Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anskaffande av ytterligare en statsisbrytare m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1944-06-15 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:204, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anskaffande av ytterligare en statsisbrytare m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

1

Nr 204.

Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anskaffande

av ytterligare en statsisbrytare m. m. jämte

i ämnet väckta motioner.

(lia avd.)

I propositionen nr 132 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över liandelsärenden för den 18 februari 1944,

föreslagit riksdagen att

dels godkänna den av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll

förordade planen för ordnande av statens isbrytarverksamhet,

dels besluta anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg av i huvudsak

de dimensioner, som av departementschefen förordats, för en beräknad

kostnad av högst 5 650 000 kronor,

dels bemyndiga Kungl. Majit

att på av departementschefen förordade villkor bevilja envar av städerna

Malmö och Gävle statsbidrag med 33 procent av kostnaderna för anskaffande

av en lokalisbrytare av i huvudsak de dimensioner och med den maskinstyrka

som i statsrådsprotokollet angivits

samt att med Göteborgs Bogserings- och Bärgnings Aktiebolag träffa avtal

angående förhyrande av bolaget tillhörande isbrytande bogserbåtar i huvudsaklig

överensstämmelse med i statsrådsprotokollet framlagt förslag,

dels ock för budgetåret 1944/45 under tionde huvudtiteln anvisa

till Statens isbrytarverksamhet: Anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg

ett reservationsanslag av 2 500 000 kronor,

samt till Statens isbrytarverksamhet: Förhyrning av isbrytarfartyg ett förslagsanslag

av 100 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr K. A. Johanson (I: 280) och den andra inom andra kammaren av herr

G. Skoglund i Umeå m. fl. (11:452), vari hemställts, att riksdagen ville besluta

att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn förnyad prövning av frågan

angående en statsisbrytare för Norrland;

dels två likalydande motioner, väckta, den en inom första kammaren av

herr N. Holmström m. fl. (I: 282) och den andra inom andra kammaren av

herr E. Severin i Gävle m. fl. (II: 458), vari hemställts, att riksdagen må besluta,

att förutom 33 procents statsbidrag för anskaffande av lokalisbrytare

Bihang till riksdagens protokoll 1944. G sami. Nr 204. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 204.

för Gävle staten för varje vinterperiod skall svara för hälften av beredskapskostnaderna

för fartyget;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr N. Holmström m. fl. (I: 283) och den andra inom andra kammaren av

herr O. W. Lövgren m. fl. (II: 457), vari hemställts, att riksdagen ville besluta

att hos Kungl. Maj:t hemställa örn förslag till 1945 års riksdag om anskaffande

av ytterligare ett isbrytarfartyg av minst Ymers typ, huvudsakligen avsett

för norrlandslrafikens betjänande;

dels två likalydande motioner, väckta, den inom första kammaren av herrar

E. Ericsson och G. Velander (I: 287) och den andra inom andra kammaren

av herrar O. Nilsson i Göteborg och E. Hagberg i Malmö (II: 464), vari hemställts,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla,

dels att lämplig officer ur flottan snarast förordnas att vara statens isbrytarinspektör

samt att statsisbrytarombud i enlighet med vad i motionerna

anförts tillsättas,

dels ock att frågan såväl om pla’cering av den statliga isbrytningsverksamhetens

ledning inom statsförvaltningen som om bemanningen av statens isbrytarfartyg

måtte göras till föremål för ytterligare utredning och de förslag,

vartill utredningen må föranleda, snarast föreläggas riksdagen;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr O. E. Mattsson m. fl. (I: 288) och den andra inom andra kammaren av

herr G. L. Andersson i Mölndal m. fl. (II: 463), vari hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att innan definitiv uppgörelse

träffas med Göteborgs Bogserings- och Bärgnings Aktiebolag underhandlingar

inledas i syfte att genom avtalet garantera fisket isbrytarhjälp inom större

områden än vad i det preliminära avtalsförslaget avses, samt att, om lämplig

uppgörelse icke kan träffas, Kungl. Maj:t måtte taga frågan örn anskaffande

av lämpliga fartyg för isbrytarhjälp åt västkustfisket under förnyat övervägande;
dels

ock en inom andra kammaren av herr G. Hedlund i Rådom väckt

motion (II: 462), vari hemställts, att riksdagen i samband med behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 132 lill innevarande års riksdag måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn utredning för upprättande

av ett detaljerat program för statens verksamhet med avseende å isbrytningen

utefter norrlandskusten, vid vars upprättande skälig hänsyn tages till

den betydelse Norrlands näringsliv har för hela vårt lands ekonomiska liv,

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna I: 282, I: 283, I: 287, II: 452, II: 462 och

II: 463.

Kungl. Maj:ts förslag bygger på ett av 1941 års isbrytarutredning den 8

december 1942 dagtecknat betänkande.

Departementschefen har inledningsvis lämnat en översikt över av staten

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

3

hittills vidtagna åtgärder till främjande av vintersjöfart samt för gällande

allmänna bestämmelser rörande statens isbrytarverksamhet. I samband härmed

har departementschefen meddelat, att han icke avser att till behandling

upptaga utredningens förslag rörande ledningen av statens isbrytarverksamhet

samt statsisbrytarnas bemanning.

Av statsrådsprotokollet framgår att av fartyg hänförbara till egentliga stats ■

isbrytare finnas allenast statsisbrytarna Atle och Ymer samt den Göteborgs

stad tillhörande isbrytaren Göta Lejon. Till kategorien havsisbrytare har ock

plägat hänföras Stockholms stad tillhöriga Isbrytaren II. Till kategorien lokalisbrytare,

användbara jämväl för viss kustisbrytning, har departementschefen

uppräknat ett flertal samt meddelat att utöver nämnda för havs-, kusteller

lokalisbrytning användbara fartyg finnes ett icke oväsentligt antal isbrytande

bogserbåtar. Slutligen är jämväl, framhåller departementschefen, ett

antal passagerar- och lastfartyg användbart för viss isbrytning.

Plan för ordnande av statens isbrytarverksamhet.

Allmänna synpunkter m. m.

Vid den beskrivning av olika slag av isbrytning för vintersjöfarten utefter

våra kuster, som 1941 års isbrytarutredning lämnat, har utredningen skilt

mellan havsisbrytning eller brytning av is under ett fartygs färd å havet samt

därifrån in mot kusten, kustisbrytning eller forcering av den is som, ofta i

form av mäktiga packisvallar, samlats i den i kustbandet befintliga farleden in

mot land samt lokalisbrytning eller brytning av ränna i det inomskärs bildade

fasta istäcket. Beträffande uppdelningen av isbrytningsverksamheten mellan

å ena sidan staten samt å andra sidan kommjyiner och enskilda har

utredningen, med utgångspunkt från redan nu tillämpad praxis, ansett staten

böra svara för all förekommande havsisbrytning, medan kustisbrytningen

borde allt efter omständigheterna — å vilka utredningen lämnar vissa

belysande exempel — fördelas mellan de större statliga isbrytarna och

mindre lokala isbrytare samt på sistnämnda slag av isbrytare borde i princip

ankomma att ombesörja all lokalisbrytning, ledningen för den statliga

isbrytningen dock obetaget att i särskilda fall låta statsisbrytare utföra

jämväl lokalisbrytning.

Klart synes departementschefen vara, att havsisbrytningen framdeles liksom

hittills bör helt åvila staten.

Vad kustisbrytningen beträffar torde böra beaktas, att någon bestämd skiljelinje

mellan denna och havsisbrytningen icke går att uppdraga samt att

kustisbrytningen ofta ställer sådana krav på isbrytarmaterielen som man icke

rimligen kan begära att en allenast för vederbörande hamn med intilliggande

kustområde anskaffad, i kommunal eller enskild regi driven isbrytare

skall kunna uppfylla. Vid sådant förhållande, och då å andra sidan staten

icke lärer böra åtaga sig att utföra all erforderlig kustisbrytning, har departementschefen

i likhet nied utredningen ansett, att det bör få ankomma på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 204.

statens isbrytarledning och, i den mån av denna givna direktiv lämna statsisbrytärnäs

befälhavare befogenhet härtill, på dessa att, med beaktande av

vad utredningen härutinnan anfört, allt efter omständigheterna i de särskilda

fallen avgöra, om och i vilken omfattning staten skall befatta sig med kustisbrytning.

Ehuru, såsom utredningen framhållit, lokalisbrytning aldrig åvilar staten

såsom en skyldighet, framgår dock av utredningens redogörelse för olika

slag av isbrytning att staten i ej ringa omfattning verkställer lokalisbrytning,

särskilt vid farledernas öppnande på våren samt till sådana hamnar, som

tjänstgöra såsom baser för statsisbrytarna vid dessas verksamhet utefter kusten,

Enligt departementschefens mening finnes ej anledning att bryta mot

denna för de lokala intressena förmånliga praxis. Undantagsvis kan det enligt

departementschefens mening även i andra fall än de nyss nämnda vara

naturligt att statsisbrytare i samband med sin ordinarie verksamhet biträder

med lokalisbrytning.

Utöver den isbrytning utefter rikets kuster, som sålunda kunde komma

att verkställas genom statens försorg, har utredningen funnit rimligt att staten,

i den mån så kunde ske utan inkräktande på fullgörandet av huvuduppgiften,

tillika biträdde med isbrytning på Mälaren och Vänern i sådan

omfattning att isbrytare i statens tjänst efter isläggningen å sjöarna verkställde

viss isbrytning i de större farlederna därstädes samt likaledes på våren

biträdde med farledernas öppnande. Såväl med hänsyn till storleken

av de vatten det här vöre fråga om — isbrytningen å dessa sjöar torde icke

icke i sin helhet kunna rubriceras såsom lokalisbrytning — som ock därtill,

att varutrafiken till och från de största hamnarna vid dessa sjöar till sin

natur vore jämförbar med den varutrafik, som försigginge över de större

hamnstäderna utmed norrlandskusten, syntes det utredningen motiverat

att staten här trädde hjälpande emellan. Självfallet skulle dock en sådan

utsträckning av statens isbrytningsverksamhet att gälla jämväl farlederna

till de största hamnarna vid Mälaren och Vänern lika litet som för t. ex.

hamnarna vid norrlandskusten innebära, att staten lämnade någon garanti

för farledernas öppethållande. Departementschefen har anslutit sig till den

av utredningen sålunda uttalade uppfattningen.

Omfattningen av statens isbrytarberedskap kan emellertid, framhåller dedepartementscliefen,

icke göras beroende av enbart de olika slag av isbrytning,

med vilka staten har att taga befattning. Av betydelse för frågans bedömande

är tillika, vilka krav man ställer på denna beredskap under de skiftande

isförhållanden som erfarenhetsmässigt råda under olika vintrar. Härutinnan

synes departementschefen till en början kunna fastslås, att beredskapen bör

vara tillräcklig för att motsvara sjöfartens behov av isbrytarhjälp under milda

vintrar och vintrar av normal stränghet. Dessa vintrar, vilka under de senaste

72 åren tillhopa utgjort omkring 75 °/o av samtliga, pläga karakteriseras bland

annat därav att behov av havsisbrytning föreligger allenast för norrlandskustens

vidkommande. För dylika vintrar har vår nuvarande isbrytarberedskap

visat sig vara till fyllest. Mera tveksamt synes departementschefen vara,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

5

i vad mån staten bör hålla en isbrytarberedskap för bemästrande av issvårigheterna

även under särskilt stränga vintrar, då behov av isbrytarhjälp kan

föreligga nära nog samtidigt längs rikets alla kuster. I likhet med utredningen

har departementschefen funnit det av kostnadsskäl uteslutet, att staten skall

hålla en för dylika svåra isförhållanden fullständig isbrytarberedskap. För

den avvägning av arbetsuppgifterna gent emot varandra, som då måste vidtagas,

synas departementschefen nu gällande regler härutinnan även framdeles

kunna i huvudsak tjäna lill ledning. Enligt den genom generalorder

den 15 oktober 1937 fastställda allmänna planen för statsisbrytarnas verksamhet

skall såsom allmängiltig grundsats för denna verksamhet gälla, att vid

samtidigt inträffande behov av ingripande å skilda delar av rikets kuster —

fall av nödläge för fartyg och besättningar undantagna — sjöfarten å rikets

västra kust såsom den för riket viktigaste i främsta rummet skall erhålla hjälp,

därnäst sjöfartsförbindelserna med kontinenten och slutligen norrlandssjöfarten.

