Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majtts proposition angående bidrag och lån av statsmedel för anordnande av allmänna samlingslokaler jämte i ämnet väckta motioner.

1942-04-28 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:91, Utlåtande i anledning av Kungl. Majtts proposition angående bidrag och lån av statsmedel för anordnande av allmänna samlingslokaler jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

13

Nr 91.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1942 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majtts proposition angående

bidrag och lån av statsmedel för anordnande

av allmänna samlingslokaler jämte i ämnet väckta

motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 Ilar Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1942/43 såsom reservationsanslag

beräkna dels å driftbudgeten under femte huvudtiteln (punkten 23)

till Bidrag till anordnande av allmänna samlingslokaler 2,500,000 kronor,

dels oek å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder (bilaga 3, punkten 6)

till Lånefonden för anordnande av allmänna samlingslokaler 2,500,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 118, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 13 februari

1942, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordade grunder för bidrag och

lån av statsmedel för anordnande av allmänna samlingslokaler;

dels ock för budgetåret 1942/43 anvisa

- a) under femte huvudtiteln till Bidrag till anordnande av allmänna samlingslokaler

ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor;

b) å kapitalbudgeten under Kapitalinvesteringar, Fonden för låneunderstöd

till Lån för anordnande av allmänna samlingslokaler ett reservationsanslag

av likaledes 1,500,000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förslag har utskottet till behandling förehaft

följande motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

(I: 62) av herr G. Tamm och den andra inom andra kammaren (II: 97) av

herr G. Nilsson i Göingegården m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t ville begära sådan ändring av kungörelsen den 6 mars

1936 angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet att såsom

villkor för statsbidrags erhållande vid uppförande av skolbyggnader även

måtte uppställas skyldighet för skoldistrikt att i den utsträckning, som

Kungl. Majit äger närmare angiva, upplåta skolbyggnad för ortens frivilliga

bildningsverksamhet och likartad fostrande verksamhet bland ungdomen;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

(1: 208) av herr K. Wistrand m. fl. och den andra inom andra kammaren

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

(II: 280) av herr T. V. Lundell m. fl., vari hemställts, att riksdagen i nuvarande

läge måtte avslå förevarande proposition;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

(I: 216) av herr Gustaf Karlsson m. fl. och den andra inom andra kammaren

(II: 290) av herr G. E. Andersson i Södergård rn. fl., vari hemställts, att

riksdagen vid bifall till propositionen nr 118 måtte uttala sig för att de olika

folkrörelsernas lokalföreningar såvitt möjligt med stöd av kommun i regel

böra taga initiativ till lokalfrågans lösning samt ställa sig som företagare

samt att de synpunkter som i övrigt anförts i motionen måtte beaktas vid

utfärdande av bestämmelser för i propositionen föreslagen verksamhet;

dels ock en inom andra kammaren av herr G. Skoglund i Umeå m. fl. väckt

motion (II: 281), vari hemställts, att riksdagen ville för budgetåret 1942/43

anvisa

a) under femte huvudtiteln till Bidrag till anordnande av allmänna samlingslokaler

ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor;

b) å kapitalbudgeten under Kapitalinvesteringar, Fonden för låneunderstöd

till Lån för anordnande av allmänna samlingslokaler ett reservationsanslag

å likaledes 2,500,000 kronor.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna II: 97, I: 208, I: 216 samt II: 281.

I skrivelse nr 271 anhöll 1937 års riksdag örn utredning »huruvida och

på vilket sätt stat och kommun må kunna medverka:

1) dels till förbättring av redan nu befintliga samlingslokaler, vilka äro i

behov därav,

2) dels genom lån och subvention stimulera till uppförande av nya lokaler,

■ 3) dels ock undersökning örn ej under statens och kommunernas med
verkan

uppförda samlingslokaler må kunna i ökad omfattning tagas i anspråk

för de mångskiftande heliod, som på detta område ständigt anmäla

sig.»

Med anledning härav bemyndigade Kungl. Maj:t den 19 november 1937

chefen för socialdepartementet att tillkalla sakkunniga för att inom departementet

biträda med utredning rörande behovet av allmänna samlingslokaler

samt dess tillgodoseende genom medverkan av stat och kommun jämte andra

därmed sammanhängande frågor. Börande de därvid meddelade direktiven

för de sakkunnigas arbete hänvisas till propositionen nr 118, sid. 2 och 3.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades den 3 december 1937

såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens andra kammare, kyrkoherden

H. Hallén, ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören E. Andersson

i Bollnäs, ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren G. E.

Andersson i Södergård, hovrättsrådet E. Eckerberg och dåvarande sekreteraren

i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund Folke Thunborg. Därjämte

uppdrogs åt Hallén att vara ordförande. Sedan Kungl. Maj:t den 13

april 1939 bemyndigat chefen för socialdepartementet att, utöver tidigare i

utredningen deltagande fem sakkunniga, tillkalla ytterligare en sakkunnig,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

15

tillkallades sistnämnda dag aktuarien i pensionsstyrelsen, ledamoten av riksdagens

andra kammare A. Y. Wallentheim att såsom sakkunnig deltaga i utredningen.

