Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943144 till förbättrande av bostadsförhållandena jämte i ämnet väckta motioner.

1943-06-18 · 41 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1943:219, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943144 till förbättrande av bostadsförhållandena jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

1

Nr 219.

Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1943 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående anslag för budgetåret 1943144 till förbättrande

av bostadsförhållandena jämte i ämnet

väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkterna

19—22) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1943/44 beräkna till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar

ett förslagsanslag av 391,800 kronor, till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader

ett förslagsanslag av 91,000 kronor, till Främjande av bostadsförsörjning

för mindre bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag av 6,000,000

kronor och till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor.

Därjämte har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att å kapitalbudgeten, i

avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1943/44 beräkna under

statens utlåningsfonder till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer ett investeringsanslag av 25,000,000 kronor, samt

under fonden för låneunderstöd till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

ett investeringsanslag av 40,000,000 kronor och till Tilläggslån till

viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag av 30,000,000 kronor.

Därefter har Kungl. Majit i proposition nr 243, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 7 maj 1943, föreslagit

riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för bidragsverksamheten

för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer;

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder rörande

bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden;

dels medgiva, att, på sätt departementschefen förordat, bidrag till främjande

av bostadsbyggande på landsbygden må beviljas under budgetåret

1943/44, intill ett belopp av sammanlagt högst 1,000,000 kronor;

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder rörande

tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet och tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet;
dels

medgiva, att räntefoten för bostadsanskaffningslån, nybyggnadslån,

förbättringslån och lantarbetarbostadslån, vilka må komma att beviljas under

budgetåret 1943/44, bestämmes till 3.2 5 procent;

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 219.

1434 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 219.

dels ock för budgetåret 1943/44 anvisa

a) under femte huvudtiteln

1) till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar ett förslagsanslag av 638,000

kronor;

2) till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader ett förslagsanslag av 245,000

kronor;

3) till Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer ett förslagsanslag av 6,000,000 kronor;

4) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av

2,000,000 kronor;

b) under kapitalinvestering, statens utlåningsfonder, till Lånefonden för

bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer ett investeringsanslag

av 20,000,000 kronor;

c) under kapitalinvestering, fonden för låneunderstöd,

1) till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag

av 50,000,000 kronor;

2) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag

av 37,000,000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts ovannämnda förslag har utskottet till behandling

förehaft 19 motioner, för vilka redovisning lämnas i det följande.

I. Tertiärlån och tilläggslån enligt kungörelsen elen 30 juni

1942 (nr 569) om tertiärlån och tilläggslån för vissa

bostadsbyggnadsföretag.

Gällande bestämmelser rörande här avsedda lån äro meddelade i omförmälda

kungörelse med däri genom kungörelse den 6 augusti 1942 (nr 739)

gjorda ändringar.

Enligt ifrågavarande författning kan för främjande av bostadsbyggnadsverksamheten

inom riket av statsmedel beviljas tertiärlån för ny- eller ombyggnadsföretag,

avseende flerfamiljshus eller enfamiljshus, ävensom tillläggslån

för nybyggnadsföretag, avseende flerfamiljshus eller sådant enfamiljshus,

som uppföres av kommun eller därmed jämställd företagare.

Med flerfamiljshus förstås byggnad, som är avsedd att innehålla huvudsakligen

mindre men rymliga bostadslägenheter och med enfamiljshus byggnad,

som är avsedd att utgöra egethem.

Lån beviljas av statens byggnadslånebyrå. Låneverksamhet må förekomma

allenast i kommun, som åtagit sig att utan kostnad för statsverket eller låntagaren

förmedla lån av ifrågavarande art.

Såsom förutsättning för erhållande av såväl tertiärlån som tilläggslån

gäller, att sökanden förbinder sig att vid uthyrning av lägenheter, som tillkomma

eller ombyggas genom byggnadsföretaget, under en tid av tio år icke

utan byggnadslånebyråns medgivande uttaga hyror med högre belopp eller

beräknade efter andra grunder än byrån godkänner.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

3

Där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, äger byggnadslånebyrån icke

medgiva, att hyrorna för lägenheter, som tillkommit eller ombyggts med

stöd av här ifrågavarande lån, må i vidare mån än som kan föranledas av

stegrade bränslekostnader eller före år 1942 inträffad ökning av förvaltningskostnaderna

överstiga den år 1939 på orten gällande hyresnivån för lägenheter

av jämförlig beskaffenhet och belägenhet.

Tertiärlån får ej överstiga beträffande flerfamiljs- eller enfamiljshus,

som uppföres eller ombygges av kommun eller därmed jämställd företagare,

25 procent, beträffande annat flerfamiljshus 20 procent och beträffande annat

enfamiljshus 35 procent av det värde å fastigheten eller, då fråga är örn

tomträtt, å byggnaden, som byggnadslånebyrån godkänt. Ej heller må, där

fråga är örn ombyggnad, tertiärlånet överstiga halva kostnaden för ombyggnaden.

Där särskilda omständigheter därtill föranleda kan dock byggnadslånebyrån

inom vissa gränser medgiva, att lånet må utgå med högre belopp.

För tertiärlån skall ställas säkerhet, vilken skall bestå av inteckning i

vederbörande fastighet eller tomträtt, liggande beträffande flerfamiljs- eller

enfamiljshus, som uppföres eller ombygges av kommun eller därmed jämställd

företagare, inom 95 procent, beträffande annat flerfamiljshus inom 90

procent och beträffande annat enfamiljshus inom 85 procent av det fastställda

fastighets- respektive byggnadsvärdet.

Låneräntan är beträffande tertiärlån för byggnadsföretag avseende flerfamiljshus

eller sådant enfamiljshus, som uppföres eller ombygges av kommun

eller därmed jämställd företagare, fixerad till 4.5 procent och lånen äro

amorteringsfria intill den dag byggnadslånebyrån bestämmer. Därefter utgår

en annuitet, som beträffande flerfamiljshus utgör, då fråga är örn nybyggnadsföretag

5V4 procent, samt då fråga är örn ombyggnadsföretag 6 procent

av det ursprungliga lånebeloppet under de första fem åren av lånets löptid.

Under de därpå följande fem åren kan annuiteten av byggnadslånebyrån

höjas till respektive 6 och 6V2 procent. Härefter skall annuiteten höjas till

det belopp, som erfordras för att lånet skall vara slutamorterat inom 30 respektive

25 år från amorteringens början. För lån till enfamiljshus, som uppföres

eller ombygges av kommun eller därmed jämställd företagare, utgör

under de första tio åren av lånets löptid annuiteten 6.9 procent av ursprungliga

lånebeloppet, varefter annuiteten höjes till det belopp, som erfordras

för att lånet skall vara slutamorterat inom loppet av 20 år.

Beträffande tertiärlån avseende enfamiljshus, som icke uppföres eller

ombygges av kommun eller därmed jämställd företagare, är låneräntan fixerad

till 3.6 procent och lånen äro amorteringsfria intill den dag byggnadslånebyrån

bestämmer. Därefter utgår en annuitet som skall utgöra under de

första tio åren av lånets löptid 6 procent och under återstoden av löptiden

det högre belopp, som erfordras för att lånet skall vara slutamorterat inom

loppet av 20 år.

Finner byggnadslånebyrån, att den årliga kapitalkostnaden för nybyggnadsföretag

avseende sådant enfamiljshus, som avses i föregående stycke,

skulle komma att väsentligt överstiga motsvarande kostnad för ett jämförligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 219.

enfamiljshus, uppfört år 1939, kan byrån emellertid medgiva, att viss del av

tertiärlånet skall under en tid av tio år utgöra en räntefri stående del. Sagda

lånedel må icke överstiga 10 procent av den av byrån godkända anskaffningskostnaden

för byggnadsföretaget. Sådant medgivande må endast lämnas,

örn vederbörande kommun åtagit sig dels att under byggnadstiden utöva kontroll

över företaget, dels ock att gentemot staten ansvara för sådan förlust å tertiärlånet,

som kan uppkomma till följd av missbruk av den räntefria stående

delen av lånet eller vanvård av byggnaden. Efter utgången av nämnda tioårsperiod

äger byggnadslånebyrån, därest den då rådande allmänna bostadskostnadsnivån

därtill giver anledning, besluta, att den del av tertiärlånet,

som dittills utgjort räntefri stående del, skall löpa med ränta och amorteras.

Meddelas ej dylikt beslut, skall nämnda del av lånet avskrivas.

Utgående ränte- och annuitetsbelopp å tertiärlån kunna under vissa förutsättningar

helt eller delvis eftergivas. Bestämmelserna härom, som återfinnas i kungörelsens

13 §, bygga på byggnadskostnadssakkunnigas förslag om införande av

en s. k. räntegaranti. Dessa bestämmelser innebära, att låntagaren i form av

eftergift å tertiärlånekostnaden får gottgörelse för räntekostnaderna å primäroch

sekundärkrediterna, i den mån de uppgå till mera än 3.5 procents ränta

å primärlånet respektive en däremot svarande ränta å sekundärlånet. Eftergiften,

som kan utgå under tio år, maximeras för varje fall av byggnadslånebyrån

till visst belopp, bestämt efter det allmänna ränteläget vid fastighetens

belåning. Då eftergift beviljas beträffande ombyggnadslån må hänsyn endast

tagas till räntekostnaden å sådana lån, som upptagits eller omplacerats i samband

med ombyggnaden. Eftergift kan icke beviljas för räntekostnad för

andra lån än sådana, som lämnats av stadshypoteksförening. bostadskreditförening

eller sådant annat kreditinstitut, som har fastighets- eller tomträttsbelåning

till sin huvudsakliga uppgift, eller av försäkringsinrättning, sparbank

eller postsparbanken.

Tilläggslån kan beviljas allenast under förutsättning, att byggnadslånebyrån

efter prövning av dels anskaffningskostnaden för byggnadsföretaget,

kostnaden för tomtmark inbegripen, dels ock fastighetens eller, då fråga är

örn tomträtt, byggnadens avkastningsvärde finner anskaffningskostnaden överstiga

avkastningsvärdet. Det belopp, varmed anskaffningskostnaden överstiger

avkastningsvärdet, plägar benämnas överkostnaden. En förutsättning

för erhållande av tilläggslån är vidare, att den kommun, inom vilken byggnadsföretaget

är beläget, åtager sig att, på sätt och i den omfattning byggnadslånebyrån

med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall prövar

skäligt, bidraga till kostnaden för företaget. Då särskilda skäl därtill äro,

må dock tilläggslån beviljas även örn vederbörande kommun icke bidrager

till kostnaden för byggnadsföretaget.

Tilläggslån kan beträffande flerfamiljs- eller enfamiljshus, som uppföres

av kommun eller därmed jämställd företagare, utgå med högst 95 procent

av överkostnadens belopp och beträffande annat flerfamiljshus med högst

90 procent av överkostnadens belopp.

För tilläggslån skall ställas säkerhet, vilken skall bestå av inteckning i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

o

vederbörande fastighet eller tomträtt gällande med förmånsrätt antingen

omedelbart efter den inteckning, som skall ställas till säkerhet för tertiärlånet,

eller, där sådant lån ej sökes, omedelbart efter den inteckning, som

pantförskrivits till säkerhet för lån, motsvarande tertiärlånet.

Tilläggslån löper tills vidare utan ränta och amortering. Medgiver byggnadslånebyrån,

att de av byrån vid tilläggslånets beviljande fastställda

hyrorna få höjas utöver vad som betingas av stegrade bränsle- och förvaltningskostnader,

eller kan med hänsyn till det allmänna hyresläget på orten

fastighetens avkastning antagas komma att stiga efter utgången av den tid,

för vilken hyrorna bundits vid av bvggnadslånebyrån bestämda belopp, äger

byrån besluta, att tilläggslånet, i den mån avkastningsökningen det medgiver,

skall löpa med ränta och amortering, allt enligt de närmare bestämmelser,

som Kungl. Majit framdeles må meddela.

Örn och i den mån tilläggslånet vid utgången av den tid, för vilken hyrorna

blivit bundna enligt beslut av byggnadslånebyrån, återstår oguldet och ej

enligt dessförinnan meddelat beslut skall amorteras i enlighet med nyss angivna

bestämmelser, skall lånet avskrivas.

Bestämmelserna rörande tilläggslån hava tillkommit efter beslut av 1942

års riksdag och sakna helt och hållet motsvarighet i förut gällande författningar.

I samband härmed hava de tidigare gällande bestämmelserna rörande

tertiärlån i åtskilliga hänseenden ändrats. Syftet med de nya bestämmelserna

har varit att med bevarandet av hyresnivån för år 1939 nybyggda fastigheter

åstadkomma en bostadsproduktion, tillräcklig att täcka det nödvändiga

behovet.

För här ifrågavarande slag av lån hava å riksstaten för budgetåret 1942/43

under kapitalinvesteringar, fonden för låneunderstöd, anvisats dels ett reservationsanslag

till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet av 25,000,000

kronor, dels ock ett reservationsanslag till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

av 15,000,000 kronor. Då dessa anslag visat sig otillräckliga,

har 1943 års riksdag på därom av Kungl. Majit i proposition den 5 mars 1943,

nr 163, gjord framställning å tilläggsstat till riksstaten för nämnda budgetår

anvisat dels till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett reservationsanslag

av 10,000,000 kronor, dels ock till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

ett reservationsanslag av likaledes 10,000,000 kronor.

Beträffande anslagen till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet är

att märka, att de icke äro avsedda allenast för sådana tilläggslån, som beviljas

enligt kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 569) örn tertiärlån och tillläggslån

för vissa bostadsbyggnadsföretag utan jämväl — ehuru till en

mindre del — för sådana tilläggslån, som utgå enligt kungörelsen den 30 juni

1942 (nr 572) örn tilläggslån för beredande av bostäder åt mindre bemedlade,

barnrika familjer.

I skrivelse den 26 oktober 1942 har statens byggnadslån eByrå framlagt

förslag i fråga örn lämnande av förskott å tertiärlån samt om upphävande av

skyldighet för kommun att i vissa fall ställa inteckningssäkerhet. över framställningen

har statskontoret avgivit utlåtande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 219.

Vidare har statens byggnadslånebyrå i skrivelse den 18 mars 1943 framlagt

ett flertal förslag avseende ändringar i kungörelsen om tertiärlån och

tilläggslån respektive ändrad tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen.

Över byggnadslånebyråns sistnämnda framställning ha yttranden avgivits

av statskontoret och svenska landskommunernas förbund. Därjämte har

svenska stadsförbundet överlämnat till förbundet inkomna yttranden i ärendet

från Stockholms stads fastighetskontor, drätselkammaren i Göteborg, Norrköpings

stads fastighetskontor, drätselkamrarna i Örebro och Eskilstuna,

stadsdirektören och t. f. stadsombudsmannen i Västerås, Linköpings stads

fastighetskontor samt drätselkamrama i Karlstad, Karlskrona, Halmstad

och Lund.

Svenska bankföreningen har i skrivelse den 29 maj 1942 hemställt, att

Kungl. Majit ville meddela statens byggnadslånebyrå sådana direktiv, att

byrån funne sig kunna vid prövning av ansökningar örn tertiärlån utgå från

att fastighets primär- och sekundärkrediter vore på betryggande sätt ordnade

jämväl då de voro placerade i affärsbank. Över framställningen har statens

byggnadslånebyrå avgivit infordrat utlåtande, varjämte en särskild skrivelse

i ämnet inkommit till byggnadslånebyrån från konungariket Sveriges stadshypotekskassa

samt svenska bostadskreditkassan.

Sedan chefen för socialdepartementet erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande

att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att inom nämnda departement verkställa

utredning rörande förhållandet mellan statens byggnadslånebyrås låneverksamhet

och den allmänna kreditmarknaden har docenten Kann Kock

på departementschefens uppdrag utarbetat en promemoria i ämnet, vilken

med skrivelse den 29 mars 1943 ingivits till socialdepartementet. Över promemorian

ha yttranden inhämtats från statens byggnadslånebyrå, bank- och

fondinspektionen, sparbanksinspektionen, generalpoststyrelsen och statskontoret,

fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, konungariket

Sveriges stadshypotekskassa, svenska bostadskreditkassan, svenska bankföreningen,

svenska försäkringsbolags riksförbund, svenska sparbanksföreningen,

Sveriges fastighetsägareförbund och svenska stadsförbundet.

Beräkningar rörande medelsbehovet för budgetåret 1943/44 för tertiärlån

och tilläggslån lia av statens byggnadslånebyrå framlagts i skrivelser den

31 augusti 1942 och den 18 mars 1943.

Beträffande innehållet av ifrågavarande promemoria samt framställningar

och yttranden får utskottet hänvisa till propositionen (sid. 6—38 och 99—146).

Departementschefen har för egen del anfört följande beträffande bostadsbyggnadsverksamhetens

nuvarande läge.