Denna grundsats överensstämmer i väsentliga stycken med vad utredningen

framhållit, dock att utredningen med sjöfartsförbindelserna med kontinenten

jämställt den för sjöfarten på ostkusten betydelsefulla genomgångstrafiken

genom Öresund samt tillika framhållit betydelsen av att Gotland

icke avspärras genom is och att sådan havsisbrytning utföres som under svåra

isvintrar erfordras i Östersjön för uppehållande av sjöfarten på Stockholm

och andra större östersjöliamnar. Det bör, framhåller departementschefen,

slutligen erinras, att enligt vad utredningen förutsatt i regel varje vinter bör

genom statens försorg utföras den havsisbrytning, som erfordras för åstadkommande

av en med hänsyn till näringslivets behov och isförhållandenas beskaffenhet

rimlig förlängning av sjötrafiken på norrländska hamnar, samt att

därjämte visst biträde från statens sida lämnas till stöd åt vintersjöfarten på

Mälaren och Vänern. Det av utredningen sålunda för den statliga isbrytarverksamheten

föreslagna arbetsprogrammet, vilket torde i huvudsak överensstämma

med under senaste svåra isvintrar tillämpad praxis, har synts även

departementschefen kunna tjäna till utgångspunkt vid övervägandena rörande

denna verksamhets ordnande för framtiden. Framhållas må dock, att programmet

genom sin elasticitet lämnar ganska vida marginaler för omfattningen

av beredskapen på detta område. Det erfordras därför enligt departementschefen

en mera i detalj gående prövning av de krav, som rimligen kunna

ställas på denna beredskap, för att man skall bliva i stånd att bilda sig en

bestämd uppfattning örn den lämpliga storleken och beskaffenheten av statens

isbrytarmateriel samt andra med organisationen av den statliga isbrytningsverksamheten

sammanhängande .spörsmål.

Havsisbrytning utefter norrlandskusten.

Efter att hava behandlat frågan örn isbrytning till stöd för norrlandssjöfarten

(s. 29—33 i statsrådsprotokollet) har utredningen framhållit, att den

granskning, utredningen sålunda företagit av förutsättningarna för och behovet

av ökad vintersjöfart på Norrland, icke gåve vid handen, att förutsätt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 204.

ningar förelåge för sådan ökning av denna vintersjöfart, att den skulle erford

ra bedrivande av havsisbrytning under längre tid och i väsentligt större omfattning

än hittills varit brukligt. Däremot ansåge utredningen både förutsättningar

för och behov av sådan isbrytning föreligga, som, i anslutning till i hittills

vanlig omfattning bedriven havsisbrytning, vore ägnad att under längre tid

av vintern än hittills låtit sig göra öppethålla farlederna in till hamnar och

lastageplatser utefter norrlandskusten, särskilt sådana belägna inom Gävleborgs

och Västernorrlands län. Till detta spörsmål ämnade utredningen senare

återkomma.

Mot vad utredningen sålunda uttalat hava inom utredningen anförts avvikande

meningar.

Departementschefen, som härefter redogjort för i ärendet avgivna yttranden,

har för egen del anfört följande.

Klimatförhållandena i vårt land äro sådana, att hållandet av en isbrytarberedskap

är av särskild betydelse för Norrlands vidkommande. Medan det i

södra Östersjön och på västkusten förekommer för sjöfarten besvärande isbildning

blott enstaka år — för den av utredningen undersökta tidsperioden

i medeltal endast omkring vart fjärde år — äro åtminstone de flesta norrländska

hamnar så gott sorn årligen under någon tid stängda av is. Säkerligen

ligger det icke heller inom de praktiska möjligheternas gränser att under

stränga eller ens under normalt kalla vintrar för rimliga kostnader låta

sjöfarten längs hela norrlandskusten fortgå utan avbrott. Bemödandena att

vintertiden hålla denna sjöfart i gång kunna därför knappast syfta längre än

till att förkorta dessa avbrott genom isbrytning i början och slutet av isperioderna.

Statens verksamhet på detta område bedrives också för närvarande i

regel så, att en av de båda statsisbrytarna vid början av isläggningen uppe

i Bottenviken biträder sjöfarten i dessa farvatten och därefter så småningom

allteftersom isbildningen fortskrider dirigeras söderut för assistens åt fartyg

på resa till eller från hamnar i mellersta och södra Norrland. På motsvarande

sätt ehuru i omvänd ordning plägar en av statsisbrytarna på våren så snart

förhållandena det medgiva bryta rännor i isen längs hela norrlandskusten

och in till hamnarna därstädes. Under särskilt stränga isvintrar, då det ofta

uppstår stark isbildning ungefär samtidigt på olika delar av kusten, bruka

båda statsisbrytarna anlitas till hjälp åt sjöfarten på Norrland, medan eljest

i regel den ena statsisbrytaren ligger overksam under den tid den andra är

ute på expedition i Bottniska viken.

Utredningen har nu till närmare granskning upptagit frågan, huruvida en

intensifiering bör ske av den av staten bedrivna havsisbrytningen utefter norrlandskusten.

De fördelar ur såväl företags- och nationalekonomisk som handels-

och socialpolitisk synpunkt, vilka skulle vinnas genom en förkortning av

det vintertid nödtvungna avbrottet i varutrafiken sjöledes till och från de norrländska

hamnarna och lastageplatsen^, hava utförligt redovisats både i

utredningens betänkande och i de däröver avgivna yttrandena. Härutinnan

må allenast hänvisas till den av mig förut lämnade redogörelsen.

Emellertid har utredningen fäst uppmärksamheten på, att en utvidgad statlig

isbrytningsverksamhet icke är den enda betingelsen för en ökning av den

under vintern sjöledes bedrivna trafiken på Norrland. Därjämte bör enligt

utredningens mening åstadkommas en väsentlig ökning av det för gång i is

av svårare beskaffenhet användbara handelstonnaget, i vilket hänseende utredningen

beaktat, att anbringande av nöjaktig isförstärkning är kostsam

och att densamma väsentligt nedsätter fartygens lastningsförmåga. Utred
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

7

ningen har tillika framhållit, att så länge vid åtskilliga platser utefter

norrlandskusten lastningen i brist på lämpliga kajanordningar måste ske

genom läktring eller pråmning, behovet av intensifierad isbrytning för åvägabringande

av förlängd skeppningssäsong för vissa av de viktigaste norrländska

exportvarorna, såsom trä, trämassa och cellulosa, kan anses vara

mindre framträdande. Enligt utredningens mening visar också erfarenheten,

att de isbrytarresurser, som staten hittills under normala förhållanden ställt

till norrlandstrafikens förfogande, fullt motsvarat det då föreliggande behovet.

Av betänkandet framgår vidare, att den omständigheten att den statliga

isbrytarberedskapen ej räckt till för att bemästra isförhållandena under

de tre synnerligen stränga vintrarna 1939/40—1941/42 enligt utredningens

uppfattning icke bör tagas till intäkt för att enbart med hänsyn till

vintersjöfarten på Norrland öka beståndet av statliga havsisbrytare.

Gent emot vad utredningen sålunda anfört har — enligt min mening med

visst fog — gjorts gällande, bland annat, att en genom ökning av statens

isbrytarmateriel garanterad utsträckning av seglationstiden vore ägnad att stimulera

dels rederierna att investera kapital i nytt, isförstärkt tonnage och

dels industriföretag och kommuner att komplettera lastningsanordningarna,

så att de bleve mera lämpade för lastning under vinterförhållanden. Jag är

också med kommerskollegium ense därom, att frågan om förbättrad isberedskap

på norrlandskusten genom anskaffande av ytterligare en statlig havsisbrytare

är förtjänt av uppmärksamhet. Såsom kollegium tillika framhållit

torde man emellertid, innan slutlig ståndpunkt tages till denna fråga,

böra avvakta resultat av den rationalisering av isbrytningsverksamheten och

utökning av isbrytarmaterialen, som utredningen i övrigt föreslagit och

som jag ämnar senare under ärendets behandling i huvudsak förorda. Härför

talar vidare ej mindre den statsfinansiella situationen än även den omständigheten

att det till följd av rådande knapphet på bland annat fartygsplåt

och -profiler säkerligen under nuvarande förhållanden skulle möta stora svårigheter

ej endast för staten att väsentligt öka det av utredningen i annat sammanhang

föreslagna byggnadsprogrammet utan även för rederierna att anskaffa

nya fartyg med erforderlig isförstärkning. Jag anser mig alltså icke nu

böra förorda det i åtskilliga remissyttranden framförda förslaget om vidtagande

av åtgärder för byggandet av en speciellt för sjöfarten på Norrland

avsedd havsisbrytare.

Till den av ledamoten av utredningen konteramiralen Giron reservationsvis

berörda frågan örn behovet av ytterligare en havsisbrytare med hänsyn

till rikets försvar torde jag senare få anledning att återkomma.

Havsisbrytning i Södra Hvarken och Östersjön.

Under milda vintrar och vintrar med normal kyla föreligger i regel icke

behov av havsisbrytning i Södra Hvarken och Östersjön. Det är alltså med

hänsyn till behovet under de stränga vintrarna som frågan örn statens möjligheter

att för rimliga kostnader med isbrytning understödja sjöfarten i dessa

farvatten bör bedömas.

Av den av utredningen i sådant syfte verkställda undersökningen framgår,

att det icke kan sättas i fråga att under dylika vintrar sjöfarten skall kunna

upprätthållas i eljest vanlig omfattning. Redan det tillgängliga handelslonnagets

begränsade förmåga att, även med isbrytarassistens, taga sig fram i dea

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 204.

då grova pack- och dreisell omöjliggör detta. Man nödgas därför inskränka

sig till att, sedan av isbildningen eventuellt överraskade fartyg förhjälpts i

hamn, med isbrytare och lämpligt handelstonnage så gott sig göra låter vidmakthålla

förbindelserna på de viktigaste lederna. Enär vid den tidpunkt,

da svavare isförhallanden inträda i Östersjön, sjöfarten i Bottniska viken vanligen

upphört eller står inför sitt slut, bör man kunna räkna med att för

nu ifrågavarande uppgifter båda de nu befintliga statsisbrytarna skola vara

disponibla. Härtill kommer den Stockholms stad tillhöriga »Isbrytaren II»,

med vilket fartyg ombesörjes den staden enligt nu tillämpad ordning åliggande

isbrytningen i Stockholms skärgård intill 15 engelska mil utanför yttersta

grunden. Man har slutligen anledning förutsätta, att efter ett genomförande

av det förslag rörande byggandet av en särskilt för Öresund avsedd

isbrytare, som utredningen framfört och departementschefen senare under

detta ärendes behandling ämnar förorda, denna isbrytare åtminstone under

isbildningens första skede skall kunna biträda sjöfarten jämväl i södra

Östersjön.

Efter nu angivna förutsättningar har utredningen uppgjort en plan för

havsisbrytningens ombesörjande i Östersjön under stränga vintrar. De sjöfartsleder,

som enligt planen såvitt möjligt skola hållas öppna, äro lederna

Stockholm—Åbo, Stockholm—Visby och Trelleborg—Sassnitz. Isbrytningen

från svensk sida å leden Stockholm—Åbo anses av utredningen vara i huvudsak

en Stockholms stads angelägenhet. För leden Stockholm—Visby skulle

allt efter omständigheterna disponeras den ena av eller båda de nu befintliga

statsisbrytarna. En av dessa skulle vidare i mån av behov vara verksam å

leden Trelleborg—Sassnitz, varest isbrytning i någon omfattning även borde

kunna utföras av den av utredningen föreslagna öresundsisbrytaren. Utredningen

har slutligen räknat med, att de nu omnämnda isbrytarna jämväl

skulle biträda med eskort av kollaster från tyska till svenska hamnar.

