Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts ''proposition angående allmän beredskapsstat för budgetåret 19^1^5 jämte i ämnet väckta motioner behandlade allmänna principfrågor.

1944-06-20 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:212, Utlåtande i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts ''proposition angående allmän beredskapsstat för budgetåret 19^1^5 jämte i ämnet väckta motioner behandlade allmänna principfrågor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212.

1

Nr 212.

Ankom till riksdagens kansli den 20 juni 1944 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts ''proposition angående

allmän beredskapsstat för budgetåret 19^1^5

jämte i ämnet väckta motioner behandlade allmänna

principfrågor.

(3:e avd.)

I propositionen nr 281, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande

behandling i vad densamma ej angår jordbruksärenden, har Kungl. Majit under

åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för den 12 maj 1944 föreslagit riksdagen att

dels godkänna ett vid nämnda protokoll fogat förslag till allmän beredskapsstat

för budgetåret 1944/45,

dels bemyndiga Kungl. Majit att, med iakttagande av vad i statsrådsprotokollet

anförts,

a) fastställa allmän beredskapsstat I att lända till efterrättelse från och

med den 1 juli 1944 samt att ställa de å staten uppförda anslagen till vederbörande

myndigheters förfogande från och med samma tidpunkt,

b) fastställa allmän beredskapsstat II att lända till efterrättelse från och

med den 1 juli 1944 samt att dels från och med samma tidpunkt ställa de å

staten uppförda anslagen till vederbörande myndigheters förfogande för förberedande

planeringsåtgärder, dels, om och i den mån försörjnings- eller arbetsmarknadsläget

det medgiver, respektive örn och i den mån en försämring av

arbetsmarknadsläget det påkallar, beträffande vissa anslag eller viss grupp av

anslag förklara, att de må disponeras för därmed avsedda ändamål,

c) efter riksdagens hörande eller, om riksdagen ej är samlad, under förutsättning

att Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall

inom tjugo dagar sammanträda, fastställa allmän beredskapsstat III att

lända till efterrättelse från den tidpunkt, arbetsmarknadsläget det påkallar,

samt ställa de å staten uppförda anslagen till vederbörande myndigheters förfogande

för därmed avsedda ändamål,

dels ock medgiva, att anslag å allmän beredskapsstat I må, om riksdagen

ej är samlad, överskridas under förutsättning att Konungen låtit riksdagskallelse

utgå eller riksdagen ändock skall inom tjugo dagar sammanträda.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 6 sami. Nr 313. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 212.

L tskottet upptager i förevarande utlåtande till behandling de principfrågor,

vilka i propositionen beröras å s. 1—24.

I samband med Kungl. Maj:ts förslag i nämnda frågor har utskottet till

behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herr N. Herlitz väckt motion (I: 343),

vari hemställts, att riksdagen vid sina beslut i anledning av förevarande proposition,

i vad densamma hänvisats till statsutskottet, måtte beakta vad i

motionen anförts,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar A. Heiding och A. Löfvander (1:346) och den andra inom andra

kammaren av herr V. J. Mattsson m. fl. (II: 546), vari hemställts, att i fråga

om fullmakter för Kungl. Maj:t att förfoga över anslag under beredskapsstat

I och II större återhållsamhet iakttages och riksdagens medverkan vid disponerande

av anslagen då den är samlad förbehålles samt att vid anordnande

av arbeten för arbetslöshetens motverkande sådana företag i större utsträckning

i första hand igångsättas, vid vilka materialkostnaderna äro små och

arbetslönerna ej äro så höga.

Vid planläggningen av de utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering,

till vilka Kungl. Maj:t lämnade bemyndigande den 19 mars 1943, upptogs

frågan örn arbetslöshetsriskerna efter kriget och möjligheterna att möta

dessa såsom ett huvudproblem. Åtgärder vidtogos för ett klarläggande av

den omfattning i vilken arbetskraft kunde komma att friställas inom områden,

som expanderat till följd av kriget, och parallellt härmed igångsattes

undersökningar rörande arbetsförmedlingens organisation, yrkesutbildiiingel],

samhällets hjälpformer för arbetslösa och de övriga arbetslöshetspolitiska

spörsmål som kunde tänkas aktualiserade under en efterkrigsperiod.

Den 21 maj 1943 tillkallades särskilda sakkunniga (investeringsutredningen)

för att verkställa en inventering och planläggning av allmänna arbeten, lämpade

för sysselsättning av arbetslösa, De direktiv som meddelades de sakkunniga

ha publicerats såsom bilaga C till propositionen nr 365/1943. Motsvarande

uppgifter för jordbrukets och skogsbrukets del skulle enligt beslut

den 27 maj 1943 handläggas av 1942 års jordbrukskommitté och skogsstyrelsen.

Inom ramen av utredningarna angående de ekonomiska efterkrigsproblemen

igångsattes även en undersökning av bostadsproduktionens läge. För

ändamalet tillkallades den 10 juni 1943 en särskild sakkunnig.

Resultaten av sistnämnda fyra utredningar ha numera framlagts (SOU

1944: 7, 12, 13 och 14). De ha därefter i olika avseenden kompletterats samt

jämväl varit föremål för remissbehandling. Med stöd av det anslag till planering

av allmänna arbeten som av fjolårets riksdag uppförts å allmän beredskapsstat

för budgetaret 1943/44 ha vidare vissa planeringsåtgärder vidtagits

för att möjliggöra ett snabbare igångsättande av de olika investeringar

som vid de verkställda utredningarna framstått såsom lämpliga arbetsobjekt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ''212.

3

Sedan de investeringsplaner vilka framkommit såsom resultat av de olika

utredningarna underkastats prövning och bearbetning inom respektive departement,

har Kungl. Majit framlagt förslag örn fastställande av en allmän

beredskapsstat, å vilken uppförts de anslag som erfordras för planernas genomförande.

