Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rationalisering och utbyggnad av skolhälsovården m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1944-05-16 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:138, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rationalisering och utbyggnad av skolhälsovården m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 188.

1

Nr 138.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1944 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

rationalisering och utbyggnad av skolhälsovården

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkt

163 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den

4 januari 1944) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,

som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1944/45 dels

till* Fortbildningskurser i skolhygien för lärare ett reservationsanslag av 10 000

kronor; dels ock till Utgivande av tryckt handledning rörande skolans hälsovårdsarbete

ett reservationsanslag av 15 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 193, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25

februari 1944, föreslagit riksdagen att

1. medgiva, att statsbidrag till kostnader för skolhälsovård vid folkskoleväsendet

må utgå i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för ecklesiastikdepartementet

i sistnämnda statsrådsprotokoll förordat;

2. till Fortbildningskurser i skolhygien för lärare för budgetåret 1944/45

anvisa ett reservationsanslag av 10 000 kronor;

3. till Utgivande av tryckt handledning rörande skolans hälsovårdsarbete

för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 15 000 kronor;

4. till Utrustning för skolhälsovård vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter

för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 95 000

kronor;

5. medgiva att statsbidrag till kostnader för skolhälsovård vid högre kommunala

skolor må utgå i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen

i nyssnämnda statsrådsprotokoll förordat.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr G. Fahlander m. fl. (I: 302) och den andra inom andra kammaren av

fröken Hildur Nygren m. fl. (11:477), vari hemställts, att riksdagen ville

Bihang till riksdagens protokoll 19hb. 6 sami. Nr 138. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 138.

besluta, att sådana ändringar i rationaliserande syfte vidtagas, som äro

möjliga inom ramen av Kungl. Maj:ts förslag, samt att statsbidrag till skolskötersketjänsterna

vid folkskolorna måtte utgå efter samma grunder, som

föreslagits för motsvarande tjänster vid kommunala mellanskolor, kommunala

flickskolor och praktiska mellanskolor;

dels en inom andra kammaren av herr G. Hedlund i Rådom m. fl. väckt

motion (II: 476), vari hemställts, att riksdagen måtte uttala, att kostnaden

för minimiarvodet till skolläkare å 2 kronor 50 öre om året per skolbarn helt

skall utgå av statsmedel och icke såsom i propositionen förordats bestridas

till hälften av staten och till hälften av vederbörande kommun;

dels ock en inom första kammaren av herr B. A. Nilsson väckt motion

(I: 293), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att statsbidrag till

kostnad för skolläkares resor måtte utgå med det belopp, som överstiger

3 kronor per besök, samt efter enahanda grunder till rikets alla landskommuner.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena

hänvisas — i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade redogörelsen

— till motionerna I: 302, II: 476 och I: 293.

I. Hälsovården inom folkskoleväsendet.

I skrivelsen den 9 oktober 1943 har skolöverstyrelsen, på föredragning av

skolöverläkaren C. W. Herlitz, framlagt utredning och förslag rörande skolhygienisk

verksamhet i folkskolorna.

I fråga örn de nuvarande förhållandena beträffande hälsoövervakningen

inom folkskolorna har skolöverstyrelsen företagit en utredning,

baserad på förhållandena vårterminen 1942, vars resultat av överstyrelsen

sammanfattats sålunda.

Skolläkarövervakning av folkskolungdomen i riket vårterminen 1942

Tillfredsställande

Icke tillfredsställande

Ingen

40 %

47 %

13 %

Vad sköterskeövervakningen beträffar framgår av utredningen, att av

de elever, som icke tillhöra, rikets 6 större städer, sammanlagt 49 977

eller 10,9 procent av det insamlade materialet äro övervakade av 43 särskilt

anställda skolsköterskor, med skoldvervakning såsom huvudsyssla. Lägger

man härtill de 70 606 barn, som finnas i de 6 större städerna, som också

ha tillgång till dylika sköterskor (till ett sammanlagt antal av 42) finner

man, att dylik sköterskeövervakning förekom för omkring 23 procent av folkskolornas

lärjungar i riket. De nämnda sköterskorna äro i allmänhet placerade

i städerna. På varje sköterska kommer i medeltal 1164 övervakade barn (de

6 större städerna ej medräknade).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

3

Emellertid måste det här framhållas, att där läkare regelbundet övervaka

folkskolornas lärjungar vanligen också tillgång till sköterskehjälp finnes. Särskilt

är det därvid distriktssköterskorna på landsbygden, som biträda i skolhälsovården,

dock oftast endast vid själva läkarundersökningarna. Ehuru alltså

en fullgod sköterskeövervakning med kontinuerlig kontroll av barnens

hälsoförhållanden endast omfattar cirka 23 procent av samtliga folkskolebarn,

kan man räkna med att de återstående lärjungarna i någon form ha tillgång till

sköterska, ehuru icke i tillfredsställande omfattning och av nöjaktig art. Man

torde alltså böra utgå ifrån att cirka 3/4 av folkskolornas elever äro i behov

av intensifierad sköterskeövervakning.

De nu anförda siffrorna giva dock i realiteten en mycket ofullständig inblick

uti de undersökta förhållandena. Det skolhygieniska arbetets intensitet,

läkarundersökningarnas frekvens och omfattning m. m. är högst varierande

på olika håll. Särskilt finnes anledning framhålla, att enbart regelbundna

läkarundersökningar, t. ex. en gång varje eller vart annat år eller med

ännu större tidsintervall, utan kontinuerlig skolhygienisk övervakning av lärjungarna

dessemellan givetvis icke innebär en verksamhet av modern och

tillfredsställande art.

Beträffande behovet av en allmän hygienisk övervakning

i folkskolorna anför departementschefen i huvudsak följande.

Hälsovårdsarbetet inom folkskolan, sådant det för närvarande bedrives, har

vuxit fram utan statligt stöd eller initiativ. Utvecklingen inom detta område

har försiggått i relativt långsam takt, och resultatet, i den mån det på grundval

av föreliggande utredning låter sig överblicka, kännetecknas av betydande

ojämnheter. Sålunda har utvecklingen nått längst i städer och stadsliknande

samhällen men mindre långt på landsbygden. I stort sett kan skolhälsovårdens

nuvarande läge karakteriseras så, att ju större samhället är, desto mer systematiskt

genomförd är hälsokontrollen av skolbarnen och vice versa. Den

av skolöverstyrelsen verkställda utredningen visar, att endast omkring 40

procent av folkskolebarnen kan sägas stå under tillfredsställande hälsokontroll;

denna grupp av barnen finnes väsentligen koncentrerad i städerna. Ytterligare

47 procent — cirka 250 000 — av folkskolebarnen äro visserligen

föremål för regelbundet återkommande läkarundersökningar, men utan att

hälsokontrollen kan anses vara av tillfredsställande beskaffenhet; för att denna

skall kunna anses fullgod, fordras nämligen enligt skolöverläkarens uppfattning

en kontinuerlig skolhygienisk övervakning mellan klassundersökningarna

av i första hand alla de barn, som vid dylika undersökningar befinnas

lida av klenhet eller sjuklighet (s. k. »kontrollbarn»). Utan sådan kontinuerlig

övervakning bli de med långa mellanrum utförda läkarundersökningarna, såsom

skolöverläkaren framhåller, i allmänhet av obetydligt värde. Ett icke

ringa antal av folkskolebarnen, omkring 70 000 eller 13 procent av samtliga,

är överhuvudtaget icke föremål för någon skolhygienisk övervakning av betydelse.

Trots att den övervägande delen av folkskolebarnen, 87 procent, sålunda

står under viss hälsokontroll av läkare och detta tack vare kommunala och enskilda

initiativ — i sistnämnda hänseende vill jag särskilt framhålla svenska

skolläkarföreningens insatser — så återstår likväl mycket att göra på ifrågavarande

område, innan förhållandena kunna anses tillfredsställande. Ett oavvisligt

slutmål måste enligt skolöverstyrelsens åsikt, vilken jag delar, vara, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 138.

en organisation av skolläkare och skolsköterskor uppbygges, som kan fortlöpande

vaka över hälsotillståndet hos samtliga svenska barn under skolåldern.

Den förebyggande mödravården och även barnavården under spädbarns- och

förskolåldern befinna sig under hastig utveckling, kraftigt understödd av

statsmakterna. En konsekvens härav bör, såsom i utredningen understrykes,

vara, att även skolhälsovården under statlig ledning organiseras och utbygges

på ett tillfredsställande sätt. Frågan härom har varit aktuell under flera decennier,

men tiden har hittills av olika anledningar icke ansetts mogen för

genomförandet av statliga stödåtgärder. Ett ytterligare uppskov kan jag för

egen del icke finna tillrådligt. Det nuvarande tidsläget utgör ännu ett starkt

skäl för att nu utan ytterligare tidsutdräkt förverkliga planerna på en systematiskt

genomförd, rationell skolhälsovård. Man kan icke heller på den hittills

inslagna vägen nå fram till en önskvärd likformighet och enhetlighet i

den skolhygieniska verksamheten, som möjliggör en nödvändig överblick över

verksamheten och gör den tillgänglig för rationell ledning och övervakning.

För att kunna åstadkomma en enhetlig ledning och kontroll av skolhälsovården

måste, framhåller skolöverstyrelsen, två huvudförutsättningar vara fyllda: dels

måste ett statligt organ för utövandet av ledningen och kontrollen finnas,

dels måste läkare och sköterskor finnas anställda för alla folkskolors behov.

Den första av dessa två förutsättningar föreligger numera, sedan skolöverstyrelsen

utrustats med en befattning som skolöverläkare. Den andra förutsättningen

avses bli uppfylld genom förverkligandet av nu föreliggande förslag.

Departementschefen tillstyrker på sålunda anförda skäl, att statliga åtgärder

från och med nästa budgetår vidtagas för att rationalisera och effektivisera

skolhälsovården.

Beträffande den skolhygieniska verksamhetens organisation

har departementschefen anslutit sig till ett av skolöverstyrelsen,

på skolöverläkarens föredragning, framlagt förslag. Beträffande innebörden

av den skolhygieniska verksamhet, som sålunda förordas, anför departementschefen

sammanfattningsvis i huvudsak följande:

Huvudmomenten i skolhälsovården, sådan den i utredningen skisserats,

komma att bli dels en årlig läkarundersökning av samtliga skolbarn i

vissa klasser, dels dessemellan skeende särskilda undersökningar av klena

eller sjukliga s. k. »kontrollbarn», och av de barn, som — utan att ha antecknats

som »kontrollbarn» — av målsmän, lärare eller skolsköterska hänvisats

till skolläkaren för särskild undersökning. Klassundersökningar torde i enlighet

med skolöverstyrelsens förslag böra äga rum av folkskolans första och

sista årsklasser samt därjämte av en mellanliggande årsklass. För varje undersökt

barn avses komma att upprättas ett riksgiltigt s. k. »hälsokort», försett

med nödiga anteckningar angående lärjungarnas hälsotillstånd m. m. och avsett

att framdeles åtfölja lärjungen vid flyttning till annan skola. Vid undersökningarna

skall det ankomma på läkaren att vidtaga lämpliga åtgärder i

form av råd, instruktioner, vårdhänvisningar etc. för vidmakthållande eller

förbättrande av barnens hälsotillstånd. Barn, som behöva särskild övervakning

och tillsyn, komma sedermera att av läkaren med sköterskans bistånd

kontinuerligt övervakas ur hälsosynpunkt. Givet är emellertid, att även såväl

lärare som målsmän måste aktivt engageras för samarbete med läkare och

sköterskor i skolhälsovårdens tjänst. En intensiv upplysningsverksamhet blir

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

5

därför ett viktigt led i arbetet för en förbättrad hälsovård bland skolbarnen.

Jag återkommer därtill i det följande.

Såsom skolöverstyrelsen framhållit, kan en utbyggd skolläkar- och skolsköterskeorganisation

bli ett viktigt hjälpmedel för att komma till rätta med

åtskilliga skolproblem av mera speciell natur, såsom övervakning av mindre

begåvade eller psykopatiska barn, hjälpklassbarn, barn med tal-, hörsel- eller

synfel, sockersjuka barn etc. Skolläkar- och skolsköterskeinstitutionen kan

vidare få stor betydelse för organiserandet av en ändamålsenlig skolbarnsbespisning,

för yrkesvägledning, för kontrollen av skollokalernas ändamålsenliga

beskaffenhet, för gymnastik- och friluftsundervisningen, för tuberkulosens bekämpande,

för sexualundervisningen m. m. Jag hänvisar i dessa hänseenden

till den av skolöverstyrelsen lämnade redogörelsen (propositionen sid. 11 ff.).

Beträffande skolläkarens uppgifter och skolläk arkårens

rekrytering inhämtas av propositionen bland annat följande.

Skolläkarens uppgifter sammanfattas av skolöverstyrelsen på följande sätt.