Enligt departementschefens uppfattning innefattar den sålunda angivna

planen i allt väsentligt de arbetsuppgifter som i nu förevarande hänseende

skäligen böra åvila staten. Vad angår frågan huruvida den avsedda isbrytarmaterielen

är tillräcklig för ändamålet, giva erfarenheterna från de tre

vintrarna 1939/40—1941/42 vid handen att den otvivelaktigt icke skulle förslå

att helt bemästra så ovanligt svårartade isförhållanden som de då rådande.

Även om det skulle vara tekniskt möjligt att hålla en för dylika

vintrar fullt tillräcklig isbrytarberedskap, skulle dock, framhåller departementschefen,

kostnaderna härför bliva oskäligt höga i förhållande till de

korta och sällan inträffande isperioder för vilka beredskapen vore avsedd. Det

kan enligt departementschefen ur ekonomiska synpunkter icke vara försvarligt

att överdimensionera isbrytarmaterielen. Var sedan den rätta medelvägen

är att finna, därom är det givetvis omöjligt att på förhand bestämt

uttala sig. Enligt departementschefens mening har emellertid utredningen

anfört så starka skäl för sin uppfattning härutinnan, att departementschefen

icke ansett sig böra tillstyrka det i vissa remissyttranden fram
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 201.

9

förda förslaget om byggande av ytterligare en särskilt för farvattnen i Östersjön

avsedd havsisbrytare.

De överväganden, vilka departementschefen sålunda i detta och tidigare

sammanhang ägnat frågan om förstärkning av den särskilt för sjöfarten i

Östersjön och Bottniska viken avsedda isbrytarmaterielen, hava gällt förhållandena

under den tid vårt land åtnjuter fred. Såväl av en reservant inom

utredningen som från de i ärendet hörda militära myndigheternas sida har

emellertid hävdats den meningen, att därest Sverige skulle råka i krig de enligt

utredningens plan tillgängliga havsisbrytarna icke vore tillräckliga att

fylla det då föreliggande behovet. Departementschefen har i anledning härav

redan nu velat framhålla, att genomförandet av det program för nyanskaffning

av isbrytare, som utredningen föreslagit och som departementschefen

senare ämnar förorda, innebär ej endast en avsevärd och enligt departementschefens

mening åtminstone under nuvarande förhållanden tillräcklig

förstärkning av vår för fredstid avsedda isbrytarberedskap utan samtidigt

även ett värdefullt tillskott till vår försvarsberedskap. Efter samråd med

chefen för försvarsdepartementet har departementschefen ansett sig icke

böra till behandling upptaga frågan huruvida nyanskaffningen enbart av

försvarspolitiska skäl bör få en än vidare omfattning.

Havsisbrytning i Öresund.

Utredningen har framhållit, att beträffande farvattnen i Öresund är att

taga hänsyn till dels trafiken mellan Sverige och Danmark å färjeledarna

Malmö—Köpenhamn och Hälsingborg—Helsingör, dels ock den i sundets

längdriktning gående trafiken.

Enligt utredningens uppfattning förelåge här den mest kännbara bristen

i statens nuvarande isbrytarberedskap. Öresund jämte det därintill gränsande

västliga avsnittet av södra Östersjön vore av utomordentlig betydelse dels

av den anledningen, att Sveriges förbindelseleder med kontinenten ginge

över dessa farvatten dels ock med hänsyn därtill, att de jämväl innefattade de

mest betydelsefulla tillfartsledema för den oceangående trafiken till och från

Östersjön. I den allmänna plan för statens isbrytningsverksamhet, som fastställts

senast genom generalorder den 15 oktober 1937, hade ock angivits, att

vid samtidigt behov av ingripande å skilda delar av rikets kuster sjöfarten

å rikets västra kust skulle såsom den för riket viktigaste i främsta rummet erhålla

hjälp, därnäst sjöfartsförbindelserna med kontinenten och, tillädes det,

slutligen norrlandssjöfarten.

Utredningen säger sig för sin del helt kunna ansluta sig till den ordningsföljd,

som i denna plan uppställts för lämnande av hjälp genom statens

isbrytningsverksamhet. I anslutning härtill hade utredningen kommit till den

slutsatsen, att vad i första hand borde vidtagas för förstärkning av statens

isbrytarberedskap vore anskaffandet av en havsisbrytare lämpad för de uppgifter,

som ifrågakomme i Öresund. Att verkligt behov förelåge av ett dylikt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 204.

tillskott till den statliga beredskapen å förevarande område ansåge utredningen

vara till fullo ådagalagt.

Utredningens förslag innebär, att den nya havsisbrytaren skulle hava föl
-

jande huvuddimensioner:

Längd överallt................................................ 58 5 m

» i konstruktionsvattenlinjen.............................. 53''0 »

Bredd mallad ................................................ 16-20 »

» i vattenlinjen .......................................... 15"20 »

Djup mallat till huvuddäck.................................... 8-50 »

» » » inredningsdäck................................ 6''50 »

Djupgående med ca 300 ton olja och vatten .................. 5-00 »

» > » 900 » » » > .................. 6-00 »

Konstruktionsdeplacement på spant till vattenlinjen ca.......... 1 850 m3

Rymd av samtliga tankar för vatten och olja » 1 200 »

Maskineffekt fördelad å tre propellrar » 4 500 AHK.

Departementschefen har redogjort för de i ärendet avgivna yttrandena

samt för egen del anfört följande.

Det framgår av utredningens redogörelse rörande isförhållandena i Öresund

och den materiel, som hittills under stränga vintrar kunnat ställas till

förfogande för isbrytning därstädes, att behov föreligger av en för dessa

svårnavigabla farvatten lämplig havsisbrytare. En sådan isbrytare skulle

även — med hänsyn till att isläggningen regelmässigt inträffar senare i Öresund

än längre norrut — bliva ett värdefullt komplement till den närmast

för andra sjöfartsleder avsedda isbrytarmaterielen. I likhet med samtliga de

myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig i denna fråga, vill jag

därför förorda utredningens förslag örn anskaffandet av en särskilt för Öresund

lämpad havsisbrytare. Jämväl beträffande isbrytarens huvuddimensioner

och maskineffekt ansluter jag mig till det av utredningen härutinnan

framförda förslaget, vars lämplighet likaledes vitsordats under ärendets remissbehandling.

Genomförandet av detsamma skulle innebära, att beståndet

av statliga isbrytare tillfördes ett fartyg med ungefär samma deplacement

som den Göteborgs stad tillhöriga isbrytaren Göta Lejon samt med den egenskapen

att kunna vid behov hastigt nedbringas till ett djupgående av allenast

5 meter. Ehuru det måhända vore önskvärt att djupgåendet kunde minskas

med ytterligare en eller annan decimeter, finner jag, då frågan härom i allt

fall lärer sakna större betydelse, icke skäl att i anledning av vad järnvägsstyrelsen

härutinnan uttalat förorda någon jämkning i de uppgjorda konstruktionsritningarna.

Jag ämnar senare till behandling upptaga visst spörsmål örn öresundsisbrytarens

maskineri ävensom frågorna om anskaffnings-, drift- och underhållskostnaderna

för fartyget samt om möjligheterna att med hänsyn till rådande

materialsvårigheter verkställa detta fartygsbygge.

Beträffande isbrytningen i Öresund och vissa angränsande farvatten har

den 3 september 1930 mellan svenska och danska legeringarna träffats en

överenskommelse, enligt vilken regeringarna uttalat sin avsikt att vid inträdande

issvårigheter därstädes upprätta en gemensam isbrytningstjänst med

vissa i överenskommelsen närmare angivna uppgifter samt förklarat sig skola

eftersträva att i någorlunda lika omfattning ställa till förfogande för fullgörande

av dessa uppgifter erforderlig isbrytar- och flygmateriel m. m. Även

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

11

i den mån anskaffandet av den av mig nu förordade isbrytaren skulle innebära

en förstärkning av nyssnämnda materiel och ej allenast ett frigörande

av övriga svenska isbrytare för angelägna uppgifter vid andra delar av rikets

kust, torde icke därigenom någon väsentlig förändring inträffa med avseende

å förutsättningarna för den gemensamma svensk-danska isbrytningstjänsten.

Havsisbrytning i Kattegatt och Skagerack.

Vid angivandet ovan av vissa allmänna synpunkter på frågan örn ordnandet

av den statliga isbrytningsverksamheten, framhöll departementschefen

bland annat, att denna verksamhet vid samtidigt inträffande behov av ingripande

å skilda delar av rikets kuster i främsta rummet bör avse hjälp åt

sjöfarten på västkusten såsom den för riket viktigaste. Visserligen förhåller

det sig erfarenhetsmässigt så, att västkusten är den av våra kuster, där behovet

av isbrytning är minst framträdande. Under milda och normalt kalla

vintrar förekommer därstädes knappast någon för sjöfarten besvärande is

Emellertid lia de synnerligen stränga vintrarna 19-39/40—1941/42 ådagalagt

behovet av att en kraftig isbrytare står till förfogande för västkusten. Under

sådana vintrar råda regelmässigt svåra isförhållanden även i våra övriga farvatten,

och det är därför önskvärt att de för dem speciellt avsedda statsisbrytarna

icke då avdelas för isbrytning i Kattegatt och Skagerack.

Med beaktande härav har utredningen efter förhandlingar med Göteborgs

stad träffat ett preliminärt avtal om samarbete mellan staden och staten

i fråga örn isbrytning framför allt på västkusten. Innan departementschefen

närmare ingår på avtalets bestämmelser har han erinrat om att staden äger

den år 1932 färdigställda isbrytaren Göta Lejon, som i storlek och maskinstyrka

ungefär, om än icke fullt, motsvarar den av utredningen föreslagna

öresundsisbry tarén.

Enligt avtalet medgives kronan rätt att för en lid av tio år från och med

den 1 juli 1943 — dock allenast i den mån icke därigenom handelssjöfarten

å Göteborg äventyras inom vissa staden närbelägna områden — nyttja

Göta Lejon för isbrytning i Kattegatt och Skagerack samt, därest isförhållandena

så oundgängligen erfordra, jämväl i Öresund och Östersjön till och

med farvattnen vid Utlängan och Torhamns udde. Inom nu angivna vattenområden

med tillhörande farleder skall erforderlig isbrytning ombesörjas av

staden. Då fartyget nyttjas för isbrytning skall den av parterna, som använder

fartyget, ensam svara för alla kostnader för färden. Kronan skall

med hälften deltaga i de stadens årliga kostnader för fartyget, som icke direkt

påkallas av att fartyget tages i anspråk för isbrytning, nämligen för bemanning

och bevakning under stillaliggande, fartygets hållande i beredskap,

ordinärt underhåll, försäkring för hamnrisk samt avgifter för radio och telefon.

Dessa årliga kostnader i deras helhet hava uppskattats till cirka 35 000

kronor. För rätten att disponera fartyget skall kronan vidare erlägga ett

belopp av 50 000 kronor per år.

Departementschefen bär framhållit, att även han funnit det i och för sig

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 204.

önskvärt, att möjlighet beredes kronan att disponera Göta Lejon för verkställande

av erforderlig havsisbrytning i de farvatten, varom nu är fråga. Såsom

utredningen framhållit har detta fartyg redan tidigare, nämligen under

större delen av isbrytningskampanjerna under de senaste årens stränga vintrar,

tagits i anspråk för ändamålet, därvid fartyget visat sig väl lämpat för

de då förekommande isförhållandena. Chefen för marinen och marinförvaltningen

hava uttalat tvivel rörande möjligheten för fartyget att under strängare

vintrar kunna medhinna isbrytningsverksamhet i angivna farvatten. Med

anledning härav har departementschefen framhållit, att man synes vara berättigad

till antagandet, att med tillkomsten av den nya havsisbrytarén nödigt

samarbete mellan de båda fartygen skall kunna åstadkomma erforderlig

effekt.

