Utlåtande i anledning av väckta motioner örn utredning rörande möjligheterna för en metallurgisk storindustri i Norrbotten.
1945-05-15 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1945:133, Utlåtande i anledning av väckta motioner örn utredning rörande möjligheterna för en metallurgisk storindustri i Norrbotten.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 133.
1
Nr 133.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1945 kl. 5 em.
Utlåtande i anledning av väckta motioner örn utredning
rörande möjligheterna för en metallurgisk storindustri
i Norrbotten.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom. första kammaren av herr
Ragnar Bergii m. fl. (1:98) och den andra inom andra kammaren av herr O. W.
lövgren m. fl. (II: 170), har hemställts, dels att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t ville anhålla örn skyndsam och objektiv utredning rörande möjligheterna
att snarast möjligt, med utnyttjande av malmer, vattenkraft och andra naturtillgångar
inom Norrbotten, utvidga malmförädlingen därstädes och att föra
densamma fram till en högre grad än nu är fallet, t. ex. till billets, platiner,
handelsjäm och stål samt även manufaktur av olika slag och till en myckenhet,
som gör vårt land oberoende av import och därtill gör det möjligt att
återvinna något av den ställning Sverige tidigare intog på exportmarknaden,
dels ock att riksdagen till utbyggande av Harsprånget i Lule älv under utgifter
för kapitalökning för budgetåret 1945/46 måtte anvisa ett investeringsanslag
av 5 000 000 kronor.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionen II: 170.
Över motionerna hava, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden avgivits dels den 28 februari 1945 av norrlandskommittén och
dels den 15 mars 1945 av vattenfallsstyrelsen. Yttrandena äro såsom bilagor
fogade till detta utlåtande (Bilaga 1 och 2).
I full insikt örn att en avsevärd del av landets stora malmtillgångar även
framdeles komma att exporteras framhålla motionärerna, att detta förhållande
ej borde hindra uppkomsten av en betydande järnindustri i Norrbotten. En
dylik inhemsk bearbetning av norrbottensmalmen till järn och stål borde
tvärtom kunna bli ett verksamt stöd för den övriga svenska järnindustri, som
specialiserat sig på mera högförädlade produkter.
Ej endast med tanke på Norrbottens försörjningsmöjligheter utan även
rent nationellt sett måste utskottet finna dessa synpunkter beaktansvärda.
Hedan i samband med 1907 års stora uppgörelse mellan staten och Grängesbergsbolaget
utgicks allmänt ifrån, att malmen från de norrländska malmfälten
skulle förädlas jämväl inom landet. Härpå borde, såsom dåvarande departementschefen
uttryckte det, alla strävanden inriktas. I överensstämmelse med
denna tanke har också sedan gammalt Luossavaarabolagets uppgift i dess
bolagsordning angivits vara ej endast att idka gruvdrift utan ock att driva
malmförädlingsverksamhet. I anslutning till riksdagens tidigare vid skilda
Bihang till riksdagens protokoll 1945. G sami. Nr 133.
Utskottet.
79<; <15
2
Statsutskottets utlåtande nr 133.
tillfällen uttalade mening vill utskottet framhålla angelägenheten av att staten
söker bidraga till att en vidsynt malmförsäljningspolitik föres.
Även på ett annat mycket avgörande område kan staten stödja uppkomsten
av en metallurgisk industri i Norrbotten, nämligen genom att säkra en riklig
tillgång till elektrisk energi till billigt pris. Genom de stora kraftbelopp till
lågt pris, som kunna erbjudas vid Harsprånget, har frågan örn utbyggnad av
detta fall kommit att intaga en central plats vid bedömningen av Norrbottens
industriproblem. Det bör därför med tillfredsställelse konstateras, att vattenfallsstyrelsen
nu kunnat framlägga förslag örn igångsättande av förberedande
arbeten för detta utbyggnadsföretag. Den preliminärt beräknade byggnadskostnaden,
380 kronor per kilowatt, bestyrker förhoppningarna örn att kraften
skall kunna levereras till ett jämförelsevis måttligt pris.
