsbered

ningen — vilken den 24 oktober 1940 av Kungl. Majit tillsattes för tilldelningen

av statsbidrag från dessa anslag — kan ungefär hälften av sammanlagda anslagsbeloppet

10,000,000 kronor för närvarande anses disponerad.

Erinras må också om den år 1938 verkställda revisionen av gällande koncessionslagstiftning.

Enligt de vidtagna lagändringarna skall sålunda vid

provningen av ansökningar örn koncessioner — vilka koncessioner alltjämt

föi utsättas skola vara tidsbegränsade — beaktas anläggningens förenlighet

med planerna för landets elektrifiering i övrigt. Därjämte lia konsumenterna

tillförsäkrats ökat skydd mot missbruk av koncessionshavarens monopolställning

genom rätt för dem att få taxorna prövade ur skälighetssynpunkt. För

detta ändamål har också inrättats en särskild statlig nämnd (prisregleringsnämnden

för elektrisk ström).

XJppenbai ligen måste dock frågan örn landets kraftförsörjliing förtjäna en

ökad uppmärksamhet, och — utan att underskatta ole erinringar som rent

tekniskt men också i andra avseenden av vattenfallsstyrelsen och kommerskollegium

riktats mot motionärernas framställning — vill utskottet icke förneka

att visst berättigande kan finnas för motionärernas yrkanden på en mera

enhetlig ledning härav samt därvid också i den män så visar sig nödvändigt

på ett ökat statligt inflytande över hithörande produktion och distribution.

Allteftersom utbyggnaden av landets vattenfall fortskrider vidgas också den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

11

nationella betydelsen av en god samhällelig hushållning med dessa naturtillgångar.

Av vattenfallsstyrelsens yttrande framgår, att man redan nu måste

kunna börja förutse den tidpunkt då samtliga våra vattenkrafttillgångar skola

vara praktiskt taget exploaterade. Den elektriska kraften har blivit en alltmer

oumbärlig och elementär nyttighet, som tillika visat sig starkt produktionsfrämjande.

Ej minst gäller detta för landsbygdens del. I eljest karga landsdelar

lia småindustri och produktion av olika slag sålunda visat sig kunna

växa fram i den mån elektrifieringen fortskridit. En särskild anledning att

nu uppmärksamma och närmare överväga dessa spörsmål har utskottet också

funnit i det av kommerskollegium påpekade förhållandet att de koncessioner,

som beviljats enligt 1902 års lag, inom den närmaste tiden efter hand börja

förfalla.

Yad energiprisen angår bestämmas dessa för närvarande individuellt av de

olika kraftverksföretagen och de olika distributionsföretag, som vid sidan av

dem tillhandahålla kraften. Beträffande såväl tillämpade kraftpris som hela

sin byggnad i övrigt uppvisa de olika taxorna stora skiljaktigheter, som försvåra

jämförelser dem emellan samt också göra bedömningen av deras skälighet

vansklig. En anledning till en för konsumenterna kännbar fördyring av

energien har varit den kedjehandel, som på vissa håll förekommer.

De beviljade koncessionerna medföra praktiskt taget ensamrätt för de olika

distributionsföretagen på försäljningen av elektrisk kraft inom det område

koncessionen omfattar. Det bör dock samtidigt framhållas, att det trots frånvaron

på det hela taget av tvångsmedel mot tredskande distributör praktiskt

taget ej torde förekomma att konsument förvägras av honom önskad energileverans.

Åtminstone de mindre konsumenterna kunna dock naturligen ej mera

nämnvärt inverka på företagens skötsel, av vilken dock kraftpriset och leveransförhållandena

i övrigt måste bli avhängiga. Det kan invändas att vad beträffar

landsbygden, varest hithörande missförhållanden torde vara mest kännbara,

distributionen i allmänhet är uppbyggd på kooperativ grund. Den större

möjligheten för den enskilde förbrukaren — föreningsmedlemmen att göra

sina intressen gällande är dock i huvudsak av formell art, trots att erinringar

ej så sällan kunna riktas även mot dessa andelsföreningars förvaltning. Det

är också i och för sig förklarligt om exempelvis en stads kommunala elektricitetsverk,

till vilket omkringliggande landsbygd är hänvisad för sin kraftförsörjning,

betraktar sistnämnda försörjning som ett mera underordnat intresse.

