Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet jämte i ämnet väckta motioner.

1943-11-26 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1943:263, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 263.

1

Nr 263.

Ankom till riksdagens kansli den 26 november 1943 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet

jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 332 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 8 oktober 1943, föreslagit

riksdagen att

dels medgiva, att av statsmedel må beviljas bidrag till social hemhjälpsverksamhet

i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för socialdepartementet

i nämnda statsrådsprotokoll förordade grunder;

dels föreskriva, att under kalenderåret 1944 statsbidrag må utgå för högst

500 heltidsanställda eller däremot svarande antal deltidsanställda hemvårdarinnor;
dels

medgiva, att utbildningen av hemvårdarinnor understödjes med statsbidrag

på det sätt som departementschefen förordat;

dels medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret 1943/44 från det under

åttonde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till Kommunala och enskilda

anstalter för yrkesundervisning: Understöd åt enskilda anstalter för yrkesundervisning

bevilja understöd med ytterligare högst 25,800 kronor utöver

tidigare medgivet belopp, 425,000 kronor;

dels ock å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 under femte

huvudtiteln till Prov- och kompletteringskurser för hemvårdarinnor anvisa

ett reservationsanslag av 72,500 kronor.

I samband med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr A. Sundvik (I: 329) och den andra inom andra kammaren av herr A. Hallberg

(11:482), vari hemställts, Ilo) att riksdagen med ändring av vad som i

denna del föreslagits i propositionen må besluta, att alla landsting obligatoriskt

skola lämna bidrag till den statsunderstödda sociala hemhjälpsverksamheten;

samt 2:o) att riksdagen må antingen med ändring av vad som i denna

del föreslagits i propositionen besluta, att landstingen icke genom särskilda

för ändamålet tillsatta hemhjälpsstyrelser skola taga del i utformandet av

kommunernas hemhjälpsverksamhet eller öva inflytande på dennas bedrivande;

eller, därest det i propositionen upptagna förslaget om landstingens

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 263.

»476 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 263.

medverkan i utformandet av kommunernas hemil jälpsverksamhet skulle bifallas,

besluta, att landstingens bidrag till den statsunderstödda hemhjälpsverksamheten

skall utgå med cirka 30 procent på totala kostnaderna för denna

verksamhet;

dels en inom första kammaren av herrar E. O. Wiklund och A. Sundvik

väckt motion (1:331), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att huvudmannaskapet

för hemhjälpsverksamheten även må kunna anförtros åt de erkända

sjukkassorna;

dels en inom första kammaren av herr G. Karlsson m. fl. väckt motion

(I: 344), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta fastställa lönen för hemvårdarinnor

till 1,800 kronor för år jämte tre ålderstillägg örn vartdera 100

kronor efter tre, sex och nio års tjänst;

dels en inom första kammaren av herr E. Arrhén väckt motion (1:345),

vari hemställts, att riksdagen vid behandling av förevarande proposition måtte

beakta de synpunkter, som i motionen anförts;

dels en inom andra kammaren av herrar K. E. Hansson i Skediga och

C. O. Carlsson i Bakeröd väckt motion (11:456), vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta sådana ändringar i propositionen, att statsbidrag utgår

till en hemvårdarinna per 1,500 invånare i kommun på landsbygden och att

i övrigt tillbörlig hänsyn tages till kommunens ytvidd;

dels en inom andra kammaren av fru Hulda Skoglund-Lindblom väckt motion

(11:464), vari hemställts, att riksdagen måtte teo) uttala, att väl kvalificerade

hembiträden icke blott i undantagsfall utan i talrikast möjliga fall skola

tagas i anspråk för uppgiften som hemvårdarinnor; 2:o) fastställa generösare

grunder än i propositionen föreslagna för statsbidrag till deltidsanställda

hemvårdarinnor och fixera minimiersättningen för dag till 6 kronor; samt

3:o) för lindrande av de skattetyngda kommunernas kostnad för hemhjälpens

ordnande bestämma landstingens bidrag till kostnaderna till samma belopp

som statens;

dels en inom andra kammaren av fru Hanna Rydh Munck af Rosenschöld

m. fl. väckt motion (11:481), vari hemställts, teo) att riksdagen måtte fastställa

den kontanta minimilönen för heltidsanställd hemvårdarinna till 1,500

kronor i grundlön jämte dyrtidstillägg och tre ålderstillägg å 100 kronor efter

tre, sex och nio års tjänstgöring; samt 2:o) att riksdagen i konsekvens härmed

måtte fastställa statsbidraget för varje heltidsanställd hemvårdarinna till 1,000

kronor med möjlighet till jämkning vid sjunkande dyrtidstillägg;

dels ock en inom andra kammaren av fröken Ebon Andersson i Stockholm

m. fl. väckt motion (11:483), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av förevarande proposition måtte beakta de synpunkter, som i motionen

anförts.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet, i den mån de ej framgå av utskottets yttrande här nedan, hänvisa

till motionerna.

Vid 1939 års lagtima riksdag väcktes i första kammaren av herr Domö

m. fl. och i andra kammaren av herr Bagge m. fl. likalydande motioner an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 263.

3

gående hemhjälpsverksamhetens planmässiga organiserande och stödjande

från det allmännas sida (1:84, 11:139).

Motionärerna hemställde, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t

begära en allsidig utredning om hemhjälpsverksamhetens planmässiga organiserande

och stödjande från det allmännas sida samt om framläggande för

riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Sedan första kammarens första tillfälliga utskott infordrat yttrande över

den av herr Domö m. fl. väckta motionen från överstyrelsen för svenska röda

korset, fritidsutredningen och Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

vilka samtliga yttranden gingo i tillstyrkande riktning, beslöt utskottet tillstyrka

den begärda utredningen.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilken den av herr Bagge

m. fl. väckta motionen hänvisades, avgav ett utlåtande (utlåtande nr 2), likalydande

med nyssnämnda utskotts.

På hemställan av utskotten avlät riksdagen den 17 maj 1939 en skrivelse

till Kungl. Maj:t (nr 268) med anhållan örn en allsidig utredning örn hemhjälpsverksamhetens

planmässiga organiserande och stödjande från det allmännas

sida samt örn framläggande för riksdagen, av de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Hemhjälpsfrågan har även uppmärksammats av vissa organisationer.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund hemställde 1937 i en skrivelse

till Kungl. Maj:t örn utredning bland annat i fråga örn hjälp i hemmet vid

husmoderns frånvaro för semester. I en skrivelse av den 10 mars 1939 hemställde

förbundet om utredning rörande hemhjälpsverksamhetens organiserande.

Förbundet framhöll bland annat, att en undersökning borde göras

rörande tillgången på lämplig arbetskraft samt att vissa kompetenskrav borde

fixeras för arbetskraften. Förbundet hänvisade bland annat till en utredning,

som verkställts inom förbundets lokalavdelningar, vilken givit vid handen, att

ett stort behov existerade av ordnad hemhjalpsverksamhet.

Centralnämnden för Sveriges hemsysterskolor ingav en skrivelse den 8 maj

1939 till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, vari — med hänvisning

till behovet av väl kvalificerade och utbildade hemsystrar — förordades

ett ökat stöd till utbildningen av hemsystrar.

Göteborgs och Bohus läns landsting ingav en skrivelse den 15 december

1942 till Kungl. Majit med anhållan örn att den av riksdagen begärda utredningen

örn hemhjälpsverksamhetens planmässiga organiserande och stödjande

snarast måtte verkställas.

Samtliga nu omförmälda skrivelser överlämnades sedermera till den jämlikt

Kungl. Majit* bemyndigande den 12 september 1941 tillkallade 1941 års

befolkningsutredning, som uppdragit åt den av utredningen tillsatta delegationen

för hem- och familjefrågor att verkställa utredning av de i skrivelserna

berörda frågorna.

Den 10 mars 1943 har utredningen överlämnat utredning och förslag angående

statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet (statens off. utredn. 1943: 15).

De av utredningen framställda förslagen kunna i korthet sammanfattas i

följande huvudpunkter:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 263.