Erinringar hava emellertid framställts av chefen för marinen, marinförvaltningen

och statskontoret i fråga om de ersättningar som staten enligt avtalsförslaget

skulle hava att utgiva enbart för rätten att disponera fartyget. Även

om, framhåller departementschefen, han icke delar statskontorets uppfattning,

att dylika ersättningar överhuvud taget ej böra komma i fråga, så finner

likväl även han de av staden betingade ersättningarna vara så höga, att

han icke anser sig böra tillstyrka avtalets godkännande av Kungl. Maj:t

I de antagligen tämligen sällsynta fall, då det på västkusten uppstår issvårigheter

och isbrytare i statens ägo ej lämpligen kan insättas för deras bemästrande,

torde man, fortsätter departementschefen, därför liksom hittills

få söka träffa tillfälliga dispositioner i syfte alt för ändamålet förfoga över

Göta Lejon.

Statens medverkan vid kustisbrytning.

Utredningen har till behandling upptagit frågan i vad mån utöver den

statliga beredskapen i avseende å havsisbrytningen erfordras åtgärder från

statens sida för stärkande av isbrytarberedskapen utefter våra kuster.

Enligt utredningens bedömande skulle, för tryggande av skälig beredskap

i avseende å fullgörandet av isbrytningsuppgifter erfordras en isbrytare för

norrlandskusten till och med Öregrundsgrepen, en isbrytare för Södra Kvarkens

och Östersjöns farvatten och en isbrytare för Öresund och Skånes sydkust.

Dessa arbetsuppgifter ansåge utredningen företrädesvis vara av den natur,

att deras utförande borde ankomma på de till sjöfarten knutna lokala

intressena. Särskilt de större hamnstäderna hade starkt ekonomiskt intresse

av att sjöfarten kunde fortgå så vitt möjligt utan avbrott. Så vore fallet såväl

av hänsyn till näringslivet i staden och dess omnejd som ock för att stadens

hamnanläggningar skulle i största möjliga omfattning utnyttjas.

Utredningen har funnit, att i Gävle och Malmö ett positivt intresse förefunnes

för nyanskaffning av lokal isbrytare av tillräcklig styrka. Dylika isbrytare

förutsattes emellertid tillika kunna komma till god användning för ut

förande av sådan kustisbrytning, som bör tillkomma staten. Det syntes på

grund härav i sin ordning, att staten på ett eller annat sätt deltoge i kostna
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

13

derna för det antal isbrytare av denna typ, som kunde finnas för fullgörande

av statens isbrytningsuppgifter erforderligt. Detta behov hade i det föregående

angivits utgöra en isbrytare för Norrlandskusten till och med Öre

grundsgrepen, en isbrytare för Södra Hvarken och Östersjön samt en isbrytare

för Öresund och Skånes sydkust.

Den för Norrlandskusten avsedda isbrytaren borde icke göras mindre

än den finska isbrytaren Olsö. Den isbrytare, som utredningen tänkt sig för

Öresund och Skånes sydkust, syntes kunna givas något mindre dimensioner.

Vad slutligen anginge behovet av kustisbrytare för Östersjön och Södra

Hvarken har utredningen ansett, att detta behov tillsvidare borde kunna fyllas

av den Stockholms stad tillhöriga Isbrytaren II, oaktat detta fartyg med

hänsyn till sitt djupgående, 6 m, icke vore särskilt lämpligt för sagda ändamål

samt anmärkningar från marinens sida framförts mot fartygets isbrytande

förmåga.

Utredningen Ilar härefter redogjort för ett med Stockholms stad preliminärt

träffat avtal om utnyttjande för statens räkning av den staden tillhöriga

Isbrytaren II. Enligt avtalet skulle kronan med hälften deltaga i de

årliga kostnader för fartyget, som icke påkallades av att fartyget toges i anspråk

för isbrytning, nämligen för bemanning och bevakning under stillaliggande,

hyra för tilläggsplats, fartygets hållande i beredskap, ordinärt underhåll,

försäkring för liamnrisk samt avgifter för radio och telefon. Dessa

kostnader hade av hamnstyrelsen beräknats uppgå till i runt tal 30 000 kronor

per år. Härutöver skulle kronan för rätt att nyttja fartyget enligt avtalet

erlägga ett belopp av 40 000 kronor per år. Då fartyget nyttjades för isbrytning,

skulle den av partenia, som använde fartyget, ensam svara för alla

kostnader för färden.

Utredningen framhåller vidare, att den nyanskaffning av isbrytare av lokal

typ, varav staten kunde vara på det sätt intresserad, att den kunde tänkas

villig därtill lämna bidrag, alltså för närvarande inskränkte sig till två,

en för Norrlandskusten samt en för Öresund och Skånes sydkust, samt att

det stöd staten kunde finnas villig lämna för att befordra tillkomsten avtvå

dylika isbrytare borde givas formen av bidrag utan återbetalningsskyldighet.

De större kommunerna kunde numera upptaga lån på i stort sett

lika förmånliga villkor som staten. Beviljande av lån av statsmedel syntes

därför i förevarande fall knappast fylla något nyttigt ändamål. Enligt för

närvarande gällande priser å materialier och arbetslöner torde byggnadskostnaderna

för ett fartyg av typ Otso belöpa sig till 2''2 miljoner kronor.

För att stimulera till byggandet av ett fartyg, som droge sagda anskaffningskostnad,

torde erfordras ett förhållandevis kraftigt bidrag av statsmedel.

Utredningen, som säger sig i sagda fråga haft vissa överläggningar med

representanter för hamnstyrclserna i Gävle och Malmö, hade bibragts den

övertygelsen, att ett lägre statsbidrag än Vs av anskaffningskostnaden icke

skulle förmå främja det syfte man ville nå. Utredningen föreslår på grund

härav, att till bestridandet av de med anskaffning av omförmälda två isbrytare

förenade kostnaderna statsbidrag måtte utgå med 33 procent av

samma kostnader.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 204.

Ett så kraftigt understödjande från statens sida av anskaffandet av större

lokala isbrytare måste självfallet, anför utredningen, förbindas med sådana

villkor att staten jämväl kunde få de intressen tillgodosedda, som

staten ansåge sig ha av att dessa isbrytare komme till stånd. Såsom allmänna

villkor för erhållande av statsbidrag borde sålunda föreskrivas:

1. Staten skall äga befogenhet att, med företrädesrätt framför en var annan

än fartygets ägare, där så kan ske utan att fartygets huvuduppgift att

stödja vintersjöfarten på fartygets hemort därigenom äventyras, nyttja fartyget

för utförande av den isbrytning statens isbrytarledning finner lämpligen

kunna ombesörjas av fartyget.

2. Fartygets ägare skall hålla fartyget väl utrustat och underhållet, i tillfredsställande

beredskap, i erforderlig omfattning bemannat samt försäkrat

dels för hamnrisk under tiden för fartygets stillaliggande i hamn, dels ock

för sjörisk under tiden från fartygets utlöpande ur hamn till dess återkomst

till uppläggningsplatsen. Försäkringen skall avse ett värde, som motsvarar

fartygets verkliga värde.

3. Kronan skall för den tid kronan nyttjar fartyget svara för alla kostnader

för nyttjandet, såsom kompletterande utrustning, bemanning, kosthåll,

drift, försäkring samt avrustning, avhjälpande av fartyget under nyttjandet

ågångna skador och ersättning av försvunna eller eljest förstörda inventarier

eller materialier.

4. Kronan är berättigad att under tid, då kronan nyttjar fartyget, hålla

representant å fartyget, vilken har att giva anvisningar örn de arbeten, som

böra utföras med fartyget.

5. Fartygets ägare skall till statens isbrytarledning redovisa kostnaderna

för fartyget.

6. Byggnadsförslag och ritningar avseende såväl nyanskaffning som mera

omfattande förändringar skola vara av statens isbrytarledning granskade och

godkända.

En ledamot av utredningen har uttalat, att, för det fall Gävle stad anskaffade

en större lokalisbrytare mot bidrag av statsmedel med en tredjedel

av byggnadskostnaderna samt enligt av utredningens majoritet angivna bestämmelser

och villkor i övrigt, staden därutöver borde tillerkännas statligt

bidrag motsvarande hälften av beredskapskostnaderna.

Departementschefen, som härefter redogjort för de i ärendet avgivna yttrandena,

har för egen del anfört följande.

Redan tidigare har jag uttalat, att kustisbrytningen ofta ställer sådana krav

på isbrytarmaterielen, som en i kommunal eller enskild regi driven isbrytare

näppeligen kan uppfylla, samt att någon bestämd skiljelinje mellan havsisbrytning

och kustisbrytning icke går att uppdraga, varför det borde få ankomma

på statens isbrytarledning och måhända även i viss mån på statsisbrytarnas

befälhavare att allt efter omständigheterna i de särskilda fallen

avgöra, om och i vilken omfattning staten skall utföra kustisbrytning. Att

någon för alla förhållanden giltig regel örn, vem bestyret med kustisbrytning

bör åvila, icke lärer kunna uppställas synes mig ytterligare bestyrkt av

vad utredningen under nu ifrågavarande avsnitt av betänkandet uttalat. För

de i anslutning härtill framförda förslagen har utredningen därför heller

knappast kunnat lämna en på principiella grunder vilande motivering. Detta

bör dock icke föranleda, att förslagen lämnas obeaktade, utan torde de få

prövas med hänsyn till vad som kan anses skäligt och lämpligt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

15

Vad då först beträffar det av utredningen med Stockholms stad preliminärt

träffade avtalet örn utnyttjande för statens räkning av den staden tillhöriga

Isbrytaren II, så avser detta allenast en fortsättning, örn än på delvis

ändrade villkor, av nu gällande ordning. Enär erfarenheten visar, att staten

under svåra isvintrar haft behov av denna isbrytare, lärer en prolongation

av statens rätt att nyttja fartyget i och för sig vara önskvärd. Med hänsyn till

de avsevärt höjda ersättningar som staden betingat sig för en sådan prolongation

anser jag dock, i anslutning till vad i några yttranden därutinnan anförts,

densamma icke böra komma till stånd på nu föreslagna villkor. Ett

ståndpunktstagande i enlighet härmed utesluter givetvis icke att staten vid

behov söker att, på sätt jag tidigare anfört beträffande den Göteborgs stad

tillhöriga isbrytaren Göta Lejon, få disponera över Isbrytaren II.

Vad härefter angår den av envar av städerna Malmö och Gävle planerade

anskaffningen av en lokalisbrytare, tillräckligt kraftig för att även kunna

utföra viss kustisbrytning, finner jag det i likhet med utredningen önskvärt

att staten får viss dispositionsrätt till dessa båda isbrytare. En förutsättning

härför bör dock rimligen vara, att staten deltager i kostnaderna

för fartygens anskaffande och helt bestrider kostnaderna för driften under

den tid staten nyttjar fartygen. Då av vad utredningen i ärendet

anfört synes framgå, att ett lägre statsbidrag än omkring Vs av anskaffningskostnaden

icke skulle möjliggöra att dessa fartygsbyggen komme till stånd,

tillstyrker jag att statens bidrag må utgå med 33 procent av samma kostnad.

Enär byggnadskostnaderna för vartdera fartyget enligt nu gällande priser å

materialier och arbetslöner beräknats till omkring 2,2 miljoner kronor, skulle

det sammanlagda statsbidraget utgöra i runt tal 1 450 000 kronor. För statsbidragets

åtnjutande torde de av utredningen föreslagna villkoren böra i huvadsak

gälla. Enligt dessa villkor skall staten äga befogenhet att, där så kan

ske utan att fartygets huvuduppgift att stödja vintersjöfarten å fartygets hemort

äventyras, nyttja fartyget för utförande av den isbrytning statens isbrytarledning

finner lämpligen kunna ombesörjas av detsamma. Härmed torde

åtminstone viss kompensation kunna påräknas för bortfallet av statens dispositionsrätt

till Stockholms stads Isbrytaren II.

