Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt elektrifiering av statsb ane nätet under budgetåret 194614-7 jämte i ämnet väckta motioner.

1945-04-27 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:103, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt elektrifiering av statsb ane nätet under budgetåret 194614-7 jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

1

Nr 103.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1945 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt

elektrifiering av statsb ane nätet under budgetåret

194614-7 jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 108 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 23 februari

1945, föreslagit riksdagen besluta, att elektrifiering av järnvägslinjerna

Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla och Lund—Landskrona—Billeberga

skall påbörjas efter fullbordande av nu pågående elektrifieringsarbeten vid

statens järnvägar.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr O. E. Mattsson m. fl. (I: 313) och den andra inom andra kammaren av

herr E. V. Staxäng (II: 487), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta, att

elektrifiering av järnvägslinjerna Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla

och Lund—Landskrona—Billeberga och Uddevalla—Strömstad samt Smedberg—Lysekil

skall påbörjas efter fullbordande av nu pågående elektrifieringsarbeten

vid statens järnvägar;

dels ock en inom första kammaren av herr A. Mannerskantz väckt motion

(I: 312), vari hemställts, att riksdagen måtte uttala en förväntan att, så snart

tidsförhållandena det medgiva, förslag framlägges örn den elektriska driftens

utsträckande till linjerna Borås—Alvesta—Karlskrona och den därmed sammanhängande

linjen Emmaboda—Kalmar.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får utskottet

hänvisa till motionerna I: 312 och 313.

Anslag till de i förevarande proposition nämnda företagen hava uppförts å

allmän beredskapsstat III för budgetåret 1944/45 med 12 000 000 respektive

6 000 000 kronor.

I skrivelse den 15 januari 1945 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag beträffande

fortsatt elektrifiering av statsbanenätet under budgetåret 1946/47.

Styrelsens framställning går ut på att Kungl. Majit måtte föreslå 1945 års

riksdag att fatta beslut i princip om elektrifieringen av banlinjerna Varberg—- Borås—Herrljunga—Uddevalla och Lund—Landskrona—Billeberga. Denna

elektrifiering kunde beräknas kräva en kapitalinvestering av i runt tal 34

miljoner kronor, varav den egentliga elektrifieringskostnaden uppginge till i

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 6 sami. Nr 103—104.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Statsutskottets utlåtande nr 103.

runt tal 24 miljoner kronor. I förhållande till sistnämnda kapitalbelopp utgjorde

den beräkningsbara besparingen i driftkostnader vid här antagna prisförhållanden

för Boråslinjema 3,7 procent och för Landskronalinjerna 4.C

procent. Till jämförelse kunde nämnas, att motsvarande procenttal för de

senast beslutade linjerna utgjorde:

Procent

Stockholm—Tillberga—Köping .................... 5,8

Östersund—Storlien .............................. 3,4

Vid bifall till styrelsens förslag beräknar styrelsen elektrifieringsorganisationens

behov av arbetsunderlag vara tillgodosett för ytterligare två år.

Statens industrikommission och telegrafstyrelsen hava avgivit utlåtanden i

ärendet.

Departementschefen har anfört följande.

Vid anmälan av järnvägsstyrelsens år 1943 framförda förslag örn elektrifiering

av linjerna Östersund—Storlien och Varberg—Borås—Herrljunga—

Uddevalla utgick min företrädare i ämbetet från att, även örn elektrifieringsarbetena

begränsades till enbart linjen Östersund—Storlien, förutsättningar

skulle kunna föreligga för att några år framåt bibehålla statens järnvägars

elektrifieringsorganisation vid godtagbar effektivitet ur beredskapsSynpunkt.

Vid sådant förhållande och med beaktande såväl av kravet på återhållsamhet

i fråga om nya kapitalinvesteringar som av rådande knapphet på material

och arbetskraft förordade departementschefen, med avvikelse från järnvägsstyrelsens

förslag, att elektrifieringsarbetena skulle — bortsett från fullföljande

av pågående, numera färdigställda elektrifieringsföretag i Skåne —

tills vidare begränsas till linjen Östersund—Storlien, vilken beräknades kunna

öppnas för elektrisk drift i mitten av år 1946 (propositionen 1943: 195).

Efter framställning av järnvägsstyrelsen upptogs frågan örn bestämmande

av den takt, i vilken elektrifieringsarbetena vid statens järnvägar borde bedrivas,

ånyo till prövning år 1944. Anledningen härtill var, att det visat sig

vara förenat med svårigheter att med enbart det år 1943 beslutade elektrifieringsf

öre taget utnyttja den till ett minimum reducerade elektrifieringsorganisationen.

Av skäl, som utvecklats i propositionen 1944: 279, ansåg sig

min företrädare i ämbetet böra biträda järnvägsstyrelsens förslag om en

komplettering av elektrifieringsprogrammet samt förordade, att anslag beviljades

för att möjliggöra påbörjande av elektrifiering av linjen Stockholm

—Tillberga—Köping. Sistnämnda företag beräknades kunna bedrivas på sådant

sätt, att linjen kunde öppnas för elektrisk drift vid årsskiftet 1946/47.

Sedan arbetsplanerna för de beslutade banelektrifieringarna upprättats, har

situationen på bränslemarknaden undergått en stark försämring, särskilt i vad

avser försörjningen med fossilt bränsle. Vidare har, enligt vad järnvägsstyrelsen

meddelat, trafiken på Västeråsbanan efter den i samband med statsförvärvet

vidtagna taxesänkningen ökats i så hög grad, att svårigheter uppstått

att tillfredsställande avveckla densamma med nuvarande driftform. Med

anledning härav har styrelsen föranstaltat om påskyndande av ifrågavarande

elektrifieringsarbeten, så att dessa numera kunna beräknas bliva färdigställda

ett halvt år tidigare än enligt de ursprungliga arbetsplanerna eller

alltså i fråga om linjen Östersund—Storlien omkring den 1 oktober 1945 och

beträffande linjen Stockholm—Tillberga—Köping under andra halvåret 1946.

Därest elektrifieringarna kunna genomföras enligt sistnämnda program,,

skulle enligt bränslekommissionens beräkningar kunna uppstå en bränslebe
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr JOd.

3

spann" motsvarande omkring 14 000 ton kol, varav 4 000 ton under bränsleåret

1945/46 och 10 000 ton under bränsleåret 1946/47. Denna besparing har

kommissionen funnit vara värdefull.

Enligt min mening är det lämpligt, att de nu pågående elek Lif ieringsarbetena

bedrivas i den av järnvägsstyrelsen föi-eslagna snabbare arbetstakten.

Fullföljes denna takt, uppkommer emellertid fråga, huruvida och i vilken

omfattning nya arbetsuppgifter böra tillföras statens järnvägars elektrifieringsorganisation

från och med mitten av år 1946 för att möjliggöra att

bibehålla organisationen vid tillfredsställande omfattning. Med hänsyn till försvarsberedskapen

synes det icke tillrådligt att inom den närmaste framtiden

vidtaga sådan begränsning av elektrifieringsorganisationen, att dess funktionsduglighet

äventyras. Bränsleförsörjningssynpunkter tala också i sin mån

för ett fortsättande av elektrifieringsarbetena. Spörsmålet är emellertid icke

att bedöma enbart ur försvarsberedskaps- och bränsleförsörjningssynpunkt.

På grund av den rutin och effektivitet, som elektrifieringsorganisationen med

dess arbetsledning och arbetarstam under de gångna åren förvärvat, måste

det även ur organisatorisk och arbetsteknisk synpunkt innebära påtagliga

fördelar, om nya företag kunna i viss utsträckning igångsättas i anslutning

till färdigställda sådana. Självfallet är emellertid, att varje fråga om fortsatt

elektrifiering av statsbanenätet måste skärskådas främst ur statsfinansiella

och företagsekonomiska synpunkter.

Järnvägsstyrelsen har för sin del, efter samråd med chefen för försvarsstaben,

uttalat sig för en komplettering av elektrifieringsprogrammet bör

ske omkring mitten av år 1946. Principbeslut härom bör enligt styrelsens

mening fattas redan av 1945 års riksdag för att giva styrelsen tillfälle att omedelbart

igångsätta förberedelser för de nya arbetena genom materialbeställningar

m. m. Styrelsen — som utgått från att arbetet med en eventuell elektrifiering

av sträckan Köping—Frövi icke är tillräcklig för att kompensera det

arbetsunderlag, vilket under senare delen av år 1946 bortfaller genom de

redan beslutade arbetenas påskyndande — har till elektrifiering närmast efter

nu under arbete varande sträckor föreslagit linjerna Varberg—Borås—

Herrljunga—Uddevalla samt Lund—Landskrona—Billeberga.

Elektrifieringskostnaderna hava av styrelsen beräknats till i runda tal 28

miljoner kronor för linjen Varberg—Borås—Herrljunga—-Uddevalla samt 6

miljoner kronor för linjen Lund—Landskrona—Billeberga. I dessa belopp

ingå emellertid kostnader å sammanlagt omkring 10 miljoner kronor, vilka

hänföra sig till höjning av banornas tekniska standard samt till anskaffningar,

som även vid bibehållen ångdrift skulle bliva erforderliga. Den egentlisa

elektrifieringskostnaden skulle följaktligen uppgå till i runt tal 24 miljoner

kronor. Härtill komma vissa kostnader för telegrafverket. Enligt vad jag under

hand inhämtat från telegrafstyrelsen, ingår emellertid den föreslagna

nya rikskabeln Gudhem—Trollhättan—Grebbestad i styrelsens arbetsprogram

för budgetåret 1946/47, och anslag härför lärer komma att äskas i vanlig

ordning av 1946 års riksdag.

En fullständig elektrifiering av linjerna Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla

och Lund—Landskrona—Billeberga beräknas medföra en bränslebesparing

motsvarande omkring 18 000 ton kol örn året. En besparing av nämnda

storlek torde få anses betydelsefull i ett läge jämförligt med det nu rådande.

Den kan emellertid utvinnas endast etappvis, allt eftersom olika delsträckor

öppnas för elektrisk drift, vilket återigen är beroende av den takt i vilken

elektrifieringen kommer att bedrivas. Till sistnämnda fråga torde ståndpunkt

icke kunna tagas förrän i samband med prövningen av medelsbehovet för

budgetåret 1946/47.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■i

Statsutskottets utlåtande nr 103.

VUkottet.

Vad materialförsörjningen angår, synes behovet av metaller för järnvägselektrifieringen

kunna tillgodoses åtminstone under år 1946.

Med hänsyn till vad jag här framhållit finner jag skäl föreligga för att

i omedelbar anslutning till nu pågående arbeten fortsätta statsbanenätets

elektrifiering med linjerna Varberg—Borås—Herrljunga—-Uddevalla samt

Lund—Landskrona—Billeberga såsom arbetsobjekt. Beträffande förstnämnda

linje har riksdagen uttalat förväntningar örn elektrifiering snarast möjligt.

Linjen Lund—Landskrona—Billeberga torde utgöra ett ur arbetssynpunkt

värdefullt komplement till förstnämnda företag, vartill kommer att elektrifieringen

av Landskronalinjerna dels kräver en jämförelsevis liten kapitalinvestering,

dels kan väntas medföra jämförelsevis god förräntning.

Vid den framtida prövningen av medelsbehovet till förevarande arbeten

lärer få tagas under närmare övervägande, i vilken takt arbetena med hänsyn

till arbetsmarknads- och materialläget samt föreliggande omständigheter

i övrigt lämpligen böra bedrivas.

Rörande längden å vissa banor, som kunna betraktas som mer eller mindre

aktuella elektrifieringsobjekt, har utskottet från järnvägsstyrelsen mottagit

följande uppgifter:

SJ-linjer

Varberg—Borås .............

Borås—Herrljunga...........

Herrljunga—Uddevalla.......

Lund—Landskrona—Billeberga

Uddevalla—Strömstad .......

Smedberg—Lysekil ..........

Tillberga—Ludvika ..........

Tillberga—Sala..............

Borås—Alvesta ..............

Alvesta—Karlskrona .........

Emmaboda—Kalmar ........

Gävle—Härnösand...........

Härnösand—Långsele ........

Ljusdal—Hudiksvall .........

Kilafors—Söderhamn ........

Kristinehamn—Herrhult......

Halmstad—Nässjö ...........

Jönköpings hamn —Vaggeryd

Summa 1 647

Härtill kommer den Trafikförvaltningen Grängesberg—Oxelösunds järnvägar

tillhöriga bandelen Köping—Frövi med en längd av 46 bankm.

I den mån elektrisk drift införts på statsbanorna har detta inneburit en

betydande utökning av deras kapacitet. Nyttan härav har påtagligt framträtt

under de gångna årens för landet vanskliga avspärrningsläge. Rådande brist

på koppar och annan materiel liksom för övrigt också den av krigsförhållandena

framkallade knappheten på arbetskraft har emellertid nödvändiggjort

Längd i

bankm.

Summa

längd 1

bankm.

84

43

90

217

43

43

92

34

126

112

28

140

149

131

56

336

301

115

61

33

510

44

44

196

35

231

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

5

en stark begränsning av elektrifieringsarbetena. Arbetsstyrkan vid dessa arbeten

uppgick i medeltal under år 1943 till 277 och under år 1944 till 363

man, medan den under vissa tidigare förkrigsår översteg 1 000 man. En ledande

synpunkt har alltmer fått bliva angelägenheten av att lia tillgänglig

en samövad beredskapsorganisation, användbar för den elektriska bandriftens

vidmakthållande vid krigstillfälle. I den mån tillgången på erforderlig

materiel ökar samt arbetsmarknaden återinträder i ett mera normalt läge

böra emellertid elektrifieringsarbetena åter upptagas i en mera normal utsträckning.

Enighet synes råda om att de sträckor, som nu främst böra elektrifieras,

äro järnvägslinjerna Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla och Lund

—Landskrona—Billeberga. Elektrifiering av sistnämnda linje skulle medföra

den stora fördelen, att tågen från Malmö upp mot Västkustbanan kunde

framföras över Lund, varigenom också skulle åtminstone tills vidare kunna

undvikas anläggning av dubbelspår på den nu starkt belastade bansträckan

närmast norr om Malmö upp mot Ängelholm—Göteborg. För den elektriska

driftformens införande på den numera förstatligade linjen Varberg—

Borås—Herrljunga—Uddevalla kunna anföras starka både driftekonomiska

och militära skäl.

I anledning av motionerna 1:313 och 11:487 vill utskottet framhålla, att

en elektrifiering av bandelen Uddevalla—Strömstad jämte linjen Smedberg

—Lysekil av byggnadstekniska och drifttekniska skäl bör utföras i direkt

anslutning till elektrifieringen av linjen Varberg—Borås—-Herrljunga—Uddevalla.

Därmed skulle samtliga normalspåriga kustjämvägar i västra Sverige

ha samordnats för elektrisk drift. Att efter genomförd elektrifiering av

linjen Herrljunga—Uddevalla bibehålla ångdrift å bandelen Uddevalla

Strömstad och Smedberg—Lysekil anser utskottet sålunda icke vara rationellt.

För en elektrifiering av dessa linjer talar vidare behovet av förbättrade

jämvägskommunikationer för den i detta hänseende missgynnade norra delen

av Bohuslän.

Linjen Borås—Göteborg är redan elektrifierad. Om nu, såsom i propositionen

föreslås, elektrisk drift införes jämväl å linjerna Borås—Varberg och

Borås—Herrljunga måste detta såsom en naturlig följd draga med sig elektrifieringsarbetenas

utsträckning jämväl till linjen Borås—Alvesta. Ett bibehållande

av ångdrift på sistnämnda linje skulle nämligen ställa sig driftekonomiskt

ogynnsamt. Av olika såväl byggnadstekniska som drifttekniska skäl

lärer emellertid, enligt vad för utskottet upplysts, en elektrifiering av sträckan

Borås—Alvesta nödvändiggöra ett övervägande huruvida ej de därmed

delvis sammanlöpande, till statsinlösen nu föreslagna Halmstad—Nässjö järnvägar

även böra omläggas till elektrisk drift.

T fråga örn järnvägsgeografiskt läge och transporluppgifter hava linjerna

Alvesta—Karlskrona och Emmaboda—Kalmar redan tidigare av järnvägsstyrelsen

likställts med de till Borås anslutande banlinjerna, vartill kommer

Karlskronalinjens alldeles särskilt stora militära betydelse. I anslutning till

den väckta motionen 1:312 vill utskottet därför ånyo uttala en förväntan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 103.

Storlien

Östersund Långsele

Bräcke

jjgHå rödsand

undsvoll

/VfadiksvoP

Hollnäs

erharm

Kilafors

Ockelbo

Vansbro * -^fcHun

Ludvika

Charlottenberg Ställdalen

r''

Uppsala

Tillbert*^

Dagåsen

•Herrhult

Kristineh

Hallsberg

silerud

Falköping

Göteborg

wirberg

almstad

Kanskrona

Holmö

tarnholm

■ ■■■ Utfärda elektrifieringar inom SJ

begående •

Närmast planerade •

= Viktigare ånqlinjer

Utfärda elektrifieringar • EJ

—— Pågående •

Närmast planerode •

Viktigare ånqlinjer

i''

KARTA ÖVER SVERIGE

VISANDE UTFÖRDA. PÅGÅENDE OCH NÄRMAST

PLANERADE ELEKTRIFIERINGAR

OEN 1/7, (945

att, så snart tidsförhållandena det medgiva, förslag måtte framläggas örn

den elektriska driftens utsträckning till ifrågavarande nyligen förstatligade

sydsvenska bansträckor.

Vad sålunda anförts innebär, att utskottet ansluter sig till departementschefens

i överensstämmelse med järnvägsstyrelsens förslag framförda uppfattning

att de arbeten som nu närmast skola påbörjas äro elektrifieringarna

av linjerna Varberga—Borås—Herrljunga—Uddevalla och Lund—Landskrona

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

7

—Billeberga. Vad angår övriga här ovan av utskottet angivna elektrifieringsföretag

anser sig utskottet hava grundad anledning förvänta, att deras genomförande

ej skall behöva innebära ett uppskov under alltför lång tid med

motsvarande arbetens genomförande å de övriga linjer, vilkas elektrifiering

redan av järnvägsstyrelsen planerats.

Med åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

a) att riksdagen må, med bifall till förevarande proposition,

besluta, att elektrifiering av järnvägslinjerna Varberg1—

Borås—Herrljunga—Uddevalla och Lund—Landskrona—Billeberga

skall påbörjas efter fullbordande av nu pågående

elektrifieringsarbeten vid statens järnvägar;

b) att motionerna 1:313 och 11:487 må anses besvarade

med vad utskottet ovan anfört;

c) att motionen I: 312 må anses besvarad med vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 27 april 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström, Gränebo, Sven

Larsson, Bernhard Nilsson, Bäckström, Kar! Andersson, Mannerskantz, Heiding, Gustaf

Karlsson, Gustaf Iwar Anderson och Näsström; samt

frfån andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Danielsson, Pettersson i Dahl,

Staxäng, Viklund, Holmström, Lindholm, fru Alvén, herrar Åkerström, Hoppe, Petterson

i Degerfors och Johansson i Mysinge.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:207 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bostadsvaneundersökning på landsbygden. s. 1 i texten