Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till daghem och lekskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1943-11-19 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1943:260, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till daghem och lekskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 260.
1
Nr 260.
Ankom till riksdagens kansli den 19 november 1943 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statsbidrag till daghem och lekskolor m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 339 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 8 oktober 1943, föreslagit
riksdagen att medgiva, att under budgetåret 1943/44 må till ett belopp av högst
100,000 kronor av statsmedel beviljas bidrag till driften av anstalter för halvöppen
barnavård i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för socialdepartementet
förordade grunder.
I samband med Kungl. Majlis förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av fru
Anna Sjöström-Bengtsson och herr B. Ehngren (I: 330) och den andra inom
andra kammaren av fru Disa Västberg m. fl. (II: 465), vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i enlighet med vad 1941 års befolkningsutredning föreslagit
redan nu fastställa principerna för en framtida bidragsverksamhet till
daghem, barnträdgårdar och eftermiddagshem;
dels ock en inom andra kammaren av herrar P. Svensson i Alingsås och
O. Nilsson i Göteborg väckt motion "(11:484), vari hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av förevarande proposition måtte beakta de i motionen anförda
synpunkterna.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionerna II: 465 och II: 484.
1941 års befolkningsutredning har i ett i februari 1943 avgivet betänkande
(statens off. utredn. 1943: 9) framlagt förslag angående statsbidrag till driften
av vissa anstalter för s. k. halvöppen barnavård.
Befolkningsutredningens förslag innebär dels att statsmakterna i princip
skola taga ställning till frågan om ett statligt stöd åt den halvöppna barnavården,
dels att under budgetåret 1943/44 statligt stöd skall utgå till nyinrättade
institutioner eller nyinrättade avdelningar inom äldre institutioner,
endast i sådana fall då inrättandet är angeläget av arbetsmarknadspolitiska
skäl. I samband härmed föreslår utredningen åtgärder för en statlig inspektionsverksamhet
samt för utbildning av personal för den halvöppna barnavården.
Förslaget innehåller sålunda dels ett aktuellt program, avseende bud
Bihang
till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 260. 2400 43
2
Statsutskottets utlåtande nr 260.
getåret 1943/44, dels ett »fredsprogram», i vilket principerna för den statliga
stödverksamheten uppdragas
De av befolkningsutredningen föreslagna statsbidragsgrunderna lia sammanfattats
i ett utkast till kungörelse, vilket såsom bilaga fogats till förevarande
proposition. Kungörelseutkastet innehåller i huvudsak följande.
Statsbidrag utgår dels såsom bidrag till avlönande av vid anstalten anställd
föreståndarinna samt till avlönande av vid anstalten anställd personal
med viss utbildning (lönebidrag), dels ock såsom bidrag till kostnaderna för
bespisning av de vid anstalten mottagna barnen (kostbidrag).
Kostbidrag må utgå allenast jämsides med lönebidrag.
Lönebidrag utgår för föreståndarinna samt för personal med viss utbildning,
vilka åtnjuta dels årlig grundlön med följande minimibeloppp, nämligen
i ortsgrupperna A, B och C 3,000 kronor, i ortsgrupperna D, E och F
3,450 kronor samt i övriga ortsgrupper 3,900 kronor, allt inberäknat värdet
av utgående naturaförmåner, dels ock ålderstillägg efter tre, sex, nio och tolv
års väl vitsordad tjänstgöring, utgående vartdera med följande årliga minimibelopp,
nämligen i ortsgrupperna A, B och C 150 kronor, i ortsgrupperna
D, E och F 180 kronor samt i övriga ortsgrupper 210 kronor. Lönebidrag utgår
jämväl för personal, vilken innehar deltidsanställning. Minimibeloppet av den
sådan personal tillkommande grundlönen bestämmes av socialstyrelsen.
Lönebidraget utgår med en tredjedel av grundlönens minimibelopp ävensom
med hela minimibeloppet av utgående ålderstillägg.
Kostbidrag utgår med 15 öre för barn och dag i anstalt, där en måltid lagad
mat utspisas, samt med 30 öre för barn och dag i anstalt, där minst två måltider
lagad mat utspisas. För barn under ett år, mottaget för heldagsvård,
utgår kostbidrag med 15 öre för barn och dag.
Såsom villkor för statsbidrag skall gälla:
a) att anstaltens lokaler godkänts såvitt avser daghem av socialstyrelsen
och beträffande annan anstalt av förste provinsialläkare eller förste stadsläkare;
b)
att anstalten står under ledning av person, som genomgått tvåårig utbildning
vid seminarium för småbarnsfostrarinnor eller av socialstyrelsen förklarats
skickad förestå anstalten;
c) att för anstalten gäller reglemente, som av socialstyrelsen godkänts;
samt
d) att verksamheten bedrives enligt en för minst ett år i sänder uppgjord
och av socialstyrelsen godkänd plan, upptagande högsta och lägsta tillåtna
antalet barn, antalet anställda med under b) angiven kompetens samt, därest
avgifter skola utgå för vården, storleken av dessa avgifter.
Socialstyrelsen äger utfärda de ytterligare föreskrifter, som kunna erfordras
för kungörelsens tillämpning samt för övervakningen av verksamheten vid
anstalt, för vilken statsbidrag utgår.
Yttranden över befolkningsutredningens förslag ha avgivits av socialstyrelsen,
medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, statskontoret, Överståthållarämbetet
efter hörande av förste stadsläkaren i Stockholm, länsstyrelserna
efter hörande av vederbörande förste provincialläkare, socialvårdskommittén
och statens arbetsmarknadskommission.
Dessutom ha yttranden avgivits av ett stort antal sammanslutningar och
institutioner.
Beträffande innehållet i de avgivna yttrandena hänvisas till den i propositionen
(sid. 29 ff) lämnade redogörelsen.
Statsutskottets utlåtande nr 260.
3
Departementschefen har anfört följande.