Med hänsyn till att utredningsmaterialet är alltför omfattande för att mera

fullständigt refereras i respektive statsrådsprotokoll, har det ansetts lämpligt

att vid anmälan av de olika anslagsfrågorna i stor utsträckning endast hänvisa

till de publicerade redogörelserna för utredningarna. Av samma skäl har chefen

för finansdepartementet i detta sammanhang — innan departementschefen

gått in på den allmänna beredskapsstatens utformning — inskränkt sig till att

erinra om de principiella utgångspunkterna för investeringsplaneringen och om

dennas samlade resultat. I anslutning därtill ha återgivits de yttranden i ämnet

som avgivits av statens arbetsmarknadskommission, statens industrikommission

och kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering.

För egen del anför departementschefen följande.

Även under goda konjunkturer och vid en sådan anspänning av produktionen,

som under senare år varit nödvändig och då föranlett en knapphet på

arbetskraft, är en viss arbetslöshet ofrånkomlig. Detta sammanhänger som

bekant med de ständigt fortgående förändringarna inom näringslivet och

föreliggande hinder för arbetskraftens rörlighet, förekomsten av svårutnyttjad

arbetskraft och andra liknande omständigheter. Chefen för socialdepartementet

framlägger i annat sammanhang förslag örn anslag till mötande av

de behov som betingas av den arbetslöshet med vilken man sålunda under

alla omständigheter har att räkna. Dessa anslag och den arbetslöshetspolitik

för vilken de utgöra underlaget kräva emellertid en komplettering med hänsyn

till den risk som föreligger för en allvarlig försämring av arbetsmarknadsläget

efter ett vapenstillestånd.

Arbetsmarknadens utveckling efter ett vapenstillestånd kan icke på förhand

bedömas. Så mycket står emellertid klart, att den omställningsprocess som

förr eller senare måste komma till stånd vid övergången till en mera normal

produktionsinriktning kan leda till en åtminstone temporärt betydande arbetslöshet,

om icke motåtgärder vidtagas. Risk föreligger givetvis även att den

friställda arbetskraften vid en ogynnsam utveckling av importen av produktionsförnödenheter

och bränsle respektive av exporten icke kan vinna anställning

i normal produktion och att arbetslösheten sålunda erhåller en mera

permanent karaktär. Under dessa omständigheter kan man tydligen icke underlåta

att rusta för en arbetslöshetskris, även om man hoppas, att en sådan

skall kunna undvikas. Som det kanske viktigaste ledet i förberedelserna framstår

planeringen av en reserv av allmänna arbeten, lämpade att användas

såsom sysselsättningsobjekt.

Det är givet, att de arbetsobjekt som av angivna skäl nu anses böra planläggas

och för vilka medel anvisas böra komma till användning i avsett syfte

endast örn investeringsverksamheten och sysselsättningen inom det enskilda

näringslivet samt i det allmännas normala verksamhet skulle visa sig otillräckliga

för absorption av den friställda arbetskraften. Det är vidare klart,

att man vid utnyttjandet av arbet sreserven och uttagningen av arbetskraft

måste beakta angelägenheten av att icke arbetskraftens rörlighet inskränkes,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 212.

så att en öppen eller latent arbetslöshet konserveras inom vissa områden. I

det tillstyrkande utlåtande som kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering

avgivit över de framlagda förslagen till utformningen av en investeringsreserv

har kommissionen också understrukit senast angivna synpunkter. Från

arbetsmarknadskommissionen och särskilda sakkunniga äro förslag att motse

rörande koordinationen av arbetsprogrammet med vissa arbetsmarknadsorganisatoriska

åtgärder ägnade att tillgodose önskemålet om bibehållen eller ökad

rörlighet på arbetsmarknaden.

Den inventering av för sysselsättningsändamål lämpade anläggningsarbeten

som verkställts såsom ett led i den allmänna efterkrigsplaneringen skänker

en värdefull utgångspunkt för det fortsatta praktiska arbetet. Ett synnerligen

omfattande material har underkastats en systematisk undersökning och sovring.

Särskilt i investeringsutredningens betänkande lia vidare olika principproblem

upptagits till en behandling som synes mig kunna bli vägledande

i det fortsatta arbetet och till vilken här må göras en allmän hänvisning. Planläggningsarbetet

på ifrågavarande område har dock i viss mån karaktären

av ett första försök. De brister, som, enligt vad de utredande organen själva

framhållit, vidlåda resultaten äro betingade härav. Det är därför att motse,

att svagheterna i betydande utsträckning skola kunna successivt undanröjas.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har ifrågasatt det framlagda

investeringsprogrammets tillräcklighet. En smidig arbetsmarknadspolitik

förutsätter tydligen, att arbetsobjekt föreligga i så rikt urval, att en anpassning

kan ske såväl efter arbetslöshetens lokala fördelning som efter dess

sannolika tidsutsträckning. Det kan knappast förväntas, att de framlagda planerna

skola lämna tillräckliga möjligheter till ett sådant urval. Planernas effektiva

omfattning är nämligen mindre än de föreslagna anslagssummorna kunna

synas ge vid handen. Den detaljplanering som är nödvändig för att arbetena

skola kunna sättas i gång utan tidsutdräkt har sannolikt i viss utsträckning

icke ännu hunnit fullföljas i tillfredsställande omfattning. Vidare kan tillgången

på en del för vissa företag väsentliga materialier befaras bliva otillräcklig

och alltså förhindra, att dylika företag anlitas i sysselsättningssyfte.

