Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till daghem och lekskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1943-11-19 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1943:260, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till daghem och lekskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 260.

1

Nr 260.

Ankom till riksdagens kansli den 19 november 1943 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

statsbidrag till daghem och lekskolor m. m.

jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 339 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 8 oktober 1943, föreslagit

riksdagen att medgiva, att under budgetåret 1943/44 må till ett belopp av högst

100,000 kronor av statsmedel beviljas bidrag till driften av anstalter för halvöppen

barnavård i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för socialdepartementet

förordade grunder.

I samband med Kungl. Majlis förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av fru

Anna Sjöström-Bengtsson och herr B. Ehngren (I: 330) och den andra inom

andra kammaren av fru Disa Västberg m. fl. (II: 465), vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i enlighet med vad 1941 års befolkningsutredning föreslagit

redan nu fastställa principerna för en framtida bidragsverksamhet till

daghem, barnträdgårdar och eftermiddagshem;

dels ock en inom andra kammaren av herrar P. Svensson i Alingsås och

O. Nilsson i Göteborg väckt motion "(11:484), vari hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av förevarande proposition måtte beakta de i motionen anförda

synpunkterna.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

hänvisas till motionerna II: 465 och II: 484.

1941 års befolkningsutredning har i ett i februari 1943 avgivet betänkande

(statens off. utredn. 1943: 9) framlagt förslag angående statsbidrag till driften

av vissa anstalter för s. k. halvöppen barnavård.

Befolkningsutredningens förslag innebär dels att statsmakterna i princip

skola taga ställning till frågan om ett statligt stöd åt den halvöppna barnavården,

dels att under budgetåret 1943/44 statligt stöd skall utgå till nyinrättade

institutioner eller nyinrättade avdelningar inom äldre institutioner,

endast i sådana fall då inrättandet är angeläget av arbetsmarknadspolitiska

skäl. I samband härmed föreslår utredningen åtgärder för en statlig inspektionsverksamhet

samt för utbildning av personal för den halvöppna barnavården.

Förslaget innehåller sålunda dels ett aktuellt program, avseende bud
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 260. 2400 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 260.

getåret 1943/44, dels ett »fredsprogram», i vilket principerna för den statliga

stödverksamheten uppdragas

De av befolkningsutredningen föreslagna statsbidragsgrunderna lia sammanfattats

i ett utkast till kungörelse, vilket såsom bilaga fogats till förevarande

proposition. Kungörelseutkastet innehåller i huvudsak följande.

Statsbidrag utgår dels såsom bidrag till avlönande av vid anstalten anställd

föreståndarinna samt till avlönande av vid anstalten anställd personal

med viss utbildning (lönebidrag), dels ock såsom bidrag till kostnaderna för

bespisning av de vid anstalten mottagna barnen (kostbidrag).

Kostbidrag må utgå allenast jämsides med lönebidrag.

Lönebidrag utgår för föreståndarinna samt för personal med viss utbildning,

vilka åtnjuta dels årlig grundlön med följande minimibeloppp, nämligen

i ortsgrupperna A, B och C 3,000 kronor, i ortsgrupperna D, E och F

3,450 kronor samt i övriga ortsgrupper 3,900 kronor, allt inberäknat värdet

av utgående naturaförmåner, dels ock ålderstillägg efter tre, sex, nio och tolv

års väl vitsordad tjänstgöring, utgående vartdera med följande årliga minimibelopp,

nämligen i ortsgrupperna A, B och C 150 kronor, i ortsgrupperna

D, E och F 180 kronor samt i övriga ortsgrupper 210 kronor. Lönebidrag utgår

jämväl för personal, vilken innehar deltidsanställning. Minimibeloppet av den

sådan personal tillkommande grundlönen bestämmes av socialstyrelsen.

Lönebidraget utgår med en tredjedel av grundlönens minimibelopp ävensom

med hela minimibeloppet av utgående ålderstillägg.

Kostbidrag utgår med 15 öre för barn och dag i anstalt, där en måltid lagad

mat utspisas, samt med 30 öre för barn och dag i anstalt, där minst två måltider

lagad mat utspisas. För barn under ett år, mottaget för heldagsvård,

utgår kostbidrag med 15 öre för barn och dag.

Såsom villkor för statsbidrag skall gälla:

a) att anstaltens lokaler godkänts såvitt avser daghem av socialstyrelsen

och beträffande annan anstalt av förste provinsialläkare eller förste stadsläkare;
b)

att anstalten står under ledning av person, som genomgått tvåårig utbildning

vid seminarium för småbarnsfostrarinnor eller av socialstyrelsen förklarats

skickad förestå anstalten;

c) att för anstalten gäller reglemente, som av socialstyrelsen godkänts;

samt

d) att verksamheten bedrives enligt en för minst ett år i sänder uppgjord

och av socialstyrelsen godkänd plan, upptagande högsta och lägsta tillåtna

antalet barn, antalet anställda med under b) angiven kompetens samt, därest

avgifter skola utgå för vården, storleken av dessa avgifter.

Socialstyrelsen äger utfärda de ytterligare föreskrifter, som kunna erfordras

för kungörelsens tillämpning samt för övervakningen av verksamheten vid

anstalt, för vilken statsbidrag utgår.

Yttranden över befolkningsutredningens förslag ha avgivits av socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, statskontoret, Överståthållarämbetet

efter hörande av förste stadsläkaren i Stockholm, länsstyrelserna

efter hörande av vederbörande förste provincialläkare, socialvårdskommittén

och statens arbetsmarknadskommission.

Dessutom ha yttranden avgivits av ett stort antal sammanslutningar och

institutioner.

Beträffande innehållet i de avgivna yttrandena hänvisas till den i propositionen

(sid. 29 ff) lämnade redogörelsen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 260.

3

Departementschefen har anfört följande.