Behovet av institutioner för s. k. halvöppen barnavård har framträtt med Den
allt större styrka i det moderna samhället. Detta är bakgrunden till att en- halvöppna
skilda, sammanslutningar och kommuner sedan länge funnit det angeläget barnavärden*
att söka tillgodose de mest trängande behoven. Härvid har ett berömvärt bet''Jdelseoch
ofta uppoffrande arbete nedlagts, och man har på detta område
kommit fram till ett institutionsväsen, som nu visar en viss stadga. De
undersökningar, som verkställts, ådagalägga emellertid, att de anstalter, som
för närvarande finnas, icke räcka till för det föreliggande behovet, och att
på flera håll de ekonomiska resurser och den erfarenhet fattas, som kunna
möjliggöra tillgodoseendet av den standard, som vore önskvärd. Jag finner
det därför naturligt, att statsmakterna genom inspektions- och stödverksamhet
främjar utvecklingen av den halvöppna barnavården, så att den i
standardavseende kommer i nivå med samhällets övriga institutioner för de
ungas vård och fostran.
De skäl för att det allmänna må främja en utveckling av den halvöppna
barnavården, vilka framlagts av 1941 års befolkningsutredning, kan jag ansluta
mig till. Jag vill understryka den betydelse som denna vårdform har
för underlättandet av familjebildningen och som hjälp åt mödrarna i många
familjer. I de inkomstklasser, där icke möjlighet finnes för anställande av
hembiträde eller där sådant av andra orsaker icke kan erhållas, torde den
bundenhet, som barnen innebära för modern, lia verkat i nativitetshämmande
riktning. Denna bundenhet har ökat i och med att i den moderna tätbebyggelsen
trafikförhållandena och även i övrigt mera komplicerade levnadsförhållanden
göra en ökad tillsyn över barnen erforderlig. Det bör ligga i
samhällets intresse att skapa institutioner, som underlätta för familjerna att
ge barnen den bästa möjliga tillsyn och vård. Den halvöppa barnavården
ersätter sålunda icke fostran och vård i familjen utan är ett komplement
till denna. Om den till viss del underlättar mödrarnas arbete, kan man
förvänta sig, att mödrarna och familjerna därigenom med större energi och
glädje kunna ägna sig åt omvårdnaden av de små. Påståendet att den halvöppna
barnavården är ägnad att upplösa familjebanden, finner jag icke tillräckligt
genomtänkt.
Den diskussion, som förts beträffande lämpligheten av att mödrar lia förvärvsarbete,
har i stort sett en akademisk karaktär. Det faktum man kan
utgå från är att kvinnlig arbetskraft i ökad utsträckning användes inom näringslivet.
Samhällets uppgift blir närmast att tillse, att förvärvsarbetet icke
försvårar deras möjlighet att skaffa sig barn och att det icke inverkar menligt
på barnens fysiska och psykiska hälsa. När lagstiftning införts örn
förbud mot avskedande i samband med äktenskap och havandeskap, har
samhället principiellt slagit in på denna linje, lin statlig verksamhet, som
tar sikte på att underlätta barnens skötsel och vård, då modern har förvärvsarbete,
innebär närmast en fortsättning av denna linje. Härvidlag gäller
det för samhället att medverka till att erforderliga institutioner komma till
stånd och att tillse att dessa tillgodose de krav på vård av barnen, som
kunna anses önskvärda.
Diskussionen örn vilka institutioner, som te sig lämpliga och ändamåls- Spädbamsenliga
för barnen, har i betydande utsträckning kommit att röra daghemmen krubb or.
för småbarnen, de s. k. spädbarnskrubborna. Det har framhållits att
lämpligare än att inrätta spädbarnskrubbor vore att lämna sådant stöd åt
mödrarna, att de under lämplig tid kunde helt frikopplas från arbete efter
barnets ankomst. Erfarenheten vittnar emellertid om, att ett stort antal
mödrar för närvarande av ekonomiska skäl har behov av att så snart
4
Statsutskottets utlåtande nr 260.
Daghem för
äldre barn.
Eftermiddags
hem.
sorn möjligt åter komma i arbete efter barnsbörden. Om familjens ekonomi
är uppbyggd på att båda makarna ba inkomst, kan, i synnerhet
då inkomsterna äro låga, en längre bortovaro från arbete med åtföljande
inkomstbortfall medföra rubbningar i familjens ekonomi. Då för närvarande
icke ett statligt bidrag till mödrarna av den storlek att det kan
kompensera inkomstminskningen kan övervägas, torde tills vidare ingen
annan utväg finnas än att tillgodose förevarande behov av barnavård genom
spädbarnskrubbor. Att en lösning efter andra linjer bör kunna ligga
inom möjlighetens ram kan jag icke underlåta att erinra örn. Överstyrelsen
för röda korset har pekat på att enligt undersökningar, som befolkningsutredningen
låtit verkställa, kostnaderna per barn och dag i en angiven
spädbarnskrubba i Stockholm uppgingo till 4 kronor 87 öre. En krona
av dessa täcktes av föräldrarnas avgifter. Det ligger här nära till hands att
tänka sig, att ett direkt utbetalande till modern av ett belopp, som kanske
icke behövde överstiga de kostnader, som kommuner, sammanslutningar
och staten bära för ett spädbarn vid halvöppen vård, skulle göra det möjligt
för henne att under behövlig tid stanna hemma från arbetet.
Trots de vanskligheter, som äro förenade med spädbarnsvård i krubba,
kan jag icke finna, att särskild restriktivitet bör vara påkallad beträffande
utvecklingen av spädbarnskrubborna, så länge icke andra åtgärder vidtagits
för att stödja förvärvsarbetande mödrar under den tid, då de ägna sig åt
spädbarnens vård. Det är icke sannolikt, att mödrarna i de fall, da familjerna
äro beroende av deras inkomster, skulle komma att avsta från förvärvsarbete
under barnens första levnadsår endast på grund därav att spädbarnskrubba
saknas i orten. Bristen på barnkrubbor går istället ut över
barnens vård.
Vad dagliemsvården för äldre barn beträffar lia icke de farhågor, som
yppats, varit så starka som beträffande daghemsvard för spädbarn. Dock
har från flera håll i likhet med vad befolkningsutredningen gjort, understrukits,
att även denna vård måste betraktas som en nödfallsutväg, för det
fall då förvärvsarbete är en nödvändighet för en moder. Det har dels framhållits,
att det ur barnens synpunkt icke kan vara lyckligt, att dessa icke
äro under moderns vård, dels att förvärvsarbete för mödrarna är synnerligen
ansträngande, då barnen äro små. Då emellertid näringslivet tar de gifta
kvinnornas arbetskraft i anspråk i allt större utsträckning, får detta faktum
bilda utgångspunkten vid bedömandet av det sociala värdet av daghem.