De sakkunniga, vilka antogo benämningen 1937 års utredning

angående allmänna samlingslokaler, avgåvo den 8 november 1939 betänkande

med utredning oell förslag rörande tillgodoseendet av behovet av allmänna

samlingslokaler (stat. off. utredn. 1939: 30).

Be sakkunniga framhålla i nämnda betänkande, att förefintliga samlingslokaler

äro i stor utsträckning otillräckliga eller ej ändamålsenliga för de

anspråk, som med det allmänna föreningslivets nuvarande omfattning ställas

på dem, liksom även att fullständig brist på lämpliga lokaler alltjämt förekommer

i anmärkningsvärt stor omfattning.

Efter en allmän motivering för att understöd lämnas av staten för anordnande

av allmänna samlingslokaler föreslå de sakkunniga, att statens medverkan

till kommuner vid uppförande av dylika lokaler lämnas i form av

bidrag. Detta bidrag föreslås kunna utgå med högst 25 procent av byggnadskostnaderna

vid nybyggnad eller ombyggnad samt av köpesumman vid

inköp av äldre byggnad. Kunna verkligt bärande skäl framför allt ur synpunkten

av kommunens ekonomiska förhållanden anföras, bör statsbidraget

kunna höjas till högst 40 procent.

Där så befinnes lämpligt bör, enligt de sakkunniga, även enskild förening,

bolag eller stiftelse kunna erhålla hjälp av staten. Detta bör kunna ske beträffande

såväl nybyggnad som redan befintlig samlingslokal, vilken ej kan

på tillfredsställande sätt utnyttjas för föreningslivet, vare sig detta beror på

att lokalen är i behov av förbättring eller att ägaren med hänsyn till ekonomiskt

trångmål är nödsakad att uthyra den till ändamål, som äro för

föreningslivet främmande men för vilkas tillgodoseende kan betingas högre

hyra än vad föreningarna i allmänhet förmå erlägga. Det måste förutses,

att en kommun av en eller annan anledning kan komma att ställa sig

likgiltig för avhjälpande av ett uppenbart lokalbehov eller att detta behov

bättre kan tillgodoses genom en förening eller en sammanslutning av föreningar.

I sådana fall anser kommittén att enskilt initiativ för nyförvärv

av lokal bör erhålla det allmännas stöd. Emellertid kräver statsintresset,

att hjälpen icke endast temporärt utan på ett i möjligaste mån permanent

sätt kommer föreningslivet till fromma. Hjälpen bör därför lämnas icke i

form av engångsbidrag utan i form av inteckningslån på särskilt förmånliga

villkor.

De sakkunniga föreslå sålunda, att i dessa fall lån må utgå med högst

50 procent av byggnadskostnaderna, byggnadsvärdet eller köpesumman, samt

att lånet skall till ena hälften utgöras av en räntefri stående del och till

andra hälften av en amorteringsdel, dock att i fråga örn lån till hjälp vid

ombyggnad den räntefria stående delen må kunna uppgå till högst fyra

femtedelar av lånesumman. Amorteringsdelen föreslås skola förräntas efter

en räntefot, som med minst V4 procent skall överstiga medelräntan för

statens upplåning mot obligationer under budgetaret närmast föro det, varunder

lånet beviljats, samt skall vara slutamorterad inom en efter de sär
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

skilda förhållandena lämpligen avpassad tid, vilken i fråga om lån för nybyggnad

satts till högst tjugufem år och beträffande andra lån i regel bör

vara kortare. Ehuru amorteringsdelen således icke kan sägas innefatta ett

direkt understöd, måste dock lånet till denna del bliva vederbörande till

god hjälp därigenom, att såsom säkerhet för detsamma kunna lämnas inteckningar

i den samlingslokalerna inrymmande fastigheten ända upp till

90 procent av fastighetens värde.

Den ur understödssynpunkt betydelsefullaste delen av statslånet utgöres

av den räntefria stående delen, vilken maximerats efter samma grunder

som för normalfallen skulle gälla beträffande bidrag till kommuner och

vilken är avsedd att kunna efter den fastställda amorteringstidens utgång

helt eller delvis efterskänkas. På ett beslut örn efterskänkande bör inverka

icke endast lånetidens längd utan även hur låntagaren under lånetiden

förvaltat lokalerna och hur dessa kunna förväntas komma att bliva förvaltade

under en något så när överskådlig framtid. Prövningen av dylika

ärenden bör ske med beaktande i främsta rummet därav, att efterskänkandet

är avsett som gottgörelse för att låntagaren under viss något så när långvarig

tid på förmånliga villkor ställt sina lokaler till föreningslivets förfogande.

Pör att denna gottgörelse, då fråga är örn lån för en kanske förhållandevis

föga kostsam ombyggnad, icke skall bliva alltför obetydlig, har

beträffande dylika lån den räntefria stående delen föreslagits kunna utgöra

ända till fyra femtedelar av lånet.

Såsom villkor för erhållande av bidrag eller lån bör föreskrivas skyldighet

för vederbörande att förvalta lokalerna enligt ett av länsstyrelsen fastställt

reglemente samt att rörande förvaltningen underkasta sig statlig kontroll.