1. Statsbidrag må utgå till avlöning åt hemvårdarinnor, som anställas hos

kommuner i och för social hemhjälpsverksamhet, varmed förstås tillfälligt

biträde med barnavård och andra hemsysslor i enskilda, företrädesvis medellösa

hem, som på grund av sjukdom, barnsbörd eller andra därmed jämförbara

omständigheter äro i behov därav.

2. Som villkor för statsbidraget föreskrives bland annat, att viss minimiavlöning

tillerkännes hemvårdarinna. För heltidsanställd vårdarinna utgör

denna 1,800 kronor med tre ålderstillägg örn 100 kronor jämte fri bostad

eller hyresersättning samt rätt till semester och sjukavlöning lika med ordinarie

statstjänstemän i motsvarande löneställning ävensom pensionsrätt i

statens pensionsanstalt. För s. k. deltidsanställd hemvårdarinna utgör minimilönen

5 kronor per arbetsdag dock minst 400 kronor per år.

3. Statsbidraget utgör högst 1,000 kronor örn året jämte förekommande

ålderstillägg för varje hemvårdarinnebefattning och 2 kronor för varje fullgjord

arbetsdag av deltidsanställd hemvårdarinna. Bidraget är dock normalt

begränsat till en hemvårdarinna per 4,000 invånare i städerna och en per 2,000

invånare i landskommunerna. Obligatoriskt villkor för statsbidrag är, att

vederbörande landsting bidrager med halva statsbidragets belopp. Enligt

dessa regler komma totalkostnaderna för verksamheten att bestridas till cirka

40 % av staten, 20 % av landstingen och återstoden eller cirka 40 % av kommunen,

såvida lönerna utgå med föreslagna minimibelopp.

4. Hemvårdarinnekompetens kan förvärvas antingen genom utbildning

vid särskilda skolor eller genom långvarigt praktiskt arbete, kompletterat med

en kortare provkurs. För skolor, som bedriva fullständig hemvårdarinneutbildning,

föreslås utöver det sedvanliga statsbidraget, som utgår till yrkesskolor,

ett extra statsbidrag av 100 kronor för varje utbildad hemvårdarinneelev.

Vidare föreslås, att de statsstipendier örn högst 45 kronor per

månad, som kunna tilldelas skolornas elever, även må utgå under den

praktikanttjänstgöring, varmed utbildningen avslutas. Slutligen föreslås,

att kostnaderna för provkurserna må bestridas av statsmedel.

5. Verksamhetens omedelbara ledning skall enligt förslaget handhas av

en hemhjälpsnämnd inom varje kommun. Innan landstingsområdet verkar en

hemhjälpsstyrelse. Som central statlig tillsynsmyndighet föreslås socialstyrelsen,

förstärkt med en konsulent för social hemhjälp och en rådgivande

nämnd.

Över befolkningsutredningens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,

medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna, landstingens förvaltningsutskott,

socialvårdskommittén, svenska landstingsförbundet, svenska

landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet, svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet, överstyrelsen för svenska röda korset, centralnämnden

för Sveriges hemsysterskolor, svensk sjuksköterskeförenings centralstyrelse,

svenska lanthushållslärarinnornas förening, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, yrkeskvinnors riksförbund, Fredrika Bremer-förbundet, Vita

bandets centralstyrelse, kooperativa kvinnogillesförbundet, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, folkpartiets kvinnoförbund, högerns centrala

kvinnoråd samt hjälpbyrån för hem och barn i Stockholm. Länsstyrelserna

hava före avgivandet av sina utlåtanden berett vissa kommuner tillfälle

att yttra sig.

Departementschefen har anfört följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 263.

5

För ett samhälles sunda växt är familjens trygghet, sammanhållning och

ekonomiska stabilitet av utslagsgivande betydelse. Genom bostads- och mödrahjälp

i olika former, genom skattedifferentieringar samt nu under kristiden

genom familjebidrag till de inkallade och livsmedelsrabatter ger staten ett

stöd, som syftar till att familjernas svårigheter skola kunna bemästras. En

för familjehushållet och dess sammanhållning central faktor är den arbetskraft.

som husmodern nedlägger inom hemmet. Blir husmodern av sjukdom

eller andra orsaker urståndsatt att sköta sina uppgifter, förlamas vissa av

familjelivets viktigaste funktioner. Särskilt i sådana fall, där man har minderåriga

barn, kan detta äventyra familjens trygghet och leda till dess upplösning.

Behovet av hjälp från utomstående åt familjer, där husmodern blivit urståndsatt

att arbeta, har man på åtskilliga håll sökt tillgodose genom att

organisera och finansiera social hemhjälp. Kommuner och landsting ha redan

i viss utsträckning lämnat bidrag härtill.

Den översikt, som lämnats av befolkningsutredningen, över vad som hittills

åtgjorts på ifrågavarande område, visar emellertid, att den sociala hemhjälpsverksamhet,

som hittills bedrivits, varit av ringa omfattning i jämförelse

med det behov, som förefinnes. I regel har det varit allenast inom ekonomiskt

mera bärkraftiga kommuner, som dylik verksamhet kunnat komma till stånd.

Jag delar befolkningsutredningens och flertalet remissinstansers uppfattning,

att staten bör lämna sin medverkan till den sociala hemhjälpens utbyggnad.

Skapandet av en effektiv social hemhjälp torde vara en av de viktigaste

åtgärder, som kan vidtagas för att stödja familjen. Hemmen lia för

närvarande stora svårigheter att anskaffa lejd arbetskraft. Uttryck för missmod

inför de hopade arbetsuppgifterna och inför det allmännas bristande förmåga

att komma hemmen till hjälp ha från åtskilliga håll gjort sig hörda. På grund

av de allt större svårigheter som i detta hänseende möta husmödrarna, måste

en snar lösning av nu berörda fråga eftersträvas.

Därigenom att staten utan dröjsmål ingriper stödjande och reglerande på

den sociala hemhjälpens område kunna garantier erhållas för att hemhjälpsverksamheten

i fortsättningen först utbygges i de delar av landet, där behovet ter

sig mest trängande. I konkurrensen örn den i förhållande till behovet fåtaliga

arbetskraften kommer i annat fall landsbygden att sättas i efterhand. Utbyggnaden

skulle nämligen såsom hittills ske snabbare i städerna och tätorterna

än på den egentliga landsbygden. Bristen på arbetskraft vållar säkerligen större

svårigheter för landsbygdens än för städernas husmödrar. Enligt min

mening bör därför statsbidraget till den sociala hemhjälpen tills vidare i första

hand komma landsbygden till godo. Först sedan efterfrågan där något så när

tillfredsställande tillgodosetts, bör statsbidrag till städerna komma ifråga. Det

förslag, som jag i det följande förordar, omfattar visserligen statsbidrag såväl

till landsbygds- som till stadskommuner, men det torde uttryckligen böra

föreskrivas företrädesrätt för landsbygden vid prövning av ansökningar om

statsbidrag. Särskilt under första tiden torde försiktighet böra iakttagas vid

beviljandet av statsbidrag till hemhjälp i städerna. Man kan nämligen förutsätta,

att en viss tid kommer att förflyta, innan landsbygden skapat organisationsformer

för att tillgodose hemhjälpsbehovet.

Yäl tvingar det nuvarande statsfinansiella läget till stor varsamhet, när

det gäller att engagera staten för nya utgiftsändamål. Ett genomförande av

utredningens förslag innebär emellertid icke allenast en kostnadsökning för

det allmänna. Betydande vinst på andra områden kunna förväntas bli

följden av en väl arbetande hemhjälpsorganisation. Ett ingripande med hemhjälp

i tid i ett hem, där husmodern är klen, kan inhibera en långvarig sjukhusvård

av för det allmänna kostsamt slag. För närvarande lämnar staten

Allmänna

principer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 263.

Sammanfattning

av

organisationsförslaget.

Kommunerna

huvudmän för

verksamheten.

genom mödrahjälps verksamheten ungefär en miljon kronor årligen till bekostande

av hemhjälp i samband med barnsbörd. Med nu rådande brist på

arbetskraft för ifrågavarande arbetsuppgifter kan denna hjälp icke alltid utnyttjas

på mest ändamålsenliga och rationella sätt. Med en rätt utbyggd hemhjälp

bör man i detta avseende kunna räkna med en bättre användning av

medlen. Allt som allt torde man kunna våga det omdömet, att ett införande

av statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet låter sig väl försvara

icke blott ur sociala utan jämväl ur samhällsekonomiska synpunkter.