Av sistnämnda skäl äro i själva verket olika delar av planerna avsedda att

utgöra alternativ. Att arbetsreserven icke nu kunnat erhålla en omslutning

och sammansättning som fullt tillfredsställer kravet på urvalsmöjligheter ar

naturligt. Otillräckliga planeringsmöjligheter och hänsyn till risken för bristande

materialtillgång ha givetvis redan vid planläggningen av reserven verkat

starkt begränsande.

Sistnämnda faktorer lia även kunnat leda till att avvägningen mellan olika

områden respektive med hänsyn till arbetenas ekonomiska angelägenhet icke

kunnat genomföras efter fullt rationella grunder. En annan svaghet är, att

arbetsurvalet inom det framlagda programmet icke i önskvärd omfattningkunnat

ske under hänsynstagande till de framtida riktlinjerna för statens ekonomiska

och sociala politik och att man vid detta urval i regel icke heller

kunnat taga särskild hänsyn till de speciella behov som kunna väntas framträda

i ett krisläge. För att sistnämnda brister i framtiden skola kunna undanröjas

fordras tydligen en planering av det allmännas ekonomiska och

sociala politik på något längre sikt än som hittills varit regel. Kommissionen

för ekonomisk efterkrigsplanering har för sin del funnit anledning understryka

önskvärdheten av att man för framtiden på antytt sätt eftersträvar en

koordination mellan den allmänna politiken och valet av sysselsättningsobjekt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr JU. 5

Ehuru den verkställda arbetsplaneringen sålunda icke i alla avseenden

kunnat lämna resultat, som gå fria från invändningar, torde den få betraktas

såsom det gynnsammaste underlag man under radande förhallanden kunnat

vinna för den arbetspolitik som kan bliva påkallad under nästa budgetår.

Planerna torde därför böra läggas till grund för denna politik och medel för

deras genomförande anvisas å en allmän beredskapsstat. Pa vissa punkter

böra de vid respektive utredningar utformade planerna därvid kompletteras

med förslag avseende områden som ej direkt berörts av de verkställda inventeringarna.

Å andra sidan kunde övervägas att beskära planerna med hänsyn

till de av industrikommissionen i dess utlåtande i ämnet behandlade

risker för otillräcklig materialförsörjning som i viss utsträckning kunna äventyra

deras genomförande. Med hänsyn till ovissheten örn framtiden vill jag

emellertid ej tillstyrka, att så sker. Jag har därför ansett mig böra förorda,

att de investeringsplaner som utformats vid de nu verkställda utredningarna

godtagas i principiellt obeskuret skick vid utarbetandet av förslag till allmän

beredskapsstat.

De redovisade arbetsresultaten av hittills verkställda utredningar ha haft

det dubbla syftet att dels utgöra underlag för en framställning till riksdagen

örn anslag till av arbetslöshetspolitiska skäl eventuellt erfordeiliga anläggningsarbeten,

dels tjäna såsom utgångspunkt för en forcerad detaljplanering

av lämpliga arbeten i syfte att göra dem färdiga för omedelbart utförande.

För sistnämnda ändamål har fjolårets riksdag å allmän beredskapsstat tor

innevarande budgetår anvisat ett anslag å 10 miljoner kronor. Den detaljplanering

som påbörjats med stöd av detta anslag bör fullföljas i sa snabb

takt och i så stor omfattning som möjligt. Vidare böra företagas sådana inventeringar

och övriga undersökningar, vilka kunna leda till en komplettering

av det framlagda materialet och ge ett bättre underlag för arbet survalet.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har för sm del föreslagit,

att ett särskilt, ospecificerat anslag uppföres på beredskapsstaten för tinansiering

av sådana åtgärder som under det fortsatta utredningsarbetet kunna

finnas ägnade att förbättra var ekonomiska efterkrigsberedskap.

För det fortsatta arbete som alitsa synes önskvärt fordras ett visst organisatoriskt

underlag. Ett sådant är erforderligt även för den centrala administrationen

av de av programmet omfattade arbetena, för den händelse det

skulle visa sig erforderligt att sätta igång dessa. Arbetsuppgifterna i fråga

kunna lämpligen anförtros åt ett och samma centrala organ. Förslag örn en

särskild investeringsberedning har framlagts av investeringsutredningen och

tillstyrkts av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering. Frågan torde

få bliva föremål för ytterligare övervägande. T avvaktan härpå bör planeringsarbetet

fortgå i samma former som hittills. Skulle framdeles en särskild

organisation uppbyggas för ändamålet, torde det vara. lämpligast att kostnaderna

för dess verksamhet bestridas från anslag å den allmänna beredskapsstaten.

Förslag örn uppförande å beredskapsstaten av ett sådant anslag

framlägges i annat sammanhang.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har i anslutning till av

investeringsutredningen gjorda uttalanden understrukit, vikten av att det

arbetsprogram, som nu kan komma att fastställas, icke binder statsmakterna,

när det gäller det framtida valet mellan olika arbetsobjekt. Kommissionen

har för sin dol för avsikt att inkomma med ett ytterligare utlåtande i ämnet,

sedan frågan örn investeringsavvägningen mellan olika områden hunnit un(lerkastas

en närmare granskning. I anslutning lill vad salunda uttalats vill

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 212.

jag framhålla, att uppförandet å allmän beredskapsstat av anslag till arbeten

inom ramen av det totala arbetsprogrammet icke innebär en utfästelse om

att företagen i händelse av arbetslöshet skola komma till stånd inom loppet

a,v nästa budgetår. Om så blir fallet eller ej måste bli beroende av å ena

sidan arbetslöshetslägets och materialförsörjningens utveckling — jag tänker

härvid, bland annat, pa de hinder för en mera omfattande husbyggnadsverksamhet,

som brist pa vissa slag av material kan erbjuda — och å andra sidan

en ytterligare ekonomisk prövning utöver den som hittills medhunnits.