I anledning av i vissa remissyttranden gjorda uttalanden vill jag slutligen

framhålla, att man med hänsyn till hittills gjorda erfarenheter knappast torde

behöva hysa farhågor för att i nu förevarande fall samarbetet mellan statens

isbrytarledning och vederbörande kommunala myndigheter icke skall

ske på ett för staten tillfredsställande sätt samt att de av mig nu förordade

uppgörelserna med städerna Malmö och Gävle icke få tagas till intäkt för en

liknande överenskommelse med varje annan hamnstad som tilläventyrs skulle

vilja ingå en sådan. En förutsättning för att staten skall lämna bidrag till

byggandet av lokalisbrytare bör nämligen i första hand vara, att även staten

har visst behov av densamma.

Statens medverkan vid isbrytning i Mälaren.

Av den i betänkandet återgivna utredningen angående isförhållandena och

förutsättningarna för vintersjöfart i Mälaren framgår bland annat, att sjöfarten

i Mälarens djupled i regel är stängd av is från januari eller februari

till någon gång i mars eller april. Med hänsyn till den betydande industri och

handel, som för sitt fortbestånd och sin utveckling äro beroende av så vitt

möjligt oavbrutna sjötransporter över Mälaren, bär utredningen ansett på
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 204.

kallat, att staten främjar en för vintersjöfart därstädes erforderlig isbrytning.

Enligt utredningens förslag skall dylik isbrytning bestå i brytande av ränna

från öppet vatten utanför Södertälje till städerna Västerås och Köping — till

dessa båda städer går varutrafiken å Mälaren till övervägande del — dels vid

den tidpunkt då isbildningen nått sådan svårhetsgrad, att befintlig lokal isbrytare

ej längre förmår hålla ränna öppen, dels ock vid lämplig tidpunkt före

islossningen. Utredningen har därvid förutsatt, att av vintersjöfarten å Mälaren

intresserade kommuner och enskilda företag hålla lokal isbrytare av

sådan styrka, att fartyget, sedan ränna brutits, därefter kan åtminstone en tid

hålla denna öppen även vid förhållandevis svår isbildning. För den isbrytning,

som sålunda skulle anordnas av staten, avser utredningen att den Stockholms

stad tillhöriga Isbrytaren II tillsvidare skall tagas i anspråk.

Vid ställningstagandet till detta förslag har departementschefen framhållit,

att även om hänsyn tages till den ökade statliga eller av staten disponerade

isbrytarmateriel, som efter tillkomsten av den nya havsisbrytaren och

de båda med statsbidrag byggda lokalisbrytarna skulle stå till förfogande

för tillgodoseende av de olika, omfattande behoven av isbrytning vid landets

kuster, det icke lärer kunna ifrågakomma att staten skall åtaga sig att uppehålla

regelbunden vintersjöfart på Mälaren. Å andra sidan är departementschefen

med utredningen ense därom, att sjöfarten på Mälaren såväl till sin

karaktär som till sin allmänna betydelse är i viss mån jämförbar med sjöfarten

längs norrlandskusten. Med hänsyn härtill, och då ett realiserande av

utredningens förslag torde innebära tillgodoseende i avsevärd grad av vederbörande

ortsintressen, har departementschefen tillstyrkt, att statens stöd lämnas

i enlighet med sagda förslag. Brytande av ränna från öppet vatten utanför

Södertälje och Västerås och Köping bör också enligt departementschefen

innefatta erforderlig isbrytning i Södertälje kanal.

Vad angår frågan örn den materiel, som kan stå till förfogande för nu ifrågavarande

isbrytning, har departementschefen framhållit, att i det av utredningen

framlagda, av Stockholms stadsfullmäktige godkända förslaget till avtal

örn utnyttjande för statens räkning av Isbrytaren II icke finnes angivet, att

fartyget skulle få av staten användas för isbrytning jämväl i Mälaren. Vid

sådant förhållande lärer det, uttalar departementschefen, icke inverka på frågans

bedömande att, såsom departementschefen tidigare förordat, avtalsförslaget

får förfalla. Detta bör dock icke hindra att staten, då så finnes lämpligt

och överenskommelse därom kan träffas, utnyttjar denna isbrytare för

ändamålet. Emellertid lära även andra möjligheter stå till buds. Departementschefen

har sålunda erinrat om att under de tre stränga vintrarna

1939/40—1941/42 för ändamålet anlitats, förutom Isbrytaren II, även den

finska isbrytaren Otso och den Holmens bruk i Norrköping tillhöriga isbrytaren

Holmen VIII.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

17

Statens medverkan vid isbrytning i Vänern och Trollhätte kanal.

Utredningen har för sin del funnit kravet på statligt ingripande för uppehållande

av viss isbrytningsverksamhet på Trollhätte kanal och Vänern icke

skäligen böra avvisas.

Den uppgift staten med avseende å denna sjöfartsväg borde ikläda sig

borde enligt utredningens uppfattning vara att sörja för att under vintrar,

som ej vore av större stränghet än att sjöfart med hjälp av isbrytare kunde

upprätthållas, under den del av vintern, då Trollhätte kanal ej vore stängd

för reparation och översyn, genom isbrytning hålla farbar ränna öppen i

Trollhätte kanal och Vänersborgs viken jämte passagen vid Lurd. En förutsättning

för ett sådant åtagande från statens sida borde vara, att de lokala

intressen, som vöre knutna till uppehållandet av vintersjöfart å Vänern, ombesörjde

övrig där under sådan tid erforderlig isbrytning.

För den isbrytarhjälp, som det enligt nu utvecklade grunder skulle åligga

staten att lämna, borde det enligt utredningens uppfattning icke vara erforderligt

att hålla en särskild staten tillhörig isbrytare. De isbrvtningsuppgifter,

varom här vore fråga, borde kunna fyllas av ett fartyg användbart även för

andra ändamål än isbrytning. Ett sådant fartyg måste kunna upplåtas för

fullgörande av erforderlig isbrytning å Vänern och Trollhätte kanal till lägre

kostnad för statsverket än som uppkomme, därest staten för sagda uppgifter

holle särskild isbrytare. I anslutning till denna uppfattning hade utredningen

trätt i förbindelse med det företag, Göteborgs Bogserings- och

Bärgnings Aktiebolag, som under ett flertal år enligt avtal med Trollhätte

kanalverk ombesörjt isbrytning i kanalen och som sålunda ägde en betydande

erfarenhet om isförhållandena därstädes. De förhandlingar utredningen

fört med bolaget hade lett till, att bolaget enligt ett förslag till avtal åtagit

sig att på närmare angivna villkor ställa fartyg till förfogande för utförande

av ifrågavarande isbrytningsarbeten. För sagda ändamål planerade bolaget

nybyggnad av ett isbrytande bogserfartyg enligt följande dimensioner, nämligen

längd över allt 27,4 m, längd i konstruktionsvattenlinjen 26,0 m, mallad

bredd 8,1 m, mallat djup 4,5 m, djupgående till konstruktionsvattenlinjen

3,6 m, samt med en maskinstyrka av omkring 950 indikerade, motsvarande

omkring 800 effektiva hästkrafter.

Enligt det av bolaget godkända förslaget till avtal och till detta fogad

skriftlig förklaring hade bolaget åtagit sig att vid anfordran ställa ett ^brytande

bogserfartyg av nyss angivna dimensioner och maskinstyrka väl ruslat

och bemannat till kronans förfogande för isbrytning i Vänersborgsviken

jämte passagen vid Euro samt i Trollhätte kanal. Isbrytningsarbetet skulle

bedrivas genom bolagets försorg enligt anvisningar, som lämnades av kronan.

Därest fartyget till följd av haveri bleve stillaliggande, skulle bolaget

så vilt möjligt .ställa annat fartyg till kronans förfogande. Försäkringar för

fartyg och besättning skulle täckas av bolaget.

Kostnaderna för statens nyttjande av sagda fartyg uppginge enligt i avtalet

Rikano lill riksdagens protokoll 194-i. o sami. Nr 204. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 204.

närmare angivna villkor vid gångtid hela dygnet och under förutsättning av

8 mans besättning till sammanlagt 3 835 kronor per dygn.

Enligt utredningens bedömande borde ett fartyg av den storlek och maskinstyrka,

som bolaget utfäst sig att tillhandahålla, bliva tillfyllest för de

isbrytningsuppgifter, vilka i varje fall under milda och normalt stränga

vintrar kunde ifrågakomma. Därest ledningen av statens isbrytningsverksamhet

skulle finna, att med den isbrytarmateriel bolaget kunde tillhandahålla

nöjaktig isbrytning ej kunde uppehållas i angivna områden av Vänern

och i Trollhätte kanal, borde sagda ledning ej sakna möjlighet att dit dirigera

annan isbrytarmateriel.

Departementschefen, som redogjort för de i ärendet avgivna yttrandena,

har för egen del anfört följande.

Vad angår varutrafiken i Trollhätte kanal och å Vänern är att märka, att

vissa vid nämnda sjö belägna hamnar utgöra ut- och införselhamnar för

några av landets större och mera betydelsefulla industrier. Beträffande möjligheten

att uppehålla vintersjöfart å Vänern framgår av betänkandet, att

dylik sjöfart anses under normala vintrar kunna med hjälp av tillräckligt

kraftig isbrytare fortgå utan annat avbrott än som föranledes av att Trollhätte

kanal varje vinter för en tid av minst omkring sex veckor måste på

grund av reparation eller översyn avstängas för trafik. Genomsnittligt anses

alltså under angivna förhållanden seglationstiden kunna fortgå upp till tio

månader, vilket skulle innebära en ökning med omkring två månader av seglationstiden

under nuvarande förhållanden.

Såsom utredningen erinrat har riksdagen tidigare funnit statens medverkan

till uppehållande av vintersjöfart å Trollhätte kanal befogad, i det riksdagen

å beredskapsstat anvisat ett anslag å 600 000 kronor till byggande aven

isbrytare för sagda ändamål. Enär anledning emellertid icke förelegat att

sätta beredskapsstaten i kraft, har denna medelsanvisning hittills icke tagits

i bruk. Jag finner i likhet med utredningen skäligt, att det nu vidtages åtgärder

för förverkligandet av tanken på statligt stöd åt isbrytningsverksamheten

i Trollhätte kanal och Vänern, samt har intet att erinra mot att stödet lämnas

i den form och omfattning som utredningen föreslagit. Att staten skulle, såsom

i några av de avgivna yttrandena påyrkats, ytterligare utsträcka sin insats

med avseende å denna verksamhet kan jag däremot icke förorda. Den

uppgift, staten alltså skulle åtaga sig, vöre att sörja för att genom isbrytning

hålla farbar ränna öppen i Trollhätte kanal och Vänersborgs viken jämte passagen

vid Lurö. De lokala intressen, som äro knutna till uppehållandet av

vintersjöfart å Vänern, skulle således hava att ombesörja övrig där erforderlig

isbrytning.

Enligt ett av utredningen efter förhandlingar med Göteborgs Bogseringsoch

Bärgnings Aktiebolag uppgjort förslag till avtal har bolaget åtagit sig at!

för en tid av tio år ställa visst fartyg till förfogande för utförande av den

isbrytning, som sålunda skall åligga staten. Några av de myndigheter, som

yttrat sig i denna del av ärendet, hava ifrågasatt fartygets lämplighet för uppgiften.

I anledning härav må framhållas, att det icke enligt avtalet skulle

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

19

föreligga någon skyldighet för staten att nyttja fartyget och att alltså, därest

detsamma skulle befinnas mindre tjänligt för ändamålet, staten vore oförhindrad

att i annan ordning lämna sitt biträde till förevarande isbrytningsverksamhet.

Jag vill vid sådant förhållande, och enär den av bolaget betingade

ersättningen för statens nyttjande av fartyget icke synes oskälig, föreslå

att Kungl. Maj:t hos riksdagen hemställer örn bemyndigande att med bolaget

träffa avtal örn isbrytning i Vänern och Trollhätte kanal i huvudsaklig

överensstämmelse med vad det föreliggande avtalsförslaget därom innehåller.

Statens medverkan vid isbrytning till stöd åt fisket å västkusten.

Utredningen har på närmare anförda skäl (s. 79 i statsrådsprotokollet)

kommit till den uppfattningen, att vid svåra isvintrar skulle genom statens

försorg tillhandahållas viss isbrytarhjälp åt fisket vid följande platser, nämligen

å Bohuskusten vid Hönöklova och Hönö röd, vid Marstrand, vid Lysekil

eller Gravarne och vid Strömstad samt å Hallandskusten vid Varberg.

Tilli fullgörande av vad sålunda skulle åvila kronan hade Göteborgs Bogserings-

och Bärgnings Aktiebolag enligt det tidigare omnämnda förslaget till

avtal med kronan rörande isbrytning i Vänern och Trollhätte kanal även

åtagit sig att efter anmodan av kronan med efter isförhållandena lämpade

bogserbåtar biträda fisket vid Hönöklova och Hönö röd samt, i den mån så

läte sig göra med hänsyn till bolagets andra åtaganden, jämväl vid Marstrand

och Varberg. För dessa fartyg skulle kronan betala ersättning enligt den för

sådant arbete vid den tidpunkt, då assistensen ifrågakomme, i Göteborg allmänt

tillämpade taxan. Utredningen förordade, att detta förslag till överenskommelse

bleve av Kungl. Majit godkänt.

Den hjälp, som erfordrades för fisket å norra Bohuskusten, företrädesvis

vid Gravarne eller Lysekil och Strömstad, förutsätter utredningen skola lämnas

av fiskeriadministrationens undersöknings- och bevakningsfartyg Skagerak,

vilket står under inseende av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

samt under vintermånaderna skall användas för lämnande åt fiskarena av

hjälp med isbrytning och bogsering genom isen jämte annan erforderlig

assistens.

Departementschefen, som redogjort för de i ärendet avgivna yttrandena,

har för egen del anfört, bland annat, följande.

Härutinnan är då att märka, att enligt det av utredningen med Göteborgs

Bogserings- och Bärgnings Aktiebolag preliminärt träffade avtal, vilket av

mig tidigare tillstyrkts såvitt avser isbrytning i Vänern och Trollhätte kanal,

bolaget även åtagit sig att mot viss ersättning efter anmodan av statens isbrytarledning

med efter isförhållandena lämpade bogserbåtar biträda fisket vid

Hönöklova och Hönö röd samt, i den mån så låter sig göra med hänsyn till

bolagets andra åtaganden, jämväl vid Marstrand och Varberg. Avtalet i denna

del innebär alltså ett åtagande från bolagets sida att mot ersättning utföra viss

isbrytning men icke någon förpliktelse för staten vare sig att taga bolagets

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 204.

tjänster i anspråk eller att eljest ersätta bolaget för detta dess åtagande.

Redan vid sådant förhållande lärer anledning icke föreligga att avstyrka förslaget.

Då därtill kommer, att detsamma synes innebära en ingalunda betydelselös

förstärkning av isbrytarberedskapen för västkustfisket, vill jag efter

samråd med chefen för jordbruksdepartementet tillstyrka att förslaget även i

denna del i huvudsak biträdes av Kungl. Majit. Emellertid pågår för närvarande,

enligt vad jag inhämtat, en utredning rörande ordnandet av nyssnämnda

beredskap. Skulle utredningen giva till resultat, att bolagets biträde lämpligen

bör lämnas å andra platser än de i avtalet angivna, bör Kungl. Majit

söka att med bolaget träffa överenskommelse om sådana jämkningar i avtalet

som härav kunna föranledas. Därjämte synas i avtalstexten orden »Statens

isbrytarledning» böra utbytas mot orden »länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus eller i Hallands län eller annan myndighet som Kungl. Majit förordnar».

Kostnadsberäkningar m. m.

Utredningen har framlagt beräkningar av de engångskostnader och av de

årliga reguljära kostnader som en isbrytarberedskap av den omfattning utredningen

förordat kan antagas föranleda. Utredningen har därvid förutskickat,

att ifrågavarande beräkningar måste bliva osäkra med hänsyn till

dels den onormala prisnivå som för närvarande rådde, dels ovissheten örn

det prisläge med vilket man borde räkna för framtiden, dels ock omöjligheten

att verkställa några förhandskalkyler med avseende å frågan huru isförhållandena

kunde komma att gestalta sig.

Engångskostnader m. m.

Utredningen framhåller, att man för en beräkning av kostnaderna för den

till nyanskaffning föreslagna statsisbrytaren måste taga ståndpunkt till frågan

med vilket propellermaskineri fartyget borde utrustas. För lösning av

detta spörsmål hade utredningens sakkunnige, ingenjören Seldén, framlagt

fyra olika förslag.

Departementschefen har framhållit, att för närvarande betydande materialsvårigheter

föreligga på varvsindustriens område. Detta har också utgjort en

av anledningarna till att departementschefen icke ansett sig böra förorda en

från skilda håll påyrkad utvidgning av utredningens program för nybyggnad

av isbrytarfartyg. Då departementschefen å andra sidan funnit sig nu kunna

biträda utredningens förslag i denna del, har departementschefen till stöd

härför åberopat förutom tidigare av honom anförda skäl, jämväl den omständigheten

att, enligt vad som framgår av statens industrikommissions yttrande

i detta ärende, materialsvårigheterna dock inte äro så stora att de utgöra

ett oöverkomligt hinder mot byggnadsprogrammets genomförande. Departementschefen

har alltså förordat, att medel härför redan nu äskas av riksdagen.

Emellertid synes det departementschefen få ankomma på Kungl. Majit

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets utlåtande nr 204.

att bedöma vid vilken tidpunkt dessa fartygsbyggen lämpligen böra igångsättas.

Vad angår engångskostnaderna för programmets genomförande äro dessa

i viss mån beroende av vilket framdrivningsmaskineri som väljes för den

föreslagna öresundsisbrytaren. Härutinnan hava olika meningar yppats såväl

inom utredningen som i de i ärendet avgivna yttrandena. Utredningen

har haft att taga ställning till fyra olika alternativ. Departementschefen har

framhållit, att han icke är beredd att nu taga ställning till denna fråga utan

förordat, att avgörandet rörande den konstruktion som väljes för framdrivningsmaskineriet

må träffas först i samband med beslutet om fartygsbyggets

igångsättande. Ett dylikt uppskov med frågans lösning kan, framhåller departementschefen,

såtillvida medföra en fördel, att under tiden ytterligare

erfarenheter eller upplysningar möjligen kunna vinnas rörande lämpligheten

för ändamålet av det som alternativ III betecknade maskineriet, vilket utgör

en tämligen ny konstruktion och därför i den storleksordning, varom här är

fråga, hittills knappast prövats under svårare isförhållanden.

Utredningen har beräknat anskaffningskostnaden för Öresundsisbrytaren,

därest denna förses med det sistnämnda, av utredningens majoritet förordade

maskineriet, till 5,2 miljoner kronor. Övriga tre av utredningen angivna alternativ

har utredningen kostnadsberäknat till respektive 5,3, 5,65 och 5,5 miljoner

kronor. Dessa kostnadskalkyler, mot vilka ingen erinran riktats i de i

ärendet avgivna yttrandena, synas departementschefen i nuvarande läge kunna

läggas till grund för anslagsberäkningen, därvid med hänsyn till vad departementschefen

nyss förordat det högsta av beloppen tills vidare bör bliva bestämmande

för densamma. Då emellertid färdigställandet av isbrytaren måste

taga avsevärd tid, synes departementschefen ett belopp av 2,5 miljoner kronor

vara tillräckligt för att täcka den på nästkommande budgetår fallande

delen av anskaffningskostnaden.

Enär av departementschefen förordat statsbidrag till en var av städerna

Malmö och Gävle för byggandet av en isbrytare lärer böra utbetalas försl

sedan isbrytaren färdigställts, samt detta icke i någotdera fallet kan beräknas

ske under nästkommande budgetår, erfordras, framhåller departementschefen,

härutinnan för närvarande allenast inhämtande av riksdagens bemyndigande

för Kungl. Majit att på i huvudsak de villkor som föiut av departe

mentschefen angivits bevilja dylika statsbidrag.

Årligen återkommande kostnader.

Beträffande den vexkställda beräkningen av ifrågavarande kostnader får

utskottet hänvisa till s. 87—97 i statsrådsprotokollet. Här må framhållas, att

utredningen uppskattat de sammanlagda utgifterna för drift och underhåll

av statens isbrytarfartyg till 640 000 kronor för år samt bemanningskostnaderna

till ungefär 280 700 kronor för år. Enligt en vid utredningens betänkande

fogad reservation hava de årliga bemanningskostnaderna vid militär

och vid civil bemanning beräknats till i runt tal 95 900 kronor respektive

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande nr 204.

283 11b kronor. Departementschefen har härutinnan inledningsvis anfort följande.

Såsom utredningen själv framhållit, måste de av densamma verkställda

kostnadsberäkningarna vara osäkra med hänsyn såväl till den nuvarande

onormala prisnivån som till ovissheten örn det framlida prisläget och omöjligheten

att förutse hur isförhållandena komma att gestalta sig i framtiden.

Detta gäller beträffande kostnaderna både för drift, underhåll och bemanning

av statens isbrytarfartyg och för förhyrning av isbrytare. Genom utredningens

beräkningar torde man dock lia erhållit en ungefärlig uppfattning

örn de årliga kostnader, som en isbrytarberedskap i enlighet med den

av mig förordade planen skulle draga. Då dessa beräkningar emellertid icke

giva direkt ledning för besvarande av frågan, vilken ökning av kostnaderna

för statens isbrytarverksamhet som skulle föranledas av planens genomförande,

rnen denna fråga är av särskilt intresse i detta sammanhang, torde

jag nu få upptaga, densamma till behandling. Dessförinnan vill jag dock un

derstryka, att då jag härvid kommer att stöda mig på utredningens kalkyler,

även mina uppskattningar givetvis äro förenade med stor osäkerhet.

Av departementschefens beräkningar i sådant avseende framgår, att anskaffandet

av en ny statsisbrytare skulle medföra en ökning av driftkostnaderna

och de ordinära underhållskostnaderna för statens isbrytarfartyg med

allenast högst 10 000 kronor för år. I fråga om personalkostnaderna skulle

desamma efter tillkomsten av den nya isbrytaren komma att ökas med ungefär

14 000 kronor.

Med avseende å förräntnings- och amorteringskostnaderna samt kostnaderna

för förhyrning av isbrytare har departementschefen anfört följande.

Utredningen bär i sin sammanställning över de hittillsvarande årskostnaderna

för statens isbrytarverksamhet även medtagit förräntnings- och amorteringskostnaderna

för det i de statliga ishrytarfartygen nedlagda kapitalet å

5,5 miljoner kronor. Efter anskaffandet av ytterligare en statsisbrytare för

5,2 miljoner kronor samt utbetalandet av statsbidrag för byggandet av två

lokalisbrytare nied omkring 1 450 000 kronor skulle enligt denna i och för sig

riktiga tankegång statens årliga förräntnings- och amorteringskostnader för

isbrytarmateriel, vilka kostnader under de senaste budgetåren enligt utredningens

beräkningsgrunder uppgått till cirka 320 000 kronor, komma att melån

fördubblas och enligt samma grunder utgöra nära 700 000 kronor.

Vad slutligen angår den inverkan, som genohiförandet av de av mig tidigare

förordade nybyggnads- och verksamhetsprogrammen skulle öva å statens

kostnader för förhyrning av isbrytare, så måste densamma antagas vara

av delvis förbilligande men delvis även fördyrande karaktär.

Sålunda bör tillkomsten av tre nya av staten ägda eller disponerade isbrytare

vara ägnad att nedbringa de kostnader av angivet slag, som enligt vad erfarenheten

utvisar staten under stränga isvintrar nödgas åsamka sig. Ehuru

storleken av denna utgiftsbesparing undandrar sig varje något så när tillförlitlig

beräkning, bör hänsyn till denna besparing tagas vid bedömandet av

byggnadsprogrammets värde. Vidare kommer, sedan Stockholms stad i december

1943 uppsagt avtalet med kronan angående den staden tillhöriga Isbrytaren

II att upphöra med utgången av innevarande kalenderår, de hittills

från handels- och sjöfartsfonden utgående årliga avgifterna örn 26 500

kronor för statens dispositionsrätt till detta fartyg att därmed bortfalla.