Mot de av utredningen skisserade arbetsuppgifterna för hemhjälpen

har jag intet att erinra. I hem, där på grund av sjukdom, barnsbörd

eller andra därmed jämförbara omständigheter behov av biträde med

hemmets skötsel tillfälligt uppstår, skall enligt utredningens mening hemhjälpen

träda till. Förslagets grundtanke är, att hemhjälpen skall lämnas då

ett hushåll blivit tillfälligtvis strandsatt på arbetskraft genom tvingande omständigheter,

som innebära en desorganisation av familjelivet. Intet hinder

torde enligt dessa definitioner i och för sig föreligga att lämna hemhjälp vid

husmoders dödsfall. Jag finner det jämväl berättigat, att hemhjälp skall

kunna lämnas icke blott obemedlade utan även andra, därest omständigheterna

i övrigt göra sådan hjälp påkallad. I mån av tillgång på arbetskraft

skall hemhjälp mot ersättning lämnas även åt sådana, som icke kunna anses

vara mindre bemedlade. Vid bedömande av ekonomiska förutsättningar samt

behovet av hjälp torde de lokala organen böra tillerkännas en tämligen vid

prövningsrätt.

Ett realiserande av förslaget innebär alltså icke en lösning av hemmens

alltmer trängande arbetskraftsproblem i den meningen, att deras normala

behov av arbetskraft kommer att tillgodoses. Samhällets medverkan vid lösandet

av denna fråga synes böra ske genom insatser från den offentliga arbetsförmedlingen.

Det förefaller emellertid icke uteslutet, att goda resultat skulle

kunna uppnås genom en samverkan mellan den sociala hemhjälpen och arbetsförmedlingens

organ. På befolkningsutredningens initiativ kommer, enligt

vad jag inhämtat, arbetsmarknadskommissionen att innevarande höst påbörja

viss försöksverksamhet i detta hänseende. Kesultatet av dessa experiment

torde bli vägledande för den framtida organisationen av såväl den sociala

hemhjälpen som förmedlingen av huslig arbetskraft.

Organisatoriskt innebär befolkningsutredningens förslag i korthet följande.

Statsbidrag skall kunna utgå till i kommuns tjänst anställda hemvårdarinnor.

Anställningen skall antingen avse heltid eller deltid. En heltidsanställd hemvårdarinna

skall åtnjuta en begynnelselön å lägst 1,800 kronor jämte fri bostad.

Utredningen har förutsatt, att dyrtidstillägg icke skulle utgå härå. Deltidsanställd

skall åtnjuta en minimiinkomst av 5 kronor per arbetsdag, dock minst 400

kronor per år. Statsbidraget har föreslagits till 1,000 kronor per heltidsanställd

och 2 kronor per arbetsdag för deltidsanställd hemvårdarinna, Landstingens

medverkan är obligatorisk och landstingsbidraget skall utgå med

minst hälften av statsbidraget. I varje landstingsområde skall finnas en hemhjälpsstyrelse.

I likhet med utredningen finner jag de övervägande skälen tala för att

den statsunderstödda sociala hemhjälpsverksamheten baseras på kommunerna

som huvudmän. Svagheten i en så uppbyggd organisation ligger i svårigheterna

att ordna hemhjälpen inom sådana kommuner, som äro av så ringa

storleksordning, att förutsättningar för och ekonomiska möjligheter till anställande

av antingen heltidsanställd eller deltidsanställd hemvårdarinna sak
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 26S.

7

nas. Med kännedom om småkorumunernas ådagalagda mindre beredvillighet

till sammanslutningar i kommunalförbund torde inga större förhoppningar

kunna byggas på en frivilligt uppbyggd samordning av två eller flera mindre

kommuner. I längden måste det dock te sig som ett samhälleligt intresse,

att en utveckling fram emot större kommunala enheter eller samverkan mellan

vissa kommuner för lösande av uppgifter, som endast på sådan väg kunna

lösas till rimliga kostnader, befrämjas. Den tanken ligger nära till hands, att

såsom villkor för erhållande av statsbidrag för smärre kommuner sättes kommunalt

samarbete efter en indelning, som uppgjorts av länsorganet för den

sociala hemhjälpen. Länsorganet bör äga goda förutsättningar att upprätta

en sådan indelning i distrikt med nödigt hänsynstagande till folkmängd och

avstånd etc. Från regeln att kommunerna böra stå som huvudmän för verksamheten

torde, som jag senare kommer att framhålla, undantag kunna ske,

örn vederbörande landsting finner, att för visst område en enskild sammanslutning

lämpligen bör anförtros ledningen av verksamheten.

Men även örn de övervägande skälen tala för att huvudmannaskapet för

den sociala hemhjälpsverksamheten anförtros primärkommunerna, finner jag i

likhet med utredningen det önskvärt och befogat, att jämväl landstingen lämna

medverkan såväl i form av bidrag till hemvårdarinnas avlöning som för hjälpens

utformning inom respektive landstingsområde. För denna landstingens

medverkan talar dels dessas hittills ådagalagda intresse för verksamheten, dels

landstingens direkta nytta av en väl utbyggd social hemhjälp, enär — såsom

redan betonats — kostnader för sjukhusvård å slutna anstalter, vilka till

väsentlig del falla på landstingen, i vissa fall kunna undvikas, örn den sociala

hemhjälpsverksamheten fungerar på åsyftat sätt.

Ett samband med frågan om landstingens medverkan och frågan örn

hemhjälpens länsorgan har den av vissa remissinstanser berörda frågan örn

hemhjälpens förhållande till distriktsvården. I detta sammanhang torde jag

böra anmäla, att besparingsberedningen den 11 februari 1943 inlämnat

en av särskilt tillkallade sakkunniga utarbetad promemoria rörande

vissa grenar av hälso- och sjukvården, i vilken jämväl frågan om hemvårdens

samband med distriktsvården beröres. I nämnda promemoria betonas, att

hemvårdarinnor kunna i viss utsträckning tjänstgöra som kompletterande

arbetskrafter inom hemsjukvården, under förutsättning dock, att hemvårdarinnorna

icke finge arbeta på egen hand i fråga örn sjukvården utan att de

därvid skulle stå under vederbörande distriktssköterskors och tjänsteläkares

förmanskap. Mot vad besparingsberedningens sakkunniga anfört finns från

min sida intet att invända. Det förefaller naturligt, att en hemvårdarinna,

som utövar sitt kall i ett hem, där husmodern insjuknat men vårdas i hemmet

under distriktssköterskas tillsyn, måste — i vad hennes tjänster

avse biträde med sjukvård — komma att vara underordnad hem- eller

distriktssköterskan. Här förefinnes sålunda en direkt anknytning till

distriktsvården. Något ytterligare inordnande av den sociala hemhjälpen

under distriktsvården är enligt min mening icke påkallat. Försök att

i detta hänseende gå längre skulle kunna förrycka de skisserade uppgifterna

för hemhjälpen. Erforderlig samverkan mellan hemhjälp och distriktsvård

torde tryggas, örn landstingen medverka vid uppbyggandet av den sociala hemhjälpens

organisation.

Åtskilliga remissinstanser ha förordat, att statsbidrag skall kunna

utgå jämväl till enskild organisation, som anordnar social hemhjälp

enligt de i författningsutkastet uppställda villkoren. Även enligt min mening

torde möjlighet böra beredas enskilda och sammanslutningar, som hittills helt

Landstingens

medverkan.

J)e enskilda

hcmhjälpsorganisationeryia.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lokala organ.

Den statliga

tillsynen m. m.

Hem
vårdarinnas

anställningsform

och

kompetens

m. m.

0 Statsutskottets utlåtande nr 263.

eller delvis finansierat hemhjälpsverksamhet att komma i åtnjutande av det

allmännas stöd. Så torde framför allt böra bli fallet då kommun lämnat bidrag

men överlåtit verksamheten åt beprövat frivilligt organ inom socialvården,

såsom skett exempelvis i Stockholm och Göteborg. Lämpligast torde vara,

att statsbidraget som sådant utgår till kommun och att denna får fritt pröva

och avgöra, huruvida hemhjälpsverksamheten skall kunna överlåtas på enskild

sammanslutning. Förutsättningen härför skall dock vara, att samtliga övriga

föreskrivna bestämmelser rörande rätten till statsbidrag — såsom minimilön,

kompetens m. m. — äro uppfyllda.

