Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943144 till förbättrande av bostadsförhållandena jämte i ämnet väckta motioner.
1943-06-18 · 41 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 36 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1943:219, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943144 till förbättrande av bostadsförhållandena jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 219.
1
Nr 219.
Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1943 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag för budgetåret 1943144 till förbättrande
av bostadsförhållandena jämte i ämnet
väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkterna
19—22) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1943/44 beräkna till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar
ett förslagsanslag av 391,800 kronor, till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader
ett förslagsanslag av 91,000 kronor, till Främjande av bostadsförsörjning
för mindre bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag av 6,000,000
kronor och till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor.
Därjämte har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att å kapitalbudgeten, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1943/44 beräkna under
statens utlåningsfonder till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre
bemedlade, barnrika familjer ett investeringsanslag av 25,000,000 kronor, samt
under fonden för låneunderstöd till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
ett investeringsanslag av 40,000,000 kronor och till Tilläggslån till
viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag av 30,000,000 kronor.
Därefter har Kungl. Majit i proposition nr 243, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 7 maj 1943, föreslagit
riksdagen att
dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för bidragsverksamheten
för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer;
dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder rörande
bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden;
dels medgiva, att, på sätt departementschefen förordat, bidrag till främjande
av bostadsbyggande på landsbygden må beviljas under budgetåret
1943/44, intill ett belopp av sammanlagt högst 1,000,000 kronor;
dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder rörande
tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet och tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet;
dels
medgiva, att räntefoten för bostadsanskaffningslån, nybyggnadslån,
förbättringslån och lantarbetarbostadslån, vilka må komma att beviljas under
budgetåret 1943/44, bestämmes till 3.2 5 procent;
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 219.
1434 43
2
Statsutskottets utlåtande nr 219.
dels ock för budgetåret 1943/44 anvisa
a) under femte huvudtiteln
1) till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar ett förslagsanslag av 638,000
kronor;
2) till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader ett förslagsanslag av 245,000
kronor;
3) till Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika
familjer ett förslagsanslag av 6,000,000 kronor;
4) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor;
b) under kapitalinvestering, statens utlåningsfonder, till Lånefonden för
bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer ett investeringsanslag
av 20,000,000 kronor;
c) under kapitalinvestering, fonden för låneunderstöd,
1) till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag
av 50,000,000 kronor;
2) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag
av 37,000,000 kronor.
I samband med Kungl. Maj:ts ovannämnda förslag har utskottet till behandling
förehaft 19 motioner, för vilka redovisning lämnas i det följande.
I. Tertiärlån och tilläggslån enligt kungörelsen elen 30 juni
1942 (nr 569) om tertiärlån och tilläggslån för vissa
bostadsbyggnadsföretag.
Gällande bestämmelser rörande här avsedda lån äro meddelade i omförmälda
kungörelse med däri genom kungörelse den 6 augusti 1942 (nr 739)
gjorda ändringar.
Enligt ifrågavarande författning kan för främjande av bostadsbyggnadsverksamheten
inom riket av statsmedel beviljas tertiärlån för ny- eller ombyggnadsföretag,
avseende flerfamiljshus eller enfamiljshus, ävensom tillläggslån
för nybyggnadsföretag, avseende flerfamiljshus eller sådant enfamiljshus,
som uppföres av kommun eller därmed jämställd företagare.
Med flerfamiljshus förstås byggnad, som är avsedd att innehålla huvudsakligen
mindre men rymliga bostadslägenheter och med enfamiljshus byggnad,
som är avsedd att utgöra egethem.
Lån beviljas av statens byggnadslånebyrå. Låneverksamhet må förekomma
allenast i kommun, som åtagit sig att utan kostnad för statsverket eller låntagaren
förmedla lån av ifrågavarande art.
Såsom förutsättning för erhållande av såväl tertiärlån som tilläggslån
gäller, att sökanden förbinder sig att vid uthyrning av lägenheter, som tillkomma
eller ombyggas genom byggnadsföretaget, under en tid av tio år icke
utan byggnadslånebyråns medgivande uttaga hyror med högre belopp eller
beräknade efter andra grunder än byrån godkänner.
Statsutskottets utlåtande nr 219.
3
Där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, äger byggnadslånebyrån icke
medgiva, att hyrorna för lägenheter, som tillkommit eller ombyggts med
stöd av här ifrågavarande lån, må i vidare mån än som kan föranledas av
stegrade bränslekostnader eller före år 1942 inträffad ökning av förvaltningskostnaderna
överstiga den år 1939 på orten gällande hyresnivån för lägenheter
av jämförlig beskaffenhet och belägenhet.
Tertiärlån får ej överstiga beträffande flerfamiljs- eller enfamiljshus,
som uppföres eller ombygges av kommun eller därmed jämställd företagare,
25 procent, beträffande annat flerfamiljshus 20 procent och beträffande annat
enfamiljshus 35 procent av det värde å fastigheten eller, då fråga är örn
tomträtt, å byggnaden, som byggnadslånebyrån godkänt. Ej heller må, där
fråga är örn ombyggnad, tertiärlånet överstiga halva kostnaden för ombyggnaden.
Där särskilda omständigheter därtill föranleda kan dock byggnadslånebyrån
inom vissa gränser medgiva, att lånet må utgå med högre belopp.
För tertiärlån skall ställas säkerhet, vilken skall bestå av inteckning i
vederbörande fastighet eller tomträtt, liggande beträffande flerfamiljs- eller
enfamiljshus, som uppföres eller ombygges av kommun eller därmed jämställd
företagare, inom 95 procent, beträffande annat flerfamiljshus inom 90
procent och beträffande annat enfamiljshus inom 85 procent av det fastställda
fastighets- respektive byggnadsvärdet.
Låneräntan är beträffande tertiärlån för byggnadsföretag avseende flerfamiljshus
eller sådant enfamiljshus, som uppföres eller ombygges av kommun
eller därmed jämställd företagare, fixerad till 4.5 procent och lånen äro
amorteringsfria intill den dag byggnadslånebyrån bestämmer. Därefter utgår
en annuitet, som beträffande flerfamiljshus utgör, då fråga är örn nybyggnadsföretag
5V4 procent, samt då fråga är örn ombyggnadsföretag 6 procent
av det ursprungliga lånebeloppet under de första fem åren av lånets löptid.
Under de därpå följande fem åren kan annuiteten av byggnadslånebyrån
höjas till respektive 6 och 6V2 procent. Härefter skall annuiteten höjas till
det belopp, som erfordras för att lånet skall vara slutamorterat inom 30 respektive
25 år från amorteringens början. För lån till enfamiljshus, som uppföres
eller ombygges av kommun eller därmed jämställd företagare, utgör
under de första tio åren av lånets löptid annuiteten 6.9 procent av ursprungliga
lånebeloppet, varefter annuiteten höjes till det belopp, som erfordras
för att lånet skall vara slutamorterat inom loppet av 20 år.
Beträffande tertiärlån avseende enfamiljshus, som icke uppföres eller
ombygges av kommun eller därmed jämställd företagare, är låneräntan fixerad
till 3.6 procent och lånen äro amorteringsfria intill den dag byggnadslånebyrån
bestämmer. Därefter utgår en annuitet som skall utgöra under de
första tio åren av lånets löptid 6 procent och under återstoden av löptiden
det högre belopp, som erfordras för att lånet skall vara slutamorterat inom
loppet av 20 år.
Finner byggnadslånebyrån, att den årliga kapitalkostnaden för nybyggnadsföretag
avseende sådant enfamiljshus, som avses i föregående stycke,
skulle komma att väsentligt överstiga motsvarande kostnad för ett jämförligt
4
Statsutskottets utlåtande nr 219.
enfamiljshus, uppfört år 1939, kan byrån emellertid medgiva, att viss del av
tertiärlånet skall under en tid av tio år utgöra en räntefri stående del. Sagda
lånedel må icke överstiga 10 procent av den av byrån godkända anskaffningskostnaden
för byggnadsföretaget. Sådant medgivande må endast lämnas,
örn vederbörande kommun åtagit sig dels att under byggnadstiden utöva kontroll
över företaget, dels ock att gentemot staten ansvara för sådan förlust å tertiärlånet,
som kan uppkomma till följd av missbruk av den räntefria stående
delen av lånet eller vanvård av byggnaden. Efter utgången av nämnda tioårsperiod
äger byggnadslånebyrån, därest den då rådande allmänna bostadskostnadsnivån
därtill giver anledning, besluta, att den del av tertiärlånet,
som dittills utgjort räntefri stående del, skall löpa med ränta och amorteras.
Meddelas ej dylikt beslut, skall nämnda del av lånet avskrivas.
Utgående ränte- och annuitetsbelopp å tertiärlån kunna under vissa förutsättningar
helt eller delvis eftergivas. Bestämmelserna härom, som återfinnas i kungörelsens
13 §, bygga på byggnadskostnadssakkunnigas förslag om införande av
en s. k. räntegaranti. Dessa bestämmelser innebära, att låntagaren i form av
eftergift å tertiärlånekostnaden får gottgörelse för räntekostnaderna å primäroch
sekundärkrediterna, i den mån de uppgå till mera än 3.5 procents ränta
å primärlånet respektive en däremot svarande ränta å sekundärlånet. Eftergiften,
som kan utgå under tio år, maximeras för varje fall av byggnadslånebyrån
till visst belopp, bestämt efter det allmänna ränteläget vid fastighetens
belåning. Då eftergift beviljas beträffande ombyggnadslån må hänsyn endast
tagas till räntekostnaden å sådana lån, som upptagits eller omplacerats i samband
med ombyggnaden. Eftergift kan icke beviljas för räntekostnad för
andra lån än sådana, som lämnats av stadshypoteksförening. bostadskreditförening
eller sådant annat kreditinstitut, som har fastighets- eller tomträttsbelåning
till sin huvudsakliga uppgift, eller av försäkringsinrättning, sparbank
eller postsparbanken.
Tilläggslån kan beviljas allenast under förutsättning, att byggnadslånebyrån
efter prövning av dels anskaffningskostnaden för byggnadsföretaget,
kostnaden för tomtmark inbegripen, dels ock fastighetens eller, då fråga är
örn tomträtt, byggnadens avkastningsvärde finner anskaffningskostnaden överstiga
avkastningsvärdet. Det belopp, varmed anskaffningskostnaden överstiger
avkastningsvärdet, plägar benämnas överkostnaden. En förutsättning
för erhållande av tilläggslån är vidare, att den kommun, inom vilken byggnadsföretaget
är beläget, åtager sig att, på sätt och i den omfattning byggnadslånebyrån
med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall prövar
skäligt, bidraga till kostnaden för företaget. Då särskilda skäl därtill äro,
må dock tilläggslån beviljas även örn vederbörande kommun icke bidrager
till kostnaden för byggnadsföretaget.
Tilläggslån kan beträffande flerfamiljs- eller enfamiljshus, som uppföres
av kommun eller därmed jämställd företagare, utgå med högst 95 procent
av överkostnadens belopp och beträffande annat flerfamiljshus med högst
90 procent av överkostnadens belopp.
För tilläggslån skall ställas säkerhet, vilken skall bestå av inteckning i
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 219.
o
vederbörande fastighet eller tomträtt gällande med förmånsrätt antingen
omedelbart efter den inteckning, som skall ställas till säkerhet för tertiärlånet,
eller, där sådant lån ej sökes, omedelbart efter den inteckning, som
pantförskrivits till säkerhet för lån, motsvarande tertiärlånet.
Tilläggslån löper tills vidare utan ränta och amortering. Medgiver byggnadslånebyrån,
att de av byrån vid tilläggslånets beviljande fastställda
hyrorna få höjas utöver vad som betingas av stegrade bränsle- och förvaltningskostnader,
eller kan med hänsyn till det allmänna hyresläget på orten
fastighetens avkastning antagas komma att stiga efter utgången av den tid,
för vilken hyrorna bundits vid av bvggnadslånebyrån bestämda belopp, äger
byrån besluta, att tilläggslånet, i den mån avkastningsökningen det medgiver,
skall löpa med ränta och amortering, allt enligt de närmare bestämmelser,
som Kungl. Majit framdeles må meddela.
Örn och i den mån tilläggslånet vid utgången av den tid, för vilken hyrorna
blivit bundna enligt beslut av byggnadslånebyrån, återstår oguldet och ej
enligt dessförinnan meddelat beslut skall amorteras i enlighet med nyss angivna
bestämmelser, skall lånet avskrivas.
Bestämmelserna rörande tilläggslån hava tillkommit efter beslut av 1942
års riksdag och sakna helt och hållet motsvarighet i förut gällande författningar.
I samband härmed hava de tidigare gällande bestämmelserna rörande
tertiärlån i åtskilliga hänseenden ändrats. Syftet med de nya bestämmelserna
har varit att med bevarandet av hyresnivån för år 1939 nybyggda fastigheter
åstadkomma en bostadsproduktion, tillräcklig att täcka det nödvändiga
behovet.
För här ifrågavarande slag av lån hava å riksstaten för budgetåret 1942/43
under kapitalinvesteringar, fonden för låneunderstöd, anvisats dels ett reservationsanslag
till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet av 25,000,000
kronor, dels ock ett reservationsanslag till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
av 15,000,000 kronor. Då dessa anslag visat sig otillräckliga,
har 1943 års riksdag på därom av Kungl. Majit i proposition den 5 mars 1943,
nr 163, gjord framställning å tilläggsstat till riksstaten för nämnda budgetår
anvisat dels till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett reservationsanslag
av 10,000,000 kronor, dels ock till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
ett reservationsanslag av likaledes 10,000,000 kronor.
Beträffande anslagen till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet är
att märka, att de icke äro avsedda allenast för sådana tilläggslån, som beviljas
enligt kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 569) örn tertiärlån och tillläggslån
för vissa bostadsbyggnadsföretag utan jämväl — ehuru till en
mindre del — för sådana tilläggslån, som utgå enligt kungörelsen den 30 juni
1942 (nr 572) örn tilläggslån för beredande av bostäder åt mindre bemedlade,
barnrika familjer.
I skrivelse den 26 oktober 1942 har statens byggnadslån eByrå framlagt
förslag i fråga örn lämnande av förskott å tertiärlån samt om upphävande av
skyldighet för kommun att i vissa fall ställa inteckningssäkerhet. över framställningen
har statskontoret avgivit utlåtande.
6
Statsutskottets utlåtande nr 219.
Vidare har statens byggnadslånebyrå i skrivelse den 18 mars 1943 framlagt
ett flertal förslag avseende ändringar i kungörelsen om tertiärlån och
tilläggslån respektive ändrad tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen.
Över byggnadslånebyråns sistnämnda framställning ha yttranden avgivits
av statskontoret och svenska landskommunernas förbund. Därjämte har
svenska stadsförbundet överlämnat till förbundet inkomna yttranden i ärendet
från Stockholms stads fastighetskontor, drätselkammaren i Göteborg, Norrköpings
stads fastighetskontor, drätselkamrarna i Örebro och Eskilstuna,
stadsdirektören och t. f. stadsombudsmannen i Västerås, Linköpings stads
fastighetskontor samt drätselkamrama i Karlstad, Karlskrona, Halmstad
och Lund.
Svenska bankföreningen har i skrivelse den 29 maj 1942 hemställt, att
Kungl. Majit ville meddela statens byggnadslånebyrå sådana direktiv, att
byrån funne sig kunna vid prövning av ansökningar örn tertiärlån utgå från
att fastighets primär- och sekundärkrediter vore på betryggande sätt ordnade
jämväl då de voro placerade i affärsbank. Över framställningen har statens
byggnadslånebyrå avgivit infordrat utlåtande, varjämte en särskild skrivelse
i ämnet inkommit till byggnadslånebyrån från konungariket Sveriges stadshypotekskassa
samt svenska bostadskreditkassan.
Sedan chefen för socialdepartementet erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande
att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att inom nämnda departement verkställa
utredning rörande förhållandet mellan statens byggnadslånebyrås låneverksamhet
och den allmänna kreditmarknaden har docenten Kann Kock
på departementschefens uppdrag utarbetat en promemoria i ämnet, vilken
med skrivelse den 29 mars 1943 ingivits till socialdepartementet. Över promemorian
ha yttranden inhämtats från statens byggnadslånebyrå, bank- och
fondinspektionen, sparbanksinspektionen, generalpoststyrelsen och statskontoret,
fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, svenska bostadskreditkassan, svenska bankföreningen,
svenska försäkringsbolags riksförbund, svenska sparbanksföreningen,
Sveriges fastighetsägareförbund och svenska stadsförbundet.
Beräkningar rörande medelsbehovet för budgetåret 1943/44 för tertiärlån
och tilläggslån lia av statens byggnadslånebyrå framlagts i skrivelser den
31 augusti 1942 och den 18 mars 1943.
Beträffande innehållet av ifrågavarande promemoria samt framställningar
och yttranden får utskottet hänvisa till propositionen (sid. 6—38 och 99—146).
Departementschefen har för egen del anfört följande beträffande bostadsbyggnadsverksamhetens
nuvarande läge.
Det program för statligt stöd åt bostadsbyggandet, som antogs av 1942
års riksdag, har i huvudsak genomförts enligt de riktlinjer, som framlades
i förra årets proposition (nr 221) angående åtgärder för främjande av ökad
bostadsproduktion m. m. Under år 1942 färdigställdes 23,000 å 24,000 lägenheter
i de svenska stadssamhällena, vilket motsvarar omkring hälften av 1939
års produktion och omkring 75 procent av den genomsnittliga produktionen
under 1930-talet. Det kan utan tvekan sägas, att bostadsförsörjningsläget
nu hade varit katastrofalt, örn icke denna produktion hade kommit till stånd.
Statsutskottets utlåtande nr 219.
7
Med hänsyn till begränsningen i material- och arbetskraftsresurserna kunde
fjolårets bostadsbyggnadsprogram icke syfta till att undanröja den praktiskt
taget allmänna bostadsbristen utan endast till att nödtorftigt motsvara tillväxten
i bostadsbehovet i stadssamhällena, i synnerhet sådana, där militärförläggningar
och industriell expansion ställde krav på ökad bostadstillgång,
och sålunda till att förhindra, att bostadsbristen utvecklades till ren bostadsnöd.
Att detta program verkligen endast svarade till nödtorften visas oförtydbart
av de senaste uppgifterna örn bostadsmarknadsläget.
Det framgår av vad jag i det föregående anfört, att bostadsmarknadsläget
icke förbättrades under år 1942, utan att tvärtom bostadsbristen på åtskilliga
orter skärptes. Under den hittills gångna delen av innevarande år har tack
vare byggnadsproduktionen under vintern ett icke obetydligt tillskott av
nya lägenheter tillförts bostadsmarknaden, men bostadsbristen kvarstår.
Preliminära uppgifter från socialstyrelsen angående resultatet av den
sedvanliga enquéten rörande bostadsmarknadsläget omkring den. 1 april
ge detta vid handen. Från 40 större städer med mer än 10,000 invånare
uppgavs tillgången på moderna lägenheter örn 1 rum och kök som otillräcklig
i 36 fall, som knapp i 4 fall. Från 56 mindre städer, för vilka uppgifter
lämnats, uppgavs tillgången på samma slag av lägenheter som otillräcklig
i 48 fall, som knapp i 8 fall. Tillräcklig eller god tillgång har i
fråga örn denna lägenhetskategori icke uppgivits i något fall. ^Beträffande
andra lägenhetskategorier äro uppgifterna likartade. På en fråga örn hur
bostadstillgången förändrats under årets första kvartal lia i allmänhet svaren
givit vid handen ett oförändrat läge. I några fall anses läget ytterligare försämrat;
endast i ett ringa fåtal av städerna har någon förbättring kunnat
konstateras. Från praktiskt taget alla städer hava uppgivits svårigheter att
skaffa lägenheter för nybildade familjer ävensom för nyinflyttade. I ett stort
antal fall har även lämnats uppgiften, att inneboendesystemet befinner sig i
tilltagande, överhuvudtaget kan sägas, att den allmänna bostadsbristen i
stadssamhällena icke mildrats, utan snarare något skärpts.. Behovet av statliga
stödåtgärder för bostadsförsörjningen kvarstår oförminskat.
De skäl som byggnadslånebyrån anfört för att räkna det nödtorftiga behovstillskottet
något högre för innevarande år än för föregående synas mig
bärande. Enligt uppgift från byggnadslånebyrån har en nyligen företagen
enquéte angående behovet av nya lägenheter under 1943 givit vid handen,
att de kommunala förmedlingsorganens uppskattningar sammanlagt omfatta
ett betydligt större antal lägenheter än det av byggnadslånebyrån beräknade.
Det är uppenbart, att under de föregående åren samlats ett stort latent bostadsbehov,
som med nuvarande begränsade förutsättningar icke kan omedelbart
tillgodoses. Behovsuppskattningen måste med hänsyn härtill vara obestämd
inom vida marginaler. En rimlig .målsättning för bostadsbyggnadsprogrammet
under nu gällande förutsättningar förefaller mig vara, att det
produceras tillräckligt för att örn möjligt minska bostadsbristen eller i varje
fall förhindra en ytterligare skärpning av densamma. Detta kräver, såsom
byggnadslånebyrån anfört och som kraftigt understrukits av de kommunala
förmedlingsorganens uppskattningar, att årets bostadstillskott blir något större
än det, som åstadkoms under år 1942.
Såtillvida äro utsikterna att förverkliga ett dylikt program gynnsamma,
som produktionen under den gångna vintern haft en osedvanligt stor omfattning
och lämnat ett betydande tillskott till bostadsmarknaden redan under
första delen av innevarande år. Den eftersträvade utjämningen av bostadsbyggandets
säsongväxlingar har under den förflutna årsperioden i hög grad
förverkligats. Enligt uppgift från byggnadslånebyrån har den pågående bostadsproduktionen
i städerna varit praktiskt taget lika stor vid värjo kvartals
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
ö Statsutskottets utlåtande nr 219.
skifte från 1 juli 1942 till 1 april 1943 så när som på en svag nedgång omkring
årsskifte!. Då material- och arbetskraftstillgångama icke medge någon
“i^,iVäsenotlig ökning av produktionen utöver den vid nämnda registreringstillfällen
radande nivån och. nied hänsyn fägen till det under den hittills
gångna delen av detta år igångsatta bostadsbyggandet, torde man kunna räkna
med en i stort sett oförändrad omfattning av bostadsbyggnadsverksamheten
under det närmaste halvåret. Det framstår givetvis som ett önskemål, att
även följande vintersäsong utnyttjas för bostadsbyggande på samma sätt som
den gångna.
Täck are den stora vinterproduktionen har enligt uppgift från byggnadsinnn
.ran Pilskott till bostadstillgången i stadssamhällena på omkring
b,U00 iagenheter erhållits redan under första kvartalet. Under andra kvartalet
beräknas ^ytterligare 6,000 lägenheter bli inflyttningsfärdiga. De fram
™ 1 aPnl igångsatta, för färdigställande under ''andra halvåret planerade
bostadsbyggnadsföretagen beräknas ge ett tillskott på omkring 12,000, varmed
årets produktion skulle nå samma omfattning som föregående års. Till
detta kommer det antal lägenheter, som påbörjas under vårmånaderna för
lardigstallande före årets utgång. Det kan sålunda redan nu betraktas som
säkerställt — örn icke nu oförutsebara hinder komma emellan — att bostadstillskottet
under innevarande år kommer att överstiga föregående års, vilket
även, såsom jag förut anfört, svarar till det beräknade behovet. Det’ är att
märka,^ att detta större bostadstillskott tack vare säsongutjämningen kommer
att erhallas utan att arbetsmarknaden under den kommande sommaren behöver
utsättas för större påfrestningar än under den föregående.
Vad rör framlagda förslag till modifikationer i reglerna för tertiäroch
tilläggslån har departementschefen anfört följande.
Enligt 1942 års kungörelse örn tertiärlån och tilläggslån för vissa bostadsbyggnadsföretag
skall med enfamiljshus förstås byggnad, som är avsedd att
utgöra egethem. Innebörden av detta begrepp kan givetvis vara föremål för
olika meningar. Statens byggnadslånebyrå har för sin del uttalat, att lån
enligt kungörelsen tills vidare borde kunna beviljas för uppförande av enfamiljshus
innehållande upp till 5 rum och kök av den storlek och med den
utrustning, som normalt förekomme inom lägenheter med ett dylikt antal
rum. Häremot anser jag mig icke böra framställa någon erinran.
Vad. angår tvåfamiljshusen delar jag bj^ggnadslånebyråns uppfattning, att
dessa i regel i ekonomiskt hänseende stå enfamiljshusen mycket nära, medan
de oftast i väsentlig mån avvika från övriga flerfamiljshus. Övervägande
skäl synas därför tala för att i lånehänseende likställa tvåfamiljshusen med
enfamiljshusen. Jag anser mig därför böra biträda byråns i sådant hänseende
framlagda förslag.
I gällande författning stadgas rörande kommunernas ekonomiska medverkan
med avseende å tilläggslånen allenast att kommunerna skola deltaga
i kostnaderna på sätt och i den omfattning byggnadslånebyrån med hänsyn
till omständigheterna i varje särskilt fall prövar skäligt. Vid anmälan i fjolårets
proposition av frågan örn tilläggslånen uttalade jag emellertid bland
annat, att det syntes rimligt, att det kommunala bidraget i normala fall —
när statssubventionen utginge för en överkostnad av lägst 5, högst 20 procent,
beräknad i förhållande till anskaffningskostnaden före avdrag av det kommunala
bidraget - till sitt kapitalvärde motsvarade ungefär halva tomtkostnaden.
Möjlighet skulle därvid förefinnas för byrån att reducera anspråket på
kommunalt bidrag örn omständigheterna vore sådana, att kommunens varaktiga
intresse i saken vöre ringa, eller örn bidrag av motsvarande storlek
gåves fran annat håll, t. ex. industriföretag. Uttalandet föranledde icke någon
Statsutskottets utlåtande nr 219.
9
erinran från riksdagens sida. Byggnadslånebyrån har — under hänvisning
till att den sålunda förordade regeln i tillämpningen visat sig medföra
betydande svårigheter — nu föreslagit, att såsom allmän norm, gällande vid
överkostnader inom nyss angivna latituder, måtte uppställas, att det kommunala
bidraget skulle utgå med 20 procent av överkostnaden. Då det synes
vara ett önskemål såväl från byggnadslånebyrån som kommunernas sida, att
en närmare fixering äger rum beträffande det kommunala bidragets storlek,
har jag icke något att invända mot att en dylik fixering kommer till stånd,
därvid bidragets värde torde kunna bestämmas till 20 procent av överkostnaden.
Även örn ett dylikt bidrag blir det normala, bör byggnadslånebyrån
liksom hittills hava möjlighet att förfara efter omständigheterna i varje särskilt
fall. Såväl högre som lägre bidragsprocent bör därför kunna ifrågakomma.
. .. .
Någon anledning att meddela uttrycklig föreskrift att tillaggslan ej iar
lämnas, därest överkostnaden för ett byggnadsföretag med mer än 20 procent
överstiger anskaffningskostnaden, synes mig icke föreligga. I likhet med
byrån utgår jag emellertid från att tilläggslån i sådana fall icke beviljas utan
att särskilda skäl tala för att det ifrågavarande byggnadsföretaget bör komma
till stånd; ökade krav på kommunal bidragsgivning torde — såsom byrån
framhållit — få anses befogade, då byggnadsobjektet har en standard, som är
avsevärt högre än den på orten gängse.
I likhet med byggnadslånebyrån anser jag det lämpligt, att det åtagande,
som kommun är skyldig att göra för att byrån skall kunna, medgiva, att viss
del av tertiärlån för enfamiljshus skall utgöra en räntefri stående del, erhåller
en något annan innebörd än som för närvarande är föreskrivet. På
sätt byrån föreslagit, bör kommunens ansvar å ena sidan utsträckas till alla
slags förluster utom avskrivning enligt subventionsplanen men å andra sidan
begränsas till att avse allenast den räntefria stående delen av lånet. I samband
därmed kan lämpligen föreskriften örn skyldighet för kommunen att
utöva kontroll under byggnadstiden utgå.
Med hänsyn till vad byggnadslånebyrån anfört synas icke tillräckliga skäl
föreligga att upprätthålla kravet på att tilläggslån ej får överstiga 90 respektive
95 procent av överkostnaden. Jag förordar därför, att gällande maximibestämmelser
i ämnet upphävas.
Vidkommande härefter byggnadslånebyråns förslag örn meddelande av sådana
föreskrifter, att förskott skulle kunna under vissa förutsättningar utbetalas
å preliminärt beviljade tertiärlån, synes det mig med hänsyn till den
långa tid, som i tertiärlåneärende ofta nog måste förflyta mellan det preliminära
och det slutliga beslutet, nödvändigt, att byrån erhåller möjlighet att
vid behov lämna förskott å det lån, beträffande vilket preliminärt beslut föreligger.
Närmare regler rörande de omständigheter, under vilka förskott skall
få lämnas, synas mig icke lämpligen böra meddelas i författningsväg, utan
synes det bora bliva byggnadslånebyråns sak att tillse, att denna fråga ordnas
på ett för statsverket betryggande sätt. Emellertid räknar jag med att
förskott i stort sett skola kunna lämnas under de förutsättningar och villkor,
som angivits i byråns framställning i ämnet.
I likhet med byggnadslånebyrån anser jag vidare, att den skyldighet, som
för närvarande enligt vissa bostadsförfattningar finnes för kommun att för
erhållet statslån ställa inteckningssäkerhet, av principiella och praktiska skäl
bör upphävas. Därest detta förslag bifalles, får — såsom byrån påpekat ■—
ändring ske ej blott i här behandlade kungörelse örn tertiärlån och tilläggslån
utan jämväl i kungörelsen den 4 september 1935 (nr 512) om lån och
bidrag av statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade,
barnrika familjer och kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 572) om tilläggslån
för beredande av bostäder åt dylika familjer.
10
Statsutskottets utlåtande nr 219.
Beträffande kreditmarknadsfrågorna har departementschefen anfört:
Yad härefter beträffar frågan om förhållandet mellan statens byggnadslånebyrå
och den allmänna kreditmarknaden framgår av den föreliggande utredningen
i ämnet, att byrån vid beviljande av tertiärlån såsom lån med bättre
förmånsrätt stundom godkänner även lån, som lämnats av affärsbankerna.
Så torde ock i fortsättningen böra ske, där detta finnes vara av omständigheterna
betingat. Särskilt synes en dylik praxis motiverad i de trakter av
vårt land, där tillgång icke finnes till andra kreditinrättningar. Vanligen
torde det härvid bliva fråga örn byggnadsföretag av mindre storleksordning.
Några närmare föreskrifter örn när lån av affärsbankerna skola kunna godkännas
såsom underliggande kredit synas icke behövliga. Avgörandet bör
liksom hittills tillkomma byggnadslånebyrån.
Emellertid bör — på sätt föreslagits i den av docenten Kock utarbetade
promemorian — såtillvida en ändring i gällande författningsbestämmelser
företagas, att det stadgande, som föreskriver, att räntegaranti endast får förekomma
för lån, som lämnats av vissa uppräknade kreditinrättningar, upphäves.
Enligt min mening bör nämligen i och för sig någon risk icke föreligga
att bevilja eftergift för räntekostnad även i de fall, där primär- och
sekundärlånen lämnats av affärsbanker. Sådan eftergift bör ock kunna medges
i fall, där de underliggande krediterna lämnats av kassor, stiftelser eller
kommuner.
En förutsättning för att affärsbankslån skola kunna likställas med lån
lämnade av andra kreditinrättningar bör emellertid vara, att affärsbankerna
icke missbruka sin möjlighet att uppsäga lämnade inteckningslån liksom ock
att de i sin räntepolitik följa vissa normer.
För erhållande av garanti för att affärsbankerna icke vid åtstramning å
kreditmarknaden till betalning uppsäga lämnade primär- och sekundärlån
torde — i överensstämmelse med vad i promemorian föreslagits — svenska
bankföreningen böra avgiva en förklaring av innehåll, att en dylik åtstramning
i första hand skall medföra en inskränkning i utlämnandet av nya lån,
medan äldre lån endast undantagsvis skola ifrågakomma till uppsägning.
Vad beträffar affärsbankernas räntepolitik anser jag mig böra i huvudsak
ansluta mig till den ståndpunkt, som intagits av fullmäktige i riksbanken.
Jag förordar alltså, att affärsbankerna i sin räntepolitik beträffande bottenkrediterna
skola följa de av sparbankerna tillämpade normerna för räntesättningen.
Räntan å primärlånen i affärsbankerna bör i regel få överstiga
sparbankernas inlåningsränta med högst V2 procent och sekundärlåneräntan
bör bestämmas på motsvarande sätt. Varje bank, som önskar utlämna
primär- och sekundärlån i fastigheter, beträffande vilka tertiärlån sökas hos
byggnadslånebyrån, bör hava att avgiva förhandsutfästelse örn att banken har
för avsikt att tillämpa angivna räntesatser. Banken bör i samband därmed
förklara, att banken ansluter sig till svenska bankföreningens uttalande angående
sättet för en anpassning vid en åtstramning av marknadsläget.
I likhet med vad som föreslagits i promemorian anser jag slutligen, att
byggnadslånebyrån alltid bör kräva, att sekundärlånen skola amorteras.
Sammanfattningsvis har departementschefen slutligen anfört följande.
Av vad byggnadslånebyrån anfört rörande läget på bostadsmarknaden
samt utsikterna för bostadsproduktionen under den närmaste framtiden framgår,
att situationen under det senaste året snarare försämrats än förbättrats
samt att omfattande statliga åtgärder till stöd för nämnda produktion äro
erforderliga till förhindrande av att bostadsbristen skall bliva ännu mera
svårartad än för närvarande är fallet. Å andra sidan äro uppenbarligen under
nuvarande förhållanden möjligheterna att tillskapa nya bostadslägenheter
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 219. H
ganska begränsade. Knappheten på arbetskraft samt bristen på byggnadsmateriel
och transportmedel försvåra nämligen den verksamhet, som på förevarande
område skulle vara behövlig för åstadkommande av förbättrade förhållanden.
Med hänsyn till berörda omständigheter torde för nästa budgetår
anslaget till tertiärlån för viss bostadsbyggnadsverksamhet böra upptagas
till det belopp, som byggnadslånebyrån senast föreslagit, nämligen
50,000,000 kronor. Medelsbehovet under nästa budgetår för tilläggslån till viss
bostadsbyggnadsverksamhet har av byrån senast uppskattats till 37,000,000
kronor. Jag föreslår, att anslaget upptages till nämnda belopp, som torde vara
tillräckligt för att — i anslutning till vad som skett under innevarande budgetår
— till en mindre del kunna anlitas för utlämnande genom egnahemsorgamsationen
av tilläggslån till egnahemslån enligt kungörelsen den 7 juni 1940
(nr 589) angående den statliga egnahemsverksamheten.
I en inom andra kammaren av herr W. Sundström i Skövde m. fl. väckt
motion (II: 431) har hemställts, att riksdagen måtte besluta att kommunernas
bidrag till finansieringen av bostadsproduktionen med stöd av statliga tertiäroch
tilläggslån helt måtte bortfalla eller, om detta ej kan beviljas, nedsatta
bidragsprocenten från 20 till 5 procent av tilläggslanet, under förutsättning
att detta uppgår till lägst 5 procent av anskaffningskostnaden.
I en inom andra kammaren av herr G. Nilsson i Kristinehamn m. fl. väckt
motion (11:2) har hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om utredning — antingen genom redan befintligt organ
eller genom särskilda sakkunniga —- av frågan örn på vilket sätt lån kan
beredas enskilda till kontantinsatser uti bostadsföreningar och formerna för
en sådan verksamhet samt att av utredningen eventuellt föranlett förslag
snarast måtte föreläggas riksdagen.
I en inom andra kammaren av herr P. A. Sköldin väckt motion (II. 441) har
hemställts, att riksdagen måtte medgiva, att byggnadslånebyrån må vid prövning
av låneframställningar från kooperativa byggnadsföretag utgå från den
hyresnivå, som dessa företag tillämpade ar 1939.
Vidare har i två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr A. Löfvander m. fl. (1:311) och den andra inom andra kammaren
av herr N. Hammarlund m. fl. (II: 440), hemställts, att i propositionen
till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet föreslaget anslag sankes
från 37 till 22 miljoner kronor.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkanden, får utskottet
hänvisa till motionerna II: 2, 431, 440 och 441.
II. Bostadsförsörjning: för mindre bemedlade, barnrika
familjer.
Gällande bestämmelser rörande bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer återfinnas dels i kungörelsen den 4 september 1935 (nr 512)
örn lån och bidrag av statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre
bemedlade, barnrika familjer, ändrad genom kungörelser den 27 maj 1938
(nr 246), den 28 juni 1940 (nr 068), den 28 juni 1941 (nr 628) och den 30
12
Statsutskottets utlåtande nr 219.
juni 1942 (nr 570), dels i kungörelsen den 27 maj 1938 (nr 247) om lån ock
bidrag av statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade,
barnrika familjer, ändrad genom kungörelser den 28 juni 1941 (nr
629), den 23 januari 1942 (nr 16) ock den 30 juni 1942 (nr 571), dels och i
kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 572) örn tilläggslån för beredande av bostäder
åt mindre bemedlade, barnrika familjer.
Lån ock bidrag enligt förstnämnda båda författningar utgå såväl i stad
s°m å landsbygd. För hyresbostäderna gäller dock, att kungörelsen är tilllämplig
å den egentliga landsbygden allenast då särskilda skäl därtill äro.
Lånen benämnas bostadsanskaffningslån ock bidragen familjebidrag.
Centralorgan för verksamheten är statens byggnadslånebyrå. Kommunalt
förmedlingsorgan är, där ej annat beslutas, drätselkammare respektive kommunalnämnd.
Bostadsanskaffningslån beviljas i fråga örn hyresbostäder, förvaltade
av kommun eller allmännyttigt företag, för nybyggnad eller förvärv ock förbättring
av äldre fastighet. Lånen utgå med högst 95 procent av värdet å
fastigheten (eller tomträtten), sedan därifrån avräknats värdet å tomten.
Som säkerhet för lånet skall lämnas första inteckning i fastigheten eller
tomträtten. Låneräntan är fast och bestämmes vid lånets beviljande. Bostadsanskaffningslån
till hyreshus skall till ena hälften utgöra en stående
del och till andra hälften en amorteringsdel, varå amortering sker från en
av byggnadslånebyrån bestämd dag. Amorteringstiden är 40 år i fråga örn
^byggnad av sten samt 30 år i fråga örn nybyggnad av trä. Beträffande
äldre byggnad bestämmes amorteringstiden med hänsyn till byggnadens
ålder och beskaffenhet. Jbr>
Kommunen skall i mån av behov sörja för finansieringen av den del av
fastighetskapitalet, som överskjuter det genom statslånet erhållna. Vidare
skall kommun ställa tomt till förfogande samt gentemot staten ansvara för
den förlust, som kan uppkomma genom försummad hyresbetalning.
Bostadsanskaffningslån till egnahem utgår med 81 procent av ny- eller
ombyggnadskostnaden. I stadssamhällen har kommunen att tillhandahålla
tomt; i anskaffningskostnaden inräknas därför icke värdet av tomten. På
landsbygden, där kommunen icke är pliktig att ställa tomt till förfogande,
inräknas däremot tomtvärdet i anskaffningskostnaden. Kär kommunen ställer
tomtmark till förfogande (eller däremot svarande kapitalbelopp) skall bostadsanskaffningslån
utgöra till en tredjedel en stående del, varå utgår
ränta, och till återstoden en amorteringsdel, som skall amorteras inom tjugo
år. När kommunen icke tillhandahåller tomt, skall lånet till två niondelar
utgöra en räntefri stående del, till likaledes två niondelar en stående del, varå
ränta utgår, och till återstoden en amorteringsdel med tjugo års amorteringstid.
Ben räntefria stående delen kan, där icke särskilda omständigheter till
annat föranleda, av byggnadslånebyrån efterskänkas efter amorteringstidens
utgång. Ben räntebärande stående delen må efter amorteringstidens utgång
uppsägas till betalning; i varje fall skall denna del vara återbetald inom tio
år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras. Å den icke
räntefria delen av bostadsanskaffningslån till egnahem utgår ränta efter en
fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot; reglerna härom äro desamma,
som gälla för bostadsanskaffningslån till hyreshus.
I fråga örn kommunens ekonomiska medverkan gäller — utöver den
nämnda olikheten i skyldighet att ställa tomt till förfogande — att i stadssamhällen
kommunen skall ansvara för hela den förlust, som kan uppkomma
opaginerad Kontrollera mot PDF
«
Statsutskottets utlåtande nr 219. lo
å lånet till följd av att egnahemmet sjunker i värde genom vanvård eller att
låntagaren underlåter att erlägga annuitet. På landsbygden gäller detta ansvar
endast under den tid, familjebidrag utgår; därefter ansvarar kommunen blott
för en fjärdedel av nämnda förlust. Gränsdragningen mellan »stadssamhällen»
och »landsbygd» bestämmes i tveksamma fall av byggnadslånebyrån.
Efter Kungl. Majits medgivande kunna lån i särskilda fall förmedlas av
enskilt företag, varvid de för stadssamhällen gällande villkoren skola tilllämpas.
Byggnad innehållande hyreslägenheter för här ifrågavarande ändamål skall
vara av lämplig typ och storlek, lia tillgång i närmaste grannskapet till lekplats
för barn samt bör, i fråga örn större nybyggda flerfamiljshus, vara
försedd med lekstuga. Byggnad för eget hem skall vara enfamiljshus av
lämplig typ. Lägenheten skall bestå av minst två rum och kök. I fråga
örn egnahem föreskrives, att bostaden skall, där så kan ordnas inom rimlig
kostnad, vara försedd med vattenledning och central uppvärmningsanordning,
varjämte bostaden även i övrigt bör utrustas så, att hygienen befordras
och det husliga arbetet underlättas.
Till fastiglietsförvaltande kommun eller allmännyttigt bostadsföretag respektive
till barnrika egnahemsägare utgå årliga bidrag — familjebidrag —
vilka såsom hyresavdrag respektive annuitetslättnad komma familjerna tillgodo.
I fråga örn hyreslägenheter fastställes för varje lägenhet en s. k.
standardhyra, motsvarande kommunens eller bostadsföretagets kostnader
(utom tomtkostnad), varefter den hyra, som skall erläggas av familjen, bestämmes
genom att från standardhyran göras avdrag, uppgående till 30 procent
för familj med tre barn och upp till 70 procent för familj med åtta
eller flera barn. Det årliga bidrag av statsmedel, som tillkommer fastiglietsförvaltande
kommun eller bostadsföretag, utgöres av summan av hyresavdragen
för lägenheterna i fastigheten, vilken summa sålunda kan växla alltefter
de i fastigheten boende familjernas storlek och sammansättning. I
fråga örn egnahem utgår familjebidraget som annuitetseftergift, differentierad
på samma sätt som hyresavdraget efter barnantalet. Som motsvarighet till
standardhyrau fastställes ett årligt bostadsvärde, i vilket inräknas kostnader
för uppvärmning och normalt underhåll av bostaden. Familjebidraget är
maximerat till annuitetens belopp. Aven barnrika familjer, som redan inneha
egnahem, lia möjlighet att på gynnsamma villkor kunna genom örn- eller
tillbyggnad och upprustning förbättra sina bostadsförhållanden upp till den
nivå, som i författningen sättes som norm.
I syfte att lindra de på grund av krigsläget kraftigt stegrade bränslekostnaderna
har Kungl. Majit vidare — med stöd av riksdagens i skrivelse nr
448/1941 lämnade medgivande — för ett budgetår i sänder bemyndigat byggnadslånebyrån
att, med anlitande av de till familjebidrag anvisade medlen,
i vissa fall utgiva bränslebidrag till mindre bemedlade, barnrika familjer.
Enligt lcungörelsen om tilläggslån för beredande av bostäder åt mindre
bemedlade, barnrika familjer kan tilläggslån utgå till främjande av nybyggnadsverksamhet,
som avses i 1935 års kungörelse örn hyreshus och 1938
års kungörelse örn egnahem. Tilläggslån för hyreshus utgår med högst 95
procent av det belopp, varmed anskaffningskostnaden överstiger avkastningsvärdet.
Tilläggslån för egnahem utgår med 10 procent av det belopp, vartill
kostnaden för byggnadsföretaget, kostnaden för tomtmark inbegripen,
överstiger byggnadens avkastningsvärde.
Ifrågavarande tilläggslån äro fria från ränta och amortering och skola
regelmässigt avskrivas, sedan viss tid förflutit.
Bestämmelserna om nämnda tilläggslån hava tillkommit i anslutning till
bestämmelserna om tilläggslån i samband med tertiärlån och hava närmast
14
Statsutskottets utlåtande nr 219.
haft till syfte att bevara den hittillsvarande kostnadsmarginalen mellan bostadsbyggandet
i allmänhet och den speciella bostadsproduktionen för de
mindre bemedlade, barnrika familjerna. I samband med utfärdande av
kungörelsen örn tilläggslån för beredande av bostäder åt mindre bemedlade,
barnrika familjer har viss ändring vidtagits i 1938 års kungörelse örn egnahem.
Enligt denna kungörelse gällde förut, att bostadsanskaffningslån fick
utgå med högst 90 procent av anskaffningskostnaden. Detta maximum har,
såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, nedsatts till 81 procent
av anskaffningskostnaden.
De enligt 1935 års kungörelse örn hyreshus och 1938 års kungörelse örn
egnahem utgående familjebidragen bestridas från ett under femte huvudtiteln
upptaget förslagsanslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre
bemedlade, barnrika familjer, medan de enligt samma kungörelser utgående
bostadsanskaffningslånen bestridas från ett å kapitalbudgeten, statens utlåningsfonder,
upptaget reservationsanslag till lånefonden för bostadsförsörjning
till mindre bemedlade, barnrika familjer. I riksstaten för budgetåret
1942/43 har det förra anslaget upptagits till 4,500,000 kronor och det
senare till 17,500,000 kronor. På förslag av Kungl. Majit har 1943 års riksdag
å tilläggsstat för nämnda budgetår till berörda lånefond anvisat ytterligare
ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor.
Kostnaderna för tilläggslån för beredande av bostäder åt mindre bemedlade,
barnrika familjer bestridas, såsom förut omnämnts, från det under
kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, uppförda anslaget till tilläggslån
till viss bostadsbyggnadsverksamhet.
I skrivelse den 18 mars 1943 har statens byggnadslånebyrä framlagt förslag
rörande vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande de enligt 1935 och
1938 års författningar utgående familjebidragen m. m. Häröver ha yttranden
avgivits av statskontoret och svenska landskommunernas förbund, varjämte
svenska stadsförbundet överlämnat till förbundet inkomna yttranden från
Stockholms stads fastighetskontor, drätselkammaren i Göteborg, Norrköpings
stads fastighetskontor, drätselkamrarna i Örebro och Eskilstuna, stadsdirektören
och t. f. stadsombudsmannen i Västerås, Linköpings stads fastighetskontor
samt drätselkamrarna i Karlstad, Karlskrona, Halmstad och Lund.
Beräkningar rörande medelsbehovet för nästa budgetår för familjebidrag
och bostadsanskaffningslån hava av statens byggnadslånebyrä framlagts i
skrivelser den 31 augusti 1942 och den 18 mars 1943.
Beträffande innehållet av nämnda framställningar och yttranden får utskottet
hänvisa till propositionen (sid. 46—51).
Departementschefen har anfört följande.
Vad först beträffar de förslag till ändringar i grunderna för familjebidragen,
som framlagts av statens byggnadslånebyrä, synes det mig uppenbart,
att behov föreligger att åstadkomma en mjukare avveckling av dessa
bidrag vid nedgången i antalet minderåriga barn än som för närvarande är
möjlig. Jag är därför beredd att i huvudsak förorda byggnadslånebyråns
förslag i ämnet, som innebär, att bidragsprocenten skulle nedsättas till
Statsutskottets utlåtande nr 219.
15
20 procent, då antalet minderåriga barn nedgår till två, och till 10 procent,
då detta antal sjunker till ett, ävensom att bidraget skulle helt bortfalla,
då samtliga barn upphört att vara minderåriga. För att förhindra att avvecklingsperioden
blir onödigt lång bör ytterligare föreskrivas, att bidrag
högst får utgå under en tid av tre år räknat från den tidpunkt, då antalet
minderåriga barn nedgick under tre. Kommunen torde under avvecklingsperioden
böra gentemot staten svara för hela den förlust, som kan uppkomma
genom bristande hyresbetalning respektive icke erlagt ränte- och
annuitetsbelopp.
Däremot anser jag mig icke för närvarande kunna biträda byråns förslag
örn höjning i här förevarande sammanhang av minderårighetsgränsen från
16 till 18 år. De möjligheter, som nu gällande bestämmelser lämna att
tillgodose de barnrika familjernas intressen, äro ganska betydande, varför
frågan örn generell höjning av åldersgränsen bör bli föremål för ytterligare
överväganden.
Ej heller den av byggnadslånebyrån ifrågasatta försöksverksamheten för
anskaffande av billiga bostäder åt barnrika familjer i fastigheter, som uppförts
med stöd av tertiärlån och enligt tertiärlånekungörelsen beviljade
tilläggslån, anser jag mig för närvarande kunna tillstyrka. Det synes
mig nämligen påkallat, att, innan en utbyggnad av subventionssystemet i
denna riktning vidtages, avvakta de förslag i ämnet, som må komma att
framläggas av bostadssociala utredningen.
Vidkommande härefter medelsbehovet för nästa budgetår för bär ifrågavarande
ändamål ansluter jag mig till byggnadslånebyråns förslag i ämnet.
Jag förordar alltså, att femte huvudtitelns förslagsanslag till främjande av
bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer upptages till
6,000,000 kronor, medan till lånefonden för bostadsförsörjning för mindre
bemedlade, barnrika familjer anvisas ett anslag av 20,000,000 kronor. Sistnämnda
anslag bör upptagas såsom ett investeringsanslag.
I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herrar
11. Ericsson och R. Berg (I: 309) och den andra inom andra kammaren av herr
O. Andersson i Malmö m.fl. (11:436), har hemställts, att riksdagen måtte, med
ändring av vad som föreslagits i propositionen, besluta att familjebidrag även
må kunna utgå, med anlitande av det för familjebidrag anvisade anslaget, åt
mindre bemedlade, barnrika familjer, vilka erhålla bostäder i byggnader, som
ägas av kommuner och därmed i lånehänseende jämställda företag, allt i
enlighet med i motionerna närmare anförda synpunkter.
I en inom andra kammaren av herr P. /t. Sköldin väckt motion (II: 442) har
hemställts, att riksdagen måtte medgiva, att byggnadslånebyrån må, med anlitande
av det för familjebidrag anvisade anslaget, tills vidare bevilja dylikt
bidrag jämväl åt sådana mindre bemedlade, barnrika familjer, vilka erhålla
bostäder i byggnader, tillhöriga kommuner eller därmed i lånehänseende
jämställda företag.
I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herrar
S. Edin och E. Näsström (1:41) och den andra inom andra kammaren av
herr K. J■ Andersson i Alfredshem m. fl. (II: 50), har hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Mnj:t måtte begära skyndsam utredning för att i görligaste
mån bereda de barnrika familjerna likartade förmåner i familjebidrag,
oavsett vilken statens bostadslåneform de beviljats.
16
Statsutskottets utlåtande nr 219.
Därjämte har i en inom andra kammaren av herr S. Persson i Stockholm
m. fl. väckt motion (II: 105) hemställts örn sådan ändring av reglerna för
familjebidrag, att detsamma helt knytes till de boende och icke som hittills
även till fastigheterna.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna I: 309 samt II: 50, 105 och 442.
Efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning ha yttranden avgivits
dels över motionerna I: 41 och II: 50 av statens byggnadslånebyrå och egnahemsstyrelsen
var för sig
dels ock över motionen II: 105 av statens byggnadslånebyrå.
Nämnda yttranden bifogas såsom bilaga härtill (Bilaga A—C).
III. Bidrag till inrättande av pensionärshem.
Gällande bestämmelser rörande bidrag till inrättande av pensionärshem äro
meddelade i kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 462) örn statsbidrag till anordnande
av pensionärshem med däri genom kungörelser den 30 december
1939 (nr 941) och den 30 juni 1942 (nr 573) gjorda ändringar.
I riksstaten för löpande budgetår är anslaget uppfört med 3,000,000 kronor.
Enligt Kungl. Maj :ts förslag skall anslaget för nästa budgetår upptagas med
2,000,000 kronor.
I en inom andra kammaren av herr E. Jonsson i Skutskär väckt motion
(II: 429) har hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret 1943/44 till Bidrag
till inrättande av pensionärshem anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000
kronor.
I en inom andra kammaren av herr D. Hall m. fl. väckt motion (II: 434) har
hemställts örn anvisande för samma ändamål av ett anslag av 4,000,000 kronor.
Vidare har i en inom andra kammaren av herrar E. Birke och E. Thorell väckt
motion (II: 433) hemställts, att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte
uppdraga åt statens byggnadslånebyrå att utarbeta och tillhandahålla bidragssökande
kommuner för pensionärshemmens uppförande erforderliga anvisningar,
exempelvis standardritningar och arbetsbeskrivningar.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag får utskottet
hänvisa till motionerna.
IV. Statens byggnadslånebyrå.
Kostnaderna för statens byggnadslånebyrås verksamhet bestredos under
åtskilliga år från ett förslagsanslag till statens byggnadslånebyrå. För innevarande
budgetår ha anvisats två förslagsanslag, nämligen ett anslag till
Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar å 391,800 kronor och ett till Statens
byggnadslånebyrå: Omkostnader å 91,000 kronor.
För nästa budgetår föreslås, att avlöningsanslaget uppföres med 638,000
kronor och omkostnadsanslaget med 245,000 kronor.
Departementschefen anför för egen del följande.
Statsutskottets utlåtande nr 219.
17
Kostnaderna för avlöningar och omkostnader vid statens byggnadslånebyrå
hava för budgetåret 1941/42 vida överstigit de från början beräknade.
Aven de för innevarande budgetår för dessa ändamål ursprungligen beräknade
anslagsmedlen hava visat sig otillräckliga, varför ett överskridande
av anvisade anslag måste äga rum. Härav framgår, att betydande svårigheter
mött att på förhand uppskatta ifrågavarande medelsbehov. Att kostnaderna
blivit så betydande, som fallet varit, har icke kunnat undvikas.
/Förhållandet sammanhänger med den ständigt ökade omfattning byråns
arbete erhållit och med nödvändigheten av att utrusta densamma med
all den tekniska och administrativa sakkunskap, varav byrån varit i behov
för att på ett tillfredsställande sätt och utan onödigt dröjsmål kunna
lösa sina uppgifter. De anslagsberäkningar, som byggnadslånebyrån nu
framlagt, grunda sig emellertid på ingående erfarenheter från den tid, då
byrån erhållit arbetsuppgifter motsvarande dem, med vilka i fortsättningen
är att räkna. Det synes därför sannolikt, att beräkningarna skola visa sig vara
i stort sett hållbara. Jag anser mig emellertid böra påpeka, att byråns verksamhet
nu erhållit sådan omfattning att en utbyggnad av revisionen utöver
byråns förslag, ter sig önskvärd. Utan att i detalj ingå på en prövning av
de särskilda anslagsposterna finner jag mig i övrigt böra i huvudsak godtaga
byråns förslag.
V. Bostadsförbättringsverksamhet på landsbygden.
Bestämmelser rörande bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden
äro meddelade i dels kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 464) örn förbättringsbidrag
samt nybyggnads- och förbättringslån för bostadsbyggnadsföretag på
landsbygden, ändrad genom kungörelser nr 673/1939, 670/1940, 1003/1940,
632/1941, 860/1941 och 677/1942, dels kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 465)
örn lantarbetarbostadslån och lantarbetarbostadsbidrag, ändrad genom kungörelser
nr 674/1939, 671/1940 och 633/1941, dels ock kungörelsen den 22 juni
1939 (nr 472) angående statsbidrag för fiskarbostäder inom vissa områden,
ändrad genom kungörelser nr 893/1940, 1/1941, 558/1941 och 614/1942.
Beträffande innehållet av dessa bestämmelser får utskottet hänvisa till en
i propositionen lämnad sammanfattande redogörelse (sid. 58—60).
Förslag till åtgärder för förbättring av vattenförsörjningen oell avloppsförhållandena.
I skrivelse den 9 oktober 1938 har Värmlands läns hälsovårdsförbund hemställt,
att Kungl. Majt måtte taga under övervägande frågan örn statsunderstödd
sanitärteknisk och sanitärekonomisk expertis för såväl vatten- och avloppsfrågors
som andra sanitära angelägenheters ordnande å landsbygden,
att åtgärder måtte vidtagas för att å landsbygden i större utsträckning få till
stånd gemensamma vatten- och avloppsledningar, att för hela riket gällande
råd och anvisningar måtte utfärdas angående renhållningen å landsbygden
samt att hälsovårdsstadgans bestämmelser för landsbygden måtte ändras i
erforderliga delar med hänsyn till föreliggande behov, över hälsovårdsförbundets
framställning ha yttranden avgivits av styrelsen för statens institut
för folkhälsan, medicinalstyrelsen och egnahemsstyrelsen.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 219.
1434 43 2
18
Statsutskottets utlåtande nr 219.
Vidare har Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
i skrivelse den 19 juli 1939 gjort framställning i syfte att anslagsmedel måtte
ställas till sällskapets förfogande för beviljande av statsbidrag för anordnande
av vatten- och avloppsledningar hos mindre jordbrukare, varjämte länsstyrelsen
i samma län i skrivelse den 23 juli 1942 hemställt örn viss ändring i föreskrifterna
örn bostadsförbättringsbidrag och därmed jämförliga lån, såvitt
gäller vatten- och avloppsledningar.
Därjämte har medicinalstyrelsen i skrivelse den 13 december 1940 hemställt
örn anslag till förbättring av brunnar i landsorten.
I en ingående motivering till denna hemställan anför styrelsen, att vattenförsörjningen
på landsbygden är synnerligen otillfredsställande ordnad. Styrelsen
anser det önskvärt, att nuvarande mycket begränsade möjligheter till
erhållande av statligt bidrag för förbättring av vattentäkt i samband med
bostadsförbättring avsevärt utvidgas.
Med anledning av en vid 1940 års lagtima riksdag väckt motion (II: 32) har
riksdagen i skrivelse den 8 juni 1940, nr 359, anhållit örn verkställande av utredning
rörande vattenförsörjning för sådana bebyggelseområden på landsbygden,
vilka med gällande bestämmelser icke kunde få statsbidrag för dylikt
ändamål, samt att Kungl. Maj:t ville för riksdagen, där så befunnes lämpligt,
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Genom beslut den 11 oktober 1940 har Kungl. Maj:t anbefallt egnahemsstyrelsen
att efter samråd med styrelsen för statens institut för folkhälsan
verkställa den av riksdagen begärda utredningen.
Egnahemsstyrelsen har sedermera — efter föreskrivet samråd — den 26
oktober 1942 avgivit utredning och förslag angående vattenförsörjning och
avloppsförhållanden på landsbygden.
Över egnahemsstyrelsens förslag hava yttranden avgivits av arméförvaltningen,
socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, samtliga länsstyrelser — efter
hörande av förste provinsialläkarna — statens byggnadslånebyrå, bostadssociala
utredningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
statskontoret, lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, domänstyrelsen, statens
arbetsmarknadskommission och statens industrikommission, styrelserna för
svenska landstingsförbundet och svenska landskommunernas förbund, lantbruksförbundets
byggnadsförening samt riksförbundet landsbygdens folk.
Övriga framställningar oell förslag.
En inom jordbruksdepartementet tillkallad utredningsman, generaldirektören
L. Berglöf, har i ett den 30 september 1942 avgivet betänkande angående
åtgärder till stöd för de renskö tande lapparna (statens off. utredn. 1942: 41)
föreslagit bland annat, att bidrag skulle få utgå för uppförande av nya eller förbättrande
av redan befintliga, fasta bostäder åt de renskötande lapparna.
Vidare har södra lappmarkens ortsförbund av riksförbundet landsbygdens
folk i en den 2 januari 1943 dagtecknad skrift hemställt, att maximibeloppet
av det förbättringsbidrag, som beviljades jämlikt kungörelsen den 22 juni 1939
örn förbättringsbidrag samt nybyggnads- och förbättringslån för bostadsbygg
-
Statsutskottets utlåtande nr 219.
19
nadsföretag på landsbygden måtte, såvitt anginge bostadslägenheter belägna
ovan odlingsgränsen inom lappmarksområdena, höjas från 2,500 till 3,000
kronor eller till samma belopp, vartill dylikt bidrag högst utgår för byggnadsföretag
å kronolägenhet inom något av de sex nordligaste länen.
I skrivelse den 24 augusti 1942 har egnahemsstyrelsen framlagt förslag till
beräkningar av anslagsbehovet för nästa budgetår för bostadsförbättringsverksamheten
på landsbygden.
Beträffande innehållet av nu förevarande utredningar och förslag ävensom
av däröver avgivna yttranden får utskottet hänvisa till propositionen (sid.
60—90 och 147—154).
Departementschefen har i fråga örn egnahemsstyrelsens förslag till åtgärder
i syfte att åstadkomma en förbättrad vattenförsörjning och förbättrade
avloppsförhållanden anfört följande.
Att vattenförsörjningen och avloppsförhållandena såväl på landsbygden
som i tätorterna ordnas på ett tillfredsställande sätt, måste betraktas som ett
hygieniskt krav, vars tillgodoseende utgör ett viktigt led i den förebyggande
hälsovården. Härtill kommer, att vatten- och avloppsfrågorna kräva uppmärksamhet
från det allmännas sida även med hänsyn till deras betydelse för
arbetsförhållandena i hemmen.
Hen inventering, som för landsbygdens del verkställts genom egnahemsstyrelsens
försorg, ger bekräftelse på att vattenförsörjningen och avloppsförhållandena
mångenstädes lämna mycket övrigt att önska. Inventeringen
har visserligen i första hand tagit sikte på mindre områden i skilda delar
av landet med olika natur och egenart och kan, såsom bostadssociala utredningen
framhållit, knappast läggas till grund för en preciserad beräkning av
kostnaderna för ifrågavarande bristers avhjälpande för hela landet. De framkomna
inventeringsresultaten torde emellertid ge uttryck för de förefintliga
missförhållandenas ungefärliga storleksordning. Som nämnts har egnahemsstyrelsens
inventering endast avsett landsbygden. Emellertid kan det
förutsättas, att missförhållanden av nu ifrågavarande art även förefinnas på
tätare bebyggda platser. Ej minst torde detta gälla sådana tätorter, som ingå
såsom delar av vederbörande kommuner men icke äro tillräckligt stora för att
äga egna municipala organ.
Av vad jag här sagt framgår, att jag är ense med egnahemsstyrelsen däri
att en förbättring av vattenförsörjningen och avloppsförhållandena är i hög
grad angelägen. En tillräckligt effektiv sådan förbättring torde ej kunna påräknas.
med mindre statliga åtgärder i olika former vidtagas för främjande
härav.
För närvarande synes emellertid — såsom även egnahemsstyrelsen medgivit
_ tidpunkten icke vara lämplig för en vidgad investeringsverksamhet på
förevarande område. Det råder nämligen allvarlig brist på en del för vattenoch
avloppsanläggningar behövligt material, och dessutom kunna svårigheter
möta att disponera över arbetskraft för här avsedda ändamål. Det torde
därför under nuvarande förhållanden vara uteslutet att bidrag till nya
företag syftande till förbättring av vatten- och avloppsförhållandena beviljas
annat än i enstaka undantagsfall. Att jag trots detta ansett det lämpligt att
nu anmäla egnahemsstyrelsens förslag, beror därpå att enligt min mening det
är i hög grad angeläget, att uppmärksamheten mera än hittills inriktas på de
betydelsefulla arbetsuppgifter, som här erbjuda sig vid en kommande freds
-
20
Statsutskottets utlåtande nr 219.
kris. I god tid böra planläggning och organisation av verksamheten påbörjas.
För att stimulera härtill torde statsmakterna böra i princip förklara sig dela
egnahemsstyrelsens uppfattning, att förbättrandet av landsbygdens avloppsoch
vattenförhållanden ter sig som en så betydelsefull samhällelig angelägenhet
att den bör stödjas genom bidrag från statens sida. Genom att den insats,
som staten måste vara beredd att göra på förevarande område, något uppskjutes,
kan den fördelen vinnas, att erforderliga undersökningar hinna
verkställas jämväl i fråga örn behovet av åtgärder för förbättring av vattenoch
avloppsförhållandena i tätorter.
Yad jag här anfört finner jag emellertid ej böra stå i vägen för att vissa
statliga åtgärder av mera begränsad räckvidd vidtagas med syfte att främja
en förbättring av landsbygdens vatten- och avloppsförhållanden. Jag vill erinra
örn att gällande bestämmelser angående den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten
redan nu ge möjligheter till beviljande av förbättringsbidrag,
nybyggnadslån eller förbättringslån till anordnande av ledningar
för vatten och avlopp samt till förbättring av vattentäkt. Under senaste året
har bidrags- och långivningen för dessa ändamål erhållit en tämligen stor omfattning.
Tillräcklig anledning att nu begränsa denna verksamhet anser jag
icke föreligga. För att det mera omfattande program, som kan betingas av
en kommande fredskris, skall kunna realiseras med önskvärd snabbhet, synes
det vara av värde, att verksamheten icke dessförinnan ligger helt nere och att
i varje fall en stomme till organisation finnes för arbetenas omhänderhavande.
Utan att nu intaga någon slutgiltig ståndpunkt beträffande vare sig grunderna
för eller organisationen av den framtida verksamheten anser jag mig
på grund av det nyss anförda böra tillstyrka, att nu föreliggande möjligheter
att inom ramen för den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten
lämna bidrag och lån till ekonomiskt stöd åt vatten- och avloppsföretag
bibehållas, varvid de modifikationer böra ske, som kunna erfordras för ett
mera rationellt bedrivande av verksamheten.
Beträffande arten och omfattningen av de åtgärder, vartill bidrag och lån
böra beviljas, har egnahemsstyrelsen ansett verksamheten böra inriktas på i
huvudsak följande arbeten, nämligen dels iståndsättande av befintlig brunn
eller utförande av ny brunn, dels ordnande av vattenledning från brunnen
till kök och i förekommande fall tvättstuga och ladugård samt handpump vid
tappstället och dels installerandet av slasktratt i köket och avloppsledning
till lämplig recipient på tillfredsställande avstånd från boningshuset. Styrelsen
har emellertid utgått från att förhållandena i en del fall kunna föranleda,
att åtgärderna böra inskränkas till att tillgodose av styrelsen angivna minimikrav
ur lrvgienisk synpunkt, d. v. s. iståndsättande av befintlig brunn eller
utförande av ny brunn jämte handpump vid brunnen. Å andra sidan kunna
förhållandena vara sådana att uppfordring av vatten måste ske med elmotordriven
pump eller andra särskilda anordningar erfordras för vatten- eller avloppsanläggningens
utnyttjande. I sådana fall har styrelsen ansett även kostnaderna
härför böra inräknas. Styrelsen har emellertid framhållit såsom önskvärt,
att det utförande, vartill statligt stöd erhålles, i mån av ekonomiska
förutsättningar på vederbörandes egen bekostnad kompletteras med ytterligare
arbetsbesparande anordningar. Till vad styrelsen i nu berörda hänseenden
uttalat kan jag i stort sett ansluta mig.
Den hittillsvarande bidrags- och långivningen till vatten- och avloppsföretag
har i alldeles övervägande antalet fall haft avseende å enstaka lägenheter.
Emellertid kan det förekomma, att det är mer ekonomiskt eller ur andra synpunkter
lämpligt att vidtaga gemensamma anordningar för ett antal närbelägna
lägenheter än att anordna en särskild anläggning för envar lägenhet.
Statsutskottets utlåtande nr 219.
21
Egnahemsstyrelsen har ansett uttryckliga bestämmelser böra meddelas örn
att bidrag eller lån får beviljas även i sådana fall. Vad remissinstanserna anfört
beträffande denna sak, har bibringat mig den uppfattningen, att frågan
örn gemensamma anläggningar tarvar fortsatta överväganden. Ändring i
gällande bestämmelser på denna punkt kan jag därför för närvarande icke
tillstyrka.
Med avseende å vanliga bostadsförbättringsbidrag gäller, att sådant bidrag
får uppgå till högst 2,500 kronor •— beträffande vissa kronolägenheter 3,000
kronor — och i allmänhet icke får överstiga 80 procent av de beräknade kostnaderna
för det avsedda byggnadsföretaget. Sistnämnda begränsning gäller
också i fråga örn nybyggnadslån och förbättringslån. Egnahemsstyrelsen har
ansett samma begränsningar böra gälla även för bidrag och lån till vattenoch
avloppsföretag, varvid bidragets belopp skall bestämmas oberoende av
örn bidrag även beviljas till annan bostadsförbättring. Såsom bostadssociala
utredningen framhållit, är det icke utan vidare givet, att samma maximigränser
böra fastställas för bidrag och lån till nu ifrågavarande ändamål som
till andra förbättringsåtgärder. Jag vill för min del förorda att försöksvis
bidraget till vatten- och avloppsföretag maximeras till 1,000 kronor.
Vid beräkningen av den kostnad, vilken får läggas till grund för bestämmandet
av bidrag och lån, torde böra få inräknas icke blott arbetskostnader
samt utgifter för rör och annat material av olika slag utan även i förekommande
fall kostnader för marklösen, servitutsersättning samt lantmäteri-,
vattendomstols- och expropriationsförfarande.
Enligt gällande bestämmelser skall egnahemsnämnd vid beviljande av
bidrag och lån till bostadsförbättring taga hänsyn till varje byggnadsföretags
angelägenhetsgrad ur hälso- och utrymmessynpunkt ävensom till behovet av
arbetstillfällen å olika orter. Vid i övrigt lika förhållanden bör enligt författningen
företräde givas åt sökande med flera minderåriga barn. Bestämmelserna
bygga överhuvud taget på att valet av subventionsform bör avpassas
efter vederbörandes behov av hjälp. Vad sålunda gäller i fråga om tilldelning
av bidrag och lån i allmänhet, torde även böra tillämpas i sådana fall,
då förbättring av vatten- eller avloppsförhållandena åsyftas. Det synes icke
behövligt att, såsom bostadssociala utredningen funnit önskvärt, närmare angiva
i vilken ordning olika sökande böra tilldelas bidrag eller lån. Vad angår
det likaledes av denna utredning framförda spörsmålet, huruvida icke särskilda
åtgärder borde vidtagas försatt även tillgodose lantarbetare, arrendatorer
och torpare, så att dessa ej bliva missgynnade i förevarande hänseende,
vill jag erinra om att arrendatorer och torpare, i den mån de äro underhållsskyldiga
för av dem innehavda lägenheter, redan enligt nu gällande bestämmelser
kunna erhålla bostadsförbättringsbidrag eller därmed jämförligt
lån. Emellertid torde hänsynen till att det i första hand borde åvila. jordägaren
att hålla arrendatorers och torpares bostäder i försvarligt skick ha
verkat återhållande på egnahemsnämnderna vid prövningen av frågor örn
bidrag eller lån i dylika fall. Enligt min mening tillhör spörsmålet om bostadsförbättringsverksamhetens
tillämpning på arrendatorer och torpare de
frågor, som böra övervägas i samband med en allmän revision av grunderna
för lån- och bidragsgivningen till egnahems- och bostadsförbättringsändamål.
I avbidan härpå torde frågor om hjälp till utförande av vatten- eller avloppsanläggningar
böra i förevarande hänseende bedömas på samma sätt som då
eljest fråga är örn bidrag eller lån till förbättring av bostad för arrendator
eller torpare.
Vad åter gäller understöd till ordnandet av vatten- och avloppsförhållandena
för lantarbetarbostäder äro bestämmelserna för den statsunderstödda
bostadsförbättringsverksamheten ej tillämpliga å dylika bostäder. Med avse
-
22
Statsutskottets utlåtande nr 219.
ende å dessa gäller i stället kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 465) om lank
arbetarbostadslån och lantarbetarbostadsbidrag. Enligt denna kungörelse kan
till ägare eller brukare av jordbruksfastighet utgå lån av statsmedel för uppförande
å fastigheten av nya bostäder för fastighetens lantarbetare samt för
ombyggnad av och annat mera omfattande förbättringsarbete å äldre bostäder
för detta ändamål. I samband med beviljandet av sådant lantarbetarbostadslån
kan för byggnadsföretaget jämväl beviljas bidrag av statsmedel. Sålunda gäller
bland annat, att lantarbetarbostadsbidrag å 300 kronor utgår för varje lägenhet,
som förses med vatten- och avloppsledningar samt anordningar för centraluppvärmning.
Bestämmelsernas innebörd får anses vara, att varken lån eller bidrag
beviljas i sådana fall, där förbättringen av en lägenhet enbart består i
att sådana ledningar eller andra anordningar, som nyss avsetts, installeras i
lägenheten. Det synes mig lämpligt, att de särskilda bestämmelserna för lantarbetarbostäder
modifieras i den riktningen, att lantarbetarbostadsbidrag får
beviljas också till anordnande av vatten- och avloppsledningar utan samband
med andra arbeten. I sådana fall torde bidrag böra få utgå med 300 kronor förlägenhet
oberoende av om samtidigt värmeledning anordnas, varemot det icke
torde vara erforderligt att räkna med att även lån skall behöva beviljas för
dylikt ändamål.
Enligt vad jag inhämtat har egnahemsstyrelsen i olika sammanhang sökt
klargöra för egnahemsnämnderna, att bostadsförbättringsbidrag eller därmed
jämförligt lån ej bör beviljas för lägenhet, vilken på grund av lägenhetens
beskaffenhet eller förefintliga försörjningsmöjligheter eller andra skäl kan
antagas icke böra bibehållas för framtiden. Vad särskilt angår ordnande av
vatten och avlopp har från styrelsens sida framhållits angelägenheten av att
icke kostnader härför nedläggas på bostadsbyggnader, som ha alltför kort
återstående livstid. Härigenom torde i viss mån tillgodoses det av bostadssociala
utredningen uttalade önskemålet, att de av egnahemsstyrelsen åsyftade
åtgärderna för förbättring av vattenförsörjningen och avloppsförhållandena
skola grundas på undersökningar rörande storleken och belägenheten
av det bostadsbestånd som kan väntas komma till framtida användning.
Ehuru jag i likhet med bostadssociala utredningen utgår från att statens
åtgärder på nu berörda och andra därmed sammanhängande områden i
framtiden böra planeras på grundval av lämpliga undersökningar angående
befolkningsutveckling och försörjningsförhållanden m. m., anser jag de nu
föreslagna åtgärderna, vilka i stort sett ha avseende å den egentliga landsbygden,
i många fall icke kunna eller böra uppskjutas i avbidan på sådana
vittgående undersökningar, som åsyftats av bostadssociala utredningen.
Såsom förordats av egnahemsstyrelsen och understrukits i flera av de
avgivna yttrandena, bör såsom ett viktigt led i arbetet för bättre vattenoch
avloppsförhållanden ingå en effektiv upplysningsverksamhet. Den omständigheten,
att nuvarande brist på arbetskraft och material nödvändiggör
en begränsning tills vidare av de statliga åtgärderna på förevarande område,
synes icke utgöra tillräckligt skäl att även uppskjuta arbetet på att sprida
upplysning örn betydelsen av en förbättring av vatten- och avloppsförhållandena
och örn vad som i tekniskt och andra avseenden bör iakttagas för
åstadkommande av sådan förbättring. Att i nuvarande läge särskilda medel
ställas till förfogande för sådant ändamål, som avsetts av länsstyrelsen i Gotlands
län, anser jag mig emellertid ej kunna förorda.
I detta sammanhang vill jag understryka önskvärdheten av att kostnaderna
för vatten- och avloppsanläggningar i möjligaste mån nedbringas genom standardisering
och, där det låter sig göra, gemensam upphandling av material
för anläggningarna.
Då jag i det föregående uttalat mig för att den statliga bidrags- och lån
-
Statsutskottets utlåtande nr 219.
23
givningen till vatten- och avloppsföretag liksom hittills bör inordnas i den
statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten, följer härav, att bidragsoch
långivningen — och även det med denna sammanhängande upplysningsarbetet
— åtminstone tills vidare bör handhavas av egnahemsorganisationen.
Denna bör härvid i lämpliga former samarbeta med medicinalstyrelsen, statens
institut för folkhälsan och provinsialläkarna samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och hushållningssällskapen. Ehuru jag är medveten örn att en effektivisering
av förevarande verksamhet i framtiden kan nödvändiggöra mera
långtgående åtgärder för att ute i länen bereda tillgång till expertis på vattenocli
avloppsområdet, finner jag mig i nuvarande läge icke böra framlägga
förslag i detta hänseende. Jag tillstyrker egnahemsstyrelsens förslag örn
anställande hos styrelsen av en eller annan kvalificerad tekniker med de
uppgifter, som angivits av styrelsen. Även till vad styrelsen i övrigt föreslagit
i fråga örn organiserandet av förevarande verksamhet kan jag i huvudsak
ansluta mig. I den mån det kan visa sig erforderligt, anser jag medel
böra stå till styrelsens förfogande för inköp av brunnsborrningsattiraljer
samt för anordnande av utbildningskurser för brunnsborrare. I detta sammanhang
vill jag erinra örn arbetsmarknadskommissionens uttalande att, örn
tillgänglig arbetskraft med vana vid brunnsgrävning skulle visa sig otillräcklig,
sådan arbetskraft möjligen skulle kunna erhållas genom utbildning
av arbetslösa byggnads- och anläggningsarbetare.
I fråga örn de övriga förslagen har departementschefen anfört följande.
Vad härefter angår förslaget rörande statsbidrag till förbättrande av de
renskötande lapparnas fasta bostäder torde den förebragta utredningen hava
visat, att ett starkt behov av dylika bidrag föreligger. Det synes mig ock
lämpligt, att, på sätt föreslagits, bidragsbeloppet bestämmes till högst 3,000
kronor. Beträffande bidragen torde i övrigt böra gälla regler motsvarande
dem, som enligt 1939 års kungörelse örn förbättringsbidrag samt nybyggnadsoch
förbättringslån gälla med avseende å byggnadsföretag å kronolägenhet
inom de sex nordligaste länen. Jag förordar alltså bland annat, att de
ifrågavarande bidragen skola få utgå från femte huvudtitelns anslag till bidrag
till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.
Däremot kan jag, på av egnahemsstyrelsen angivna grunder, icke tillstyrka
den av södra lappmarkens ortsförbund av riksförbundet landsbygdens
folk gjorda framställningen om höjning till 3,000 kronor av förbättringsbidragets
maximibelopp beträffande sådana byggnadsföretag, som avse
bostäder, belägna ovan odlingsgränsen inom lappmarksområdena.
Beträffande medelsbehovet för nästa budgetår för bostadsförbättringsverksamheten
på landsbygden har departementschefen anfört följande.
Enligt uppgifter, som egnahemsstyrelsen på min begäran infordrat från de
kommunala myndigheterna och som inkommit från närmare 1,900 kommuner,
uppgick i januari 1943 antalet icke avslutade bostadsförbättringsföretag, för
vilka bidrag eller lån beviljats, till omkring 15,400 med en beräknad totalkostnad
av omkring 49 miljoner kronor. Kostnaden för arbeten, för vilka
bidrag och lån beviljats före den 1 juli 1942, ha härvid uppskattats till närmare
37 miljoner kronor, varav omkring 12 miljoner kronor hänfört sig till
före den 1 juli 1941 beviljade bidrag och lån. En del av dessa arbeten ha naturligtvis
numera avslutats, men å andra sidan ha efter uppgifternas avlämnande
bidrag och lån beviljats till nya företag. Av föreliggande uppgifter kan under
alla förhållanden utläsas, att ifrågavarande oavslutade bostadsförbättringsföretag
lia, en betydande omfattning och ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt
representera en avsevärd arbetsreserv. Såsom jag på sin tid framhållit i sam
-
24
Statsutskottets utlåtande nr 219.
band med anmälan av förslag till 1942 års riksdag örn anslag till bostadsförbättringsverksamheten
för innevarande budgetår, gäller det visserligen här ett
stort antal spridda företag, där de olika byggnadsarbetena i allmänhet icke
kunna anses innebära mera omfattande ny- eller ombyggnader och där arbetena
i regel äro av den omfattning och karaktär att det faller sig naturligt, att
de handhavas i icke ringa mån av ägarna själva även örn specialutbildad arbetskraft
också anlitas. Emellertid anser jag trots detta, att den utsträckning, i
vilken statsunderstödda arbeten för närvarande föreligga oavslutade, bör föranleda
stor återhållsamhet med avseende å bidrags- och långivningen till
bostadsförbättringar under nästkommande budgetår.
Från egnahemsstyrelsen har jag erfarit, att hittills anvisade anslagsmedel
till bostadsförbättringsbidrag numera kunna antagas vara i sin helhet disponerade,
medan av tillgängliga lånemedel till nybyggnadslån och förbättringslån
omkring 2 respektive 3.5 miljoner kronor kunna beräknas vara odisponerade
vid utgången av innevarande budgetår. Emellertid leder den eftersläpning
av arbeten, varom jag nyss talat, även till en förskjutning i fråga om utbetalningen
av bidrag och lån. Med hänsyn härtill torde enligt uppgifter från
egnahemsstyrelsen vid detta budgetårs slut en kontant behållning av mer än
17 miljoner kronor komma att förefinnas å anslaget till bidrag till främjande
av bostadsbyggande på landsbygden, av omkring 15 miljoner kronor å lånefonden
för främjande av bostadsbyggande på landsbygden och av mer än 11
miljoner kronor å de under fonden för låneunderstöd anvisade anslagsmedlen
för lån till bostadsförbättringsverksamhet.
Det framgår av det anförda att ofta en lång tid förflyter från det ett bidrag
eller lån beviljats tills detsamma tages i anspråk. I januari 1943 förefunnos
förbättringsarbeten å tillhopa 12 miljoner kronor för vilka bidrag och lån
hade beviljats före den 1 juli 1941. Man torde kunna förutsätta, att en del
av dessa för lång tid tillbaka sedan beviljade bidrag eller lån icke komma
att utnyttjas. Det synes mig föga tillfredsställande, att anslagsmedel på
detta sätt reserveras för företag, som icke äro av större angelägenhetsgrad
än att de år efter år kunna uppskjutas. Jag förordar därför, att bidrag
och lån, om vilka beslut fattats före den 31 december 1941, få utbetalas
allenast under förutsättning, att förbättringsföretaget påbörjats före den 31
december 1943, och att företag, för vilka bidrag och lån beviljats under
1942, skola vara påbörjade senast den 30 juni 1944. De icke utnyttjade medlen
kunna därefter disponeras till nya företag.
Den bostadsförbättringsverksamhet, som kommer att pågå under 1943 med
stöd av tidigare beviljade bidrag och lån, kommer att bliva av ganska betydande
omfattning. Den kommer säkerligen att taga de knappa tillgångarna
på material och arbetskraft hårt i anspråk. Jag anser mig därför icke kunna
förorda ytterligare medelsanvisning för bostadsförbättringsverksamheten.
Jag anser mig heller icke kunna annat än i begränsad omfattning acceptera
det av egnahemsstyrelsen antydda förslaget att på nytt disponera medel,
vilka redan ställts till förfogande för förbättringsföretag. Ett sådant förfaringssätt
torde endast böra komma ifråga för en fortsatt bidragsgivning i
rena undantagsfall, då uppskov skulle medföra allvarliga olägenheter.
För att möjliggöra denna begränsade bidragsgivning, avsedd för fall, där
angelägenhetsgraden ter sig särskilt trängande, torde riksdagens medgivande
böra inhämtas att under nästa budgetår bevilja nya bidrag även efter det
att det för ändamålet anvisade anslaget i sin helhet disponerats. Jag anser
sålunda, att 400,000 kronor böra kunna tagas i anspråk för förbättring av
kronolägenheter inom de sex nordligaste länen samt för förbättrande av bostäder
åt lapparna. Vidare torde 100,000 kronor böra disponeras för iordningställande
av fiskarbostäder enligt 1939 års kungörelse örn statsbidrag till
Statsutskottets utlåtande nr 219.
25
dylika bostäder saint 100,000 kronor för lantarbetarbostadsbidrag jämlikt bestämmelserna
i 1939 års kungörelse örn lantarbetarbostadslån och lantarbetarbostadsbidrag.
Till lantarbetarbostadslån torde nya anslagsmedel icke behöva
anvisas för nästa budgetår. I anslutning till vad egnahemsstyrelsen föreslagit
torde vidare visst belopp böra få tagas i anspråk för administrationsutgifter
för vatten- och avloppsförbättringsverksamheten. För ändamålet torde
för budgetåret 1943/44 böra avses 50,000 kronor, vilket belopp bör utgå av
reservationsanslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbvgden.
Sammanlagt torde för nu avsedda ändamål och för bidragsverksamhet
av särskilt trängande beskaffenhet böra kunna disponeras 1,000,000 kronor
under budgetåret 1943/44.
Yad slutligen angår räntan å nybyggnadslån, förbättringslån och lantarbetarbostadslån,
som må komma att beviljas under nästkommande budgetår,
förordar jag, att denna oförändrat bestämmes till 3.2 5 procent.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
F. O. Ericson i Boxholm m. fl. (I: 306) och den andra inom andra kammaren
av herr A. Andersson i Tungelsta m. fl. (II: 435) har hemställts att riksdagen
måtte för budgetåret 1943/44 anvisa, till Bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor, till
Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag
av 3,000,000 kronor, och till Lån för bostadsförbättringsverksamhet
ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr
B. A. Nilsson m. fl. (I: 307) och den andra inom andra kammaren av herr
A. Pettersson i Dahl m. fl. (II: 432), har hemställts, att riksdagen måtte
a) bemyndiga och i mån av behov ställa medel till förfogande för beviljande
under budgetåret 1943/44 av bostadsförbättringsbidrag intill ett belopp av
15,000,000 kronor,
b) avböja Kungl. Maj:ts uttalande örn tillämpande av andra föreskrifter
rörande tidpunkten för bostadsförbättringsarbetens färdigställande än dem,
som i gällande författning redan förefinnas eller som kunna på administrativ
väg utfärdas,
c) medgiva beviljande av lån och bidrag till kollektivt ordnad vattentäkt.
I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr
A. Löfvander m. fl. (I: 311) och den andra inom andra kammaren av herr
N. Hammarlund m. fl. (II: 440) har hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte påyrka kraftiga och effektiva
åtgärder för nedbringande av landsbygdens och jordbrukets byggnadskostnader
i enlighet med statsmakternas tidigare uttalade intentioner,
att när så erfordras uppskov med verkställande av byggnadsföretag på landsbygden,
vartill bidrag eller lån av statsmedel beviljats, måtte i hittills sedvanlig
utsträckning medgivas,
att bidrags- och lånemedel, disponerade för bostadsförbättrings- eller nybyggnadsföretag
på landsbygden, som av vederbörande icke utnyttjas, i mån
av behov skola kunna disponeras på nytt för därför avsett ändamål,
saint att till Bidrag för främjande av bostadsbyggande på landsbygden måtte
beviljas ett förslagsanslag av 15 miljoner kronor.
26
Statsutskottets utlåtande nr 219.
Utskottet.
Slutligen Ilar i en inom första kammaren av herr L. Johansson väckt motion
(I: 308) hemställts, att riksdagen måtte dels besluta, att lantarbetarbostadsbidrag
icke må utgå, dels ock uttala, att sådana ändringar i grunderna för
beviljande av lantarbetarbostadslån böra vidtagas, att den nu med lånen förknippade
räntefriheten under en tid av tio år upphör, samt att för dylikt låns
erhållande skulle förutsättas viss behovsprövning.
De av 1942 års riksdag beslutade åtgärderna för främjande av bostadsbyggnadsverksamheten
åsyftade att skapa förutsättningar för en lägenhetsproduktion
under 1942, motsvarande ungefär hälften av 1939 års bostadsbyggnadsvolvm.
Av vad departementschefen anfört framgår att detta program kunnat
tillfullo förverkligas. Sålunda färdigställdes under förra året icke mindre än
23,000 å 24,000 lägenheter. Detta betydande lägenhetstillskott innebär dock
icke att bostadsbristen hävts eller ens minskats. På vissa orter har tvärtom,
såsom framgår av departementschefens redogörelse, svårigheterna att ordna
bostadsförsörjningen något ökats.
Med hänsyn härtill kvarstår tydligen ett oförminskat behov av fortsatt
stödgivning åt bostadsproduktionen. Målsättningen för bostadsbyggnadsverksamheten
under nu gällande förutsättningar bör, såsom departementschefen
framhållit, vara att örn möjligt minska bostadsbristen och i varje fall
förhindra en ytterligare skärpning av densamma. Utskottet vill i detta sammanhang
understryka vikten av att den säsongutjämning, som sedan ungefär
ett år tillbaka synes ha kommit till stånd inom byggnadsproduktionen, blir bestående.
Yad härefter angår Kungl. Maj:ts förslag till modifikationer i reglerna för
tertiär- och tilläggslånen, vill utskottet till en början icke motsätta sig att lån
undantagsvis beviljas för uppförande av egnahem inrymmande 5 rum och kök
av normalstorlek. Utskottet förutsätter dock, att det lånebeviljande organet
noga tillser, att ett verkligt behov av en bostad med denna storlek föreligger
samt att behovet kan antagas äga en viss varaktighet.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att tvåfamiljshusen böra
i lånehänseende jämställas med enfamiljshusen. Detta utesluter dock icke att
för tvåfamiljshus kunna komma att tillämpas regler, som mera anpassats efter
hyreshusets ekonomiska förhållanden. I händelse tvåfamiljshus uppföres av
kommun eller därmed jämställd företagare komma nämligen de speciella reglerna
för långivning avseende enfamiljshus i kommunal eller därmed jämställd
regi att bli tillämpliga.
Utskottet har i likhet med departementschefen icke något att erinra mot att
en närmare fixering av det kommunala bidragets storlek kommer till stånd,
och finner härvid ett kommunbidrag, motsvarande 20 procent av överkostnaden
vara lämpligt. Även med ett på dylikt sätt bestämt bidrag bör — såsom departementschefen
framhållit — byggnadslånebyrån liksom hittills ha möjlighet
att förfara efter omständigheterna i varje särskilt fall. Byrån bör således enligt
utskottets mening bland annat äga möjlighet att jämka bidragsprocenten nedåt
i sådana fall, där den nu föreslagna regeln, jämförd med förut gällande bestäm
-
Statsutskottets utlåtande nr 219. 27
meisel-, innebär en för kommunen betungande ökning av det kommunala bidraget.
Detta ställningstagande innebär, att utskottet icke, på sätt föreslagits i
motionen II: 431, kan förorda, att kravet på kommunal bidragsgivning bortfaller
eller minskas till att avse en endast ringa del av överkostnaden.
Utskottet delar departementschefens uppfattning örn lämpligheten av att
det kommunala borgensåtagande, som erfordras för medgivande av ränte- och
amorteringsfrihet beträffande viss del av tertiärlån för enfamiljshus, erhåller
den ändrade innebörd, som närmare angivits i propositionen. Då det i 12 §
2 mom. kungörelsen örn tertiärlån och tilläggslån förekommande stadgandet
örn skyldighet för kommun att under byggnadstiden utöva kontroll över ett
företag icke innefattar något åläggande utöver den kontrollskyldighet, som
föreskrives i kungörelsens 28 §, har utskottet intet att erinra mot att förstnämnda
stadgande utgår ur författningen.
Såsom departementschefen framhållit torde tillräckliga skäl saknas för bibehållande
av gällande bestämmelser örn maximering av tilläggslånet till 90 respektive
95 procent av överkostnaden.
Byggnadslånebyråns av departementschefen förordade förslag örn rätt för
byrån att under vissa förutsättningar och villkor lämna förskott å preliminärt
beviljade tertiärlån vill utskottet tillstyrka. Såsom departementschefen framhållit
torde det lämpligen kunna uppdragas åt byggnadslånebyrån att utarbeta
närmare bestämmelser i ämnet. I detta sammanhang vill utskottet understryka
vikten av att denna fråga ordnas på ett för statsverket betryggande sätt.
Utskottet har icke något att erinra mot den av departementschefen föreslagna
befrielsen för kommunerna från skyldighet att ställa inteckningssäkerhet
för lån.
Av propositionen framgår, att byggnadslånebyrån vid beviljande av tertiärlån
stundom godtager affärsbankslån såsom underliggande kredit. I den mån
affärsbankslån förekommit har detta varit betingat av särskilda omständigheter,
såsom avsaknad inom orten av annat kreditinstitut, svårighet att inom
rimlig tid anskaffa viss begränsad del av fastighetskapitalet eller liknande skäl.
Departementschefen, som funnit sig sakna anledning till erinran mot byggnadslånebyråns
praxis på förevarande område, har ansett att avgörandet i
dessa frågor liksom hittills bör tillkomma byrån. I samband härmed har
departementschefen förordat upphävande av den nu gällande föreskriften att
räntegaranti kan lämnas endast för lån upptagna i vissa kreditinrättningar.
Ränteeftergift bör sålunda enligt departementschefens uppfattning kunna
ifrågakomma ej blott för affärsbankslån utan även för krediter, som lämnas av
kommuner, kassor och stiftelser.
Utskottet anser lämpligt att något närmare utveckla spörsmålet om affärsbankernas
ställning i förevarande hänseende.
Om frågan till en början ses ur statlig synpunkt torde det genast vara klart,
att spörsmålet örn affärsbankernas utlämnande av bottenlån i tertiärbolånade
fastigheter icke kan skiljas från frågan örn räntegarantins utsträckande till att
omfatta jämväl affärsbankslån. Såsom byggnadslånebyrån framhållit måste
28
Statsutskottets utlåtande nr 219.
nämligen de under nuvarande förhållanden med statens stöd uppförda bostadsfastigheterna
på grund av den avsiktligt snävt hållna avkastningskalkylen
anses vara tämligen kriskänsliga, varför ett accepterande av underliggande,
icke räntegaranterade krediter, i vissa lägen kan innebära allvarliga risker för
fastigheternas ekonomi. Å andra sidan kan ett reservationslöst lämnande av
räntegaranti för affärsbankslån komma att medföra betydande ekonomiska konsekvenser
för statsverket.
Ur affärsbankernas synpunkt måste det uppenbarligen te sig såsom en
diskriminering, att deras lån icke kunna räntegaranteras, i all synnerhet som
obundna lån, lämnade av andra kreditinstitut, kunna utrustas med en dylik
förmån.
Från andra kreditinstitut har framhållits, att en utvidgning av affärsbankernas
belåningsmöjligheter i förevarande hänseende skulle, helst som nämnda
banker för närvarande inneha betydande kapitalreserver, sannolikt medföra
en skarp konkurrens på fastighetskreditens område, med risk för betydande
fluktuationer i ränteläget och ty åtföljande häftiga rubbningar av den nuvarande
relativa jämvikten mellan de fastighetskreditbeviljande organen.
Slutligen är att märka, att det, på sätt framgår av docenten Kocks utredning,
ur låntagarsynpunkt under vissa förhållanden kan te sig förmånligt att anlita
affärsbank i stället för annat kreditinstitut som bottenlånegivare.
Utskottet anser, i likhet med departementschefen, att någon anledning till
erinran mot byggnadslånebyråns praxis i fråga örn affärsbankslånen ej föreligger
samt att byrån jämväl i fortsättningen bör få avgöra när omständigheterna
äro sådana, att dylika lån kunna godtagas såsom underliggande kredit.
Då räntegaranti för affärsbankslån avses kunna lämnas endast under
förutsättning att banken avgiver vissa förklaringar rörande räntevillkoren
samt uppsägning av lånen, torde det i allmänhet ej finnas skäl för att i
fråga örn nämnda krediter tillämpa andra regler örn ränteeftergift än dem som
nu gälla beträffande övriga obundna lån. Utskottet har därför i huvudsak
kunnat ansluta sig till förslaget örn utsträckning av räntegarantin till att avse
även affärsbankslån. Fall kunna emellertid förekomma, där statsverkets intresse
motiverar, att utfästelsen örn räntegaranti begränsas. Så torde bland
annat vara förhållandet, då lån erbjudes mot en ränta som —■ oaktat densamma
till en början ställer relativt sett mindre anspråk på eftergift — likväl framdeles
kan, till följd av uppenbar risk för höjning, befaras bli för statsverket
mera kostnadskrävande. Överhuvudtaget bör byggnadslånebyrån vid lämnande
av räntegaranti för obundna lån särskilt tillse, att garantin ej bereder
skydd mot annan räntehöjning än sådan, som vid lånets beviljande må te sig
naturlig att kompensera genom statlig stödgivning. För att vinna ytterligare
överblick av dessa frågor bör byggnadslånebyrån enligt utskottets mening
kontinuerligt samråda med fullmäktige i riksbanken.
Amortering av sekundärlån framstår för utskottet såsom ett oeftergivligt
säkerhetskrav. Yad departementschefen uttalat i denna fråga vill utskottet
understryka.
Vad härefter angår det i motionen II: 2 väckta yrkandet örn utredning av
Statsutskottets utlåtande nr 219.
29
frågan om statslån till kontantinsatser i bostadsrättsföreningar har utskottet
sig bekant, att exempelvis Stockholms stad berett lägenhetsköpare möjlighet
att under vissa förutsättningar erhålla ett kommunalt lån till bestridande
av grundavgiften vid inträde i en bostadsrättsförening. Vidare har utskottet
från byggnadslånebyrån erfarit, att ett flertal industriföretag bereda sina
anställda liknande förmåner. Med hänsyn härtill anser utskottet — som
finner vad i motionen anförts beaktansvärt — frågan örn en utredning i ämnet
kunna anstå i avbidan på de initiativ till frågans lösande, som kunna framkomma
från kommunalt eller enskilt håll.
I motionen II: 441 har föreslagits medgivande för byggnadslånebyrån att
vid prövning av låneframställningar från kooperativa byggnadsföretag utgå
från den hyresnivå, som dessa företag tillämpade år 1939. Med hänsyn till
de starkt varierande normer, efter vilka delägare i kooperativa byggnadsföretag
ha att erlägga sina bostadsavgifter — skiljaktigheter i beräkningsgrunderna
föreligga således i fråga örn bland annat reparationskostnader, ränta
å investerat kapital och amorteringar — anser utskottet emellertid det vara
närmast ogörligt att för dessa fastigheter bestämma ett entydigt hyresbegrepp,
jämförbart med allmänna marknadens hyror. Utskottet finner sig alltså av
praktiska skäl icke kunna tillstyrka motionen.
Vidkommande medelsbehovet under nästa budgetår för tertiärlån och
tilläggslån finner utskottet ej anledning till erinran mot de av departementschefen
framlagda förslagen. Utskottet förordar således, att anslaget till
tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet upptages till 50 miljoner kronor
samt att anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet —- vilket
liksom under innevarande budgetår bör kunna anlitas för utlämnande av de
till egnahemslåneverksamheten knutna tilläggslånen — upptages till 37
miljoner kronor. Utskottet har alltså funnit sig icke kunna förorda den begränsning
i medelsanvisningen, varom hemställts i motionerna 1:311 och
II: 440.
Vad härefter angår lane- och bidragsgivningen för bostadsförsörjning åt
mindre bemedlade, barnrika familjer vill utskottet först vitsorda behovet av
att en mjukare avveckling av familjebidraget kommer till stånd, då antalet
minderåriga barn nedgår under tre. Departementschefens förslag i detta avseende
ävensom i fråga örn kommunernas ansvarighet under avvecklingsperioden
kan utskottet tillstyrka.
Departementschefen har icke ansett sig kunna för närvarande förorda
byggnadslånebyråns förslag örn inledande av en försöksverksamhet för anskaffande
av billiga bostäder åt barnrika familjer i fastigheter, som av kommuner
eller därmed jämställda företag uppförts med stöd av lån enligt kungörelsen
örn tertiärlån och tilläggslån. I motionerna I: 309 och II: 436, II: 442
samt II: 105 ha framställts yrkanden av samma innebörd som byggnadslånebyråns
sålunda av departementschefen avvisade förslag; motionen 11:105 har
dock en mera vittsyftande innebörd, i det att däri hemställts örn familjebidragets
anknytande till mindre bemedlade, barnrika familjer oavsett inom
vilken fastighet de erhållit bostad.
30
Statsutskottets utlåtande nr 219.
Till stöd för sitt ställningstagande har departementschefen framhållit,
att det synes påkallat att före en dylik utbyggnad av subventionssystemet
avvakta de förslag i ämnet, som må komma att framläggas av bostadssociala
utredningen.
Utskottet har erfarit, att bostadssociala utredningens slutbetänkande är att
förvänta under loppet av instundande höst samt att detsamma torde komma
att innehålla förslag i syfte att undanröja den nu rådande, enligt utskottets
mening föga tilltalande ojämnheten i stödgivningen åt ifrågavarande familjer.
På grund härav anser sig utskottet icke böra för närvarande föreslå någon
ändring i gällande bestämmelser.
Med hänsyn till vad ovan anförts torde den begäran örn utredning i ämnet,
som framställts i motionerna I: 41 och II: 50, icke böra bifallas.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts beräkningar
av medelsbehovet för bostadsförsörjningen åt mindre bemedlade, barnrika
familjer. I likhet med vad som gäller sedan budgetåret 1941/42 har
förutsatts, att bränslebidrag skola utgå från det under femte huvudtiteln uppförda
bidragsanslaget.
Anslaget till bidrag till inrättande av pensionärshem har av Kungl. Majit
föreslagits upptaget till 2,000,000 kronor, i motionen II: 429 föreslås 3,000,000
kronor och i motionen II: 434 4,000,000 kronor.
Enligt vad utskottet erfarit har byggnadslånebyrån till Kungl. Majit med
tillstyrkan överlämnat ansökningar örn pensionärshemsbidrag å ett sammanlagt
belopp av omkring 1,300,000 kronor, vilka ansökningar icke kunnat
prövas på grund av att tillgängliga anslagsmedel tillfullo förbrukats. Därest
medelsanvisningen för nästa budgetår begränsas till det av Kungl. Maj:t
föreslagna beloppet, 2,000,000 kronor, kan det på grund av nuvarande livliga
intresse bland kommunerna för byggande av pensionärshem med skäl antagas,
att medelsbrist inträder redan under första hälften av nästa budgetår, vilket
skulle få till följd ett avbrott i verksamheten för pensionärernas bostadsförsörjning.
Ett dylikt avbrott vore enligt utskottets mening synnerligen beklagligt,
och utskottet anser sig med hänsyn härtill icke kunna förorda en
så begränsad medelsanvisning som föreslagits genom propositionen. Då
medelsförbrukningen under innevarande budgetår uppgått till över 4 miljoner
kronor synes ett lägre belopp icke böra anvisas för nästa budgetår. Utskottet
tillstyrker alltså bifall till det i motionen II: 434 gjorda yrkandet.
I motionen II: 433 har hemställts örn uppdrag för byggnadslånebyrån att
tillhandahålla bidragssökande kommuner för pensionärshemsbyggande lämpliga
standardritningar och arbetsbeskrivningar m. m. Någon större fördel
torde emellertid knappast stå att vinna genom utarbetande av standardritningar,
eftersom pensionärshemmens inre och yttre utförande måste komma
att förete betydande variationer från ort till ort. Enligt vad utskottet erfarit
torde vidare byggnadslånebyrån icke vara beredd att utan personalförstärkning
fullgöra det ifrågavarande uppdraget. Med hänsyn härtill finner sig utskottet
ej böra tillstyrka bifall till motionen.
Statsutskottets utlåtande nr 219.
31
Utskottet övergår härefter till att behandla bostadsförbättringsverksamheten
på landsbygden. Vidkommande frågan örn förbättrad vattenförsörjning
och förbättrade avloppsförhållanden ansluter sig utskottet till vad departementschefen
i princip anfört i fråga örn statlig stödgivning. Såsom i propositionen
framhållits torde emellertid nu rådande brist på material och arbetskraft
lägga hinder i vägen för andra statliga åtgärder än sådana av mera begränsad
räckvidd. Utskottet inskränker sig således till att i likhet med departementschefen
tillstyrka, att nu föreliggande möjligheter att inom ramen för den
statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten lämna bidrag och lån till
ekonomiskt stöd åt vatten- och avloppsföretag bibehållas, varvid de modifikationer
böra ske, som kunna erfordras för ett mera rationellt bedrivande av
verksamheten.
Att vatten- och avloppsförhållandena för ett antal närbelägna lägenheter
ordnas med gemensamma anläggningar kan givetvis innebära en stor fördel.
Med hänsyn härtill vill utskottet framhålla angelägenheten av att bestämmelser
snarast komma till stånd örn bidrag och långivning jämväl till sådana
gemensamma ledningsföretag. Då emellertid fortsatta överväganden av denna
fråga, såsom departementschefen framhålllit, äro nödvändiga, är utskottet
icke berett att tillstyrka bifall till motionerna I: 307 och II: 432, i vad desamma
avse nyssberörda ämne.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran möt att lantarbetarbostadsbidrag
— örn 300 kronor — få utgå också till anordnande av vatten- och avloppsledningar,
som ej sker i samband med andra arbeten. Av detta ställningstagande
följer, att utskottet ej funnit sig böra tillstyrka yrkandet i motionen
I: 308 örn avskaffandet av lantarbetarbostadsbidrag. I likhet med motionären
vill utskottet emellertid ifrågasätta, huruvida icke understödet till lantarbetarbostäder
bör göras beroende av behovsprövning rörande sökandens
ekonomi. Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Majt tager detta spörsmål
ävensom frågan örn räntevillkoren för lantarbetarbostadslån under övervägande
då fråga uppkommer örn ytterligare anslag till låneverksamheten. Utskottet
är med hänsyn härtill icke berett att tillstyrka de förslag i dessa
ämnen, som framlagts i nämnda motion.
Vad departementschefen anfört angående administrerandet av den statliga
bidrags- och långivningen till vatten- och avloppsföretag liksom också beträffande
lämpligheten av att i mån av behov ställa medel till egnahemsstyrelsens
förfogande för inköp av brunnsborrningsattiraljer samt för anordnande
av utbildningskurser för brunnsborrare föranleder ej erinran från utskottets
sida.
Utskottet kan vidare ansluta sig till vad departementschefen förordat i
fråga örn statsbidrag till förbättrande av de renskötande lapparnas ''fasta bostäder.
Dylika bidrag böra således kunna uppgå till högst 3,000 kronor samt
bestridas från anslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.
Vidkommande härefter frågan örn medelsanvisning för nästa budgetår för
bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden så torde, enligt vad egna
-
32
Statsutskottets utlåtande nr 219.
hemsstyrelsen uppgivit, anslaget till förbättringsbidrag redan nu vara i sin
helhet disponerat, varemot reservationerna å anslagen till nybyggnadslån,
förbättringslån och lantarbetarbostadslån beräknas vara så stora att ytterligare
medelsanvisning för beviljande av lån ej synts styrelsen erforderlig.
Behovet under nästa budgetår av förbättringsbidrag har av styrelsen uppskattats
till 15 miljoner kronor.
Departementschefen har, under hänvisning till att en betydande eftersläpning
konstaterats föreligga i fråga örn utförandet av arbeten, för vilka bidrag
eller lån beviljats, samt att förty en avsevärd arbetsreserv här uppstått,
ansett stor återhållsamhet böra iakttagas med avseende å bidrags- och långivningen
till bostadsförbättringar under nästa budgetår. Med hänsyn härtill
ha nya anslag för här ifrågavarande verksamhet icke äskats å riksstaten
för nästa budgetår. I syfte att möjliggöra en viss begränsad bidragsgivning
även under budgetåret 1943/44 har emellertid departementschefen framlagt
vissa förslag. Sålunda föreslås, att arbeten, för vars utförande lån och bidrag
tidigare beviljats, skola vara påbörjade inom viss tid vid äventyr att
låne- eller bidragsbeslutet eljest skall anses förfallet. Arbeten av mindre
angelägenhetsgrad antagas sålunda kunna utmönstras, varigenom medel skulle
frigöras för stödjande av andra företag. Därjämte begäres bemyndigande att
få disponera sammanlagt högst 1,000,000 kronor för bidragsgivning till vissa
specialändamål samt bidragsverksamhet av särskilt trängande beskaffenhet
ävensom till bestridande av vissa administrationskostnader hos egnahemsstyrelsen.
I motionerna I: 306 och II: 435, I: 307 och II: 432 samt I: 311 och II: 440
ha yrkanden framställts i syfte att möjliggöra en i förhållande till Kungl.
Maj:ts förslag vidgad bidragsgivning.
Utskottet delar så till vida departementschefens uppfattning, att företag,
som äro av ringa angelägenhetsgrad böra utmönstras. För vinnande av detta
syfte synes det jämväl utskottet ändamålsenligt att beslut skall kunna meddelas
örn annullerande av bidrag och lån, som beviljats för arbeten, vilkas
angelägenhetsgrad är sådan, att deras utförande utan större olägenhet kan
tills vidare uppskjutas. En dylik omprövning bör emellertid ske med stor
varsamhet. Med hänsyn härtill kan utskottet icke ansluta sig till förslaget
örn utsättande av allmänna tidsfrister, inom vilka arbetena skola vara påbörjade
för att beviljat bidrag eller lån skall få utgå. Utskottet vill i stället
förorda, att de bidrags- och lånebeviljande myndigheterna efter en inventering
av samtliga fall, i vilka lån eller bidrag till ännu icke påbörjade arbeten
beviljats före 1942 års utgång, undersöka i vad mån det kan vara berättigat
att till förmån för nya ansökningar av högre angelägenhetsgrad utsätta viss
tidsfrist. Genom en dylik inventering skulle den fördelen vinnas, att statsmakterna
vid tiden för nästa års riksdag hunnit förskaffa sig en allmän överblick
på området, varigenom fastare underlag för ett ställningstagande i
ämnet skulle erhållas.
Medel, som genom omprövningen frigöras, böra givetvis kunna disponeras
för nya företag.
33
Statsutskottets utlåtande nr 219.
Med vad utskottet sålunda uttalat, anser sig utskottet lia besvarat de i
motionerna I: 307 oell II: 432 samt I: 311 och II: 440 gjorda yrkandena i ämnet.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att medel för nästa budgetår
icke behöva anvisas för utlämnande av nybyggnadslån och förbättringslån.
Utskottet kan således icke tillstyrka bifall till de i motionerna I: 306 och
II: 435 framställda yrkandena örn beviljande av nya anslag för berörda
ändamål.
Däremot kan utskottet — delvis på grund av sitt ställningstagande till
frågan örn de äldre låne- och bidragsbesluten — ej ansluta sig till departementschefens
mening rörande medelsanvisningen för bidragsgivningen. Såsom
motionsvis framhållits är det här ofta fråga örn företag av hög social
angelägenhetsgrad. Med hänsyn härtill synas nya medel böra anvisas för
ändamålet. Anslagets storlek anser utskottet lämpligen kunna bestämmas till
10,000,000 kronor. För att förhindra uppkomsten av bristsituationer i fråga
örn arbetskraft och material bör emellertid till anslaget knytas det förbehållet,
att ett belopp av 7,000,000 kronor får disponeras på det sättet, att företagen
icke få igångsättas förrän efter särskilt medgivande av Kungl. Maj:t. Från
anslaget torde böra utgå de belopp örn tillhopa 650,000 kronor, vilka enligt
departementschefens mening böra avses för bidragsgivning av speciell natur
samt för bestridande av administrationsutgifter för vatten- och avloppsförbättringsverksamheten.
I nuvarande läge anser sig utskottet icke böra förorda i motionerna I: 311
och II: 440 framlagda förslag örn åtgärder för nedbringande av landsbygdens
och jordbrukets byggnadskostnader.
Under åberopande av det anförda och då vad departementschefen i ovan
ej berörda delar anfört icke givit utskottet anledning till särskilt uttalande
får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må
A. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna
I: 41 och II: 50, I: 309 och II: 436, II: 105 samt II: 442
godkänna i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 7 maj
1943 förordade ändrade grunder för bidragsverksamheten för
främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika
familjer,
B. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna I: 307
och II: 432 samt I: 311 och II: 440 godkänna av utskottet förordade
ändrade grunder rörande bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden,
C. mod bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna
II: 431 och II: 441 godkänna av utskottet förordade
ändrade grunder rörande tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
och tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,
D. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag medgiva, att ränte
Bihang
till riksdagens protokoll 1949. 6 sami. Nr 219.
1494 48 3
34
.Statsutskottets utlåtande nr 219.
foten för bostadsanskaffningslån, nybyggnadslån, förbättringslån
och lantarbetarbostadslån, vilka må komma att beviljas under
budgetåret 1943/44, bestämmes till 3.2 5 procent,
E. för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa
a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
1) till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar ett förslagsanslag
av 638,000 kronor,
2) till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader ett förslagsanslag
av 245,000 kronor,
3) till Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer ett förslagsanslag av 6,000,000 kronor,
b) i anledning av motionerna 1:306 och II: 435, 1:307 och
II: 432 samt 1:311 och II: 440 till Bidrag till främjande av
bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag av
10.000. 000 kronor,
c) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 11:429
samt med bifall till motionen II: 434 till Bidrag till inrättande av
pensionärshem ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor,
F. för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten anvisa
a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
1) under statens utlåningsfonder till Lånefonden för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade, barnrika familjer ett investeringsanslag
av 20,000,000 kronor,
2) under fonden för låneunderstöd till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
ett investeringsanslag av 50,000,000
kronor.
b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å
motionerna I: 311 och II: 440, i vad desamma avse här ifrågavarande
anslag, under fonden för låneunderstöd till Tilläggslån
till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag av
37.000. 000 kronor,
• II. att motionerna I: 311 och II: 440, i den mån de ej behand
lats
under I. här ovan, må anses besvarade genom vad utskottet
anfört,
III. att motionerna I: 306 och II: 435 samt I: 307 och II: 432,
i den mån de ej behandlats under I. här ovan, må anses besvarade
genom vad utskottet anfört,
IV. att motionerna I: 308, II: 2 och II: 433 ej må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 juni 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Statsutskottets utlåtande nr 219.
35
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson
i Malmö, Torsten Ström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Sven Larsson, Bäcklund,
Karl Andersson, friherre De Geer, Gustaf Karlsson, Ekströmer och Persson i Skabersjö;
samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Skoglund i Doverstorp,
Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Danielsson, Isacsson, Hansson i Rubbestad,
Andersson i Malmö, Mårtensson, fru Alvén, herrar Pettersson i Dahl och
Eriksson i Frägsta.
Reservationer:
l:o) beträffande modifikationer i reglerna för tertiär- och tilläggslånen av
herrar friherre De Geer-, Ekströmer, Persson i Skabersjö, Skoglund i Doverstorp,
Hansson i Rubbestad, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta, vilka ansett,
att utskottets yttrande i denna del (sid. 26—29) bort hava följande lydelse:
»Vad härefter---ur författningen.
Då ett upphävande av gällande bestämmelser angående tilläggslånets maximering
skulle innebära en viss, låt vara begränsad utvidgning av subventionssystemet,
anser sig utskottet icke kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i
förevarande hänseende.
Byggnadslånebyråns av---I: 311 och II: 440.»;
2:o) beträffande tåne- och bidragsgivningen för bostadsförsörjning åt
mindre bemedlade, barnrika familjer av herrar Johan Nilsson i Malmö, Bäcklund,
Jonsson i Eskilstuna, Isacsson, Andersson i Malmö, Mårtensson och fru
Alvén, vilka ansett,
dels att utskottets yttrande i denna del (sid. 29 och 30) bort hava följande
lydelse:
»Vad härefter---bostadssociala utredningen.
Av motionerna I: 309 och II: 436 framgår, att Malmö stad utarbetat vissa
förslag, avsedda att tillämpas för en sådan försöksverksamhet som åsyftas i
byggnadslånebyråns skrivelse. Då det enligt utskottets mening skulle vara
av värde, örn statsmakterna vid det ställningstagande i frågan som inom en
icke avlägsen framtid torde kunna förväntas, hade tillgång till vissa praktiska
erfarenheter på området, anser sig utskottet böra tillstyrka bifall till
nyssnämnda båda motioner. Däremot kan utskottet, i avbidan på de förslag,
som må komma att framläggas av bostadssociala utredningen icke ansluta sig
till det i motionen II: 105 framlagda förslaget.
Med vad sålunda anförts anser sig utskottet ha besvarat motionen II: 442
ävensom det yrkande om utredning i ämnet, varom hemställts i motionerna
I: 41 och II: 50.
Utskottet har icke---uppförda bidragsanslaget.»;
dels ock, i anslutning härtill, att punkten I A. i utskottets hemställan bort
hava följande lydelse.
36
Statsutskottets utlåtande nr 219.
»A. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna
I: 309 och II: 436 samt med avslag å motionerna I: 41 och II: 50,
II: 105 och II: 442 godkänna av utskottet förordade ändrade
grunder för bidragsverksamheten för främjande av bostadsförsörjning
för mindre bemedlade, barnrika familjer,»;
3:o) beträffande bidrag till inrättande av pensionärshem av herrar Johan
Bernhard Johansson, Bernhard Nilsson, Bäckström, friherre De Geer, Ekströmer,
Persson i Skabersjö, Skoglund i Doverstorp, Danielsson, Hansson
i Hubbestad, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta, vilka ansett,
dels att utskottets yttrande i denna del (sid. 30 och 31) bort hava följande
lydelse:
»Anslaget till--- 4,000,000 kronor.
Utskottet finner i likhet med motionärerna en höjning av förevarande
anslag i och för sig önskvärd. Emellertid har utskottet, med beaktande särskilt
av rådande läge på arbetsmarknaden samt svårigheterna i fråga om
materialförsörjningen ansett sig icke kunna för närvarande förorda en högre
medelsanvisning än 2,000,000 kronor.
I motionen — -—- — till motionen.»;
dels ock, i anslutning härtill, att punkten I. E. c) i utskottets hemställan
bort hava följande lydelse:
»c) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å
motionerna II: 429 och II: 434 till Bidrag till inrättande av pensionärshem
ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor,»;
4:o) Beträffande bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden av herrar
Johan Bernhard Johansson, friherre De Geer, Ekströmer, Persson i Skabersjö,
Skoglund i Doverstorp, Danielsson, Hansson i Hubbestad, Pettersson i Dahl
och Eriksson i Frägsta, vilka ansett,
dels att utskottets yttrande i denna del (sid. 31—33) bort hava följande
lydelse.