Daghemmet blir då den hjälp samhället erbjuder dessa kvinnor för att sätta
dem i stånd att skaffa och uppfostra barn.
Skapas icke dylika institutioner, kan följden bli antingen att familjen
uraktlåter att skaffa barn eller uppskjuter detta så länge som möjligt eller
att, i de fall då familjen skaffar barn, dess ekonomiska standard sjunker,
vilket i regel medför psykologiska reaktioner av icke önskvärd art. I de
icke få fall, då modern ändock av ekonomiska skäl pressas till arbete, blir
detta vanligen hjälparbete, och barnet blir utan tillsyn eller under tillsyn
av grannar och släktingar, då modern är i arbete. Jag finner, att, trots de
betänkligheter som anförts beträffande daghemsvården, situationen är sådan
att denna vårdform för ett stort antal föräldrar och barn icke är en nödlösning
utan den bästa till buds stående lösningen i deras speciella fall.
Eftermiddagskemmen äro ett naturligt komplement till daghemmen i och
för omhändertagande av barn i skolåldern, vars mödrar arbeta i näringslivet.
De lia därtill uppgiften att kunna ge barn i trångbodda hem möjlighet
till sysselsättning på fritiden efter skolarbetets slut. Ur båda dessa
Statsutskottets utlåtande nr 260. 5
synpunkter finner jag, att denna institution bör lämnas ett stöd oell en
tillsyn, som kunna främja dess utveckling.
Lekskolornas verksamhet, av utredningen även benämnd lialvdagsvård,
innebär en gruppvis ordnad pedagogisk lekverksamhet, som framförts av
reformpedagogiska riktningar och vars värde för barnens utveckling nått ett
allt vidare erkännande. Att det här är fråga om en verksamhetsform, som
icke i första hand har att lösa en social tvångssituation, framgår redan
därav att nu existerande privata lekskolor i stor utsträckning bygga sin
verksamhet på barn ur välsituerade kretsar. Det ligger i sakens natur att
skolorna borde kunna få än större betydelse för barn i trångbodda familjer.
Men även ur mödrarnas synpunkt finner jag verksamheten betydelsefull.
Erfarenheten vittnar om att barnens skolgång innebär en lättnad för mödrarna
i deras arbete. Några timmars lekskoleverksamhet för barn i förskoleåldern
skulle på samma sätt innebära en lindring i moderns arbete. Det
synes vidare finnas möjligheter att så utveckla lekskoleverksainheten, att
barnens vistelse på lekskola möjliggör för mödrarna att taga deltidsarbete.
I allmänhet pågår visserligen lekskoleverksamheten endast 2—3 timmar per
dag, men på vissa orter (Stockholm, Göteborg, Norrköping) har verksamheten
utsträckts till 6 timmar. Örn lekskolorna även skola kunna få en
funktion i detta avseende, böra emellertid anstalter vidtagas för möjlighet
till isolering av infekterade barn, som icke kunna hemsändas, när modern
är borta från hemmet.
Det framgår av det anförda att jag icke funnit de erinringar, som framförts
mot den halvöppna barnavården eller mot statsbidrag åt densamma,
vara vägande. De institutionstyper, som framkommit efter hand, motsvara
ett föreliggande behov av vårdformer, och jag kan ansluta mig till de allmänna
riktlinjer, som uppdragits av befolkningsutredningen i dess fredspr
ogram.
I likhet med befolkningsutredningen finner jag, att anstalt för halvöppen
barnavård, som erhåller statsbidrag, bör stå under statlig översyn och inspektion.
Denna tillsyn bör omfatta institutionens lämplighet ur social,
hygienisk och pedagogisk synpunkt. Av skäl som anförts av befolkningsutredningen
framstår det som lämpligt, att tillsynen åtminstone tills vidare
centralt handhaves av socialstyrelsen, som tillika föreslås bli bidragsbeviljande
myndighet. Behovet av en offentlig översyn har omvittnats i flera
remissyttranden, men det har även framhållits, att en statlig kontroll vore
ägnad att hämma de lokala initiativen på detta område. Utan att underskatta
de värdefulla och uppoffrande initiativ, som tagits av enskilda, sammanslutningar
och kommuner på detta område, delar jag deras mening, som
framhålla, att denna för barnen och familjen betydelsefulla verksamhet nu
nått en sådan omfattning att för skapandet av en fullt tillfredsställande
standard över hela fältet en statlig konsulentverksamhet bör bli av betydelse.
Vid sidan av de sociala synpunkter, som måste läggas på verksamheten,
träda de pedagogiska i förgrunden. De ökade insikterna om förskoleålderns
betydelse för individens karaktärsdaning och livsinriktning tala för att samhället
bör tillse, att det institutionsväsen varom här är fråga ej blott i hygieniskt
avseende utan även i pedagogiskt håller jämna steg med utvecklingen
och att det kan tillgodogöras de erfarenheter, som föreligga på detta område
av barnavård. Befolkningsutredningen har ifrågasatt, om icke inspektionen
av den pedagogiska sidan av den halvöppna barnavården borde anförtros
Lekskolor.
Tillsyns
myndighet.
6
Statsutskottets utlåtande nr 260.
Statsbidragets
utformning.
åt skolöverstyrelsen, men Ilar stannat vid att förorda, att även denna sida av
verksamheten inspekteras av socialstyrelsen. Emellertid förhåller det sig
otvivelaktigt så, att de pedagogiska frågor, som möta på förskolestadiet,
icke kunna anses vara mindre betydelsefulla än de motsvarande problem,
som erbjuda sig under de första åren i den egentliga barnaskolan. De förra
stå ock i sådant samband med de senare, att det ej kan anses befogat, att
överinseendet i pedagogiskt hänseende av lekskoleverksamlieten anförtros
åt annan myndighet än inspektionen av det allmänna skolväsendet. Med
hänsyn härtill förordar jag, efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet,
att på skolöverstyrelsen skall ankomma att lia inseendet ur pedagogisk
synpunkt över verksamheten vid lekskolor och daghem.