13et kan vidare tänkas fall, då ett landsting skulle anse det vara ändamålsenligt,

örn huvudmannaskapet anförtroddes åt en enskild sammanslutning för

vissa områden, där kommunerna av ekonomiska eller andra skäl icke förmå uppbygga

en hemhjälpsorganisation. I sådana fall torde möjlighet böra förefinnas

för den anslagsbeviljande myndigheten att under förutsättning av landstingets

medverkan lämna stöd även örn kommunerna icke stå som huvudmän.

Enligt utredningens förslag skall i varje landstingsområde finnas en hemhjälpsstyrelse

och i envar kommun, som ordnar hemhjälpsverksamhet enligt

de för statsunderstödsrätt uppställda villkoren, en hemhjälpsnämnd, dock att

1 senare fallet möjligheten lämnas öppen att uppdraga de nämnden tillämnade

uppgifterna åt någon redan befintlig kommunal nämnd eller styrelse.

Den sistnämnda bestämmelsen tillförsäkrar kommunerna full valfrihet. Kommunerna

lämnas härigenom rätten att uppdraga de arbetsuppgifter, som hemhjälpsnämnd

förutsatts skola handhava, antingen åt exempelvis fattigvårdsstyrelse

eller barnavårdsnämnd eller annat kommunalt organ eller ock åt tillsatt

särskild hemhjälpsnämnd, därest sammansättningen av redan befintliga

kommunala organ eller dessas arbetsbörda skulle tala emot att uppdraget

lämnas redan befintlig kommunal instans. Vad hemhjälpsstyrelserna angår

finner jag, i likhet med ett flertal länsstyrelser och landstingsförvaltningsutskott,

överflödigt föreskriva tillsättandet av särskild hemhjälpsstyrelse i

varje landstingsområde. Samma valfrihet, som föreslagits beträffande det rent

lokala organet, bör också här tillåtas. Landstingen böra alltså äga att

antingen utse en särskild hemhjälpsstyrelse, vars samtliga ledamöter i så

fall utses av landstingen, eller också överlåta arbetsuppgifterna på något

av landstingens nuvarande organ. I första hand torde hälsovårdsberedningarna

komma i fråga. Härigenom skulle för övrigt det önskvärda samarbetet med

distriktsvården kunna tryggas.

Från åtskilliga håll har ifrågasatts sådan ändring i utredningens förslag,

att statsbidraget till avlönande av hemvårdarinnor ställes till landstingens

förfogande, varefter det skulle ankomma på länsorganet för hemhjälpsverksamheten

att fördela bidraget mellan ansökande kommuner. Ehuru onekligen

vissa skäl tala för en sådan ordning, anser jag mig likväl böra förorda,

att ett centralt organ får handhava fördelningen av statsbidraget för att undvika,

att en kommun inom ett län skulle kunna erhålla statsbidrag, medan en

kommun i ett annat län med större behov av hemhjälp skulle kunna bli utan.

Som ett provisorium har utredningen föreslagit, att den statliga tillsynen

över den statsunderstödda sociala hemhjälpsverksamheten uppdrages åt socialstyrelsen,

som till sitt förfogande skulle få dels en hemhjälpskonsulent och

dels ett rådgivande organ, sammansatt på sätt utredningen närmare angivit.

Til! denna mening kan jag giva min anslutning.

Utredningens förslag örn formerna för hemvårdarinnornas anställning

synes mig välgrundat. Genom att möjligheterna till såväl heltids- som deltidsanställda

hemvårdarinnor förefinnas torde hemhjälpen kunna anpassas efter

olika skiftande behov. Endast erfarenheterna torde härutinnan i längden

kunna fälla utslaget om vad som på olika orter kan vara mest ändamålsenligt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 263.

9

Ej heller i fråga om utredningens grundlinjer för förvärvande av hemvårdarinnekompetens

finner jag mig föranlåten att framföra några

väsentliga erinringar.

Det synes klart ådagalagt att det å ena sidan förefinnes ett behov av en

yrkesskola, som ger möjlighet för unga flickor att från början utbilda sig till

hemvårdarinnans yrke, men att å andra sidan praktiskt dugliga kvinnor med

personlig lämplighet för uppgiften och erfarenhet från det husliga området,

böra kunna användas inom den sociala hemhjälpsverksamheten även örn de

icke genomgått yrkesskola.

Yad beträffar utredningens förslag örn skolutbildning finner jag det lämpligt

att, som utredningen föreslagit, de nuvarande hemsysterskolorna få fortsätta

och utvidga sin verksamhet, men att samtidigt hemvårdarinneutbildning

kan upptagas av andra skolor såsom lanthushållskolor och husmodersskolor.

Det önskemål, som framförts örn anordnandet av en hemvårdarinneskola

i Norrland, anser jag i första hand böra förverkligas genom att lanthushållskolorna

därstädes taga emot hemvårdarinneelever.

Beträffande inträdesfordringama vid hemvårdarinneskolorna anser jag i

likhet med medicinalstyrelsen den av befolkningsutredningen föreslagna minimiåldern

(20 år) vara för hög. Det torde vara lämpligast att icke stipulera

någon viss minimiålder utan låta skolorna tillse att eleverna ha den mognad,

att de kunna tillägna sig utbildningen.

Jag förordar i likhet med befolkningsutredningen, att hemvårdarinnekompetens

skall kunna förvärvas genom en 2-månaders kompletterings- och provkurs.

Dessa kurser böra anordnas på ett sådant sätt, att de lämpa sig för

personer med övervägande praktisk skolning. Jag förutsätter, att man försäkrar

sig örn att hemvårdarinnor för landsbygden besitta tillräcklig kunnighet

i mjölkning. För personer med långvarig, väl vitsordad praktisk tjänstgöring

torde dispens böra kunna givas även från genomgång av ifrågavarande

2-månaderskurs.

Mot de av utredningen föreslagna lönevillkoren för heltidsanställda hemvårdarinnor

ha under remissbehandlingen erinringar framställts. Såväl statskontoret

som medicinalstyrelsen ha förordat ett grundlönebelopp av 1,200

kronor jämte dyrtidstillägg enligt för distriktssköterska gällande grunder.

Av förvaltningsutskotten i vissa landsting har framhållits, att de av befolkningsutredningen

föreslagna lönebeloppen i allt för hög grad överstiga vad

som på åtskilliga orter i vårt land anses såsom skälig ersättning för den husliga

arbetskraften. Med hänsyn till att i regel fri kost torde komma att ingå

i avlöningsförmånerna de dagar, då hem vårdarinna tjänstgör torde grundlönebeloppet

kunna nedsättas under av utredningen föreslagna 1,800 kronor.

Likaledes torde lönen böra konstrueras så, att ett dyrtidstillägg efter samma

grunder som för distriktssköterskorna utgår på lönen. Med stöd av vad jag

nu anfört, anser jag mig, örn ock med tvekan, kunna förorda att grundlönebeloppet

sättes till 1,200 kronor för år jämte fri bostad eller ersättning för densamma.

Härjämte Isora tre ålderstillägg å vardera 100 kronor utgå på sätt befolkningsutredningen

föreslagit. Skäligt synes vara, att hemvårdarinna tillhandahålles

fri telefon samt beredes ersättning för resekostnader i tjänsten enligt

taxa, som det torde ankomma på det kommunala organet att i samråd med

det för ledning av hemiljälpsarbetet tillsatta länsorganet fastställa. De föreslagna

semesterförmånerna synas mig också, med hänsyn särskilt till hemvårdarinnearbetets

krävande natur, skäligt avvägda. Däremot torde rätten till avlöning

under sjukdom böra regleras i anslutning till bestämmelserna härutinnan

för distriktssköterskor. Frågan om hemvårdarinnornas pensionering

torde komma att i annat sammanhang anmälas av statsrådet och chefen för

finansdepartementet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 263.

Statsbidrag

et s

storlek m. r

Kostnads
beräkning.

De för deltidsanställda hemvårdarinnor föreslagna lönevillkoren synas

skäliga.

Mot den av utredningen föreslagna fördelningen av kostnaderna mellan

stat, landsting och kommuner —- innebärande att staten bidrager med ungefär

40 procent av kostnaderna till hemvårdarinnas avlönande, landstingen med

cirka 20 procent och kommunerna med cirka 40 procent — har jag intet att

erinra. Likaledes finner jag förslaget om att landstingets bidrag skall utgöra

obligatoriskt villkor för att kommunerna skola erhålla statsbidrag väl motiverat.

Utredningen har föreslagit att statsbidraget i förekommande fall skall utgå

med 1,000 ^kronor örn året för varje heltidsanställd hemvårdarinna, varjämte

fastställda ålderstillägg helt skulle bestridas av statsmedel i överensstämmelse

med gällande regler för statsbidrag till distriktssköterskors avlöning. För deltidsanställd

hemvårdarinna skall statsbidraget i motsvarande fall utgå med

2 kronor per fullgjord arbetsdag, örn hon uppbär avlöning för minst 80 arbetsdagar

per år.

I anslutning till vad jag förordat beträffande lönerna, torde statsbidraget

bora reduceras till 800 kronor per år för varje hemvårdarinna. Skulle dyrtidstillägget

sjunka till hälften av nu utgående belopp, torde statsbidraget böra

sänkas med 50 kronor. Skulle dyrtidstillägget helt försvinna, bör statsbidraget

utgå med 700 kronor per år. Jag förordar vidare, att den föreslagna

huvudregeln skall till följd av denna ändring modifieras tills vidare

sålunda, att statsbidrag ej må utgå med högre sammanlagt belopp än,

vad angår stad, 20 kronor för varje påbörjat 100-tal av folkmängden,

och, vad angår annan kommun, 40 kronor för varje påbörjat 100-tal av

kommunens folkmängd. I praktiken innebära dessa bidragsgrunder, att statsbidrag

kan utgå till en heltidsanställd hemvårdarinna eller däremot svarande

deltidsanställd arbetskraft på 4,000 invånare i städerna och 2,000 invånare på

landsbygden. Örn särskilda skäl såsom svag ekonomi hos kommun föreligga,

bör socialstyrelsen kunna medgiva, att statsbidrag per 100-tal invånare utgår

med högst 40 kronor för stad och högst 75 kronor för annan kommun. Delina

möjlighet att höja bidragsbeloppen bör även kunna användas för att stimulera

småkommuner till samarbete vid ordnandet av den sociala hemhjälpsfrågan. I

särskilt fattiga landsbygdsområden, där behoven kunna te sig särskilt angelägna,

torde socialstyrelsen böra kunna medgiva bidrag upp till 75 kronor per

100 invånare även då enskilda sammanslutningar, enligt var jag tidigare anfört,

stå som huvudmän för verksamheten.

För undanröjande av viss osäkerhet torde böra stadgas, att kommun, som

en gång tillerkänts statsbidrag till hemvårdarinnas avlönande, icke behöver

riskera att få detta indraget enbart på den grund, att senare av annan kommun

gjord ansökan befinnes vara angelägnare ur behovssynpunkt.

Utredningen har räknat med att organisationen fullt utbyggd kommer att

leda till att 2,800 heltidsanställda hemvårdarinnor bliva anställda. De totala

kostnaderna härför skulle med bibehållande av de av utredningen föreslagna

lönerna bliva cirka 6.7 miljoner exklusive ålderstillägg, som helt skola bekostas

av statsmedel. Med den av mig förordade reduktionen skulle det sammanlagda

lönebeloppet utgå med cirka 5.6 miljoner kronor, härav faller på staten något

över 2.2, på landstingen icke fullt 1.2 och på kommunerna något över 2.2 miljoner

kronor. Med de 500 hemvårdarinnor, utredningen ansett verksamheten

kunna komma att maximalt omfatta första verksamhetsåret komma statens

kostnader att belöpa sig till 400,000 kronor, landstingens till 200,000 kronor

och kommunernas till 400,000 kronor. Därvid har bortsetts från den inkomst,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 263.

11

som kan komma att tillföras verksamheten genom avgifter för lämnad hemhjälp,

vilken — med hänsyn till företrädesrätten för de obemedlade och de

anställda hemvårdarinnornas fåtal i förhållande till föreliggande hjälpbehov

-—- åtminstone till en början blott torde bliva ringa. Enär statsbidraget skall

utgå först för verksamheten under kalenderåret 1944 och då utbetalningen

under första året måste ske i efterskott, kommer icke något statsbidrag till

hemvårdarinnelön att utanordnas under budgetåret 1943/44. Däremot måste

redan 1943 års riksdag till ledning för socialstyrelsens prövning av ansökningarna

i slutet av år 1943 angiva det antal hemvårdarinnebefattningar, till

vilket statsbidrag må utbetalas för verksamheten under kalenderåret 1944. I

likhet med utredningen förordar jag detta antal till 500 eller ett däremot svarande

antal deltidsanställda.

Organisationskostnaderna för landstingens befattning med den sociala hemhjälpen

torde helt få bestridas av landstingen.

Utredningen har förordat, att hemsysterskolor och andra läroanstalter, som

engagera sig för utbildning av hemvårdarinnor, skola erhålla ett extra bidrag

utöver vad som eljest tillkommer dem, i form av ett statsunderstöd av 100

kronor för varje elev. Då man beräknat, att skolorna skulle komma att utbilda

225 elever för år, skulle kostnaderna för detta extra bidrag komma att uppgå

till 22,500 kronor för år. Bidraget skulle avse kostnader, som föranledas av

speciella organisationsfrågor, ordnande av praktikantverksamheten, anlitande

av speciallärare etc. Skolöverstyrelsen har tillstyrkt förslaget, dock med den

begränsningen, att statsbidraget ej skulle få sammanlagt uppgå till högre belopp

än som svarade mot huvudmannens verkliga kostnad för ändamålet. Statskontoret

har däremot icke funnit övertygande skäl förebragta för att statsbidraget

skulle utgå efter förmånligare grunder än som i allmänhet, tillämpades

beträffande lärlingskurser i husligt arbete. För egen del finner jag icke

anledning att, innan närmare erfarenhet vunnits beträffande behovet av extra

statsunderstöd till ifrågavarande utbildningsverksamhet, för närvarande ifrågasätta

sådant statsunderstöd. I likhet med utredningen förutsätter jag emellertid,

att de skolor, som ägna sig åt utbildning av hemvårdarinnor, skola kunna

erhålla statsunderstöd enligt de grunder, som gälla för yrkesutbildning i allmänhet.

— Skolöverstyrelsen har i detta sammanhang erinrat, att två hemsysterskolor

(i Uppsala och Lund) för närvarande åtnjuta statsunderstöd ur

det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till understöd åt enskilda

anstalter för yrkesundervisning. Som detta anslag vore ganska knappt tilltaget,

hade de enskilda skolorna hittills erhållit proportionsvis mindre understöd

än de kommunala. För att möjliggöra höjning av statsunderstödet till

dessa två hemsysterskolor till samma nivå som för kommunala skolor för yrkesundervisning

i husligt arbete skulle, framhåller överstyrelsen vidare, erfordras

14,000 kronor, med vilket belopp nämnda anslag alltså skulle behöva höjas.

Skolöverstyrelsen har vidare upplyst, att ansökningar inkommit till överstyrelsen

om statsunderstöd för budgetaret 1943/44 till två nya hemsysteiskolor

i Göteborg respektive Härnösand; örn understöd till dem skulle beräknas

efter samma grunder som gälla för kommunala skolor, syntes ett belopp, av

ytterligare 11,800 kronor vara erforderligt. Då det är angeläget, att utbildning

av hemvårdarinnor äger rum i tillräcklig omfattning., får jag efter samråd med

chefen för ecklesiastikdepartementet förorda, att Kungl. Majit beredes möjlighet

att tilldela ökat statsunderstöd.i enlighet mod skolöverstyrelsens förslag

åt de nuvarande hemsysterskolorna i Uppsala och. Hund ävensom att tilldela

statsunderstöd åt de planerade hemsysterskolorna i Göteborg och Härnösand.