Därjämte må såsom ytterligare villkor vid lån kunna föreskrivas, att kommunen

skall äga utse ledamot av den styrelse, som har att förvalta lokalerna,

eller revisor att granska sagda förvaltning.

Beträffande organisationen föreslå de sakkunniga att ärendena handläggas

av statens byggnadslånebyrå.

Över sakkunnigbetänkandet ha utlåtanden avgivits av statskontoret, statens

byggnadslånebyrå, egnahemsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen,

Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, svenska stadsförbundet, svenska

landskommunernas förbund, landsorganisationen i Sverige, svenska missionsförbundet,

folkets hus föreningarnas centralorganisation, Sveriges storloges

av I. O. G. T. verkställande råd, styrelsen för samverkande bildningsförbunden,

riksförbundet landsbygdens folk, ungsvenskarna, folkpartiets ungdomsförbund,

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och svenska arkitekters

riksförbund ävensom — genom överståthållarämbetets och länsstyrelsernas

förmedling — stadsfullmäktige i Stockholm och åtskilliga kommuner.

En redogörelse för utlåtandenas innehåll återfinnes i propositionen å sid.

14—28.

A sid. 28 och 29 har departementschefen anmält vissa framställningar i

ämnet, vilka inkommit, sedan ifrågavarande sakkunnigbetänkande framlades.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Xr 91.

17

Slutligen Ilar 1941 års riksdag i skrivelse nr 449 anhållit, att Kungl.

Majit ville, eventuellt efter den ytterligare utredning, som kunde befinnas

erforderlig, upptaga frågan om statens medverkan till anordnande och restaurering

av samlingslokaler till prövning samt, så snart lämpligen kunde ske,

för riksdagen framlägga det förslag, vartill prövningen kunde föranleda.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

I det statsrådsanförande, i vilket jag den 19 november 1937 föreslog tillkallande

av särskilda sakkunniga för utredning rörande behovet av allmänna

samlingslokaler, uttalade jag, att vårt lands hävdvunna församlingsfrihet

skulle praktiskt främjas genom samhällets stöd åt strävandena att tillhandahålla

samlingslokaler för föreningslivet och folkbildningsverksamheten.

Som utredningsmännen framhållit är det icke minst i allvarliga kristider

betydelsefullt, att medborgarna i ett land med demokratiskt statsskick icke

av brist på samlingslokaler hämmas i sina möjligheter att överväga och

dryfta de krävande spörsmål, som då ständigt anmäla sig.

Av den av utredningen företagna inventeringen av lokalbeståndet i riket

synes mig framgå att de förefintliga lokalerna i stor utsträckning äro otillräckliga

eller ej ändamålsenliga för de anspråk, som med det allmänna

föreningslivets nuvarande omfattning ställas på dem, liksom även att fullständig

brist på lämpliga allmänna samlingslokaler alltjämt förekommer i

anmärkningsvärt stor omfattning.

Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag har detta vunnit anslutning

från huvudparten av de hörda remissinstanserna.

Nära nog samstämmigt vitsordas behovet av åtgärder och mot dessas

föreslagna utformning riktas icke någon avgörande kritik. Remissvaren,

som avgåvos strax efter stormaktskrigets utbrott, präglas dock av den

känsla av ovisshet och oro inför framtiden, som vid nämnda tidpunkt

vållade tveksamhet inför varje mera betydande statsutgift för nya sociala

och kulturella ändamål. Samma skäl, som gjort remissinstanserna tveksamma,

föranledde mig att uppskjuta förslagets framläggande inför riksdagen.

1941 års riksdag uttalade emellertid på förslag av ett enhälligt statsutskott,

att åtgärder från statsmakternas sida vore påkallade för att frågan om samlingslokaler

å olika orter i landet skulle vinna en tillfredsställande lösning

samt att ur olika synpunkter skäl kunde anföras för att frågan inom den

närmaste tiden upptoges till definitiv prövning.

I de framställningar i ämnet, som inkommit till socialdepartementet

sedan utredningens betänkande framlades, understryka också föreningslivets

representanter, att ett bättre tillgodoseende av lokalbehovet blivit en alltmera

trängande nödvändighet.

Sålunda ha de frivilliga försvarsorganisationerna framhållit, att krisläget

skapat vidgade uppgifter som medfört ett allt kännbarare behov av för

deras verksamhet ändamålsenliga lokaler. Framförallt gäller detta luftskyddet,

landstormsrörelsen och lottarörelsen. Tillkomsten av hemvärnet har likaledes

medfört ökade anspråk på för den teoretiska utbildningen och den föreningsmässiga

verksamheten lämpliga lokaler. I detta sammanhang förtjänar även

att nämnas den frivilliga skytterörelsens snabba medlemsökning. Vid bedömandet

av behovet av lokaler för nämnda och övriga på detta område

verksamma organisationer är det av vikt att erinra om att de många nya

uppgifter vissa av dessa organisationer — i regel efter statsmakternas eller

de militära myndigheternas beslut — kommit att ägna sig åt kräver tillgång

till såväl mindre lokaler för utbildning och studier i smärre grupper samt

expeditionstjänst och andra göromål som större lokaler för sådana samman
niliam]

lill riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Xr 90—92. osa <2 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

komster, som avse att samla samtliga medlemmar oell utomstående till rådslag,

upplysnings- och propagandamöten etc. De lokaler, som skola tjäna dessa

syften, böra kunna bjuda på sådana tekniska resurser som möjliggöra användandet

av film, när så kan anses lämpligt, samt tillgodose rimliga anspråk

på komfort oell trivsel.