Vad don centrala utjämningen av de olika huvudkraftverkens resurser be

träffar är visserligen samarbetet för vårt lands del jämförelsevis långt framskridet.

För närvarande finnes i detta avseende en till vattenfallsstyrelsen

förlagd driftledning. Ej minst för de enskilda kraft företagen torde samarbetet

på området lia varit värdefullt. Med sina efter krigsläget bättre anpassade

kraftresurser har nämligen statens vattenfallsverk kunnat lämna dessa övriga

företag vissa energitillskott. I vad mån detta samarbete kan framdeles bestå

är dock ovisst. Tidigare erfarenheter om vanskligheterna att få stamlinjesystemet

rationellt utbyggt tyda dock på behovet av fastare former för ordnande

även av dessa inom stordistributionens område fallande, ej sällan för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

liela landet vitala problem. Ett missförhållande, som härvid också förtjänar

jiåtalas, är den alltjämt pågående spekulationen i outbyggda vattenfall.

Såsom stöd för ett yrkande på en ökad samhällelig kontroll över kraftförsörjningen

och därmed också en större enhetlighet framför allt på taxeväsendets

område kan framhållas att statens vattenfallsverk funnit en rätt ingående

uppsikt välbehövlig över den mångfald, stora delar av landet omfattande

distributionsområden, till vilka verket försäljer kraft. Möjligheterna härtill

lia tillförsäkrats verket i dess kontrakt nied distributörerna.

Särskilt på taxeväsendets område föreligger såsom antytts behov av starkare

övervakning till skydd för konsumenternas intressen. Fördelarna av

standardtaxor — efter förebild från järnvägsdriften — måste också vara betydande.

Härigenom underlättas den elektriska kraftens vidare utbredning.

Klart är att denna standardisering icke kan drivas så långt att samina taxor

överallt tillämpas vid likartad konsumtion, oavsett skillnaderna i kostnaden

för råkraften eller utgifter för kraftens överföring till förbrukarna. Fördelarna

av åtgärder i prisutjämnande syfte ha dock i långt tidigare sammanhang

med rätta av vattenfallsstyrelsen hävdats, varvid bland annat framhållits

hurusom man exempelvis i de fall då kostnaderna för en ortsdistribution

växla mellan 5 och 10 öre per kilowattimme kan sätta distributionspriset

till 8 å 9 öre. Nytillströmningen av nya abonnenter och uppkomsten av nva

kraftbehov underlättas, vilket i längden fördelaktigt återverkar även för de

äldre abonnenternas del.

Utskottet anser sig också ha anledning erinra om vad 1936 års riksdag på

föranledande av statsutskottet anfört örn de praktiska vanskligheter som nuvarande

förhållanden utgöra för elektrifieringens utsträckning till mera avlägset

belägna eller befolkningsfattiga trakter. Inom de olika kraftföretagen

måste sålunda en viss motsättning uppkomma mellan å ena sidan önskan att

uppvisa en tillfredsställande vinst eller att tillgodose de större, ofta nog i

företaget direkt delaktiga förbrukarna och å andra sidan det ansvar, som bör

följa med den ej sällan praktiskt taget fullständiga ensamrätt över kraftdistributionen,

som den beviljade koncessionen medför. Och inom de talrikt

förekommande elektrifieringsföreningarna kan av helt naturliga skäl — närmast

den ökning i den å samtliga konsumenter fördelade medelkostnaden,

som uppkommer — en viss obenägenhet förefinnas mot nätets utvidgning utöver

en av den mera centrala bebyggelsen med dess större befolkningstäthet

bestämd gräns.

