Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 191$ 1^1+ till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1943-05-11 · 95 sidor, varav 92 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 92 av 95 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1943:103, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 191$ 1^1+ till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

1

Nr 103.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1943 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag för budgetåret 191$ 1^1+ till avlöningar vid de

allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckta

motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna

118, 120, 124 och 177) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition

i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret

1943/44

dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 29,200,000

kronor;

dels till Allmänna läroverken: Omkostnader ett förslagsanslag av 135,000

kronor;

dels till Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassoma ett förslagsanslag

av 570,000 kronor;

dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor ett förslagsanslag

av 4,640,000 kronor;

dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor ett förslagsanslag

av 4,050,000 kronor;

dels till Kommunala läroverk: Bidrag till praktiska mellanskolor ett förslagsanslag

av 2,365,000 kronor;

dels ock till Understöd till högre folkskolor ett förslagsanslag av 1,150,000

kronor.

I propositionen nr 150 har Kungl. Majit sedermera, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 5 mars

1943, föreslagit riksdagen att

1. besluta, att högre lärarinneseminariets övningsskola skall från och med

budgetåret 1943/44 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer,

successivt utbyggas till ett högre samläroverk i Stockholm, tills vidare bestående

av, förutom nämnda övningsskola, en 5-årig realskola och ett 4- årigt latingymnasium, under förutsättning att Stockholms stad förpliktar

sig att i fråga örn den nybildade läroanstalten tillhandahålla erforderliga

Bihang tilt riksdagens protokoll 19iS. 6 sami. Nr 103.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 103.

undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning, bostad åt rektor

eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal;
2.

besluta att nya elementarskolans i Stockholm realskola skall avvecklas

samt att i Stockholm i stället skola upprättas två nya samrealskolor, den

ena i Bromma, bestående av enbart 5-åriga linjer, och den andra i Enskede,

bestående av såväl 5- som 4-åriga linjer; skolande nämnda organisationsändringar

ske successivt från och med budgetåret 1943/44 eller den senare

tidpunkt Kungl. Majit bestämmer, allt under villkor att Stockholms stad

i fråga om de nya samrealskoloma åtager sig ej mindre att tillhandahålla

erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning, bostad

åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder åt erforderlig

vaktmästarpersonal än även att bidraga till bestridande av de utgifter,

som åvila biblioteks- och materielkassorna samt ljus- och vedkassorna, med

ett engångsanslag under första året av läroanstalternas verksamhet av tillhopa

10,000 kronor med den fördelning mellan läroanstalterna, som Kungl.

Majit bestämmer;

3. godkänna av departementschefen angiven personalförteckning för de

allmänna läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1943/44;

4. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda personalförteckning

— tills vidare under budgetåret 1943/44, då för realskolestadiet avsedd

ordinarie ämneslärarbefattning vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida

befattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning eller ämneslärarinnebefattning;
5.

godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för de allmänna

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1943/44;

6. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret 1943/44 anvisa

ett förslagsanslag av 29,535,000 kronor;

7. till Allmänna läroverken: Omkostnader för budgetåret 1943/44 anvisa

ett förslagsanslag av 130,000 kronor;

8. till Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 570,000 kronor;

9. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 4,680,000 kronor;

10. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 4,050,000 kronor;

11. till Kommunala läroverk: Bidrag till praktiska mellanskolor för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 2,365,000 kronor;

12. till Understöd till högre folkskolor för budgetåret 1943/44 anvisa ett

förslagsanslag av 1,150,000 kronor.

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit vidare under åttonde huvudtiteln,

punkterna 125—127 (sid. 259—265), föreslagit riksdagen att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

3

dels besluta, att gällande bestämmelser angående statsunderstöd för budgetåret

1942/43 till statsunderstödda enskilda läroanstalter skola äga huvudsaklig

tillämpning jämväl för budgetåret 1943/44, dock med den jämkning,

som följer av vad departementschefen anfört beträffande antalet intagningsklasser;
dels

besluta, att till de statsunderstödda enskilda läroanstalterna må under

budgetåret 1943/44 utgå tilläggsunderstöd i enlighet med vad departementschefen

förordat;

dels till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 658,800 kronor;

dels besluta, att den av 1933 års riksdag godkända ändringen i fråga örn

beloppet av grundunderstöd till högre flickskola skall äga tillämpning jämväl

för budgetåret 1943/44;

dels till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor för budgetåret 1943/44

anvisa ett förslagsanslag av 543,600 kronor;

därav 30,000 kronor skola användas till nedbringande av terminsavgifter

under läsåret 1943/44 vid vissa högre flickskolor i Stockholm under villkor,

att Stockholms stad för samma tid bidrager med enahanda belopp på sätt

angivits i propositionen nr 252 till 1939 års lagtima riksdag och i punkten 127

av 1942 års åttonde huvudtitel;

dels ock till Privatläroverk: Bidrag till enskilda mellanskolor för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 54,100 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr E. Näsström m. fl. (I: 211) och den andra inom andra kammaren av

herr K. J. Andersson i Alfredshem m. fl. (II: 311), vari hemställts, att riksdagen

måtte, i enlighet med skolöverstyrelsens förslag, besluta, att samrealskolan

i Örnsköldsvik successivt från och med budgetåret 1943/44 ombildas

till högre samläroverk, samt att medel för budgetåret 1943/44 måtte anvisas

för detta ändamål med 15,469 kronor;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr E. Lindbärg m. fl. (I: 229) och den andra inom andra kammaren av herr

G. Pettersson i Hällbacken m. fl. (II: 330), vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att samrealskolan i Ludvika från och med budgetåret 1943/44

successivt ombildas till högre allmänt läroverk med 3-årigt latin- och realgymnasium;
dels

två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr G. W. Källman m. fl. (I: 227) och den andra inom andra kammaren av

heiT P. A. Sköldin m. fl. (II: 331), vari hemställts,

I. att riksdagen må besluta, att en 5-årig realskolelinje från och med höstterminen

1943 överflyttas från Vasa realskola i Stockholm till samrealskolan

i Sundbyberg och Solna;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 103.

II. att riksdagen må antingen l:o) besluta att för Stockholms nordvästra

förorter successivt skall upprättas ett högre allmänt läroverk i Solna (genom

omdisponering av redan befintliga linjer i Stor-Stockholms läroverksorganisation

t. ex. enligt skolöverstyrelsens alternativa förslag), 2:o) besluta att detta

högre allmänna läroverk i Solna skall starta från och med höstterminen 1944

eller den senare tidpunkt, som Kungl. Majit efter framställning från skolöverstyrelsen

och med hänsyn till tillgången på ändamålsenliga undervisningslokaler

bestämmer; eller — därest förslaget örn ett definitivt beslut om upprättande

av ett högre allmänt läroverk i Solna ej skulle vinna riksdagens

bifall nu — i stället i skrivelse till Kungl. Majit begära, att Kungl. Majit

snarast möjligt och senast i samband med förslag om avveckling av gymnasiet

vid nya elementarskolan må till riksdagen framlägga förslag om upprättande

av ett högre allmänt läroverk i Solna;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr C. Sundberg m. fl. (I: 22) och den andra inom andra kammaren av herr

L. V. Lindén m. fl. (II: 31), vari hemställts, att riksdagen måtte för sin del

besluta sådan ändring av organisationen av Västerviks högre allmänna läroverk,

att där jämväl inrättas en reallinje vid gymnasiet;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herrar H. Sten och N. Holmström (I: 228) och den andra inom andra kammaren

av fröken Hildur Nygren och herr E. Severin i Gävle (lii 328), vari

hemställts, att Gävle högre allmänna läroverk vid avlöningsgrupperingen för

rektorerna vid de allmänna läroverken hänföres till grupp I för rektorer vid

högre allmänna läroverk;

dels en inom andra kammaren av herr A. Lindqvist väckt motion (lii 316),

vari hemställts, att riksdagen måtte öka antalet högre allmänna läroverk i

avlöningsgrupp I, så att högre allmänna läroverket i Halmstad kan placeras

i denna grupp;

dels en inom andra kammaren av herr I. Sefve väckt motion (lii 65), vari

hemställts, att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Majit måtte ombesörja

en undersökning av arbetsförhållandena inom läroverkens rektorsexpeditioner

och, örn så skulle befinnas lämpligt och behövligt, till riksdagen inkomma

med förslag till och kostnadsberäkning av en mer rationell organisation av

expeditionsarbetet;

dels en inom första kammaren av herr Oscar Olsson väckt motion (I: 218),

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att de vid 1940 års riksdag fattade

besluten om ett maximum av 35 lärjungar i realskolans högsta klass och

avskaffande av rätten till uppdelning av vissa klasser med mer än 24 lärjungar

måtte upphävas från läsåret 1943/44, samt att medeltjänstgöringstiden för

ämneslärarna vid läroverken och högre kommunala läroanstalter tills vidare

ökas med en veckotimme;

dels en inom andra kammaren av herr 1. Sefve väckt motion (lii 317), vari

hemställts, att riksdagen måtte för sin del vid högre allmänna läroverket i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

5

Malmö, om till läroverket i fråga förlägges en provårskurs, besluta inrättandet

av även ett 4-årigt realgymnasium;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herrar V. Söderkvist och J. Sandberg (I: 217) och den andra inom andra kammaren

av fru Ruth Gustafson (II: 329), vari hemställts, att riksdagen måtte i

enlighet med skolöverstyrelsens förslag för budgetåret 1943/44 höja förslagsanslaget

till avlöningar för »övrig icke-ordinarie personal» vid de allmänna

läroverken med 1,000 kronor från 5,450,000 till 5,451,000 kronor och

medge, att Kungl. Majit bemyndigar skolöverstyrelsen att vid de allmänna

läroverken från och med budgetåret 1943/44 anställa högst 10 extra ordinarie

lärare i manlig slöjd i lönegrad Eo 15 eller det mindre antal, vilka som extra

lärare nått högsta löneklassen;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr A. Forslwid m. fl. (I: 43) och den andra inom andra kammaren av herr

E. Ericsson i Åtvidaberg m. fl. (II: 53), vari hemställts, att riksdagen ville

besluta hos Kungl. Majit hemställa örn förslag snarast möjligt till riksdagen

om fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskoloma;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr I. Persson m. fl. (I: 79) och den andra inom andra kammaren av herr

H. R. Nilson i Spånstad m. fl. (II: 97), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit måtte begära skyndsam utredning örn möjligheten av

att införa praktisk realexamen med jordbrukslinje, att riksdagen för nästkommande

budgetår måtte anslå 100,000 kronor till stipendier för korrespondensstudier

åt obemedlade eller mindre bemedlade studiebegåvade ungdomar samt

att såväl vid utredningen som vid utdelningen av stipendier i motionerna anförda

synpunkterna måtte beaktas;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herrar G. Elofsson i Vä och I. Persson (I: 21) och den andra inom andra kammaren

av herrar S. B. Norup och H. R. Nilson i Spånstad (II: 29), vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Konungen ville anhålla, att utredning

verkställes rörande inrättande av statliga stipendier, avsedda att möjliggöra

för ungdom från orter, där läroverk ej finnes, att besöka läroverk;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr K. A. Johanson m. fl. (I: 159) och den andra inom andra kammaren av

herr G. Skoglund i Umeå m. fl. (II: 231), vari hemställts, att riksdagen måtte

hos Kungl. Majit anhålla om utredning om inrättande i läroverksstäderna av

skolhem för medellösa begåvade barn från landsbygden och orter, som sakna

läroverk, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan

komma att föranleda;

dels en inom andra kammaren av herrar G. Hedlund i Rådom och L. E.

Andersson i Hedensbyn väckt motion (II: 101), vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla om allsidig utredning angående ekonomiskt

stöd genom resebidrag, stipendier, inrättande av elevhem och på

annat lämpligt sätt till landsbygdsungdom för bedrivande av studier;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 103.

dels ock en inom andra kammaren av herr Jones E. Andersson i Ovanmyra

m. fl. väckt motion (II: 156), vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande stipendier till elever vid lantmanna-

och folkhögskolor för vidareutbildning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,

hänvisas, i den mån redogörelse för motionerna icke lämnas i det följande,

till motionerna 1:211, 1:229, 1:227, 11:317, 11:31, 11:65, 1:228,

II: 316, II: 97, II: 29, II: 231, II: 101, II: 156, I: 217, I: 218 och I: 43.

I. Organisatoriska förändringar.

A. Läroverksorganisationen i Stockholm. Högre allmänt

läroverk i Solna.

Frågans behandling vid 1942 års riksdag. Kungl. Maj:t framlade för

1942 års riksdag förslag örn nedläggande av högre lärarinneseminariet med utgången

av budgetåret 1942/43 (propositionen nr 255), vilket förslag av riksdagen

bifölls (statsutskottets utlåtande nr 177, riksdagens skrivelse nr 406).

I samband härmed framlade Kungl. Majit förslag örn viss omorganisation

av Stockholms läroverk.

Då dessa förslag framlades, var, framhåller departementschefen, utgångsläget

i stort sett följande:

l:o) Genom nedläggande av högre lärarinneseminariet med utgången av läsåret

1942/43 skulle seminariets övningsskola komma att hänga i luften. En

omprövning av övningsskolans ställning var därför ofrånkomlig. Såsom

självständigt läroverk kunde skolan icke gärna tänkas bestå; å andra sidan

representerade den ^ med sin egenartade organisation, sin för lärarutbildning

tränade lärarkår, sina välutrustade institutioner och sina goda traditioner

ett betydande pedagogiskt värde, som icke utan tvingande skäl borde spolieras.

Skolan utgjorde även ett led i Stockholms skolorganisation och kunde

därför icke läggas ned utan konsekvenser för huvudstadens skolväsen. Det

framstod därför såsom önskvärt, att skolan på ett eller annat sätt bibehÖlles

ehuru i omorganiserat skick. Därvid syntes det vara angeläget, att läroanstalten

i sin förändrade form komme att kunna fylla vissa speciella uppgifter, nämligen

att i lärarinneseminariets ställe utgöra ett provårsläroverk med särskild

uppgift att förse flickläroverken med för dem speciellt utbildade lärarinnor

samt att även i fortsättningen utgöra övningsskola för statens skolköksseminarium.

2:o) Gymnastiska centralinstitutet skulle inom få år komma att inflytta i

nya lokaler på Östermalm. Nya elementarskolan, vilken sedan gammalt utgjort

övningsskola för institutet, komme därmed att stå utan gymnastiklokaler

och gymnastiska centralinstitutet utan övningsskola. Därtill kom, att nya

elementarskolans lokaler voro synnerligen otidsenliga och alldeles otillräckliga.

Av läroverkets 27 avdelningar kunde endast en del samtidigt undervisas

inom läroverksbyggnaden, medan de övriga voro inhysta på två andra håll.

Frågan om nya elementarskolans förflyttning var sålunda aktuell.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

7

3:o) Bostadsbebyggelsen inom Stockholm hade alltmera förskjutits från

stadens centrum till dess ytterområden. Flertalet läroverk lågo emellertid kvar

inom stadens centrala delar. Följden hade blivit, att en markerad platsbrist

vid ytterområdenas läroverk uppstått — där icke, såsom i de södra förorterna,

tillgång till högre läroanstalter så gott som helt saknades — medan_ ett i stort

sett motsvarande platsöverskott var tillfinnandes vid läroverken i den inre

staden. Platsbristen var särskilt påfallande i Bromma, vars läroverk svällt ut

till, så som det icke utan skäl sagts, en pedagogisk oformlighet. Platsöverskottet

var i huvudsak lokaliserat till Norrmalm.

Det förslag, departementschefen i propositionen 1942: 255 förordade, innebar

i huvudsak följande:

Nya elementarskolan och högre lärarinneseminariets övningsskola skulle

nedläggas. Dessa läroanstalters sammanlagt 10 linjer (4 realskolelinjer, 4 gymnasielinjer,

1 flickskolelinje och 1 folkskolelinje) jämte 8 linjer från andra läroverk

i Stockholms centrala delar (6 realskole- och 2 gymnasielinjer) skulle uppdelas

så, att de — bortsett från en 5-årig realskolelinje, vilken skulle tilldelas

högre flickläroverket på Södermalm — komme att bilda 3 nya högre

allmänna läroverk med följande sammansättning:

»Statens normalskola»:

(på Östermalm i närheten av

gymnastiska centralinstitutet)

»Nya elementarskolan»:

(i Ängby i Bromma)

1 folkskolelinje (7-årig)

1 flickskolelinje (teoretisk och praktisk)

1 4-årig realskolelinje

1 5- » »

1 3- » realgymnasielinje

1 4- » »

1 4- » latingymnasielinje

3 5-åriga realskolelinjer

1 4-årig realgymnasielinje

1 4- » latingymnasielinje

»Högre allmänna läroverket 1 4-årig realskolelinje

i Enskede»: 2 5-åriga realskolelinjer

1 4-årig realgymnasielinje

1 4- » latingymnasielinje

Summa 17 linjer.

Den 18:e omflyttade linjen (en 5-årig realskolelinje) skulle, som nämnts,

tilldelas högre flickläroverket på Södermalm.

De läroverk — förutom den nuvarande nya elementarskolan och högre lärarinneseminariets

övningsskola — fran vilka vissa linjer skulle boitflyttas, voro.

Bromma-läroverket (2 5-åriga realskole- och 1 4-årig latingymnasielinje);

Flickläroverket på Norrmalm (1 5-årig realskole- och 1 4-årig latingymnasielinje);

_

Kungsholmens läroverk (1 4-årig realgymnasielinje);

Gossläroverket på Södermalm (1 5-årig realskolelinje^; samt

Katarina realskola (1 5-årig realskolelinje).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 103.

»Statens normalskola», vilken skulle uppbyggas kring högre lärarinneseminariets

övningsskola, skulle fa till särskilda uppgifter dels att vara provårsläroverk

speciellt för flickskolornas behov, dels att vara övningsskola för ett

nyorganiserat statligt skolköks- och handarbetsseminarium samt för gymnastiska

centralinstitutet, dels slutligen att utgöra en provskola för ett framtida

psykologiskt-pedagogiskt institut. Med hänsyn till dessa särskilda uppgifter

ansåg departementschefen det önskvärt att bibehålla flick- och folkskolelinjerna

och anförde i detta hänseende.

Vad angår folkskolelinjen vill jag framhålla såsom angeläget ur pedagogisk synpunkt

att bibehålla den nära kontakt mellan folkskola och realskola, som vunnits

mom högre lärarinneseminariet och som vitsordats ha haft stor betydelse

för lärarinneutbildningen. En fortsatt sammanknytning mellan dessa två skolformer

inom det läroverk, som avsetts såsom lärarinneseminariets arvtagare,

skulle enligt min mening vara ägnad att vidga och fördjupa de vunna erfarenheterna

och leda till rön av bestående värde. Även flickskolelinjen har jag funnit

böra bibehållas, icke minst med hänsyn till att ifrågavarande läroverk bland

annat skulle få till uppgift att tillgodose flickskolorna med kvinnliga lärare,

vilkas provårsutbildning speciellt tager sikte på dessa skolors särskilda behov.

I fråga om den föreslagna omorganisationens genomförande förutsåg departementschefen,

att vissa provisoriska åtgärder kunde komma att bli nödvändiga.

1942 års riksdag biföll icke det av departementschefen förordade förslaget

rörande Stockholms läroverksorganisation i annan män, än att riksdagen beslöt,

att vid högre flickläroverket på Södermalm skulle från och med budgetåret

1943/44 successivt upprättas en 5-årig realskolelinje. Riksdagen förutsatte

därvid, att en av de 5-åriga realskolelinjerna vid flickläroverket på

Norrmalm samtidigt skulle indragas. Beträffande förslaget i övrigt anhöll

riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa förnyad utredning. Riksdagen

anförde i huvudsak följande:

Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot att frågan, huruvida

högre lärarinneseminariets övningsskola i någon form bör bestå även efter

seminariets nedläggande, förknippas med en översyn av Stockholms läroverksorganisation.

Riksdagen är emellertid icke beredd att på grundval av

den nu föreliggande utredningen godkänna det av departementschefen framlagda

omorganisationsförslaget. Riksdagen är visserligen ense med departementschefen

örn att med hänsyn till den pågående starka befolkningsförskjutningen

från den inre staden till dess ytterområden en rationellare fördelning

av befintliga läroverkslinjer mellan de skilda stadsdelarna synes

påkallad, men har icke blivit övertygad örn nödvändigheten och lämpligheten

av att för närvarande vidtaga så betydande ingrepp i den bestående

organisationen som av departementschefen föreslagits. Enligt departementschefens

förslag skulle i stället för nya elementarskolan och högre lärarinneseminariets

övningsskola tillkomma icke mindre än tre fullständiga högre

allmänna läroverk. Ehuru förslaget icke för närvarande innebär annat än

en omfördelning av redan nu förefintliga linjer, skulle dess realiserande dock

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

9

otvivelaktigt medföra väsentligt ökade förutsättningar för en ansvällning

av den redan förut stora läroverksorganisationen i Stockholm. En dylik utveckling

synes riksdagen — i varje fall beträffande gymnasierna — mindre

önskvärd. Riksdagen får erinra, att innevarande års riksdag i annat sammanhang

uttalat sina betänkligheter mot den fortgående ökningen av studentproduktionen.

Riksdagen anser även att den genom 1940 års skolutredning

pågående översynen av vårt lands skolväsen giver anledning till

försiktighet, när det gäller att pröva behovet av en utvidgning av den bestående

läroverksorganisationen. Med anledning av vad i väckta motioner

(I: 251 och II: 359) anförts får riksdagen framhålla, att frågan örn den lämpliga

regionala fördelningen av Stockholms läroverkslinjer enligt riksdagens

mening synes böra bedömas med hänsyn tagen jämväl till behovet av studiemöjligheter

för ungdomen inom förorter, vilka visserligen i administrativt

hänseende icke tillhöra Stockholms stad, men som dock ur geografiska och

kommunikationstekniska synpunkter falla inom stockholmsortens rayon.

Riksdagen har på sålunda anförda principiella skäl icke ansett sig kunna

för närvarande bifalla Kungl. Maj:ts förslag angående nedläggande av nya

elementarskolan och upprättande i dess ställe av tre nya fullständiga läroverk.

Även rent praktiska synpunkter synas riksdagen tala för att riksdagen

icke för närvarande bör fatta beslut om en nyorganisation av så betydande

omfattning som den föreslagna. Det måste nämligen enligt riksdagens uppfattning

betecknas såsom osannolikt att den föreslagna omorganisationen

under nu rådande förhållanden kan genomföras med hänsyn till de omfattande

byggnadsarbeten, som förslagets realiserande skulle komma att kräva.

Riksdagen får erinra, att även departementschefen förutsatt, att en längre

eller kortare övergångstid kunde komma att visa sig erforderlig.

Riksdagen har icke förbisett, att vissa av de spörsmål, som föranlett departementschefen

att framlägga ifrågavarande förslag, kräva en snar lösning.

Sålunda erfordras även enligt riksdagens mening vidtagande utan längre

uppskov av åtgärder för att förse gymnastiska centralinstitutet, efter det

den beslutade nybyggnaden för institutet kommit till stånd, med en närbelägen

övningsskola. Riksdagen har funnit övertygande skäl tala för att detta

lämpligen bör ske genom upprättande av ett nytt högre allmänt läroverk

på Östermalm, varigenom även denna stadsdels behov av ett ökat antal

läroverksplatser skulle tillgodoses. Dessa synpunkter torde emellertid kunna

vinna beaktande utan en så långtgående omorganisation som den av departementschefen

förordade. Riksdagen syftar härvid på en förflyttning av

nya elementarskolan till trakten av den nya Gärdesstaden. Det är riksdagen

bekant, att tanken härpå sedan några år tillbaka varit aktuell.

Frågan om högre lärarinneseminariets övningsskolas fortsatta bestånd

torde ilven kräva en snar lösning. Det synes riksdagen uppenbart, att övningsskolan

i sin nuvarande form icke lämpligen bör bestå såsom en självständig

läroanstalt, sedan seminariet blivit nedlagt och skolan alltså upphört

att vara övningsskola för seminariet. Departementschefen har föreslagit, att

hela övningsskolan, innefattande alltså även dess flickskole- och folkskolelinjer,

skall förenas med det nya österraalmsläroverket. Detta läroverk skulle

organiseras dels såsom provårsanstalt med uppgift bland annat att tillgodose

flickskolornas behov av provårsutbildade lärarkrafler, dels såsom övningsskola

för statens skolköksseminarium, dels ock såsom provskola för ett blivande

psykologiskt-pedagogiskt institut. Riksdagen får erinra, att frågan örn

en omläggning av lärarutbildningen för det högre skolväsendet sedan en tid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statmtskottets utlåtande nr 103.

tillbaka står på dagordningen och för närvarande är föremål för överväganden

inom 1940 års skolutredning. Riksdagen anser det därför icke lämpligt,

att redan nu genom ett principbeslut med avseende å organisationen av det

ifrågasatta östermalmsläroverket i viss mån binda statsmakterna vid deras

prövning av lärarutbildningens blivande rationella ordnande. Med hänsyn

härtill synes det riksdagen, att en anknytning av övningsskolan till ett blivande

högre allmänt läroverk i närheten av gymnastiska centralinstitutet

allenast bör givas formen av en tills vidare tillämpad försöksordning, varvid

folkskolelinjen skulle utökas med en sjunde klass och flickskolelinjen utrustas

med en praktisk linje.

I det föregående har riksdagen givit sin anslutning till tanken på en viss

utflyttning av läroverkslinjer från den inre staden till dess yttre delar. Denna

fråga torde böra bliva föremål för fortsatt uppmärksamhet, varvid jämväl

bör undersökas, huruvida icke Bromma och Enskede tills vidare skulle

anses tillräckligt tillgodosedda genom utflyttning allenast av vissa realskolelinjer.

I samband härmed torde även, på sätt riksdagen ovan antytt,

övriga förorters behov böra beaktas. Därvid är det emellertid en öppen

fråga, huruvida detta behov lämpligast bör tillgodoses genom läroverk utanför

eller inom staden.

Riksdagen förklarade sig vidare finna lämpligt, att ett blivande statligt

skolköks- och handarbetsseminarium anknötes till det nya läroverk, som enligt

riksdagens mening borde upprättas i närheten av gymnastiska centralinstitutets

nya förläggningsplats. Riksdagen förklarade sig icke heller ha

funnit anledning till erinran emot att detta nya läroverk organiserades med

särskild tanke på att framdeles i viss utsträckning kunna bilda en grundval

för pedagogiska försök under ledning av ett psykologiskt-pedagogiskt

institut.

Skolöverstyrelsen har med skrivelse den 31 oktober 1942 inkommit med

förnyad utredning i ämnet. Utredningen utmynnar i förslag,

antingen att Stockholms läroverksfråga löses på sätt i propositionen

1942: 255 förordats,

eller på nämnda sätt i förening med upprättande av ett högre allmänt

läroverk även i Solna, uppbyggt på samrealskolan i Sundbyberg jämte den

kommunala mellanskolan i Solna, vilken i så fall skulle förstatligas. Den

sålunda bildade realskolan skulle förstärkas med en 5-årig linje från Vasa

realskola i Stockholm. Gymnasiet skulle sammansättas av en 4-årig latingymnasielinje

och en 3-årig realgymnasielinje, den förra genom utflyttning

av den temporärt nedlagda 3-åriga latinlinjen vid högre gossläroverket

på Södermalm, vilken därvid skulle ombildas till 4-årig, den senare utflyttad

från nya elementarskolan, varvid den nya »statens normalskola»

i stället icke skulle utrustas med en sådan linje.

Av överstyrelsens utredning inhämtas bland annat:

De olika stadsdelarnas i Stockholm överskott eller brist på platser i statsläroverken

åskådliggöres av skolöverstyrelsen i följande sammanställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

11

Stadsdel

Överskott (+) eller brist (—) på platser

ls

14 + km

Realsk.

LI4 + LIS

RI4 + RIS

Gymn.

Östermalm..........

— 97

+ 1

■ -

96

— 5

— 48

— 53

Norrmalm..........

+ 195

— 18

+

177

+ 109

+ 80

+ 189

Kungsholmen.........

— 32

+ 73

+

41

— 7

+ 22

+ 15

Bromma...........

— 46

— 26

—

72

— 7

— 24

— 31

Södermalm..........

+ 44

+ 49

+

93

+ 14*)

+ 4

+ 18

Enskede ...........

— 60

— 24

—

84

— 13

— 31

— 44

*) LIS, tillfälligt nedlagd, är ej medräknad.

I I4 är inräknad även kommunala mellanskolans första klass. Till Norrmalm

ha räknats även de norra förorterna, till Södermalm de södra förorterna

och västra Brännkyrka, till Enskede östra Brännkyrka.

I övrigt anför skolöverstyrelsen bland annat.

I. Bromma och Enskede.

Det är uppenbart, att en utflyttning av realskolelinjer till Bromma och

Enskede är väl motiverad genom det stora behov av platser i realskolan, som

konstaterats. Men även behovet av platser på gymnasialstadiet är stort och

motiverar väl den överflyttning av linjer till dessa stadsdelar, som överstyrelsen

föreslagit. Skulle icke de föreslagna nya högre allmänna läroverken i Enskede

och Ängby komma till stånd, vore skolfrågan icke löst för dessa förorters

del. Överstyrelsen vill särskilt framhålla följande.

1. Såsom överstyrelsen i sitt tidigare utlåtande framhållit, förefinnes utan

tvivel i Enskede ett stort latent behov av högre utbildningsanstalter, beroende

på de demografiska förhållandena.

2. Ser man endast till det just nu föreliggande behovet i Bromma, kunde

man tänka sig en lösning med en nyinrättad samrealskola. Dock skulle organisationen

icke bli väl avvägd. Det högre allmänna läroverket skulle få ett

väl stort gymnasium och dess realskola måste till följd härav nedskäras mer

än som med hänsyn till platsbehovet är ömkligt. Samrealskolan måste ökas

med en ny serie parallellavdelningar och bleve i sitt slag mycket stor. Intetdera

läroverket skulle lämpligen kunna utvidgas med bibehållen organisationsform.

3. Såväl Bromma- som Enskedeområdena befinna sig i stark expansion.

En lösning med högre allmänna läroverk är därför mer framsynt. Fortsätter

utflyttningen till de västra och de södra förstäderna i samma takt som hittills,

torde det icke dröja lång tid, förrän högre allmänna läroverk bli ofrånkomliga

såväl i Enskede som i Ängby. Det synes då lämpligast att redan i nu

förevarande sammanhang organisera de föreslagna läroverken med tanke på

framtiden. Att först upprätta samrealskolor och efter någon tid omorganisera

dessa till högre allmänna läroverk skulle medföra olägenheter, som böra

undvikas, när behovet av den större organisationen är klart ådagalagd.

II. Östermalm.

Det är främst två omständigheter, som utgöra hinder för förverkligandet

av tanken att förflytta nya elementarskolan till Östermalm. Nya clemen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 103.

tarskolan är ett relativt stort läroverk med höstterminen 1942 26 klassavdelningar

och 611 lärjungar. Normalskolan omfattar vid samma tidpunkt

17 klassavdelningar och 375 lärjungar. Dessa skolor skulle nu under övergångstiden

sammanhållas under gemensam ledning. En läroanstalt med 43

klassavdelningar och 986 lärjungar skulle bli en av landets största. Redan

som enhetlig skola betraktad skulle den bli mycket krävande för läroanstaltens

rektor. Men därtill komme lokalernas splittring. Undervisningen vid nya

elementarskolan är förlagd till tre lokaler, vid normalskolan till likaledes

tre lokaler. Ytterligare skulle härtill komma ledningen av statens skolköksseminarium

och hushållsskola med höstterminen 1942 102 elever.

Såväl nya elementarskolan som högre lärarinneseminariet äro väl utrustade,

då det gäller bibliotek och institutioner. Skulle nya elementarskolan

och normalskolan sammanslås till det nya högre allmänna läroverket på Östermalm,

bleve detta läroverk mycket rikligt försett i nämnda hänseenden.

Delvis skulle uppsättningen bli dubblerad. Samtidigt skulle de nyinrättade

läroverken i förorterna helt nyutrustas. Det synes överstyrelsen mera rationellt

att överflytta institutioner och bibliotek från det ena av de först nämnda

läroverken till något av de båda nya. Därvid bör beaktas, att högre lärarinneseminariets

bibliotek på grund av sin speciella karaktär bör tillfalla ett provårsläroverk.

Överstyrelsen anser det nya östermalmsläroverket på grund av

sitt läge hellre böra ifrågakomma till provårsläroverk än de båda förortsläroverken.

Med hänsyn till dessa omständigheter synes en sammanslagning av nya

elementarskolan och normalskolan icke böra ifrågakomma. Övervägande skäl

tala enligt överstyrelsens uppfattning för att nya elementarskolan flyttas till

Bromma och det nya läroverket på Östermalm uppbygges kring normalskolan

och högre lärarinneseminariets bibliotek och institutioner.

lil. Solna.

I en underdånig framställning den 7 april 1942 från Solna kommunalnämnd

framlades förslag om att ett högre allmänt läroverk för Stockholms nordvästra

förorter skulle upprättas i samband med lösningen av Stockholms läroverksfråga.

I sammanhang härmed hade en utredning gjorts örn behovet av läroverk

för nämnda förorter. Undersökningens resultat kunna sammanfattas i följande

tabell:

Lärjungar i läroverken i Stochholm läsåret 1941 14% med hemort

i Stockholms nordvästra förorter:

Hem

ort i

IV1 <tSS

Sollentuna

Solna

Spånga

Sundbyberg

Summa

l5..........

27

32

9

10

78

l4..........

9

—

1

1

11

L I4..........

6

6

1

1

14

L I3..........

—

1

—

—

1

RI‘..........

13

8

1

1

23

R I3..........

—

4

4

2

10

Summa

55

51

16

15

137

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

13

Emellertid kan man icke utan vidare bygga på dessa siffror. Det föreslagna

nya läroverket i Vasalund är utan nämnvärda resor tillgängligt endast för

vissa lärjungar från de nordvästra förorterna. En del lärjungar föredraga måhända

läroverken i Stockholm, emedan förbindelserna dit äro bättre eller lika

goda. Det synes ej heller uteslutet, att lärjungar, som måste resa en icke obetydlig

väg, föredraga att resa in till Stockholm, ehuru resvägen härigenom

blir något förlängd. Även andra skäl kunna finnas att föredraga läroverken i

Stockholm. En undersökning genom respektive rektorer angående önskemålen

i berört avseende hos de nuvarande lärjungarna i realskolans och gymnasiets

begynnelseklasser har givit till resultat, att av de 85 lärjungarna i l5 med

hemort i de nordvästra förorterna endast 32 föredraga ett läroverk i Vasalund,

av de 17 i latingymnasiets första ringar endast 5 och av de 30 i

realgymnasiets första ringar endast 8. Av totala antalet lärjungar i realskolans

och gymnasiets begynnelseklasser från de nordvästra förorterna (150 stycken)

lia endast något mer än tredjedelen (56 stycken) anmält sig föredraga ett läroverk

i Vasalund framför läroverken i Stockholm.

Man får dock å andra sidan icke draga alltför vittgående slutsatser av

dessa siffror. De tillfrågade lärjungarna åtnjuta redan undervisning i läroverken

i Stockholm. Särskilt för lärjungarna i gymnasiet kan det då ligga nära

till hands att föredraga sitt nuvarande läroverk framför ett endast föreslaget,

även om det senare i vissa fall skulle ha föredragits, om valet skett före intagningen.

