Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1944145 till fria sommarresor för barn m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1944-03-23 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1944:69, Utlåtande i anledning av Kungl. Majds i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1944145 till fria sommarresor för barn m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 69.

1

Nr 69.

Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds i statsverkspropositionen

gjorda framställningar angående anslag

för budgetåret 1944145 till fria sommarresor för barn

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkterna

88 och 89, s. 116—123 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för den 4 januari 1944) föreslagit riksdagen att för budgetåret

1944/45 anvisa dels till Fria sommarresor för barn ett förslagsanslag av

1 000 000 kronor, dels ock till Bidrag till sommarkolonier ett reservationsanslag

av 200 000 kronor.

Under rubriken »Åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för

barn från städer och andra tättbebyggda samhällen» har för budgetåret

1943/44 anvisats ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 4 juni 1943 har anslaget disponerats dels med 200 000 kronor till

fria resor till sommarkolonier, dels med 100 000 kronor till bidrag till driftkostnader

vid sommarkolonier, dels ock med 700 000 kronor till fria resor till

sommarvistelse i enskilda hem.

Tillsynsmyndighet för koloniverksamheten och centralmyndighet för reseverksamheten

var socialstyrelsen, medan det kontorsmässiga arbetet handhades

av statens utrymningskommission, som jämväl i övrigt medverkade i

organisatoriskt hänseende.

I skrivelse den 13 november 1943 har socialstyrelsen lämnat en redogörelse

för den under sommaren 1943 bedrivna verksamheten samt gjort

framställning örn anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1944/45.

över socialstyrelsens framställning ha yttranden avgivits av statskontoret,

medicinalstyrelsen, järnvägsstyrelsen och statens utrymningskommission.

Departementschefen har vid punkten 88 för egen del anfört följande.

Den verksamhet, vars kostnader bestridas från ifrågavarande anslag, åsyftar

dels att för mindre bemedlade barn från de större städerna undanröja de ekonomiska

hinder, som resekostnaderna utgöra, för deras möjligheter att erhålla

en icke alltför kort vistelse på landet under sommaren, dels också att skänka

klena eller eljest ogynnsamt ställda barn på landsbygden och i de

mindre tätorterna stärkande sommarvistelse med god omvårdnad i olika

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 69—71.

780 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 69.

hänseenden. Dessa syften söker man vinna dels genom statsbidrag till fria

resor åt barn och deras vårdare för sommarvistelse i enskilda hem, dels

genom statsbidrag åt koloniverksamhet. Praktiskt taget alla sommarkolonier

ha kunnat komma i åtnjutande av stöd i form av fria resor. Driftbidrag

har däremot allenast utgått till särskilt behövande kolonier, i första hand

sådana som avsetts för klena barn från landsbygden. Erfarenheterna av verksamheten,

som nu bedrivits under två år, ha i huvudsak varit mycket tillfredsställande.

Sedan numera hjälpverksamhetens riktlinjer blivit praktiskt prövade

och i stort sett visat sig lämpliga, torde verksamheten böra få en mera

stadigvarande karaktär. Jag förordar, att anslag för ändamålet upptages för

budgetåret 1944/45.

I stort sett torde verksamheten även under sommaren 1944 böra bedrivas

efter samma grunder som under år 1943. Endast i ett par avseenden anser

jag mig böra förorda, att jämkningar ske. Socialstyrelsen har föreslagit, att

den allmänna maximigränsen för de fria resorna, som under år 1943 var 50 mil,

skall sättas till 60 mil, varigenom exempelvis barn från större städer i östra

Sverige skulle kunna placeras i hem på västkusten utan att själva behöva

betala överskjutande biljettkostnad. Jag ansluter mig till socialstyrelsens förslag

i denna del och förordar alltså, att maximigränsen sättes till 60 mil.