Det skall åligga skolläkaren

1. att följa lärjungarnas själsliga och kroppsliga utveckling samt hälsotillstånd

och att i samarbete med målsmän, lärare och skolsköterskor vidtaga åtgärder

för bevarande av ungdomens hälsa och för dess fostrande till sunda levnadsvanor

med beaktande av miljön både i hem och skola,

2. att följa sjuka, klena och av sjukdom särskilt hotade lärjungars tillstånd

och vidtaga lämpliga åtgärder i detta sammanhang,

3. att vidtaga förebyggande åtgärder emot smittsamma sjukdomar bland

lärjungar, lärare och övriga tjänsteinnehavare i skolorna,

4. att i iakttagna fall av sjukdom giva de första vårdhänvisningarna och

lämna de råd och anvisningar till botande av sådan, som utan nämnvärd tidsutdräkt

kan ske vid de vanliga skolundersökningarna, då behov av kontinuerlig

vård sedermera icke kan antagas komma att föreligga, ävensom att vid i

skolan inträffande olycksfall och fall av plötslig sjukdom, där så ske kan, lämna

tillfällig vård,

5. att biträda vid ungdomens yrkesvägledning i de fall, där medicinska skäl

det påfordra,

6. att utöva rådgivande verksamhet i hygieniskt avseende rörande skollokaler

m. m. till skolmyndigheternas tjänst,

7. att vara förman för skolsköterskan och organisera, leda och övervaka

hennes verksamhet samt

8. att årligen avgiva berättelse över verksamheten.

Såsom kommentar till denna uppräkning av skolläkarens huvudsakliga

uppgifter hänvisar skolöverstyrelsen — med instämmande — i följande av

medicinalstyrelsen år 1937 gjorda uttalande i ämnet:

Det bör betonas, att den skolhygieniska verksamheten till sin natur är förebyggande,

d. v. s. att den syftar till att bevara hälsan hos barnen genom

profylaktiska åtgärder och att genom hänvisning i vissa fall av sjuka barn

till kikare medverka till att dessa barn få tidig och erforderlig läkarvård.

Emellertid visar det sig i praktiken, vilket också bekräftas av bland annat

undersökningarna av skolbarn i de nordliga gränstrakterna, att en strikt uppdelning

av läkarvården i förebyggande och terapeutisk icke kan uppehållas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 138.

Det är helt naturligt att vid den allmänna undersökningen av skolbarnen i de

större städernas skolor läkaren där icke kan giva alla de ordinationer, som

de sjuka barnen skulle behöva få. På landsbygden och i mindre samhällen,

där skolläkaren samtidigt är tjänsteläkare och därför ofta den enda läkaren i

orten, kan däremot en sådan differentiering av läkarverksamheten icke på

samma sätt upprätthållas. Ingen skulle förstå meningen med att läkaren vid

sin undersökning av barnen i skolan meddelade dem, läraren eller föräldrarna,

att ett barn vore sjukt och att de därför borde söka honom på hans mottagning,

men ej samtidigt lämnade någon anvisning om behövliga åtgärder för

sjukdomens behandling. Det har därför på landsbygden som regel blivit

praxis, att i samband med skolundersökningen lämnas de råd och anvisningar

till botande av sjukdom, som utan alltför stor tidsutdräkt kunna givas i samband

med undersökningen. Denna praxis torde man ej böra frångå, varmed

naturligtvis icke är sagt, att läkaren bör åtaga sig alla sjukdomsfall, som konstateras

vid undersökningen. En stor del behöver ytterligare undersökning

och kontroll, och dessa måste han hänvisa till sin mottagning eller till annan

läkare respektive till sjukvårdsinrättning. Behandlingen av sådana fall kan icke

anses tillhöra läkarens direkta åligganden i egenskap av skolläkare.

Beträffande skolläkarkårens rekrytering förutsätter medicinalstyrelsen,

att för landsbygdens och de smärre städernas vidkommande skolläkargöromålen

i första rummet skola ankomma på vederbörande tjänsteläkare. I

städer med 10 000 invånare eller däröver liksom på landsbygden, när särskilda

förhållanden göra det lämpligt, borde kunna anställas skolläkare, som

icke vore tjänsteläkare. Skolöverstyrelsen hänvisar, med eget instämmande,

till följande av medicinalstyrelsen år 1937 gjorda uttalande i denna fråga.

Vad beträffar frågan örn vilka som böra vara skolläkare anser medicinalstyrelsen,

att för landsbygdens del och i smärre städer i första rummet tjänsteläkarna

äro lämpade att tagas i anspråk för denna uppgift, något som också i

stor utsträckning redan skett inom de kommuner, där skolhygienisk verksamhet

bedrives. Tjänsteläkarnas allmänna utbildning och hela deras verksamhet

göra dem väl skickade att omhänderhava ifrågavarande uppgift, och det torde

ej stöta på större svårigheter att anordna specialutbildning i skolhygien och

därmed sammanhängande frågor för de tjänsteläkare, som behöva sådant tillskott

i sin allmänna läkarutbildning. Redan nu meddelas vid de två årliga

kurserna i socialhygien och socialmedicin för tjänsteläkare undervisning i bland

annat skolhygien, hälsovård för barn och ungdom, tuberkulosbekämpandet och

psykisk hälsovård. I dessa kurser deltaga 30 läkare årligen. I städer med

10 000 invånare eller därutöver liksom på landsbygden, när särskilda förhållanden

göra det lämpligt, kunna anställas skolläkare, som icke äro tjänsteläkare.

Skolöverstyrelsen föreslår, att skolläkarens minimiarvode skall fastställas

till ett belopp av 2 kronor 75 öre per år och skolbarn inom vederbörande

skoldistrikt. Statsbidrag skulle utgå med 50 procent av kostnaderna för skolläkararvodena.

Såsom villkor för statsbidraget skulle gälla bland annat

följande.

Verksamheten skall bedrivas enligt allmän plan, som av skolöverstyrelsen

i samråd med medicinalstyrelsen godkänts.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

7

Statsbidrag utgår endast under förutsättning, att huvudmannen dels till

skolläkaren utgiver årlig ersättning med minst 2 kronor 75 öre för varje barn

i skoldistriktet, för vilket statsbidrag erhålles, dels ersätter kostnaderna för

läkarens och i förekommande fall sköterskans resor.

Statsbidrag må utgå till skoldistrikt endast örn verksamheten är genomförd

vid distriktets samtliga skolor.

Skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag har i princip tillstyrkts av styrelsen

för svenska stadsförbundet, styrelsen för svenska landskommunernas

förbund, styrelsen för svenska skolläkarföreningen, medicinalstyrelsen och

riksräkenskapsverket. Medicinalstyrelsen har därvid — under erinran om att

tjänsteläkarorganisationen ännu icke nått den utbyggnad, som vore oundgängligen

nödvändig för planens realiserande över hela landet — ifrågasatt

lämpligheten av att uppställa såsom statsbidragsvillkor, att verksamheten

skulle vara genomförd vid skoldistriktets samtliga skolor. Statskontoret har

ansett det böra övervägas, om icke skolhälsovården skulle kunna inrymmas

i provinsialläkarnas tjänstgöringsskyldighet utan särskild ersättning. Alternativt

borde övervägas, om icke hela den skolhygieniska verksamheten skulle

kunna anförtros åt särskilda för ändamålet heltidsanställda skolläkare, förslagsvis

26 för hela landet. Statskontorets uppslag ha avstyrkts av skolöverstyrelsen

och medicinalstyrelsen i gemensamt yttrande, beträffande vilket

hänvisas till den i propositionen (s. 37 ff.) lämnade redogörelsen.

Departementschefen har i fråga om skolläkarna för egen del anfört följande.

Skolläkargöromålen böra i enlighet med skolöverstyrelsens förslag för

landsbygdens och de mindre städernas vidkommande i allmänhet ankomma

på vederbörande tjänsteläkare. Skoldistrikt, som ha möjlighet att anställa

särskilda skolläkare, böra dock vara oförhindrade därtill. Inom större,

tättbebyggda orter med omkring 10 000 invånare eller mera böra särskilda

skolläkare anställas. I detta sammanhang erinrar jag, att statskontoret

ansett det böra upptagas till övervägande, huruvida icke provinsialläkarna

skulle kunna åläggas att fullgöra skolläkargöromålen utan gottgörelse. För

egen del får jag med anledning härav i likhet med medicinalstyrelsen framhålla,

att en sådan skyldighet icke torde kunna åläggas ifrågavarande tjänstemän

annat än i samband med en lönereglering. Statskontorets uppslag, att för

skolhälsovården på landsbygden skulle anställas ett antal skolläkare med heltidstjänstgöring,

synes icke heller för närvarande vara genomförbart; jag hänvisar

till vad skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen därom anfört.

Beträffande storleken av det arvode, som bör tillkomma provinsialläkare,

som tillika är skolläkare, föreslog medicinalstyrelsen i sin år 1937 framlagda

utredning, att årsarvodet borde bestämmas till 2 kronor för varje i vederbörande

skoldistrikts folkskolor inskriven lärjunge, medan skolöverstyrelsen nu förordnar

ett årsarvode av 2 kronor 75 öre för varje sådan lärjunge. Den nu ifrågasatta

höjningen betingas av den ökning av arbetsuppgifterna, som föreslås i

förhållande till 1937 års förslag. Statskontoret synes ha ansett arvodet vara

för högt beräknat; jag erinrar i detta sammanhang, att statskontoret i sitt

yttrande över 1937 års förslag icke gjorde någon invändning mot att arvodet

bestämdes till 2 kronor per barn och år. Styrelsen för landskommunernas

förbund har förklarat sig anse mindre lämpligt att föreskriva ett visst minimi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 138.

arvode, enär exempel funnes på att skoldistrikt kunnat ordna en förebildlig

skolläkarverksamhet för lägre kostnad än det nu föreslagna minimiarvodet.

Gentemot sistnämnda erinran må framhållas, att man icke gärna kan begära,

att tjänsteläkarna skola påtaga sig de betungande skolläkargöromålen, därest

icke samtidigt ett skäligt arvode garanteras dem. Det synes därför erforderligt,

att staten fastställer en viss, icke alltför snävt tillmätt minimiersättning.

Arvodet bör givetvis utmätas i rimligt förhållande till arbetsuppgifternas art

och omfattning.

En av svenska skolläkarföreningen år 1937 företagen undersökning gav vid

handen, att skolläkararvodet i allmänhet — i 954 fall av 1 032 — utgick

med visst arvode per undersökt barn. Arvodena grupperade sig på följande

sätt:

i

10 fall kronor 3

—

per

barn

»

260

»

»

2

—

»

»

475

»

»

1

50

»

»

54

»

»

1

25

»

»

»

150

»

»

1

—

»

»

»

5

»

»

0

50

»

».

Beträffande dessa arvoden är att märka, att arvodet i regel hänförde sig

till en engångsprestation, en läkarundersökning utförd vid ett enstaka tillfälle.

Det arvode, som nu är i fråga, avser dels en årlig läkarundersökning av vissa

årsklasser barn, dels ock en kontinuerlig övervakning av alla de skolbarn,

som av särskild anledning uttagas som »kontrollbarn». Dessutom avses att

på skolläkaren lägga en hel del andra krävande uppgifter av såväl sjukvårdande

som rådgivande och organisatorisk natur. I betraktande av dessa väsentligt

vidgade uppgifter synes det skäligt, att minimiarvodet icke sättes lägre

än till kronor 2: 50 för år och folkskolelära inom vederbörande distrikt.

Mot skolöverstyrelsens förslag beträffande skolläkarnas huvudsakliga

arbetsuppgifter har jag icke funnit anledning till erinran, liksom ej heller

mot vad skolöverstyrelsen anfört beträffande skolhälsovårdens allmänna

inriktning. Jag vill särskilt understryka, att den skolhygieniska verksamheten

i första hand bör vara av förebyggande, hälsovårdande natur och

icke sjukvård i egentlig mening. Givet är emellertid, att denna gränslinje i

praktiken icke kan eller bör strängt upprätthållas, särskilt icke på landsbygden,

där skolläkaren och tjänsteläkaren förutsättas i allmänhet vara samma

person. Detta har även kommit till uttryck i punkt 4 av den av skolöverstyrelsen

gjorda sammanställningen av skolläkarens huvuduppgifter, där det

angives, att skolläkaren har att i iakttagna fall av sjukdom giva de första

vårdhänvisningarna och lämna de råd och anvisningar till botande av sådan,

som utan nämnvärd tidsutdräkt kan ske vid de vanliga skolundersökningarna,

då behov av kontinuerlig vård kan antagas icke komma att sedermera föreligga,

ävensom att vid i skolan inträffande olycksfall och fall av plötslig sjukdom,

där så ske kan, lämna tillfällig vård. Närmare än så synes man icke

kunna precisera gränsdragningen mellan vederbörande läkares uppgifter som

skolläkare och som sjukvårdande tjänsteläkare. Hur denna huvudregel kan

komma att tillämpas i praktiken torde få överlämnas åt vederbörande läkares

omdöme. Jag finner sålunda icke erforderligt att, på sätt medicinalstyrelsen

synes ha ansett önskvärt, närmare ingå på ersättningsfrågan i vissa gränsfall.

Det må dock framhållas, att särskild ersättning icke är avsedd att utgå för

den sjukvårdande verksamhet, läkaren i egenskap av skolläkare utövar, i den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

9

mån det är uppenbart, att ifrågavarande sjukvård instruktionsenligt åvilar

honom i sådan egenskap.

En förutsättning för att det av mig förordade programmet för skolhälsovårdens

rationalisering och utbyggnad skall kumla genomföras torde vara,

att skoldistrikten erhålla ett skäligt bidrag till kostnaderna för dess realiserande.

Det torde icke för närvarande böra ifrågasättas, att staten skulle påtaga

sig hela kostnaden. I stället ger jag min anslutning till förslaget om beviljande

av statsbidrag till skoldistrikt, som anordna skolhälsovården i enlighet

med av skolöverstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen godkänd plan.

Statsbidrag synes på föreslaget sätt böra utgå med 50 procent av kostnaderna

för gäldande av det av mig förordade minimiarvodet åt skolläkaren, d. v. s.

med för helt budgetår 1 krona 25 öre för varje skolbarn vid vederbörande skoldistrikts

folk- och småskolor. Vid fullt utbyggd skolläkarorganisation kunna

de årliga kostnaderna för detta statsbidrag sålunda beräknas till 625 000

kronor vid ett barnantal av 500 000 och 750 000 kronor vid ett barnantal av

600 000. Barnantalet utgjorde vårterminen 1942 cirka 530 000 och torde för

närvarande vara i stort sett detsamma, vilket motsvarar en årskostnad för

statsbidrag av omkring 660 000 kronor.

Såsom statsbidragsvillkor torde böra krävas, att skolhälsovården genomförts

vid distriktets samtliga skolor. Det torde få ankomma på Kungl. Majit

att avgöra, huruvida avsteg undantagsvis må göras från denna princip.

Beträffande frågan örn kostnaderna för skolläkarnas resor

inhämtas av propositionen bland annat.

Skolöverstyrelsen föreslår, att statsbidrag skall utgå till bestridande av

skolläkarnas resekostnader efter samma grunder som gälla för statsbidrag

till resekostnaderna för läkares hembesök hos spädbarn, d. v. s. med 70 procent

i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, med 60 procent i Västernorrlands,

Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 procent

inom riket i övrigt. Överstyrelsen anför i detta hänseende.

År 1937 framhöll medicinalstyrelsen svårigheten i att giva en något så när

exakt beräkning av de kostnader, som kunna uppkomma genom läkarnas

resor till skolorna. Därvid framhölls, att en del av dessa resor kunde utföras

i samband med provinsialläkarnas andra resor i tjänsten såsom resor för vaccination

eller för tillsyn av sinnessjuka m. m., varigenom inga särskilda resekostnader

skulle förorsakas för skolbarnsundersökningarnas del. Enligt medicinalstyrelsens

mening måste det anses vara nödvändigt, att enhetlighet och

stadga skapas även i fråga om bestridandet av dessa för den skolhygieniska

verksamheten ofrånkomliga kostnader. Härvidlag borde man som en allmän

princip kräva, att resorna läggas efter en allmän plan, som uppgjorts av

tjänsteläkaren i samråd med skolstyrelsen. Vidare kunde man utgå ifrån,

att resor till mindre skolor endast torde behöva förekomma en gång årligen.

Resor för undersökning av de s. k. kontrollbarnen borde i regel för mindre

skolor helt och för större skolor ej sällan kunna undvikas, i det att dessa barn

för de fall, där kontrollen ej kunde ske genom skolsköterska under skolläkarens

ledning, ofta lämpligen torde kunna transporteras till läkarens närmaste

mottagningslokal, den ordinarie eller en av mera tillfällig karaktär.

För medicinalstyrelsens beräkning av kostnaderna förelåg följande hållpunkter.

På landsbygden funnes omkring 14 000 skolhus. Det beräknades,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 138.

att dessa årligen skulle komma att besökas av 350 läkare (provinsialläkare

och en del extra provinsialläkare), varför varje läkare i medeltal antogs behöva

besöka 40 skolor årligen. Medicinalstyrelsen antog, att varje läkare årligen

för angivet ändamål skulle komma att resa cirka 80 mil.

Medicinalstyrelsen anförde vidare, att vad angår statsbidrag till resekostnaderna

detta kunde tänkas utgå antingen per år och antal skolbarn i skoldistriktet

eller ock i viss relation till de verkliga kostnaderna. Utginge bidrag

enligt den första principen, kunde man måhända räkna med större sparsamhet

vid planeringen av resorna. Genom riksdagens beslut år 1937 angående

statsbidrag till kostnaderna för resor för hembesök hos spädbarn utgår emellertid

bidrag enligt den senare principen med viss procent av de verkliga kostnaderna.

Denna procent hade satts olika i olika delar av landet och utgjorde

70 i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, 60 i Västernorrlands, Gävleborgs,

Kopparbergs och Värmlands län samt 50 inom riket i övrigt. Med

hänsyn till att båda vårdformerna — spädbarnsvården och skolläkarvården

— äro förebyggande borde konsekvensen fordra, att statsbidrag utginge även

för läkarnas resor för skolbarnsundersökningar. Som bidragsgrund ville medicinalstyrelsen

förorda, att statsbidraget finge utgå enligt enahanda, nyss antydda

grunder, som bestämts skola gälla för statsbidrag till resekostnaderna

för hembesök hos spädbarn (SFS 1937: 745 § 6, punkt 4). Emot denna princip

har överstyrelsen intet att erinra.

Medicinalstyrelsen, som utgick från de folkmängdssiffror, som förelåge den

1 januari 1937, fann sig böra utgå ifrån, att det genomsnittliga statsbidragsprocenttalet

i varje fall icke skulle komma att överstiga 60. Statsbidraget för

varje läkares årliga resor skulle alltså i genomsnitt uppgå till högst 60 procent

av de verkliga resekostnaderna.

Som folkmängden den 1 januari 1941 på länens landsbygd fördelade sig

med 9,0 procent för de län, där statsbidrag skulle utgå med 70 procent, med

16,7 procent för de län, där statsbidrag skulle utgå med 60 procent och med

74,3 procent för de län, där statsbidrag skulle utgå med 50 procent, kan man

utgå ifrån, att det genomsnittliga statsbidragsprocenttalet i varje fall icke

skulle komma att överstiga 60. Sålunda skulle statsbidraget för varje läkares

årliga resor om 80 mil i genomsnitt uppgå till en kostnad motsvarande den

totala kostnaden för 48 mils resa. Medelkostnaden per mil torde ungefärligen

kunna beräknas till 4 kronor 50 öre (taxebil 5 kronor och egen bil 4 kronor).

Statsbidraget skulle då utgå med (350 X 48 X 4,5 =) 75 600 kronor per år.

Riksräkenskapsverket ifrågasatte i sitt yttrande över ifrågavarande förslag,

huruvida icke utgifterna för skolläkarnas resor borde förskotteras av landstingen.

Ämbetsverket anförde följande.

Vidkommande det administrativa förfarandet i samband med rekvisition

och redovisning av statsbidragen bör detsamma enligt riksräkenskapsverkets

mening ordnas så, att onödig omgång undvikes. Av skolöverstyrelsens

förslag synes framgå, att vederbörande huvudman skulle förskjuta

kostnaderna och därefter hos statskontoret respektive länsstyrelserna göra

ansökan örn statsbidrag till kostnaderna. Vad särskilt angår skolläkarnas

resekostnader må därvid beaktas, att svårigheter kunna uppstå att fördela

kostnaderna på olika skoldistrikt, enär skolläkaren vid en och samma

tjänsteresa i regel torde komma att besöka skolor inom skilda skoldistrikt.

Ifrågasättas kan, huruvida icke resekostnaderna för såväl skolläkare

som skolsköterskor borde förskjutas av landstingen, vilka enligt vad

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

11

synes framgå av skolöverstyrelsens förslag förutsättas skola bidraga till

kostnaderna för verksamheten. Riksräkenskapsverket finner ändamålsenligt

att förskottsförfarande icke tillämpas vid statsbidragens utbetalande.

Beträffande frågan örn kostnaderna för skolläkamas resor har departementschefen

för egen del anfört följande.

Statsbidrag torde även böra utgå till kostnaderna för reseersättning åt skolläkare.

I enlighet med överstyrelsens förslag torde bidraget böra utgå med viss

procent av de verkliga kostnaderna. Överstyrelsen har för egen del upptagit

ett av medicinalstyrelsen år 1937 framlagt förslag, att bidrag skulle utgå med

samma procenttal, som gälla för statsbidrag till resekostnaderna för hembesök

hos spädbarn enligt kungörelsen 1937: 745 angående statsbidrag till förebyggande

mödra- och barnavård, d. v. s. med 70 procent inom Norrbottens, Västerbottens

och Jämtlands län, med 60 procent inom Västernorrlands, Gävleborgs,

Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 procent inom riket i

övrigt. Motivet för en differentiering av statsbidraget på detta sätt är givetvis

en önskan att utjämna kostnaderna för reseersättning mellan å ena sidan de

glesare befolkade och i allmänhet mera skattetyngda kommunerna i norra

Sverige och å andra sidan de mera tätt bebyggda södra delarna av riket.

Detta syfte synes beaktansvärt men bör enligt min mening leda till en något

större differentiering än den föreslagna. Det bör nämligen beaktas, att resekostnaderna

enligt nyssnämnda kungörelse bäras av de ekonomiskt mera bärkraftiga

landstingen, medan kostnaderna för skolläkarnas resor komma att

bestridas av skoldistrikten. Riksräkenskapsverket har visserligen ifrågasatt,

huruvida icke resekostnaderna även i sistnämnda fall borde förskotteras av

landstingen med hänsyn till svårigheterna att fördela dessa kostnader rättvist

mellan skoldistrikten i de fall, då två eller flera sådana beröras av skolläkarens

resor, men då skoldistrikten även framdeles avses skola vara huvudmän för

skolhälsovården, anser jag mig av principiella skäl icke kunna förorda riksräkenskapsverkets

förslag. Beträffande statsbidragets storlek förordar jag med

beaktande av det anförda, att detsamma må utgå med 90 procent inom Norrbottens,

Västerbottens och Jämtlands län, med 70 procent inom Västernorrlands,

Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 procent

inom övriga län. Jag förutsätter, att statsbidrag ej skall utgå för resor, företagna

enbart inom stad, köping eller municipalsamhälle. Jag vill understryka

vikten av att resorna läggas efter en plan, som uppgjorts av skolläkaren i

samråd med skolstyrelsen, varvid i besparingssyfte reseprogrammet bör läggas

upp så, att resorna för skolhälsovården i största möjliga utsträckning kombineras

med andra resor i tjänsten.

Kostnaderna för statsbidrag till reseersättning åt skolläkare vid fullt utbyggd

organisation torde i anslutning till skolöverstyrelsens beräkning kunna

uppskattas till i runt tal 90 000 kronor för år.

I fråga om resekostnaderna anio res i motionen I: 203 i huvudsak följande.

Under förutsättning av en resekostnad av 5 kronor per mil skulle resekostnaderna

vid bifall till departementschefens förslag fördela sig sålunda:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 138.

Övre Norrland

90 %

Nedre Norrland,

Värmland och

Dalarna

70 %

Övriga Sverige

50 %

Statens

bidrag

kr.

Kommu-

nens

bidrag

kr.

Statens

bidrag

kr.

Kommu-

nens

bidrag

kr.

Statens

bidrag

kr.

Kommu-

nens

bidrag

kr.

1 mil ä 5,00 = 5,00 ....

4,B0

—,50

3,50

1,50

2,50

2,50

2 > » 5,00 = 10,00 ....

9,00

1,00

7,00

3,00

5,00

5,00

3 » » 5,00 = 15,00 ....

13,65

1,35

10,50

4,50

7,50

7,50

4 » » 5,00 = 20,oo ....

18,20

1,80

14,00

6,00

10,00

10,00

5 » > 5,oo = 25,oo ....

22,50

2,50

17,50

7,50

12,50

12,50

6 > > 5,00 = 30,00 ....

27,00

3,00

21,00

9,00

15.00

15,00

Avsikten med statsbidraget till dessa resekostnader synes främst böra vara

den att bringa lättnad till de landskommuner, som på grund av sitt läge bliva

betungade med dryga utgifter härför. Sådana landskommuner finnas här

och var i riket och icke enbart i de nordliga bygderna. Man kan särskilt peka

på Älvsborgs län och smålandslänen. Därjämte komma troligen icke alla

provinsialläkare att ägna sig åt skolläkarverksamhet, varför tjänsteresorna

kunna bli längre än inom provinsialläkardistriktet. Å andra sidan måste man

säga, att det norrländska kustlandet och älvdalarna därstädes äro lika tättbebyggda

som orterna söderut i riket. Genom den föreslagna resekostnadsfördelningen

vinna dessa en betydande lättnad gent emot södra delarna av landet,

mot vilket förhållande jag dock icke riktar mig med någon anmärkning.

Vad jag syftar till, det är, att avlägset belägna kommuner i alla delar av landet

böra få samma förmåner i nu berörda avseende.

För att enklast nå detta syftemål kunde man sätta in statsbidraget först

sedan varje kommun själv fullgjort en viss prestation, d. v. s. betalt en viss

del av resekostnaden. Därutöver skulle statsbidraget taga vid och gälda resten

av hela resekostnaden. På så sätt finge de avlägset belägna kommunerna inom

hela landet en god, effektiv och rättvis hjälp. Enligt skolöverstyrelsens beräkningar

finnes det på landsbygden 14 000 skolhus, som skulle besökas av

350 läkare i regel endast en gång årligen. Samtliga resekostnader beräknas

till 126 000 kronor, vilket dock torde vara lågt räknat. Härav äskas 90 000

kronor i statsbidrag. Genom att låta skolläkaren upptaga en avgift, förslagsvis

av 3 kronor vid varje besök, skulle 14 000 X 3 = 42 000 kronor inflyta,

varefter resten finge utgå av statsmedel. Någon höjning av det begärda

anslaget behöver därför icke vidtagas, örn den av mig föreslagna metoden för

resebidragets fördelning vinner riksdagens godkännande.

Beträffande skolsköterskorna och deras uppgifter inhämtas

av propositionen i huvudsak följande.