Denna omständighet bör ej hindra, att man lägger ned kostnader på arbetenas

detaljplanering. Arbetena i fråga ha nämligen utvalts så, att man i regel

torde ha säkerhet för att de böra komma till stånd inom en nära framtid,

även örn så ej skulle påkallas av arbetslöshetspolitiska skäl.

Förslag om uppförande å allmän beredskapsstat av anslag till de olika

arbeten som ingå i sysselsättningsprogrammet, sådant detta framgått ur

granskningen av de framlagda investeringsplanerna inom de olika departementen,

ha anmälts av vederbörande föredragande. Beträffande detaljerna i programmet

och de specialproblem, som vissa anslagsfrågor resa, hänvisar jag

till vad därvid anförts.

I enlighet med de principer som tillämpats vid upprättandet av tidigare av

riksdagen godkända beredskapsstater ha inga anslag i detta sammanhang

beräknats för avskrivningsändamål. Regleringen av de utgifter som bestridas

från de å allmän beredskapsstat uppförda anslagen torde i vanlig ordning

böra ske över särskilda tilläggsstater, och avskrivningsfrågorna få behandlas

i anslutning därtill.

Anledning finnes emellertid att redan i detta sammanhang i korthet beröra

vissa avskrivningsproblem, vilka upptagits till diskussion av investeringsutredningen

närmast i anledning av olika från vattenfallsstyrelsen framförda

önskemål.

Det omedelbara behovet av utbyggnader vid vattenfallsverket — och detsamma

gäller i viss utsträckning även statens järnvägar och telegrafverket —

varierar givetvis med de ekonomiska konjunkturerna. Ansluter sig utbyggnadsverksamheten

till fluktuationerna i behoven kommer den därför att verka

konjunkturförstärkande. För att en dylik icke minst ur sysselsättningssynpunkt

ofördelaktig utveckling skall kunna undvikas, är det uppenbarligen

nödvändigt, att vattenfallsverket håller en sådan kraftreserv disponibel, att

en ökad investeringsverksamhet under högkonjunkturen icke erfordras för

att möta kraftbehovens anspänning. Kraftreserven kan vinnas genom att man,

med föregripande av de behov som kunna väntas framträda under följande

högkonjunkturer, genomför en snabbare utbyggnad av vattenkraften under

lågkonjunkturerna än de då aktuella behoven påkalla. Ur vattenfallsverkets

synpunkter möter en sådan investeringspolitik den invändningen, att verket

belastas med en överkapacitet, vars förräntning skulle kunna motivera en

taxehöjning. För att undvika denna olägenhet, som återgår på kravet att verket

skall visa en privatekonomiskt tillfredsställande räntabilitet, fordras att

den under lågkonjunkturen tillskapade överkapaciteten hålles utanför verkets

räntabilitetskalkvl till den tidpunkt då den kommer att falla inom ramen

för verkets normala affärsmässiga utbyggnad. Detta kan ske på olika sätt.

Under frågans förberedande behandling har diskuterats att under övergångstiden

finansiera den förtida utbyggnaden över fonden för förlag till statsverket

eller att i verkets kapitalbokföring upptaga den på särskilt konto såsom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr SIS.

7

icke förräntningspliktig. Det har även ifrågasatts att verkställa en omedelbar

avskrivning så beräknad, att den täcker förräntningen linder ifrågavarande

övergångstid. Jämväl andra möjligheter stå till buds.

Vid övervägande av det sålunda föreliggande spörsmålet om finansieringen

av en konjunkturpolitiskt motiverad förtida utbyggnad av vattenkraften har

jag funnit goda skäl tala för vattenfallsstyrelsens och investeringsutredningens

ståndpunkt, att denna bör ordnas så, att de privatekonomiska förutsättningarna

för räntabilitetsbedömningen och taxesättningen vid vattenfallsverket

icke rubbas. Frågan örn den lämpliga finansieringstekniken torde böra

bli föremål för ytterligare prövning, varvid bör beaktas även möjligheten av

sådana besparingar till följd av tidsförskjutningen av investeringsverksamheten

till vilka jag i det följande återkommer.

Av vattenfallsstyrelsen har framhållits, att förtida investeringar kunna ge

upphov till andra avskrivningsbehov än det nyss behandlade. Sålunda kan

den ifrågasatta politiken leda till merkostnader av olika slag, vilka icke böra

belasta verket. Även i detta fall kan en motsättning föreligga mellan resultaten

av en privatekonomisk och en nationalekonomisk bedömning. Örn än

exempelvis en forcering av vattenkraftsutbyggnaderna under en lågkonjunktur

under vissa förhållanden kan leda till en ökad ekonomisk belastning för

verket, kan den dock ur allmänna ekonomiska synpunkter vara gynnsam,

örn den därvid anlitade arbetskraften icke eljest kunnat utnyttjas för produktiv

verksamhet. Det bör vidare beaktas, att en konjunkturutjämning — såsom

redan antytts — kan medföra även en privatekonomisk kostnadsbesparing.

I likhet med vattenfallsstyrelsen finner jag det riktigt, att merkostnader

som uppkommit genom att investeringarna av samhällsekonomiska

skäl verkställts vid en för verket ogynnsam tidpunkt böra bli föremål för avskrivning.

Det synes dock uppenbart, att denna avskrivningsfråga i regel

kan upptagas till prövning först i efterhand, då material föreligger för en

prövning av vad tidsförskjutningen betytt ur kostnadssynpunkt. Merkostnader

böra därvid vägas mot besparingar. Lämpligen torde en undersökning

av hithörande förhållanden böra ske vid den översyn av avskrivningsläget

vid de olika affärsverken, som enligt min mening framdeles bör verkställas

med jämna intervaller i syfte att garantera en ur olika synpunkter tillfredsställande

kapitalbokföring. Förutsättningar för en sådan bokföring ha skapats

genom de senaste budgetomläggningama.

Vid anmälan av inkomstberäkningen i årets statsverksproposition angav

jag preliminärt vissa riktlinjer för den allmänna beredskapsstatens budgettekniska

utformning. Jag framhöll därvid, att anslagen å denna stat

måste fördelas i skilda grupper, för vilka skulle gälla i viss mån olika dispositionsregler.

Beträffande en huvuddel av arbetsprogrammet kommer det icke i fråga

att anlita beredskapsanslagen annat än i händelse av en arbetslöshetskris.

Kungl. Maj:ts rätt att förfoga över dessa anslag bör därför vara bunden

vid förutsättningen, att en sådan kris inträtt. För den händelse beredskapsstaten

i ifrågavarande del anses böra sättas i kraft, bör vidare riksdagens

medgivande därtill inhämtas respektive, örn riksdagen ej är samlad,

krävas, att tillfälle herodes den att inom viss tid taga ställning till

åtgärden.

En andra kategori arbeten på den allmänna beredskapsstaten syntes,

enligt vad som anfördes i statsverkspropositionen, icke böra bindas vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 212.

så stränga förutsättningar. Under krigsåren har anläggningsverksamheten

starkt begränsats med hänsyn till bristen på material och tidvis även

på arbetskraft. En del av de arbeten som på grund därav icke kommit

till stånd är av förhållandevis hög angelägenhet sgrad. Dessa arbeten

kunde lämpligen infogas i beredskapsstatens arbetsprogram, men det

syntes riktigt, att de finge komma till stånd, så snart arbetsmarknads- och

materialläget blivit mera normalt och sålunda möjliggjorde arbetenas

igångsättande. För att arbetena skulle få igångsättas borde alltså icke

krävas, att en arbetslöshetskris inträtt. Beredskapsanslag till sådana arbeten

borde få disponeras av Kungl. Majit under nu angiven förutsättning

utan att riksdagens medgivande därtill inhämtades. För planeringsändamål

och olika förberedande uppgifter borde anslagen i fråga omedelbart

få tagas i anspråk. Det allmänna planeringsanslag, som borde uppföras

på beredskapsstaten, bleve alltså icke erforderligt för dessa arbetens

vidkommande.

Vid den fortsatta planläggningen av den allmänna beredskapsstaten ha

synpunkterna på denna andra anslagsgrupp i viss mån förskjutits. Å ena

sidan har det visat sig, att de ändamål för vilka anslagen inom gruppen

närmast vore avsedda icke äro flera eller mera omfattande, än att

de utan större olägenhet kunnat tillgodoses på riksstaten. Visserligen är

det olämpligt att belasta riksstaten med anslag som kunna utnyttjas endast

i händelse en ändring inträder i marknadsläget, men denna olägenhet

blir icke särskilt framträdande, örn förfarandet kan tillämpas i mycket

begränsad omfattning. Och under samma förutsättning kommer uppförandet

av ifrågavarande anslag på en särskild stat att i onödan försvåra

överblicken över budgeten. Å andra sidan har det ansetts nödvändigt

att vid sidan av arbetslöshetsanslagen på riksstaten disponera en

reserv av arbetsobjekt, som kan utnyttjas vid en sådan mera begränsad

försämring av arbetsmarknadsläget som icke motiverar, att den stora arbetsreserven

utnyttjas, men för vilken riksstatsanslagen äro otillräckliga.

Med de för den andra anslagsgruppen gällande friare dispositionsreglerna

kunna anslagen till arbeten, som äro avsedda att fylla denna uppgift, hänföras

till gruppen i fråga. Behovet av en möjlighet till förstärkning av de

ordinarie arbetslöshetsanslagen skulle emellertid alternativt kunna tillgodoses

genom att Kungl. Majit erhölle rätt att intill visst sammanlagt

belopp utnyttja den första anslagsgruppen på beredskapsstaten utan riksdagens

hörande.

Vid övervägandet av spörsmålet om beredskapsstatens utformning har

ifrågasatts att helt utesluta den andra anslagsgruppen. Den har emellertid

ansetts böra bibehållas med hänsyn till att riksstatsförslaget uppgjorts

med utgångspunkt från att anslagen till vissa angelägna arbeten skulle

upptagas å allmän beredskapsstat för att disponeras så snart materiel- och

arbetsmarknadsläget det medgåve. När den här diskuterade andra anslagsgruppen

sålunda bibehållits, har det ansetts lämpligt att till gruppen

hänföra även de anslag som i händelse av en mera begränsad försämring

av arbetsmarknadsläget synas böra stå till Kungl. Majits fria disposition;

sistnämnda anslag ge nu hela gruppen dess prägel. Vid höstens budgetarbete

böra emellertid de vunna erfarenheterna beaktas och en närmare

prövning ske av möjligheterna att undvika införandet på allmän beredskapsstat

för ett kommande budgetår av en andra anslagsgrupp av här

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212.

9

ifrågavarande slag utan eftersättande av de behov anslagen inom denna

grupp skola tillgodose.

Vid sidan av de här nämnda båda anslagskategorierna måste man räkna

med en tredje grupp anslag å den allmänna beredskapsstaten, nämligen

sådana anslag vilka omedelbart och utan begränsning böra få disponeras

för avsett ändamål. Dessa anslag falla samtliga utom ramen för arbetsprogrammet

och hänföra sig till andra civila beredskapsändamål. Till

gruppen höra i främsta rummet anslagen till åtgärder för ekonomisk efterkrigsberedskap

och till bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete

samt vidare anslagen till flyktingshjälp, överflyttning av arbetskraft, planering

av allmänna arbeten, yrkesutbildning i beredslcapskurser och administration

av investeringsverksamheten.

När det gäller att tekniskt genomföra den här angivna uppdelningen av

beredskapsanslagen i tre kategorier, har man att välja mellan att arbeta

med skilda anslagstyper och att dela upp beredskapsstaten i tre skilda

delstater. Övervägande skäl synas tala för valet av den senare lösningen.

Den är sålunda ägnad att göra beredskapsstaten mera överskådlig och

medför även i administrativt avseende icke obetydliga förenklingar. Vid

sammanfattningen i en stat av de förslag som i vanlig ordning framlagts

av respektive föredragande ha därför anslagen uppdelats på tre skilda

delstater, betecknade allmän beredskapsstat I, II och III och bundna vid

olika dispositionsförutsättningar. Av dessa delstater omfattar den första

de anslag som omedelbart böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande, den

andra de anslag som i sin helhet böra stå till förfogande, när försörjningsoch

arbetsmarknadsförhållandena det medgiva, respektive om en försämring

i arbetsmarknadsläget det påkallar, och dessförinnan böra få disponeras

för olika förberedande åtgärder samt den tredje de anslag som skola

vara bundna vid den dubbla förutsättningen, att en arbetslöshetskris inträtt

och att riksdagens medgivande till anslagens disposition inhämtats

respektive, om riksdagen ej är samlad, att riksdagen inkallas eller ändock

skall sammanträda inom viss tid. Utnyttjandet av delstaterna II och lil

kan givetvis tänkas begränsat till vissa anslag eller anslagsgrupper. Särskilt

med tanke på delstaten II bör detta förhållande understrykas, eftersom

på denna stat sammanförts anslag med helt skilda sakliga dispositionsförutsättningar.

Anslagen å allmän beredskapsstat II och lil böra vara maximerade.

För anslagen å allmän beredskapsstat I böra gälla samma något friare

dispositionsregler som tillämpas för anslagen å försvarsberedskapsstaten.

Som bihang till statsrådsprotokollet har fogats ett förslag till allmän

beredskapsstat för budgetåret 1944/45, upprättat i enlighet med vad departementschefen

förordat och innefattande en specifikation av de förslag

örn särskilda anslag på staten vilka framlagts av vederbörande föredragande.

Enligt regeringsformen § 63 mom. 2 må riksdagen i den ordning, som i

mom. 1 av samma paragraf stadgas rörande beredskapsstat för försvarsväsendet,

antaga allmän beredskapsstat, upptagande de anslag, som kunna erfordras

vid ekonomisk kris eller annat nödliige.

Det förslag till allmän beredskapsstat, som i förevarande proposition förelagts

riksdagen, omfattar tre delstater, nämligen allmän beredskapsstat T,

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 212.

slutande å 342 200 000 kronor, allmän beredskapsstat II, slutande å

276 944 200 kronor, samt allmän beredskapsstat III, slutande å 655 416 000

kronor. Totala slutsumman blir alltså 1 274 560 200 kronor. Till jämförelse

må erinras, att de beredskapsstater, som ehuru av delvis annan karaktär av

riksdagen antogos för budgetåren 1938/39 och 1939/40 slutade å 257 012 100

respektive 325 267 900 kronor. Å allmän beredskapsstat för innevarande budgetår

har upptagits ett sammanlagt belopp av 110 000 000 kronor.

Den finansfullmakt, som riksdagen nu har att taga ställning till, är såsom

redan av de anförda siffrorna framgår av betydande omfattning. Till storleken

kan den närmast jämföras med en ordinär statsbudget från tiden närmast

före andra världskriget. Det hade med hänsyn härtill varit i hög grad

önskvärt, att propositionen kunnat föreläggas riksdagen vid en tidpunkt,

s°m möjliggjort en mera ingående prövning av de olika anslagsäskandena.

Det förhållandet att propositionen i betydande utsträckning hänvisar till de

till grund för densamma liggande sakkunnigutredningama har jämväl varit

ett hinder för ärendets behandling. Att dessa utredningar måst bedrivas med

stor skyndsamhet, har givetvis påverkat utredningsresultatet, vilket i sin

tur återverkat på riksdagens möjligheter att med önskvärd grundlighet pröva

de framlagda förslagen. Utskottet vill uttala den förväntan att Kungl. Maj:t

vid utarbetandet av förslag till allmän beredskapsstat för ett kommande

budgetår beaktar vad utskottet i här antydda hänseenden anfört.

I anslutning härtill vill utskottet framhålla, att enligt § 63 mom. 2 regeringsformen

allmän beredskapsstat icke bör ifrågasättas annat än i speciella

undantagsfall. Då behovet i regel torde kunna bedömas tämligen långt i förväg,

bör tillses, att för riksdagsbehandlingen erforderliga förberedande åtgärder

vidtagas i god tid.

Beträffande den begärda finansfullmaktens allmänna innebörd anser sig

utskottet böra något beröra spörsmålet om dess giltighet i tiden. Det må därvid

till en början framhållas, att i begreppet finansfullmakt såsom sådant

enligt utskottets mening måste ligga, att fullmakten har allenast begränsad

giltighet. Diskussionen kan därför begränsas till frågan, huru länge en i

form av allmän beredskapsstat given finansfullmakt skall gälla.

I § 63 regeringsformen föreskrives beträffande beredskapsstaten för försvarsväsendet,

att den gäller till och med trettionde dagen från riksdagens

öppnande. Det synes utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke paragrafen

bör så tolkas, att samma giltighetstid utan vidare gäller för allmän beredskapsstat.

