Utlåtande i anledning av Kungl. Majds i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1944145 till fria sommarresor för barn m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1944-03-23 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1944:69, Utlåtande i anledning av Kungl. Majds i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1944145 till fria sommarresor för barn m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 69.
1
Nr 69.
Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1944 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majds i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående anslag
för budgetåret 1944145 till fria sommarresor för barn
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkterna
88 och 89, s. 116—123 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 4 januari 1944) föreslagit riksdagen att för budgetåret
1944/45 anvisa dels till Fria sommarresor för barn ett förslagsanslag av
1 000 000 kronor, dels ock till Bidrag till sommarkolonier ett reservationsanslag
av 200 000 kronor.
Under rubriken »Åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för
barn från städer och andra tättbebyggda samhällen» har för budgetåret
1943/44 anvisats ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 4 juni 1943 har anslaget disponerats dels med 200 000 kronor till
fria resor till sommarkolonier, dels med 100 000 kronor till bidrag till driftkostnader
vid sommarkolonier, dels ock med 700 000 kronor till fria resor till
sommarvistelse i enskilda hem.
Tillsynsmyndighet för koloniverksamheten och centralmyndighet för reseverksamheten
var socialstyrelsen, medan det kontorsmässiga arbetet handhades
av statens utrymningskommission, som jämväl i övrigt medverkade i
organisatoriskt hänseende.
I skrivelse den 13 november 1943 har socialstyrelsen lämnat en redogörelse
för den under sommaren 1943 bedrivna verksamheten samt gjort
framställning örn anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1944/45.
över socialstyrelsens framställning ha yttranden avgivits av statskontoret,
medicinalstyrelsen, järnvägsstyrelsen och statens utrymningskommission.
Departementschefen har vid punkten 88 för egen del anfört följande.
Den verksamhet, vars kostnader bestridas från ifrågavarande anslag, åsyftar
dels att för mindre bemedlade barn från de större städerna undanröja de ekonomiska
hinder, som resekostnaderna utgöra, för deras möjligheter att erhålla
en icke alltför kort vistelse på landet under sommaren, dels också att skänka
klena eller eljest ogynnsamt ställda barn på landsbygden och i de
mindre tätorterna stärkande sommarvistelse med god omvårdnad i olika
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 69—71.
780 44
2
Statsutskottets utlåtande nr 69.
hänseenden. Dessa syften söker man vinna dels genom statsbidrag till fria
resor åt barn och deras vårdare för sommarvistelse i enskilda hem, dels
genom statsbidrag åt koloniverksamhet. Praktiskt taget alla sommarkolonier
ha kunnat komma i åtnjutande av stöd i form av fria resor. Driftbidrag
har däremot allenast utgått till särskilt behövande kolonier, i första hand
sådana som avsetts för klena barn från landsbygden. Erfarenheterna av verksamheten,
som nu bedrivits under två år, ha i huvudsak varit mycket tillfredsställande.
Sedan numera hjälpverksamhetens riktlinjer blivit praktiskt prövade
och i stort sett visat sig lämpliga, torde verksamheten böra få en mera
stadigvarande karaktär. Jag förordar, att anslag för ändamålet upptages för
budgetåret 1944/45.
I stort sett torde verksamheten även under sommaren 1944 böra bedrivas
efter samma grunder som under år 1943. Endast i ett par avseenden anser
jag mig böra förorda, att jämkningar ske. Socialstyrelsen har föreslagit, att
den allmänna maximigränsen för de fria resorna, som under år 1943 var 50 mil,
skall sättas till 60 mil, varigenom exempelvis barn från större städer i östra
Sverige skulle kunna placeras i hem på västkusten utan att själva behöva
betala överskjutande biljettkostnad. Jag ansluter mig till socialstyrelsens förslag
i denna del och förordar alltså, att maximigränsen sättes till 60 mil.