Så mycket torde man emellertid kunna vara berättigad att sluta

av siffrorna, som att olägenheterna av nuvarande anordning icke äro så stora,

som lärjungeantalet synes ge vid handen vid första påseende. Skall ett högre

allmänt läroverk för de nordvästra förorterna upprättas, synes det i varje fall

icke självklart, att det bör erhålla sina linjer genom överflyttning av linjer

från läroverken i Stockholm. Sambandet mellan frågorna om läroverksorganisationen

i Stockholm och om ett högre allmänt läroverk för de nordvästra

förorterna synes över huvud taget icke vara fastare, än att den senare frågan

mycket väl skulle kunna tagas upp i samband med den översyn av behoven

av nya läroanstalter inom olika landsdelar, som 1940 års skolutredning skall

verkställa. Då emellertid behovet av ett högre allmänt läroverk för nämnda

förorter synes vara konstaterat och frågan dock onekligen i någon mån sammanhänger

med frågan om läroverksorganisationen i Stockholm, har överstyrelsen

intet emot att i nu förevarande sammanhang ett högre allmänt läroverk

upprättas i Solna genom ombildning av samrealskolan i Sundbyberg

och förstatligande av kommunala mellanskolan i Solna.

Stockholms stadsfullmäktige lia, under åberopande av de synpunkter, som

anförts i en av föredragande borgarrådet upprättad promemoria, tillstyrkt

en omfördelning av läroverksplatserna i Stockholm i huvudsaklig överensstämmelse

med vad skolöverstyrelsen förordat.

I skrivelse den 23 januari 1943 har drätselkammaren i Solna hemställt,

att förslag måtte föreläggas 1943 års riksdag örn upprättande av ett högre

allmänt läroverk i Solna.

I skrivelse den 17 februari 1943 har Solna stads läroverkskommitté hemställt

örn genomförande av det av skolöverstyrelsen framlagda förslaget örn

upprättande av elt högre allmänt läroverk i Solna. Därvid hemställes, att

det trängande behovet av en 5-årig realskolelinje måtte tillgodoses redan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 103.

från och med höstterminen 1943 genom att en 5-årig realskolelinje från

Vasa realskola från och med höstterminen 1943 successivt överflyttas till

samrealskolan i Sundbyberg mern att denna linje förlägges till Solna. Läroverkets

fortsatta utbyggnad med ett gymnasium föreslås skola ske successivt

från och med höstterminen 1944. Av skrivelsen inhämtas vidare,

bland annat, att Solna stad anser sig i stånd att anskaffa godtagbara provisoriska

lokaler.

B. Ifrågasatta nya statliga gymnasier i landet i övrigt.

Genom beslut av 1942 års riksdag ha nya statliga gymnasier tillkommit

i Boden och Hässleholm. Under Kungl. Maj:ts prövning ligga emellertid

sedan flera år tillbaka åtskilliga framställningar örn inrättande av statliga

gymnasier även på andra orter. Redan under åren 1937—1939 ifrågasattes

sålunda inrättande av statliga gymnasier i följande 8 städer, nämligen

Arvika, Avesta, Karlshamn, Ludvika, Sollefteå, Söderhamn, Åmål och

Örnsköldsvik. Med anledning av ett av 1939 års lagtima riksdag därom uttalat

önskemål tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet den 17 juni

1939 statssekreteraren Börje Knös såsom sakkunnig för att utreda frågan

angående utvidgning av den statliga gymnasieorganisationen. Dera sakkunnige

överlämnade den 30 april 1940 betänkande och förslag i ämnet.

Den sakkunnige förklarade sig ha utgått från de förutsättningar, som förelåge

vid början av och under hösten 1939, och uttalade, att utredningen

byggde på ett på normala förhållanden baserat läge i såväl statsekonomiskt

som andra hänseenden. Med utgångspunkt från nämnda förutsättningar

hemställde den sakkunnige, att, därest en utvidgning av gymnasieorganisationen

för närvarande ansåges böra komma till stånd, statliga gymnasier

skulle i nedanstående ordning upprättas på följande orter (här bortses från

orter, där statliga gymnasier sedermera upprättats):

1. Ludvika

2. Örnsköldsvik

3. Söderhamn

4. Kiruna

5. Arvika

genom förstatligande av därvarande

kommunala gymnasier.

Den sakkunniges utredning har överlämnats till 1940 års skolutredning

för att tagas i beaktande i samband med utredningsuppdraget.

Med anledning av att sedermera förnyade framställningar gjorts om upprättande

av statliga gymnasier i Arvika, Ludvika, Sollefteå och Örnsköldsvik,

har skolöverstyrelsen anbefallts att avgiva utlåtande beträffande dessa

framställningar. Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 30 januari 1943 över

nämnda framställningar även upptagit frågan om inrättande av ett statligt

gymnasium i Avesta.

Skolöverstyrelsen har funnit starka skäl tala för upprättande av statliga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103. 15

gymnasier i Örnsköldsvik, Ludvika, Sollefteå och Avesta och ansett att

gymnasierna böra erhålla följande organisation:

Örnsköldsvik: 4-årigt latin- och 4-årigt realgymnasium;

Ludvika: 3- » » » 3- » » ;

Sollefteå: 4- » » » 3- » » ;

Avesta: 3- » » » 3- » »

I fråga om Arvika tillstyrker överstyrelsen ett anslag av 6,000 kronor såsom

bidrag till det kommunala gymnasiet därstädes.

Överstyrelsen anför vidare.

På samtliga ifrågavarande orter äro lokalerna för samrealskolorna icke

tillräckliga för högre allmänna läroverk, varför nybyggnader av skollokaler

äro nödvändiga. På alla platserna har man också gjort mer eller mindre

långt framskridna förberedelser härtill. I fråga om samrealskolan i Avesta,

vars lokaler i flera avseenden äro undermåliga, synas dock de kommunala

myndigheterna icke ha gjort mera energiska försök att avhjälpa bristerna.

Med hänsyn härtill anser sig överstyrelsen icke kunna för närvarande föreslå

skolans utvidgning med gymnasium. Upprättandet av övriga tre gymnasier

anser sig överstyrelsen kunna i princip tillstyrka. På grund av nuvarande

svårigheter att erhålla byggnadsmaterial synes det dock bli nödvändigt,

att under en övergångstid disponera provisoriska lokaler, på vilka

man då har anledning ställa större krav än på lokaler, avsedda endast för

kortvarigt provisorium. De lokala myndigheterna beräkna, att möjligheter

förefinnas att på tillfredsställande sätt ordna de provisoriska lokalerna.

Då några detaljerade konkreta förslag icke framlagts, har överstyrelsen

icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning härom. Överstyrelsen

anser sig därför icke kunna för närvarande tillstyrka, att ifrågavarande

gymnasier upprättas från och med budgetåret 1943/44 utan från den tidpunkt,

som Kungl. Maj:t efter framställning från överstyrelsen bestämmer,

varvid i gynnsammaste fall tidpunkten kunde tänkas bli det nyss

nämnda budgetåret.

Överstyrelsen placerar Örnsköldsvik före Sollefteå, därest det icke befinnes

möjligt att samtidigt upprätta mer än ett gymnasium i länet. Skulle

endast två gymnasier för närvarande kunna komma till stånd, finnér överstyrelsen,

att vartdera länet bör erhålla ett gymnasium, varför överstyrelsen

i sådant fall föreslår Örnsköldsvik och Ludvika.

Örn slutligen möjlighet skulle förefinnas att upprätta endast ett gymnasium,

finner överstyrelsen Ludvika böra stå tillbaka för Örnsköldsvik med

hänsyn till den senare stadens avsevärt större samrealskola, större gymnasieområde

och större avstånd till närmaste gymnasier.

Med ovan angivna reservationer hemställer skolöverstyrelsen, att Kungl.

Majit måtte

dels föreslå riksdagen besluta, att samrealskolorna i Örnsköldsvik, Ludvika

och Sollefteå skola från och med budgetåret 1943/44 eller den senare

tidpunkt, Kungl. Majit på framställning av skolöverstyrelsen bestämmer,

successivt ombildas till högre samläroverk,

dels ock föreslå riksdagen besluta, att ett anslag på 6,000 kronor skall för

budgetåret 1943/44 utgå till kommunala gymnasiet i Arvika.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statmtskottets utlåtande nr 103.

Kostnaderna för de förordade nya gymnasierna beräknar överstyrelsen

sålunda.

För budgetåret

1943/44

kronor

Vid fullt utbyggd

organisation

kronor

Örnsköldsvik..........

15,469

•

105,735

Ludvika.............

28,360

97,791

Sollefteå.............

15,974

100,099

Summa kronor

59,803

303,625

C. Departementschefen.

Departementschefen har för egen del anfört huvudsakligen följande:

1942 års förslag var enligt min mening ägnat att på ett tillfredsställande

sätt lösa de problem, vars innebörd jag i det föregående sökt sammanfatta.

Riksdagen synes visserligen ha funnit samtliga de framkomna önskemålen i och

för sig berättigade men biträdde likväl icke det framlagda förslaget i annan

mån än att riksdagen biföll förslaget örn överflyttning av en femårig realskolelinje

till flickläroverket på Södermalm.

Av riksdagens skrivelse i ämnet synes framgå, att dess ståndpunktstagande

i första hand dikterats av betänkligheter mot upprättande av nya statliga gymnasier

i Ängby och Enskede. Riksdagen gav dock sin anslutning till tanken

på en viss utflyttning av läroverkslinjer från den inre staden till dess yttre

delar. Denna fråga borde, framhöll riksdagen, bliva föremål för fortsatt uppmärksamhet,

varvid jämväl borde undersökas, huruvida icke Bromma och

Enskede tills vidare kunde anses tillräckligt tillgodosedda genom utflyttning

allenast av vissa realskolelinjer. Riksdagen anhöll, att Kungl. Majit måtte låta

verkställa förnyad utredning med beaktande av vad riksdagen anfört.

Den förnyade utredning, som numera verkställts av skolöverstyrelsen, har

lett till, att överstyrelsen ansett sig böra vidhålla sitt fjolårsförslag. Alternativt

föreslår överstyrelsen därjämte upprättande av ett högre allmänt läroverk

även i Solna; till detta senare alternativ återkommer jag i det följande. Vad

överstyrelsen anfört har stärkt mig i min uppfattning, att 1942 års förslag var

att anse såsom väl avvägt och i stort sett tillfredsställande ur olika synpunkter.

Då jag likväl icke nu anser mig böra förorda, att 1942 års förslag ånyo underställes

riksdagen, beror det — förutom på den hållning 1942 års riksdag intog

— på de rent praktiska svårigheter att nu realisera det föreliggande omorganisationsprogrammet,

som uppställa sig på grund av de nuvarande förhållandena.

Jag förbisåg i fjol ingalunda dessa svårigheter. Tvärtom framhöll jag, att det

kunde bli nödvändigt att på grund av lokalsvårigheter uppskjuta vissa organisatoriska

förändringar till en senare tidpunkt och att även i övrigt vidtaga

provisoriska anordningar under en övergångstid. Jag hänvisar härutinnan till

vad jag i fjol anförde. Riksdagen, som likaledes betonade de praktiska synpunkterna,

ansåg dessa tala för att beslut icke då fattades om en ny organisation

av så betydande omfattning som den föreslagna.

De praktiska svårigheter, som i fjol förutsågos skola komma att fördröja realiserandet

av det framlagda omorganisationsprogrammet, ha under det gångna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

17

året icke minskat. Ett klart uttryck härför har givits av Stockholms stads

kammarkontor och drätselnämnd, vilka förklarat, att förverkligandet av önskemålet

om en lämpligare lokalanpassning av läroverksenheterna efter boendeförhållandena

finge anses vara helt beroende av därmed sammanhängande

byggnadsfrågor. De kommunala myndigheterna ha likväl ansett angeläget, att

det formella avgörandet av den föreliggande läroverksfrågan icke längre uppskötes

utan att genom ett principbeslut av statsmakterna förutsättningar redan

nu borde skapas för att staden, då de yttre förhållandena så medgåve, utan

dröjsmål skulle kunna realisera den lösning av läroverksorganisationen, vartill

förslag nu förelåge. Även örn jag för egen del kan instämma i detta uttalande,

har jag likväl i det genom 1942 års riksdagsbeslut uppkomna läget ansett mig

böra nu föreslå endast sådana organisationsändringar, som kunna omedelbart

förverkligas utan att hindras av lokalsvårigheter.

De viktigaste punkter i det föreliggande organisationsförslaget, vilkas betydelse

även riksdagen erkänt och vilkas omedelbara realiserande icke synes

stöta på oöverstigliga svårigheter, äro enligt min mening följande.

1. Ett nytt högre allmänt läroverk, »statens normalskola», avsett att snarast

möjligt flyttas till Östermalm i närheten av gymnastiska centralinstitutet,

bör upprättas; läroverket bör givas en organisation, som gör det lämpat för de

särskilda uppgifter, jag i det föregående berört. Även med beaktande härav

torde hinder icke möta att tills vidare låta högre lärarinneseminariets övningsskola

kvarbliva i sina nuvarande lokaler. Skolan bör därvid utvidgas

till ett högre allmänt läroverk så långt lokalernas kapacitet förslår. Enligt

vad jag inhämtat torde lokalförhållandena medgiva en successiv utbyggnad

med en 5-årig realskole- och en 4-årig latingymnasielinje. Jag förordar,

att övningsskolan utvidgas på angivet sätt. Tills vidare kunna av

rent lokala skäl dock endast kvinnliga lärjungar mottagas, ehuru läroverket

i princip bör bli ett samläroverk.

2. Det är i hög grad angeläget, att brommaläroverket avlastas. I särskild

grad gäller detta givetvis realskolan. Angeläget är även, att vissa läroverkslinjer,

i främsta rummet realskolelinjer, utflyttas till de förorter, där platsbristen

är mest påtaglig, d. v. s. till Bromma och Enskede. Slutligen är det önskvärt,

att nya elementarskolan i dess nuvarande gestalt snarast möjligt avvecklas.

Samtliga dessa önskemål kunna i viss mån tillgodoses genom ett successivt

upprättande av nya samrealskolor i Bromma (Ängby) och Enskede.

Dessa skolor torde — i anslutning till 1942 års förslag — böra organiseras,

samrealskolan i Bromma med tre 5-åriga realskolelinjer och samrealskolan

i Enskede med två 5-åriga och en 4-årig realskolelinje. Då provisoriska

lokaler för dessa realskolor torde kunna ordnas, anser jag mig böra förorda ett

genomförande av nämnda omorganisation.

Såsom framgår av det sagda, skulle de nyupprättade läroverkslinjernas antal

vid bifall till vad jag förordat bli sammanlagt åtta, därav en gymnasielinje,

en 4-årig realskolelinje och sex 5-åriga realskolelinjer. Upprättandet

av dessa linjer bör givetvis kompenseras genom en avveckling av motsvarande

linjer vid andra läroverk, så att en verklig förflyttning kommer att äga ruin.

Jag förordar för egen del, att följande linjer på detta sätt förflyttas, nämligen

från Nya elementarskolan: 1 4-årig realskolelinje och

2 5-åriga realskolelinjer;

» Bromma-lärovcrket: 2 » » ;

» gossluroverket på Södermalm: 1 5-årig realskolelinje;

» Katarina realskola: 1 » » ; samt

» flickläroverket pä Norrmalm: 1 4-årig latingymnasielinje.

Bihang till riksdagens protokoll 19h3. 0 sami. Nr 103.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 103.

En konsekvens av denna överflyttning blir, att nya elementarskolans realskola

kommer att successivt avvecklas för att efter fem läsårs förlopp ha helt försvunnit.

Beträffande dess gymnasium, bestående av en enkel 3-årig och en dubbel

4-årig realgymnasium]''e samt en enkel latinlinje med nyspråkig differentiering,

skulle däremot enligt mitt förslag icke för närvarande fattas något

beslut. Då av praktiska skäl gymnasiet måste kvarbliva i sina nuvarande

lokaler under de närmaste åren, synes lämpligen kunna anstå några år med

ett principbeslut beträffande dess framtida öde. Givetvis bör dock definitivt

beslut härom fattas i god tid före realskolans avveckling. Vid denna tidpunkt

torde förutsättningarna för det anrika och välutrustade gymnasiets

framtida överflyttning till ett eller flera andra läroverk framstå klarare än

nu. För egen del anser jag liksom i fjol, att detta gymnasium bör bilda grundstommen

för ett nytt gymnasium i Ängby, medan det nya östermalmsläroverket

bör uppbyggas med högre lärarinneseminariets normalskola

och dess välförsedda institutioner såsom centrum. Det synes mig i varje

fall uppenbart, att gymnasiet icke lämpligen kan i obeskuret skick sammanslås

med lärarinneseminariets normalskola. Det nybildade läroverket

skulle därigenom komma att bli alltför stort, icke minst med hänsyn till

de särskilda uppgifter, det skulle få. Skulle det nya östermalmsläroverket

framdeles erhålla den organisation, jag i fjol förordade, kunna icke gärna

flera linjer än en 3-årig och en 4-årig realgymnasielinje överflyttas dit från

nya elementarskolan. 1 sådant fall skulle en realgymnasielinje jämte den nyspråkliga

latinlinjen återstå att placera. Skulle det vid den kommande omprövningen

icke befinnas lämpligt att nya elementarskolans gymnasium eller delar

därav överflyttades till Ängby, återstår alltid möjligheten att sammanslå nyssnämnda

två linjer med andra läroverk i huvudstaden eller dess omgivningar.

Såsom jag förut framhållit, bör dock med avgörandet av dessa frågor anstå

ännu någon tid.

Som nämnts har skolöverstyrelsen alternativt förordat upprättande av

ett högre allmänt läroverk i Solna. Jag har emellertid icke ansett mig böra

för närvarande biträda detta förslag. Jag ansluter mig visserligen till riksdagens

uppfattning, att frågan örn den lämpliga regionala fördelningen av

Stockholms läroverkslinjer bör bedömas med hänsyn tagen även till de förortsområden,

vilka falla utanför huvudstaden såsom administrativ enhet.

Vid den prövning, jag ägnat frågan bland annat ur denna synpunkt, har jag

emellertid kommit till den uppfattningen, att ett slutligt ställningstagande

till de nordvästra förorternas läroverksproblem liksom till spörsmålet om

utflyttningen av gymnasielinjer till Ängby och Enskede måste anstå, till

dess gynnsammare förutsättningar ur olika synpunkter föreligga. Jag vill i

detta sammanhang framhålla, att, såsom närmare utvecklas i skolöverstyrelsens

ovannämnda förslag, starka skäl även tala för upprättande av nya

statliga gymnasier i landsorten, exempelvis i Örnsköldsvik, i Ludvika eller

på annan ort i Bergslagen samt i Sollefteå. Jag ser mig emellertid av statsfinansiella

skäl nödsakad att avstå från att redan i år föreslå bifall till denna

överstyrelsens framställning.

Jag nödgas alltså för närvarande inskränka mig till att i fråga om läroverksorganisationen

förorda endast den omflyttning av 8 läroverkslinjer inom Stockholm,

som jag i det föregående berört. Såsom villkor för genomförande av

denna omflyttning torde böra gälla, att Stockholms stad i fråga örn »statens

normalskola» och samrealskolorna i Ängby och Enskede åtager sig att tillhandahålla

erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,

bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder åt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 108.

19

erforderlig vaktmästarpersonal. Vidare synes böra uppställas såsom villkor,

att staden i fråga om de nyorganiserade samrealslcolorna bidrager till bestridande

av de utgifter, som åvila biblioteks- och materielkassorna samt ljusoch

vedkassorna, med ett engångsanslag av 10,000 kronor med den fördelning

mellan läroanstalterna, som Kungl. Majit bestämmer.

I likhet med 1940 års skolutredning och Stockholms stads myndigheter finner

jag det rimligt, att staten, som är ägare till den mark, där »statens normalskola»

är avsedd att förläggas, och som har ett starkt intresse i tillkomsten

av detta läroverk, framdeles åt staden upplåter tomt för normalskolans behov.

D. Motioner.

Såsom inledningsvis erinrats, ha motioner väckts örn inrättande av högre

allmänna läroverk i Örnsköldsvik (1:211 och 11:311), Ludvika (1:229 och

II: 330) och Solna (I: 227 och II: 331). Till stöd för i dessa motioner gjorda

yrkanden har anförts bland annat:

Örnsköldsvik (I: 211 och II: 811).

Ehuru vi anse att de av överstyrelsen föreslagna platserna Örnsköldsvik,

Ludvika och Sollefteå redan i år borde ha fått sina gymnasier, så förstå vi

att landets finansiella läge ej medger detta.

Vi anse dock att det skulle vara oklokt att nu stoppa upp all utveckling

på detta område, och vi anse därför att överstyrelsens tredje alternativ, örn

inrättandet av ett gymnasium i Örnsköldsvik, redan nu bör kunna realiseras.

Av överstyrelsens utredning framgår att Västernorrlands län hör till de

mindre gynnade länen i detta avseende. Således framgår av ifrågavarande

utredning att Stockholms stad har 39,124 barn i skolåldern och 2,255 lärjungar

i gymnasiet, under det att Västernorrlands län med 36,965 barn i skolåldern

har endast 351 lärjungar i gymnasiet.

I fråga örn Örnsköldsvik gäller att antalet lärjungar i samrealskolan, som

hösten 1939 utgjorde 397, ytterligare har stigit och utgjorde höstterminen 1942

ej mindre än 478.

Enligt överstyrelsens utredning framgår att denna skola är så stor att den

ensam är fullt tillräcklig som underlag för ett gymnasium. Dessutom finnes

i bygden ett antal N.K.I.-skolor och privata skolor, vilkas lärjungar med glädje

skulle hälsa ett länge efterlängtat gymnasium.

Folkmängden inom den räjong vari lärjungarna kunna bo i sina hem och

dagligen besöka skolan utgör över 30,000.

I Örnsköldsviks omedelbara närhet ligga de stora industrierna Mo & Domsjö

A.B., Moälvens träsliperi, A.B. Hägglund och Söner, Fors A.B., Gideå

& Husum m. fl. Dessutom är denna bygd bekant för sin livliga hem- och

småindustri, vilket utgör en trygghet för den framtida utvecklingen.

Vi vilja i detta sammanhang framhålla att dessa industrier ingalunda äro

konjunkturbetonade utan ha visat sig kunna mycket väl följa med sin tid och

smidigt anpassa sig efter nya förhållanden. Trots all drifts rationalisering sysselsätter

den ständigt ökat antal tjänstemän och arbetare. Det är måhända

icke ur vägen att påminna örn att här just för närvarande igångsättes en till

trävaru- och cellulosaindustrien anknuten, stort tilltagen kemisk industri av

ofantlig betydelse för vårt land, en industri, för vilket det kommer att behövas

arbetskraft med facklig utbildning, till vilken grunden lämpligen lägges i

gymnasium.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Dessutom anse vi oss böra kraftigt framhålla, att staden är omgiven av

tätbefolkad jordbruksbygd och att befolkningsnumerären icke är växlande utan

stabil och företer ökning.

Av vad ovan sagts samt av det faktum, att Örnsköldsviksorten är en framåtgående

bygd med rika utvecklingsmöjligheter, måste den slutsatsen dragas,

att staden bör få anses vara lämpad såsom plats för ett nytt gymnasium.

Stadens myndigheter ha redan nu förvissat sig om att lokaler för gymnasiet

stå till förfogande därest riksdagen beslutar förlägga ett gymnasium till Örnsköldsvik.

Ludvika (I: 229 och II: 330).

I sitt yttrande av den 5 december 1938 över upprättande av statliga gymnasier

i Arvika, Karlshamn, Örnsköldsvik, Sollefteå, Avesta och Ludvika

framhöll skolöverstyrelsen som sin åsikt, att den ena av städerna Sollefteå

eller Örnsköldsvik i Västernorrlands län i första hand borde erhålla ett högre

allmänt läroverk, därnäst Ludvika och i tredje rummet den andra av de

båda västernorrländska städerna. Främst önskade dock skolöverstyrelsen, att

Kungl. Majit skulle låta verkställa en utredning av frågan, huruvida och i

vilken utsträckning en utvidgning av landets nuvarande gymnasieorganisation

borde ske.

1939 års riksdag gjorde i sin skrivelse nr 355 av den 7 juni ett uttalande

örn önskvärdheten av en utredning om en eventuell utvidgning av gymnasieorganisationen.

Statssekreterare B. Knös, vilken som sakkunnig gjorde denna utredning,

satte Ludvika främst bland de orter, som borde erhålla statligt gymnasium.

I sitt yttrande av den 30 januari 1943 har skolöverstyrelsen föreslagit

upprättande av gymnasier i Örnsköldsvik, Ludvika och Sollefteå från och

med budgetåret 1943/44 eller den senare tidpunkt, som Kungl. Majit på

framställning av skolöverstyrelsen bestämmer. Gymnasiet i Ludvika skulle

erhålla 3-årig latin- och reallinje.

Genom utlåtandena från skolöverstyrelsen 1938 och 1943 samt sakkunnigutlåtandet

av år 1940 torde det vara fullt klarlagt och utrett, att Ludvika

bör erhålla ett statligt gymnasium. Kopparbergs län ligger jämfört med andra

län sämst till med endast ett läroverk på 250,000 invånare.

Ludvika gymnasiekommitté gjorde år 1938 en undersökning örn hur många

elever från Kopparbergs län, som bedrevo studier vid gymnasier utom länet.

Såvitt utrönas kunde var antalet 145. Säkerligen torde icke i något annat

län ungdomen i så stor utsträckning nödgas bedriva sina gymnasiestudier

utom det egna länet.

Avstånden till de gymnasier, där Dalarnas ungdom har förlagt sina studier,

liro stora, och detta medför i sin tur ökade kostnader för studierna samt försvårar

bibehållandet av kontakten mellan barn och hem. En del studiebegåvad

ungdom har helt enkelt icke råd att fortsätta studierna, då det är förenat

med så stora kostnader. Dalarnas ungdom intar i detta hänseende en missgynnad

ställning i förhållande till ungdom i andra län.

I Kopparbergs län — utanför gymnasiestaden Falun — finnas icke mindre

än 12 skolor av realskolekaraktär och med realexamen som slutmål. Även

detta understryker behovet av en utvidgning av gymnasieorganisationen inom

länet. Och som ett ytterligare skäl må framhållas, att något 3-årigt latingymnasium

icke finnes i länet. Av Ludvika gymnasiekommittés utredning

framgick, att av de elever, som sökt sig till latingymnasium, flertalet gick i 3- årigt latingymnasium.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

21

På respektive 16 och 17 km avstånd från Ludvika ligga kommunala mellanskolorna

i Grängesberg och Norrbärke. Och samrealskolan i Ludvika är enligt

den sakkunnige B. Knös av normal storlek. Ludvika stad har ett befolkningstal

av cirka 7,000, och Ludvika socken har över 6,000 invånare. Inkorporering

av Ludvika socken med Ludvika stad är ifrågasatt, och frågan därom

är föremål för utredning. Antal skattekronor i staden var år 1942 132,157.

Stadens största industriföretag, Ludvikaverken, tillhörande ASEA, hade

år 1942 över 2,000 anställda. Större industriföretag (minst 100 anställda) hade

i Ludvika och inom 18 km avstånd från staden icke mindre än 7,212 anställda

under år 1942.

Statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet har av statsfinansiella

skäl sett sig nödsakad att avstå från att redan i år föreslå bifall till skolöverstyrelsens

förslag om upprättande av statliga gymnasier i Ludvika, Örnsköldsvik

och Sollefteå.

Kostnaderna för upprättande av ett gymnasium i Ludvika beräknas av

skolöverstyrelsen för budgetåret 1943/44 till 28,360 kronor. Fullt utbyggt

skulle Ludvikagymnasiet draga en kostnad av 97,791 kronor.

De kostnader, som upprättandet av ett gymnasium i Ludvika skulle medföra,

äro sålunda relativt små. Hade icke den av kriget förorsakade krisen inträtt,

hade sannolikt Ludvika redan erhållit ett statligt gymnasium. Med

hänsyn såväl till statens som den enskildes möjlighet att bereda studiemöjligheter

för ungdomen torde det icke nu finnas tillräckligt bärande skäl för att

uppskjuta en utbyggnad av gymnasieorganisationen i denna del av riket.

Solna (1:227 och 11: 331).

Om det framlagda förslaget skulle accepteras av riksdagen, skulle Bromma,

som höstterminen 1941 hade en platsbrist i realskolans klass l5 av 46, nu erhålla

en ny 5-årig realskolelinje och Enskede med en platsbrist i klass l5 av 60

erhålla två 5-åriga realskolelinjer, under det att de nordvästra förorterna, som

helt sakna 5-årig realskola och hade en platsbrist på 78 i klass l5, icke erhålla

någon 5-årig linje. Detta kan icke sägas innebära en rättvis regional fördelning

av linjerna.

Vad skolöverstyrelsen i sitt senaste yttrande anfört, att en del av lärjungarna

från de nordvästra förorterna torde föredraga läroverk i Stockholm, kan

knappast ha någon allmän giltighet. Enligt vad som uppgivits haya åtminstone

en del av lärjungarna och deras föräldrar missuppfattat de gjorda förfrågningarna,

i det att de trott, att det var fråga om att de lärjungar, som nu

gå i stockholms-läroverken, skulle flyttas över till ett nytt läroverk i Solna.

Det förefaller också verklighetsfrämmande, att det för ej mindre än 26 av 35

lärjungar från Sollentuna i klass l5 skulle vara fördelaktigare att gå i läroverk

i Stockholm än i Solna. I förra fallet ha de att resa med järnväg i

genomsnitt 20 minuter för en årlig kostnad av omkring 70 kronor eller med

buss i genomsnitt 28 minuter för en årlig kostnad av 100 kronor och sedan

genom Stockholms trafikvimmel söka sig fram till något läroverk med kanske

10 å 15 minuters gångväg från ankomstplatsen i Stockholm. I senare fallet

kunna de resa med järnväg till Hagalund på i genomsnitt 10 minuter för en

årlig kostnad av omkring 45 kronor och lia sedan 5 minuters gångväg till

skolan (jämför bilaga 2 tabell V).

Även om det för en del lärjungar på grund av särskilda omständigheter kan

vara fördelaktigare att besöka liiroverk i Stockholm, kan det icke råda någon

tvekan örn att mänga föriildrar på grund av ekonomiska och hygieniska skäl

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 103.

föredraga ett närmare beläget läroverk. Kommunala representanter för Solna,

Sundbyberg och Sollentuna ha också i skrivelse till Kungl. Majit den 3 oktober

1942 under viss förutsättning enhälligt uttalat sig för ett läroverk i Solna.

Som tidigare framhållits, är det på lång sikt av avgörande betydelse för

kommunernas ekonomi, örn inom desamma finnes möjlighet till den i alla avseenden

goda skolutbildning, som familjer med barn och ordnad ekonomi

kräva för bosättning på platsen i fråga. Ty även om kommunerna göra stora

uppoffringar för stärkande av sin ekonomiska bärkraft och för sociala välfärdsanordningar,

kunna de ändock därmed icke ernå det som i längden avgör

deras ekonomiska stabilisering, d. v. s. att kvarhålla och draga till sig en befolkning

med god skattebetalningsförmåga, om icke ovannämnda förutsättning

för en sådan befolknings kvarboende inom kommunen skapas.

Liksom för Stockholms stad är det givetvis för de nordvästra förortskommunerna

av stort värde att nu få ett principbeslut till stånd i läroverksfrågan,

för att respektive myndigheter i god tid må kunna vidtaga förberedande åtgärder

för erforderlig skolbyggnad m. m., så att då de yttre förhållandena det

medgiva en ny läro versbyggnad ofördröjligen må kunna uppföras. Detta

synes oss även vara en välbetänkt åtgärd med hänsyn till det behov av dylika

väl planlagda arbetsobjekt som en fredskris kan komma att aktualisera. Likaså

anse vi, att denna fråga så nära sammanhänger med frågan om gymnasieorgasationen

i Stockholm, att dessa frågor samtidigt böra upptagas till behandling.

Den nu föreslagna organisationen föregriper en fri prövning framdeles av

Stockholms gymnasieorganisation i samband med ordnande av nya elementars

gymnasium, ty redan nu disponeras för det nya läroverket å Östermalm

en av de linjer, som enligt skolöverstyrelsens förslag skulle överföras till solnaläroverket.

Genom att skapa så stora realskolor som dem, vilka nu föreslagits

i Enskede och framför allt i Ängby, samtidigt som de nordvästra förorternas

behov av 5-årig realskola åsidosättes, synes man förbereda en framtida omorganisation

av läroverken i Stockholm. Det är därför angeläget att i detta

sammanhang ytterligare pröva skolöverstyrelsens förslag till upprättande av

ett högre allmänt läroverk i Solna för att få ett principbeslut till stånd, ty varken

Solna eller de övriga nordvästra förortskommunerna ha råd att förlora

någon av de möjligheter till skapande av en i alla avseenden fullgod skolorganisation

likvärdig den som redan finnes eller nu planeras i Stockholms stads

ytterområden. En sådan möjlighet och den nu aktuella är upprättandet av ett

högre allmänt läroverk. Endast härigenom kan inom detta välbelägna område

förutsättning skapas för kvarboende av befolkningsgrupper med lika god

skattebetalningsförmåga som de ha, som bygga och bo i det närbelägna

Bromma. Av ovannämnda skrivelse från Solna läroverkskommitté framgår,

att Solna stad i Stockholmsvägen 2, Råsunda, förhyrt godtagbara lokaler (6

klassrum m. m.) mer än tillräckliga för en provisorisk förläggning av en 5-årig

realskolelinje och att även andra möjligheter att bereda lokaler för en större

läroverksorganisation förefinnas.

I skolöverstyrelsens förslag till ett högre allmänt läroverk i Solna förutsättes,

att Solna kommunala mellanskola skall förstatligas genom att uppgå

i läroverket. Ett sådant förslag .strider mot de allmänna förutsättningarna

för den ifrågavarande omorganisationen och skulle ur statens synpunkt fördyra

densamma med 20,900 kronor per år, ungefär motsvarande Solnas kostnad

för mellanskolan. Något förslag till motsvarande förstatligande av kommunala

mellanskolor i Stockholm (Enskede och Bromma) föreligger ju ej heller. Dessutom

har Solna läroverkskommitté efter företagen utredning konstaterat ett

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

23

så betydande behov av praktiska utbildningslinjer i Solna (bilaga IV), att det

framstår som önskvärt, att Solna kommunala mellanskola bibehålies och, så

snart ett definitivt, positivt beslut i läroverksfrågan uppnåtts, omorganiseras

till praktisk mellanskola med linjer för handels-, hushålls- och teknisk utbildning.

Härvid har planerats samarbete med Sundbybergs stad rörande utformningen

av dessa skolor.

Skolöverstyrelsen föreslår, att läroverket förses med ett 3-årigt realgymnasium.

Det har påvisats, att mer än dubbelt så många lärjungar från området

besöka 4-åriga realgymnasier i Stockholm (bilaga I B, tabell 4). De skäl,

som skolöverstyrelsen anfört för upprättande av ett 3-årigt realgymnasium

i Solna, torde i lika grad gälla för Ängby, där överstyrelsen dock föreslår

4- årigt realgymnasium (kommunala mellanskolor i Bromma och Spånga samt

å Kungsholmen med många elever från Bromma). Den föreslagna lösningen

med 3-årigt realgymnasium skulle i längden bli ohållbar därigenom, att de

föräldrar i stockholmstrakten, som ämna låta sina barn fortsätta till studentexamen,

placera dem i läroverk med 5-årig realskola och 4-årigt gymnasium,

även om detta drar större kostnader och förorsakar besvär med resor och

dylikt.

Ehuru vi hålla före, att de i ärendet gjorda utredningarna fullt motivera,

att ett högre allmänt läroverk i Solna nu upprättas, anse vi oss dock med

hänsyn till rådande förhållanden icke böra påyrka dess omedelbara upprättande

från och med höstterminen 1943. Däremot synes det oss, att hinder

för överflyttning av en 5-årig realskolelinje redan till höstterminen 1943 ej

möter. Skolöverstyrelsen har också förordat, att en sådan linje successivt

överflyttas från Vasa realskola till det planerade läroverket i Solna. Då under

höstterminen 1942 82 lärjungar från de nordvästra förorterna tillhörde första

klassen av den 5-åriga realskolan i läroverken i Stockholm, är en sådan

överflyttning, som ovan framhållits, synnerligen väl motiverad. Strängt taget

skulle minst två 5-åriga linjer behöva utflyttas.