Därjämte Ilar under senare år frågan örn ungdomsvården alltmera trätt i

förgrunden. Eli verklig sanering av ungdomens nöjesliv lär icke kunna ske

genom att nöjeslivets avarter bekämpas örn icke samtidigt ungdomen gives

möjligheter till fritidssysselsättning av värdefullare art. Förutsättningen

för att så skall kunna ske är emellertid, att lokaler finnas där ungdomen

kan få samlas till överläggningar, möten, studier och underhållning.

Det har framhållits, att en betydande del av lokalbehovet skulle kunna

fyllas genom att förfoganderätten till redan nied stats eller kommuns

stöd uppförda lokaler vidgades. Deu av kommittén verkställda undersökningen

synes mig visa att vissa kommuner ofta begränsat upplåtelsen av

sådana lokaler alltför strängt. Men kommittén har ej ansett sig kunna föreslå

några lagstiftningsåtgärder örn skyldighet för kommunerna att upplåta

befintliga lokaler för föreningslivet. Härutinnan ansluter jag mig till kommitténs

uppfattning men hoppas att kommunala lokaler i mån av behov och

möjligheter ställas till föreningslivets förfogande i större utsträckning än

hittills på sina håll varit fallet.

I betänkandet framhålles att upplåtelse av skollokaler bör ske på sådana

villkor att ej större olägenhet vållas för undervisningen eller för den lärarpersonal,

som har sin bostad i skolhusen. Till denna uppfattning kan jag

ansluta mig.

En annan sak är, såsom kommittén framhållit, att skolhus, som på grund

av centralisering av skolverksamheten stå tomma, ibland borde kunna för

en jämförelsevis ringa kostnad omändras till samlingslokaler för föreningarna

i orten. Vid nyuppförandet av skolhusbyggnad borde också hänsyn kunna

tagas till föreningslivets lokalbehov, där detta ej på annat sätt skulle kunna

tillgodoses. En dylik lösning av lokalfrågan torde dock få avgöras under

bea,ktande av föreliggande omständigheter i varje särskilt fall.

Även örn man i vissa fall kan erhålla en något så när tillfredsställande

samlingslokal genom att öppna ett skolhus eller liknande byggnad för föreningsverksamhet

torde dock på många orter lokalbehovet vara av den art

att det icke kan tillgodoses utan statens stöd. I överensstämmelse med

riksdagens önskan torde därför trots det ansträngda statsfinansiella läget

frågan örn sådant stöd utan ytterligare dröjsmål böra upptagas till lösning.

Innan jag ingår på hur statsåtgärderna lämpligen böra utformas, torde

ett par frågor av principiell natur höra beröras.

Kommittén har ansett, att uppförande av eller bidrag till allmänna samlingslokaler

till föreningsväsendets och det medborgerliga livets gagn kunna

hänföras till kommunens gemensamma hushållningsangelägenheter

och att någon ändring av nu gällande bestämmelser örn kommunernas befogenheter

icke torde behöva ske. Att en kommun äger uppföra en kommunal

samlingslokal torde vara självklart. Även i de fall, då enskild sammanslutning

med eller utan statligt stöd anordnar samlingslokal, som principiellt skall

stå öppen för politiska och kulturella föreningar inom kommunen, synes

det uppenbart att understödjandet av sådan sammanslutning måste anses

vara av den natur att det utgör en kommunens gemensamma hushållningsangelägenhet.

Under begreppet allmänna samlingslokaler torde böra hänföras

icke endast för föreningslivet avsedda hörsalar samt rum för samman
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

19

träden, samkväm ock studiearbete utan även därtill hörande erforderliga utrymmen

såsom förstugor, avklädningsrum, apparatrum, biblioteksrum, kök, serveringsrum,

toalett-, källar- och vindslokaler ävensom bostad för tillsyningsman

(vaktmästare). Skall en byggnad inrymma jämväl andra lokaler än

allmänna samlingslokaler bör statens medverkan i förevarande ordning avse

allenast den del av kostnaderna, som kan anses belöpa å sistnämnda lokaler.

Vid beräkningen av beloppet för statens medverkan skall hänsyn

jämväl tagas till, huruvida fastigheterna äro avsedda att tillgodose även

andra än föreningslivets behov. Såsom exempel må nämnas att vissa utrymmen

äro avsedda att mera regelmässigt användas för de kommunala

myndigheternas verksamhet. Sker sådan användning allenast vid enstaka

tillfällen bör detta ej inverka vid beräkningen av statsbidraget.