Kungl. Majit torde alltså böra utverka medgivande av riksdagen, att Kungl.

Majit må under budgetåret 1.943/44 bevilja understöd åt enskilda anstalter för

yrkesundervisning med — utöver förut medgivet belopp, 425,000 kronor

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

12

Statsutskottets utlåtande nr 263.

(14,000 + 11,800) 25,800 kronor. Då

slagsanslag, torde detsamma likväl

höjas.

anslaget i fråga är betecknat såsom föricke

för innevarande budgetår behöva

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, avses utbildningen av

hemvardannnor skola bestå av — förutom en kurs i husligt arbete — en 5

månaders praktikanttjänstgöring. Enligt gällande stipendiegrunder kunna stipendier

ej utgå under praktiktiden. Utredningen har förordat, att stipendier

skulle kunna utgå även under detta moment av utbildningen i de fall då

eleverna ej erhålla ersättning för sitt arbete på arbetsplatsen. Skolöverstyreisen,

som^ med visst förbehåll icke haft något att erinra mot förslaget, har

dock framhållit, att ett genomförande av detta skulle innebära ett klart avste"

från de principer, som ligga till grund för elevstipendier vid skolor för yrkes^

undervisning. Statskontoret säger sig icke ha funnit övertygande skäl anförda

tor att stipendier i ifrågavarande fall böra utgå efter förmånligare grunder än

som i allmänhet tillämpas beträffande lärlingskurser i husligt arbete. För egen

del har jag efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet ansett mig

icke bora för närvarande förorda, att stipendiegrunderna jämkas på sätt utredningen

ifrågasatt. Jag förutsätter emellertid härvid i stället, att eleverna under

praktiktiden som regel skola erhålla skälig ersättning för sitt arbete, exempelvis

i form av fri bostad och fri kost.

, Kostnäderna ^°r de planerade prov- och kompletteringskurserna torde böra

bestndas från ett särskilt reservationsanslag under femte huvudtiteln, att

stallas till socialstyrelsens förfogande. Räknar man med att vid tillgängliga

skolor ungefär 225—250 hemvårdarinnor kunna utbildas, torde man — för att

uppnå det för första verksamhetsåret beräknade antalet av 500 hemvårdarinnor

— böra räkna med en utbildning vid prov- och kompletteringskurserna av cirka

250 hemvårdarinnor. Kostnaderna för kurserna torde i enlighet med utredningens

kalkyler böra beräknas till 200 kronor per elev d. v. s. till 50 000

kronor, vartill komma kostnader för stipendier åt eleverna, vilka torde böra

uppskattas till (250 X 2 X 45) 22,500 kronor. Ifrågavarande reservationsanslag

torde alltså böra uppföras med (50,000 + 22,500) 72,500 kronor.

Såsom departementschefen framhållit torde skapandet av en effektiv social

hemhjälp vara en av de viktigaste åtgärder, som kan vidtagas till stöd åt

familjen. Den verksamhet, som hittills bedrivits i syfte att tillgodose behovet

av hjälp från utomstående åt familjer, där husmodern blivit tillfälligtvis urståndsatt

att arbeta, har varit av ringa omfattning i jämförelse nied det behov,

som förefinnes. Med hänsyn härtill och till de allt större svårigheterna för

husmödrarna att anskaffa lejd arbetskraft delar utskottet departementschefens,

uppfattning, att en snar lösning av frågan örn det allmännas stöd till den

sociala hemhjälpsverksamheten nu bör eftersträvas.

Såsom ett särskilt skäl för att staten utan dröjsmål ingriper stödjande och

reglerande på förevarande område vill utskottet i likhet med departementschefen

framhålla, att garantier därigenom vinnas för att hemhjälpsverksamheten

i fortsättningen först utbygges i de delar av landet, där behovet ter sig

mest trängande. Utskottet delar departementschefens uppfattning, att statsbidrag

till den sociala hemhjälpen tills vidare i första hand bör komma landsbygden

till godo.

Hemhjälp är avsedd att lämnas hem, där på grund av sjukdom, barnsbörd

eller andra därmed jämförbara omständigheter behov av biträde med hemmets.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 263.

13

skötsel tillfälligt uppstår. Förslagets grundtanke, att hemhjälpen därvid skall

ersätta den arbetskraft, som hushållet genom dylika tvingande omständigheter

blivit tillfälligtvis strandsatt på, finner utskottet välbetänkt. Vid bedömande

av behovet av hemhjälp böra, såsom departementschefen framhållit, de lokala

organen tillerkännas en tämligen vid prövningsrätt. Givetvis bör hjälpen

alltid lämnas där behovet är störst men uteslutet bör icke vara att hjälp i

mån av tillgång på arbetskraft meddelas under sådan frivillig bortovaro av

husmodern, som kan jämställas med semester.

Departementschefen har funnit det berättigat, att hemhjälp skall kunna

lämnas icke blott obemedlade. I mån av tillgång på arbetskraft förutsättes

hemhjälp skola kunna mot ersättning lämnas även åt sådana, som icke kunna

anses vara mindre bemedlade, därest omständigheterna i övrigt göra dylik

hjälp påkallad. I motionen II: 483 befaras, att, örn tillgången på arbetskraft

skall vara allena utslagsgivande, resultatet kan bliva, att en bemedlad familj

icke ens i det mest trängande nödläge kan komma i åtnjutande av hjälp. Motionärerna

föreslå därför en närmare precisering i denna fråga. Utskottet

vill framhålla, att man vid bedömande av framställningar örn hemhjälp från

sådana, som icke kunna anses såsom mindre bemedlade, givetvis bör taga i

betraktande deras möjligheter att på annat sätt erhålla lejd arbetskraft. Då

de lokala organen emellertid förutsättas skola få en tämligen vid prövningsrätt

vid bedömande av såväl behovet av som de ekonomiska förutsättningarna

för hemhjälp, kan utskottet icke finna ett mera detaljerat fastställande av

dessa förutsättningar lämpligt.

Den statliga tillsynen över den statsunderstödda sociala hemhjälpsverksamheten

föreslås skola provisoriskt uppdragas åt socialstyrelsen, som till sitt

förfogande skulle få dels en hemhjälpskonsulent och dels en rådgivande nämnd,

som ansetts böra omfatta representanter för centralnämnden för Sveriges

hemsysterskolor, svenska röda korset och husmödrarnas samarbetskommitté.

Dessutom skulle i nämnden beredas plats för experter inom den husliga undervisningens

och sjukvårdens områden. I motionen II: 483 har framhållits, att

husmödrarnas samarbetskommitté representerar två politiska och två opolitiska

kvinnoorganisationer. Att vissa politiska kvinnoorganisationer skola ha

större inflytande än andra har förefallit motionärerna icke vara sakligt motiverat.

Utskottet finner för sin del de i propositionen uppdragna riktlinjerna

för den statliga tillsynens organisation i huvudsak ägnade att på tillfredsställande

sätt tillgodose behovet av sakkunskap på området. Yad angår den

rådgivande nämnden torde på Kungl. Maj:t böra ankomma att vid utseende av

ledamöter i nämnden vidtaga den jämkning, som må föranledas av motionärernas

påpekande.

Medan huvudmannaskapet för den sociala hemhjälpsverksamheten enligt

förslaget skall anförtros primärkommunerna, föreslås landstingen skola lämna

sin medverkan såväl i form av bidrag till hemvårdarinnas avlöning som för

hjälpens utformning inom respektive landstingsområde. Landstingens bidrag

föreslås skola utgöra obligatoriskt villkor för att kommunerna skola erhålla

statsbidrag. Kostnadsfördelningen enligt Kungl. Majis förslag innebär, att,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 263.

medan staten bidrager med ungefär 40 procent av kostnaderna för hemvårdarinnas

avlönande, på landstingen skulle falla omkring 20 procent och på kommunerna

omkring 40 procent, I de likalydande motionerna I: 329 och II: 482

föreslås, att samtliga landsting obligatoriskt skola lämna bidrag till hemhjälpsverksamheten

ävensom, alternativt, att de antingen icke alls skola äga taga

del i utformandet av kommunernas hemhjälpsverksamhet eller att deras bidrag

till hemhjälpsverksamheten skall höjas till cirka 30 procent av kostnaderna.

