Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.

1944-12-08 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:247, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 247.

1

Nr 247.

Ankom till riksdagens kansli den 8 december 1944 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående aktieteckning

i Norrbottens Järnverk Aktiebolag jämte

i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 305 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 24 november 1944,

föreslagit riksdagen att .till Aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 under fonden för statens

aktier anvisa ett investeringsanslag av 8 000 000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr K. Wistrand m. fl. (I: 362) och den andra inom andra kammaren av

herrar S. Lundberg och G. Liedberg (11:566) har hemställts, att riksdagen i

anledning av Kungl. Majits proposition nr 305 måtte besluta, att till aktieteckning

i Norrbottens Järnverk Aktiebolag på tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1944/45 under fonden för statens aktier anvisas ett investeringsanslag

av 4 000 000 kronor, att detta anslag användes till uppförandet

av en tredje masugn vid järnverket, att utredning omedelbart verkställes,

huruvida denna masugn bör utföras i form av en elektrotackjärnsugn eller

en blästermasugn för koks och träkol samt att frågan om anläggandet av

ett anrikningsverk likaledes göres lill föremål för en omedelbar utredning,

så att frågan om dess finansiering kan utan dröjsmål tagas till behandling

redan av nästa års riksdag.

Vidare har i en av herr N. Holmström inom första kammaren väckt motion

(I: 363) hemställts, att riksdagen måtte besluta att med avslag å Kungl.

Majits proposition nr 305 hos Kungl. Majit anhålla om en ingående, förutsättningslös

utredning beträffande det slutliga målet för järnverket, dess tillverkningsprogram

och avsättningsmöjligheter.

Slutligen har i en inom andra kammaren av herrar II. Hagberg i Luleå

och S. Persson i Stockholm väckt motion (11:567) hemställts, att riksdagen

med bifall till Kungl. Majits proposition nr 305 måtte uttala som sin mening,

alt Kungl. Majit måtte genom styrelsen för Norrbottens Järnverk Aktiebolag

eller på annat sätt låta verkställa en skyndsam utredning örn ytterligare

utbyggnad av järnverket med valsverk för utvalsning av de egna gölen

närmast till byggnads- och annat grövre handelsjärn samt i samband därmed

örn frågan örn järnverkets utbyggnad även på bredden genom tillfogandet

av ytterligare hyttugnar.

Bihang till riksdagens protokoll J9A4. 6 sami. Nr 247.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 247.

Vid 1939 års urtima riksdag (prop. nr 70: r. skr. nr 98) anvisades ett reservationsanslag

av 10 000 000 kronor till aktieteckning i Norrbottens Järnverk

Aktiebolag, vars ändamål skulle i första hand vara tillverkning av tackjärn

till en beräknad myckenhet av omkring 90 000 ton per år.

Sedan styrelse tillsatts för bolaget, inkom densamma till Kungl. Maj:t med

detaljerade anläggningsplaner och kostnadsberäkningar samt anhållan örn

ytterligare medelsanvisning. 1941 års riksdag beviljade också fskr. nr 521)

med anledning av proposition (nr 322) i ämnet ett nytt reservationsanslag

å 7 000 000 kronor för ytterligare aktieteckning i bolaget samt beslöt, att

staten genom riksgäldskontoret skulle ställa garanti för ett förlagslån åt bolaget

i riksbanken till ett belopp av 3 000 000 kronor. Enligt den därvid godkända

planen skulle anläggningarna bestå bland annat av tackjärnverk, innefattande

två elektriska tackjärnsugnar med en sammanlagd produktionskapacitet

av ca 60 000 ton tackjärn per år, thomasverk samt elektrostålverk.

I skrivelse den 18 januari 1944 hemställde sedermera bolagets styrelse om

anvisande av ytterligare 6 000 000 kronor för färdigställande av anläggningarna

i enlighet med den godkända planen. Styrelsen anförde därvid, bland

annat, att det till bolagets förfogande tidigare ställda kapitalet på grund av

uppkommen prisfördyring, arbetets forcering och utförande i opåräknat stor

omfattning vintertid, oförutsedda mark- och grundsvårigheter samt konstruktionsändringar

till följd av brist på viss materiel icke givit möjlighet till utbyggnad

av alla de beslutade anläggningarna. De anvisade medlen hade i

främsta rummet använts till färdigställande av tackjärnverket och därmed

sammanhängande anläggningar, medan arbetena å thomasverket fått anstå

och icke påbörjats. Båda elektrotackjärnsugnarna vore färdiga och tagna i

bruk. Sinterverket och elektroståiverket beräknades vara i drift under våren

eller försommaren 1944. För färdigställande av de under arbete varande anläggningarna,

främst elektroståiverket, erfordrades ett belopp av 1 500 000

kronor samt för uppförande av thomasverket — vilket tidigare kostnadsberäknats

till 2 600 000 kronor — ett belopp av 4 500 000 kronor på grund av

mträffade prisstegringar. — Mot styrelsens hemställan hade styrelseledamoten

direktören Joel Larsson reserverat sig och på anförda skäl uttalat, att

hemställan endast bort avse ett belopp av ca 1 500 000 kronor för byggande

av en ugn för tillverkning av järnsvamp, under det att frågan örn thomasverket,

s byggande bort bordläggas för ytterligare utredning.

En av Kungl. Maj:t sedermera den 19 maj 1944 framlagd proposition nr

283 örn 1 500 000 kronor — vilket belopp närmast var avsett för en förreduktionsanläggning

vid masugnarna — bifölls av riksdagen (r. skr. nr 406).

Genom beslut den 26 maj 1944 uppdrog Kungl. Majit åt statens industrikommission

att utreda frågorna om anläggning av en tredje tackjämsugn

och ett thomasverk.

I en skrivelse den 26 oktober 1944 bär statens industrikommission framlast

resultaten av den salunda företagna utredningen. Kommissionen framhåller,

att de synpunkter, som framkommit rörande frågan örn en tredje

tackjämsugn, föranledde stor tveksamhet, huruvida kommissionen, ur de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 247.

3

synpunkter kommissionen hade att anlägga, för närvarande borde medverka

till tillkomsten av den ifrågavarande ugnen. Örn man vid Norrbottens järnverk

ville åstadkomma en kapacitetsökning för tackjärn, syntes enligt kommissionens

mening den naturliga vägen vara att avvakta resultatet av försöken

nied förreduktionsanläggningen. Kommissionen funne sig i nuvarande

läge ej kunna tillstyrka en dylik tredje ugn. Beträffande thomasverket uttalar

kommissionen, att den i vad anninge de försörjningssynpunkter. från vilka

kommissionen närmast hade att utgå, icke funne skäl frångå den i utlåtande

den 23 februari 1944 intagna ståndpunkten och således ansåge sig icke

för närvarande böra tillstyrka, att åtgärder vidtoges för att ställa medel till

bolagets förfogande för uppförande av ett thomasverk.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har i utlåtande den 14

november 1944 tillstyrkt bolagets hemställan örn anslag för utbyggande av

ytterligare en eltackjärnsugn, vilken enligt uppgift av bolagets verkställande

direktör skulle kunna bli färdig inom 8 ä 10 månader, försåvitt bolaget erhölle

förtursrätt i fråga om vissa leveranser. Planeringskommissionen har

också tillstyrkt anläggning snarast av ett thomasverk. I anslutning härtill

framhåller kommissionen önskvärdheten av, att frågan örn den vidare utbyggnaden

av järnverket med valsverk för utvalsning av de egna göten närmast

till byggnads- och annat grövre handelsjärn samt i samband därmed

frågan om järnverkets utbyggnad även på bredden genom tillfogandet av

ytterligare hyttugnar upptagas till utredning.

Mot kommissionens tillstyrkan av thomasverket har reservation anförts av

herrar Liedberg, Nordenson, Söderlund, Wehtje och Åselius.

Norrlandskommittén bär i ett den 20 november 1944 dagtecknat, likaledes

rätt omfattande utlåtande tillstyrkt anläggning av såväl den tredje tackjämsugnen

som thomasverket. Kommittén erinrar örn att staten, så länge den

framträdde som den störste innehavaren av naturtillgångar i Norrland med

därav härflytande stora inkomster, måste vara beredd att inom denna landsända

i betydligt större omfattning än hittills skett åtaga sig företagarriskema

för industriens utvidgning.

Departementschefen har för egen del, efter att lia närmare utvecklat skälen

för anläggning av en tredje tackjämsugn, tillstyrkt dess byggnad. Vad

angår thomasverket har departementschefen anfört bland annat följande.

Den mahn som står till järnverkets förfogande är relativt fosforrik. Redan

denna omständighet talar bestämt för att tliomasprocessen bör komma

till användning. Därigenom skulle en ändring av malmbasen bliva möjlig

som avsevärt reducerade kostnaderna för mahn. kalksten, elektrisk

energi och kolelektroder. Besparingen uppskattas lill ca V2 miljon kronor

per år vid en produktion av 90 000 ton tackjärn. Dessutom skulle en icke

oväsentlig inkomst kunna erhållas genom försäljning av thomasfosfat —

ca 18 000 ton — och genom tillvaratagande av den i tackjärnet förefintliga

mängden av vanadin. Bolagsledningen beräknar med utgångspunkt

från nuvarande förhållanden att inkomsten av dessa båda biprodukter skulle

kunna närma sig en miljon kronor årligen. Även örn man av försiktighetsskäl

för framtiden räknar med endast en bråkdel av denna siffra, framstå

ett användande av tliomasprocessen som naturligt betingat av föreliggande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 247.

produktionsförutsättningar. Detta synes så mycket mera vara fallet, som

därigenom en väsentlig fördel skulle uppstå för malmleverantören Luossavaara-Kiirunavaarabolaget,

i vilket bolag svenska staten äger ett huvudintresse.

Som Norrlandskommittén påpekar, innebär försäljningen av den

mindre fosforrika malmen — en i allmänhet eftertraktad och väl betald

exportvara — tili självkostnadspris en subventionering av järnverket, vilken

vid nu gällande prisläge kan uppskattas till inemot en miljon kronor årligen.

Övergång till framställning av thomastackjärn skulle minska behovet

av dylik malm till en tredjedel. Därmed skulle visserligen följa en ökad användning

av fosforrik malm, men detta innebär knappast någon uppoffring

för malmbolaget, då tillgången på dylik malm är praktiskt taget obegränsad.

Omläggningen av järnverkets malmförsörjning skulle alltså medföra stora

ekonomiska fördelar för malmbolaget, och dessa skulle till en avsevärd del

tillfalla svenska staten.

Industrikommissionen tillstyrkte år 1941 uppförandet av ett thomasverk,

med hänvisning till omständigheter av förut anfört slag. När kommissionen

nu ändrat mening och i likhet med reservanterna i kommissionen för ekonomisk

efterkrigsplanering tills vidare avstyrker denna åtgärd, motiveras

detta framför allt med hänsyn tili en väntad svårighet att finna avsättning

för thomasgöt under de närmaste åren, i varje fall till annat än mycket låga

priser. Till denna fråga om avsättningsmöjligheterna under tiden närmast

efter kriget återkommer jag längre fram. Vad förutsättningarna på längre

sikt beträffar uttalar industrikommissionen i sitt senaste yttrande: »På längre

sikt kan därför en utbyggnad av tackjärnsverket tills vidare anses väl

motiverad endast om järnverket kompletteras med thomasverk eller eventuellt

annan anläggning för tack järnsförädling.»

Vid bedömandet av det framtida behovet av göt torde man enligt min mening

ha anledning räkna med att det senaste århundradets tendens till stegring

av järn- och stålförbrakningen skall åter framträda efter kriget. En

helt annan fråga är att vid en lågkonjunktur en tillfällig inskränkning av

produktionen kan bliva nödvändig vid ett i Luleå uppfört thomasverk. Detta

är, som Norrlandskommittén påpekar, ett förfarande som allmänt användes

av de privatägda verken. Kommittén tillägger på tal härom, att »järnverkets

möjligheter att anpassa sin drift efter avsättningsmöjligheterna komma

att ökas i och med att utbyggnad sker med ett thomasverk».

Sammanfattningsvis vill jag som min mening uttala, att de ekonomiska

skälen för att anläggningarna i Luleå kompletteras med ett thomasverk förefalla

vida starkare än skälen däremot. Statsmakterna ha för övrigt redan tagit

ställning till denna fråga genom tidigare beslut.

Llärmed är emellertid icke sagt att uppförandet av ett dylikt verk bör ske

omedelbart, utan man kan mycket väl tänka sig att ett visst uppskov vore

att föredraga. Detta spörsmål tarvar ett närmare övervägande. Uppmärksammas

bör därvid, att viss risk finnes för en otillräcklig tillgång på importerat

bränsle och skrot under en period efter kriget, som mycket väl kan komma

att omfatta år 1946. Det vore oförsiktigt alt icke räkna med möjligheten härav.

Skulle en sådan knapphet på bränsle och skrot uppkomma, blir det synnerligen

fördelaktigt om järnverket i Luleå kan framställa thomasgöt fr. o. m.

sommaren 1946. För det första åtgår härför endast en relativt ringa kvantitet

bränsle, och för det andra kan vid beskickningen av elektrostålugnen i Luleå

skrot ersättas av thomasgöt. Bägge de två under nyssnämnda förutsättning

trånga sektionerna i järnhanteringen bleve alltså indirekt i viss mån utvidgade.

Dessutom skulle, om man räknar med nuvarande skrotpriser, ett förbilligande

av stålproduktionen uppkomma. Fördelar skulle alltså framträda

av att ett thomasverk funnes tillgängligt under senare hälften av år 1946,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 247.

5

även om det förhåller sig så som industrikommissionen hävdar, nämligen att

detta järnverks thomasgöt till en del finge ersätta göt från andra verk.

Industrikommissionen skrev i sitt yttrande den 10 september 1941 bland

annat, att det torde vara ostridigt att den mellansvenska järnhanteringen hade

behov av sådant direkt ur malm utvunnet material, som Norrbottens järnverk

avsåge att framställa i de då föreslagna thomas- och elstålverken. Nu däremot

räknar kommissionen — liksom reservanterna i kommissionen för ekonomisk

efterkrigsplanering — vid sin pessimistiska bedömning av avsättningsmöjligheterna

för thomasgöt uppenbarligen med att valsverken i landet

ej skulle kunna bearbeta en nämnvärt ökad kvantitet göt och därvid använda

thomasgöt från Luleåverket. Det förefaller icke säkert att detta antagande

kommer att motsvara verkligheten. Möjligt ar nämligen att en viss

införsel från utlandet av tackjärn kan komma till stånd, medan däremot införseln

av valsade produkter möter svårigheter. Om då behovet av sådana

produkter för byggnadsverksamhet och andra ändamål är stort, torde t. ex.

genom ett mera allmänt användande av tre skift i valsverken produktionen

kunna utvidgas och förbrukningen av göt alitsa stiga. Därmed skulle avsättningsmöjligheter

beredas för de vid ett thomasverk i Luleå framställda

göten.

Bolagets ledning har givit uttryck åt den uppfattningen, att avsättningsmöjligheterna

för thomasgöt komma att bli väsentligt gynnsammare än industrikommissionen

antager, och hänvisar därvidlag till en under hand gjord

undersökning, som givit andra resultat än den av kommissionen utförda.

Dessutom torde en del av thomasgöten lämpligen förvandlas till elektrostål

eller omsmältningsmaterial och avsättas i denna form. Möjligheten av export

av elektrostål bör icke uteslutas.

Med hänsyn till dessa omständigheter förefaller det på nuvarande stadium

icke nödvändigt att sammankoppla frågan om thomasverket med spörsmålet

om ett eventuellt senare utbyggande av ett valsverk för framställning t. ex. av

billets, en produkt för vilken avsättningsmöjligheterna i in- och utlandet sedan

gammalt varit betydande. Även örn man räknar med möjligheten att en

dylik utbyggnad kan befinnas lämplig i framtiden, utgör detta knappast någon

anledning att nu uppskjuta thomasverket och så gå miste om de fördelar,

som kunna följa av att detta blir produktionsdugligt redan under år

1946.

Det nya järnverket i Luleå är sedan över ett års tid i drift. Det tackjärn, Utskottet.

som produceras i de två elektriska ugnarna (hyttorna), har erkänts vara av

god kvalitet. Verket har sålunda kunnat lämna ett värdefullt tillskott till

landets i nuvarande avspärrningsläge knappa järnförsörjning. Av övriga i

den ursprungliga planen ingående anläggningar har sinterverket (för malmens

förbehandling) i dagarna satts under drift, medan elektrostålverket

anges bliva färdigt inom de närmaste veckorna. På grund av den inträdda

starka prisfördyringen och därav följande brist på anläggningskapital har

däremot det jämväl tidigare beslutade thomasverket ännu ej kunnat utbyggas.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag avser att bereda medel till dels ifrågavarande

thomasverk med 4,6 miljoner kronor, dels ock en tredje elektrisk

tackjärnsugn med 3,5 miljoner kronor eller alltså sammanlagt med 8 miljoner

kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 247.

Vad först angår tackjärnsugnen har anläggandet av densamma avstyrkts

i motionen I: 363. Utan att i denna del framställts något direkt avslagsyrkande

har i motionerna I: 362 och II: 566 hemställts om utredning, huruvida ej

den tredje ugnen borde utföras som blästermasugn för koks och träkol.

I anledning av sistnämnda bägge motioner vill utskottet erinra, att det i

dem framförda alternativet föreslogs i 1939 års proposition i ämnet. Med

hänsyn bland annat till den goda tillgången på vattenkraft i Norrbotten uttalade

sig emellertid riksdagen för elektriska ugnar. Medan man beträffande

blästertackjärnet, framhöll riksdagen, kunde med nära nog matematisk visshet

förutse kostnads- och därmed också försäljningsbetingelser, öppnade tackjärnsframställning

med elektrisk smältning av malmen alltjämt möjligheter

till nya tekniska framsteg. Till riksdagens uppfattning anslöt sig också den

sedermera tillsatta styrelsen för järnverket.

Enligt vad utskottet inhämtat föreligger från verksledningens sida icke något

intresse för det redan vid 1939 års riksdag föreliggande och nu av vissa

enskilda motionärer framförda uppslaget. Riksdagen torde redan på grund

härav ej hava anledning frångå sitt år 1939 givna förord för den mera

moderna elektriska masugnsprocessen. Det må anmärkas att även i de båda

nuvarande elektriska tackjärnsugnarna en viss del av beskickningen normalt

utgöres av koks, nämligen för syrets borttagande ur malmen. Vid knapphet

på köks kan dock denna importvara, enligt vad för utskottet från järnverket

upplysts, i stor utsträckning ersättas av träkol.

Skall en för koks avsedd blästermasugn bliva billig i drift, torde den för

övrigt få tilltagas så stor, att den ej lämpar sig för träkol. Om detta är riktigt,

torde motionärernas syfte — en tackjärnstillverkning, normalt baserad på

koks hemförd på malmbåtama, men möjlig att driva med träkol under avspärrningstider

— icke kunna förverkligas. Ett bifall till motionärernas

yrkande om utredning skulle därjämte ytterligare försena den redan genom

tidigare remisser och utredningar ansenligt fördröjda lösningen av frågan.

Mot anläggningens byggande som eltackjärnsugn har invänts, att svårigheter

att anskaffa elektroder möjligen kunde väntas uppstå. Utskottet förutsätter,

att i den mån situationen så påkallar statens industrikommission undersöker

möjligheterna till en lösning även av denna för vår kristidshushållning

ej oviktiga tekniska detalj.

Anläggandet av en tredje tackjärnsugn har mött betänkligheter från iudustjrikommissionens

sida men utan meningsskiljaktigheter tillstyrkts av

planeringskommissionen. För egen del finner utskottet dess anläggande innebära

en rationell åtgärd, särskilt med hänsyn till att utbyggnaden kan

företagas utan att de allmänna förvaltningskostnaderna eller verkets utgifter

för malmlossning och för andra fasta anläggningar i tillnärmelsevis motsvarande

grad behöva ökas. För utbyggnadens genomförande nu omedelbart

talar den allmänna utvidgning av vår tackjämsproduktion, som anses önskvärd

även under den närmaste framtiden. Av redan gjorda prognoser att

döma skulle ett kommande fredsslut ej kunna väntas medföra åtminstone

för vårt lands del någon omkastning i nuvarande knapphetsläge i fråga örn

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 247.

i

denna vara; enligt vad för utskottet upplysts torde man vid sina framtidskalkyler

tvärtom böra räkna med en fortsatt stark efterfrågan på järn åtminstone

under de närmaste efter kriget följande återuppbyggnadsåren.

Utskottet tillstyrker alltså, att en tredje eltackjämsugn anlägges.

Vad därefter angår thomasverket vill utskottet erinra, hurusom styrelsen

för Norrbottens järnverk i skrivelse den 18 januari 1944 hemställde örn anslag

till thomasverkets utbyggnad med förmälan att denna del av anläggningen

dittills måst anstå, emedan tidigare anvisade anslag blivit otillräckliga

till följd av uppkommen prisfördyring m. m. Sedan frågan därefter varit

föremål för ytterligare utredning i statens industrikommission, har den nu

först i förevarande proposition kunnat föreläggas riksdagen till avgörande.

Det är att beklaga, att denna fördröjning inträffat. På de skäl departementschefen

anfört finner utskottet angeläget, att anläggningen nu snarast fullbordas.

Thomasverket utgör ett rationellt led i järnverkets utbyggnad. I thomasverket

skall en del av det i masugnarna framställda tackjärnet förädlas dels till

thomasgöt dels ock till förblåst thomasmetall, vilken senare skall slutbehandlas

i den inom kort färdiga elektrostålugnen till elstålgöt och högvärdig! omsmältningsmaterial

(järnsvampersättning).

Enligt industrikommissionens utredning skulle man under framtida sämre

konjunkturer nödgas räkna med avsättningssvårigheter för götproduktema

från ett sålunda utbyggt verk. Mot denna utredning må dock ställas en av

verksledningen företagen undersökning utvisande att det inhemska köpintresset

täckte verkets sålunda planerade produktion. I detta sammanhang bör

ej förbises den under ärendets förberedande behandling samt för övrigt också

av reservanterna inom planeringskommissionen framförda tanken på verkets

utbyggnad med ett valsverk. En sådan utbyggnad ligger visserligen utanför

det program, som verksledningen satt som sin uppgift att lösa. Den torde

dock kunna anses som ett rätt naturligt framtidsled i verkets utveckling. Då

av nämnda reservanter uttalats, att ett valsverk »skulle komma att kräva ett

mångdubbelt större anläggningskapital än thomasverket» må erinras, att den

anläggning som väl närmast i detta fall skulle tänkas kunna ifrågakomma

vöre ett grovvalsverk för framställning av valsade ämnen (billets m. m.),

<1. v. s. mellanprodukter, vilka tili skillnad från göt kunna betecknas som

standardvaror på den internationella marknaden och för vilkas framställning

det i järnverket ingående stålverkets produkter kunna direkt användas. Kostnaderna

för ett grovvalsverk torde, enligt vad som för utskottet uppgivits, vid

nuvarande prisläge kunna beräknas till 10 miljoner kronor. Minst lika viktigt

som utformningen av dessa framtidsplaner är dock vinnandet av en tillförlitlig

överblick över de i företaget hittills gjorda investeringarna och de

framkomna driftsresultaten.

Mot den motionsvis framförda tanken på att i .stället för en anläggning

efter thomasmetoden uppföra ett anrikningsverk för framställning av fosfortattig

järnmalmsslig kan nu liksom tidigare erinras, att den utmärkande egen
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 247.

skapen för lapplandsmalmerna är deras forsforrikedom. Denna deras egenskap

har gjort thomasmetoden och den därmed sammanhängande elektrostålprocessen

särskilt lämpade för deras förädling. Det torde ej kunna anses

oberättigat låta de gynnsamma erfarenheter, som sålunda både utom och

inom Sverige vunnits, komma det nya järnverket till godo. Överhuvud kan

utskottet ej tillstyrka, att man nu på detta sena stadium skulle övergå till den

motionsvis angivna metoden för malmens förädling. Den utredning, som nu

av enskilda motionärer begärts på denna punkt, torde endast kunna leda till

ett fördröjande av företagets beslutade utbyggnad till skada för detsamma.

Sammanfattningsvis vill utskottet erinra, att det nuvarande Norrbottens

järnverk kan anses härleda sin tillkomst från en begäran av 1932 års riksdag

om en skyndsam utredning av hithörande frågor. Den plan, som sedermera

efter synnerligen tidsödande utredningar vid 1941 års riksdag fastställdes och

som riksdagen med hänsyn särskilt till tidsläget ansåg böra snabbt genomföras,

avsåg, förutom anläggning av elektriska hyttor och ett elektrostålverk,

utbyggnad som ett led däremellan av ett thomasverk. Denna plan, uppbyggd

på ingående undersökningar även om avsättningsmöjligheter och räntabilitet,

hade framlagts av bolagsstyrelsen. Den tillstyrktes då också av statens industrikommission,

som ansåg sig kunna uttala, att ett sådant planlagt verk borde

kunna bli ett ur försörjningssynpunkt värdefullt komplement till den nuvarande

inhemska järnindustrien. Ifrågavarande utbyggnadsprogram, vilket

alltjämt av verksledningen anses som det för företaget mest lämpliga, finner

utskottet nu böra utan ytterligare dröjsmål fullföljas. Utskottet förbiser därvid

ej de stora ekonomiska vanskligheter i form särskilt av utländsk konkurrens,

som kunna möta detta under världskrigsåren med deras uppdrivna priser

och knapphet på byggnadsmaterial nystartade företag inom en för konjunkturernas

växlingar så utsatt produktionsgren som järnindustrien. Utskottet

förutsätter emellertid, att verkets ekonomiska utveckling av Kungl. Maj:t

följes med den största uppmärksamhet. I anslutning till vad redan 1939 års

riksdag framhållit vill utskottet till sist också uttala den förhoppningen, att

det skall visa sig möjligt för Norrbottens järnverk att med redan bestående

svensk järnindustri erhålla samarbete till denna industris och landets gemensamma

bästa.

Vad angår det i motionen II: 567 framförda yrkandet torde det till sitt syfte

få anses beaktat med vad utskottet ovan anfört.

Utskottet hemställer,

a) att riksdagen, med bifall till förevarande proposition

samt med avslag å motionerna I: 362 och II: 566 samt I: 363,

må till Aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 under fonden

för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 8 000 000

kronor;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 247■ 9

b) att motionen II: 567 må anses besvarad med vad utskottet

ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 8 december 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,

Oscar Olsson, Sven Larsson, Bäcklund, Holmström, Heiding, Karl Andersson, von Heland,

Johan Eric Ericson, Sundberg och Emil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm,

Svensson i Grönvik, Persson i Tidaholm, Isacsson, Pettersson i Dahl, Lindholm, fru

Alvén, herrar Lundberg i Hälsingborg, Åkerström och Malmborg.

Reservationer:

1) av herrar Johan Bertlhard Johansson, Sundberg, Skoglund i Doverstorp

och Lundberg i Hälsingborg, vilka ansett, att utskottets yttrande och

hemställan bort hava följande lydelse:

»Enligt den vid 1941 års riksdag godkända planen skulle Norrbottens järnverk

bestå av tackjärnverk, innefattande två elektriska tackjärnsugnar med

en sammanlagd produktionskapacitet av cirka 60 000 ton tackjärn per år,

sinterverk, thomasverk och elektroslålverk. Under innevarande års riksdag

bär därjämte beslutats att utföra en förreduktionsanläggning. Av dessa anläggningar

äro tackjärnsugnarna i drift sedan något mer än ett år. Sinterverket

har i dagarna satts under drift, och stålverket uppges bliva färdigt

inom de närmaste veckorna. Thomasverket har däremot icke påbörjats,

emedan de anvisade medlen på grund av inträffade prisstegringar icke

lämnat utrymme därtill.

Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag avser anvisande av dels 3 500 000

kronor för uppförande av en tredje elektrisk tackjärnsugn, dels ock 4 500 000

kronor för thomasverkets utförande, eller alltså tillhopa 8 000 000 kronor.

Utskottet har i princip icke funnit anledning till erinran mot förslaget örn

att en tredje tackjärnsugn uppföres vid järnverket. Emellertid är utskottet

icke övertygat örn att jämväl denna ugn bör utföras såsom elektrougn.

Såsom i motionerna 1:362 och 11:566 framhålles ha redan år 1938 verk
Bihang

till riksdagens protokoll 10U. 0 sami. Nr 247.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 247-

ställda utredningar givit vid handen, att man under normala förhållanden

skulle få en väsentligt billigare produkt, om tackjärn tillverkades

i blästerugn med koks som bränsle. Det bör enligt utskottets mening

övervägas, huruvida icke den tredje masugnen borde utgöras av en blästerhytta

så konstruerad, att den kan användas för såväl koks som träkol.

Därigenom skulle den ökade tackjämskvantiteten kunna under rådande avspärrning

utvinnas utan användning av koks och någon ytterligare förbrukning

av elektroder, på vilka för närvarande råder stor brist, skulle icke erfordras.

Härtill kommer att en blästerugn kan utan väsentlig fördyring byggas

för en kapacitet av 50 000 ton tackjärn per år. d. v. s. 20 000 ton mer än

enligt Kungl. Maj:ts förslag.

För ett definitivt beslut örn övergäng från elektrougn till blästerugn erfordras

emellertid viss ytterligare utredning. Denna är dock icke av den art. att

någon mera avsevärd tidsförlust därigenom behöver befaras. Utskottet vill

erinra, att den leveranstid, varmed måste räknas för anskaffande av den för

elektrougnen erforderliga nya transformatorn, är så pass lång, alt anläggningens

färdigställande inom ungefärligen beräknad tid icke äventyras genom

bär berörd utredning.

Då kostnaden för anläggningen vid dess utförande som blästerugn kan upp.- skattas till i runt tal 4 000 000 kronor, skulle utöver det av Kungl. Maj:t för

tackjämsugnen äskade beloppet erfordras 500 000 kronor. Utskottet tillstyrker

att för ändamålet anvisas ett investeringsanslag av 4 000 000 kronor. Å

Kungl. Majit bör ankomma att tillse, att den utredning, som erfordras för anläggningens

utförande i enlighet med vad utskottet ifrågasatt, utan tidsutdräkt

igångsättes samt att den bedrives med all skyndsamhet. Skulle utredningen

utvisa, att Kungl. Majits förslag örn elektrougn bör fullföljas, bör självfallet

av anslaget icke disponeras mer än det av Kungl. Majit för en dylik ugn angivna

beloppet av 3 500 000 kronor.

Såsom av propositionen framgår har det föreslagna thomasverket mött allvarliga

erinringar från såväl industrikommissionen som reservanter inom

kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering. Jämväl i motionerna 1: 362

och 1:566 samt 1:363 framställas erinringar mot detsamma. Vid dessa förhållanden

måste det ur utskottets synpunkt beklagas, att propositionen förelagts

riksdagen vid en tidpunkt, som i hög grad försvårat för utskottet att

införskaffa det ytterligare material och de upplysningar, vilka det vid ärendets

bedömande skulle varit av värde att haft tillgång till. Det hade därjämte

varit önskligt, att den sakkunskap, som representeras av kommerskollegium

och jernkontoret, kunnat fogas till det utredningsmaterial, som innefattas i

propositionen.

Från fackmannahåll har gjorts gällande att någon framtida marknad för

göt icke kan påräknas i en omfattning, som motsvarar verkets tillverkning.

Uppförandet av ett thomasverk kan med hänsyn härtill med visshet beräknas

medföra ytterligare utbyggnad av järnverket med en valsverksanläggning.

Enligt av utskottet under hand inhämtade upplysningar kunna kostnaderna

för en dylik anläggning beräknas icke understiga 50 000 000 kronor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ‘Mi
-

ll

men val tänkas uppgå till inemot det dubbla beloppet. Att en utbyggnad med

allenast ett grovvalsverk skulle vara till fyllest synes utskottet icke sannolikt.

Av det anförda följer, att frågan örn anläggandet av ett thomasverk, trots

att en dylik anläggning enligt tidigare principbeslut planerats för järnverket,

icke befinner sig i sådant skick, att beslut i ärendet nu bör fattas av riksdagen.

Utskottet anser sig fördenskull böra avstyrka Kungl. Maj:ts förslag örn

anvisande av medel för ändamålet.

Av vad utskottet i det föregående anfört liksom av de synpunkter, som

kommit lill uttryck i samtliga av de i ärendet väckta motionerna, synes utskottet

framgå, att en plan för järnverkets drift och fortsatta utbyggnad är

av behovet påkallad. Sikten härutinnan är långt ifrån klar.

1 fråga örn järnverkets drift må framhållas, att bolagets balansräkning per

den 30 juni 1944 utvisar en totalförlust av 553 207 kronor 22 öre, därav

180 465 kronor 20 öre å första verksamhetsåret. Att märka är att denna förlust

uppkommit utan att eljest brukliga avskrivningar verkställts.

Utskottet är väl medvetet örn att några bestämda slutsatser icke kulma dragas

av den förlust, som uppkommit under den relativt korta tid, varunder

järnverket hittills varit i drift. Det bör dock uppmärksammas, att verket kunnat

drivas under särskilt förmånliga villkor på grund av betydande subventioner

ej endast i form av nedsatta malmpriser utan jämväl i form av rabatter

beträffande elektrisk kraft och jämvägsfrakter. Enligt propositionen

kan värdet av dessa subventioner uppskattas till ett belopp av omkring

1 000 000 kronor årligen. Framhållas må därjämte, att de priser, som det

från verket levererade tackjärnet betingat, ingalunda varit låga i trots av vad

som härutinnan ställdes i utsikt i samband med beslutet om företagets tillkomst.

Den omständigheten att vissa tidigare till verkets styrelse knutna, erfarna

fackmän på senaste tiden lämnat företaget är att beklaga, då anledning måhända

finnes att antaga, att deras utträde ur styrelsen berott på bristande

tilltro till företaget och dess målsättning.

Beträffande planläggningen av järnverkets fortsatta utbyggnad har utskottet

redan berört de skäl, som enligt utskottet mening tala för att utredning

i detta hänseende verkställes. De synpunkter, som anförts i de i ämnet väckta

motionerna, böra därvid vinna beaktande.

Utskottet vill alliså tillstyrka, alt en utredning snarast igångsättes i syfte att

åsadkomma en plan för järnverkets drift och fortsatta utbyggnad. I samma

riktning peka departementschefens uttalanden rörande de risker, som kunna

vara förenade med en ytterligare kapitalinvestering i bolaget, liksom ock vad

departementschefen anfört rörande mindre god räntabilitet än vad företagets

tillskyndare hoppats. Vid utredningen böra företagets försäljnings- och räntabilitetsmöjligheter

samt kostnaderna för dess fortsatta utbyggande komma

under bedömande. Det bör vidare tillses, att ytterligare subventioner, i den

nian sådana befinnas oundvikliga, redovisas å järnverket och icke påföras

statens järnvägar, statens vattenfallsverk eller andra förelag, i vilka staten

bär intressen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 247-

Ett igångsättande av den av utskottet förordade utredningen kan icke vara

annat än till gagn för företaget och dess möjligheter för framtiden.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande proposition samt

motionerna I: 362 och II: 566, I: 363 och II: 567, må

a) till Aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 under fonden

för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av

4 000 000 kronor ;

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning

i syfte att åstadkomma en plan för järnverkets drift

och fortsatta utbyggnad.»;

2) av herr Holmström, som ansett, att utskottet bort tillstyrka den av honom

väckta motionen samt förty hemställa,

att riksdagen, med bifall till motionen I: 363 samt med avslag

å förevarande proposition ävensom motionerna 1:362

och II: 566 samt II: 567, må hos Kungl. Maj:t anhålla örn en

ingående, förutsättningslös utredning beträffande det slutliga

målet för järnverket, dess tillverkningsprogram och avsättningsmöjligheter.

448948. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:503 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag jämte i ämnet Häckt motion. s. 2 i texten