Vid anordnande av allmänna samlingslokaler bör emellertid samtidigt

undersökas örn det kan vara fördelaktigt att i en och samma byggnad inrymma

även lokaler för andra behov, som kunna vara av intresse för orten.

Utredningsmännen lia i sådant syfte erinrat örn vissa redan förefintliga

bidragsbestämmelser, som kunna vara av betydelse vid iordningställandet

av samlingslokaler. Givetvis kan det förekomma att i de allmänna samlingslokalerna

böra inrymmas lokaler även för ändamål, till vilka statshjälp

ej utgår i någon form. Lämpligheten av ett sådant förfarande torde böra

prövas i varje särskilt fall för sig. Endast i ett avseende vill jag närmare

ingå på frågan i detta sammanhang.

Det gäller tillgodoseendet av behovet av gymnastiklokaler såväl för skolornas

vidkommande som för den frivilliga gymnastikverksamheten. Såsom

påvisats från olika håll är behovet av ändamålsenliga gymnastiklokaler å

landsbygden mycket stort. Utredningsmännen upplysa i sitt betänkande,

att enligt de typritningar, som utarbetats av indenrigsministeriet i Danmark

för samlingshus, äro de Hesta lokalerna avsedda att vara en kombination av

möteslokal och gymnastiksal. Då dessa lokalbehov synas väl kunna förenas,

anser jag att även här i landet på de orter, där behov av gymnastiksal föreligger,

man vid anordnande av allmänna samlingslokaler bör i största möjliga

utsträckning söka förena tillgodoseendet av de båda lokalbehoven. Jagförutsätter

emellertid, att en sådan anordning ej får komma att medföra

några olägenheter för föreningslivets vidkommande.

I de fall, då en samlingslokal avses skola tjäna jämväl den egentliga

skolundervisningen såsom exempelvis gymnastiklokal, skolkök, slöjdsal, torde

det få ankomma på Kungl. Majit att bestämma örn kostnadsfördelningen

mellan de olika huvudtitlarna.

Stöd bör kunna påräknas endast i de fall, där verkligt behov föreligger

av samlingslokaler för ortens föreningsliv. De uppgifter, som i detta hänseende

kunna tjäna till ledning, böra därför göras så fullständiga som möjligt.

I första hand bör undersökas om redan förefintliga lokaler skulle kunna

vara tillfyllest, därest de, kanske för en jämförelsevis ringa kostnad, utvidgades

eller sattes i bättre skick. Vid sådan prövning torde det av utredningen

införskaffade materialet angående befintliga lokaler och till viss del

även beträffande existerande föreningar, som nu finnes samlat för varje

kommun i riket, vara till god ledning.

Jag övergår nu till frågan örn statsstödets utformning. Ur det

allmännas synpunkt måste det anses önskvärt att de kommunala myndigheterna

taga initiativ till lokalfrågans lösning och att kommunen så

vitt möjligt ställer sig som företagare. Därigenom torde uppnås större

stabilitet beträffande lokalföretagen och säkrare kontroll över deras skötsel.

Ett samarbete mellan de kommunala myndigheterna och representanter

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Kr 91.

för de i orten verkande föreningarna bör givetvis komma till stånd för att

olika önskemål och behov skola kunna beaktas.

Där så befinnes lämpligt bör även en enskild förening, bolag eller

stiftelse kunna erhålla hjälp av statsmedel. För sådant fall bör såvitt möjligt

samarbete ske med de kommunala myndigheterna och med andra föreningar

i orten.

Jag delar kommitténs åsikt, att statshjälpen bör vara något så när likvärdig,

oavsett huruvida syftet att erhålla tillfredsställande samlingslokaler

ernås genom kommunalt eller genom enskilt initiativ.

Kommittén hade föreslagit, att kommunerna skulle kunna erhålla ett bidrag

i regel av 25 procent (i undantagsfall högst 40 procent) av byggnadskostnaderna.

Enskilda sammanslutningar däremot skulle erhålla ett lån å

högst 50 procent, varav hälften skulle utgöra en räntefri, stående del, vilken

var avsedd att kunna efterskänkas. Låneformen hade alltså reserverats för

de enskilda sammanslutningarna.

Jag har ansett det böra övervägas, örn ej lånemöjligheten borde ställas

öppen även för kommuner. Sedan jag inhämtat yttrande i denna fråga

från landskommunernas förbunds centralbyrå har jag emellertid funnit att

även i förevarande avseende den av kommittén föreslagna utformningen av

statshjälpen bör kunna godtagas.

Beträffande de invändningar, som särskilt av statskontoret framställts

mot den föreslagna höga belåningsgränsen, upp till 90 procent av fastighetsvärdet,

vill jag framhålla, att staten i regel lär komma att efterskänka

halva lånet, varför de högst liggande inteckningarna komma att utgöra

säkerhet för ett villkorligt statsbidrag. Vid sådant förhållande finner jag

den föreslagna gränsen ej behöva ingiva några betänkligheter.

Den föreslagna möjligheten att bereda ombyggnadsföretag ett högre statsunderstöd,

upp till 40 procent, än nybyggnadsföretag finner jag beaktansvärd.