A andra sidan kan följden av denna uppsägning givetvis bliva den, att staten

för förhyrning av Isbrytaren II eller något annat isbrytarfartyg vid en
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

23

staka tillfällen blir nödsakad utgiva belopp, som mångdubbelt överstiga del

sist angivna. Därjämte skulle ett godtagande från riksdagens sida av den av

mig förordade planen för ordnande av statens isbrytarverksamhet antagligen

medföra, att isbrytare komrne att förhyras oftare än tidigare varit fallet. Jag

syftar då särskilt på isbrytningsplanen i vad den avser Mälaren samt Trollhätte

kanal och Vänern. Man lärer alltså böra räkna med, att även framdeles

vissa förhyrningskostnader skola uppkomma. Sålunda har utredningen

i sina kalkyler för förhyrning av Göteborgs Bogserings- och Bärgnings Aktiebolag

tillhörig isbrytare enligt det av mig tillstyrkta avtalsförslaget upptagit

en årskostnad av i medeltal 72 000 kronor, därav 48 000 kronor skulle belöpa

på isbrytning i Trollhätte kanal och å Vänern samt 24 000 kronor skulle

avse isbrytning till stöd åt västkustfisket. Då underlag saknas för en

härifrån avvikande kostnadsberäkning, torde dessa belopp böra godtagas.

Erinras må emellertid, att samtliga utgifter för isbrytning till stöd åt västkustfisket

framdeles liksom hittills lära böra bestridas från anslag å nionde

huvudtiteln.

Enligt vad jag tidigare förordat skall staten vidare i samband med beviljande

av statsbidrag till byggandet av två lokalisbrytare tillförsäkra sig rätt

att under vissa förutsättningar nyttja dessa fartyg mot det att staten svarar

för alla kostnader för nyttjandet. Utredning saknas rörande storleken av

dessa kostnader. Frågan härom blir dock verkligt aktuell först sedan fartygen

färdigställts.

Allenast under 4 av de 18 senaste budgetåren har förhyrning för kronans

räkning av isbrytare ägt rum. Under ett av åren ha utgifterna för förhyrningen

bestritts från anslaget till oförutsedda utgifter, medan de under övriga

tre år på grund av särskilda omständigheter kunnat täckas med medel från

fjärde huvudtiteln. Godkänner riksdagen det av mig tillstyrkta avtalet med

Göteborgs Bogserings- och Bärgnings Aktiebolag angående förhyrning av isbrytare

för statens räkning, bör därav tillika följa att riksdagen ställer medel

för ändamålet till Kungl. Maj:ts förfogande. Dessa medel böra emellertid

lämpligen beräknas så, att de kunna antagas komma att förslå jämväl för

förhyrning av isbrytare i de övriga fall, då statsisbrytarna icke räcka till eller

lämpligen kunna användas för den å staten ankommande isbrytarverksamheten.

Medelsanvisningen, som bör erhålla förslagsanslags natur, synes för

nästkommande budgetår kunna fastställas till 100 000 kronor.

Det är givetvis ur flera synpunkter svårt att draga en bestämd gräns mellan

den isbrytarverksamhet, som bör åvila staten och den som bör ankomma på

kommuner och enskilda. De allmänna riktlinjer i fråga örn ansvarsfördelningen

av isbrytarberedskapen, som departementschefen angivit, innebära

i allt väsentligt en fortsättning av hittills tillämpad praxis. Huvudregeln blir

enligt dessa riktlinjer, att staten svarar för all liavsisbrytning. Med avseende

å kustisbrytningen ankommer det på statens isbrytarledning och måhända

även i viss mån på statsisbrytarnas befälhavare att allt efter omständigheterna

i de särskilda fallen avgöra, örn och i vilken omfattning staten skall utföra

kustisbrytning. Lokalisbrytning skall icke åvila staten som en skyldighet,

men staten bör, då så låter sig göra, här träda hjälpande emellan. Dessa riktlinjer

synas utskottet kunna i princip läggas till grund för ett allmänt ordnande

åtminstone tills vidare av statens isbrytarverksamhet.

Vad beträffar del närmare programmet för ordnandet av statens isbrytarverksamhet

övergår utskottet först till behandling av frågan örn isbrytning

till stöd för norrlandssjöfarten.

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 204.

Statens verksamhet för att i möjligaste mån hålla sjöfarten efter norrlandskusten

i gång bedrives för närvarande i regel så, att en av de båda statsisbrytarna

vid början av isläggningen uppe i Bottenviken biträder sjöfarten

i dessa farvatten och därefter allteftersom isbildningen fortskrider dirigeras

söderut för assistans åt fartyg på resa till eller från hamnar i mellersta och

södra Norrland. På motsvarande sätt ehuru i omvänd ordning plägar en av

isbrytarna på våren så snart förhållandena det medgiva bryta rännor längs

hela norrlandskusten och in till hamnarna därstädes. Under särskilt stränga

isvintrar bruka båda statsisbrytarna anlitas till hjälp åt sjöfarten på Norrland.

Till närmare granskning har nu upptagits spörsmålet huruvida genom slatens

försorg ytterligare en förstärkning av isbrytarberedskapen på norrlandskusten

är av behovet påkallad. I samband därmed har dryftats vilka åtgärder,

som i sådant syfte böra vidtagas. I vissa motioner har i detta avseende påyrkats

en utbyggnad av vårt statsisbry tar bestånd. Utskottet vill redan nu

framhålla, att enligt utskottets mening en förlängning av skeppningssäsongen

för Norrland verksamt skulle bidraga till främjandet av utvecklingen av det

norrländska näringslivet och därvid vara till gagn för riket i dess helhet.

Därom torde några meningsskiljaktigheter icke råda.

Den frågan uppställer sig emellertid, huruvida en förlängd seglationstid

kan vinnas endast genom insättandet av en särskild för Norrland avsedd

statsisbrytare. Framhållas må, att vid vintrar av mer än normal stränghet,

då farvattnen utefter våra kuster äro isbelagda, och statlig isbrytarhjälp kan

påkallas samtidigt från olika håll, det redan av kostnadsskäl torde få anses

uteslutet, att staten för omedelbar tjänst kan hålla isbrytarmateriel av härför

tillräcklig omfattning och kapacitet. Det anspråk, som man vid särskilt svåra

vintrar torde kunna ställa på staten, är, att staten håller öppna de ur kommunikationssynpunkt

mest betydelsefulla sjöfartsvägarna. Vad åter beträffar

vintrar av normal stränghet synes den förebragta utredningen hava ådagalagt,

att med den nu föreslagna förstärkningen av isbrytarmaterielen statsisbrytarna

med avseende å havsisbrytningen torde bliva i stånd att i ökad omfattning

tillgodose norrlandstrafikens behov.

Ett avgörande hinder för en förlängd vintersjöfart på Norrland synes emellertid

utskottet bestå däri, att tillgång i allmänhet saknas i fråga örn lämpliga

kust- och lokalisbrytare. Den assistans, vilken påkallas utefter norrlandskusten,

avser icke allenast havsisbrytning i egentlig mening utan tillika såväl

kust- som ren lokalisbrytning. Ett öppethållande genom statens försorg av

den utefter kusten gående allmänna sjötrafiken måste med nödvändighet förutsätta,

att angöringsleder brytas till hamnar och lastageplatsen Härför erfordras

kust- och lokalisbrytare. Då såsom nämnts dylik isbrytningsmateriel

i allmänhet saknas, har detta haft till följd, att statens isbrytare, där så varit

möjligt, brutit rännor in till och i hamnarna. Fråga uppstår emellertid huruvida

de olika samhällena utefter norrlandskusten — särskilt i vad gäller området

norr örn Gävle, där issvårigheterna torde få anses vara störst — kunna

tänkas framdeles komma att anskaffa mot isbrytningsbehovet svarande kustförbindande

isbrytarmateriel. Vad kommunerna beträffar torde av kostnads
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

25

skäl utsikterna härtill icke vara stora. I fråga om industrierna synas dessa,

enligt vad som hittills framkommit, icke hava visat något större intresse för

anskaffning av dylik materiel. Det delvis isbrytande bogserbåtbestånd, som

finnes att tillgå, torde vara otillräckligt i fråga om såväl antal som kapacitet. Vid

angivna förhållanden synes det utskottet kunna med fog ifrågasättas, huruvida

en uppdelning av isbrytarverksamheten mellan staten å ena samt lokalmyndigheter

och enskilda å andra sidan lämpligen bör ske efter ovan angivna

allmänna riktlinjer d. v. s. i havs-, kust- och lokalisbrytning och om

icke en annan form för betjäning av isbrytarverksamheten bör kunna väljas,

som mera smidigt anpassar sig efter de speciella förhållanden, som utmärka

Norrlands isbrytningsbehov. Utskottet vill därför ifrågasätta, huruvida icke

staten organisatoriskt borde ombesörja isbrytningen ovanför Gävlebukten,

i den mån näringslivets skeppningsbehov och andra nödvändiga sjötrafikbehov

in till land och ut till öppet vatten anmäla sig. Utskottet håller före,

att en anordning sådan den nu skisserade, där staten alltså bedriver isbrytningen

i egen regi, skulle underlätta och eljest medverka till ökad effektivitet

av isbrytarberedskapen på Norrland, varigenom den norrländska vintersjöfarten

bättre än hittills skulle kunna påräkna det bistånd, den behövde och

rimligtvis kunde göra anspråk på. Utskottet förmenar vidare, att ett enhetligt

handhavande av isbrytningsuppgifterna på sätt här ifrågasatts sannolikt skulle

möjliggöra en mera rationell användning av isbrytarmaterielen. Utskottet är

fullt medvetet örn att detta uppslag innebär flera problem, bland annat, med

avseende å såväl avvägningen av de lokala intressenas angelägenhetsgrad som

de ekonomiska mellanhavandena mellan staten och de av isbrytningen berörda

intressena. Utskottet anser emellertid den antydda utvägen, som icke berörts

av isbrytarutredningen, vara förtjänt att bliva föremål för närmare utredning

och hemställer alltså att riksdagen härom gör framställning hos Kungl.

Majit.

De i motionerna I: 287 och II: 464 väckta frågorna om den nuvarande isbrytarledningens

omorganisation och örn isbrvtarfartygens bemanning torde

lämpligen kunna undersökas i samband nied den nu föreslagna utredningen

örn isbrytningens framtida organisation. Desamma böra följaktligen icke nu

påkalla någon riksdagens särskilda åtgärd. Samma bör bliva förhållandet med

vad i motionerna I: 280 och II: 452 samt I: 283 och II: 457 yrkats om ökad

isbrytarberedskap för Norrland. Nu nämnda motioner torde alltså härigenom

få anses besvarade liksom motionen II: 462, som närmast syftar till en förutsättningslös

utredning angående möjligheterna för en utökad vintersjöfart på

Norrland.

Den föreslagna planen med avseende å behovet av havsisbrytning inom

de vattenområden, som utgöras av Södra Kvarken och Östersjön innebär i

korthet, att leden Stockholm—Åbo, i vad uppehållande av denna förbindelse

ankommer på Sverige, .skulle i huvudsak vara en Stockholms stads angelägenhet,

under det att en av de nu befintliga statsisbrytarna skulle alltefter

omständigheterna disponeras för lederna Stockholm—-Visby och Trelleborg—Sassnitz.

Utskottet finner den sålunda föreslagna avvägningen av sta
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Statsutskottets utlåtande nr 204.

tens medverkan beträffande isbrytarberedskapen på ifrågavarande vattenområden

godtagbar.

Beträffande farvattnen i Öresund må framhållas, att Sveriges förbindelser

med kontinenten huvudsakligast gå över dessa vatten, vilka också utgöra

en betydelsefull led för den oceangående trafiken till och från Östersjön.

Öppethållande av Öresund måste därför vara av utomordentlig betydelse.

Kravet på en förstärkning av isbrytarberedskapen i dessa vatten är därför

i hög grad befogat. Bärande skäl synas utskottet alltså föreligga för anskaffandet

av en i första hand för Öresund avsedd havsisbrytare. Såsom av

utredningen i ärendet framgår föreligga möjligheter att utnyttja denna isbrytare

dels i stället för, dels ock såsom komplement till de övriga båda havsisbrytarna

å dessa fartygs arbetsområden utefter norrlandskusten, i Södra

Hvarken och norra Östersjön. Utskottet tillstyrker alltså, att detta fartyg

kommer till stånd. Mot förslaget, i vad det avser typ och storleksordning för

fartyget, har utskottet icke något att erinra.

Med avseende å havsisbrytningen i Kattegatt och Skagerack må framhållas,

att den av Göteborg ägda isbrytaren Göta Lejon tidigare vid vissa tillfällen

då behov förelegat tagits i anspråk för havsisbrytning i dessa vatten. Utredningen

har framlagt förslag till kontrakt med Göteborgs stad om förhyrning

av ifrågavarande isbrytare för statlig havsisbrytning. Utskottet finner

i likhet med departementschefen, att de ersättningar, som staten enligt kontraktsförslaget

skulle hava att erlägga enbart för rätten att disponera fartyget,

äro av sådan storleksordning, att ifrågavarande avtal icke rimligen

bör godkännas. Vid uppkommande behov torde man i stället liksom hittills

få söka träffa tillfälliga dispositioner i syfte att för ändamålet förfoga över

Göta Lejon.

Utskottet övergår härefter till frågan om statens medverkan vid kustisbrytning.

Såsom inledningsvis antytts torde någon allmängiltig regel vem

bestyret med kustisbrytning skall åvila svårligen kunna uppställas utan har

överlämnats åt praxis att åstadkomma en fördelning av ansvaret och kostnaderna

härför. Fall kunna i enlighet härmed förekomma, där åtgärder från

statens sida skäligen kunna anses påkallade för stärkande av isbrytarberedskapen

utefter kusterna. Förslag har i sådant hänseende nu framförts örn

statsbidrag till byggande av kommunala isbrytarfartyg. Förslaget innebär,

att envar av städerna Gävle och Malmö skulle erhålla statsbidrag för anskaffning

av en lokalisbrytare, tillräckligt kraftig för att även kunna utföra

viss kustisbrytning. I de fall isbrytarna ej erfordrades för hemortens behov

skulle de kunna utnyttjas av staten även för isbrytning vid andra platser.

För bestridandet av de med anskaffning av ifrågavarande båda isbrytare

förenade kostnaderna skulle statsbidrag utgå med 33 procent av samma kostnader.

De förpliktelser, som staten åtager sig för anskaffandet av dessa båda

lokala isbrytare, synas utskottet vara ägnade att önskvärt förstärka vår isbrytarberedskap.

I motionerna I: 282 och II: 458 har yrkats att Gävle stad

utöver nämnda bidrag borde tillerkännas belopp motsvarande hälften av

beredskapskostnaderna för fartyget. Utskottet anser, att denna fråga är av

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

27

beskaffenhet att böra bliva föremål för överväganden från fall till fall. Motionerna

få anses härigenom vara besvarade. De för bidragets åtnjutande

föreslagna villkoren synas utskottet jämväl kunna godtagas. Vidkommande

det med Stockholms stad preliminärt träffade avtalet om utnyttjande för

statens räkning av den staden tillhöriga Isbrytaren II synes utskottet den av

staden begärda ersättningen alltför hög. Utskottet anser därför i likhet med

departementschefen, att avtalet i fråga icke bör godkännas.

Förslaget i vad det avser en förstärkning genom statens försorg av isbrytartjänsten

i Mälaren synes utskottet motiverat med hänsyn till det allmänna

intresse, som en utvidgad skeppningssäsong därstädes onekligen utgör, och

tillstyrker alltså förslaget i fråga.

Utskottet finner vidare goda skäl tala för att staten medverkar till uppehållande

av vintersjöfart å Trollhätte kanal och Vänern. Det berättigade

häri har tidigare vitsordats av riksdagen, som år 1939 å beredskapsstat anvisat

ett anslag av 600 000 kronor till byggande av en isbrytare för ändamålet,

vilken medelsanvisning emellertid hittills icke tagits i anspråk. Mot

omfattningen av och sättet för fullgörande av de isbrytaruppgifter, som

skulle åvila staten, har utskottet icke något att erinra. Enligt det med Göteborgs

Bogserings- och Bärgnings Aktiebolag preliminärt träffade avtalet skulle

bolaget för en tid av tio år mot viss ersättning ställa ett isbrytande bogser - fartyg till förfogande för utförande av ifrågavarande isbrytningsarbeten. Då

den i avtalet stipulerade ersättningen får anses rimlig och avtalsbestämmelserna

i övrigt godtagbara får utskottet föreslå, att riksdagen bemyndigar

Kungl. Majit att med bolaget träffa avtal i enlighet med det preliminära

förslaget.

Enligt nämnda förslag till avtal åtager sig bolaget jämväl viss isbrytning

till hjälp åt västkustfisket. Åtagandet innebär, att bolaget mot viss ersättning

med efter isförhållandena lämpade bogserbåtar biträder fisket vid Hönöklova

och Hönö röd samt, i den mån så låter sig göra med hänsyn till bolagets

andra åtaganden, jämväl vid Marstrand och Varberg. Å andra sidan innebär

åtagandet, som departementschefen framhållit, icke någon förpliktelse för

staten vare sig att taga bolagets tjänster i anspråk eller att eljest ersätta bolaget

för detta dess åtagande. Statens medverkan vid denna isbrytning förutsälier.

alt fiskeflottan på bohus- och hallandskusterna sammanföres till ett

mindre antal platser, där isbrytande fartyg skulle lämna hjälp. Avtalsförslaget

synes utskottet icke innebära en fullt tillfredsställande lösning av västkustfiskets

isbrytarfråga. Särskilt vad beträffar fisket norr örn Lysekil har dess

isbrytningsproblem icke enligt utskottets mening i tillräcklig grad beaktats

i det föreliggande förslaget. Med hänsyn till västkustfiskets betydelse för landet

i dess helhet hade det enligt utskottets mening varit synnerligen önskvärt

örn, såsom i motionerna 1:288 och 11:463 yrkats, isbrytarhjälp kunnat lämnas

vid ett större antal platser än som i avtalsförslaget avses. Såsom departementschefen

framhållit pågår emellertid utredning angående frågan om förstärkning

av isbrytarberedskapen för västkustfisket. Därest utredningen skulle

giva till resultat. att bolagets biträde lämpligen bör lämnas å andra platser

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 204.

än de i avtalet angivna, har departementschefen förutsatt, att Kungl. Majit

kommer att med bolaget söka träffa överenskommelse om sådana jämkningar

i avtalet som härav kunna beröras. Härvid bör det av utskottet ovan angivna

området särskilt komma i fråga. Under sådana förhållanden finner sig

utskottet kunna föreslå, att avtalsförslaget jämväl i denna del godkännes av

riksdagen. Ifrågavarande motioner torde få anses besvarade genom vad utskottet

sålunda anfört.

Utskottet övergår härefter till frågan örn kostnadsberäkningarna, först i

vad avser engångskostnaderna. Vidkommande den föreslagna öresundsisbrytaren

är, såsom i ärendet upplysts, en beräkning av kostnaderna för densamma

i hög grad beroende på vilket propellermaskineri som väljes. Olika

alternativ hava härvidlag framställts. Departementschefen, som ansett att

avgörandet rörande den konstruktion, som väljes för maskineriet i fråga, bör

träffas först i samband med beslutet örn fartygsbyggets igångsättande, har

preliminärt beräknat anskaffningskostnaden för nämnda isbrytare till

5 650 000 kronor, av vilket belopp 2 500 000 kronor befunnits tillräckligt för

att täcka den på nästa budgetår fallande delen av anskaffningskostnaden.

Då icke något torde vara att erinra mot den sålunda uppskattade medelsanvisningen

tillstyrker utskottet, att riksdagen nu anvisar sistnämnda belopp.

Såsom departementschefen framhållit lära de föreslagna statsbidragen till

en var av städerna Malmö och Gävle för byggandet av en isbrytare icke böra

utbetalas förrän dessa fartyg färdigställts. Då detta icke kan beräknas ske

under nästa budgetår, erfordras alltså icke nu någon medelsanvisning.

I fråga örn de årligen reguljära kostnaderna kommer tillkomsten av en ny

statsisbrytare att i första hand föranleda ökade utgifter för såväl drift och

underhåll som bemanning av statens isbrytarfartyg. Departementschefen har

i detta avseende framlagt vissa beräkningar, till vilka utskottet icke nu anser

sig böra taga närmare ställning, då anvisandet av medel för ändamålet för

nästa budgetår icke är erforderligt.

Den plan för ordnande av statens isbrytarverksamhet, som utskottet ovan

tillstyrkt, innefattar, bland annat, att enligt det förordade avtalet med Göteborgs

Bogserings- och Bärgnings Aktiebolag viss förhyrning av isbrytare för

statens räkning skall ske. Härför har beräknats ett anslag av 100 000 kronor,

vilket belopp anses komma att förslå jämväl för förhyrning av isbrytare i de

övriga fall, då statsisbrytama icke räcka till eller lämpligen kunna användas

för den å staten ankommande isbrytarverksamheten. Den sålunda verkställda

kostnadsberäkningen, vilken givetvis är i hög grad osäker, synes utskottet

kunna godtagas. Utskottet tillstyrker alltså, att ett anslag av nämnda storlek

anvisas för nästa budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1. att riksdagen må

a) godkänna den av departementschefen i statsrådsprotokollet

över handelsärenden för den 18 februari 1944 förordade

planen för ordnande av statens isbrytarverksamhet,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 204.

29

b) besluta anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg

av i huvudsak de dimensioner, som av departementschefen

förordats, för en beräknad kostnad av högst 5 650 000

kronor,

c) bemyndiga Kungl. Majit

att på av departementschefen förordade villkor bevilja en

var av städerna Malmö och Gävle statsbidrag med 33 procent

av kostnaderna för anskaffande av en lokalisbrytare av i

huvudsak de dimensioner och med den maskinstyrka, som i

statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 18 februari

1944 angivits

samt att med Göteborgs Bogserings- och Bärgnings Aktiebolag

träffa avtal angående förhyrande av bolaget tillhörande

isbrytande bogserbåtar i huvudsaklig överensstämmelse

med i berörda statsrådsprotokoll angivna förslag

d) för budgetåret 1944/45 under tionde huvudtiteln anvisa

1) till Statens isbrytarverksamhet: Anskaffande av ytterligare

ett statens isbrytarfartyg ett reservationsanslag av

2 500 000 kronor,

2) till Statens isbrytarverksamhet: Förhyrning av isbrytarfartyg

ett förslagsanslag av 100 000 kronor,

e) i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

ville i enlighet med vad utskottet ovan anfört låta utreda

frågan örn sättet för isbrytningens ordnande utefter norrlandskusten

jämte i samband därmed stående spörsmål;

II. att motionerna I: 280 och II: 452, I: 282 och lii 458,

I: 283 och lii 457, lii 462, I: 287 och lii 464 samt I: 288

och lii 463 må anses besvarade genom vad utskottet ovan

anfört.

Stockholm den 15 juni 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,

Oscar Olsson, Pauli, Gränebo, Bernhard Nilsson, Bäckström, Bäcklund, Holmström, Heiding,

Boman och Gillström; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,

Andersson i Prästbol, Persson i Falla, Persson i Tidaholm, Holmdahl, Olsson i Kullenbergstorp,

Wallentheim, Nilsson i Steneberg, Viklund och Lindholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:429 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anskaffande av ytterligare en stalsisbrytare m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 5 i texten