Vid all industriell planläggning äro, såsom utskottet tidigare år 1944 vid
sitt förordande av en skyndsam utredning rörande Harsprånget framhöll,
transportkostnaderna en viktig faktor. På grund av de ovanligt stora avstånden
och de långa avbrotten i sjöfarten vintertid gäller detta i ali synnerhet
Norrbotten. Efter den nu genomförda elektrifieringen av norra stambanan
ända upp till Boden, där den sedan gammalt elektrifierade riksgränsbanan tar
vid, bör taxepolitiken — utan eftersättande av järnvägsekonomiskt sunda
tarifferingsnormer — kunna inriktas på att särskilt vad massgodset beträffar
bjuda billiga transporter. Framför allt gäller detta på de långa avstånden.
I motionerna framhålles, att den helt förändrade situation, som kriget
medfört på järn- liksom också på malmmarknaden, kan göra det synnerligen
befogat med en undersökning örn hithörande svenska industrigrenars framtidsutsikter
ej endast på den egna utan även på exportmarknaden. Även i
detta avseende finner utskottet motionärernas synpunkter äga berättigande.
Norrlandskommittén har i sitt utlåtande framhållit, att kommittén är synnerligen
intresserad av att en utvidgad malmförädling i Nonbottens län blii
föremål för utredning. Kommittén anser emellertid, att de allmänna förutsättningarna
för näringslivet i Norrland bättre borde klargöras dessförinnan,
en fråga som kommittén har under utredning.
Det synes dock utskottet välbefogat, att en specialutredning företages
rörande de spörsmål, som i motionen upptagits, jämsides med de utiedningai
i hithörande ämnen, som norrlandskommittén har under behandling. Vid en
sådan utredning bör — i enlighet med vad kommissionen för ekonomisk
efterkrigsplanering framhållit i sitt utlåtande av den 14 november 1944
angående byggande av thomasverk vid Norrbottens Järnverk även järn
verkets ställning och förhållande till den mellansvenska järnindustrien upptagas
till förutsättningslös undersökning.
I anslutning till motionärernas yrkande vill utskottet tillstyrka anslag till
påbörjande av Harsprångets utbyggnad med det av vattenfallsstyrelsen angivna
beloppet, 1 800 000 kronor.
Utskottet hemställer,
a) att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 98 och II: 170
i vad de avse framställning örn anslag, till Kraftstation vid
Harsprånget för budgetåret 1945/46 under statens affärsverks
-
Statsutskottets utlåtande nr 133. 3
fonder, statens vattenfallsverk, anvisa ett investeringsanslag av
1 800 000 kronor;
b) att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 98 och II: 170
i vad de avse framställning örn utredning, i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla om en allsidig utredning rörande möjligheterna
att, med utnyttjande av malmer, vattenkraft och andra naturtillgångar,
upprätta en utvidgad metallurgisk industri i Norrbotten.
Stockholm den 15 maj 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Gränebo, Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Bäckström, Mannerskantz, Heiding,
Boman, Gillström, Wiklund och Johan Eric Ericson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson i
Stockholm, Svensson i Grönvik, Persson i Tidaholm, Pettersson i Dahl, Andersson
i Malmö, Mårtensson, Staxäng, Malmborg i Skövde, Viklund och Åkerström.
Reservation
av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Bernhard Nilsson, Mannerskantz,
Heiding, Boman, Skoglund i Doverstorp, Pettersson i Dahl, Staxäng
och Malmborg i Skövde, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan
bort hava följande lydelse:
»I full----högförädlade produkter.
Ej endast----driva malmförädlingsvei-ksamhet. I anslutning till riks
dagens
tidigare vid skilda tillfällen uttalade mening vill utskottet framhålla
angelägenheten av att staten söker bidraga till ett förverkligande av detta
betydelsefulla syfte.