Det program för statligt stöd åt bostadsbyggandet, som antogs av 1942

års riksdag, har i huvudsak genomförts enligt de riktlinjer, som framlades

i förra årets proposition (nr 221) angående åtgärder för främjande av ökad

bostadsproduktion m. m. Under år 1942 färdigställdes 23,000 å 24,000 lägenheter

i de svenska stadssamhällena, vilket motsvarar omkring hälften av 1939

års produktion och omkring 75 procent av den genomsnittliga produktionen

under 1930-talet. Det kan utan tvekan sägas, att bostadsförsörjningsläget

nu hade varit katastrofalt, örn icke denna produktion hade kommit till stånd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

7

Med hänsyn till begränsningen i material- och arbetskraftsresurserna kunde

fjolårets bostadsbyggnadsprogram icke syfta till att undanröja den praktiskt

taget allmänna bostadsbristen utan endast till att nödtorftigt motsvara tillväxten

i bostadsbehovet i stadssamhällena, i synnerhet sådana, där militärförläggningar

och industriell expansion ställde krav på ökad bostadstillgång,

och sålunda till att förhindra, att bostadsbristen utvecklades till ren bostadsnöd.

Att detta program verkligen endast svarade till nödtorften visas oförtydbart

av de senaste uppgifterna örn bostadsmarknadsläget.

Det framgår av vad jag i det föregående anfört, att bostadsmarknadsläget

icke förbättrades under år 1942, utan att tvärtom bostadsbristen på åtskilliga

orter skärptes. Under den hittills gångna delen av innevarande år har tack

vare byggnadsproduktionen under vintern ett icke obetydligt tillskott av

nya lägenheter tillförts bostadsmarknaden, men bostadsbristen kvarstår.

Preliminära uppgifter från socialstyrelsen angående resultatet av den

sedvanliga enquéten rörande bostadsmarknadsläget omkring den. 1 april

ge detta vid handen. Från 40 större städer med mer än 10,000 invånare

uppgavs tillgången på moderna lägenheter örn 1 rum och kök som otillräcklig

i 36 fall, som knapp i 4 fall. Från 56 mindre städer, för vilka uppgifter

lämnats, uppgavs tillgången på samma slag av lägenheter som otillräcklig

i 48 fall, som knapp i 8 fall. Tillräcklig eller god tillgång har i

fråga örn denna lägenhetskategori icke uppgivits i något fall. ^Beträffande

andra lägenhetskategorier äro uppgifterna likartade. På en fråga örn hur

bostadstillgången förändrats under årets första kvartal lia i allmänhet svaren

givit vid handen ett oförändrat läge. I några fall anses läget ytterligare försämrat;

endast i ett ringa fåtal av städerna har någon förbättring kunnat

konstateras. Från praktiskt taget alla städer hava uppgivits svårigheter att

skaffa lägenheter för nybildade familjer ävensom för nyinflyttade. I ett stort

antal fall har även lämnats uppgiften, att inneboendesystemet befinner sig i

tilltagande, överhuvudtaget kan sägas, att den allmänna bostadsbristen i

stadssamhällena icke mildrats, utan snarare något skärpts.. Behovet av statliga

stödåtgärder för bostadsförsörjningen kvarstår oförminskat.

De skäl som byggnadslånebyrån anfört för att räkna det nödtorftiga behovstillskottet

något högre för innevarande år än för föregående synas mig

bärande. Enligt uppgift från byggnadslånebyrån har en nyligen företagen

enquéte angående behovet av nya lägenheter under 1943 givit vid handen,

att de kommunala förmedlingsorganens uppskattningar sammanlagt omfatta

ett betydligt större antal lägenheter än det av byggnadslånebyrån beräknade.

Det är uppenbart, att under de föregående åren samlats ett stort latent bostadsbehov,

som med nuvarande begränsade förutsättningar icke kan omedelbart

tillgodoses. Behovsuppskattningen måste med hänsyn härtill vara obestämd

inom vida marginaler. En rimlig .målsättning för bostadsbyggnadsprogrammet

under nu gällande förutsättningar förefaller mig vara, att det

produceras tillräckligt för att örn möjligt minska bostadsbristen eller i varje

fall förhindra en ytterligare skärpning av densamma. Detta kräver, såsom

byggnadslånebyrån anfört och som kraftigt understrukits av de kommunala

förmedlingsorganens uppskattningar, att årets bostadstillskott blir något större

än det, som åstadkoms under år 1942.

Såtillvida äro utsikterna att förverkliga ett dylikt program gynnsamma,

som produktionen under den gångna vintern haft en osedvanligt stor omfattning

och lämnat ett betydande tillskott till bostadsmarknaden redan under

första delen av innevarande år. Den eftersträvade utjämningen av bostadsbyggandets

säsongväxlingar har under den förflutna årsperioden i hög grad

förverkligats. Enligt uppgift från byggnadslånebyrån har den pågående bostadsproduktionen

i städerna varit praktiskt taget lika stor vid värjo kvartals
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö Statsutskottets utlåtande nr 219.

skifte från 1 juli 1942 till 1 april 1943 så när som på en svag nedgång omkring

årsskifte!. Då material- och arbetskraftstillgångama icke medge någon

“i^,iVäsenotlig ökning av produktionen utöver den vid nämnda registreringstillfällen

radande nivån och. nied hänsyn fägen till det under den hittills

gångna delen av detta år igångsatta bostadsbyggandet, torde man kunna räkna

med en i stort sett oförändrad omfattning av bostadsbyggnadsverksamheten

under det närmaste halvåret. Det framstår givetvis som ett önskemål, att

även följande vintersäsong utnyttjas för bostadsbyggande på samma sätt som

den gångna.

Täck are den stora vinterproduktionen har enligt uppgift från byggnadsinnn

.ran Pilskott till bostadstillgången i stadssamhällena på omkring

b,U00 iagenheter erhållits redan under första kvartalet. Under andra kvartalet

beräknas ^ytterligare 6,000 lägenheter bli inflyttningsfärdiga. De fram

™ 1 aPnl igångsatta, för färdigställande under ''andra halvåret planerade

bostadsbyggnadsföretagen beräknas ge ett tillskott på omkring 12,000, varmed

årets produktion skulle nå samma omfattning som föregående års. Till

detta kommer det antal lägenheter, som påbörjas under vårmånaderna för

lardigstallande före årets utgång. Det kan sålunda redan nu betraktas som

säkerställt — örn icke nu oförutsebara hinder komma emellan — att bostadstillskottet

under innevarande år kommer att överstiga föregående års, vilket

även, såsom jag förut anfört, svarar till det beräknade behovet. Det’ är att

märka,^ att detta större bostadstillskott tack vare säsongutjämningen kommer

att erhallas utan att arbetsmarknaden under den kommande sommaren behöver

utsättas för större påfrestningar än under den föregående.

Vad rör framlagda förslag till modifikationer i reglerna för tertiäroch

tilläggslån har departementschefen anfört följande.

Enligt 1942 års kungörelse örn tertiärlån och tilläggslån för vissa bostadsbyggnadsföretag

skall med enfamiljshus förstås byggnad, som är avsedd att

utgöra egethem. Innebörden av detta begrepp kan givetvis vara föremål för

olika meningar. Statens byggnadslånebyrå har för sin del uttalat, att lån

enligt kungörelsen tills vidare borde kunna beviljas för uppförande av enfamiljshus

innehållande upp till 5 rum och kök av den storlek och med den

utrustning, som normalt förekomme inom lägenheter med ett dylikt antal

rum. Häremot anser jag mig icke böra framställa någon erinran.

Vad. angår tvåfamiljshusen delar jag bj^ggnadslånebyråns uppfattning, att

dessa i regel i ekonomiskt hänseende stå enfamiljshusen mycket nära, medan

de oftast i väsentlig mån avvika från övriga flerfamiljshus. Övervägande

skäl synas därför tala för att i lånehänseende likställa tvåfamiljshusen med

enfamiljshusen. Jag anser mig därför böra biträda byråns i sådant hänseende

framlagda förslag.

I gällande författning stadgas rörande kommunernas ekonomiska medverkan

med avseende å tilläggslånen allenast att kommunerna skola deltaga

i kostnaderna på sätt och i den omfattning byggnadslånebyrån med hänsyn

till omständigheterna i varje särskilt fall prövar skäligt. Vid anmälan i fjolårets

proposition av frågan örn tilläggslånen uttalade jag emellertid bland

annat, att det syntes rimligt, att det kommunala bidraget i normala fall —

när statssubventionen utginge för en överkostnad av lägst 5, högst 20 procent,

beräknad i förhållande till anskaffningskostnaden före avdrag av det kommunala

bidraget - till sitt kapitalvärde motsvarade ungefär halva tomtkostnaden.

Möjlighet skulle därvid förefinnas för byrån att reducera anspråket på

kommunalt bidrag örn omständigheterna vore sådana, att kommunens varaktiga

intresse i saken vöre ringa, eller örn bidrag av motsvarande storlek

gåves fran annat håll, t. ex. industriföretag. Uttalandet föranledde icke någon

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

9

erinran från riksdagens sida. Byggnadslånebyrån har — under hänvisning

till att den sålunda förordade regeln i tillämpningen visat sig medföra

betydande svårigheter — nu föreslagit, att såsom allmän norm, gällande vid

överkostnader inom nyss angivna latituder, måtte uppställas, att det kommunala

bidraget skulle utgå med 20 procent av överkostnaden. Då det synes

vara ett önskemål såväl från byggnadslånebyrån som kommunernas sida, att

en närmare fixering äger rum beträffande det kommunala bidragets storlek,

har jag icke något att invända mot att en dylik fixering kommer till stånd,

därvid bidragets värde torde kunna bestämmas till 20 procent av överkostnaden.

Även örn ett dylikt bidrag blir det normala, bör byggnadslånebyrån

liksom hittills hava möjlighet att förfara efter omständigheterna i varje särskilt

fall. Såväl högre som lägre bidragsprocent bör därför kunna ifrågakomma.

. .. .

Någon anledning att meddela uttrycklig föreskrift att tillaggslan ej iar

lämnas, därest överkostnaden för ett byggnadsföretag med mer än 20 procent

överstiger anskaffningskostnaden, synes mig icke föreligga. I likhet med

byrån utgår jag emellertid från att tilläggslån i sådana fall icke beviljas utan

att särskilda skäl tala för att det ifrågavarande byggnadsföretaget bör komma

till stånd; ökade krav på kommunal bidragsgivning torde — såsom byrån

framhållit — få anses befogade, då byggnadsobjektet har en standard, som är

avsevärt högre än den på orten gängse.

I likhet med byggnadslånebyrån anser jag det lämpligt, att det åtagande,

som kommun är skyldig att göra för att byrån skall kunna, medgiva, att viss

del av tertiärlån för enfamiljshus skall utgöra en räntefri stående del, erhåller

en något annan innebörd än som för närvarande är föreskrivet. På

sätt byrån föreslagit, bör kommunens ansvar å ena sidan utsträckas till alla

slags förluster utom avskrivning enligt subventionsplanen men å andra sidan

begränsas till att avse allenast den räntefria stående delen av lånet. I samband

därmed kan lämpligen föreskriften örn skyldighet för kommunen att

utöva kontroll under byggnadstiden utgå.

Med hänsyn till vad byggnadslånebyrån anfört synas icke tillräckliga skäl

föreligga att upprätthålla kravet på att tilläggslån ej får överstiga 90 respektive

95 procent av överkostnaden. Jag förordar därför, att gällande maximibestämmelser

i ämnet upphävas.

Vidkommande härefter byggnadslånebyråns förslag örn meddelande av sådana

föreskrifter, att förskott skulle kunna under vissa förutsättningar utbetalas

å preliminärt beviljade tertiärlån, synes det mig med hänsyn till den

långa tid, som i tertiärlåneärende ofta nog måste förflyta mellan det preliminära

och det slutliga beslutet, nödvändigt, att byrån erhåller möjlighet att

vid behov lämna förskott å det lån, beträffande vilket preliminärt beslut föreligger.

Närmare regler rörande de omständigheter, under vilka förskott skall

få lämnas, synas mig icke lämpligen böra meddelas i författningsväg, utan

synes det bora bliva byggnadslånebyråns sak att tillse, att denna fråga ordnas

på ett för statsverket betryggande sätt. Emellertid räknar jag med att

förskott i stort sett skola kunna lämnas under de förutsättningar och villkor,

som angivits i byråns framställning i ämnet.

I likhet med byggnadslånebyrån anser jag vidare, att den skyldighet, som

för närvarande enligt vissa bostadsförfattningar finnes för kommun att för

erhållet statslån ställa inteckningssäkerhet, av principiella och praktiska skäl

bör upphävas. Därest detta förslag bifalles, får — såsom byrån påpekat ■—

ändring ske ej blott i här behandlade kungörelse örn tertiärlån och tilläggslån

utan jämväl i kungörelsen den 4 september 1935 (nr 512) om lån och

bidrag av statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade,

barnrika familjer och kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 572) om tilläggslån

för beredande av bostäder åt dylika familjer.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 219.

Beträffande kreditmarknadsfrågorna har departementschefen anfört:

Yad härefter beträffar frågan om förhållandet mellan statens byggnadslånebyrå

och den allmänna kreditmarknaden framgår av den föreliggande utredningen

i ämnet, att byrån vid beviljande av tertiärlån såsom lån med bättre

förmånsrätt stundom godkänner även lån, som lämnats av affärsbankerna.

Så torde ock i fortsättningen böra ske, där detta finnes vara av omständigheterna

betingat. Särskilt synes en dylik praxis motiverad i de trakter av

vårt land, där tillgång icke finnes till andra kreditinrättningar. Vanligen

torde det härvid bliva fråga örn byggnadsföretag av mindre storleksordning.

Några närmare föreskrifter örn när lån av affärsbankerna skola kunna godkännas

såsom underliggande kredit synas icke behövliga. Avgörandet bör

liksom hittills tillkomma byggnadslånebyrån.

Emellertid bör — på sätt föreslagits i den av docenten Kock utarbetade

promemorian — såtillvida en ändring i gällande författningsbestämmelser

företagas, att det stadgande, som föreskriver, att räntegaranti endast får förekomma

för lån, som lämnats av vissa uppräknade kreditinrättningar, upphäves.

Enligt min mening bör nämligen i och för sig någon risk icke föreligga

att bevilja eftergift för räntekostnad även i de fall, där primär- och

sekundärlånen lämnats av affärsbanker. Sådan eftergift bör ock kunna medges

i fall, där de underliggande krediterna lämnats av kassor, stiftelser eller

kommuner.

En förutsättning för att affärsbankslån skola kunna likställas med lån

lämnade av andra kreditinrättningar bör emellertid vara, att affärsbankerna

icke missbruka sin möjlighet att uppsäga lämnade inteckningslån liksom ock

att de i sin räntepolitik följa vissa normer.

För erhållande av garanti för att affärsbankerna icke vid åtstramning å

kreditmarknaden till betalning uppsäga lämnade primär- och sekundärlån

torde — i överensstämmelse med vad i promemorian föreslagits — svenska

bankföreningen böra avgiva en förklaring av innehåll, att en dylik åtstramning

i första hand skall medföra en inskränkning i utlämnandet av nya lån,

medan äldre lån endast undantagsvis skola ifrågakomma till uppsägning.

Vad beträffar affärsbankernas räntepolitik anser jag mig böra i huvudsak

ansluta mig till den ståndpunkt, som intagits av fullmäktige i riksbanken.

Jag förordar alltså, att affärsbankerna i sin räntepolitik beträffande bottenkrediterna

skola följa de av sparbankerna tillämpade normerna för räntesättningen.

Räntan å primärlånen i affärsbankerna bör i regel få överstiga

sparbankernas inlåningsränta med högst V2 procent och sekundärlåneräntan

bör bestämmas på motsvarande sätt. Varje bank, som önskar utlämna

primär- och sekundärlån i fastigheter, beträffande vilka tertiärlån sökas hos

byggnadslånebyrån, bör hava att avgiva förhandsutfästelse örn att banken har

för avsikt att tillämpa angivna räntesatser. Banken bör i samband därmed

förklara, att banken ansluter sig till svenska bankföreningens uttalande angående

sättet för en anpassning vid en åtstramning av marknadsläget.

I likhet med vad som föreslagits i promemorian anser jag slutligen, att

byggnadslånebyrån alltid bör kräva, att sekundärlånen skola amorteras.

Sammanfattningsvis har departementschefen slutligen anfört följande.

Av vad byggnadslånebyrån anfört rörande läget på bostadsmarknaden

samt utsikterna för bostadsproduktionen under den närmaste framtiden framgår,

att situationen under det senaste året snarare försämrats än förbättrats

samt att omfattande statliga åtgärder till stöd för nämnda produktion äro

erforderliga till förhindrande av att bostadsbristen skall bliva ännu mera

svårartad än för närvarande är fallet. Å andra sidan äro uppenbarligen under

nuvarande förhållanden möjligheterna att tillskapa nya bostadslägenheter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219. H

ganska begränsade. Knappheten på arbetskraft samt bristen på byggnadsmateriel

och transportmedel försvåra nämligen den verksamhet, som på förevarande

område skulle vara behövlig för åstadkommande av förbättrade förhållanden.