Statens verksamhet bör syfta till att befintliga lokaler i möjligaste

mån saneras och därefter på förmånliga villkor ställas öppna för föreningslivet

i orten. För att få en enskild förening att efter en kanske förhållandevis

föga kostsam ombyggnad, varigenom lämplig samlingslokal dock erhålles,

ställa lokalen till det allmänna föreningslivets förfogande och underkasta sig

de statliga villkoren i övrigt, torde erfordras ett kraftigare stöd från statens

sida än vad som behöver vara fallet, då statens bidrag beräknas i förhållande

till en byggnads hela värde.

Någon möjlighet att med säkerhet bedöma i vilken utsträckning statens

ekonomiska medverkan kommer att krävas för samlingslokalfrågans lösande

föreligger icke. Kommittén ansåg sig böra avstå från att verkställa sådana

kostnadsberäkningar men anförde i detta sammanhang att de ekonomiska

konsekvenserna av statens medverkan på ifrågavarande område ej

behövde ingiva några farhågor, örn verksamheten genomfördes som ett försök

och medel som därtill anvisades bleve av reservationsanslags natur.

Sedan erfarenhet vunnits efter de första årens verksamhet, bleve medelsbehovet

uppenbarligen beroende av dels i vilken takt statsmakterna ansåge

lämpligt att medverka till en genomgående förbättring av lokalförhållandena

i hela landet och dels i vilken utsträckning de ansåge, att verksamheten borde

anpassas med hänsyn till det allmänna konjunkturläget. Kommitténs uppfattning

att statsmakterna själva år från år kunna avgöra storleksordningen

av byggnadsverksamheten för samlingslokaler till vilka statsstöd skall utgå,

är självfallet riktig. Inledandet av verksamheten ger icke vare sig kommun

eller enskilda företag någon ovillkorlig rätt till bidrag eller lån.

I årets statsverksproposition hade beräknats ett belopp av 2,500,000

kronor för bidrag till kommunerna under nästa budgetår. Ett lika stort

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

21

belopp beräknades för lån till enskilda föreningar, bolag eller stiftelser. Då

verksamheten onder den första tiden närmast får karaktären av försöksverksamhet,

torde under första budgetåret icke mera än 1,500,000 kronor för

vartdera ändamålet behöva anvisas. Bidragsanslaget torde böra hava karaktären

av reservationsanslag och uppföras under femte huvudtiteln. För lån

avsett belopp torde böra anvisas å kapitalbudgeten rinder rubriken fonden

för låneunderstöd.

Beträffande organisationen av den föreslagna verksamheten har jag

icke kunnat ansluta mig till utredningens förslag.

Kommittén hade framhållit, att med hänsyn till önskvärdheten av enhetlig

tillämpning av bestämmelserna på detta nya område för statens bidragsverksamhet

handläggningen av ifrågavarande ärenden borde koncentreras till ett

centralt organ. Detta organ borde även utöva en upplysande och rådgivande

verksamhet.

Att förlägga den nya verksamheten direkt hos Kungl. Majit ville utredningen

ej förorda utan föreslog till centralorgan statens byggnadslånebyrå,

som i allmänhet hade att pröva andra statsbidragsärenden av liknande beskaffenhet.

Vid sitt förord för byggnadslånebyrån lär utredningen lia beaktat, att

byrån enligt då gällande bestämmelser rörande statsbidrag till anordnande

av pensionärshem handhade denna verksamhet. Emellertid lia berörda bestämmelser

sedermera ändrats så, att beslutanderätten i fråga örn dylikt

statsbidrag numera är förbehållen Kungl. Majit i socialdepartementet.

Enligt min mening bör så bli fallet även beträffande bidrag till samlingslokaler.

Härigenom skulle bland annat vinnas, att förslag att uppföra

samlingslokaler kunna vägas mot andra byggnadsprojekt. I den mån tillgångarna

på byggnad smateriel ej skulle räcka till täckande av alla slags

byggnadsbehov, måste företräde givas åt de mest angelägna, dit jag i första

hand räknar bostadsbyggandet.

Annu ett skäl synes mig tala för att avgörandet förbeliålles Kungl. Majit.

Det erbjuder stora svårigheter att dra upp fasta riktlinjer för lån- och bidragsbeviljandet,

innan någon erfarenhet av verksamheten vunnits. Under

den första tiden blir det närmast fråga örn en försöksverksamhet. Sedan

Kungl. Majit genom sina beslut skapat praxis bör det ånyo övervägas, örn

verksamhetens handhavande helt kan överlämnas till underordnat organ.

Jag vill vidare fästa uppmärksamheten på vikten av att lokalerna utnyttjas

på ändamålsenligt sätt. Lika viktigt är att en olämplig användning

förhindras. Aven ur denna synpunkt synes det mig lämpligt, att avgörandet

förlägges till Kungl. Majit. Enligt kommitténs förslag skall med erhållande

av bidrag eller lån följa skyldighet för vederbörande att förvalta de allmänna

samlingslokalerna enligt ett av statlig myndighet fastställt reglemente samt

att rörande förvaltningen underkasta sig statlig kontroll. Skulle erfarenheten

på ifrågavarande område komma att utvisa behov av fortlöpande statlig kontroll

har Kungl. Majit möjlighet att snabbt vidtaga erforderliga åtgärder

härför.