Även på —---äga berättigande.
De i motionerna framförda önskemålens lösning ligger väl dock närmast
till hands att söka i anslutning till det redan i gång varande Norrbottens järnverk
och till de planer, som under alla förhållanden måste uppgöras för detta
företags fortsatta gestaltning. Det torde kunna förväntas, att främst styrelsen
för Norrbottens järnverk ägnar detta spörsmål uppmärksamhet. Även norrlandskommittén
är, såsom av dess yttrande framgår, intresserad av en utvidgad
malmförädlingsverksamhet i Norrbottens län. Vid sådant förhållande
anser utskottet icke nu tillräckliga skäl föreligga för en framställning från
riksdagen om en särskild utredning i ärendet.
I anslutning--- 1 800 000 kronor.
Utskottet hemställer,
a) att riksdagen---- 1 800 000 kronor;
b) att motionerna I: 98 och II: 170, i vad de avse framställning
om utredning, ej må till någon riksdagens åtgärd föranleda.»
4
Statsutskottets utlåtande nr 133.
Till Riksdagens statsutskott.
Bilaga 1.
I den proposition till 1944 års riksdag, nr 305, i vilken Kungl. Majit framlade
förslag om anvisande av medel till utbyggnad av Norrbottens järnverk
nied en ny eltackjämsugn och ett thomasverk, berördes även frågan örn järnverkets
komplettering med anläggningar för fortsatt förädling. Kommissionen
för ekonomisk efterkrigsplanering hade förordat en omedelbar undersökning
av frågan örn den vidare utbyggnaden av järnverket med valsverk för utvalsning
av de egna göten, närmast till byggnads- och annat grövre handelsjärn,
och i samband därmed frågan örn järnverkets utbyggnad även på bredden
genom tillfogandet av ytterligare hyttugnar. I dessa hänseenden uttalade
vederbörande departementschef vid anmälan av nyssnämnda proposition, att
det vore förhastat att nu, innan den i propositionen föreslagna utbyggnaden
med en ny eltackjämsugn och ett thomasverk kommit till stånd samt verket
en tid varit i normal drift och erfarenheter därunder vunnits, låta utföra en så
omfattande undersökning som ifrågasatts av kommissionen för ekonomisk
efterkrigsplanering, för vilken undersökning i väsentliga hänseenden fakta
och material ej skulle föreligga. Departementschefen förklarade sig utgå från
att järnverkets styrelse, när den ansåge tiden inne, själv komme att framlägga
förslag örn en undersökning med ett mera begränsat syfte. I längden tjänades
nog det med järnverket åsyftade ändamålet bäst genom att dess utveckling
icke forcerades. Frågan örn järnverkets utbyggnad med ett. valsverk berördes
även av riksdagen i dess skrivelse, nr 503, i anledning av förevarande proposition.
Enligt vad riksdagen anförde kunde en sådan utbyggnad anses som
ett rätt naturligt framtidsled i verkets utveckling. Den anläggning som väl
närmast i detta fall skulle tänkas kunna ifrågakomma vore ett grovvalsverk
för framställning av valsade ämnen (billets m. m.), d. v. s. mellanproduktor,
vilka till skillnad från göt kunde betecknas som standardvaror på den internationella
marknaden och för vilkas framställning det i järnverket ingående
stålverkets produkter kunde direkt användas.
Till belysande av norrlandskommitténs inställning till frågan örn en utvidgad
malmförädling i Norrbottens län vill kommittén härefter i korthet erinra
örn vissa synpunkter, som kommittén anfört i sitt den 20 november 1944
avgivna remissutlåtande i ovannämnda ärende angående utbyggnad av Norrbottens
järnverk med en ny eltackjämsugn och ett thomasverk. Kommittén
har i detta sammanhang hänvisat till att bristen på differentiering av näringslivet
utgör ett av de mest framträdande problemen inom det norrländska
näringslivet och att denna brist, enligt vad kommittén närmare utvecklat, torde
vara särskilt påfallande i Norrbottens län. Nu berörda förhållande är så
mycket mer ägnat att ingiva bekymmer, som nämnda län uppvisar det största
födelseöverskottet i landet räknat i promille av folkmängden. Därest befolkningsöverskottet
skall kunna beredas utkomst inom Norrbottens län, synes en
väsentlig utökning av industrien därstädes vara erforderlig. Norrbottens
egenskap av gränslän torde utgöra ett särskilt skäl att ägna uppmärksamhet
åt förutsättningarna för att skapa förbättrade ekonomiska och sociala förhållanden
i detta län. Enligt vad kommittén vidare framhållit i utlåtandet, är
det naturligt och önskvärt, att den utvidgning av den industriella verksamheten
i Norrbottens län, som kan komma till stånd genom statens medverkan,
sker på sådant sätt att icke industrien i landet i övrigt lider obehörigt intrång
därigenom. Detta önskemål tillgodoses genom främjandet av en ökad industriell
produktion av sådana varor, som landet eljest måste importera (hit höra
bland annat valsverksprodukter). Det synes önskvärt, att statens medverkan
Statsutskottets utlåtande nr 133.
5
för åstadkommande av industriell verksamhet örn möjligt inriktar sig på företag,
som äga naturliga förutsätningar att bestå i konkurrensen. I detta sammanhang
synes man ej heller böra bortse från att staten såsom ägare av stora
delar av Norrlands naturtillgångar kan anses ha en förpliktelse att ej undandraga
sig ett visst risktagande, i den mån det betingas av en exploatering och
förädling av dessa naturtillgångar. Genom en utbyggnad av Norrbottens järnverk
skulle icke blott beredas sysselsättning för en i viss mån utökad arbetarstam
vid järnverket utan av allt att döma ökade förutsättningar även skapas
för en utveckling av hemmamarknadsindustrierna i Norrbottens län, särskilt
i den män järnverket framdeles också komme att kompletteras med anläggningar
för vidare förädling. Därest överhuvud taget en utveckling av den på
hemmamarknaden inriktade industrien i Norrbotten skall eftersträvas, måste
man fråga sig, örn det icke ligger närmast till hands att tänka på en utökad
järnindustri, som bör kunna räkna med förmånliga villkor för anskaffningen
av råvara och kraft liksom även nied relativt billigt bränsle. I fortsättningen
av sitt utlåtande har kommittén bland annat hänvisat till att som ett argument
mot järnverkets utvidgning med ett thomasverk anförts, att en sådan
utbyggnad med hänsyn till framtida avsättningssvårigheter för thomasgöt
skulle i framtiden draga med sig fortsatt utbyggnad med ett valsverk. Med
utgångspunkt från de nyss återgivna synpunkterna har kommittén förklarat
sig anse en dylik konsekvens ej utgöra ett för kommittén bärande argument,
under förutsättning att en utbyggnad med ett valsverk vid verkställd utredning
skulle befinnas lämplig.
Av vad norrlandskommittén sålunda anfört i ett tidigare sammanhang framgår,
att kommittén givetvis är mycket intresserad av att frågan örn utvidgad
malmförädling inom Norrbottens län blir föremål för utredning. Emellertid
synes det vara önskvärt att, innan en utredning kommer till stånd rörande ett
projekt av tillnärmelsevis den storleksordning, varom i motionerna är fråga,
de allmänna förutsättningarna för näringslivet i Norrland bättre klargöras. I
detta hänseende må erinras örn att kommittén för närvarande ägnar uppmärksamhet
såväl åt kommunikationsväsendet och fraktkostnaderna som — i anslutning
även till vad 1944 års riksdag uttalat i skrivelse nr 369 — åt utnyttjandet
av de norrländska vattenkrafttillgångarna.
Yad särskilt angår sist avsedda spörsmål vill kommittén omnämna, att inom
vattenfallsstyrelsen undersökning pågår rörande Harsprångets utbyggnad. Att
innan denna undersökning avslutats medel anvisas för arbetenas igångsättande,
anser sig norrlandskommittén icke böra ifrågasätta.
I detta ärendes handläggning ha, förutom undertecknade, deltagit ledamöterna
Collin, Enström, Granström, Hedlund, Jonsson, Kempe, Mäler, Sandberg,
Sten, Strindlund, Tjällgren och Velander.
Stockholm den 28 februari 1945.
NILS MALMFORS.
/ Yngve Ericsson.
Till statsutskottet.
Bilaga 2.
Kraftbalansen inom Norrbottens län.
I Vattenfallsstyrelsens yttrande den 24 april 1944 över motionerna nr 3
i Första kammaren och nr 20 i Andra kammaren uppgavs, att Porjus kraftstation
för närvarande producerar 780 miljoner kWh per år vid normal vatten
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 133.
tillgång. Det angavs även en sammanställning över kraftens användning för
olika ändamål. En liknande sammanställning efter det senaste årets utveckling
samt en uppskattning av belastningsförhållandena vid årsskiftet 1946/47
följer nedan.
Vi 1945 Vi 1947
MkWh/år MkWh/ftr
För statsändamål (järnvägar och försvar) ..... 100 120
» malmfälten med närliggande samhällen ..................... 95 95
» Norrbottens Järnverks A.-B........................................ 170 280
» Porjus smältverk och Porjus samhälle ........................ 75 75
» övrig industri, slutna samhällen i kustlandet och landsbygdens
allmänna behov (inkl. någon ånggenerering 1944) 120 135
» konsumtion utanför Norrbotten ................................. 220 75
Summa 780 780
Siffrorna för den senare tidpunkten äro baserade på
att järnverkets tredje masugn blivit installerad och att verket har full drift,
att malmfälten, malmbanan och övriga konsumenter ånyo ha full kraftuttagning
efter den nedgång, som torde föranledas av de nu rådande hindren
för malmexporten m. m., samt
att icke någon allmän konjunkturförsämring inträtt.
Även med de ovan antagna höga belastningssiffrorna skulle Porjusverket
vara tillräckligt för Norrbottens behov under år 1946 och sannolikt även under
1947, då produktionsförmågan ökas med några tiotal miljoner kWh per år på
grund av tredje tilloppstunneln och dammhöjningen. Nämnvärt krafttillskott
söderifrån torde icke erfordras under 1947, ifall det icke tillkommer något
nytt, synnerligen stort, kraftslukande objekt i Norrbotten.
JI ar språngs anläggning en.
De undersökningar av berggrunden m. m., som i enlighet med riksdagens
uttalade önskemål genomförts vid Harsprånget, ha kommit så långt, att det
gynnsammaste kraftstationsläget bör kunna bestämmas under den närmaste
tiden. Förutsättningarna påverkas i hög grad av den krosszon med dåligt
berg, som framgår dels i själva flodfåran dels på dess vänstra strand. Planläggningen
bör örn möjligt ordnas så, att kraftstationen och avloppstunneln
bli förlagda i gott berg utanför krosszonsområdet. Detta synes enligt de nu
till stor del genomförda, men ännu pågående borrningarna vara genomförbart,
örn man förlägger dammen ytterligare något längre nedströms än som planerades
förra året.
Vid nedflyttningen av dammläget ökas dammens dimensioner. De massor,
som erhållas vid utsprängning av kraftstation och en avloppstunnel om 100
kvadratmeter (motsvarande en första utbyggnadsetapp) bliva därför otillräckliga
för dammen. För att erhålla tillräckliga massor skulle man vid
nämnda begränsning av tunnelanläggningen behöva utsprängningar från sjötåg,
vilket medför fördyring av anläggningen. Det torde bli mera ekonomiskt,
om man redan från början utspränger en tunnel örn 150 kvadratmeters area
(motsvarande full utbyggnad), ty man erhåller därvid större bergmassor för
dammen, ehuru icke heller de bli fullt tillräckliga.
I Vattenfallsstyrelsens ovannämnda motionsyttrande föregående år har
det räknats med två utbyggnadsalternativ, avseende halva respektive hela den
slutliga utbyggnadsvattenmängden. Kostnaderna ha enligt preliminära beräkningar
uppgivits till 53 respektive 79 miljoner kronor. Örn utbyggnaden
i en första etapp begränsades till halva effekten, skulle sålunda enligt då
-
Statsutskottets utlåtande nr 133.
7
varande beräkningar ernås en minskning av kapitalutlägget med 26 miljoner
kronor. Vid nu föreliggande utbyggnadsförslag, som ävenledes leder till en
total kostnad av ungefär 79 miljoner kronor, blir den kostnadsminskning, som
uppkommer vid utförande av anläggningarna för endast halva utbyggnadsvattenmängden
mindre, nämligen 17 miljoner kronor, motsvarande kostna
den för två av de fyra maskinaggregaten. Den första utbyggnaden torde sålunda
kräva ett kapital av 62 miljoner kronor exklusive kostnad för överföringsanläggningarna.
I och med att kraftstationsläget snart blir bestämt, kan man förbereda de
slutliga utbyggnadsarbetena, dels genom uppförande av bostäder och sociala
anordningar i närheten av den blivande byggnadsplatsen, dels genom utsprängning
av den tunnel (eventuellt två tunnlar), som erfordras för att leda
vattnet förbi kraftstationsläget under byggnadstiden. Vattenfallsstyrelsen har
i förslag till Investeringsutredningen medtagit nämnda förberedelser på arbetsplatsen
som lämpliga att ingå i investeringsreserven för budgetåret
1945/46. Dessa arbeten äro av den art, att de kunna avbrytas, när förhållandena
på arbetsmarknaden så motivera, och komma till nytta, även örn det
skulle dröja flera ar, till dess att den egentliga utbyggnaden igångsättes.
Totalkostnaden har beräknats till ungefär 2,8 miljoner kronor, varav under
ett första byggnadsår skulle åtgå 2,3 miljoner kronor. På grund av det förlängda
kriget och verkstadsstrejken kan det dock bli svårt att få tillräckligt
med arbetsmaskiner för arbeten motsvarande hela sistnämnda belopp.
Vattenfallsstyrelsen har tidigare räknat med att sådana förhållanden skulle
inträda, att nämnda förberedelser faktiskt skulle till större delen genomföras
under budgetåret 1945/46. Det skulle begränsa meningsskiljaktigheterna be
träffande Harsprånget, örn så skedde, ty då kan man vid behov snabbare
verkställa den egentliga utbyggnaden av fallet. Den förkortning av avloppstunneln
till 2 730 meters längd, som nu skett relativt 1920 års projekt med en
5 560 meter lång avloppstunnel, bidrager naturligtvis till en förkortning av
byggnadstiden.
Fortfarande föreligger den möjligheten, att man under en mellanperiod
örn Harsprångsutbyggnaden får anstå, kan överföra kompletterande kraft
söderifrån till Norrbotten, och denna lösning är otvivelaktigt ekonomiskt
lämplig, så länge Harsprånget endast tages i anspråk till en mindre del och
i övrigt får stå utan användning.
Vattenfallsstyrelsen har tidigare framhållit lämpligheten att avvakta resultatet
av den just igångsatta undersökningen rörande kraftöverföring över
mycket långa ledningar med högspänd likström.
Vattenfallsstyrelsen förutsätter, att om det under de närmaste åren blir
fråga örn nya kraftslukande industrier i Norrbotten av synnerligen stora
dimensioner, varsel därom bör och kan lämnas några år i förväg, så att den
bästa lösningen för kraftförsörjningen kan väljas. Man behöver i’ sådant fall
icke binda sig for var utbyggnaden skall sko, medan ännu avsättningsmöjligheterna
för Harsprångskraften äro så ovissa. °
Det räder mycket olika meningar örn de industriella nyutbyggnader sorn
böra sko i Norrbotten, och om kraftbehoven. Vid sidan av de tekniskt-ekononnska
synpunkterna, sora i och för sig icke kunna helt överblickas, anföras
i stor omfattning andra synpunkter av allmän art, vilka äro svåra att
bedöma. Vattenfallsstyrelsen anser sig icke behöva ingå på dessa frågor i
förevarande sammanhang. b
Det skulle verka avspännande, om det omedelbart beslutades, att de ifrågasatta
förberedelsearbetena vid Harsprånget skulle igångsättas under nästa
budgetår och genomföras som ordinarie arbeten, varvid emellertid investe
ringsreservens omfattning skulle få minskas i motsvarande grad Det må
8
Statsutskottets utlåtande nr 133.
framhållas, att man i vilket fall som helst icke kan räkna med större arbetskvantitet
under nämnda budgetår, ty verksamheten vid utbyggnaden kan icke
börja på bred front, förrän de nämnda förberedelsearbetena äro klara.
Utöver det sagda vill Styrelsen lämna följande förklaring beträffande en
kostnadssiffra för Harsprångsanläggningen, som anföres i motionerna, nämligen
att kraften från Harsprånget skulle kosta 320 kronor per kW i utbyggnad.
Den av Vattenfallsstyrelsen uppgivna anläggningskostnaden av 79 miljoner
kronor torde av motionärerna lia dividerats med den uppgivna utbyggnadseffekten
250 000 kW, varvid resultatet blivit 316 kronor per kW och avrundats
till 320 kronor per kW. Eftersom den uppgivna uttagbara energimängden
uppgår till 1 720 miljoner kWh per år, skulle det emellertid per kW icke kunna
uttagas mer än detta belopp, dividerat med 250000, d. v. s. 6880 kWh per kW,
vilket motsvarar vad som kräves vid inmatning i det allmänna kraftnätet.
Örn kraften däremot skall användas för elektrotermisk drift med en för denna
normal utnyttjning av 8 250 kWh per kW, kan Harsprånget endast leverera
l~2wSn°00 = 208 000 kW
8
250
Örn man fördelar utbyggnadskostnaden 79 miljoner kronor på 208 000 kW,
blir kostnaden 380 kronor per kW. Detta belopp minskas dock något till
följd av att en utbyggnad för 208 000 kW kostar något mindre än den förutsatta
utbyggnaden för 250 000 kW. Å andra sidan får man taga hänsyn till
att det behövs en viss reserv, och det bör beaktas, att i kostnaden icke är
medräknad överföringen till Norrbottens kustland eller annan förbrukningsplats
och icke heller någon andel i regleringskostnaderna. Vad de senare beträffar,
böra de efter Harsprångets utbyggnad fördelas mellan Porjus och
Harsprånget, vilket leder till att Porjuskraften förbilligas, medan kostnaden
för Harsprångskraften höjes.
I anslutning till vad ovan anförts vill Vattenfallsstyrelsen framhålla, att
Styrelsen är beredd att i det ordinarie byggnadsprogrammet upptaga förberedelsearbeten
vid Harsprånget. Totalt beräknas dessa arbeten kosta omkring
2 800 000 kronor, men med begränsning till vad som sannolikt hinner
utföras under budgetåret 1945/46 räcker det med ett investeringsanslag av
1 800 000 kronor för nämnda budgetår. Styrelsen avstyrker beslut örn därutöver
gående åtgärder vid Harsprånget.
Stockholm den 15 mars 1945.
Nils Helleberg
W. BORGQUIST.
Stockholm 1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:291 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning rörande möjligheterna för en metallurgisk storindustri i Norrbotten. s. 10 i texten