Behovet av klarare riktlinjer för och bättre kontroll över den allmänna

kraftförsörjningen har redan tidigare vitsordats av den år 1917 tillsatta

elektrifieringskommittén. 1 sitt den 31 maj 1923 avgivna slutbetänkande föreslog

kommittén tillsättning av ett permanent råd sammansatt — förutom av

en av Kungl. Majit utsedd ordförande och ombud för de statliga verken —

av tre lepresentanter för kraftproducenterna, däribland en för sydsvenska

kraftaktiebolaget och en för svenska elektricitetsverksföreningen, samt tre

representanter för konsumenterna, vilka representanter skulle utses främst av

hushållningssällskapen och Sveriges industriförbund.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV 86.

13

Utan att taga ställning till frågan huruvida tillsättningen av ett sådant av

elektrifieringskommittén angivit råd kan vara motiverad eller överhuvudtaget

under vilka former statens inflytande över den elektriska produktionen kan

bättre organiseras, måste utskottet alltså finna behov föreligga av en större

klarhet örn de riktlinjer efter vilka landets försörjning med elektrisk kraft

bör ordnas för framtiden. Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionerna I: 5 och II: 13, må

hos Kungl. Maj:t hemställa örn utredning rörande möjligheterna

att mera planmässigt än hittills trygga landets och särskilt den

svenska landsbygdens försörjning med elektrisk kraft.»;

2:o) av herrar Bernhard Nilsso7i, Bäckström, Sundberg, Skoglund i Doverstorp

och Persson i Falla, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan

bort hava följande lydelse:

»Under växelverkan mellan enskilda, kommunala och statliga kraftföretag

har vårt lands försörjning med elektrisk energi snabbt utvecklats. I vad beträffar

industrien och den s. k. borgerliga förbrukningen i städerna och övriga

större samhällen har behovet av elektrisk kraft sedan åtskilliga år tillbaka

kunnat anses vara fullständigt täckt och det successivt stegrade behovet har

tillgodosetts genom motsvarande utbyggnader av produktions- och distributionsapparaten

på affärsmässiga grunder. Även på landsbygden har elektrifieringen

erhållit en omfattning, som med hänsyn till den glesa bebyggelsen inom

stora delar av vårt land måste anses glädjande stor. Medan sålunda år 1916

endast 6 procent av landets åkerjord kunde anges vara elektrifierad, beräknas

på hösten år 1940 cirka 75 procent och i mars innevarande år icke mindre än

S5 procent av landsbygdshushållen ha tillgång till elektrisk energi. Även denna

utveckling har varit ekonomiskt motiverad. Någon svårighet att genom utvidgad

produktion tillgodose än Ytterligare stegrat behov även på landsbygden

föreligger icke. Anledningen till att vissa delar av landsbygden ännu icke

blivit elektrifierade hänför sig helt till distributionsapparaten. Bortsett från

att för närvarande materielsvårigheterna hindra en hel del nyelektrifiering, begränsas

distributionens geografiska utsträckning av ekonomiska faktorer. Det

första villkoret för att elektriska ledningar skola kunna framdragas till en bygd

utan åsidosättandet av hänsynen till sådana faktorer är uppenbarligen att

förbrukningen i bygden kommer att bli så stor, att därpå kunna läggas de

kostnader, som äro förenade med såväl produktionen som distributionen. I

avlägset belägna och glest bebodda bygder föreligga helt naturligt icke dessa

förutsättningar. Sociala skäl tala dock för att sådana bygder så långt sig rim

ligen låter göra elektrifieras, för vilket viss subvention givetvis erfordras.

Huruvida och på vad sätt statsmakternas i detta avseende redan vidtagna åtgärder

böra göras mera omfattande torde lämpligen böra upptagas till avgörande

i annat sammanhang.