För verkställande av behövlig utredning torde böra inrättas en statlig

nämnd, som skulle utgöra statens rådgivande organ i hithörande frågor på

samma sätt som nu statens fritidsnämnd bereder vissa under handelsdepartementet

hörande frågor. Nämnden skulle bestå av det antal ledamöter, som

Kungl. Majit bestiimde, och dess verksamhet skulle regleras i en av Kungl.

Majit utfärdad instruktion. Denna nämnd borde anförtros den av kommittén

föreslagna upplysningsverksamheten. Vidare torde en av nämndens första åtgärder

böra bli att uppdraga vissa riktlinjer för verksamhetens bedrivande

och att utarbeta förslag till olika formulär, i den utsträckning detta kan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

Utskottet.

anses lämpligt. Om riksdagen bifaller mitt förslag att inrätta en sådan nämnd

torde nämnden även kunna anförtros uppgiften att fastställa det reglemente,

som skall finnas för varje samlingslokal, till vilken statsmedel utgått. För

att nämnden val skall kunna fylla sin uppgift bör den äga tillgång till den

expertis på ifrågavarande område, varmed representanter för de stora folkrörelserna

främst torde kunna tillhandagå. Till ledamöter i nämnden böra

därför utses representanter för föreningslivet, väl förtrogna med samlingslokalfrågor.

Därjämte bör lämplig representant finnas för tillgodoseendet av

de intressen, som kommunerna Lava i samband med anordnandet av samlingslokaler.

Kostnaderna för nämnden torde få bestridas från anslaget till bidrag till

anordnande av allmänna, samlingslokaler.

Närmare föreskrifter rörande nämndens verksamhet torde böra meddelas

av Kungl. Majit i den instruktion, som bör utfärdas för nämnden.

Den erforderliga byggnadstekniska granskningen av ärendena torde kunna

ombesörjas av byggnadsstyrelsen.

De detaljfrågor beträffande den nya verksamheten, vilka jag ej upptagit

till behandling i detta anförande, torde överlämnas till Kungl. Majits ställningstagande

vid utfärdande av kungörelse i ämnet.

Utskottet vill i likhet med departementschefen framhålla, att det icke

minst i allvarliga kristider är betydelsefullt, att medborgare i ett land med

demokratiskt statsskick ej av brist på samlingslokaler hämmas i sina möjligheter

att överväga och dryfta de krävande spörsmål, som då ständigt

anmäla sig. Föreningsliv och folkbildningsverksamhet lia under rådande

förhållanden fått ökad betydelse, likaså de frivilliga försvarsorganisationerna,

för vilka krisläget skapat vidgade uppgifter. Samtidigt har frågan örn lokaler,

där ungdomen kan få samlas till överläggningar, möten, studier och underhållning

genom olika samverkande orsaker alltmera trätt i förgrunden. Då

behovet av samlingslokaler för dessa olika ändamål på många orter är av

den art att det icke kan tillgodoses utan statens stöd anser utskottet — i

likhet med 1941 års riksdag — att frågan örn sådant stöd trots det ansträngda

statsfinansiella läget utan ytterligare dröjsmål bör upptagas till lösning.

Utskottet kan sålunda icke dela den i motionerna I: 208 och II: 280 uttalade

uppfattningen, att därmed borde tills vidare anstå.

I motionerna I: 62 och II: 97 yrkas sådan ändring i gällande kungörelse

angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet att såsom villkor

för statsbidrags erhållande även måtte uppställas skyldighet för skoldistrikt

att i den utsträckning som Kungl. Majit äger närmare angiva, upplåta skolbyggnad

för ortens frivilliga bildningsverksamliet och likartad fostrande

verksamhet bland ungdomen. Utskottet vill i anledning härav erinra örn

att departementschefen beträffande förfoganderätten till redan med statens

stöd uppförda lokaler icke ansett sig kunna föreslå några lagstiftningsåtgärder

om skyldighet för kommunerna att upplåta dem för föreningslivet. Till

detta ställningstagande ansluter sig utskottet, som delar den av departementschefen

uttalade förhoppningen, att kommunala lokaler i mån av behov

och möjligheter ställas till föreningslivets förfogande i större utsträckning

än hittills på sina håll varit fallet. Givetvis bör dock, såsom departements
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

23

chefen framhållit, upplåtelse av skollokaler ske allenast på sådana villkor

att ej större olägenhet vållas för undervisningen eller för den lärarpersonal,

som har sin bostad i skolhusen. Yad angår lokaler, som hädanefter uppföras,

instämmer utskottet i motionernas syfte, men förutsätter därvid att

föreskrifter i ämnet från Kungl. Maj:ts sida meddelas efter prövning av omständigheterna

i varje särskilt fall och endast ifrågakomma beträffande skoldistrikt,

inom vilka tillgången på andra samlingslokaler är synnerligen knapp

och förhållandena i övrigt äro av den art, att sådana föreskrifter bli särskilt

påkallade.