Med hänsyn till berörda omständigheter torde för nästa budgetår

anslaget till tertiärlån för viss bostadsbyggnadsverksamhet böra upptagas

till det belopp, som byggnadslånebyrån senast föreslagit, nämligen

50,000,000 kronor. Medelsbehovet under nästa budgetår för tilläggslån till viss

bostadsbyggnadsverksamhet har av byrån senast uppskattats till 37,000,000

kronor. Jag föreslår, att anslaget upptages till nämnda belopp, som torde vara

tillräckligt för att — i anslutning till vad som skett under innevarande budgetår

— till en mindre del kunna anlitas för utlämnande genom egnahemsorgamsationen

av tilläggslån till egnahemslån enligt kungörelsen den 7 juni 1940

(nr 589) angående den statliga egnahemsverksamheten.

I en inom andra kammaren av herr W. Sundström i Skövde m. fl. väckt

motion (II: 431) har hemställts, att riksdagen måtte besluta att kommunernas

bidrag till finansieringen av bostadsproduktionen med stöd av statliga tertiäroch

tilläggslån helt måtte bortfalla eller, om detta ej kan beviljas, nedsatta

bidragsprocenten från 20 till 5 procent av tilläggslanet, under förutsättning

att detta uppgår till lägst 5 procent av anskaffningskostnaden.

I en inom andra kammaren av herr G. Nilsson i Kristinehamn m. fl. väckt

motion (11:2) har hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa om utredning — antingen genom redan befintligt organ

eller genom särskilda sakkunniga —- av frågan örn på vilket sätt lån kan

beredas enskilda till kontantinsatser uti bostadsföreningar och formerna för

en sådan verksamhet samt att av utredningen eventuellt föranlett förslag

snarast måtte föreläggas riksdagen.

I en inom andra kammaren av herr P. A. Sköldin väckt motion (II. 441) har

hemställts, att riksdagen måtte medgiva, att byggnadslånebyrån må vid prövning

av låneframställningar från kooperativa byggnadsföretag utgå från den

hyresnivå, som dessa företag tillämpade ar 1939.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr A. Löfvander m. fl. (1:311) och den andra inom andra kammaren

av herr N. Hammarlund m. fl. (II: 440), hemställts, att i propositionen

till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet föreslaget anslag sankes

från 37 till 22 miljoner kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkanden, får utskottet

hänvisa till motionerna II: 2, 431, 440 och 441.

II. Bostadsförsörjning: för mindre bemedlade, barnrika

familjer.

Gällande bestämmelser rörande bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer återfinnas dels i kungörelsen den 4 september 1935 (nr 512)

örn lån och bidrag av statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre

bemedlade, barnrika familjer, ändrad genom kungörelser den 27 maj 1938

(nr 246), den 28 juni 1940 (nr 068), den 28 juni 1941 (nr 628) och den 30

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 219.

juni 1942 (nr 570), dels i kungörelsen den 27 maj 1938 (nr 247) om lån ock

bidrag av statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade,

barnrika familjer, ändrad genom kungörelser den 28 juni 1941 (nr

629), den 23 januari 1942 (nr 16) ock den 30 juni 1942 (nr 571), dels och i

kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 572) örn tilläggslån för beredande av bostäder

åt mindre bemedlade, barnrika familjer.

Lån ock bidrag enligt förstnämnda båda författningar utgå såväl i stad

s°m å landsbygd. För hyresbostäderna gäller dock, att kungörelsen är tilllämplig

å den egentliga landsbygden allenast då särskilda skäl därtill äro.

Lånen benämnas bostadsanskaffningslån ock bidragen familjebidrag.

Centralorgan för verksamheten är statens byggnadslånebyrå. Kommunalt

förmedlingsorgan är, där ej annat beslutas, drätselkammare respektive kommunalnämnd.

Bostadsanskaffningslån beviljas i fråga örn hyresbostäder, förvaltade

av kommun eller allmännyttigt företag, för nybyggnad eller förvärv ock förbättring

av äldre fastighet. Lånen utgå med högst 95 procent av värdet å

fastigheten (eller tomträtten), sedan därifrån avräknats värdet å tomten.

Som säkerhet för lånet skall lämnas första inteckning i fastigheten eller

tomträtten. Låneräntan är fast och bestämmes vid lånets beviljande. Bostadsanskaffningslån

till hyreshus skall till ena hälften utgöra en stående

del och till andra hälften en amorteringsdel, varå amortering sker från en

av byggnadslånebyrån bestämd dag. Amorteringstiden är 40 år i fråga örn

^byggnad av sten samt 30 år i fråga örn nybyggnad av trä. Beträffande

äldre byggnad bestämmes amorteringstiden med hänsyn till byggnadens

ålder och beskaffenhet. Jbr>

Kommunen skall i mån av behov sörja för finansieringen av den del av

fastighetskapitalet, som överskjuter det genom statslånet erhållna. Vidare

skall kommun ställa tomt till förfogande samt gentemot staten ansvara för

den förlust, som kan uppkomma genom försummad hyresbetalning.

Bostadsanskaffningslån till egnahem utgår med 81 procent av ny- eller

ombyggnadskostnaden. I stadssamhällen har kommunen att tillhandahålla

tomt; i anskaffningskostnaden inräknas därför icke värdet av tomten. På

landsbygden, där kommunen icke är pliktig att ställa tomt till förfogande,

inräknas däremot tomtvärdet i anskaffningskostnaden. Kär kommunen ställer

tomtmark till förfogande (eller däremot svarande kapitalbelopp) skall bostadsanskaffningslån

utgöra till en tredjedel en stående del, varå utgår

ränta, och till återstoden en amorteringsdel, som skall amorteras inom tjugo

år. När kommunen icke tillhandahåller tomt, skall lånet till två niondelar

utgöra en räntefri stående del, till likaledes två niondelar en stående del, varå

ränta utgår, och till återstoden en amorteringsdel med tjugo års amorteringstid.

Ben räntefria stående delen kan, där icke särskilda omständigheter till

annat föranleda, av byggnadslånebyrån efterskänkas efter amorteringstidens

utgång. Ben räntebärande stående delen må efter amorteringstidens utgång

uppsägas till betalning; i varje fall skall denna del vara återbetald inom tio

år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras. Å den icke

räntefria delen av bostadsanskaffningslån till egnahem utgår ränta efter en

fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot; reglerna härom äro desamma,

som gälla för bostadsanskaffningslån till hyreshus.

I fråga örn kommunens ekonomiska medverkan gäller — utöver den

nämnda olikheten i skyldighet att ställa tomt till förfogande — att i stadssamhällen

kommunen skall ansvara för hela den förlust, som kan uppkomma

opaginerad Kontrollera mot PDF

«

Statsutskottets utlåtande nr 219. lo

å lånet till följd av att egnahemmet sjunker i värde genom vanvård eller att

låntagaren underlåter att erlägga annuitet. På landsbygden gäller detta ansvar

endast under den tid, familjebidrag utgår; därefter ansvarar kommunen blott

för en fjärdedel av nämnda förlust. Gränsdragningen mellan »stadssamhällen»

och »landsbygd» bestämmes i tveksamma fall av byggnadslånebyrån.

Efter Kungl. Majits medgivande kunna lån i särskilda fall förmedlas av

enskilt företag, varvid de för stadssamhällen gällande villkoren skola tilllämpas.

Byggnad innehållande hyreslägenheter för här ifrågavarande ändamål skall

vara av lämplig typ och storlek, lia tillgång i närmaste grannskapet till lekplats

för barn samt bör, i fråga örn större nybyggda flerfamiljshus, vara

försedd med lekstuga. Byggnad för eget hem skall vara enfamiljshus av

lämplig typ. Lägenheten skall bestå av minst två rum och kök. I fråga

örn egnahem föreskrives, att bostaden skall, där så kan ordnas inom rimlig

kostnad, vara försedd med vattenledning och central uppvärmningsanordning,

varjämte bostaden även i övrigt bör utrustas så, att hygienen befordras

och det husliga arbetet underlättas.

Till fastiglietsförvaltande kommun eller allmännyttigt bostadsföretag respektive

till barnrika egnahemsägare utgå årliga bidrag — familjebidrag —

vilka såsom hyresavdrag respektive annuitetslättnad komma familjerna tillgodo.

I fråga örn hyreslägenheter fastställes för varje lägenhet en s. k.

standardhyra, motsvarande kommunens eller bostadsföretagets kostnader

(utom tomtkostnad), varefter den hyra, som skall erläggas av familjen, bestämmes

genom att från standardhyran göras avdrag, uppgående till 30 procent

för familj med tre barn och upp till 70 procent för familj med åtta

eller flera barn. Det årliga bidrag av statsmedel, som tillkommer fastiglietsförvaltande

kommun eller bostadsföretag, utgöres av summan av hyresavdragen

för lägenheterna i fastigheten, vilken summa sålunda kan växla alltefter

de i fastigheten boende familjernas storlek och sammansättning. I

fråga örn egnahem utgår familjebidraget som annuitetseftergift, differentierad

på samma sätt som hyresavdraget efter barnantalet. Som motsvarighet till

standardhyrau fastställes ett årligt bostadsvärde, i vilket inräknas kostnader

för uppvärmning och normalt underhåll av bostaden. Familjebidraget är

maximerat till annuitetens belopp. Aven barnrika familjer, som redan inneha

egnahem, lia möjlighet att på gynnsamma villkor kunna genom örn- eller

tillbyggnad och upprustning förbättra sina bostadsförhållanden upp till den

nivå, som i författningen sättes som norm.

I syfte att lindra de på grund av krigsläget kraftigt stegrade bränslekostnaderna

har Kungl. Majit vidare — med stöd av riksdagens i skrivelse nr

448/1941 lämnade medgivande — för ett budgetår i sänder bemyndigat byggnadslånebyrån

att, med anlitande av de till familjebidrag anvisade medlen,

i vissa fall utgiva bränslebidrag till mindre bemedlade, barnrika familjer.

Enligt lcungörelsen om tilläggslån för beredande av bostäder åt mindre

bemedlade, barnrika familjer kan tilläggslån utgå till främjande av nybyggnadsverksamhet,

som avses i 1935 års kungörelse örn hyreshus och 1938

års kungörelse örn egnahem. Tilläggslån för hyreshus utgår med högst 95

procent av det belopp, varmed anskaffningskostnaden överstiger avkastningsvärdet.

Tilläggslån för egnahem utgår med 10 procent av det belopp, vartill

kostnaden för byggnadsföretaget, kostnaden för tomtmark inbegripen,

överstiger byggnadens avkastningsvärde.

Ifrågavarande tilläggslån äro fria från ränta och amortering och skola

regelmässigt avskrivas, sedan viss tid förflutit.

Bestämmelserna om nämnda tilläggslån hava tillkommit i anslutning till

bestämmelserna om tilläggslån i samband med tertiärlån och hava närmast

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 219.

haft till syfte att bevara den hittillsvarande kostnadsmarginalen mellan bostadsbyggandet

i allmänhet och den speciella bostadsproduktionen för de

mindre bemedlade, barnrika familjerna. I samband med utfärdande av

kungörelsen örn tilläggslån för beredande av bostäder åt mindre bemedlade,

barnrika familjer har viss ändring vidtagits i 1938 års kungörelse örn egnahem.

Enligt denna kungörelse gällde förut, att bostadsanskaffningslån fick

utgå med högst 90 procent av anskaffningskostnaden. Detta maximum har,

såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, nedsatts till 81 procent

av anskaffningskostnaden.

De enligt 1935 års kungörelse örn hyreshus och 1938 års kungörelse örn

egnahem utgående familjebidragen bestridas från ett under femte huvudtiteln

upptaget förslagsanslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer, medan de enligt samma kungörelser utgående

bostadsanskaffningslånen bestridas från ett å kapitalbudgeten, statens utlåningsfonder,

upptaget reservationsanslag till lånefonden för bostadsförsörjning

till mindre bemedlade, barnrika familjer. I riksstaten för budgetåret

1942/43 har det förra anslaget upptagits till 4,500,000 kronor och det

senare till 17,500,000 kronor. På förslag av Kungl. Majit har 1943 års riksdag

å tilläggsstat för nämnda budgetår till berörda lånefond anvisat ytterligare

ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor.

Kostnaderna för tilläggslån för beredande av bostäder åt mindre bemedlade,

barnrika familjer bestridas, såsom förut omnämnts, från det under

kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, uppförda anslaget till tilläggslån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet.

I skrivelse den 18 mars 1943 har statens byggnadslånebyrä framlagt förslag

rörande vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande de enligt 1935 och

1938 års författningar utgående familjebidragen m. m. Häröver ha yttranden

avgivits av statskontoret och svenska landskommunernas förbund, varjämte

svenska stadsförbundet överlämnat till förbundet inkomna yttranden från

Stockholms stads fastighetskontor, drätselkammaren i Göteborg, Norrköpings

stads fastighetskontor, drätselkamrarna i Örebro och Eskilstuna, stadsdirektören

och t. f. stadsombudsmannen i Västerås, Linköpings stads fastighetskontor

samt drätselkamrarna i Karlstad, Karlskrona, Halmstad och Lund.

Beräkningar rörande medelsbehovet för nästa budgetår för familjebidrag

och bostadsanskaffningslån hava av statens byggnadslånebyrä framlagts i

skrivelser den 31 augusti 1942 och den 18 mars 1943.

Beträffande innehållet av nämnda framställningar och yttranden får utskottet

hänvisa till propositionen (sid. 46—51).

Departementschefen har anfört följande.

Vad först beträffar de förslag till ändringar i grunderna för familjebidragen,

som framlagts av statens byggnadslånebyrä, synes det mig uppenbart,

att behov föreligger att åstadkomma en mjukare avveckling av dessa

bidrag vid nedgången i antalet minderåriga barn än som för närvarande är

möjlig. Jag är därför beredd att i huvudsak förorda byggnadslånebyråns

förslag i ämnet, som innebär, att bidragsprocenten skulle nedsättas till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

15

20 procent, då antalet minderåriga barn nedgår till två, och till 10 procent,

då detta antal sjunker till ett, ävensom att bidraget skulle helt bortfalla,

då samtliga barn upphört att vara minderåriga. För att förhindra att avvecklingsperioden

blir onödigt lång bör ytterligare föreskrivas, att bidrag

högst får utgå under en tid av tre år räknat från den tidpunkt, då antalet

minderåriga barn nedgick under tre. Kommunen torde under avvecklingsperioden

böra gentemot staten svara för hela den förlust, som kan uppkomma

genom bristande hyresbetalning respektive icke erlagt ränte- och

annuitetsbelopp.

Däremot anser jag mig icke för närvarande kunna biträda byråns förslag

örn höjning i här förevarande sammanhang av minderårighetsgränsen från

16 till 18 år. De möjligheter, som nu gällande bestämmelser lämna att

tillgodose de barnrika familjernas intressen, äro ganska betydande, varför

frågan örn generell höjning av åldersgränsen bör bli föremål för ytterligare

överväganden.

Ej heller den av byggnadslånebyrån ifrågasatta försöksverksamheten för

anskaffande av billiga bostäder åt barnrika familjer i fastigheter, som uppförts

med stöd av tertiärlån och enligt tertiärlånekungörelsen beviljade

tilläggslån, anser jag mig för närvarande kunna tillstyrka. Det synes

mig nämligen påkallat, att, innan en utbyggnad av subventionssystemet i

denna riktning vidtages, avvakta de förslag i ämnet, som må komma att

framläggas av bostadssociala utredningen.

Vidkommande härefter medelsbehovet för nästa budgetår för bär ifrågavarande

ändamål ansluter jag mig till byggnadslånebyråns förslag i ämnet.

Jag förordar alltså, att femte huvudtitelns förslagsanslag till främjande av

bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer upptages till

6,000,000 kronor, medan till lånefonden för bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer anvisas ett anslag av 20,000,000 kronor. Sistnämnda

anslag bör upptagas såsom ett investeringsanslag.

I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herrar

11. Ericsson och R. Berg (I: 309) och den andra inom andra kammaren av herr

O. Andersson i Malmö m.fl. (11:436), har hemställts, att riksdagen måtte, med

ändring av vad som föreslagits i propositionen, besluta att familjebidrag även

må kunna utgå, med anlitande av det för familjebidrag anvisade anslaget, åt

mindre bemedlade, barnrika familjer, vilka erhålla bostäder i byggnader, som

ägas av kommuner och därmed i lånehänseende jämställda företag, allt i

enlighet med i motionerna närmare anförda synpunkter.

I en inom andra kammaren av herr P. /t. Sköldin väckt motion (II: 442) har

hemställts, att riksdagen måtte medgiva, att byggnadslånebyrån må, med anlitande

av det för familjebidrag anvisade anslaget, tills vidare bevilja dylikt

bidrag jämväl åt sådana mindre bemedlade, barnrika familjer, vilka erhålla

bostäder i byggnader, tillhöriga kommuner eller därmed i lånehänseende

jämställda företag.