Skolöverstyrelsen framhåller, med hänvisning till sin uttalade uppfattning

om den skolhygieniska verksamhetens uppgift och läkarens roll däri, såsom

uppenbart, att några få allmänna läkarundersökningar av skolornas elever

under skoltiden ingalunda motsvara de krav, som böra uppställas på verksamheten

i dess helhet, utan jämte nämnda undersökningar måste dessutom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

13

en fortlöpande, förebyggande hälsoövervakning av lärjungarna och deras miljö

i hem och skola äga rum. För att sådan övervakning på ett effektivt sätt skall

kunna ske, måste sköterskor anställas.

Skolsköterskan bör enligt överstyrelsens mening ha till uppgift att under

skolläkarens förmansskap och i enlighet med hans instruktioner

1. följa lärjungarnas själsliga och kroppsliga utveckling samt hälsotillstånd

och i samarbete med målsmän, skolläkare och lärare vidtaga åtgärder för bevarande

av ungdomens hälsa och för dess fostran till sunda levnadsvanor med

beaktande av miljön både i hem och skola,

2. följa sjuka, klena och av sjukdom särskilt hotade lärjungars hälsotillstånd,

3. vidtaga förebyggande åtgärder emot smittsamma sjukdomar bland lärjungar

och lärare samt

4. vid i skolan inträffade olycksfall och fall av plötslig sjukdom, där så kan

ske, lämna tillfällig vård.

Beträffande rekryteringen av skolsköterskekåren framhåller överstyrelsen,

att i stad med 10 000 invånare eller därutöver särskild skolsköterska i regel

borde anställas. Överstyrelsen utgår ifrån, att i allmänhet en skolsköterska

i heltidsanställning blir fullt sysselsatt vid ett elevantal av cirka 1 500. Man

borde utgå ifrån, att i städer med över 20 000 invånare heltidsanställd sköterska

eller flera dylika borde finnas. I Stockholm med dess 28 434 lärjungar

skulle alltså erfordras cirka 19 sköterskor (f. n. 19) och i Göteborg med dess

19 726 elever cirka 13 sköterskor (f. n. 11).

Genom riksdagens beslut rörande omorganisationen av distriktsvården och

därav föranledd författning rörande statsbidrag till sagda vård (SFS

1935: 428) hade möjligheter skapats, framhåller överstyrelsen vidare, att genom

anställande av distriktssköterskor även få skolsköterskor i alla delar av

landet. Man syntes böra tänka sig utvecklingen av den skolhygieniska organisationen

ske parallellt med och beroende av genomförandet av den nya

distriktssköterskeorganisationen. Möjligheter förelåge redan nu att provisoriskt

utnyttja vissa andra redan befintliga sköterskor som skolsköterskor.

I fråga om kostnaderna för skolsköterskorna anför överstyrelsen, att då

skolsköterskeuppgifterna syntes kunna åläggas distriktssköterskorna inom

ramen för deras instruktion, syntes anordningen icke behöva medföra några

ökade kostnader för statsverket. I de fall, då skolsköterskor med heltidssysselsättning

skulle anställas, borde deras avlönande liksom hittills ske genom

anslag från vederbörande kommun utan anlitande av statsbidrag.

Däremot syntes man enligt skolöverstyrelsen böra tänka sig statsbidrag

till skoldistrikten för deras utgifter för skolsköterskornas resor. Härom anför

överstyrelsen följande.

Vad angår kostnaderna för distriktssköterskas resor i egenskap av skolsköterska

synas dessa icke behöva bli särskilt stora. Vid de regelbundna

undersökningarna åtföljer hon ofta läkaren i dennes tjänstebil. Vid kontrollundersökningarna

i skola eller besök i hemmen kan och bör hon kombinera

dessa resor, så att hon vid besök på en plats söker förena flera olika uppdrag;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 138.

sådana resor bekostas då av distriktsvårdsstyrelsen. För de undantagsfall, att

distriktssköterskan för ändamål, varom här är fråga, är nödsakad att företaga

resa som föranleder särskild kostnad, torde statsbidrag böra utgå efter

samma grunder som de ovan för statsbidrag till läkarnas resor för skolbarnsundersökningar

föreslagna.

Medicinalstyrelsen fann oöverstigliga svårigheter möta att närmare beräkna

det härför erforderliga anslagsbeloppet och föreslog efter hypotetisk

beräkning, att statsbidrag av förslagsanslags natur skulle beviljas för budgetåret

1938/39 till skoldistrikt såväl för skolläkarnas resor som för dem av

distriktssköterskornas resor i egenskap av skolsköterska, vilka måst föranleda

särskild kostnad med tillhopa 35 000 kronor, i vilket belopp skulle ingå ett

belopp av 27 000 kronor för skolläkarnas resor.

Där särskild skolsköterska vore anställd utan att tillhöra distriktsvårdsorganisationen,

syntes kostnaderna för hennes resor i enlighet med medicinalstyrelsens

förslag av år 1937 böra åvila huvudmannen.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Den av skolöverstyrelsen framlagda planen för skolhälsovården förutsätter

även anlitande av skolsköterskor. Den kontinuerliga hälsokontroll under skolåren,

som uppställts som den skolhygieniska verksamhetens mål, kan ej bemästras

av läkaren ensam i samarbete med lärare och målsmän. Härför fordras

även insatser av skolsköterskor. I städer med över 20 000 invånare böra,

framhåller överstyrelsen, anställas särskilda skolsköterskor. Det anses, att en

skolsköterska blir fullt sysselsatt vid ett elevantal av cirka 1 500. I skoldistrikt

av mindre storleksordning beräknas vederbörande distriktssköterskor

kunna anlitas för bestridande av skolsköterskegöromålen. Intill dess distriktsvårdsorganisationen

blivit fullt utbyggd, anser skolöverstyrelsen möjligheter

föreligga att provisoriskt utnyttja vissa andra redan befintliga sköterskor som

skolsköterskor. — Mot nu angivna, av medicinalstyrelsen och skolöverläkaren

uppgjorda plan för skolsköterskeorganisationens genomförande har jag

icke funnit anledning till erinran.

I den män distriktssköterskorna sålunda tagas i anspråk såsom hjälpkrafter

åt skolläkarna, förutsättas deras arbetsuppgifter komma att uttagas inom

ramen för deras tjänstgöringsskyldighet såsom distriktssköterskor, varför särskild

ersättning för skolsköterskeuppgifterna beräknats icke vara erforderlig.

I vad mån distriktssköterskeorganisationen härigenom kan komma att i vissa

fall behöva vidgas, torde framdeles böra bli föremål för vederbörande myndigheters

uppmärksamhet. I samband därmed vill jag erinra om svenska skolläkarföreningens

uppslag att på detta område anställa distriktssköterskor efter

kategoriindelning i stället för geografisk indelning. Medicinalstyrelsen torde

även böra taga under övervägande, huruvida kungörelsen 1935: 428 angående

statsbidrag till distriktsvård bör kompletteras med hänsyn till de nya arbetsuppgifter,

som utbyggandet av skolhälsovården i enlighet med den av mig

förordade planen kommer att medföra för distriktssköterskorna.

Skolöverstyrelsen har — liksom medicinalstyrelsen i sitt förslag av år 1937

— förutsatt, att de kommuner, som avses skola anställa särskilda skolsköterskor

med skolhälsovården som huvudsaklig uppgift, själva skola bestrida kostnaderna

härför utan bidrag av statsmedel. Häremot har jag icke funnit anledning

till erinran. Det må påpekas, att det i dessa fall rör sig örn större,

ekonomiskt relativt bärkraftiga kommuner, vilka i regel redan torde ha anställt

ifrågavarande sköterskor. De skoldistrikt åter, vilka avses skola utnyttja

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

15

vederbörande distriktssköterskor inom skolhälsovården, förutsättas enligt skolöverstyrelsens

förslag icke komma att vidkännas några särskilda kostnader för

avlöning åt sköterskorna. Däremot innebär förslaget, att skoldistrikten skola

bestrida kostnaderna för distriktssköterskornas resor för skolhälsovårdens räkning,

varvid statsbidrag skulle utgå i enlighet med samma grunder som förordats

i fråga örn statsbidrag till ersättning åt skolläkare för deras resekostnader.

Då emellertid skolsköterskegöromålen enligt vad jag förordat komma

att åligga distriktssköterskorna såsom en tjänsteuppgift inom distriktsvården,

anser jag för egen del principiella liksom även praktiska skäl tala för att

ifrågavarande resekostnader böra bestridas av vederbörande distriktsvårdsområden.

I motionerna 1:302 och 11:2+77 anföres i huvudsak följande.

Skolsköterskornas uppgifter beräknas kunna åläggas distriktssköterskorna

inom ramen för deras instruktion, varigenom såväl stat som kommun skulle

besparas ytterligare kostnader. I städer med över 20 000 invånare utgår man

dock ifrån att en eller flera heltidsanställda skolsköterskor skola anställas.

En skolsköterska i heltidsanställning beräknas bliva fullt sysselsatt vid ett

elevantal av cirka 1 500. Kostnaderna för dessa sköterskor skola enligt förslaget

helt bäras av respektive kommuner. Beträffande de allmänna läroverken

beräknas skolläkare bliva anställda såsom hittills ehuru med något

ändrade uppgifter och med arvoden efter ändrade grunder. Läkararvoden

såväl som sköterskornas avlöningar beräknas givetvis utgå helt av statsmedel.

Enligt förslaget skola vid läroverken läkarrum med inredning, instrument

m. m. av viss standardtyp införas. Engångskostnaderna för nämnda utrustning,

som beräknas uppgå till 550 kronor per läroverk, beräknas jämväl utgå

av statsmedel. Skolhälsovården vid de högre kommunala skolorna — med

undantag för högre folkskolor, vilka jämställas med folkskolorna — föreslås

ordnad efter samma grunder som vid de allmänna läroverken och med bidrag

av statsmedel med 50 procent av läkararvoden och sköterskeavlöningar.

Mot det föreliggande förslaget vilja vi rikta vassa erinringar. Då man för

genomförande av den föreslagna välbehövliga förbättringen av skolhälsovården

ofrånkomligt måste räkna med anställande av skolsköterskor i hela den

vidd förslaget räknar med, anse vi det orimligt, att folkskolorna i städer och

större samhällen skulle helt undanhållas statsbidrag för denna verksamhet.

Alla skäl synas oss tala för att skolsköterskeverksamheten vid folkskolorna

såväl som vid övriga kommunala skolor kommer att bestridas med hjälp av

statsunderstöd upp till 50 procent. Örn så ej blir fallet, måste man helt säkert

räkna med att utbyggandet av sköterskeorganisationen vid folkskolorna, där

dock de starkaste skälen tala för dylik verksamhet, kommer att väsentligen

fördröjas och på många håll ej alls få den omfattning, som är önskvärd. Den

motivering, som skolöverstyrelsen använder för anställande av sköterskor

vid läroverken, gäller i än högre grad örn folkskolorna. Skolöverstyrelsen

säger i sitt yttrande: Erfarenheterna fran folkskolorna visa, att en sköterska

blir fullt sysselsatt med elt barnantal av 1 200—1 500. Läroverkens elever,

som på grund av delvis andra sociala förhållanden icke kunna beräknas vara

i fullt samma behov av omvårdnad från hygienisk synpunkt som folkskolornas

lärjungar, kunna vara flera per sköterska. Ett sammanlagt elevantal av

1 500—2 500 synes motivera tillsättande av en heltidsanställd läroverkssköterska.

Sådana skulle erfordras till ett sammanlagt antal av 9. I övrigt skulle

sköterskor nied deltidstjänstgöring anställas lill ett antal av 100. Härvid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 138.

förutsattes, att i vissa fall samma sköterska skall tjänstgöra i exempelvis

flera ej alltför långt från varandra belägna läroverksstäder. Den senare anordningen

måste ur flera synpunkter anses långt ifrån tillfredsställande. Dels

beräknas dessa resande sköterskor medhinna ett avsevärt mindre antal elever,

och dels kan dessa sköterskors kännedom örn de främmande städernas sociala

förhållanden ej bli så grundlig, som önskvärt vore. Dessutom tillkommer en

hel del extra kostnader. Ett traditionellt tänkesätt beträffande de olika skolformernas

avskildhet från varandra måtte ha förestavat ett dylikt förslag.

Mera ändamålsenligt vore väl, om man beträffande skolsköterskeinstitutionen

— och naturligtvis också beträffande skolläkarna. — sammanförde alla

på en ort befintliga elever, som enligt förslaget böra komma i åtnjutande av

skolhälsovård, och med ledning av deras sammanlagda antal anställde behövligt

antal skolsköterskor. De flesta elever skulle därigenom under hela sin

skoltid erhålla tillsyn av samma hälsovårdande krafter, något som ur effektsynpunkt

— särskilt beträffande de s. k. kontrollbamen — måste tillmätas

stort värde. Därjämte skulle stora besparingar kunna göras framför allt genom

ett minskat antal rum med utrustning för läkare och sköterskor. Man skulle

i princip kunna följa samma organisation, som ligger till grund för folktandvården

med undantag möjligen för de större städer, där elevantalet motiverar

en för varje skolform självständig anordning.

Beträffande vissa övriga frågor i samband med skolhälsovården

inom folkskoleväsendet har departementschefen anfört följande.

Vid fullt utbyggd organisation torde vid bifall till vad jag förordat i fråga

örn statsbidrag till skolhälsovård de årliga statsbidragskostnaderna kunna beräknas

till i runt tal 750 000 å 800 000 kronor.