Emellertid ha delade meningar kommit till uttryck härom. Med

hänsyn härtill vill utskottet under hänvisning till det förfaringssätt, som tilllämpats

beträffande allmänna beredskapsstaten för innevarande budgetår och

som i propositionen uppenbarligen förutsatts skola tillämpas även i detta

sammanhang, framhålla, att de förskottsstater, som Kungl. Majit må komma

att fastställa med stöd av riksdagens beslut om allmän beredskapsstat för

budgetåret 1944/45, upphöra att gälla efter trettionde dagen från nästkom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 212.

11

mande riksdags öppnande. En förlängning av giltighetstiden till utgången av

nämnda budgetår kräver alltså riksdagens medverkan.

Såväl allmän beredskapsstat I som allmän beredskapsstat II skola enligt

propositionen av Kungl. Maj:t kunna fastställas att lända till efterrättelse

från och med den 1 juli 1944. Beträffande allmän beredskapsstat III finnes

icke denna tidsbestämning. I stället ifrågasättes bemyndigande för Kungl.

Maj:t att efter riksdagens hörande eller, om riksdagen ej är samlad, under

förutsättning att Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock

skall inom tjugo dagar sammanträda fastställa allmän beredskapsstat III

att lända till efterrättelse från den tidpunkt, arbetsmarknadsläget det påkallar.

Utskottet anser sig i överensstämmelse med propositionens ståndpunkt

böra framhålla, att allmän beredskapsstat III alltså icke kan av Kungl.

Majit utan riksdagens hörande fastställas att lända till efterrättelse under

tid, då riksdagen är förpuppad.

För anlitande av allmän beredskapsstat II har Kungl. Majit, förutom i

vad avser förberedande planeringsåtgärder, föreslagit tvenne alternativa villkor,

av vilka det ena tager sikte på tillgången på material och arbetskraft,

medan det andra förutsätter kris på arbetsmarknaden. I sistnämnda hänseende

sammanfaller formellt sett villkoret för anlitande av allmän beredskapsstat

II med det för anlitande av allmän beredskapsstat III uppställda villkoret.

Med hänsyn härtill anser sig utskottet böra framhålla, att enligt utskottets

mening, vilken jämväl synes vara propositionens, allmän beredskapsstat

II bör komma till användning vid en partiell arbetsmarknadskris av

sådan omfattning, att det å riksstaten uppförda anslaget till arbetsmarknadens

reglering icke förslår till dess bekämpande. För anlitande av allmän

beredskapsstat III bör åter förutsättas en arbetsmarknadskris av mera allmän

omfattning.

I detta sammanhang vill utskottet giva sin anslutning till den i propositionen

uttalade uppfattningen, att anslag motsvarande dem, som för nästa budgetår

upptagits å allmän beredskapsstat II — vare sig dessa anslag äro avsedda

för planeringsåtgärder eller för sin användning beroende av tillgången

på material och arbetskraft eller föranledda av befarad arbetsmarknadskris

— vid uppgörandet av förslag till kommande allmänna beredskapsstater böra

fördelas mellan riksstaten å ena sidan och allmänna beredskapsstater av

typerna I och III å andra sidan. Utskottet förutsätter sålunda, att allmän

beredskapsstat av typen II för framtiden undvikes.

Utskottet övergår härefter till vissa allmänna synpunkter i anledning av

urvalet av de i investeringsreserven ingående arbetsobjekten. Därefter skall

utskottet något beröra vissa med sysselsättningen av friställd arbetskraft

sammanhängande problem.

Det står för utskottet klart, att det nu med tanke på en arbetsmarknadskris

verkställda planläggningsarbetet i mångt och mycket har karaktären

av ett första försök. Detta gäller icke minst urvalet av de i investeringspro
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 212.

grammet ingående arbetsobjekten. Att en överarbetning av detta urval

måste ske före framläggandet av förslag till allmän beredskapsstat för ett

kommande budgetår, synes utskottet icke särskilt behöva framhållas. Vid

en sådan överarbetning bör uppmärksamhet ägnas åt fördelningen av arbetsobjekten

mellan å ena sidan städer och andra tätorter samt å andra sidan

den egentliga landsbygden. Den omständigheten att tätorterna alltid komma

att intaga en i förhållande till den rena landsbygden gynnad ställning vid

arbetsobjektens fördelning, gör det så mycket angelägnare, att förefintliga

möjligheter till beredande av arbetstillfällen på landsbygden i görligaste mån

tillvaratagas. Förutom arbeten inom skogsbruk och vägväsende vill utskottet

härvid såsom lämpliga arbetsobjekt särskilt framhålla vattenavledningsföretag

samt anläggandet av vatten- och avloppsledningar. Till vissa speciella

synpunkter i avseende härå återkommer utskottet vid detaljbehandlingen av

de framlagda anslagsäskandena.

Det är vidare uppenbart, att möjligheterna till en jämnare fördelning av

arbetstillfällena mellan tätorter och den rena landsbygden äro större, då det

gäller arbeten hänförliga till den s. k. grovarbetsreserven än då det gäller

mera materialkrävande arbeten. Bland arbetsobjekten bör därför beredas

utrymme för grovarbeten i betydande omfattning. Härför talar även den

omständigheten, att, därest materialbrist skulle begränsa urvalsmöjligheterna,

tillgång till grovarbeten bör förefinnas i sådan omfattning, att kontantunderstödsverksamhet

i största möjliga utsträckning undvikes.

Vad bostadsprogrammet angår anser sig utskottet böra framhålla angelägenheten

av att det program, som upplagts för landsbygdens del, icke vid

svår materialknapphet kommer i efterhand i förhållande till bostadsprogrammet

i sådana tätorter, som icke lida av bostadsbrist.