Genom den sålunda föreslagna höjningen av maximigränsen torde för flertalet
fall försvinna den under det senaste verksamhetsåret rätt ofta konstaterade
olägenheten, att värdet av de fria resorna väsentligen minskas genom de
betydande kostnaderna för resa utöver maximigränsen. För dylik resa måste
för överskjutande sträcka lösas s. k. anslutningsbiljett, motsvarande kostnaderna
för ny resa å ifrågavarande sträcka. Socialstyrelsen har för sådana biljetter
föreslagit, att priset skulle debiteras endast med prisskillnaden mellan
biljettkostnaden för hela sträckan och för maximisträckan. Både statskontoret
och järnvägsstyrelsen ha beträffande socialstyrelsens förslag till lösning bland
annat framställt vissa tekniska erinringar, vilka äro av den natur, att jag icke
anser mig kunna tillstyrka styrelsens förslag. I sak har jag emellertid icke
någon erinran mot den därmed avsedda begränsningen i de enskildas kostnader
för resor utöver maximigränsen. Kostnaden för staten av en sådan åtgärd torde
efter den föreslagna höjningen av maximigränsen bli relativt ringa. För den
händelse att fortsatta överväganden av frågans tekniska sida skulle giva vid
handen, att en tillfredsställande lösning kan nås, förordar jag, att anslaget må
belastas med de av en sådan anordning betingade kostnaderna under sommaren
1944.
I likhet med socialstyrelsen anser jag angeläget att kontroll utövas över
att de fria sommarresorna icke missbrukas. Jag delar styrelsens uppfattning,
att uppenbara missbruk av denna förmån böra beivras. Tills vidare torde kontrollen
i efterhand genom de av styrelsen föreslagna stickprovsundersökningarna
få godtagas. Jag förutsätter emellertid att barnavårdsnämnderna ägna
uppmärksamhet åt tendenser till missbruk och anmäla dylika förhållanden
till socialstyrelsen. Särskilt då fråga är örn längre resor böra nämnderna i
möjlig mån kontrollera de uppgifter, som lämnas av målsmännen.
Kostnaderna för de fria resorna beräknar jag i likhet med socialstyrelsen
till i runt tal 1 000 000 kronor.
Yad slutligen angår förslaget om höjning av det för bidrag till driftkostnader
vid sommarkolonier avsedda beloppet från 100 000 kronor till 200 000
kronor vill jag erinra örn att denna statsbidragsform i första hand ansetts
böra utnyttjas till förmån för klena barn på landsbygden. Under förra sommaren
togs icke hela det för ändamålet avsedda beloppet i anspråk, men
detta förhållande torde sammanhänga med den korta tid, som då stod till
buds för planläggning av verksamheten. Det synes mig uppenbart, att ett
Statsutskottets utlåtande nr 69.
3
större behov av dylika kolonier föreligger, och jag kan biträda förslaget om
höjning av beloppet till 200 000 kronor. Medel för detta ändamål torde emellertid
lämpligen anvisas i form av ett särskilt reservationsanslag, benämnt
Bidrag till sommarkolonier. Jag gör hemställan i enlighet härmed under följande
anslagspunkt. Till kostnaderna för de fria resorna torde åter få anvisas
ett förslagsanslag under rubriken Fria sommarresor för barn.
I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet till
behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr
Ragnar Bergh (1:117) och den andra inom andra kammaren av herr A. Hagård
m. fl. (11:193), vari hemställts örn sådana föreskrifter, att betryggande kontroll
kan av myndigheterna utövas däröver att förmånen av fria sommarresor
icke obehörigen utnyttjas, samt att vid utfärdandet av sådana föreskrifter i
motionerna angivna synpunkter måtte vinna beaktande,
dels en inom andra kammaren av herr K. E. Hansson i Skediga m. fl.
väckt motion (11:39), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att från
anslaget till fria sommarresor bidrag skola kunna utgå till resor, även skolresor,
för landsbygdens barn efter i huvudsak samma grunder, som gälla
för städernas barn,
dels ock en inom andra kammaren av herrar S. Persson i Stockholm och
H. Hagberg i Luleå väckt motion (11:366), vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att de fria sommarresorna för barn få företagas utan hänsyn
till resans längd och oavsett från vilken ort i landet resan anträdes.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för förslagen, hänvisas
till motionerna II: 193, II: 39 och II: 366.