Den lokala tillsynen av ifrågavarande anstalter torde böra, såsom befolkningsutredningen
föreslår, handhavas av barnavårdsnämnderna. Utom
nämndens befattning med ansökningarna örn statsbidrag, varvid nämnden
bär att yttra sig i ärendet, tillkommer det den på grund av dess uppgifter
enligt barnavårdslagen att öva en allmän tillsyn över anstalterna för halvöppen
barnavård, även om dessa icke skulle åtnjuta statsbidrag. Då barnavårdsnämnden
har att med uppmärksamhet följa de inom kommunen rådande
förhållandena i avseende å barns vård och fostran och då den därtill bör
främja tillkomsten och utvecklingen av anstalter till stöd för hemuppfostran,
följer härav, att nämnden bör ha möjlighet att skaffa sig kännedom örn under
vilka förhållanden barnen handhavas i anstalterna för halvöppen barnavård.
Däremot torde nämnden enligt gällande författningar sakna befogenheter
att begära förändringar i anstalternas utrustning och drift, för så vitt icke
förhållandena vid anstalt äro sådana att det enligt barnavårdslagen ankommer
på nämnden att ingripa. I de fall, då kommun beviljar anslag
till anstalt för halvöppen barnavård, böra därmed förknippas ytterligare
befogenheter för barnavårdsnämnden, varvid denna i samråd med den föreslagna
statliga konsulenten bör utöva en kontinuerlig kontroll över ifrågavarande
anstalt.
Med hänvisning till den halvöppna barnavårdens pedagogiska betydelse
har det framhållits, att det vore önskvärt, att även de lokala skolmyndigheterna
ägde viss tillsynsrätt över denna verksamhet. Jag finner denna
synpunkt värd beaktande, men anser mig ej under det stadium av delvis
försökskaraktär, som de föreslagna anordningarna representera, kunna avge
förslag till lösning av denna fråga.
Befolkningsutredningen förutsätter, att ett statligt stöd åt den halvöppna
barnavården i den utsträckning, som kan anses önskvärd och ändamålsenlig,
för närvarande icke kan åstadkommas på grund av det statsfinansiella läget.
Utredningen anser det ändock önskvärt, att genom ett principbeslut riktlinjer
uppdragas för statens framtida bidragsverksamhet. Härigenom skulle
de kommuner, sammanslutningar och bolag, som driva eller ha för avsikt
att driva dylika institutioner, få en norm att gå efter. Ehuru jag anser, att
staten bör ekonomiskt stödja barnkrubbeverksamheten i allmänhet och icke
förbiser betydelsen av att ett principbeslut nu fattades, finner jag dock
den tveksamhet, som uttalats av ett flertal remissinstanser rörande lämpligheten
att i nuvarande läge så att säga låsa fast statsmakterna vid ett
detaljerat program, som icke kan realiseras förrän i en framtid, vara befogad.
Något principbeslut rörande det framtida ordnandet av den halvöppna barnavården
bör därför nu ej fattas.
För befolkningsutredningens förslag att en begränsad stödverksamhet bör
genomföras redan under budgetåret 1943/44 finner jag starka skäl tala. De
arbetsmarknadspolitiska motiveringar som anförts finner jag bärande. En
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 260.
t
sålunda begränsad verksamhet bör få karaktären av en försöksverksamhet,
vid vilken värdefulla erfarenheter kunna utvinnas. Man bör räkna med att
dessa erfarenheter kunna föranleda ändringar i de riktlinjer som uppdragits
av befolkningsutredningen. Den synpunkten att det är angeläget, att institutionernas
huvudmän och föreståndare ha vissa normer att gå efter beträffande
den allmänna standard, som är önskvärd och som av statsmakterna betraktas
som ett villkor för statsbidrag, bör kunna tillgodoses därigenom, att den
bidragsbeviljande och inspekterande myndigheten upprätthåller en konsulentverksamhet,
varvid de grunder, som av befolkningsutredningen uppdragits
för statsbidrag och som innehållas i dess förslag till kungörelse, eventuellt
med vissa jämkningar beaktas.
I anslutning till det ovan anförda föreslår jag, att statsbidrag under
budgetåret 1943/44 skall utgå till nyinrättad institution för halvöppen barnavård
eller nyinrättad avdelning vid redan existerande institution, örn med
hänsyn till ifrågavarande orts behov av kvinnlig arbetskraft dess inrättande
befinnes påkallat. Statsbidrag ina under samma förutsättning utgå även till
äldre institution, därest den anslagsbeviljande myndigheten så prövar skäligt
med hänsyn till institutionens svaga ekonomi och med hänsyn till det
ekonomiska läget i den kommun, där institutionen är belägen. Vid tilldelningen
av statsbidrag bör tillses, att bidrag icke lämnas för ett större
antal platser än som kan anses motsvara kommunens normala behov.
Enligt min uppfattning bör särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan att
skapa institutioner på landsbygden, vilka kunna mottaga barn i olika åldrar
under tidsperioder, då skördearbetet kräver särskilt riklig tillgång på kvinnlig
arbetskraft. Det torde komma att visa sig lämpligt, att dessa mer eller
mindre provisoriska anstalter få möjligheter att omhänderhava barnen icke
allenast under dagen utan även under natten. Härigenom komma visserligen
dessa institutioner att falla utanför vad som i vanliga fall menas med halvöppen
barnavård, men det samhälleliga värdet av att barnen bliva föremål
för omvårdnad under ifrågavarande tidsperioder synes mig vara så betydande,
att medel till en experimentverksamhet för att finna de lämpliga
formerna för statsstöd böra utgå från nu ifrågavarande anslag. Självfallet
böra garantier skapas för att barnen erhålla erforderlig tillsyn och omvårdnad
samt att näringsstandarden, i den mån mat erhålles å anstalterna, är
tillfredsställande. Detta torde kunna uppnås även örn de personer, som anförtros
ledningen av institutionerna, icke fylla de kompetenskrav, som uppställas
för skötseln av andra institutioner för halvöppen barnavård.
Beslut örn statsbidrag bör meddelas av socialstyrelsen, örn statens arbetsmarknadskommission
med hänsyn till ortens behov av kvinnlig arbetskraft
tinner behov av ifrågavarande inrättning eller avdelning föreligga.
Det torde kunna förekomma fall, då förefintliga men dock mindre starkt
accentuerade arbetsmarknadsskäl i förening med sociala och andra synpunkter
kunna tala för att statsbidrag bör utgå. Jag finner, att socialstyrelsen
bör lia möjlighet att i dylika fall, även örn arbetsmarknadskommissionen
från sina synpunkter icke tillstyrkt ansökan örn statsbidrag, efter noggrann
prövning och under hänsynstagande till ortens ekonomiska förhållanden
medgiva statsbidrag. Härvid har jag i första hand haft lekskoleväsendet i
tankarna. Även örn den arbetsmarknadspolitiska effekten av en lekskola
blir begränsad, torde sociala omständigheter i förening med en kommuns
ekonomiska förhållanden kunna väga så starkt, att statsbidrag bör kunna
ifrågakomma.
1 likhet med befolkningsutredningen föreslår jag, att statsbidrag må kunna
utgå till institution, som till huvudman har kommun, stiftelse, förening eller
industriföretag. Ehuru jag liksom utredningen å ema sidan finner det finsk
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 260.
värt, att kommunerna i större utsträckning än som hittills varit fallet ville
uppmuntra och ägna sig åt den halvöppna barnavården, finner jag å andra
sidan icke ändamålsenligt, att statsbidrag allenast lämnas åt av kommun
nyinrättad anstalt eller avdelning, då det icke kan förutsättas, att det kommunala
intresset ännu är tillräckligt starkt för att det föreliggande behovet
i huvudsak skulle kunna tillgodoses genom kommunala initiativ. Det har
anförts, att även av enskild jarson drivna institutioner borde kunna komma
i åtnjutande av statsbidrag. Såsom befolkningsutredningen framhållit torde
den standard, som det är önskvärt att den halvöppna barnavården uppnår,
bättre kunna tillgodoses, örn från rätt till statsbidrag uteslötes institutioner,
drivna av enskild person. Den stadga och kontinuitet, som är önskvärd
för en institution, torde endast kunna uppnås, örn bakom densamma står
kommun, stiftelse, förening eller industriföretag.
Jag ansluter mig till befolkningsutredningens förslag, att statsbidrag
under budgetåret 1943/44 endast bör utgå till driftkostnaderna. Med hänsyn
till att anläggningskostnaderna för en institution av tillfredsställande standard
för närvarande ställa sig höga och statsbidrag härför icke kan utgå
annat än i den mån allmänna arvsfonden kan ställa medel till förfogande,
vill jag likaledes ansluta mig till utredningens förslag, att socialstyrelsen
bör kunna för ett år i sänder lämna anstalt dispens från de föreskrifter
beträffande institutionernas utrustning, som den kan komma att fastställa.
Yad de allmänna villkoren beträffar, bör socialstyrelsen kunna utfärda
föreskrifter i huvudsaklig anslutning till befolkningsutredningens förslag. Då
socialstyrelsens tillsynsverksamhet tills vidare kommer att ha försökskaraktär,
anser jag mig icke lia anledning att upptaga till diskussion de erinringar,
som gjorts rörande vissa av befolkningsutredningens närmare anvisningar
örn anstalternas utrustning och drift. Den erfarenhet, som vinnes, torde
ge vid handen, i vilken utsträckning dessa böra beaktas vid uppställandet
av föreskrifter och anvisningar. Föreskrifter rörande anstalternas hygieniska
förhållanden böra av socialstyrelsen lämnas i samråd med medicinalstyrelsen.
Jag föreslår, att statsbidraget utgår dels som lönebidrag och dels som
kostbidrag. Emot de erinringar, som framförts gentemot denna av befolkningsutredningen
föreslagna uppdelning, må anföras, att, ehuru kostbidraget
torde komplicera beräkningarna av statsbidragets storlek, det dock är av
stort värde för barnen, därigenom att det kan stimulera vederbörande institution
att införa bespisning eller att utöka sin bespisning.
I anslutning till befolkningsutredningen föreslår jag, att kostbidraget utgår
med 15 öre per barn och dag i anstalt, där en måltid lagad mat utspisas,
samt med 30 öre per barn och dag, där minst två måltider lagad
mat utspisas. Med hänsyn till vad som anförts gentemot befolkningsutredningens
förslag att för barn under ett år, mottaget för heldagsvård, kostbidraget
endast skulle utgå med 15 öre och under beaktande av de höga
kostnader, som äro förbundna med spädbarnsvård av tillfredsställande standard,
finner jag, att även för barn under ett år kostbidraget bör utgå med
30 öre per barn och dag, förutsatt att barnen äro omhändertagna för heldagsvård,
d. v. s. mer än 6 timmar. Då anstalt omfattar skilda vårdformer,
skall vid beräkningen av kostbidraget, avdelningarna för olika vårdformer
anses som skilda anstalter.
Jag föreslår, att bidrag utgår till avlönande av vid anstalten anställd föreståndarinna,
som genomgått utbildning vid seminarium för småbarnsfostrarinnor
eller av socialstyrelsen förklarats skickad förestå anstalten, samt till
avlönande av vid anstalten anställd personal, som uppfyller de villkor, som
gälla för föreståndarinna. Härvid bör vid spädbarnskrubbor personal med
Statsutskottets utlåtande nr 260. 9
barnavårdslärarinneexamen i kompetenshänseende vara likställd med personal
med ovan angiven utbildning.
Som villkor för statsbidrag föreslår befolkningsutredningen, att lönestandarden
vid en anstalt skall fylla vissa minimikrav, som icke oväsentligt
överstiga den nuvarande lönenivån vid många anstalter. I anledning av vad
befolkningsutredningen anfört örn en treårig övergångstid, under vilken statsbidrag
till lön må utgå, även örn lönestandarden vid en anstalt icke fyller
dessa minimikrav, finner jag det böra tillsvidare anstå med fastställandet av
minimilönen.
Jag föreslår därför, att statsbidrag utgår med Vs av de lönebelopp som
institutionens huvudman fastställt såvida icke dessa av socialstyrelsen betecknas
som oskäligt låga. Statsbidraget får dock icke överstiga 1/s av de
grundlönebelopp, som i befolkningsutredningens förslag angivas som minimilöner
i respektive dyrortsgrupper. Jag anser mig böra understryka, att
vid fastställande av lönebeloppet för de nyinrättade tjänsterna som riktpunkt
böra tagas lönerna vid anstalter, där en i förhållande till utbildning
och ansvar rimlig lönenivå förekommer.
Jag föreslår, att lönebidrag med V3 av lönebeloppet jämväl skall utgå för
deltidsanställd personal, som uppfyller ovan angivna kompetenskrav eller
av socialstyrelsen förklarats skickad för sin tjänst.
I yttranden över befolkningsutredningens förslag har föreslagits, att statsbidrag
även borde utgå till kostnaderna för den fortlöpande läkarkontroll,
som befolkningsutredningen finner önskvärd vid daghemmen. Det framhålles,
att kostnaderna för denna kunna bliva betungande. Jag finner denna
synpunkt värd beaktande, men anser mig icke, innan ytterligare erfarenhet
vunnits beträffande den halvöppna barnavården och beträffande verkningarna
av statsbidragen, kunna framlägga förslag i detta avseende.
Beträffande förfarandet vid ansökan örn statsbidrag ansluter jag mig till
befolkningsutredningens förslag, att ansökningarna skola ställas till socialstyrelsen
samt ingivas till barnavårdsnämnden. Den erinringen har riktats mot
utredningens förslag på denna punkt att genom den föreslagna anordningen
länsorganen förbigås. Då de för budgetåret 1943/44 föreslagna åtgärderna
endast lia en begränsad räckvidd och då länsorganens ställning i socialvården
för närvarande befinner sig under utredning, finner jag, att denna
erinran tills vidare bör lämnas åsido, helst som nian torde kunna förutsätta
att, då socialstyrelsen inhämtar arbetsmarknadskommissionens yttrande, denna
i sin tur hör länsarbetsnämnden, varvid ett organ, som företräder länet,
kommer att träda i funktion.
Ehuru socialstyrelsen redan har expertis på barnavårdens område, möta
vid tillsynen av denna verksamhet speciella problem, vilka kräva en fackman,
som odelat eller huvudsakligen kan ligna sig häråt.
Emot befolkningsutredningens förslag, att inom socialstyrelsens byrå för
barnavårdsfrågor inrättas en konsulent- eller inspektörsbefattning för den
halvöppna barnavården, har framförts den uppfattningen, att en dylik konsulentverksamhet
icke skulle vara av behovet påkallad, så länge den
statliga understödsverksamheten inskränker sig till blott ur arbetsmarknadssynpunkt
nyinrättade anstalter eller avdelningar. Denna uppfattning
kan jag icke dela. Även om anspråk på en kontinuerlig statlig inspektion
och kontroll endast kan ställas gentemot statsunderstödda anstalter,
torde erfarenheten vittna örn behovet av en konsulentverksamhet på området.
För närvarande ha de av kommuner, sammanslutningar och enskilda
drivna anstalterna ingen auktoriserad rådgivningsmyndighet, till
vilken de kunna vända sig i frågor beträffande anstalternas utrustning och
Vissa
personal
frågor.
10
Statsutskottets utlåtande nr 260.
tbildningsfråg
or.
Kostnadser
ahrlin gar.
drift. Redan anordnandet av en statlig konsulentverksamhet skulle mot
en förhållandevis ringa kostnad för statsverket för dem innebära ett tillmötesgående
från statsmakternas sida, som skulle vara av betydelse för
deras verksamhet. Örn vidare den föreslagna bidragsverksamheten även
som avsett skall innebära en försöksverksamhet, där erfarenheter samlas för
en framtida utbyggnad av den statliga verksamheten på detta område, torde
det vara av betydelse att redan nu en befattningshavare tillsättes, som har
möjlighet att tillgodogöra sig dessa erfarenheter.
På grund av anförda skäl ansluter jag mig till befolkningsutredningens
förslag att socialstyrelsens byrå för barnavård förstärkes med en konsulent
eller inspektör för den halvöppna barnavården. I avvaktan på att erfarenhet
vinnes av verksamhetens omfattning och av den arbetsbörda, som kommer
att åvila denne befattningshavare, föreslår jag, att tjänsten blir en arvodestjänst
med ett årligt arvode av 10,000 kronor. Arvodet torde böra bestridas
från den i socialstyrelsens stat upptagna anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal, vilken post för budgetåret 1943/44 beräknats
till 671,000 kronor. Då vid denna beräkning hänsyn icke tagits till sagda
arvode, är det möjligt, att vid ett bifall till förslaget posten kan behöva
överskridas. Därest så skulle bliva nödvändigt, torde frågan örn dylikt överskridande
få underställas 1944 års riksdag.
De önskemål, som av socialstyrelsen framförts örn ytterligare en tjänsteman
för fullgörandet av de uppgifter, som styrelsens befattning med den
halvöppna barnavården medföra, har jag icke ansett mig kunna tillmötesgå.
Befolkningsutredningen föreslår, att, för den händelse kompetent personal
i erforderlig utsträckning ej står att uppbringa vid den utökning av den
halvöppna barnavården, som de föreslagna åtgärderna kunna föranleda, det
skall medgivas socialstyrelsen att i samråd med ledningen för seminarierna
för lekskolelärarinnor anordna en kompletteringskurs för personer, som
redan nu arbeta inom den halvöppna barnavården men med bristfällig utbildning,
varigenom dessa skulle kunna erhålla kompetens som lekskolelärarinnor.
Enligt utredningens förslag skulle bidrag till kostnaderna för denna kurs
kunna av Kungl. Majit utanordnas ur reservationsanslaget till åtgärder för
arbetsmarknadens reglering m. m.
Jag anser mig kunna förorda en sådan anordning. En förutsättning för
att en dylik kurs kommer till stånd är att det visar sig, att erforderlig
kompetent arbetskraft icke finnes att tillgå. Örn kursen göres ettårig, skulle
de genom kursen utbildade kunna träda i tjänst under år 1945.
Det har visserligen anförts, att denna kompletterande utbildning skulle
vara onödig, men denna uppfattning synes mig vara grundad på bristande
insikt om de krav, som lämpligen böra ställas på den personal, som i den
halvöppna barnavården handhar barn i förskoleåldern. En utvidgning av
den halvöppna barnavården bör icke få föranleda, att på grund av ett tillfälligt
nödläge beträffande personaltillgången otillräckligt utbildad personal
i större utsträckning dispensvägen erhåller kompetensförklaring.
Beträffande kostnadsberäkningarna för de åtgärder, som föreslås för
budgetåret 1943/44, stöder jag mig på de kalkyler, som gjorts av befolkningsutredningen.