I propositionen framhålles, att de arbetsobjekt, som anses böra planläggas

och för vilka medel anvisas, böra komma till användning i avsett syfte,

endast om investeringsverksamheten och sysselsättningen inom det enskilda

näringslivet samt i det allmännas normala verksamhet skulle visa sig otillräckliga

för att absorbera den friställda arbetskraften. Ett konstaterande härav

kan givetvis innebära vissa vanskligheter och hjälpåtgärderna få självfallet

icke uppskjutas i avvaktan på att så sker. Uppenbart är att en av företagaren

i god tid till vederbörande myndighet gjord anmälan örn befarad

arbetslöshet är av värde i förevarande hänseende.

Av central betydelse ur sysselsättningssynpunkt är, att sådana arbetsobjekt

utväljas, vilka icke på grund av lönesättningen eller andra orsaker äro ägnade

att draga till sig redan sysselsatt arbetskraft. Härmed sammanhänger nära

frågan om arbetskraftens kvarhållande i de i anledning av en arbetsmarknadskris

igångsatta arbetena. Ehuru detta spörsmål saknar omedelbar aktualitet

vid ingången i en kris, bör dock redan från krisens början eftersträvas, att

valet av arbetsobjekt blir sådant, att en återgång till sysselsättning inom enskild

eller normal allmän verksamhet icke försvåras eller förhindras.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr £18.

13

I propositionen framhålles vidare, att man vid utnyttjandet av arbetsreserven

och uttagningen av arbetskraft måste beakta angelägenheten av att

arbetskraftens rörlighet icke inskränkes, så att en öppen eller latent arbetslöshet

konserveras inom vissa områden. Vad sålunda anförts anser sig utskottet

böra understryka. Utskottet förbiser därvid icke, att vissa svårigheter

kunna uppkomma, då det gäller förflyttning av arbetskraft, som exempelvis

genom egnahem erhållit en fastare förankring vid viss ort.

Vid fördelningen av arbetsobjekten synes vidare böra tillses, att en

dragning av arbetskraften till tätorterna med därav följande bostadsknapphet

i möjligaste män undvikes. Därjämte bör övervägas, huruvida

icke i vissa situationer kan vara lämpligt att förlägga arbeten även till

orter, som icke direkt beröras av arbetslösheten.

Slutligen vill utskottet i enlighet med vad som hittills gällt och alltjämt

gäller för beredskapsstaten för försvarsväsendet framhålla, att det

bör ankomma på Kungl. Majit att till utskottet lämna redogörelse för

fattade dispositionsbeslut. Samma skyldighet har föreskrivits beträffande

allmänna beredskapsstaten för innevarande budgetår.

De i motionerna I: 343 samt I: 346 och II: 546 framförda synpunkterna

synas i stort sett vara tillgodosedda med vad utskottet i det föregående

anfört. Motionerna torde därmed få anses besvarade.

Utskottet kommer att i särskilda härefter följande utlåtanden för varje

departements verksamhetsområde behandla de av Kungl. Majit å allmänna

beredskapsstaten äskade anslagen. Sedan samtliga av Kungl. Majit

eller i motioner begärda anslag blivit av riksdagen behandlade, kommer

statsutskottet att för fastställelse förelägga riksdagen allmän beredskapsstat

för budgetåret 1944/45, vilken då jämväl kommer att innefatta anslagen

inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde.

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen ina

I. besluta att allmän beredskapsstat för budgetåret

1944/45 skall upprättas i enlighet med de allmänna riktlinjer,

som angivits i statrådsprotokollet över finansärenden

för den 12 maj 1944;

II. bemyndiga Kungl. Majit att, med iakttagande av vad

i nämnda statsrådsprotokoll samt av utskottet ovan anförts,

a) fastställa allmän beredskapsstat I att lända till efterrättelse

från och med den 1 juli 1944 samt att ställa de å

staten uppförda anslagen till vederbörande myndigheters

förfogande från och med samma tidpunkt,

b) fastställa allmän beredskapsstat II att lända till efterrättelse

från och med den 1 juli 1944 samt att dels från och

med samma tidpunkt ställa de å staten uppförda anslagen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 81%,

till vederbörande myndigheters förfogande för förberedande

planeringsåtgärder, dels, om och i den mån försörjningseller

arbetsmarknadsläget det medgiver, respektive om och

i den mån en försämring av arbetsmarknadsläget det påkallar,

beträffande vissa anslag eller viss grupp av anslag

förklara, att de må disponeras för därmed avsedda ändamål,

c) efter riksdagens hörande eller, örn riksdagen ej är samlad,

under förutsättning att Konungen låtit riksdagskallelse

utgå eller riksdagen ändock skall inom tjugo dagar sammanträda,

fastställa allmän beredskapsstat III att lända

till efterrättelse från den tidpunkt, arbetsmarknadsläget det

påkallar, samt ställa de å staten uppförda anslagen till vederbörande

myndigheters förfogande för därmed avsedda

ändamål;

III. medgiva, att anslag å allmän beredskapsstat I må,

om riksdagen ej är samlad, överskridas under förutsättning

att Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock

skall inom tjugo dagar sammanträda;

B. att motionerna I: 343 samt I: 346 och II: 546, de båda

sistnämnda såvitt de hänvisats till utskottet, må anses besvarade

med vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 20 juni 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö, Oscar

Olsson, Pauli, Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Holmström, Heiding, Boman, Gustaf Iwar Anderson,

Albertsson och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm,

Andersson i Prästbol, Persson i Falla, Persson i Tidaholm, Isacsson, Pettersson i Dahl, Andersson

i Malmö, Olsson i Kullenbergstorp, Nilsson i Steneberg och Hoppe.

Stockholm 1944 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

4424)9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:432 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts ''proposition angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45 jämte i ämnet väckta motioner b s. 6 i texten