På grund av bristen på lokaler kan en förläggning till Sundbyberg ej nu

komma i fråga. Solna läroverkskommitté har därför föreslagit som en första

etapp till upprättande av ett högre allmänt läroverk i Solna, att en 5-årig

realskolelinje från Vasa realskola i Stockholm överflyttas till samrealskolan

i Sundbyberg med förläggning i Råsunda. Någon ökad kostnad för statsverket

behöver en sådan överflyttning icke medföra, enär kostnadsökningen för samrealskolan

i Sundbyberg motsvaras av kostnadsminskning för Vasa realskola.

Ehuru Sundbybergs stad icke medgivit någon förflyttning eller omläggning

av samrealskolan annat än i visst samband med ett gymnasiums tillkomst

synes det uppenbart att det även för Sundbybergs stad är av betydande intresse

att en 5-årig realskolelinje upprättas vid samrealskolan i staden även

örn denna nyinrättade linje tills vidare intill dess Sundbybergs stad beretts

tillfälle att ordna lokalfrågan mäste förläggas till Solna.

Det synes icke böra möta några svårigheter att få till stånd en överenskommelse

mellan de båda städerna örn en provisorisk förläggning av den

5- åriga linjen till Solna, under förutsättning att skolöverstyrelsen godkänner

dess innehåll och de erbjudna lokalerna samt att Solna utöver kostnaden för

de behövliga lokalerna och deras möblering åtager sig att lämna bidrag till

läroverkets olika kassor på samma sätt, sorn Sundbyberg frivilligt åtagit sig.

Även med hänsyn till lärjungarnas hälsovård torde ökade kostnader uppkomma,

som böra bestridas av Solna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Högre allmänna läroverket i Västervik har för närvarande endast en

gymnasielinje, nämligen en 4-årig latinlinje. I motionerna 1:22 och 11:81

yrkas, att där jämväl måtte inrättas en realgymnasielinje. Till stöd härför

anföres i motionen II: 31 i huvudsak följande.

Nyrekryteringen av realskolan har de senaste åren varit mycket god, varför

man sannolikt måste räkna med en avsevärt ökad övergång till gymnasiet

under de närmaste åren. Sålunda har läroverket nu 63 lärjungar i klass l5

och 23 i klass l4, höstterminen 1941 funnos 48 i klass l5 och 16 i klass l4

och höstterminen 1940 funnos 53 i klass l5 och 20 i klass l4. Gymnasiet har

också vuxit från 61 höstterminen 1939 till 75 höstterminen 1942.

Läroverkets hela lärjungeantal har under senaste tioårsperiod stigit från

208 till 332.

Ett lärjungeantal mellan 300 och 400 är icke ovanligt vid mindre landsen

rtslaroverk. Icke mindre än 9 stycken läroverk med både latin- och reallinje

hade hostterminen 1942 ett lärjungeantal understigande 400. Västerviks läroverk

ar det enda läroverk i landet utom högre realläroverket å Norrmalm i

Stockholm med endast en gymnasielinje. Härtill kommer, att Västerviks läroverk

är det enda högre allmänna läroverket inom Kalmar läns norra landstingsområde.

Det har således att betjäna ett större och folkrikare landsbygdsområde

än de flesta läroverk i landet.

År 1932 utgjorde antalet lärjungar från landsbygden 43, år 1939 hade deras

antal stigit till 73, hösten 1941 utgjorde de 91 och hösten 1942 var deras

antal 106, därav från Kalmar läns norra landstingsområde 103. I procent

räknat utgjorde de 1932 något över 20 procent, 1939 nära 25 procent 1941

nära 30 procent och 1942 över 31 procent.

Det största trafikföretaget i Kalmar läns norra landstingsområde, Norsholm-Väster

vik-Hult sfreds järnvägar, har på framställning från kommuner

och enskilda ordnat trafiken så, att goda möjligheter finnas för landsbygdens

ungdom att besöka läroverket. Nämnda trafikföretag är också villigt att så

snart förhållandena det medgiva ordna ytterligare trafiklägenheter för den

studerande ungdomen.

För närvarande och sannolikt även för lång tid framåt kommer det att

krävas utbildning i mallin jens ämnen i vida högre grad än tidigare, varför

behovet av reallinjen är större nu än för blott några få år sedan. Under sådana

förhållanden kan det inte vara rationellt att vid ett helt landstingsområdes

enda läroverk endast uppehålla en linje. Det kan invändas, att en

lösning av problemet kostar pengar och att tidsläget kräver sparsamhet med

statens medel. Men stundom kan det, som ser ut som sparsamhet, i själva

verket vara slöseri. Det är nämligen slöseri både med tid, pengar och arbetskraft

att tvinga ett antal ungdomar att förbruka år av sitt liv för kompletteringsstudier

på främmande ort i stället för att ordna deras studiemöjligheter

så, att de lia möjlighet att under skoltiden i sin hemtrakt direkt förbereda

sig för sin fortsatta utbildning.

Den nuvarande ordningen tvingar de allra flesta ungdomar att stanna kvar

i hemmen och genomgå läroverket på latinlinjen och därefter ägna något år

åt kompletteringsstudier. Det är nämligen ytterst få föräldrar, som i nuvarande

läge ha råd att låta sina barn genomgå läroverk å annan ort.

Vid en rundfråga till eleverna i nuvarande första ringen visade det sig, att

5 stycken i ring IV, 7 stycken i ring III, 11 stycken i ring II och 15 stycken

i ring I för sin vidare utbildning hade behövt studentexamen å reallinjen och

alltså önskat gå denna. I realskolans näst högsta klass önska enligt på samma

sätt inhämtade upplysningar 32 av 44 gå reallinjen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

25

En viktig fråga i detta sammanhang är lokalbehovet. Läroverket äger tillräckliga

lokaler även för en utbyggnad med 3-årigt realgymnasium. Detta

har även vitsordats av skolöverstyrelsen.

De sannolika kostnaderna för statsverket genom inrättandet av en reallinje

vid sidan av latinlinjen vid högre allmänna läroverket i Västervik kunna

beräknas till högst 28,000 kronor per år.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår fann 1942 års riksdag övertygande

skäl tala för att ett nytt högre allmänt läroverk upprättades på

Östermalm för att dels förse gymnastiska centralinstitutet, efter det den beslutade

nybyggnaden för institutet kommit till stånd, med en närbelägen övningsskola,

dels ock tillgodose ifrågavarande stadsdels behov av ett ökat antal läroverksplatser.

Dessa synpunkter ansåg emellertid riksdagen kunde vinna beaktande

utan en så långt gående omorganisation av läroverksorganisationen

i Stockholm som den av departementschefen i fjol förordade, vilken riksdagen

icke minst av praktiska skäl fann sig böra avvisa. Det av departementschefen

nu framlagda förslaget till omorganisation av stockholmsläroverken har tagit

sikte på allenast sådana organisationsändringar, som kunna omedelbart förverkligas

utan hinder av lokalsvårigheter. I sådant avseende har departementschefen

föreslagit, att högre lärarinneseminariets övningsskola från och

med nästa budgetår successivt utbygges till ett högre samläroverk, avsett att

snarast möjligt överflyttas till Östermalm, och tills vidare bestående av förutom

övningsskolan en 5-årig realskola och ett 4-årigt latingymnasium. Vidare

skulle enligt departementschefens förslag två nya samrealskolor likaledes från

och med nästa budgetår successivt upprättas i Bromma (Ängby) och Enskede,

bestående den förra skolan av tre 5-åriga realskolelinjer och den senare skolan

av två 5-åriga och en 4-årig realskolelinje. Upprättandet av samtliga de

sålunda föreslagna nya linjerna skulle kompenseras genom avveckling av motsvarande

linjer — sammanlagt åtta — vid vissa av departementschefen angivna

stockholmsläroverk. Ett bifall till ifrågavarande förslag innebär bland

annat, att nya elementarskolans realskola kommer att successivt helt avvecklas

inom loppet av en femårsperiod. Vid sin prövning av departementschefens

ifrågavarande förslag har utskottet funnit sig kunna godtaga desamma.

Vad beträffar gymnasiet vid nya elementarskolan har departementschefen

visserligen ansett, att något beslut angående dess framtida öde icke för närvarande

borde fattas, men likväl framhållit, att enligt hans mening detta

gymnasium borde bilda grundstommen för ett nytt gymnasium i Ängby,

medan det nya östermalmsläroverket borde uppbyggas med högre lärarinneseminariets

normalskola som centrum. Med erinran om vad fjolårets riksdag

anförde angående gymnasieorganisationen i Stockholm anser sig utskottet

böra understryka, att denna fråga torde kräva ytterligare utredning och

omprövning liksom jämväl spörsmålet om den lämpliga regionala fördelningen

av Stockholms gymnasielinjer, vilket synes böra bedömas med hänsyn

TJtskotttt.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 103.

tagen även till de förortsområden, vilka falla utanför huvudstaden såsom

administrativ enhet. Med hänsyn härtill är utskottet nu icke berett att uttala

sig i positiv riktning för de i motionerna I: 227 och II: 331 framställda förslagen,

vilka syfta till upprättandet av ett högre allmänt läroverk i Solna.

Med vad utskottet sålunda anfört torde berörda motioner få anses besvarade.

I motionerna 1:211 och 11:311 samt 1:229 och 11:330 hava yrkanden

framställts örn att samrealskoloma i Örnsköldsvik och Ludvika från och med

nästa budgetår successivt skulle ombildas till högre allmänna läroverk. Departementschefen

har även berört denna fråga och för sin del anfört, att starka

skäl talade för upprättandet av nya statliga gymnasier i landsorten, exempelvis

i Örnsköldsvik och Ludvika eller på annan ort i Bergslagen samt i Sollefteå.

Utskottet, som delar denna uppfattning, vill understryka önskvärdheten

av att i första hand de delar av landet, vilka för närvarande intaga en i gymnasiehänseende

mindre gynnad ställning bliva tillgodosedda med gymnasier.

I nu rådande läge anser utskottet i likhet med departementschefen att försiktighet

beträffande utvidgning av gymnasieorganisationen i allmänhet bör

iakttagas och kan därför icke biträda de i motionerna framställda yrkandena.

Utskottet förutsätter emellertid, att 1940 års skolutredning ägnar frågan örn

den nuvarande fördelningen av de statliga gymnasierna mellan olika delar av

landet en ingående översyn, i syfte att i sådant avseende ernå en ur olika synpunkter

jämn och rättvis uppdelning av desamma. Härvid synes böra beaktas,

att upprättandet av ett gymnasium på ett håll måhända kan kompenseras

genom en avveckling på ett annat håll av gymnasielinjer, som äro svagt

rekryterade. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att, sedan nämnda

översyn vidtagits och därest de statsfinansiella förhållandena sådant medgiva,

för riksdagen framlägga förslag i ämnet. Utskottet anser sig likväl böra

framhålla, att synnerligen starka skäl tala för upprättandet snarast möjligt

av ett statligt gymnasium i Örnsköldsvik, vilken fråga torde kunna lösas utan

avvaktan på att resultatet av omförmälda översyn föreligger. Med vad utskottet

sålunda anfört torde motionerna I: 211 och II: 311 samt I: 229 och

II: 330 få anses besvarade.

Vad i motionerna I: 22 och II: 31 anförts till stöd för förslaget om inrättande

vid högre allmänna läroverket i Västervik, som för närvarande endast

har en latingymnasielinje, av en realgymnasielinje anser utskottet värt beaktande.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter verkställd närmare

utredning i ärendet i första hand pröva förevarande fråga. Utskottet ifrågasätter

huruvida icke, därest nämnda läroverk befinnes böra utrustas jämväl

med realgymnasium, detta låter sig göra genom överflyttande till läroverket

av en redan nu på annat håll befintlig realgymnasielinje, varigenom en ansvällning

av gymnasieorganisationen med därav betingade kostnader för statsverket

kan undvikas. Med vad sålunda anförts torde nu ifrågavarande motioner

få anses besvarade.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

27

II. Avlöningsgrupperingen för rektorerna vid

vissa läroanstalter.

1. Inledning.

Rektorstjänsterna vid statliga och högre kommunala läroanstalter äro

s. k. förordnandetjänster, vilkas innehavare tillsättas för viss tid. Därmed

sammanhänger, att rektorslönema utgå enligt särskilda bestämmelser. Rektorer

vid statliga läroanstalter åtnjuta sålunda lön enligt nedanstående sammanställning.

I tredje kolumnen angivas de olika lönegradernas användningsområde

inom undervisningsväsendet.

Lönen utgår

Lönegrad

enligt nedan

angivna löne-

E

klass i löne-

planen A

i

28

Hantverksskolorna för blinda.

2

29

3

30

J Dövstumskolorna.

4

31

5

32

6

30

Vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte.

7

31

8

32

Realskolorna, småskoleseminarierna, navigationsskolorna.

9

33

10

33

11

34

| Blindinstitutet

1 å Tomteboda.

Högre allm. läroverken,

Tekniska

läroverken.

12

35

folkskoleseminarierna.

13

36

14

37

[Högre lärarinneseminariet].

Rektorernas lönegradsplacering kan alltså vid de olika slagen av statliga

skolor variera mellan 3 eller 4 lönegrader. För att bestämma, till vilken av

dessa lönegrader en viss rektorstjänst skulle hänföras, gjordes vid 1937 års

lönereglering en klassificering av varje särskild skola, som därvid hänfördes

till en viss avlöningsgrupp, betecknad med romerska siffror.

Enligt 1941 års lärarlönesakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för

de högre kommunala skolorna förutsättas rektorerna vid dessa skolor skola,

liksom hittills, utöver lön som ämneslärare åtnjuta särskilt arvode som

rektorer. I arvodeshänseende skulle rektorerna alltjämt uppdelas i 7 olika

grupper. Intervallerna mellan tvenne närliggande arvodesgrupper ha valts

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Statsutskottets utlåtande nr 103.

sa, att de överensstämma med skillnaden mellan närliggande rektorsavlöningar

vid läroanstalter tillhörande det statliga undervisningsväsendet. De

sammanlagda förmånerna av lön och rektorsarvode för rektor vid en högre

kommunal skola kunna därför direkt jämföras med den till rektor vid en

statlig realskola utgående lönen. Avlöningen till en kommunalt anställd rektor

motsvarar sålunda — med ett undantag — lönen i viss löneklass enligt

löneplan A.

Sedan chefen för ecklesiastikdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts

den 9 oktober 1942 lämnade medgivande tillkallat särskilda sakkunniga ha

dessa företagit en översyn av den år 1937 gjorda avlöningsgrupperingen och

i särskilt betänkande avgivit de förslag, som föranletts av översynen.

De sakkunniga konstatera inledningsvis, att rektorerna vid realskolorna

tillhöra tre avlöningsgrupper, motsvarande löneklasserna 33—31. De sammanlagda

löneförmånerna för rektorerna vid närmast jämförliga kommunala

skolor, d. v. s. kommunala flick- och mellanskolor samt praktiska mellanskolor

motsvarade däremot, erinra de sakkunniga, praktiskt taget lönen

enligt löneklasserna 33—29. Antalet avlöningsgrupper vore således här fem

mot tre vid realskolorna. Den härav följande, för rektorerna vid de högre

kommunala skolorna i viss mån oförmånligare löneplaceringen hade berörts

av 1941 års lärarlönesakkunniga, som å ena sidan förklarat sig icke vilja

bestrida, att fördelningen på olika arvodesgrupper av rektorstjänsterna för

de högre kommunala skolornas del kunde te sig allt för ofördelaktig i jämförelse

med statens realskolor, men å andra sidan sagt sig icke för sin del

vara övertygade örn att en ändring borde ske på så sätt, att rektorstjänsterna

vid de kommunala skolorna erhölle en fördelaktigare placering; fastmera

syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke antalet avlöningsgrupper

vid realskolorna borde utbyggas nedåt med ytterligare en eller två grupper.

De sakkunniga framhålla vidare, att de i anslutning till de för utredningsarbetet

meddelade direktiven utgått från att utredningen icke borde

avse själva det grundläggande systemet för rektorernas avlöning. De sakkunniga

hade därför ansett sig icke böra upptaga till prövning ett av representanter

för de högre kommunala skolorna gjort yrkande angående

jämställdhet i lönehänseende mellan dessa skolors och realskolornas rektorer.

Till grund för avlöningsgrupperingen av rektorst jänsterna hade vid de

allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna lagts ett poängsystem,

där varje läroanstalt erhållit ett poängtal beräknat på visst sätt allt

efter antalet lärjungar och antalet klassavdelningar. För en läroanstalts

placering inom en viss avlöningsgrupp erfordrades, att poängtalet läge inom

vissa på förhand bestämda gränser. Dessa gränser hade emellertid dragits

något olika vid olika skolformer. Sålunda krävdes det exempelvis ett högre

poängtal vid de kommunala skolorna än vid de statliga realskolorna för placering

i jämförbara lönegrupper. Det hörde givetvis till de sakkunnigas

uppdrag att närmare undersöka detta förhållande i syfte att, om så be
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

29

funnes lämpligt, åstadkomma en justering av poänggränserna. Då mot det

nuvarande poängsystemet vissa detaljerinringar kunde göras, hade de sakkunniga

jämväl ansett sig böra underkasta själva det ifrågavarande systemet

en granskning.

Statskontoret Ilar ansett, att det nu föreliggande tillfället bör begagnas

till att genomföra en enligt statskontorets mening rimligare löneavvägning

för rektorerna. Dessa ha nämligen enligt statskontorets förmenande erhållit

en alltför gynnsam lönegradsplacering. Statskontoret anför bland annat.

Då emellertid i de sakkunnigas uppdrag icke ingår att underkasta rektorernas

löneställning någon allmän omprövning, mäste frågan härom ställas

på framtiden. Med statskontorets utgångspunkter framstår det under sådana

förhållanden som så mycket mera angeläget, att i förevarande sammanhang

vidtagas de åtgärder för en rimligare löneavvägning för rektorerna,

som inom ramen för det nu tillämpade lönesystemet kunna genomföras.

I avseende härå hava i de för utredningen meddelade direktiven särskilt

understrukits angelägenheten av att frågan, huruvida icke en ökning av

antalet avlöningsgrupper för realskolorna och möjligen även för de högre

allmänna läroverken vore motiverad, upptoges till övervägande.

Departementschefen har anfört:

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen förutsattes vid 1937 och 1938

års löneregleringar för lärarpersonalen vid de statliga och högre kommunala

läroanstalterna, att efter en viss tidsperiod skulle företagas en översyn av

den gruppindelning av läroanstalterna, som vid löneregleringarna lades till

grund för rektorernas lönegradsplacering. Denna tidsperiod utlöper den

30 juni 1943. Jag har därför föranstaltat om en sådan översyn, vilken anförtrotts

åt särskilda sakkunniga. I dessas uppdrag har, såsom statskontoret

anfört, icke ingått att underkasta rektorernas löneställning en allmän

omprövning. Anledningen härtill är givetvis den, att tillräcklig anledning

icke ansetts föreligga att ifrågasätta riktigheten i och för sig av de

nyligen av statsmakterna genomförda löneregleringarna för lärarpersonalen

vid undervisningsväsendet. De sakkunniga ha sålunda haft att utgå från

rektorernas löneställning utåt, d. v. s. i förhållande till andra jämförliga

personalgrupper, såsom på förhand given. I deras uppdrag har däremot

ingått att granska grunderna för rektorernas inbördes lönegruppering. Vid

bedömande av nu föreliggande fråga har man därför enligt min mening

att utgå från rektorernas allmänna löneställning såsom på förhand given,

och frågan kan därför icke bedömas såsom en löneregleringsfråga i egentlig

mening. Denna inställning synas även såväl allmänna lönenämnden som

skolöverstyrelsen ha haft vid avgivandet av sina yttranden i ämnet. Den

principiella synpunkt, som jag sålunda i motsats till statskontoret anlägger

på den föreliggande frågan, har gjort, att jag, såsom av det följande kommer

att framgå, i allmänhet icke kunnat ansluta mig till de — i och för

.sig långt gående -—■ yrkanden, som statskontoret framställt beträffande

detaljerna i de sakkunnigas förslag. Dessa yrkanden äro nämligen uttryck

för den ståndpunkt beträffande rektorernas löneställning i allmänhet, som

statskontoret enligt den ovan lämnade redogörelsen intagit.

Det torde böra förutsättas, att en ny översyn av lönegrupperingen skall

vidtagas vid slutet av den sexår.speriod, som täger sin början den 1 juli 1943.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 103.

2. De allmänna läroverken.

A. Poängsystemet.

Gällande grunder.

Gällande grunder för de allmänna läroverkens gruppindelning återfinnas i

propositionen 1937: 271 (sid. 66—68) angående lönereglering för lärare vid de

allmänna läroverken m. fl. läroanstalter. Grunderna ha utarbetats av de år

1936 tillkallade läroverkslönesakkunniga, vilka föreslogo ett poängsystem,

innebärande att varje fullt 50-tal lärjungar skulle räknas som 1 poäng och

varje klassavdelning å gymnasiet som 1 % poäng.

1942 års sakkunniga.

De sakkunniga föreslå, att varje fullt 25-tal lärjungar räknas som 1 poäng,

att varje klassavdelning i gymnasiet samt inom realskolans avslutningsklass

räknas som 1% poäng samt att varje klassavdelning inom realskolans övriga

klasser räknas som 1 poäng.

De sakkunniga ha övervägt frågan om ökad poängtilldelning dels för de

läroverk, som äro samläroverk, dels för läroverk med praktisk realskolelinje,

dels ock för rektorernas arbete med den ekonomiska förvaltningen, men ha

funnit sig icke böra framställa förslag i sådan riktning. Med avseende å rektorernas

expeditionsgöromål ha de sakkunniga emellertid framhållit, att rektorernas

arbetsdag ofta i alldeles för stor utsträckning toges i anspråk för fullgörande

av rent rutinmässiga expeditionsgöromål, och ifrågasatt omedelbart

övervägande av åtgärder till avhjälpande härav.

Yttranden.

Statskontoret har anslutit sig till de sakkunnigas förslag, att varje 25-tal

lärjungar skall räknas som 1 poäng. Däremot har det synts statskontoret mera

tveksamt, om anledning funnes att ändra poängberäkningen för realskolans

avslutningsklass. Med hänsyn till de särskilda krav, som ställas på rektor i

samband med realexamen, har statskontoret dock icke velat motsätta sig detta

förslag. Enär rektorerna vid stockholmsläroverken endast i mycket begränsad

omfattning hava att svara för vederbörande läroverks ekonomiska förvaltning,

ha skäl synts statskontoret tala för att antingen — såsom de sakkunniga antytt

— dessa läroverks poängtal med hänsyn härtill minskas eller ock att

dessa rektorers undervisningsskyldighet något utökas.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt förslaget om lärjungeantalets inverkan

på poängberäkningen men har förklarat sig finna det önskvärt, att

gränsdragningen mellan de olika avlöningsgrupperna om möjligt sker så, att

en skillnad i lärjungeantal av några få lärjungar ej i och för sig bör vara en

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103. 31

anledning till att i övrigt likställda skolor av samma slag föras till olika avlöningsgrupper.

Likaså har skolöverstyrelsen tillstyrkt förslaget örn beräknande av 1% poäng

för realskolans avslutningsklass. Däremot har skolöverstyrelsen

icke biträtt de sakkunnigas avvisande uttalanden angående eventuella

tilläggspoäng för samläroverk, ehuru överstyrelsen dock icke framställt något

förslag om beräknande av sådana tilläggspoäng.

Beträffande rektorernas kamerala åligganden har

överstyrelsen gjort vissa uttalanden och därvid bland annat erinrat om motionen

II: 65.

Allmänna lönenämnden har — under viss förutsättning — godtagit de sakkunnigas

förslag beträffande poängberäkningen. Lönenämnden anför.

De sakkunniga föreslå den jämkningen, att 1 poäng skall räknas för varje

fullt 25-tal lärjungar i stället för, såsom för närvarande är fallet, för varje

fullt 50-tal. Härigenom skulle antalet lärjungar komma att tilldelas större

betydelse än för närvarande, vilket i och för sig ansetts motiverat. Lönenämnden

anser visserligen goda skäl tala för den föreslagna poängberäkningen men

vill dock sätta i fråga, örn tillräcklig anledning för närvarande kan anses föreligga

att vidtaga en omläggning av grunderna för poängsystemet. Därest på

sätt lönenämnden nedan förordar hänförandet till de olika lönegrupperna göres

i viss mån beroende av storleken av det poängantal, varmed ett visst läroverk

över- respektive underskrider den normalt fastställda poänggränsen, anser sig

emellertid lönenämnden kunna biträda den av de sakkunniga föreslagna jämkningen.

Vidare föreslå de sakkunniga, att vid poängberäkningen klassavdelning

inom realskolans avslutningsklass skall räknas lika med klassavdelning

å gymnasiet och alltså tilldelas P/2 poäng. Häremot har lönenämnden intet

att erinra.

B. Gruppindelningen.

H ö g r e allmänna läroverk.

De sakkunnigas förslag till gruppindelning bygger huvudsakligen på förhållandena

under höstterminen 1942. För att emellertid icke en tillfällig ökning

eller minskning i poängtalet skall komma att påverka grupperingen ha de sakkunniga

dessutom undersökt förhållandena vid läroverken även under höstterminerna

1939, 1940 och 1941 samt i tveksamma fall även införskaffat

närmare upplysningar från rektorer angående det sannolika antalet lärjungar

och avdelningar, som kan beräknas för de närmaste åren. Sitt förslag ha de

sakkunniga sammanfattat i vidstående tabell 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 1. Högre allmänna läroverk

co

tv

G

rupp I

G

r u p

P II

G

r u p

P in

Antal

avd.

Antal

avd.

Antal avd.

Läroverk

lärj.

real-

gymna-

poäng

l)

Läroverk

lärj.

real-

gymna-

poäng

'')

Läroverk

lärj.

real-

gymna-

poäng

*)

skolan

siet’)

skolan

siet2)

skolan

siet*)

8

Stockholm:

gs

Göteborg:

sh

Ystad ....

469

12

10

45

Bromma . .

1,284

23

18

101

Majorna . .

750

17

10

62

—

s

Skövde ....

522

11

9

44,5

—

g

Göteborg:

gs

Jönköping . .

648

11

17

61,5

—

a

Göteborg f. fl.

518

6

12

44

Hvitf.....

961

15

193)

81,5

s

Sundsvall . .

742

15

11

60,5

s

Landskrona .

481

11

9

43,5

—

g

Malmö f. g. .

913

14

19

78,5

s

Skara ....

605

11

16

59

s

Nyköping . .

430

10

10

42

g

Stockholm:

gs

Norrköping .

639

11

15

58,5

fl

Stockholm:

Söderm, f. g.

917

15

18

78

s

Stockholm:

Söderm, f. fl.

450

8

9

39,5

gs

Uppsala . . .

901

12

20

78

Nya Elem. .

611

11

15

57,5

s

Visby ....

383

11

9

39,5

gs

Slockholm:

s

Skellefteå . .

708

16

9

57,5

+

s

Eksjö ....

388

11

9

39,5

Kungsh. . .

840

15

20

78

+

s

Västerås . . .

667

12

12

56

—

fl

Hälsingborg

fl

Norrm. f. fl.

879

15

16

74

+

s

Falun ....

661

12

12

56

hu

f. fl.....

445

7

10

39

sh

Karlskrona

830

16

16

73

s

Luleå ....

649

13

12

56

s

Motala . . .

409

8

10

39

s

Umeå ....

814

16

15

70,5

s

Växjö ....

679

11

12

56

s

Lidingö . . .

411

9

9

38,5

—

s

Borås ....

845

16

14

70

+

s

Härnösand . .

559

11

12

51

s

Hudiksvall . .

387

10

9

38,5

s

Halmstad . .

793

15

16

70

+

g

Örebro: Karol.

541

12

12

51

—

fl

Malmö f fl. .

435

6

10

38

g

Göteborg:

s

Kristinehamn

514

11

12

49

s

Strängnäs . .

342

11

8

36

Vasa ....

771

9

20

69

sh

Vänersborg .

435

11

14

49

s

Boden ....

360

8

9

35,5

g

Stockholm:

s

Uddevalla . .

542

11

11

48,5

+

s

Haparanda

318

8

9

33,5

Österm. . . .

788

12

17

68,5

s

Östersund . .

567

11

10

48

sh

Västervik . .

332

11

6

33

gs

Linköping . .

749

15

16

68

s

Eskilstuna . .

532

13

9

47,5

s

Eslöv ....

380

6

8

33

gs

Karlstad . . .

731

11

18

67

s

Södertälje . .

538

12

9

46,5

s

Hässleholm .

325

8

8

33

s

Gävle ....

776

15

13

65,5

+

fl

Örebro f. fl. .

281

4

9

28,5

g

Stockholm:

Norrm. f. g.

741

12

16

65

s

Kristianstad .

727

12

16

65

+

s =

samläroverk

gs

= gossrealskola med samgymnasium

g

Hälsingb. f. g.

749

16

13

64,5

+

g =

gossläroverk

h

= inbyggd handelslinj

e

s

Kalmar . .

734

15

13

63,5

fl =

flickläroverk

hu

= inbyggd huslig linj

s

gs

Lund.....

609

9

16

57

*) Uppflyttade ( + ) eller nedflyttade (

g

Stockholm:

*) Realskolans avslutningsklass medräknad.

reallärov.ä N.

611

8

12

50

*) Den klassiska linjens

t högsta kretsar medräknade.

Statsutskottets utlåtande nr 103.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

33

Här nedan lämnas en sammanfattning av de sakkunnigas nu berörda förslag,

vilket utgår från en fördelning på tre avlöningsgrupper, varvid alla provårsläroverk

liksom för närvarande hänförts till grupp I:

Avlöningsgrupp I II III

Löneklass................. 36 35 34

Poäng.................lägst 63.5 63—46.5 högst 46

Antal läroverk............. 22 19 20

Ökning respektive minskning . . + 3 — 4 +1

Statskontoret har förklarat sig icke kunna förorda de sakkunnigas förslag,

att två provårsläroverk skulle hänföras till grupp I trots att de enligt poängtalen

egentligen skulle hänföras till en lägre grupp. Statskontoret har erinrat,

att merarbetet vid sådana läroanstalter ersättes i särskild ordning. Statskontoret

har vidare ifrågasatt en utbyggnad nedåt av antalet lönegrupper med

en till fyra. Fördelningen skulle enligt ämbetsverkets förslag bliva:

Grupp I II III IV

Löneklass........... 36 35 34 33

Poäng.........lägst 73 72.5—56 55.5—42 högst 41.5

Antal skolor......... 8 24 14 15

Skolöverstyrelsen har inledningsvis erinrat, bland annat, att vissa beslutade

eller ifrågasatta organisationsändringar ej kommit till uttryck i de sakkunnigas

poängberäkning beträffande både högre allmänna läroverk och realskolor.

Beträffande gränsdragningen har skolöverstyrelsen hävdat, att

1937 års poänggränser ej böra rubbas utan endast omräknas enligt de nya

poängvärdena.

Skolöverstyrelsens förslag innebär, att antalet läroverk i de olika grupperna

skulle bli 25, 21 respektive 15 i stället för de sakkunnigas 22, 19 respektive 20.

Beträffande provårsläroverken har överstyrelsen kraftigt understrukit, att

placeringen borde vara sådan, att man som sökande till rektorstjänsterna

kunde påräkna personer med de högsta kvalifikationer. Dessa läroverk borde

därför alla placeras i grupp I.

Allmänna lönenämnden har tillstyrkt de sakkunnigas förslag, att rektorsbefattningarna

vid de högre allmänna läroverken alltjämt fördelas på tre lönegrupper.

Beträffande provårsläroverken har lönenämnden — med hänsyn till

att lönenämnden i allmänhet ansett att minsta möjliga rubbning nu bör göras

i den hittillsvarande gruppindelningen — icke velat motsätta sig de sakkunnigas

förslag.

I fråga om gränsdragningen i övrigt har lönenämnden godtagit de sakkunnigas

förslag med viss komplettering i syfte att undvika ändringar av den för

närvarande gällande gruppindelningen vid obetydliga variationer i läroverkens

storlek. Lönenämnden anför sålunda bland annat.

De sakkunnigas förslag innebär bland annat, att av de läroverk, som ligga

högst två poäng från det nedre gränstalet för grupp I (63.5), tre skulle flyttas

upp och tvä flyttas ned en grupp, samt att av deni, som ligga högst två poäng

Bihang Ull riksdagens protokoll 191*3. 0 sami. Nr 103. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 103.

från det nedre gränstalet för grupp II (46.5), ett skulle flyttas upp och ett

ned. Enligt lönenämndens mening skulle man, med bibehållande av de föreslagna

lägsta poängtalen för de olika grupperna, lämpligen kunna överväga

en kompletterande anordning, enligt vilken läroanstalter, som ligga på eller

tämligen nära en poänggräns, över huvud icke skulle rubbas i grupphänseende;

härför skulle sålunda erfordras, att sådana läroanstalter mera markerat, förslagsvis

med mer än två enheter, avlägsnade sig från gränstalet. Lönenämnden

anser sig böra förorda en komplettering av sakkunnigförslaget i enlighet

med vad nu anförts.

Departementschefen har anfört huvudsakligen följande.

Nu gällande personalförteckning för de allmänna läroverken upptager

följande rektorstjänster:

19 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlöningsgrupp I.....E 13

(— löneklass 36)

23 » » » » » » II.....E 12

(= löneklass 35)

19 » » » » » » III.....E 11

(= löneklass 34)

4 rektorer vid

24 » »

50 » »

realskolor, avlöningsgrupp I.... E

* » II____E

» * III____E

9 (= löneklass 33)

8 (= » 32)

7 (= » 31)

De högre allmänna läroverken och realskolorna förfoga sålunda över vardera

tre lönegrader. Riksdagen har genom fastställande av personalförteckningen

bestämt, hur många rektorstjänster vid de högre allmänna läroverken

respektive realskolorna som skola finnas inom var och en av dessa

lönegrader. Härvid har det avgörande varit storleken av vederbörande rektors

arbetsbörda och ansvar, i den mån dessa kunnat objektivt uppskattas.

Vid uppskattningen av arbetsbördan har man såsom hjälpmedel använt

ett poängsystem, varvid varje fullt 50-tal lärjungar räknats såsom 1 poäng,

varje klassavdelning i realskolan såsom 1 poäng och varje avdelning på

gymnasiet såsom 1.5 poäng. Läroverken ha därefter, de högre allmänna läroverken

för sig och realskolorna för sig, efter poängsummorna uppdelats i

tre grupper, kallade avlöningsgrupperna I-III, varvid rektorstjänsterna vid

de läroverk, som hänförts till avlöningsgrupp I, placerats i lönegraden E 13

i fråga örn högre allmänna läroverk och i lönegraden E 9 i fråga om realskolor

etc.

De sakkunniga ha vid sin översyn av poängberäkningssystemet ansett

sig böra föreslå vissa modifikationer i detta. De ha sålunda ansett, att varje

25-tal lärjungar i stället för såsom nu varje 50-tal borde ge 1 poäng samt

att avslutningsklasserna på realskolestadiet borde ge 1.5 i stället för såsom

nu endast 1 poäng. Mot de sakkunnigas förslag, vilket i huvudsak godtagits

av de i ärendet hörda myndigheterna, har jag icke funnit anledning till

erinran.

De sakkunniga ha, med begagnande av nyssnämnda poängsystem på

grundval i huvudsak av förhållandena under höstterminen 1942, räknat ut

poängsumman för varje enskilt läroverk. Resultatet har, såvitt angår de

högre allmänna läroverken, sammanförts i en tabell 1. Den högsta poäng
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

35

summan, 101 poäng, har uppnåtts av högre allmänna läroverket i Bromma

i Stockholm och den lägsta, 28.5 poäng, av högre flickläroverket i Örebro.

Mellan dessa ytterlighetsfall gruppera sig de övriga läroverken i en, såsom de

sakkunniga konstaterat, tämligen jämn serie.

