Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående elektrifiering av järnvägslinjen Östersund—Storlien jämte i ämnet väckta motioner.
1943-05-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1943:131, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående elektrifiering av järnvägslinjen Östersund—Storlien jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 131.
7
Nr 131.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1943 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
elektrifiering av järnvägslinjen Östersund—Storlien
jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I propositionen nr 195 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 2 april
1943, föreslagit riksdagen att till Elektrifiering av järnvägslinjen Östersund
—Storlien för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten under rubrik Statens
affärsverksfonder, Statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag av
6,000,000 kronor.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren avherr
Sven Larsson (1:246) och den andra inom andra kammaren av herr
J. I. A. Dickson m. fl. (II: 354), har hemställts, att riksdagen må till elektrifiering
av järnvägslinjerna Östersund—Storlien och Varberg—Uddevalla för
budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag av 13,000,000 kronor.
Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Gustaf Karlsson m. fl. (1:247) och den andra inom andra
kammaren av herr J. W. Mårtensson m. fl. (11:355), hemställts, att riksdagen
må till elektrifiering av järnvägslinjen Östersund—Storlien för budgetåret
1943/44 å kapitalbudgeten anvisa ett investeringsanslag av kronor
6,000,000 samt att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,
att förslag förelägges 1944 års riksdag om elektrifiering av järnvägslinjen
Varberg—Herrljunga—Uddevalla.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna I: 246 och 247.
I skrivelse av den 13 februari 1943 har järnvägsstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till elektrifiering av järnvägslinjen
Östersund—Storlien och de numera av staten förvärvade bansträckorna
Varberg—Borås—Herrljunga (å stambanan Stockholm—Göteborg)—Uddevalla
för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag av 13,000,000
kronor.
De av styrelsen beräknade kostnaderna härför framgå av tabellen å nästa
sida.
Utlåtanden hava i ärendet avgivits av statens industrikommission, chefen
för försvarsstaben och telegrafstyrelsen.
8
Statsutskottets utlåtande nr 131.
Kill
Till elektrifiering
föreslagen sträcka
Anlägg-
nings-
kostnad
brutto
Härav
Anläggnings- kostnad exkl.
vidstående
särskilda
kostnader
Ev. drift- besparing i
förhållande
till detta
kapital
Procent
för banför- stärknings- arbeten, tele- grafverkets
anläggningar
m. m.
40 % av
kostnaden
för elektrolok
1 0 0 0-ta
1 krono
r
127
Varberg—Herrljunga ...
16,885
3,545
2,070
11,270
4.4
90
Uddevalla—Herrljunga .
11,145
2,070
1,140
7,935
2.6
162
Östersund—Storlien.....
17,915
4,510
1,260
12,145
3.4
Departementschefen Ilar för egen del, under åberopande av vissa räntabilitetssiffror
m. m., anfört bland annat följande.
I fråga om materialförsörjningen är läget, åtminstone såvitt avser vissa
för förevarande arbeten erforderliga metaller, något mera ansträngt än då
frågan örn elektrifieringarnas fortsättande år 1941 var aktuell. Industrikommissionen
har emellertid, om än med tvekan på några punkter, ställt i utsikt
material till det av järnvägsstyrelsen förordade begränsade elektrifieringsprogrammet,
som omfattar linjerna Östersund—Storlien och Varberg—Uddevalla.
Det är självfallet vanskligt att under rådande förhållanden framlägga hållbara
beräkningar rörande uppkommande besparingar i driften. Järnvägsstyrelsens
kalkyler synas dock såtillvida vara uppgjorda med försiktighet,
som styrelsen icke tillgodoräknat de föreslagna företagens kreditsida några
belopp, representerande vinst till följd av ökad transportkapacitet, snabbare
trafik och dylikt. Det kan sålunda icke anses osannolikt, att det ekonomiska
resultatet kommer att visa sig gynnsammare, allteftersom fördelarna av den
elektriska driftformen hinna göra sig fullt gällande. Vidare må framhållas,
att de av mig nyss omnämnda räntabilitetssiffrorna grundats på ett så lågt
kolpris som 25 kronor per ton. örn man utgår från ett kolpris av 50 kronor
per ton — för närvarande är priset 65 kronor per ton — ökas förräntningen
för linjen Varberg—Herrljunga till 4.4 procent, för Uddevalla—Herrljunga
till 2.6 procent och för Östersund—Storlien till 3.4 procent.
Vid bedömande av frågan, huruvida nya elektrifieringsarbeten nu böra
igångsättas, bör enligt min mening beaktas betydelsen av att åtminstone en
stomme av den befintliga elektrifieringsorganisationen kan hållas sysselsatt
med arbeten av ifrågavarande slag. På grund av den rutin och effektivitet,
som denna organisation med dess arbetsledning och arbetarstam under de
gångna åren förvärvat, måste det redan ur organisatorisk och arbetsteknisk
synpunkt innebära påtagliga fördelar, om nya företag kunna i viss utsträckning
igångsättas i anslutning till färdigställda sådana. Av än större vikt är
emellertid den roll, som den nuvarande elektrifieringsorganisationen i rådande
läge spelar i landets försvarsberedskap. Denna organisation utgör nämligen
den enda fullt samövade beredskapsorganisation av större kapacitet,
som statens järnvägar kunna utnyttja för ledningsreparationer i händelse av
krig.