Såsom skolöverstyrelsen påpekat, torde vissa merkostnader uppkomma för

den händelse vederbörande tjänsteläkare önskar vissa tider av året helt ägna

sig åt skolhälsovården. I sådana fall beräknas s. k. civila läkarstipendiater

komma till ökad användning. I den mån ökade kostnader för sådana läkarstipendiater

uppkomma för nästa budgetår, kan den för ändamålet i avlöningsstaten

för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. fl. uppförda utgiftsposten

komma att överskridas. Posten är emellertid betecknad förslagsvis.

Skolöverstyrelsen har erinrat örn behovet av särskild mottagningslokal för

läkaren vid större skolor. Svenska skolläkarföreningen har understrukit detta

uttalande och samtidigt framhållit önskemålet, att statsbidrag kunde erhållas

för anordnande av sådan lokal. Jag instämmer för egen del i vad skolläkarföreningen

i detta hänseende yttrat. Kungl. Maj:t torde framdeles böra äga medgiva,

att statsbidrag enligt kungörelsen om statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet

må utgå för anordnande av dylika lokaler, även om vissa merkostnader

därigenom komma att uppstå. Den för läkarundersökningen erforderliga

utrustningen torde däremot böra bekostas av vederbörande skoldistrikt

utan bidrag av statsmedel.

Den av mig förordade rationaliseringen av hälsovården inom folkskoleväsendet

torde böra successivt genomföras med början nästa budgetår. Då jag emellertid

i likhet med skolöverstyrelsen förutsätter, att statsbidraget till skoldistrikten

skall erläggas budgetårsvis i efterskott, erfordras icke något anslag

för statsbidrag under nästa budgetår.

Då jag finner det angeläget, att den till nästa budgetår planerade kursen i

skolhygien för lärare kommer till stånd, tillstyrker jag förslaget om anvisande

av ett reservationsanslag om 10 000 kronor för detta ändamål.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

17

I det föregående har jag framhållit vikten av att ett intimt samarbete etableras

mellan skolläkaren och skolsköterskan å ena sidan och lärare och målsmän

å andra sidan för åstadkommande av en rationell hälsovård för skolungdomen.

För att ernå ett effektivt sådant samarbete erfordras en intensiv upplysningsverksamhet.

I syfte att främja detta samarbete har skolöverstyrelsen äskat

medel för nästa budgetår till utgivande av en tryckt handledning för föräldrar

och lärare. Jag tillstyrker detta förslag och förordar i likhet med överstyrelsen,

att för detta ändamål anvisas ett reservationsanslag av 15 000 kronor. Handledningen

torde böra utarbetas under skolöverläkarens överinseende.

De förslag, jag i det föregående förordat, avse hälsovårdsarbetet inom folkskoleväsendet.

För nomadskoleväsendets vidkommande torde skolhälsovården

böra organiseras på liknande sätt med den skillnaden, att de eljest på skoldistrikten

belöpande kostnaderna helt böra bestridas av statsverket med anlitande

av anslagen till avlöningar och omkostnader för nomadskolorna. Fortsättningsskolan

torde på av skolöverstyrelsen anförda skäl tills vidare böra

lämnas å sido. I det följande ämnar jag upptaga till behandling överstyrelsens

förslag rörande skolhälsovården vid de allmänna läroverken, de högre kommunala

skolorna — inklusive de högre folkskolorna — samt folk- och småskoleseminarierna.

Av den redogörelse för de nuvarande förhållandena i fråga örn skolhälsovården,

som lämnats av departementschefen, framgår, att för närvarande

endast omkring 40 procent av folkskolebarnen stå under läkarövervakning

av tillfredsställande beskaffenhet samt att övervakning av skolsköterska förekommer

endast beträffande omkring 23 procent av folkskolornas lärjungar.

För att en hälsokontroll skall kunna anses vara av fullgod beskaffenhet fordras

emellertid enligt skolöverläkarens uppfattning, vilken utskottet för sin del

delar, en kontinuerlig övervakning under hela skoltiden, utförd av skolläkare

med bistånd av skolsköterska. Härutinnan brister det sålunda för närvarande

i icke ringa utsträckning. Utskottet vill därför uttala sin tillfredsställelse över

att genom framläggandet av nu ifrågavarande förslag ett stort steg tagits i

riktning mot en önskvärd rationalisering och utbyggnad av hälsovårdsarbetet

inom vårt skolväsen. Utskottet vill i detta sammanhang understryka den

av departementschefen uttalade åsikten, att slutmålet härvid bör vara, att

en organisation av skolläkare och skolsköterskor uppbygges, som kan fortlöpande

vaka över hälsotillståndet hos samtliga svenska barn under skolåldern.

Den skolhygieniska verksamheten inom folkskolorna skulle enligt det framlagda

förslaget i första hand bli av förebyggande, hälsovardande natur och

icke sjukvård i egentlig mening. Huvudmomenten däri skulle bli dels årliga

läkarundersökningar av samtliga skolbarn i första, sista och en mellanliggande

klass och dels dessemellan skeende särskilda undersökningar av klena

eller sjukliga s. k. »kontrollbarn» och av de barn som — utan att ha antecknats

som »kontrollbarn» — av målsman, lärare eller skolsköterska hän
Bihang

till riksdagens ''protokoll 19bb. 6 sami. Nr 188. 2

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 138.

visats till skolläkaren för särskild undersökning. För varje barn skulle komma

att upprättas ett riksgiltigt s. k. »hälsokort». Vid undersökningarna skulle det

ankomma på läkaren att vidtaga lämpliga åtgärder i form av råd, instruktioner,

vårdhänvisningar m. m. Barn, som behöva särskild övervakning och

tillsyn, skulle sedermera komma att av läkaren med sköterskans bistånd

kontinuerligt övervakas. Ett intimt samarbete mellan läkaren och sköterskan

å ena sidan samt lärare och målsmän å andra sidan förutsättes vidare komma

att äga rum.

Skolläkargöromålen skulle enligt det föreliggande förslaget för landsbygdens

och de mindre städernas vidkommande i allmänhet ankomma på vederbörande

tjänsteläkare, d. v. s. i första hand provinsialläkarna. Skoldistrikten

skulle dock vara oförhindrade att anlita även andra läkare såsom skolläkare.

Större, tättbebyggda orter med omkring 10 000 invånare eller mera förutsättas

böra anställa andra än tjänsteläkare såsom skolläkare. Skolläkaren

föreslås skola garanteras ett minimiarvode per år av 2 kronor 50 öre för varje

i vederbörande skoldistrikts folkskolor inskriven lärjunge, för vilket arvode

vederbörande skoldistrikt skulle få svara mot åtnjutande av ett statsbidrag

av 50 procent av minimikostnaden, d. v. s. 1 krona 25 öre per år och folkskolebarn.

Vid sidan av skolläkaren skulle enligt departementschefens förslag för varje

skoldistrikt finnas en skolsköterska. I skoldistrikt av mindre storleksordning

förutsättes vederbörande distriktssköterska komma att åläggas att utan

särskild ersättning tjänstgöra såsom skolsköterska, medan större skoldistrikt

(samhällen med över 20 000 invånare) förutsättas komma att anlita andra,

för ändamålet särskilt avlönade sköterskor. Statsbidrag föreslås icke för kostnader

av sistnämnda slag.

Utskottet håller i likhet med departementschefen före, att det är nödvändigt

att i största möjliga utsträckning bygga på provinsialläkar- och distriktssköterskeorganisationen

för att kunna realisera de föreliggande planerna på

skolhälsovårdens rationalisering och utbyggnad inom folkskoleväsendet, särskilt

på landsbygden. Utskottet vill emellertid framhålla, att de nuvarande

provinsialläkar- och distriktsvårdsorganisationerna — särskilt den sistnämnda

— icke ännu torde ha nått det stadium i sin utbyggnad, att de kunna

antagas komma att överallt förmå bemästra de omfattande och viktiga arbetsuppgifter,

som vid det föreliggande förslagets realiserande komma att

påläggas dem. Utskottet har sig bekant, att provinsialläkarna och distriktssköterskorna

mångenstädes redan nu ha så maktpåliggande tjänstegöromål,

att svårigheter torde möta att ytterligare öka dem. Flerstädes saknas dessutom

ännu distriktssköterskor helt och hållet, varjämte beträffande tjänster

av sistnämnda slag för närvarande vissa rekryteringssvårigheter göra sig märkbara.

Utskottet befarar, att nämnda omständigheter i viss utsträckning

komma att visa sig bli till hinders för ett realiserande i full utsträckning av

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

19

de uppgjorda planerna på skolhälsovårdens effektivisering. Det måste därför

enligt utskottets mening framhållas såsom angeläget, att, därest erfarenheten

skulle besanna de farhågor, varåt utskottet givit uttryck, åtgärder vidtagas

i syfte att påskynda utbyggandet av provinsialläkar- och distriktsvårdsorganisationerna.

Skolsköterskorna skulle enligt förslaget komma att i viss mån utgöra själva

ryggraden inom skolhälsovårdsorganisationen. Utan skolsköterskor kan den

skolhygieniska övervakningen nämligen icke få den avsedda effekten. Med

hänsyn härtill har utskottet icke kunnat undgå att — med beaktande av vad

härutinnan anförts i de likalydande motionerna I: 302 och II: 477 — ställa

sig tveksamt inför förslaget att kommuner, som anställt eller komma att anställa

särskilt avlönade skolsköterskor, icke skulle erhålla statsbidrag till

avlöningskostnaderna. Enligt utskottets mening tala goda skäl för att statsbidrag

med förslagsvis 50 procent må kunna utgå även för kostnader av förevarande

art, varvid icke blott samhällen med över 20 000 invånare utan

även, då särskilda skäl föreligga, jämväl mindre kommuner, vilka ha möjligheter

att anställa särskilda skolsköterskor, borde kunna komma i åtnjutande

av dylikt statsbidrag. Utskottet förutsätter därför, att Kungl. Majit föranstaltar

om utredning i angivna hänseenden och för riksdagen framlägger

det förslag, vartill utredningen må giva anledning.

I motionerna I: 302 och II: 477 erinras om att departementschefen för de

högre statliga och statsunderstödda skolornas vidkommande — utom beträffande

de allra minsta kommunala läroanstalterna — föreslagit anställande

av särskilt avlönade, i vissa fall heltidsanställda men i övrigt deltidsanställda

skolsköterskor. Motionärerna säga sig finna det mera ändamålsenligt om man

sammanförde alla på en ort befintliga elever och med ledning av deras sammanlagda

antal anställde behövligt antal skolsköterskor. Utskottet erkänner

det principiellt riktiga i motionärernas synpunkter. Utskottet har trots detta

icke ansett sig böra motsätta sig departementschefens nämnda förslag men

vill framhålla önskvärdheten av att så långt av organisatoriska och andra

skäl är möjligt och lämpligt, ett samarbete etableras mellan olika skolor på

en och samma ort i syfte att rationalisera och förbilliga skolhälsovården.

Med vad sålunda anförts torde motionerna I: 302 och II: 477 få anses besvarade.

Mot det föreslagna statsbidraget av 50 procent av kostnaderna för skolläkarnas

minimiarvode har utskottet icke funnit anledning till erinran. Utskottet

bortser härvid icke ifrån att många kommuner, särskilt på landsbygden,

vid genomförandet av det föreliggande förslaget komma att få sina utgifter

för folkskoleväsendet ökade. Trots detta har utskottet dock ansett sig

böra avstyrka bifall till det i motionen II: 476 framställda yrkandet, att

staten helt skulle svara för ifrågavarande kostnader.

Utskottet instämmer i departementschefens uttalande örn, att kostnaderna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 138.

för distriktssköterskornas resor i egenskap av skolsköterskor böra bestridas

av vederbörande distriktsvårdsområden. Kommuner, som anställa särskilt

avlönade skolsköterskor torde, på sätt departementschefen förutsatt, böra

själva svara för kostnaderna för dessas resor i tjänsten.

I fråga om kostnaderna för skolläkarnas resor föreslår departementschefen,

att statsbidrag ej skall utgå för resor, företagna enbart inom stad, köping

eller municipalsamhälle. Häremot har utskottet icke funnit anledning till

erinran. Beträffande övriga resekostnader förordar departementschefen, att

statsbidrag må utgå till bestridande av dessa kostnader med 90 procent inom

Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, med 70 procent inom Västernorrlands,

Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 procent

inom övriga län. Såsom motivering för den föreslagna differentieringen anför

departementschefen önskemålet att utjämna resekostnaderna mellan å ena

sidan de glesare befolkade och i allmänhet mera skattetyngda kommunerna

i norra Sverige och å andra sidan de mera tättbebyggda södra delarna av

riket. Utskottet erkänner riktigheten av den princip, som legat till grund för

nämnda förslag, nämligen att vissa lättnader böra beredas avsides liggande,

glest befolkade kommuner. I motionen I: 293 riktas dock vissa vägande erinringar

mot det sätt, varpå denna i och för sig riktiga princip kommit till

uttryck. Utskottet delar de i motionen anförda betänkligheterna och skulle

funnit det önskvärt, om ett mera rättvist och mindre schablonmässigt statsbidragssystem

hade utformats. De av departementschefen förordade statsbidragsreglerna

torde även komma att i praktiken visa sig svårbemästrade,

en anmärkning, som även torde kunna riktas mot de i motionen förordade

bidragsgrunderna. Sålunda torde det komma att stöta på betydande svårigheter

att vid bifall till departementschefens förslag rättvist fördela resekostnaderna

i de särskilda fallen mellan skilda skoldistrikt då, såsom regelmässigt

torde inträffa på landsbygden med dess ofta mycket små kommuner, skolläkaren

på en och samma resa besökt flera skoldistrikt. Dessa svårigheter

hade måhända kunnat bemästras, därest landstingen ålagts att förskottera

reseersättningarna. Utskottet delar emellertid departementschefens principiella

betänkligheter mot att lägga denna börda på landstingen, som icke

komma att bli huvudmän för skolhälsovården. Med hänsyn till de invändningar

av olika slag, som sålunda kunna riktas mot det av departementschefen

förordade statsbidragssystemet, har utskottet ansett vissa skäl tala för

att staten påtager sig hela kostnaden för skolläkarnas resor. Några tyngre

vägande skäl av statsfinansiell natur torde icke kunna anföras häremot, enär

de sammanlagda årliga resekostnaderna beräknats till 126 000 kronor och

departementschefen uppskattat statsbidragskostnaderna till 90 000 kronor

per år. Merkostnaderna kunna alltså beräknas komma att stanna vid 36 000

kronor för år. Utskottet, som trots det anförda icke är berett avstyrka departementschefens

förslag, får dock med hänsyn till de olägenheter, som ut
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets utlåtande nr 138.

skottet funnit vara förknippade med det av departementschefen förordade

statsbidragssystemet, föreslå riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att, efter

den ytterligare utredning, som må anses erforderlig, utfärda bestämmelser

rörande bestridandet av skolläkarnas resekostnader av innebörd, att staten

kommer att helt svara för dessa kostnader.

Med vad sålunda anförts torde motionen I: 293 få anses besvarad.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit i fråga om skolhälsovården

inom folkskoleväsendet har icke givit utskottet anledning till erinran

eller uttalande.

II. Hälsovården vid de allmänna läroverken.

Skolöverstyrelsen har, på föredragning av skolöverläkaren, förklarat sig

anse en omläggning av den skolhygieniska verksamheten vid de allmänna läroverken

erforderlig och framlagt ett förslag i sådant hänseende, varöver yttranden

avgivits av medicinalstyrelsen, statskontoret och allmänna lönenämnden.

Skolöverstyrelsen har sammanfattat önskemålen i fråga av skolhälsovårdens

rationalisering på följande sätt.

1. Huvudvikten lägges på hälsovården, som kraftigt intensifieras och

utbygges med nya och viktiga detalj uppgifter. Skyldighet för läkarna att

avlägga sjukbesök i hemmen bör icke föreligga.

2. Terminsundersökningen på våren avskaffas. Läkarundersökning bör

anordnas för begynnelseklass och i övrigt minst vart annat år vid början

av höstterminen.

3. Standardiserat läkarkort införes, avsett att följa eleverna från folkskolorna

till läroverken och därifrån vid förflyttning till andra skolor och

beträffande gossarna även till vederbörande militärmyndighet.

4. Rationalisering och betydande förenkling bör ske av arbetet med årsberättelserna.

5. Skolsköterskor anställas. Detta är en huvudförutsättning för att organisationen

i övrigt skall kunna genomföras.

6. Läkarnas befattning med korttidssjukdomar begränsas och tillförlitligare

observation och registrering av den verkliga sjukligheten genomföres.

7. Den hygieniska verksamheten underlättas genom inrättande av tillfredsställande

mottagningslokaler med specialutrustning i så stor omfattning

som behövligt är.

8. Viss tuberkuloskontroll bland elever och lärare införes.

9. Medicinsk rådgivning för yrkesvägledning (inklusive färgsinneskontroll)

införes.

10. Mentalhygienisk övervakning av vissa elever i samarbete mellan

lärare, läkare och sköterska genomföres så långt möjligt är.

11. Reglerat samarbete organiseras med hemmen.

12. Fortbildningskurser i skolhygien för läkare och sköterskor anordnas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 138.

På detta sätt skulle med säkerhet, framhåller överstyrelsen, läkarnas

arbete bli för dem mera intresseväckande och för barnen betydligt mera

värdefullt. Den nuvarande verksamheten av huvudsakligen poliklinikliknande

karaktär skulle alltså omvandlas i likhet med vad som redan skett

för de folkskolor, där skolläkare och sköterskor äro verksamma. Det vore

rimligt, att läroverkens elever komme i åtnjutande av samma moderna

form av läkarövervakning som folkskolornas. De kunde nämligen anses vara

i behov av lika effektiv förebyggande vård som folkskolornas lärjungar.

Beträffande skolläkarnas arvoden föreslår skolöverstyrelsen en viss

omreglering av arvodesgrunderna; i fråga om innebörden härav hänvisas till

det följande. Vidare föreslås anställande av särskilda skolsköterskor,

därav 9 heltidsanställda, avsedda för de högre allmänna läroverken i Stockholm

med Lidingö (5), Göteborg (2), Malmö (1) och Hälsingborg med Höganäs

(1), och i övrigt deltidsanställda. De senare skulle tjänstgöra dels på heltid

1—5 veckor under höstterminen och dels därutöver 2—8 timmar i veckan

under läsåret i övrigt.

I fråga om skolsköterskornas löneförmåner har skolöverstyrelsen anfört följande.

Skolsköterskorna i Stockholms folkskolor börja som extra i 7:e lönegraden

med begynnelselön 2 856 kronor. Som regel bli de efter 4 år extra ordinarie.

Tiden som extra — minus 1 % år — får räknas för erhållande av ålderstilllägg

som extra ordinarie, varför den, som gått som extra under 4 % år börjar

med 2:a ålderstillägget. De ordinarie skolsköterskorna i Stockholms folkskolor

få en begynnelselön på 3 360 kronor jämte för närvarande 45 procent

tillägg.

Vid beräkning av lämpliga avlöningsförmåner åt de 9 heltidsanställda läroverkssköterskoma

föreligger en viss svårighet att finna lämpliga jämförelsepunkter

rörande avlöningsförhållandena för andra grupper av statsanställda

eller delvis statsavlönade sköterskor. Läroverkssköterskorna förutsättas nämligen

icke få några förmåner i form av fritt vivre eller fri bostad. Emellertid

må här anföras följande, som gäller för distriktssköterskorna. Enligt gällande

författning skall distriktssköterska åtnjuta kontant begynnelselön av minst

1 800 kronor jämte ålderstillägg samt möblerad bostad jämte värme och

lyse. Emellertid utgår i flertalet län för närvarande en begynnelselön av

2 280 kronor. I ett pär län är summan obetydligt mindre och i vissa andra

län något större. Det må härvid anmärkas att läroverkssköterskorna äro

avsedda att tjänstgöra i de största städerna med därav föranledd stegring

av levnadskostnaderna. Det är angeläget, att läroverkens skolsköterskor med

deras kvalificerade tjänstgöring få ett ekonomiskt vederlag i likhet med småskollärarinnor

och kanslibiträden i statens tjänst. Deras utbildning och ansvar

synes till fullo motivera detta. Samråd under hand med Svensk sjuksköterskeförening

har också på denna punkt ägt rum.

Överstyrelsen får alltså föreslå, att de heltidsanställda 9 läroverkssköterskorna

till att börja med anställas såsom extra tjänstemän i lönegraden 7:4.

Om nu för första gången skolsköterskor skola tillsättas vid allmänna läroverken

synas de böra kunna beräkna att tjänstgöringen efter 2 års väl vitsordad

tjänstgöring övergår i extra ordinarie anställning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138. 23

För 9 heltidsanställda sköterskor skulle kostnaden under nästa budgetår

uppgå till i runt tal 26 900 kronor.

För de deltidsanställda sköterskorna kunna kostnaderna beräknas på följande

sätt. Principiellt böra läroverkssköterskorna ha samma löneförmåner

som småskollärarinnorna. Extra smäskollärarinna åtnjuter vid tjänstgöring

per dag (beräknat efter 28 veckotimmar) för närvarande från 8 kronor 50 öre

—11 kronor 40 öre i lägsta löneklass. För arbetsvecka åtnjuta de alltså en

pekuniär ersättning av i genomsnitt cirka 60 kronor, beräknat efter 10 kronor

per arbetsdag (tillägg ej inräknade). Denna summa synes böra utgå pei

vecka till sköterska med s. k. hösttjänstgöring.

Vid tjänstgöring regelbundet under läsarets veckor bör ersättning utgå

per inställelse med 6 kronor, förutsatt att inställelsen avser två timmars

tjänstgöring. Också på denna punkt har under hand samråd med Svensk

sjuksköterskeförening ägt rum.

Kostnaderna enligt denna beräkning för de deltidsanställda läroverkssköterskorna

ställa sig sålunda (läsårets veckor, örn lovdagar och tid för heltidstjänstgöring

frånräknas, i genomsnitt 32):

för 24 sköterskor med 1 veckas hösttjänstgöring .....kronor 1 440

»26 » »2 veckors » * 8120

»36 » » 3 » » * 6480

»14 » »5» » * 4 2°0

»69 » »2 tim. i veckan ............. » 48 248

>17 » » 4 » » . » * 6 528

» 14 » » 8 » » * *_10 752

Summa kronor 45 768.

Totalkostnaden per år för heltids- och deltidsanställda sköterskor skulle

alltså uppgå till (26 900 + 45 768 =) 72 668 kronor. Behövligt anslag till

avlöning av läroverkssköterskor är i runt tal 73 000 kronor per år.

Yttranden över skolöverstyrelsens förslag ha avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen

och allmänna lönenämnden. Sistnämnda myndighet har anfört

bland annat följande.

Det kan enligt lönenämndens mening starkt sättas i fråga, huruvida

sköterskor med modern utbildning kunna förväntas stå till förfogande i

tillräcklig utsträckning vid den deltidstjänstgöring av några timmar för

vecka, som föreslagits skola anordnas under största delen av läsåret. Det

synes fastmera kunna befaras, att en dylik tjänstgöring måste på sina håll

anförtros personer med skiftande utbildning och kvalifikationer i övrigt.

Lönenämnden anser för sin del, att man bör överväga en organisation med

fasta skö terske tjänster och hel tidst jänstgöring, eventuellt i anknytning till

distriktssköterskeinstitutionen. Vid en dylik -lösning borde givetvis alla

förekommande skolor och skolformer — folkskolor, läroverk, seminarier

m. fl. — samtidigt tagas i betraktande. Lönenämnden finner sig därför

böra förorda, att frågan om organisationen av skolsköterskeverksamheten

underkastas ytterligare utredning. Beträffande löneställningen för särskilt

anställda skolsköterskor får lönenämnden för närvarande inskränka

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 138.

sig till att anföra, att någon anledning till erinran mot en inplacering i

lönegrad Ex 7 icke i och för sig synes föreligga.

Med anledning av vad allmänna lönenämnden yttrat ha medicinalstyrelsen

och skolöverstyrelsen i gemensamt utlåtande anfört bland annat följande.

Enligt lönenämndens åsikt kunna vissa betänkligheter hysas i vad angår

den föreslagna sköterskeorganisationen. Det kan enligt lönenämndens

uppfattning starkt sättas i fråga, huruvida sköterskor kunna förväntas

stå till förfogande i full utsträckning vid den deltidsanställning av några

timmar för vecka, som föreslagits skola anordnas under största delen av

läsåret. Härtill kan sägas, att överstyrelsen, vilket också i dess framställning

anförts, undersökt denna fråga särskilt. Det må anmärkas, att bland

sköterskor, som ifrågasatts för här avsedda anställning, överstyrelsen och medicinalstyrelsen

särskilt tänkt på utbildade sköterskor, som på grund av giftermål

och andra anledningar icke för närvarande äro sysselsatta inom yrket.

I själva verket synas lönenämndens farhågor i berört avseende knappast vara

befogade.

Lönenämnden anser till slut, att man bör överväga skapandet av en

organisation med fasta skolskötersketjänster eventuellt i anknytning till

distriktssköterskeinstitutionen. Därvid borde enligt nämndens åsikt alla

skolor och skolformer samtidigt tagas i betraktande. Vad som sålunda anförts

är otvivelaktigt i och för sig värt allt beaktande. Överstyrelsen och

medicinalstyrelsen vilja emellertid härtill anföra följande.

En på tillfredsställande sätt genomförd distriktssköterskeorganisation

förutsätter anställande av ytterligare 500 distriktssköterskor på landsbygden,

om man som lämpligt är beräknar en sköterska per 3 000 invånare.

Åtskilliga skäl tala för att en sköterska bör finnas på 2 000 invånare. I

sådant fall skulle ytterligare 500 sköterskor erfordras. Skulle nu dessa

sköterskor också tjänstgöra i städer, skulle dessutom 4—500 sköterskor

behövas. Först sedan en fullgod distriktssköterskeinstitution skapats vore

det försvarligt att låta en ny kår med t. ex. specialuppgifter för skolornas

behov uppstå med anknytning till distriktssköterskekåren. För närvarande

utbildar staten endast ett 100-tal distriktssköterskor örn året och därför

torde lönenämndens i princip beaktansvärda förslag icke kunna genomföras

inom de närmaste 10 åren.

Departementschefen har för egen del anfört följande,

Skolläkarverksamheten vid de allmänna läroverken har i sin nuvarande form

varit i stort sett oförändrad sedan år 1892, således i över 50 år. Det är därför

icke ägnat att förvåna, att den numera av den medicinska sakkunskapen icke

anses fylla moderna krav. En genomgripande rationalisering synes sålunda vara

av nöden. Det program för en sådan rationalisering, som nu framlagts av skolöverstyrelsen,

synes i stort sett väl ägnat att leda till åsyftat resultat.