Genom den sålunda föreslagna höjningen av maximigränsen torde för flertalet

fall försvinna den under det senaste verksamhetsåret rätt ofta konstaterade

olägenheten, att värdet av de fria resorna väsentligen minskas genom de

betydande kostnaderna för resa utöver maximigränsen. För dylik resa måste

för överskjutande sträcka lösas s. k. anslutningsbiljett, motsvarande kostnaderna

för ny resa å ifrågavarande sträcka. Socialstyrelsen har för sådana biljetter

föreslagit, att priset skulle debiteras endast med prisskillnaden mellan

biljettkostnaden för hela sträckan och för maximisträckan. Både statskontoret

och järnvägsstyrelsen ha beträffande socialstyrelsens förslag till lösning bland

annat framställt vissa tekniska erinringar, vilka äro av den natur, att jag icke

anser mig kunna tillstyrka styrelsens förslag. I sak har jag emellertid icke

någon erinran mot den därmed avsedda begränsningen i de enskildas kostnader

för resor utöver maximigränsen. Kostnaden för staten av en sådan åtgärd torde

efter den föreslagna höjningen av maximigränsen bli relativt ringa. För den

händelse att fortsatta överväganden av frågans tekniska sida skulle giva vid

handen, att en tillfredsställande lösning kan nås, förordar jag, att anslaget må

belastas med de av en sådan anordning betingade kostnaderna under sommaren

1944.

I likhet med socialstyrelsen anser jag angeläget att kontroll utövas över

att de fria sommarresorna icke missbrukas. Jag delar styrelsens uppfattning,

att uppenbara missbruk av denna förmån böra beivras. Tills vidare torde kontrollen

i efterhand genom de av styrelsen föreslagna stickprovsundersökningarna

få godtagas. Jag förutsätter emellertid att barnavårdsnämnderna ägna

uppmärksamhet åt tendenser till missbruk och anmäla dylika förhållanden

till socialstyrelsen. Särskilt då fråga är örn längre resor böra nämnderna i

möjlig mån kontrollera de uppgifter, som lämnas av målsmännen.

Kostnaderna för de fria resorna beräknar jag i likhet med socialstyrelsen

till i runt tal 1 000 000 kronor.

Yad slutligen angår förslaget om höjning av det för bidrag till driftkostnader

vid sommarkolonier avsedda beloppet från 100 000 kronor till 200 000

kronor vill jag erinra örn att denna statsbidragsform i första hand ansetts

böra utnyttjas till förmån för klena barn på landsbygden. Under förra sommaren

togs icke hela det för ändamålet avsedda beloppet i anspråk, men

detta förhållande torde sammanhänga med den korta tid, som då stod till

buds för planläggning av verksamheten. Det synes mig uppenbart, att ett

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 69.

3

större behov av dylika kolonier föreligger, och jag kan biträda förslaget om

höjning av beloppet till 200 000 kronor. Medel för detta ändamål torde emellertid

lämpligen anvisas i form av ett särskilt reservationsanslag, benämnt

Bidrag till sommarkolonier. Jag gör hemställan i enlighet härmed under följande

anslagspunkt. Till kostnaderna för de fria resorna torde åter få anvisas

ett förslagsanslag under rubriken Fria sommarresor för barn.

I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet till

behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr

Ragnar Bergh (1:117) och den andra inom andra kammaren av herr A. Hagård

m. fl. (11:193), vari hemställts örn sådana föreskrifter, att betryggande kontroll

kan av myndigheterna utövas däröver att förmånen av fria sommarresor

icke obehörigen utnyttjas, samt att vid utfärdandet av sådana föreskrifter i

motionerna angivna synpunkter måtte vinna beaktande,

dels en inom andra kammaren av herr K. E. Hansson i Skediga m. fl.

väckt motion (11:39), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att från

anslaget till fria sommarresor bidrag skola kunna utgå till resor, även skolresor,

för landsbygdens barn efter i huvudsak samma grunder, som gälla

för städernas barn,

dels ock en inom andra kammaren av herrar S. Persson i Stockholm och

H. Hagberg i Luleå väckt motion (11:366), vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att de fria sommarresorna för barn få företagas utan hänsyn

till resans längd och oavsett från vilken ort i landet resan anträdes.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för förslagen, hänvisas

till motionerna II: 193, II: 39 och II: 366.

Genom statsbidrag till fria resor åt barn och deras vårdare för sommarvistelse

i enskilda hem åsyftas att för mindre bemedlade barn från städer och

större tätorter undanröja de hinder för en icke alltför kort vistelse på landet

under sommaren, som resekostnaderna utgöra. Genom statsbidrag till koloniverksamhet

avses att skapa möjligheter att bereda klena och eljest ogynnsamt

ställda barn i första hand från landsbygden och de mindre tätorterna stärkande

sommarvistelse med god omvårdnad i olika hänseenden. Departementschefen

framhåller, att erfarenheterna från verksamheten, som nu bedrivits

under två år, i huvudsak ha varit mycket tillfredsställande. Verksamheten

under sommaren 1944 föreslås skola bedrivas efter i stort sett samma grunder

som under år 1943.

Utskottet delar departementschefens uppfattning om angelägenheten av

att denna verksamhet även i fortsättningen upprätthålles. Utskottet vill emellertid

erinra örn departementschefens uttalande vid anmälan av motsvarande

anslagsfråga till fjolårets riksdag (propositionen nr 123), att en utbyggd koloniverksamhet

utgör en väsentlig förutsättning för möjligheten att på ett tillfredsställande

sätt lösa problemet örn barnens sommarvistelse. En effektiv utbyggnad

av koloniverksamheten måste emellertid enligt departementschefens då

uttalade mening tills vidare anstå på grund av det statsfinansiella läget.

Samma skäl anfördes även för ett bibehållande av principen att rätten till fria

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr 69.

resor till självordnad sommarvistelse begränsas till barn i städer och andra

tättbebyggda orter med minst 8 000 invånare.

Ehuru de skäl, som sålunda anförts till stöd för ifrågavarande begränsningar

i verksamheten, alltfort äga sin fulla giltighet, vill utskottet understryka,

att en omprövning i båda dessa hänseenden bör äga rum så snart förhållandena

det medgiva. Härvid vill utskottet erinra örn riksdagens uttalande i fjol, att

i den mån en utvidgning av statens bidragsverksamhet för barnens sommarvistelse

bleve möjlig, denna borde komma även landsbygdens bani till godo.

Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet finner det i motionen II: 39

framställda förslaget behj ärtans värt till den del det avser att bereda landsbygdens

barn samma förmån av fria resor till självordnad sommarvistelse som

städernas barn. Emellertid kan utskottet icke tillstyrka, att sådan ändring

av bestämmelserna genomföres under nuvarande förhållanden. Nämnda förmån

bör alltså även instundande sommar i princip vara förbehållen endast

barn inom de befolkningsgrupper, där behovet av ombyte av vistelseort i allmänhet

är mest framträdande. Därvid bör gälla i stort sett samma urvalsprincip

som föregående sommar. Detta innebär, bland annat, att socialstyrelsen

skall äga bevilja dispens för vissa orter enligt i huvudsak hittills följd

praxis. — Att anslaget till fria resor, såsom i nämnda motion även ifrågasatts,

skulle tagas i anspråk för bidrag till skolresor för landsbygdens barn,

anser utskottet helt uteslutet.