I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herrar

S. Edin och E. Näsström (1:41) och den andra inom andra kammaren av

herr K. J■ Andersson i Alfredshem m. fl. (II: 50), har hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Mnj:t måtte begära skyndsam utredning för att i görligaste

mån bereda de barnrika familjerna likartade förmåner i familjebidrag,

oavsett vilken statens bostadslåneform de beviljats.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 219.

Därjämte har i en inom andra kammaren av herr S. Persson i Stockholm

m. fl. väckt motion (II: 105) hemställts örn sådan ändring av reglerna för

familjebidrag, att detsamma helt knytes till de boende och icke som hittills

även till fastigheterna.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna I: 309 samt II: 50, 105 och 442.

Efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning ha yttranden avgivits

dels över motionerna I: 41 och II: 50 av statens byggnadslånebyrå och egnahemsstyrelsen

var för sig

dels ock över motionen II: 105 av statens byggnadslånebyrå.

Nämnda yttranden bifogas såsom bilaga härtill (Bilaga A—C).

III. Bidrag till inrättande av pensionärshem.

Gällande bestämmelser rörande bidrag till inrättande av pensionärshem äro

meddelade i kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 462) örn statsbidrag till anordnande

av pensionärshem med däri genom kungörelser den 30 december

1939 (nr 941) och den 30 juni 1942 (nr 573) gjorda ändringar.

I riksstaten för löpande budgetår är anslaget uppfört med 3,000,000 kronor.

Enligt Kungl. Maj :ts förslag skall anslaget för nästa budgetår upptagas med

2,000,000 kronor.

I en inom andra kammaren av herr E. Jonsson i Skutskär väckt motion

(II: 429) har hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret 1943/44 till Bidrag

till inrättande av pensionärshem anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000

kronor.

I en inom andra kammaren av herr D. Hall m. fl. väckt motion (II: 434) har

hemställts örn anvisande för samma ändamål av ett anslag av 4,000,000 kronor.

Vidare har i en inom andra kammaren av herrar E. Birke och E. Thorell väckt

motion (II: 433) hemställts, att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte

uppdraga åt statens byggnadslånebyrå att utarbeta och tillhandahålla bidragssökande

kommuner för pensionärshemmens uppförande erforderliga anvisningar,

exempelvis standardritningar och arbetsbeskrivningar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag får utskottet

hänvisa till motionerna.

IV. Statens byggnadslånebyrå.

Kostnaderna för statens byggnadslånebyrås verksamhet bestredos under

åtskilliga år från ett förslagsanslag till statens byggnadslånebyrå. För innevarande

budgetår ha anvisats två förslagsanslag, nämligen ett anslag till

Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar å 391,800 kronor och ett till Statens

byggnadslånebyrå: Omkostnader å 91,000 kronor.

För nästa budgetår föreslås, att avlöningsanslaget uppföres med 638,000

kronor och omkostnadsanslaget med 245,000 kronor.

Departementschefen anför för egen del följande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

17

Kostnaderna för avlöningar och omkostnader vid statens byggnadslånebyrå

hava för budgetåret 1941/42 vida överstigit de från början beräknade.

Aven de för innevarande budgetår för dessa ändamål ursprungligen beräknade

anslagsmedlen hava visat sig otillräckliga, varför ett överskridande

av anvisade anslag måste äga rum. Härav framgår, att betydande svårigheter

mött att på förhand uppskatta ifrågavarande medelsbehov. Att kostnaderna

blivit så betydande, som fallet varit, har icke kunnat undvikas.

/Förhållandet sammanhänger med den ständigt ökade omfattning byråns

arbete erhållit och med nödvändigheten av att utrusta densamma med

all den tekniska och administrativa sakkunskap, varav byrån varit i behov

för att på ett tillfredsställande sätt och utan onödigt dröjsmål kunna

lösa sina uppgifter. De anslagsberäkningar, som byggnadslånebyrån nu

framlagt, grunda sig emellertid på ingående erfarenheter från den tid, då

byrån erhållit arbetsuppgifter motsvarande dem, med vilka i fortsättningen

är att räkna. Det synes därför sannolikt, att beräkningarna skola visa sig vara

i stort sett hållbara. Jag anser mig emellertid böra påpeka, att byråns verksamhet

nu erhållit sådan omfattning att en utbyggnad av revisionen utöver

byråns förslag, ter sig önskvärd. Utan att i detalj ingå på en prövning av

de särskilda anslagsposterna finner jag mig i övrigt böra i huvudsak godtaga

byråns förslag.

V. Bostadsförbättringsverksamhet på landsbygden.

Bestämmelser rörande bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden

äro meddelade i dels kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 464) örn förbättringsbidrag

samt nybyggnads- och förbättringslån för bostadsbyggnadsföretag på

landsbygden, ändrad genom kungörelser nr 673/1939, 670/1940, 1003/1940,

632/1941, 860/1941 och 677/1942, dels kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 465)

örn lantarbetarbostadslån och lantarbetarbostadsbidrag, ändrad genom kungörelser

nr 674/1939, 671/1940 och 633/1941, dels ock kungörelsen den 22 juni

1939 (nr 472) angående statsbidrag för fiskarbostäder inom vissa områden,

ändrad genom kungörelser nr 893/1940, 1/1941, 558/1941 och 614/1942.

Beträffande innehållet av dessa bestämmelser får utskottet hänvisa till en

i propositionen lämnad sammanfattande redogörelse (sid. 58—60).

Förslag till åtgärder för förbättring av vattenförsörjningen oell avloppsförhållandena.

I skrivelse den 9 oktober 1938 har Värmlands läns hälsovårdsförbund hemställt,

att Kungl. Majt måtte taga under övervägande frågan örn statsunderstödd

sanitärteknisk och sanitärekonomisk expertis för såväl vatten- och avloppsfrågors

som andra sanitära angelägenheters ordnande å landsbygden,

att åtgärder måtte vidtagas för att å landsbygden i större utsträckning få till

stånd gemensamma vatten- och avloppsledningar, att för hela riket gällande

råd och anvisningar måtte utfärdas angående renhållningen å landsbygden

samt att hälsovårdsstadgans bestämmelser för landsbygden måtte ändras i

erforderliga delar med hänsyn till föreliggande behov, över hälsovårdsförbundets

framställning ha yttranden avgivits av styrelsen för statens institut

för folkhälsan, medicinalstyrelsen och egnahemsstyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 219.

1434 43 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 219.

Vidare har Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

i skrivelse den 19 juli 1939 gjort framställning i syfte att anslagsmedel måtte

ställas till sällskapets förfogande för beviljande av statsbidrag för anordnande

av vatten- och avloppsledningar hos mindre jordbrukare, varjämte länsstyrelsen

i samma län i skrivelse den 23 juli 1942 hemställt örn viss ändring i föreskrifterna

örn bostadsförbättringsbidrag och därmed jämförliga lån, såvitt

gäller vatten- och avloppsledningar.

Därjämte har medicinalstyrelsen i skrivelse den 13 december 1940 hemställt

örn anslag till förbättring av brunnar i landsorten.

I en ingående motivering till denna hemställan anför styrelsen, att vattenförsörjningen

på landsbygden är synnerligen otillfredsställande ordnad. Styrelsen

anser det önskvärt, att nuvarande mycket begränsade möjligheter till

erhållande av statligt bidrag för förbättring av vattentäkt i samband med

bostadsförbättring avsevärt utvidgas.

Med anledning av en vid 1940 års lagtima riksdag väckt motion (II: 32) har

riksdagen i skrivelse den 8 juni 1940, nr 359, anhållit örn verkställande av utredning

rörande vattenförsörjning för sådana bebyggelseområden på landsbygden,

vilka med gällande bestämmelser icke kunde få statsbidrag för dylikt

ändamål, samt att Kungl. Maj:t ville för riksdagen, där så befunnes lämpligt,

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Genom beslut den 11 oktober 1940 har Kungl. Maj:t anbefallt egnahemsstyrelsen

att efter samråd med styrelsen för statens institut för folkhälsan

verkställa den av riksdagen begärda utredningen.

Egnahemsstyrelsen har sedermera — efter föreskrivet samråd — den 26

oktober 1942 avgivit utredning och förslag angående vattenförsörjning och

avloppsförhållanden på landsbygden.

Över egnahemsstyrelsens förslag hava yttranden avgivits av arméförvaltningen,

socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, samtliga länsstyrelser — efter

hörande av förste provinsialläkarna — statens byggnadslånebyrå, bostadssociala

utredningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

statskontoret, lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, domänstyrelsen, statens

arbetsmarknadskommission och statens industrikommission, styrelserna för

svenska landstingsförbundet och svenska landskommunernas förbund, lantbruksförbundets

byggnadsförening samt riksförbundet landsbygdens folk.

Övriga framställningar oell förslag.

En inom jordbruksdepartementet tillkallad utredningsman, generaldirektören

L. Berglöf, har i ett den 30 september 1942 avgivet betänkande angående

åtgärder till stöd för de renskö tande lapparna (statens off. utredn. 1942: 41)

föreslagit bland annat, att bidrag skulle få utgå för uppförande av nya eller förbättrande

av redan befintliga, fasta bostäder åt de renskötande lapparna.

Vidare har södra lappmarkens ortsförbund av riksförbundet landsbygdens

folk i en den 2 januari 1943 dagtecknad skrift hemställt, att maximibeloppet

av det förbättringsbidrag, som beviljades jämlikt kungörelsen den 22 juni 1939

örn förbättringsbidrag samt nybyggnads- och förbättringslån för bostadsbygg
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

19

nadsföretag på landsbygden måtte, såvitt anginge bostadslägenheter belägna

ovan odlingsgränsen inom lappmarksområdena, höjas från 2,500 till 3,000

kronor eller till samma belopp, vartill dylikt bidrag högst utgår för byggnadsföretag

å kronolägenhet inom något av de sex nordligaste länen.

I skrivelse den 24 augusti 1942 har egnahemsstyrelsen framlagt förslag till

beräkningar av anslagsbehovet för nästa budgetår för bostadsförbättringsverksamheten

på landsbygden.

Beträffande innehållet av nu förevarande utredningar och förslag ävensom

av däröver avgivna yttranden får utskottet hänvisa till propositionen (sid.

60—90 och 147—154).

Departementschefen har i fråga örn egnahemsstyrelsens förslag till åtgärder

i syfte att åstadkomma en förbättrad vattenförsörjning och förbättrade

avloppsförhållanden anfört följande.

Att vattenförsörjningen och avloppsförhållandena såväl på landsbygden

som i tätorterna ordnas på ett tillfredsställande sätt, måste betraktas som ett

hygieniskt krav, vars tillgodoseende utgör ett viktigt led i den förebyggande

hälsovården. Härtill kommer, att vatten- och avloppsfrågorna kräva uppmärksamhet

från det allmännas sida även med hänsyn till deras betydelse för

arbetsförhållandena i hemmen.

Hen inventering, som för landsbygdens del verkställts genom egnahemsstyrelsens

försorg, ger bekräftelse på att vattenförsörjningen och avloppsförhållandena

mångenstädes lämna mycket övrigt att önska. Inventeringen

har visserligen i första hand tagit sikte på mindre områden i skilda delar

av landet med olika natur och egenart och kan, såsom bostadssociala utredningen

framhållit, knappast läggas till grund för en preciserad beräkning av

kostnaderna för ifrågavarande bristers avhjälpande för hela landet. De framkomna

inventeringsresultaten torde emellertid ge uttryck för de förefintliga

missförhållandenas ungefärliga storleksordning. Som nämnts har egnahemsstyrelsens

inventering endast avsett landsbygden. Emellertid kan det

förutsättas, att missförhållanden av nu ifrågavarande art även förefinnas på

tätare bebyggda platser. Ej minst torde detta gälla sådana tätorter, som ingå

såsom delar av vederbörande kommuner men icke äro tillräckligt stora för att

äga egna municipala organ.

Av vad jag här sagt framgår, att jag är ense med egnahemsstyrelsen däri

att en förbättring av vattenförsörjningen och avloppsförhållandena är i hög

grad angelägen. En tillräckligt effektiv sådan förbättring torde ej kunna påräknas.

med mindre statliga åtgärder i olika former vidtagas för främjande

härav.

För närvarande synes emellertid — såsom även egnahemsstyrelsen medgivit

_ tidpunkten icke vara lämplig för en vidgad investeringsverksamhet på

förevarande område. Det råder nämligen allvarlig brist på en del för vattenoch

avloppsanläggningar behövligt material, och dessutom kunna svårigheter

möta att disponera över arbetskraft för här avsedda ändamål. Det torde

därför under nuvarande förhållanden vara uteslutet att bidrag till nya

företag syftande till förbättring av vatten- och avloppsförhållandena beviljas

annat än i enstaka undantagsfall. Att jag trots detta ansett det lämpligt att

nu anmäla egnahemsstyrelsens förslag, beror därpå att enligt min mening det

är i hög grad angeläget, att uppmärksamheten mera än hittills inriktas på de

betydelsefulla arbetsuppgifter, som här erbjuda sig vid en kommande freds
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 219.

kris. I god tid böra planläggning och organisation av verksamheten påbörjas.

För att stimulera härtill torde statsmakterna böra i princip förklara sig dela

egnahemsstyrelsens uppfattning, att förbättrandet av landsbygdens avloppsoch

vattenförhållanden ter sig som en så betydelsefull samhällelig angelägenhet

att den bör stödjas genom bidrag från statens sida. Genom att den insats,

som staten måste vara beredd att göra på förevarande område, något uppskjutes,

kan den fördelen vinnas, att erforderliga undersökningar hinna

verkställas jämväl i fråga örn behovet av åtgärder för förbättring av vattenoch

avloppsförhållandena i tätorter.

Yad jag här anfört finner jag emellertid ej böra stå i vägen för att vissa

statliga åtgärder av mera begränsad räckvidd vidtagas med syfte att främja

en förbättring av landsbygdens vatten- och avloppsförhållanden. Jag vill erinra

örn att gällande bestämmelser angående den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten

redan nu ge möjligheter till beviljande av förbättringsbidrag,

nybyggnadslån eller förbättringslån till anordnande av ledningar

för vatten och avlopp samt till förbättring av vattentäkt. Under senaste året

har bidrags- och långivningen för dessa ändamål erhållit en tämligen stor omfattning.

Tillräcklig anledning att nu begränsa denna verksamhet anser jag

icke föreligga. För att det mera omfattande program, som kan betingas av

en kommande fredskris, skall kunna realiseras med önskvärd snabbhet, synes

det vara av värde, att verksamheten icke dessförinnan ligger helt nere och att

i varje fall en stomme till organisation finnes för arbetenas omhänderhavande.

Utan att nu intaga någon slutgiltig ståndpunkt beträffande vare sig grunderna

för eller organisationen av den framtida verksamheten anser jag mig

på grund av det nyss anförda böra tillstyrka, att nu föreliggande möjligheter

att inom ramen för den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten

lämna bidrag och lån till ekonomiskt stöd åt vatten- och avloppsföretag

bibehållas, varvid de modifikationer böra ske, som kunna erfordras för ett

mera rationellt bedrivande av verksamheten.

Beträffande arten och omfattningen av de åtgärder, vartill bidrag och lån

böra beviljas, har egnahemsstyrelsen ansett verksamheten böra inriktas på i

huvudsak följande arbeten, nämligen dels iståndsättande av befintlig brunn

eller utförande av ny brunn, dels ordnande av vattenledning från brunnen

till kök och i förekommande fall tvättstuga och ladugård samt handpump vid

tappstället och dels installerandet av slasktratt i köket och avloppsledning

till lämplig recipient på tillfredsställande avstånd från boningshuset. Styrelsen

har emellertid utgått från att förhållandena i en del fall kunna föranleda,

att åtgärderna böra inskränkas till att tillgodose av styrelsen angivna minimikrav

ur lrvgienisk synpunkt, d. v. s. iståndsättande av befintlig brunn eller

utförande av ny brunn jämte handpump vid brunnen. Å andra sidan kunna

förhållandena vara sådana att uppfordring av vatten måste ske med elmotordriven

pump eller andra särskilda anordningar erfordras för vatten- eller avloppsanläggningens

utnyttjande. I sådana fall har styrelsen ansett även kostnaderna

härför böra inräknas. Styrelsen har emellertid framhållit såsom önskvärt,

att det utförande, vartill statligt stöd erhålles, i mån av ekonomiska

förutsättningar på vederbörandes egen bekostnad kompletteras med ytterligare

arbetsbesparande anordningar. Till vad styrelsen i nu berörda hänseenden

uttalat kan jag i stort sett ansluta mig.

Den hittillsvarande bidrags- och långivningen till vatten- och avloppsföretag

har i alldeles övervägande antalet fall haft avseende å enstaka lägenheter.

