Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.
1944-12-08 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1944:247, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 247.
1
Nr 247.
Ankom till riksdagens kansli den 8 december 1944 kl. 4 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående aktieteckning
i Norrbottens Järnverk Aktiebolag jämte
i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I propositionen nr 305 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 24 november 1944,
föreslagit riksdagen att .till Aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 under fonden för statens
aktier anvisa ett investeringsanslag av 8 000 000 kronor.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr K. Wistrand m. fl. (I: 362) och den andra inom andra kammaren av
herrar S. Lundberg och G. Liedberg (11:566) har hemställts, att riksdagen i
anledning av Kungl. Majits proposition nr 305 måtte besluta, att till aktieteckning
i Norrbottens Järnverk Aktiebolag på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1944/45 under fonden för statens aktier anvisas ett investeringsanslag
av 4 000 000 kronor, att detta anslag användes till uppförandet
av en tredje masugn vid järnverket, att utredning omedelbart verkställes,
huruvida denna masugn bör utföras i form av en elektrotackjärnsugn eller
en blästermasugn för koks och träkol samt att frågan om anläggandet av
ett anrikningsverk likaledes göres lill föremål för en omedelbar utredning,
så att frågan om dess finansiering kan utan dröjsmål tagas till behandling
redan av nästa års riksdag.
Vidare har i en av herr N. Holmström inom första kammaren väckt motion
(I: 363) hemställts, att riksdagen måtte besluta att med avslag å Kungl.
Majits proposition nr 305 hos Kungl. Majit anhålla om en ingående, förutsättningslös
utredning beträffande det slutliga målet för järnverket, dess tillverkningsprogram
och avsättningsmöjligheter.
Slutligen har i en inom andra kammaren av herrar II. Hagberg i Luleå
och S. Persson i Stockholm väckt motion (11:567) hemställts, att riksdagen
med bifall till Kungl. Majits proposition nr 305 måtte uttala som sin mening,
alt Kungl. Majit måtte genom styrelsen för Norrbottens Järnverk Aktiebolag
eller på annat sätt låta verkställa en skyndsam utredning örn ytterligare
utbyggnad av järnverket med valsverk för utvalsning av de egna gölen
närmast till byggnads- och annat grövre handelsjärn samt i samband därmed
örn frågan örn järnverkets utbyggnad även på bredden genom tillfogandet
av ytterligare hyttugnar.
Bihang till riksdagens protokoll J9A4. 6 sami. Nr 247.
1
2 Statsutskottets utlåtande nr 247.
Vid 1939 års urtima riksdag (prop. nr 70: r. skr. nr 98) anvisades ett reservationsanslag
av 10 000 000 kronor till aktieteckning i Norrbottens Järnverk
Aktiebolag, vars ändamål skulle i första hand vara tillverkning av tackjärn
till en beräknad myckenhet av omkring 90 000 ton per år.
Sedan styrelse tillsatts för bolaget, inkom densamma till Kungl. Maj:t med
detaljerade anläggningsplaner och kostnadsberäkningar samt anhållan örn
ytterligare medelsanvisning. 1941 års riksdag beviljade också fskr. nr 521)
med anledning av proposition (nr 322) i ämnet ett nytt reservationsanslag
å 7 000 000 kronor för ytterligare aktieteckning i bolaget samt beslöt, att
staten genom riksgäldskontoret skulle ställa garanti för ett förlagslån åt bolaget
i riksbanken till ett belopp av 3 000 000 kronor. Enligt den därvid godkända
planen skulle anläggningarna bestå bland annat av tackjärnverk, innefattande
två elektriska tackjärnsugnar med en sammanlagd produktionskapacitet
av ca 60 000 ton tackjärn per år, thomasverk samt elektrostålverk.
I skrivelse den 18 januari 1944 hemställde sedermera bolagets styrelse om
anvisande av ytterligare 6 000 000 kronor för färdigställande av anläggningarna
i enlighet med den godkända planen. Styrelsen anförde därvid, bland
annat, att det till bolagets förfogande tidigare ställda kapitalet på grund av
uppkommen prisfördyring, arbetets forcering och utförande i opåräknat stor
omfattning vintertid, oförutsedda mark- och grundsvårigheter samt konstruktionsändringar
till följd av brist på viss materiel icke givit möjlighet till utbyggnad
av alla de beslutade anläggningarna. De anvisade medlen hade i
främsta rummet använts till färdigställande av tackjärnverket och därmed
sammanhängande anläggningar, medan arbetena å thomasverket fått anstå
och icke påbörjats. Båda elektrotackjärnsugnarna vore färdiga och tagna i
bruk. Sinterverket och elektroståiverket beräknades vara i drift under våren
eller försommaren 1944. För färdigställande av de under arbete varande anläggningarna,
främst elektroståiverket, erfordrades ett belopp av 1 500 000
kronor samt för uppförande av thomasverket — vilket tidigare kostnadsberäknats
till 2 600 000 kronor — ett belopp av 4 500 000 kronor på grund av
mträffade prisstegringar. — Mot styrelsens hemställan hade styrelseledamoten
direktören Joel Larsson reserverat sig och på anförda skäl uttalat, att
hemställan endast bort avse ett belopp av ca 1 500 000 kronor för byggande
av en ugn för tillverkning av järnsvamp, under det att frågan örn thomasverket,
s byggande bort bordläggas för ytterligare utredning.
En av Kungl. Maj:t sedermera den 19 maj 1944 framlagd proposition nr
283 örn 1 500 000 kronor — vilket belopp närmast var avsett för en förreduktionsanläggning
vid masugnarna — bifölls av riksdagen (r. skr. nr 406).
Genom beslut den 26 maj 1944 uppdrog Kungl. Majit åt statens industrikommission
att utreda frågorna om anläggning av en tredje tackjämsugn
och ett thomasverk.
I en skrivelse den 26 oktober 1944 bär statens industrikommission framlast
resultaten av den salunda företagna utredningen. Kommissionen framhåller,
att de synpunkter, som framkommit rörande frågan örn en tredje
tackjämsugn, föranledde stor tveksamhet, huruvida kommissionen, ur de
Statsutskottets utlåtande nr 247.
3
synpunkter kommissionen hade att anlägga, för närvarande borde medverka
till tillkomsten av den ifrågavarande ugnen. Örn man vid Norrbottens järnverk
ville åstadkomma en kapacitetsökning för tackjärn, syntes enligt kommissionens
mening den naturliga vägen vara att avvakta resultatet av försöken
nied förreduktionsanläggningen. Kommissionen funne sig i nuvarande
läge ej kunna tillstyrka en dylik tredje ugn. Beträffande thomasverket uttalar
kommissionen, att den i vad anninge de försörjningssynpunkter. från vilka
kommissionen närmast hade att utgå, icke funne skäl frångå den i utlåtande
den 23 februari 1944 intagna ståndpunkten och således ansåge sig icke
för närvarande böra tillstyrka, att åtgärder vidtoges för att ställa medel till
bolagets förfogande för uppförande av ett thomasverk.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har i utlåtande den 14
november 1944 tillstyrkt bolagets hemställan örn anslag för utbyggande av
ytterligare en eltackjärnsugn, vilken enligt uppgift av bolagets verkställande
direktör skulle kunna bli färdig inom 8 ä 10 månader, försåvitt bolaget erhölle
förtursrätt i fråga om vissa leveranser. Planeringskommissionen har
också tillstyrkt anläggning snarast av ett thomasverk. I anslutning härtill
framhåller kommissionen önskvärdheten av, att frågan örn den vidare utbyggnaden
av järnverket med valsverk för utvalsning av de egna göten närmast
till byggnads- och annat grövre handelsjärn samt i samband därmed
frågan om järnverkets utbyggnad även på bredden genom tillfogandet av
ytterligare hyttugnar upptagas till utredning.
Mot kommissionens tillstyrkan av thomasverket har reservation anförts av
herrar Liedberg, Nordenson, Söderlund, Wehtje och Åselius.
Norrlandskommittén bär i ett den 20 november 1944 dagtecknat, likaledes
rätt omfattande utlåtande tillstyrkt anläggning av såväl den tredje tackjämsugnen
som thomasverket. Kommittén erinrar örn att staten, så länge den
framträdde som den störste innehavaren av naturtillgångar i Norrland med
därav härflytande stora inkomster, måste vara beredd att inom denna landsända
i betydligt större omfattning än hittills skett åtaga sig företagarriskema
för industriens utvidgning.
Departementschefen har för egen del, efter att lia närmare utvecklat skälen
för anläggning av en tredje tackjämsugn, tillstyrkt dess byggnad. Vad
angår thomasverket har departementschefen anfört bland annat följande.
Den mahn som står till järnverkets förfogande är relativt fosforrik. Redan
denna omständighet talar bestämt för att tliomasprocessen bör komma
till användning. Därigenom skulle en ändring av malmbasen bliva möjlig
som avsevärt reducerade kostnaderna för mahn. kalksten, elektrisk
energi och kolelektroder. Besparingen uppskattas lill ca V2 miljon kronor
per år vid en produktion av 90 000 ton tackjärn. Dessutom skulle en icke
oväsentlig inkomst kunna erhållas genom försäljning av thomasfosfat —
ca 18 000 ton — och genom tillvaratagande av den i tackjärnet förefintliga
mängden av vanadin. Bolagsledningen beräknar med utgångspunkt
från nuvarande förhållanden att inkomsten av dessa båda biprodukter skulle
kunna närma sig en miljon kronor årligen. Även örn man av försiktighetsskäl
för framtiden räknar med endast en bråkdel av denna siffra, framstå
ett användande av tliomasprocessen som naturligt betingat av föreliggande
4
Statsutskottets utlåtande nr 247.
produktionsförutsättningar. Detta synes så mycket mera vara fallet, som
därigenom en väsentlig fördel skulle uppstå för malmleverantören Luossavaara-Kiirunavaarabolaget,
i vilket bolag svenska staten äger ett huvudintresse.
Som Norrlandskommittén påpekar, innebär försäljningen av den
mindre fosforrika malmen — en i allmänhet eftertraktad och väl betald
exportvara — tili självkostnadspris en subventionering av järnverket, vilken
vid nu gällande prisläge kan uppskattas till inemot en miljon kronor årligen.
Övergång till framställning av thomastackjärn skulle minska behovet
av dylik malm till en tredjedel. Därmed skulle visserligen följa en ökad användning
av fosforrik malm, men detta innebär knappast någon uppoffring
för malmbolaget, då tillgången på dylik malm är praktiskt taget obegränsad.
Omläggningen av järnverkets malmförsörjning skulle alltså medföra stora
ekonomiska fördelar för malmbolaget, och dessa skulle till en avsevärd del
tillfalla svenska staten.
Industrikommissionen tillstyrkte år 1941 uppförandet av ett thomasverk,
med hänvisning till omständigheter av förut anfört slag. När kommissionen
nu ändrat mening och i likhet med reservanterna i kommissionen för ekonomisk
efterkrigsplanering tills vidare avstyrker denna åtgärd, motiveras
detta framför allt med hänsyn tili en väntad svårighet att finna avsättning
för thomasgöt under de närmaste åren, i varje fall till annat än mycket låga
priser. Till denna fråga om avsättningsmöjligheterna under tiden närmast
efter kriget återkommer jag längre fram. Vad förutsättningarna på längre
sikt beträffar uttalar industrikommissionen i sitt senaste yttrande: »På längre
sikt kan därför en utbyggnad av tackjärnsverket tills vidare anses väl
motiverad endast om järnverket kompletteras med thomasverk eller eventuellt
annan anläggning för tack järnsförädling.»
Vid bedömandet av det framtida behovet av göt torde man enligt min mening
ha anledning räkna med att det senaste århundradets tendens till stegring
av järn- och stålförbrakningen skall åter framträda efter kriget. En
helt annan fråga är att vid en lågkonjunktur en tillfällig inskränkning av
produktionen kan bliva nödvändig vid ett i Luleå uppfört thomasverk. Detta
är, som Norrlandskommittén påpekar, ett förfarande som allmänt användes
av de privatägda verken. Kommittén tillägger på tal härom, att »järnverkets
möjligheter att anpassa sin drift efter avsättningsmöjligheterna komma
att ökas i och med att utbyggnad sker med ett thomasverk».
Sammanfattningsvis vill jag som min mening uttala, att de ekonomiska
skälen för att anläggningarna i Luleå kompletteras med ett thomasverk förefalla
vida starkare än skälen däremot. Statsmakterna ha för övrigt redan tagit
ställning till denna fråga genom tidigare beslut.
Llärmed är emellertid icke sagt att uppförandet av ett dylikt verk bör ske
omedelbart, utan man kan mycket väl tänka sig att ett visst uppskov vore
att föredraga. Detta spörsmål tarvar ett närmare övervägande. Uppmärksammas
bör därvid, att viss risk finnes för en otillräcklig tillgång på importerat
bränsle och skrot under en period efter kriget, som mycket väl kan komma
att omfatta år 1946. Det vore oförsiktigt alt icke räkna med möjligheten härav.
Skulle en sådan knapphet på bränsle och skrot uppkomma, blir det synnerligen
fördelaktigt om järnverket i Luleå kan framställa thomasgöt fr. o. m.
sommaren 1946. För det första åtgår härför endast en relativt ringa kvantitet
bränsle, och för det andra kan vid beskickningen av elektrostålugnen i Luleå
skrot ersättas av thomasgöt. Bägge de två under nyssnämnda förutsättning
trånga sektionerna i järnhanteringen bleve alltså indirekt i viss mån utvidgade.
Dessutom skulle, om man räknar med nuvarande skrotpriser, ett förbilligande
av stålproduktionen uppkomma. Fördelar skulle alltså framträda
av att ett thomasverk funnes tillgängligt under senare hälften av år 1946,
Statsutskottets utlåtande nr 247.
5
även om det förhåller sig så som industrikommissionen hävdar, nämligen att
detta järnverks thomasgöt till en del finge ersätta göt från andra verk.
Industrikommissionen skrev i sitt yttrande den 10 september 1941 bland
annat, att det torde vara ostridigt att den mellansvenska järnhanteringen hade
behov av sådant direkt ur malm utvunnet material, som Norrbottens järnverk
avsåge att framställa i de då föreslagna thomas- och elstålverken. Nu däremot
räknar kommissionen — liksom reservanterna i kommissionen för ekonomisk
efterkrigsplanering — vid sin pessimistiska bedömning av avsättningsmöjligheterna
för thomasgöt uppenbarligen med att valsverken i landet
ej skulle kunna bearbeta en nämnvärt ökad kvantitet göt och därvid använda
thomasgöt från Luleåverket. Det förefaller icke säkert att detta antagande
kommer att motsvara verkligheten. Möjligt ar nämligen att en viss
införsel från utlandet av tackjärn kan komma till stånd, medan däremot införseln
av valsade produkter möter svårigheter. Om då behovet av sådana
produkter för byggnadsverksamhet och andra ändamål är stort, torde t. ex.
genom ett mera allmänt användande av tre skift i valsverken produktionen
kunna utvidgas och förbrukningen av göt alitsa stiga. Därmed skulle avsättningsmöjligheter
beredas för de vid ett thomasverk i Luleå framställda
göten.
Bolagets ledning har givit uttryck åt den uppfattningen, att avsättningsmöjligheterna
för thomasgöt komma att bli väsentligt gynnsammare än industrikommissionen
antager, och hänvisar därvidlag till en under hand gjord
undersökning, som givit andra resultat än den av kommissionen utförda.
Dessutom torde en del av thomasgöten lämpligen förvandlas till elektrostål
eller omsmältningsmaterial och avsättas i denna form. Möjligheten av export
av elektrostål bör icke uteslutas.
Med hänsyn till dessa omständigheter förefaller det på nuvarande stadium
icke nödvändigt att sammankoppla frågan om thomasverket med spörsmålet
om ett eventuellt senare utbyggande av ett valsverk för framställning t. ex. av
billets, en produkt för vilken avsättningsmöjligheterna i in- och utlandet sedan
gammalt varit betydande. Även örn man räknar med möjligheten att en
dylik utbyggnad kan befinnas lämplig i framtiden, utgör detta knappast någon
anledning att nu uppskjuta thomasverket och så gå miste om de fördelar,
som kunna följa av att detta blir produktionsdugligt redan under år
1946.
Det nya järnverket i Luleå är sedan över ett års tid i drift. Det tackjärn, Utskottet.
som produceras i de två elektriska ugnarna (hyttorna), har erkänts vara av
god kvalitet. Verket har sålunda kunnat lämna ett värdefullt tillskott till
landets i nuvarande avspärrningsläge knappa järnförsörjning. Av övriga i
den ursprungliga planen ingående anläggningar har sinterverket (för malmens
förbehandling) i dagarna satts under drift, medan elektrostålverket
anges bliva färdigt inom de närmaste veckorna. På grund av den inträdda
starka prisfördyringen och därav följande brist på anläggningskapital har
däremot det jämväl tidigare beslutade thomasverket ännu ej kunnat utbyggas.
Kungl. Maj:ts förevarande förslag avser att bereda medel till dels ifrågavarande
thomasverk med 4,6 miljoner kronor, dels ock en tredje elektrisk
tackjärnsugn med 3,5 miljoner kronor eller alltså sammanlagt med 8 miljoner
kronor.
6
Statsutskottets utlåtande nr 247.
Vad först angår tackjärnsugnen har anläggandet av densamma avstyrkts
i motionen I: 363. Utan att i denna del framställts något direkt avslagsyrkande
har i motionerna I: 362 och II: 566 hemställts om utredning, huruvida ej
den tredje ugnen borde utföras som blästermasugn för koks och träkol.
I anledning av sistnämnda bägge motioner vill utskottet erinra, att det i
dem framförda alternativet föreslogs i 1939 års proposition i ämnet. Med
hänsyn bland annat till den goda tillgången på vattenkraft i Norrbotten uttalade
sig emellertid riksdagen för elektriska ugnar. Medan man beträffande
blästertackjärnet, framhöll riksdagen, kunde med nära nog matematisk visshet
förutse kostnads- och därmed också försäljningsbetingelser, öppnade tackjärnsframställning
med elektrisk smältning av malmen alltjämt möjligheter
till nya tekniska framsteg. Till riksdagens uppfattning anslöt sig också den
sedermera tillsatta styrelsen för järnverket.
Enligt vad utskottet inhämtat föreligger från verksledningens sida icke något
intresse för det redan vid 1939 års riksdag föreliggande och nu av vissa
enskilda motionärer framförda uppslaget. Riksdagen torde redan på grund
härav ej hava anledning frångå sitt år 1939 givna förord för den mera
moderna elektriska masugnsprocessen. Det må anmärkas att även i de båda
nuvarande elektriska tackjärnsugnarna en viss del av beskickningen normalt
utgöres av koks, nämligen för syrets borttagande ur malmen. Vid knapphet
på köks kan dock denna importvara, enligt vad för utskottet från järnverket
upplysts, i stor utsträckning ersättas av träkol.
Skall en för koks avsedd blästermasugn bliva billig i drift, torde den för
övrigt få tilltagas så stor, att den ej lämpar sig för träkol. Om detta är riktigt,
torde motionärernas syfte — en tackjärnstillverkning, normalt baserad på
koks hemförd på malmbåtama, men möjlig att driva med träkol under avspärrningstider
— icke kunna förverkligas. Ett bifall till motionärernas
yrkande om utredning skulle därjämte ytterligare försena den redan genom
tidigare remisser och utredningar ansenligt fördröjda lösningen av frågan.
Mot anläggningens byggande som eltackjärnsugn har invänts, att svårigheter
att anskaffa elektroder möjligen kunde väntas uppstå. Utskottet förutsätter,
att i den mån situationen så påkallar statens industrikommission undersöker
möjligheterna till en lösning även av denna för vår kristidshushållning
ej oviktiga tekniska detalj.
Anläggandet av en tredje tackjärnsugn har mött betänkligheter från iudustjrikommissionens
sida men utan meningsskiljaktigheter tillstyrkts av
planeringskommissionen. För egen del finner utskottet dess anläggande innebära
en rationell åtgärd, särskilt med hänsyn till att utbyggnaden kan
företagas utan att de allmänna förvaltningskostnaderna eller verkets utgifter
för malmlossning och för andra fasta anläggningar i tillnärmelsevis motsvarande
grad behöva ökas. För utbyggnadens genomförande nu omedelbart
talar den allmänna utvidgning av vår tackjämsproduktion, som anses önskvärd
även under den närmaste framtiden. Av redan gjorda prognoser att
döma skulle ett kommande fredsslut ej kunna väntas medföra åtminstone
för vårt lands del någon omkastning i nuvarande knapphetsläge i fråga örn
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 247.
i
denna vara; enligt vad för utskottet upplysts torde man vid sina framtidskalkyler
tvärtom böra räkna med en fortsatt stark efterfrågan på järn åtminstone
under de närmaste efter kriget följande återuppbyggnadsåren.
Utskottet tillstyrker alltså, att en tredje eltackjämsugn anlägges.
Vad därefter angår thomasverket vill utskottet erinra, hurusom styrelsen
för Norrbottens järnverk i skrivelse den 18 januari 1944 hemställde örn anslag
till thomasverkets utbyggnad med förmälan att denna del av anläggningen
dittills måst anstå, emedan tidigare anvisade anslag blivit otillräckliga
till följd av uppkommen prisfördyring m. m. Sedan frågan därefter varit
föremål för ytterligare utredning i statens industrikommission, har den nu
först i förevarande proposition kunnat föreläggas riksdagen till avgörande.
Det är att beklaga, att denna fördröjning inträffat. På de skäl departementschefen
anfört finner utskottet angeläget, att anläggningen nu snarast fullbordas.
Thomasverket utgör ett rationellt led i järnverkets utbyggnad. I thomasverket
skall en del av det i masugnarna framställda tackjärnet förädlas dels till
thomasgöt dels ock till förblåst thomasmetall, vilken senare skall slutbehandlas
i den inom kort färdiga elektrostålugnen till elstålgöt och högvärdig! omsmältningsmaterial
(järnsvampersättning).
Enligt industrikommissionens utredning skulle man under framtida sämre
konjunkturer nödgas räkna med avsättningssvårigheter för götproduktema
från ett sålunda utbyggt verk. Mot denna utredning må dock ställas en av
verksledningen företagen undersökning utvisande att det inhemska köpintresset
täckte verkets sålunda planerade produktion. I detta sammanhang bör
ej förbises den under ärendets förberedande behandling samt för övrigt också
av reservanterna inom planeringskommissionen framförda tanken på verkets
utbyggnad med ett valsverk. En sådan utbyggnad ligger visserligen utanför
det program, som verksledningen satt som sin uppgift att lösa. Den torde
dock kunna anses som ett rätt naturligt framtidsled i verkets utveckling. Då
av nämnda reservanter uttalats, att ett valsverk »skulle komma att kräva ett
mångdubbelt större anläggningskapital än thomasverket» må erinras, att den
anläggning som väl närmast i detta fall skulle tänkas kunna ifrågakomma
vöre ett grovvalsverk för framställning av valsade ämnen (billets m. m.),
<1. v. s. mellanprodukter, vilka tili skillnad från göt kunna betecknas som
standardvaror på den internationella marknaden och för vilkas framställning
det i järnverket ingående stålverkets produkter kunna direkt användas. Kostnaderna
för ett grovvalsverk torde, enligt vad som för utskottet uppgivits, vid
nuvarande prisläge kunna beräknas till 10 miljoner kronor. Minst lika viktigt
som utformningen av dessa framtidsplaner är dock vinnandet av en tillförlitlig
överblick över de i företaget hittills gjorda investeringarna och de
framkomna driftsresultaten.
Mot den motionsvis framförda tanken på att i .stället för en anläggning
efter thomasmetoden uppföra ett anrikningsverk för framställning av fosfortattig
järnmalmsslig kan nu liksom tidigare erinras, att den utmärkande egen
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 247.
skapen för lapplandsmalmerna är deras forsforrikedom. Denna deras egenskap
har gjort thomasmetoden och den därmed sammanhängande elektrostålprocessen
särskilt lämpade för deras förädling. Det torde ej kunna anses
oberättigat låta de gynnsamma erfarenheter, som sålunda både utom och
inom Sverige vunnits, komma det nya järnverket till godo. Överhuvud kan
utskottet ej tillstyrka, att man nu på detta sena stadium skulle övergå till den
motionsvis angivna metoden för malmens förädling. Den utredning, som nu
av enskilda motionärer begärts på denna punkt, torde endast kunna leda till
ett fördröjande av företagets beslutade utbyggnad till skada för detsamma.
Sammanfattningsvis vill utskottet erinra, att det nuvarande Norrbottens
järnverk kan anses härleda sin tillkomst från en begäran av 1932 års riksdag
om en skyndsam utredning av hithörande frågor. Den plan, som sedermera
efter synnerligen tidsödande utredningar vid 1941 års riksdag fastställdes och
som riksdagen med hänsyn särskilt till tidsläget ansåg böra snabbt genomföras,
avsåg, förutom anläggning av elektriska hyttor och ett elektrostålverk,
utbyggnad som ett led däremellan av ett thomasverk. Denna plan, uppbyggd
på ingående undersökningar även om avsättningsmöjligheter och räntabilitet,
hade framlagts av bolagsstyrelsen. Den tillstyrktes då också av statens industrikommission,
som ansåg sig kunna uttala, att ett sådant planlagt verk borde
kunna bli ett ur försörjningssynpunkt värdefullt komplement till den nuvarande
inhemska järnindustrien. Ifrågavarande utbyggnadsprogram, vilket
alltjämt av verksledningen anses som det för företaget mest lämpliga, finner
utskottet nu böra utan ytterligare dröjsmål fullföljas. Utskottet förbiser därvid
ej de stora ekonomiska vanskligheter i form särskilt av utländsk konkurrens,
som kunna möta detta under världskrigsåren med deras uppdrivna priser
och knapphet på byggnadsmaterial nystartade företag inom en för konjunkturernas
växlingar så utsatt produktionsgren som järnindustrien. Utskottet
förutsätter emellertid, att verkets ekonomiska utveckling av Kungl. Maj:t
följes med den största uppmärksamhet. I anslutning till vad redan 1939 års
riksdag framhållit vill utskottet till sist också uttala den förhoppningen, att
det skall visa sig möjligt för Norrbottens järnverk att med redan bestående
svensk järnindustri erhålla samarbete till denna industris och landets gemensamma
bästa.
Vad angår det i motionen II: 567 framförda yrkandet torde det till sitt syfte
få anses beaktat med vad utskottet ovan anfört.
Utskottet hemställer,
a) att riksdagen, med bifall till förevarande proposition
samt med avslag å motionerna I: 362 och II: 566 samt I: 363,
må till Aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 under fonden
för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 8 000 000
kronor;
Statsutskottets utlåtande nr 247■ 9
b) att motionen II: 567 må anses besvarad med vad utskottet
ovan anfört och hemställt.
Stockholm den 8 december 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Oscar Olsson, Sven Larsson, Bäcklund, Holmström, Heiding, Karl Andersson, von Heland,
Johan Eric Ericson, Sundberg och Emil Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm,
Svensson i Grönvik, Persson i Tidaholm, Isacsson, Pettersson i Dahl, Lindholm, fru
Alvén, herrar Lundberg i Hälsingborg, Åkerström och Malmborg.
Reservationer:
1) av herrar Johan Bertlhard Johansson, Sundberg, Skoglund i Doverstorp
och Lundberg i Hälsingborg, vilka ansett, att utskottets yttrande och
hemställan bort hava följande lydelse:
»Enligt den vid 1941 års riksdag godkända planen skulle Norrbottens järnverk
bestå av tackjärnverk, innefattande två elektriska tackjärnsugnar med
en sammanlagd produktionskapacitet av cirka 60 000 ton tackjärn per år,
sinterverk, thomasverk och elektroslålverk. Under innevarande års riksdag
bär därjämte beslutats att utföra en förreduktionsanläggning. Av dessa anläggningar
äro tackjärnsugnarna i drift sedan något mer än ett år. Sinterverket
har i dagarna satts under drift, och stålverket uppges bliva färdigt
inom de närmaste veckorna. Thomasverket har däremot icke påbörjats,
emedan de anvisade medlen på grund av inträffade prisstegringar icke
lämnat utrymme därtill.
Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag avser anvisande av dels 3 500 000
kronor för uppförande av en tredje elektrisk tackjärnsugn, dels ock 4 500 000
kronor för thomasverkets utförande, eller alltså tillhopa 8 000 000 kronor.
Utskottet har i princip icke funnit anledning till erinran mot förslaget örn
att en tredje tackjärnsugn uppföres vid järnverket. Emellertid är utskottet
icke övertygat örn att jämväl denna ugn bör utföras såsom elektrougn.
Såsom i motionerna 1:362 och 11:566 framhålles ha redan år 1938 verk
Bihang
till riksdagens protokoll 10U. 0 sami. Nr 247.
2
10
Statsutskottets utlåtande nr 247-
ställda utredningar givit vid handen, att man under normala förhållanden
skulle få en väsentligt billigare produkt, om tackjärn tillverkades
i blästerugn med koks som bränsle. Det bör enligt utskottets mening
övervägas, huruvida icke den tredje masugnen borde utgöras av en blästerhytta
så konstruerad, att den kan användas för såväl koks som träkol.
Därigenom skulle den ökade tackjämskvantiteten kunna under rådande avspärrning
utvinnas utan användning av koks och någon ytterligare förbrukning
av elektroder, på vilka för närvarande råder stor brist, skulle icke erfordras.
Härtill kommer att en blästerugn kan utan väsentlig fördyring byggas
för en kapacitet av 50 000 ton tackjärn per år. d. v. s. 20 000 ton mer än
enligt Kungl. Maj:ts förslag.
För ett definitivt beslut örn övergäng från elektrougn till blästerugn erfordras
emellertid viss ytterligare utredning. Denna är dock icke av den art. att
någon mera avsevärd tidsförlust därigenom behöver befaras. Utskottet vill
erinra, att den leveranstid, varmed måste räknas för anskaffande av den för
elektrougnen erforderliga nya transformatorn, är så pass lång, alt anläggningens
färdigställande inom ungefärligen beräknad tid icke äventyras genom
bär berörd utredning.
Då kostnaden för anläggningen vid dess utförande som blästerugn kan upp.- skattas till i runt tal 4 000 000 kronor, skulle utöver det av Kungl. Maj:t för
tackjämsugnen äskade beloppet erfordras 500 000 kronor. Utskottet tillstyrker
att för ändamålet anvisas ett investeringsanslag av 4 000 000 kronor. Å
Kungl. Majit bör ankomma att tillse, att den utredning, som erfordras för anläggningens
utförande i enlighet med vad utskottet ifrågasatt, utan tidsutdräkt
igångsättes samt att den bedrives med all skyndsamhet. Skulle utredningen
utvisa, att Kungl. Majits förslag örn elektrougn bör fullföljas, bör självfallet
av anslaget icke disponeras mer än det av Kungl. Majit för en dylik ugn angivna
beloppet av 3 500 000 kronor.
Såsom av propositionen framgår har det föreslagna thomasverket mött allvarliga
erinringar från såväl industrikommissionen som reservanter inom
kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering. Jämväl i motionerna 1: 362
och 1:566 samt 1:363 framställas erinringar mot detsamma. Vid dessa förhållanden
måste det ur utskottets synpunkt beklagas, att propositionen förelagts
riksdagen vid en tidpunkt, som i hög grad försvårat för utskottet att
införskaffa det ytterligare material och de upplysningar, vilka det vid ärendets
bedömande skulle varit av värde att haft tillgång till. Det hade därjämte
varit önskligt, att den sakkunskap, som representeras av kommerskollegium
och jernkontoret, kunnat fogas till det utredningsmaterial, som innefattas i
propositionen.
Från fackmannahåll har gjorts gällande att någon framtida marknad för
göt icke kan påräknas i en omfattning, som motsvarar verkets tillverkning.
Uppförandet av ett thomasverk kan med hänsyn härtill med visshet beräknas
medföra ytterligare utbyggnad av järnverket med en valsverksanläggning.
Enligt av utskottet under hand inhämtade upplysningar kunna kostnaderna
för en dylik anläggning beräknas icke understiga 50 000 000 kronor
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr ‘Mi
-
ll
men val tänkas uppgå till inemot det dubbla beloppet. Att en utbyggnad med
allenast ett grovvalsverk skulle vara till fyllest synes utskottet icke sannolikt.
Av det anförda följer, att frågan örn anläggandet av ett thomasverk, trots
att en dylik anläggning enligt tidigare principbeslut planerats för järnverket,
icke befinner sig i sådant skick, att beslut i ärendet nu bör fattas av riksdagen.
Utskottet anser sig fördenskull böra avstyrka Kungl. Maj:ts förslag örn
anvisande av medel för ändamålet.
Av vad utskottet i det föregående anfört liksom av de synpunkter, som
kommit lill uttryck i samtliga av de i ärendet väckta motionerna, synes utskottet
framgå, att en plan för järnverkets drift och fortsatta utbyggnad är
av behovet påkallad. Sikten härutinnan är långt ifrån klar.
1 fråga örn järnverkets drift må framhållas, att bolagets balansräkning per
den 30 juni 1944 utvisar en totalförlust av 553 207 kronor 22 öre, därav
180 465 kronor 20 öre å första verksamhetsåret. Att märka är att denna förlust
uppkommit utan att eljest brukliga avskrivningar verkställts.
Utskottet är väl medvetet örn att några bestämda slutsatser icke kulma dragas
av den förlust, som uppkommit under den relativt korta tid, varunder
järnverket hittills varit i drift. Det bör dock uppmärksammas, att verket kunnat
drivas under särskilt förmånliga villkor på grund av betydande subventioner
ej endast i form av nedsatta malmpriser utan jämväl i form av rabatter
beträffande elektrisk kraft och jämvägsfrakter. Enligt propositionen
kan värdet av dessa subventioner uppskattas till ett belopp av omkring
1 000 000 kronor årligen. Framhållas må därjämte, att de priser, som det
från verket levererade tackjärnet betingat, ingalunda varit låga i trots av vad
som härutinnan ställdes i utsikt i samband med beslutet om företagets tillkomst.
Den omständigheten att vissa tidigare till verkets styrelse knutna, erfarna
fackmän på senaste tiden lämnat företaget är att beklaga, då anledning måhända
finnes att antaga, att deras utträde ur styrelsen berott på bristande
tilltro till företaget och dess målsättning.
Beträffande planläggningen av järnverkets fortsatta utbyggnad har utskottet
redan berört de skäl, som enligt utskottet mening tala för att utredning
i detta hänseende verkställes. De synpunkter, som anförts i de i ämnet väckta
motionerna, böra därvid vinna beaktande.
Utskottet vill alliså tillstyrka, alt en utredning snarast igångsättes i syfte att
åsadkomma en plan för järnverkets drift och fortsatta utbyggnad. I samma
riktning peka departementschefens uttalanden rörande de risker, som kunna
vara förenade med en ytterligare kapitalinvestering i bolaget, liksom ock vad
departementschefen anfört rörande mindre god räntabilitet än vad företagets
tillskyndare hoppats. Vid utredningen böra företagets försäljnings- och räntabilitetsmöjligheter
samt kostnaderna för dess fortsatta utbyggande komma
under bedömande. Det bör vidare tillses, att ytterligare subventioner, i den
nian sådana befinnas oundvikliga, redovisas å järnverket och icke påföras
statens järnvägar, statens vattenfallsverk eller andra förelag, i vilka staten
bär intressen.
12
Statsutskottets utlåtande nr 247-
Ett igångsättande av den av utskottet förordade utredningen kan icke vara
annat än till gagn för företaget och dess möjligheter för framtiden.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande proposition samt
motionerna I: 362 och II: 566, I: 363 och II: 567, må
a) till Aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 under fonden
för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av
4 000 000 kronor ;
b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning
i syfte att åstadkomma en plan för järnverkets drift
och fortsatta utbyggnad.»;
2) av herr Holmström, som ansett, att utskottet bort tillstyrka den av honom
väckta motionen samt förty hemställa,
att riksdagen, med bifall till motionen I: 363 samt med avslag
å förevarande proposition ävensom motionerna 1:362
och II: 566 samt II: 567, må hos Kungl. Maj:t anhålla örn en
ingående, förutsättningslös utredning beträffande det slutliga
målet för järnverket, dess tillverkningsprogram och avsättningsmöjligheter.
448948. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:503 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag jämte i ämnet Häckt motion. s. 2 i texten