»Utskottet övergår---vatten- och avloppsförbättringsverksamheten.
Utskottet tillstyrker bifall till de i motionerna I: 311 och II: 440 framställda
yrkanden, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte påyrka
kraftiga och effektiva åtgärder för nedbringande av landsbygdens och jordbrukets
byggnadskostnader i enlighet med statsmakternas tidigare intentioner.
Under åberopande---utskottet hemställa,»;
dels ock, i anslutning härtill, att punkten II i utskottets hemställan bort hava
följande lydelse.
»II. att riksdagen, med bifall till motionerna I: 311 och II: 440,
i vad desamma avse landsbygdens byggnadskostnader, må besluta
att hos Kungl. Maj:t hemställa örn åtgärder till nedbringande
av berörda kostnader,»;
5:o) av herr Pettersson i Dahl.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 219.
37.
Bilaga A.
Till statsutskottet.
Genom remiss den 5 februari 1943 har Kungl. Majit anbefallt statens byggnadslånebyrå
att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över motion
nr 50 i andra kammaren av herr Andersson i Alfredshem m. fl. angående åstadkommande
av enhetlighet i avseende å de förmåner, som vid olika former av
statens bostadslån beviljas barnrika familjer.
Med återställande av remissakten får byggnadslånebyrån i underdånighet
anföra följande.
I motionen uttalas tvenne önskemål, nämligen dels att familjebidrag i överensstämmelse
med de regler, som gälla i fråga örn familjebidrag i samband med
bostadsanskaffningslån, måtte utgå till barnrika familjer, vilka efter den 30
juni 1943 erhålla egnahemslån — till tidigare egnahemslåntagare borde dylika
bidrag endast utgå i särskilda fall och efter prövning av egnahemsstyrelsen -—
dels att egnahemsinnehavare, som icke erhållit bostadsanskaffningslån men
vars familj sedermera tillvuxit, så att den uppfyller villkoren för att erhålla
familjebidrag, måtte komma i åtnjutande av dylikt bidrag, varigenom en eljest
påtaglig orättvisa i behandlingen av familjer, som äro likställda med avseende
på barnförsörjningsbörda, skulle upphävas.
Yad beträffar det förstnämnda önskemålet vill byggnadslånebyrån hänvisa
till sitt remissutlåtande den 26 oktober 1942 örn egnahemsstyrelsens i skrivelse
den 24 augusti 1942 framlagda förslag av enahanda innebörd. Byrån, som fann
egnahemsstyrelsens framställning i och för sig behjärtansvärd, erinrade örn
att den i skrivelse till Konungen (socialdepartementet) den 26. augusti 1941
själv avgivit förslag i syfte att bereda de barnrika familjerna hjälp till deras
bostadskostnader utöver vad nuvarande författningar tillstädja. Icke desto
mindre fann sig byrån för det dåvarande böra avstyrka egnahemsstyrelsens
hemställan. Såsom skäl anfördes följande.
Av statsfinansiella och andra orsaker hade byrån i sitt eget omnämnda förslag
ansett sig föranlåten att begränsa planerna på det utvidgade stödet åt
barnrika familjer till att avse hjälp åt barnrik familj i eget hem för att bevara
det egna hemmet. Även egnahemsstyrelsens förslag hade en begränsad räckvidd
för den aktiva befolknings- och''bostadspolitik, vilken byrån i likhet med
egnahemsstyrelsen fann angelägen. Då byrån hade sig bekant, att man inom
befolkningsutredningen förberedde förslag till en långt mera vittgående, allmän
reglering och samordning av åtgärder från det allmännas sida till fromma för
de barnrika familjerna, ansåg byrån, att man icke gärna, innan detta förslag
blivit framlagt, borde fortskrida på de partiella reformernas väg. Egnahemsstyrelsens
framställning borde därför icke föranleda någon åtgärd. I förbigående
påpekade byrån, att egnahemsstyrelsens förslag till viss del kunde realiseras
inom ramen av gällande författningar med byggnadslånebyrån som
statsorgan. Härtill vill byrån nu tillägga,, icke endast att möjligheter redan
finnas för mindre bemedlade, barnrika familjer att för nybyggnad av eget hem
erhålla bostadsanskaffningslån för fördelaktigare villkor än egnahemslån, utan
att dessa lån också i stor utsträckning utnyttjas för ombyggnad. En familj
med egnahemslån, som vuxit ut till flerbarnsfamilj, kan därför erhålla bostadsanskaffningslån
och sedan i anknytning därtill familjebidrag.
I sitt här refererade remissyttrande den 26 oktober 1942 framhöll byrån
såsom en angelägenhet av vikt, vilken knappast hade tillräckligt beaktats av
egnahemsstyrelsen i dess förslag, att den eventuellt vidgade verksamhet till
förmån för de barnrika familjerna, som i en eller annan form kunde komma att
38
Statsutskottets utlåtande nr 219.
beslutas, bleve inordnad under sådana regler, att nian vunne garantier för
enhetlighet i ärendenas sakliga behandling och undveke kompetenskonflikter
mellan skilda statsorgan. Det vore enligt byråns mening nödvändigt att nå
fram antingen till ett sammanförande av de olika statsorgan som handha
bostadsförsörjningsverksamheten eller till en gränsreglering dem emellan med
klar överskådlighet över verksamhetsfältet.
Motionärernas andra önskemål, att egnahemsinnehavare måtte komma i åtnjutande
av familjebidrag, så snart hans familj uppnått den storlek, som motsvarar
gällande minimivillkor för erhållande av dylikt bidrag, oaktat han icke
beviljats bostadsanskaffningslån, är otvivelaktigt mycket behjärtansvärt. Det
är givetvis i och för sig en riktig tanke, att en familj, som på ett tidigt stadium
skaffat sig en tillfredsställande familjebostad, skall kunna erhålla familjebidrag,
därest den verkligen blir en flerbarnsfamilj. Ett genomförande för
närvarande i full omfattning av detta förslag skulle emellertid för att säkerställa
de bostadssociala standardkravens upprätthållande kräva en stor administrativ
kontrollapparat. Det torde vidare komma att medföra synnerligen vittgående
finansiella konsekvenser. Denna fråga torde komma att beaktas i bostadssociala
utredningens slutbetänkande.
Då med avseende på båda de i motionen framställda önskemålen fullständiga
utredningar torde vara att vänta inom en snar framtid, kan byrån ej tillstyrka,
att åtgärder för närvarande vidtagas i av motionärerna åsyftad riktning.
I motionen hävdas vidare, att det icke skulle finnas tillräcklig anledning
att, då det gäller egnahemslåntagare, såsom förutsättning för familjebidrag påfordra
medverkan från kommunernas sida i någon form. Bidragen finge nämligen
anses ha ett befolkningspolitiskt syfte, som det ankomme på staten att
tillgodose.
På denna punkt får byrån till sist, liksom i sitt ovan refererade utlåtande
örn egnahemsstyrelsens skrivelse, vari samma uppfattning gjordes gällande,
anmäla avvikande mening. Enligt byråns erfarenhet har kommunernas ställning
såsom förmedlingsorgan varit en av hörnstenarna i verksamheten för de
barnrika familjernas bostadsförsörjning. Då därtill kommer, att statsmakterna
vid 1942 års riksdag inskärpt kommunernas allmänna skyldighet att medverka
vid bostadsförsörjningsfrågornas lösning, finns det så mycket mindre anledning
att i fortsättningen avstå från att utnyttja kommunernas personalkännedom
och förtrogenhet med lokala förhållanden och underlåta att bevara deras
medansvar för de barnrika familjernas välfärd.
I detta ärendes slutliga avgörande ha deltagit samtliga byråns ledamöter
utom herr Isacsson, varjämte avdelningschefen Bosén varit närvarande vid
förhandlingarna.
Stockholm'' den 19 april 1943.
Statens byggnadslånebyrå.
Kurt Bergström.
Alf Johansson.
Statsutskottets utlåtande nr 219.
39
Bilaga B.
Till riksdagens statsutskott.
Genom beslut den 5 februari 1943 bar Kungl. Maj:t anbefallt egnahemsstyrelsen
att till statsutskottet avgiva yttrande över de likalydande motionerna
1:41 och 11:50 angående åstadkommande av enhetlighet i avseende å
de förmåner, som vid olika former av statens bostadslån beviljas barnrika
familjer. Med anledning härav får egnahemsstyrelsen anföra följande.
De ifrågavarande motionerna, vilka avse familjebidrag till barnrika egnahemslåntagare,
överensstämma till innehållet helt med ett förslag, som styrelsen
framlagt i sin skrivelse den 24 augusti 1942 angående anslagsberäkningar
för egnahemsverksamheten m. m. för budgetåret 1943/44. I en annan
skrivelse samma dag angående vissa anslag under femte huvudtiteln har styrelsen
framställt förslag örn motsvarande förmån för innehavare av nybyggnads-
och förbättringslån.
Av statsverkspropositionen till 1943 års riksdag (Kapitalbudgeten, bil. 6,
punkt 15) framgår, att chefen för jordbruksdepartementet icke tillstyrkt förslaget
örn särskild medelsanvisning till barnrika egnahemslåntagare. Chefen
för socialdepartementet har vid anmälan av frågan örn anslag till bostadsändamål
för nästa budgetår (femte huvudtiteln, punkt 21) icke fattat ståndpunkt
till styrelsens förslag beträffande bidrag till barnrika innehavare av
nybyggnads- och förbättringslån.
Styrelsen — som med hänsyn till det motstånd som mött styrelsens ifrågavarande
förslag icke fullföljt den närmare utredningen i ämnet — kan självfallet
icke i och för sig ha något att erinra mot ett tillmötesgående av de föreliggande
motionerna, vilka såsom nämnts helt bygga på styrelsens förslag.
Emellertid får styrelsen erinra örn att riksdagen i skrivelse den 8 juli
1942, nr 423, i anledning av riksdagens år 1941 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1940—30 juni 1941,
under punkt 9 anhållit, att Kungl. Majit måtte i rationaliseringssyfte låta
verkställa utredning rörande den statliga låne- och bidragsverksamheten för
egnahems- och bostadsförbättringsändamål. Genom beslut den 19 februari
1943 har Kungl. Majit uppdragit åt bostadssociala utredningen att verkställa
erforderlig utredning i detta ämne. Skäl synas tala för att i samband härmed
de förslag vinna beaktande, som framställts av styrelsen och motionärerna.
I detta ärendes handläggning hava deltagit överdirektören Ytterbom samt
samtliga ledamöter med byråchefen Ericsson som föredragande.
Stockholm den 23 mars 1943.
För överdirektören:
Yngve Ericsson.
40
Statsutskottets utlåtande nr 219.
Bilaga C.
Till statsutskottet.
Genom remiss den 5 februari 1943 har Kungl. Majit anbefallt statens
byggnadslånebyrå att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över motion
nr 105 i andra kammaren av herr Persson i Stockholm m. fl. örn viss ändring
av gällande bestämmelser örn bidrag från anslaget till främjande av
bostadsförsörjningen för mindre bemedlade, barnrika familjer.
Med återställande av remissakten får byggnadslånebyrån i underdånighet
anföra följande.
Motionärerna ha otvivelaktigt rätt däri, att de mindre bemedlade, barnrika
familjerna i nuvarande bostadsmarknadsläge befinna sig i en besvärlig
situation och med avseende på sin bostadsförsörjning löpa större risker än
andra familjer. Byggnadsverksamheten till förmån för barnrika familjer har
visserligen under det senaste året haft en betydande omfattning. Särskilt
ha egnahem för barnrika familjer byggts i större utsträckning än någonsin.
Och mera planeras. Produktionen är emellertid ojämnt fördelad, och för
många orter gäller, vad som säges i motionen, att tillgången på lägenheter
för barnrika familjer, som med avseende på rymlighet och hyra kunna godtagas,
är begränsad.
Den i motionen berörda frågan örn de sociala olägenheter, som anses vara
förbundna med sammanförandet i särskilda barnrikehus och inom begränsade
områden av ett stort antal barnrika familjer, torde komma att upptagas till
behandling i bostadssociala utredningens slutbetänkande, varför byggnadslånebyrån
ej finner anledning att nu ingå på densamma.
Däremot vill byrån påpeka, att när verksamheten för främjande av de
barnrika familjernas bostadsförsörjning började, denna hade ett speciellt bostadspolitiskt
syfte. Det gällde att åstadkomma en höjning av dessa familjers
bostadsstandard, som icke kunde vinnas endast genom hyresbidrag till vilka
lägenheter som helst. Detta syfte består och kommer alltfort att bestå, ty
det av motionärerna föreslagna systemet med hyresbidrag till de barnrika
familjerna, vilka endast »knytas till de boende och icke som nu är fallet även
till fastigheterna», kan icke realiseras av brist på lägenheter. Bostadsanskaffningssynpunkten
måste därför alltjämt beaktas. En närmare och allsidig utredning
av detta problem torde också kunna emotses i bostadssociala utredningens
slutbetänkande.
För närvarande vill byrån inskränka sig till att ge sitt erkännande åt det
berättigade i motionens syfte. Åtskilligt talar i nuvarande bostadsmarknadsläge
för åtgärder i den av motionärerna anvisade riktningen såsom komplettering
av hittills föreliggande former för bostadshjälp till de bamrika familjerna,
särskilt med hänsyn till ojämnheten i de kommunala initiativen.
Byrån anser emellertid övervägande skäl tala emot att gå så långt, att
familjebidragen skulle kunna knytas till vilka lägenheter som helst. De
finansiella konsekvenserna av detta av motionärerna föreslagna system skulle
med all sannolikhet bli oöverskådliga. Och med hänsyn till de bostadssociala
standardkrav, som måste upprätthållas, skulle systemets tillämpning förutsätta
en omfattande administrativ kontrollapparat.
I skrivelse till Konungen (socialdepartementet) den 18 mars 1943 har
byrån själv föreslagit vissa modifikationer av nu gällande bestämmelser örn
bidrag och lån. I den promemoria rörande bostadsförsörjningen (Statens
off. utredn. 1942:3), som omnämnts i propositionen nr 221 till 1942 års riksdag,
ifrågasattes, örn det icke kunde anses lämpligt, att familjebidrag till
Statsutskottets utlåtande nr 219.
41
flerbarnsfamiljer och eventuellt andra familjer med minderåriga barn kunde
utgå även för lägenheter, som med stöd av tertiärlån och tilläggslån uppfördes
av kommuner och allmännyttiga bostadsföretag. I anslutning härtill men utan
att vilja föregripa, vad som kunde komma att föreslås i ämnet av bostadssociala
utredningen, som upptagit denna fråga till övervägande, anhöll byggnadslånebyrån,
att Kungl. Majit måtte utverka bemyndigande för byrån att
inleda en mindre försöksverksamhet i syfte att skaffa bostäder åt sådana
enligt gällande regler familjebidragsberättigade familjer, som för närvarande
sakna möjlighet att erhålla plats i barnrikehus. Denna verksamhet skulle bedrivas
så, att byrån, med anlitande av det för familjebidrag anvisade anslaget,
tills vidare skulle låta dylika bidrag utgå jämväl för lägenheter i byggnader, som
uppfördes med stöd av tertiärlån och tilläggslån, förutsatt att dessa tillhörde
kommuner eller därmed i lånehänseende jämställda företag.
I detta sammanhang vill byrån även erinra örn det lagförslag örn behovsprövning
på hyresmarknaden, som av härför tillkallad utredningsman nyligen
utarbetats inom finansdepartementet. Dylik behovsprövning bör enligt utredningsmannens
mening ifrågakomma för orter, där situationen på bostadsmarknaden
gör en sådan åtgärd särskilt påkallad. Vid prövning av frågor
örn den i lagförslaget stadgade hyreslicens, vars meddelande av hyresnämnd
utgör villkor för träffande av hyresavtal örn lägenhet, som är avsedd att helt
eller till väsentlig del nyttjas till bostad, skall hyresnämnden fästa särskild
vikt vid att tillgodose bostadsbehovet bland annat för familjer med barn.
I vad mån resultaten av ovan nämnda, av byrån föreslagna experimentverksamhet
ävensom av bostadssociala utredningen framdeles framlagda förslag
kunna komma att giva anledning till utvidgning av bostadsbidragsverksamheten,
vill byrån med hänsyn till pågående utredning, vilken kan väntas
bli färdig inom en nära framtid, nu ej upptaga till diskussion.
I detta ärendes slutliga avgörande ha deltagit samtliga byråns ledamöter
utom herr Isacsson, varjämte avdelningschefen Rosén varit närvarande vid
förhandlingarna.
Stockholm den 19 april 1943.
Statens byggnadslånebyrå.
Kurt Bergström.
Alf Johansson.
Bihang till riksdagens protokoll 1943,
6 sami. Nr 219.
1434 43 4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:449 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag för budgetåret 1943144 till förbättrande av bostadsförhållandena jämte i ämnet s. 1 i texten