Emellertid kan det förekomma, att det är mer ekonomiskt eller ur andra synpunkter

lämpligt att vidtaga gemensamma anordningar för ett antal närbelägna

lägenheter än att anordna en särskild anläggning för envar lägenhet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

21

Egnahemsstyrelsen har ansett uttryckliga bestämmelser böra meddelas örn

att bidrag eller lån får beviljas även i sådana fall. Vad remissinstanserna anfört

beträffande denna sak, har bibringat mig den uppfattningen, att frågan

örn gemensamma anläggningar tarvar fortsatta överväganden. Ändring i

gällande bestämmelser på denna punkt kan jag därför för närvarande icke

tillstyrka.

Med avseende å vanliga bostadsförbättringsbidrag gäller, att sådant bidrag

får uppgå till högst 2,500 kronor •— beträffande vissa kronolägenheter 3,000

kronor — och i allmänhet icke får överstiga 80 procent av de beräknade kostnaderna

för det avsedda byggnadsföretaget. Sistnämnda begränsning gäller

också i fråga örn nybyggnadslån och förbättringslån. Egnahemsstyrelsen har

ansett samma begränsningar böra gälla även för bidrag och lån till vattenoch

avloppsföretag, varvid bidragets belopp skall bestämmas oberoende av

örn bidrag även beviljas till annan bostadsförbättring. Såsom bostadssociala

utredningen framhållit, är det icke utan vidare givet, att samma maximigränser

böra fastställas för bidrag och lån till nu ifrågavarande ändamål som

till andra förbättringsåtgärder. Jag vill för min del förorda att försöksvis

bidraget till vatten- och avloppsföretag maximeras till 1,000 kronor.

Vid beräkningen av den kostnad, vilken får läggas till grund för bestämmandet

av bidrag och lån, torde böra få inräknas icke blott arbetskostnader

samt utgifter för rör och annat material av olika slag utan även i förekommande

fall kostnader för marklösen, servitutsersättning samt lantmäteri-,

vattendomstols- och expropriationsförfarande.

Enligt gällande bestämmelser skall egnahemsnämnd vid beviljande av

bidrag och lån till bostadsförbättring taga hänsyn till varje byggnadsföretags

angelägenhetsgrad ur hälso- och utrymmessynpunkt ävensom till behovet av

arbetstillfällen å olika orter. Vid i övrigt lika förhållanden bör enligt författningen

företräde givas åt sökande med flera minderåriga barn. Bestämmelserna

bygga överhuvud taget på att valet av subventionsform bör avpassas

efter vederbörandes behov av hjälp. Vad sålunda gäller i fråga om tilldelning

av bidrag och lån i allmänhet, torde även böra tillämpas i sådana fall,

då förbättring av vatten- eller avloppsförhållandena åsyftas. Det synes icke

behövligt att, såsom bostadssociala utredningen funnit önskvärt, närmare angiva

i vilken ordning olika sökande böra tilldelas bidrag eller lån. Vad angår

det likaledes av denna utredning framförda spörsmålet, huruvida icke särskilda

åtgärder borde vidtagas försatt även tillgodose lantarbetare, arrendatorer

och torpare, så att dessa ej bliva missgynnade i förevarande hänseende,

vill jag erinra om att arrendatorer och torpare, i den mån de äro underhållsskyldiga

för av dem innehavda lägenheter, redan enligt nu gällande bestämmelser

kunna erhålla bostadsförbättringsbidrag eller därmed jämförligt

lån. Emellertid torde hänsynen till att det i första hand borde åvila. jordägaren

att hålla arrendatorers och torpares bostäder i försvarligt skick ha

verkat återhållande på egnahemsnämnderna vid prövningen av frågor örn

bidrag eller lån i dylika fall. Enligt min mening tillhör spörsmålet om bostadsförbättringsverksamhetens

tillämpning på arrendatorer och torpare de

frågor, som böra övervägas i samband med en allmän revision av grunderna

för lån- och bidragsgivningen till egnahems- och bostadsförbättringsändamål.

I avbidan härpå torde frågor om hjälp till utförande av vatten- eller avloppsanläggningar

böra i förevarande hänseende bedömas på samma sätt som då

eljest fråga är örn bidrag eller lån till förbättring av bostad för arrendator

eller torpare.

Vad åter gäller understöd till ordnandet av vatten- och avloppsförhållandena

för lantarbetarbostäder äro bestämmelserna för den statsunderstödda

bostadsförbättringsverksamheten ej tillämpliga å dylika bostäder. Med avse
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 219.

ende å dessa gäller i stället kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 465) om lank

arbetarbostadslån och lantarbetarbostadsbidrag. Enligt denna kungörelse kan

till ägare eller brukare av jordbruksfastighet utgå lån av statsmedel för uppförande

å fastigheten av nya bostäder för fastighetens lantarbetare samt för

ombyggnad av och annat mera omfattande förbättringsarbete å äldre bostäder

för detta ändamål. I samband med beviljandet av sådant lantarbetarbostadslån

kan för byggnadsföretaget jämväl beviljas bidrag av statsmedel. Sålunda gäller

bland annat, att lantarbetarbostadsbidrag å 300 kronor utgår för varje lägenhet,

som förses med vatten- och avloppsledningar samt anordningar för centraluppvärmning.

Bestämmelsernas innebörd får anses vara, att varken lån eller bidrag

beviljas i sådana fall, där förbättringen av en lägenhet enbart består i

att sådana ledningar eller andra anordningar, som nyss avsetts, installeras i

lägenheten. Det synes mig lämpligt, att de särskilda bestämmelserna för lantarbetarbostäder

modifieras i den riktningen, att lantarbetarbostadsbidrag får

beviljas också till anordnande av vatten- och avloppsledningar utan samband

med andra arbeten. I sådana fall torde bidrag böra få utgå med 300 kronor förlägenhet

oberoende av om samtidigt värmeledning anordnas, varemot det icke

torde vara erforderligt att räkna med att även lån skall behöva beviljas för

dylikt ändamål.

Enligt vad jag inhämtat har egnahemsstyrelsen i olika sammanhang sökt

klargöra för egnahemsnämnderna, att bostadsförbättringsbidrag eller därmed

jämförligt lån ej bör beviljas för lägenhet, vilken på grund av lägenhetens

beskaffenhet eller förefintliga försörjningsmöjligheter eller andra skäl kan

antagas icke böra bibehållas för framtiden. Vad särskilt angår ordnande av

vatten och avlopp har från styrelsens sida framhållits angelägenheten av att

icke kostnader härför nedläggas på bostadsbyggnader, som ha alltför kort

återstående livstid. Härigenom torde i viss mån tillgodoses det av bostadssociala

utredningen uttalade önskemålet, att de av egnahemsstyrelsen åsyftade

åtgärderna för förbättring av vattenförsörjningen och avloppsförhållandena

skola grundas på undersökningar rörande storleken och belägenheten

av det bostadsbestånd som kan väntas komma till framtida användning.

Ehuru jag i likhet med bostadssociala utredningen utgår från att statens

åtgärder på nu berörda och andra därmed sammanhängande områden i

framtiden böra planeras på grundval av lämpliga undersökningar angående

befolkningsutveckling och försörjningsförhållanden m. m., anser jag de nu

föreslagna åtgärderna, vilka i stort sett ha avseende å den egentliga landsbygden,

i många fall icke kunna eller böra uppskjutas i avbidan på sådana

vittgående undersökningar, som åsyftats av bostadssociala utredningen.

Såsom förordats av egnahemsstyrelsen och understrukits i flera av de

avgivna yttrandena, bör såsom ett viktigt led i arbetet för bättre vattenoch

avloppsförhållanden ingå en effektiv upplysningsverksamhet. Den omständigheten,

att nuvarande brist på arbetskraft och material nödvändiggör

en begränsning tills vidare av de statliga åtgärderna på förevarande område,

synes icke utgöra tillräckligt skäl att även uppskjuta arbetet på att sprida

upplysning örn betydelsen av en förbättring av vatten- och avloppsförhållandena

och örn vad som i tekniskt och andra avseenden bör iakttagas för

åstadkommande av sådan förbättring. Att i nuvarande läge särskilda medel

ställas till förfogande för sådant ändamål, som avsetts av länsstyrelsen i Gotlands

län, anser jag mig emellertid ej kunna förorda.

I detta sammanhang vill jag understryka önskvärdheten av att kostnaderna

för vatten- och avloppsanläggningar i möjligaste mån nedbringas genom standardisering

och, där det låter sig göra, gemensam upphandling av material

för anläggningarna.

Då jag i det föregående uttalat mig för att den statliga bidrags- och lån
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

23

givningen till vatten- och avloppsföretag liksom hittills bör inordnas i den

statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten, följer härav, att bidragsoch

långivningen — och även det med denna sammanhängande upplysningsarbetet

— åtminstone tills vidare bör handhavas av egnahemsorganisationen.

Denna bör härvid i lämpliga former samarbeta med medicinalstyrelsen, statens

institut för folkhälsan och provinsialläkarna samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och hushållningssällskapen. Ehuru jag är medveten örn att en effektivisering

av förevarande verksamhet i framtiden kan nödvändiggöra mera

långtgående åtgärder för att ute i länen bereda tillgång till expertis på vattenocli

avloppsområdet, finner jag mig i nuvarande läge icke böra framlägga

förslag i detta hänseende. Jag tillstyrker egnahemsstyrelsens förslag örn

anställande hos styrelsen av en eller annan kvalificerad tekniker med de

uppgifter, som angivits av styrelsen. Även till vad styrelsen i övrigt föreslagit

i fråga örn organiserandet av förevarande verksamhet kan jag i huvudsak

ansluta mig. I den mån det kan visa sig erforderligt, anser jag medel

böra stå till styrelsens förfogande för inköp av brunnsborrningsattiraljer

samt för anordnande av utbildningskurser för brunnsborrare. I detta sammanhang

vill jag erinra örn arbetsmarknadskommissionens uttalande att, örn

tillgänglig arbetskraft med vana vid brunnsgrävning skulle visa sig otillräcklig,

sådan arbetskraft möjligen skulle kunna erhållas genom utbildning

av arbetslösa byggnads- och anläggningsarbetare.

I fråga örn de övriga förslagen har departementschefen anfört följande.

Vad härefter angår förslaget rörande statsbidrag till förbättrande av de

renskötande lapparnas fasta bostäder torde den förebragta utredningen hava

visat, att ett starkt behov av dylika bidrag föreligger. Det synes mig ock

lämpligt, att, på sätt föreslagits, bidragsbeloppet bestämmes till högst 3,000

kronor. Beträffande bidragen torde i övrigt böra gälla regler motsvarande

dem, som enligt 1939 års kungörelse örn förbättringsbidrag samt nybyggnadsoch

förbättringslån gälla med avseende å byggnadsföretag å kronolägenhet

inom de sex nordligaste länen. Jag förordar alltså bland annat, att de

ifrågavarande bidragen skola få utgå från femte huvudtitelns anslag till bidrag

till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.

Däremot kan jag, på av egnahemsstyrelsen angivna grunder, icke tillstyrka

den av södra lappmarkens ortsförbund av riksförbundet landsbygdens

folk gjorda framställningen om höjning till 3,000 kronor av förbättringsbidragets

maximibelopp beträffande sådana byggnadsföretag, som avse

bostäder, belägna ovan odlingsgränsen inom lappmarksområdena.

Beträffande medelsbehovet för nästa budgetår för bostadsförbättringsverksamheten

på landsbygden har departementschefen anfört följande.

Enligt uppgifter, som egnahemsstyrelsen på min begäran infordrat från de

kommunala myndigheterna och som inkommit från närmare 1,900 kommuner,

uppgick i januari 1943 antalet icke avslutade bostadsförbättringsföretag, för

vilka bidrag eller lån beviljats, till omkring 15,400 med en beräknad totalkostnad

av omkring 49 miljoner kronor. Kostnaden för arbeten, för vilka

bidrag och lån beviljats före den 1 juli 1942, ha härvid uppskattats till närmare

37 miljoner kronor, varav omkring 12 miljoner kronor hänfört sig till

före den 1 juli 1941 beviljade bidrag och lån. En del av dessa arbeten ha naturligtvis

numera avslutats, men å andra sidan ha efter uppgifternas avlämnande

bidrag och lån beviljats till nya företag. Av föreliggande uppgifter kan under

alla förhållanden utläsas, att ifrågavarande oavslutade bostadsförbättringsföretag

lia, en betydande omfattning och ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt

representera en avsevärd arbetsreserv. Såsom jag på sin tid framhållit i sam
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 219.

band med anmälan av förslag till 1942 års riksdag örn anslag till bostadsförbättringsverksamheten

för innevarande budgetår, gäller det visserligen här ett

stort antal spridda företag, där de olika byggnadsarbetena i allmänhet icke

kunna anses innebära mera omfattande ny- eller ombyggnader och där arbetena

i regel äro av den omfattning och karaktär att det faller sig naturligt, att

de handhavas i icke ringa mån av ägarna själva även örn specialutbildad arbetskraft

också anlitas. Emellertid anser jag trots detta, att den utsträckning, i

vilken statsunderstödda arbeten för närvarande föreligga oavslutade, bör föranleda

stor återhållsamhet med avseende å bidrags- och långivningen till

bostadsförbättringar under nästkommande budgetår.

Från egnahemsstyrelsen har jag erfarit, att hittills anvisade anslagsmedel

till bostadsförbättringsbidrag numera kunna antagas vara i sin helhet disponerade,

medan av tillgängliga lånemedel till nybyggnadslån och förbättringslån

omkring 2 respektive 3.5 miljoner kronor kunna beräknas vara odisponerade

vid utgången av innevarande budgetår. Emellertid leder den eftersläpning

av arbeten, varom jag nyss talat, även till en förskjutning i fråga om utbetalningen

av bidrag och lån. Med hänsyn härtill torde enligt uppgifter från

egnahemsstyrelsen vid detta budgetårs slut en kontant behållning av mer än

17 miljoner kronor komma att förefinnas å anslaget till bidrag till främjande

av bostadsbyggande på landsbygden, av omkring 15 miljoner kronor å lånefonden

för främjande av bostadsbyggande på landsbygden och av mer än 11

miljoner kronor å de under fonden för låneunderstöd anvisade anslagsmedlen

för lån till bostadsförbättringsverksamhet.

Det framgår av det anförda att ofta en lång tid förflyter från det ett bidrag

eller lån beviljats tills detsamma tages i anspråk. I januari 1943 förefunnos

förbättringsarbeten å tillhopa 12 miljoner kronor för vilka bidrag och lån

hade beviljats före den 1 juli 1941. Man torde kunna förutsätta, att en del

av dessa för lång tid tillbaka sedan beviljade bidrag eller lån icke komma

att utnyttjas. Det synes mig föga tillfredsställande, att anslagsmedel på

detta sätt reserveras för företag, som icke äro av större angelägenhetsgrad

än att de år efter år kunna uppskjutas. Jag förordar därför, att bidrag

och lån, om vilka beslut fattats före den 31 december 1941, få utbetalas

allenast under förutsättning, att förbättringsföretaget påbörjats före den 31

december 1943, och att företag, för vilka bidrag och lån beviljats under

1942, skola vara påbörjade senast den 30 juni 1944. De icke utnyttjade medlen

kunna därefter disponeras till nya företag.

Den bostadsförbättringsverksamhet, som kommer att pågå under 1943 med

stöd av tidigare beviljade bidrag och lån, kommer att bliva av ganska betydande

omfattning. Den kommer säkerligen att taga de knappa tillgångarna

på material och arbetskraft hårt i anspråk. Jag anser mig därför icke kunna

förorda ytterligare medelsanvisning för bostadsförbättringsverksamheten.

Jag anser mig heller icke kunna annat än i begränsad omfattning acceptera

det av egnahemsstyrelsen antydda förslaget att på nytt disponera medel,

vilka redan ställts till förfogande för förbättringsföretag. Ett sådant förfaringssätt

torde endast böra komma ifråga för en fortsatt bidragsgivning i

rena undantagsfall, då uppskov skulle medföra allvarliga olägenheter.

För att möjliggöra denna begränsade bidragsgivning, avsedd för fall, där

angelägenhetsgraden ter sig särskilt trängande, torde riksdagens medgivande

böra inhämtas att under nästa budgetår bevilja nya bidrag även efter det

att det för ändamålet anvisade anslaget i sin helhet disponerats. Jag anser

sålunda, att 400,000 kronor böra kunna tagas i anspråk för förbättring av

kronolägenheter inom de sex nordligaste länen samt för förbättrande av bostäder

åt lapparna. Vidare torde 100,000 kronor böra disponeras för iordningställande

av fiskarbostäder enligt 1939 års kungörelse örn statsbidrag till

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

25

dylika bostäder saint 100,000 kronor för lantarbetarbostadsbidrag jämlikt bestämmelserna

i 1939 års kungörelse örn lantarbetarbostadslån och lantarbetarbostadsbidrag.

Till lantarbetarbostadslån torde nya anslagsmedel icke behöva

anvisas för nästa budgetår. I anslutning till vad egnahemsstyrelsen föreslagit

torde vidare visst belopp böra få tagas i anspråk för administrationsutgifter

för vatten- och avloppsförbättringsverksamheten. För ändamålet torde

för budgetåret 1943/44 böra avses 50,000 kronor, vilket belopp bör utgå av

reservationsanslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbvgden.