Genom statsbidrag till fria resor åt barn och deras vårdare för sommarvistelse
i enskilda hem åsyftas att för mindre bemedlade barn från städer och
större tätorter undanröja de hinder för en icke alltför kort vistelse på landet
under sommaren, som resekostnaderna utgöra. Genom statsbidrag till koloniverksamhet
avses att skapa möjligheter att bereda klena och eljest ogynnsamt
ställda barn i första hand från landsbygden och de mindre tätorterna stärkande
sommarvistelse med god omvårdnad i olika hänseenden. Departementschefen
framhåller, att erfarenheterna från verksamheten, som nu bedrivits
under två år, i huvudsak ha varit mycket tillfredsställande. Verksamheten
under sommaren 1944 föreslås skola bedrivas efter i stort sett samma grunder
som under år 1943.
Utskottet delar departementschefens uppfattning om angelägenheten av
att denna verksamhet även i fortsättningen upprätthålles. Utskottet vill emellertid
erinra örn departementschefens uttalande vid anmälan av motsvarande
anslagsfråga till fjolårets riksdag (propositionen nr 123), att en utbyggd koloniverksamhet
utgör en väsentlig förutsättning för möjligheten att på ett tillfredsställande
sätt lösa problemet örn barnens sommarvistelse. En effektiv utbyggnad
av koloniverksamheten måste emellertid enligt departementschefens då
uttalade mening tills vidare anstå på grund av det statsfinansiella läget.
Samma skäl anfördes även för ett bibehållande av principen att rätten till fria
Utskottet.
4 Statsutskottets utlåtande nr 69.
resor till självordnad sommarvistelse begränsas till barn i städer och andra
tättbebyggda orter med minst 8 000 invånare.
Ehuru de skäl, som sålunda anförts till stöd för ifrågavarande begränsningar
i verksamheten, alltfort äga sin fulla giltighet, vill utskottet understryka,
att en omprövning i båda dessa hänseenden bör äga rum så snart förhållandena
det medgiva. Härvid vill utskottet erinra örn riksdagens uttalande i fjol, att
i den mån en utvidgning av statens bidragsverksamhet för barnens sommarvistelse
bleve möjlig, denna borde komma även landsbygdens bani till godo.
Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet finner det i motionen II: 39
framställda förslaget behj ärtans värt till den del det avser att bereda landsbygdens
barn samma förmån av fria resor till självordnad sommarvistelse som
städernas barn. Emellertid kan utskottet icke tillstyrka, att sådan ändring
av bestämmelserna genomföres under nuvarande förhållanden. Nämnda förmån
bör alltså även instundande sommar i princip vara förbehållen endast
barn inom de befolkningsgrupper, där behovet av ombyte av vistelseort i allmänhet
är mest framträdande. Därvid bör gälla i stort sett samma urvalsprincip
som föregående sommar. Detta innebär, bland annat, att socialstyrelsen
skall äga bevilja dispens för vissa orter enligt i huvudsak hittills följd
praxis. — Att anslaget till fria resor, såsom i nämnda motion även ifrågasatts,
skulle tagas i anspråk för bidrag till skolresor för landsbygdens barn,
anser utskottet helt uteslutet.