Utredningen räknar med att en utvidgning av den halvöppna
barnavården med 1,500 platser under nästa budgetår kan anses tänkbar.
Under förutsättning att samtliga platser komma att utgöra daghemsplatser,
skulle enligt befolkningsutredningen för årligt statsbidrag vara erforderligt
ett anslag av 200,000 kronor. I den här angivna förutsättningen bör enligt
Statsutskottets utlåtande nr 260.
11
min mening icke den betydelsen inläggas, att socialstyrelsen under nästa
budgetår endast skulle lämna statsbidrag till daghem. Visserligen komma,
då utvidgningen lägges efter arbetsmarknadspolitiska linjer, i första hand
daghem och eftermiddagshem i fråga, enär främst dessa vårdformer fylla
de barnavårdsbehov, som inställa sig för mödrar, sysselsatta i näringslivet.
I den mån inrättandet av lekskola skulle kunna tillgodose samma behov
eller beräknas frigöra arbetskraft för hemarbete och dylikt eller eljest sociala
skäl tala härför, bör även statsbidrag till nyinrättade lekskolor eller lekskoleavdelningar
kunna utgå.
Då statsbidraget förutsättes utgå halvårsvis i efterskott, komma, förutsatt
att bidrag börjar utgå för tiden från den 1 januari 1944, de 100,000 kronor,
som belöpa sig på budgetåret 1943/44, att utbetalas efter 1 juli 1944.
Såsom befolkningsutredningen framhållit tala pedagogiska, sociala och befolkningspolitiska
skäl för ett utbyggande av den halvöppna barnavården. Av
pedagogiska skäl anses det bland annat angeläget, i synnerhet när barnen nått
upp till fyraårsåldern, att uppfostran i hemmet kompletteras med den metodiska
och pedagogiska lekverksamhet, som står på lekskolornas program. De
sociala motiven göra sig kanske starkast gällande beträffande ensamstående
mödrar. För dem kan tillgången till dagvård för barnen rent av utgöra en förutsättning
för att modern skall kunna behålla barnet hos sig. I likhet med
departementschefen vill utskottet understryka den betydelse, som denna
vårdform har för mödrar i många familjer ävensom för underlättandet av
familjebildningen. I de inkomstklasser, där icke möjlighet finnes för anställande
av hembiträde eller där sådant av andra orsaker icke kan erhållas,
torde den bundenhet, som barnen innebära för modern, ha verkat i nativitetshämmande
riktning. Denna bundenhet har ökat i och med att i den moderna
tätbebyggelsen trafikförhållandena och även i övrigt mera komplicerade levnadsförhållanden
göra en ökad tillsyn av barnen erforderlig. Enligt vad befolkningsutredningen
uppgivit kommer de ogifta kvinnornas antal inom
mindre än ett decennium att väsentligt sjunka och de giftas att stiga, varför
man har att emotse ett ökat behov av gifta kvinnor på arbetsmarknaden. I
förening med den stegrade bristen på hembiträden kommer denna ökning av
antalet gifta kvinnor i förvärvsarbete att resultera i en ökad efterfrågan på
halvöppen barnavård. Örn starka skäl således tala för ett utbyggande av institutionerna
för halvöppen barnavård är det även med hänsyn till barnen angeläget,
att denna vårdform så främjas, att den i standardhänseende kommer i
nivå med samhällets övriga institutioner för de ungas vård och fostran. En
statlig konsulent- och stödverksamhet på området ter sig ur dessa synpunkter
väl motiverad.
De institutioner, varom i Kungl. Maj:ts förslag är fråga, äro dels hem för
heldagsvistelse åt småbarn, de s. k. spädbarnskrubborna, och åt äldre barn i
förskolåldern, dels eftermiddagshem för barn i skolåldern, dels ock lekskolor.
I lekskolorna skulle mottagas barn, som fyllt fyra men ej sju år eller yngre
barn, örn de äro så utvecklade, att de lämpligen kunna fostras tillsammans
med barn i nämnda ålder. Under vissa förutsättningar skulle statsbidrag
Utskottet.
12
Statsutskottets utlåtande nr 260.
jämväl kunna komma i fråga till avdelning av lekskola, som inrättats för barn,
som fyllt två men ej fyra år.
Utskottet finner det naturligt, att tillsynen över de anstalter av nämnda
art, som erhålla statsbidrag, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit åtminstone tills
vidare skall centralt handhavas av socialstyrelsen, som jämväl föreslås såsom
bidragsbeviljande myndighet. Med hänsyn till det samband, som råder mellan
de pedagogiska frågor, som möta på förskolestadiet, och de motsvarande problem,
som erbjuda sig under de första åren i den egentliga barnaskolan,
finner utskottet det även välbetänkt, att överinseendet i pedagogiskt hänseende
av verksamheten i lekskolor och daghem på föreslaget sätt anförtros
skolöverstyrelsen. Den lokala tillsynen skall enligt förslaget handhavas av
barnavårdsnämnderna. Yad departementschefen i detta hänseende anfört föranleder
ej erinran från utskottets sida.
Såväl befolkningsutredningen som departementschefen ha framhållit, att
statsbidrag åt den halvöppna barnavården på grund av det statsfinansiella
läget för närvarande icke torde kunna åstadkommas i önskvärd utsträckning.
Emellertid ha arbetsmarknadspolitiska motiv anförts för en begränsad stödgivning,
som borde få karaktären av en försöksverksamhet, vid vilken värdefulla
erfarenheter skulle kunna utvinnas. Utredningen har ansett det önskvärt,
att genom ett principbeslut riktlinjer även uppdragas för statens framtida
bidragsverksamhet och framlagt förslag till kungörelse i ämnet. Däremot
har departementschefen funnit den tveksamhet vara befogad, som uttalats
av ett flertal remissinstanser rörande lämpligheten att i nuvarande
läge antaga ett detaljerat program, som icke kan realiseras förrän i en framtid,
och därför avböjt befolkningsutredningens ifrågavarande förslag. I motionerna
I: 330 och II: 465 har hemställts örn bifall till samma förslag.