Sammanlagt torde för nu avsedda ändamål och för bidragsverksamhet

av särskilt trängande beskaffenhet böra kunna disponeras 1,000,000 kronor

under budgetåret 1943/44.

Yad slutligen angår räntan å nybyggnadslån, förbättringslån och lantarbetarbostadslån,

som må komma att beviljas under nästkommande budgetår,

förordar jag, att denna oförändrat bestämmes till 3.2 5 procent.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

F. O. Ericson i Boxholm m. fl. (I: 306) och den andra inom andra kammaren

av herr A. Andersson i Tungelsta m. fl. (II: 435) har hemställts att riksdagen

måtte för budgetåret 1943/44 anvisa, till Bidrag till främjande av bostadsbyggande

på landsbygden ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor, till

Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag

av 3,000,000 kronor, och till Lån för bostadsförbättringsverksamhet

ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr

B. A. Nilsson m. fl. (I: 307) och den andra inom andra kammaren av herr

A. Pettersson i Dahl m. fl. (II: 432), har hemställts, att riksdagen måtte

a) bemyndiga och i mån av behov ställa medel till förfogande för beviljande

under budgetåret 1943/44 av bostadsförbättringsbidrag intill ett belopp av

15,000,000 kronor,

b) avböja Kungl. Maj:ts uttalande örn tillämpande av andra föreskrifter

rörande tidpunkten för bostadsförbättringsarbetens färdigställande än dem,

som i gällande författning redan förefinnas eller som kunna på administrativ

väg utfärdas,

c) medgiva beviljande av lån och bidrag till kollektivt ordnad vattentäkt.

I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr

A. Löfvander m. fl. (I: 311) och den andra inom andra kammaren av herr

N. Hammarlund m. fl. (II: 440) har hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte påyrka kraftiga och effektiva

åtgärder för nedbringande av landsbygdens och jordbrukets byggnadskostnader

i enlighet med statsmakternas tidigare uttalade intentioner,

att när så erfordras uppskov med verkställande av byggnadsföretag på landsbygden,

vartill bidrag eller lån av statsmedel beviljats, måtte i hittills sedvanlig

utsträckning medgivas,

att bidrags- och lånemedel, disponerade för bostadsförbättrings- eller nybyggnadsföretag

på landsbygden, som av vederbörande icke utnyttjas, i mån

av behov skola kunna disponeras på nytt för därför avsett ändamål,

saint att till Bidrag för främjande av bostadsbyggande på landsbygden måtte

beviljas ett förslagsanslag av 15 miljoner kronor.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 219.

Utskottet.

Slutligen Ilar i en inom första kammaren av herr L. Johansson väckt motion

(I: 308) hemställts, att riksdagen måtte dels besluta, att lantarbetarbostadsbidrag

icke må utgå, dels ock uttala, att sådana ändringar i grunderna för

beviljande av lantarbetarbostadslån böra vidtagas, att den nu med lånen förknippade

räntefriheten under en tid av tio år upphör, samt att för dylikt låns

erhållande skulle förutsättas viss behovsprövning.

De av 1942 års riksdag beslutade åtgärderna för främjande av bostadsbyggnadsverksamheten

åsyftade att skapa förutsättningar för en lägenhetsproduktion

under 1942, motsvarande ungefär hälften av 1939 års bostadsbyggnadsvolvm.

Av vad departementschefen anfört framgår att detta program kunnat

tillfullo förverkligas. Sålunda färdigställdes under förra året icke mindre än

23,000 å 24,000 lägenheter. Detta betydande lägenhetstillskott innebär dock

icke att bostadsbristen hävts eller ens minskats. På vissa orter har tvärtom,

såsom framgår av departementschefens redogörelse, svårigheterna att ordna

bostadsförsörjningen något ökats.

Med hänsyn härtill kvarstår tydligen ett oförminskat behov av fortsatt

stödgivning åt bostadsproduktionen. Målsättningen för bostadsbyggnadsverksamheten

under nu gällande förutsättningar bör, såsom departementschefen

framhållit, vara att örn möjligt minska bostadsbristen och i varje fall

förhindra en ytterligare skärpning av densamma. Utskottet vill i detta sammanhang

understryka vikten av att den säsongutjämning, som sedan ungefär

ett år tillbaka synes ha kommit till stånd inom byggnadsproduktionen, blir bestående.

Yad härefter angår Kungl. Maj:ts förslag till modifikationer i reglerna för

tertiär- och tilläggslånen, vill utskottet till en början icke motsätta sig att lån

undantagsvis beviljas för uppförande av egnahem inrymmande 5 rum och kök

av normalstorlek. Utskottet förutsätter dock, att det lånebeviljande organet

noga tillser, att ett verkligt behov av en bostad med denna storlek föreligger

samt att behovet kan antagas äga en viss varaktighet.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att tvåfamiljshusen böra

i lånehänseende jämställas med enfamiljshusen. Detta utesluter dock icke att

för tvåfamiljshus kunna komma att tillämpas regler, som mera anpassats efter

hyreshusets ekonomiska förhållanden. I händelse tvåfamiljshus uppföres av

kommun eller därmed jämställd företagare komma nämligen de speciella reglerna

för långivning avseende enfamiljshus i kommunal eller därmed jämställd

regi att bli tillämpliga.

Utskottet har i likhet med departementschefen icke något att erinra mot att

en närmare fixering av det kommunala bidragets storlek kommer till stånd,

och finner härvid ett kommunbidrag, motsvarande 20 procent av överkostnaden

vara lämpligt. Även med ett på dylikt sätt bestämt bidrag bör — såsom departementschefen

framhållit — byggnadslånebyrån liksom hittills ha möjlighet

att förfara efter omständigheterna i varje särskilt fall. Byrån bör således enligt

utskottets mening bland annat äga möjlighet att jämka bidragsprocenten nedåt

i sådana fall, där den nu föreslagna regeln, jämförd med förut gällande bestäm
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219. 27

meisel-, innebär en för kommunen betungande ökning av det kommunala bidraget.

Detta ställningstagande innebär, att utskottet icke, på sätt föreslagits i

motionen II: 431, kan förorda, att kravet på kommunal bidragsgivning bortfaller

eller minskas till att avse en endast ringa del av överkostnaden.

Utskottet delar departementschefens uppfattning örn lämpligheten av att

det kommunala borgensåtagande, som erfordras för medgivande av ränte- och

amorteringsfrihet beträffande viss del av tertiärlån för enfamiljshus, erhåller

den ändrade innebörd, som närmare angivits i propositionen. Då det i 12 §

2 mom. kungörelsen örn tertiärlån och tilläggslån förekommande stadgandet

örn skyldighet för kommun att under byggnadstiden utöva kontroll över ett

företag icke innefattar något åläggande utöver den kontrollskyldighet, som

föreskrives i kungörelsens 28 §, har utskottet intet att erinra mot att förstnämnda

stadgande utgår ur författningen.

Såsom departementschefen framhållit torde tillräckliga skäl saknas för bibehållande

av gällande bestämmelser örn maximering av tilläggslånet till 90 respektive

95 procent av överkostnaden.

Byggnadslånebyråns av departementschefen förordade förslag örn rätt för

byrån att under vissa förutsättningar och villkor lämna förskott å preliminärt

beviljade tertiärlån vill utskottet tillstyrka. Såsom departementschefen framhållit

torde det lämpligen kunna uppdragas åt byggnadslånebyrån att utarbeta

närmare bestämmelser i ämnet. I detta sammanhang vill utskottet understryka

vikten av att denna fråga ordnas på ett för statsverket betryggande sätt.

Utskottet har icke något att erinra mot den av departementschefen föreslagna

befrielsen för kommunerna från skyldighet att ställa inteckningssäkerhet

för lån.

Av propositionen framgår, att byggnadslånebyrån vid beviljande av tertiärlån

stundom godtager affärsbankslån såsom underliggande kredit. I den mån

affärsbankslån förekommit har detta varit betingat av särskilda omständigheter,

såsom avsaknad inom orten av annat kreditinstitut, svårighet att inom

rimlig tid anskaffa viss begränsad del av fastighetskapitalet eller liknande skäl.

Departementschefen, som funnit sig sakna anledning till erinran mot byggnadslånebyråns

praxis på förevarande område, har ansett att avgörandet i

dessa frågor liksom hittills bör tillkomma byrån. I samband härmed har

departementschefen förordat upphävande av den nu gällande föreskriften att

räntegaranti kan lämnas endast för lån upptagna i vissa kreditinrättningar.

Ränteeftergift bör sålunda enligt departementschefens uppfattning kunna

ifrågakomma ej blott för affärsbankslån utan även för krediter, som lämnas av

kommuner, kassor och stiftelser.

Utskottet anser lämpligt att något närmare utveckla spörsmålet om affärsbankernas

ställning i förevarande hänseende.

Om frågan till en början ses ur statlig synpunkt torde det genast vara klart,

att spörsmålet örn affärsbankernas utlämnande av bottenlån i tertiärbolånade

fastigheter icke kan skiljas från frågan örn räntegarantins utsträckande till att

omfatta jämväl affärsbankslån. Såsom byggnadslånebyrån framhållit måste

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 219.

nämligen de under nuvarande förhållanden med statens stöd uppförda bostadsfastigheterna

på grund av den avsiktligt snävt hållna avkastningskalkylen

anses vara tämligen kriskänsliga, varför ett accepterande av underliggande,

icke räntegaranterade krediter, i vissa lägen kan innebära allvarliga risker för

fastigheternas ekonomi. Å andra sidan kan ett reservationslöst lämnande av

räntegaranti för affärsbankslån komma att medföra betydande ekonomiska konsekvenser

för statsverket.

Ur affärsbankernas synpunkt måste det uppenbarligen te sig såsom en

diskriminering, att deras lån icke kunna räntegaranteras, i all synnerhet som

obundna lån, lämnade av andra kreditinstitut, kunna utrustas med en dylik

förmån.

Från andra kreditinstitut har framhållits, att en utvidgning av affärsbankernas

belåningsmöjligheter i förevarande hänseende skulle, helst som nämnda

banker för närvarande inneha betydande kapitalreserver, sannolikt medföra

en skarp konkurrens på fastighetskreditens område, med risk för betydande

fluktuationer i ränteläget och ty åtföljande häftiga rubbningar av den nuvarande

relativa jämvikten mellan de fastighetskreditbeviljande organen.

Slutligen är att märka, att det, på sätt framgår av docenten Kocks utredning,

ur låntagarsynpunkt under vissa förhållanden kan te sig förmånligt att anlita

affärsbank i stället för annat kreditinstitut som bottenlånegivare.

Utskottet anser, i likhet med departementschefen, att någon anledning till

erinran mot byggnadslånebyråns praxis i fråga örn affärsbankslånen ej föreligger

samt att byrån jämväl i fortsättningen bör få avgöra när omständigheterna

äro sådana, att dylika lån kunna godtagas såsom underliggande kredit.

Då räntegaranti för affärsbankslån avses kunna lämnas endast under

förutsättning att banken avgiver vissa förklaringar rörande räntevillkoren

samt uppsägning av lånen, torde det i allmänhet ej finnas skäl för att i

fråga örn nämnda krediter tillämpa andra regler örn ränteeftergift än dem som

nu gälla beträffande övriga obundna lån. Utskottet har därför i huvudsak

kunnat ansluta sig till förslaget örn utsträckning av räntegarantin till att avse

även affärsbankslån. Fall kunna emellertid förekomma, där statsverkets intresse

motiverar, att utfästelsen örn räntegaranti begränsas. Så torde bland

annat vara förhållandet, då lån erbjudes mot en ränta som —■ oaktat densamma

till en början ställer relativt sett mindre anspråk på eftergift — likväl framdeles

kan, till följd av uppenbar risk för höjning, befaras bli för statsverket

mera kostnadskrävande. Överhuvudtaget bör byggnadslånebyrån vid lämnande

av räntegaranti för obundna lån särskilt tillse, att garantin ej bereder

skydd mot annan räntehöjning än sådan, som vid lånets beviljande må te sig

naturlig att kompensera genom statlig stödgivning. För att vinna ytterligare

överblick av dessa frågor bör byggnadslånebyrån enligt utskottets mening

kontinuerligt samråda med fullmäktige i riksbanken.

Amortering av sekundärlån framstår för utskottet såsom ett oeftergivligt

säkerhetskrav. Yad departementschefen uttalat i denna fråga vill utskottet

understryka.

Vad härefter angår det i motionen II: 2 väckta yrkandet örn utredning av

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

29

frågan om statslån till kontantinsatser i bostadsrättsföreningar har utskottet

sig bekant, att exempelvis Stockholms stad berett lägenhetsköpare möjlighet

att under vissa förutsättningar erhålla ett kommunalt lån till bestridande

av grundavgiften vid inträde i en bostadsrättsförening. Vidare har utskottet

från byggnadslånebyrån erfarit, att ett flertal industriföretag bereda sina

anställda liknande förmåner. Med hänsyn härtill anser utskottet — som

finner vad i motionen anförts beaktansvärt — frågan örn en utredning i ämnet

kunna anstå i avbidan på de initiativ till frågans lösande, som kunna framkomma

från kommunalt eller enskilt håll.

I motionen II: 441 har föreslagits medgivande för byggnadslånebyrån att

vid prövning av låneframställningar från kooperativa byggnadsföretag utgå

från den hyresnivå, som dessa företag tillämpade år 1939. Med hänsyn till

de starkt varierande normer, efter vilka delägare i kooperativa byggnadsföretag

ha att erlägga sina bostadsavgifter — skiljaktigheter i beräkningsgrunderna

föreligga således i fråga örn bland annat reparationskostnader, ränta

å investerat kapital och amorteringar — anser utskottet emellertid det vara

närmast ogörligt att för dessa fastigheter bestämma ett entydigt hyresbegrepp,

jämförbart med allmänna marknadens hyror. Utskottet finner sig alltså av

praktiska skäl icke kunna tillstyrka motionen.

Vidkommande medelsbehovet under nästa budgetår för tertiärlån och

tilläggslån finner utskottet ej anledning till erinran mot de av departementschefen

framlagda förslagen. Utskottet förordar således, att anslaget till

tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet upptages till 50 miljoner kronor

samt att anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet —- vilket

liksom under innevarande budgetår bör kunna anlitas för utlämnande av de

till egnahemslåneverksamheten knutna tilläggslånen — upptages till 37

miljoner kronor. Utskottet har alltså funnit sig icke kunna förorda den begränsning

i medelsanvisningen, varom hemställts i motionerna 1:311 och

II: 440.

Vad härefter angår lane- och bidragsgivningen för bostadsförsörjning åt

mindre bemedlade, barnrika familjer vill utskottet först vitsorda behovet av

att en mjukare avveckling av familjebidraget kommer till stånd, då antalet

minderåriga barn nedgår under tre. Departementschefens förslag i detta avseende

ävensom i fråga örn kommunernas ansvarighet under avvecklingsperioden

kan utskottet tillstyrka.

Departementschefen har icke ansett sig kunna för närvarande förorda

byggnadslånebyråns förslag örn inledande av en försöksverksamhet för anskaffande

av billiga bostäder åt barnrika familjer i fastigheter, som av kommuner

eller därmed jämställda företag uppförts med stöd av lån enligt kungörelsen

örn tertiärlån och tilläggslån. I motionerna I: 309 och II: 436, II: 442

samt II: 105 ha framställts yrkanden av samma innebörd som byggnadslånebyråns

sålunda av departementschefen avvisade förslag; motionen 11:105 har

dock en mera vittsyftande innebörd, i det att däri hemställts örn familjebidragets

anknytande till mindre bemedlade, barnrika familjer oavsett inom

vilken fastighet de erhållit bostad.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 219.

Till stöd för sitt ställningstagande har departementschefen framhållit,

att det synes påkallat att före en dylik utbyggnad av subventionssystemet

avvakta de förslag i ämnet, som må komma att framläggas av bostadssociala

utredningen.

Utskottet har erfarit, att bostadssociala utredningens slutbetänkande är att

förvänta under loppet av instundande höst samt att detsamma torde komma

att innehålla förslag i syfte att undanröja den nu rådande, enligt utskottets

mening föga tilltalande ojämnheten i stödgivningen åt ifrågavarande familjer.

På grund härav anser sig utskottet icke böra för närvarande föreslå någon

ändring i gällande bestämmelser.

Med hänsyn till vad ovan anförts torde den begäran örn utredning i ämnet,

som framställts i motionerna I: 41 och II: 50, icke böra bifallas.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts beräkningar

av medelsbehovet för bostadsförsörjningen åt mindre bemedlade, barnrika

familjer. I likhet med vad som gäller sedan budgetåret 1941/42 har

förutsatts, att bränslebidrag skola utgå från det under femte huvudtiteln uppförda

bidragsanslaget.

Anslaget till bidrag till inrättande av pensionärshem har av Kungl. Majit

föreslagits upptaget till 2,000,000 kronor, i motionen II: 429 föreslås 3,000,000

kronor och i motionen II: 434 4,000,000 kronor.

Enligt vad utskottet erfarit har byggnadslånebyrån till Kungl. Majit med

tillstyrkan överlämnat ansökningar örn pensionärshemsbidrag å ett sammanlagt

belopp av omkring 1,300,000 kronor, vilka ansökningar icke kunnat

prövas på grund av att tillgängliga anslagsmedel tillfullo förbrukats. Därest

medelsanvisningen för nästa budgetår begränsas till det av Kungl. Maj:t

föreslagna beloppet, 2,000,000 kronor, kan det på grund av nuvarande livliga

intresse bland kommunerna för byggande av pensionärshem med skäl antagas,

att medelsbrist inträder redan under första hälften av nästa budgetår, vilket

skulle få till följd ett avbrott i verksamheten för pensionärernas bostadsförsörjning.

Ett dylikt avbrott vore enligt utskottets mening synnerligen beklagligt,

och utskottet anser sig med hänsyn härtill icke kunna förorda en

så begränsad medelsanvisning som föreslagits genom propositionen. Då

medelsförbrukningen under innevarande budgetår uppgått till över 4 miljoner

kronor synes ett lägre belopp icke böra anvisas för nästa budgetår. Utskottet

tillstyrker alltså bifall till det i motionen II: 434 gjorda yrkandet.

I motionen II: 433 har hemställts örn uppdrag för byggnadslånebyrån att

tillhandahålla bidragssökande kommuner för pensionärshemsbyggande lämpliga

standardritningar och arbetsbeskrivningar m. m. Någon större fördel

torde emellertid knappast stå att vinna genom utarbetande av standardritningar,

eftersom pensionärshemmens inre och yttre utförande måste komma

att förete betydande variationer från ort till ort. Enligt vad utskottet erfarit

torde vidare byggnadslånebyrån icke vara beredd att utan personalförstärkning

fullgöra det ifrågavarande uppdraget. Med hänsyn härtill finner sig utskottet

ej böra tillstyrka bifall till motionen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

31

Utskottet övergår härefter till att behandla bostadsförbättringsverksamheten

på landsbygden. Vidkommande frågan örn förbättrad vattenförsörjning

och förbättrade avloppsförhållanden ansluter sig utskottet till vad departementschefen

i princip anfört i fråga örn statlig stödgivning. Såsom i propositionen

framhållits torde emellertid nu rådande brist på material och arbetskraft

lägga hinder i vägen för andra statliga åtgärder än sådana av mera begränsad

räckvidd. Utskottet inskränker sig således till att i likhet med departementschefen

tillstyrka, att nu föreliggande möjligheter att inom ramen för den

statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten lämna bidrag och lån till

ekonomiskt stöd åt vatten- och avloppsföretag bibehållas, varvid de modifikationer

böra ske, som kunna erfordras för ett mera rationellt bedrivande av

verksamheten.

Att vatten- och avloppsförhållandena för ett antal närbelägna lägenheter

ordnas med gemensamma anläggningar kan givetvis innebära en stor fördel.

Med hänsyn härtill vill utskottet framhålla angelägenheten av att bestämmelser

snarast komma till stånd örn bidrag och långivning jämväl till sådana

gemensamma ledningsföretag. Då emellertid fortsatta överväganden av denna

fråga, såsom departementschefen framhålllit, äro nödvändiga, är utskottet

icke berett att tillstyrka bifall till motionerna I: 307 och II: 432, i vad desamma

avse nyssberörda ämne.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran möt att lantarbetarbostadsbidrag

— örn 300 kronor — få utgå också till anordnande av vatten- och avloppsledningar,

som ej sker i samband med andra arbeten. Av detta ställningstagande

följer, att utskottet ej funnit sig böra tillstyrka yrkandet i motionen

I: 308 örn avskaffandet av lantarbetarbostadsbidrag. I likhet med motionären

vill utskottet emellertid ifrågasätta, huruvida icke understödet till lantarbetarbostäder

bör göras beroende av behovsprövning rörande sökandens

ekonomi. Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Majt tager detta spörsmål

ävensom frågan örn räntevillkoren för lantarbetarbostadslån under övervägande

då fråga uppkommer örn ytterligare anslag till låneverksamheten. Utskottet

är med hänsyn härtill icke berett att tillstyrka de förslag i dessa

ämnen, som framlagts i nämnda motion.

Vad departementschefen anfört angående administrerandet av den statliga

bidrags- och långivningen till vatten- och avloppsföretag liksom också beträffande

lämpligheten av att i mån av behov ställa medel till egnahemsstyrelsens

förfogande för inköp av brunnsborrningsattiraljer samt för anordnande

av utbildningskurser för brunnsborrare föranleder ej erinran från utskottets

sida.

Utskottet kan vidare ansluta sig till vad departementschefen förordat i

fråga örn statsbidrag till förbättrande av de renskötande lapparnas ''fasta bostäder.

Dylika bidrag böra således kunna uppgå till högst 3,000 kronor samt

bestridas från anslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.

Vidkommande härefter frågan örn medelsanvisning för nästa budgetår för

bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden så torde, enligt vad egna
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 219.

hemsstyrelsen uppgivit, anslaget till förbättringsbidrag redan nu vara i sin

helhet disponerat, varemot reservationerna å anslagen till nybyggnadslån,

förbättringslån och lantarbetarbostadslån beräknas vara så stora att ytterligare

medelsanvisning för beviljande av lån ej synts styrelsen erforderlig.

Behovet under nästa budgetår av förbättringsbidrag har av styrelsen uppskattats

till 15 miljoner kronor.

Departementschefen har, under hänvisning till att en betydande eftersläpning

konstaterats föreligga i fråga örn utförandet av arbeten, för vilka bidrag

eller lån beviljats, samt att förty en avsevärd arbetsreserv här uppstått,

ansett stor återhållsamhet böra iakttagas med avseende å bidrags- och långivningen

till bostadsförbättringar under nästa budgetår. Med hänsyn härtill

ha nya anslag för här ifrågavarande verksamhet icke äskats å riksstaten

för nästa budgetår. I syfte att möjliggöra en viss begränsad bidragsgivning

även under budgetåret 1943/44 har emellertid departementschefen framlagt

vissa förslag. Sålunda föreslås, att arbeten, för vars utförande lån och bidrag

tidigare beviljats, skola vara påbörjade inom viss tid vid äventyr att

låne- eller bidragsbeslutet eljest skall anses förfallet. Arbeten av mindre

angelägenhetsgrad antagas sålunda kunna utmönstras, varigenom medel skulle

frigöras för stödjande av andra företag. Därjämte begäres bemyndigande att

få disponera sammanlagt högst 1,000,000 kronor för bidragsgivning till vissa

specialändamål samt bidragsverksamhet av särskilt trängande beskaffenhet

ävensom till bestridande av vissa administrationskostnader hos egnahemsstyrelsen.

I motionerna I: 306 och II: 435, I: 307 och II: 432 samt I: 311 och II: 440

ha yrkanden framställts i syfte att möjliggöra en i förhållande till Kungl.

Maj:ts förslag vidgad bidragsgivning.

Utskottet delar så till vida departementschefens uppfattning, att företag,

som äro av ringa angelägenhetsgrad böra utmönstras. För vinnande av detta

syfte synes det jämväl utskottet ändamålsenligt att beslut skall kunna meddelas

örn annullerande av bidrag och lån, som beviljats för arbeten, vilkas

angelägenhetsgrad är sådan, att deras utförande utan större olägenhet kan

tills vidare uppskjutas. En dylik omprövning bör emellertid ske med stor

varsamhet. Med hänsyn härtill kan utskottet icke ansluta sig till förslaget

örn utsättande av allmänna tidsfrister, inom vilka arbetena skola vara påbörjade

för att beviljat bidrag eller lån skall få utgå. Utskottet vill i stället

förorda, att de bidrags- och lånebeviljande myndigheterna efter en inventering

av samtliga fall, i vilka lån eller bidrag till ännu icke påbörjade arbeten

beviljats före 1942 års utgång, undersöka i vad mån det kan vara berättigat

att till förmån för nya ansökningar av högre angelägenhetsgrad utsätta viss

tidsfrist. Genom en dylik inventering skulle den fördelen vinnas, att statsmakterna

vid tiden för nästa års riksdag hunnit förskaffa sig en allmän överblick

på området, varigenom fastare underlag för ett ställningstagande i

ämnet skulle erhållas.

Medel, som genom omprövningen frigöras, böra givetvis kunna disponeras

för nya företag.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Statsutskottets utlåtande nr 219.

Med vad utskottet sålunda uttalat, anser sig utskottet lia besvarat de i

motionerna I: 307 oell II: 432 samt I: 311 och II: 440 gjorda yrkandena i ämnet.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att medel för nästa budgetår

icke behöva anvisas för utlämnande av nybyggnadslån och förbättringslån.

Utskottet kan således icke tillstyrka bifall till de i motionerna I: 306 och

II: 435 framställda yrkandena örn beviljande av nya anslag för berörda

ändamål.

Däremot kan utskottet — delvis på grund av sitt ställningstagande till

frågan örn de äldre låne- och bidragsbesluten — ej ansluta sig till departementschefens

mening rörande medelsanvisningen för bidragsgivningen. Såsom

motionsvis framhållits är det här ofta fråga örn företag av hög social

angelägenhetsgrad. Med hänsyn härtill synas nya medel böra anvisas för

ändamålet. Anslagets storlek anser utskottet lämpligen kunna bestämmas till

10,000,000 kronor. För att förhindra uppkomsten av bristsituationer i fråga

örn arbetskraft och material bör emellertid till anslaget knytas det förbehållet,

att ett belopp av 7,000,000 kronor får disponeras på det sättet, att företagen

icke få igångsättas förrän efter särskilt medgivande av Kungl. Maj:t. Från

anslaget torde böra utgå de belopp örn tillhopa 650,000 kronor, vilka enligt

departementschefens mening böra avses för bidragsgivning av speciell natur

samt för bestridande av administrationsutgifter för vatten- och avloppsförbättringsverksamheten.

I nuvarande läge anser sig utskottet icke böra förorda i motionerna I: 311

och II: 440 framlagda förslag örn åtgärder för nedbringande av landsbygdens

och jordbrukets byggnadskostnader.

Under åberopande av det anförda och då vad departementschefen i ovan

ej berörda delar anfört icke givit utskottet anledning till särskilt uttalande

får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

A. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna

I: 41 och II: 50, I: 309 och II: 436, II: 105 samt II: 442

godkänna i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 7 maj

1943 förordade ändrade grunder för bidragsverksamheten för

främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer,

B. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna I: 307

och II: 432 samt I: 311 och II: 440 godkänna av utskottet förordade

ändrade grunder rörande bidrag till främjande av bostadsbyggande

på landsbygden,

C. mod bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna

II: 431 och II: 441 godkänna av utskottet förordade

ändrade grunder rörande tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

och tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,

D. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag medgiva, att ränte
Bihang

till riksdagens protokoll 1949. 6 sami. Nr 219.

1494 48 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

.Statsutskottets utlåtande nr 219.

foten för bostadsanskaffningslån, nybyggnadslån, förbättringslån

och lantarbetarbostadslån, vilka må komma att beviljas under

budgetåret 1943/44, bestämmes till 3.2 5 procent,

E. för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under femte huvudtiteln

anvisa

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

1) till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar ett förslagsanslag

av 638,000 kronor,

2) till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader ett förslagsanslag

av 245,000 kronor,

3) till Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer ett förslagsanslag av 6,000,000 kronor,

b) i anledning av motionerna 1:306 och II: 435, 1:307 och

II: 432 samt 1:311 och II: 440 till Bidrag till främjande av

bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag av

10.000. 000 kronor,

c) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 11:429

samt med bifall till motionen II: 434 till Bidrag till inrättande av

pensionärshem ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor,

F. för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten anvisa

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

1) under statens utlåningsfonder till Lånefonden för bostadsförsörjning

för mindre bemedlade, barnrika familjer ett investeringsanslag

av 20,000,000 kronor,

2) under fonden för låneunderstöd till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

ett investeringsanslag av 50,000,000

kronor.

b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å

motionerna I: 311 och II: 440, i vad desamma avse här ifrågavarande

anslag, under fonden för låneunderstöd till Tilläggslån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag av

37.000. 000 kronor,

• II. att motionerna I: 311 och II: 440, i den mån de ej behand
lats

under I. här ovan, må anses besvarade genom vad utskottet

anfört,

III. att motionerna I: 306 och II: 435 samt I: 307 och II: 432,

i den mån de ej behandlats under I. här ovan, må anses besvarade

genom vad utskottet anfört,

IV. att motionerna I: 308, II: 2 och II: 433 ej må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 juni 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

35

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson

i Malmö, Torsten Ström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Sven Larsson, Bäcklund,

Karl Andersson, friherre De Geer, Gustaf Karlsson, Ekströmer och Persson i Skabersjö;

samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Skoglund i Doverstorp,

Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Danielsson, Isacsson, Hansson i Rubbestad,

Andersson i Malmö, Mårtensson, fru Alvén, herrar Pettersson i Dahl och

Eriksson i Frägsta.

Reservationer:

l:o) beträffande modifikationer i reglerna för tertiär- och tilläggslånen av

herrar friherre De Geer-, Ekströmer, Persson i Skabersjö, Skoglund i Doverstorp,

Hansson i Rubbestad, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta, vilka ansett,

att utskottets yttrande i denna del (sid. 26—29) bort hava följande lydelse:

»Vad härefter---ur författningen.

Då ett upphävande av gällande bestämmelser angående tilläggslånets maximering

skulle innebära en viss, låt vara begränsad utvidgning av subventionssystemet,

anser sig utskottet icke kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i

förevarande hänseende.

Byggnadslånebyråns av---I: 311 och II: 440.»;

2:o) beträffande tåne- och bidragsgivningen för bostadsförsörjning åt

mindre bemedlade, barnrika familjer av herrar Johan Nilsson i Malmö, Bäcklund,

Jonsson i Eskilstuna, Isacsson, Andersson i Malmö, Mårtensson och fru

Alvén, vilka ansett,

dels att utskottets yttrande i denna del (sid. 29 och 30) bort hava följande

lydelse:

»Vad härefter---bostadssociala utredningen.

Av motionerna I: 309 och II: 436 framgår, att Malmö stad utarbetat vissa

förslag, avsedda att tillämpas för en sådan försöksverksamhet som åsyftas i

byggnadslånebyråns skrivelse. Då det enligt utskottets mening skulle vara

av värde, örn statsmakterna vid det ställningstagande i frågan som inom en

icke avlägsen framtid torde kunna förväntas, hade tillgång till vissa praktiska

erfarenheter på området, anser sig utskottet böra tillstyrka bifall till

nyssnämnda båda motioner. Däremot kan utskottet, i avbidan på de förslag,

som må komma att framläggas av bostadssociala utredningen icke ansluta sig

till det i motionen II: 105 framlagda förslaget.

Med vad sålunda anförts anser sig utskottet ha besvarat motionen II: 442

ävensom det yrkande om utredning i ämnet, varom hemställts i motionerna

I: 41 och II: 50.

Utskottet har icke---uppförda bidragsanslaget.»;

dels ock, i anslutning härtill, att punkten I A. i utskottets hemställan bort

hava följande lydelse.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 219.

»A. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna

I: 309 och II: 436 samt med avslag å motionerna I: 41 och II: 50,

II: 105 och II: 442 godkänna av utskottet förordade ändrade

grunder för bidragsverksamheten för främjande av bostadsförsörjning

för mindre bemedlade, barnrika familjer,»;

3:o) beträffande bidrag till inrättande av pensionärshem av herrar Johan

Bernhard Johansson, Bernhard Nilsson, Bäckström, friherre De Geer, Ekströmer,

Persson i Skabersjö, Skoglund i Doverstorp, Danielsson, Hansson

i Hubbestad, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta, vilka ansett,

dels att utskottets yttrande i denna del (sid. 30 och 31) bort hava följande

lydelse:

»Anslaget till--- 4,000,000 kronor.

Utskottet finner i likhet med motionärerna en höjning av förevarande

anslag i och för sig önskvärd. Emellertid har utskottet, med beaktande särskilt

av rådande läge på arbetsmarknaden samt svårigheterna i fråga om

materialförsörjningen ansett sig icke kunna för närvarande förorda en högre

medelsanvisning än 2,000,000 kronor.

I motionen — -—- — till motionen.»;

dels ock, i anslutning härtill, att punkten I. E. c) i utskottets hemställan

bort hava följande lydelse:

»c) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å

motionerna II: 429 och II: 434 till Bidrag till inrättande av pensionärshem

ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor,»;

4:o) Beträffande bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden av herrar

Johan Bernhard Johansson, friherre De Geer, Ekströmer, Persson i Skabersjö,

Skoglund i Doverstorp, Danielsson, Hansson i Hubbestad, Pettersson i Dahl

och Eriksson i Frägsta, vilka ansett,

dels att utskottets yttrande i denna del (sid. 31—33) bort hava följande

lydelse.

»Utskottet övergår---vatten- och avloppsförbättringsverksamheten.

Utskottet tillstyrker bifall till de i motionerna I: 311 och II: 440 framställda

yrkanden, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte påyrka

kraftiga och effektiva åtgärder för nedbringande av landsbygdens och jordbrukets

byggnadskostnader i enlighet med statsmakternas tidigare intentioner.

Under åberopande---utskottet hemställa,»;

dels ock, i anslutning härtill, att punkten II i utskottets hemställan bort hava

följande lydelse.

»II. att riksdagen, med bifall till motionerna I: 311 och II: 440,

i vad desamma avse landsbygdens byggnadskostnader, må besluta

att hos Kungl. Maj:t hemställa örn åtgärder till nedbringande

av berörda kostnader,»;

5:o) av herr Pettersson i Dahl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

37.

Bilaga A.

Till statsutskottet.

Genom remiss den 5 februari 1943 har Kungl. Majit anbefallt statens byggnadslånebyrå

att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över motion

nr 50 i andra kammaren av herr Andersson i Alfredshem m. fl. angående åstadkommande

av enhetlighet i avseende å de förmåner, som vid olika former av

statens bostadslån beviljas barnrika familjer.

Med återställande av remissakten får byggnadslånebyrån i underdånighet

anföra följande.

I motionen uttalas tvenne önskemål, nämligen dels att familjebidrag i överensstämmelse

med de regler, som gälla i fråga örn familjebidrag i samband med

bostadsanskaffningslån, måtte utgå till barnrika familjer, vilka efter den 30

juni 1943 erhålla egnahemslån — till tidigare egnahemslåntagare borde dylika

bidrag endast utgå i särskilda fall och efter prövning av egnahemsstyrelsen -—

dels att egnahemsinnehavare, som icke erhållit bostadsanskaffningslån men

vars familj sedermera tillvuxit, så att den uppfyller villkoren för att erhålla

familjebidrag, måtte komma i åtnjutande av dylikt bidrag, varigenom en eljest

påtaglig orättvisa i behandlingen av familjer, som äro likställda med avseende

på barnförsörjningsbörda, skulle upphävas.

Yad beträffar det förstnämnda önskemålet vill byggnadslånebyrån hänvisa

till sitt remissutlåtande den 26 oktober 1942 örn egnahemsstyrelsens i skrivelse

den 24 augusti 1942 framlagda förslag av enahanda innebörd. Byrån, som fann

egnahemsstyrelsens framställning i och för sig behjärtansvärd, erinrade örn

att den i skrivelse till Konungen (socialdepartementet) den 26. augusti 1941

själv avgivit förslag i syfte att bereda de barnrika familjerna hjälp till deras

bostadskostnader utöver vad nuvarande författningar tillstädja. Icke desto

mindre fann sig byrån för det dåvarande böra avstyrka egnahemsstyrelsens

hemställan. Såsom skäl anfördes följande.

Av statsfinansiella och andra orsaker hade byrån i sitt eget omnämnda förslag

ansett sig föranlåten att begränsa planerna på det utvidgade stödet åt

barnrika familjer till att avse hjälp åt barnrik familj i eget hem för att bevara

det egna hemmet. Även egnahemsstyrelsens förslag hade en begränsad räckvidd

för den aktiva befolknings- och''bostadspolitik, vilken byrån i likhet med

egnahemsstyrelsen fann angelägen. Då byrån hade sig bekant, att man inom

befolkningsutredningen förberedde förslag till en långt mera vittgående, allmän

reglering och samordning av åtgärder från det allmännas sida till fromma för

de barnrika familjerna, ansåg byrån, att man icke gärna, innan detta förslag

blivit framlagt, borde fortskrida på de partiella reformernas väg. Egnahemsstyrelsens

framställning borde därför icke föranleda någon åtgärd. I förbigående

påpekade byrån, att egnahemsstyrelsens förslag till viss del kunde realiseras

inom ramen av gällande författningar med byggnadslånebyrån som

statsorgan. Härtill vill byrån nu tillägga,, icke endast att möjligheter redan

finnas för mindre bemedlade, barnrika familjer att för nybyggnad av eget hem

erhålla bostadsanskaffningslån för fördelaktigare villkor än egnahemslån, utan

att dessa lån också i stor utsträckning utnyttjas för ombyggnad. En familj

med egnahemslån, som vuxit ut till flerbarnsfamilj, kan därför erhålla bostadsanskaffningslån

och sedan i anknytning därtill familjebidrag.

I sitt här refererade remissyttrande den 26 oktober 1942 framhöll byrån

såsom en angelägenhet av vikt, vilken knappast hade tillräckligt beaktats av

egnahemsstyrelsen i dess förslag, att den eventuellt vidgade verksamhet till

förmån för de barnrika familjerna, som i en eller annan form kunde komma att

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 219.

beslutas, bleve inordnad under sådana regler, att nian vunne garantier för

enhetlighet i ärendenas sakliga behandling och undveke kompetenskonflikter

mellan skilda statsorgan. Det vore enligt byråns mening nödvändigt att nå

fram antingen till ett sammanförande av de olika statsorgan som handha

bostadsförsörjningsverksamheten eller till en gränsreglering dem emellan med

klar överskådlighet över verksamhetsfältet.

Motionärernas andra önskemål, att egnahemsinnehavare måtte komma i åtnjutande

av familjebidrag, så snart hans familj uppnått den storlek, som motsvarar

gällande minimivillkor för erhållande av dylikt bidrag, oaktat han icke

beviljats bostadsanskaffningslån, är otvivelaktigt mycket behjärtansvärt. Det

är givetvis i och för sig en riktig tanke, att en familj, som på ett tidigt stadium

skaffat sig en tillfredsställande familjebostad, skall kunna erhålla familjebidrag,

därest den verkligen blir en flerbarnsfamilj. Ett genomförande för

närvarande i full omfattning av detta förslag skulle emellertid för att säkerställa

de bostadssociala standardkravens upprätthållande kräva en stor administrativ

kontrollapparat. Det torde vidare komma att medföra synnerligen vittgående

finansiella konsekvenser. Denna fråga torde komma att beaktas i bostadssociala

utredningens slutbetänkande.

Då med avseende på båda de i motionen framställda önskemålen fullständiga

utredningar torde vara att vänta inom en snar framtid, kan byrån ej tillstyrka,

att åtgärder för närvarande vidtagas i av motionärerna åsyftad riktning.

I motionen hävdas vidare, att det icke skulle finnas tillräcklig anledning

att, då det gäller egnahemslåntagare, såsom förutsättning för familjebidrag påfordra

medverkan från kommunernas sida i någon form. Bidragen finge nämligen

anses ha ett befolkningspolitiskt syfte, som det ankomme på staten att

tillgodose.

På denna punkt får byrån till sist, liksom i sitt ovan refererade utlåtande

örn egnahemsstyrelsens skrivelse, vari samma uppfattning gjordes gällande,

anmäla avvikande mening. Enligt byråns erfarenhet har kommunernas ställning

såsom förmedlingsorgan varit en av hörnstenarna i verksamheten för de

barnrika familjernas bostadsförsörjning. Då därtill kommer, att statsmakterna

vid 1942 års riksdag inskärpt kommunernas allmänna skyldighet att medverka

vid bostadsförsörjningsfrågornas lösning, finns det så mycket mindre anledning

att i fortsättningen avstå från att utnyttja kommunernas personalkännedom

och förtrogenhet med lokala förhållanden och underlåta att bevara deras

medansvar för de barnrika familjernas välfärd.

I detta ärendes slutliga avgörande ha deltagit samtliga byråns ledamöter

utom herr Isacsson, varjämte avdelningschefen Bosén varit närvarande vid

förhandlingarna.

Stockholm'' den 19 april 1943.

Statens byggnadslånebyrå.

Kurt Bergström.

Alf Johansson.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

39

Bilaga B.

Till riksdagens statsutskott.

Genom beslut den 5 februari 1943 bar Kungl. Maj:t anbefallt egnahemsstyrelsen

att till statsutskottet avgiva yttrande över de likalydande motionerna

1:41 och 11:50 angående åstadkommande av enhetlighet i avseende å

de förmåner, som vid olika former av statens bostadslån beviljas barnrika

familjer. Med anledning härav får egnahemsstyrelsen anföra följande.

De ifrågavarande motionerna, vilka avse familjebidrag till barnrika egnahemslåntagare,

överensstämma till innehållet helt med ett förslag, som styrelsen

framlagt i sin skrivelse den 24 augusti 1942 angående anslagsberäkningar

för egnahemsverksamheten m. m. för budgetåret 1943/44. I en annan

skrivelse samma dag angående vissa anslag under femte huvudtiteln har styrelsen

framställt förslag örn motsvarande förmån för innehavare av nybyggnads-

och förbättringslån.

Av statsverkspropositionen till 1943 års riksdag (Kapitalbudgeten, bil. 6,

punkt 15) framgår, att chefen för jordbruksdepartementet icke tillstyrkt förslaget

örn särskild medelsanvisning till barnrika egnahemslåntagare. Chefen

för socialdepartementet har vid anmälan av frågan örn anslag till bostadsändamål

för nästa budgetår (femte huvudtiteln, punkt 21) icke fattat ståndpunkt

till styrelsens förslag beträffande bidrag till barnrika innehavare av

nybyggnads- och förbättringslån.

Styrelsen — som med hänsyn till det motstånd som mött styrelsens ifrågavarande

förslag icke fullföljt den närmare utredningen i ämnet — kan självfallet

icke i och för sig ha något att erinra mot ett tillmötesgående av de föreliggande

motionerna, vilka såsom nämnts helt bygga på styrelsens förslag.

Emellertid får styrelsen erinra örn att riksdagen i skrivelse den 8 juli

1942, nr 423, i anledning av riksdagens år 1941 församlade revisorers berättelse

angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande

fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1940—30 juni 1941,

under punkt 9 anhållit, att Kungl. Majit måtte i rationaliseringssyfte låta

verkställa utredning rörande den statliga låne- och bidragsverksamheten för

egnahems- och bostadsförbättringsändamål. Genom beslut den 19 februari

1943 har Kungl. Majit uppdragit åt bostadssociala utredningen att verkställa

erforderlig utredning i detta ämne. Skäl synas tala för att i samband härmed

de förslag vinna beaktande, som framställts av styrelsen och motionärerna.

I detta ärendes handläggning hava deltagit överdirektören Ytterbom samt

samtliga ledamöter med byråchefen Ericsson som föredragande.

Stockholm den 23 mars 1943.

För överdirektören:

Yngve Ericsson.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 219.

Bilaga C.

Till statsutskottet.

Genom remiss den 5 februari 1943 har Kungl. Majit anbefallt statens

byggnadslånebyrå att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över motion

nr 105 i andra kammaren av herr Persson i Stockholm m. fl. örn viss ändring

av gällande bestämmelser örn bidrag från anslaget till främjande av

bostadsförsörjningen för mindre bemedlade, barnrika familjer.

Med återställande av remissakten får byggnadslånebyrån i underdånighet

anföra följande.

Motionärerna ha otvivelaktigt rätt däri, att de mindre bemedlade, barnrika

familjerna i nuvarande bostadsmarknadsläge befinna sig i en besvärlig

situation och med avseende på sin bostadsförsörjning löpa större risker än

andra familjer. Byggnadsverksamheten till förmån för barnrika familjer har

visserligen under det senaste året haft en betydande omfattning. Särskilt

ha egnahem för barnrika familjer byggts i större utsträckning än någonsin.

Och mera planeras. Produktionen är emellertid ojämnt fördelad, och för

många orter gäller, vad som säges i motionen, att tillgången på lägenheter

för barnrika familjer, som med avseende på rymlighet och hyra kunna godtagas,

är begränsad.

Den i motionen berörda frågan örn de sociala olägenheter, som anses vara

förbundna med sammanförandet i särskilda barnrikehus och inom begränsade

områden av ett stort antal barnrika familjer, torde komma att upptagas till

behandling i bostadssociala utredningens slutbetänkande, varför byggnadslånebyrån

ej finner anledning att nu ingå på densamma.

Däremot vill byrån påpeka, att när verksamheten för främjande av de

barnrika familjernas bostadsförsörjning började, denna hade ett speciellt bostadspolitiskt

syfte. Det gällde att åstadkomma en höjning av dessa familjers

bostadsstandard, som icke kunde vinnas endast genom hyresbidrag till vilka

lägenheter som helst. Detta syfte består och kommer alltfort att bestå, ty

det av motionärerna föreslagna systemet med hyresbidrag till de barnrika

familjerna, vilka endast »knytas till de boende och icke som nu är fallet även

till fastigheterna», kan icke realiseras av brist på lägenheter. Bostadsanskaffningssynpunkten

måste därför alltjämt beaktas. En närmare och allsidig utredning

av detta problem torde också kunna emotses i bostadssociala utredningens

slutbetänkande.

För närvarande vill byrån inskränka sig till att ge sitt erkännande åt det

berättigade i motionens syfte. Åtskilligt talar i nuvarande bostadsmarknadsläge

för åtgärder i den av motionärerna anvisade riktningen såsom komplettering

av hittills föreliggande former för bostadshjälp till de bamrika familjerna,

särskilt med hänsyn till ojämnheten i de kommunala initiativen.

Byrån anser emellertid övervägande skäl tala emot att gå så långt, att

familjebidragen skulle kunna knytas till vilka lägenheter som helst. De

finansiella konsekvenserna av detta av motionärerna föreslagna system skulle

med all sannolikhet bli oöverskådliga. Och med hänsyn till de bostadssociala

standardkrav, som måste upprätthållas, skulle systemets tillämpning förutsätta

en omfattande administrativ kontrollapparat.

I skrivelse till Konungen (socialdepartementet) den 18 mars 1943 har

byrån själv föreslagit vissa modifikationer av nu gällande bestämmelser örn

bidrag och lån. I den promemoria rörande bostadsförsörjningen (Statens

off. utredn. 1942:3), som omnämnts i propositionen nr 221 till 1942 års riksdag,

ifrågasattes, örn det icke kunde anses lämpligt, att familjebidrag till

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 219.

41

flerbarnsfamiljer och eventuellt andra familjer med minderåriga barn kunde

utgå även för lägenheter, som med stöd av tertiärlån och tilläggslån uppfördes

av kommuner och allmännyttiga bostadsföretag. I anslutning härtill men utan

att vilja föregripa, vad som kunde komma att föreslås i ämnet av bostadssociala

utredningen, som upptagit denna fråga till övervägande, anhöll byggnadslånebyrån,

att Kungl. Majit måtte utverka bemyndigande för byrån att

inleda en mindre försöksverksamhet i syfte att skaffa bostäder åt sådana

enligt gällande regler familjebidragsberättigade familjer, som för närvarande

sakna möjlighet att erhålla plats i barnrikehus. Denna verksamhet skulle bedrivas

så, att byrån, med anlitande av det för familjebidrag anvisade anslaget,

tills vidare skulle låta dylika bidrag utgå jämväl för lägenheter i byggnader, som

uppfördes med stöd av tertiärlån och tilläggslån, förutsatt att dessa tillhörde

kommuner eller därmed i lånehänseende jämställda företag.

I detta sammanhang vill byrån även erinra örn det lagförslag örn behovsprövning

på hyresmarknaden, som av härför tillkallad utredningsman nyligen

utarbetats inom finansdepartementet. Dylik behovsprövning bör enligt utredningsmannens

mening ifrågakomma för orter, där situationen på bostadsmarknaden

gör en sådan åtgärd särskilt påkallad. Vid prövning av frågor

örn den i lagförslaget stadgade hyreslicens, vars meddelande av hyresnämnd

utgör villkor för träffande av hyresavtal örn lägenhet, som är avsedd att helt

eller till väsentlig del nyttjas till bostad, skall hyresnämnden fästa särskild

vikt vid att tillgodose bostadsbehovet bland annat för familjer med barn.

I vad mån resultaten av ovan nämnda, av byrån föreslagna experimentverksamhet

ävensom av bostadssociala utredningen framdeles framlagda förslag

kunna komma att giva anledning till utvidgning av bostadsbidragsverksamheten,

vill byrån med hänsyn till pågående utredning, vilken kan väntas

bli färdig inom en nära framtid, nu ej upptaga till diskussion.

I detta ärendes slutliga avgörande ha deltagit samtliga byråns ledamöter

utom herr Isacsson, varjämte avdelningschefen Rosén varit närvarande vid

förhandlingarna.

Stockholm den 19 april 1943.

Statens byggnadslånebyrå.

Kurt Bergström.

Alf Johansson.

Bihang till riksdagens protokoll 1943,

6 sami. Nr 219.

1434 43 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:449 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag för budgetåret 1943144 till förbättrande av bostadsförhållandena jämte i ämnet s. 1 i texten