Den föreslagna omläggningen av skolläkarverksamheten går, även i vad den

avser de allmänna läroverken, i huvudsak ut på att ge denna verksamhet en

hälsovårdande och således förebyggande inriktning. Stadgandet om skyldighet

för skolläkaren att kostnadsfritt vårda alla sjuka elever, som helt eller delvis

åtnjuta befrielse från terminsavgifter, bör sålunda enligt förslaget upphävas.

Då upphörandet av denna skyldighet, vilken synes ha utnyttjats synnerligen

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

25

ojämnt vid olika läroverk, torde vara en förutsättning för att den åsyftade rationaliseringen

skall kunna genomföras inom en rimlig kostnadsram, har jag

ansett mig böra tillstyrka detta förslag. Det framhålles av skolöverstyrelsen,

att möjligheterna för eleverna att erhålla billig sjukvård tack vare sjukkasseverksamheten

numera äro så stora, att några större betänkligheter icke kunna

resas mot borttagandet av den kostnadsfria sjukvården vid läroverken. Jag

anser mig kunna instämma i detta uttalande. Jag erinrar i detta sammanhang

om, att det även framdeles avses skola åligga skolläkaren att vid sina veckomottagningar

ge lärjungarna de första vårdhänvisningarna i därför lämpade

fall. Medicinalstyrelsen har ifrågasatt anvisande under en övergångstid av ett

särskilt anslag för bestridande av kostnaderna för läkarvård åt mindre bemedlade

elever; en dylik åtgärd anser jag med hänsyn till det anförda icke påkallad.

s

Mot detaljutformningen av den förordade skolhygieniska verksamheten har

jag icke funnit anledning till erinran. Jag vill särskilt framhålla betydelsen av

tuberkuloskontrollens effektivisering och dess utsträckande till att avse även

lärarpersonalen. Frågan, huruvida tuberkulosundersökningen av lärarpersonalen

bör göras obligatorisk, torde framdeles böra upptagas till prövning, varvid

bland annat bör beaktas frågan, vilka påföljder en underlåtenhet att ställa sig

meddelade föreskrifter till efterrättelse bör medföra.

Skolöverstyrelsens förslag till ändring av grunderna för skolläkarnas arvoden

har icke givit mig anledning till någon principiell erinran. Det nuvarande arvodessystemet

— ett fast grundarvode om 500 kronor vid högre allmänna läroverk

och 300 kronor vid realskolor samt därtill ett rörligt arvode av 1 krona 50

öre per elev — för med sig betydande ojämnheter. Sålunda kommer det årliga

arvodet per elev att vid högre allmänna läroverk variera mellan 3 kronor

16 öre och 1 krona 90 öre och vid realskolor mellan 4 kronor 50 öre och 1 krona

93 öre. Dessa förhållanden synas kräva en utjämning. Skolöverstyrelsen utgår

ifrån, att ersättningen per elev och år bör utgå med 2 kronor 75 öre, dock

att vid de mindre läroverken en viss minimiinkomst bör garanteras läkaren.

Mot denna princip för arvodessättningen har jag icke funnit anledning till

erinran; jag tillstyrker sålunda, att skolläkararvodet vid större läroverk fastställes

till 2 kronor 75 öre per elev och år. Med hänsyn till att skolläkaren vid

de allmänna läroverken förutsättes vara skyldig att varje vecka i läroverket

hålla minst en mottagning för lärjungarna, synes det nämligen skäligt, att

arvodet må utgå med högre belopp än vad jag i det föregående förordat såsom

minimiarvode vid folkskoleväsendet, d. v. s. 2 kronor 50 öre. I övrigt förordar

jag en viss jämkning av skolöverstyrelsens förslag. Det av skolöverstyrelsen

förordade fasta arvodet för skolläkarna vid mindre läroverk torde sålunda

enligt min mening böra utgå endast vid högre allmänna läroverk med högst 500

(enligt skolöverstyrelsen 600) elever och vid realskolor med högst 400 (enligt

skolöverstyrelsen 500) elever. Mot storleken av de förordade fasta arvodena

för de mindre läroverken — 500 kronor vid högre allmänna läroverk och 400

kronor vid realskolor — har jag icke funnit anledning till erinran. Däremot

synes det rörliga tilläggsarvodet, som är avsett att vid de mindre läroverken

utgå vid sidan av det fasta arvodet, böra fastställas till 1 krona 75 öre och ej,

på sätt överstyrelsen tillstyrkt, utgå med 2 kronor.

Läkararvodenas storlek enligt gällande grunder, enligt skolöverstyrelsens

samt enligt mitt förslag framgår av följande sammanställningar.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 138.

Gällande grunder

Skolöverstyrelsens

förslag

Departementschefens

förslag

Elevantal

Totalt

Arvode

Totalt

Arvode

Totalt

Arvode

arvode

per elev

arvode

per elev

arvode

per elev

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Högre allmänna läroverk.

300

950

3:16

1100

3: 67

1075

3:41

400

1 100

2: 75

1300

3: 25

1200

3: —

500

1250

2: 50

1500

3: —

1375

2: 75

600

1400

2: 33

1 700

2: 83

1650

2: 75

700

1 550

2: 21

1 925

2: 75

1925

2: 75

800

1 700

2: 13

2 200

2: 75

2 200

2: 75

900

1 850

2: 06

2 475

2: 75

2 475

2: 75

1000

2 000

2: —

2 750

2: 75

2 750

2: 75

1100

2150

1:95

3 025

2: 75

3 025

2: 75

1200

2 300

1:92

3 300

2: 75

3 300

2:75

1300

2 450

1:90

3 575

2: 75

3 575

2:75

Realskolor.

100

450

4: 50

600

6: —

575

5: 75

200

600

3: —

800

4: —

750

3: 75

300

750

2: 50

1000

3: 33

925

3: 08

400

900

2: 25

1200

3: —

1 100

2: 75

500

1050

2: 10

1375

2: 80

1375

2: 75

600

1200

2: —

1 650

2: 75

1650

2: 75

700

1350

1:93

1925

2: 75

1925

2: 75

Vid oförändrade arvodesgrunder och oförändrad läroverksorganisation hade

anslagsposten till arvoden åt skolläkare, nu 137 250 kronor, med hänsyn till

ökat elevantal bort höjas med 1 850 kronor till 139 100 kronor. Vid bifall till

skolöverstyrelsens förslag erfordras en ytterligare anslagshöjning med i runt tal

38 000 kronor till 177 100 kronor. De av mig förordade arvodesgrunderna innebära

i jämförelse med skolöverstyrelsens förslag en besparing med i runt tal

7 000 kronor, varför anslagsbehovet till arvoden åt skolläkare för nästa budgetår

vid oförändrad läroverksorganisation kan uppskattas till i runt tal

170 000 kronor.

En förutsättning för att skolhälsovårdens rationalisering skall kunna genomföras

på föreslaget sätt synes vara, att en organisation av skolsköterskor skapas

för läroverk med ett elevantal av minst 100. Skolöverstyrelsens förslag i

detta hänseende innebär, att för närvarande skulle inrättas sammanlagt 9

tjänster i lönegraden Ex 7 som läroverkssköterskor med heltidstjänstgöring, avsedda

för läroverksorterna Stockholm med Lidingö, Göteborg, Malmö samt

Hälsingborg med Höganäs, samt att på övriga orter med läroverk örn minst

100 elever skulle anställas sköterskor med deltidstjänstgöring. De senare skulle

tjänstgöra på heltid visst antal veckor under början av höstterminen och dessutom

vissa timmar i veckan under den övriga delen av läsåret, varvid de skulle

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

27

åtnjuta arvoden om 60 kronor för vecka respektive 3 kronor för timme. Skolöverstyrelsens

ifrågavarande förslag har utförligt motiverats; jag hänvisar härutinnan

till den i det föregående lämnade redogörelsen. De erinringar mot förslaget,

som framställts av statskontoret och allmänna lönenämnden, ha av skolöverstyrelsen

och medicinalstyrelsen i gemensamt yttrande bemötts på ett sätt,

som synes mig övertygande. Jag anser mig därför böra för egen del tillstyrka

det föreliggande förslaget. Kostnaderna för genomförande av förslaget i denna

del lia beräknats till 73 000 kronor för år, således ett i och för sig icke obetydligt

belopp. I likhet med allmänna lönenämnden vill jag dock framhålla, att

beloppet måste anses relativt blygsamt i förhållande till de stora värden ur

folkhälsosynpunkt, varom här är fråga.

Kostnaderna för grundlöner åt de heltidsanställda skolsköterskorna, i runt tal

27 000 kronor, torde böra bestridas från den i avlöningsstaten för de allmänna

läroverken uppförda anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal. Arvodena för övriga sköterskor, kostnadsberäknade till i runt tal

46 000 kronor, torde böra bestridas från den i avlöningsstaten under rubriken

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, uppförda

delposten till arvoden åt skolläkare, vilken därvid torde böra benämnas »Arvoden

åt skolläkare m. m.» De skolsköterskor, vilka avses skola tjänstgöra

vid läroverk på olika orter, torde böra erhålla ersättning för resekostnaderna;

härför erforderliga medel torde böra utgå ur förslagsanslaget till omkostnader

vid de allmänna läroverken.

Såsom skolöverstyrelsen framhållit, böra i läroverksbyggnader inredas ändamålsenliga

lokaler för skolläkaren och skolsköterskan. Detta bör framdeles

iakttagas vid uppförande av nybyggnader för de allmänna läroverken. Kostnaderna

härför böra givetvis bestridas av vederbörande kommuner på sedvanligt

sätt. Mottagningslokalerna böra därjämte förses med lämplig standardutrustning

av instrument m. m. för läkarens och sköterskans behov. Engångskostnaderna

härför, vilka beräknats till omkring 550 kronor per läroverk, torde böra

bestridas av statsmedel. För ändamålet beräknar jag för nästa budgetår ett

belopp av 85 000 kronor erforderligt, varvid jag tagit hänsyn även till mitt i

annat sammanhang denna dag framlagda förslag rörande förstatligande från

och med budgetåret 1944/45 av ett antal kommunala mellanskolor. Det erforderliga

anslaget torde böra sammanslås med de för motsvarande ändamål vid

folk- och småskoleseminarierna erforderliga anslagsmedlen, 9 000 kronor (se

nedan) till ett gemensamt reservationsanslag, benämnt »Utrustning för skolhälsovård

vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter»; detta anslag torde

således böra uppföras med (85 000 -j- 9 000 =) 94 000 kronor, vilket belopp

synes böra avrundas till 95 000 kronor.

Vissa engångskostnader uppkomma även för iordningställande genom skolöverstyrelsens

försorg av diverse skolhygieniskt tryck, såsom hälsokort m. m.,

att distribueras till vederbörande läroanstalter. För detta ändamål erforderliga

medel torde böra efter medgivande i varje särskilt fall av Kungl. Majit bestridas

från skolöverstyrelsens omkostnadsanslag.

Skolöverstyrelsen har slutligen föreslagit, att de årliga kostnaderna för förbrukningsartiklar

för skolhälsovården vid läroverken skola bestridas av statsmedel.

För egen del anser jag mig böra förorda, att dessa kostnader, vilka för

varje enskilt läroverk torde komma att uppgå till jämförelsevis obetydliga belopp,

skola bestridas av läroverkens vederbörande kassor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 138.

Utskottet.

Den verkställda utredningen visar, att även vid de allmänna läroverken

den skolhygieniska verksamheten är i behov av en rationalisering. Skolöverstyrelsens,

av departementschefen förordade förslag har utskottet ansett sig

böra godtaga. Detta förslag innebär i huvudsak, att den hygieniska verksamheten

omlägges i hälsovårdande och således i förebyggande riktning från att

för närvarande lia i huvudsak sjukvårdande, poliklinikliknande karaktär. I

samband härmed anses det vara nödvändigt att borttaga den nuvarande skyldigheten

för skolläkaren att kostnadsfritt vårda alla sjuka elever, som helt eller

delvis åtnjuta befrielse från terminsavgifter, en förmån för eleverna som för

närvarande utnyttjas endast sporadiskt och synnerligen ojämnt vid olika läroverk.

Då ifrågavarande rätt till kostnadsfri sjukvård numera i stort sett icke

torde spela samma roll som förr har utskottet icke velat göra någon invändning

mot densammas upphörande, särskilt som detta torde vara en förutsättning

för att den åsyftade rationaliseringen skall kunna genomföras inom en

rimlig kostnadsram.

Departementschefen har särskilt framhållit betydelsen av tuberkuloskontrollens

effektivisering och dess utsträckande till att avse även lärarpersonalen.

Frågan, huruvida tuberkulosundersökningen av lärarpersonalen borde göras

obligatorisk, torde, yttrar departementschefen, framdeles böra upptagas till

prövning, varvid bland annat borde beaktas frågan, vilka påföljder en underlåtenhet

att ställa sig meddelade föreskrifter till efterrättelse borde medföra.

Utskottet vill för sin del understryka vad departementschefen sålunda anfört.

Utskottet får i detta sammanhang erinra, att vid bifall till det nu föreliggande

förslaget samtliga folk- och småskollärare ävensom ämneslärare vid högre

skolor synas komma att i samband med inträdet på lärarbanan underkastas

tuberkulosundersökning. Detta innebär i och för sig ett avsevärt framsteg.