Att olika kategorier av företagare medverkat på kra f t torsdr j ningens örn

råde, har tvivelsutan verkat befruktande på utvecklingen. Det skulle därför

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

säkerligen icke vara till någon fördel, om alla kraftföretag komrne under gemen

sam ekonomisk ledning.

Med hänsyn till de olika kraftföretagens driftsförhållanden och belägenhet

lia enligt sakens natur olika taxor, avpassade efter olika betingelser, hittills

varit i tillämpning. Det kan dock icke förnekas att antalet taxor, som vuxit

fram inom landet, är större än behövligt. Det borde finnas möjlighet att avsevärt

reducera detta antal och därigenom göra det lättare att åstadkomma

mera rättvist avpassade kraftpriser. Kommerskollegium har meddelat att inom

kollegium pågår en utredning i detta ämne. I anslutning till kollegiets egna

uppgifter örn arbetet förutsätter riksdagen, att denna utredning snarast möjligt

skall slutföras. Innan någon annan åtgärd i samma syfte vidtages, torde

resultatet av denna utredning böra avvaktas.

Under frivillighetens former har redan skapats ett hela landet omspännande

samarbete mellan kraftföretagen under gemensam driftledning, varigenom

kraftalstringen kunnat rationaliseras till bästa möjliga driftekonomi.

Stamlinjenätet utbygges vidare gemensamt av intresserade parter. Även i

vattenregleringsföretagen råder intimt samarbete mellan de olika företagarna.

Det på dessa sätt i olika sammanhang bedrivna samarbetet mellan staten och

de enskilda företagarna liksom mellan de senare inbördes synes borga för att

även andra åtgärder berörande landets försörjning med elektrisk kraft skola

bliva genomdiskuterade från olika synpunkter till fromma för erhållande av

rationella lösningar.

I motionerna lia mycket vittsyftande utredningar påyrkats. Det nuvarande

tidsläget måste dock framstå såsom föga lämpligt för igångsättande av sådana.

Det pågående kriget har i hög grad försvårat vårt lands såväl import- som

exportmöjligheter, varav måst följa en väsentlig omställning av landets produktivkrafter,

och hela vårt ekonomiska liv har kommit i ett onormalt läge.

Hur länge detta tillstånd kommer att fortfara kan ej av någon förutses. Hur

läget ute i världen, av vilket vårt lands arbetsliv och därmed också kraftbehov

är nära beroende, kan komma att gestalta sig efter kriget, är oss också fördolt.

Att i ett sådant läge en vidlyftig utredning skulle kunna få fram en hållbar

plan på lång sikt för vårt lands rationella framtida kraftförsörjning torde inte

vara möjligt. För närvarande äro också landets tillgångar på ingenjörsteknisk

arbetskraft till det yttersta tagna i anspråk för krisens och folkförsörjningens

mest trängande dagsuppgifter. Att draga sålunda engagerade krafter därifrån

till ett vittsvävande utredningsarbete, vars värde för framtiden som ovan

framhållits blir högeligen ovisst, måste framstå såsom föga välbetänkt.

Vad beträffar frågan örn större planmässighet och enhetlighet vid utförandet

av de elektriska ledningsnäten m. m. synes just under nuvarande tidsförhållanden

föga vara att vinna genom en ny utredning. Standardiseringsarbetet

pagar ständigt både inom de industrier, som tillverka elektriska utrustningar,

och inom de tekniska organisationerna.

I den mån enskilda kraftföretag genom sina taxor eller på annat sätt icke

tagit skälig hänsyn till olika konsumentgruppers inom distributionsområdet

intressen eller tilläventyrs underlåtit att ombesörja distribution till behövande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 86.

15

orter, vill utskottet slutligen uttala att möjligheter icke torde saknas att påverka

dessa företag i angiven riktning utan att något förstatligande fördenskull

redan nu behöver diskuteras.

Utskottet får därför hemställa,

att motionerna I: 5 och II: 13 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:199 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om landets tillgodoseende med elektrisk energi m. m. s. 1 i texten