Med hänsyn till vad jag här framhållit finner jag skäl föreligga för ett
fortsättande av arbetet på statsbanenätets elektrifiering. Beträffande de elektrifieringsföretag,
som nu äro närmast i fråga, äro enligt min mening de drifttekniska
och i övrigt ur allmän synpunkt påvisade fördelarna av elektrifieringen
— icke minst värdet ur beredskapssynpunkt av elektrifieringsorgani
-
Statsutskottets utlåtande nr 131.
9
sationens upprätthållande — av den betydelse, att de måste anses uppväga
den mindre tillfredsställande förräntningen å erforderliga investeringsbelopp
och vara ägnade att häva den tvekan, som i övrigt naturligen kan föreligga
örn lämpligheten av att nu fortsätta elektrifieringsarbetena.
I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag mig under rådande förhållanden
icke kunna förorda, att beslut fattas om elektrifiering av samtliga de i järnvägsstyrelsens
skrivelse berörda järnvägslinjerna. Liksom styrelsen finner
jag, att linjerna Östersund—Storlien och Varberg—-Herrljunga—Uddevalla i
första hand böra komma i fråga. Elektrifiering av dessa linjer beräknas kosta
17.9 respektive 28 miljoner kronor, eller tillhopa närmare 46 miljoner kronor,
vilka medel förutsatts skola anvisas under fyra budgetår. Ehuru åtskilliga
skäl kunna anföras för att nu besluta igångsättande av båda dessa linjers
elektrifiering, finner jag dock välbetänkt, att statsmakterna i rådande läge
icke binda sig för den relativt stora investering, som ett sådant beslut skulle
innebära. Enligt min mening böra de fortsatta elektrifieringsarbetena för närvarande
begränsas till den omfattning, som erfordras för att den förefintliga
elektrifieringsorganisationen genom dylika arbeten, parallellt med pågående
elektrifieringsarbeten vid dubbelspårs- och äldre anläggningar, kan upprätthållas
såsom en någorlunda effektiv beredskapsorganisation.
På statens järnvägars elektrifieringsorganisation med dess befäl, arbetarstam
och arbetsmateriel antagas viktiga Sståndsättningsuppgifter komma
att vila vid krigstillfälle. Det upprätthållande av nämnda organisation, som
därför är i beredskapshänseende behövligt, har järnvägsstyrelsen funnit kunna
uppnås genom ett beslut att nu elektrifiera linjen Östersund—Storlien.
Då ett förord för ensamt denna linje i viss mån strede mot de militära önskemålen
om elektrifiering inom den närmaste tiden jämväl av linjerna Uddevalla—Herrljunga—Borås
har dock styrelsen föreslagit elektrifieringsarbetenas
utsträckning också till sistnämnda linjer samt därutöver till sträckan
Borås—V arberg.
Propositionens förslag avser emellertid elektrifiering enbart av linjen Östersund—Storlien.
De fördelar, som den elektriska driftsformen medför i form av en mera
enhetlig och tidsenlig utrustning av bannätet, ökad kapacitet samt ökat oberoende
av utländskt lokomotivbränsle, ha tidigare vid olika tillfällen utvecklats
av utskottet. Därvid har särskilt beaktats den större lämplighet de elektriska
loken med deras större dragkraft äga för järnvägslinjer, som gå fram
genom sådan starkt kuperad terräng som allmänt förekommer exempelvis i
Norrland. Även ur militär synpunkt har efter hand gagnet av järnvägselektrifieringen
blivit allt klarare insett. Främst har därvid tagits i betraktande de
högst betydligt förstärkta möjligheterna att avveckla den ökade trafikbelastning,
för vilken bansystemet kan tänkas bliva utsatt under krig.
Det bärt ansträngda finans- och arbetsmarknadsläget men också den utav
avspärrningen framtvingade nödvändigheten av en den strängaste hushållning
med landets tillgångar på koppar och annan för elektrifieringsarbetena
erforderlig råmateriel bör dock å andra sidan vid ärendets bedömande beaktas.
Med hänsyn till sistnämnda faktorer finner utskottet, att riksdagens
beslut nu bör begränsas till en elektrifiering av sträckan Östersund—Storlien.
Utskottet.
10
Statsutskottets utlåtande nr 131.
Härtill bör dock knytas en bestämd förväntan, att så snart tidsförhållandena
det medgiva förslag framlägges om elektrifieringarnas utsträckning även till
de av järnvägsstyrelsen i detta avseende förordade järnvägslinjerna Uddevalla—Herrljunga—Borås—Varberg.
Med åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
a) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts proposition
och med avslag å motionerna 1:246 och 11:354, till
Elektrifiering av järnvägslinjen Östersund—Storlien för budgetåret
1943/44 å kapitalbudgeten under statens affärsverksfonder,
statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag av
6,000,000 kronor;
b) att motionerna I: 247 och II: 355 må anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 25 maj 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 130.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:270 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering av järnvägslinjen Östersund—Storlien jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten