Utlåtande i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts ''proposition angående allmän beredskapsstat för budgetåret 19^1^5 jämte i ämnet väckta motioner behandlade allmänna principfrågor.
1944-06-20 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1944:212, Utlåtande i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts ''proposition angående allmän beredskapsstat för budgetåret 19^1^5 jämte i ämnet väckta motioner behandlade allmänna principfrågor.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 212.
1
Nr 212.
Ankom till riksdagens kansli den 20 juni 1944 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts ''proposition angående
allmän beredskapsstat för budgetåret 19^1^5
jämte i ämnet väckta motioner behandlade allmänna
principfrågor.
(3:e avd.)
I propositionen nr 281, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande
behandling i vad densamma ej angår jordbruksärenden, har Kungl. Majit under
åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 12 maj 1944 föreslagit riksdagen att
dels godkänna ett vid nämnda protokoll fogat förslag till allmän beredskapsstat
för budgetåret 1944/45,
dels bemyndiga Kungl. Majit att, med iakttagande av vad i statsrådsprotokollet
anförts,
a) fastställa allmän beredskapsstat I att lända till efterrättelse från och
med den 1 juli 1944 samt att ställa de å staten uppförda anslagen till vederbörande
myndigheters förfogande från och med samma tidpunkt,
b) fastställa allmän beredskapsstat II att lända till efterrättelse från och
med den 1 juli 1944 samt att dels från och med samma tidpunkt ställa de å
staten uppförda anslagen till vederbörande myndigheters förfogande för förberedande
planeringsåtgärder, dels, om och i den mån försörjnings- eller arbetsmarknadsläget
det medgiver, respektive örn och i den mån en försämring av
arbetsmarknadsläget det påkallar, beträffande vissa anslag eller viss grupp av
anslag förklara, att de må disponeras för därmed avsedda ändamål,
c) efter riksdagens hörande eller, om riksdagen ej är samlad, under förutsättning
att Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall
inom tjugo dagar sammanträda, fastställa allmän beredskapsstat III att
lända till efterrättelse från den tidpunkt, arbetsmarknadsläget det påkallar,
samt ställa de å staten uppförda anslagen till vederbörande myndigheters förfogande
för därmed avsedda ändamål,
dels ock medgiva, att anslag å allmän beredskapsstat I må, om riksdagen
ej är samlad, överskridas under förutsättning att Konungen låtit riksdagskallelse
utgå eller riksdagen ändock skall inom tjugo dagar sammanträda.
Bihang till riksdagens protokoll 19H. 6 sami. Nr 313. 1
2 Statsutskottets utlåtande nr 212.
L tskottet upptager i förevarande utlåtande till behandling de principfrågor,
vilka i propositionen beröras å s. 1—24.
I samband med Kungl. Maj:ts förslag i nämnda frågor har utskottet till
behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr N. Herlitz väckt motion (I: 343),
vari hemställts, att riksdagen vid sina beslut i anledning av förevarande proposition,
i vad densamma hänvisats till statsutskottet, måtte beakta vad i
motionen anförts,
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar A. Heiding och A. Löfvander (1:346) och den andra inom andra
kammaren av herr V. J. Mattsson m. fl. (II: 546), vari hemställts, att i fråga
om fullmakter för Kungl. Maj:t att förfoga över anslag under beredskapsstat
I och II större återhållsamhet iakttages och riksdagens medverkan vid disponerande
av anslagen då den är samlad förbehålles samt att vid anordnande
av arbeten för arbetslöshetens motverkande sådana företag i större utsträckning
i första hand igångsättas, vid vilka materialkostnaderna äro små och
arbetslönerna ej äro så höga.
Vid planläggningen av de utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering,
till vilka Kungl. Maj:t lämnade bemyndigande den 19 mars 1943, upptogs
frågan örn arbetslöshetsriskerna efter kriget och möjligheterna att möta
dessa såsom ett huvudproblem. Åtgärder vidtogos för ett klarläggande av
den omfattning i vilken arbetskraft kunde komma att friställas inom områden,
som expanderat till följd av kriget, och parallellt härmed igångsattes
undersökningar rörande arbetsförmedlingens organisation, yrkesutbildiiingel],
samhällets hjälpformer för arbetslösa och de övriga arbetslöshetspolitiska
spörsmål som kunde tänkas aktualiserade under en efterkrigsperiod.
Den 21 maj 1943 tillkallades särskilda sakkunniga (investeringsutredningen)
för att verkställa en inventering och planläggning av allmänna arbeten, lämpade
för sysselsättning av arbetslösa, De direktiv som meddelades de sakkunniga
ha publicerats såsom bilaga C till propositionen nr 365/1943. Motsvarande
uppgifter för jordbrukets och skogsbrukets del skulle enligt beslut
den 27 maj 1943 handläggas av 1942 års jordbrukskommitté och skogsstyrelsen.
Inom ramen av utredningarna angående de ekonomiska efterkrigsproblemen
igångsattes även en undersökning av bostadsproduktionens läge. För
ändamalet tillkallades den 10 juni 1943 en särskild sakkunnig.
Resultaten av sistnämnda fyra utredningar ha numera framlagts (SOU
1944: 7, 12, 13 och 14). De ha därefter i olika avseenden kompletterats samt
jämväl varit föremål för remissbehandling. Med stöd av det anslag till planering
av allmänna arbeten som av fjolårets riksdag uppförts å allmän beredskapsstat
för budgetaret 1943/44 ha vidare vissa planeringsåtgärder vidtagits
för att möjliggöra ett snabbare igångsättande av de olika investeringar
som vid de verkställda utredningarna framstått såsom lämpliga arbetsobjekt.
Statsutskottets utlåtande nr ''212.
3
Sedan de investeringsplaner vilka framkommit såsom resultat av de olika
utredningarna underkastats prövning och bearbetning inom respektive departement,
har Kungl. Majit framlagt förslag örn fastställande av en allmän
beredskapsstat, å vilken uppförts de anslag som erfordras för planernas genomförande.
Med hänsyn till att utredningsmaterialet är alltför omfattande för att mera
fullständigt refereras i respektive statsrådsprotokoll, har det ansetts lämpligt
att vid anmälan av de olika anslagsfrågorna i stor utsträckning endast hänvisa
till de publicerade redogörelserna för utredningarna. Av samma skäl har chefen
för finansdepartementet i detta sammanhang — innan departementschefen
gått in på den allmänna beredskapsstatens utformning — inskränkt sig till att
erinra om de principiella utgångspunkterna för investeringsplaneringen och om
dennas samlade resultat. I anslutning därtill ha återgivits de yttranden i ämnet
som avgivits av statens arbetsmarknadskommission, statens industrikommission
och kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering.
För egen del anför departementschefen följande.
Även under goda konjunkturer och vid en sådan anspänning av produktionen,
som under senare år varit nödvändig och då föranlett en knapphet på
arbetskraft, är en viss arbetslöshet ofrånkomlig. Detta sammanhänger som
bekant med de ständigt fortgående förändringarna inom näringslivet och
föreliggande hinder för arbetskraftens rörlighet, förekomsten av svårutnyttjad
arbetskraft och andra liknande omständigheter. Chefen för socialdepartementet
framlägger i annat sammanhang förslag örn anslag till mötande av
de behov som betingas av den arbetslöshet med vilken man sålunda under
alla omständigheter har att räkna. Dessa anslag och den arbetslöshetspolitik
för vilken de utgöra underlaget kräva emellertid en komplettering med hänsyn
till den risk som föreligger för en allvarlig försämring av arbetsmarknadsläget
efter ett vapenstillestånd.
Arbetsmarknadens utveckling efter ett vapenstillestånd kan icke på förhand
bedömas. Så mycket står emellertid klart, att den omställningsprocess som
förr eller senare måste komma till stånd vid övergången till en mera normal
produktionsinriktning kan leda till en åtminstone temporärt betydande arbetslöshet,
om icke motåtgärder vidtagas. Risk föreligger givetvis även att den
friställda arbetskraften vid en ogynnsam utveckling av importen av produktionsförnödenheter
och bränsle respektive av exporten icke kan vinna anställning
i normal produktion och att arbetslösheten sålunda erhåller en mera
permanent karaktär. Under dessa omständigheter kan man tydligen icke underlåta
att rusta för en arbetslöshetskris, även om man hoppas, att en sådan
skall kunna undvikas. Som det kanske viktigaste ledet i förberedelserna framstår
planeringen av en reserv av allmänna arbeten, lämpade att användas
såsom sysselsättningsobjekt.
Det är givet, att de arbetsobjekt som av angivna skäl nu anses böra planläggas
och för vilka medel anvisas böra komma till användning i avsett syfte
endast örn investeringsverksamheten och sysselsättningen inom det enskilda
näringslivet samt i det allmännas normala verksamhet skulle visa sig otillräckliga
för absorption av den friställda arbetskraften. Det är vidare klart,
att man vid utnyttjandet av arbet sreserven och uttagningen av arbetskraft
måste beakta angelägenheten av att icke arbetskraftens rörlighet inskränkes,
4
Statsutskottets utlåtande nr 212.
så att en öppen eller latent arbetslöshet konserveras inom vissa områden. I
det tillstyrkande utlåtande som kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering
avgivit över de framlagda förslagen till utformningen av en investeringsreserv
har kommissionen också understrukit senast angivna synpunkter. Från
arbetsmarknadskommissionen och särskilda sakkunniga äro förslag att motse
rörande koordinationen av arbetsprogrammet med vissa arbetsmarknadsorganisatoriska
åtgärder ägnade att tillgodose önskemålet om bibehållen eller ökad
rörlighet på arbetsmarknaden.
Den inventering av för sysselsättningsändamål lämpade anläggningsarbeten
som verkställts såsom ett led i den allmänna efterkrigsplaneringen skänker
en värdefull utgångspunkt för det fortsatta praktiska arbetet. Ett synnerligen
omfattande material har underkastats en systematisk undersökning och sovring.
Särskilt i investeringsutredningens betänkande lia vidare olika principproblem
upptagits till en behandling som synes mig kunna bli vägledande
i det fortsatta arbetet och till vilken här må göras en allmän hänvisning. Planläggningsarbetet
på ifrågavarande område har dock i viss mån karaktären
av ett första försök. De brister, som, enligt vad de utredande organen själva
framhållit, vidlåda resultaten äro betingade härav. Det är därför att motse,
att svagheterna i betydande utsträckning skola kunna successivt undanröjas.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har ifrågasatt det framlagda
investeringsprogrammets tillräcklighet. En smidig arbetsmarknadspolitik
förutsätter tydligen, att arbetsobjekt föreligga i så rikt urval, att en anpassning
kan ske såväl efter arbetslöshetens lokala fördelning som efter dess
sannolika tidsutsträckning. Det kan knappast förväntas, att de framlagda planerna
skola lämna tillräckliga möjligheter till ett sådant urval. Planernas effektiva
omfattning är nämligen mindre än de föreslagna anslagssummorna kunna
synas ge vid handen. Den detaljplanering som är nödvändig för att arbetena
skola kunna sättas i gång utan tidsutdräkt har sannolikt i viss utsträckning
icke ännu hunnit fullföljas i tillfredsställande omfattning. Vidare kan tillgången
på en del för vissa företag väsentliga materialier befaras bliva otillräcklig
och alltså förhindra, att dylika företag anlitas i sysselsättningssyfte.
Av sistnämnda skäl äro i själva verket olika delar av planerna avsedda att
utgöra alternativ. Att arbetsreserven icke nu kunnat erhålla en omslutning
och sammansättning som fullt tillfredsställer kravet på urvalsmöjligheter ar
naturligt. Otillräckliga planeringsmöjligheter och hänsyn till risken för bristande
materialtillgång ha givetvis redan vid planläggningen av reserven verkat
starkt begränsande.
Sistnämnda faktorer lia även kunnat leda till att avvägningen mellan olika
områden respektive med hänsyn till arbetenas ekonomiska angelägenhet icke
kunnat genomföras efter fullt rationella grunder. En annan svaghet är, att
arbetsurvalet inom det framlagda programmet icke i önskvärd omfattningkunnat
ske under hänsynstagande till de framtida riktlinjerna för statens ekonomiska
och sociala politik och att man vid detta urval i regel icke heller
kunnat taga särskild hänsyn till de speciella behov som kunna väntas framträda
i ett krisläge. För att sistnämnda brister i framtiden skola kunna undanröjas
fordras tydligen en planering av det allmännas ekonomiska och
sociala politik på något längre sikt än som hittills varit regel. Kommissionen
för ekonomisk efterkrigsplanering har för sin del funnit anledning understryka
önskvärdheten av att man för framtiden på antytt sätt eftersträvar en
koordination mellan den allmänna politiken och valet av sysselsättningsobjekt.
Statsutskottets utlåtande nr JU. 5
Ehuru den verkställda arbetsplaneringen sålunda icke i alla avseenden
kunnat lämna resultat, som gå fria från invändningar, torde den få betraktas
såsom det gynnsammaste underlag man under radande förhallanden kunnat
vinna för den arbetspolitik som kan bliva påkallad under nästa budgetår.
Planerna torde därför böra läggas till grund för denna politik och medel för
deras genomförande anvisas å en allmän beredskapsstat. Pa vissa punkter
böra de vid respektive utredningar utformade planerna därvid kompletteras
med förslag avseende områden som ej direkt berörts av de verkställda inventeringarna.
Å andra sidan kunde övervägas att beskära planerna med hänsyn
till de av industrikommissionen i dess utlåtande i ämnet behandlade
risker för otillräcklig materialförsörjning som i viss utsträckning kunna äventyra
deras genomförande. Med hänsyn till ovissheten örn framtiden vill jag
emellertid ej tillstyrka, att så sker. Jag har därför ansett mig böra förorda,
att de investeringsplaner som utformats vid de nu verkställda utredningarna
godtagas i principiellt obeskuret skick vid utarbetandet av förslag till allmän
beredskapsstat.
De redovisade arbetsresultaten av hittills verkställda utredningar ha haft
det dubbla syftet att dels utgöra underlag för en framställning till riksdagen
örn anslag till av arbetslöshetspolitiska skäl eventuellt erfordeiliga anläggningsarbeten,
dels tjäna såsom utgångspunkt för en forcerad detaljplanering
av lämpliga arbeten i syfte att göra dem färdiga för omedelbart utförande.
För sistnämnda ändamål har fjolårets riksdag å allmän beredskapsstat tor
innevarande budgetår anvisat ett anslag å 10 miljoner kronor. Den detaljplanering
som påbörjats med stöd av detta anslag bör fullföljas i sa snabb
takt och i så stor omfattning som möjligt. Vidare böra företagas sådana inventeringar
och övriga undersökningar, vilka kunna leda till en komplettering
av det framlagda materialet och ge ett bättre underlag för arbet survalet.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har för sm del föreslagit,
att ett särskilt, ospecificerat anslag uppföres på beredskapsstaten för tinansiering
av sådana åtgärder som under det fortsatta utredningsarbetet kunna
finnas ägnade att förbättra var ekonomiska efterkrigsberedskap.
För det fortsatta arbete som alitsa synes önskvärt fordras ett visst organisatoriskt
underlag. Ett sådant är erforderligt även för den centrala administrationen
av de av programmet omfattade arbetena, för den händelse det
skulle visa sig erforderligt att sätta igång dessa. Arbetsuppgifterna i fråga
kunna lämpligen anförtros åt ett och samma centrala organ. Förslag örn en
särskild investeringsberedning har framlagts av investeringsutredningen och
tillstyrkts av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering. Frågan torde
få bliva föremål för ytterligare övervägande. T avvaktan härpå bör planeringsarbetet
fortgå i samma former som hittills. Skulle framdeles en särskild
organisation uppbyggas för ändamålet, torde det vara. lämpligast att kostnaderna
för dess verksamhet bestridas från anslag å den allmänna beredskapsstaten.
Förslag örn uppförande å beredskapsstaten av ett sådant anslag
framlägges i annat sammanhang.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har i anslutning till av
investeringsutredningen gjorda uttalanden understrukit, vikten av att det
arbetsprogram, som nu kan komma att fastställas, icke binder statsmakterna,
när det gäller det framtida valet mellan olika arbetsobjekt. Kommissionen
har för sin dol för avsikt att inkomma med ett ytterligare utlåtande i ämnet,
sedan frågan örn investeringsavvägningen mellan olika områden hunnit un(lerkastas
en närmare granskning. I anslutning lill vad salunda uttalats vill
6
Statsutskottets utlåtande nr 212.
jag framhålla, att uppförandet å allmän beredskapsstat av anslag till arbeten
inom ramen av det totala arbetsprogrammet icke innebär en utfästelse om
att företagen i händelse av arbetslöshet skola komma till stånd inom loppet
a,v nästa budgetår. Om så blir fallet eller ej måste bli beroende av å ena
sidan arbetslöshetslägets och materialförsörjningens utveckling — jag tänker
härvid, bland annat, pa de hinder för en mera omfattande husbyggnadsverksamhet,
som brist pa vissa slag av material kan erbjuda — och å andra sidan
en ytterligare ekonomisk prövning utöver den som hittills medhunnits.