Rätten till fria resor är jämväl begränsad till barn, vilka tilldelats rabattkort

för inköp av livsmedel. Detta innebär, att i allmänhet endast barn,

vilkas försörjare ha ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart

belopp ej överstigande, i familjer med ett barn 750 kronor och i

familjer med två eller flera barn 1 000 kronor, komma i åtnjutande av de fria

resorna. Utslagsgivande för rätten till sommarresor under förra året var

alltså inkomstförhållandena 1941. Nu har emellertid, enligt vad utskottet

inhämtat, antalet utdelade rabattkort på grund av det under 1942 höjda inkomstläget

sjunkit sedan i fjol. Man beräknar en nedgång i Stockholm av

13 % och i övriga städer av omkring 10 %. Då denna stegring i inkomstläget

inträffat före det allmänna pris- och lönestoppet och för personer i här ifrågavarande

inkomstklasser till övervägande del torde vara att hänföra till på

lönerna utgående kristillägg, torde nämnda stegring i allmänhet icke kunna

anses innebära en reell inkomstförbättring. Då den därtill inträffat före

1943 synes densamma nu icke böra föranleda en så väsentlig begränsning av

verksamheten i förhållande till förra sommaren, som skulle bliva följden av

en oförändrad tillämpning av gällande bestämmelser. Utskottet anser alltså

för sin del önskvärt, att de som haft rätt till fria resor 1943 skola behålla

denna rätt jämväl under innevarande år. Kungl. Maj:t bör därför enligt utskottets

mening vara oförhindrad att i fråga örn de individuella förutsättningarna

för rätt till fria resor under instundande sommar meddela bestämmelser

i det av utskottet angivna syftet. Vid sitt ställningstagande till denna

fråga har utskottet jämväl beaktat, att rabattkortens inkomstgränser äro

ganska låga och att anknytningen av den ifrågavarande förmånen till inne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 69.

o

hav av rabattkort å livsmedel över huvud är av provisorisk natur. I detta

sammanhang vill utskottet framhålla vikten av att frågan hur den ekonomiska

behovsprövningen framdeles bör ordnas redan nu tages under övervägande.

Den allmänna maximigränsen för de fria resorna, som förra året var 50

mil, föreslår Kungl. Maj:t skall sättas till 60 mil. För resa utöver maximigränsen

har hittills måst lösas s. k. anslutningsbiljett, motsvarande kostnad

för ny resa å den återstående delsträckan. Det har visat sig vara förenat

med vissa tekniska svårigheter att bestämma priset för sistnämnda del av

färden till skillnaden mellan biljettkostnaden för hela sträckan och för

maximisträckan. För den händelse fortsatta överväganden av frågans tekniska

sida skulle giva vid handen, att en tillfredsställande lösning kan nås, föreslås,

att anslaget till fria sommarresor för barn må belastas med de av en

sådan anordning betingade kostnaderna under sommaren 1944. I motionen

II: 366 föreslås, att förmånen av fria resor skall åtnjutas utan hänsyn till

resans längd.

I anledning av sistnämnda yrkande vill utskottet framhålla, att frågan örn

jämväl den nu ifrågavarande begränsningens totala slopande förtjänar att

tagas under övervägande. Härvid vill utskottet erinra örn att under år 1942,

då maximigräns för resorna icke var fastställd, endast 5—6 % av samtliga

resor överstego 60 mil. Emellertid bör denna fråga särskilt under nuvarande

förhållanden bedömas med en viss försiktighet. Utskottet är därför icke

berett att för nästa budgetår tillstyrka större ändring i härutinnan gällande

bestämmelser än den höjning av maximigränsen med 10 mil, som föreslagits

av Kungl. Maj:t. Utskottet förutsätter därvid, att de särskilda bestämmelser,

som sommaren 1943 gällt för barn, hemmahörande och bosatta i de fyra

nordligaste länen, skola äga fortsatt giltighet. Vidkommande frågan örn tillläggskostnaden

vid färd över maximigränsen bör densamma för barnen och

deras vårdare icke överstiga skillnaden mellan biljettprisen för hela sträckan

och maximisträckan. Vad departementschefen härutinnan anfört har icke

givit utskottet anledning till erinran.

I fråga om rätt till fria resor för vårdare, som åtfölja mindre barn å resa

till självordnad sommarvistelse, framhöll riksdagen i fjol, att en viss försiktighet

vid beviljande av denna förmån vore av nöden till undvikande av att

den obehörigt utnyttjades. Möjligheten att ordna gruppresor för barnen

borde tagas under noggrann omprövning. Under föregående sommar ha även

sådana gruppresor i viss utsträckning kommit till stånd.