I motionen II: 464 föreslås landstingens andel i kostnaderna höjd till samma

belopp som statens eller till omkring 40 procent.

Utskottet finner för sin del Kungl. Maj :ts förslag ifråga örn landstingens

medverkan vid hemhjälpens utformning välgrundat. Deras hittills ådagalagda

intresse för verksamheten och den nytta de såsom huvudmän för den slutna

kroppsvården ha av en hemhjälpsverksamhet, som fungerar på åsyftat sätt,

talar såsom departementschefen framhållit för en sådan medverkan, genom

vilken även det önskvärda samarbetet med distriktsvården skulle tryggas. Det

synes utskottet lämpligast, att handläggningen av landstingens hemiljälpsärenden

anförtros hälsovårdsberedningarna. Såsom departementschefen framhållit

böra landstingen dock vara oförhindrade att i stället för ändamålet tillsätta

en särskild hemhjälpsstyrelse eller anförtro uppgiften åt annat organ.

Att landstingen skola lämna bidrag till verksamheten och att sådant bidrag

skall utgöra obligatoriskt villkor för statsbidrag till kommunerna finner utskottet

även väl motiverat. I motionerna I: 329 och II: 482 uttalade farhågor

för att landstingen skola vägra lämna sitt bidrag och därigenom utestänga

kommunerna jämväl från statsbidrag kan utskottet icke dela. Tillräckliga skäl

för en tvångslagstiftning på detta område torde icke föreligga. Yad åter angår

fördelningen av kostnaderna mellan stat, landsting och kommun, har utskottet

vid sitt övervägande av denna fråga anslutit sig till Kungl. Majda förslag.

Huvudmannaskapet för den sociala hemhjälpen torde på sätt departementschefen

föreslagit böra tillkomma primärkommunerna, Då kvinnor med husmoderserfarenhet

mera sällan torde vara ledamöter i landskommunernas redan

befintliga nämnder och styrelser, synes det utskottet mest ändamålsenligt;

att den kommunala ledningen av verksamheten anförtros en särskild hemhjälpsnämnd.

Att så sker bör dock icke utgöra villkor för statsbidrag. Utskottet

delar alltså departementschefens uppfattning örn att kommunerna böra

ha full valfrihet mellan att tillsätta särskild hemhjälpsnämnd och att lämna

uppdraget åt redan befintligt organ. Likaså tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts

förslag, att kommun, som erhåller statsbidrag, skall kunna under av departementschefen

angivna förutsättningar överlåta hemhjälpsverksamheten på enskild

sammanslutning. Att huvudmannaskapet — då landstinget anser det

vara ändamålsenligt — anförtros åt en enskild sammanslutning för vissa områden,

där kommunerna av ekonomiska eller andra skäl icke förmå uppbygga

en hemhjälpsorganisation, vill utskottet icke heller motsätta sig, ehuru verksamheten

i dylika fall skulle komma att bedrivas utan kommunalt stöd. I

motionen 1:331 framhålles, att sjukkassorna äro synnerligen lämpliga och

kompetenta att handhava de uppgifter, som skulle ankomma å hemhjälps
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 263.

15

nämnd, därest sådan vore inrättad. Motionärerna föreslå, att huvudmannaskapet

för kemhjälpsverksamheten skall kunna anförtros även de erkända

sjukkassorna. Utskottet delar motionärernas uppfattning örn att sjukkassor i

nämnda hänseende böra vara likställda med andra enskilda sammanslutningar.

Behov har ansetts föreligga av särskild yrkesskola, som ger möjlighet för

unga flickor att från början utbilda sig till hemvårdarinnans yrke. Å andra

sidan förutsättes, att praktiskt dugliga kvinnor med personlig lämplighet för

uppgiften och erfarenhet från det husliga området böra kunna användas inom

den sociala hemhjälpsverksamheten även örn de icke genomgått yrkesskola.

Sökande, vilka icke genomgått yrkesskola, skola kunna förvärva hemvårdarinnekompetens

genom en 2-månaders kompletterings- eller provkurs, varvid de

skulle undervisas i näringslära, teoretisk barnavård, sjukvård och hälsolära,

hemekonomi och socialvård. Under kursen skulle vidare elevernas praktiska

färdighet prövas i matlagning, sömnad, barnavård och övriga grenar av husligt

arbete samt mjölkning (för jordbruksområden). Från genomgång av sådan

kurs förutsättes dock tillsynsmyndigheten skola kunna medgiva dispens.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen

anfört i fråga örn skolutbildningen. Eftersom av hemvårdarinna framför allt

bör krävas att hon skall kunna intaga en husmoders plats i hushållet, bör

emellertid praktisk erfarenhet, kompletterad med ifrågavarande 2-månaders

kurs, i mycket stort antal fall utgöra tillräcklig utbildning för ifrågavarande

tjänster. Frågan örn i den praktiska utbildningen i sådana fall obligatoriskt

bör ingå viss tids tjänstgöring å sjukvårdsinrättning och barnbördsavdelning

vid lasarett har varit föremål för delade meningar inom utskottet. Såsom skäl

för att fastställa en dylik tjänstgöring såsom villkor för erhållande av hemvårdarinnekompetens

har framhållits, att hemvårdarinnornas arbete i mycket

stor utsträckning kommer att förläggas till hem, där husmoderns arbetskraft

på grund av exceptionella förhållanden behöver ersättas eller kompletteras,

och att de då icke borde stå handfallna inför uppgiften att lämna biträde åt

distriktssköterska eller barnmorska. Utskottet har emellertid icke ansett sig

böra förorda en dylik bestämmelse men förutsätter, att tillsynsmyndigheten

skall äga medgiva vederbörande landsting att för sitt område uppställa ett

dylikt kompetensvillkor.

Genom vad utskottet sålunda anfört torde motionen II: 464 få anses besvarad

i vad däri påyrkats uttalande från riksdagens sida, att väl kvalificerade

hembiträden skola i talrikast möjliga fall tagas i anspråk för uppgiften såsom

hemvårdarinnor. I motionen I: 345 har ifrågasatts om tillsynsmyndigheten

bör äga möjlighet att medgiva dispens från 2-månaderskursen. Behov av dylik

dispensrätt torde kunna uppkomma, då statsbidrag lämnas kommun, inom

vilken social hemhjälpsverksamhet redan bedrives. Men även i övrigt bör

tillsynsmyndigheten enligt utskottets mening vara oförhindrad att tillerkänna

hemvårdarinnekompetens åt sökande, vilka visserligen ej genomgått 2-månaderskursen

men vilkas kunskaper och praktiska färdigheter dokumenterats på

ett sätt som väl motsvarar vitsord från sådan kurs.

Hemvårdarinnorna skola enligt förslaget kunna vara hel eller deltidsan
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 263.

ställda. De heltidsanställda skola i löneförmåner åtnjuta lön efter ett grundlönebelopp

av 1,200 kronor för år jämte dyrtidstillägg efter samma grunder

som gälla för distriktssköterska (för närvarande 19.6 procent). Härtill kommer

förmånen av fri bostad eller ersättning för densamma ävensom tre ålderstillägg

å vartdera 100 kronor.

I motionen II: 483 anses möjligheterna att höja den sålunda föreslagna

lönenivån böra undersökas. I motionen I: 344 föreslås, att grundbelopp jämte

dyrtidstillägg utbytes mot ett fast belopp örn 1,800 kronor, medan slutligen i

motionen II: 481 föreslås, att grundbeloppet med bibehållande av dyrtidstilllägget

höjes till 1,500 kronor.

I likhet med vad som gäller för distriktssköterskor och barnmorskor synes

lönen till heltidsanställd hemvårdarinna böra på sätt Kungl. Maj:t föreslagit

utgå i form av ett grundbelopp och ett procentuellt tillägg. Emellertid har

utskottet funnit, att avlöningsförmånerna böra i överensstämmelse med vad

som förordats i nämnda motioner utgå efter gynnsammare grunder än

dem Kungl. Maj:t föreslagit. Utskottet har för sin del funnit skäligt, att

grundlönebeloppet, med godtagande av Kungl. Maj:ts förslag i övrigt, bestämmes

till 1,500 kronor, vilket vid nuvarande indexläge innebär en begynnelselön

av 1,794 kronor och en slutlön av 2,153 kronor.