Denna omständighet bör ej hindra, att man lägger ned kostnader på arbetenas
detaljplanering. Arbetena i fråga ha nämligen utvalts så, att man i regel
torde ha säkerhet för att de böra komma till stånd inom en nära framtid,
även örn så ej skulle påkallas av arbetslöshetspolitiska skäl.
Förslag om uppförande å allmän beredskapsstat av anslag till de olika
arbeten som ingå i sysselsättningsprogrammet, sådant detta framgått ur
granskningen av de framlagda investeringsplanerna inom de olika departementen,
ha anmälts av vederbörande föredragande. Beträffande detaljerna i programmet
och de specialproblem, som vissa anslagsfrågor resa, hänvisar jag
till vad därvid anförts.
I enlighet med de principer som tillämpats vid upprättandet av tidigare av
riksdagen godkända beredskapsstater ha inga anslag i detta sammanhang
beräknats för avskrivningsändamål. Regleringen av de utgifter som bestridas
från de å allmän beredskapsstat uppförda anslagen torde i vanlig ordning
böra ske över särskilda tilläggsstater, och avskrivningsfrågorna få behandlas
i anslutning därtill.
Anledning finnes emellertid att redan i detta sammanhang i korthet beröra
vissa avskrivningsproblem, vilka upptagits till diskussion av investeringsutredningen
närmast i anledning av olika från vattenfallsstyrelsen framförda
önskemål.
Det omedelbara behovet av utbyggnader vid vattenfallsverket — och detsamma
gäller i viss utsträckning även statens järnvägar och telegrafverket —
varierar givetvis med de ekonomiska konjunkturerna. Ansluter sig utbyggnadsverksamheten
till fluktuationerna i behoven kommer den därför att verka
konjunkturförstärkande. För att en dylik icke minst ur sysselsättningssynpunkt
ofördelaktig utveckling skall kunna undvikas, är det uppenbarligen
nödvändigt, att vattenfallsverket håller en sådan kraftreserv disponibel, att
en ökad investeringsverksamhet under högkonjunkturen icke erfordras för
att möta kraftbehovens anspänning. Kraftreserven kan vinnas genom att man,
med föregripande av de behov som kunna väntas framträda under följande
högkonjunkturer, genomför en snabbare utbyggnad av vattenkraften under
lågkonjunkturerna än de då aktuella behoven påkalla. Ur vattenfallsverkets
synpunkter möter en sådan investeringspolitik den invändningen, att verket
belastas med en överkapacitet, vars förräntning skulle kunna motivera en
taxehöjning. För att undvika denna olägenhet, som återgår på kravet att verket
skall visa en privatekonomiskt tillfredsställande räntabilitet, fordras att
den under lågkonjunkturen tillskapade överkapaciteten hålles utanför verkets
räntabilitetskalkvl till den tidpunkt då den kommer att falla inom ramen
för verkets normala affärsmässiga utbyggnad. Detta kan ske på olika sätt.
Under frågans förberedande behandling har diskuterats att under övergångstiden
finansiera den förtida utbyggnaden över fonden för förlag till statsverket
eller att i verkets kapitalbokföring upptaga den på särskilt konto såsom
Statsutskottets utlåtande nr SIS.
7
icke förräntningspliktig. Det har även ifrågasatts att verkställa en omedelbar
avskrivning så beräknad, att den täcker förräntningen linder ifrågavarande
övergångstid. Jämväl andra möjligheter stå till buds.
Vid övervägande av det sålunda föreliggande spörsmålet om finansieringen
av en konjunkturpolitiskt motiverad förtida utbyggnad av vattenkraften har
jag funnit goda skäl tala för vattenfallsstyrelsens och investeringsutredningens
ståndpunkt, att denna bör ordnas så, att de privatekonomiska förutsättningarna
för räntabilitetsbedömningen och taxesättningen vid vattenfallsverket
icke rubbas. Frågan örn den lämpliga finansieringstekniken torde böra
bli föremål för ytterligare prövning, varvid bör beaktas även möjligheten av
sådana besparingar till följd av tidsförskjutningen av investeringsverksamheten
till vilka jag i det följande återkommer.
Av vattenfallsstyrelsen har framhållits, att förtida investeringar kunna ge
upphov till andra avskrivningsbehov än det nyss behandlade. Sålunda kan
den ifrågasatta politiken leda till merkostnader av olika slag, vilka icke böra
belasta verket. Även i detta fall kan en motsättning föreligga mellan resultaten
av en privatekonomisk och en nationalekonomisk bedömning. Örn än
exempelvis en forcering av vattenkraftsutbyggnaderna under en lågkonjunktur
under vissa förhållanden kan leda till en ökad ekonomisk belastning för
verket, kan den dock ur allmänna ekonomiska synpunkter vara gynnsam,
örn den därvid anlitade arbetskraften icke eljest kunnat utnyttjas för produktiv
verksamhet. Det bör vidare beaktas, att en konjunkturutjämning — såsom
redan antytts — kan medföra även en privatekonomisk kostnadsbesparing.
I likhet med vattenfallsstyrelsen finner jag det riktigt, att merkostnader
som uppkommit genom att investeringarna av samhällsekonomiska
skäl verkställts vid en för verket ogynnsam tidpunkt böra bli föremål för avskrivning.
Det synes dock uppenbart, att denna avskrivningsfråga i regel
kan upptagas till prövning först i efterhand, då material föreligger för en
prövning av vad tidsförskjutningen betytt ur kostnadssynpunkt. Merkostnader
böra därvid vägas mot besparingar. Lämpligen torde en undersökning
av hithörande förhållanden böra ske vid den översyn av avskrivningsläget
vid de olika affärsverken, som enligt min mening framdeles bör verkställas
med jämna intervaller i syfte att garantera en ur olika synpunkter tillfredsställande
kapitalbokföring. Förutsättningar för en sådan bokföring ha skapats
genom de senaste budgetomläggningama.
Vid anmälan av inkomstberäkningen i årets statsverksproposition angav
jag preliminärt vissa riktlinjer för den allmänna beredskapsstatens budgettekniska
utformning. Jag framhöll därvid, att anslagen å denna stat
måste fördelas i skilda grupper, för vilka skulle gälla i viss mån olika dispositionsregler.
Beträffande en huvuddel av arbetsprogrammet kommer det icke i fråga
att anlita beredskapsanslagen annat än i händelse av en arbetslöshetskris.
Kungl. Maj:ts rätt att förfoga över dessa anslag bör därför vara bunden
vid förutsättningen, att en sådan kris inträtt. För den händelse beredskapsstaten
i ifrågavarande del anses böra sättas i kraft, bör vidare riksdagens
medgivande därtill inhämtas respektive, örn riksdagen ej är samlad,
krävas, att tillfälle herodes den att inom viss tid taga ställning till
åtgärden.
En andra kategori arbeten på den allmänna beredskapsstaten syntes,
enligt vad som anfördes i statsverkspropositionen, icke böra bindas vid
8
Statsutskottets utlåtande nr 212.
så stränga förutsättningar. Under krigsåren har anläggningsverksamheten
starkt begränsats med hänsyn till bristen på material och tidvis även
på arbetskraft. En del av de arbeten som på grund därav icke kommit
till stånd är av förhållandevis hög angelägenhet sgrad. Dessa arbeten
kunde lämpligen infogas i beredskapsstatens arbetsprogram, men det
syntes riktigt, att de finge komma till stånd, så snart arbetsmarknads- och
materialläget blivit mera normalt och sålunda möjliggjorde arbetenas
igångsättande. För att arbetena skulle få igångsättas borde alltså icke
krävas, att en arbetslöshetskris inträtt. Beredskapsanslag till sådana arbeten
borde få disponeras av Kungl. Majit under nu angiven förutsättning
utan att riksdagens medgivande därtill inhämtades. För planeringsändamål
och olika förberedande uppgifter borde anslagen i fråga omedelbart
få tagas i anspråk. Det allmänna planeringsanslag, som borde uppföras
på beredskapsstaten, bleve alltså icke erforderligt för dessa arbetens
vidkommande.
Vid den fortsatta planläggningen av den allmänna beredskapsstaten ha
synpunkterna på denna andra anslagsgrupp i viss mån förskjutits. Å ena
sidan har det visat sig, att de ändamål för vilka anslagen inom gruppen
närmast vore avsedda icke äro flera eller mera omfattande, än att
de utan större olägenhet kunnat tillgodoses på riksstaten. Visserligen är
det olämpligt att belasta riksstaten med anslag som kunna utnyttjas endast
i händelse en ändring inträder i marknadsläget, men denna olägenhet
blir icke särskilt framträdande, örn förfarandet kan tillämpas i mycket
begränsad omfattning. Och under samma förutsättning kommer uppförandet
av ifrågavarande anslag på en särskild stat att i onödan försvåra
överblicken över budgeten. Å andra sidan har det ansetts nödvändigt
att vid sidan av arbetslöshetsanslagen på riksstaten disponera en
reserv av arbetsobjekt, som kan utnyttjas vid en sådan mera begränsad
försämring av arbetsmarknadsläget som icke motiverar, att den stora arbetsreserven
utnyttjas, men för vilken riksstatsanslagen äro otillräckliga.
Med de för den andra anslagsgruppen gällande friare dispositionsreglerna
kunna anslagen till arbeten, som äro avsedda att fylla denna uppgift, hänföras
till gruppen i fråga. Behovet av en möjlighet till förstärkning av de
ordinarie arbetslöshetsanslagen skulle emellertid alternativt kunna tillgodoses
genom att Kungl. Majit erhölle rätt att intill visst sammanlagt
belopp utnyttja den första anslagsgruppen på beredskapsstaten utan riksdagens
hörande.
Vid övervägandet av spörsmålet om beredskapsstatens utformning har
ifrågasatts att helt utesluta den andra anslagsgruppen. Den har emellertid
ansetts böra bibehållas med hänsyn till att riksstatsförslaget uppgjorts
med utgångspunkt från att anslagen till vissa angelägna arbeten skulle
upptagas å allmän beredskapsstat för att disponeras så snart materiel- och
arbetsmarknadsläget det medgåve. När den här diskuterade andra anslagsgruppen
sålunda bibehållits, har det ansetts lämpligt att till gruppen
hänföra även de anslag som i händelse av en mera begränsad försämring
av arbetsmarknadsläget synas böra stå till Kungl. Majits fria disposition;
sistnämnda anslag ge nu hela gruppen dess prägel. Vid höstens budgetarbete
böra emellertid de vunna erfarenheterna beaktas och en närmare
prövning ske av möjligheterna att undvika införandet på allmän beredskapsstat
för ett kommande budgetår av en andra anslagsgrupp av här
Statsutskottets utlåtande nr 212.
9
ifrågavarande slag utan eftersättande av de behov anslagen inom denna
grupp skola tillgodose.
Vid sidan av de här nämnda båda anslagskategorierna måste man räkna
med en tredje grupp anslag å den allmänna beredskapsstaten, nämligen
sådana anslag vilka omedelbart och utan begränsning böra få disponeras
för avsett ändamål. Dessa anslag falla samtliga utom ramen för arbetsprogrammet
och hänföra sig till andra civila beredskapsändamål. Till
gruppen höra i främsta rummet anslagen till åtgärder för ekonomisk efterkrigsberedskap
och till bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete
samt vidare anslagen till flyktingshjälp, överflyttning av arbetskraft, planering
av allmänna arbeten, yrkesutbildning i beredslcapskurser och administration
av investeringsverksamheten.
När det gäller att tekniskt genomföra den här angivna uppdelningen av
beredskapsanslagen i tre kategorier, har man att välja mellan att arbeta
med skilda anslagstyper och att dela upp beredskapsstaten i tre skilda
delstater. Övervägande skäl synas tala för valet av den senare lösningen.
Den är sålunda ägnad att göra beredskapsstaten mera överskådlig och
medför även i administrativt avseende icke obetydliga förenklingar. Vid
sammanfattningen i en stat av de förslag som i vanlig ordning framlagts
av respektive föredragande ha därför anslagen uppdelats på tre skilda
delstater, betecknade allmän beredskapsstat I, II och III och bundna vid
olika dispositionsförutsättningar. Av dessa delstater omfattar den första
de anslag som omedelbart böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande, den
andra de anslag som i sin helhet böra stå till förfogande, när försörjningsoch
arbetsmarknadsförhållandena det medgiva, respektive om en försämring
i arbetsmarknadsläget det påkallar, och dessförinnan böra få disponeras
för olika förberedande åtgärder samt den tredje de anslag som skola
vara bundna vid den dubbla förutsättningen, att en arbetslöshetskris inträtt
och att riksdagens medgivande till anslagens disposition inhämtats
respektive, om riksdagen ej är samlad, att riksdagen inkallas eller ändock
skall sammanträda inom viss tid. Utnyttjandet av delstaterna II och lil
kan givetvis tänkas begränsat till vissa anslag eller anslagsgrupper. Särskilt
med tanke på delstaten II bör detta förhållande understrykas, eftersom
på denna stat sammanförts anslag med helt skilda sakliga dispositionsförutsättningar.
Anslagen å allmän beredskapsstat II och lil böra vara maximerade.
För anslagen å allmän beredskapsstat I böra gälla samma något friare
dispositionsregler som tillämpas för anslagen å försvarsberedskapsstaten.
Som bihang till statsrådsprotokollet har fogats ett förslag till allmän
beredskapsstat för budgetåret 1944/45, upprättat i enlighet med vad departementschefen
förordat och innefattande en specifikation av de förslag
örn särskilda anslag på staten vilka framlagts av vederbörande föredragande.
Enligt regeringsformen § 63 mom. 2 må riksdagen i den ordning, som i
mom. 1 av samma paragraf stadgas rörande beredskapsstat för försvarsväsendet,
antaga allmän beredskapsstat, upptagande de anslag, som kunna erfordras
vid ekonomisk kris eller annat nödliige.
Det förslag till allmän beredskapsstat, som i förevarande proposition förelagts
riksdagen, omfattar tre delstater, nämligen allmän beredskapsstat T,
Utskottet.
10
Statsutskottets utlåtande nr 212.
slutande å 342 200 000 kronor, allmän beredskapsstat II, slutande å
276 944 200 kronor, samt allmän beredskapsstat III, slutande å 655 416 000
kronor. Totala slutsumman blir alltså 1 274 560 200 kronor. Till jämförelse
må erinras, att de beredskapsstater, som ehuru av delvis annan karaktär av
riksdagen antogos för budgetåren 1938/39 och 1939/40 slutade å 257 012 100
respektive 325 267 900 kronor. Å allmän beredskapsstat för innevarande budgetår
har upptagits ett sammanlagt belopp av 110 000 000 kronor.
Den finansfullmakt, som riksdagen nu har att taga ställning till, är såsom
redan av de anförda siffrorna framgår av betydande omfattning. Till storleken
kan den närmast jämföras med en ordinär statsbudget från tiden närmast
före andra världskriget. Det hade med hänsyn härtill varit i hög grad
önskvärt, att propositionen kunnat föreläggas riksdagen vid en tidpunkt,
s°m möjliggjort en mera ingående prövning av de olika anslagsäskandena.
Det förhållandet att propositionen i betydande utsträckning hänvisar till de
till grund för densamma liggande sakkunnigutredningama har jämväl varit
ett hinder för ärendets behandling. Att dessa utredningar måst bedrivas med
stor skyndsamhet, har givetvis påverkat utredningsresultatet, vilket i sin
tur återverkat på riksdagens möjligheter att med önskvärd grundlighet pröva
de framlagda förslagen. Utskottet vill uttala den förväntan att Kungl. Maj:t
vid utarbetandet av förslag till allmän beredskapsstat för ett kommande
budgetår beaktar vad utskottet i här antydda hänseenden anfört.
I anslutning härtill vill utskottet framhålla, att enligt § 63 mom. 2 regeringsformen
allmän beredskapsstat icke bör ifrågasättas annat än i speciella
undantagsfall. Då behovet i regel torde kunna bedömas tämligen långt i förväg,
bör tillses, att för riksdagsbehandlingen erforderliga förberedande åtgärder
vidtagas i god tid.
Beträffande den begärda finansfullmaktens allmänna innebörd anser sig
utskottet böra något beröra spörsmålet om dess giltighet i tiden. Det må därvid
till en början framhållas, att i begreppet finansfullmakt såsom sådant
enligt utskottets mening måste ligga, att fullmakten har allenast begränsad
giltighet. Diskussionen kan därför begränsas till frågan, huru länge en i
form av allmän beredskapsstat given finansfullmakt skall gälla.
I § 63 regeringsformen föreskrives beträffande beredskapsstaten för försvarsväsendet,
att den gäller till och med trettionde dagen från riksdagens
öppnande. Det synes utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke paragrafen
bör så tolkas, att samma giltighetstid utan vidare gäller för allmän beredskapsstat.
Emellertid ha delade meningar kommit till uttryck härom. Med
hänsyn härtill vill utskottet under hänvisning till det förfaringssätt, som tilllämpats
beträffande allmänna beredskapsstaten för innevarande budgetår och
som i propositionen uppenbarligen förutsatts skola tillämpas även i detta
sammanhang, framhålla, att de förskottsstater, som Kungl. Majit må komma
att fastställa med stöd av riksdagens beslut om allmän beredskapsstat för
budgetåret 1944/45, upphöra att gälla efter trettionde dagen från nästkom
-
Statsutskottets utlåtande nr 212.
11
mande riksdags öppnande. En förlängning av giltighetstiden till utgången av
nämnda budgetår kräver alltså riksdagens medverkan.
Såväl allmän beredskapsstat I som allmän beredskapsstat II skola enligt
propositionen av Kungl. Maj:t kunna fastställas att lända till efterrättelse
från och med den 1 juli 1944. Beträffande allmän beredskapsstat III finnes
icke denna tidsbestämning. I stället ifrågasättes bemyndigande för Kungl.
Maj:t att efter riksdagens hörande eller, om riksdagen ej är samlad, under
förutsättning att Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock
skall inom tjugo dagar sammanträda fastställa allmän beredskapsstat III
att lända till efterrättelse från den tidpunkt, arbetsmarknadsläget det påkallar.
Utskottet anser sig i överensstämmelse med propositionens ståndpunkt
böra framhålla, att allmän beredskapsstat III alltså icke kan av Kungl.
Majit utan riksdagens hörande fastställas att lända till efterrättelse under
tid, då riksdagen är förpuppad.
För anlitande av allmän beredskapsstat II har Kungl. Majit, förutom i
vad avser förberedande planeringsåtgärder, föreslagit tvenne alternativa villkor,
av vilka det ena tager sikte på tillgången på material och arbetskraft,
medan det andra förutsätter kris på arbetsmarknaden. I sistnämnda hänseende
sammanfaller formellt sett villkoret för anlitande av allmän beredskapsstat
II med det för anlitande av allmän beredskapsstat III uppställda villkoret.
Med hänsyn härtill anser sig utskottet böra framhålla, att enligt utskottets
mening, vilken jämväl synes vara propositionens, allmän beredskapsstat
II bör komma till användning vid en partiell arbetsmarknadskris av
sådan omfattning, att det å riksstaten uppförda anslaget till arbetsmarknadens
reglering icke förslår till dess bekämpande. För anlitande av allmän
beredskapsstat III bör åter förutsättas en arbetsmarknadskris av mera allmän
omfattning.
I detta sammanhang vill utskottet giva sin anslutning till den i propositionen
uttalade uppfattningen, att anslag motsvarande dem, som för nästa budgetår
upptagits å allmän beredskapsstat II — vare sig dessa anslag äro avsedda
för planeringsåtgärder eller för sin användning beroende av tillgången
på material och arbetskraft eller föranledda av befarad arbetsmarknadskris
— vid uppgörandet av förslag till kommande allmänna beredskapsstater böra
fördelas mellan riksstaten å ena sidan och allmänna beredskapsstater av
typerna I och III å andra sidan. Utskottet förutsätter sålunda, att allmän
beredskapsstat av typen II för framtiden undvikes.
Utskottet övergår härefter till vissa allmänna synpunkter i anledning av
urvalet av de i investeringsreserven ingående arbetsobjekten. Därefter skall
utskottet något beröra vissa med sysselsättningen av friställd arbetskraft
sammanhängande problem.
Det står för utskottet klart, att det nu med tanke på en arbetsmarknadskris
verkställda planläggningsarbetet i mångt och mycket har karaktären
av ett första försök. Detta gäller icke minst urvalet av de i investeringspro
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 212.
grammet ingående arbetsobjekten. Att en överarbetning av detta urval
måste ske före framläggandet av förslag till allmän beredskapsstat för ett
kommande budgetår, synes utskottet icke särskilt behöva framhållas. Vid
en sådan överarbetning bör uppmärksamhet ägnas åt fördelningen av arbetsobjekten
mellan å ena sidan städer och andra tätorter samt å andra sidan
den egentliga landsbygden. Den omständigheten att tätorterna alltid komma
att intaga en i förhållande till den rena landsbygden gynnad ställning vid
arbetsobjektens fördelning, gör det så mycket angelägnare, att förefintliga
möjligheter till beredande av arbetstillfällen på landsbygden i görligaste mån
tillvaratagas. Förutom arbeten inom skogsbruk och vägväsende vill utskottet
härvid såsom lämpliga arbetsobjekt särskilt framhålla vattenavledningsföretag
samt anläggandet av vatten- och avloppsledningar. Till vissa speciella
synpunkter i avseende härå återkommer utskottet vid detaljbehandlingen av
de framlagda anslagsäskandena.
Det är vidare uppenbart, att möjligheterna till en jämnare fördelning av
arbetstillfällena mellan tätorter och den rena landsbygden äro större, då det
gäller arbeten hänförliga till den s. k. grovarbetsreserven än då det gäller
mera materialkrävande arbeten. Bland arbetsobjekten bör därför beredas
utrymme för grovarbeten i betydande omfattning. Härför talar även den
omständigheten, att, därest materialbrist skulle begränsa urvalsmöjligheterna,
tillgång till grovarbeten bör förefinnas i sådan omfattning, att kontantunderstödsverksamhet
i största möjliga utsträckning undvikes.
Vad bostadsprogrammet angår anser sig utskottet böra framhålla angelägenheten
av att det program, som upplagts för landsbygdens del, icke vid
svår materialknapphet kommer i efterhand i förhållande till bostadsprogrammet
i sådana tätorter, som icke lida av bostadsbrist.