Vad till en början angår själva poängsummeringen, har skolöverstyrelsen

mot densamma riktat vissa, av organisatoriska skäl motiverade erinringar.

I ett par fall äro dessa av natur att kunna inverka på lönegrupperingen.

Dessa fall äro följande.

Poängsumman för läroverket i Halmstad bör, vid bifall till här nedan

framfört förslag att den 3-åriga latingymnasielinjen därstädes tillfälligt

nedlägges, minskas med 4.5 poäng från 70 till 65.5 poäng. Av samma anledning

bör poängsumman för läroverket i Skara minskas från 59 till 54.5

poäng. Vidare torde den 4-åriga latinlinjen vid högre allmänna läroverket

i Vänersborg böra tillfälligt nedläggas; läroverkets poängsumma minskas

därigenom från 49 till 43 poäng, men bör på sätt skolöverstyrelsen anmärkt

beräknas till 44.5 poäng på grund av tillkomsten av en avgångsklass för en

handelslinje.

I det föregående har jag förordat vissa organisatoriska förändringar beträffande

Stockholms läroverksorganisation. Ett bifall härtill inverkar givetvis

även på de därav berörda läroverkens poängsummor. Poängsummorna

för de högre allmänna läroverk, som föreslagits omorganiserade, beräknar

jag på följande sätt (de sakkunnigas poängtal angivas inom pa
-

rentes) :

högre allmänna läroverket i Bromma .... 80 (101)

» gossläroverket på Södermalm..... 69 (78)

» flickläroverket på Norrmalm1 ..... 60.5 (74)

nya elementarskolan.................31.5 (57.s)

Poängtalet för den blivande »statens normalskola» är vanskligt att på

förhand beräkna. I varje fall torde detta läroverks sammansättning och

särskilda uppgifter, bland annat såsom pro vårsläroverk, böra oavsett poängsumman

medföra, att dess rektor placeras i högsta lönegruppen för de allmänna

läroverken.

De sakkunniga ha övervägt frågan om en ökning av antalet avlöningsgrupper

för de högre allmänna läroverken från tre till fyra men ansett, att

antalet alltjämt borde bibehållas vid tre. De skäl, som anförts till stöd

härför, har jag i likhet med skolöverstyrelsen och allmänna lönenämnden

funnit bärande. Statskontorets förslag att antalet ökas till fyra kan jag således

icke biträda.

Jag tillstyrker sålunda, att de högre allmänna läroverken alltjämt indelas

i tre avlöningsgrupper. För att få fram dessa tre grupper måste tydligen

mellan läroverken med den högsta och den lägsta poängsumman dragas två

gränser. De sakkunniga ha förordat, att de tre avlöningsgrupperna avgränsas

sålunda.

Grupp I Grupp II Grupp III

lägst 63.5 poäng 63—46.5 poäng högst 46 poäng

Skolöverstyrelsen åter har förordat följande gränsdragning.

Grupp I Grupp II Grupp III

lägst 60.5 poäng 60—40.5 poäng högst 40 poäng 1

1 Hänsyn bör även tagas till att en 5-årig real skold i nje skall flyttas från flickläroverket på

Norrmalm till flickläroverket på Södermalm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 103.

De sakkunnigas förslag hav grundats på en ingående detalj avvägning,

därvid en huvudsynpunkt synes lia varit, att de tre avlöningsgrupperna

liksom för närvarande borde göras ungefär lika stora. Antalet läroverk i de

särskilda grupperna skulle enligt de sakkunnigas beräkning bli 22, 19 och

20 mot för närvarande 19, 23 och 19. Skolöverstyrelsen åter har utgått ifrån

att de nuvarande relativa poänggränserna icke böra rubbas utan endast

omräknas enligt de nya poängvärdena. Härigenom skulle antalet läroverk

1 grupperna bli respektive 25, 21 och 15 (nu 19, 23 och 19).

För egen del vill jag framhålla, att gränsdragningen givetvis alltid

måste bli i viss mån godtycklig och att goda skäl kunna anföras för såväl

de sakkunnigas som skolöverstyrelsens förslag. Tillfälliga fluktuationer

i läroverkens elevantal kunna bli utslagsgivande för läroverkens gruppindelning.

Allmänna lönenämnden har med beaktande av detta förhållande

anvisat en utväg, som synes kunna till stor del undanröja tillfälligheternas

inflytande på gruppindelningen. Lönenämnden har nämligen,

med godtagande av de sakkunnigas poänggränser, förordat en kompletterande

regel av innebörd, att ett läroverks nuvarande placering i en viss

lönegrupp icke skall rubbas, såvida icke dess poängsumma med mera än

2 enheter över- respektive understiger dessa poänggränser. Jag finner för

egen del denna kompletterande regel innebära en i stort sett lycklig lösning

av gränsdragningsproblemet och har ansett mig kunna tillstyrka detta förslag.

Härigenom komma nämligen endast mera markerade förändringar i

läroverkens inbördes storlek att medföra ändrad gruppindelning.

Av tabell 1 framgår, att de sakkunniga hänfört högre allmänna läroverket

i Lund och norra realläroverket i Stockholm till grupp I, ehuru de i

poänghänseende bort falla inom grupp II. Anledningen härtill är, att dessa

två läroverk äro provårsläroverk och i denna egenskap redan nu tillhöra

den högsta lönegruppen. Tvekan har yppats, huruvida denna placering för

provårslärovcrken borde bibehållas, eftersom dessa läroverks rektorer i

egenskap av provårsföreståndare uppbära särskilda arvoden av 1,500 kronor

för år. Jag har emellertid — i likhet med de sakkunniga — funnit mig

sakna anledning att nu göra avsteg från den princip, som i detta hänseende

godtogs år 1937. I likhet med skolöverstyrelsen vill jag understryka

vikten av att rektorstjänsterna vid pro vårsläroverken kunna besättas med

personer med de högsta kvalifikationer. Jag erinrar även om att riksdagen

så sent som år 1941 (se skrivelsen nr 196) avslog ett förslag av Kungl.

Maj:t örn sänkning av pro vårsföreståndarnas arvoden från 1,500 kronor

till 1,000 kronor. Riksdagen underströk därvid, att föreståndarens arbete

är i hög grad betungande samt att den härför utgående ersättningen även

utan sänkning syntes skäligen knappt tillmätt. Vid nu angivna förhållanden

har jag ansett mig böra förorda de sakkunnigas förslag om hänförande

av samtliga provårsläroverk till avlöningsgrupp I. De provårsläroverk, som

till följd härav trots sina lägre poängsummor böra räknas till denna grupp,

äro högre allmänna läroverket i Lund (57 poäng), norra realläroverket i

Stockholm (50 poäng) samt flickläroverket på Norrmalm i Stockholm (enligt

min beräkning enligt ovan 60.5 poäng).

De av mig sålunda tillstyrkta gränsdragningsreglerna medföra i jämförelse

med de sakkunnigas förslag och med beaktande av den av mig tillämpade

något ändrade poängsummeringen, att avlönings grupp 1 kommer att omfatta

21 läroverk i stället för 22. Avlöningsgrupp 11 kommer att omfatta 20

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103. 37

läroverk mot 19 enligt de sakkunnigas förslag och avlöningsgrupp III 21 läroverk

i stället för 20.

Jag förordar alltså, att antalet läroverk i respektive avlöningsgrupper

fastställes sålunda (inom parentes angives ökningen respektive minskningen

i jämförelse med nuvarande förhållanden).

Grupp I Grupp II Grupp III

21 (+2) 20 (—3) 21 (+2) I

Jag återkommer i det följande till frågan om personlig lönefyllnad åt rektorer,

vilkas tjänster bli föremål för nedflyttning.

De sakkunniga ha i samband med översynen av poängberäkningssystemet

fäst uppmärksamheten på det oegentliga i att rektorerna nödgas ägna

en oproportionerligt stor del av sin arbetskraft åt göromål av expeditionell

eller kameral natur. De sakkunniga framhålla, att rektorernas huvuduppgift,

vilken motiverar deras höga löneställning, bör vara den pedagogiska

och administrativa ledningen av vederbörande läroanstalter. Jag instämmer

helt i detta uttalande och vill i likhet med de sakkunniga understryka

angelägenheten av att denna ledning, i synnerhet dess pedagogiska sida,

icke äventyras genom att rektorernas tid och arbetskraft i alltför stor utsträckning

tagas i anspråk för fullgörande av expeditionsgöromål. Jag har

sedan en tid tillbaka min uppmärksamhet fäst på detta spörsmål och har

för avsikt att vid läglig tidpunkt föranstalta om en utredning av frågan,

hur en avlastning av rektorernas expeditionella och ekonomiska uppgifter

lämpligen skall kunna ske utan alltför stora merkostnader för statsverket.

Realskolor.

Såsom av det inledningsvis anförda framgår, har fråga uppkommit, huruvida

icke rektorerna vid vissa realskolor blivit väl högt placerade i lönehänseende

i jämförelse med vissa andra rektorer.

De sakkunniga ha föreslagit, att antalet avlöningsgrupper vid realskolorna

skall utbyggas nedåt med en fjärde grupp. De anföra bland annat.

En ny avlöningsgrupp IV för realskolornas vidkommande bör medföra

en inplacering av vederbörande rektorstjänster i lönegraden E 6, i vilken

lönen utgår enligt 30 löneklassen i löneplan A (63 § 2 mom. civila avlöningsreglementet).

Skillnaden mellan lägsta rektorslön och högsta adjunktslön

skulle vid ett sådant förhållande bliva lika med 4 löneklasser eller samma skillnad

som för närvarande är och enligt de sakkunnigas förslag alltjämt skulle

bliva rådande mellan lägsta rektorslön och högsta lektorslön vid högre allmänt

läroverk.

De sakkunnigas förslag beträffande gruppindelningen för realskolorna har

sammanfattats i vidstående tabell 2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 2. Realskolor.

g:

oo

G r u

p p I

och II

G

r u p

p III

Antal avd.

Antal avd.

Realskola

Antal

Avslut-

Övriga

Antal

'')

Realskola

Antal

Avslut-

Övriga

Antal

■)

lärj.

poäng

lärj.

* r.

poäng

klasser

klasser

Masser

klasser

I

s

Trollhättan .

234

2

6

18

g

Göteb.: Östra

609

3

18

46.5

s

Katrineholm .

229

2

6

18

—

Stockholm:

s

Ronneby . . .

225

2

6

18

gt

Vasa ....

532

3

16

41.5

sh

Säffle.....

216

2

7

18

—

g

Katarina . .

524

2

16

39

s

Varberg . .

219

1

8

17.6

—

s

Örnsköldsvik

478

3

14

37.5

+

s

Malmberget .

218

2

6

17

g

Malmö ....

494

2

14

36

s

Bollnäs . . .

217

2

6

17

—

s

Sandviken . .

212

2

6

17

II

s

Ludvika . . .

208

2

6

17

—

sh

Arvika ....

344

3

12

29.5

s

Tranås ....

204

2

6

17

s

Karlshamn

346

3

10

27.5

s

Falkenberg .

201

2

6

17

s

Söderhamn .

343

2

11

27

s

Vetlanda . . .

199

2

6

16

s

Ängelholm . .

339

2

11

27

sh

Hallsberg . .

198

2

6

16

—

s

Falköping . .

287

2

11

25

s

Karlskoga . .

192

2

6

16

s

Domnarvet .

339

2

9

25

sh

Sunne ....

186

2

6

16

s

Lidköping . .

277

2

11

25

s

Sölvesborg . .

185

2

6

16

sh

Nässjö ....

287

3

9

24.5

sh

Ulricehamn .

180

2

6

16

s

Sollefteå . . .

279

2

8

22

s

Nederkalix .

202

1

6

15.5

s

Åmål.....

251

2

9

22

s

Värnamo . . .

170

2

6

15

sh

Mariestad . .

240

2

10

22

sh

Sala.....

170

2

6

15

s

Enköping . .

231

2

10

22

sh

Filipstad . . .

167

2

6

15

st

Höganäs . . .

266

3

7

21.5

s

Ljusdal . . .

199

1

6

14.5

sh

Piteå.....

273

2

8

21

4

s

Simrishamn .

171

2

5

14

s

Gudmundrå .

285

2

7

21

4

s

Hedemora . .

158

2

5

14

s

Trelleborg . .

266

2

8

21

3

Avesta ....

166

1

6

13.5

s

Kiruna....

255

2

7

20

s

Klippan . . .

152

1

6

13.5

s

Alingsås . . .

225

2

7

19

s

Huskvarna .

165

1

5

12.5

sh

Oskarshamn .

211

2

8

19

s

Mora.....

150

1

5

12.5

s

Tomelilla . .

230

2

7

19

d

s

Vara.....

148

1

5

11.5

G

r u p

p IV

Antal

lärj.

Antal avd.

Antal

poäng

Realskola

Avslut-

nings-

klasser

Övriga

klasser

l)

s

Åstorp ....

126

2

3

ii

_

sh

Söderköping .

103

2

4

ii

—

s

Köping . . .

140

1

4

ID.5

—

s

Vadstena . .

138

1

4

10 5

—

s

Vimmerby . .

138

1

4

10.5

—

sh

Strömstad . .

112

1

5

10.5

—

sh

Arboga ....

84

2

4

10

—

sh

Tidaholm . .

82

2

4

10

—

sh

Vaxholm . . .

80

2

4

10

—

sh

Mjölby . . .

105

1

4

9.5

—

s

Mönsterås . .

123

1

3

8.5

—

s

Norrtälje . .

119

1

3

8.5

—

s

Ljungby . . .

lil

1

3

85

—

s

Anderslöv . .

103

1

3

8.5

—

s

Svedala . . .

102

1

3

8.5

-

s

Hörby ....

102

1

3

8.5

—

s

Leksand . .

102

1

3

8.5

—

s

Sundbyberg .

97

1

3

7.5

—

s

Laholm . . .

95

1

3

7 5

—

s

Borgholm . .

92

1

3

7 5

—

s

Lysekil....

90

1

3

7.5

—

s

Askersund . .

84

1

3

7.5

—

s

Skurup ....

80

1

3

7.5

—

S

Ström ....

76

1

3

7.5

—

g

= gossrealskola. h =

= inbyggd handelslinje.

s

= samrealskola

t =

= »

teknisk linj

e.

*) Uppflyttade ( + ) eller nedflyttade (-

-).

Statsutskottets utlåtande nr 103.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103. 39

Nedan lämnas en översikt över den föreslagna gruppindelningen för real
-

skolorna.

Avlöningsgrupp

I

II

III

IV

Löneklass...........

33

32

31

30

Poäng .............

lägst 36

35.5—18.5

18—11.5

11—7.5

Antal realskolor......

5

20

29

24

Ökning resp. minskning

+ 1

— 4

— 21

+ 24

Statskontoret har påyrkat en utbyggnad nedåt med ytterligare en lönegrupp,

utöver de sakkunnigas förslag, således med en grupp V. Fördelningen

skulle enligt detta förslag bli följande:

Grupp I II

Löneklass . . 33 32

Poäng.....lägst 46.5 46—36

Antal skolor 1 4

III

31

35.5—18.5

20

IV V

30 29

18—11.5 högst 11

29 24

Statskontorets förslag innebär, att skolorna i de sakkunnigas grupp I

uppdelas på de nya grupperna I och II, samt att för följande grupper en

förskjutning sker till närmast lägre grupp.

Skolöverstyrelsen har till en början påyrkat vissa, av organisatoriska skäl

betingade ändringar beträffande poängberäkningen.

Skolöverstyrelsen, som funnit skäligt, att en avlöningsgrupp IV inrättas,

tillstyrker de sakkunnigas förslag till gränsdragning utom beträffande gränsen

mellan grupperna III och IV. Överstyrelsen föreslår nämligen, att de

10 främsta av läroverken i grupp IV överflyttas till grupp III, varvid till

grupp IV endast skulle föras realskolor med 4 klassavdelningar.

Allmänna lönenämnden har funnit, att bärande skäl förebragts för en

fördelning av realskolorna på fyra lönegrupper. Även beträffande den föreslagna

gränsdragningen mellan de olika grupperna ansluter sig lönenämnden

till de sakkunnigas förslag. Med avseende på realskolornas fördelning

på de olika grupperna förordar lönenämnden emellertid en kompletterande

regel, motsvarande den som ovan föreslagits beträffande de högre allmänna

läroverken, dock att jämkningen med 2 enheter uppåt eller nedåt här minskas

till 1 enhet. Ifrågavarande kompletterande regel bör dock enligt lönenämnden

icke denna gång tillämpas vid gränsdragningen mellan grupp III

och grupp IV.

Departementschefen har anfört huvudsakligen följande:

Jag har i likhet med de sakkunniga funnit det välmotiverat, att avlöningsgrupperna

för realskolornas rektorer utbyggas nedåt med en grupp IV, vilken

skulle komma att motsvara grupp V för de kommunala mellanskolorna. Däremot

kan jag icke tillstyrka statskontorets förslag om en utbyggnad nedåt

med två lönegrupper. Jag erinrar, att de sakkunnigas förslag tillstyrkts av

såväl skolöverstyrelsen som allmänna lönenämnden.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 103.

De sakkunnigas förslag till gränsdragning framgår av tabell 2. Beträffande

denna tabell vill jag i likhet med skolöverstyrelsen erinra, att vissa poängtal

bora undergå justering av organisatoriska skäl. Sålunda böra samrealskolorna

i Karlshamn, Strömstad och Mjölby på av överstyrelsen angivna skäl tilldelas

respektive 27, 12 och 11 poäng i stället för 27.5, 10.5 och 9.5 poäng

Vidare bor, med hänsyn till mitt förslag om bortflyttning av en realskolelinje

fran Katarina realskola i Stockholm, detta läroverks poängsumma minskas

från 39 till 30.

Beträffande gränsdragningen råder en viss meningsskiljaktighet mellan de

sakkunniga och allmänna lönenämnden å ena sidan samt skolöverstyrelsen å

andra sidan. De sakkunnigas förslag innebär följande gruppindelning:

GruPP 1 Grupp II Grupp III Grupp IV

lägst 36 poäng 35.5 18.5 poäng 18—11.5 poäng högst 11 poäng

Skolöverstyrelsens förslag skiljer sig fran de sakkunnigas endast därigenom,

att överstyrelsen velat draga gränsen för grupp IV vid högst 8.5 poäng, varigenom

10 läroverk skulle komma över i grupp III från grupp IV. Jag anser

mig för egen del i likhet med lönenämnden böra förorda de sakkunnigas gränsdragning

såsom mera naturlig. Att ett läroverk med en eller ett pär enheter

överskrider det minsta möjliga poängtalet synes mig nämligen icke böra berättiga

till en högre löneställning för rektorn; härför bör enligt min mening

fordras något mera. Jag förutsätter emellertid, att den av lönenämnden föreslagna

kompletterande regeln tillämpas även beträffande realskolorna, varvid

gränszonen omkring poänggränsen bör fastställas till endast 1 poäng åt vartdera

hållet; ifrågavarande regel bör dock givetvis icke vinna tillämpning beträffande

gränsen till grupp IV, vilken är nytillkommen.

Vid bifall till mitt förslag om upprättande av nya samrealskolor i Ängby

och Enskede, båda i Stockholm, uppstår behov av att inrätta en rektorstjänst

vid vardera skolan; dessa böra placeras i avlöningsgrupp II, då läroverkens

poängsummor kunna väntas bli 33 å 34.

Med beaktande av de jämkningar i de sakkunnigas förslag, som jag förordat,

beräknar jag antalet läroverk i de olika avlöningsgrupperna på följande

sätt:

Avlöningsgrupp I: 4 läroverk mot de sakkunnigas 5.

Avlöningsgrupp II: 25 läroverk i stället för 20 enligt de sakkunnigas förslag.

Avlöningsgrupp lil: 28 läroverk i stället för 29 enligt de sakkunnigas

förslag.

Avlöningsgrupp IV: 23 läroverk i stället för 24.

Realskolorna komma således att vid bifall till vad jag förordat indelas i

grupper pa följande sätt (ökning eller minskning i jämförelse med nuvarande

gruppindelning angives inom parentes):

Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV

4 (+.0) 25 (+ 1) 28 (—22) 23 (+ 23)

Jag kommer i det följande att beröra frågan om personlig lönefyllnad åt

rektorer, vilkas tjänster bli föremål för nedflyttning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103. 41

3. De högre kommunala skolorna.

A. Poängsystemet.

Vid 1938 års lönereglering för de högre kommunala skolorna (se propositionen

1938: 230 och riksdagens skrivelse 1938: 339) konstruerades rektorernas

löner på så sätt, att till lönerna såsom ämneslärare lades särskilda rektorsarvoden.

Dessa arvodens storlek utmättes så att intervallerna mellan

dem motsvarade skillnaden mellan närliggande rektorsavlöningar vid statliga

läroanstalter.

I samband med ikraftträdandet den 1 juli 1939 av civila avlöningsreglementet

anpassades de kommunalt anställda lärarnas löner provisoriskt efter

detta reglementes bestämmelser. De nu gällande lönebeloppen ha oförändrade

intagits i det förslag till avlöningsreglemente för de högre kommunala

skolorna, som framlagts i propositionen 1943:166. Enligt detta förslag skall

rektor — utöver avlöning som lärare — uppbära rektorsarvode med nedanstående,

för olika arvodesgrupper bestämda belopp för år räknat, nämligen:

Arvodesgrupp:

I II III IV V VI VII

Rektorsarvode, kronor 3,465 2,970 2,475 1,980 1,485 990 495

Högre folkskola föreslås skola tillhöra någon av arvodesgrupperna V—VII

och annan läroanstalt någon av arvodesgrupperna I—V.

I fråga örn poängberäkningen tillämpades vid 1938 års lönereglering samma

grunder som för de allmänna läroverken.

1942 års sakkunniga föreslå samma jämkningar i poängberäkningen som

i fråga örn de allmänna läroverken. Visserligen förefinnas vissa principiella

olikheter mellan läroverksrektorernas och rektorernas vid de högre kommunala

skolorna åligganden, men dessa olikheter ha likväl icke synts de sakkunniga

vara av den betydelse, att de skäligen böra inverka på själva poängsystemet.

I enlighet härmed förorda de sakkunniga, att vid samtliga högre kommunala

skolor varje fullt 25-tal lärjungar hädanefter räknas som 1 poäng. Vidare förordas,

att varje klassavdelning inom avslutningsklassen räknas som 1% poäng,

dock endast vid de kommunala mellanskolorna och de praktiska mellanskolorna;

för de kommunala flickskolorna förordas en tilldelning av IV2 poäng

icke allenast för avslutningsklassen utan för de två högsta klasserna, inom vilka

undervisningen är differentierad i fasta ämnen och tillvalsämnen. För de högre

folkskolorna, där rektorerna icke ha bestyret med anordnandet av realexamen,

förordas, att avslutningsklassen i poänghänseende jämställes med övriga

klasser.

Statskontoret har icke motsatt sig den föreslagna ändrade poängberäkningen

för de kommunala och praktiska mellanskolornas avslutningsklasser

men har icke ansett, att därav borde följa en högre poängtilldelning för de

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 103.

två högsta klasserna vid de kommunala flickskolorna. Den differentiering av

undervisningen, som förekommer i dessa klassavdelningar, anser statskontoret

icke i och för sig motivera någon förhöjd poängtilldelning. Med hänsyn härtill

och då rektorerna vid dessa skolor — liksom vid de högre folkskolorna —

icke ha bestyret med anordnande av avgångsexamen, avstyrker ämbetsverket

förslaget i denna del.

Skolöverstyrelsen och allmänna lönenämnden ha biträtt de sakkunnigas förslag

beträffande poängberäkningen för de högre kommunala skolorna.

B. Gruppindelningen.

De sakkunniga uttala inledningsvis, att de i fråga om gränsdragningen mellan

de olika grupperna för de högre kommunala skolorna ansett sig böra eftersträva

huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande förhållanden vid realskolorna.

För de kommunala flick- och mellanskolornas samt de praktiska

mellanskolornas del tillkommer emellertid en gränsdragning, som icke har

någon motsvarighet vid realskolorna, nämligen mellan de båda högsta grupperna.

För de kommunala flickskolorna, de kommunala mellanskolorna och

de praktiska mellanskolorna föreslå de sakkunniga följande poängtal, nämligen

lägst 47.5; 47—36; 35.5—18.5; 18—11.5 och 11—6.5. Till denna serie anknyta,

såsom av det följande framgår, poängtalen för de högre folkskolorna,

vilka skulle bliva: 18—12; 11—8 och högst 7.

De sakkunniga anföra.

Kommunala flickskolor.

De sakkunnigas förslag angående de kommunala flickskolornas fördelning

på olika grupper framgår av tabell 3. Enligt förslaget skulle på de olika

arvodesgrupperna komma följande antal skolor:

Arvodesgrupp: I II III IV V

Poäng.............lägst 47.5 47—36 35.5—18.5 18—11.5 11—6.5

Antal skolor........ 3 7 10 20 0

Ökning resp. minskning — 2 +5 — 2 0 — 1

Kommunala mellanskolor.

De sakkunnigas förslag till fördelning på de olika grupperna framgår av

tabell Jf. Enligt förslaget skulle fördelningen bliva följande:

Arvodesgrupp: I II lil IV V

Poäng.............lägst 47.5 47—36 35.5—18.5 18—11.s 11—6.5

Antal skolor........ 3 2 0 13 52

Ökning resp. minskning — — — +2 — 2

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103,

43

Tabell 3. Kommunala flickskolor.

Grupp I—III

Grupp IV

Antal

lärj.

Antal

avd.

‘)

Skola

Antal

avd.

Poäng

*)

Skola

2 hög-

Ivriga

Poäng

lärj.

2 hög-

Övriga

sta kl.

dasser

sta kl.

klasser

I

Växjö ....

227

2

6

18

Stockholm:

Halmstad . .

215

2

7

18

—

Södermalm .

Malmö ....

700

699

6

6

19

18

56

54

Gävle ...

209

205

3

3

5

17.5

17.5

Härnösand . .

5

Göteborg:

633

16

48.5

Kalmar . . .

202

2

6

17

Vasa ....

5

+

Umeå ....

188

2

7

17

II

Nyköping . .

183

2

6

16

Stockholm:

Skövde ....

185

2

5

15

Norrmalm .

550

6

14

45

—

Falun ....

172

2

5

14

Bromma . .

550

4

15

43

+

Ystad ....

169

2

5

14

Kungsholmen

550

4

15

43

+

Landskrona .

155

2

5

14

Östermalm .

550

4

15

43

—

Södertälje . .

151

2

5

14

Vasastaden

550

4

15

43

—

Vänersborg .

142

2

5

13

Jönköping . .

479

4

14

39

Uddevalla . .

124

2

5

12

Linköping . .

475

4

14

39

+

Söderhamn

123

2

5

12

III

Kristinehamn

115

2

5

12

Luleå ....

lil

2

5

12

Uppsala . . .

465

3

13

35.5

Hudiksvall. .

110

2

5

12

+

Norrköping .

405

2

11

30

Skara ....

107

2

5

12

Göteborg:

Majorna . .

376

3

10

29.5

Strängnäs . .

100

2

5

12

Borås ....

383

2

10

28

Karlskrona

301

3

9

25.5

+

Örebro ....

263

4

8

24

Sundsvall . .

270

3

9

23.5

Västerås . . .

252

2

8

21

Östersund . .

245

3

7

20.5

Kristianstad .

226

2

7

1 19

+

I

*) Uppflyttade ( + ) eller nedflyttade (—).

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Tabell 4- Kommunala mellanskolor.

Grupp I—V

Skola

Antal

lärj.

Antal avd.

Poäng

*)

Skola

Antal

lärj.

Antal avd.

Poäng

Av-

slutn.-

klasser

Övriga

klasser

Av-

slutn.-

klasser

Övriga

klasser

I

Herrljunga

106

1

i

3

8.5

Göteborg . .

1,038

7

27

78.5

Lilla Edet . .

103

i

3

8.5

Slockholm:

Bengtsfors . .

102

i

3

8.5

Norra . . .

656

5

18

51.5

Emmaboda .

102

i

3

8.5

Södra . . .

619

5

16

47.5

Skoghall . . .

102

i

3

8.5

Nybro ....

99

i

3

7.5

II

Nynäshamn .

99

i

3

7.5

Malmö ....

572

3

14

40.5

Tierp ....

99

i

3

7.5

Lund (m. k.

Torsås ....

99

i

3

7.5

fl. sk.) . . .

492

5

15

41.5

Lindesberg .

98

i

3

7.5

Skänninge . .

96

i

3

7.5

IV

Valdemarsvik

94

i

3

7.5

Norrköping .

230

2

6

18

Vellinge . . .

93

i

3

7.5

Älmhult . . .

183

2

6

16

Stocksund . .

92

i

3

7.5

Hofors (m. h.

Årjäng ....

91

i

3

7.5

fsk.) ....

187

1

7

15.5

Höör.....

90

i

3

7.5

Solna ....

191

1

6

14.5

Östhammar .

89

i

3

7.5

Spånga ....

178

1

6

14.5

Grängesberg .

88

i

3

7.5

Svalöv ....

170

1

6

13.5

Norberg . . .

88

i

3

7.5

.Finspång . .

151

1

5

12.5

+

Åtvidaberg .

87

i

3

7.5

Kungälv ...

149

1

6

12.5

+

Hallstavik . .

85

i

3

7.5

Timrå ....

147

1

5

11.5

Gislaved . . .

84

i

3

7.5

Alvesta . . .

141

1

5

11.5

Hyltebruk . .

84

i

3

7.5

Munkfors . .

134

1

5

11.5

Norrbärke . .

83

i

3

7.5

Ånge.....

133

1

5

11.5

Svenljunga .

83

i

3

7.5

Torsby ....

131

1

5

11.5

+

Örkelljunga .

83

i

3

7.5

Sveg.....

82

i

3

7.5

V

Nora.....

81

i

3

7.5

Mölndal2) . .

100

2

4

11

—

Arvidsjaur . .

78

i

3

7.5

Västanfors . .

132

1

4

10.5

Iljo.....

77

i

3

7.5

Orsa.....

122

1

3

8.5

Karlsborg . .

77

i

3

7.5

Kinna ....

120

1

3

8.5

Strömsnäs-

Lycksele . . .

120

1

3

8.5

bruk ....

74

i

3

6.5

Molkom . . .

118

1

3

8.5

Malmköping.

70

i

3

6.5

Kattvik . . .

115

1

3

8.5

Slite.....

69

i

3

6.5

Bräcke ....

112

1

3

8.5

Kopparberg .

68

i

3

6.5

Storvik . . .

lil

1

3

8.5

Gnesta....

63

i

3

6.5

Flen.....

108

1

3

8.5

Vännäs . . .

61

i

3

6.5

Kungsbacka .

107

1

3

8.5

Säter.....

61

i

3

6.5

Mellerud . .

107

1

3

8.5

Åsele.....

61

i

3

6.5

forts.

Vilhelmina . .

55

i

3

6.5

Grupp V (forts.)

'') Uppflyttade (+) eller nedflyttade (—). s) h = inbyggd handelslinje.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

45

Tabell 5. Praktiska mellanskolor.

Grupp I — IV

Antal

lärj.

Antal avdelningar

Poäng

'')

Skola

Avslutn.- •

klasser

Övriga

klasser

I

Göteborg ....

1,186

8

34

93

Stockholm (han- delsm.) ....

754

7

21

61.5

Malmö (m. h.

fsk.)......

753

3

22

56.5

II

Stockholm (tekn.)

580

5

15

45.5

494

4

16

41

Norrköping (m.

h. fsk.) ....

483

2

15

37

Stockholm (hush.)

451

3

14

36.5

III

Hälsingborg (m.

h. fsk.) ....

334

2

11

27

Uppsala (m. h.

345

1

11

25.5

Jönköping ....

342

3

8

25.5

+

IV

Nacka......

232

2

6

18

Östersund ....

190

1

6

14.5

+

Uddevalla ....

142

1

5

11.5

*) Uppflyttade ( + )•

Praktiska mellanskolor.

Med utgångspunkt från det tidigare anförda framlägga de sakkunniga i

tabell 5 förslag till fördelning på olika arvodesgrupper av rektorstjänsterna

vid de praktiska mellanskolorna. Här nedan lämnas en sammanställning av

förslaget:

Arvodesgrupp: I II lil IV V

Poäng.............lägst 47.5 47—36 35.5—18.5 18—11.5 11—6.5

Antal skolor........ 3 4 3 3 0

Ökning resp. minskning — — +1 — — 1

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Statsutskottets utlåtande nr 103.

Tabell 6. Högre folkskolor.

Grupp V

och

VI

Grupp

VII

Grupp VII (forts.)

Skola

Ant. lärj.

Ant. avd.

Poäng

IN

/

Skola

Ant. lärj.

Ant. avd.

Poäng

*)

Skola

Ant. lärj.

Ant. avd.

Poäng

'')

V.

Stora Kil ....

99

4

7

Arlöv......

65

3

5

Kalmar.....

177

7

14

+

Lund.......

92

4

7

—

Mörbylånga . . .

35

4

5

Gävle......

156

6

12

+

92

4

7

52

o

4

Båstad......

88

4

7

50

2

4

VI.

Överkalix ....

87

4

7

Marstrand ....

25

3

4

Borås......

148

6

11

82

4

10

2

3

Kristianstad . . .

125

6

11

Nordmaling . . .

82

4

7

Vindeln.....

40

2

3

Falun......

128

5

10

Hällefors ....

80

4

7

Klintehamn . . .

34

2

3

Södertälje ....

102

6

10

Grästorp.....

78

4

7

26

2

3

Töreboda ....

119

4

8

+

Malung.....

75

4

7

—

Kattarp.....

25

2

3

Sollentuna ....

119

4

8

+

Ytterlännäs . . .

86

3

6

Allerum.....

26

1

2

Hultsfred ....

115

4

8

+

Råneå......

71

4

6

Onsala......

19

2

2

Västerås.....

113

4

8

+

Älvsbyn.....

71

4

6

Jonstorp-F arhult

15

2

2

Smålandsstenar .

68

4

6

Visingsö.....

14

2

2

Sävsjö......

65

4

6

—

Brunnby .....

12

2

2

Gränna .....

64

4

6

Norsjö......

19

1

1

Dorotea.....

63

4

6

Fleninge.....

18

1

1

Hoting......

53

4

6

(forts.)

‘) Uppflyttade ( + ) eller nedflyttade (—).

Högre folkskolor.

För närvarande föras de högre folkskolornas rektorer till tre avlöningsgrupper.

De sakkunnigas förslag, som sammanfattats i tabell 6, framgår av

nedanstående uppställning:

Arvodesgrupp: V

VI

VII

Poäng.................. 18—11.5

11—8

högst 7

Antal skolor............. 2

8

35

Ökning resp. minskning .... + 2

— 2

Statskontoret har biträtt de sakkunnigas förslag utom beträffande två detaljer,

i det statskontoret nämligen dels föreslagit en sänkning av poängtalet

för lönegrupp I från 47.5 till 46.5, vilket emellertid icke föranleder någon rubbning

i de sakkunnigas grupperingsförslag, dels avstyrkt förslaget om högre

poängtilldelning för de kommunala flickskolornas två högsta klasser. Ett bifall

till sistnämnda förslag skulle medföra följande fördelning av de kommunala

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

47

flickskolorna på lönegrupper (inom parentes angives det antal skolor, som

enligt de sakkunniga skulle falla på varje grupp).

Grupp: I II lil I^; ^

Löneldass..... 33 32 31 30 29

Poäng........lägst 46.5 46—36 35.5—18.5 18—11.5 högst 11

Antal skolor ... 2 (3) 8 (7) 9 (10) 14 (20) 7 (0)

Av skolöverstyrelsens yttrande inhämtas bland annat.

Kommunala flickskolor.

Skolöverstyrelsen föreslår att grupp III minskas till att omfatta 8 skolor i

stället för 10.

Kommunala mellanskof.