Rätten till fria resor är jämväl begränsad till barn, vilka tilldelats rabattkort
för inköp av livsmedel. Detta innebär, att i allmänhet endast barn,
vilkas försörjare ha ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart
belopp ej överstigande, i familjer med ett barn 750 kronor och i
familjer med två eller flera barn 1 000 kronor, komma i åtnjutande av de fria
resorna. Utslagsgivande för rätten till sommarresor under förra året var
alltså inkomstförhållandena 1941. Nu har emellertid, enligt vad utskottet
inhämtat, antalet utdelade rabattkort på grund av det under 1942 höjda inkomstläget
sjunkit sedan i fjol. Man beräknar en nedgång i Stockholm av
13 % och i övriga städer av omkring 10 %. Då denna stegring i inkomstläget
inträffat före det allmänna pris- och lönestoppet och för personer i här ifrågavarande
inkomstklasser till övervägande del torde vara att hänföra till på
lönerna utgående kristillägg, torde nämnda stegring i allmänhet icke kunna
anses innebära en reell inkomstförbättring. Då den därtill inträffat före
1943 synes densamma nu icke böra föranleda en så väsentlig begränsning av
verksamheten i förhållande till förra sommaren, som skulle bliva följden av
en oförändrad tillämpning av gällande bestämmelser. Utskottet anser alltså
för sin del önskvärt, att de som haft rätt till fria resor 1943 skola behålla
denna rätt jämväl under innevarande år. Kungl. Maj:t bör därför enligt utskottets
mening vara oförhindrad att i fråga örn de individuella förutsättningarna
för rätt till fria resor under instundande sommar meddela bestämmelser
i det av utskottet angivna syftet. Vid sitt ställningstagande till denna
fråga har utskottet jämväl beaktat, att rabattkortens inkomstgränser äro
ganska låga och att anknytningen av den ifrågavarande förmånen till inne
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 69.
o
hav av rabattkort å livsmedel över huvud är av provisorisk natur. I detta
sammanhang vill utskottet framhålla vikten av att frågan hur den ekonomiska
behovsprövningen framdeles bör ordnas redan nu tages under övervägande.
Den allmänna maximigränsen för de fria resorna, som förra året var 50
mil, föreslår Kungl. Maj:t skall sättas till 60 mil. För resa utöver maximigränsen
har hittills måst lösas s. k. anslutningsbiljett, motsvarande kostnad
för ny resa å den återstående delsträckan. Det har visat sig vara förenat
med vissa tekniska svårigheter att bestämma priset för sistnämnda del av
färden till skillnaden mellan biljettkostnaden för hela sträckan och för
maximisträckan. För den händelse fortsatta överväganden av frågans tekniska
sida skulle giva vid handen, att en tillfredsställande lösning kan nås, föreslås,
att anslaget till fria sommarresor för barn må belastas med de av en
sådan anordning betingade kostnaderna under sommaren 1944. I motionen
II: 366 föreslås, att förmånen av fria resor skall åtnjutas utan hänsyn till
resans längd.
I anledning av sistnämnda yrkande vill utskottet framhålla, att frågan örn
jämväl den nu ifrågavarande begränsningens totala slopande förtjänar att
tagas under övervägande. Härvid vill utskottet erinra örn att under år 1942,
då maximigräns för resorna icke var fastställd, endast 5—6 % av samtliga
resor överstego 60 mil. Emellertid bör denna fråga särskilt under nuvarande
förhållanden bedömas med en viss försiktighet. Utskottet är därför icke
berett att för nästa budgetår tillstyrka större ändring i härutinnan gällande
bestämmelser än den höjning av maximigränsen med 10 mil, som föreslagits
av Kungl. Maj:t. Utskottet förutsätter därvid, att de särskilda bestämmelser,
som sommaren 1943 gällt för barn, hemmahörande och bosatta i de fyra
nordligaste länen, skola äga fortsatt giltighet. Vidkommande frågan örn tillläggskostnaden
vid färd över maximigränsen bör densamma för barnen och
deras vårdare icke överstiga skillnaden mellan biljettprisen för hela sträckan
och maximisträckan. Vad departementschefen härutinnan anfört har icke
givit utskottet anledning till erinran.
I fråga om rätt till fria resor för vårdare, som åtfölja mindre barn å resa
till självordnad sommarvistelse, framhöll riksdagen i fjol, att en viss försiktighet
vid beviljande av denna förmån vore av nöden till undvikande av att
den obehörigt utnyttjades. Möjligheten att ordna gruppresor för barnen
borde tagas under noggrann omprövning. Under föregående sommar ha även
sådana gruppresor i viss utsträckning kommit till stånd.