I motionen II: 464 har föreslagits, att minimiersättningen till deltidsanställd

hemvårdarinna skall bestämmas till sex kronor för dag mot av Kungl.

Maj:t föreslagna fem kronor för dag. Utskottet tillstyrker i denna del bifall

till Kungl. Maj:ts förslag.

Statsbidraget utgör enligt Kungl. Maj:ts förslag 800 kronor per år för heltidsanställd

hemvårdarinna. Sjunker dyrtidstillägget till hälften av nu utgående

belopp, skall statsbidraget sänkas med 50 kronor. Försvinner kristidstillägget,

skall statsbidraget utgå med 700 kronor per år. Fastställda ålderstillägg

skola helt bestridas av statsmedel i överensstämmelse med gällande

regler för statsbidrag till distriktssköterskors avlöning. För deltidsanställd

hemvårdarinna skall statsbidraget utgå med 2 kronor per fullgjord arbetsdag,

örn hon uppbär avlöning för minst 80 arbetsdagar per år.

Efter dessa grunder utgående statsbidrag förelås dock maximerade med

hänsyn till folkmängden. Sålunda skall statsbidraget enligt förslaget ej utgå

med högre sammanlagt belopp än beträffande stad 20 kronor för varje påbörjat

100-tal av folkmängden och beträffande annan kommun 40 kronor för

varje påbörjat 100-tal av kommunens folkmängd. I praktiken innebära dessa

bidragsgrunder, att statsbidrag kan utgå till en heltidsanställd hemvårdarinna

eller däremot svarande deltidsanställd arbetskraft på 4,000 invånare i städerna

och på 2,000 invånare på landsbygden. Örn särskilda skäl såsom svag ekonomi

hos kommun föreligga, skall vidare socialstyrelsen kunna medgiva, att statsbidrag

per 100-tal invånare utgår med högst 40 kronor för stad och högst 75

kronor för annan kommun. Denna möjlighet att höja bidragsbeloppen skall

även kunna användas för att stimulera småkommuner till samarbete vid ordnandet

av den sociala hemhjälpsfrågan. I särskilt fattiga landsbygdsområden,

där behoven kunna te sig särskilt angelägna, föreslås befogenhet för social
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets utlåtande nr 263.

styrelsen att medgiva bidrag upp till 75 kronor per 100 invånare, även då enskilda

sammanslutningar stå som huvudmän för verksamheten. I motionen

II: 456 föreslås sådana ändringar i Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag, att

statsbidrag kan utgå till en hemvårdarinna per 1,500 invånare i kommun på

landsbygden och att i övrigt tillbörlig hänsyn tages till kommunens ytvidd.

Ltskottet har icke funnit anledning till erinran mot ifrågavarande huvudgrunder

för bestämmande av statsbidragets belopp.

Med hänsyn till vad utskottet ovan föreslagit rörande statsbidrag till hemvårdarinnornas

avlöning torde statsbidraget dock böra höjas. I enlighet med

befolkningsutredningens förslag bör sålunda, dels statsbidraget till heltidsanställd

hemvårdarinnas avlöning höjas till 1,000 kronor per år och dels statsbidraget

per 100-tal av folkmängden kunna uppgå till 25 kronor i stad och 50

kronor i annan kommun. Med anslutning till yrkandet i motionen II: 456 vill

utskottet framhålla, att vid beräkning av maximibidraget bör särskild hänsyn

tagas till befolkningstätheten i de olika landskommunerna, Då utskottets förslag

innebär, att socialstyrelsen i vissa fall skall kunna medgiva statsbidrag

till landskommun till ett belopp, motsvarande lönen till en hemvårdarinna per

1,333 invånare synas tillräckliga skäl knappast föreligga för bifall till motionen

i övrigt.

Utskottet vill understryka vad departementschefen anfört örn att kommun,

som en gång tillerkänts statsbidrag till hemvårdarinnas avlönande icke skall

behöva riskera att få detta indraget enbart på den grund, att senare av annan

kommun gjord ansökan befinnes vara angelägnare ur behovssynpunkt.

Statsutgifterna för ändamålet avses skola maximeras även därigenom, att

riksdagen varje år bestämmer det antal hem vårdarinnor, till vilkas avlönande

statsbidrag må utgå under det följande kalenderåret. Första verksamhetsåret

(1944) beräknas verksamheten kunna maximalt omfatta 500 hemvårdarinnor.

Yad härutinnan ävensom i övrigt anförts och föreslagits giver icke utskottet

anledning till erinran.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må

1) i anledning av Kungl. Maj.ts förslag och motionerna I: 331

och 344 samt II: 456, 464, 481 och 483 ävensom med avslag å

motionerna I. 329 och 345 samt II: 482 medgiva att av statsmedel

må beviljas bidrag till social hemhjälpsverksamhet i huvudsaklig

överensstämmelse med av utskottet förordade grunder,

2) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

a) föreskriva, att under kalenderåret 1944 statsbidrag må utgå

för högst 500 heltidsanställda eller däremot svarande antal deltidsanställda

hemvårdarinnor,

b) medgiva, att utbildningen av hemvårdarinnor understödjes

med statsbidrag på det sätt som förordats i statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 8 oktober 1943,

c) medgiva, att Kungl. Maj:! må under budgetåret 1943/44

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 263.

2-I7C 4.7 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 263.

från det under åttonde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till

Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:

Understöd åt enskilda anstalter för yrkesundervisning bevilja

understöd med ytterligare högst 25,800 kronor utöver tidigare

medgivet belopp, 425,000 kronor,

d) till Prov- och kompletteringskurser för hemvårdarinnor å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten

under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av

72,500 kronor.

Stockholm den 26 november 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i

Malmö, Lindström, Bäckström, Sven Larsson, Andrén, Heiding, Karl Andersson,

Gustaf Iwar Anderson, Björkman, Johan Eric Ericson och Persson i Skabersjö;

samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson

i Stockholm, Ward, Persson i Tidaholm, Andersson i Södergård, Bergström, Mårtensson,

Nilsson i Steneberg, Lindholm, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta.

Reservation

av herrar Johan Bernhard Johansson, Bäckström, Andrén, Heiding, Björkman,

Persson i Skabersjö, Skoglund, Andersson i Södergård, Pettersson i

Dahl och Eriksson i Frägsta, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan

bort hava följande lydelse:

»Såsom departementschefen--- 1,500 kronor.

I likhet med vad som gäller för distriktssköterskor och barnmorskor synes

lönen till heltidsanställda hemvårdarinnor böra på sätt Kungl. Maj:t föreslagit

utgå i form av ett grundbelopp och ett procentuellt tillägg. Med hänsyn till

att fri kost torde komma att ingå i avlöningsförmånerna de dagar, då hemvårdarinnorna

tjänstgöra, har utskottet funnit Kungl. Maj:ts förslag beträffande

grundlönen väl avvägt.

I motionen II: 464 ---statsbidragets belopp.

Med anslutning till yrkandet i motionen II: 456 vill utskottet framhålla, att

vid tillämpning av maximeringsbestämmelserna särskild hänsyn bör tagas till

befolkningstätheten i de olika landskommunerna. Då Kungl. Maj:ts förslag

innebär, att socialstyrelsen i vissa fall skall kunna medgiva statsbidrag till

landskommun till ett belopp, motsvarande lönen till en hemvårdarinna per

1,060 invånare, synas tillräckliga skäl knappast föreligga för bifall till motionen

i övrigt.

Utskottet vill---utskottet hemställa,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 263.

19

att riksdagen må

1) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och i anledning av

motionerna I: 831 samt II: 456, 464 och 483 ävensom med avslag

å motionerna I: 329, 344 och 345 samt II: 481 och 482 medgiva,

att av statsmedel må beviljas bidrag till social hemhjälpsverksamhet

i huvudsaklig överensstämmelse med av utskottet förordade

grunder,

2) med bifall--- 72,500 kronor.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:512 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet jämte i ämnet väckta motioner. s. 10 i texten