Skolöverstyrelsen föreslår liksom beträffande de statliga realskolorna, att till

den lägsta gruppen hänföras endast skolor med minimiorganisation, d. v. s.

4 klassavdelningar. Härigenom komme den övre poänggränsen att ligga vid

poängtalet 10 i stället för 11.

Praktiska mellanskof.

Skolöverstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag.

Högre folkskolor.

Skolöverstyrelsen tillstyrker, att tre avlöningsgrupper bibehållas, men påyrkar

nedflyttning av den lägsta gruppens övre gräns från 7 till 6 poäng.

Allmänna lönenämnden har tillstyrkt den av de sakkunniga föreslagna gränsdragningen

mellan de olika grupperna av de kommunala flickskolorna, de

kommunala mellanskolorna och de praktiska mellanskolorna, dock med motsvarande

kompletterande regel, som av lönenämnden förordats beträffande

realskolorna.

I fråga om de högre folkskolorna har lönenämnden icke velat motsätta sig

bibehållande av tre lönegrupper, men förordar att poängtalen för mellangruppen

VI bestämmas till 11—9 i stället för 11—8.

Departementschefen har anfört:

Såsom förut erinrats har vid inplaceringen av rektorerna vid de högre

kommunala skolorna i arvodesgrupper använts samma poängsystem som i

fråga örn de statliga realskolorna. I likhet med de sakkunniga och de i ärendet

hörda myndigheterna utgår jag ifrån, att så i princip skall bli fallet även

denna gång. Varje fullt 25-tal lärjungar bör sålunda ge 1 poäng. Vidare böra

avslutningsklasserna utom vid högre folkskolor ge 1.5 poäng för varje avdelning

och övriga klassavdelnmgar 1 poäng, dock att även varje klassavdelning

inom den näst högsta klassen vid kommunal flickskola bör berättiga till

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 103.

1.5 poäng. Jag ilar nämligen funnit övertygande skäl tala för de sakkunnigas

förslag, att de två högsta klasserna i kommunal flickskola, inom vilka klasser

undervisningen är differentierad, skola i fråga om poängberäkning likställas

med gymnasieklasser och avslutningsklasser på realskolestadiet.

I fråga om de sakkunnigas poängberäkning och förslag till gruppindelning

för de högre kommunala skolornas vidkommande hänvisar jag till tabellerna

3—0. Enligt dessa tabeller skola gruppgränserna dragas på följande sätt (för

jämförelse återgivas i detta sammanhang även de gruppgränser, som av de

sakkunniga förordats och av mig tillstyrkts beträffande de statliga realskolorna).

Realskolor.

Grupp I

Grupp II

Grupp III

Grupp IV

lägst 36

35.5—18.5

1

co

11—7.5

Kommunala flickskolor, kommunala och praktiska mellanskolor.

Grupp I

Grupp II

Grupp III

Grupp IV

Grupp V

lägst 47.5

47-36

35.5—18.5

18—11.5

11—6.5

Högre folkskolor.

Grupp V

Grupp VI

Grupp VII

lägst 12

11-8

7-1

Mot gränsdragningen beträffande de kommunala flick- och mellanskolorna

samt de praktiska mellanskolorna har riktats erinran endast av skolöverstyrelsen,

som ansett, att den övre gränsen för grupp III borde för de kommunala

flickskolorna dragas vid talet 35. Denna jämkning, som skulle bryta enhetligheten

i serien, anser jag mig icke kunna biträda. Icke heller kan jag biträda

skolöverstyrelsens förslag beträffande omfattningen av de kommunala

mellanskolornas lägsta grupp; jag hänvisar härutinnan till vad jag anfört i

fråga om motsvarande spörsmål beträffande de statliga realskolornas gruppindelning.

Skolöverstyrelsen har slutligen beträffande de högre folkskolorna

påyrkat en minskning av den föreslagna lägsta gruppen genom hänförande

av skolor med 7 poäng till den näst lägsta gruppen. Allmänna lönenämnden

har å andra sidan velat öka den lägsta gruppen med de fyra skolorna med

8 poäng. Jag har för egen del funnit den av allmänna lönenämnden förordade

gränsdragningen mest naturlig, varför jag tillstyrker densamma. Beträffande

de högre folkskolorna vill jag slutligen framhålla, att jag ansluter mig till de

sakkunnigas förslag om bibehållande av tre arvodesgrupper, vilket förslag

tillstyrkts av samtliga i ärendet hörda myndigheter. — Jag tillstyrker sålunda

de sakkunnigas förslag till gränsdragning med den jämkning, som förordats av

allmänna lönenämnden.

Skolöverstyrelsens erinran om att högre folkskolorna i Undersåker och

Överkalix numera erkänts såsom kommunala mellanskolor torde böra beaktas.

De komma härigenom att med vardera 7.5 poäng hänföras till grupp V.

Vid bifall till vad jag förordat komma antalet högre kommunala skolor

inom de skilda arvodesgrupperna att — med beaktande av den av lönenämnden

förordade gränszonsregeln — bli följande (ökningen respektive

minskningen i jämförelse med nuvarande antal angives inom parentes):

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103. 49

Skolform

Grupp I

Grupp II

Grupp III

Grupp IV

Grupp V

Grupp VI

Grupp VII

Komm. flickskolor

2 (-3)

8 ( + 6)

10 (-2)

19 (-D

1 ( + 0)

» mellanskolor

3 —

2 —

0 —

11 —

56 ( + 2)

Prakt. i

3 —

3 -

3 ( + 1)

3 ( + 1)

0 —

Högre folkskolor

1 ( + D

5 (-5)

37 (+2)

Det torde liksom år 1938 böra ankomma på Kungl. Majit att för varje

skola bestämma, till vilken avlöningsgrupp rektor skall hänföras.

4. Folk- och småskoleseminarierna.

Rektorerna vid folkskoleseminarierna äro i avlöningshänseende

likställda med rektorerna vid de högre allmänna läroverken och sålunda

indelade i tre avlöningsgrupper I—III. Till grupp I ha hänförts samtliga

dubbelseminarier, till grupp II enkelseminariet i Stockholm, som tillika är

provårsseminarium, samt till grupp III återstående enkelseminarier. Dubbelseminarierna

omfatta en 4-årig och en 2-årig linje. Sistnämnda linje utgöres

antingen av studentklass eller, såsom i Falun, av en linje avsedd för utbildning

av småskollärarinnor till folkskollärarinnor. Enkelseminarierna åter omfatta

en 4-årig linje.

De sakkunniga ha med hänsyn till att folkskoleseminarierna icke för närvarande

ha sin normala organisation förordat ett uppskov ett eller annat år

med en definitiv gruppindelning. Enligt de sakkunnigas mening böra

med hänsyn härtill de förordnanden, som skola meddelas för folkskoleseminariernas

rektorer från och med den 1 juli 1943, begränsas att avse en tid av ett

eller möjligen två år. Ehuru den nuvarande gruppindelningen med 6 seminarier

hänförda till grupp I ingalunda motsvarar de för närvarande föreliggande

förhållandena, synas skäl tala för att under den angivna övergångstiden

nuvarande gruppindelning bibehålies oförändrad. En jämkning nu skulle

nämligen lätt kunna efterföljas av en förnyad jämkning efter ett eller annat

år, något som synes böra undvikas.

Rektorerna vid småskoleseminarierna äro principiellt i lönehänseende

likställda med realskolornas rektorer. Till grupp I borde i enlighet

härmed ha förts dubbelseminarierna, till grupp II de 3-åriga enkelseminarierna

och till grupp III de 2-åriga enkelseminarierna.

På grund av den rådande arbetslösheten inom småskollärarinnekåren har

emellertid examinationen av småskollärarinnor varit inskränkt under de gångna

åren. När löneregleringen genomfördes för dessa rektorer vid 1938 års

riksdag — ett år senare än för rektorerna vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna

m. fl. — kunde endast ett enda seminarium hänföras till

grupp II, under det att alla de övriga fördes till grupp III. Intet småskoleseminarium

inplacerades således i grupp I.

Bihang till riksdagens protokoll 191)3. 6 sami. Nr 103.

4,

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 103.

De sakkunniga ha av motsvarande skäl som beträffande folkskoleseminarierna

även i fråga om småskoleseminarierna föreslagit uppskov med en definitiv

nygruppering.

Statskontoret har anslutit sig till de sakkunnigas förslag örn uppskov med

en översyn av lönegrupperingen för folk- och småskoleseminarierna. I avvaktan

härpå syntes förnyade förordnanden för rektorerna vid dessa läroanstalter

nu böra meddelas för en tid av högst ett år. I anslutning till vad statskontoret

i det föregående anfört beträffande en utbyggnad nedåt av lönegrupperna för

de högre allmänna läroverken och realskolorna förordar ämbetsverket, att vid

den framtida översynen av grupperingen för seminarierna båda grupperna

utbyggas nedåt med för folkskoleseminarierna en lönegrupp och för småskoleseminarierna

en eller eventuellt två lönegrupper.

Allmänna lönenämnden har icke haft något att erinra mot vad de sakkunniga

anfört i förevarande hänseende.

Skolöverstyrelsen däremot har förklarat sig icke kunna finna anledning att

uppskjuta en definitiv gruppindelning.

Departementschefen har anfört bland annat.

Seminarieorganisationen befinner sig för närvarande i ett labilt läge. Man

kan för de närmaste åren motse en kraftig utvidgning av examinationen.

Det kan ännu icke med full säkerhet överblickas, hur organisationen kommer

att gestalta sig om ett eller annat år. Större klarhet i detta hänseende kommer

med all sannolikhet att föreligga redan nästa år. Vid sådant förhållande

finner jag i likhet med de sakkunniga lämpligast att uppskjuta översynen

av lönegruppsindelningen. Jag hoppas emellertid att det skall bli möjligt att

redan nästa år taga ställning till denna fråga. I avbidan härpå torde rektorernas

löneställning böra bibehållas oförändrad under nästa budgetår.

De sakkunniga ha förutsatt, att seminarierektorerna efter den 30 juni 1943,

då nuvarande förordnanden utlöpa, tills vidare skola förordnas endast på viss

kortare tid. Då ett dylikt provisorium, ehuru i och för sig tänkbart, måhända

kan vålla olägenheter, förtjänar det övervägas, huruvida icke den nya förordnandeperioden

för seminariernas rektorer kan liksom för övriga rektorer

omfatta sex år, varvid dock bör uppställas villkor av innebörd, att vederbörande

rektor skall vara skyldig att under löpande förordnandeperiod underkasta

sig den ändring i löneställningen, som må föranledas av en ändrad lönegruppsindelning.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles taga

denna fråga under övervägande.

5. Abnormskolorna.

Statens blindanstalter äro institutet och förskolan för blinda å

Tomteboda, hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män, hantverksskolan

i Växjö för blinda kvinnor och vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat

lyte. Den enda av dessa anstalter, som beträffande rektor stjänstens

placering i lönehänseende vid 1937 års lönereglering direkt anslutits till avlöningsgrupperingen

för rektorstjänster vid statliga läroanstalter i övrigt, är

institutet och förskolan för blinda å Tomteboda. Rektorst jönsten vid denna

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

51

anstalt har i lönehänseende jämställts med rektorstjänst vid högre allmänt

läroverk i lägsta avlöningsgruppen. De sakkunniga ha förklarat sig sakna anledning

att förorda någon ändring härutinnan.

Lönereglering för lärarpersonalen vid dövstum skolorna genomfördes

från och med den 1 juli 1938. Rektorstjänsterna indelades i fyra avlöningsgrupper

med utgångspunkt från en löneställning enligt 26 lönegraden 29 löneklassen

för den lägsta gruppen. Till lägsta gruppen, grupp IV, fördes rektorsbefattningen

vid dövstumskolan i Växjö; till näst lägsta gruppen, grupp III,

fördes rektorsbefattningarna vid skolorna å Manilla, i Lund, Örebro, Gävle och

Härnösand, och till grupp II fördes rektorsbefattningen vid skolan i Vänersborg,

som tillika är fortsättningsskola för talundervisade gossar. Ingen dövstumskola

placerades i högsta gruppen, grupp I. Dövstumskolan i Gävle är

numera nedlagd och ersatt av en vårdanstalt för dövstumma med komplicerat

lyte; föreståndarbefattningen vid denna anstalt är icke lönegradsplacerad enligt

löneplan E, avseende rektorsbefattningar tillsatta medelst förordnande för

viss tid, och bör därför icke komma under bedömande i detta sammanhang.

I övrigt kvarstår nyssnämnda avlöningsgruppering oförändrad. Nuvarande

förhållanden framgå av nedanstående sammanställning:

Avlöningsgrupp: I

II

lil

IV

Lönegrad .......... —

E 4

E 3

E 2

Lön enligt löneklass. . —

31

30

29

Antal skolor....... 0

1

4

1

De lönegrader, som kunna komma i fråga för rektorerna vid dövstumskolorna,

äro E 2—E 5. Av dessa utnyttjas för närvarande endast de tre första,

alltså E 2—E 4. De sakkunniga ha förklarat sig sakna anledning att ifrågasätta

någon utökning av antalet lönegrader för rektorstjänsterna vid dövstumskolorna.

Beträffande gruppindelningen ha de sakkunniga anfört, att till

grupp IV borde hänföras skolan i Växjö och till grupp III skolorna å Manilla

samt i Lund, Örebro och Härnösand. Beträffande skolan i Vänersborg anföra

de sakkunniga:

Till grupp II hör för närvarande dövstumskolan i Vänersborg, som är dels

upptagningsskola, dels fortsättningsskola för talundervisade gossar. Därest

upptagningsskolan kommer att nedläggas, kommer skolan att bestå endast av

fortsättningsskola. Anledning synes icke föreligga att då bibehålla skolan i

avlöningsgrupp II. De sakkunniga anse sig icke böra taga någon bestämd

ståndpunkt till frågan, huruvida skolan hädanefter bör föras till grupp lil

eller grupp IV, men äro med hänsyn till den förordade placeringen av dövstumskolan

i Växjö närmast benägna att förorda det senare av dessa alternativ.

Statskontoret har framhållit, att därest ämbetsverkets förslag om en utbyggnad

nedåt med en lönegrupp för läroverken vinner bifall, rektorstjänsten

viri institutet och förskolan för blinda syntes böra nedflyttas från lönegraden

E 11 till lönegraden E 10. Då statskontoret vidare förutsatt, att upptagnings
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 103.

skolan för dövstumma å Manilla och icke upptagningsskolan i Vänersborg

kommer att nedläggas, har någon ändring av grupperingen för dövstumskolorna

icke synts ämbetsverket påkallad.

Allmänna lönenämnden har icke framställt någon erinran mot de sakkunnigas

förslag men har uttalat att, därest skolöverstyrelsens i sakkunnigbetänkandet

omförmälda förslag angående nedläggande av upptagningsskolan för

dövstumma i Vänersborg icke skulle genomföras utan denna skola i stället

skulle komma att utvidgas, anledning icke syntes föreligga att vidtaga någon

ändring med avseende å den nuvarande grupperingen vid dövstumskolorna.

Skolöverstyrelsen har, därest upptagningsskolan för dövstumma i Vänersborg

skulle komma att nedläggas, förordat en nedflyttning av rektorst jönsten

för den kvarvarande fortsättningsskolan till grupp lil (nu grupp II).

Departementschefen har anfört, att de sakkunnigas förslag icke givit honom

anledning till erinran, varför han biträtt detsamma. Till frågan örn löneställningen

för rektor vid dövstumskolan i Vänersborg vore departementschefen

dock icke beredd att taga ställning i detta sammanhang.

6. De tekniska läroverken.

De tekniska läroverkens rektorer äro i lönehänseende för närvarande principiellt

likställda med rektorerna vid de högre allmänna läroverken och folkskoleseminarierna.

Vid de tekniska läroverken finnes emellertid en fjärde avlöningsgrupp,

grupp IV. Vid gruppindelningen har hänsyn tagits dels till de

olika läroverkens elevantal, dels ock till antalet grupper av undervisningstimmar,

beräknade efter medeltjänstgöringen för lektor. Med dessa indelningsgrunder

ha förts

till grupp I läroverket i Örebro;

» » II läroverken i Malmö och Norrköping;

» » III läroverken i Borås, Eskilstuna, Härnösand och Stockholm

samt

» » IV läroverket i Västerås.

Tekniska läroverket i Göteborg har för närvarande icke någon särskild

rektorstjänst.

De sakkunniga ha förordat uppfattning till grupp I av tekniska läroverket

i Stockholm och till grupp III av läroverket i Västerås.

De sakkunnigas förslag kan sammanfattas sålunda:

Avlöningsgrupp:

I

II

III

IV

Löneklass.................

. . 36

35

34

33

Antal läroverk.............

2

2

4

0

Ökning respektive minskning. .

. . + 1

—

—

— 1

Statskontoret har förordat ändrad indelning av ifrågavarande rektorstjänster,

innebärande bland annat, att grupp I skulle reserveras för framtida

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

53

behov. Därest ett dylikt principiellt avsteg från 1937 års beslut ansåges icke

böra ske, har ämbetsverket ansett sig nödsakat att godtaga de sakkunnigas

förslag.

Skolöverstyrelsen har biträtt de sakkunnigas förslag men därutöver påyrkat

uppflyttande av de tekniska läroverken i Malmö och Norrköping till grupp I.

Härigenom skulle fyra läroverk (Stockholm, Örebro, Malmö och Norrköping)

komma att hänföras till grupp I och fyra (Eskilstuna, Härnösand, Västerås

och Borås) till grupp III. Grupperna II och IV skulle bli orepresenterade.

Allmänna lönenämnden har icke framställt någon erinran mot de sakkunnigas

förslag.

Departementschefen har anfört:

Jag biträder i likhet med skolöverstyrelsen och allmänna lönenämnden de

sakkunnigas förslag örn uppflyttning av rektorstjänsterna vid de tekniska

läroverken i Stockholm och Västerås till grupp I respektive grupp III. Statskontorets

förslag kan jag, under hänvisning till vad jag inledningsvis anfört,

icke ansluta mig till. Skolöverstyrelsen har framlagt förslag om uppflyttning

till grupp I även av rektorstjänsterna vid läroverken i Malmö och Norrköping.

Då emellertid grupp I synes böra förbehållas läroverk, vilka i fråga om storlek

stå i markerad särklass, anser jag mig dock böra förorda, att dessa två läroverk

bibehållas i grupp II. Jag erinrar, att jag i annat sammanhang denna

dag tillstyrker inrättande av en ny parallellinje vid örebroläroverket, varför

dettas elevantal torde komma att inom kort närma sig och kanske överstiga

400.

I annat sammanhang denna dag gör jag den hemställan, som föranledes av

vad jag sålunda förordat.

7. Navigationsskolorna.

Rektorstjänsterna vid navigationsskolorna äro för närvarande i avlöningshänseende

jämställda med motsvarande tjänster vid realskolorna. Till grupp I

har hänförts skolan i Göteborg, till grupp II skolorna i Stockholm, Malmö

och Härnösand och till grupp III skolan i Kalmar.

De sakkunniga föreslå, att nu gällande gruppindelning bibehålies oförändrad.

De sakkunnigas förslag har tillstyrkts av samtliga remissmyndigheter, nämligen

statskontoret, allmänna lönenämnden och kommerskollegium.

Departementschefen har anfört, att han, efter samråd med chefen för handelsdepartementet,

i likhet med de sakkunniga och remissmyndigheterna förordar,

att den nuvarande lönegruppsindelningen bibehålies.

8. övergångsanordning.

De sakkunniga ha — under framhållande av att anledning icke föreligger

att ifrågasätta någon lönekompensation för de nuvarande rektorer, vilkas rektorstjänster

från och med den 1 juli 1943 skulle komma att nedflyttas till

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 103.

någon för närvarande förefintlig, lägre avlöningsgrupp — ifrågasatt en övergångsanordning

i syfte att mot löneminskning skydda de rektorer vid realskolor,

vilka föreslagits nedflyttade i den för närvarande obefintliga grupp IV.

Statskontoret har avstyrkt den ifrågasatta övergångsanordningen.

Skolöverstyrelsen har för sin del föreslagit, att nuvarande rektorer vid de

realskolor, som kunna komma att nedflyttas till grupp IV, så länge de kvarstå

vid förordnandet, skola få åtnjuta personlig lönefyllnad jämte eventuella

andra kontanta förmåner, så att vad de sammanlagt erhålla för sin tjänstgöring

uppgår till vad de skulle hava uppburit, därest befattningen kvarstått i

grupp III.

Allmänna lönenämnden har anslutit sig till den av de sakkunniga uttalade

uppfattningen, att anledning icke föreligger att ifrågasätta någon lönekompensation

för de nuvarande rektorer, vilkas tjänster från och med den 1 juli 1943

skulle komma att nedflyttas till någon för närvarande förefintlig, lägre avlöningsgrupp.

Beträffande åter de rektorer vid realskolor, vilkas tjänster enligt

förslaget skulle nedflyttas till en ny grupp IV, vilken för närvarande icke finnes

upptagen i tjänsteförteckningen för dessa skolor, synes det lönenämnden skäligt,

att en särskild övergångsanordning införes. Lönenämnden förordar, att

rektor vid realskola, tillhörande nuvarande avlöningsgrupp III, vilkens tjänst

från och med den 1 juli 1943 hänföres till grupp IV, tillerkännes personlig

lönefyllnad av 500 kronor för år — utan rörligt tillägg och kristillägg — att

utgå så länge den ifrågavarande rektorn innehar samma tjänst som den 30

juni 1943 och tjänsten kvarstår i avlöningsgrupp IV.

En reservant inom lönenämnden har ansett, att lönenämnden bort tillstyrka

personlig lönefyllnad med 500 kronor vid samtliga fall av nedflyttning,

att utgå så länge vederbörande kvarstår på samma rektorspost.

Departementschefen bär anfört.

De sakkunniga ha övervägt frågan, huruvida de rektorer, vilka vid bifall

till de sakkunnigas förslag skulle komma att nedflyttas från en högre lönegrupp

till en lägre, borde genom en övergångsanordning kompenseras för den löneminskning,

de genom nedflyttningen skulle komma att få vidkännas. De sakkunniga

lia därvid, med instämmande av samtliga i ärendet hörda myndigheter,

kommit till den uppfattningen, att en dylik kompensation icke borde

ifrågasättas för rektorer, vilka komma att nedflyttas till en redan förefintlig

lägre lönegrupp. Jag delar denna uppfattning. Ifrågavarande rektorer måste

nämligen anses ha haft anledning att räkna med en blivande nedflyttning.

Annorlunda ställer sig saken beträffande de 23 rektorer, vilka nu föreslås nedflyttade

till en avlöningsgrupp, vilken för närvarande icke finnes, d. v. s. beträffande

de rektorer i avlöningsgrupp III vid realskolor, vilka föreslås nedflyttade

i en nykonstruerad avlöningsgrupp IV. Dessa rektorer ha icke kunnat

förutse den förordade nedflyttningen. Ehuru jag är medveten om att rektorerna

icke kunna göra några rättsanspråk på lönekompensation gällande, har jag

i likhet med såväl de sakkunniga som skolöverstyrelsen och allmänna lönenämnden

funnit billighetsskäl tala för att dessa 23 rektorer övergångsvis böra

erhålla viss kompensation för den inträdande löneminskningen. I anslutning

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

55

till lönenämndens förslag förordar jag därför, att ifrågavarande rektorer tillerkännas

en personlig lönefyllnad av 500 kronor för år — utan rörligt tillägg och

kristillägg — att utgå så länge vederbörande rektor innehar samma tjänst som

den 30 juni 1943 och tjänsten kvarstår i avlöningsgrupp IV. Jag förordar

dock den jämkningen i lönenämndens förslag, att den personliga lönefyllnaden

må utgå högst intill utgången av juni 1949, då nästa förordnandeperioder

senast komma att utlöpa.

I detta sammanhang får jag erinra, att vid bifall till den omorganisation av

vissa läroverk i Stockholm, jag i det föregående förordat, två läroverk komma

att till följd av omorganisationen den 1 juli 1943 nedflyttas ett steg. Detta

gäller nya elementarskolan och Katarina realskola. Även rektorerna vid dessa

två läroverk synas skäligen böra tillerkännas personlig lönefyllnad enligt nyssnämnda

grunder.

Det kan ifrågasättas, huruvida icke även rektor vid högre lärarinneseminariet,

vilken för närvarande är placerad i lönegraden E 14 men efter seminariets

nedläggande torde komma att såsom rektor vid »statens normalskola» nedflyttas

till lönegraden E 13, skäligen bör tillerkännas personlig lönefyllnad.

Jag har kommit till den uppfattningen, att starka billighetsskäl tala härför.

Då emellertid statens normalskola är avsedd att framdeles bli provårsläroverk,

varvid rektor torde komma att såsom provårsföreståndare erhålla särskilt arvode,

torde den personliga lönefyllnaden dock i förevarande fall icke böra utgå

för längre tid än till dess rektor kommer i åtnjutande av nämnda provårsarvode.

Med avseende å grunderna för det nuvarande poängsystemet för fördelningen

av rektorsbefattningarna vid de allmänna läroverken på olika avlöningsgrupper

innebär Kungl. Maj:ts förslag den jämkningen i för närvarande

gällande grunder, att varje fullt 25-tal lärjungar i stället för varje fullt

50-tal skall räknas såsom 1 poäng samt att klassavdelningarna inom realskolans

avslutningsklass i poänghänseende jämställas med klassavdelningarna

å gymnasiet och alltså räknas såsom V/> poäng i stället för 1 poäng. Mot

vad sålunda föreslagits har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Med utgångspunkt från detta poängsystem ha i Kungl. Maj:ts förslag

rektorstjänsteraa vid de allmänna läroverken fördelats på de olika avlöningsgrupperna.

Vad först beträffar de högre allmänna läroverken, fördela

dessa sig för närvarande så, att 19 tillhöra grupp I, 23 grupp II och 19

grupp III. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle fördelningen — med bortseende

från den blivande »statens normalskola» — bliva 20 i grupp I, 20 i

grupp II och 21 i grupp lil. De för frågans förberedande behandling tillkallade

sakkunniga lia föreslagit följande fördelning: 22 i grupp I, 19 i grupp

II och 20 i grupp III. Kungl. Maj:ts förslag, som i denna del grundar sig

på ett av allmänna lönenämnden i ärendet avgivet utlåtande, avviker från

de sakkunnigas därutinnan, att det upptager en kompletterande regel av

innebörd, att ett läroverks för närvarande gällande placering i en viss avlöningsgrupp

icke skall rubbas, vare sig uppåt eller nedåt, för så vitt icke dess

poängsumma med mera än 2 enheter över- respektive understiger poäng
-

Utskottet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 103.

gränserna mellan de olika grupperna. Syftet med denna kompletterande regel

är, att endast mera markerade förändringar i ett läroverks storlek skola

få medföra ändring i dess hittillsvarande gruppering.

Även utskottet finner välbetänkt, att icke helt obetydliga avvikelser från

poänggränserna få automatiskt medföra, att ett läroverks hittillsvarande placering

i grupphänseende ändras. Utskottet tillstyrker således i princip förslaget,

att en kompletterande regel införes i stabiliserande syfte. Beträffande

denna regels närmare utformning kan det emellertid ifrågasättas, huruvida

Kungl. Maj:ts förslag innebär den lyckligaste lösningen. Enligt detta

förslag skulle för en ändring i grupphänseende erfordras, att läroverkets

poängtal med mer än 2 enheter över- respektive understiger poänggränsen.

Denna princip kan emellertid komma att medföra, att ett läroverk, som under

större delen av den gångna grupperingsperioden på grund av sin storlek

rätteligen bort tillhöra exempelvis grupp I, ehuru det vid själva grupperingstillfället

hänfördes till grupp II, icke heller vid den nu stundande grupperingen

kan inplaceras i den grupp, dit det egentligen borde höra. Exempel

på sådana fall lämnas i motionerna I: 228 och II: 328 samt i motionen

II: 316. Omvänt kan den i propositionen förordade utformningen av stabiliseringsregeln

givetvis tänkas medföra, att ett visst läroverk icke flyttas ned

till lägre grupp än för närvarande, ehuru en sådan åtgärd i och för sig kunde

vara motiverad.

Utskottet har med utgångspunkt från det anförda funnit sig böra förorda

sådan jämkning i Kungl. Maj:ts förslag, att de nyss angivna olägenheterna i

stort sett undvikas. Utskottet har för sin del stannat vid att förorda, att ett

läroverks nuvarande placering i en viss avlöningsgrupp icke skall rubbas, såvida

icke dess poängsumma med mera än 1 enhet över- respektive understiger

poänggränserna. Med den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit, torde

syftet med de i motionerna I: 228 och II: 328 samt II: 316 framställda förslagen

kunna tillgodoses.

Utskottet tillstyrker en fortsatt tillämpning av den av 1937 års riksdag

godtagna principen, att alla provårsläroverk, oavsett storleken, hänföras till

grupp I. Till grupp I bör i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag även hänföras

rektorst jönsten vid den blivande »statens normalskola», detta särskilt med

hänsyn till ifrågavarande läroverks speciella organisation, innefattande olika

skoltyper.

Under åberopande av det anförda och med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts

förslag, att rektorstjänstema vid de högre allmänna läroverken alltjämt fördelas

på tre avlöningsgrupper, föreslår utskottet följande fördelning avnämnda

rektorstjänster nämligen 22 i grupp I, 18 i grupp II och 22 i

grupp III.

Med avseende å realskolorna innebär Kungl. Maj:ts förslag, att

den nuvarande indelningen på tre grupper utbygges nedåt med ytterligare

en grupp, betecknad såsom grupp IV. Utskottet tillstyrker detta förslag. Utskottet

har ej heller funnit anledning till erinran mot den i propositionen

s. 57 Kontrollera mot PDF

Stateutskottets utlåtande nr 103.

57

föreslagna fördelningen på avlöningsgrupper av rektorstjänsterna vid realskolorna,

nämligen 4 i grupp I, 25 i grupp II, 28 i grupp III och 23 i grupp IV.

Utskottet vill slutligen erinra, att beslut av riksdagen endast påkallas beträffande

de grundläggande principfrågorna ävensom beträffande antalet

läroverk inom varje grupp; själva fördelningen av de olika läroverken på de

skilda grupperna tillkommer det däremot Kungl. Majit att verkställa.

Departementschefen har även uttalat sig beträffande en av de sakkunniga

väckt fråga, avseende rektorernas arbete med göromål av expeditionell eller

kameral natur, och förklarat sig ha för avsikt att vid läglig tidpunkt föranstalta

om en utredning av frågan, hur en avlastning av rektorernas expeditionella

och ekonomiska uppgifter lämpligen skulle kunna ske utan alltför

stora merkostnader för statsverket. I motionen II: 65 har framhållits, att en

bättre organisation av arbetet på läroverkens rektorsexpeditioner vore synnerligen

önskvärd, och föreslagits, att riksdagen ville anhålla, att Kungl.

Majit måtte ombesörja en undersökning av ifrågavarande arbetsförhållanden.

Utskottet får för sin del uttala sin anslutning till den av departementschefen

framförda tanken på en närmare utredning av den nu berörda frågan.

Även enligt utskottets mening är nämligen en dylik utredning, som skulle

syfta till en intensifiering av rektorernas huvuduppgift, den pedagogiska

och administrativa ledningen av vederbörande läroanstalter, påkallad. Med

vad utskottet sålunda anfört torde motionen lii 65 få anses besvarad.

Vad därefter angår de kommunala flickskolorna, de kommunala mcllanskoloma,

de praktiska mellanskoloma och de högre folkskolorna får utskottet

— som i annat sammanhang denna dag tillstyrkt Kungl. Majits förslag

angående definitiv lönereglering för lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor

— förorda Kungl. Majits förslag till fördelning på de olika arvodesgrupperna

av antalet rektorstjänster vid berörda skolor, dock under iakttagande av att

vid högre folkskolan i Västerås en treårig teknisk linje befinner sig under upprättande.

Utskottet förutsätter nämligen, att den definitiva fördelningen på

arvodesgrupper av rektorstjänsterna vid de högre folkskolorna av Kungl.

Majit verkställes så, att vederbörlig hänsyn kan tagas till ifrågavarande organisationsändring.

Mot vad i propositionen anförts och föreslagits beträffande folk- och småskoleseminarier,

abnormskolor, tekniska läroverk och navigationsskolor har

utskottet icke funnit anledning till erinran.

Såsom en över gång sanordning föreslås i propositionen, att de 23 rektorer

vid realskolor, vilkas tjänster skulle nedflyttas till en ny grupp IV, skola

tillerkännas personlig lönefyllnad med 500 kronor för år, utan rörligt tillägg

och kristillägg, att utgå så länge vederbörande rektor innehar samma tjänst

som den 30 juni 1943 och tjänsten kvarstår i grupp IV, dock längst intill

utgången av juni 1949. Sådan personlig lönefyllnad skulle därjämte tillkomma

3 rektorer, vilkas tjänster på grund av omorganisation komma att nedflyttas

till lägre avlöningsgrupp än för närvarande. Utskottet tillstyrker

Kungl. Majits ifrågavarande förslag.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Statsutskottets utlåtande nr 103.

lil. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar,

a) Besparingsåtgärder.

Antalet nybörjaravdelningar utgjorde under budgetåret

1939/40 533. I samband med budgetarbetet för därpå följande budgetår

upptogs frågan om en begränsning i besparingssyfte av antalet sådana avdelningar.

För budgetåret 1940/41 föreskrevs i enlighet därmed, att nybörjaravdelningarna

icke skulle få i antal överstiga de för budgetåret 1939/40

befintliga; antalet kom i själva verket att stanna vid 520, vilket innebar en

nedgång med 13. För budgetåret 1941/42 föreskrevs en begränsning till 525,

eller, därest särskilda omständigheter därtill föranledde, 533; antalet stannade

vid 529. För innevarande budgetår slutligen har föreskrivits, att totala

antalet nybörjaravdelningar skall begränsas till 525 eller, därest särskilda omständigheter

därtill föranleda, 535. Verkliga antalet är innevarande läsår 535,

vilket innebär en ökning med 6; av dessa hänföra sig 4 till de nya gymnasierna

i Boden och Hässleholm. Överstyrelsen beräknar, att antalet nybörjaravdelningar

utan spärr skulle ha stigit till 539.

För nästa läsår beräknar skolöverstyrelsen vid ostörd utveckling och vid

oförändrade organisatoriska förhållanden antalet lärjungar och klassavdelningar

på följande sätt: I

Lärjungar

Klassavdelningar

i nybörjaravdelningar

Totalt antal

i nybörjaravdelningar

Totalt antal

realskolan | gymnasiet

realskolan J gymnasiet

Läsåret 1943/44 . . .

11,170

4,440

54,560

361

187

2,146 ;

Ökning.........

+ 284

+ 192

+ 927

+ 7

+ 6

+ 22

I likhet med föregående år har skolöverstyrelsen ansett sig böra undersöka,

huruvida icke på något håll inom läroverksorganisationen ytterligare

några mindre välbesökta linjer finnas, vilka utan alltför kännbara olägenheter

kunde indragas. Såsom resultat av denna undersökning har överstyrelsen

ansett sig böra föreslå intagningspaus beträffande följande linjer,

nämligen

klassiska linjen vid Hvitfeldtska högre allmänna läroverket i Göteborg,

3-åriga latinlinjen vid högre allmänna läroverket i Halmstad,

3- åriga latinlinjen vid högre allmänna läroverket i Skara, samt

4- åriga latinlinjen vid högre allmänna läroverket i Vänersborg.

Skolöverstyrelsen har i detta sammanhang erinrat om att 1942 års riksdag

påkallat en utredning, huruvida icke latinlinjen vid högre allmänna läroverket

i Haparanda lämpligen skulle kunna indragas parallellt med upprättandet

av den av samma riksdag beslutade latinlinjen vid högre allmänna läroverket

i Boden. Överstyrelsen har i anledning därav anmodat rektor vid högre

allmänna läroverket i Haparanda att i ärendet inkomma med utredning

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

59

och har med utlåtande den 14 juli 1942 överlämnat densamma till Kungl.