Behovet av institutioner för s. k. halvöppen barnavård har framträtt med Den

allt större styrka i det moderna samhället. Detta är bakgrunden till att en- halvöppna

skilda, sammanslutningar och kommuner sedan länge funnit det angeläget barnavärden*

att söka tillgodose de mest trängande behoven. Härvid har ett berömvärt bet''Jdelseoch

ofta uppoffrande arbete nedlagts, och man har på detta område

kommit fram till ett institutionsväsen, som nu visar en viss stadga. De

undersökningar, som verkställts, ådagalägga emellertid, att de anstalter, som

för närvarande finnas, icke räcka till för det föreliggande behovet, och att

på flera håll de ekonomiska resurser och den erfarenhet fattas, som kunna

möjliggöra tillgodoseendet av den standard, som vore önskvärd. Jag finner

det därför naturligt, att statsmakterna genom inspektions- och stödverksamhet

främjar utvecklingen av den halvöppna barnavården, så att den i

standardavseende kommer i nivå med samhällets övriga institutioner för de

ungas vård och fostran.

De skäl för att det allmänna må främja en utveckling av den halvöppna

barnavården, vilka framlagts av 1941 års befolkningsutredning, kan jag ansluta

mig till. Jag vill understryka den betydelse som denna vårdform har

för underlättandet av familjebildningen och som hjälp åt mödrarna i många

familjer. I de inkomstklasser, där icke möjlighet finnes för anställande av

hembiträde eller där sådant av andra orsaker icke kan erhållas, torde den

bundenhet, som barnen innebära för modern, lia verkat i nativitetshämmande

riktning. Denna bundenhet har ökat i och med att i den moderna tätbebyggelsen

trafikförhållandena och även i övrigt mera komplicerade levnadsförhållanden

göra en ökad tillsyn över barnen erforderlig. Det bör ligga i

samhällets intresse att skapa institutioner, som underlätta för familjerna att

ge barnen den bästa möjliga tillsyn och vård. Den halvöppa barnavården

ersätter sålunda icke fostran och vård i familjen utan är ett komplement

till denna. Om den till viss del underlättar mödrarnas arbete, kan man

förvänta sig, att mödrarna och familjerna därigenom med större energi och

glädje kunna ägna sig åt omvårdnaden av de små. Påståendet att den halvöppna

barnavården är ägnad att upplösa familjebanden, finner jag icke tillräckligt

genomtänkt.

Den diskussion, som förts beträffande lämpligheten av att mödrar lia förvärvsarbete,

har i stort sett en akademisk karaktär. Det faktum man kan

utgå från är att kvinnlig arbetskraft i ökad utsträckning användes inom näringslivet.

Samhällets uppgift blir närmast att tillse, att förvärvsarbetet icke

försvårar deras möjlighet att skaffa sig barn och att det icke inverkar menligt

på barnens fysiska och psykiska hälsa. När lagstiftning införts örn

förbud mot avskedande i samband med äktenskap och havandeskap, har

samhället principiellt slagit in på denna linje, lin statlig verksamhet, som

tar sikte på att underlätta barnens skötsel och vård, då modern har förvärvsarbete,

innebär närmast en fortsättning av denna linje. Härvidlag gäller

det för samhället att medverka till att erforderliga institutioner komma till

stånd och att tillse att dessa tillgodose de krav på vård av barnen, som

kunna anses önskvärda.

Diskussionen örn vilka institutioner, som te sig lämpliga och ändamåls- Spädbamsenliga

för barnen, har i betydande utsträckning kommit att röra daghemmen krubb or.

för småbarnen, de s. k. spädbarnskrubborna. Det har framhållits att

lämpligare än att inrätta spädbarnskrubbor vore att lämna sådant stöd åt

mödrarna, att de under lämplig tid kunde helt frikopplas från arbete efter

barnets ankomst. Erfarenheten vittnar emellertid om, att ett stort antal

mödrar för närvarande av ekonomiska skäl har behov av att så snart

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 260.

Daghem för

äldre barn.

Eftermiddags
hem.

sorn möjligt åter komma i arbete efter barnsbörden. Om familjens ekonomi

är uppbyggd på att båda makarna ba inkomst, kan, i synnerhet

då inkomsterna äro låga, en längre bortovaro från arbete med åtföljande

inkomstbortfall medföra rubbningar i familjens ekonomi. Då för närvarande

icke ett statligt bidrag till mödrarna av den storlek att det kan

kompensera inkomstminskningen kan övervägas, torde tills vidare ingen

annan utväg finnas än att tillgodose förevarande behov av barnavård genom

spädbarnskrubbor. Att en lösning efter andra linjer bör kunna ligga

inom möjlighetens ram kan jag icke underlåta att erinra örn. Överstyrelsen

för röda korset har pekat på att enligt undersökningar, som befolkningsutredningen

låtit verkställa, kostnaderna per barn och dag i en angiven

spädbarnskrubba i Stockholm uppgingo till 4 kronor 87 öre. En krona

av dessa täcktes av föräldrarnas avgifter. Det ligger här nära till hands att

tänka sig, att ett direkt utbetalande till modern av ett belopp, som kanske

icke behövde överstiga de kostnader, som kommuner, sammanslutningar

och staten bära för ett spädbarn vid halvöppen vård, skulle göra det möjligt

för henne att under behövlig tid stanna hemma från arbetet.

Trots de vanskligheter, som äro förenade med spädbarnsvård i krubba,

kan jag icke finna, att särskild restriktivitet bör vara påkallad beträffande

utvecklingen av spädbarnskrubborna, så länge icke andra åtgärder vidtagits

för att stödja förvärvsarbetande mödrar under den tid, då de ägna sig åt

spädbarnens vård. Det är icke sannolikt, att mödrarna i de fall, da familjerna

äro beroende av deras inkomster, skulle komma att avsta från förvärvsarbete

under barnens första levnadsår endast på grund därav att spädbarnskrubba

saknas i orten. Bristen på barnkrubbor går istället ut över

barnens vård.

Vad dagliemsvården för äldre barn beträffar lia icke de farhågor, som

yppats, varit så starka som beträffande daghemsvard för spädbarn. Dock

har från flera håll i likhet med vad befolkningsutredningen gjort, understrukits,

att även denna vård måste betraktas som en nödfallsutväg, för det

fall då förvärvsarbete är en nödvändighet för en moder. Det har dels framhållits,

att det ur barnens synpunkt icke kan vara lyckligt, att dessa icke

äro under moderns vård, dels att förvärvsarbete för mödrarna är synnerligen

ansträngande, då barnen äro små. Då emellertid näringslivet tar de gifta

kvinnornas arbetskraft i anspråk i allt större utsträckning, får detta faktum

bilda utgångspunkten vid bedömandet av det sociala värdet av daghem.