Yad departementschefen anfört i fråga örn begreppet allmänna samlingslokaler

och anordnande i en och samma byggnad av lokaler för andra behov,

som kunna vara av intresse för orten, har icke föranlett erinran från

utskottets sida. Det synes utskottet välbetänkt, att på de orter, där behov

av gymnastiklokaler föreligger, man vid anordnande av samlingslokaler söker

förena tillgodoseendet av de båda lokalbehoven, därest detta icke medför

särskilda olägenheter.

Beträffande statsstödets utformning och verksamhetens organisation ansluter

sig utskottet till Kungl. Maj:ts förslag. Understöd skulle enligt

nämnda förslag kunna tillerkännas kommun, enskild förening, bolag eller

stiftelse. Med hänsyn till önskvärdheten av stabilitet beträffande lokalföretagen

och kontroll över deras skötsel har departementschefen ansett önskvärt

att de kommunala myndigheterna toge initiativ till lokalfrågans lösning

och att kommunen såvitt möjligt ställde sig som företagare, varvid ett samarbete

mellan de kommunala myndigheterna och representanter för de i

orten verkande föreningarna givetvis borde komma till stånd. I motionerna

I: 216 och II: 290 har framhållits, att i stället folkrörelsernas lokala organ

själva som regel böra taga initiativet och under samarbete med kommunen

ställa sig som företagare. Utskottet har icke kunnat undgå att finna motionärernas

synpunkter värda beaktande. I detta sammanhang önskar utskottet

även understryka, att en bestämmelse därom, att vid en förenings upplösning

dess byggnader skola tillfalla den riksorganisation, till vilken föreningen

må vara ansluten, icke bör utgöra hinder för föreningen att erhålla här

ifrågavarande understöd. Kungl. Majit torde dock böra vara obunden att i

varje särskilt fall efter omständigheterna pröva frågan om huvudmannaskapet

till en ifrågasatt samlingslokal.

I fråga örn den byggnadstekniska granskningen förefaller utskottet välbetänkt,

att densamma anförtros byggnadsstyrelsen. Det förefaller givetvis

ändamålsenligt att — på sätt i motionerna I: 216 och II: 290 anförts — de

arkitekter, som stå till lokalägande riksorganisationers förfogande, vid byggande

av statsunderstödda samlingslokaler få nyttiggöra de erfarenheter och

rön som gjorts i fråga örn ny- och ombyggnader av andra dylika lokaler.

I vad mån staten bör tillse att dylik sakkunskap blir företrädd vid byggnadsplanernas

uppgörande och granskning torde emellertid få bero på Kungl.

Maj:ts prövning.

Såsom departementschefen anfört ger inledandet av ifrågavarande under
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

stödsverksamhet icke vare sig kommun eller enskilda företag någon ovillkorlig

rätt till bidrag eller lån. Storleksordningen av byggnadsverksamheten

blir beroende på de anslag, som ställas till förfogande. De av Kungl. Maj:t

för nästa budgetår äskade beloppen finner utskottet väl avvägda. Utskottet

kan alltså icke biträda de i motionen II: 281 framställda yrkandena örn anvisande

av ytterligare tillhopa 2,000,000 kronor för ändamålet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) i anledning av motionerna I: 62 och II: 97 hos Kungl.

Maj:t anhålla att såsom villkor för statsbidrag till uppförande

av skolbyggnader uppställes skyldighet för skoldistrikt att i

den utsträckning, som Kungl. Maj:t äger närmare angiva, upplåta

skolbyggnad för ortens frivilliga bildningsverksamliet och

liknande fostrande verksamhet bland ungdomen;

b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och i anledning av

motionerna I: 216 och II: 290 godkänna de grunder för bidrag

och lån av statsmedel för anordnande av allmänna samlingslokaler,

som utskottet förordat;

c) med bifall till Kungl. Maj.ts förslag och med avslag å

motionerna 1:208, II: 280 och II: 281 för budgetåret 1942/43

såsom reservationsanslag anvisa

1) till Bidrag till anordnande av allmänna samlingslokaler

å driftbudgeten under femte huvudtiteln 1,500,000 kronor;

2) till Lån för anordnande av allmänna samlingslokaler å kapitalbudgeten

under fonden för låneunderstöd 1,500,000 kronor.

Stockholm den 28 april 1942.

På statsutskottets vägnar:

CONRAD JONSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 90.

Reservationer:

l:o) av herrar Björkman, Ekströmer och Eriksson i Frägsta, vilka ansett,

att utskottet bort med bifall till motionerna I: 208 och II: 280 avslå Kungl.

Maj:ts ifrågavarande förslag;

2:o) av herrar Lindberg i Umeå och Akerström, vilka med instämmande i

övrigt i utskottets yttrande och hemställan ansett, att utskottet bort tillstyrka

bifall till motionen II: 281;

3:o) av herr Gustaf Karlsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:206 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition angående bidrag och lån av statsmedel för anordnande av allmänna samlingslokaler jämte i ämnet v s. 13 i texten