Maj:t. Överstyrelsen avstyrkte därvid en indragning av denna linje, och

Kungl. Majit har den 7 augusti 1942 för närvarande biträtt denna mening.

Lärjungeantalet i latinlinjen i Haparanda var höstterminen 1942 (9 + 6

+ 8 + 4 =) 27 mot (5+ 7 + 5 + 4 =) 21 nästföregående hösttermin.

I anslutning härtill anför skolöverstyrelsen:

Överstyrelsen vill icke bestrida, att latinlinjen i Haparanda för närvarande

icke utnyttjas i tillfredsställande utsträckning. Detta läroverk har emellertid

ett absolut taget lågt lärjungeantal, 316; man kan därför knappast påstå,

att lärjungeantalet på latinlinjen är påfallande lågt, sett i relation till läroverkets

storlek. Så långt möjligt samläser också latingymnasiet med motsvarande

ringar av realgymnasiet. Hela linjen med dess 4 ringar upptager

77 veckotimmar. Linjen har i år kunnat uppvisa stigande anslutning.1

Enligt överstyrelsens mening böra fordringarna på anslutningen till en

bildningslinje sättas något lägre örn linjen är den enda i sitt slag, än om

parallella linjer med samma bildningsmål finnas vid läroverket. Skillnaden

mellan latinlinjens och reallinjens allmänna orientering är mycket väsentlig

och svarar mot utpräglade olikheter i lärjungarnas anlag och intressen. Erfarenheten

visar, att det oftast är högst olyckligt, om lärjungar genom yttre

omständigheter tvingas att göra ett linjeval, som icke motsvarar deras håg

och som måhända leder dem in på levnadsbanor, för vilka de icke äro väl lämpade.

Naturligtvis måste likväl av statsekonomiska skäl en viss begränsning

ske av läroverksundervisningens linjegrening. Överstyrelsen kan icke ifrågasätta,

att en bildningslinje skulle upprätthållas för ett mycket litet antal lärjungar,

och erinrar i detta sammanhang om att ett deltagarminimum av 5

lärjungar är satt som villkor för tillvalsundervisningen på det differentierade

gymnasiet. I det nu aktuella fallet finnas emellertid enligt överstyrelsens

mening åtminstone för närvarande icke tillräckliga skäl att nedlägga latinlinjen

och därmed giva ifrågavarande läroverk en renodlat real inriktning.

Överstyrelsen har även erinrat, att vissa inbyggda ''praktiska realskolelinjer

äro svagt frekventerade. Detta gäller för närvarande framför allt följande

linjer:

L ä r j u n g

e a n t a 1

höstterminen 1941

höstterminen 1942

Klassisk linje:

Inbyggda praktiska linjer:

Husliga linjen vid h. allm. lärov.

f. fl. i Hälsingborg......

9 + 9 = 18

0 + 8 - 8

Handelslinjen vid samrealskolan

i Arboga ............

8 + 9 = 17

5 + 6 = 11

Handelslinjen vid samrealskolan

i Söderköping.........

6 + 9 = 15

9 + 6 = 15

Handelslinjen vid samrealskolan

i Ulricehamn..........

8 + 8 = 16

8 + 7 = 15

1 Handelslinjen vid samrealskolan

i Vaxholm...........

7 + 6 = 13

7 + 7 = 14

1 I en den 2 mars 1913 till ecklesiastikdepartementet inkommen framställning lia stadsfullmäktige

i Hudiksvall hemställt, att latingymnasiet därstädes icke måtte nedläggas.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande nr 108.

Beträffande dessa linjer anför överstyrelsen:

Fyra av de fem inbyggda praktiska linjer, som böra komma under diskussion,

äro handelslinjer tillhörande mindre skolor. Den femte är den enda

inbyggda husliga linjen vid våra allmänna läroverk, förlagd till högre allmänna

läroverket för flickor i Hälsingborg. De besparingar, som första året

skulle göras genom indragning av någon av dessa linjer, framgå av följande

tabell:

Linje

Minskat undervisningsbehov

i veckotimmar

Kostnad

i kronor

teoretiska

läroämnen

praktiska

läroämnen

Arboga, handelslinje

6.5

8.5

3,141

Söderköping, >

6.5

8.5

3,141

Ulricehamn, >

22.5

8.5

6,869

Vaxholm, »

6.5

8.5

3,442

Hälsingborg, huslig linje

25.5

10.5

8,385

Summa

67.5

44.5

24,978

De inbyggda handelslinjerna synas hava en särskild uppgift att fylla på

mindre orter, där undervisningsanstalterna i övrigt äro relativt odifferentierade

och en avsevärd del av lärjungarna bruka kvarstanna i sin hemort för

att ingå i dess näringsliv. Kostnaderna äro i regel relativt begränsade. Dessa

linjers ställning har under de tre senaste åren i liknande sammanhang varit

under riksdagens prövning. Riksdagen har därvid icke gjort någon erinran

mot att undervisningen fortfarande tillhandahålles. Icke heller överstyrelsen

finner för närvarande tillräckliga skäl att föreslå indragning av någon av

dessa linjer.

Det vore otvivelaktigt av ett visst intresse att jämväl kunna bibehålla den

inbyggda husliga linjen vid högre allmänna läroverket för flickor i Hälsingborg

såsom den enda i sitt slag. Huruvida lärjungar i tillräckligt antal anmäla

sig är dock osäkert. Hittills finnes intet minsta deltagarantal stadgat för de

praktiska linjerna. Med hänsyn till de relativt låga lärjungeantal, som i några

av de ovanberörda fallen konstaterats, synes ett visst deltagarminimum böra

stadgas som villkor för att inbyggd praktisk linje för året skall komma till

stånd. Överstyrelsen våll föreslå, att första årskursen av praktisk linje hädanefter

skall anordnas endast om minst fem lärjungar anmält sig för linjen vid

den tidpunkt, då rektors uppgifter rörande läroverkets behov av lärarkraft

skola vara överstyrelsen tillhanda.

I skrivelse 1942: 265 har riksdagen ifrågasatt en indragning av någon av

de nuvarande gymnasielinjerna vid högre allmänna läroverket i Majorna i

Göteborg. Därvid borde övervägas, huruvida icke den sålunda frigjorda linjen

kunde komma något annat läroverk till godo. Skolöverstyrelsen anför beträffande

denna fråga.

Högre allmänna läroverket i Majorna i Göteborg har för närvarande enkel

4-årig latinlinje och enkel 3-årig reallinje. Latinlinjen var under de första

åren bristfälligt utnyttjad, men sedan numera flickor fått tillträde till gym
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

61

nasiet, utnyttjas dess kapacitet på ett tillfredsställande sätt. Innevarande

läsår hava på latinlinjen 22 lärjungar intagits i första ringen. På reallinjen

är första ringen fullsatt; av 39 godkända inträdessökande kunde endast 30

beredas plats. Överstyrelsen finner alltså båda linjerna fortfarande behövliga

vid läroverket.

Överstyrelsen diskuterar i detta sammanhang frågan om en allmän begränsning

av antalet nybörjaravdelningar och anför i detta hänseende.

Därest i överensstämmelse med överstyrelsens förslag intagningen på de

3-åriga latinlinjema i Halmstad och Skara och den 4-åriga i Vänersborg

temporärt inställes, skulle det behövliga antalet klassavdelningar vid de allmänna

läroverken nedgå till 2,143. Antalet nybörjaravdelningar komme att

uppgå till 545 eller 10 mer än nu.

Det beräknade antalet nybörjaravdelningar höstterminen 1943 komme

trots reduktionen att överstiga antalet avdelningar av detta slag höstterminen

1939. Såsom framgår av nedanstående tabell, komme ökningen dock helt

att falla på realskolans nybörjaravdelningar.

Å r

Antal nybörjaravdelningar

i realskolan

på gymnasiet

summa

1939 ..........

345

186

531

1940 ..........

341

177

518

1941..........

348

181

529

1942 ..........

354

181

535

1943 ..........

361

OO

545

Denna relativt långsamma utveckling av gymnasiet får under innevarande

kristid i det hela anses lycklig. Betänkligheterna mot en ökad tillströmning

till realskolan äro i varje fall avgjort mindre än mot en ansvällning av gymnasiet.

Överstyrelsen har tidigare vid skilda tillfällen framhållit, att restriktionerna

på lågstadiet icke böra göras strängare än att platstillgången någorlunda

svarar mot efterfrågan, medan överstyrelsen däremot i fråga örn högstadiet

ansett olika avledande åtgärder önskvärda.

I avvaktan på de åtgärder i sådant syfte, som kunna komma att föreslås

av 1940 års skolutredning, hemställde överstyrelsen förlidet år, att intet

maximiantal skulle fixeras för nybörj aravdelningarna. Överstyrelsen har

dock intet att erinra mot en föreskrift av innebörd, att det av överstyrelsen

beräknade sannolikaste antalet nybörjaravdelningar — 545 — icke må

överskridas. Vid någorlunda oförändrade politiska och ekonomiska förhållanden

skulle detta möjliggöra, att antalet klassavdelningar i realskolans

första klass i huvudsak rättades efter behovet, under det att antalet avdelningar

av gymnasiets första ring genom de av överstyrelsen förordade indragningsåtgärderna

tills vidare skulle kunna hållas inom ramen av 1939

års organisation.

Statskontoret har förordat, att maximiantalet nybörjaravdelningar sänkes

från 535 till 532. Statskontoret anför.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande nr 103.

1940 års lagtima riksdag beslöt på förslag av Kungl. Majit en höjning

av elevantalet i realskolans avslutningsklasser och därmed jämförliga klasser

vid högre kommunala skolor från 30 till 35 (se propositionen 1940: 154).

Härmed åstadkoms en besparing, som år 1940 uppskattades till i runt tal

420,000 kronor för år, varav 172,000 kronor vid de allmänna läroverken

och återstoden vid de högre kommunala skolorna.

1942 års riksdag begärde i sin skrivelse nr 455 utredning angående ett

motionsvis (I: 266) gjort yrkande om en uppmjukning av ifrågavarande

bestämmelser. Skolöverstyrelsen har efter verkställd utredning tillstyrkt en

viss uppmjukning i av riksdagen angivet hänseende. Kostnaderna härför lia

beräknats till omkring 70,000 kronor för år, varav omkring hälften belöpande

pa de allmänna läroverken och återstoden på de högre kommunala skolorna.

Departementschefen har för egen del anfört:

Under läsåren 1940/41 och 1941/42 sattes för första gången en mekaniskt

verkande spärr för upprättandet av nya klassavdelningar på nybörj ar stadiet.

Begränsningen gjordes dock icke snävare än att de föreskrivna maximisiffrorna,

533, icke uppnåddes. Anledningen härtill kan tillskrivas det avbrott i

den sedan länge fortgående utvecklingen, som förorsakades av kriget. När jag

i fjol hade att taga ställning till frågan om en nybörjarspärr även för innevarande

läsår, ansåg jag mig med hänsyn till händelseutvecklingen icke behöva

föreslå, att denna spärr alltjämt upprätthölles. Jag förutsatte dock, att medgivande

från Kungl. Majlis sida att upprätta nya parallellavdelningar inom

nybörj arklasser skulle föregås av en omsorgsfull prövning och att sådant medgivande

icke skulle lämnas annat än då särskilda omständigheter därtill föranledde.

Riksdagen beslöt emellertid att även för innevarande läsår bibehålla en

nybörjarspärr men höjde maximisiffrgn för antalet nybörjaravdelningar med 2

till 535. Denna siffra bär nu uppnåtts och har enligt skolöverstyrelsens beräkning

förhindrat tillkomsten av ytterligare 4 nybörjara vdelningar.

Av motiveringen för riksdagens nyssnämnda beslut synes framgå, att riksdagen

i första hand velat undvika en alltför stor studentproduktion. Jag hyser

för egen del den uppfattningen, att en ansvällning av gymnasierna icke är

önskvärd, men det synes mig olämpligt att söka begränsa tillströmningen

genom att alltför snävt tillmäta klassavdelningarnas antal. Föräldrarnas strävan

att giva sina barn utbildning vid de allmänna läroverken är nämligen

ofta så stark, att en alltför kraftig begränsning av platserna måste få icke

åsyftade följdverkningar. Genom privatlektioner och liknande åtgärder

komma föräldrarna att söka säkerställa barnens inträde i läroverk. Lyckas

icke detta, föreligger den risken, att vid sidan av de allmänna läroverken

och därmed jämförbara goda enskilda högre skolor komma att uppstå sådana

privatskolor, vilka på grund av sina höga avgifter måste få en karaktär,

som icke är lycklig vare sig ur skolans eller ur ungdomens synpunkt.

Den väg, på vilken man bör söka uppnå en avlastning av gymnasierna, är

i stället, att det allmänna undervisningsväsendet så utbygges och organiseras,

att rekryteringen av de praktiska yrkena underlättas. Ett steg i denna riktning

förordar jag i annat sammanhang denna dag, i det jag föreslår, att de

tekniska läroverkens organisation utvidgas med dels ett nytt tekniskt gymnasium,

dels nya parallellavdelningar vid de redan bestående tekniska högre

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

63

skolorna. Man måste dock räkna med att denna åtgärd ur den nu diskuterade

synpunkten endast får ganska begränsad effekt. Jag skulle därför varit mest

benägen att föreslå, att skolöverstyrelsens förslag angående antalet nybörjaravdelningar

vid läroverken oförändrat Indes till grund för anslagsberäkningarna.

Av statsfinansiella skäl nödgas jag dock förorda viss modifikation

däri. Jag finner det härvid befogat att göra en viss åtskillnad mellan realskolans

och gymnasiets nybörjarstadium. Skolöverstyrelsen har räknat med,

att, örn dess förslag angående tillfälligt nedläggande av vissa svagt frekventerade

gymnasielinjer vinner bifall, en fri tillströmning till nybörjaravdelningarna

skulle för nästa läsår medföra en ökning med 7 avdelningar av

realskolans och 3 avdelningar av gymnasiets nybörjarklasser. Antalet nykor

jära vdelningar skulle därigenom komma att bli 361 på realskolestadiet

och 184 på gymnasiestadiet. Jag förordar för egen del, att dessa tal för nästa

läsår begränsas till 361 respektive 181. Härigenom skulle realskolan få utvecklas

med högst det beräknade antalet nybörjarklasser, medan däremot

antalet nybörjaravdelningar på gymnasiet skulle komma att beskäras med

3 i förhållande till det av överstyrelsen beräknade antalet vid bifall till dess

förslag om intagningsspärr vid tre gymnasielinjer.

Liksom skolöverstyrelsen förutsätter jag, att nu gällande restriktioner i fråga

om intagning av elever i vissa nybörj aravdelningar skola gälla även nästa

läsår. Jag tillstyrker även skolöverstyrelsens förslag om utsträckande av dessa

restriktioner till att gälla även den klassiska lyceilinjen vid Hvitfeldtska

högre allmänna läroverket i Göteborg, de 3-åriga latinlinjerna vid läroverken

i Halmstad och Skara samt den 4-åriga latinlinjen vid läroverket i Vänersborg.

Jag är ense med överstyrelsen därom, att restriktionerna icke för närvarande

böra utsträckas än ytterligare. Däremot bör i enlighet med överstyrelsens

förslag föreskrivas, att första årskursen av praktisk linje tills vidare

må anordnas endast om minst 5 lärjungar anmält sig till linjen vid den tidpunkt,

då rektors uppgifter rörande läroverkets behov av lärarkraft skola

vara överstyrelsen till handa.

På begäran av fjolårets riksdag har skolöverstyrelsen yttrat sig angående

av riksdagen ifrågasatt indragning av någon av de nuvarande gymnasielinjerna

vid högre allmänna läroverket i Majorna i Göteborg. Av överstyrelsens

yttrande framgår, att tillströmningen till dessa linjer numera är så stor, att

någon indragning för närvarande icke torde böra ifrågasättas. Även den utredning

rörande latingymnasielinjen vid högre allmänna läroverket i Haparanda,

som på riksdagens begäran vidtagits, har såsom av redogörelsen i det

föregående framgår, givit vid handen, att elevantalet får anses så pass tillfredsställande,

att ett nedläggande av linjen icke för närvarande torde böra ifrågasättas.

För närvarande gäller, att två klassavdelningar på realskolestadiet skola

sammanslås, därest deras sammanlagda elevantal nedgår till 35, att tre avdelningar

skola sammanslås, örn deras sammanlagda elevantal nedgår till 70 etc.

1042 års riksdag begärde utredning angående en uppmjukning av denna regel.

Den av skolöverstyrelsen framlagda utredningen visar, att en uppmjukning i

enlighet med de av riksdagen ifrågasatta riktlinjerna skulle medföra en årlig

merkostnad av i runt tal 70,000 kronor. Med hänsyn till de statsfinansiella

konsekvenserna är jag icke beredd att för närvarande förorda ett genomförande''

av den ifrågasatta uppmjukningen, även örn (kinned helt visst skulle följa

pedagogiska fördelar.

Till stöd för det i motionen 1:218 framställda yrkandet har anförts:

Det har varit ofrånkomligt under nuvarande statsfinansiella svårigheter

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr 103.

att söka åstadkomma besparingar på alla håll. Ifråga örn vårt skolväsen ha

dessa besparingar emellertid förorsakat sådana svårigheter att undervisningens

resultat mäste avsevärt försämras, om åtgärdernas karaktär av provisorium

faller bort och de få bestå en följd av är. Så är nu fallet med den »provisoriska»

höjning som 1940 års riksdag genomförde ifråga örn lärjungemaximum

i realskolans högsta klass från 30 till 35 liksom den vid samma riksdag

avskaffade rätten örn uppdelning under en veckotimma av undervisningsavdelningar

i modersmålet, tyska, engelska och franska med mer jin 24 lärjungar

i de klasser i realskolan, där undervisningen i dessa ämnen tog sin

början. (I kungörelsen av den 17 mars 1933 hade medgivandet lämnats för

klasser med mer än 20 lärjungar, men gränsen hade senare hållits något högre

genom begränsning av anslagssumman.) Kungl. Majit föreslår ingen ändring

av detta »provisorium» nu in på fjärde året. Varje lärare vet, i hur hög grad

undervisningen måste lida av för stora klasser, och riksdagen har 1937 medgivit

att 35 elever är för mycket i realskolans högsta klass. En är efter år

försämrad undervisning kan dock inte anses vara förenlig med en god andlig

försvarsberedskap, och det vore säkerligen lämpligare att nu söka sig fram

till en upprustning på olika håll av vårt undervisningsväsen lin låta vidtagna

nedrustningsåtgärder bestå.

Skolöverstyrelsen har också i en utredning, föranledd av skrivelse av 1942

års riksdag, om en uppmjukning av bestämmelsen om antalet 35 som lärjungemaximum

i högsta realskoleklassen visat på hur bestämmelsen föranlett

högst olyckliga omgrupperingar av lärjungarna vid sammanslagning till

nya klasser. En återgång till 1937 års ordning skulle emellertid draga en

kostnad av omkring 420,000 kronor, och skolöverstyrelsen föreslår en anordning

beträffande näst högsta klassen, som i vissa fall skulle mildra olägenheterna

med lärjungarnas omplacering i en ny klass och draga en merkostnad

av endast 70,000 kronor. Departementschefen anser sig emellertid med hänsyn

till de statsfinansiella konsekvenserna inte kunna förorda ens denna uppmjukning

av bestämmelserna.

Dä man emellertid på alla håll erkänner att det vore högst önskvärt att få

de genom 1940 års riksdagsbeslut förorsakade olägenheterna avlägsnade,

återstår att försöka finna en utväg härför utan merkostnad för närvarande

för statsverket. Det finns verkligen en sådan utväg, som besparingsutredningen

visat i sitt förslag om utsträckning av ämneslärarnas tjänstgöring

med någon timme i veckan.

Redan vid 1941 års riksdag förklarade departementschefen att en ytterligare

höjning av undervisningsskyldigheten utöver den halvtimme, som beslutats

vid 1940 års riksdag, inte försämrade undervisningsresultatet under

förutsättning att gränsen för lärarens förmåga att prestera en fullgod undervisning

icke därigenom överskredes. Det var emellertid med hänsyn till elen

skärpning av arbetslösheten bland lärarna som skulle bli följden av en sådan

besparingsåtgärd, som han ansåg att en sådan för det dåvarande inte borde

tillrådas. Riksdagen anslöt sig till samma synpunkt, så länge överskottet pä

lärare bestode, men ansäg att frågan borde tas upp till förnyat bedömande,

då denna avvecklats.

Besparingsberedningen kom efter sina undersökningar med förslag örn en

utökning av lektorernas, adjunkternas och ämneslärarinnornas vid de allmänna

läroverken undervisningsskyldighet med i genomsnitt en veckotimme,

dock att skälig hänsyn vid denna öknings genomförande foges till den rådande

arbetslösheten. Därför kunde genomförandet ske etappvis, exempelvis

med en halv veckotimme från och med läsåret 1942—1943 och med återstoden

ett eller annat år senare. Härtill anförde departementschefen i stats
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

65

verkspropositionen 1942 bland annat: »Vad som från båda sidor anförts,

synes mig dock någorlunda klart visa, att en mera betydande höjning av den

genomsnittliga tjänstgöringen för närvarande icke rättvisligen kan ifrågasättas,

men å andra sidan, att en tillfällig höjning med exempelvis en halv eller

en veckotimme icke kan sägas vara i och för sig orimlig under förhållanden,

då av den enskilde måste krävas en större arbetsprestation än som under

normala förhållanden uttages.» Det var emellertid åter arbetslösheten bland

lärarna som avhöll honom att förorda några åtgärder i linje med besparingsutredningens

förslag. Även för riksdagen blev arbetslösheten utslagsgivande

vid dess ståndpunktstagande. »Utskottet vill likväl framhålla, att en höjning

av den nuvarande tjänstgöringsskyldigheten enligt utskottets uppfattning

icke torde medföra sådana olägenheter, att en åtgärd i dylik riktning i

och för sig bör anses utesluten.»

Både departementschefen och riksdagen ha således anslutit sig till uppfattningen

att åtminstone under nuvarande förhållanden det inte kan anses

obilligt att av lärarna uttaga någon veckotimme mer i tjänstgöring, om inte

arbetslösheten bland dem därigenom ökas. De äro också ense om att de för

undervisningsresultaten skadliga besluten vid 1942 års riksdag böra upphävas,

så snart de statsfinansiella svårigheterna inte stå hindrande i vägen.

Det göra de inte, örn riksdagen beslutar tills vidare ålägga läroverkslärarna

en ökning av tjänstgöringen med intill en veckotimme.

Av besparingsberedningens hemställan framgår, att undervisningsskyldighetens

utsträckning med en veckotimme skulle medföra ett minskat lärarbehov

vid läroverken av 88 lärare och en kostnadsbesparing av omkring

480,000 kronor. För högre kommunala läroanstalter skulle motsvarande tal

bli 33 lärare och 180,000 kronor. Således sammanlagt 121 lärare. I proposition

nr 154 vid 1940 års lagtima riksdag beräknas antalet lärare, som hade

behövts läsåret 1940/41 vid läroverken, örn inte lärjungemaximum höjts i

realskolans högsta klass och rätten till uppdelning av vissa klasser borttagits,

till respektive 30 och 32, sammanlagt således 62, samt för de högre kommunala

läroanstalterna till omkring 44. Det blir allt som allt 106, vartill nu

torde komma kanske något tiotal på grund av det ökade antalet skolor.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att skolöverstyrelsen räknat med

545 nybörjaravdelningar nästa läsår vid de allmänna läroverken, därav 361

på realskolestadiet och 184 på gymnasiestadiet, vilket skulle utgöra en ökning

med 10 avdelningar i förhållande till den för innevarande läsår fastställda

maximisiffran. Departementschefen har accepterat överstyrelsens förslag beträffande

realskolestadiet men begränsat detsamma för gymnasiets del att

omfatta 181 avdelningar. Departementschefen har alltså räknat med sammanlagt

542 avdelningar. Utskottet får erinra örn att fjolårets riksdag, som

fastställde maximisiffran för nybörjaravdelningar till 535, uttalade att anledning

funnes till antagandet, att utbildningen av studenter i vårt land vore

större än som ur synpunkten av ett strängt nödvändigt rekryteringsbehov

vore oundgängligt ävensom att det därför vöre i hög grad önskvärt, att ungdomen

i största möjliga utsträckning inriktades på de praktiskt betonade ut
-

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 10^3. 6 sami. Nr JOS.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande nr 103.

bildningsvägar, som inom den nuvarande skolorganisationen stöde till buds.

Med hänsyn härtill anser utskottet sig icke böra biträda departementschefens

förslag utan föreslår för sin del att antalet nybörjära vdelningar för nästa läsår

bestämmes till 540. I detta sammanhang får utskottet framhålla, att utskottet

i särskilt utlåtande denna dag förordar att de tekniska läroverkens organisation

utvidgas med två nya tekniska gymnasier och en ny parallellavdelning

vid tekniska gymnasiet i Norrköping, varigenom en viss avlastning av tillströmningen

till gymnasierna vid de allmänna läroverken torde kunna påräknas.

I likhet med departementschefen förordar utskottet, att nu gällande restriktioner

i fråga om intagning av elever i vissa nybörjaravdelningar skola

gälla även nästa läsår ävensom att dessa restriktioner utsträckas att gälla

även den klassiska lyceilinjen vid Hvitfeldtska högre allmänna läroverket i

Göteborg, de 3-åriga latinlinjerna vid läroverken i Halmstad och Skara samt

den 4-åriga latinlinjen vid läroverket i Vänersborg.

Utskottet delar även departementschefens uppfattning, att föreskrift bör

meddelas om att första årskursen av praktisk linje tills vidare må anordnas

endast örn minst 5 lärjungar anmält sig till linjen vid den tidpunkt, då rektors

uppgifter rörande läroverkets behov av lärarkraft skola vara skolöverstyrelsen

till handa.

På av departementschefen anförda skäl torde någon indragning av de nuvarande

gymnasielinjerna vid högre allmänna läroverket i Majorna i Göteborg

icke böra ifrågasättas.

Vad däremot beträffar högre allmänna läroverket i Haparanda — vars

byggnadsfråga utskottet upptager till behandling i särskilt utlåtande denna

dag — vill utskottet framhålla, att utskottet alltjämt hyser tvekan huruvida

latinlinjen därstädes kommer att för framtiden kunna upprätthållas.

Visserligen har elevantalet på denna linje för tillfället visat en stigande tendens,

men det förefaller utskottet likväl som örn underlaget för linjens bestånd

vore skäligen svagt. Utskottet förutsätter att Kungl. Majit alltjämt

har sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål. Ifrågavarande läroverk

inrymmer vidare för närvarande två 5-åriga realskolelinjer, medan däremot

4-årig realskola saknas. Enligt utskottets uppfattning torde detta icke vara

en ur olika synpunkter för läroverket lämplig organisationsform. Utskottet

anser därför, att den ena 5-åriga linjen bör från och med nästa läsår ersättas

med en 4-årig realskolelinje, varigenom läroverket får en önskvärd dubbel

anknytning till folkskolan.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår begärde 1942

års riksdag utredning angående en uppmjukning av gällande regler för sammanslagning

av klassavdelningar på realskolestadiet. Den av skolöverstyrelsen

i ämnet framlagda utredningen utvisar, att icke oväsentliga pedagogiska olägenheter

äro förknippade med nuvarande anordning, men att en uppmjukning

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

67

i enlighet med de av riksdagen ifrågasatta riktlinjerna skulle draga en årlig

merkostnad av 70,000 kronor. Departementschefen har av statsfinansiella

skäl ansett sig icke nu kunna förorda ett genomförande av en dylik uppmjukning.

I motionen I: 218 har yrkats, att ifrågavarande regler måtte helt

upphävas från och med nästa läsår och att de härigenom uppkommande ökade

kostnaderna — beräknade till omkring 420,000 kronor för år — skulle kompenseras

genom utsträckning av ämneslärarnas tjänstgöring med en veckotimme.

Bland läroverkslärarna förefinnes alltjämt ett icke ringa mått av

arbetslöshet, vilket så vitt utskottet kan finna skulle ytterligare accentueras

genom ett beträdande av den i förevarande motion angivna vägen. Tjänstgöringsskyldigheten

för ifrågavarande lärare har genom statsmakternas beslut

redan två särskilda gånger höjts med sammanlagt en veckotimme. Att ytterligare

öka tjänstgöringstiden, innan arbetslösheten blivit eliminerad, anser

utskottet sig — i överensstämmelse med den ståndpunkt, som intogs av fjolårets

riksdag — icke kunna tillstyrka. Utskottet ställer sig alltså avvisande

till ifrågavarande motion i nu berörda del. Utskottet kan av statsfinansiella

skäl icke heller biträda det i motionen framställda förslaget i övrigt. Utskottet

anser sig emellertid böra framhålla önskvärdheten av att Kungl. Majit

alltjämt ägnar frågan om en uppmjukning av ovannämnda sammanslagningsregler

uppmärksamhet och så snart förhållandena så medgiva för riksdagen

framlägger förslag till åtgärder, ägnade att undanröja nu föreliggande olägenheter

på omförmälda område.

b) Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Ifrågavarande anslagspost är för innevarande budgetår uppförd med

20,300,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har till en början förordat, att högre lärarinneseminariets

personalförteckning sammanslås med personalförteckningen

för de allmänna läroverken. Lärarinneseminariets personalförteckning

har för närvarande följande utseende.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Lönegrad.

1 rektor ......................................

....... E 14

9 lektorer (alla vakanta)............................

....... A 28

2 adjunkter (båda vakanta)..........................

....... A 24

11 ämneslärarinnor (en vakant).........................

...... A 22

1 lärare i teckning................................

....... A 20

1 lärare i musik.................................

....... A 20

1 Lärare i gymnastik med lek och idrott...................

....... A 20

4 övningsskollärare ...............................

....... A 20

1 lärarinna i kvinnlig slöjd...........................

....... A 16

Överstyrelsen förutsätter härvid, dels att rektorstjänstens lönegrad ändras till

E 13, dels att de vakanta lektors- och adjunktstjänsternas lönegrader ändras

till de för de allmänna läroverken gällande, d. v. s. A 27 respektive A 23, dels

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande nr 103.

ock att den lediga ämneslärarinnetjlinsten ändras till tjänst i lönegraden A 21.

Vidare förutsätter överstyrelsen, att högre lärarinneseminariets samtliga ordinarie

tjänster utom två lektorstjänster skola tilldelas det av överstyrelsen förordade

nya östermalmsläroverket, »statens normalskola», vari seminariets

övningsskola skulle ingå. Två av högre lärarinneseminariets lektorstjänster

skulle tilldelas högre allmänna läroverket i Enskede. Av de överflyttade

vakanta tjänsterna skulle dock för nästa läsår tillsättas endast 4 lektors- och

en adjunktstjänst samt den vakanta ämneslärarinnetj ansten. Beträffande

övriga vakanta tjänster (5 lektorstjänster och en adjunktstjänst) skulle föreskrivas,

att de tills vidare skulle hållas vakanta. För enskedeläroverket beräknas

tre nya ordinarie tjänster, nämligen 1 rektor och 2 adjunkter.

Departementschefen anför beträffande detta spörsmål:

I samband med högre lärarinneseminariets nedläggande böra dess tjänstemän

överföras till staten för de allmänna läroverken. Lärarinneseminariets

övningsskola skall nämligen enligt mitt i det föregående omnämnda förslag

utbyggas till ett högre allmänt läroverk och införlivas med läroverksorganisationen.

Flertalet av tjänsterna på seminariets personalförteckning erfordras

för den blivande statens normalskola. I första hand erfordras för detta nya

läroverk enligt överstyrelsens beräkning, mot vilka jag icke funnit anledning

till erinran, samtliga adjunkts-, ämneslärarinne-, övningsskollärar- och övningslärartjänster,

vidare rektorstjänsten och 7 av de 9 lektorstjänstema.

Med hänsyn dels till att jag för närvarande av praktiska skäl inskränkt mig

till att föreslå, att från och med nästa budgetår tills vidare endast två av de

för statens normalskola avsedda nya linjerna skola upprättas, samt dels till

att omorganisationen skall ske successivt, böra dock av de för närvarande

vakanta tjänsterna endast en lektors- och den vakanta ämneslärarinnetjänsten

tillsättas. Sex av lektorstjänstema samt de två adjunktstjänsterna böra fortfarande

hållas vakanta. Anmärkning härom bör införas i personalförteckningen.

Skolöverstyrelsen har förordat, att de två lektorstjänster vid högre

lärarinneseminariet, vilka icke erfordras för statens normalskola, skola tilldelas

det av överstyrelsen föreslagna nya högre allmänna läroverket i Enskede

i Stockholm. Då jag emellertid icke tillstyrkt inrättande därstädes av

ett högre läroverk, torde dessa två lektorstjänster i stället böra disponeras

för de under uppbyggnad varande gymnasierna i Boden och Hässleholm.

I samband med sammanslagningen av högre lärarinneseminariets och de

allmänna läroverkens personalförteckningar böra givetvis de tjänster vid

seminariet, som äro placerade i högre lönegrad än motsvarande tjänster vid

de allmänna läroverken, nedflyttas till de för de senare gällande lönegraderna.

Detta gäller rektorstjänsten samt lektors-, adjunkts- och ämneslärarinnetjänsterna.

Rektorstjänsten bör sålunda nedflyttas från lönegraden E 14 till

lönegraden E 13; då innehavarens förordnande utlöper den 30 juni 1943,

kan denna nedflyttning äga rum vid budgetårsskiftet. Lektors- och adjunktstjänsterna,

vilka för närvarande äro vakanta, kunna omedelbart nedflyttas

till lönegraderna A 27 respektive A 23. Av de 11 ämneslärarinnebefattningama

kan endast en, som nu är vakant, nedflyttas från lönegraden A 22 till

lönegraden A 21, medan de övriga 10 böra föras på övergångsstat för att

successivt, i den mån ledighet inträffar, ändras till tjänster i lönegraden A 21.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

69

Skolöverstyrelsen har vidare föreslagit inrättande vid redan befintliga läroverk

av 5 nya lektor stjänster och 6 nya adjunktstjänster. Med undantag för

två av adjunktstjänsterna ha de föreslagna befattningarna avsetts för läroverk,

vilka antingen befinna sig under utbyggnad eller vilkas utbyggnad nyligen

fullbordats utan att de hittills erhållit hela det antal ordinarie tjänster,

som ansetts erforderligt. Statskontoret har avstyrkt överstyrelsens förslag

under hänvisning till, bland annat, att behovet av nya ordinarie ämneslärartjänster

vid vissa läroverk borde kunna tillgodoses genom förflyttning från

andra, i detta avseende bättre tillgodosedda läroverk.

Departementschefen anför för egen del:

Jag måste under nuvarande förhållanden instämma i _ statskontorets uttalande,

åtminstone såvitt gäller adjunktstjänster. Jag erinrar, att skolöverstyrelsen

räknat med möjlighet att förflytta adjunkts- och ämneslärarinnetjänster

från läroverk, där en sådan åtgärd skulle medföra, att antalet ickeordinarie

ämneslärartjänster komme att uppgå till 10 procent av hela antalet

sådana tjänster. Jag ifrågasätter, huruvida icke detta procenttal under nuvarande

förhållanden skäligen borde kunna höjas åtminstone till 15. Härigenom

skulle ett större antal ordinarie adjunkts- och ämneslärarinnetjänster

bli disponibla för förflyttning. Jag är medveten om att det med hänsyn till

önskvärdheten av kontinuitet i undervisningen är angeläget, att lärarna i

största möjliga utsträckning äro mera fast knutna till vederbörande läroverk

och att därför varje minskning av procenttalet ordinarie lärare kan vara ägnad

att väcka betänkligheter. Dessa betänkligheter minskas dock, örn de ordinarie

tjänsterna i större utsträckning än nu kunna ersättas med extra ordinarie

tjänster. Jag ämnar därför i det följande förorda en viss ökning av antalet

extra ordinarie adjunkter.