Daghemmet blir då den hjälp samhället erbjuder dessa kvinnor för att sätta

dem i stånd att skaffa och uppfostra barn.

Skapas icke dylika institutioner, kan följden bli antingen att familjen

uraktlåter att skaffa barn eller uppskjuter detta så länge som möjligt eller

att, i de fall då familjen skaffar barn, dess ekonomiska standard sjunker,

vilket i regel medför psykologiska reaktioner av icke önskvärd art. I de

icke få fall, då modern ändock av ekonomiska skäl pressas till arbete, blir

detta vanligen hjälparbete, och barnet blir utan tillsyn eller under tillsyn

av grannar och släktingar, då modern är i arbete. Jag finner, att, trots de

betänkligheter som anförts beträffande daghemsvården, situationen är sådan

att denna vårdform för ett stort antal föräldrar och barn icke är en nödlösning

utan den bästa till buds stående lösningen i deras speciella fall.

Eftermiddagskemmen äro ett naturligt komplement till daghemmen i och

för omhändertagande av barn i skolåldern, vars mödrar arbeta i näringslivet.

De lia därtill uppgiften att kunna ge barn i trångbodda hem möjlighet

till sysselsättning på fritiden efter skolarbetets slut. Ur båda dessa

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 260. 5

synpunkter finner jag, att denna institution bör lämnas ett stöd oell en

tillsyn, som kunna främja dess utveckling.

Lekskolornas verksamhet, av utredningen även benämnd lialvdagsvård,

innebär en gruppvis ordnad pedagogisk lekverksamhet, som framförts av

reformpedagogiska riktningar och vars värde för barnens utveckling nått ett

allt vidare erkännande. Att det här är fråga om en verksamhetsform, som

icke i första hand har att lösa en social tvångssituation, framgår redan

därav att nu existerande privata lekskolor i stor utsträckning bygga sin

verksamhet på barn ur välsituerade kretsar. Det ligger i sakens natur att

skolorna borde kunna få än större betydelse för barn i trångbodda familjer.

Men även ur mödrarnas synpunkt finner jag verksamheten betydelsefull.

Erfarenheten vittnar om att barnens skolgång innebär en lättnad för mödrarna

i deras arbete. Några timmars lekskoleverksamhet för barn i förskoleåldern

skulle på samma sätt innebära en lindring i moderns arbete. Det

synes vidare finnas möjligheter att så utveckla lekskoleverksainheten, att

barnens vistelse på lekskola möjliggör för mödrarna att taga deltidsarbete.

I allmänhet pågår visserligen lekskoleverksamheten endast 2—3 timmar per

dag, men på vissa orter (Stockholm, Göteborg, Norrköping) har verksamheten

utsträckts till 6 timmar. Örn lekskolorna även skola kunna få en

funktion i detta avseende, böra emellertid anstalter vidtagas för möjlighet

till isolering av infekterade barn, som icke kunna hemsändas, när modern

är borta från hemmet.

Det framgår av det anförda att jag icke funnit de erinringar, som framförts

mot den halvöppna barnavården eller mot statsbidrag åt densamma,

vara vägande. De institutionstyper, som framkommit efter hand, motsvara

ett föreliggande behov av vårdformer, och jag kan ansluta mig till de allmänna

riktlinjer, som uppdragits av befolkningsutredningen i dess fredspr

ogram.

I likhet med befolkningsutredningen finner jag, att anstalt för halvöppen

barnavård, som erhåller statsbidrag, bör stå under statlig översyn och inspektion.

Denna tillsyn bör omfatta institutionens lämplighet ur social,

hygienisk och pedagogisk synpunkt. Av skäl som anförts av befolkningsutredningen

framstår det som lämpligt, att tillsynen åtminstone tills vidare

centralt handhaves av socialstyrelsen, som tillika föreslås bli bidragsbeviljande

myndighet. Behovet av en offentlig översyn har omvittnats i flera

remissyttranden, men det har även framhållits, att en statlig kontroll vore

ägnad att hämma de lokala initiativen på detta område. Utan att underskatta

de värdefulla och uppoffrande initiativ, som tagits av enskilda, sammanslutningar

och kommuner på detta område, delar jag deras mening, som

framhålla, att denna för barnen och familjen betydelsefulla verksamhet nu

nått en sådan omfattning att för skapandet av en fullt tillfredsställande

standard över hela fältet en statlig konsulentverksamhet bör bli av betydelse.

Vid sidan av de sociala synpunkter, som måste läggas på verksamheten,

träda de pedagogiska i förgrunden. De ökade insikterna om förskoleålderns

betydelse för individens karaktärsdaning och livsinriktning tala för att samhället

bör tillse, att det institutionsväsen varom här är fråga ej blott i hygieniskt

avseende utan även i pedagogiskt håller jämna steg med utvecklingen

och att det kan tillgodogöras de erfarenheter, som föreligga på detta område

av barnavård. Befolkningsutredningen har ifrågasatt, om icke inspektionen

av den pedagogiska sidan av den halvöppna barnavården borde anförtros

Lekskolor.

Tillsyns
myndighet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 260.

Statsbidragets

utformning.

åt skolöverstyrelsen, men Ilar stannat vid att förorda, att även denna sida av

verksamheten inspekteras av socialstyrelsen. Emellertid förhåller det sig

otvivelaktigt så, att de pedagogiska frågor, som möta på förskolestadiet,

icke kunna anses vara mindre betydelsefulla än de motsvarande problem,

som erbjuda sig under de första åren i den egentliga barnaskolan. De förra

stå ock i sådant samband med de senare, att det ej kan anses befogat, att

överinseendet i pedagogiskt hänseende av lekskoleverksamlieten anförtros

åt annan myndighet än inspektionen av det allmänna skolväsendet. Med

hänsyn härtill förordar jag, efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet,

att på skolöverstyrelsen skall ankomma att lia inseendet ur pedagogisk

synpunkt över verksamheten vid lekskolor och daghem.

Den lokala tillsynen av ifrågavarande anstalter torde böra, såsom befolkningsutredningen

föreslår, handhavas av barnavårdsnämnderna. Utom

nämndens befattning med ansökningarna örn statsbidrag, varvid nämnden

bär att yttra sig i ärendet, tillkommer det den på grund av dess uppgifter

enligt barnavårdslagen att öva en allmän tillsyn över anstalterna för halvöppen

barnavård, även om dessa icke skulle åtnjuta statsbidrag. Då barnavårdsnämnden

har att med uppmärksamhet följa de inom kommunen rådande

förhållandena i avseende å barns vård och fostran och då den därtill bör

främja tillkomsten och utvecklingen av anstalter till stöd för hemuppfostran,

följer härav, att nämnden bör ha möjlighet att skaffa sig kännedom örn under

vilka förhållanden barnen handhavas i anstalterna för halvöppen barnavård.

Däremot torde nämnden enligt gällande författningar sakna befogenheter

att begära förändringar i anstalternas utrustning och drift, för så vitt icke

förhållandena vid anstalt äro sådana att det enligt barnavårdslagen ankommer

på nämnden att ingripa. I de fall, då kommun beviljar anslag

till anstalt för halvöppen barnavård, böra därmed förknippas ytterligare

befogenheter för barnavårdsnämnden, varvid denna i samråd med den föreslagna

statliga konsulenten bör utöva en kontinuerlig kontroll över ifrågavarande

anstalt.

Med hänvisning till den halvöppna barnavårdens pedagogiska betydelse

har det framhållits, att det vore önskvärt, att även de lokala skolmyndigheterna

ägde viss tillsynsrätt över denna verksamhet. Jag finner denna

synpunkt värd beaktande, men anser mig ej under det stadium av delvis

försökskaraktär, som de föreslagna anordningarna representera, kunna avge

förslag till lösning av denna fråga.

Befolkningsutredningen förutsätter, att ett statligt stöd åt den halvöppna

barnavården i den utsträckning, som kan anses önskvärd och ändamålsenlig,

för närvarande icke kan åstadkommas på grund av det statsfinansiella läget.

Utredningen anser det ändock önskvärt, att genom ett principbeslut riktlinjer

uppdragas för statens framtida bidragsverksamhet. Härigenom skulle

de kommuner, sammanslutningar och bolag, som driva eller ha för avsikt

att driva dylika institutioner, få en norm att gå efter. Ehuru jag anser, att

staten bör ekonomiskt stödja barnkrubbeverksamheten i allmänhet och icke

förbiser betydelsen av att ett principbeslut nu fattades, finner jag dock

den tveksamhet, som uttalats av ett flertal remissinstanser rörande lämpligheten

att i nuvarande läge så att säga låsa fast statsmakterna vid ett

detaljerat program, som icke kan realiseras förrän i en framtid, vara befogad.

Något principbeslut rörande det framtida ordnandet av den halvöppna barnavården

bör därför nu ej fattas.

För befolkningsutredningens förslag att en begränsad stödverksamhet bör

genomföras redan under budgetåret 1943/44 finner jag starka skäl tala. De

arbetsmarknadspolitiska motiveringar som anförts finner jag bärande. En

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 260.

t

sålunda begränsad verksamhet bör få karaktären av en försöksverksamhet,

vid vilken värdefulla erfarenheter kunna utvinnas. Man bör räkna med att

dessa erfarenheter kunna föranleda ändringar i de riktlinjer som uppdragits

av befolkningsutredningen. Den synpunkten att det är angeläget, att institutionernas

huvudmän och föreståndare ha vissa normer att gå efter beträffande

den allmänna standard, som är önskvärd och som av statsmakterna betraktas

som ett villkor för statsbidrag, bör kunna tillgodoses därigenom, att den

bidragsbeviljande och inspekterande myndigheten upprätthåller en konsulentverksamhet,

varvid de grunder, som av befolkningsutredningen uppdragits

för statsbidrag och som innehållas i dess förslag till kungörelse, eventuellt

med vissa jämkningar beaktas.

I anslutning till det ovan anförda föreslår jag, att statsbidrag under

budgetåret 1943/44 skall utgå till nyinrättad institution för halvöppen barnavård

eller nyinrättad avdelning vid redan existerande institution, örn med

hänsyn till ifrågavarande orts behov av kvinnlig arbetskraft dess inrättande

befinnes påkallat. Statsbidrag ina under samma förutsättning utgå även till

äldre institution, därest den anslagsbeviljande myndigheten så prövar skäligt

med hänsyn till institutionens svaga ekonomi och med hänsyn till det

ekonomiska läget i den kommun, där institutionen är belägen. Vid tilldelningen

av statsbidrag bör tillses, att bidrag icke lämnas för ett större

antal platser än som kan anses motsvara kommunens normala behov.

Enligt min uppfattning bör särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan att

skapa institutioner på landsbygden, vilka kunna mottaga barn i olika åldrar

under tidsperioder, då skördearbetet kräver särskilt riklig tillgång på kvinnlig

arbetskraft. Det torde komma att visa sig lämpligt, att dessa mer eller

mindre provisoriska anstalter få möjligheter att omhänderhava barnen icke

allenast under dagen utan även under natten. Härigenom komma visserligen

dessa institutioner att falla utanför vad som i vanliga fall menas med halvöppen

barnavård, men det samhälleliga värdet av att barnen bliva föremål

för omvårdnad under ifrågavarande tidsperioder synes mig vara så betydande,

att medel till en experimentverksamhet för att finna de lämpliga

formerna för statsstöd böra utgå från nu ifrågavarande anslag. Självfallet

böra garantier skapas för att barnen erhålla erforderlig tillsyn och omvårdnad

samt att näringsstandarden, i den mån mat erhålles å anstalterna, är

tillfredsställande. Detta torde kunna uppnås även örn de personer, som anförtros

ledningen av institutionerna, icke fylla de kompetenskrav, som uppställas

för skötseln av andra institutioner för halvöppen barnavård.

Beslut örn statsbidrag bör meddelas av socialstyrelsen, örn statens arbetsmarknadskommission

med hänsyn till ortens behov av kvinnlig arbetskraft

tinner behov av ifrågavarande inrättning eller avdelning föreligga.

Det torde kunna förekomma fall, då förefintliga men dock mindre starkt

accentuerade arbetsmarknadsskäl i förening med sociala och andra synpunkter

kunna tala för att statsbidrag bör utgå. Jag finner, att socialstyrelsen

bör lia möjlighet att i dylika fall, även örn arbetsmarknadskommissionen

från sina synpunkter icke tillstyrkt ansökan örn statsbidrag, efter noggrann

prövning och under hänsynstagande till ortens ekonomiska förhållanden

medgiva statsbidrag. Härvid har jag i första hand haft lekskoleväsendet i

tankarna. Även örn den arbetsmarknadspolitiska effekten av en lekskola

blir begränsad, torde sociala omständigheter i förening med en kommuns

ekonomiska förhållanden kunna väga så starkt, att statsbidrag bör kunna

ifrågakomma.

1 likhet med befolkningsutredningen föreslår jag, att statsbidrag må kunna

utgå till institution, som till huvudman har kommun, stiftelse, förening eller

industriföretag. Ehuru jag liksom utredningen å ema sidan finner det finsk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 260.

värt, att kommunerna i större utsträckning än som hittills varit fallet ville

uppmuntra och ägna sig åt den halvöppna barnavården, finner jag å andra

sidan icke ändamålsenligt, att statsbidrag allenast lämnas åt av kommun

nyinrättad anstalt eller avdelning, då det icke kan förutsättas, att det kommunala

intresset ännu är tillräckligt starkt för att det föreliggande behovet

i huvudsak skulle kunna tillgodoses genom kommunala initiativ. Det har

anförts, att även av enskild jarson drivna institutioner borde kunna komma

i åtnjutande av statsbidrag. Såsom befolkningsutredningen framhållit torde

den standard, som det är önskvärt att den halvöppna barnavården uppnår,

bättre kunna tillgodoses, örn från rätt till statsbidrag uteslötes institutioner,

drivna av enskild person. Den stadga och kontinuitet, som är önskvärd

för en institution, torde endast kunna uppnås, örn bakom densamma står

kommun, stiftelse, förening eller industriföretag.

Jag ansluter mig till befolkningsutredningens förslag, att statsbidrag

under budgetåret 1943/44 endast bör utgå till driftkostnaderna. Med hänsyn

till att anläggningskostnaderna för en institution av tillfredsställande standard

för närvarande ställa sig höga och statsbidrag härför icke kan utgå

annat än i den mån allmänna arvsfonden kan ställa medel till förfogande,

vill jag likaledes ansluta mig till utredningens förslag, att socialstyrelsen

bör kunna för ett år i sänder lämna anstalt dispens från de föreskrifter

beträffande institutionernas utrustning, som den kan komma att fastställa.

Yad de allmänna villkoren beträffar, bör socialstyrelsen kunna utfärda

föreskrifter i huvudsaklig anslutning till befolkningsutredningens förslag. Då

socialstyrelsens tillsynsverksamhet tills vidare kommer att ha försökskaraktär,

anser jag mig icke lia anledning att upptaga till diskussion de erinringar,

som gjorts rörande vissa av befolkningsutredningens närmare anvisningar

örn anstalternas utrustning och drift. Den erfarenhet, som vinnes, torde

ge vid handen, i vilken utsträckning dessa böra beaktas vid uppställandet

av föreskrifter och anvisningar. Föreskrifter rörande anstalternas hygieniska

förhållanden böra av socialstyrelsen lämnas i samråd med medicinalstyrelsen.

Jag föreslår, att statsbidraget utgår dels som lönebidrag och dels som

kostbidrag. Emot de erinringar, som framförts gentemot denna av befolkningsutredningen

föreslagna uppdelning, må anföras, att, ehuru kostbidraget

torde komplicera beräkningarna av statsbidragets storlek, det dock är av

stort värde för barnen, därigenom att det kan stimulera vederbörande institution

att införa bespisning eller att utöka sin bespisning.

I anslutning till befolkningsutredningen föreslår jag, att kostbidraget utgår

med 15 öre per barn och dag i anstalt, där en måltid lagad mat utspisas,

samt med 30 öre per barn och dag, där minst två måltider lagad

mat utspisas. Med hänsyn till vad som anförts gentemot befolkningsutredningens

förslag att för barn under ett år, mottaget för heldagsvård, kostbidraget

endast skulle utgå med 15 öre och under beaktande av de höga

kostnader, som äro förbundna med spädbarnsvård av tillfredsställande standard,

finner jag, att även för barn under ett år kostbidraget bör utgå med

30 öre per barn och dag, förutsatt att barnen äro omhändertagna för heldagsvård,

d. v. s. mer än 6 timmar. Då anstalt omfattar skilda vårdformer,

skall vid beräkningen av kostbidraget, avdelningarna för olika vårdformer

anses som skilda anstalter.

Jag föreslår, att bidrag utgår till avlönande av vid anstalten anställd föreståndarinna,

som genomgått utbildning vid seminarium för småbarnsfostrarinnor

eller av socialstyrelsen förklarats skickad förestå anstalten, samt till

avlönande av vid anstalten anställd personal, som uppfyller de villkor, som

gälla för föreståndarinna. Härvid bör vid spädbarnskrubbor personal med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 260. 9

barnavårdslärarinneexamen i kompetenshänseende vara likställd med personal

med ovan angiven utbildning.

Som villkor för statsbidrag föreslår befolkningsutredningen, att lönestandarden

vid en anstalt skall fylla vissa minimikrav, som icke oväsentligt

överstiga den nuvarande lönenivån vid många anstalter. I anledning av vad

befolkningsutredningen anfört örn en treårig övergångstid, under vilken statsbidrag

till lön må utgå, även örn lönestandarden vid en anstalt icke fyller

dessa minimikrav, finner jag det böra tillsvidare anstå med fastställandet av

minimilönen.

Jag föreslår därför, att statsbidrag utgår med Vs av de lönebelopp som

institutionens huvudman fastställt såvida icke dessa av socialstyrelsen betecknas

som oskäligt låga. Statsbidraget får dock icke överstiga 1/s av de

grundlönebelopp, som i befolkningsutredningens förslag angivas som minimilöner

i respektive dyrortsgrupper. Jag anser mig böra understryka, att

vid fastställande av lönebeloppet för de nyinrättade tjänsterna som riktpunkt

böra tagas lönerna vid anstalter, där en i förhållande till utbildning

och ansvar rimlig lönenivå förekommer.

Jag föreslår, att lönebidrag med V3 av lönebeloppet jämväl skall utgå för

deltidsanställd personal, som uppfyller ovan angivna kompetenskrav eller

av socialstyrelsen förklarats skickad för sin tjänst.

I yttranden över befolkningsutredningens förslag har föreslagits, att statsbidrag

även borde utgå till kostnaderna för den fortlöpande läkarkontroll,

som befolkningsutredningen finner önskvärd vid daghemmen. Det framhålles,

att kostnaderna för denna kunna bliva betungande. Jag finner denna

synpunkt värd beaktande, men anser mig icke, innan ytterligare erfarenhet

vunnits beträffande den halvöppna barnavården och beträffande verkningarna

av statsbidragen, kunna framlägga förslag i detta avseende.

Beträffande förfarandet vid ansökan örn statsbidrag ansluter jag mig till

befolkningsutredningens förslag, att ansökningarna skola ställas till socialstyrelsen

samt ingivas till barnavårdsnämnden. Den erinringen har riktats mot

utredningens förslag på denna punkt att genom den föreslagna anordningen

länsorganen förbigås. Då de för budgetåret 1943/44 föreslagna åtgärderna

endast lia en begränsad räckvidd och då länsorganens ställning i socialvården

för närvarande befinner sig under utredning, finner jag, att denna

erinran tills vidare bör lämnas åsido, helst som nian torde kunna förutsätta

att, då socialstyrelsen inhämtar arbetsmarknadskommissionens yttrande, denna

i sin tur hör länsarbetsnämnden, varvid ett organ, som företräder länet,

kommer att träda i funktion.

Ehuru socialstyrelsen redan har expertis på barnavårdens område, möta

vid tillsynen av denna verksamhet speciella problem, vilka kräva en fackman,

som odelat eller huvudsakligen kan ligna sig häråt.

Emot befolkningsutredningens förslag, att inom socialstyrelsens byrå för

barnavårdsfrågor inrättas en konsulent- eller inspektörsbefattning för den

halvöppna barnavården, har framförts den uppfattningen, att en dylik konsulentverksamhet

icke skulle vara av behovet påkallad, så länge den

statliga understödsverksamheten inskränker sig till blott ur arbetsmarknadssynpunkt

nyinrättade anstalter eller avdelningar. Denna uppfattning

kan jag icke dela. Även om anspråk på en kontinuerlig statlig inspektion

och kontroll endast kan ställas gentemot statsunderstödda anstalter,

torde erfarenheten vittna örn behovet av en konsulentverksamhet på området.

För närvarande ha de av kommuner, sammanslutningar och enskilda

drivna anstalterna ingen auktoriserad rådgivningsmyndighet, till

vilken de kunna vända sig i frågor beträffande anstalternas utrustning och

Vissa

personal
frågor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 260.

tbildningsfråg

or.

Kostnadser

ahrlin gar.

drift. Redan anordnandet av en statlig konsulentverksamhet skulle mot

en förhållandevis ringa kostnad för statsverket för dem innebära ett tillmötesgående

från statsmakternas sida, som skulle vara av betydelse för

deras verksamhet. Örn vidare den föreslagna bidragsverksamheten även

som avsett skall innebära en försöksverksamhet, där erfarenheter samlas för

en framtida utbyggnad av den statliga verksamheten på detta område, torde

det vara av betydelse att redan nu en befattningshavare tillsättes, som har

möjlighet att tillgodogöra sig dessa erfarenheter.

På grund av anförda skäl ansluter jag mig till befolkningsutredningens

förslag att socialstyrelsens byrå för barnavård förstärkes med en konsulent

eller inspektör för den halvöppna barnavården. I avvaktan på att erfarenhet

vinnes av verksamhetens omfattning och av den arbetsbörda, som kommer

att åvila denne befattningshavare, föreslår jag, att tjänsten blir en arvodestjänst

med ett årligt arvode av 10,000 kronor. Arvodet torde böra bestridas

från den i socialstyrelsens stat upptagna anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal, vilken post för budgetåret 1943/44 beräknats

till 671,000 kronor. Då vid denna beräkning hänsyn icke tagits till sagda

arvode, är det möjligt, att vid ett bifall till förslaget posten kan behöva

överskridas. Därest så skulle bliva nödvändigt, torde frågan örn dylikt överskridande

få underställas 1944 års riksdag.

De önskemål, som av socialstyrelsen framförts örn ytterligare en tjänsteman

för fullgörandet av de uppgifter, som styrelsens befattning med den

halvöppna barnavården medföra, har jag icke ansett mig kunna tillmötesgå.

Befolkningsutredningen föreslår, att, för den händelse kompetent personal

i erforderlig utsträckning ej står att uppbringa vid den utökning av den

halvöppna barnavården, som de föreslagna åtgärderna kunna föranleda, det

skall medgivas socialstyrelsen att i samråd med ledningen för seminarierna

för lekskolelärarinnor anordna en kompletteringskurs för personer, som

redan nu arbeta inom den halvöppna barnavården men med bristfällig utbildning,

varigenom dessa skulle kunna erhålla kompetens som lekskolelärarinnor.

Enligt utredningens förslag skulle bidrag till kostnaderna för denna kurs

kunna av Kungl. Majit utanordnas ur reservationsanslaget till åtgärder för

arbetsmarknadens reglering m. m.

Jag anser mig kunna förorda en sådan anordning. En förutsättning för

att en dylik kurs kommer till stånd är att det visar sig, att erforderlig

kompetent arbetskraft icke finnes att tillgå. Örn kursen göres ettårig, skulle

de genom kursen utbildade kunna träda i tjänst under år 1945.

Det har visserligen anförts, att denna kompletterande utbildning skulle

vara onödig, men denna uppfattning synes mig vara grundad på bristande

insikt om de krav, som lämpligen böra ställas på den personal, som i den

halvöppna barnavården handhar barn i förskoleåldern. En utvidgning av

den halvöppna barnavården bör icke få föranleda, att på grund av ett tillfälligt

nödläge beträffande personaltillgången otillräckligt utbildad personal

i större utsträckning dispensvägen erhåller kompetensförklaring.

Beträffande kostnadsberäkningarna för de åtgärder, som föreslås för

budgetåret 1943/44, stöder jag mig på de kalkyler, som gjorts av befolkningsutredningen.

Utredningen räknar med att en utvidgning av den halvöppna

barnavården med 1,500 platser under nästa budgetår kan anses tänkbar.

Under förutsättning att samtliga platser komma att utgöra daghemsplatser,

skulle enligt befolkningsutredningen för årligt statsbidrag vara erforderligt

ett anslag av 200,000 kronor. I den här angivna förutsättningen bör enligt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 260.

11

min mening icke den betydelsen inläggas, att socialstyrelsen under nästa

budgetår endast skulle lämna statsbidrag till daghem. Visserligen komma,

då utvidgningen lägges efter arbetsmarknadspolitiska linjer, i första hand

daghem och eftermiddagshem i fråga, enär främst dessa vårdformer fylla

de barnavårdsbehov, som inställa sig för mödrar, sysselsatta i näringslivet.

I den mån inrättandet av lekskola skulle kunna tillgodose samma behov

eller beräknas frigöra arbetskraft för hemarbete och dylikt eller eljest sociala

skäl tala härför, bör även statsbidrag till nyinrättade lekskolor eller lekskoleavdelningar

kunna utgå.

Då statsbidraget förutsättes utgå halvårsvis i efterskott, komma, förutsatt

att bidrag börjar utgå för tiden från den 1 januari 1944, de 100,000 kronor,

som belöpa sig på budgetåret 1943/44, att utbetalas efter 1 juli 1944.

Såsom befolkningsutredningen framhållit tala pedagogiska, sociala och befolkningspolitiska

skäl för ett utbyggande av den halvöppna barnavården. Av

pedagogiska skäl anses det bland annat angeläget, i synnerhet när barnen nått

upp till fyraårsåldern, att uppfostran i hemmet kompletteras med den metodiska

och pedagogiska lekverksamhet, som står på lekskolornas program. De

sociala motiven göra sig kanske starkast gällande beträffande ensamstående

mödrar. För dem kan tillgången till dagvård för barnen rent av utgöra en förutsättning

för att modern skall kunna behålla barnet hos sig. I likhet med

departementschefen vill utskottet understryka den betydelse, som denna

vårdform har för mödrar i många familjer ävensom för underlättandet av

familjebildningen. I de inkomstklasser, där icke möjlighet finnes för anställande

av hembiträde eller där sådant av andra orsaker icke kan erhållas,

torde den bundenhet, som barnen innebära för modern, ha verkat i nativitetshämmande

riktning. Denna bundenhet har ökat i och med att i den moderna

tätbebyggelsen trafikförhållandena och även i övrigt mera komplicerade levnadsförhållanden

göra en ökad tillsyn av barnen erforderlig. Enligt vad befolkningsutredningen

uppgivit kommer de ogifta kvinnornas antal inom

mindre än ett decennium att väsentligt sjunka och de giftas att stiga, varför

man har att emotse ett ökat behov av gifta kvinnor på arbetsmarknaden. I

förening med den stegrade bristen på hembiträden kommer denna ökning av

antalet gifta kvinnor i förvärvsarbete att resultera i en ökad efterfrågan på

halvöppen barnavård. Örn starka skäl således tala för ett utbyggande av institutionerna

för halvöppen barnavård är det även med hänsyn till barnen angeläget,

att denna vårdform så främjas, att den i standardhänseende kommer i

nivå med samhällets övriga institutioner för de ungas vård och fostran. En

statlig konsulent- och stödverksamhet på området ter sig ur dessa synpunkter

väl motiverad.

De institutioner, varom i Kungl. Maj:ts förslag är fråga, äro dels hem för

heldagsvistelse åt småbarn, de s. k. spädbarnskrubborna, och åt äldre barn i

förskolåldern, dels eftermiddagshem för barn i skolåldern, dels ock lekskolor.

I lekskolorna skulle mottagas barn, som fyllt fyra men ej sju år eller yngre

barn, örn de äro så utvecklade, att de lämpligen kunna fostras tillsammans

med barn i nämnda ålder. Under vissa förutsättningar skulle statsbidrag

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 260.

jämväl kunna komma i fråga till avdelning av lekskola, som inrättats för barn,

som fyllt två men ej fyra år.

Utskottet finner det naturligt, att tillsynen över de anstalter av nämnda

art, som erhålla statsbidrag, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit åtminstone tills

vidare skall centralt handhavas av socialstyrelsen, som jämväl föreslås såsom

bidragsbeviljande myndighet. Med hänsyn till det samband, som råder mellan

de pedagogiska frågor, som möta på förskolestadiet, och de motsvarande problem,

som erbjuda sig under de första åren i den egentliga barnaskolan,

finner utskottet det även välbetänkt, att överinseendet i pedagogiskt hänseende

av verksamheten i lekskolor och daghem på föreslaget sätt anförtros

skolöverstyrelsen. Den lokala tillsynen skall enligt förslaget handhavas av

barnavårdsnämnderna. Yad departementschefen i detta hänseende anfört föranleder

ej erinran från utskottets sida.

Såväl befolkningsutredningen som departementschefen ha framhållit, att

statsbidrag åt den halvöppna barnavården på grund av det statsfinansiella

läget för närvarande icke torde kunna åstadkommas i önskvärd utsträckning.

Emellertid ha arbetsmarknadspolitiska motiv anförts för en begränsad stödgivning,

som borde få karaktären av en försöksverksamhet, vid vilken värdefulla

erfarenheter skulle kunna utvinnas. Utredningen har ansett det önskvärt,

att genom ett principbeslut riktlinjer även uppdragas för statens framtida

bidragsverksamhet och framlagt förslag till kungörelse i ämnet. Däremot

har departementschefen funnit den tveksamhet vara befogad, som uttalats

av ett flertal remissinstanser rörande lämpligheten att i nuvarande

läge antaga ett detaljerat program, som icke kan realiseras förrän i en framtid,

och därför avböjt befolkningsutredningens ifrågavarande förslag. I motionerna

I: 330 och II: 465 har hemställts örn bifall till samma förslag.

Utskottet har för sin del funnit de skäl bärande, vilka anförts för igångsättande

redan under innevarande budgetår av en stödgivning i begränsad

omfattning. Att redan innan denna försöksverksamhet kommit igång genom

ett principbeslut fastställa grunderna för verksamhetens framtida ordnande

finner utskottet i likhet med departemenschefen mindre lämpligt. Institutionernas

huvudmän och föreståndare samt de, vilka ämna utbilda sig för befattningar

inom den halvöppna barnavården, torde även utan ett dylikt principbeslut

kunna i betydelsefulla hänseenden erhålla tillräcklig ledning genom

de beslut, som statsmakterna nu fatta, och den konsulentverksamhet, som socialstyrelsen

förutsättes skola upprätthålla.

Från ovan angivna utgångpunkt föreslås, att statsbidrag under innevarande

budgetår skall utgå till nyinrättad institution för halvöppen barnavård eller

nyinrättad avdelning vid redan existerande institution, örn dess inrättande

befinnes påkallat med hänsyn till vederbörande orts behov av kvinnlig arbetskraft.

Statsbidrag skulle under samma förutsättning utgå även till äldre institution,

därest den anslagsbeviljande myndigheten så prövar skäligt med

hänsyn till institutionens svaga ekonomi och med hänsyn till det ekonomiska

läget i den kommun där institutionen är belägen. I motionen II: 484 framhålles,

att äldre institutioner icke i statsbidragshänseende böra komma i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 260.

13

sämre läge än nya. Motionärerna framhålla, att en undantagsställning härutinnan

lätt kan medföra, att de föreningar eller stiftelser, som driva nu existerande

institutioner, anse det meningslöst att fortsätta sin verksamhet och därför

komma att nedlägga densamma.

Utskottet vill i anledning härav understryka, att det nu närmast gäller att

uppmuntra en utvidgning av ifrågavarande verksamhet på orter, där behovet

är mest trängande. Det är därför givet, att i första hand nya institutioner

böra komma i fråga för understöd, men även att äldre institutioner, som tillgodose

ett dylikt behov och äro anordnade på ändamålsenligt sätt, skola

kunna erhålla bidrag till förhindrande av att de eljest nedläggas. Då med

hänsyn till det nuvarande läget allenast ett begränsat belopp av statsmedel

kan ställas till förfogande förväntar utskottet, att de i motionen omnämnda

föreningarna och stiftelserna lojalt skola finna sig i att statsbidrag nu icke

kan beviljas lika åt alla. Vad departementschefen anfört rörande förutsättningarna

för statsbidrag till äldre institution ävensom i vissa fall då arbetsmarknadsskälen

äro mindre starkt accentuerade, giver icke utskottet anledning

till erinran.

Ehuru, såsom ovan framhållits, behovet av institutioner för halvöppen

barnavård är mest framträdande i tätorterna, anser utskottet det välbetänkt, att

särskild uppmärksamhet ägnas frågan örn dylika institutioner även för landsbygden

för mottagande av barn i olika åldrar under tidsperioder, då skördearbete

eller annat arbete kräver särskilt riklig tillgång på kvinnlig arbetskraft.

Utskottet vill understryka, att dessa provisoriska anstalter böra få möjligheter

att omhänderhava barnen icke allenast under dagen utan också under

natten, även örn de därigenom komma att falla utanför vad som i a anliga fall

menas med halvöppen barnavård.

Utskottet kan även ansluta sig till vad departementschefen i övrigt anfört

rörande statsbidragets utformning. I enlighet härmed bör bidrag bland annat

utgå till föreståndarinna, som genomgått utbildning vid seminarium för småbarnsfostrarinnor

eller av socialstyrelsen förklarats skickad förestå anstalten,

samt till avlönande av anställd personal, som uppfyller de villkor, som gälla

för föreståndarinnor, varvid barnavårdslärarinneexamen bör vid spädbarnskrubbor

vara likvärdig med ovan angivna utbildning. I motionen II: 484 föreslås,

att barnsköterskeexamen i kompetenshänseende skall vara likställd med

barnavårdslärarinneexamen. Vad motionärerna härutinnan anfört finner utskottet

värt beaktande. Utskottet förutsätter, att socialstyrelsen ägnar denna

fråga vederbörlig uppmärksamhet, när det gäller att förklara soxande skickad

att bekläda ifrågavarande befattningar.

Den av departementschefen förordade förstärkningen av socialstyrelsens

byrå för barnavård med en konsulent eller inspektör för den halvöppna barnavården

torde få anses erforderlig. Det för denne föreslagna arvodet av 10,000

kronor, vilket skulle bestridas från styrelsens avlöningsanslag, föranleder ej

erinran från utskottets sida.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 260.

Med tillstyrkande jämväl i övrigt av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet

hemställa,

a) att riksdagen må medgiva, att under budgetåret 1943/44 må

till ett belopp av högst 100,000 kronor av statsmedel beviljas bidrag

till driften av anstalter för halvöppen barnavård i huvudsaklig

överensstämmelse med av utskottet förordade grunder;

b) att motionerna I: 330 och II: 465 må anses besvarade genom

vad utskottet anfört;

c) att motionen II: 484 må anses besvarad genom vad utskottet

anfört.

Stockholm den 19 november 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,

Gränebo, Lindström, Andrén, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson,

Ekströmer, Johan Eric Ericson, Emil Petersson och Persson i Skabersjö;

samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,

Danielsson, Ward, Isacsson, Persson i Tidaholm, Mårtensson, Staxäng, Lindholm,

Pettersson i Dahl, Åkerström och Eriksson i Frägsta.

Reservationer:

l:o) av herr Oscar Olsson, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan

bort hava följande lydelse:

»Såsom befolkningsutredningen — — — samma förslag.

Med hänsyn till betydelsen av att redan nu vissa normer beträffande löner,

institutionernas standard m. m. uppdragas, finner sig utskottet böra tillstyrka,

att beslut i ämnet fattas i enlighet med befolkningsutredningens förslag.

Från ovan---utskottets sida.

Med tillstyrkande i övrigt av Kungl. Maj :ts förslag får utskottet hemställa,

a) att riksdagen--— förordade grunder;

b) att riksdagen med bifall till motionerna I: 330 och II: 465

må fastställa principerna för en framtida bidragsverksamhet till

daghem, lekskolor och eftermiddagshem i enlighet med 1941 års

befolkningsutrednings förslag;

c) att motionen II: 484 må anses besvarad genom vad utskottet

anfort.»;

2: o) av herr Eriksson i Frägsta.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:506 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till daghem och lekskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten