Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag för budgetåret 1944/45 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1944-06-09 · 71 sidor, varav 71 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 71 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:182, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag för budgetåret 1944/45 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

1

Nr 182.

Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1944 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående

anslag för budgetåret 1944/45 till avlöningar vid de

allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckta

motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln, punkterna

126, 132, 134 och 150 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för den 4 januari 1944, föreslagit riksdagen att, i avbidan

på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna

för budgetåret 1944/45

dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 29 525 000

kronor;

dels till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier

ett anslag av 8 700 kronor;

dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor ett förslagsanslag

av 4 050 000 kronor;

dels ock till Kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter

ett reservationsanslag av 29 500 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 207, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25

februari 1944, föreslagit riksdagen att

1. besluta, att samrealskolorna i Örnsköldsvik och Ludvika skola från och

med budgetåret 1944/45 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer,

successivt utbyggas till högre allmänna läroverk, omfattande, förutom nu

befintliga realskollinjer, läroverket i Örnsköldsvik en fyraårig latinlinje och

en fyraårig reallinje samt läroverket i Ludvika en treårig latinlinje och en

treårig reallinje, under förutsättning att nämnda städer åtaga sig att i fråga

om respektive högre allmänna läroverk ej mindre tillhandahålla erforderliga

undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning, bostad åt rektor

eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal

än även bevilja ett engångsanslag av minst 5 000 kronor till

komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket;

Bihang till riksdagens protokoll 194b. 6 sami. Nr 182.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 18%.

2. besluta, att vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö samt

högre allmänna läroverken i Umeå och Västervik skola från och med budgetåret

1944/45 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, successivt

inrättas nya gymnasielinjer, nämligen vid högre allmänna läroverket för gossar

i Malmö en fyraårig reallinje i stället för en av de treåriga reallinjema vid

läroverket, vid högre allmänna läroverket i Umeå en treårig reallinje i stället

för en av de fyraåriga reallinjerna vid läroverket samt vid högre allmänna

läroverket i Västervik en treårig reallinje, under förutsättning att respektive

städer förplikta sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte

inredning och möbelutrustning samt bostäder åt för vederbörande läroverk

erforderlig vaktmästarpersonal;

3. godkänna av departementschefen angiven personalförteckning för de

allmänna läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1944/45;

4. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda personalförteckning

— tills vidare under budgetåret 1944/45, då för realskolestadiet avsedd

ordinarie ämneslärarbefattning vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida

befattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning eller ämneslärarinnebefattning;
5.

godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för de allmänna

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1944/45;

6. bemyndiga Kungl. Majit att — med iakttagande i huvudsak av de av

departementschefen angivna grunderna — meddela beslut angående successiv

ombildning från och med budgetåret 1944/45 av kommunala mellanskolor

till samrealskolor, under förutsättning att respektive kommun förpliktar sig

dels att i fråga om den ombildade läroanstalten tillhandahålla erforderlig

möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt

bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal, dels ock, i den mån Kungl. Majit

så finner påkallat, att intill ett belopp av 5 000 kronor bekosta komplettering

av undervisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket vid läroanstalten;

7. bemyndiga Kungl. Majit att förordna om de avvikelser från personalförteckningen

och de överskridanden av maximerade poster i avlöningsstaten,

som föranledas av beslut örn kommunala mellanskolors ombildning till samrealskolor;
8.

bemyndiga Kungl. Majit att meddela de bestämmelser i övrigt, som

erfordras i samband med ombildningen av kommunala mellanskolor till samrealskolor;
9.

till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret 1944/45 anvisa

ett förslagsanslag av 30 430 000 kronor;

10. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier

för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag av 12 000 kronor;

11. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor för budgetåret

1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 4 100 000 kronor;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182. 3

12. till Kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter

för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 52 100 kronor;

13. till Psykologisk-pedagogiska institutet för budgetåret 1944/45 anvisa

ett reservationsanslag av 15 500 kronor.

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t vidare under åttonde huvudtiteln

(punkterna 133,135—138 samt 145—147 av förutnämnda statsrådsprotokoll

för den 4 januari 1944) föreslagit riksdagen att

dels besluta, att de för budgetåret 1943/44 gällande provisoriska avlöningsbestämmelserna

för Övningslärare vid de högre kommunala skolorna skola

äga tillämpning jämväl för budgetåret 1944/45;

dels medgiva, att för budgetåret 1943/44 gällande grunder för provisorisk

avlöningsförstärkning och provisoriskt dyrortstillägg åt vissa Övningslärare vid

nämnda skolor skola äga tillämpning jämväl för budgetåret 1944/45;

dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor för budgetåret

1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 4 900 000 kronor;

dels till Kommunala läroverk: Bidrag till praktiska mellanskolor för budgetåret

1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 2 400 000 kronor;

dels besluta, att gällande bestämmelser angående statsunderstöd för budgetåret

1943/44 till statsunderstödda enskilda läroanstalter skola äga huvudsaklig

tillämpning jämväl för budgetåret 1944/45;

dels besluta, att till de statsunderstödda enskilda läroanstalterna må under

budgetåret 1944/45 utgå tilläggsunderstöd i enlighet med vad departementschefen

förordat;

dels till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor för budgetåret

1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 658 600 kronor;

dels besluta, att den av 1933 års riksdag godkända ändringen i fråga om

beloppet av grundunderstöd till högre flickskola skall äga tillämpning jämväl

för budgetåret 1944/45;

dels till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor för budgetåret 1944/45

anvisa ett förslagsanslag av 446 900 kronor,

därav 30 000 kronor skola användas till nedbringande av terminsavgifter

under läsåret 1944/45 vid vissa högre flickskolor i Stockholm under villkor,

att Stockholms stad för samma tid bidrager med enahanda belopp på sätt

angivits i propositionen nr 252 till 1939 års lagtima riksdag och av departementschefen

i förutnämnda statsrådsprotokoll för den 4 januari 1944;

dels till Privatläroverk: Bidrag till enskilda mellanskolor för budgetåret

1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 54 100 kronor;

dels såsom Understöd åt vissa anstalter för utbildande av lärarinnor i

kvinnlig slöjd för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag av 28 000 kronor;

dels såsom Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala för budgetåret

1944/45 anvisa ett anslag av 80 000 kronor;

dels ock såsom Understöd till utbildningskurser för lärarinnor i hushållsgöromål

för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag av 14 900 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 182.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr H. Sten m. fl. (I: 303) och den andra inom andra kammaren av fröken

Hildur Nygren m. fl. (II: 478), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

örn upprättande i Söderhamn av ett fullständigt läroverk från och med budgetåret

1944/45 i överensstämmelse med skolöverstyrelsens i motionerna

refererade förslag och att för detta ändamål för samma budgetår bevilja ett

anslag på 29 094 kronor;

dels en inom andra kammaren av herr C. P. Olsson i Mellerud väckt motion

(11:479), vari hemställts, att riksdagen med anledning av propositionen nr

207 måtte besluta att samrealskolan i Åmål från och med höstterminen 1944,

eller den senare tidpunkt Kungl. Maj:t bestämmer, ombildas till ett högre

allmänt läroverk med såväl real- som latinlinje;

dels en inom första kammaren av herr E. Sjödahl väckt motion (I: 304),

vari hemställts, att riksdagen måtte vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition

nr 207 uttala, l:o) att omfattningen av den undervisning, som bedrives

vid de kommunala mellanskolorna, i den mån den ligger inom gällande

undervisningsplans ram, icke måtte vid ett förstatligande av dessa skolor

förminskas, 2:o) att kommun, som önskar bibehålla fri skolgång för i kommunen

hemmahörande elever vid kommunal mellanskola, som förstatligats, måtte

tillerkännas rätt att vinna denna förmån åt eleverna genom att till vederbörande

skola inbetala ett belopp per elev, motsvarande medeltalet per elev

av terminsavgifter vid rikets samrealskolor, liksom det belopp, till vilket inskrivningsavgifterna

skulle vart år uppgå, samt 3:o) att kommunerna måtte

ha rätt att bidraga till den sociala omvårdnaden örn eleverna i övrigt;

dels en inom andra kammaren av fröken Hildur Nygren väckt motion (II:

470), vari hemställts, att riksdagen måtte uttala sig för en sådan ändring i

förslaget angående styrelsens sammansättning vid det psykologisk-pedagogiska

institutet, att en ledamot i styrelsen måtte utses av föreningen för

psykologisk-pedagogiska institutet eller eventuellt att Kungl. Maj:t måtte

utse en ledamot i styrelsen för institutet efter förslag av föreningen för psykologisk-pedagogiska

insitutet;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr S. G. W. Wahlund (I: 193) och den andra inom andra kammaren av fru

Anna Rönnebäck m. fl. (II: 183), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

bevilja Institutet för praktisk psykologi och yrkesvalfrågor ett statligt bidrag

med 5 000 kronor för budgetåret 1944/45;

dels en inom första kammaren av herr Oscar Olsson väckt motion (I: 292),

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att de vid 1940 års riksdag

fattade besluten om ett maximum av 35 lärjungar i realskolans högsta klass

och avskaffande av rätten till uppdelning av vissa klasser med mer än 24

lärjungar måtte upphävas från läsåret 1944/45, samt, för möjliggörande

härav, öka de i Kungl. Maj:ts proposition nr 207 upptagna förslagsanslagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande nr 18Ht

under punkterna 9 och 11 av 30 430 000 kronor och 4 100 000 kronor med

sammanlagt 420 000 kronor;

dels en inom andra kammaren av herr W. Sundström i Skövde m. fl. väckt

motion (II: 13), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att rektor vid

högre allmänna läroverket i Skövde under den sexårsperiod, som började den

1 juli 1943, måtte erhålla placering i avlöningsgrupp II för rektorer vid högre

allmänt läroverk, alltså såsom tidigare, eller örn detta icke är möjligt, att

nuvarande rektor vid läroverket från och med den 1 juli 1943 eller den 1 juli

1944 måtte till och med utgången av sexårsperioden, den 30 juni 1949, tillerkännas

en personlig lönefyllnad av 500 kronor årligen;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr R. Wagnsson (1:291) och den andra inom andra kammaren av herr I.

Sefve (11:471), vari hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret 1944/45

anvisa ett anslag av 6 500 kronor för anordnande i enlighet med skolöverstyrelsens

ovan nämnda förslag av en kurs i psykologi för lärare vid kommunala

flickskolor med flera läroanstalter;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom forsta kammaren av

herr B. Ohlin (I: 240) och den andra inom andra kammaren av fröken Kerstin

Hesselgren m. fl. (II: 358), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta l:o)

att de kvinnliga lärare vid de högre kommunala skolorna, vilka avses i avlöningsreglementet

för dessa skolor av den 30 juni 1943, måtte tillerkännas

rätt till lön enligt högsta löneklassen inom den lönegrad, som är gällande för

respektive befattningar; 2:o) att för kvinnliga lärare, som avses i tjänstepensionsreglementet

för de högre kommunala skolorna av den 30 juni 1943,

skall tillämpas tjänstepensionsunderlaget för den lönegrad, som motsvarar

den för befattningen gällande;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr I. Anderson m. fl. (I: 189) och den andra inom andra kammaren av fru

Hanna Rydh Munck af Rosenschöld m. fl. (II: 185), vari hemställts,

att riksdagen måtte l:o) besluta höjning av den tillfälliga löneförbättringen

för budgetåret 1944/45 i enlighet med skolöverstyrelsens förslag (statsverkspropositionen,

åttonde huvudtiteln) a) åt lärare och lärarinnor vid högre

goss- och samskolor (punkt 130) med i runt tal 78 000 kronor, b) åt lärare

och lärarinnor vid högre flickskolor (punkt 137) med i runt tal 86 800 kronor

och c) åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellanskolor (punkt 138) med i

runt tal 7 200 kronor, 2:o) för ändamålet anvisa för budgetåret 1944/45 behövligt

extra förslagsanslag på i runt tal 172 000 kronor;

dels en inom andra kammaren av herr II. Lundh väckt motion (II: 260),

vari hemställts, att riksdagen med bifall till vad i statsverkspropositionens

åttonde huvudtitel under punkterna 136—138 föreslagits ville hos Kungl.

Majit hemställa örn igångsättande snarast av en allsidig, förutsättningslös

utredning av de statsunderstödda enskilda läroanstalternas löne- och pensions
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 182.

förhållanden och om de till dessa läroanstalter utgående statsunderstödens

form och omfattning;

dels en inom andra kammaren av fru Hanna Rydh Munck af Rosenschöld

och fröken Kerstin Hesselgren väckt motion (II: 292), vari hemställts, att

riksdagen för budgetåret 1944/45 anslår behövligt förslagsanslag för höjande

av löneförbättringen för heltidsanställda lärarinnor vid Handarbetets vänners

och Andrea Eneroths seminarium från 500 kronor till 1 000 kronor, för timlärarinnor

i slöjd vid samma seminarium från 15 kronor till 30 kronor för

veckotimme och för timlärarinnor i kvinnlig slöjd vid Maria Nordenfelts

seminarium från 10 kronor till 20 kronor för veckotimme eller tillhopa 2 650

kronor;

dels en inom andra kammaren av fru Hanna Rydh Munck af Rosenschöld

och fröken Kerstin Hesselgren väckt motion (II: 363), vari hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att en utredning med åtföljande

lönereglering för lärarinnorna vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala

liksom för lärarinnorna vid övriga enskilda statsunderstödda skolköks- och

handarbetsseminarier måtte komma till stånd, samt att riksdagen måtte för

budgetåret 1944/45 anslå behövligt förslagsanslag för höjande av den tillfälliga

löneförbättringen för vid fackskolan heltidsanställda lärarinnor från

400 till 800 kronor och för timlärarinnor i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd

från 10 kronor till 20 kronor per veckotimme eller tillhopa 10 900 kronor;

dels en inom andra kammaren av fru Hamia Rydh Munck af Rosenschöld

och fröken Kerstin Hesselgren väckt motion (II: 291), vari hemställts, att

riksdagen för budgetåret 1944/45 anslår behövligt förslagsanslag för höjande

av löneförbättringen för heltidsanställda lärarinnor vid Ateneums skolköksseminarium

från 500 kronor till 1 000 kronor och vid Göteborgs skolköksseminarium

från 400 kronor till 800 kronor eller tillhopa 900 kronor;

dels en inom andra kammaren av herr II. Lundh m. fl. väckt motion (II:

lil), vari hemställts, att riksdagen med bifall till vad under punkterna 145—

147 i statsverkspropositionens åttonde huvudtitel föreslagits ville hos Kungl.

Maj:t anhålla örn en snabb allsidig utredning av löneförhållandena vid de

privata seminarierna för utbildande av lärarinnor i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål

samt örn storleken av de härför utgående statsanslagen;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr I. Persson m. fl. (I: 59) och den andra inom andra kammaren av herr

H. R. Nilson i Spånstad m. fl. (II: 88), vari hemställts, l:o) att riksdagen för

budgetåret 1944/45 måtte anslå 100 000 kronor till stipendier för korrespondensstudier

för obemedlade eller mindre bemedlade studiebegåvade ungdomar,

2:o) att riksdagen för samma budgetår måtte anslå 50 000 kronor

att användas för statsbidrag till anskaffande av lokaler för s. k. robertsforsskolor,

samt 3:o) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära,

att 1940 års skolutredning måtte erhålla i uppdrag att särskilt utreda frågan

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 182.

om att för landsbygdens ungdom skapa möjligheter att erhålla en efter bygdens

yrkes- och kulturliv anpassad undervisning, varvid särskilt bör tillses,

att undervisningen kan ske ute i bygden så långt detta är möjligt;

dels en inom andra kammaren av herr C. O. Nolin m. fl. väckt motion

(II: 348), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller

örn utredning och förslag rörande statligt understöd för deltagande i viss

korrespondensundervisning;

dels en inom första kammaren av herr E. Hage väckt motion (I: 241), vari

hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret 1944/45 anslå ett förslagsanslag

av 50 000 kronor för understödjande av den undervisningsverksamhet,

som i motionen omnämnts, eventuellt genom deltagande med viss procent i

landstings eller kommuns havda kostnader för ändamålet;

dels ock en inom andra kammaren av herr T. Nilsson i Stockholm m. fl.

väckt motion (II: 18), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Majit ville begära utvidgade direktiv till 1940 års nu arbetande skolutredning,

varigenom denna l:o) erhölle i uppdrag att med ändring av nu förebådade

förslag, avseende att komma företrädesvis landsbygdens befolkning

till godo, utarbeta och framlägga förslag till stödåtgärder för att underlätta

tillträdet till högre skolundervisning för därtill lämpade barn från ekonomiskt

svagt ställda familjer i hela riket, landsbygden såväl som städer och skolorter,

samt 2:o) erhölle i uppdrag att utreda frågan örn möjligheterna att vid

en eller flera av landets folkhögskolor inrätta ett »specialgymnasium» med

sikte på att tillgodose de senväckta studiebegåvningarnas utbildningsbehov

och skapa en kanal mellan det fria och frivilliga folkbildnings- och studiearbetet

och den reguljära, högre skolundervisningen.

Beträffande motiveringarna till de motionsvis gjorda yrkandena hänvisas,

i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade redogörelsen, till

motionerna.

I. Organisatoriska förändringar.

1. Upprättande av nya statliga gymnasier.

Genom beslut av 1942 års riksdag ha nya statliga gymnasier tillkommit

i Boden och Hässleholm. Under Kungl. Maj:ts prövning ha emellertid sedan

flera år tillbaka legat åtskilliga framställningar om inrättande av statliga

gymnasier även på andra platser i landsorten. Redan under aren 1937—1939

ifrågasattes sålunda inrättande av statliga gymnasier i följande åtta städer,

nämligen Arvika, Avesta, Karlshamn, Ludvika, Sollefteå, Söderhamn, Åmål

och Örnsköldsvik. Med anledning av ett av 1939 års lagtima riksdag därom

uttalat önskemål tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet den 17 juni

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 182.

1939 statssekreteraren Börje Knös såsom sakkunnig för att utreda frågan

angående utvidgning av den statliga gymnasieorganisationen. Den sakkunnige

överlämnade den 30 april 1940 betänkande och förslag i ämnet. Den sakkunnige

förklarade sig ha utgått från de förutsättningar, som förelåge And

början av och under hösten 1939, och uttalade, att utredningen byggde på

ett på normala förhållanden baserat läge i såväl statsekonomiskt som andra

hänseenden. Med utgångspunkt från nämnda förutsättningar hemställde den

sakkunnige, att, därest en utvidgning av gymnasieorganisationen för närvarande

ansåges böra komma till stånd, statliga gymnasier skulle i nedanstående

ordning upprättas på följande orter (här bortses från orter, där statliga gymnasier

sedermera upprättats):

1. Ludvika (3-årigt latin- och 3-årigt realgymnasium),

2. Örnsköldsvik (4-årigt latin- och 4-årigt realgymnasium),

3. Söderhamn (3-årigt realgymnasium)

4. Kiruna (3-årigt latin- och genom förstatligande av därvaran
3-årigt

realgymnasium) de kommunala gymnasier.

5. Arvika (3-årigt realgymnasium)

Den sakkunniges utredning har överlämnats till 1940 års skolutredning

för att tagas i beaktande i samband med utredningsuppdraget.

Med anledning av att sedermera förnyade framställningar gjorts örn upprättande

av statliga gymnasier i Arvika, Ludvika, Sollefteå och Örnsköldsvik

har skolöverstyrelsen anbefallts att avgiva utlåtande beträffande dessa

framställningar. Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 30 januari 1943 Över

nämnda framställningar även upptagit frågan örn inrättande av ett statligt

gymnasium i Avesta.

Skolöverstyrelsen har funnit starka skäl tala för upprättande av statliga

gymnasier i Örnsköldsvik, Ludvika, Sollefteå och Avesta och ansett att

gymnasierna böra erhålla följande organisation:

Örnsköldsvik: 4-årigt latin- och 4-årigt realgymnasium;

Ludvika: 3- » » » 3- » » ;

Sollefteå: 4- » » » 3- » » ;

Avesta: 3- » » » 3- » » I

I fråga om Arvika tillstyrker överstyrelsen ett anslag av 6 000 kronor såsom

bidrag till det kommunala gymnasiet därstädes.

Överstyrelsen har i anslutning till sitt utlåtande över sakkunnigutredningen

åberopat följande tabell för jämförelse mellan gymnasiebehovet i de olika

länen:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

9

Antal barn

i skolåldern1

Antal lär- jungar i

gymnasiet

(utom I4) ht.

1942

Antal lärjung- ar i gymnasiet

på 1 000 barn

i skolåldern

Kvoten, re- ducerad till

riksmedel- talet 100

39124

2 255

58

360

58 664

1490

25

159

15 888

384

24

151

50 885

1204

24

148

35 962

658

18

114

32196

496

15

96

27 623

405

15

92

21490

305

14

89

22 227

293

13

82

28 106

360

13

80

19188

231

12

75-

18 223

216

12

74

18 308

216

12

74

32 463

364

11

70

18 370

196

11

67

27 688

283

io

64

7 287

71

10

61

37 302

355

10

60

36 965

351

10

59

34 505

302

9

55

33 796

293

9

54

17 658

152

9

54

31 984

270

8

53

30 004

229

8

48

28 025

212

8

47

723 931

11 591

16

100

Län

1. Stockholms stad.....

2. Malmöhus län......

3. Uppsala » ......

4. Göteborgs och Bohus län

5. Östergötlands »

6. Värmlands »

7. Jönköpings 5

8. Södermanlands >

9. Örebro »

10. Skaraborgs ''

11. Kronobergs *

12. Blekinge 5

13. Hallands »

14. Västerbottens

15. Västmanlands

16. Kalmar

17. Gotlands

18. Älvsborgs

19. Västernorrlands

20. Gävleborgs

21. Norrbottens

22. Jämtlands

23. Kristianstads

24. Stockholms

25. Kopparbergs

Hela landet

(7—14 år) vid mitten av kalenderåret 1938, senaste officiella siffror.

Vid 1943 års riksdag framställdes i motionen I: 211 och den därmed likalydande

motionen II: 311 yrkande örn upprättande av ett statligt gymnasium i

Örnsköldsvik. Tillika föreslogs i motionen I: 229 och den likalydande motionen

II: 330, att samrealskolan i Ludvika skulle ombildas till högre allmänt läroverk.

I sin skrivelse nr 229 (s. 6) anförde riksdagen härom:

Riksdagen, som delar departementschefens uppfattning, att starka skäl

tala för upprättandet av nya statliga gymnasier i landsorten, exempelvis^

Örnsköldsvik och Ludvika eller på annan ort i Bergslagen samt i Sollefteå,

vill understryka önskvärdheten av att i första hand de delar av landet, vilka

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 182.

för närvarande intaga en i gymnasiehänseende mindre gynnad ställning, bli

tillgodosedda med gymnasier. I nu rådande läge anser riksdagen i likhet med

departementschefen, att försiktighet beträffande utvidgning av gymnasieorganisationen

i allmänhet bör iakttagas, och kan därför icke bifalla de i

motionerna framställda yrkandena. Riksdagen förutsätter emellertid, att 1940

års skolutredning ägnar frågan om den nuvarande fördelningen av de statliga

gymnasierna mellan olika delar av landet en ingående översyn, i syfte att

i sådant avseende ernå en ur olika synpunkter jämn och rättvis uppdelning

av desamma. Härvid synes böra beaktas, att upprättandet av ett gymnasium

på ett håll måhända kan kompenseras genom en avveckling på ett annat håll

av gymnasium jer, som äro svagt rekryterade. Det torde böra ankomma på

Kungl. Majit att, sedan nämnda översyn vidtagits och därest de statsfinansiella

förhållandena sådant medgiva, för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Riksdagen anser sig likväl böra framhålla, att synnerligen starka skäl tala

för upprättandet snarast möjligt av ett statligt gymnasium i Örnsköldsvik,

vilken fråga torde kunna lösas utan avvaktan på att resultatet av omförmälda

översyn föreligger.

StadsfvXlmaktige i Ludvika ha inkommit med framställning örn upprättande

av ett statligt gymnasium i staden från och med läsåret 1944/45.

Stadsfullmäktige i Hedemora ha hemställt, att frågan om inrättande av ett

statligt gymnasium för södra Dalarna måtte snarast upptagas till behandling

men att dessförinnan en förnyad och allsidig utredning måtte göras rörande

den lämpligaste platsen för gymnasiet, därvid gymnasiets förläggande till

Hedemora bör övervägas.

Vidare ha stadsfullmäktige i Söderhamn anhållit, att därvarande kommunala

gymnasium måtte förstatligas från och med nästa budgetår och att

därvid förutom den nuvarande reallinjen måtte upprättas en latinlinje. Skolöverstyrelsen

har tillstyrkt denna framställning. Överstyrelsen har dock framhållit,

att frågan om gymnasium i Ludvika borde lösas samtidigt med eller

före frågan om gymnasium i Söderhamn, och har därför upprepat sin hemställan

örn ombildning av samrealskolan i Ludvika. Statsverkets kostnad för

upprättande av ett gymnasium i Söderhamn har överstyrelsen beräknat till

29 094 kronor under första året och 98 414 kronor vid fullt utbyggd organisation.

Statskontoret har föreslagit, att överstyrelsens hemställan om inrättande

av statliga gymnasier i Ludvika och Söderhamn icke måtte föranleda

till annan åtgärd än att handlingarna i ärendet överlämnas till 1940 års skolutredning

för att tagas i beaktande vid förutnämnda översyn av gymnasiefördelningen

i landet.

Slutligen har skolöverstyrelsen upprepat sin tidigare hemställan örn ombildning

av samrealskolan i Örnsköldsvik till högre allmänt läroverk, vilken

ombildning enligt överstyrelsens förslag bör ske från och med läsåret 1944/45.

Såsom villkor härför bör uppställas bland annat, att staden åtager sig att

bevilja ett engångsanslag av minst 5 000 kronor till bestridande av kostnader

för komplettering av undervisningsmateriel och utvidgning av biblioteket.

— Motsvarande villkor bör enligt överstyrelsen även gälla Ludvika.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 18H.

11

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Den statliga gymnasieorganisationen undergick efter 1927 års. skolreform

en stark ökning i fråga örn såväl antalet gymnasier och gymnasielinjer som

antalet elever. Utvidgningen av den yttre organisationen hejdades genom

krisens inträde. Efter år 1939 har sålunda antalet gymnasier ökats endast

med två, nämligen i Boden och Hässleholm — jag bortser härvid från utbyggandet

av högre lärarinneseminariets övningsskola till statens normalskola.

Återhållsamheten i fråga om utvidgning av gymnasieorganisationen har delvis

berott på det statsfinansiella läget. I detta sammanhang bör dock även

erinras om att riksdagen vid mer än ett tillfälle uttalat, att en ansvällning

av gymnasieorganisationen i allmänhet borde undvikas. Slutligen har det

synts angeläget att söka förbättra möjligheterna till utbildning för de praktiska

— i första hand tekniska — yrkena, inom vilka stor efterfrågan på arbetskraft

råder, innan mera omfattande åtgärder vidtagas, vilka kunna leda

till en ännu svårare trängsel på redan överbefolkade teoretiska banor. Dessa

skäl tala alltjämt mot att mera vittgående förslag om utökning av den allmänna

gymnasieorganisationen framföras.

Emellertid kan organisationens utformning icke gärna fastlåsas för längre

tid framåt. Ändringar i befolkningsfördelningen inom landet och andra utvecklingsfaktorer

nödvändiggöra — trots de nyss nämnda förbehållen — tid

efter annan upprättande av nya gymnasier. Riksdagen har pekat på möjligheten

att upprätta nya gymnasier inom den nuvarande kostnadsramen genom

att i stället nedlägga svagt frekventerade linjer. I själva verket pågår också

en successiv indragning av tynande gymnasielinjer. För närvarande gäller

sålunda intagningsförbud för ett tiotal sådana linjer. Ehuru det totala antalet

klassavdelningar på gymnasiestadiet sedan år 1939 ökats med 31, har

antalet nybörjära vdelningar i gymnasiet under samma tid nedgått med 12.

Den starkaste minskningen av antalet nybörjaravdelningar i gymnasiet inträdde

med höstterminen 1943, då antalet sådana avdelningar nedgick med 5,

medan samtidigt antalet avdelningar på gymnasiets övriga stadier bibehöll

sig oförändrat. Den sistnämnda inskränkningen av nybörjaravdelningarna

— vilken berodde på riksdagens beslut att maximera antalet — kan antagas

för de närmaste åren medföra en successiv nedgång i totalantalet klassavdelningar.

Den sålunda väntade beskärning^ av gymnasieorganisationen

synes mig i sin mån försvara, att frågor om inrättande av nya gymnasier

ånyo upptagas till prövning. Det bör därvid framhållas, att antalet gymnasielinjer

och lärjungenumerären icke ha något enkelt samband med varandra.

Likaväl som lärjungeantalet kan ökas, även om organisationen bibehålies

oförändrad, så behöver å andra sidan en utvidgning av organisationen icke

medföra en ökning av antalet elever.

Riksdagen har uttalat, att fördelningen av de statliga gymnasierna borde

underkastas översyn av 1940 års skolutredning och att förslag i ämnet först

därefter borde underställas riksdagen. Dock syntes frågan om inrättande

av ett statligt gymnasium i Örnsköldsvik kunna lösas utan avvaktan på

resultatet av översynen, emedan synnerligen starka skäl talade för upprättande

snarast möjligt av ett gymnasium i nämnda stad. I det år 1940 avgivna

sakkunnigförslag, som omnämnts i den föregående redogörelsen, har

Örnsköldsvik upptagits som nummer två bland de platser, vilka främst borde

komma i fråga vid upprättande av nya statliga gymnasier, medan skolöverstyrelsen

i sitt år 1943 avgivna förslag placerat denna stad främst. Ehuru

Västernorrlands län i gymnasiehänseende icke hör till dc alira minst gynnade

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 182.

Utskottet.

länen, framträder behovet av ett nytt gymnasium där synnerligen starkt.

Orsaken härtill är framför allt den starka utvecklingen av industrien och

av befolkningsnumerären i mellersta Ångermanland. Denna utveckling har

tagit sig uttryck bland annat däri, att samrealskolan i Örnsköldsvik numera

är den största fristående realskolan i landet, om man bortser från realskolorna

i rikets tre största städer. Med hänsyn till de i fråga örn Örnsköldsvik

föreliggande omständigheterna föregripes icke skolutredningens översyn, om

ett statligt gymnasium upprättas där. Gymnasiet bör i enlighet med sakkunnigförslaget

och skolöverstyrelsens förslag omfatta en fyraårig latinlinje

och en fyraårig reallinje.

Även i en annan del av landet är behovet av gymnasier så starkt, att det

bör tillgodoses, utan att denna översyn avvaktas, nämligen i Bergslagen. Kopparbergs.

län är i fråga om gymnasier det minst gynnade av länen. Den

sakkunniges förslag upptager i första rummet ett gymnasium i Ludvika.

Skolöverstyrelsen har placerat detta gymnasium som nummer två. Även

andra orter i Bergslagen ha varit under diskussion som förläggningsorter.

Vid valet av plats bör Ludvika erhålla företräde på grund av dess större realskola,

lärjungeområdets omfattning och avståndet till närmaste gymnasium.

På sätt den sakkunnige och skolöverstyrelsen föreslagit, bör gymnasiet bestå

av en treårig latinlinje och en treårig reallinje.

Starka skäl tala för att nya gymnasier upprättas även på andra platser i

landsorten än här ovan föreslagits. På grund av de stat sfinansiella förhållandena

vill jag dock icke för närvarande, innan ännu en allmän överblick

över landets gymnasieförhållanden och utbildningsmöjligheter i övrigt vunnits,

förorda inrättande av fler nya gymnasier än de båda nu föreslagna,

vilka torde vara de mest angelägna.

De ifrågasatta gymnasierna i Örnsköldsvik och Ludvika böra, därest lokalfrågorna

kunna nöjaktigt ordnas, upprättas successivt från och med nästa

budgetår. Statens kostnader för dessa gymnasier ha av skolöverstyrelsen

beräknats till omkring 44 000 kronor under det första budgetåret och cirka

204 000 kronor vid fullt utbyggd organisation. Till kostnadsfrågan återkommer

jag i det följande. För upprättande av gymnasierna böra uppställas

sedvanliga villkor beträffande tillhandahållande av lokaler m. m., varjämte

i enlighet med skolöverstyrelsens förslag bör fordras, att vederbörande kommuner

bevilja ett engångsanslag av minst 5 000 kronor till bestridande av

kostnader för komplettering av undervisningsmateriel och utvidgning av

biblioteket.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår uttalade riksdagen i fjol

(skrivelse nr 229), att riksdagen fann starka skäl tala för upprättandet av

nya statliga gymnasier i landsorten, exempelvis i Örnsköldsvik och Ludvika

eller på annan ort i Bergslagen samt i Sollefteå. Riksdagen ansåg sig böra

understryka önskvärdheten av att i första hand de delar av landet, vilka

för närvarande intoge en i gvmnasiehänseende mindre gynnad ställning, bleve

tillgodosedda med gymnasier. Riksdagen förutsatte, att 1940 års skolutredning

ägnade frågan om den nuvarande fördelningen av de statliga gymnasierna

mellan olika delar av landet en ingående översyn, i syfte att i sådant avseende

ernå en ur olika synpunkter jämn och rättvis uppdelning av desamma.

Det borde ankomma på Kungl. Majit att, sedan nämnda översyn vidtagits

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

13

och därest de statsfinansiella förhållandena sådant medgåve, för riksdagen

framlägga förslag i ämnet. Riksdagen ansåg sig emellertid böra framhålla, att

synnerligen starka skäl talade för upprättandet snarast möjligt av ett statligt

gymnasium i Örnsköldsvik, vilken fråga torde kunna lösas utan avvaktan på

att resultatet av omförmälda översyn förelåge.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär, att statliga gymnasier skola

från och med nästa budgetår eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer,

upprättas i Örnsköldsvik och Ludvika. Enligt utskottets mening

hava bärande skäl blivit anförda för upprättande av dessa gymnasier, varför

utskottet tillstyrker bifall till ifrågavarande förslag.

Vad beträffar de i motionerna I: 303 och II: 478 samt II: 479 framställda

yrkandena örn upprättande av statliga gymnasier i Söderhamn och i Åmål

vill utskottet framhålla, att dessa förslag visserligen kunna betecknas såsom

väl motiverade, men att utskottet likväl icke är berett att innan en allmän

överblick över landets gymnasieförhållanden och utbildningsmöjligheter i

övrigt vunnits — frågor som för närvarande ligga under skolutredningens

bedömande — intaga en positiv ställning till motionärernas förslag. Utskottet

anser sig alltså icke kunna tillstyrka bifall till ifrågavarande motioner.

2. Anordnande av nya linjer vid vissa gymnasier.

I sin skrivelse 1943: 229 yttrade riksdagen, att riksdagen ansåge vad i motionerna

I: 22 och II: 31 anförts beträffande inrättande av en realgymnasielinje

vid högre allmänna läroverket i Västervik, som för

närvarande endast hade en latingymnasielinje, vara värt beaktande. Det

syntes böra ankomma på Kungl. Majit att efter verkställd närmare utredning

i ärendet i första hand pröva förevarande fråga. Riksdagen ifrågasatte,

huruvida icke, därest nämnda läroverk befunnes böra utrustas jämväl med

realgymnasium, detta kunde ske genom överflyttande till läroverket av en

redan nu på annat håll befintlig realgymnasielinje, varigenom en ansvällning

av gymnasieorganisationen med därav betingade kostnader för statsverket

kunde undvikas.

Vidare framhöll riksdagen beträffande ett i motionen II: 317 framställt yrkande

om inrättande av ett 4-årigt realgymnasium vid högre allmänna

läroverket för gossar i Malmö, för den händelse att till läroverket

förlädes en provårskurs, att vad i motionen anförts syntes tala för

en sålunda ifrågasatt omorganisation av läroverket. Det torde emellertid böra

i första hand ankomma på Kungl. Majit att efter verkställd närmare utredning

taga frågan under omprövning. Befunnes en dylik organisationsändring

av läroverket böra äga rum, borde detta enligt riksdagens mening kunna ske

utan att antalet klassavdelningar vid läroverket ökades, något som i motionen

även syntes lia åsyftats. Skulle så bli förhållandet hade riksdagen icke

något att erinra mot att Kungl. Majit meddelade beslut om en dylik organisationsändring

från och med nästa läsår.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 182.

Sedan skolöverstyrelsen anbefallts inkomma med förslag i ämnet, har skolöverstyrelsen

föreslagit, att från och med nästa budgetår en 4-årig realgymnasielinje

skall inrättas vid gossläroverket i Malmö, varvid en av de 3-åriga

realgymnasielinjerna skulle successivt nedläggas, och att en 3-årig realgymnasielinje

måtte från och med samma läsår successivt nyinrättas vid läroverket

i Västervik. Tillika har överstyrelsen hemställt, att en 3-årig realgymnasielinje

måtte från och med läsåret 1944/45 successivt upprättas vid

högre allmänna läroverket i Umeå i stället för en av de

4-åriga realgymnasielinjerna där.

Beträffande högre all manna läroverket i Västervik

har skolöverstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Detta läroverk är organiserat med en 4-årig och två 5-åriga realskolelinjer

(med en avdelning av realskolans avslutningsklass) samt en 4-årig

latingymnasielinje. Läroverkets gymnasium ägde från slutet av 1850-talet

endast reallinje, vilken under åren 1931—1935 successivt utbyttes mot latinlinje.

Erforderliga speciallokaler jämte utrustning för ett realgymnasium förefinnas

därför redan.

Läroverket är vid sidan av högre realläroverket på Norrmalm i Stockholm

för närvarande det enda läroverk i riket, som icke har såväl latin- som reallinje.

Den minskade tillströmningen till latinlinjen och den ökade anslutningen

till reallinjen gör sig gällande även för läroverket i Västervik. Anledningen till

att läroverket utrustats med endast en gymnasielinje torde främst ha varit, att

realskolan tidigare icke utgjorde tillräckligt underlag för ett större gymnasium.

Lärjungeantalet i realskolan utgjorde hösten 1930 endast 113 men har nu

stigit till 278. I fråga om realskolans storlek överträffar läroverket tolv högre

allmänna läroverk med såväl latin- som realgymnasium. Några betänkligheter

med hänsyn till läroverkets storlek synas därför icke numera böra hindra

upprättande av en realgymnasielinje. Denna bör vara 3-årig.

Enligt inhämtade uppgifter skulle cirka hälften av de nuvarande lärjungarna

i latingymnasiet ha valt reallinjen, om en sådan funnits. Av lärjungarna i realskolans

näst högsta och högsta klasser ämna 8, respektive 15 övergå till realgymnasium.

Ett tiotal elever i de närmast belägna läroverken skulle ha besökt

en reallinje i Västervik. Den föreslagna linjen kan således förväntas erhålla

tillfredsställande rekrytering. Dock torde åtminstone under en del år framåt

samläsning mellan latin- och reallinjen kunna beräknas i tämligen stor omfattning.

Kostnaden för upprättandet av den nya linjen torde komma att

uppgå till 9 805 kronor under första året och 33 209 kronor vid fullt genomförd

organisation.

Såsom villkor för organisationsändringen torde böra föreskrivas, att vederbörande

kommun åtager sig att tillhandahålla dels för ifrågavarande realgymnasium

erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,

dels för läroverket i dess helhet bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal.

Med anledning av vad riksdagen anfört rörande överflyttning till läroverket

av en redan nu på annat håll befintlig realgymnasielinje får överstyrelsen framhålla,

att vissa latinlinjer äro svagt besatta men att reallinjerna alla äro väl

besatta. Endast vid två läroverk finnes en första realring med mindre än 20

lärjungar. Överstyrelsen kan därför icke finna, att behovet av reallinje i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 18%.

15

Västervik skulle kunna tillgodoses genom överflyttning av någon realgymnasielinje

från annan ort, utan att där ett minst lika stort behov skulle bli otillfredsställt.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Riksdagen har bemyndigat Kungl. Maj:t att besluta ombildning från och

med innevarande läsår av en treårig realgymnasielinje vid högre allmänna

läroverket för gossar i Malmö till fyraårig. Denna förändring, som ännu ej

kunnat genomföras, bör på sätt skolöverstyrelsen föreslagit komma till stånd

successivt från och med nästa budgetår. Vid högre allmänna läroverket i Umeå

bör vidare en fyraårig realgymnasielinje successivt från och med budgetåret

1944/45 ombildas till treårig med hänsyn till det ökade antalet kommunala

mellanskolor och högre folkskolor inom gymnasieområdet samt på grund av

tillkomsten av en provårskurs vid läroverket. De sålunda föreslagna omändringarna

kunna sägas kompensera varandra. De innebära ingen ökning av antalet

klassavdelningar vid respektive läroverk och medföra ingen kostnadsökning

för statsverket. Den av skolöverstyrelsen berörda frågan om ökning

av antalet klassavdelningar vid läroverket i Umeå under övergångsåren torde

icke behöva avgöras nu. Såsom förutsättning för den ifrågavarande omorganisationen

av läroverket i Umeå bör gälla, att staden ikläder sig förpliktelser i

fråga om tillhandahållande av lokaler m. m., på sätt överstyrelsen föreslagit.

Vad angår gossläroverket i Malmö, har nämnda stad redan fattat positivt

beslut i motsvarande fråga.

Högre allmänna läroverket i Västervik och högre realläroverket på Norrmalm

i Stockholm äro nu de enda högre läroverk, som — bortsett från den

under uppbyggnad varande statens normalskola — icke ha både latin- och

realgymnasium. Den allmänna förskjutningen av lärjungetillströmningen från

latingymnasiet till realgymnasiet har framkallat ett behov av en reallinje

även vid läroverket i Västervik. Enligt de av skolöverstyrelsen lämnade uppgifterna

torde den starkt ökade elevnumerären vid läroverkets realskola och

övriga högre skolor inom gymnasieområdet utgöra ett tillfredsställande underlag

för en sådan linje. Jag anser mig böra tillstyrka, att en treårig reallinje

inrättas vid läroverket successivt från och med nästa budgetår. Kostnaden

för linjen beräknas till omkring 9 800 kronor under det första budgetåret och

till cirka 33 000 kronor vid fullt genomförd organisation. Till kostnadsfrågan

ämnar jag i det följande återkomma. För linjens inrättande böra uppställas

de av skolöverstyrelsen angivna villkoren rörande tillhandahållande av

lokaler m. m. Såsom överstyrelsen anfört, torde inrättandet av denna

nya linje icke kunna kompenseras genom nedläggande av någon svagt

frekventerad realgymnasielinje vid annat läroverk, då alla realgymnasielinjer

äro väl besatta. Huruvida någon mindre väl besökt latingymnasielinje skall

kunna indragas, är en fråga, till vilken jag längre fram vill återkomma. Jag

erinrar endast om att den i det föregående omtalade minskningen i antalet

gymnasielinjer i samtliga fall hänför sig till latinlinjen och att man följaktligen

bör gå fram med försiktighet, örn det gäller att ytterligare inskränka antalet

ifrågavarande avdelningar.

T enlighet mod departementschefens förslag tillstyrker utskottet, att från

och med budgetåret 1944/45 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer,

vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö inrättas en fyraårig

reallinje i stället för en av de treåriga reallinjerna vid läroverket, att vid högre

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 182.

allmänna läroverket i Umeå inrättas en treårig reallinje i stället för en av de

fyraåriga reallinjerna vid läroverket samt att vid högre allmänna läroverket

i Västervik inrättas en treårig reallinje.

3. Ombildning av kommunala mellanskola!! i Solna

till samrealskola.

Den år 1919 inrättade högre folkskolan i Solna ombildades år 1923 till kommunal

mellanskola.

I propositionen 1942:255 framlades ett förslag till ändring av läroverksorganisationen

i Stockholm, närmast föranlett av högre lärarinneseminariets

nedläggande. I propositionen nämndes, att Solna kommunalnämnd hemställt

om inrättande av ett högre allmänt läroverk i de nordvästra förortskommunerna.

Dessa förorter utgjorde enligt kommunalnämndens mening en del av

Stockholm som regional enhet, varför deras läroverksbehov borde beaktas i

samband med en omändring av läroverksorganisationen i Stockholm. Vid sin

anmälan av ärendet anslöt departementschefen sig icke till denna uppfattning

utan ansåg stockholmsorganisationen kunna behandlas för sig. Departementschefen

förordade dock utredning om de nordvästra förorternas läroverksproblem.

1942 års riksdag (skrivelsen nr 406) ansåg den föreslagna omorganisationen

av läroverken i Stockholm alltför omfattande och avslog därför propositionen.

Med anledning av väckta motioner framhöll riksdagen, att den lämpliga

regionala fördelningen av läroverken i Stockholm borde bedömas med hänsyn

även till förorternas behov. Omorganisationsfrågan borde enligt riksdagens

åsikt underkastas förnyad utredning.

Med anledning av riksdagens ställningstagande anbefallde Kungl. Majit

skolöverstyrelsen att med beaktande av vad riksdagen i ämnet anfört verkställa

förnyad utredning av frågan. Genom särskild remiss överlämnades ovannämnda

framställning från Solna kommunalnämnd till överstyrelsen för att

tagas i beaktande i samband med utredningsuppdraget.

Skolöverstyrelsen inkom den 31 oktober 1942 med förnyad utredning i

ämnet. Utredningen utmynnade i förslag, att Stockholms läroverksfråga skulle

lösas antingen på sätt i propositionen 1942: 255 förordats, eller på nämnda

sätt i förening med upprättande av ett högre allmänt läroverk även i Solna,

uppbyggt på samrealskolan i Sundbyberg jämte den kommunala mellanskolan

i Solna, vilken i så fall skulle förstatligas. Den sålunda bildade realskolan

skulle förstärkas med en femårig linje från Vasa realskola i Stockholm.

Gymnasiet skulle sammansättas av en fyraårig latingymnasielinje och en treårig

realgymnasielinje genom utflyttning av linjer från stockholmsläroverk.

I propositionen 1943:150 föreslogs en mera begränsad omorganisation av

läroverksväsendet i Stockholm, än skolöverstyrelsen förordat. I vissa gymnasiefrågor

ansågs beslut böra fattas senare. Vid sin anmälan av ärendet anförde

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

17

departementschefen beträffande överstyrelsens alternativa förslag om upprättande

av ett högre allmänt läroverk i Solna, att han icke ansett sig böra för

det dåvarande biträda detta förslag. Departementschefen anslöt sig visserligen

till riksdagens uppfattning, att frågan om den lämpliga regionala fördelningen

av Stockholms läroverkslinjer borde bedömas med hänsyn tagen

även till de förortsområden, vilka folie utanför huvudstaden såsom administrativ

enhet. Vid den prövning, departementschefen- ägnat frågan bland

annat ur denna synpunkt, hade departementschefen emellertid kommit till

den uppfattningen, att ett slutligt ställningstagande till de nordvästra förorternas

läroverksproblem måste anstå, till dess gynnsammare förutsättningar

ur olika synpunkter förelåge.

I motionerna I: 227 och II: 331 till 1943 års riksdag hemställdes, att en

5-årig realskollinje redan höstterminen 1943 skulle överflyttas från Vasa realskola

till samrealskolan i Sundbyberg med provisorisk förläggning till Solna.

Tillika hemställdes, att beslut skulle fattas om upprättande framdeles av ett

högre allmänt läroverk i Solna eller, örn detta ej kunde bifallas, att förslag

om upprättande av ett sådant läroverk skulle begäras hos Kungl. Majit. A /

1943 års riksdag (skrivelsen nr 229) biföll det i propositionen framlagda

förslaget till ändring av läroverksorganisationen i Stockholm. Riksdagen underströk,

att frågan om gymnasieorganisationen borde utredas ytterligare

liksom även spörsmålet om den lämpliga regionala fördelningen av Stockholms

gymnasielinjer, vilket syntes böra bedömas med hänsyn tagen även till de

förortsområden, vilka folie utanför huvudstaden som administrativ enhet. Med

hänsyn härtill vore riksdagen icke då beredd att uttala sig i positiv riktning

för de i nämnda motioner framställda förslagen, vilka syftade till upprättandet

av ett högre allmänt läroverk i Solna.

I sistnämnda skrivelse anhöll riksdagen i annat sammanhang om förslag

snarast möjligt rörande fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna

i riket. Riksdagen åsyftade härvid endast förstatligande av sådana skolor,

som icke blott tillgodose det egna skolområdet utan ha sitt rekryteringsområde

inom en tämligen vidsträckt rayon.

På vederbörligt uppdrag har skolöverstyrelsen i skrivelse den 12 november

1943 framlagt förslag till förstatligande av kommunala mellanskolor i anslutning

till vad riksdagen anfört. Förslaget innebär, att 24 mellanskolor skola

gruppvis ombildas till statliga samrealskolor. Vid förslagets upprättande har

överstyrelsen tillämpat ett poängsystem under hänsynstagande till de omständigheter,

som ansetts böra inverka på frågans bedömande. Kommunala mellanskolan

i Solna har vid denna poängberäkning endast uppnått placeringen

som nr 64 (109 poäng) av landets dåvarande 73 mellanskolor, ordnade eftei

fallande poäng. På grund av riksdagens uttalande har vid poängsättningen

den största vikten tillmätts storleken av cn skolas rekryteringsområde, och

denna omständighet har därför haft avgörande inflytande på poängsumman.

Med hänsyn härtill har skolöverstyrelsen ansett de trettio skolor, som uppnått

Bihang till riksdagens protokoll lGkh- G sami. Nr 182. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 182.

lägsta poängsummor, icke böra ifrågakomma till förstatligande. Överstyrelsen

har sålunda uteslutit kommunala mellanskolan i Solna. Skolans lokaler ha

även av överstyrelsen befunnits icke vara tillfredsställande.

I en den 11 januari 1944 dagtecknad framställning har nu Solna stads läroverkskommitté

hemställt, att kommunala mellanskolan i Solna måtte successivt

från och med budgetåret 1944/45 ombildas till en statens samrealskola,

bestående av såväl fem- som fyraåriga linjer och försedd med en inbyggd

teknisk linje. Kommittén konstaterar, att den tidigare föreslagna organisationen

med ett högre allmänt läroverk icke kan genomföras för närvarande. Det

trängande behovet av realskoleplatser bör dock medföra, att Solnas läroverksfråga

nu löses i begränsad omfattning. Kommittén framför ingen kritik mot

skolöverstyrelsens förslag den 12 november 1943 utan åberopar som skäl

för sin framställning väsentligen stadens storlek och antalet elever från de

nordvästra förorterna i stockholmsläroverken. Den föreslagna realskolan avses

skola påbyggas nied ett kommunalt gymnasium.

Departementschefen anför för egen del följande.

Frågan om förstatligandet av kommunala mellanskolan i Solna sammanhänger

med två andra spörsmål, av vilka det ena, frågan örn den lämpliga

regionala fördelningen av Stockholms läroverkslinjer, redan delvis prövats

av 1943 års riksdag, medan det andra, vilket gäller det generella förstatligandet

av kommunala mellanskolor, kommer att i fortsättningen av mig

upptagas till närmare skärskådande. Såsom framgår av den i det föregående

lämnade redogörelsen för ärendets förhistoria och nuvarande läge, har tanken

på ett högre allmänt läroverk i Solna numera ställts på framtiden. I och med

att föreliggande skolproblem på detta sätt begränsats och sålunda icke mer

berör spörsmålet om gymnasielinjenias fördelning på läroverken i Stockholm

och dess förorter, synes det mig icke blott möjligt utan även lämpligt, att

de i flera avseenden otillfredsställande skolförhållandena i Solna komma under

riksdagens omprövning. Jag vill uttryckligen betona, att jag icke nu är beredd

att taga ställning till frågan örn upprättande av ett högre allmänt läroverk

i Solna eller någon annan av Stockholms nordvästra förorter. Denna fråga

måste närmare utredas i enlighet med de direktiv, som i detta hänseende

lämnats av 1943 års riksdag. Men även om gymnasie!rågan tills vidare bör

lämnas öppen, så bör den därför icke stå hindrande i vägen, då det gäller att

undanröja vissa svårigheter för andra lärjungegrupper i det berörda området

än gymnasiets elever.

I det följande kommer skolöverstyrelsens yttrande angående förstatligande

av de kommunala mellanskolorna att utförligt refereras. Överstyrelsen har i

enlighet med de i riksdagens skrivelse givna direktiven till förstatligande föreslagit

endast sådana kommunala mellanskolor, vilkas elever i väsentlig utsträckning

komma från andra kommuner än skolkommunen. För kommunala

mellanskolans i Solna vidkommande innebär detta, att den icke kunnat föreslås

till förstatligande. Från andra utgångspunkter förefaller dock en ombildning

av kommunala mellanskolan i Solna till allmänt läroverk vara väl befogad.

Solna stad har nu omkring 30 000 invånare. Även om man icke medräknar

befolkningen i de kringliggande orter, som skulle komma att draga

nytta av en blivande samrealskola i Solna, synes det uppenbart, att den stor
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

19

lek, som Solna stad numera har, till fullo motiverar, att staden erhåller ett

statsläroverk. Därtill kommer, att antalet elever, som dagligen resa in från

Solna och närbelägna orter till läroverk i Stockholm, enligt vad som uppvisats

är så stort, att det tillsammans med antalet lärjungar i kommunala mellanskolan

i Solna utgör ett mer än tillräckligt underlag för en statlig samrealskola

av här avsedd storlek. Med hänsyn till de nu anförda omständigheterna

ävensom till önskemålet att avlasta de hårt utnyttjade stockholmsläroverken

vill jag föreslå, att kommunala mellanskolan i Solna, på sätt nedan

närmare angives, ombildas till samrealskola.

Den nya samrealskolan i Solna bör träda i verksamhet höstterminen 1944

eller den senare tidpunkt, som Kungl. Maj:t med hänsyn till lokalfrågans

ordnande må komma att bestämma. Samrealskolan i Solna synes nämligen

icke böra inrättas, förrän förberedelserna för anskaffande av lokaler för densamma

avslutats. Innan förstatligandet påbörjas, bör sålunda handläggningen

av lokalfrågan enligt min mening ha fortskridit så långt, att byggnadsarbetet

kan börja. I annat fall finge man räkna med att det nya läroverket

under en längre tid nödgades hålla till i provisoriska lokaler, vilket knappast

skulle innebära någon påtaglig förbättring i jämförelse med de nuvarande

förhållandena.

Den nya samrealskolan i Solna bör organiseras med en femårig linje, överflyttad

från Vasa realskola i Stockholm, samt två fyraåriga linjer, bildade

av den nuvarande kommunala mellanskolans motsvarande linjer. I övrigt

synes skolan böra uppbyggas i följande ordning. Första året upprättas en

klass av den femåriga linjen och två klasser av den fyraåriga linjen, varefter

läroverket successivt utbygges, tills organisationen är fullständigt genomförd.

Intagning av elever i den kommunala mellanskolans första klass äger icke rum,

sedan samrealskolan börjat sin verksamhet. Såsom förutsättning för upprättandet

av läroverket skall gälla, att Solna stad åtager sig att för läroverket

tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,

bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning saint bostad

åt erforderlig vaktmästarpersonal. Första året bör vid läroverket förutom

rektor stjänsten beräknas en adjunkts^ änst, på vilken skolans rektor torde

överflyttas. Frågan om inrättandet av en teknisk linje vid läroverket bör

icke prövas i detta sammanhang utan bör behandlas i samma ordning som

gäller för övriga läroverk. Till kostnadsfrågan återkommer jag vid behandlingen

av följande avsnitt.

Genom den föreslagna förändringen beröras knappast de nuvarande läroverksförhållandena

i Sundbyberg. Möjligen komma lärjungar, som eljest ämnat

söka inträde i den fyraåriga realskollinjen vid samrealskolan i Sundbyberg

eller i övriga tillgängliga fyraåriga utbildningslinjer, att i viss utsträckning

söka inträde i den femåriga realskolan. Den därigenom uppkommande

avgången torde med den föreslagna organisationen icke få någon större omfattning.

Mot förslaget kan invändas, att den nya samrealskolan i Solna skulle komma

att ligga alltför nära samrealskolan i Sundbyberg. Med hänsyn till den

täta bebyggelsen i loir ifrågavarande område kan dock denna invändning

icke vara avgörande. Man kan möjligen även känna sig tveksam, huruvida

icke den femåriga realskollinjen borde förläggas till den redan existerande

samrealskolan i Sundbyberg i stället för till en nyinrättad samrealskola i

Solna. Därvidlag är dock att märka, att upprättandet av en femårig linje

i Sundbyberg skulle innebära ändring i den av 1927 års riksdag godkända

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 182.

Utskottet.

organisationsplanen för läroverket samt att bärande skäl för en dylik organisationsändring

icke anförts.

Utskottet biträder departementschefens förslag angående ombildning av

kommunala mellanskolan i Solna till samrealskola från och med höstterminen

1944 eller den senare tidpunkt, som Kungl. Majit med hänsyn till lokalfrågans

ordnande må komma att bestämma. Emot departementschefens förslag till

skolans organiserande och successiva utbyggande har utskottet icke funnit

anledning till erinran. I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att frågan

om inrättande vid skolan av en praktisk linje synes böra ägnas uppmärksamhet

från Kungl. Maj:ts sida.

4. Förstatligande av kommunala mellanskolor i övrigt.

Den kommunala mellanskolan tillkom år 1909.1927 års riksdag beslöt emellertid

förstatligande av 54 av de dåvarande 87 kommunala mellanskolorna.

Riksdagen ansåg de kommunala mellanskolornas inrättande vara uttryck för

nytillkomna läroverksbehov, som det dåvarande föråldrade läroverkssystemet

icke tillgodosåg. Vid en omorganisation av skolväsendet borde därför staten

övertaga de kostnader, som vederbörande kommuner i ett uppenbart

statsintresse iklätt sig. I själva verket innebar ett dylikt övertagande blott

en kostnadsutjämning mellan landsbygd och stad. Vid bedömande av frågan,

vilka skolor som skulle förstatligas, hade riksdagen tagit hänsyn till vederbörande

samhälles allmänna struktur, folkmängd, förefintligheten av allmänt

läroverk i närheten, samhällets ekonomi, skolornas fördelning över hela riket,

utrymmet i närliggande statsläroverk samt skolans lärjungeantal och ålder.

Med anledning av de upprepade framställningarna tillkallades år 1938

statssekreteraren Börje Knös för att verkställa utredning rörande fortsatt

förstatligande av kommunala mellanskolor. I sitt den 15 juni 1939 avgivna

betänkande föreslår utredningsmannen förstatligande av 33 kommunala mellanskolor.

Övriga kommunala mellanskolor — vid dåvarande tidpunkt 24 till

antalet — skulle fortfarande äga bestånd, men några nya skulle ej inrättas.

Ett särskilt statsbidrag skulle utgå för elever från annan kommun än den

som bekostade skolan.

Utredningsmannens betänkande överlämnades — sedan utlåtanden avgivits

av skolöverstyrelsen och statskontoret — till 1940 års skolutredning

för att tagas i beaktande vid fullgörandet av dess uppdrag. Ett flertal framställningar

ha gjorts om förstatligande av kommunala mellanskolor i anslutning

till vad utredningsmannen föreslagit.

I ''propositionen 1943: ISO berördes en fråga örn förstatligande av rektorstjänsterna

vid de kommunala mellanskolorna. I sammanhang därmed uttalade

departementschefen, att den omständigheten, att frågan om dessa skolors

förstatligande vore under omprövning i ett vidare sammanhang, givetvis icke

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182. 21

uteslöte ombildning av särskilda dylika skolor till statliga realskolor, om vägande

skäl förelåge.

I anslutning härtill och med anledning av väckta motioner anförde riksdagen

i skrivelsen 1943: 229, att vägande skäl för ombildning av kommunala

mellanskolor till statliga realskolor förelåge beträffande sådana skolor, som

hade sitt rekryteringsområde inom en tämligen vidsträckt rayon. I den män

vissa mellanskolor bure kostnaderna även för lärjungar från andra kommuner,

syntes kunna ifrågasättas, att hänsyn härtill toges vid statsbidragets utmätande.

Riksdagen hemställde därför om förslag snarast möjligt till fortsatt

förstatligande av de kommunala mellanskoloma.

Med anledning av riksdagens framställning anbefalldes skolöverstyrelsen

att med beaktande av vad riksdagen anfört, avgiva förslag i ämnet. I skrivelse

den 12 november 1943 har skolöverstyrelsen föreslagit, att 24 kommunala

mellanskolor skola förstatligas samt att övriga kommunala mellanskolor

skola erhålla ett särskilt statsbidrag för lärjungar från annan kommun än

skolkommunen. Över förslaget har statskontoret avgivit utlåtande, varjämte

ett flertal framställningar i ämnet inkommit från styrelser för kommunala

mellanskolor m. fl.

Antalet kommunala mellanskolor utgör nu 70. Efter 1927 års skolreform

har endast en kommunal mellanskola förstatligats, nämligen kommunala

mellanskolan i Ljusdal, som enligt beslut av 1938 års riksdag ombildats till

samrealskola. De kommunala mellanskoloma ha tidigare regelmässigt varit

högre folkskolor. Under krisåren har ombildningen av högre folkskolor till

kommunala mellanskolor enligt riksdagens beslut (1940 års lagtima riksdags

skrivelse nr 264) inskränkts till sådana fall, då särskilda förhållanden, exempelvis

långt avstånd till närmaste läroverksort, kunnat anföras till stöd för

ombildningen.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Förstatligandet av de kommunala mellanskoloma innebär, att staten övertager

vissa av de kostnader för ifrågavarande skolor, som kommunerna nu bestrida,

och leder sålunda till en annan fördelning av utgifterna mellan stat

och kommun än den nuvarande. Det är naturligt, att en kommun, som ofta

med betydande svårigheter och stora ekonomiska uppoffringar underhåller en

kommunal mellanskola, önskar få denna förstatligad. Visserligen innebär det i

flera avseenden även en förmån för kommunen att äga en dylik kommunal

skola, men onekligen kan ett flertal skäl anföras för, att en skola av denna

typ, som uppfyller vissa bestämda krav — frågor, till vilka jag utförligare

återkommer nedan — bör vara statlig. Jag vill i detta sammanhang understryka,

att spörsmålet örn förstatligande av kommunala mellanskolor icke

har att göra med frågan örn att bereda landsbygdens ungdom bättre möjligheter

att erhålla högre skolbildning. Ungdomen får nämligen i en förstatligad

skola samma undervisning som i den förutvarande mellanskolan, och även

examensmöjligheterna liro desamma vid båda skolformerna.

Men det är icke sagt, att värjo sådan skola utan vidare skall kunna påräkna

att bli förstatligad. Sålunda kan en kommuns önskan härom icke gärna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 182.

villfaras, så länge som allvarliga anmärkningar i olika avseenden kunna riktas

mot beskaffenheten av de av skolan disponerade lokalerna. Jag fäster mig

här mindre vid det förhållandet, att ifrågavarande lokaler kunna befinnas

otillräckliga, ty detta är ej sällan fallet med skollokaler numera, då krisförhållandena

lägga hinder i vägen för en utvidgning av lokaltillgången. Mera

betänkligt är det, om den kommunala mellanskolans lokaler måste karakteriseras

som mycket bristfälliga eller rent av undermåliga. I dessa fall bör

skolan icke komma i fråga till förstatligande, förrän vederbörande kommun

avslutat förberedelserna för anskaffande av ändamålsenliga lokaler och lämnat

tillfredsställande garantier för att vederbörligen godkända byggnadsplaner

komma att fullföljas utan uppskov. Jag förutsätter därvid, att ritningar och

kostnadsförslag till byggnads- och reparationsarbeten uppgöras under beaktande

av de senaste årens erfarenheter av de besparingsåtgärder, som vidtagits

i fråga örn skollokalernas standard.

Det har vidare från olika håll hävdats, att, om en kommunal mellanskola

skall kunna förstatligas, bör krävas, att den uppfyller vissa minimifordringar

i fråga om ålder och lärjungefrekvens. Sålunda har framhållits, att en mellanskola

bör under en viss icke alltför kort tidsperiod lia bestått som sådan och

därunder visat sig fylla ett verkligt behov i den trakt, där den är belägen.

För egen del håller jag före, att denna synpunkt är värd att beaktas. Om

en skola icke kan uppvisa tillfredsställande elevantal och verksamhetstid, har

staten nämligen tillräcklig garanti för att den uppnått den stabilitet i sin verksamhet,

som man torde ha rätt att förutsätta hos ett statsläroverk. Å andra

sidan bör man icke låta sig alldeles klavbinda av denna princip. Åtskilliga

kommunala mellanskolor, framför allt de norrländska, äro mycket unga och

kunna icke heller uppvisa de lärjungesiffror, som man velat kräva som förutsättning

för förstatligande. Enligt min mening kunna icke samma strikta

bedömningsgrunder i detta avseende tillämpas på skolor i Norrland och andra

glesbygder som på skolor i tätare befolkade delar av landet. Utan att ifrågasätta

riktigheten av satsen, att en kommunal mellanskola bör ha varit i verksamhet

ett icke alltför ringa antal år och kunna uppvisa ett lärjungeantal,

som icke bör understiga ett visst minimum, för att komma i fråga till förstatligande,

menar jag sålunda, att undantag från dessa regler under vissa

förutsättningar böra göras.

För frågans bedömande äro emellertid även åtskilliga andra synpunkter av

vikt. Det är sålunda nödvändigt tillse, i vilken utsträckning olika landsändar

blivit tillgodosedda med statsläroverk, liksom även dessa läroverks kapacitet

och avståndet till dem. I åtskilliga fall har en kommunal mellanskola

upprättats i eller invid en stad, där statligt läroverk finnes. Grunden

till denna åtgärd är då icke sällan den, att den statliga läroverksorganisationen

är alltför snävt tilltagen. Icke heller kan man bortse från beskaffenheten

av kommunikationerna mellan olika delar av lärjungeområdet och

läroverksorten. Därjämte har man att taga hänsyn till den omständigheten,

att somliga kommunala mellanskolor i stor utsträckning mottaga barn från

andra kommuner än skolkommunen — en i riksdagens skrivelse särskilt framhållen

synpunkt — under det att andra kommunala mellanskolor på grund av

sitt läge i trakter med gles bebyggelse visserligen ha absolut sett synnerligen

stora lärjungeområden men ändå helt få utsocknes elever.

Det nyss sagda avser närmast de omständigheter, som i varje särskilt fall

böra vara vägledande vid ställningstagandet till frågan om viss skolas förstatligande.

Om man åter betraktar problemet om förstatligandet från mera

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande nr 182.

allmänna utgångspunkter, torde följande förtjäna framhållas. Det bör enligt

min mening vara en lämplighetsfråga för statsmakterna att avgöra, vilken

omfattning det statliga skolväsendet vid olika tillfällen bör få. Salunda är

den statliga läroverksorganisationens anpassning efter landets behov av högre

teoretiska undervisningsanstalter en fråga av central betydelse för vårt skolväsen.

De kommunala mellanskolorna ha icke tillkommit som resultat av en

föregående, hela skolväsendet omfattande planering. Ej sällan har en ort, tack

vare kommunalt initiativ, fått en högre folkskola, som sedan vuxit ut till en

kommunal mellanskola, medan en annan ort, som strängt taget hellre bort

vara utrustad med en dylik läroanstalt, kommit att sakna sådan pa grund

av bristande förutseende från de kommunala myndigheternas sida. Innan

behovet av skolor med det bildningsmål, som mellanskolorna representera,

blivit föremål för allmän översyn, är det därför ofta svårt att avgöra, huruvida

en viss kommun kan sägas ha grundat anspråk på att just dess mellanskola

skall förstatligas.

Att bedöma en fråga från alla dessa nu angivna synpunkter är självfallet

ingen lätt sak. Det .är därför knappast ägnat att förvåna, att man, när det

gällt att taga ställning till detaljerna i frågan om förstatligandet, komnut

till avsevärt skilda resultat. Den särskilt tillkallade sakkunnige föreslog år

1939 33 kommunala mellanskolor till förstatligande. Skolöverstyrelsen har nu

föreslagit, att till en början 24 skolor förstatligas, varvid ombildningen föreslås

taga sin början med 8 skolor årligen under vart och ett av budgetåren

1944/46. Statskontoret i sin tur har en betydligt mera restriktiv inställning.

Enligt nämnda ämbetsverk böra högst två eller möjligen fyra skolor nu

komma i fråga till förstatligande.

Min egen ståndpunkt tror jag mig kunna sammanfatta i huvudsak sålunda.

För ett generellt statsövertagande — med nyss nämnda förbehåll — talar

främst den omständigheten, att de försök man från olika utgångspunkter gjort

att objektivt utreda, vilka skolor som böra medtagas vid ett förstatligande och

vilka som skola lämnas åsido, icke, såvitt jag kunnat finna, lämnat övertygande

resultat. Då det alltså förefaller omöjligt att uppdraga en objektivt

sett oantastbar gräns mellan ifrågavarande kategorier av skolor, anser jag mig

böra förorda, att frågan löses på det sättet, att staten övertager samtliga

kommunala mellanskolor, med undantag för skolor, som uppvisa påtagliga

brister i fråga örn lokalförhållanden, lärjungefrekvens, verksamhetstid etc.,

alltså i huvudsak sådana skolor, som sakna nödig stabilitet i sin verksamhet

och som på den grund icke böra förstatligas.

Efter samråd med chefen för finansdepartementet vill jag föreslå, att förstatligandet

må tillgå så, att staten under vart och ett av de fem närmast

följande budgetåren övertager ett så stort antal skolor, att statens slutliga

merkostnad för de skolor, som varje särskilt år övertagits av staten, uppgår till

omkring 1/5 av den summa, som slutligt skulle erfordras för ett förstatligande

av samtliga nu existerande kommunala mellanskolor. När viss skola förstatligas,

bör tillvägagångssättet vara, att staten första året övertar klass 1 och följande

år successivt följande klasser. Den slutliga merkostnaden för samtliga

förstatligade skolor uppnås därför icke under femårsperioden utan först

under tredje budgetåret därefter. Den i varje särskilt fall nödvändiga prövningen

överlämnas åt Kungl. Majit, som bemyndigas att inom ramen för den

för ändamålet beräknade kostnaden vid varje särskilt tillfälle utvälja de skolor,

som med hänsyn till sina speciella förutsättningar och till skolväsendets

allmänna utveckling då böra ifrågakomma till förstatligande, samt att i den

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 182.

utsträckning, som förstatligandet kräver, överskrida vissa anslagsposter och

genomföra nödiga ändringar i personalförteckningen för de allmänna läroverken.

Ehuru en detaljerad femårsplan för förstatligandet, utvisande, i vilken

ordning de kommunala mellanskolorna skulle övertagas av staten, icke för

närvarande kan framläggas, bland annat med hänsyn till att vissa skolor, som

nu av olika skäl icke torde komma i fråga, måhända efter något års förlopp

kunna komma att fylla de uppställda villkoren, synas mig dock alla berättigade

önskemål i fråga om de kommunala mellanskolornas förstatligande

genom ett smidigt förfaringssätt av nu angiven art bliva inom en nära framtid

vederbörligen tillgodosedda. Härvid förutsätter jag, att de kommuner,

vilkas skolor ännu ej fylla alla betingelser för förstatligande, skola under

femårsperioden verka för att undanröja föreliggande hinder, i den mån dessa

bero på faktorer, varöver kommunerna råda. Likaledes räknar jag med att

det inom övergångstiden skall bli möjligt att bilda sig en säker uppfattning

örn de yngre mellanskolornas framtidsutsikter med avseende å elevantal etc.

Kommunerna böra ikläda sig de sedvanliga förpliktelserna i fråga örn undervisningslokaler,

inredning och möbelutrustning samt bostad åt rektor och åt

erforderlig vaktmästarpersonal. I den mån så befinnes erforderligt, bör vederbörande

kommun jämväl förbinda sig att bevilja ett engångsanslag av högst

5 000 kronor till bestridande av kostnader för komplettering av undervisningsmaterielen

och utvidgning av biblioteket. För varje skola beräknas första året

utom rektorstjänsten en adjunktstjänst, på vilken skolans rektor överflyttas.

Kostnadsökningen för staten torde kunna uppskattas till omkring 65 000

kronor under första året och till omkring 260 000 kronor, sedan organisationen

fullständigt genomförts. Dessa kostnader betinga således i runt tal 1/5

av kostnaderna för en ombildning av landets samtliga kommunala mellanskolor

till samrealskolor; hänsyn har sålunda tagits även till de senast tillkomna

mellanskolorna.

Första året av förstatligandet torde man kunna räkna med att anslagsposten

till avlöningar åt ordinarie befattningshavare vid de allmänna läroverken

kommer att belastas med omkring 200 000 kronor utöver de eljest

beräknade kostnaderna; på icke-ordinarie-posten kan motsvarande belastningberäknas

bli omkring 40 000 kronor. Posten till rörligt tillägg bör uppräknas

med 30 000 kronor. Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, synas endast två delposter behöva uppmärksammas

i detta sammanhang, nämligen posten till arvoden åt skolläkare

samt posten till arvoden åt bibliotekarier. Den förra delposten torde

för ändamålet böra uppräknas med 3 000 kronor, den senare med 1 800 kronor.

Den ökning av antalet icke-ordinarie lärare med full tjänstgöring samt

av antalet veckotimmar^ övningsämnena, som inträder i samband med förstatligandet,

kan icke pa förhand exakt beräknas, varför det ovan nämnda

bemyndigandet för Kungl. Majit att överskrida vissa poster här bör tillämpas.

På Kungl. Majit torde få ankomma att meddela de bestämmelser, som erfordras

för förslagets genomförande — exempelvis rörande statsbidrag under

ombildnings tiden till de förstatligade mellanskolorna. Dessa bestämmelser

torde i det väsentliga kunna utformas i anslutning till vad i sådant hänseende

tillämpas vid tidigare åtgärder av denna art.

Skolöverstyrelsen har även framlagt förslag till statsbidragsbestämmelser

för de kommunala mellanskolorna, avseende de elever, som icke tillhöra skolkommunen.

Detta förslag har avstyrkts av statskontoret under hänvisning

till att spörsmålet om ändrade grunder för avvägningen mellan stat och kom
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

25

mun av kostnaderna för bland annat de högre kommunala skolorna för närvarande

är under utredning av 1941 års lärarlönesakkunniga. Med den ståndpunkt,

vilken jag i det föregående intagit och som innebär att de kommunala

mellanskolorna i princip under en kort övergångsperiod successivt böra förstatligas,

bortfalla givetvis argumenten för det ifrågasatta särskilda statsbidraget.

Jag avstyrker alltså det föreslagna tillägget till statsbidragsbestämmelserna.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att departementschefen ansett

sig böra förorda, att staten successivt övertager samtliga kommunala mellanskolor,

med undantag för skolor, som uppvisa påtagliga brister i fråga

örn lokalförhållanden, lärjungefrekvens och verksamhetstid etc. Förstatligandet

föreslås av departementschefen tillgå så, att staten under vart och

ett av de fem närmast följande budgetåren övertager ett så stort antal

skolor, att statens slutliga merkostnad för de skolor, som varje särskilt år

övertagits av staten, uppgår till omkring 1/5 av den summa, som slutligt

skulle erfordras för ett förstatligande av samtliga nu existerande kommunala

mellanskolor. Den i varje särskilt fall nödvändiga prövningen överlämnas

åt Kungl. Majit, som bemyndigas att inom ramen för den för ändamålet

beräknade kostnaden vid varje särskilt tillfälle utvälja de skolor,

som med hänsyn till speciella förutsättningar och till skolväsendets allmänna

utveckling då böra ifrågakomma till förstatligande samt att i den

utsträckning, som förstatligandet kräver, överskrida vissa anslagsposter

och genomföra nödiga ändringar i personalförteckningen för de allmänna

läroverken. Departementschefen har förutsatt, att de kommuner, vilkas

skolor ännu ej fylla alla betingelser för förstatligande, skola under femårsperioden

verka för att undanröja föreliggande hinder, i den mån dessa

bero på faktorer, varöver kommunerna råda. Likaledes har departementschefen

räknat med att det inom övergångstiden skall bliva möjligt att

bilda sig en säker uppfattning om de yngre mellanskolornas framtidsutsikter

med avseende å elevantal m. m. För samtliga förstatligade skolor

böra vissa av departementschefen angivna villkor gälla.

Utskottet har funnit sig böra biträda departementschefens förslag till

lösning av här förevarande fråga, vilket innebär, att samtliga nuvarande

kommunala mellanskolor, som uppfylla de av departementschefen angivna

villkoren och alltså visa nödig stabilitet komma att förstatligas under en

femårsperiod.

Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang yttrat och föreslagit

har icke givit utskottet anledning till erinran.

Med anledning av vad i motionen T: 304 anförts och hemställts får utskottet

till en början framhålla, att det synes utskottet självklart, att samma

kursplan, som tillämpas vid de allmänna läroverken, även kommer i

tillämpning vid en kommunal mellanskola efter dennas förstatligande. I

annat fall skulle man för i övrigt likställda allmänna läroverk tillskapa två

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 182.

olika kategorier med olika kursplaner, beroende på om skolorna tidigare

varit kommunala mellanskolor eller ej. En dylik anordning kan enligt utskottets

mening ur olika synpunkter icke vara lämplig. Att märka är vidare

att ett biträdande av motionärens förslag om ett bibehållande efter

förstatligandet av den undervisning i ämnena musik, slöjd för gossar och

hushållsgöromål, som nu förekommer vid de kommunala, mellanskolorna,

skulle medföra ökade kostnader för statsverket av en omfattning, varom

någon utredning icke förebragts i motionen. Enligt vad utskottet har sig

bekant är utformningen av undervisningsplanerna vid de allmänna läroverken

för närvarande föremål för skolutredningens prövning, i samband

varmed frågan om ett stärkande av ovannämnda ämnens ställning kommer

att ingående behandlas. Frågan om undervisning i maskinskrivning har

jämväl enligt vad utskottet inhämtat upptagits till diskussion inom skolutredningen.

Vid de allmänna läroverken förekommer för närvarande befrielse eller

nedsättning av terminsavgifterna i betydande utsträckning. Utskottet kan

icke finna vad i omförmälda motion anförts motivera, att särskilda regler

med avseende å terminsavgifterna skulle införas vid till allmänna läroverk

ombildade kommunala mellanskolor.

Vad slutligen angår de i motionen I: 304 berörda åtgärderna av social

natur vill utskottet framhålla, att det givetvis står vederbörande kommun

fritt att — i den mån detta lagligen låter sig göra och kommunen finner

sig böra anslå medel härför — bidraga till elevernas sociala omvårdnad.

Dessa frågor synas utskottet falla inom ramen för vederbörande kommunala

förvaltningars prövning och avgörande.

På grund av vad sålunda i olika avseenden anförts har utskottet funnit

sig icke kunna tillstyrka bifall till det i motionen I: 304 framställda yrkandet.

5. Inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt

institut.

Det första mera genomarbetade förslaget örn upprättande av ett sådant

institut i Sverige framlades av 1936 års lär arutbildning ssakkunniga i deras

den 26 november 1938 avgivna betänkande angående utbildningen av lärare

(SOU 1938: 50). De sakkunniga föreslogo, att i samband med nedläggandet

av högre lärarinneseminariet skulle för den systematiskt ordnade samverkan

mellan teoretisk och praktisk pedagogik, som vore nödvändig för undervisnings-

och uppfostringsarbetets fortgående förbättring, inrättas ett

psykologisk-pedagogiskt institut, förlagt till Stockholm och anknytande å

ena sidan till den år 1934 bildade »Föreningen för psykologisk-pedagogiska

institutet», å andra sidan till skolöverstyrelsen ävensom till pedagogiska

biblioteket och svenska skolmuseet. Denna nya organisation tänktes som

ett enskilt institut med statsbidrag, arbetande på två avdelningar, en teoretiskt

vetenskaplig och en praktisk.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

27

Skolöverstyrelsen anslöt sig principiellt till förslaget om upprättande av

ett psykologisk-pedagogiskt institut men ansåg sig icke kunna tillstyrka de

sakkunnigas förslag om ett halvt statligt, halvt privat institut, där de olika

intressena icke vore klart avgränsade mot varandra. Institutet borde vara av

rent statlig karaktär. Detta behövde icke utesluta samarbete med de enskilda

sammanslutningar, vilkas verksamhetsområden hade beröring med institutets.

Den rationella lösningen vore ett självständigt institut, där den vetenskapliga

forskningen knötes till en professur i psykologi och pedagogik och där

en fullständig läroanstalt, omfattande de olika skolformer, som förekomma i

vårt land, stöde till förfogande som försöksskola. Ett institut av denna omfattning

kunde emellertid icke förordas, innan praktisk erfarenhet vunnits.

Särskilt i nuvarande svåra statsfinansiella läge måste också de ekonomiska

hänsynen vara av avgörande betydelse.

1940 års skolutredning föreslog år 1942, att i samband med omorganisationen

av högre lärarinneseminariets övningsskola ett statligt psykologiskpedagogiskt

institut skulle från och med budgetåret 1944/45 upprättas i

huvudsaklig enlighet med skolöverstyrelsens förslag. Skolutredningen anförde

bland annat följande.

Institutets ledning torde böra handhavas av en styrelse på tio personer.

Självskrivna ledamöter böra vara skolans rektor, tillika institutets direktor,

de fyra professorerna i psykologi och pedagogik vid universiteten och högskolorna

samt skolöverläkaren. De övriga fyra ledamöterna böra utses av

Kungl. Majit, därav tre efter förslag av skolöverstyrelsen. Av dessa tre ledamöter

bör en representera folkskolan, en läroverken och därmed jämförliga

läroanstalter samt en yrkesundervisningen. Åtminstone en av dessa bör tillika

vara medlem av skolöverstyrelsen. Den tionde ledamoten bör företräda den

för uppfostran nitälskande allmänhetens intresse, enkannerligen föräldraintresset.

För dessa fyra ledamöter synas suppleanter böra utses. Om fyra representanter

för psykologi och pedagogik sitta i styrelsen, synes särskild representant

för den psykiatriska vetenskapen icke erforderlig.

Den vetenskapliga avdelningen bör ha till främsta uppgift att på ett planmässigt

och för svensk undervisning gagneligt sätt främja och leda psykologisk-pedagogisk

forskning inom landet.

Den praktiska avdelningen bör ha till uppgift att inom skilda skolformer

bereda praktisk möjlighet för vetenskapliga undersökningar, föreslå pedagogiska

försök och följa den pedagogiska försöksverksamheten i landet

samt anordna kurser av olika slag.

Vad lokaler för institutet beträffar, torde dessa böra vara förlagda till

den provårsanstalt, vilkens rektor är direktor för institutet. För ändamålet

torde endast erfordras ett särskilt rum för institutets expedition, vilket bör

medtagas i beräkningen vid övervägande av lokalbehovet för den nya läroanstalten.

I propositionen 1942:255 (s. 87 ff.) föreslog Kungl. Majit, att riksdagen

skulle förklara sig icke ha något att erinra mot att vid den tidpunkt,

som framdeles bestämdes, inrättades ett psykologisk-pedagogiskt

institut i huvudsaklig enlighet med vad departementschefen förordat i det

vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 182.

Riksdagen (skrivelsen 1942: 406) ansåg frågan om upprättande av en ny

normalskola böra underkastas förnyad utredning. Beträffande förslaget om

inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut anförde riksdagen:

Riksdagen delar departementschefens uppfattning om att en livaktig pedagogisk

försöksverksamhet är nödvändig för främjande av ett framåtskridande

inom skolväsendets område. Mera omfattande pedagogiska försök torde, på

sätt departementschefen framhållit, böra förläggas till därför särskilt ägnade

läroanstalter. Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot att det nya

läroverk, som enligt riksdagens mening bör upprättas på Östermalm, organiseras

med särskild tanke på att framdeles i viss utsträckning kunna bilda en

grundval för dylika pedagogiska försök.

Riksdagen hyser den meningen, att av statsmakterna främjad pedagogisk

försöksverksamhet bör bedrivas efter strängt vetenskapliga linjer. Genom upprättandet

av ett psykologisk-pedagogiskt institut med huvuduppgift att främja

en systematisk samverkan mellan teoretisk och praktisk pedagogik kan

detta syfte tillgodoses. Ett dylikt institut torde även kunna tjänstgöra såsom

centralt organ för ledande, övervakande och samordnande av pågående pedagogisk

försöksverksamhet.

Liksom departementschefen anser riksdagen emellertid, att tidpunkten för

inrättande av institutet och dess närmare utformning ävensom anvisande av

härför erforderliga medel bör bli beroende av särskilt riksdagsbeslut framdeles.

Vid sådant förhållande har riksdagen icke funnit erforderligt att, i enlighet med

departementschefens förslag, nu fatta ett i viss mån för framtiden bindande

beslut rörande institutets organisation.

Enligt beslut vid 1943 års riksdag skall högre lärarinneseminariets övningsskola

från och med budgetåret 1943/44 successivt utbyggas till ett högre samläroverk,

benämnt statens normalskola och tills vidare bestående av, förutom

övningsskolans fyraåriga realskola, sjuåriga flickskola samt sexåriga folkskola,

ytterligare en femårig realskola och ett fyraårigt latingymnasium. Det är även

avsett, att en provårskurs skall upprättas vid läroverket, när detta blivit färdigorganiserat.

I avvaktan härpå har kursen tillfälligt förlagts till gossläroverket

i Malmö. Tills vidare skall statens normalskola på grund av lokalsvårigheter

— läroverket skall tills vidare kvarbliva i övningsskolans lokaler — vara

tillgängligt för endast kvinnliga lärjungar.

I skrivelse den 9 december 1943 har skolöverstyrelsen hemställt örn

upprättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut från och med budgetåret

1944/45. Överstyrelsen finner det angeläget, att avgörandet av

frågan om upprättande av institutet icke uppskjutes längre än alldeles nödvändigt.

De resultat, man synes berättigad förvänta av institutets verksamhet,

torde enligt överstyrelsens åsikt vara av stort intresse och synas kunna

komma skolväsendet till godo alldeles oberoende av vad för förändringar i

vårt skolväsen skolutredningens undersökningar kunna medföra. Överstyrelsen

anser det lämpligt, att institutet till en början erhåller en mera begränsad

organisation än skolutredningen föreslagit. Till institutets verksamhet

bör enligt överstyrelsens mening för nästa budgetår anvisas ett

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

29

reservationsanslag av 17 000 kronor, varjämte anslaget till avlöningar vid

de allmänna läroverken bör höjas med 2 800 kronor.

Överstyrelsen anger vissa konkret utformade arbetsuppgifter,

som borde åvila ett blivande psykologisk-pedagogiskt institut, exempelvis

en systematisk, på praktiska försök grundad undersökning rörande lämpligheten

av en mera individualiserad (differentierad) undervisning, utarbetandet

av lämpliga psykologiska prov (s. k. tests) för olika åldersstadier

såsom grundval för en differentiering av undervisningen, undersökning av

lämpligheten att grunda intagningen av lärjungar vid de högre undervisningsanstalterna

på dylika psykologiska prov, utarbetande och utprövande

av prov för anlagsprövning, utarbetande av standardiserade prov för folkskolans

alla stadier och undersökning, huruvida dylika prov lämpa sig även

för högre åldersstadier, anordnande av olika slags kurser för lärare etc.

Beträffande samarbetet med andra institutioner

anför överstyrelsen följande. I propositionen 1942: 255 framhöll departementschefen,

att i samband med upprättandet av ett psykologisk-pedagogiskt

institut även frågan om pedagogiska bibliotekets framtida ställning

torde böra lösas. Överstyrelsen erinrar i detta hänseende örn att överstyrelsen

i sina anslagsäskanden för budgetåret 1944/45 hemställt, att pedagogiska

biblioteket skulle sammanslås med överstyrelsens bibliotek. I detta

sammanhang vill överstyrelsen endast betona följande omständigheter. Om

pedagogiska biblioteket skulle förläggas till institutet, torde nuvarande icke tillfredsställande

förhållanden i fråga örn biblioteket fortbestå under flera år, emedan

institutet icke torde kunna påräkna lokaler förrän efter nybyggnad för statens

normalskola. Vidare behövde överstyrelsens bibliotek väsentligt utökas,

vilket torde medföra en icke obetydlig engångsutgift och en förstärkning av

det årliga expensanslaget. Sammanslagning av pedagogiska biblioteket och

överstyrelsens bibliotek torde icke hindra, att vissa delar av pedagogiska biblioteket,

örn så befinnes önskvärt, överföras till ett bibliotek vid det psykologisk-pedagogiska

institutet.

Föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet, vilken i hög grad medverkat

till att frågan om inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut tagits

upp, har utfört vissa undersökningar inom arbetsområdet för det ifrågavarande

institutet och har vissa undersökningar igång. Det synes önskvärt, att samarbete

kommer till stånd mellan föreningen och institutet, icke minst för att

föreningens erfarenhet skall tillvaratagas.

Enligt vad överstyrelsen under hand erfarit, har det vid Stockholms högskola

nyinrättade institutet för praktisk psykologi (Psykotekniska institutet)

för avsikt att utföra vissa undersökningar för utprövning och standardisering

såväl av för olika åldersstadier avsedda allmänna begåvningsprov som av vissa

för yrkesvägledningen avsedda anlagsprov. Det grundläggande arbetet för dessa

uppgifter har redan inletts. Det synes därför önskvärt, att samarbete i en

eller annan form på det ovan berörda området kommer till stånd även mellan

högskolans institut och det psykologisk-pedagogiska institutet.

Ifråga örn i n s t i t u t e t s o r g a n i s a t ion yttrar överstyrelsen

bland annat. Organisationen torde tor närvarande icke kunna utbyggas

ens i den omfattning, som 1940 års skolutredning i sitt förslag tänkt

sig för den första tiden. Bland annat torde lokaler flir institutet icke kunna

beredas vid statens normalskola, på sätt som 1940 års skolutredning föreslagit.

Även från andra synpunkter, främst hänsyn till det statsfinansiella lä
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 182.

get och önskvärdheten att vinna någon praktisk erfarenhet av verksamheten,

synes det lämpligt att till en början räkna med en begränsad verksamhet, vilket

dock icke synes hindra, att några av de ovan nämnda viktigaste frågorna tagas

upp till behandling.

Institutets styrelse synes i enlighet med skolutredningens förslag böra bestå

av tio personer. Självskrivna ledamöter böra vara statens normalskolas rektor

såsom direktor för institutet, de fyra professorerna i psykologi och pedagogik

vid universiteten och högskolorna samt skolöverläkaren. De övriga fyra ledamöterna

böra utses av Kungl. Majit på viss tid, förslagsvis tre år. Två av

dessa böra föreslås av skolöverstyrelsen och representera, en folkskolan och

en läroverken och därmed jämförliga läroanstalter. Åtminstone en av dessa

bör tillika vara ledamot av skolöverstyrelsen. En av de övriga bör föreslås

av överstyrelsen för yrkesutbildning och representera yrkesundervisningen.

Den tionde ledamoten borde enligt skolutredningens förslag företräda den

för uppfostran nitälskande allmänhetens intresse, enkannerligen föräldraintresset.

Överstyrelsen hade i sitt yttrande över lärarutbildningssakkunnigas

betänkande i stället föreslagit, att nämnda ledamot skulle representera den

psykiatriska vetenskapen och föreslås av medicinalstyrelsen. Då överstyrelsen

fortfarande är övertygad om lämpligheten av att den medicinska vetenskapen

inom styrelsen vid sidan av skolöverläkaren representeras av en psykiater, vill

överstyrelsen återupptaga sitt nämnda förslag. För de icke självskrivna ledamöterna

synas suppleanter böra utses. Ordförande i styrelsen torde böra utses

av Kungl. Majit.

Den föreslagna uppdelningen på en vetenskaplig och en praktisk avdelning

synes tills vidare icke böra fixeras. Det torde böra ankomma på institutets

styrelse att på ändamålsenligt sätt fördela arbetet inom sig, varvid uppdelning

i enlighet med skolutredningens förslag torde kunna tjäna som ledning.

En av professorerna bör såsom vetenskaplig rådgivare (expert) inom institutet

tillhandagå med råd och anvisningar och bör i denna egenskap uppbära

arvode. Direktorn bör åtnjuta viss nedsättning i sin undervisningsskyldighet

och för institutets expeditionella göromål biträdas av en sekreterare med pedagogisk

kompetens samt" skrivbiträdeshjälp i erforderlig utsträckning. Övriga

ledamöter i styrelsen böra tills vidare, tills erfarenhet vunnits av arbetets

omfattning, icke åtnjuta särskilt arvode men, i de fall då de äro bosatta utom

Stockholm, äga rätt till rese- och traktamentsersättning av statsmedel vid

deltagande i styrelsens sammanträden.

Kostnaderna för institutet beräknar överstyrelsen sålunda:

Arvode till direktor ...................................

» » sekreterare .................................

» » vetenskaplig rådgivare........................

Nedsatt tjänstgöring för direktor 4 lärartimmar å 280 kronor

» » för sekreteraren 6 lärartimmar å 280

kronor ............................

Rese- och traktamentsersättningar.......................

Driftkostnader .......................................

kronor 1 000

» 1 500

» 500

» 1 120

» 1 680

» 1 000

» 13 000

Summa kronor 19 800.

Departementschefen anför för egen del följande.

Av den föregående redogörelsen för behandlingen av frågan om upprättandet

av ett psykologisk-pedagogiskt institut har bland annat framgått, att Kungl.

Majit hos 1942 års riksdag hemställt om ett principiellt avgörande i denna

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

31

fråga i samband med omorganisationen av högre lärarinneseminariet. Av riksdagens

uttalande framgår dess välvilliga inställning till de uppgifter, som ett

dylikt institut enligt mitt förslag borde tillgodose. Riksdagen hade intet att

erinra mot att den nyupprättade statens normalskola organiserades med särskild

tanke på att framdeles i viss utsträckning kunna bilda grundval för pedagogiska

försök av antydd art. Med tanke på att tidpunkten för inrättandet av

institutet, dess närmare utformning samt anvisande av för institutets verksamhet

erforderliga medel borde bli beroende av ett särskilt riksdagsbeslut

framdeles, fann riksdagen det icke behövligt att redan år 1942 fatta ett i viss

mån för framtiden bindande beslut om institutets organisation.

Den sedan dess av skolöverstyrelsen verkställda utredningen i frågan har,

förutom att den ytterligare understrukit behovet av institutet, resulterat i en

så detaljerad organisationsplan och kostnadsberäkning, som man utan föregående

erfarenhet av institutets verksamhet torde kunna åvägabringa. Mot

den av överstyrelsen föreslagna organisationen av institutet har jag i huvudsak

icke funnit anledning till erinran mer än i fråga om den ledamot i institutets

styrelse, vilken enligt skolutredningens förslag skall företräda den för

uppfostran nitälskande allmänhetens intresse, enkannerligen föräldrairitresset,

enligt överstyrelsens förslag däremot den psykiatriska vetenskapen. Jag ansluter

mig på denna punkt till skolutredningens förslag. Institutets styrelse

föreslås bestå av tio personer. Självskrivna ledamöter böra vara rektor vid

statens normalskola såsom direktor för institutet, de fyra professorerna i psykologi

och pedagogik vid rikets universitet och högskolor samt skolöverläkaren.

De övriga fyra ledamöterna jämte suppleanter för desamma böra utses

av Kungl. Majit på tre år. För två av dem, vilka skola representera, en folkskolan

och en läroverken och därmed jämförliga läroanstalter, uppgör skolöverstyrelsen

förslag, upptagande för varje ledamot tre kandidater. En av

de återstående ledamöterna föreslås på enahanda sätt av överstyrelsen för

yrkesutbildning och bör representera yrkesundervisningen. Den tionde ledamoten

bör, i enlighet med vad som ovan uttalats, företräda allmänhetens, särskilt

föräldrarnas, intressen. Ordförande utses av Kungl. Majit för tre år i

sänder.

Vad angår pedagogiska biblioteket, har jag i bilaga till innevarande års

statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, punkten 16, erinrat om min tidigare

uttalade åsikt, att frågan om dess framtida ställning borde lösas i samband

med tillkomsten av psykologisk-pedagogiska institutet. Jag framhöll

även, att jag icke funnit anledning frångå min sålunda intagna ståndpunkt,

varför jag icke ansåg mig kunna tillstyrka skolöverstyrelsens förslag om bibliotekets

administrativa infogande i överstyrelsen. Jag föreslår nu, att pedagogiska

biblioteket i organisatoriskt avseende övertages av psykologisk-pedagogiska

institutet, dock icke redan från och med budgetåret 1944/45 utan först

från den tidpunkt, som Kungl. Majit må komma att bestämma. Att förläggandet

av pedagogiska biblioteket till det nya institutet icke föreslås ske genast

beror därpå, att institutet tills vidare saknar egna lokaler samt att skolöverstyrelsens

eget bibliotek, därest pedagogiska biblioteket flyttades, skulle

kriiva en omfattande komplettering för att kunna tjänstgöra som referensbibliotek

för överstyrelsen. Vidare bör, under den tid, som kan komma att

förflyta, innan pedagogiska biblioteket förliigges till psykologisk-pedagogiska

institutet, en inventering av bokbestånden i pedagogiska biblioteket och förutvarande

högre lärarinneseminariets bibliotek verkställas av överstyrelsen,

varvid de arbeten i pedagogiska biblioteket, som redan finnas i lärarinneseminariets

bibliotek, böra utgallras och införlivas med överstyrelsens bibliotek.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 182.

Utskottet.

Den av överstyrelsen gjorda kostnadsberäkningen har icke givit mig anledning

till annan erinran, än att jag med anledning av vad allmänna lönenämnden

tidigare i ärendet anfört, finner den föreslagna ersättningen till den

pedagogiskt utbildade sekreteraren böra utgå, enär nämnde befattningshavare

förutsättes skola fullgöra endast partiell tjänstgöring som lärare. Kostnadsbe
-

räkningen för första verksamhetsåret blir således följande:

Arvode till direktor .................................. kronor 1 000

» » vetenskaplig expert.......................... » 500

Nedsatt tjänstgöring för direktor, 4 veckotimmar

å 280 kronor . . kronor 1 120

» » för sekreteraren, 6 veckotimmar

å 280 kronor . . » 1 680 » 2 800

Rese- och traktamentsersättningar....................... » 1 000

Driftkostnader ....................................... » 13 000

Summa kronor 18 300.

Nämnda belopp av 2 800 kronor bör belasta anslaget till avlöningar vid de

allmänna läroverken, övriga kostnader för institutets verksamhet, uppgående

till 15 500 kronor, torde böra utgå ur ett särskilt, med detta belopp uppfört

reservationsanslag till psykologisk-pedagogiska institutet..

1942 års riksdag uttalade sig i princip välvilligt till en av departementschefen

i propositionen 1942: 255 framlagd plan för upprättande framdeles

av ett psykologisk-pedagogiskt institut. Denna plan har nu av skolöverstyrelsen

närmare utformats, varvid vissa konkreta arbetsuppgifter för institutet

angivits. Departementschefen har med vissa mindre justeringar tillstyrkt

den av skolöverstyrelsen föreslagna organisationen. Utskottet anser

sig för sin del kunna godtaga departementschefens förslag. Utskottet tillstyrker

således bland annat, att institutets styrelse får den av departementschefen

angivna sammansättningen, d. v. s. att den skall bestå av 10

ledamöter, varav rektor vid statens normalskola, skolöverläkaren och landets

fyra professorer i psykologi och pedagogik skola vara självskrivna samt

de fyra återstående — representerande folkskolan, läroverken, yrkesundervisningen,

respektive föräldraintresset — skola utses av Kungl. Majit. Utskottet

kan icke tillstyrka det i motionen II: 470 framställda förslaget, att

»föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet» skall äga representationsrätt

i styrelsen. Utskottet håller före, att ett i och för sig önskvärt

samarbete mellan institutet och nämnda förening skall kunna komma till

stånd även utan en sådan representationsrätt för föreningen. Utskottet får

alltså avstyrka bifall till nämnda motion.

I motionerna I: 193 och II: 183 har hemställts örn anvisande av ett anslag

av 5 000 kronor såsom bidrag till »Institutet för praktisk patologi

och yrkesvalsfrågor». Utskottet finner sig emellertid icke på grundval av

förevarande motion berett att tillstyrka anvisande av statsmedel för detta

ändamål. Under hänvisning i övrigt till att utarbetandet av sådana psykologiska

anlagsprov, som synas vara det i motionerna åsyftade enskilda in
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

33

stitutets huvuduppgift, även upptagits på det av skolöverstyrelsen för det

statliga psykologisk-pedagogiska institutet angivna arbetsprogrammet, får

utskottet alltså avstyrka bifall till ifrågavarande motioner.

Departementschefen har i detta sammanhang föreslagit att pedagogiska

biblioteket i organisatoriskt avseende skall övertagas av psykologisk-pedagogiska

institutet från den tidpunkt, som av Kungl. Majit må komma att

bestämmas. Innan en sådan sammanslagning kommer att äga rum, avses en

inventering skola komma till stånd av bokbestånden i pedagogiska biblioteket

och förutvarande högre lärarinneseminariets bibliotek, varvid förefintliga

dubbletter skola införlivas med skolöverstyrelsens bibliotek. Med hänsyn

till skolöverstyrelsens behov av ett rikhaltigt pedagogiskt bibliotek finner

utskottet sig för närvarande icke berett att taga definitiv ställning till

ifrågavarande förslag och förutsätter fördenskull att frågan örn nämnda

sammanslagning i vart fall underställes riksdagens prövning, innan den genomföres.

Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit

har icke givit utskottet anledning till erinran.

II. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar,

a) Besparingsåtgärder.

Antalet nybörj aravdelningar utgjorde under budgetåret

1939/40 533.1 samband med budgetarbetet för därpå följande budgetår upptogs

frågan örn en begränsning i besparingssyfte av antalet sådana avdelningar.

För budgetåret 1940/41 föreskrevs i enlighet därmed, att ny börjaravdelningarna

icke skulle få i antal överstiga de för budgetåret 1939/40 befintliga;

antalet kom i själva verket att stanna vid 520, vilket innebar en

nedgång med 13. För budgetåret 1941/42 föreskrevs en begränsning till 525,

eller, därest särskilda omständigheter därtill föranledde, 533; antalet stannade

vid 529. För budgetåret 1942/43 bestämdes, att totala antalet nybörjaravdelningar

skulle begränsas till 525 eller, därest särskilda omständigheter

därtill föranledde, 535; verkliga antalet blev 535, av vilka 4 hänförde sig till

de'' nya gymnasierna i Boden och Hässleholm. Överstyrelsen beräknade, att

antalet nybörjaravdelningar utan spärr skulle ha stigit till 539. Slutligen har

för innevarande budgetår föreskrivits, att totala antalet nybörjaravdelningar

skall begränsas till 540. Överstyrelsen beräknar, att antalet nybörjaravdelningar

utan spärr skulle ha stigit till 554.

Antalet nybörjaravdelningar på realskole- och gymnasiestadierna har under

den senaste femårsperioden varit följande:

Bihang till riksdagens protokoll 19U. 6 sami. Nr 182.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 182.

Budgetår

Antal nybörj aravdelningar

På realskole- stadiet

På gymnasie- stadiet

Summa

1939/40 ........

345

188

533

1940/41 ........

341

179

520

1941/42 ........

348

181

529

1942/43 ........

354

181

535

1943/44 ........

364

176

540

Samtidigt har antalet lärjungar undergått följande förändringar:

Totalt antal

lärjungar

Antal lärjungar i nybörjarklasser

Budgetår

På real- skole- stadiet

På gym- nasie- stadiet

Summa

1939/40 ......

51 217

10 349

4 379

14 728

1940/41 ......

51 622

9 971

4 338

14 309

1941/42 ......

52 667

10 429

4 449

14 878

1942/43 ......

53 633

10 886

4 248

15134

1943/44 ......

54 649

11416

4 260

15 676

Beträffande förhallandena under innevarande läsår har skolöverstyrelsen

påpekat vissa avvikelser från den beräknade utvecklingen. En ökad avgång

utan examen vore märkbar. Sannolikt vore dessa avvikelser, framhåller överstyrelsen,

uttryck för den rådande ekonomiska konjunkturen. Krishushållningen

krävde arbetskraft. De unga syntes ha något lättare än förr att utan

långa skolstudier vinna insteg i samhällslivet. Tillströmningen till realskolans

nybörj arki asser hade däremot ingalunda avtagit. Inom de årsklasser, som vore

för unga för det praktiska förvärvsarbetet, vore tillströmningen till läroverken

större än någonsin.

För nästa läsår beräknar skolöverstyrelsen vid ostörd utveckling och vid

oförändrade organisatoriska förhållanden antalet lärjungar och klassavdelningar

på följande sätt:

Lärjungar

Klassavdelningar

i nybörj aravdelningar

Totalt antal

nybörj aravdelnin gar

Totalt antal

realskolan! gymnasiet

realskolan) gymnasiet

Läsåret 1944/45 . . .

11820 4 370

56110

381

185

2189

Ökning.........

+ 404 | + 110

+ 1461

+ 17

+ 9

+ 41

Överstyrelsen förutsätter, att intagningsförbud även nästa läsår skall

gälla för vissa linjer samt att även i övrigt de vid kristidens inbrott vidtagna

besparingsåtgärderna alltjämt skola förbli gällande, däribland ökningen

av lärjungemaximum i realskolans avslutningsklass från 30 till 35.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

35

Överstyrelsen har undersökt, huruvida icke på något håll inom läroverksorganisationen

mindre välbesökta linjer finnas, vilka utan alltför kännbara

olägenheter kunde indragas. Överstyrelsen har därvid anträffat några fall,

där lärjungeantalet i begynnelseklassen under två på varandra följande år

understigit 10 eller eljest lärjungetillströmningen synes mindre tillfredsställande.

En översikt över dessa linjer lämnas i propositionen nr 207 (s.

81). Överstyrelsen har emellertid icke ansett skäl föreligga att indraga någon

ny linje.

Överstyrelsen har även förordat ett slopande av den sedan läsåret 1940/41

rådande intagningsspärren beträffande nybörjaravdelningarna. Statskontoret,

som förordar intagningspaus beträffande de treåriga latingynmasielinjerna

i Kristianstad och Uddevalla, föreslår, att antalet nybörj ar avdelningar

på gymnasiet minskas med två men har icke motsatt sig en mindre

ökning av antalet nybörj ar avdelningar på realskolestadiet.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Under läsåren 1940/41 och 1941/42 sattes för första gången en mekaniskt

verkande spärr för upprättandet av nya klassavdelningar på nybörj arstadiet.

Begränsningen gjordes dock icke snävare, än att den föreskrivna maximisiffran,

533, icke uppnåddes. Anledningen härtill torde ha varit det avbrott i den

sedan länge fortgående utvecklingen, som förorsakades av kriget. När jag

1942 hade att taga ställning till frågan om en nybörjarspärr även för läsåret

1942/43, ansåg jag mig med hänsyn till händelseutvecklingen icke behöva

föreslå, att denna spärr alltjämt skulle upprätthållas. Jag förutsatte dock, att

medgivande från Kungl. Maj:ts sida att upprätta parallellavdelningar inom

nybörjarklasser skulle föregås av en omsorgsfull prövning och att sådant medgivande

icke skulle lämnas annat än då särskilda omständigheter därtill föranledde.

Riksdagen beslöt emellertid att även för läsåret 1942/43 bibehålla

en nybörjarspärr men höjde maximisiffran för antalet nybörj ar a vdelningar till

535. Denna siffra uppnåddes även och skulle enligt skolöverstyrelsens beräkningar

vid ostörd utveckling lia överskridits med 4. I fjol upprepades i viss

mån samma händelseförlopp. Skolöverstyrelsen hade då beräknat, att antalet

nybörj ara vdelningar skulle uppgå till 545, således en automatisk ökning av

10 avdelningar. Jag föreslog, att antalet nybörjaravdelningar läsåret 1943/44

skulle begränsas till 542. Riksdagen fastställde antalet till 540. Enligt överstyrelsens

beräkningar skulle antalet nybörj ara vdelningar uppgått till 554,

därest riksdagen icke maximerat detsamma. Säkert är, att antalet godkända

inträdessökande, vilka vid innevarande läsårs början på grund av platsbrist

måst avvisas, varit osedvanligt stort: till l5 1 323, till l4 133, till RI4

205, till LI4 62 och till RI3 143, eller tillhopa 1 866 lärjungar.

Av motiveringen för 1942 års riksdags beslut att maximera antalet nybörjaravdelningar

synes framgå, att riksdagen i första hand velat undvika en

alltför stor studentproduktion. Jag hyser för egen del fortfarande den uppfattningen,

att en ansvällning av gymnasierna icke är önskvärd, men det

synes mig också alltjämt olämpligt att söka begränsa tillströmningen genom

att alltför snävt tillmäta klassavdelningarnas antal. Lärjungetillflödet har

uppenbarligen återvänt till de gamla strömfårorna från tiden före stormaktskrigets

utbrott och trycker nu på läroverkens portar med större kraft än

någonsin. Föräldrarnas strävan att ge sina barn utbildning vid de allmänna

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 182.

Utskottet.

läroverken är ofta så stark, att en alltför kraftig begränsning av platserna

måste få icke åsyftade följdverkningar. Genom privatlektioner och liknande

åtgärder komma föräldrarna att söka säkerställa barnens inträde i läroverk.

Lyckas icke detta, föreligger den risken, att vid sidan av de allmänna läroverken

och därmed jämförbara goda enskilda högre skolor komma att uppstå

sådana privatskolor, som på grund av sina höga avgifter måste få en karaktär,

som icke är lycklig vare sig ur skolans eller ur ungdomens synpunkt. Man

kan taga för givet, att avvisade inträdessökande till den numera mest eftersökta

gymnasielinjen, reallinjen, icke i allmänhet komma att uppge hoppet

på att vinna inträde på den studiebana, de utstakat för sig, utan vid nästa

tillfälle återkomma, bättre rustade än vid första försöket. En effektiv gallring

uppnås således icke genom en spärranordning. Den väg, på vilken man bör

söka uppnå en avlastning av gymnasierna, är i stället, att det allmänna undervisningsväsendet

så utbygges och organiseras, att rekryteringen av de praktiska

yrkena underlättas. En brett upplagd undersökning av ifrågavarande

utbildningsmöjligheter pågår som bekant för närvarande. I avvaktan på att

åtgärder i avledande syfte torde komma att föreslås i samband med denna

utredning, förefaller det mig icke lämpligt att vidare begränsa antalet nybörjaravdelningar

på gymnasiet. Lika starka skäl kunna åberopas för ett upphävande

av spärren på realskolestadiet. Vad spärren här åstadkommer är i

regel en intensivare träning för inträdesprövningarna till nybörjarklasserna.

För dem, som icke intagas, försenas övergången, men den hindras vanligen

icke. Efter ytterligare ett år i folkskolan bruka de flesta förut avvisade ånyo

pröva lyckan och komma då i regel in i läroverket. Liksom i fråga örn gymnasiet

visar sig alltså spärren till realskolan vanligen ineffektiv. Den medför

tidsspillan och extra kostnader men hindrar mera sällan aspiranterna — och

deras föräldrar — att fullfölja sina planer. Det synes mig därför uppenbart,

att spörsmålet om begränsning av elevtillströmningen till läroverken inrymmer

frågor av så stor principiell betydelse, att det icke gärna kan rationellt

lösas annat än i samband med den pågående allmänna översynen av vårt

lands skolväsen. Jag är sålunda icke beredd att för nästa läsår föreslå en begränsning

av antalet nybörj ara vdelningar. Men självfallet förutsätter jag, att

medgivande från Kungl. Maj:ts sida att upprätta nya parallellavdelningar

inom sådana avdelningar skall föregås av en omsorgsfull prövning och att

sådant medgivande icke skall lämnas annat än då särskilda omständigheter

därtill föranleda.

Vad jag sålunda anfört, har i tillämpliga delar avseende jämväl på med de

allmänna läroverken jämförliga skolformer.

Liksom skolöverstyrelsen förutsätter jag, att nu gällande restriktioner i fråga

örn intagning av elever i vissa nybörj aravdelningar skola gälla även nästa

läsår. Med hänsyn till det låga lärjungeantalet på den treåriga latinlinjen vid

högre allmänna läroverket i Kristianstad föreslår jag, att intagningen av lärjungar

på denna linje tills vidare inställes. Jag är däremot icke beredd att för

närvarande ytterligare utsträcka restriktionerna. Mot överstyrelsens. beräkningar

av antalet nybörjara vdelningar budgetåret 1944/45 har jag i övrigt

ingen erinran att göra.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har departementschefen på

anförda skäl föreslagit, att den sedan läsåret 1940/41 tillämpade mekaniskt

verkande spärren för upprättandet av nya klassavdelningar skall upphävas

för nästa läsår. Departementschefen har dock härvid förutsatt, att medgi
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

37

vande från Kungl. Maj:ts sida att upprätta nya parallellavdelningar inom

nybörjaravdelningar skall föregås av en omsorgsfull prövning och att sådant

medgivande icke skall lämnas annat än då särskilda omständigheter

därtill föranleda. Utskottet anser i likhet med departementschefen, att en

ansvällning av gymnasierna icke är önskvärd och vill understryka angelägenheten

av att det allmänna undervisningsväsendet så utbygges och organiseras,

att rekryteringen av de praktiska yrkena underlättas. Vad sistnämnda

fråga beträffar har departementschefen framhållit, att det för närvarande

pågår en brett upplagd undersökning av ifrågavarande utbildningsmöjligheter.

Utskottet får erinra om att riksdagen genom maximeringen

av antalet nybörj aravdelningar främst velat undvika en alltför stark

tillströmning till de teoretiska studiebanorna, men spärranordningen har

samtidigt haft betydelse ur statsfinansiell synpunkt genom att motverka

den eljest fortgående automatiska stegringen av statens utgifter för de allmänna

läroverken. Då utskottet emellertid nu anser sig icke böra motsätta

sig ett bifall till departementschefens förslag örn spärrens upphävande har

för detta utskottets ståndpunktstagande — förutom de skäl departementschefen

anfört — det förhållandet varit avgörande, att avsevärda svårigheter

med hänsyn till ovissheten örn vilket antal kommunala mellanskolor

som komma att förstatligas nästa år föreligga för fastställande av en lämpligt

avvägd maximisiffra beträffande antalet nybörj aravdelningar. Utskottet

vill emellertid starkt understryka angelägenheten av att medgivande

från Kungl. Maj:ts sida till upprättande av nya parallellavdelningar inom

nybörj ara vdelningar — såsom departementschefen förutsatt lämnas

allenast i sådana fall, då särskilda omständigheter därtill föranleda.

Vad utskottet sålunda anfört har avseende även på med de allmänna

Järoverken jämförliga skolformer.

Utskottet biträder i övrigt vad departementschefen under denna punkt

anfört och föreslagit.

Från och med budgetåret 1940/41 gäller i besparingssyfte att det högsta

tillåtna lärjungeantalet i realskolans högsta klass är 35 mot förut 30 varjämte

jämväl föreskrivits, att uppdelning av klassavdelning vid nybörjarundervisning

i modersmålet, tyska, engelska och franska i realskolan icke

må äga rum, om särskilda kostnader för statsverket därav föranledas. Härigenom

samt genom motsvarande åtgärder beträffande de högre kommunala

skolorna inbesparades för budgetaret 1940/41, enligt i propositionen

1940: 154 framlagda beräkningar, i runt tal 671 000 kronor, varav 345 000

kronor vid de allmänna läroverken, 145 000 kronor vid de kommunala

flickskolorna, 89 000 kronor vid de kommunala mellanskolorna och 92 000

kronor vid de högre folkskolorna och de praktiska mellanskolorna. Liknande

besparingar lia givetvis gjorts för de därpå följande budgetåren. Såsom

i motionen I: 292 framhålles, torde dessa besparingsåtgärder, vilka vid sin

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 182.

tillkomst uttryckligen betecknades såsom av det statsfinansiella läget föranledda

tillfälliga restriktioner, lia vallat icke oväsentliga olägenheter för

undervisningen. Utskottet är dock med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna

icke berett att på sätt motionären synes avse förorda ett omedelbart

slopande av nämnda restriktioner. Emellertid vill utskottet framhålla

vikten av att ifrågavarande restriktioner icke upprätthållas längre

än de statsfinansiella förhållandena oundgängligen kräva. Utskottet förutsätter

därför, att Kungl. Majit så snart som möjligt för riksdagen framlägger

förslag örn avveckling av ifrågavarande provisoriska besparingsåtgärder.

Med vad sålunda anförts torde motionen I: 292 få anses besvarad.

b) Anslagsberäkningar.

I fråga om personalförteckningen innebär Kungl. Maj :ts

förslag inrättande av en rektorstjänst och en lektorstjänst vid vartdera av

de två föreslagna nya läroverken i Örnsköldsvik och Ludvika samt därutöver

nyinrättande av en rektorstjänst för samrealskolan i Solna, tre lektorstjänster,

avsedda för läroverken i Västervik, Boden och Hässleholm, en

teckningslärartjänst (flickläroverket på Södermalm i Stockholm) och en

gymnastiklärartjänst (samrealskolan i Ljusdal). Härjämte förutsättes att

en vakantsatt lektorstjänst och en vakantsatt adjunktstjänst vid statens

normalskola skall fa återbesättas. Vidare föreslås en ökning med 10 av

antalet extra ordinarie adjunkter. I övrigt förutsättas inga andra ändringar

i personalförteckningen än sådana som bli en följd av. ett förstatligande

av kommunala mellanskolor. Härom anför departementschefen i huvudsak

följande.

Rektorstjänsterna böra fördelas på så sätt, att rektorstjänst vid kommunal

mellanskola tillhörande avlöningsgrupp II placeras i lönegrad E 9, lil

i E 8, IV i E 7 och V i E 6. I fråga om rektorstjänst, tillhörande de kommunala

mellanskolornas första avlöningsgrupp, är jag icke för närvarande

beredd att föreslå lönegradsplacering. Rektorsbefattningarna förläggas till

de nyinrättade läroverken från och med det budgetår, under vilket förstatligandet

påbörjas.

På de adjunktstjänster, som erfordras för förstatligandet, böra rektorerna

vid de nya skolorna utnämnas, varefter adjunkts^änsterna tills vidare

icke återbesättas. Adjunktstjänsterna vid de nyinrättade samrealskolorna

böra självfallet icke komma till stånd förrän från och med det budgetår,

under vilket förstatligandet enligt Kungl. Maj :ts beslut skall påbörjas.

Därest icke-adjunktskompetent ämneslärare viel kommunal mellanskola

i samband med skolans förstatligande överflyttas till adjunktur, bör

han i överensstämmelse med hittills tillämpad praxis — jämför riksdagens

skrivelse 1937:469, sid. 21 — såsom adjunkt placeras i 22 lönegraden.

Ifråga örn avlöningsstaten innebär Kungl. Maj:ts förslag en höjning med

905 000 kronor. Anslagshöjningen föranledes huvudsakligen av följande förändringar:
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

39

a) förstatligandet av kommunala mellanskolor ...... kronor 280 000

b) rationalisering av skolhälsovården .............. » 110 000

c) särskilda skrivbiträden vid större läroverk ........ » 30 000

d) två nya gymnasier ............................ » 50 000

f) nya nybörjära vdelningar, omkring................ » 150 000

g) övriga, huvudsakligen automatiska ökningar ...... » 285 000

Summa kronor 905 000.

Departementschefens beräkning av det för nästa budgetår erforderliga

förslagsanslaget till avlöningar vid de allmänna läroverken har icke givit

utskottet anledning till annan erinran, än att utskottet med hänsyn till

innevarande års riksdags i dess skrivelse nr 319 anmälda beslut örn höjning

av de av departementschefen i propositionen nr 193 förordade arvodena

till skolsköterskor tillstyrker en höjning av delposten till arvoden

åt skolläkare m. m. med 11 500 kronor till 231 500 kronor. Till följd härav

bör i avrundningssyfte anslagsposten till rörligt tillägg minskas med 1 500

kronor i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag och således uppföras med

3 887 800 kronor. Förevarande anslag bör således uppföras med

(30 430 000 + 11 500 — 1 500 =) 30 440 000 kronor.

I motionen II: 13 framhålles, att vid den i fjol för sexårsperioden den

1 juli 1943—den 30 juni 1949 företagna avlöningsgrupperingen för rektorerna

vid de allmänna läroverken, då rektor vid högre allmänna läroverket

i Skövde nedflyttades från grupp III till grupp II, nämnda läroverk

i poänghänseende endast obetydligt skilde sig från närmast högre

grupp samt att läroverket redan höstterminen 1943 i fråga örn poäng uppnådde

denna grupp. Det vore därför, framhålles det, mindre rättvist att

låta rektor kvarstå i den lägre avlöningsgrupp, vartill han i fjol nedflyttades.

Med anledning av vad sålunda anföres får utskottet framhålla att,

varhelst än poänggränserna dragas, fall kunna uppstå, liknande det i

motionen omnämnda. Syftet med den efter varje sexårsperiod återkommande

omprövningen av rektorernas lönegruppsplacering är just att

justera denna placering med hänsyn till under perioden inträffade förändringar

i fråga örn de faktorer, som anses böra vara bestämmande beträffande

de särskilda rektorernas ställning i lönehänseende. Med hänsyn härtill

och då ett bifall till motionen torde kunna få icke önskvärda konsekvenser

får utskottet avstyrka bifall till densamma.

2. Anslaget till Kommunala läroverk: Understöd åt

vissa kommunala gymnasier.

För innevarande budgetår har beviljats ett anslag av 8 700 kronor till

understöd åt vissa kommunala gymnasier. Av anslaget har ett belopp av

6 000 kronor beräknats för kommunala gymnasiet i Söderhamn, medan ett

belopp av 2 700 kronor avsetts för kommunala gymnasiet i Hässleholm.

TJtskottet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 182.

Utskottet.

Skolöverstyrelsen har med hänsyn till att gymnasiet i Hässleholm från

och med nästa budgetår blir helt statligt, föreslagit minskning av anslaget

till 6 000 kronor men å andra sidan förordat ett statsbidrag å 6 000 kronor

till kommunala gymnasiet i Arvika.

Departementschefen har tillstyrkt skolöverstyrelsens förslag.

Utskottet biträder vad departementschefen under förevarande punkt

föreslagit.

3. Förslagsanslagen till bidrag till kommunala flickskolor,

kommunala mellanskolor och praktiska

mellanskolor.

Lönesystemet för kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor,

praktiska mellanskolor och högre folkskolor anpassades enligt beslut vid

1939 års lagtima riksdag för budgetåret 1939/40 provisoriskt efter civila

avlöningsreglementets bestämmelser (jämför kungörelsen 1939:471). I

samband därmed bestämdes statsbidraget till dylika skolor för samma

budgetår till 78 procent av vederbörande löneförmåner (jämför kungörelsen

1939:358). Vidare medgav riksdagen (skrivelse nr 443), att provisorisk

avlöningsförstärkning och provisoriskt dyrortstillägg finge under budgetåret

enligt vissa grunder utgå till sådana lärare vid ifrågavarande skolor,

på vilka de provisoriska avlöningsbestämmelserna icke bleve tillämpliga.

De nu berörda provisoriska avlönings- och statsbidragsbestämmelserna

erhöllo — med vissa smärre jämkningar — tillämpning även för budgetåren

1940/43. Enligt beslut av 1943 års riksdag har från och med den

1 juli 1943 en definitiv lönereglering för lärare vid ifrågavarande skolor,

dock ej för Övningslärare, genomförts (jämför svensk författningssamling

1943:509 och 1943:526). För Övningslärare, vilkas anställnings- och avlöningsförhållanden

för närvarande äro föremål för utredning, gälla fölinnevarande

budgetår provisoriska avlöningsbestämmelser (jämför kungörelserna

1943:613 och 619). Statsbidraget till avlöning av lärare vid

ifrågavarande skolor utgår även för innevarande budgetår med 78 procent

av vederbörande löneförmåner (jämför kungörelsen 1943:618).

I besparingssyfte ha för innevarande budgetår meddelats bestämmelser

örn höjning av elevantalet i vissa klassavdelningar, begränsning av antalet

ny bör jära vdelningar, inskränkning av rätten till uppdelning av klassavdelning

vid nybörjarundervisning i vissa ämnen, utsträckning av tjänstgöringsskyldigheten

för ämneslärare och lärare i yrkesämne samt reduktion av

arvodena till tillsynslärare. Dessa bestämmelser ansluta sig till de för allmänna

läroverken meddelade.

Departementschefen förutsätter, att de för innevarande budgetår gäl
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 18%. 41

lande avlöningsbestämmelserna för Övningslärare vid högre kommunala skolor

skola erhålla giltighet även för nästa budgetår. Även de nuvarande statsbidragsbestämmelserna

borde, framhåller departementschefen, i huvudsak

erhålla förlängd giltighet. Vidare förutsätter departementschefen, att gällande

besparingsbestämmelser för de högre kommunala läroanstalterna alltjämt

skola tillämpas.

Förslagsanslaget till bidrag till kommunala

flickskolor föreslås av departementschefen skola uppföras med

4 900 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 220 000 kronor, föranledd

av den i fjol beslutade löneregleringen.

I fråga örn förslagsanslaget till bidrag till ko mmunala

mellan skolor innebär Kungl. Maj:ts förslag en anslagshöjning

med 50 000 kronor till 4 100 000 kronor. Å ena sidan beräknas

nämligen tillkomsten av 5 nya kommunala mellanskolor och den förutnämnda

löneregleringen medföra en med 250 000 kronor ökad anslagsbelastning,

å andra sidan beräknas ett förstatligande i enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag av kommunala mellanskolor för nästa budgetår medföra en

anslagsminskning med 200 000 kronor.

Beträffande förslagsanslaget till bidrag till

praktiska mellanskolor innebär Kungl. Maj:ts förslag en

anslagshöjning med 35 000 kronor till 2 400 000 kronor.

Såsom i det föregående erinrats har från och med den 1 juli 1943 en

definitiv lönereglering genomförts för lärarpersonalen vid ifrågavarande

skolor, dock ej för Övningslärare, vilka i avbidan på resultatet av en pågående

utredning ansetts böra kvarstå vid nu gällande provisoriska lönebestämmelser.

Såsom departementschefen framhållit, torde dessa provisoriska

lönebestämmelser böra gälla även för nästa budgetår.

Vid nämnda lönereglering och den i samband därmed genomförda pensionsregleringen

bestämdes, att för kvinnliga lärare tills vidare skulle gälla

vissa särbestämmelser. I motionerna I: 240 och II: 358 payrkas ett slopande

av sagda särbestämmelser. Då dessa tillkommit av statsfinansiella

skäl och frågan därom så sent som i fjol prövades av riksdagen anser sig

utskottet — under hänvisning till riksdagens i fjol intagna ståndpunkt i

ämnet — icke kunna tillstyrka bifall till motionerna.

Utskottet erinrar om att utskottet i det föregående yttrat sig angående

motionen I: 292, vilken äger avseende jämväl å förslagsanslaget till bidrag

till kommunala mellanskolor.

Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn anslag för nästa budgetår till högre

kommunala skolor tillstyrkes av utskottet.

Utskottet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 188.

4. Förslagsanslagen till bidrag till högre goss- och samskolor,

högre flickskolor och enskilda mellanskolor.

Beträffande ifrågavarande privatläroverk gälla vissa av 1933 och 1940 års

riksdagar beslutade restriktioner, avseende bland annat uppdelning av årsklass

i parallellavdelningar (jfr kungörelsen 1941:405). Vid 1941 års riksdag

beslöts en provisorisk förbättring av lärarlönerna vid privatläroverken i

form av viss dyrortsgradering av den av statsmedel utgående tillfälliga löneförbättringen.

1942 års riksdag höjde anslaget, för att läroanstalterna skulle

av Kungl. Majit kunna tilldelas tilläggsunderstöd, i princip motsvarande tre

fjärdedelar av bränslekostnadernas stegring.

Skolöverstyrelsen har förordat en höjning med 30 procent av den tillfälliga

löneförbättringen och till stöd härför anfört i huvudsak följande.

Sveriges flick- och samskolors lärarinneförbund har till överstyrelsen riktat

»en enträgen vädjan att i samband med avlämnandet av 1943 års riksdagspetita

framlägga det rättmätiga kravet på en skyndsam lösning» av löne- och

pensionsfrågan för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken. Överstyrelsen,

som tidigare gjort upprepade framställningar i denna fråga, har nu

utarbetat en tablå, belysande den avsevärda skillnaden mellan privatanställdas

och kommunalanställdas lönevillkor. Att den privatanställda lärargruppen,

som i kompetens- och tjänstgöringshänseende i stort sett är jämställd

med den kommunalanställda, i lönehänseende måste finna sig synnerligen

tillbakasatt är väl förklarligt. Endast hänsyn till det statsfinansiella läget

har avhållit överstyrelsen från att begära en reglering av de privatanställda

lärarnas löner. Frånsett dyrtidstilläggens och kristilläggens stegring samt

den nämnda dyrortsdifferentieringen av den tillfälliga löneförbättringen har

någon lönereglering för denna lärargrupp icke förekommit sedan år 1925, då

den tillfälliga löneförbättringen beviljades. På grund av de privata skolornas

svaga ekonomiska ställning torde en allmän lönereglering genom skolornas

egen försorg icke vara möjlig. I enstaka fall har visserligen en höjning av

lärarlönerna möjliggjorts genom kommunens mellankomst, men en allmän

lönereglering torde icke kunna ske annat än genom statliga bidrag.

Här nedan lämnas en sammanställning av vissa av de löner, som upptagits

till jämförelse på överstyrelsens tablå:

Jämförelse mellan vissa löner vid kommunala flickskolor och vid

enskilda läroverk.

Löner vid kommunala flickskolor,

kronor

Löner vid enskilda läroverk,

kronor

Löneskillnad,

kronor

Bef attning

E-ort

I-ort

Befattning

E-ort

I-ort

E-ort

I-ort

Rektor, 21: 21.......

11,491

12,615

12,639

13,794

7,424

7,854

8,115

8,537

4,067

4,761

4,524

5,257

» , 21: 23.......

D:o, 1 ålderstillägg ....

Ord. ämneslärarinna, 21: 21

8,898

10,045

Ord. ämneslärarinna . . .

4,573

4,852

4,325

5,193

» > ,21:23

10,022

11,201

D:o, 2 ålderstillägg ....

5,424

5,715

4,598

5,486

Extra » , 18:17

6,948

7,876

Ämneslärarinna med lägre

kompetens, 2 ålderstillägg

4,712

4,994

2,236

2,882

Arnu. I lönerna ha inräknats rörligt tillägg respektive dyrtidstillägg ävensom kristillägg.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

43

Skolöverstyrelsen anför vidare följande.

Överstyrelsen erinrar, att de enskilda läroanstalternas betydelse för landets

skolväsen under de senare åren framträtt desto starkare, som de allmänna

läroverkens förmåga att mottaga godkända inträdesprövande visat sig i hög

grad otillräcklig. Överstyrelsen vill betona den lägre kostnad för statsverket,

elevernas skolgång i de enskilda skolorna innebär. Det har emellertid blivit

allt svårare för dessa skolor att i konkurrensen med de allmänna läroverken

och kommunala läroanstalterna förvärva och behålla väl kompetenta lärarkrafter,

när man icke haft möjlighet att erbjuda tillnärmelsevis jämförliga

lönevillkor. Den enda utvägen att vinna medel till den behövliga löneförhöjningen,

nämligen att avsevärt höja terminsavgifterna, har man naturligtvis

icke velat tillgripa i en tid, då man söker alla utvägar för att undanröja

de ekonomiska hindren för den studiebegåvade ungdomens högre utbildning.

På grund av vad ovan anförts finner sig överstyrelsen, samtidigt som överstyrelsen

fasthåller vid sin livliga tillstyrkan av en allmän utredning rörande

de privatanställda lärarnas löne- och pensionsförhållanden, föranlåten att

framkomma med förslag om statsbidrag till viss förbättring av denna lärargrupps

lönevillkor.

Överstyrelsen anser en sådan förbättring lämpligast kunna ske genom förhöjning

av den tillfälliga löneförbättringen. Enligt kungörelsen den 6 juni

1941, nr 404, angående tillfällig löneförbättring åt vissa lärare vid privatläroverk

utgår löneförbättringen efter olika grunder åt två lärarkategorier,

angivna i kungörelsens mom. 2 A och mom. 2 B, av vilka mom. 2 B omfattar

manlig föreståndare och manlig ämneslärare med full tjänstgöring samt sådan

kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring, som åtnjuter avlöning enligt i

huvudsak samma grunder som nämnda manliga ämneslärare, medan mom. 2 A

omfattar samtliga övriga lärare (kvinnlig föreståndare och ämneslärare, manlig

och kvinnlig timlärare i läsämne samt Övningslärare). För timlärare i läsämne

och Övningslärare utgår tillfällig löneförbättring med förhöjning efter

dyrort endast då tjänstgöringen utgör lärarens huvudsakliga sysselsättning

eller förvärvskälla, annars utan sådan förhöjning. Överstyrelsen har ansett

sig böra stanna vid att föreslå en förhöjning av den tillfälliga löneförbättringen

enbart för den i mom. 2 A avsedda kategorien. Överstyrelsen föreslår

en sådan inskränkning dels på grund av vad ovan anförts beträffande de

manliga ämneslärarnas och med dem likställda kvinnliga ämneslärares reella

löneförhållanden, dels på grund av att en förhöjning av denna kategoris löneförbättring

vid särskilt vägande skäl redan nu enligt mom. 2 B, sista stycket,

är möjliggjord. Ehuru den genom den bifogade tablån angivna skillnaden

mellan löneförhållanden för de privatanställda lärarinnorna och de kommunalanställda

endast i ringa män utjämnas genom ett sådant förslag, anser sig

överstyrelsen med hänsyn till den statsfinansiella situationen nödsakad alt

stanna vid att föreslå en höjning med endast 30 procent av den tillfälliga löneförbättringen.

Överstyrelsen föreslår dessutom, att uppdelningen av tillfälliga

löneförbättringen i två grupper för timlärare måtte borttagas, i likhet med

vad som skett beträffande statligt och kommunalt anställda timlärares arvoden.

Klyvningen i två timlärarkategorier, allteftersom vederbörandes tjänstgöring

vore att anse såsom lärarens huvudsakliga sysselsättning eller förvärvskälla

eller icke, torde knappast för de privatanställda lärarna vara mera påkallad

jin för övriga lärare. Överstyrelsen beräknar, att den förhöjning i anslaget

till tillfällig löneförbättring, som föranledes av genomförandet av de

båda nu framställda förslagen, medför en ökad belastning i enlighet med

följande tablå:

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 182.

Skola

Tillfällig löne- förbättring

Dyrtidstillägg

Kristin ägg

Summa

högre goss- och samskolor......

78,025

22,890

10,405

111,320

högre flickskolor...........

86,785

25,455

13,765

126,005

enskilda mellanskolor.........

7,150

2,100

955

10,205

Summa

171,960

50,445

25,125

247,530

Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot de av

skolöverstyrelsen föreslagna ändrade grunderna för beräknande av tillfällig

löneförbättring åt vissa lärare vid statsunderstödda privatläroverk.

Departementschefen har ifråga om förslaget örn höjning av den tillfälliga

löneförbättringen anfört följande.

Den stora skillnaden i avlöning mellan lärarinnorna vid privatläroverk och

vid jämförliga kommunala läroanstalter har upprepade gånger lett till framställningar

från de enskilda läroanstalternas och skolöverstyrelsens sida om

reglering av lärarpersonalens löneförhållanden eller åtminstone om provisoriska

förbättringar i avbidan på en mera definitiv lönereglering. Jag är för egen

del medveten örn att det ekonomiska läget för flertalet privatläroverk är

sådant, att åtgärder för åstadkommande av en förbättring i längden äro ofrånkomliga.

De åtgärder i denna riktning, som på tillstyrkan av mig genomförts

åren 1941 och 1942, ha endast haft provisorisk karaktär. Det förslag, som

av överstyrelsen nu framlagts, synes, ehuru även det av provisorisk karaktär,

i och för sig icke kunna ge anledning till någon väsentlig erinran, men jag

har likväl med hänsyn till de allmänna principerna för behandlingen av lönefrågor

i årets statsverksproposition sett mig nödsakad att släppa tanken på

att förorda förslagets genomförande redan från och med nästa budgetår.

Beträffande nu gällande statsbidragsbestämmelser har departementschefen

icke vid sin anmälan av förevarande anslagsfrågor ifrågasatt någon ändring.

Såsom i det föregående erinrats har departementschefen dock sedermera förutsatt

att »nybörjarspärren» skulle upphävas icke blott vid de allmänna läroverken

utan även vid därmed jämförliga skolformer.

I fråga om anslagens storlek innebär Kungl. Maj:ts förslag, att förslagsanslaget

till bidrag till högre goss- och samskolor skulle minskas med 200

kronor till 658 600 kronor, förslagsanslaget till bidrag till högre flickskolor

minskas med 96 700 kronor till 446 900 kronor med anledning av kommunalisering

av två flickskolor samt förslagsanslaget till bidrag till enskilda mellanskolor

uppföras med oförändrat belopp, 54 100 kronor.

Till stöd för det i motionen II: 260 framställda yrkandet om utredning

rörande löne- och pensionsreglering för ifrågavarande privatläroverk in. m.

har anförts huvudsakligen följande.

Det statsfinansiella läget motiverar otvivelaktigt, att man f. n. begränsar

sig till att genom provisoriska åtgärder hjälpa nämnda skolor ur deras av

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182. 45

kriget vållade ekonomiska svårigheter i avbidan pa en mera definitiv lönereglering.

Däremot synes statsfinansernas betryckta läge icke vara någon

anledning till ytterligare uppskov med den fullständiga och förutsättningslösa

utredning av dessa skolors löne- och pensionsförhållanden, som under en

följd av år begärts av skolorna själva, deras centralorganisation och lärarförbund.

I sina petita till 1944 års riksdag har också skolöverstyrelsen liksom

upprepade gånger tidigare livligt tillstyrkt, att en sadan utredning kommer

till stånd.

Uppenbart är att de enskilda läroanstalterna under nuvarande förhållanden

icke kunna hävda sig i konkurrensen örn de bästa lärarkrafterna. Under

de senaste åren ha dessa skolor också haft att kämpa med stora svårigheter,

då det gällt att med erfarna lärarkrafter besätta lediga platser. Tillåtas

dessa förhållanden att kvarsta under en följd av ar, kan resultatet bli en

gradvis försämring av undervisningens niva, vilket mäste strida mot det

allmännas intresse. Förhållandet har under de sista femton åren vid upprepade

tillfällen bragts i statsmakternas erinran och har också vid alla tillfällen

vitsordats av skolöverstyrelsen. Vid tvenne olika tillfällen ha utredningar

i frågan igångsatts. En utredning angående de manliga lärarnas pensionsrätt

verkställdes sålunda på offentligt uppdrag år 1930 men föranledde

inga åtgärder. År 1932 utsågs vidare en särskild sakkunnig för utredande

av frågan om privatläroverkens statsunderstöd; denna utredning har dock

icke blivit slutförd. Sedan löneregleringar genomförts för de statliga och

kommunala läroverkens lärarkrafter ha förhållandena nu blivit sådana, att

läget inom en nära framtid kan bli kritiskt för de enskilda läroanstalterna.

Under sådana förhållanden synes all anledning föreligga för riksdagen att

begära igångsättandet av en fullständig utredning angående dessa läroanstalters

avlönings- och pensionsförhållanden. Då statsmakterna redan understödja

nämnda skolor med betydande belopp synes det vara en logisk följd

härav, att den anslagsbeviljande statsmakten förvissar sig om att anslagen

givas en sådan omfattning och form, att de privata läroverken förmå hävda

sitt anseende och liksom hittills på ett fullgott sätt kunna fylla sin uppgift

i undervisningens tjänst. En utredning av denna art måste nödvändigtvis bil

av en betydande omfattning. All anledning förefinnes därför att den snarast

igångsättes, så att dess resultat kan föreläggas riksdagen, så snart det statsfinansiella

läget tillåter detta. Riksdagen uttalade sig år 1942 för en utredning

örn i vilken utsträckning läroanstalter av detta slag ur det allmännas

synpunkt vore förtjänta av understöd. En sådan utredning kommer otvivelaktigt

att ge vid handen, att det allmännas intresse av de enskilda läroverkens0bevarande

snarast ökat under senare år, en synpunkt som skolöverstyrelsen

understrukit i sina petita till innevarande års riksdag. En sådan utredning

erhåller dock sitt fulla värde, först da den åtföljes av en fullständig

utredning om hur det statliga understödet till de privata läroverken skall

utformas för att göra dessa bäst skickade för sitt betydelsefulla arbete.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgar har departementschefen framhållit,

att han vore medveten örn att det ekonomiska läget för flertalet privatläroverk

vore sådant, att åtgärder för åstadkommande av en förbättring i

längden vore ofrånkomlig. Departementschefen har vidare påpekat, att de

förslag till löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken, som av

skolöverstyrelsen nu framlagts, icke i och för sig syntes kunna giva anled
-

Utskottet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 182.

ning till någon väsentlig erinran, men att departementschefen likväl med

hänsyn till de allmänna principerna för behandlingen av lönefrågor i årets

statsverksproposition sett sig nödsakad att släppa tanken på att förorda förslagets

genomförande redan från och med nästa budgetår.

Den skillnad som nu råder mellan vissa lärarlöner vid de kommunala skolorna

å ena sidan och vid de enskilda läroverken å den andra är såsom av

skolöverstyrelsens yttranden och motionerna I: 189 och II: 185 samt II: 260

framgår mycket betydande. Utskottet är likväl icke berett att nu tillstyrka

bifall till det i motionerna I: 189 och II: 185 framställda förslaget. Däremot

anser utskottet, att frågan örn en definitiv löne- och pensionsreglering för

lärarpersonalen vid privatläroverken icke kan skjutas på framtiden, utan att

en utredning av dessa spörsmål samt rörande statsbidragets storlek och utformning

snarast bör komma till stånd. Emellertid hava dessa frågor även

ett bestämt samband med de organisationsproblem beträffande de allmänna

läroverken, vilka för närvarande äro föremål för skolutredningens prövning.

Skulle på grund härav ett uppskov visa sig nödvändigt för genomförande av

en definitiv löne- och pensionsreglering vid privatläroverken, anser utskottet

det böra övervägas att bereda lärarpersonalen vid dessa skolor en provisorisk

förbättring av de nuvarande löneförmånerna. Utskottet tillstyrker alltså

det i motionen II: 260 framställda yrkandet, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhaller örn verkställande av utredning i ovannämnda avseenden.

I enlighet med departementschefens förslag torde för budgetåret 1944/45

böra anvisas till Bidrag till högre goss- och samskolor ett anslag av 658 600

kronor, till Bidrag till högre flickskolor ett anslag av 446 900 kronor och till

Bidrag till enskilda mellanskolor ett anslag av 54 100 kronor.

Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit

har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

5. Anslagen till enskilda handarbets- och skolköksseminarier.

Dessa ansag utgå för närvarande med följande belopp:

1) Anslaget till understöd åt vissa anstalter för utbildande

av lärarinnor i kvinnlig slöjd (28 000 kronor):

a. Maria Nordenfors högre handarbetsseminarium i Göteborg

.......................................... kronor 11 900

b. Föreningen Handarbetets vänners och Andrea Eneroths

högre handarbetsseminarium i Stockholm.......... » 16 100

2) Anslaget till bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i

Uppsala ............ » 79 900

3) Anslaget till understöd till utbildningslcurser för lärarinnor

i hushållsgöromål (11 900 kronor):

a. Ateneums skolköksseminarium i Stockholm ......... » 6 500

b. Göteborgs skolköksseminarium.................... » 5 400

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

47

Skolöverstyrelsen har hemställt om en fördubbling av den tillfälliga löneförbättringen,

vilken sedan budgetåret 1941/42 utgår med för heltidsanställda

lärarinnor 400 kronor för år (i Stockholm 500 kronor för år) och för

timlärarinnor 10 kronor för veckotimme (i Stockholm 15 kronor för veckotimme).

Till stöd härför framhåller överstyrelsen bland annat följande.

H andarbetsseminarierna. Lönen för en lärarinna vid Handarbetets

vänners och Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium i Stockholm

understiger lönen för en handarbetslärarinna vid kommunal flickskola

i Stockholm med 2 789 kronor.

Jämför man nämnda seminarielärarinnors löner med lönerna för lärarinnorna

i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium, vilket förefaller

lämpligt, då något statligt handarbetsseminarium ännu ej existerar, finner

man, att begynnelselönen för lärarinnorna vid Handarbetets vänners och

Andrea Eneroths seminarium i Stockholm med 4 354 kronor understiger begynnelselönen

för lärarinnorna vid statens skolköksseminarium. Vad timlärarnas

i kvinnlig slöjd löner beträffar understiga de vid handarbetsseminariet

1 Stockholm med 47 kronor per veckotimme och vid Maria Nordenfelts handarbetsseminarium

i Göteborg, örn man räknar med motsvarande lön å G-ort,

med 43 kronor per veckotimme de löner, som utgå för nämnda timlärare vid

statens skolköksseminarium.

Även örn det kan anses rimligt, att lärarnas vid enskilda skolor löner ligga

något under lärares vid motsvarande statliga skolor, torde den ovan nämnda

skillnaden kunna betraktas som orimlig. Det synes överstyrelsen därför skäligt,

att i avvaktan på en definitiv reglering av ifrågavarande lärarinnors löner

den sedan budgetåret 1941/42 utgående tillfälliga löneförbättringen enligt

skolstyrelsens förslag höjes för heltidsanställda, lärarinnor vid Handarbetets

vänners och Andrea Eneroths seminarium från 500 till 1 000 kronor, för

timlärarinnor i kvinnlig slöjd vid samma seminarium från 15 till 30 kronor

för veckotimme och för timlärarinnor i kvinnlig slöjd vid Maria Nordenfelts

seminarium från 10 till 20 kronor för veckotimme. För tre heltidsanställda

lärarinnor vid Handarbetets vänners och Andrea Eneroths seminarium skulle

den tillfälliga löneförbättringen belöpa sig till 3 000 kronor, för 34 veckotimmar

för timlärarinnor vid samma seminarium till 1 020 kronor och för 64

veckotimmar för timlärarinnor vid Maria Nordenfelts seminarium till 1 280

kronor eller sammanlagt 5 300 kronor i stället för nu för ändamålet utgående

2 650 kronor.

Det för budgetåret 1943/44 med 28 000 kronor utgående anslaget till

handarbetsseminarierna torde på grund av det ovan sagda böra ökas med

2 650 kronor till 30 650 kronor.

Fackskolan i Uppsala. Heltidsanställda lärarinnor åtnjuta en

årslön av 4 537 kronor jämte fria middagar i samband med undervisningen,

värderade till 200 kronor örn året. Timlärare åtnjuta 135 kronor för veckotimme.

Motsvarande ordinarie lärare vid statens skolköksseminarium åtnjuter

i lönegraden 19: 19 en årslön av 8 929 kronor, motsvarande 8 162

kronor i Uppsalas dyrort. Timlärare vid statens skolköksseminarium åtnjuter

194 kronor per veckotimme, motsvarande 177 kronor å Uppsalas dyrort.

Övriga privata skolköksseminarier. Lärarinnornas löner,

jämförda med motsvarande löner vid statens skolköksseminarium, framgå av

följande tablå:

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 182.

Begynnelselön för lärarinnor i hushållsgöromål vid

skolköksseminarium

Statens

19 : 19

Ateneums

i Stock- holm

lort

motsva- rande å

G-ort

i

Stockholm

Göteborgs

8 929

8 348

4 4321

5 422

Därjämte fria middagar i samband med undervisningen värderade till cirka 200 kronor.

Allmänna lönenämnden, som tillstyrkt ifrågavarande framställning, anför:

Lönenämnden får fästa uppmärksamheten vid, att skolöverstyrelsen i annat

sammanhang föreslagit, att den tillfälliga löneförbättringen till vissa lärare vid

statsunderstödda privatläroverk måtte från och med nästa budgetår förhöjas

med 30 procent. Med hänsyn härtill kan tvekan råda, huruvida vid nu ifrågavarande

anstalter förhöjningen av den tillfälliga löneförbättringen bör göras

så stor, som skolöverstyrelsen föreslagit. Då emellertid avlöningen till nu

ifrågavarande lärarinnor även efter den föreslagna höjningen av den tillfälliga

löneförbättringen skulle komma att bliva relativt knappt tillmätt, vill lönenämnden

icke framställa någon erinran mot det föreliggande förslaget.

Departementschefen har förklarat sig finna en höjning av den tillfälliga

löneförbättringen i och för sig motiverad. Under hänvisning till vad han anfört

beträffande motsvarande spörsmål ifråga örn övriga privatläroverk har departementschefen

dock funnit sig nödgad att för närvarande avstå från att

förorda bifall till förslaget örn en sådan höjning.

Departementschefen förordar, att anslaget till understöd åt vissa anstalter

för utbildning av lärarinnor i kvinnlig slöjd uppföres med oförändrat

belopp, att anslaget till bidrag till fackskolan i Uppsala avrundas från 79 900

kronor till 80 000 kronor samt att anslaget till understöd till utbildningskurser

för lärarinnor i hushållsgöromål höjes med 3 000 kronor för att bereda

Ateneums skolköksseminarium möjlighet att införa samma utbildningstid

som vid statens skolköksseminarium.

Till stöd för det i motionen II: lil gjorda yrkandet anföres i huvudsak

följande.

Genom tidigare riksdagsbeslut ha lönerna reglerats för den enda statliga

utbildningsanstalten på området, statens skolköksseminarium, som dock icke

utbildar lärarinnor i kvinnlig slöjd. På samma sätt ha lönerna under senare

år reglerats för lärarinnorna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål vid de högre

statliga och kommunala läroanstalterna. Lärarinnorna vid ifrågavarande enskilda

seminarier ha däremot endast erhållit smärre provisoriska löneförbättringar.

Skillnaden i löneavseende mellan de privata och det statliga seminariets

löner har härigenom blivit oproportionerligt stor. Men även skillnaden

i lön mellan de privata seminariernas lärarinnor och de av dem utbildade

lärarinnorna vid högre statliga och kommunala läroanstalter har blivit så

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

49

betydande, att de privata seminariernas lärarrekrytering avsevärt försvårats.

Tillätes detta förhållande att få fortsätta under en följd av år, kan förhållandet

få ödesdigra följder för seminarierna. Med hänsyn till att vid dessa seminarier

utbildas alla rikets lärarinnor i kvinnlig slöjd och betydligt över hälften av

lärarinnorna i huslig ekonomi vid rikets högre statliga och kommunala läroanstalter

måste det vara ett riksintresse, att undervisningen vid dessa seminarier

hålles uppe på högsta möjliga nivå. Huvudförutsättningen härför är

givetvis, att dessa seminarier i fortsättningen som hittills bli i tillfälle att

anställa förstklassiga lärarkrafter. Med nuvarande löner måste det dock inom

kort bli omöjligt för seminarierna att hävda sig i konkurrensen örn de bästa

lärarkrafterna, vilka knappast kunna beräknas vara villiga åtaga sig ett

ansvarsfullare och mera krävande arbete för betydligt lägre lön än de kunna

erhålla för ett mera okvalificerat arbete. Problemet har redan visat sig

aktuellt. Sålunda har från fackskolan i Uppsala, som utbildar det ojämförligt

största antalet lärarinnor i ifrågavarande ämnen, meddelats, att då föregående

år två lärarinnebefattningar ledigförklarats, endast tretton ansökningar

inkommo — detta oaktat visst överskott på lärarinnor lär förefinna^.

Bland dem, som förfrågade sig angående lönevillkoren, befann sig en tre år

tidigare från skolan utexaminerad lärarinna med hög kompetens, som för

närvarande vid en statsunderstödd husmodersskola i lön uppbar 1 980 kronor

mera per år än vad hon kunde erhålla vid fackskolan. Givetvis föredrog hon

att behålla sin dåvarande anställning. Då vid fackskolan flera, lärarinnor

skola avgå med pension 1944 och följande år, ser man där med verkligt bekymmer

på situationen. Med nuvarande löner kan man helt enkelt icke räkna

med att erhålla så välkvalificerade lärarkrafter som med hänsyn till utbildningens

resultat vore önskvärt.

Kraven på teoretisk och praktisk skicklighet och erfarenhet måste helt

naturligt ställas avsevärt högre på dem, som själva skola utbilda lärarinnor,

än på deni, som skola undervisa på det egentliga skolstadiet. Örn de privata

seminariernas erkänt höga standard i längden skall kunna uppehållas, mäste

det därför vara ett absolut minimikrav, att deras löner överstiga dem, som

utgå till lärarinnor i motsvarande ämnen vid de kommunala flickskolorna.

Rimligast synes vara att deras löner fastställas i närmare anslutnmg till lönerna

vid statens skolköksseminarium. Då seminariernas lönefråga synes

kräva en grundlig utredning, förefinnes all anledning att en sådan utredning

snarast igångsättes, så att dess resultat kan föreläggas riksdagen, så snart

detta ur statsfinansiell synpunkt är möjligt. Varje ytterligare uppskov med

denna frågas lösande kommer att menligt inverka på seminariernas ur rikssynpunkt

så betydelsefulla arbetsresultat.

Med hänsyn till den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit i fråga

örn beredande av löneförbättring för nästa budgetår åt lärarpersonalen vid

de statsunderstödda enskilda läroanstalterna anser sig utskottet böra biträda

departementschefens föreliggande förslag och avstyrka bifall till motionerna

11:291, 292 och 363, sistnämnda motion i vad den avser anslag till

löneförbättring för lärarinnorna vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.

Utskottet har emellertid funnit att starka skäl blivit anförda i motionen

11:111 för att en utredning kommer till stånd rörande de vid här ifrågavarande

privata utbildningsanstalter rådande löneförhållandena jämte där
Bihang

till riksdagens protokoll 10H■ 0 sami. Nr 182. i

Utskottet.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 182.

med sammanhängande frågor. Vid denna utredning torde även böra tagas

under övervägande huruvida icke ett stathgt handarbetsseminarium borde

upprättas. Skulle det av olika anledningar visa sig ogörligt att inom rimlig

tid genomföra en definitiv lönereglering för lärarpersonalen vid berörda utbildningsanstalter

torde det böra övervägas att genom åtgärder av tillfällig

natur skapa bättre löneförhållanden för dessa anstalters lärarkategorier. Utskottet

tillstyrker alltså, att riksdagen måtte i anledning av motionerna

II: lil och II: 363 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om verkställande av

utredning i av utskottet ovan angivna avseenden.

Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit

har icke givit utskottet anledning till erinran.

6. Anslag till kurser för lärare vid de allmänna läroverken

m. fl. läroanstalter.

Det av Kungl. Majit till detta ändamål äskade anslaget av 52 100 kronor

är avsett till följande kurser:

a) kurser i sexualundervisning m. m................... kronor 29 500

b) kurs i värn tjänstutbildning ...................... » io 000

c) kurs i hemsjukvård ............................. » 7 000

d) kurs i olycksfallsvård............................ » 5 000

Summa kronor 52 100.

Departementschefen har i detta sammanhang avstyrkt en av filosofi- och

psykologilärarnas förening gjord, av skolöverstyrelsen tillstyrkt framställning

om anvisande av 6 500 kronor till en kurs i ämnet psykologi för lärare

vid kommunala och statsunderstödda enskilda flickskolor.

Sistnämnda förslag har upptagits jämväl i motionerna 1:291 och II: 471,

vari bland annat anföres.

Genom 1928 års stadga och undervisningsplaner för de kommunala flickskolorna

upptogos ämnena ekonomilära och psykologi såsom nya ämnen i

högsta klassen respektive de båda högsta klasserna. Undervisningen i dessa

ämnen har vållat svårigheter därigenom, att så få lärare vid dessa skolor i

sm utbildning förvärvat de erforderliga grunderna för att undervisa i dessa

ämnen. En mycket stor del, om icke flertalet, av flickskolornas lärare hade

avslutat sin teoretiska utbildning, innan dessa ämnen infördes på dessa

skolors kursplaner, varför de icke kunna förutse behovet av utförligare studier

1 dessa ämnen. Intresse och villighet att sätta sig in i de nya ämnena ha

visserligen förefunnits i stor utsträckning inom lärarkåren, meli det har visat

sig vara förenat med betydande svårigheter för vederbörande lärare att skaffa

sig erforderhg utbildning utan avsevärda ekonomiska uppoffringar. Dessa

förhållanden ha framkallat önskemål örn sommarkurser i dessa ämnen för vid

flickskolorna anställda lärare, vilka önskemål vid flera tillfällen framförts.

I sina riksdagspetita den 31 augusti 1942 hemställde skolöverstyrelsen örn

ett anslag av 6 500 kronor för anordnande av en kurs i ekonomilära för i

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

51

första hand lärare vid de kommunala och enskilda flickskolorna. Departementschefen

ansåg sig icke kunna biträda förslaget, men 1943 års lagtima

riksdag beviljade nämnda anslag, och kursen anordnades den 16—21 augusti

1943. Då till kursen anmält sig 84 deltagare, framgår, att kursen fyllde ett

stort behov.

För ämnet psykologi är motsvarande behov ännu icke tillgodosett. Situationen

i fråga om behovet av utbildning av flickskolans lärare är i det hela

densamma som förut för ämnet ekonomilära. Även här har önskemål kommit

till uttryck tidigare. I underdånig framställning den 13 mars 1943 anhöll

filosofi- och psykologilärarnas förening om statsbidrag för anordnande av en

av föreningen planerad kurs i psykologi, huvudsakligen avsedd för lärare vid

kommunala och enskilda flickskolor. Framställningen tillstyrktes av skolöverstyrelsen

men avslogs genom nådigt beslut den 21 april 1943. Skälet torde

främst ha varit brist på tillgängliga medel. _

Nämnda förening upprepade sedermera sin anhållan örn en psykologikurs

i framställning till skolöverstyrelsen, som i sina petita den 31 augusti 1943

vitsordade behovet och hemställde örn ett anslag av 6 500 kronor för anordnande

av en kurs i psykologi för lärare vid kommunala flickskolor med flera

läroanstalter.

Då det här gäller att tillgodose ett behov av lärares utbildning för sådan

undervisning, som genom statliga åtgärder införts i skolorna, torde det få anses

väl motiverat med statsbidrag för ändamålet.

Utskottet biträder vad departementschefen föreslagit i fråga om anslag

för nästa budgetår å tillhopa 52 100 kronor till anordnande av kurser i sexualundervisning,

värn tjänstutbildning samt hemsjukvård och olycksfallsvård.

I motionerna I: 291 och II: 471 har hemställts om anvisande av ett belopp

av 6 500 kronor jämväl till en kurs i psykologi för lärare vid kommunala flickskolor

m. fl. läroanstalter i enlighet med ett av skolöverstyrelsen framlagt förslag.

Utskottet har funnit nämnda förslag väl motiverat och tillstyrker därför

att 6 500 kronor anvisas för nämnda ändamål.

Utskottet förordar alltså, att förevarande anslag för nästa budgetår uppföres

med (52 100 -j- 6 500 =) 58 600 kronor.

III. Motioner angående förbättring av studiemöjligheterna

för viss ungdom m. m.

Vid årets riksdag — liksom vid fjolårets — ha väckts ett flertal motioner,

syftande till förbättring av studiemöjligheter för landsbygdens ungdom. Sålunda

anföres i motionerna I: 59 och II: 88 i huvudsak följande.

En reform av undervisningsväsendet, som undanröjer svårigheterna för

landsbygdens ungdom att erhålla högre utbildning, måste snarast möjligt

genomföras. Det väsentliga i en sådan reform måste vara att ekonomiskt stöd

lämnas för att möjliggöra de ungas utbildning. Vilka former detta stöd kommer

att taga är ingalunda oviktigt men dock av underordnad betydelse i förhållande

till huvudkravet, raserandet av de ekonomiska spärrarna för undervisningen.

Utskottet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 182.

Två huvudvägar öppna sig för reformens genomförande. Den ena är att

möjliggöra vistelse vid läroverken för landsbygdsungdomar, den andra att

föra undervisningen ut i bygden till eleverna, varigenom dessa skulle kunna

stanna kvar i hemmet under skoltiden. Givetvis kunna båda huvudvägarna

användas parallellt med varandra. Det ekonomiska stödet för vistelse vid

läroverken kan lämnas under varierande former, t. ex. direkta studiestipendier,

inrättande av elevhem på skolorterna, fri skolmateriel, räntefria studielån

m. m.

Den andra vägen, att föra undervisningen ut i bygden till eleverna, är av

utomordentligt stor betydelse. Då elever från landsbygden söka sig in till

läroanstalterna i städer och samhällen, acklimatisera de sig snabbt i sin nya

miljö och gå i de flesta fall förlorade för hembygden. De välja inte gärna

jordbrukarens yrke utan söka sig in på andra levnadsbanor. När det gäller

elever med utpräglad fallenhet för teoretiska studier är heller ingenting att

säga härom. Då är deras yrkesval naturligt. Men det finns många elever, som

mycket väl skulle passa att bli jordbrukare sedan de avslutat sin skolutbildning,

som bibragt dem allmänt medborgerlig bildning. Likaså skulle det vara

önskvärt om ungdomar, som förvärvat ett högre kunskapsmått än det folkskolan

i sin nuvarande form kan ge, ville utbilda sig för sådana yrken, som

finnas inom landsbygdens arbets och kulturliv. En förbättring av landsbygdens

utbildningsmöjligheter får inte leda till att landsbygden i än högre grad

än som hittills skett tömmes på ledarbegåvningar. Vi behöva inom jordbruk,

hantverk, småindustri, undervisningsväsende, föreningsliv av olika, slag m. m.

på landsbygden personer, som kunna bli ledare och föregångsmän för sina

yrkesbröder och meningsfränder.

Örn den högre undervisningen kan äga rum ute i bygden vinner man den

fördelen att de unga kunna stanna kvar i hemmet, vilket även ur psykisk

synpunkt skulle vara synnerligen värdefullt. De unga behöva hemmets stöd

under övergångsåren mellan barndom och ungdom.

Vilka metoder som böra användas för att förverkliga det önskemålet att

undervisningen skall föras ut till bygden, anse vi oss icke här kunna taga

ställning till. Vi vilja dock i anslutning till motionen II: 101 vid 1943 års

riksdag understryka, att korrespondensundervisningen i detta sammanhang

måste tagas i anspråk. Det framhölls vidare, att under de senaste åren denna

undervisningsform kompletterats genom inrättande av de s. k. robertsforsskolorna,

vilken skolform innebär, att ett antal elever från samma ort, som

läsa på en realskolekurs från ett korrespondensinstitut, varje dag samlas i

en lokal på orten och där studera sina undervisningsbrev under ledning av

en studieledare, som har till uppgift att hjälpa eleverna till rätta med studierna.

I motionen yrkades att riksdagen för det kommande budgetåret måtte bevilja

ett anslag på 100 000 kronor till stipendier för obemedlade eller mindre

bemedlade elever, som studera per korrespondens i avsikt att avlägga realexamen.

Såväl detta yrkande som de övriga i motionen framförda yrkandena

avslogos av riksdagen med den motiveringen att skolfrågorna för närvarande

befunno sig under utredning.

Vi förstå mycket väl riksdagens inställning, och vi ha också grundad anledning

antaga att 1940 års skolutredning kommer att ställa sig välvillig till

önskemålen om att korrespondensundervisningen måtte erhålla ekonomiskt

stöd från det allmänna, men vi anse att det skulle vara av stort värde att

redan nu söka pröva metoden med statsstipendier åt korrespondenselever.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Statsutskottets utlåtande nr 182.

Man hade då större erfarenhet att bygga på, när skolproblemen i sin helhet

komma att föreläggas riksdagen. Allt flera robertsforsskolor upprättas årligen,

och därför skulle det vara värdefullt, örn deras mindre bemedlade elever

kunde erhålla stipendier utan tidsutdräkt.

På många håll föreligga också svårigheter att erhålla lämpliga lokaler till

dessa skolor. Ibland har kommunen ställt lokal till förfogande, och^ ibland

ha enskilda företag anskaffat lokaler. Då det ofta är en kostnadsfråga att

anskaffa lämpliga lokaler, skulle det vara värdefullt, örn man kunde påräkna

statsbidrag för anskaffande av lokaler. Staten torde dock icke böra bidraga

med mera än högst hälften av de årliga kostnaderna, de övriga kostnaderna

böra bestridas av vederbörande kommun, landsting eller enskilda företag och

sammanslutningar. o 0

I fråga örn formerna för studiestipendier torde dessa böra ordnas pa sa

sätt som nu sker beträffande arvsfondens stipendier.

Vi vilja också till sist ge uttryck åt vår förhoppning, att 1940 års skolutredning

så snart ske kan framlägger förslag till förbättring av landsbygdens

undervisningsmöjligheter och att Kungl. Majit sedan för riksdagen framlägger

de förslag vartill dess arbete kan föranleda. Härvid bör ses till, att

det för landsbygdens ungdom skapas möjligheter att erhålla en undervisning,

som är väl anpassad efter bygdens yrkes- och kulturliv. Det skulle enligt

vår mening vara önskvärt om 1940 års skolutredning finge i uppdrag att

särskilt utreda denna fråga.

I motionerna II: 31+8 och I: 241 framhållas liknande synpunkter.

I motionen II: 18 framhålles, att det icke blott är för landsbygdens ungdom

som ekonomiska svårigheter göra sig gällande vid högre skolstudier. I

motionen anföres bland annat.

Om det också förhåller sig så, att en familj i en läroverksstad utan alltför

stora direkta kostnader kan låta sina barn gå i läroverket, är det tydligt, att

detta indirekt kräver uppoffringar, som för mindre inkomsttagare långt ifrån

alltid äro möjliga. Framför allt kräver fortsatt skolgång för barnen, att föräldrarna

ha förmåga att bära bördan för barnens försörjning längre än till

den ålder, då de slutat folkskolan. De måste också ha råd att avstå från den

arbetsinkomst, som barnen eljest kunnat tillföra familjen. Det är alltjämt,

även i städerna, förhållandevis få arbetarfamiljer, som ha denna möjlighet.

I regel måste arbetarklassens barn börja sin förvärvsverksamhet omedelbart

efter folkskolans slut, och endast i undantagsfall, örn också numera icke så

sällsynta sådana som på landsbygden, kunna städernas arbetarbarn få fortsätta

sin skolgång i högre skolor.

Det förhållandet, att rekryteringen till den högre skolutbildningen. alltjämt

i så hög grad är bestämd av föräldrarnas ekonomiska förutsättningar

och icke av andra urvalsprinciper, är förkastligt icke blott ur allmänna rättvise-

och demokratiska synpunkter. Det ekonomiska urvalet till den högre

utbildningen står på en avgörande punkt i vägen för den utveckling mot ökad

klassutjämning, som på andra områden gjort tydliga framsteg och vars betydelse

och önskvärdhet alltjämt må kunna värderas olika men av ingen dock

helt förnekas. Så länge som den utbildning, som leder fram till de viktigaste

posterna i samhället, i stort sett är förbehållen deras barn, som redan inneha

dessa poster, upprätthåller vårt samhälle en spärr mot denna klassutjämning,

som i längden inte kan försvaras. Därtill kommer, att en demokratisering

av rekryteringen till den högre skolutbildningen även ur en annan synpunkt

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 182.

måste betecknas som ett viktigt samhällsintresse. Att de ekonomiska utbildningshindren

avlägsnas, att begåvning och lämplighet i stället för som nu

föräldrarnas ekonomi få bli avgörande för tillträdet till denna utbildning

och därmed till de poster i samhället, vartill den förbereder, är ett samhällsintresse

också ur den samhälleliga effektivitetens och prestationsförmågans

synpunkt.

De resurser i fråga om stipendier och understöd, som för närvarande stå

till förfogande för att underlätta fortsatta studier för barn från ekonomiskt

svagt ställda familjer, äro helt otillräckliga. För undervisningen på läroverksstadiet

finnas förutom ett stipendieanslag på drygt ett tiotusental kronor

för de tekniska läroverken och för specialgymnasiet för lantbruks-, mejerioch

skogsstuderande inga andra statliga stipendie- och understödsmedel tillgängliga

än de medel för ändamålet, som utdelas från allmänna arvsfonden.

Utslagna på hela antalet elever vid berörda skolor ha de under de senaste

åren uppgått till omkring 1 krona per elev och år. Inte ens om därtill läggas

de stipendiemedel, som årligen utdelas från de privata stipendiefonderna vid

vissa allmänna läroverk och jämförliga läroanstalter, kommer man upp till

ett stipendiebelopp, räknat per elev och år, som är högre än knappt 5 kronor.

Denna siffra ger med all önskvärd tydlighet vid handen, hur otillräckliga stipendieresurserna

för läroverksstadiets undervisning äro.

I likhet med de förslag, som lämnades i en 1939 framlagd, av skolöverstyrelsen

utförd utredning av här påtalade frågor, komma den nu arbetande

skolutredningens förslag till olika stödåtgärder för att överbygga och minska

de ekonomiska utbildningshindren att till sin avsedda tillämpning vara begränsade

enbart till landsbygdens behov. Även om det är alldeles riktigt,

att »landsbygden» — här definierad som de orter, vilka icke ha tillgång till

egna, högre skolor — allmänt sett är mycket sämre ställd i fråga om den

högre skolutbildningens tillgänglighet och framför allt dess ekonomiska överkomlighet

än övriga delar av vårt land, så förhåller det sig, som redan här

ovan påpekats, dock så, att en stor del av befolkningen på även de egentliga

skolorterna likaså är ekonomiskt utestängd från möjligheten att låta

sina barn fortsätta sin skolgång i högre skolor. Om det också kan sägas vara

givet, att huvudparten av de medel, som statsmakterna i en framtid kunna

komma att anvisa för det ändamål, varom här är fråga, bör disponeras för

landsbygdens räkning, så måste det te sig som minst sagt omotiverat att

helt utestänga de föräldrar på skolorterna från varje möjlighet till hjälp,

vilkas behov icke äro mindre än landsbygdsföräldrarnas. Förutsatt att stödåtgärderna

för de senares vidkommande verkligen komma att utformas så,

att möjligheter till skolutbildning för därför lämpade barn öppnas även för

landsbygdens allra lägsta inkomsttagare, måste det ju också komma att

framstå som en uppenbar orättvisa att utesluta de motsvarande lägsta inkomstskikten

i städerna från hjälpmöjligheterna.

Åtgärder med syfte att komma de ekonomiska utbildningshindren till

livs få icke utformas på detta sätt. Riktpunkten för sådana åtgärder måste

i stället vara att skapa möjlighet för varje barn att, oberoende av föräldrarnas

ekonomi och bostadsort, få högre skolutbildning, om dess begåvning och

förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen lämpa sig därför. För att

en sådan politik skall kunna realiseras, måste stödåtgärderna ställas inom

räckhåll även för de ekonomiskt allra svagaste skikten. En schematisk gränsdragning

mellan land och stad bör inte göras. Skolutredningens anmälda förslag

måste på den punkten vidareutbyggas och kompletteras.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182. 55

I motionen II: 18 beröres även ett annat problem, varom i motionen anföres.

Vårt skolväsen ger för närvarande knappast några möjligheter alls till

regelrätta studier och utbildning för den kategori av studieintresserad ungdom,

vars studiehåg väckts och blivit medveten först vid senare år, än då

den egentliga skolåldern börjar. Vi sakna likaledes i vårt skolsystem en kanal

från det fria och frivilliga folkbildningsarbetets studier till det reguljära

utbildningsväsendets skolor och utbildningsvägar. Det studieintresse, som

de senväckta begåvningarna och en elit av de inom det fria folkbildningsarbetet

fostrade ungdomarna representera, utgör ur samhällets synpunkt

otvivelaktigt en värdefull tillgång att tillvarataga.

Bortsett från några privata s. k. »studentfabriker», vilka knappast kunna

sägas fylla behovet men vilkas existens åtminstone visar, att detta behov

är så stort, att det till och med har kunnat utnyttjas ekonomiskt, finns det

för närvarande knappast någon skola för denna ungdom. Korrespondensundervisningen

ger, säkerligen också efter det eventuella genomförandet av de

stipendiemöjligheter, skolutredningen väntas föreslå, i varje fall inte en så

framkomlig väg, som denna grupp vore förtjänt av och borde erbjudas. Detta

bland annat därför att den inte kan verkställa de kunskapsprov och meddela

de examina, som äro viktiga formella förutsättningar för utbildningens utnyttjande

för fortsatta studier och i förvärvslivet. Inte heller folkhögskolan,

som dock fyller en viss uppgift här, ger tillräckliga studiemöjligheter för denna

kategori. Mer eller mindre vid sidan av sitt program förbereder folkhögskolan

många av dessa senväckta studiebegåvningar för fortsatta studier. Den hjälper

dem dock inte över de bildnings- och examensspärrar, som t. ex. universitets-

och högskoleutbildningen kringgärdar sig med.

För att tillgodose de utbildningsbehov, som anmäla sig här, behövdes en

ny skolform. Med hänsyn till den roll, som folkhögskolan redan spelar som

skola för denna ungdomsgrupp, synes en sådan erforderlig ny skolform lämpligen

böra bygga på och knytas till denna. Den skulle därvid kunna utformas

som en »specialkurs» eller ett »specialgymnasium», anordnad som en

överbyggnad på folkhögskolans nuvarande kurser och förlagd till någon eller

några av våra nu existerande folkhögskolor. Den skulle i viss mån kunna

upprättas efter direkt mönster av det specialgymnasium för lantbruks-,

mejeri- och skogsstuderande, som redan finns inrättat vid en folkhögskola,

Hvilans folkhögskola i Skåne, och som under de år det existerat uppnått

mycket goda resultat. Den nya skolformen kunde och borde få arbeta med

ett i fråga örn begåvning strängare urval samt villigare och effektivare arbetande

elevmaterial än någon annan högre skolundervisning. Undervisningen

skulle därför kunna bedrivas i en hårdare takt än eljest i våra skolor. Kurserna

skulle avse att, giva ett kunskapsmått i stort sett motsvarande studentexamens

och en kompetens med avseende på tillträde till universitet och

högskolor jämställd med dennas. De borde, utan att för den skull slutresultatet

äventyrades, dels kunna utelämna en del sådant kunskaps- och uppfostringsstoif,

som elevernas ålder och mognad överflödiggjorde, och dels

kunna utformas med möjligheter till en annan specialisering med hänsyn till

elevernas framtida studieavsikter och arbet sverksamhet, jin som vore tillrådlig

för yngre elever. Förlagd till en folkhögskola och utnyttjande dennas

internat skulle undervisningen, även vad gäller de rent yttre betingelserna,

få arbeta under de bästa möjliga förutsättningar och tillika kunna meddelas

till för såväl det allmänna som för eleverna rimliga kostnader. För det senare

borde därtill stipendiemöjligheter, avpassade med hänsyn till att undervis
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

56 Statsutskottets utlåtande nr 183.

ningen i stor utsträckning komme att rekryteras från ekonomiskt svagt

ställda folkgrupper, stå till förfogande. — Resultatet borde kunna bli en

starkt tidsbesparande, effektiv och ändamålsenlig undervisning. Dess elever

borde kunna taga igen en väsentlig del av den tidsförlust, deras sena start

åsamkat dem, och bli i stånd inte bara att tävla med den normala studievägens

studenter utan även att, både på grund av urval och erfarenheter, på

kommande verksamhetsfält göra insatser, som rättfärdiga de speciella anstalterna

för deras utbildning. Och som ett led i strävandena att häva de

ekonomiska utbildningshindren och demokratisera rekryteringen till den högre

undervisningen skulle slutligen den nya skolformen väl försvara sin plats.

Vid innevarande ars riksdag lia — såsom av den lämnade redogörelsen

framgår — väckts vissa motioner, vilka hava till syfte att underlätta studiemöjligheterna

för ungdom från landsbygden.

I motionerna I: 59 och II: 88 har sålunda yrkats, att riksdagen måtte för

nästa budgetår anvisa dels ett anslag av 100 000 kronor till stipendier för korrespondensstudier

för obemedlade eller mindre bemedlade studiebegåvade

ungdomar, dels ock ett anslag av 50 000 kronor att användas till statsbidrag

för anskaffande av lokaler för s. k. robertsforsskolor, ävensom att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit måtte begära att 1940 års skolutredning erhåller

i uppdrag att särskilt utreda frågan om att för landsbygdens ungdom skapa

möjligheter att erhålla en efter bygdens yrkes- och kulturliv anpassad undervisning,

varvid särskilt bör tillses, att undervisningen kan ske ute i bygden

så långt detta är möjligt.

I motionen II: 348 har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla om utredning och förslag rörande statligt understöd för

deltagande i viss korrespondensundervisning.

Vidare har i motionen I: 241 yrkats, att riksdagen måtte för nästa budgetår

anvisa ett anslag av 50 000 kronor för understödjande av kommunala korrespondensrealskolor,

eventuellt genom deltagande med viss procent i landstings

eller kommuns havda kostnader för ändamålet.

Härutöver har i en motion, II: 18, berörts frågan örn stödåtgärder för att

underlätta tillträdet till högre skolundervisning för ungdom från såväl landsbygd

som städer och skolorter. I sådant avseende har i motionen föreslagits,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit begära utvidgade direktiv till

1940 års skolutredning, varigenom denna erhåller i uppdrag att med

ändring av förebådade förslag, avseende att komma företrädesvis landsbygdens

befolkning till godo, utarbeta och framlägga förslag till stödåtgärder för

att underlätta tillträdet till högre skolundervisning för därtill lämpade barn

från ekonomiskt svagt ställda familjer i hela riket. I samma motion har

vidare yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära, att åt

skolutredningen uppdrages att utreda frågan örn möjligheterna att vid en eller

flera av landets folkhögskolor inrätta ett »specialgymnasium» med sikte på

att tillgodose de senväckta studiebegåvningarnas utbildningsbehov och skapa

en kanal mellan det fria och frivilliga folkbildnings- och studiearbetet och den

reguljära, högre skolundervisningen.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

57

Sedan ifrågavarande motioner väckts har 1940 års skolutredning avgivit

utredning och förslag angående vidgade möjligheter till högre undervisning

för landsbygdens ungdom (stat. off. utredn. 1944:22). I en översiktlig

framställning av landsbygdsungdomens utbildningsproblem understryker utredningen

till en början, att frågan om vidgade möjligheter till studier vid

högre skolor ej är den enda bland landsbygdens utbildningsfrågor, som kräver

sin lösning. Utredningen framhåller, att även om landsbygdens folkskola särskilt

under tiden efter 1920 starkt utvecklats äro åtskilliga förbättringar nödvändiga.

I ett betänkande om folk- och fortsättningsskolan, som är under

utarbetande, kommer skolutredningen därför att föreslå en del åtgärder, vilka

syfta till att ytterligare utveckla landsbygdens folkskoleväsen. Icke minst

viktigt finner utredningen det vara, att landsbygdens folk- och fortsättningsskolor

framdeles organiseras på sådant sätt, att landsbygdens speciella bildningsbehov

bättre än hittills kunna bliva tillgodosedda. Skolutredningen

finner det också angeläget, att vid landsbygdens obligatoriska skolor grundlig

yrkesorientering lämnas, omfattande bland annat upplysning örn befintliga

utbildningsmöjligheter såväl vid de olika slagen av lantbruksundervisningsanstalter

som vid folkhögskolorna. Det måste — anser utredningen — vara

av stor vikt, att samtidigt som åtgärder vidtagas för underlättande av landsbygdslärjungarnas

studier vid mera teoretiskt betonade högre skolor även

vidgade möjligheter skapas för ungdom att erhålla för landsbygdens yrkesliv

särskilt avpassad undervisning. I detta syfte har skolutredningen för avsikt

att i ett senare betänkande föreslå inrättandet av praktiska realskolor med

undervisning i jordbruk, skogsbruk och lanthushållning.

När det gäller fortsatta studier vid högre skolor konstaterar skolutredningen,

att landsbygdens ungdom möter vida större svårigheter än städernas och

tätorternas ungdom. Av inom utredningen gjorda undersökningar framgår,

bland annat, att goda kommunikationer kraftigt bidraga till att förbättra

studiemöjligheterna. Skall rättvisa länen emellan i fråga om de högre skolornas

fördelning med hänsyn till landsbygdskirjungarnas studiemöjligheter

uppnås, anser skolutredningen det vara nödvändigt, att de vidsträckta och

glest befolkade länen få förhållandevis flera mindre skolanläggningar än de

tät thef olkade länen. Utredningen anser det även angeläget, att de högre

praktiska läroanstalterna av olika slag bättre fördelas över landet.

Korrespondensundervisningens betydelse för landsbygdens ungdom har av

skolutredningen särskilt uppmärksammats. Skolutredningen finner det angeläget,

att statliga åtgärder vidtagas för underlättande av denna undervisning.

Skolutredningen har i sitt berörda betänkande även diskuterat möjligheterna

av en sådan differentiering av undervisningen i folkskolan, att en treårig

realskola därigenom skulle i viss utsträckning byggas på en sådan differentierad

folkskolelinje. På vissa orter, där skolmässigt bedriven språkundervisning

icke kan ordnas, borde enligt skolutredningens mening korrespondensundervisningen

och radion kunna tagas till hjälp.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr 182.

Enligt skolutredningens undersökningar voro höstterminen 1941 vid de

högre allmänna skolorna av de avlägset fran högre skola boende lärjungarna

i runt tal 14 000 hänvisade till dagliga resor och 6 800 till inackordering. Av

dessa lärjungar kommo omkring 19 000 från den egentliga landsbygden, till

vilken skolutredningen hänfört alla orter, belägna mera än fem kilometer

från högre skola, ledande till minst realexamens kunskapsmått.

Skolutredningen framhåller, att örn landsbygdens studiebegåvade ungdom

beträffande utbildningsmöjligheterna mera än för närvarande är fallet skall

bliva jämställd med ungdomen i tätorterna är det ofrånkomligt, att en särskilt

för landsbygdens ungdom avsedd studiehjälpsverksamhet kommer till stånd.

I fråga örn gymnasiestudier bör därvid ungdom från orter med endast realskola

jämställas med landsbygdens ungdom. Det kan icke längre — framhåller

skolutredningen — anses försvarligt att upprätthålla en så stark spärr

för fortsatt undervisning som den, vilken nu utgör ett hinder för var och en,

som bor avlägset från lämplig högre skola och icke har särskilt god ekonomisk

ställning. Efter prövning i varje särskilt fall böra därför lämpligt avvägda

stipendier under vissa villkor tilldelas avlägset från högre skola boende

lärjungar. Utredningen föreslår, att stipendiekostnaderna helt skola bestridas

av statsmedel. Endast verkligt studielämpliga lärjungar böra emellertid

komma i åtnjutande av stipendier. För stipendier av detta slag beräknar skolutredningen

ett ärligt anslag av 4 500 000 kronor. Vidare föreslår utredningen

även särskilda stipendier till lärjungar, vilka enligt korrespondensmetoden

bedriva enskilda studier, som avslutas med examen under statlig kontroll,

ävensom till lärjungar, vilka bedriva studier vid realskola med kombinerad

korrespondens- och muntlig undervisning. Härför beräknar skolutredningen

ett årligt belopp av 375 000 kronor.

Skolutredningen föreslår även, att landsting, annan kommun eller stiftelse

bör kunna erhålla statsbidrag för iordningställande av skolhem. För detta

ändamål synes det utredningen, att ett årligt belopp av 450 000 kronor bör

ställas till förfogande.

För anordnande av försök med kombinerad korrespondens- och radioundervisning

i främmande språk i folkskolan samt till handledning vid sådan undervisning

anser skolutredningen, att särskilda anslag böra utgå.

Såsom av den sålunda lämnade orienterande redogörelsen framgår har skolutredningen

i sitt nu framlagda betänkande till behandling upptagit de i

motionerna I: 59 och II: 88 samt II: 348 och I: 241 berörda frågorna angående

statligt understöd för deltagande i korrespondensundervisning ävensom

framställt en rad förslag till positiva åtgärder härutinnan. Det i motionen

II: 348 framställda yrkandet om utredning i ämnet har alltså redan blivit

tillgodosett, varför motionen icke synes böra till någon riksdagens åtgärd

föranleda. De i motionerna I: 59 och II: 88 samt I: 241 framställda olika förslagen

örn anvisande av vissa anslag redan för nästa budgetår för beredande

av ökade utbildningsmöjligheter för landsbygdens ungdom finner utskottet

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

59

sig icke kunna biträda. Det torde i första hand böra ankomma på Kungl.

Maj:t att pröva de förslag, som av skolutredningen framlagts i samma syfte.

Utskottet förväntar, att denna prövning med det snaraste kommer att ske

och att av densamma föranledda förslag utan dröjsmål komma att föreläggas

riksdagen. Utskottet får vidare framhålla, att skolutredningen meddelat, att

utredningen i ett senare betänkande har för avsikt att framlägga förslag till

åtgärder i syfte att skapa en för landsbygdens yrkesliv särskilt avpassad

undervisning. Utskottet utgår ifrån att vad i motionerna I: 59 och II: 88 i

detta ämne anförts och hemställts därvid kommer att av skolutredningen

upptagas till övervägande. Utskottet finner alltså, att motionerna I: 59 och

II: 88 samt I: 241 — i den män de icke må anses besvarade med vad utskottet

anfört — icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Med anledning av motionen II: 18 vill utskottet till en början erinra, att

fjolårets riksdag i sin skrivelse nr 229 framhöll, att även ungdom från orter,

där högre läroanstalter funnes, ofta vore förhindrade att av ekonomiska skäl

genomgå dessa läroanstalter. De åtgärder för studiehjälp, som vore föremål

för övervägande, borde därför icke enbart taga sikte på landsbygdens ungdom.

Skolutredningen kommer att i annat sammanhang till behandling upptaga

de problem beträffande hjälpåtgärder för underlättande av tillträdet till högre

skolundervisning för studielämpliga barn från ekonomiskt svagt ställda familjer

i städer och tätorter, som diskuteras i nyssnämnda motion. Med anledning

härav synes det icke erforderligt, att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller

örn utredning i ämnet.

I motionen II: 18 har vidare påyrkats, att utredning skulle verkställas av

skolutredningen rörande möjligheterna att vid en eller flera av landets folkhögskolor

inrätta ett specialgymnasium med sikte på att tillgodose de senväckta

studiebegåvningamas utbildningsbehov och skapa en kanal mellan det

fria och frivilliga folkbildnings- och studiearbetet och den reguljära högre

skolundervisningen. Utskottet får erinra örn att det av motionärerna angivna

syftet hittills i viss utsträckning tillgodosetts framför allt genom aftonundervisning

vid vissa läroanstalter. Dylik aftonundervisning har varit anordnad

vid Malmö aftonskola och vid Stockholms samgymnasium, varjämte

1938 års riksdag på förslag av Kungl. Majit beslöt upprättandet från och

med läsåret 1938/39 av en linje med afton undervisning för real- och studentexamen

(statens aftonskola) vid allmänna läroverket å Kungsholmen i Stockholm.

Vidare är såväl Fjellstedtska skolan i Uppsala som Lunds privata elementarskola

i viss utsträckning inriktad på en speciell studiegång för eleverna,

i syfte bland annat att underlätta studiemöjligheterna för sådana

studiebegåvningar, som i förevarande sammanhang beröras i motionen. Olika

åtgärder kunna tänkas för att ytterligare öka möjligheterna på förevarande

område, såsom t. ex. upprättandet av flera aftonskolor och ställande av stipendiemedel

till förfogande. Ehuru utskottet icke är övertygat örn lämplig
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande nr 182.

heten av att anknyta av motionärerna ifrågasatta specialgymnasier till folkhögskolorna,

anser utskottet emellertid erforderligt, att såväl denna fråga

som spörsmålet om upprättandet av internat för här ifrågavarande elevklientel

kräver en närmare utredning. Denna utredning torde böra anförtros åt

skolutredningen, vilken utskottet förutsätter kommer att i samband med behandlingen

av gymnasieorganisationen överväga vilka åtgärder i övrigt som

lämpligen befinnas böra vidtagas för att tillgodose den nu berörda speciella

utbildningsuppgiften. Utskottet förordar därför, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Majit anhåller, att Kungl. Majit ville uppdraga åt skolutredningen

att verkställa utredning i av utskottet sålunda angivna avseenden.

IV. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag

samt med bifall till motionerna I: 291 och lii 471 ävensom

med avslag å motionerna I: 303 och lii 478, lii 479, I: 304,

lii 470, I: 193 och lii 183, lii 13, I: 240 och lii 358, I: 189

och lii 185, lii 292, lii 291 och lii 348,

1. besluta, att samrealskolorna i Örnsköldsvik och Ludvika

skola från och med budgetåret 1944/45 eller den senare tidpunkt,

Kungl. Majit bestämmer, successivt utbyggas till

högre allmänna läroverk, omfattande, förutom nu befintliga

realskollinjer, läroverket i Örnsköldsvik en fyraårig latinlinje

och en fyraårig reallinje samt läroverket i Ludvika en

treårig Mullinje och en treårig reallinje, under förutsättning

att nämnda städer åtaga sig att i fråga om respektive högre

allmänna läroverk ej mindre tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler

jämte inredning och möbelutrustning, bostad

åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder

åt erforderlig vaktmästarpersonal än även bevilja ett

engångsanslag av minst 5 000 kronor till komplettering av

undervisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket;

2. besluta, att vid högre allmänna läroverket för gossar

i Malmö samt högre allmänna läroverken i Umeå och Västervik

skola från och med budgetåret 1944/45 eller den senare

tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, successivt inrättas nya

gymnasielinjer, nämligen vid högre allmänna läroverket för

gossar i Malmö en fyraårig reallinje i stället för en av de

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

61

treåriga reallinjerna vid läroverket, vid högre allmänna läroverket

i Umeå en treårig reallinje i stället för en av de fyraåriga

reallinjerna vid läroverket samt vid högre allmänna läroverket

i Västervik en treårig reallinje, under förutsättning

att respektive städer förplikta sig alt tillhandahålla erforderliga

undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning

samt bostäder åt för vederbörande läroverk erforderlig

vaktmästarpersonal;

3. godkänna följande personalförteckning för de allmänna

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1944/45:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlönings
grupp

I.................................. E 13

19 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlöningsgrupp

II................................. E 12

23 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlönings
grupp

III................................ Eli

3 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp I......E 9

25 » » » » II......E 8

27 » » » » lil......E 7

23 » > » » IV......E 6

448 lektorer.................................. A 27

Anm. Av dessa lektorstjänster må endast 413 uppehållas.

1 283 adjunkter ................................ A 23

Anm. Av dessa adjunkts^ änster må uppehållas endast så

många, att antalet uppehållna adjunkts^ änster å ordinarie

stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 282.

265 ämneslärarinnor........................... A 21

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast

så många, att antalet uppehållna ämneslärarinnetjänster

å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt

265.

114 lärare i teckning.......................... A 20

85 » » musik............................ A 20

103 » » gymnastik med lek och idrott........ A 20

4 övningsskollärare ......................... A 20

31 lärarinnor i kvinnlig slöjd .................. A 16

81 vaktmästare .............................. A 7

61 » .............................. A 6

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande nr 182.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å övergångsstat.

39 adjunkter ................................ A 22

Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så

många, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie

stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 282.

9 ämneslärarinnor ........................... A 22

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast

så många, att antalet ämneslärarinnetjänster å ordinarie

stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 265.

1 lärare i teckning.......................... A21

1 lärarinna i kvinnlig slöjd ................... A18

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än den 20:e.

250 adjunkter .............................. Eo21;

4. bemyndiga Kungl. Maj:t att — utan hinder av sagda

personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1944/45,

då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning

vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida befattningen

skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning

eller ämneslärarinnebefattning;

5. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1944/45:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 20 990 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a) Arvoden åt kvinnliga

sakkunniga . . kronor 450

b) Arvoden åt till
synslärare.

..... » 8 450

c) Personliga tilläggs
arvoden

åt första

lärarinnor...... » 1200

d) Arvoden åt skol
läkare

m. m., förslagsvis

........ » 231 500

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

63

e) Arvoden åt bibliotekarier

........kronor 93 200

f) Arvoden åt biträ
den

på rektorsexpeditionerna.

.... » 123 000

g) Särskilda arvoden

vid provårsläro-.

verk........... » 172 500

h) Särskilda arvoden

vid statens aftonskola

.......... » 5 800

i) Arvode åt biträ
dande

föreståndarinna

.......... » 1200

j) Personlig lönefyll
nad

åt vissa rektorer

.......... » 11500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......

kronor

»

»

648 800

5 840 000

3 887 800

Summa kronor 31 366 600

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag från Stockholms

stad.......kronor 15 000

2. Av kommuner och lärare

erlagda hyresersättningar

och hyror »

3. Avkastning av donationer

från kronan

m. m............ »

4. Av vaktmästare er
lagda

hyror samt ersättning

för bränsle

och lyse......... »

5. Bidrag ur läroverks

ljus- och vedkassor

till vaktmästarpersonalens

avlöning .... »

274 000

37 600

120 000

480 000 kronor 926 600

Nettoutgift kronor 30 440 000;

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr 182.

6. bemyndiga Kungl. Majit att — med iakttagande i huvudsak

av de i det föregående angivna grunderna — meddela

beslut angående successiv ombildning från och med budgetåret

1944/45 av kommunala mellanskolor till samrealskolor,

under förutsättning att respektive kommun förpliktar

sig dels att i fråga örn den ombildade läroanstalten tillhandahålla

erforderlig möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande

kontant ersättning samt bostäder åt erforderlig

vaktmästarpersonal, dels ock, i den mån Kungl. Majit så

finner påkallat, att intill ett belopp av 5 000 kronor bekosta

komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av

biblioteket vid läroanstalten;

7. bemyndiga Kungl. Majit att förordna örn de avvikelser

från personalförteckningen och de överskridanden av maximerade

poster i avlöningsstaten, som föranledas av beslut

om kommunala mellanskolors ombildning till samrealskolor;

8. bemyndiga Kungl. Majit att meddela de bestämmelser

1 övrigt, som erfordras i samband med ombildningen av kommunala

mellanskolor till samrealskolor;

9. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret

1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 30 440 000 kronor;

10. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala

gymnasier för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag

av 12 000 kronor;

11. besluta, att de för budgetåret 1943/44 gällande provisoriska

avlöningsbestämmelsema för Övningslärare vid de

högre kommunala skolorna skola äga tillämpning jämväl för

budgetåret 1944/45;

12. medgiva, att för budgetåret 1943/44 gällande grunder

för provisorisk avlöningsförstärkning och provisoriskt dyrortstillägg

åt vissa Övningslärare vid nämnda skolor skola äga tilllämpning

jämväl för budgetåret 1944/45;

13. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor

för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av

4 900 000 kronor;

14. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor

för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag

av 4 100 000 kronor;

15. till Kommunala läroverk: Bidrag till -praktiska mellanskolor

för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av

2 400 000 kronor;

16. besluta, att gällande bestämmelser angående statsunderstöd

för budgetåret 1943/44 till statsunderstödda enskilda

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 188. 65

läroanstalter skola äga huvudsaklig tillämpning jämväl för

budgetåret 1944/45;

17. besluta, att till de statsunderstödda enskilda läroanstalterna

må under budgetåret 1944/45 utgå tilläggsunderstöd i

enlighet med vad departementschefen under punkten 136 i

1944 års åttonde huvudtitel förordat;

18. till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor

för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av

658 600 kronor;

19. besluta, att den av 1933 års riksdag godkända ändringen

i fråga örn beloppet av grundunderstöd till högre flickskola

skall äga tillämpning jämväl för budgetåret 1944/45;

20. till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor för budgetåret

1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 446 900 kronor,

därav 30 000 kronor skola användas till nedbringande av

terminsavgifter under läsåret 1944/45 vid vissa högre flickskolor

i Stockholm under villkor, att Stockholms stad för

samma tid bidrager med enahanda belopp på sätt angivits i

propositionen nr 252 till 1939 års lagtima riksdag och under

punkten 137 i 1944 års åttonde huvudtitel;

21. till Privatläroverk: Bidrag till enskilda mellanskolor för

budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 54100

kronor;

22. såsom Understöd åt vissa anstalter för utbildande av

lärarinnor i kvinnlig slöjd för budgetåret 1944/45 anvisa ett

anslag av 28 000 kronor;

23. såsom Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala

för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag av 80 000

kronor;

24. såsom Understöd till utbildningskurser för lärarinnor

i hushållsgöromål för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag

av 14 900 kronor;

25. till Kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl.

läroanstalter för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag

av 58 600 kronor;

26. till Psykologisk-pedagogiska institutet för budgetåret

1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 15 500 kronor;

B. att motionerna I: 292 samt I: 241 må anses besvarade

med vad utskottet här ovan anfört;

C. att motionerna I: 59 och II: 88 — i den mån de icke

må anses besvarade med vad utskottet i det föregående anfört

— icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 6 sami. Nr 182.

B

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande nr 182.

D. att riksdagen må, med bifall till motionen II: 260, i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte

låta verkställa utredning angående löne- och pensionsreglering

för lärarpersonalen vid privatläroverken samt rörande statsbidragets

storlek och omfattning;

E. att riksdagen må, i anledning av motionerna lii lil

och lii 363, i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit måtte — med beaktande av vad utskottet i det föregående

anfört — låta verkställa utredning angående löneförhållandena

m. m. vid de enskilda handarbets- och skolköksseminarierna;
F.

att riksdagen må, i anledning av motionen lii 18 i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte —

med beaktande av vad utskottet i det föregående anfört —

låta verkställa utredning angående åtgärder för underlättande

av studiemöjligheterna för i motionen avsedda särskilda

studiebegåvningar.

Stockholm den 9 juni 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö, Oscar

Olsson, Pauli, Gränebo, Bernhard Nilsson, Bäcklund, Holmström, Karl Andersson, Boman, Emil

Petersson och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Andersson

i Prästbol, Danielsson, Ward, Persson i Falla, Persson i Tidaholm, Holmdahl, Wallentheim,

fru Alvén och herr Onsjö.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182.

67

Reservationer:

1) av herr Oscur Olsson, som ansett,

a) att utskottets yttrande (s. 12 o. 13) under rubriken »1. Upprättande

av nya statliga gymnasier» bort hava följande lydelse:

»Såsom av---översyn förelåge.

Riksdagens bestämda förutsättning var således, att en ingående översyn

av den nuvarande fördelningen av gymnasierna mellan olika delar av landet

skulle föregå ett inrättande av nya gymnasier med undantag endast för Örnsköldsvik.

Då denna förutsättning inte föreligger, avstyrker utskottet bifall

till förslaget om inrättande redan i år av ett gymnasium i Ludvika men tillstyrker

Kungl. Maj:ts förslag beträffande upprättande av ett statligt gymnasium

i Örnsköldsvik.

Vad beträffar---ifrågavarande motioner»;

b) att utskottet bort tillstyrka bifall till motionen I: 304,

c) att utskottets yttrande (s. 36—38,) under rubriken »a) Besparingsåtgärder»

bort hava följande lydelse:

»Såsom av---och föreslagit.

Från och---för undervisningen. Utskottet är dock med hänsyn till

de ekonomiska konsekvenserna icke berett att på sätt motionären synes avse

förorda ett omedelbart slopande av samtliga restriktioner. Vid sina kostnadsberäkningar

utgår motionären endast från kostnaden för begränsningen av

lärjungeantalet i realskolans avslutningsklass och de två högsta klasserna i

de kommunala flickskolorna. Otvivelaktigt äro de pedagogiska olägenheterna

av det höga lärjungeantalet i dessa klasser ännu större än övriga i besparingssyfte

vidtagna restriktioner. Särskilt goda skäl föreligga således för en

omedelbar återgång på denna punkt till förhållandena före 1940. Emellertid

anser sig utskottet på grund av det statsfinansiella läget icke kunna tillstyrka

en så stor anslagshöjning som den i motionen föreslagna eller 420 000 kronor.

I den av skolöverstyrelsen gjorda beräkningen, som redovisats i propositionen

1940: 154, skulle av detta belopp i runt tal 115 000 kronor belöpa

på de kommunala flickskolorna, 74 200 kronor på de högre folkskolorna och

praktiska mellanskolorna samt respektive 172 000 kronor och 58 000 kronor

eller sammanlagt 230 000 kronor på de allmänna läroverken och de kommunala

mellanskolorna, de båda största grupperna av här ifrågavarande

skolor. De kommunala flickskolornas högsta klasser arbeta inte under trycket

av realexamen och ha även för övrigt en lugnare arbetstakt än realskolorna,

varför en omedelbar återgång till förhållandena före 1940 icke för dem torde

vara så angelägen som för läroverken och de kommunala mellanskolorna.

Samma förhållanden kunna ej åberopas för de praktiska mellanskolornas vidkommande,

men då dessas antal är relativt litet, kan det dock anses försvarligt

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande nr 182.

att vänta med en förändring för deras vidkommande ännu ett år, liksom för

de kommunala flickskolornas. Utskottet tillstyrker således för nästa budgetår

en återgång i berörda hänseenden endast för de allmänna läroverkens och

de kommunala mellanskolornas vidkommande och förordar därför en anslagsförhöjning

av (172 000 + 58 000 =) 230 000 kronor. Emellertid vill utskottet

framhålla vikten av att även övriga här ifrågavarande restriktioner

icke upprätthållas längre än de statsfinansiella förhållandena oundgängligen

kräva»;

d) att utskottet med anledning av vad under a)—c) anförts och uttalats

bort hemställa,

A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och motionen I: 292 ävensom med bifall till motionerna I: 291

och II: 471 samt I: 304 och med avslag å motionerna I: 303

och II: 478, II: 479, II: 470, 1:193 och II: 183, II: 13,1: 240

och II: 358,1:189 och II: 185, II: 292, II: 291 och II: 348,

1. besluta, att samrealskolan i Örnsköldsvik skall från och

med budgetåret 1944/45 eller den senare tidpunkt, Kungl.

Maj:t bestämmer, successivt utbyggas till högre allmänt läroverk,

omfattande, förutom nu befintliga realskollinjer, en fyraårig

latinlinje och en fyraårig reallinje, under förutsättning

att nämnda stad åtager sig att fråga om det högre allmänna

läroverket ej mindre tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler

jämte inredning och möbelutrustning, bostad åt

rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder

åt erforderlig vaktmästarpersonal än även bevilja ett engångsanslag

av minst 5 000 kronor till komplettering av undervisningsmaterielen

och utvidgning av biblioteket;

2. besluta, att---erforderlig v akt mäst arpe r so n al;

3. godkänna följande personalförteckning för de allmänna

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1944/45:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlönings
grupp

I ................................... E 13

19 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlönings
grupp

II .................................. E 12

22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlöningsgruppIH.

...............................E 11

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 182. 69

3 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp I ...... E 9

25 » » » » II......E 8

27 » » » » lil......E 7

23 » » » » IV......E 6

447 lektorer ................................... A 27

Anm. Av dessa lek torst] allster må endast 412 uppehållas.

1 283 adjunkter ................................ A 23

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än den 20 :e.

250 adjunkter ................................ Eo 21;

4. bemyndiga Kungl.---eller ämneslärarinnebefatt
ning;
5.

godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1944/45:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis................... kronor 20 970 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a) Arvoden åt kvinnliga

sakkunniga . . kronor 450

b) Arvoden åt till
synslärare.

...... » 8 425

c) Personliga tilläggs
arvoden

åt första

lärarinnor....... » 1200

d) Arvoden åt skol
läkare

m. m., förslagsvis

........ » 231 500

e) Arvoden åt bibliotekarier

........ » 93 000

f) Arvoden åt biträ
den

på rektorsexpeditionerna.

.... » 122 800

g) Särskilda arvoden

vid provårsläro
verk.

.......... » 172 500

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande nr 182.

h) Särskilda arvoden

vid statens aftonskola

..........kronor 5 800

i) Arvode åt biträ
dande

föreståndarinna

.......... » 1200

j) Personlig lönefyllnad

åt vissa rek
torer

.......... * 11500 kronor 648 375

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............ » 6 006 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis....... » 3 883 225

Summa kronor 31 507 600

Särskilda uppbördsmedel:

--------- 926 600

Nettoutgift kronor 30 581 000;

9. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret

1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 30 581 000 kronor;

14. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor

för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag

av 4 158 000 kronor;

B. att motionen I: 241 må anses besvarad med vad utskottet

här ovan anfört;

2) av herrar Oscar Olsson, Bäcklund, Emil Petersson, Ivar Persson och Danielsson,

vilka ansett,

dels att de två sista meningarna i första stycket av utskottets yttrande å

s. 59 bort ersättas med en mening av följande lydelse: »Utskottet, som utgår

ifrån att vad i motionerna I: 59 och II: 88 i detta ämne anförts därvid kommer

att av skolutredningen upptagas till övervägande, har emellertid funnit

sig böra i anledning av vad i motionerna yrkats förorda, att för nästa budgetår

anvisas ett anslag av 50 000 kronor till statsbidrag för anskaffande av lokaler

för s. k. robertsforsskolor»,

dels ock att utskottet med anledning härav bort hemställa,

C. att riksdagen må i anledning av motionerna I: 59 och

II: 88 till Statsbidrag för anskaffande av lokaler för s. k.

robertsforsskolor för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag

av 50 000 kronor;

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Statsutskottets utlåtande nr 182.

3) av herrar Persson i Falla och Holmdahl, vilka ansett,

dels att utskottets yttrande å s. 59 och 60 angående motionen II: 18 bort

hava följande lydelse:

»Med anledning---i ämnet.

I motionen II: 18---till förfogande. Utskottet är däremot icke över
tygat

om lämpligheten av att anknyta av motionären ifrågasatta specialgymnasier

till folkhögskolorna. Utskottet utgår emellertid fran att skolutredningen

i samband med behandlingen av gymnasieorganisationen kommer att till närmare

prövning upptaga jämväl frågan om vilka åtgärder, som kunna lämpligen

befinnas böra vidtagas på nu ifrågavarande område. Med vad sålunda

anförts torde motionen II: 18 få anses besvarad»;

dels ock att utskottet med anledning härav bort hemställa,

F. att motionen II: 18 må anses besvarad med vad utskottet

i det föregående anfört;

4) av herr Wallentheim i anledning av vad utskottet anfört (s. 20) under rubriken

»3. Ombildning av kommunala mellanskolan i Solna till samrealskola»;

5) av herr Pauli i anledning av vad utskottet anfört (s. 39) under rubriken

»b) Anslagsberäkningar»;

6) av herrar Pauli och Emil Petersson, vilka ansett, att utskottet bort i sitt

yttrande (s. 41) under rubriken »{Förslagsanslagen till bidrag till kommunala

flickskolor, kommunala mellanskolor och praktiska mellanskolor» i anledning

av motionerna I: 240 och II: 358 förorda sådan jämkning i Kungl. Maj:ts

förslag, att kvinnlig lärare vid de högre kommunala skolorna med avseende å

rätt att åtnjuta lön i högsta löneklass inom vederbörlig lönegrad jämställes

med kvinnlig lärare vid allmänt läroverk.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:368 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition angående anslag för budgetåret 1944/45 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m. jämte i s. 8 i texten