Skolöverstyrelsens förslag om inrättande av fem nya lektorstjänster anser

jag mig kunna biträda endast i så måtto, att jag förordar, att två av högre

lärarinneseminariets lektorstjänster disponeras för de nya statliga gymnasierna

i Boden och Hässleholm, varjämte ytterligare en lektorstjänst synes

böra nyinrättas för att tilldelas högre flickläroverket på Södermalm i Stockholm.

Departementschefen har beräknat anslagsbehovet under ifrågavarande

anslagspost till 20,700,000 kronor.

Den av utskottet i det föregående förordade ändringen beträffande gruppgränserna

för rektorstjänsterna vid de högre allmänna läroverken torde icke

behöva föranleda någon ändring av anslagsberäkningarna. Mot departementschefens

här förevarande förslag har utskottet icke funnit anledning till erinran.

c) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

Departementschefen har förordat en höjning av ifrågavarande anslagspost

från 471,460 kronor med 51,440 kronor. Av höjningen belöper ett belopp av

Utskottet.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande nr 103.

13,000 kronor på en ny delpost, avseende personlig lönefyllnad åt rektorer

vid realskolor, vilka till följd av den under kap. II här ovan berörda avlöningsgrupperingen

för rektorer komma att nedflyttas i lönegrupp IV, ävensom

åt rektorerna vid nya elementarskolan och Katarina realskola i Stockholm

samt vid det nuvarande högre lärarinneseminariet, vilka senare till följd

av organisatoriska förändringar komma att få vidkännas nedflyttning till en

lägre avlöningsgrupp. Vidare föreslår departementschefen en höjning med

30,700 kronor av delposten till provårsarvoden, föranledd av förslag örn inrättande

av två nya provårskurser.

Antalet provårsläroverk är för närvarande nio. Den nionde provårskursen,

vilken tillkom på grund av riksdagsbeslut år 1941, är för närvarande

förlagd till brommaläroverket men skall från och med nästa läsår förflyttas

till högre allmänna läroverket i Umeå. Departementschefen har, på framställning

av skolöverstyrelsen föreslagit dels att provårskursen vid brommaläroverket

tills vidare skall bibehållas, dels ock att en tillfällig provårskurs

skall förläggas till högre allmänna läroverket för gossar i Malmö. Departementschefen

har i detta hänseende anfört:

I samband med att jag i fjol förordade, att högre lärarinneseminariet skulle

nedläggas med utgången av innevarande läsår, framhöll jag i likhet med 1940

års skolutredning såsom nödvändigt, att provårsinstitutionens kapacitet i stället

ökades. Jag uttalade samtidigt mina sympatier för skolutredningens förslag,

att detta lämpligen borde ske dels genom bibehållande av brommaläroverket

såsom provårsinstitution och dels genom att upprätta en provårskurs

vid den av mig föreslagna nya »statens normalskola». Skolöverstyrelsen har

nu framlagt ett förslag örn ökning av provårsläroverkens antal, som i princip

överensstämmer med skolutredningens. Eftersom emellertid »statens normalskola»

enligt sedvanlig praxis vid upprättande av nya läroverk bör uppbyggas

successivt med en årsklass i sänder, kommer det att dröja några år, innan en

provårskurs lämpligen kan förläggas dit. Under tiden bör enligt överstyrelsens

förslag upprättas en tillfällig provårskurs, lämpligen förlagd till högre allmänna

läroverket för gossar i Malmö. Då skolöverstyrelsens förslag synes välgrundat

och ändamålsenligt, tillstyrker jag detsamma.

Till stöd för det i motionen 11:317 framställda yrkandet om inrättande

av ett 4-årigt realgymnasium vid gossläroverket i Malmö har anförts:

Högre allmänna läroverket i Malmö har en 5-årig realskola med tre, i

de båda lägsta klasserna fyra, parallellavdelningar och har såväl latin- som

realgymnasium. Latingymnasiet är både 4-årigt och 3-årigt, realgymnasiet

däremot blott 3-årigt.

Ur provårssynpunkt skulle det självfallet vara till fördel, om även 4-årigt

realgymnasium funnes vid läroverket, då de pedagogiska utbildningsmöjligheterna

härigenom bleve mer allsidiga. Ur lärjungesynpunkt skulle ett

inrättande av ett 4-årigt realgymnasium medföra stora lättnader. På det

3-åriga gymnasiet, särskilt i dess första ring, är arbetsbelastningen avsevärt

större än på det 4-åriga. Denna skillnad måste framträda särskilt starkt vid

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

71

ett provårsläroverk, där undervisningen i viss män blir lidande av provårsutbildningen.

Såväl lärarkandidaternas bristande^ undervisningsvana som de

av provåret förorsakade lärarbytena under pågående läsning medföra, . att

dels arbetsbelastningen blir större än vid läroverk, där provårskurs ej är

anordnad, dels vissa svårigheter uppstå att medhinna kurserna. På grund

av att lärotiden på det 3-åriga gymnasiet är kortare än på det 4-åriga och

arbetstakten mer hetsig, framträda också de ovannämnda olägenheterna

där på ett skarpare sätt. Det vore därför till stort gagn för undervisningen

och för lärjungarna, om i samband med upprättandet av en provårskurs

vid högre allmänna läroverket i Malmö även ett 4-årigt realgymnasium

inrättades. ,

En sådan ändring av läroverkets organisation skulle dessutom medföra

vissa besparingar. För närvarande finnas vid läroverket tre parallellavdelningar

i såväl första ringen som realskolans högsta klass. En avdelning i

vardera av dessa skulle försvinna genom inrättandet av ett 4-årigt gymnasium.

Då ring I3 och II4 ha samma antal veckotimmar men högsta realskoleklassen

för de lärjungar, som skola fortsätta på gymnasiet, 3 undervisningstimmar

i läroämnena mer än ring I4, skulle härigenom motsvarande besparing

kunna göras för statsverket.

Även på det differentierade gymnasiet framträda motsvarande olikheter

i kostnaderna mellan det 3-åriga och det 4-åriga gymnasiet, i det att det

förra har 4.5 veckotimmar mer än det senare. Även på detta, stadium ställer

sig alltså det 4-åriga gymnasiet avsevärt billigare än det 3-åriga.

Utskottet biträder departementschefens här ifrågavarande förslag.

Beträffande det i motionen II: 317 framställda yrkandet om inrättandet av

ett 4-årigt realgymnasium vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö,

för den händelse att till läroverket förlägges en provårskurs, får utskottet

framhålla, att vad i motionen anförts synes utskottet tala för en sålunda

ifrågasatt omorganisation av läroverket. Det torde emellertid böra i första

hand ankomma på Kungl. Majit att efter verkställd närmare utredning taga

frågan under omprövning. Befinnes en dylik organisationsändring av läroverket

böra äga rum borde detta enligt utskottets mening kunna ske utan att

antalet klassavdelningar vid läroverket ökas, något som i motionen även synes

hava åsyftats. Skulle så bliva förhållandet har utskottet icke något att erinra

mot att Kungl. Majit meddelar beslut om en dylik organisationsändring från

och med nästa läsår. Med vad utskottet salunda anfört torde motionen

lii 317 få anses besvarad.

d) Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Rörligt tillägg.

Särskilda uppbördsmedel.

Departementschefen har beräknat medelsbehovet under anslagsposten till

avlöningar till övrig icke --ordinarie personal till

5,450,000 kronor, vilket innebär en ökning med 425,000 kronor, varav omkring

200,000 kronor belöpa på den ökade dyrtidskompensation åt biträdande

Utskottet.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande nr 103.

lärare oell timlärare, som beslöts av 1942 års riksdag. Departementschefen

förordar att antalet extra ordinarie adjunkter ökas från 230 till 240 samt att

10 extra adjunktstjänster i praktiska läroämnen vid inbyggda praktiska realskolelinjer

skola få inrättas. Däremot har departementschefen avstyrkt ett

av skolöverstyrelsen framlagt förslag om inrättande av extra ordinarie befattningar

för lärare i manlig slöjd samt om inrättande av nya extra ordinarie

vaktmästartjänster. Beträffande frågan örn extra ordinarie befattningar för

lärare i manlig slöjd hade skolöverstyrelsen anfört:

Lärarna i manlig slöjd vid de allmänna läroverken äro, på några undantag

när, anställda först då undervisningen i ämnet mera allmänt återupptogs

efter den ekonomiska depressionen i början av 1930-talet. Vid den nya krisens

inbrott hösten 1939 hade de i regel ännu icke uppnått så lång tjänstetid, att

de skäligen kunde erhålla anställning som extra ordinarie lärare. Under de

allra senaste åren ha slutligen de statsfinansiella svårigheterna avhållit överstyrelsen

fran att föreslå ekonomiska förbättringar för denna lärargrupp.

Efter hand har emellertid antalet slöjdlärare med tillräckligt lång och tillräckligt

omfattande tjänstgöring avsevärt tillväxt. Allt starkare skäl kunna

anföras för att en gynnsammare anställningsform än hittills beredes några av

de mest meriterade slöjdlärarna. Vid vissa läroverk har ämnet numera en

mycket stark position. Vid Vasa realskola i Stockholm har sålunda slöjden

tilldelats 44 veckotimmar, vid högre allmänna läroverket i Bromma 40, vid

högre realläroverket å Norrmalm 34.

Överstyrelsen har genomgått de vid läroverken anställda slöjdlärarnas merithandlingar

och bland dessa lärare funnit åtskilliga, som med goda teoretiska

och praktiska meriter förena tjänstgöring av den längd och omfattning, att

de skäligen böra anställas såsom extra ordinarie lärare från och med budgetåret

1943/44. Överstyrelsen har därvid givetvis beaktat, att till följd av

slöjdens ställning som övervägande frivilligt skolämne anslutningen till undervisningen

och därmed även tjänstgöringens omfattning kan komma att fluktuera^

från år. Så länge den manliga slöjden intager denna något osäkra

ställning torde en viss försiktighet vara påkallad vid anställning av extra ordinarie

lärare. Tjänstgöringen måste ligga avsevärt högre än det för extraordinarieanställning

i övningsämnen stadgade minimum och högre än som i andra

övningsämnen ansetts nödvändigt.

Överstyrelsen har emellertid funnit ett tiotal fall, där dessa villkor otvivelaktigt

äro uppfyllda och där enligt överstyrelsens mening tillräckliga skäl

saknas att förmena lärarna den gynnsammare ställning, som de skulle hava

erhållit, örn de representerat något av de övningsämnen, där extra ordinarie

tjänster äro inrättade. Antalet torde sannolikt komma att stiga inom de närmaste

åren. Tills vidare synes det dock vara tillräckligt, örn förslagsvis 10

extra ordinarie lärartjänster i manlig slöjd inrättas. Därest behov av ett större

antal framdeles yppar sig, kommer överstyrelsen att i sina anslagsäskanden

därtill taga vederbörlig hänsyn.

Den merbelastning på förevarande anslagspost, som skulle följa av den ändrade

anställningsformen, är tämligen obetydlig. Den kan enligt överstyrelsens

beräkning uppskattas till i runt tal 1,000 kronor.

Överstyrelsen hemställer under hänvisning till det anförda, att Kungl.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

73

Maj :t måtte bemyndiga överstyrelsen att vid de allmänna läroverken från och

med budgetåret 1943/44 anställa högst 10 extra ordinarie lärare i manlig

slöjd i lönegraden Eo 15.

Statskontoret hade avstyrkt förslaget örn inrättande av extra ordinarie

tjänster för lärare i manlig slöjd. Statskontoret anförde:

Överstyrelsens yrkande örn beredande av extra ordinarie anställning åt en

del lärare i manlig slöjd anser ämbetsverket icke böra vinna tillmötesgående,

så mycket mindre som frågan örn slöjdundervisningens framtida ställning för

närvarande är föremål för prövning av 1940 års skolutredning. Härtill kommer,

att övningslärarnas avlöningsförhållanden ännu icke slutgiltigt reglerats.

Anslagsposten till rörligt tillägg beräknas av departementschefen

till 3,788,700 kronor, vilket innebär en höjning med 73,560 kronor. I fråga

om särskilda uppbördsmedel ifrågasättes icke någon ändring.

Departementschefen har sammanfattningsvis framhållit att ett bifall till

vad han i det föregående föreslagit innebär, att avlöningsanslaget till de allmänna

läroverken för nästa budgetår skulle uppföras med 29,535,000 kronor,

utgörande en anslagshöjning av 950,000 kronor.

I motionerna 1:217 och 11:329 har framställts yrkande om bifall till skolöverstyrelsens

förslag örn inrättande av extra ordinarie tjänster för lärare i

manlig slöjd. Till stöd härför anföres:

Slöjd och praktiskt arbete har alltmer fått erkännande såsom viktiga medel

i uppfostrans och utbildningens tjänst. Den teoretiska skolundervisning, som

ansluter sig till de praktiska arbetsområdena, har också vunnit ökad tillslutning.

Efter slöjdundervisningens återupptagande vid läroverken, sedan den

nedskurits under åren 1933—1934, har den också, särskilt vid några av de

största skolorna, utbyggts så mycket, att speciella slöjdlärare anställts såsom

extra sådana. Några av dessa lärare ha numera så mångå tjänstår, att de

erhållit de ålderstillägg de kunna få som extra lärare och dessutom ytterligare

tjänstgjort ett antal år.

Bland de nu tjänstgörande slöjdlärarna finnas sådana, som tjänstgjort vid

läroverk sedan 1920 respektive 1928. För lärare med så lång tjänstetid skulle

den extra ordinarie anställningens mera betryggande former vara av än större

värde än den av överstyrelsen beräknade förhöjningen.

I motionerna I: 217 och II: 329 har i överensstämmelse med skolöverstyrelsens

i det föregående omförmälda förslag gjorts framställning om inrättandet

av högst tio extra ordinarie lärarbefattningar i manlig slöjd, vilket beräknas

medföra en kostnadsökning av 1,000 kronor. Med hänsyn till att slöjdundervisningen,

liksom även undervisningen i hushållsgöromål, för närvarande

icke är ett obligatoriskt skolämne synes viss försiktighet böra iakttagas

beträffande anställningsformen för lärare i berörda ämnen. Utskottet får forsin

del vitsorda betydelsen av ifrågavarande undervisning och anser sig kunna

utgå ifrån att 1940 års skolutredning har frågan örn ett stärkande av dessa

Utskottet.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Utskottet.

Utslcottet.

ämnens ställning under utredning. I avvaktan på resultatet av denna undersökning

anser utskottet sig — med åberopande jämväl av den avvisande

ståndpunkt utskottet intagit till andra vid årets riksdag framställda olika förslag

av löneregleringsnatur — icke nu kunna biträda motionärernas förslag.

Emot de av departementschefen här verkställda anslagsberäkningarna har

utskottet icke funnit anledning till annan erinran än att anslagsposten till

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde böra minskas med 10,000

kronor till 5,440,000 kronor med hänsyn till den ståndpunkt utskottet i det

föregående intagit beträffande antalet nybörjaravdelningar nästa läsår. Till

följd härav bör även ifrågavarande avlöningsanslags slutsumma minskas med

10,000 kronor och alltså för budgetåret 1943/44 uppföras med 29,525,000

kronor.

2. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken:

Omkostnader.

Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagsminskning av automatisk natur

med 5,000 kronor till 130,000 kronor.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

3. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken:

Bidrag till ljus- och vedkassorna.

Kungl. Maj:ts förslag innebär anvisande till ifrågavarande ändamål av

samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår, eller 570,000 kronor.

Någon ändring av grunderna för statsbidrag ifrågasättes icke.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag har icke givit utskottet anledning till

erinran.

4. Förslagsanslagen till bidrag till högre

kommunala skolor.

Kommunala flickskolor. Kungl. Maj:ts förslag innebär i fråga

örn dessa skolor att för ändamålet skulle anvisas ett anslag av 4,680,000 kronor.

Härvid har departementschefen räknat med en ökning av antalet sådana

skolor med 1 till 42.

Av propositionen 1942: 255 framgår, att besparingsberedningen funnit antalet

ordinarie ämneslärartjänster vara proportionsvis mycket större vid de

kommunala flickskolorna än vid de allmänna läroverken. Förslagsvis borde

därför 50 ordinarie ämneslärartjänster vid de kommunala flickskolorna i mån

av inträffande ledigheter omändras till extra ordinarie. 1940 års skolutredning

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

75

och skolöverstyrelsen tillstyrkte en varsam ombildning om ordinarie tjänster

till extra ordinarie efter av överstyrelsen verkställd närmare utredning. I propositionen

1942: 255 tillstyrktes detta förslag. Riksdagen hade icke något att

erinra häremot.

Skolöverstyrelsen har nu föreslagit, att, sedan 21 ordinarie tjänster i enlighet

med tidigare beslut blivit indragna, ytterligare 9 skola i mån av ledigblivande

ombildas till extra ordinarie. Ombildningsmöjligheterna böra undersökas

för varje budgetår. Överstyrelsen har för nästa budgetår räknat med

ombildning av 3 ordinarie tjänster i Stockholm. Statskontoret har ansett en

större minskning av antalet ordinarie tjänster böra genomföras.

Departementschefen har beträffande denna fråga för egen del anfört.

Vad angår frågan om minskning av antalet ordinarie ämneslärare vid de

kommunala flickskolorna, intog jag förra året den ståndpunkten, att ombildning

av ett antal ordinarie tjänster till extra ordinarie borde successivt kunna

genomföras; närmare utredning borde dock ske genom skolöverstyrelsens föroch

skolöverstyrelsen tillstyrkte en varsam ombildning av ordinarie tjänster

vid Stockholms kommunala flickskolor de senare åren indragits och framhåller,

att endast ytterligare 3 kunna indragas. Sedan så skett komme nämligen

procenttalet icke-ordinarie lärare att uppgå till 10. Detta procenttal anser

överstyrelsen icke böra överskridas. Vid kommunala flickskolor utanför Stockholm

kunna enligt överstyrelsens beräkning med procenttalet 10 såsom utgångspunkt

ytterligare 6 ordinarie tjänster ersättas med extra ordinarie. Statskontoret

har påpekat, att procenttalet icke-ordinarie lärare år 1942 beräknats

till 17 vid de allmänna läroverken och att procenttalet icke-ordinarie tjänstemän

är ännu större vid andra civila verk. För egen del ifrågasätter jag, under

erinran om vad jag i det föregående anfört beträffande motsvarande problem

för de allmänna läroverkens vidkommande, huruvida icke det av överstyrelsen

angivna procenttalet 10 under nuvarande förhållanden borde kunna höjas

åtminstone till 15. Närmare utredning om hur många ordinarie tjänster som

med denna utgångspunkt kunna ombildas under nästa budgetår torde framdeles

böra lämnas av skolöverstyrelsen.

Departementschefen har vidare anfört.

I detta sammanhang erinrar jag, att 1941 års lärarlönesakkunniga förklarat

sig anse, att den årliga lästiden vid kommunala flickskolor borde i samband

med den av de sakkunniga föreslagna löneregleringen utökas till samma längd

som vid de allmänna läroverken och de kommunala mellanskolorna eller till

38 veckor utöver tiden för inträdes- och flyttningsprövningar (för närvarande

inräknas sistnämnda tid i de 38 läsveckorna). Vid de högre folkskolorna

syntes den nuvarande ordningen med utökad vecko tjänstgöring såsom

kompensation för kortare årlig lästid (36 veckor) kunna bibehållas. Jag biträder

lärarlönesakkunnigas förslag, vilket icke mött erinran från skolöverstyrelsens,

statskontorets eller allmänna lönenämndens sida.

Lärarlönesakkunniga lia även ingått på frågan örn ordningen för tillsättning

av icke-ordinarie lärare vid högre kommunala skolor i allmänhet och i

sådant hänseende ansett åtgärder böra vidtagas i syfte litt såvitt möjligt

skapa garantier för en objektiv meritprövning vid tillsättning av icke-ordinarie

lärare. Detta skulle enligt de sakkunnigas mening enklast kunna ske

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande nr 103.

genom att skolöverstyrelsen till vederbörande skolstyrelser meddelade direktiv

av innehåll, att av sökande till extra ordinarie tjänst vid högre kommunala

skolor den enligt gängse befordringsgrunder mest meriterade skall erhålla

förordnandet. Mot de sakkunnigas ifrågavarande förslag, vilket biträtts

av skolöverstyrelsen, har jag icke funnit anledning till erinran.

Kommunala lii e 11 a n s k o 1 o r. Departementschefen har beräknat

anslagsbehovet för nästa budgetår till dessa skolor till 4,050,000 kronor, vilket

innebär en ökning med 120,000 kronor. Härvid bär departementschefen räknat

med ökning av antalet skolor från 69 till 73.

I detta sammanhang har departementschefen erinrat, att de kommunala

mellanskolornas rektorsförening anhållit, att 1943 års riksdag måtte föreläggas

förslag om förstatligande av rektorstjänsterna vid de kommunala mellanskolorna.

Syftet härmed skulle vara bland annat, att rektorerna vid de kommunala

mellanskolorna skulle i löne- och pensionshänseende bli fullt jämställda

med de statliga realskolornas rektorer. Framställningen har avstyrkts av skolöverstyrelsen,

som därvid erinrat bland annat, att frågan om förstatligande av

samtliga kommunala mellanskolor för närvarande är under prövning av 1940

års skolutredning, samt framhållit såsom sin uppfattning, att frågan om rektorst

jänsternas förstatligande icke borde utbrytas och behandlas separat. Departementschefen

har anslutit sig till denna skolöverstyrelsens uppfattning.

Att frågan om de kommunala mellanskolornas förstatligande är under omprövning

i ett vidare sammanhang, utesluter givetvis icke, framhåller departementschefen

vidare, att framställningar om särskilda sådana skolors ombildning

till statliga realskolor kunna vinna beaktande, därest vägande skäl

härför prövas vara för handen.

Såsom förut erinrats har i de likalydande motionerna I: 43 och II: 53 hemställts,

att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn förslag snarast möjligt

om fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna. Till stöd för

detta yrkande har anförts huvudsakligen följande:

I samband med den av 1927 års riksdag beslutade omorganisationen av det

högre skolväsendet ombildades successivt 54 av de då 87 kommunala mellanskolorna

till statsläroverk. Sedermera har den då kvarstående kommunala

skolorganisationen vuxit ut på nytt, och de kommunala mellanskolorna uppgå

f. n. till ett 70-tal. Beträffande ett stort antal av dessa ha vederbörande

kommuner vid olika tillfällen anhållit om förstatligande. Hittills har blott

en sådan skola, kommunala mellanskolan i Ljusdal, blivit förstatligad genom

beslut av 1938 års riksdag.

Den 10 juni 1938 bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet att

tillkalla en sakkunnig för att inom departementet verkställa utredning och

avgiva förslag rörande frågan om fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor,

och den 15 juni 1938 tillkallades statssekreteraren B. Knös såsom

sakkunnig för detta uppdrag. Den 15 juni 1939 avgav den sakkunnige sitt

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

77

betänkande i frågan och föreslog därvid bland annat upprättande av 33 nya

samrealskolor samt ett särskilt statsbidrag till kommunala mellanskolor, beräknat

efter 100 kronor för varje elev från annan kommun än den, vilken

stöde som skolans huvudman. Kostnaden för förstatligandet beräknades till

685,000 kronor och det särskilda statsbidraget till 72,000 kronor per år.

Utredningen och förslaget liksom skolöverstyrelsens utlåtande däröver lära

ha överlämnats till 1940 års skolutredning.

De kommunala mellanskolorna torde kunna sägas fylla samma allmänna

uppgifter som de statliga läroverken, medan kostnaderna för dem drabba

vederbörande kommuner ojämförligt mycket tyngre och dessutom mycket

ojämnt. Av en nu av styrelserna för de kommunala mellanskolorna föranstaltad

utredning framgår bland annat, att antalet »utsocknes» lärjungar ofta

uppgår till inemot hälften eller mera av hela lärjungeantalet, nämligen på A-ort

till 47, B-ort 54, C-ort 42, D-ort 34 och E-ort ej mindre än 68 procent (Fort 9,

G-ort 3, H-ort 0.5 och I-ort 2 procent). Vederbörande mellanskolekommun

bär således utom sina egna kostnader i stor utsträckning kostnaden för grannkommunernas

barn. Genom år 1939 ändrade bestämmelser för statsbidrag till

kommunala mellanskolan missgynnades dessutom de smärre, inom billigare

ortsgrupper belägna skolorna, just de skolor, som omhänderta det största

antalet av grannkommunernas skolungdom. Av utredningen framgår, att omkring

40 procent av totalkostnaden för de kommunala mellanskolorna bestridas

av kommunen, 56 procent av staten och återstående 5 procent av terminsavgifter

och vissa andra inkomster. Medelprocenten för de olika dyrorterna

framgår av nedanstående tabell.

Dyrortsgrupp

M e d e 1 p

r o c e n t

kommunens

kostnad

statens

kostnad

A

32.85

54.85

B

31.32

59.50

C

32.98

60.45

D

34.65

60.63

E

33.45

61.40

F

38.71

57.74

G

48.28

36.38

H

25

75

I

51.6

47.3

Ytterligare har det ekonomiska läget för mellanskolornas moderkommuner

försämrats därigenom, att utgifterna för rörligt tillägg och kristillägg å

lärarlönerna — nya utgifter, som tillkommit efter skolornas tillblivelse och

sålunda icke kunnat beräknas och som dessutom kraftigt stegrats — till en

del skall gäldas av mellanskolekommunen, medan tidigare de närmast motsvarande

tilläggen, dyrtidstillägg och provisoriska lönetillägg, helt bestriddes

av statsmedel. Hur hårt tyngande kostnaderna kunna bli framgår bland annat

därav, att enligt den nu gjorda utredningen kostnaden per skattekrona för

kommunala mellanskolan för vissa kommuner uppgått till en krona 50 öre och

i ett par fall t. o. m. överstigit denna summa. Att vissa kommuner kunna upp
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande nr 103.

visa en jämförelsevis låg utdebitering för mellanskolan, torde bero på att

deras byggnadsfråga ännu ej tillfredsställande lösts. Nybyggnad är i dessa

fall kanske erforderlig, oberoende av skolornas kommunala eller statliga karaktär.

Realiserandet härav kommer emellertid att för ifrågavarande kommuner

betyda en avsevärt ökad utdebitering för skolan, så länge densamma kvarstår

som kommunal mellanskola. Ett förstatligande skulle däremot medföra

större möjlighet för vederbörande kommun att tack vare den därigenom förbättrade

ekonomiska ställningen vid för övrigt lämplig tidpunkt bekosta förbättrade

lokaler åt den förstatligade skolan.

1941 års lärarlönesakkunniga ha i sitt den 11 april 1942 framlagda betänkande

med förslag till avlöningsreglemente för de högre kommunala skolorna

(stat. off. utr. 1942: 26) jämväl diskuterat ändrade grunder för statsbidragen.

— De förklara sig emellertid ha för avsikt att i ett senare betänkande

upptaga frågan om avvägningen mellan staten och skolområdena av kostnaden

för den högre kommunala skolan. — Med hänsyn bland annat till det

statsfinansiella läget anse sig de sakkunniga icke kunna ifrågasätta en generell

höjning av statsbidragsprocenten utan framkasta endast diskussionsvis förslag,

som skulle medföra något gynnsammare statsbidrag för de billigare ortsgruppernas

skolor men i stället sämre för de dyrares. De sakkunniga ha härvid

tydligen jämväl känt sig bundna av ett riksdagsbeslut 1939, då en ifrågasatt

höjning av bidragsprocenten avvisades. Den nu vidtagna undersökningen har

visat, att även enligt den av de sakkunniga alternativt diskuterade gynnsammare

bidragsprocenten ökningen i statsbidraget skulle bli oväsentlig, jämförd

med den stora kommunala kostnaden för skolorna.

Även örn de rörliga tilläggen och kristilläggen, som icke kunnat tidigare

beräknas, samt ett statsbidrag till kostnaderna för barn från främmande kommuner

i anslutning till vad den sakkunnige, som ovan nämnts, föreslagit, helt

utgått av statsmedel, hade likväl därmed icke vunnits en tillräcklig lättnad i

kommunernas kostnader. Det måste framhållas, att det just i tider som dessa

är högst angeläget för en mellanskolekommun att få kostnaderna för mellanskolan

fördelade på en kraftigare ekonomisk grund än en primärkommun äger.

Det måste ävenledes framhållas, att ett statligt övertagande av ett så betydelsefullt

led i bygdernas undervisningsväsende, som de kommunala mellanskolorna

utgöra, inte enbart ur ovan anförda synpunkter är starkt motiverat,

utan åtgärden i fråga måste dessutom betraktas som ett ej oväsentligt bidrag

till den skatteutjämning kommunerna mellan, som statsmakterna på olika

vägar söka befrämja. Motionärernas hemställan avser sålunda icke nya utgifter

för ifrågavarande undervisningsändamål utan endast en annan fördelning

av sagda kostnader mellan stat och kommuner.

Praktiska mellanskolor. Departementschefen har beräknat

anslaget för nästa budgetår till praktiska mellanskolor till 2,365,000 kronor,

vilket innebär en höjning med 90,000 kronor. Ökningen synes huvudsakligen

vara föranledd av automatisk utökning av antalet klassavdelningar vid skolor,

som ännu icke nått sin fulla organisation.

Högre folkskolor. Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning

med 30,000 kronor till 1,150,000 kronor.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

79

Kungl. Maj:ts förslag beträffande anslagen för nästa budgetår till kommunala

flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre

folkskolor ha icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet har icke

heller funnit något att invända emot vad departementschefen i förevarande

sammanhang anfört och föreslagit. I det föregående har utskottet uttalat sig

beträffande frågan om lindring i nuvarande restriktioner rörande uppdelning

av klass på parallellavdelningar.

I motionerna I: 43 och II: 53 har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn förslag snarast möjligt örn fortsatt förstatligande

av de kommunala mellanskolorna. Vissa kommunala mellanskolor tillgodose

för närvarande icke blott det egna skolområdet utan i icke oväsentlig utsträckning

även angränsande skolområden. Goda skäl tala enligt utskottets

mening onekligen för att dylika mellanskolor, som hava sitt rekryteringsområde

inom en tämligen vidsträckt rayon, ombildas till statliga samrealskolor.

I den mån vissa mellanskolor bära kostnaderna även för lärjungar från andra

kommuner synes kunna ifrågasättas, att hänsyn härtill tages vid statsbidragets

utmätande. Enligt vad utskottet har sig bekant har frågan örn de

kommunala mellanskolornas förstatligande hänskjutits till övervägande av

1940 års skolutredning. Departementschefen har för sin del framhållit, att

den omständigheten, att ifrågavarande spörsmål för närvarande är föremål

för utredning i ett vidare sammanhang givetvis icke utesluter att framställningar

om särskilda sådana skolors ombildning till statliga realskolor kunna

vinna beaktande, därest vägande skäl härför prövas vara för handen. Såsom

utskottet ovan framhållit föreligga sådana skäl beträffande de mellanskolor,

som hava sitt rekryteringsområde inom en tämligen vidsträckt rayon. Med

hänsyn härtill anser utskottet att förslag snarast möjligt bör föreläggas riksdagen

till fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna.

5. Förslagsanslag till bidrag till vissa

privatläroverk.

Kungl. Maj:ts förslag innebär i fråga örn anslaget till högre goss- och samskolor

en höjning med 3,700 kronor, i fråga om anslaget till högre flickskolor

en minskning med 67,900 kronor — föranledd av kommunalisering av de

statsunderstödda högre flickskolorna i Uppsala — samt i fråga örn anslaget

till enskilda mellanskolor anvisande av samma anslagsbelopp som för innevarande

budgetår. Förslaget innebär vidare, att antalet statsunderstödda

nybörj aravdelningar nästa läsår skall få höjas med 3 vid högre goss- och

samslcolor samt med 2 vid högre flickskolor. I fråga om tilläggsunderstöd på

grund av stegrade bränslekostnader innebär förslaget icke någon förändring i

förhållande till innevarande budgetår.

Utskottet.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Utskottet.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hava icke givit utskottet anledning

till erinran eller uttalande.

IV. Underlättande av studiemöjligheterna för

ungdom från landsbygden.

I en rad motioner till innevarande års riksdag har upptagits frågor om

olika sätt att främja möjligheterna för ungdom från landsbygden att bedriva

studier vid läroverk och andra högre utbildningsanstalter.

I samtliga dessa motioner framhålles, hurusom landsbygdens befolkning är

särskilt missgynnad då det gäller möjligheterna att bereda studiebegåvad ungdom

tillfälle till högre studier. I de likalydande motionerna 1:159 och 11:231

anföres sålunda:

Möjligheten till fortsatta studier vid högre skolor är ännu mycket betingad

av ekonomiska och geografiska förhållanden. Föräldrar, som bo i läroverksstäder

eller deras omedelbara omgivning, kunna även i blygsamma och torftiga

ekonomiska villkor hålla sina barn i den högre skolan. Terminsavgifter

kunna allt efter omständigheterna efterskänkas eller kraftigt reduceras. Barnen

få bo och äta i hemmet. Några utgifter för deras inackordering hos andra

äro icke behövliga.

Helt annorlunda är situationen för de föräldrar, som bo på orter, där högre

skolor saknas, eller i varje fall så långt från läroverksstaden, att barnen icke

kunna komma fram och tillbaka dagligen till skolan och hemmet. För dessa

är tvånget att inackordera barnen i läroverksstaden ofrånkomligt. De årliga

inackorderingskostnaderna torde för närvarande uppgå till omkring 1,200

kronor. I detta faktum ligger, att möjlighet att bekosta inackordering finns

endast för de förmögna och för enstaka tjänstemän. För bygden liksom för

tätorter och större samhällen utan läroverk betyder detta en summarisk och

orättvis utestängning. Vår folkskolas lärare och lärarinnor torde samstämmigt

kunna vitsorda, hurusom ute i bygderna utpräglade studiebegåvningar aldrig

få tillfälle att följa sin håg och genomgå högre skolor tack vare föräldrarnas

bristande ekonomiska resurser. Det är ingen överdrift att påstå, att medan

tillströmningen till läroverken från själva läroverksstäderna och dessas omedelbara

omgivning är tämligen allmän, så gestaltar sig tillträdet till de högre

skolorna för landsbygdens barn som ett sällsynt fåtalsprivilegium. Härtill

kommer, att urvalet av de barn ute i bygderna, som i enstaka fall få studera

i läroverksstäderna, i regel blir rent ekonomiskt. Det blir icke i första hand

deras fallenhet för studier, som fäller utslaget, utan fastmera föräldrarnas ekonomiska

möjligheter att förverkliga en önskan att ge sina barn fortsatt bildning

och utbildning.

Ur läroverkens synpunkt är det givetvis till allra största förfång, att urvalet

av lärjungeklientelet icke är ett begåvningsurval utan ett ekonomiskt

och geografiskt betingat urval. I samma mån geografiska och ekonomiska

spärrar i de läsbegåvade barnens väg avlägsnas så få läroverken en helt annan

möjlighet än för närvarande till ett verkligt kvalificerat begåvningsurval. Det

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

81

lider därför intet tvivel att ett förhjälpande av obemedlade och utpräglat begåvade

landsbygdsbam till fortsatta studier vid våra läroverk skulle medföra

en välkommen standardhöjning bland elevmaterialet. Läroverken själva torde

därför ha det allra största intresse av att något göres för att avlägsna de ekonomiska

spärrarna i landsbygdsbarnens väg. Men icke blott läroverken ha

här ett intresse att bevaka. Så länge kungsvägen till universitet och fackhögskolor

går genom studentexamen lärer det icke kunna undgås, att rekryteringen

av dessas lärjungeklientel menligt påverkas av det nuvarande systemet.

Det torde alltså vara uppenbart, att åtgärder för att hjälpa landsbygdens

barn till fortsatta studier böra vidtagas. Ett litet folk som vårt är hänvisat

till att genom stegring i kvalitet utjämna sin underlägsenhet i kvantitet. Det

måste alltså målmedvetet tillvarataga sina tillgångar. Det viktigaste härvidlag

är att förhjälpa de verkliga begåvningarna till sin rätt. Vi ha helt enkelt icke

råd att fortsätta med den misshushållning som hittills ägt rum på hithörande

områden.

Med utgångspunkt från resonemang av denna eller liknande art dryftas i

motionerna olika utvägar i syfte att underlätta studiemöjligheterna för ungdom

från landsbygden.

I de likalydande motionerna 1:21 och II: 29 förordas sålunda en utredning

angående inrättande av statliga stipendier, vilka skulle vara

öppna för fri tävlan för ungdomar, bosatta på ort, där läroverk ej finnes. Det

framstår som önskvärt, framhålles i motionerna, att ett relativt stort antal

sådana stipendier inrättas och att dessa ej äro alltför knappt tilltagna. Vederbörande

skall helt och hållet kunna leva på stipendiet och ej pressas till en

nödlidande tillvaro under skoltiden. Skolarbetet är påfrestande, och barnet

skall inte behöva försaka och känna sig sämre ställt än kamraterna.

I de förutnämnda motionerna 1:159 och 11:231 rekommenderas i stället

för stipendieverksamhet att inrätta skolhem. Till stöd härför anföres:

Skolhemmen äro redan prövade i vårt land för folkskolebarnens vidkommande.

Provet har slagit mycket väl ut. De vunna erfarenheterna ha givit

vid handen, att såväl hygieniskt som moraliskt ett skolhem under god ledning

lämnar föräldrar och målsmän de ojämförligt bästa garantierna för deras

barns omvårdnad. Därtill kommer, att skolhemmet erbjuder en inackordering,

som icke kan bli föremål för oskälig uppskörtning. För övrigt kan här

hänvisas till att staten genom de nyinrättade naturastipendiema vid våra

universitet anvisat i princip just den utväg, som skolhemmen representera.

Denna fråga är till sin natur en social och ekonomisk fråga. Den berör på

intet sätt skolväsendets organisatoriska och pedagogiska problem. Den har

följaktligen ingenting vare sig direkt eller indirekt att skaffa med den pågående

stora skolutredningen. Den kan och bör därför göras till föremål för en

fristående undersökning.

Även i motionen II: 101 förordas inrättande av statsstipendier och elevhem,

varjämte även ifrågasättes statsbidrag till elevernas

resekostnader.

Bihang till riksdagens protokoll 19h3. G sami. Nr 103.

r,

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets utlåtande nr 103.

I de likalydande motionerna I: 79 och II: 97 framhålles korrespondensundervisningens

betydelse i förevarande avseende. Beträffande

denna undervisningsform anföres i motionerna:

Korrespondensundervisningen medför många fördelar: dels bli kostnaderna

mindre, dels kunna föräldrarna behålla barnen i hemmen, vilket ur psykisk

synpunkt är synnerligen värdefullt, då det gäller barn i övergångsåren, och

dels fostrar denna undervisningsform eleverna till skötsamhet och arbetsamhet.

Under de båda senaste åren har denna undervisningsfonn ytterligare kompletterats

genom inrättande av de s. k. Robertsforsskolorna — namnet har

uppkommit efter den ort, där den första skolan inrättades. Denna skolform

innebär, att ett antal elever från samma ort, som läsa på en realskolekurs

från ett korrespondensinstitut, varje dag samlas i en lokal på orten och där

studera sina undervisningsbrev under ledning av en studieledare, som icke är

någon lärare i egentlig mening utan endast har till uppgift att hjälpa eleverna

till rätta med studierna. Vid de skolor, som upprättats av Hermods korrespondensinstitut,

få eleverna helt ägna sig åt studierna, medan vid de skolor,

som upprättats av N.K.I.-skolan, eleverna ägna sig åt förvärvsarbete på

dagen och studera på kvällarna.

Korrespondensundervisningen öppnar en välkommen möjlighet för studiebegåvade

ungdomar på landsbygden att avlägga real- eller studentexamen.

Dess värde har genom erfarenheten verifierats, den utgör intet surrogat för

muntlig undervisning utan är i vissa avseenden denna överlägsen, framförallt

när det gäller att fostra eleverna till karaktärsfasta, dugliga och arbetsamma

medborgare.

I detta sammanhang må det framhållas, att det skulle vara värdefullt, icke

minst för eleverna själva, om korrespondensinstituten erhölle rätt att själva

anställa examina. Att avlägga examen som privatist, vilket hittills alla

korrespondenselever måst göra, innebär ju vissa svårigheter på grund därav,

att eleverna komma att examineras av lärare, som icke haft tillfälle att bilda

sig någon uppfattning om deras kunskapsmått eller deras sätt att muntligt

redogöra, för framställda frågor. Beroende på elevernas personliga läggning

kunna de lyckas mer eller mindre väl i en muntlig examen, alldeles oberoende

av deras kunskaper eller intelligens. Examina vid korrespondensinstituten

borde tillgå på det sättet, att institutet utser examinatorer och skolöverstyrelsen

eller Kungl. Maj:t censorer.

Kostnaderna för att avlägga exempelvis realexamen genom korrespondensundervisning

bli givetvis mycket mindre för landsbygdsungdomar än genom

att besöka statliga eller kommunala läroverk. En ytterligare utveckling av

korrespondensundervisningen skulle därför i hög grad bidraga till att lösa

frågan om att bereda landsbygdens studiebegåvade ungdomar tillfälle till

högre studier.

Även om korrespondensundervisningen blir billigare än andra undervisningsmetoder,

innebär den dock för obemedlade elever rätt dryga kostnader.

Enligt vår mening skulle det vara motiverat, om staten här ville träda emellan

genom att bevilja stipendier åt sådana elever, vilkas lämplighet för studier

vitsordats. Detta kunde ske såväl genom betygen från folkskolan som genom

intyg av lämpliga och trovärdiga personer pa orten, som haft tillfälle att bilda

sig en uppfattning örn vederbörandes möjligheter på studiebanan.

Dylika stipendier böra icke tilldelas vederbörande korrespondensinstitut

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

83

utan de elever, som vilja begagna sig av deras undervisning. I fråga om formerna

för stipendiet indelningen torde denna kunna ordnas på samma sätt,

som nu sker beträffande arvsfondens stipendiater. Denna ger nämligen stipendier

åt obemedlade ungdomar för studier vid korrespondensinstitut. En elev,

som vill göra ansökning om stipendium, får börja kursen vid korrespondensinstitutet

på egen bekostnad och tills vidare betala en mindre avgift per månad,

exempelvis 10 kronor. När han hunnit så långt i sina studier, att institutet

anser sig kunna yttra sig om hans möjligheter att avlägga examen,

inlämnar han ansökan till den myndighet, som har att bevilja stipendier. Så

snart elevens ansökning beviljats, upphör hans egna inbetalningar. Stipendiet

utbetalas sedan icke, förrän eleven avlagt examen. Skulle det visa sig, att han,

trots institutets gynnsamma uttalande örn hans studiemöjligheter, icke förmår

avlägga examen, utkräves icke kursavgiften. Institutet ikläder sig således den

ekonomiska risken av att omdömet örn eleven är felaktigt. Härigenom förhindras

att staten får betala studiekostnaderna för elever, som icke visa sig

lämpliga. Örn eleven däremot genom sjukdom eller av annan giltig orsak

måste avbryta sin kurs, ersätter staten institutet för den undervisning han

erhållit.

I fråga örn kostnaderna för att avlägga realexamen per korrespondens må

nämnas, att Hermods korrespondensinstitut uppskattar denna för en elev i

sina »Robertsforsskolor» till omkring 2,000 kronor. I denna summa ingå

kostnaderna för skolvistelsen samt kostnaderna för en preparandkurs, som

anordnas i Malmö före examens avläggande. Kostnaderna äro avpassade efter

en lästid på fem terminer. För en elev, som helt bedriver studierna i hemmet,

bli kostnaderna givetvis lägre.

Stipendiernas storlek torde följaktligen kunna maximeras till 2,000 kronor

för obemedlade elever. För mindre bemedlade torde deras storlek kunna

minskas.

För närvarande arbetar som bekant en stor utredning på skolväsendets

område. Innan denna lunner slutföra sitt arbete och resultatet av detsamma

kan underställas riksdagens prövning, torde en relativt lång tid komma att

förflyta. Då de av oss här framförda spörsmålen äro av synnerlig vikt för

landsbygden och helst böra lösas snarast möjligt, anse vi det lämpligt, att

de bli föremål för en skyndsam utredning. Denna torde mycket väl kunna

verkställas av den stora skolutredningen, örn så anses lämpligt, men måste

då brytas ut ur dess arbete i övrigt eller också utföras på annat sätt.

För att pröva lämpligheten av en statlig stipendieverksamhet i större omfattning

skulle vi vilja föreslå, att riksdagen försöksvis för nästkommande

budgetår beviljar ett anslag på 100,000 kronor att utdelas som stipendier

enligt ovan angivna riktlinjer åt behövande elever.

I sistnämnda motioner framhålles även såsom önskvärt, att det inrättas

en praktisk realexamen med jordbr ukslinje. Härom

anföres i motionerna:

Den omständigheten att läroverken äro belägna antingen i stikler eller

större samhällen gör, att de elever från landsbygden, som söka sig till dessa

läroanstalter, mestadels gå förlorade för sin hembygd. De välja inte gärna

jordbrukarens yrke som sin framtida levnadsbana utan söka sig merendels in

på andra banor efter avlagda real- eller studentexamina. Därom är givetvis

intet att säga i fråga örn sådana ungdomar, som uppvisa en utpräglad begåvning

för studier men ringa eller ingen fallenhet för praktiskt arbete. Fj heller

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Statsutskottets utlåtande nr 103.

i fråga om sådana, som bättre lämpa sig för andra praktiska yrken än jordbruket.

“ J

Men det finns elever, som mycket väl skulle passa att bli jordbrukare,

sedan de förvärvat det mått av medborgerlig bildning, som ges genom genomgående

av realskolans kurs. Det vore värdefullt för en jordbrukare, om han

kunde tillägna sig allmänna medborgerliga kunskaper av ungefär denna omfattning.

Hans duglighet som yrkesutövare skulle förbättras och han skulle

också kunna göra betydande insatser, såväl i hembygdens kommunala liv

som inom den moderna föreningsrörelse, som under de senaste decennierna

växt fram bland de svenska jordbrukarna.

Den vanliga realexamen är dock inte riktigt lämpad just för blivande jordbrukare.

Den borde kompletteras nied sådana ämnen, som skulle lägga en god

grund för hans kommande yrkesutbildning, såväl praktiskt som teoretiskt.

Det finns som bekant redan nu en s. k. praktisk realexamen, vilken kan avläggas

vid några läroverk. Den är uppdelad dels på en praktisk realexamen

med teknisk linje och dels på en examen med handelslinje. Dessa examina

avse att underlätta utbildningen för blivande tekniker och affärsmän, som

vilja skaffa sig högre utbildning inom sina yrken.

Det skulle enligt vår mening vara synnerligen värdefullt, om denna praktiska

realexamen kunde ytterligare differentieras genom inrättande även av

en examen med jordbrukslinje. Givetvis borde inte de elever, som avsågo att

avlägga en dylik examen, bibringas någon yrkeskunskap i jordbruk i egentlig

mening och inte heller någon föreningskunskap i detta ords egentliga bemärkelse.

Studieplanerna för denna examen skulle i stället, i analogi med vad som

sker i fråga om de båda redan befintliga linjerna, läggas så, att vid sidan om

de rent allmänbildande ämnena skulle läsas sådana ämnen, vilka skulle utgöra

en grund för fortsatta studier i båda här berörda avseenden.

I motionen 11:156 rekommenderas vissa andra utvägar i syfte att underlätta

högre studier för landsbygdsungdom genom att öppna möjlighet att bedriva

universitetsstudier för ungdomar, som genomgått lantmanna- eller folkhögskolekurser,

samt genom att vidga möjligheterna att taga studentexamen

såsom privatist m. m. I dessa hänseenden anföres i motionerna:

Det är i regel fullständigt omöjligt ur ekonomisk synpunkt för mindre

bemedlade föräldrar på landsbygden att kosta på inackordering i staden för

något av sina barn så många år som fordras för att gå den regelrätta vägen

till studentexamen — ungefär lika omöjligt om fadern är hemmansägare eller

lantarbetare.

I någon utsträckning har denna svårighet mildrats därigenom att studentexamen

som inträdesfordran till högre fackskolor ersatts med krav på kunskaper

motsvarande studentexamen i vissa ämnen. Det mest kända exemplet

härpå är specialgymnasiet vid Vilans folkhögskola, som meddelar sina elever

den skolunderbvggnad som erfordras för inträde vid bland annat lantbrukshögskolan.

Ett stort antal landsbygdsungdomar, som icke haft tillfälle att gå

den vanliga skolvägen, lia lyckats taga sig fram på detta sätt. Detta system

borde kunna tillämpas även på andra områden. Dylik utbildning borde t. ex.

normalt kunna räcka till för vanliga universitetsstudier. Fördelen härmed är

icke minst, att studierna med åtföljande kostnader icke behöva börja så tidigt.

Hemmens möjligheter bli alltid större, när barnen kommit till den åldern att

de själva kunna reda sig en smula på egen hand. En kurs i en folkhögskola

eller lantmannaskola brukar alltid kunna ordnas på något sätt. Sedan kunna

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

85

de unga bättre orientera sig, lättare avgöra vad de vilja ägna sig åt, o. s. v.

De kunna då också i många fall själva förtjäna ihop en grundplåt till studier.

För att underlätta studierna för ungdomar i »folkhögskoleåldern» borde

staten träda till genom att bereda tillräckliga stipendiemöjligheter åt ungdomar,

som visat sig lämpliga för och intresserade av vidare studier.

Andra möjligheter kunna även tänkas för underlättande av de grundläggande

studierna. Så t. ex. borde studentexamen för privatister kunna uppdelas

på ett helt annat sätt än vad som nu sker, vilket skulle innebära en

betydande lättnad för dem som icke ha råd att ligga vid kostsamma skolor

under längre tid. Studentexamenssakkunniga, som avlämnade sitt betänkande

i december 1937, ha i detta avseende framfört vissa förslag, som synas förtjäna

beaktande. De sakkunniga föreslogo bland annat en uppdelning av

privatistexamen under en period av två år. Underkända vitsord i vissa ämnen

skulle kunna få repareras vid en senare examensperiod. Som det nu är får

examen göras om, ifall examinanden misslyckas i något mera betydande

ämne. Vidare föreslogs möjlighet för privatister att avlägga partiell studentexamen,

vilket skulle innebära att en privatist finge rätt att genomgå examen

blott i de ämnen, som erfordrades t. ex. för inträde vid en viss fackskola. De

sakkunniga ansågo även att åtgärder borde vidtagas för att möjliggöra för

privatister att taga studentexamen successivt med ett eller två ämnen i taget

för att, när alla ämnen efter den bestämda tidrymden vore klara, erhålla ett

samlat studentbetyg. Man förstår vilken lättnad dessa uppdelningar av den

grundläggande examen skulle medföra för dem som icke ha råd att helt ägna

sig åt studierna eller kanske måste lita till korrespondensundervisning, kompletterad

med någon kortare kurs med muntlig undervisning.

En viss förbättring torde de på senaste år startade korrespondensskolorna

med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning innebära, men även detta

system ställer sig alldeles för dyrt för att mera än ett obetydligt fåtal av

landsbygdens ungdom skall kunna begagna sig av detsamma.

Även om man, såsom ovan framhållits, icke kan tänka sig någon verklig

utjämning i fråga örn utbildningsmöjligheterna mellan stad och landsbygd,

böra praktiskt genomförbara åtgärder icke underlåtas. En sådan åtgärd synes

vara att genom lämpligt avvägda stipendier underlätta fortsatta studier för

sådana elever i lantmanna- och folkhögskolor, som önska skaffa sig utbildning

för sina framtida levnadsbanor. Stipendieralp bör kunna avse såväl praktisk

som teoretisk utbildning.

Här berörda frågor torde böra göras till föremål för närmare undersökning,

exempelvis genom 1940 års skolutrednings försorg, för utrönande av de lämpligaste

formerna för de åtgärder, som statsmakterna kunna och böra vidtaga.

Vid innevarande års riksdag hava — såsom av den ovan lämnade redogörelsen

framgår — väckts ett flertal motioner, vilka alla i huvudsak hava ett

gemensamt syfte, nämligen att underlätta möjligheterna för ungdom från

landsbygden att bedriva studier vid läroverk och andra högre utbildningsanstalter.

I samtliga berörda motioner framhållas de särskilda svårigheter

av ekonomisk natur, sorn möta för ungdom från mindre bemedlade eller obemedlade

hem på landsbygden i fråga om möjligheterna att bedriva högre

studier vid läroanstalter i städer och andra tätorter. Olika utvägar för övervinnande

av dessa svårigheter diskuteras i motionerna, av vilka flertalet utmynna

i hemställan, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

Utskottet.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande nr 103.

om utredning i ämnet. I de likalydande motionerna I: 21 och II: 29 förordas

sålunda inrättande av statsstipendier för ungdom från orter, där läroverk

ej finnas upprättade. I de likalydande motionerna I: 159 och II: 231 rekommenderas

upprättande av statliga skolhem på läroverksorter. Båda dessa utvägar

omnämnas även i motionen II: 101, vari därjämte ifrågasättes beviljande

av statsbidrag till elevernas resekostnader. I de likalydande motionerna

I: 79 och II: 97 framhålles korrespondensundervisningens betydelse för uppnående

av ifrågavarande syftemål och hemställes om utredning angående inrättande

av statsstipendier för genomgång av korrespondenskurser. För att

pröva lämpligheten av en sådan statlig stipendieverksamhet yrkas i sistnämnda

två motioner, att ett anslag av 100,000 kronor anvisas för ändamålet

för nästa budgetår, varjämte i motionerna förordas att en utredning

verkställes angående lämpligheten av att i realskolor upprätta inbyggda jordbrukslinjer.

I motionen II: 156 slutligen ifrågasättes inrättande av stipendier

för bedrivande av högre studier efter genomgång av lantmanna- eller folkhögskolekurser

samt förordas åtgärder för underlättande av möjligheterna att avlägga

studentexamen såsom privatist.

De problem, som berörts i förevarande motioner, hava tidigare vid flera

tillfällen varit föremål för övervägande av riksdagen. Senast 1937 års riksdag

anhöll sålunda med anledning av i ämnet väckta motioner i skrivelsen nr 444

örn utredning rörande underlättande av möjligheterna för barn, boende på

ort, där allmänt läroverk och därmed jämförlig undervisningsanstalt saknas,

att besöka sådan anstalt. Skolöverstyrelsen avgav den 9 juni 1939 utredning

i ämnet, i vilken ifrågasattes anslag till inackorderingsbidrag, till kostnader

för frukostmål och resor samt till internatskolor för beredande av friplatser

och platser med nedsatt avgift ävensom bidrag till upprättande och drift av

skolhem. Detta förslag, vilket beräknades medföra en årlig merutgift för

statsverket av 2,800,000 kronor och dessutom ökade kostnader för parallellavdelningar,

har ännu icke realiserats, vare sig helt eller delvis. Enligt vad utskottet

inhämtat, har nämnda utredning hänskjutits till övervägande av 1940

års skolutredning.

Även frågan örn statligt stöd åt korrespondensundervisningen har varit

föremål för riksdagens uppmärksamhet. 1939 års lagtima riksdag anhöll sålunda

med anledning av i ämnet väckta motioner i sin skrivelse nr 414, att

Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning, huruvida och under vilka former

ett främjande av denna undervisning skulle kunna ske. Jämväl detta

spörsmål är, enligt vad utskottet erfarit, hänskjutet till 1940 års skolutredning

för övervägande.

Med hänsyn till att sålunda tidigare gjorda framställningar i liknande syfte

som de nu motionsvis framkomna ännu icke blivit realiserade finner utskottet

det mycket förklarligt, att önskemål örn vidtagande av åtgärder i ämnet nu

ånyo kommit under riksdagens prövning. Utskottet vill även framhålla angelägenheten

av att de i motionerna berörda frågorna av 1940 års skolutred
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr lOd.

87

ning göras till föremål för noggrann utredning och prövning och vill uttala

den förhoppningen, att Kungl. Majit skall finna möjligt att inom en snar

framtid förelägga riksdagen förslag i ämnet. I frågans nuvarande läge anser

sig utskottet emellertid icke kunna uttala någon bestämd mening om, vilka

av de ifrågasatta åtgärderna för vinnande av det i motionerna angivna syftet

som lämpligen kunna och böra förverkligas. Utskottet vill emellertid framhålla,

att även ungdom från orter, där högre läroanstalter finnas, ofta av

ekonomiska skäl förhindras att genomgå dessa läroanstalter. De åtgärder för

studiehjälp, som äro föremål för övervägande, böra därför icke enbart taga

sikte på landsbygdens ungdom.

I detta sammanhang vill utskottet icke underlåta att påpeka den fara, som

ligger i den övervärdering av de s. k. intellektuella yrkena, som icke sällan

gör sig gällande. Med den övervägande teoretiska inriktning, vårt högre skolväsen

för närvarande har, går den ungdom, som genomgått högre läroanstalter,

i stor utsträckning förlorad för praktiskt arbete. Ett underlättande för landsbygdens

ungdom av möjligheterna att bedriva högre studier bör därför, därest

mera omfattande åtgärder på förevarande område finnas böra vidtagas, enligt

utskottets mening kombineras med åtgärder, som syfta till att leda ungdomen

tillbaka till praktiskt arbetsliv. I motionerna I: 79 och II: 97 har framlagts

ett konkret förslag med nyssnämnda syfte, i det att motionärerna ifrågasatt

en utredning rörande lämpligheten av att inrätta inbyggda jordbrukslinjer,

ledande till praktisk realexamen. Utan att vilja uttala något omdöme

om värdet av detta uppslag, vill utskottet dock framhålla, att frågan synes

böra utredas.

I motionen II: 156 antydas utvägar för utjämning i fråga om utbildningsmöjligheterna

mellan stad och landsbygd, vilka ligga något vid sidan av de

åtgärder, som i de övriga motionerna dryftats. Salunda ifragasättes inrättande

av stipendier för ungdomar, som genomgått lantmanna- eller folkhögskolor, i

syfte att möjliggöra deras fortsatta studier. Vidare förordas åtgärder för att

vidga möjligheterna att avlägga studentexamen såsom privatist och genomförande

av studentexamenssakkunnigas år 1937 framlagda förslag örn införande

av s. k. partiell studentexamen m. m. Utskottet utgår ifrån att även

dessa frågor hänföra sig till de utredningsuppdrag, som givits åt 1940 års skolutredning.

Då utskottet förutsätter, att samtliga de frågor, som berörts i förevarande

motioner, måste falla inom ramen för de arbetsuppgifter som åvila skolutredningen,

saknar utskottet anledning att föreslå, att riksdagen hos Kungl.

Majit anhåller örn utredning i ämnet. Utskottet anser sig icke heller i sakens

nuvarande läge kunna tillstyrka det motionsvis framförda förslaget örn anvisande

av 100,000 kronor för stipendier åt elever, som genomgå korrespondenskurser.

Med vad utskottet sålunda anfört torde förevarande motioner få anses

besvarade.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets utlåtande nr 103.

V. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och motionerna I: 43 och II: 53,

1. besluta, att högre lärarinneseminariets övningsskola

skall från och med budgetåret 1943/44 eller den senare tidpunkt,

Kungl. Majit bestämmer, successivt utbyggas till

ett högre samläroverk i Stockholm, tills vidare bestående av,

förutom nämnda övningsskola, en 5-årig realskola och ett

4-årigt latingymnasium, under förutsättning att Stockholms

stad förpliktar sig att i fråga om den nybildade läroanstalten

tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler

jämte inredning och möbelutrustning, bostad åt rektor eller

motsvarande kontant ersättning samt bostäder åt erforderlig

vaktmästarpersonal;

2. besluta, att nya elementarskolans i Stockholm realskola

skall avvecklas samt att i Stockholm i stället skola upprättas

två nya samrealskolor, den ena i Bromma, bestående av

enbart 5-åriga linjer, och den andra i Enskede, bestående

av såväl 5- som 4-åriga linjer; skolande nämnda organisationsändringar

ske successivt från och med budgetåret

1943/44 eller den senare tidpunkt Kungl. Majit bestämmer,

allt under villkor att Stockholms stad i fråga om de nya samrealskolorna

åtager sig ej mindre att tillhandahålla erforderliga

undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,

bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning

samt bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal

än även att bidraga till bestridande av de utgifter, som

åvila biblioteks- och materielkassorna samt ljus- och vedkassorna,

med ett engångsanslag under första året av läroanstalternas

verksamhet av tillhopa 10,000 kronor med

den fördelning mellan läroanstalterna, som Kungl. Majit

bestämmer;

3. besluta, att vid högre allmänna läroverket i Haparanda

skall från och med läsåret 1943/44 inrättas en 4-årig realskola

vid sidan av den nuvarande 5-åriga;

4. godkänna följande personalförteckning för de allmänna

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1943/44:

s. 89 Kontrollera mot PDF

, Statsutskottets utlåtande nr 103. 89

Personalförteckning.

Befattning. _ _ Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö
ningsgrupp

I ........................E 13

18 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö
ningsgrupp

II .......................E 12

22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö
ningsgrupp

III ......................Eli

4 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp I. . . E 9

25 » » » » II... E 8

28 » » » III... E 7

23 » » » » IV. . . E 6

443 lektorer............................A 27

Anm. Av dessa lektorstjänster må endast 437 uppehållas.

1,283 adjunkter...........................A 23

Anm. Av dessa adjunktstjallster må uppehållas endast

så många, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie

stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt

1,281.

265 ämneslärarinnor......................A 21

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas

endast så många, att antalet uppehållna ämneslärarinnetjänster

å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger

sammanlagt 265.

113 lärare i teckning.....................A 20

85 » i musik.......................A 20

102 » i gymnastik med lek och idrott .... A 20

4 övningsskollärare.....................A 20

31 lärarinnor i kvinnlig slöjd..............A 16

81 vaktmästare.........................A 7

61 » .........................A 6

17 » .........................A 5

Tjänstemän å övergångsstat.

39 adjunkter...........................A 22

Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast

så många, att antalet uppehållna adjunktstj änster å ordinarie

stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt

1,281.

10 ämneslärarinnor .....................A 22

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas

endast så många, att antalet ämneslärarinnetjänster å ordinarie

stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 265.

1 lärare i teckning.....................A 21

1 lärarinna i kvinnlig slöjd...............A18

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än den S0:e.

240 adjunkter...........................Eo 21;

5. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda

personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1943/44,

då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning

vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida befattningen

skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning

eller ämneslärarinnebefattning;

6. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1943/44:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis...............kronor 20,700,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt kvinnliga

sakkunniga. » 450

b. Arvoden åt till
synslärare.

.... » 8,400

c. Personliga tillläggsarvoden

åt

första lärarinnor » 1,200

d. Arvoden åt skol
läkare,

förslagsvis

.......... » 137,250

e. Arvoden åt bibliotekarier

..... » 89,000

f. Arvoden åt biträ
den

på rektorsexpeditionerna

. » 91,000

g. Särskilda arvoden

vid provårsläro
verk.

........ » 175,700

h. Särskilda arvoden

vid statens aftonskola

......... » 5,700

i. Arvode åt biträ
dande

föreståndarinna

....... » 1,200

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

91

j. Personlig lönefyllnad

åt vissa

rektorer.......kronor 13,000 kronor 522,900

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............ » 5,440,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ....... » 3,788,700

Summa kronor 30,451,600

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag från Stockholms

stad......kronor

2. Av kommuner och

lärare erlagda hyresersättningar

och

hyror........... »

3. Avkastning av do
nationer

från kronan

m. m........ »

4. Av vaktmästare erlagda

hyror samt

ersättning för

bränsle och lyse . . »

5. Bidrag ur läroverks

ljus- och vedkassor

till vaktmästarpersonalens

avlöning . _

15,000

274.000

37,600

120.000

480,000 kronor 926,600

Nettoutgift kronor 29,525,000;

7. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret

1943/44 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 29,525,000 kronor;

8. till Allmänna läroverken: Omkostnader för budgetåret

1943/44 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 130,000 kronor;

9. till Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna

för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under åttonde

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 570,000 kronor;

10. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor

för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under åttonde

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4,680,000 kronor;

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets utlåtande nr 103.

11. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor

för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under

åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4,050,000

kronor;

12. till Kommunala läroverk: Bidrag till praktiska mellanskolor

för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under åttonde

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2,365,000 kronor;

13. till Understöd till högre folkskolor för budgetåret

1943/44 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 1,150,000 kronor;

14. besluta, att gällande bestämmelser angående statsunderstöd

för budgetåret 1942/43 till statsunderstödda enskilda

läroanstalter skola äga huvudsaklig tillämpning jämväl

för budgetåret 1943/44, dock med den jämkning beträffande

antalet intagningsklasser, som angivits av departementschefen

i punkten 125 av 1943 års åttonde huvudtitel;
15.

besluta, att till de statsunderstödda enskilda läroanstalterna

må under budgetåret 1943/44 utgå tilläggsunderstöd

i enlighet med vad departementschefen under nyssnämnda

punkt förordat;

16. till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor

för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under åttonde

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 658,800 kronor;

17. besluta, att den av 1933 års riksdag godkända ändringen

i fråga om beloppet av grundunderstöd till högre flickskola

skall äga tillämpning jämväl för budgetåret 1943/44;

18. till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor för

budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 543,600 kronor;

därav 30,000 kronor skola användas till nedbringande av

terminsavgifter under läsåret 1943/44 vid vissa högre flickskolor

i Stockholm under villkor, att Stockholms stad för

samma tid bidrager med enahanda belopp på sätt angivits

i propositionen nr 252 till 1939 års lagtima riksdag och i

punkten 127 av 1942 års åttonde huvudtitel;

19. till Privatläroverk: Bidrag till enskilda mellanskolor

för budgetaret 1943/44 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 54,100 kronor;

20. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t snarast möjligt måtte förelägga riksdagen

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

93

förslag om fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna.

B. att nedannämnda motioner, nämligen I: 211 och II: 311,

I: 229 och II: 330,1: 227 och II: 331,1: 22 och II: 31,1: 228

och II: 328, II: 316, II: 65,1: 218, II: 317,1: 217 och II: 329,

I: 79 och II: 97, I: 21 och II: 29, 1:159 och II: 231, II: 101

samt II: 156, i den mån de icke få anses besvarade med vad

utskottet i det föregående anfört, icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 maj 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Sven

Larsson, Heiding, Magnusson, Carlström, friherre De Geer, Gustaf Karlsson, Boman, Ekströmer

och Emil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Danielsson,

Isacsson, Hansson i Rubbestad, Holmdahl, Andersson i Malmö, Andersson i Södergård, Mårtensson,

Staxäng, Viklund och fru Alvén;

dock att herr Bäckström deltagit i stället för herr Emil Petersson vid behandlingen av

motionerna I: 43 och II: 53 (sid. 79).

Reservationer:

1) av herr Boman och fru Alvén, vilka ansett, att utskottets yttrande i

fråga örn motionerna I: 211 och II: 311 samt I: 229 och II: 330 (sid. 26) bort

hava följande lydelse:

»I motionerna---i ämnet. Utskottet anser sig likväl böra framhålla,

att synnerligen starka skäl tala för upprättandet snarast möjligt av statliga

gymnasier i Örnsköldsvik och Ludvika, vilka frågor torde kunna lösas utan

avvaktan på att resultatet av omförmälda översyn föreligger. Med vad

---anses besvarade.»;

2) av herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Carlström., Ekströmer,

Holmdahl och Staxäng, vilka ansett

dels att utskottets yttrande i fråga örn antalet nybörj aravdelningar vid de

allmänna läroverken (sid. 65 och 66) bort hava följande lydelse:

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets utlåtande nr 103.

»Av den lämnade redogörelsen framgår, att skolöverstyrelsen räknat med

545 nybörjaravdelningar nästa läsår vid de allmänna läroverken, därav 361

på realskolestadiet och 184 på gymnasiestadiet, vilket skulle utgöra en ökning

med 10 avdelningar i förhållande till den för innevarande läsår fastställda

maximisiffran. Departementschefen har accepterat överstyrelsens förslag beträffande

realskolestadiet men begränsat detsamma för gymnasiets del att

omfatta 181 avdelningar. Departementschefen har alltså räknat med sammanlagt

542 avdelningar. Utskottet är ense med departementschefen om att

en ansvällning av gymnasierna i och för sig icke är önskvärd, men att det

likväl icke synes lämpligt att söka begränsa tillströmningen genom att alltför

snävt tillmäta klassavdelningarnas antal. Sättes maximisiffran för lågt

föreligger — såsom departementschefen framhållit — risk, att vid sidan av

de allmänna läroverken och därmed jämförbara enskilda högre skolor sådana

privatskolor uppstå, vilka på grund av silte, höga avgifter måste få en karaktär,

som icke är lycklig vare sig ur skolans eller ur ungdomens synpunkt.

Utskottet har därför funnit departementschefens förslag beträffande nybörjaravdelningarnas

antal väl avvägt och får giva detta sin anslutning.»;

dels att utskottets yttrande i fråga om beräkningen för budgetåret 1943/44

av anslagsposterna vid de allmänna läroverken till avlöningar till övrig ickeordinarie

personal och till rörligt tillägg samt av de särskilda uppbördsmedlen

(sid. 73 och 74) bort hava följande lydelse:

»I motionerna---motionärernas förslag.

Beträffande de av departementschefen här verkställda anslagsberäkningarna

har utskottet icke funnit anledning till erinran. Då utskottet i det föregående

icke vidtagit några ändringar, som befinnas böra påverka avlöningsanslaget

till de allmänna läroverken för nästa budgetår, torde anslagets slutsumma

alltså i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag böra uppföras med

29,535,000 kronor.»;

dels ock att utskottets hemställan (sid. 88) till följd härav bort erhålla

följande lydelse:

»A. att riksdagen---eller ämneslärarinnebefattning;

6. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1943/44:

Avlöningsstat.

Vtgijter.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ......................... kronor 5,450,000

Summa kronor 30,461,600

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

95

Särskilda uppbördsmedel.

Nettoutgift kronor 29,535,000;

7. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret

1943/44 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 29,535,000 kronor.»;

3) av herr Oscar Olsson, som ansett, att utskottets yttrande i fråga om

motionen I: 218 (sid. 66 och 67) bort hava följande lydelse:

»Såsom av---en veckotimme. Tydligen kan ett bifall till motionen

varken öka arbetslösheten bland läroverkslärarna eller medföra ökade utgifter

för statsverket. Utskottet förutsätter nämligen å ena sidan att anslaget för

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal icke far överskridas på grund av

att motionen bifalles, och å andra sidan att endast så stor del av höjningen

av den genomsnittliga tjänstgöringen uttages, att antalet extralärare på

grund därav icke blir mindre än det i anslaget beräknade. Då utskottet tillstyrker

bifall till motionen, sker det med instämmande av departementschefens

i motionen citerade uttalande, ’att en tillfällig höjning med exempelvis

en halv eller en hel veckotimme icke kan sägas vara i och för sig orimlig

under förhållanden, då av den enskilde måste krävas en större arbetsprestation

än som under normala förhållanden uttages’. Utskottet haller före, att

läroverkslärare, som icke äro inkallade, med jämnmod skola finna sig i denna

tillfälliga höjning av sin tjänstgöring, då deras ställning dock är ojämförligt

bättre än deras inkallade kollegers.»;

4) av herrar Oscar Olsson, Pauli, Sven Larsson, Magnusson, Jonsson i

Eskilstuna, Holmdahl och fru Alvén i fråga örn utskottets yttrande över

motionerna I: 43 och II: 53 angående fortsatt förstatligande av de kommunala

mellanskolorna ävensom utskottets hemställan rörande skrivelse i ämnet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:229 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m. jämte s. 1 i texten