Utskottet vill framhålla angelägenheten av att fria resor för vårdare av
mindre barn begränsas till vad som oundgängligen kräves för att sommarvistelse
på landet skall stå barnen öppen. Sålunda bör man söka anordna
gruppresor i större omfattning än vad som skett föregående sommar. Enligt
utskottets mening bör även åldersgränsen för barn, vilka under resa anses
vara i behov av vårdare, kunna något sänkas. Förra sommaren erhöll vårdare
fri resa om barnet under fjolåret fyllde 10 år eller var yngre. Instundande
sommar torde rätten till fria resor för vårdare kunna begränsas till de fall
då barnet i år fyller 8 år eller är yngre.
6
Statsutskottets utlåtande nr 69.
I de likalydande motionerna 1:117 och II: 193 framhållas vissa önskemål
beträffande kontrollen av att de barn, som komma i åtnjutande av fria resor,
även uppehålla sig under den avsedda minimitiden av fyra veckor å orten för
sommarvistelsen. Såsom framgår av den i statsrådsprotokollet lämnade redogörelsen
ha dylika kontrollåtgärder påyrkats jämväl av flera barnavårdsnämnder.
Då det är angeläget att få ifrågavarande verksamhet lagd på sådan
bog, att missbruk av förmånerna i görligaste mån förebyggas, tillstyrker utskottet
åtgärder i detta syfte. Såsom villkor för resebidraget bör alltså enligt
utskottets mening gälla, att intyg rörande sommarvistelsen lämnas vid återkomsten
till hemorten. Då såsom intygsgivare regelmässigt böra kunna anlitas
på orten boende personer i ansvarig ställning, synes en sådan kontroll
kunna anordnas utan större olägenhet. Närmare bestämmelser i ämnet må ankomma
på Kungl. Majit att meddela.
Yidkommande slutligen den i sistnämnda motioner berörda frågan örn verksamhetens
organisation vill utskottet i likhet med motionärerna ifrågasätta,
huruvida icke den centrala ledningen kunde helt anförtros socialstyrelsen.
Emellertid förutsätter utskottet, att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet
riktad på ifrågavarande spörsmål och vidtager de åtgärder, som befinnas mest
ändamålsenliga.
Yad Kungl. Majit i övrigt föreslagit har icke föranlett erinran från utskottets
sida.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Majits förslag för
budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln anvisa
a) till Fria sommarresor för barn ett förslagsanslag av 1 000 000
kronor,
b) till Bidrag till sommarkolonier ett reservationsanslag av
200 000 kronor,
II. att de likalydande motionerna I: 117 och lii 193 samt motionerna
lii 39 och lii 366 må anses besvarade genom vad utskottet
anfört.
Stockholm den 23 mars 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i
Malmö, Oscar Olsson, Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Bäcklund, Carlström, von
Heland, Gustaf hvar Anderson, Wiklund, Gustav Emil Andersson och Albertsson;
samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i
Grönvik, Andersson i Prästbol, Persson i Falla, Persson i Tidaholm, Pettersson i
Dahl, Andersson i Malmö, Mårtensson, Lindholm, Malmborg och Eriksson i Frägsta.
Statsutskottets utlåtande nr 69.
7
Reservationer:
1) av herr Eriksson i Frägsta, som ansett, att det stycke i utskottets
yttrande å s. 3 och 4, som börjar med orden »Utskottet delar» och slutar med
orden »8 000 invånare» bort hava följande lydelse:
»Utskottet vill erinra örn departementschefens uttalande--- 8 000
invånare.»;
2) av herrar Andersson i Prästbol, Persson i Tidaholm, Andersson i Malmö,
Mårtensson och Malmborg, vilka ansett, att de två på varandra följande
styckena i utskottets yttrande å s. 4, vilka börja med orden »Ehuru de» och
sluta med orden »helt uteslutet» bort hava följande lydelse:
»Ehuru de skäl, som sålunda anförts till stöd för ifrågavarande begränsningar
i verksamheten, alltfort äga giltighet, får utskottet dock uttala önskvärdheten
av att en undersökning snarast kommer till stånd för att få utrönt
i vad mån denna verksamhet kan utbyggas till att omfatta alla barn oberoende
av bostadsorten, vilka ur hälsosynpunkt äro i behov av några veckors stärkande
sommarvistelse på landsbygden.
Av vad---städernas barn. Emellertid kan utskottet icke tillstyrka,
att sådan ändring av bestämmelserna genomföres under innevarande år.
Nämnda förmån---helt uteslutet.»;
3) av herrar von Heland, Gustav Emil Andersson, Svensson i Grönvik och
Pettersson i Dahl, vilka ansett, att de tvä på-varandra följande styckena i
utskottets yttrande å s. 4, vilka börja med orden »Ehuru de» och sluta
med orden »helt uteslutet», bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
»Enligt utskottets mening är det angeläget, att frågan örn koloniverksamhetens
utbyggande upptages till omprövning så snart förhållandena det medgiva.
Yad förenämnda begränsning av förmånen av fria resor till självordnad
sommarvistelse angår, innebär densamma ett ensidigt gynnande av tätorternas
befolkning. Enligt utskottets mening böra landsbygden och de mindre tätorterna
i fråga örn statliga åtgärder för främjande av barnens sommarvistelse
vara likställda med de större orterna, helst som dessa senare i allmänhet ha
jämförelsevis god skattekraft. Utskottet till^yrker alltså det i motionen
II: 39 i detta hänseende framställda förslaget. I samma motion förordade
bidrag jämväl till skolresor kan utskottet däremot icke biträda.»;
4) av herrar Carlström, von Heland, Gustav Emil Andersson, Svensson i
Grönvik, Persson i Falla, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta, vilka
ansett, att det stycke i utskottets yttrande å s. 4 och 5, som börjar med orden
»Rätten till» och slutar med orden »under övervägande.» bort hava följande
lydelse:
»Rätten till---de fria resorna. I likhet med Kungl. Maj:t förutsätter
utskottet, att dessa bestämelser skola under nästa sommar äga fortsatt giltighet.
Emellertid vill utskottet i detta sammanhang erinra örn att anknytningen
8
Statsutskottets utlåtande nr 69.
av ifrågavarande förmån till innehav av rabattkort å livsmedel är av provisorisk
natur och framhålla vikten av att frågan hur behovsprövningen framdeles
bör ordnas redan nu tages under övervägande.»;
5) av herrar Joh. Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Bäcklund, Wiklund,
Persson i Tidaholm, Andersson i Malmö och Mårtensson, vilka ansett, att det
stycke i utskottets yttrande å s. 5, som börjar med orden »Utskottet vill»
och slutar med orden »är yngre», bort hava följande lydelse:
»Utskottet vill — — — föregående sommar. I detta sammanhang anser
sig utskottet böra något beröra frågan örn man bör söka begränsa möjligheterna
till missbruk av förmånen av fria resor genom sänkning av åldersgränsen
från 10 till 8 år för de barn, vilka under resa anses vara i behov av
vårdare. En sådan sänkning av åldern skulle säkerligen medföra en stark
ökning av antalet fall, då föräldrarna icke våga låta barnet resa. Resvanan är
icke stor i de befolkningsskikt, där barnen komma i åtnjutande av fri resa.
Med hänsyn jämväl till värdet för såväl moder som barn att ha möjlighet att
följas åt på resorna till och från sommarvistelsen måste utskottet hysa betänkligheter
mot en sådan åtgärd, helst som densamma icke står i god överensstämmelse
med den föreslagna ökningen av maximisträckan till 60 mil.
Utskottet ansluter sig alltså till Kungl. Maj:ts förslag örn oförändrade bidragsgrunder
i förevarande hänseende.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1944:155 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för hudgetåret 1944/45 till fria sommarres s. 14 i texten