Utskottet vill framhålla angelägenheten av att fria resor för vårdare av

mindre barn begränsas till vad som oundgängligen kräves för att sommarvistelse

på landet skall stå barnen öppen. Sålunda bör man söka anordna

gruppresor i större omfattning än vad som skett föregående sommar. Enligt

utskottets mening bör även åldersgränsen för barn, vilka under resa anses

vara i behov av vårdare, kunna något sänkas. Förra sommaren erhöll vårdare

fri resa om barnet under fjolåret fyllde 10 år eller var yngre. Instundande

sommar torde rätten till fria resor för vårdare kunna begränsas till de fall

då barnet i år fyller 8 år eller är yngre.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 69.

I de likalydande motionerna 1:117 och II: 193 framhållas vissa önskemål

beträffande kontrollen av att de barn, som komma i åtnjutande av fria resor,

även uppehålla sig under den avsedda minimitiden av fyra veckor å orten för

sommarvistelsen. Såsom framgår av den i statsrådsprotokollet lämnade redogörelsen

ha dylika kontrollåtgärder påyrkats jämväl av flera barnavårdsnämnder.

Då det är angeläget att få ifrågavarande verksamhet lagd på sådan

bog, att missbruk av förmånerna i görligaste mån förebyggas, tillstyrker utskottet

åtgärder i detta syfte. Såsom villkor för resebidraget bör alltså enligt

utskottets mening gälla, att intyg rörande sommarvistelsen lämnas vid återkomsten

till hemorten. Då såsom intygsgivare regelmässigt böra kunna anlitas

på orten boende personer i ansvarig ställning, synes en sådan kontroll

kunna anordnas utan större olägenhet. Närmare bestämmelser i ämnet må ankomma

på Kungl. Majit att meddela.

Yidkommande slutligen den i sistnämnda motioner berörda frågan örn verksamhetens

organisation vill utskottet i likhet med motionärerna ifrågasätta,

huruvida icke den centrala ledningen kunde helt anförtros socialstyrelsen.

Emellertid förutsätter utskottet, att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet

riktad på ifrågavarande spörsmål och vidtager de åtgärder, som befinnas mest

ändamålsenliga.

Yad Kungl. Majit i övrigt föreslagit har icke föranlett erinran från utskottets

sida.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Majits förslag för

budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln anvisa

a) till Fria sommarresor för barn ett förslagsanslag av 1 000 000

kronor,

b) till Bidrag till sommarkolonier ett reservationsanslag av

200 000 kronor,

II. att de likalydande motionerna I: 117 och lii 193 samt motionerna

lii 39 och lii 366 må anses besvarade genom vad utskottet

anfört.

Stockholm den 23 mars 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i

Malmö, Oscar Olsson, Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Bäcklund, Carlström, von

Heland, Gustaf hvar Anderson, Wiklund, Gustav Emil Andersson och Albertsson;

samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i

Grönvik, Andersson i Prästbol, Persson i Falla, Persson i Tidaholm, Pettersson i

Dahl, Andersson i Malmö, Mårtensson, Lindholm, Malmborg och Eriksson i Frägsta.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 69.

7

Reservationer:

1) av herr Eriksson i Frägsta, som ansett, att det stycke i utskottets

yttrande å s. 3 och 4, som börjar med orden »Utskottet delar» och slutar med

orden »8 000 invånare» bort hava följande lydelse:

»Utskottet vill erinra örn departementschefens uttalande--- 8 000

invånare.»;

2) av herrar Andersson i Prästbol, Persson i Tidaholm, Andersson i Malmö,

Mårtensson och Malmborg, vilka ansett, att de två på varandra följande

styckena i utskottets yttrande å s. 4, vilka börja med orden »Ehuru de» och

sluta med orden »helt uteslutet» bort hava följande lydelse:

»Ehuru de skäl, som sålunda anförts till stöd för ifrågavarande begränsningar

i verksamheten, alltfort äga giltighet, får utskottet dock uttala önskvärdheten

av att en undersökning snarast kommer till stånd för att få utrönt

i vad mån denna verksamhet kan utbyggas till att omfatta alla barn oberoende

av bostadsorten, vilka ur hälsosynpunkt äro i behov av några veckors stärkande

sommarvistelse på landsbygden.

Av vad---städernas barn. Emellertid kan utskottet icke tillstyrka,

att sådan ändring av bestämmelserna genomföres under innevarande år.

Nämnda förmån---helt uteslutet.»;

3) av herrar von Heland, Gustav Emil Andersson, Svensson i Grönvik och

Pettersson i Dahl, vilka ansett, att de tvä på-varandra följande styckena i

utskottets yttrande å s. 4, vilka börja med orden »Ehuru de» och sluta

med orden »helt uteslutet», bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

»Enligt utskottets mening är det angeläget, att frågan örn koloniverksamhetens

utbyggande upptages till omprövning så snart förhållandena det medgiva.

Yad förenämnda begränsning av förmånen av fria resor till självordnad

sommarvistelse angår, innebär densamma ett ensidigt gynnande av tätorternas

befolkning. Enligt utskottets mening böra landsbygden och de mindre tätorterna

i fråga örn statliga åtgärder för främjande av barnens sommarvistelse

vara likställda med de större orterna, helst som dessa senare i allmänhet ha

jämförelsevis god skattekraft. Utskottet till^yrker alltså det i motionen

II: 39 i detta hänseende framställda förslaget. I samma motion förordade

bidrag jämväl till skolresor kan utskottet däremot icke biträda.»;

4) av herrar Carlström, von Heland, Gustav Emil Andersson, Svensson i

Grönvik, Persson i Falla, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta, vilka

ansett, att det stycke i utskottets yttrande å s. 4 och 5, som börjar med orden

»Rätten till» och slutar med orden »under övervägande.» bort hava följande

lydelse:

»Rätten till---de fria resorna. I likhet med Kungl. Maj:t förutsätter

utskottet, att dessa bestämelser skola under nästa sommar äga fortsatt giltighet.

Emellertid vill utskottet i detta sammanhang erinra örn att anknytningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 69.

av ifrågavarande förmån till innehav av rabattkort å livsmedel är av provisorisk

natur och framhålla vikten av att frågan hur behovsprövningen framdeles

bör ordnas redan nu tages under övervägande.»;

5) av herrar Joh. Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Bäcklund, Wiklund,

Persson i Tidaholm, Andersson i Malmö och Mårtensson, vilka ansett, att det

stycke i utskottets yttrande å s. 5, som börjar med orden »Utskottet vill»

och slutar med orden »är yngre», bort hava följande lydelse:

»Utskottet vill — — — föregående sommar. I detta sammanhang anser

sig utskottet böra något beröra frågan örn man bör söka begränsa möjligheterna

till missbruk av förmånen av fria resor genom sänkning av åldersgränsen

från 10 till 8 år för de barn, vilka under resa anses vara i behov av

vårdare. En sådan sänkning av åldern skulle säkerligen medföra en stark

ökning av antalet fall, då föräldrarna icke våga låta barnet resa. Resvanan är

icke stor i de befolkningsskikt, där barnen komma i åtnjutande av fri resa.

Med hänsyn jämväl till värdet för såväl moder som barn att ha möjlighet att

följas åt på resorna till och från sommarvistelsen måste utskottet hysa betänkligheter

mot en sådan åtgärd, helst som densamma icke står i god överensstämmelse

med den föreslagna ökningen av maximisträckan till 60 mil.

Utskottet ansluter sig alltså till Kungl. Maj:ts förslag örn oförändrade bidragsgrunder

i förevarande hänseende.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1944:155 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för hudgetåret 1944/45 till fria sommarres s. 14 i texten