Såsom slutmål synes emellertid böra uppställas en obligatorisk, periodiskt

återkommande tuberkulosundersökning av samtliga lärare vid barn- och ungdomsskolor.

Utskottet, som under hand inhämtat, att frågan om införande av

en obligatorisk tuberkuloskontroll för lärare vid folkskolor och högre läroananstalter

för närvarande är under övervägande, vill framhålla vikten av att

denna fråga inom en snar framtid vinner sin lösning.

Vad departementschefen anfört och föreslagit i fråga om grunder för arvoden

åt skolläkare vid de allmänna läroverken har icke givit utskottet anledning till

erinran. Utskottet finner även uppenbart, att skolläkarna erfordra bistånd i

sitt arbete av skolsköterskor och biträder — under erinran om vad utskottet

i det föregående anfört beträffande önskvärdheten av ett samarbete mellan

folkskolor och högre läroanstalter på en och samma ort — det framlagda förslaget

till skolsköterskeorganisation vid de allmänna läroverken. Utskottet

har icke något att erinra mot den föreslagna löneställningen, Ex 7, för de 9

sköterskor, som avses skola anställas på heltid. Härvid förutsätter utskottet

emellertid, i anslutning till vad skolöverstyrelsen därutinnan anfört, att

tjänsterna efter viss kortare tid, exempelvis 2 år, förenas med pensionsrätt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13S.

29

Utskottet utgår härvid ifrån, att Kungl. Majit skall finna skäl att på därom

gjord framställning medgiva att nämnda två år må i den ut,sträckning, som

plägar ske, tillgodoräknas såsom tjänstår för erhållande av pension.

Beträffande de deltidsanställda sköterskornas avlöning förordar departementschefen

ett arvode av 60 kronor per vecka för hösttjänstgöringen respektive

3 kronor per timme för tjänstgöringen i övrigt. Enligt vad utskottet

under hand erfarit, ha svensk sjuksköterskeförening och skolöverläkaren vid

sina förhandlingar beträffande ifrågavarande arvodesgrunder, vilka resulterat i

ett godtagande av nyssnämnda arvodesbelopp, därvid utgått ifrån att dyrtids-

och kristillägg skulle utgå å de överenskomna arvodena. Då så emellertid

icke kommer att bliva fallet har utskottet ansett skäligt att nämnda

belopp uppräknas med 25 procent till 75 kronor respektive 3 kronor 75 öre.

Vid bifall härtill erfordras en anslagshöjning utöver det av departementschefen

för ändamålet beräknade beloppet med i runt tal 11 500 kronor. Utskottet

återkommer härtill i annat sammanhang.

I övrigt har vad departementschefen i detta sammanhang yttrat icke givit

anledning till erinran från utskottets sida.

lil. Hälsovården vid de högre kommunala skolorna.

Med skrivelse den 14 oktober 1943 har skolöverstyrelsen överlämnat utredning

och förslag angående rationalisering och utbyggnad av hälsovården vid de

högre kommunala skolorna.

Överstyrelsens förslag innebär, att skolhälsovården vid kommunala mellanskolor,

kommunala flickskolor och praktiska mellanskolor skall organiseras på

samma sätt som förordats i fråga om de allmänna läroverken. Sålunda föreslås,

att skolläkare och skolsköterskor skola anställas och avlönas efter samma grunder

som vid statliga realskolor. Vid de minsta kommunala mellanskolorna med

under 150 elever anses dock särskilt avlönade sköterskor icke för närvarande

behöva anställas. Statsbidrag föreslås utgå med 50 procent av kostnaderna för

arvoden åt skolläkare och skolsköterskor. Övriga kostnader för skolhälsovården

förutsättas skola bestridas av kommunerna.

Beträffande de högre folkskolorna förordas en skolhälsovård av samma typ

som föreslagits för folk- och småskolor.

Statsbidragskostnaderna ha beräknats till 80 000 kronor för år.

Departementschefen anför för egen del följande.

Den av skolöverstyrelsen framlagda utredningen visar, att behovet av en

modernisering och utbyggnad av den skolhygieniska verksamheten icke är

mindre vid det högre kommunala skolväsendet än vid de allmänna läroverken.

Skolöverstyrelsen föreslår, att skolhälsovården skall organiseras vid de

kommunala flick- och mellanskolorna samt de praktiska mellanskolorna på i

huvudsak samma sätt som vid de statliga läroverken. Detta förslag synes

vara välgrundat, och jag anser mig kunna ge det min anslutning. Likaledes

tillstyrker jag, att hälsovårdsverksamheten vid de högre folkskolorna organiseras

på liknande sätt som vid folkskoleväsendet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 138.

Utskottet.

_ Såsom skolöverstyrelsen med styrka framhållit, synes det befogat, att statsbidrag

lämnas till bestridande av huvudmännens kostnader för arvoden åt

skolläkare och skolsköterskor. Bidraget synes i enlighet med överstyrelsens

förslag böra bestämmas till 50 procent av dessa kostnader. Såsom villkor för

statsbidrag torde böra gälla, att läkare och sköterskor vid de högre kommunala

skolorna — dock ej de högre folkskolorna — avlönas i enlighet med de

grunder, jag förordat för de statliga realskolornas vidkommande. Såsom framgår

av det föregående innebära dessa grunder en mindre jämkning nedåt av

de av överstyrelsen föreslagna ersättningsgrunderna. Beträffande de högre

folkskolorna bör statsbidrag utgå till liikararvoden med 1 krona 25 öre för elev

och år och minimiarvodet utgöra 2 kronor 50 öre. Övriga kostnader för skolhälsovården

än de nu nämnda, exempelvis reseersättningar åt läkare och kostnader

för instrument och förbrukningsmateriel, torde böra helt bestridas av

skolornas huvudmän.

De på nästa budgetår belöpande statsbidragskostnaderna vid bifall till vad

jag förordat torde kunna beräknas till i runt tal 82 000 kronor (enligt skolöverstyrelsens

förslag cirka 85 000 kronor). Då jag emellertid förutsätter, att

statsbidraget skall utanordnas budgetårsvis i efterskott, erfordras icke något

anslag för nästa budgetår.

Utskottet biträder departementschefens förslag till organisation av skolhälsovården

vid ifrågavarande läroanstalter med allenast den ändringen, att arvodena

åt deltidsanställda skolsköterskor torde böra fastställas till samma belopp

som utskottet förordat beträffande motsvarande sköterskor vid de allmänna

läroverken.

IV. Hälsovården vid folk- och småskoleseminarierna.

Med skrivelse den 29 oktober 1943 har skolöverstyrelsen framlagt utredning

och förslag rörande skölhygienisk verksamhet vid folk- och småskoleseminarierna.

Jämlikt gällande bestämmelser äro vid seminarierna läkare anställda med

huvuduppgift att bestrida hälso- och sjukvård för seminarieeleverna och

hälsovården för övningsskolornas lärjungar. Skolöverstyrelsen har förklarat

sig anse, att den skolhygieniska verksamheten vid seminarierna endast i vissa,

ehuru viktiga avseenden syntes vara i behov av rationalisering och effektivisering,

däribland i främsta rummet i fråga om tuberkuloskontrollen.

Överstyrelsen förordar vidare, av samma skäl som anförts i fråga om de

allmänna läroverken, anställande av sköterskor vid seminarierna.

Över skolöverstyrelsens förslag ha yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,

statskontoret och allmänna lönenämnden.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Även vid folk- och småskoleseminarierna föreligger, såsom av den lämnade

redogörelsen framgår, behov av att rationalisera den skolhygieniska verksamheten.

Skolöverstyrelsens förslag innebär, att denna verksamhet vid ifråga
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 13S.

31

varande läroanstalter ska''11 anordnas på i huvudsak samma sätt som vid de

högre allmänna läroverken, dock med den skillnaden, att seminarieelevernas

rätt till fri sjukvård genom seminarieläkaren förutsättes skola bibehållas. Jag

anser mig böra i princip tillstyrka skolöverstyrelsens förslag. Medicinalstyrelsen

har visserligen ifrågasatt lämpligheten av att bibehålla skolläkarens sjukvårdande

uppgifter, men då det får anses vara av vikt, att seminarieläkaren

med hänsyn till seminarieelevernas kommande ställning som lärare får möjlighet

att särskilt noggrant följa deras hälsotillstånd, ifrågasätter jag icke för

egen del någon ändring i överstyrelsens förslag på denna punkt.

Jag tillstyrker även skolöverstyrelsens förslag om anvisande av medel för

anställande vid seminarierna av deltidstjänstgörande sköterskor och har icke

funnit anledning till erinran mot de för ändamålet beräknade kostnaderna,

d. v. s. för folkskoleseminarierna 5 160 kronor och för småskoleseminarierna

2 226 kronor. Jag erinrar i detta sammanhang om, att jag under punkterna

153 och 157 i årets åttonde huvudtitel förordat, att de i folk- och småskoleseminariernas

avlöningsstater upptagna utgiftsposterna till arvoden åt seminarieläkare

— i syfte att möjliggöra bestridandet från dessa av nämnda arvodeskostnader

— för nästa budgetår skola benämnas »arvoden åt seminarieläkare

m. m.» och betecknas förslagsvis. Därest detta förslag av riksdagen

bifalles, torde någon anslagshöjning för ifrågavarande ändamål icke erfordras

redan för nästa budgetår.

Beträffande anslagsbehovet för arvoden åt skolläkare vill jag framhålla, att

de i årets åttonde huvudtitel föreslagna arvodesposterna, 15 500 kronor vid

folkskole- och 7 750 kronor vid småskoleseminarierna, tillhopa 23 250 kronor,

beräknats med beaktande av nu gällande arvodesgrunder, vilka innebära, att

till ersättning åt seminarieläkare beräknats 225 kronor för seminarieavdelning

och 50 kronor för övningsskola vdelning. Skolöverstyrelsen har emellertid, såsom

av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, föreslagit en

ändring av arvodesgrunderna därhän, att för varje seminarieläkare skulle utgå

ett fast årligt grundarvode av 500 kronor och dessutom 5 kronor för år och

seminarieelev och 4 kronor för år och lärjunge i övningsskolan. Vid bifall till

skolöverstyrelsens förslag skulle anslagsbehovet öka med sammanlagt 1 500

kronor vid folkskole- och 1 650 kronor vid småskoleseminarierna. Mot skolöverstyrelsens

förslag har jag icke funnit anledning till annan erinran än att

jag anser tilläggsarvodet för år och lärjunge i övningsskolan böra bestämmas

till 2 kronor 50 öre. Härigenom minskas anslagsbehovet till läkararvoden med

i runt tal 3 400 kronor till omkring det i årets huvudtitel beräknade.

Mot skolöverstyrelsens förslag om anvisande av 9 000 kronor till instrumentell

utrustning vid seminarierna har jag icke funnit anledning till erinran. Beträffande

medelsanvisningen för nästa budgetår till detta ändamål och till

tryckande av läkarkort m. m. hänvisar jag till vad jag i det föregående anfört

under kap. II. Kostnaderna för förbrukningsmateriel torde få bestridas

från vederbörande omkostnadsanslag.

Vad departementschefen i förevarande hänseende anfört och föreslagit har

icke givit utskottet anledning till annan erinran, än att arvodena till deltidsanställda

sköterskor givetvis böra fastställas efter samma grunder som av

utskottet förordats teir de allmänna läroverkens vidkommande. Den härav

föranledda merkostnaden, i runda tal 1 300 kronor vid folkskoleseminarierna

och 550 kronor vid småskoleseminarierna, synes icke behöva föranleda någon

anslagshöjning för nästa budgetår.

/

Utskottet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 138.

V. Hemställan.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må

1. medgiva, att statsbidrag till kostnader för skolhälsovård

vid folkskoleväsendet må utgå i huvudsaklig överensstämmelse

med vad chefen för ecklesiastikdepartementet i

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25

februari 1944 förordat;

2. bemyndiga Kungl. Majit att, såvitt angår kostnaderna

för skolläkarnas resor inom folkskoleväsendet, efter den ytterligare

utredning, som må anses erforderlig, utfärda bestämmelser

av innebörd, att staten kommer att helt svara för

dessa kostnader;

3. till Fortbildningskurser i skolhygien för lärare för budgetåret

1944/45 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 10 000 kronor;

4. till Utgivande av tryckt handledning rörande skolans

hälsovårdsarbete för budgetåret 1944/45 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 15 000 kronor;

5. till Utrustning för skolhälsovård vid de allmänna läroverken

m. fl. läroanstalter för budgetåret 1944/45 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 95 000

kronor;

6. medgiva, att statsbidrag till kostnader för skolhälsovård

vid högre kommunala skolor må utgå i huvudsaklig

överensstämmelse med vad utskottet i det föregående förordat;
B.

att motionerna I: 302 och II: 477 samt I: 293 må anses

besvarade med vad utskottet i det föregående anfört;

C. att motionen II: 476 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 16 maj 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Lindström,

Bernhard Nilsson, Bäcklund, Holmström, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Gustav Emil Andersson,

Emil Petersson och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Svensson i Grönvik, Bergström, Danielsson, Holmdahl,

Mårtensson, Olsson i Kullenbergstorp, Wallentheim, Viklund, Staxäng, Åkerström och Hoppe.

Stockholm 1944 Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

4419<.l

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition angående rationalisering och utbyggnad av skolhälsovården m. m. jämte vissa i ämnet väckta * mo s. 9 i texten