I propositionen framhålles, att de arbetsobjekt, som anses böra planläggas
och för vilka medel anvisas, böra komma till användning i avsett syfte,
endast om investeringsverksamheten och sysselsättningen inom det enskilda
näringslivet samt i det allmännas normala verksamhet skulle visa sig otillräckliga
för att absorbera den friställda arbetskraften. Ett konstaterande härav
kan givetvis innebära vissa vanskligheter och hjälpåtgärderna få självfallet
icke uppskjutas i avvaktan på att så sker. Uppenbart är att en av företagaren
i god tid till vederbörande myndighet gjord anmälan örn befarad
arbetslöshet är av värde i förevarande hänseende.
Av central betydelse ur sysselsättningssynpunkt är, att sådana arbetsobjekt
utväljas, vilka icke på grund av lönesättningen eller andra orsaker äro ägnade
att draga till sig redan sysselsatt arbetskraft. Härmed sammanhänger nära
frågan om arbetskraftens kvarhållande i de i anledning av en arbetsmarknadskris
igångsatta arbetena. Ehuru detta spörsmål saknar omedelbar aktualitet
vid ingången i en kris, bör dock redan från krisens början eftersträvas, att
valet av arbetsobjekt blir sådant, att en återgång till sysselsättning inom enskild
eller normal allmän verksamhet icke försvåras eller förhindras.
Statsutskottets utlåtande nr £18.
13
I propositionen framhålles vidare, att man vid utnyttjandet av arbetsreserven
och uttagningen av arbetskraft måste beakta angelägenheten av att
arbetskraftens rörlighet icke inskränkes, så att en öppen eller latent arbetslöshet
konserveras inom vissa områden. Vad sålunda anförts anser sig utskottet
böra understryka. Utskottet förbiser därvid icke, att vissa svårigheter
kunna uppkomma, då det gäller förflyttning av arbetskraft, som exempelvis
genom egnahem erhållit en fastare förankring vid viss ort.
Vid fördelningen av arbetsobjekten synes vidare böra tillses, att en
dragning av arbetskraften till tätorterna med därav följande bostadsknapphet
i möjligaste män undvikes. Därjämte bör övervägas, huruvida
icke i vissa situationer kan vara lämpligt att förlägga arbeten även till
orter, som icke direkt beröras av arbetslösheten.
Slutligen vill utskottet i enlighet med vad som hittills gällt och alltjämt
gäller för beredskapsstaten för försvarsväsendet framhålla, att det
bör ankomma på Kungl. Majit att till utskottet lämna redogörelse för
fattade dispositionsbeslut. Samma skyldighet har föreskrivits beträffande
allmänna beredskapsstaten för innevarande budgetår.
De i motionerna I: 343 samt I: 346 och II: 546 framförda synpunkterna
synas i stort sett vara tillgodosedda med vad utskottet i det föregående
anfört. Motionerna torde därmed få anses besvarade.
Utskottet kommer att i särskilda härefter följande utlåtanden för varje
departements verksamhetsområde behandla de av Kungl. Majit å allmänna
beredskapsstaten äskade anslagen. Sedan samtliga av Kungl. Majit
eller i motioner begärda anslag blivit av riksdagen behandlade, kommer
statsutskottet att för fastställelse förelägga riksdagen allmän beredskapsstat
för budgetåret 1944/45, vilken då jämväl kommer att innefatta anslagen
inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde.
Utskottet hemställer,
A. att riksdagen ina
I. besluta att allmän beredskapsstat för budgetåret
1944/45 skall upprättas i enlighet med de allmänna riktlinjer,
som angivits i statrådsprotokollet över finansärenden
för den 12 maj 1944;
II. bemyndiga Kungl. Majit att, med iakttagande av vad
i nämnda statsrådsprotokoll samt av utskottet ovan anförts,
a) fastställa allmän beredskapsstat I att lända till efterrättelse
från och med den 1 juli 1944 samt att ställa de å
staten uppförda anslagen till vederbörande myndigheters
förfogande från och med samma tidpunkt,
b) fastställa allmän beredskapsstat II att lända till efterrättelse
från och med den 1 juli 1944 samt att dels från och
med samma tidpunkt ställa de å staten uppförda anslagen
14
Statsutskottets utlåtande nr 81%,
till vederbörande myndigheters förfogande för förberedande
planeringsåtgärder, dels, om och i den mån försörjningseller
arbetsmarknadsläget det medgiver, respektive om och
i den mån en försämring av arbetsmarknadsläget det påkallar,
beträffande vissa anslag eller viss grupp av anslag
förklara, att de må disponeras för därmed avsedda ändamål,
c) efter riksdagens hörande eller, örn riksdagen ej är samlad,
under förutsättning att Konungen låtit riksdagskallelse
utgå eller riksdagen ändock skall inom tjugo dagar sammanträda,
fastställa allmän beredskapsstat III att lända
till efterrättelse från den tidpunkt, arbetsmarknadsläget det
påkallar, samt ställa de å staten uppförda anslagen till vederbörande
myndigheters förfogande för därmed avsedda
ändamål;
III. medgiva, att anslag å allmän beredskapsstat I må,
om riksdagen ej är samlad, överskridas under förutsättning
att Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock
skall inom tjugo dagar sammanträda;
B. att motionerna I: 343 samt I: 346 och II: 546, de båda
sistnämnda såvitt de hänvisats till utskottet, må anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 20 juni 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö, Oscar
Olsson, Pauli, Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Holmström, Heiding, Boman, Gustaf Iwar Anderson,
Albertsson och Ivar Persson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm,
Andersson i Prästbol, Persson i Falla, Persson i Tidaholm, Isacsson, Pettersson i Dahl, Andersson
i Malmö, Olsson i Kullenbergstorp, Nilsson i Steneberg och Hoppe.
Stockholm 1944 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
4424)9
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:432 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts ''proposition angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45 jämte i ämnet väckta motioner b s. 6 i texten