Utskottet har för sin del funnit de skäl bärande, vilka anförts för igångsättande
redan under innevarande budgetår av en stödgivning i begränsad
omfattning. Att redan innan denna försöksverksamhet kommit igång genom
ett principbeslut fastställa grunderna för verksamhetens framtida ordnande
finner utskottet i likhet med departemenschefen mindre lämpligt. Institutionernas
huvudmän och föreståndare samt de, vilka ämna utbilda sig för befattningar
inom den halvöppna barnavården, torde även utan ett dylikt principbeslut
kunna i betydelsefulla hänseenden erhålla tillräcklig ledning genom
de beslut, som statsmakterna nu fatta, och den konsulentverksamhet, som socialstyrelsen
förutsättes skola upprätthålla.
Från ovan angivna utgångpunkt föreslås, att statsbidrag under innevarande
budgetår skall utgå till nyinrättad institution för halvöppen barnavård eller
nyinrättad avdelning vid redan existerande institution, örn dess inrättande
befinnes påkallat med hänsyn till vederbörande orts behov av kvinnlig arbetskraft.
Statsbidrag skulle under samma förutsättning utgå även till äldre institution,
därest den anslagsbeviljande myndigheten så prövar skäligt med
hänsyn till institutionens svaga ekonomi och med hänsyn till det ekonomiska
läget i den kommun där institutionen är belägen. I motionen II: 484 framhålles,
att äldre institutioner icke i statsbidragshänseende böra komma i
Statsutskottets utlåtande Nr 260.
13
sämre läge än nya. Motionärerna framhålla, att en undantagsställning härutinnan
lätt kan medföra, att de föreningar eller stiftelser, som driva nu existerande
institutioner, anse det meningslöst att fortsätta sin verksamhet och därför
komma att nedlägga densamma.
Utskottet vill i anledning härav understryka, att det nu närmast gäller att
uppmuntra en utvidgning av ifrågavarande verksamhet på orter, där behovet
är mest trängande. Det är därför givet, att i första hand nya institutioner
böra komma i fråga för understöd, men även att äldre institutioner, som tillgodose
ett dylikt behov och äro anordnade på ändamålsenligt sätt, skola
kunna erhålla bidrag till förhindrande av att de eljest nedläggas. Då med
hänsyn till det nuvarande läget allenast ett begränsat belopp av statsmedel
kan ställas till förfogande förväntar utskottet, att de i motionen omnämnda
föreningarna och stiftelserna lojalt skola finna sig i att statsbidrag nu icke
kan beviljas lika åt alla. Vad departementschefen anfört rörande förutsättningarna
för statsbidrag till äldre institution ävensom i vissa fall då arbetsmarknadsskälen
äro mindre starkt accentuerade, giver icke utskottet anledning
till erinran.
Ehuru, såsom ovan framhållits, behovet av institutioner för halvöppen
barnavård är mest framträdande i tätorterna, anser utskottet det välbetänkt, att
särskild uppmärksamhet ägnas frågan örn dylika institutioner även för landsbygden
för mottagande av barn i olika åldrar under tidsperioder, då skördearbete
eller annat arbete kräver särskilt riklig tillgång på kvinnlig arbetskraft.
Utskottet vill understryka, att dessa provisoriska anstalter böra få möjligheter
att omhänderhava barnen icke allenast under dagen utan också under
natten, även örn de därigenom komma att falla utanför vad som i a anliga fall
menas med halvöppen barnavård.
Utskottet kan även ansluta sig till vad departementschefen i övrigt anfört
rörande statsbidragets utformning. I enlighet härmed bör bidrag bland annat
utgå till föreståndarinna, som genomgått utbildning vid seminarium för småbarnsfostrarinnor
eller av socialstyrelsen förklarats skickad förestå anstalten,
samt till avlönande av anställd personal, som uppfyller de villkor, som gälla
för föreståndarinnor, varvid barnavårdslärarinneexamen bör vid spädbarnskrubbor
vara likvärdig med ovan angivna utbildning. I motionen II: 484 föreslås,
att barnsköterskeexamen i kompetenshänseende skall vara likställd med
barnavårdslärarinneexamen. Vad motionärerna härutinnan anfört finner utskottet
värt beaktande. Utskottet förutsätter, att socialstyrelsen ägnar denna
fråga vederbörlig uppmärksamhet, när det gäller att förklara soxande skickad
att bekläda ifrågavarande befattningar.
Den av departementschefen förordade förstärkningen av socialstyrelsens
byrå för barnavård med en konsulent eller inspektör för den halvöppna barnavården
torde få anses erforderlig. Det för denne föreslagna arvodet av 10,000
kronor, vilket skulle bestridas från styrelsens avlöningsanslag, föranleder ej
erinran från utskottets sida.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 260.
Med tillstyrkande jämväl i övrigt av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet
hemställa,
a) att riksdagen må medgiva, att under budgetåret 1943/44 må
till ett belopp av högst 100,000 kronor av statsmedel beviljas bidrag
till driften av anstalter för halvöppen barnavård i huvudsaklig
överensstämmelse med av utskottet förordade grunder;
b) att motionerna I: 330 och II: 465 må anses besvarade genom
vad utskottet anfört;
c) att motionen II: 484 må anses besvarad genom vad utskottet
anfört.
Stockholm den 19 november 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Gränebo, Lindström, Andrén, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson,
Ekströmer, Johan Eric Ericson, Emil Petersson och Persson i Skabersjö;
samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Danielsson, Ward, Isacsson, Persson i Tidaholm, Mårtensson, Staxäng, Lindholm,
Pettersson i Dahl, Åkerström och Eriksson i Frägsta.
Reservationer:
l:o) av herr Oscar Olsson, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan
bort hava följande lydelse:
»Såsom befolkningsutredningen — — — samma förslag.
Med hänsyn till betydelsen av att redan nu vissa normer beträffande löner,
institutionernas standard m. m. uppdragas, finner sig utskottet böra tillstyrka,
att beslut i ämnet fattas i enlighet med befolkningsutredningens förslag.
Från ovan---utskottets sida.
Med tillstyrkande i övrigt av Kungl. Maj :ts förslag får utskottet hemställa,
a) att riksdagen--— förordade grunder;
b) att riksdagen med bifall till motionerna I: 330 och II: 465
må fastställa principerna för en framtida bidragsverksamhet till
daghem, lekskolor och eftermiddagshem i enlighet med 1941 års
befolkningsutrednings förslag;
c) att motionen II: 484 må anses besvarad genom vad utskottet
anfort.»;
2: o) av herr Eriksson i Frägsta.
Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1943:506 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till daghem och lekskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten