Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående elektrifiering av järnvägslinjen Östersund—Storlien jämte i ämnet väckta motioner.

1943-05-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1943:131, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående elektrifiering av järnvägslinjen Östersund—Storlien jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 131.

7

Nr 131.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1943 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

elektrifiering av järnvägslinjen Östersund—Storlien

jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 195 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 2 april

1943, föreslagit riksdagen att till Elektrifiering av järnvägslinjen Östersund

—Storlien för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten under rubrik Statens

affärsverksfonder, Statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag av

6,000,000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren avherr

Sven Larsson (1:246) och den andra inom andra kammaren av herr

J. I. A. Dickson m. fl. (II: 354), har hemställts, att riksdagen må till elektrifiering

av järnvägslinjerna Östersund—Storlien och Varberg—Uddevalla för

budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag av 13,000,000 kronor.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Gustaf Karlsson m. fl. (1:247) och den andra inom andra

kammaren av herr J. W. Mårtensson m. fl. (11:355), hemställts, att riksdagen

må till elektrifiering av järnvägslinjen Östersund—Storlien för budgetåret

1943/44 å kapitalbudgeten anvisa ett investeringsanslag av kronor

6,000,000 samt att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,

att förslag förelägges 1944 års riksdag om elektrifiering av järnvägslinjen

Varberg—Herrljunga—Uddevalla.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna I: 246 och 247.

I skrivelse av den 13 februari 1943 har järnvägsstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till elektrifiering av järnvägslinjen

Östersund—Storlien och de numera av staten förvärvade bansträckorna

Varberg—Borås—Herrljunga (å stambanan Stockholm—Göteborg)—Uddevalla

för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag av 13,000,000

kronor.

De av styrelsen beräknade kostnaderna härför framgå av tabellen å nästa

sida.

Utlåtanden hava i ärendet avgivits av statens industrikommission, chefen

för försvarsstaben och telegrafstyrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 131.

Kill

Till elektrifiering

föreslagen sträcka

Anlägg-

nings-

kostnad

brutto

Härav

Anläggnings- kostnad exkl.

vidstående

särskilda

kostnader

Ev. drift- besparing i

förhållande

till detta

kapital

Procent

för banför- stärknings- arbeten, tele- grafverkets

anläggningar

m. m.

40 % av

kostnaden

för elektrolok

1 0 0 0-ta

1 krono

r

127

Varberg—Herrljunga ...

16,885

3,545

2,070

11,270

4.4

90

Uddevalla—Herrljunga .

11,145

2,070

1,140

7,935

2.6

162

Östersund—Storlien.....

17,915

4,510

1,260

12,145

3.4

Departementschefen Ilar för egen del, under åberopande av vissa räntabilitetssiffror

m. m., anfört bland annat följande.

I fråga om materialförsörjningen är läget, åtminstone såvitt avser vissa

för förevarande arbeten erforderliga metaller, något mera ansträngt än då

frågan örn elektrifieringarnas fortsättande år 1941 var aktuell. Industrikommissionen

har emellertid, om än med tvekan på några punkter, ställt i utsikt

material till det av järnvägsstyrelsen förordade begränsade elektrifieringsprogrammet,

som omfattar linjerna Östersund—Storlien och Varberg—Uddevalla.

Det är självfallet vanskligt att under rådande förhållanden framlägga hållbara

beräkningar rörande uppkommande besparingar i driften. Järnvägsstyrelsens

kalkyler synas dock såtillvida vara uppgjorda med försiktighet,

som styrelsen icke tillgodoräknat de föreslagna företagens kreditsida några

belopp, representerande vinst till följd av ökad transportkapacitet, snabbare

trafik och dylikt. Det kan sålunda icke anses osannolikt, att det ekonomiska

resultatet kommer att visa sig gynnsammare, allteftersom fördelarna av den

elektriska driftformen hinna göra sig fullt gällande. Vidare må framhållas,

att de av mig nyss omnämnda räntabilitetssiffrorna grundats på ett så lågt

kolpris som 25 kronor per ton. örn man utgår från ett kolpris av 50 kronor

per ton — för närvarande är priset 65 kronor per ton — ökas förräntningen

för linjen Varberg—Herrljunga till 4.4 procent, för Uddevalla—Herrljunga

till 2.6 procent och för Östersund—Storlien till 3.4 procent.

Vid bedömande av frågan, huruvida nya elektrifieringsarbeten nu böra

igångsättas, bör enligt min mening beaktas betydelsen av att åtminstone en

stomme av den befintliga elektrifieringsorganisationen kan hållas sysselsatt

med arbeten av ifrågavarande slag. På grund av den rutin och effektivitet,

som denna organisation med dess arbetsledning och arbetarstam under de

gångna åren förvärvat, måste det redan ur organisatorisk och arbetsteknisk

synpunkt innebära påtagliga fördelar, om nya företag kunna i viss utsträckning

igångsättas i anslutning till färdigställda sådana. Av än större vikt är

emellertid den roll, som den nuvarande elektrifieringsorganisationen i rådande

läge spelar i landets försvarsberedskap. Denna organisation utgör nämligen

den enda fullt samövade beredskapsorganisation av större kapacitet,

som statens järnvägar kunna utnyttja för ledningsreparationer i händelse av

krig.

Med hänsyn till vad jag här framhållit finner jag skäl föreligga för ett

fortsättande av arbetet på statsbanenätets elektrifiering. Beträffande de elektrifieringsföretag,

som nu äro närmast i fråga, äro enligt min mening de drifttekniska

och i övrigt ur allmän synpunkt påvisade fördelarna av elektrifieringen

— icke minst värdet ur beredskapssynpunkt av elektrifieringsorgani
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 131.

9

sationens upprätthållande — av den betydelse, att de måste anses uppväga

den mindre tillfredsställande förräntningen å erforderliga investeringsbelopp

och vara ägnade att häva den tvekan, som i övrigt naturligen kan föreligga

örn lämpligheten av att nu fortsätta elektrifieringsarbetena.

I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag mig under rådande förhållanden

icke kunna förorda, att beslut fattas om elektrifiering av samtliga de i järnvägsstyrelsens

skrivelse berörda järnvägslinjerna. Liksom styrelsen finner

jag, att linjerna Östersund—Storlien och Varberg—-Herrljunga—Uddevalla i

första hand böra komma i fråga. Elektrifiering av dessa linjer beräknas kosta

17.9 respektive 28 miljoner kronor, eller tillhopa närmare 46 miljoner kronor,

vilka medel förutsatts skola anvisas under fyra budgetår. Ehuru åtskilliga

skäl kunna anföras för att nu besluta igångsättande av båda dessa linjers

elektrifiering, finner jag dock välbetänkt, att statsmakterna i rådande läge

icke binda sig för den relativt stora investering, som ett sådant beslut skulle

innebära. Enligt min mening böra de fortsatta elektrifieringsarbetena för närvarande

begränsas till den omfattning, som erfordras för att den förefintliga

elektrifieringsorganisationen genom dylika arbeten, parallellt med pågående

elektrifieringsarbeten vid dubbelspårs- och äldre anläggningar, kan upprätthållas

såsom en någorlunda effektiv beredskapsorganisation.

På statens järnvägars elektrifieringsorganisation med dess befäl, arbetarstam

och arbetsmateriel antagas viktiga Sståndsättningsuppgifter komma

att vila vid krigstillfälle. Det upprätthållande av nämnda organisation, som

därför är i beredskapshänseende behövligt, har järnvägsstyrelsen funnit kunna

uppnås genom ett beslut att nu elektrifiera linjen Östersund—Storlien.

Då ett förord för ensamt denna linje i viss mån strede mot de militära önskemålen

om elektrifiering inom den närmaste tiden jämväl av linjerna Uddevalla—Herrljunga—Borås

har dock styrelsen föreslagit elektrifieringsarbetenas

utsträckning också till sistnämnda linjer samt därutöver till sträckan

Borås—V arberg.

Propositionens förslag avser emellertid elektrifiering enbart av linjen Östersund—Storlien.

De fördelar, som den elektriska driftsformen medför i form av en mera

enhetlig och tidsenlig utrustning av bannätet, ökad kapacitet samt ökat oberoende

av utländskt lokomotivbränsle, ha tidigare vid olika tillfällen utvecklats

av utskottet. Därvid har särskilt beaktats den större lämplighet de elektriska

loken med deras större dragkraft äga för järnvägslinjer, som gå fram

genom sådan starkt kuperad terräng som allmänt förekommer exempelvis i

Norrland. Även ur militär synpunkt har efter hand gagnet av järnvägselektrifieringen

blivit allt klarare insett. Främst har därvid tagits i betraktande de

högst betydligt förstärkta möjligheterna att avveckla den ökade trafikbelastning,

för vilken bansystemet kan tänkas bliva utsatt under krig.

Det bärt ansträngda finans- och arbetsmarknadsläget men också den utav

avspärrningen framtvingade nödvändigheten av en den strängaste hushållning

med landets tillgångar på koppar och annan för elektrifieringsarbetena

erforderlig råmateriel bör dock å andra sidan vid ärendets bedömande beaktas.

Med hänsyn till sistnämnda faktorer finner utskottet, att riksdagens

beslut nu bör begränsas till en elektrifiering av sträckan Östersund—Storlien.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 131.

Härtill bör dock knytas en bestämd förväntan, att så snart tidsförhållandena

det medgiva förslag framlägges om elektrifieringarnas utsträckning även till

de av järnvägsstyrelsen i detta avseende förordade järnvägslinjerna Uddevalla—Herrljunga—Borås—Varberg.

Med åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

a) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts proposition

och med avslag å motionerna 1:246 och 11:354, till

Elektrifiering av järnvägslinjen Östersund—Storlien för budgetåret

1943/44 å kapitalbudgeten under statens affärsverksfonder,

statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag av

6,000,000 kronor;

b) att motionerna I: 247 och II: 355 må anses besvarade

med vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 25 maj 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 130.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:270 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering av järnvägslinjen Östersund—Storlien jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten