Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn utredning rörande möjligheterna för en metallurgisk storindustri i Norrbotten.

1945-05-15 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:133, Utlåtande i anledning av väckta motioner örn utredning rörande möjligheterna för en metallurgisk storindustri i Norrbotten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 133.

1

Nr 133.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1945 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn utredning

rörande möjligheterna för en metallurgisk storindustri

i Norrbotten.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom. första kammaren av herr

Ragnar Bergii m. fl. (1:98) och den andra inom andra kammaren av herr O. W.

lövgren m. fl. (II: 170), har hemställts, dels att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t ville anhålla örn skyndsam och objektiv utredning rörande möjligheterna

att snarast möjligt, med utnyttjande av malmer, vattenkraft och andra naturtillgångar

inom Norrbotten, utvidga malmförädlingen därstädes och att föra

densamma fram till en högre grad än nu är fallet, t. ex. till billets, platiner,

handelsjäm och stål samt även manufaktur av olika slag och till en myckenhet,

som gör vårt land oberoende av import och därtill gör det möjligt att

återvinna något av den ställning Sverige tidigare intog på exportmarknaden,

dels ock att riksdagen till utbyggande av Harsprånget i Lule älv under utgifter

för kapitalökning för budgetåret 1945/46 måtte anvisa ett investeringsanslag

av 5 000 000 kronor.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionen II: 170.

Över motionerna hava, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden avgivits dels den 28 februari 1945 av norrlandskommittén och

dels den 15 mars 1945 av vattenfallsstyrelsen. Yttrandena äro såsom bilagor

fogade till detta utlåtande (Bilaga 1 och 2).

I full insikt örn att en avsevärd del av landets stora malmtillgångar även

framdeles komma att exporteras framhålla motionärerna, att detta förhållande

ej borde hindra uppkomsten av en betydande järnindustri i Norrbotten. En

dylik inhemsk bearbetning av norrbottensmalmen till järn och stål borde

tvärtom kunna bli ett verksamt stöd för den övriga svenska järnindustri, som

specialiserat sig på mera högförädlade produkter.

Ej endast med tanke på Norrbottens försörjningsmöjligheter utan även

rent nationellt sett måste utskottet finna dessa synpunkter beaktansvärda.

Hedan i samband med 1907 års stora uppgörelse mellan staten och Grängesbergsbolaget

utgicks allmänt ifrån, att malmen från de norrländska malmfälten

skulle förädlas jämväl inom landet. Härpå borde, såsom dåvarande departementschefen

uttryckte det, alla strävanden inriktas. I överensstämmelse med

denna tanke har också sedan gammalt Luossavaarabolagets uppgift i dess

bolagsordning angivits vara ej endast att idka gruvdrift utan ock att driva

malmförädlingsverksamhet. I anslutning till riksdagens tidigare vid skilda

Bihang till riksdagens protokoll 1945. G sami. Nr 133.

Utskottet.

79<; <15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 133.

tillfällen uttalade mening vill utskottet framhålla angelägenheten av att staten

söker bidraga till att en vidsynt malmförsäljningspolitik föres.

Även på ett annat mycket avgörande område kan staten stödja uppkomsten

av en metallurgisk industri i Norrbotten, nämligen genom att säkra en riklig

tillgång till elektrisk energi till billigt pris. Genom de stora kraftbelopp till

lågt pris, som kunna erbjudas vid Harsprånget, har frågan örn utbyggnad av

detta fall kommit att intaga en central plats vid bedömningen av Norrbottens

industriproblem. Det bör därför med tillfredsställelse konstateras, att vattenfallsstyrelsen

nu kunnat framlägga förslag örn igångsättande av förberedande

arbeten för detta utbyggnadsföretag. Den preliminärt beräknade byggnadskostnaden,

380 kronor per kilowatt, bestyrker förhoppningarna örn att kraften

skall kunna levereras till ett jämförelsevis måttligt pris.

Vid all industriell planläggning äro, såsom utskottet tidigare år 1944 vid

sitt förordande av en skyndsam utredning rörande Harsprånget framhöll,

transportkostnaderna en viktig faktor. På grund av de ovanligt stora avstånden

och de långa avbrotten i sjöfarten vintertid gäller detta i ali synnerhet

Norrbotten. Efter den nu genomförda elektrifieringen av norra stambanan

ända upp till Boden, där den sedan gammalt elektrifierade riksgränsbanan tar

vid, bör taxepolitiken — utan eftersättande av järnvägsekonomiskt sunda

tarifferingsnormer — kunna inriktas på att särskilt vad massgodset beträffar

bjuda billiga transporter. Framför allt gäller detta på de långa avstånden.

I motionerna framhålles, att den helt förändrade situation, som kriget

medfört på järn- liksom också på malmmarknaden, kan göra det synnerligen

befogat med en undersökning örn hithörande svenska industrigrenars framtidsutsikter

ej endast på den egna utan även på exportmarknaden. Även i

detta avseende finner utskottet motionärernas synpunkter äga berättigande.

Norrlandskommittén har i sitt utlåtande framhållit, att kommittén är synnerligen

intresserad av att en utvidgad malmförädling i Nonbottens län blii

föremål för utredning. Kommittén anser emellertid, att de allmänna förutsättningarna

för näringslivet i Norrland bättre borde klargöras dessförinnan,

en fråga som kommittén har under utredning.

Det synes dock utskottet välbefogat, att en specialutredning företages

rörande de spörsmål, som i motionen upptagits, jämsides med de utiedningai

i hithörande ämnen, som norrlandskommittén har under behandling. Vid en

sådan utredning bör — i enlighet med vad kommissionen för ekonomisk

efterkrigsplanering framhållit i sitt utlåtande av den 14 november 1944

angående byggande av thomasverk vid Norrbottens Järnverk även järn

verkets ställning och förhållande till den mellansvenska järnindustrien upptagas

till förutsättningslös undersökning.

I anslutning till motionärernas yrkande vill utskottet tillstyrka anslag till

påbörjande av Harsprångets utbyggnad med det av vattenfallsstyrelsen angivna

beloppet, 1 800 000 kronor.

Utskottet hemställer,

a) att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 98 och II: 170

i vad de avse framställning örn anslag, till Kraftstation vid

Harsprånget för budgetåret 1945/46 under statens affärsverks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 133. 3

fonder, statens vattenfallsverk, anvisa ett investeringsanslag av

1 800 000 kronor;

b) att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 98 och II: 170

i vad de avse framställning örn utredning, i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla om en allsidig utredning rörande möjligheterna

att, med utnyttjande av malmer, vattenkraft och andra naturtillgångar,

upprätta en utvidgad metallurgisk industri i Norrbotten.

Stockholm den 15 maj 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,

Gränebo, Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Bäckström, Mannerskantz, Heiding,

Boman, Gillström, Wiklund och Johan Eric Ericson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson i

Stockholm, Svensson i Grönvik, Persson i Tidaholm, Pettersson i Dahl, Andersson

i Malmö, Mårtensson, Staxäng, Malmborg i Skövde, Viklund och Åkerström.

Reservation

av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Bernhard Nilsson, Mannerskantz,

Heiding, Boman, Skoglund i Doverstorp, Pettersson i Dahl, Staxäng

och Malmborg i Skövde, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan

bort hava följande lydelse:

»I full----högförädlade produkter.

Ej endast----driva malmförädlingsvei-ksamhet. I anslutning till riks
dagens

tidigare vid skilda tillfällen uttalade mening vill utskottet framhålla

angelägenheten av att staten söker bidraga till ett förverkligande av detta

betydelsefulla syfte.

Även på —---äga berättigande.

De i motionerna framförda önskemålens lösning ligger väl dock närmast

till hands att söka i anslutning till det redan i gång varande Norrbottens järnverk

och till de planer, som under alla förhållanden måste uppgöras för detta

företags fortsatta gestaltning. Det torde kunna förväntas, att främst styrelsen

för Norrbottens järnverk ägnar detta spörsmål uppmärksamhet. Även norrlandskommittén

är, såsom av dess yttrande framgår, intresserad av en utvidgad

malmförädlingsverksamhet i Norrbottens län. Vid sådant förhållande

anser utskottet icke nu tillräckliga skäl föreligga för en framställning från

riksdagen om en särskild utredning i ärendet.

I anslutning--- 1 800 000 kronor.

Utskottet hemställer,

a) att riksdagen---- 1 800 000 kronor;

b) att motionerna I: 98 och II: 170, i vad de avse framställning

om utredning, ej må till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 133.

Till Riksdagens statsutskott.

Bilaga 1.

I den proposition till 1944 års riksdag, nr 305, i vilken Kungl. Majit framlade

förslag om anvisande av medel till utbyggnad av Norrbottens järnverk

nied en ny eltackjämsugn och ett thomasverk, berördes även frågan örn järnverkets

komplettering med anläggningar för fortsatt förädling. Kommissionen

för ekonomisk efterkrigsplanering hade förordat en omedelbar undersökning

av frågan örn den vidare utbyggnaden av järnverket med valsverk för utvalsning

av de egna göten, närmast till byggnads- och annat grövre handelsjärn,

och i samband därmed frågan örn järnverkets utbyggnad även på bredden

genom tillfogandet av ytterligare hyttugnar. I dessa hänseenden uttalade

vederbörande departementschef vid anmälan av nyssnämnda proposition, att

det vore förhastat att nu, innan den i propositionen föreslagna utbyggnaden

med en ny eltackjämsugn och ett thomasverk kommit till stånd samt verket

en tid varit i normal drift och erfarenheter därunder vunnits, låta utföra en så

omfattande undersökning som ifrågasatts av kommissionen för ekonomisk

efterkrigsplanering, för vilken undersökning i väsentliga hänseenden fakta

och material ej skulle föreligga. Departementschefen förklarade sig utgå från

att järnverkets styrelse, när den ansåge tiden inne, själv komme att framlägga

förslag örn en undersökning med ett mera begränsat syfte. I längden tjänades

nog det med järnverket åsyftade ändamålet bäst genom att dess utveckling

icke forcerades. Frågan örn järnverkets utbyggnad med ett. valsverk berördes

även av riksdagen i dess skrivelse, nr 503, i anledning av förevarande proposition.

Enligt vad riksdagen anförde kunde en sådan utbyggnad anses som

ett rätt naturligt framtidsled i verkets utveckling. Den anläggning som väl

närmast i detta fall skulle tänkas kunna ifrågakomma vore ett grovvalsverk

för framställning av valsade ämnen (billets m. m.), d. v. s. mellanproduktor,

vilka till skillnad från göt kunde betecknas som standardvaror på den internationella

marknaden och för vilkas framställning det i järnverket ingående

stålverkets produkter kunde direkt användas.

Till belysande av norrlandskommitténs inställning till frågan örn en utvidgad

malmförädling i Norrbottens län vill kommittén härefter i korthet erinra

örn vissa synpunkter, som kommittén anfört i sitt den 20 november 1944

avgivna remissutlåtande i ovannämnda ärende angående utbyggnad av Norrbottens

järnverk med en ny eltackjämsugn och ett thomasverk. Kommittén

har i detta sammanhang hänvisat till att bristen på differentiering av näringslivet

utgör ett av de mest framträdande problemen inom det norrländska

näringslivet och att denna brist, enligt vad kommittén närmare utvecklat, torde

vara särskilt påfallande i Norrbottens län. Nu berörda förhållande är så

mycket mer ägnat att ingiva bekymmer, som nämnda län uppvisar det största

födelseöverskottet i landet räknat i promille av folkmängden. Därest befolkningsöverskottet

skall kunna beredas utkomst inom Norrbottens län, synes en

väsentlig utökning av industrien därstädes vara erforderlig. Norrbottens

egenskap av gränslän torde utgöra ett särskilt skäl att ägna uppmärksamhet

åt förutsättningarna för att skapa förbättrade ekonomiska och sociala förhållanden

i detta län. Enligt vad kommittén vidare framhållit i utlåtandet, är

det naturligt och önskvärt, att den utvidgning av den industriella verksamheten

i Norrbottens län, som kan komma till stånd genom statens medverkan,

sker på sådant sätt att icke industrien i landet i övrigt lider obehörigt intrång

därigenom. Detta önskemål tillgodoses genom främjandet av en ökad industriell

produktion av sådana varor, som landet eljest måste importera (hit höra

bland annat valsverksprodukter). Det synes önskvärt, att statens medverkan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 133.

5

för åstadkommande av industriell verksamhet örn möjligt inriktar sig på företag,

som äga naturliga förutsätningar att bestå i konkurrensen. I detta sammanhang

synes man ej heller böra bortse från att staten såsom ägare av stora

delar av Norrlands naturtillgångar kan anses ha en förpliktelse att ej undandraga

sig ett visst risktagande, i den mån det betingas av en exploatering och

förädling av dessa naturtillgångar. Genom en utbyggnad av Norrbottens järnverk

skulle icke blott beredas sysselsättning för en i viss mån utökad arbetarstam

vid järnverket utan av allt att döma ökade förutsättningar även skapas

för en utveckling av hemmamarknadsindustrierna i Norrbottens län, särskilt

i den män järnverket framdeles också komme att kompletteras med anläggningar

för vidare förädling. Därest överhuvud taget en utveckling av den på

hemmamarknaden inriktade industrien i Norrbotten skall eftersträvas, måste

man fråga sig, örn det icke ligger närmast till hands att tänka på en utökad

järnindustri, som bör kunna räkna med förmånliga villkor för anskaffningen

av råvara och kraft liksom även nied relativt billigt bränsle. I fortsättningen

av sitt utlåtande har kommittén bland annat hänvisat till att som ett argument

mot järnverkets utvidgning med ett thomasverk anförts, att en sådan

utbyggnad med hänsyn till framtida avsättningssvårigheter för thomasgöt

skulle i framtiden draga med sig fortsatt utbyggnad med ett valsverk. Med

utgångspunkt från de nyss återgivna synpunkterna har kommittén förklarat

sig anse en dylik konsekvens ej utgöra ett för kommittén bärande argument,

under förutsättning att en utbyggnad med ett valsverk vid verkställd utredning

skulle befinnas lämplig.

Av vad norrlandskommittén sålunda anfört i ett tidigare sammanhang framgår,

att kommittén givetvis är mycket intresserad av att frågan örn utvidgad

malmförädling inom Norrbottens län blir föremål för utredning. Emellertid

synes det vara önskvärt att, innan en utredning kommer till stånd rörande ett

projekt av tillnärmelsevis den storleksordning, varom i motionerna är fråga,

de allmänna förutsättningarna för näringslivet i Norrland bättre klargöras. I

detta hänseende må erinras örn att kommittén för närvarande ägnar uppmärksamhet

såväl åt kommunikationsväsendet och fraktkostnaderna som — i anslutning

även till vad 1944 års riksdag uttalat i skrivelse nr 369 — åt utnyttjandet

av de norrländska vattenkrafttillgångarna.

Yad särskilt angår sist avsedda spörsmål vill kommittén omnämna, att inom

vattenfallsstyrelsen undersökning pågår rörande Harsprångets utbyggnad. Att

innan denna undersökning avslutats medel anvisas för arbetenas igångsättande,

anser sig norrlandskommittén icke böra ifrågasätta.

I detta ärendes handläggning ha, förutom undertecknade, deltagit ledamöterna

Collin, Enström, Granström, Hedlund, Jonsson, Kempe, Mäler, Sandberg,

Sten, Strindlund, Tjällgren och Velander.

Stockholm den 28 februari 1945.

NILS MALMFORS.

/ Yngve Ericsson.

Till statsutskottet.

Bilaga 2.

Kraftbalansen inom Norrbottens län.

I Vattenfallsstyrelsens yttrande den 24 april 1944 över motionerna nr 3

i Första kammaren och nr 20 i Andra kammaren uppgavs, att Porjus kraftstation

för närvarande producerar 780 miljoner kWh per år vid normal vatten
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 133.

tillgång. Det angavs även en sammanställning över kraftens användning för

olika ändamål. En liknande sammanställning efter det senaste årets utveckling

samt en uppskattning av belastningsförhållandena vid årsskiftet 1946/47

följer nedan.

Vi 1945 Vi 1947

MkWh/år MkWh/ftr

För statsändamål (järnvägar och försvar) ..... 100 120

» malmfälten med närliggande samhällen ..................... 95 95

» Norrbottens Järnverks A.-B........................................ 170 280

» Porjus smältverk och Porjus samhälle ........................ 75 75

» övrig industri, slutna samhällen i kustlandet och landsbygdens

allmänna behov (inkl. någon ånggenerering 1944) 120 135

» konsumtion utanför Norrbotten ................................. 220 75

Summa 780 780

Siffrorna för den senare tidpunkten äro baserade på

att järnverkets tredje masugn blivit installerad och att verket har full drift,

att malmfälten, malmbanan och övriga konsumenter ånyo ha full kraftuttagning

efter den nedgång, som torde föranledas av de nu rådande hindren

för malmexporten m. m., samt

att icke någon allmän konjunkturförsämring inträtt.

Även med de ovan antagna höga belastningssiffrorna skulle Porjusverket

vara tillräckligt för Norrbottens behov under år 1946 och sannolikt även under

1947, då produktionsförmågan ökas med några tiotal miljoner kWh per år på

grund av tredje tilloppstunneln och dammhöjningen. Nämnvärt krafttillskott

söderifrån torde icke erfordras under 1947, ifall det icke tillkommer något

nytt, synnerligen stort, kraftslukande objekt i Norrbotten.

JI ar språngs anläggning en.

De undersökningar av berggrunden m. m., som i enlighet med riksdagens

uttalade önskemål genomförts vid Harsprånget, ha kommit så långt, att det

gynnsammaste kraftstationsläget bör kunna bestämmas under den närmaste

tiden. Förutsättningarna påverkas i hög grad av den krosszon med dåligt

berg, som framgår dels i själva flodfåran dels på dess vänstra strand. Planläggningen

bör örn möjligt ordnas så, att kraftstationen och avloppstunneln

bli förlagda i gott berg utanför krosszonsområdet. Detta synes enligt de nu

till stor del genomförda, men ännu pågående borrningarna vara genomförbart,

örn man förlägger dammen ytterligare något längre nedströms än som planerades

förra året.

Vid nedflyttningen av dammläget ökas dammens dimensioner. De massor,

som erhållas vid utsprängning av kraftstation och en avloppstunnel om 100

kvadratmeter (motsvarande en första utbyggnadsetapp) bliva därför otillräckliga

för dammen. För att erhålla tillräckliga massor skulle man vid

nämnda begränsning av tunnelanläggningen behöva utsprängningar från sjötåg,

vilket medför fördyring av anläggningen. Det torde bli mera ekonomiskt,

om man redan från början utspränger en tunnel örn 150 kvadratmeters area

(motsvarande full utbyggnad), ty man erhåller därvid större bergmassor för

dammen, ehuru icke heller de bli fullt tillräckliga.

I Vattenfallsstyrelsens ovannämnda motionsyttrande föregående år har

det räknats med två utbyggnadsalternativ, avseende halva respektive hela den

slutliga utbyggnadsvattenmängden. Kostnaderna ha enligt preliminära beräkningar

uppgivits till 53 respektive 79 miljoner kronor. Örn utbyggnaden

i en första etapp begränsades till halva effekten, skulle sålunda enligt då
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 133.

7

varande beräkningar ernås en minskning av kapitalutlägget med 26 miljoner

kronor. Vid nu föreliggande utbyggnadsförslag, som ävenledes leder till en

total kostnad av ungefär 79 miljoner kronor, blir den kostnadsminskning, som

uppkommer vid utförande av anläggningarna för endast halva utbyggnadsvattenmängden

mindre, nämligen 17 miljoner kronor, motsvarande kostna

den för två av de fyra maskinaggregaten. Den första utbyggnaden torde sålunda

kräva ett kapital av 62 miljoner kronor exklusive kostnad för överföringsanläggningarna.

I och med att kraftstationsläget snart blir bestämt, kan man förbereda de

slutliga utbyggnadsarbetena, dels genom uppförande av bostäder och sociala

anordningar i närheten av den blivande byggnadsplatsen, dels genom utsprängning

av den tunnel (eventuellt två tunnlar), som erfordras för att leda

vattnet förbi kraftstationsläget under byggnadstiden. Vattenfallsstyrelsen har

i förslag till Investeringsutredningen medtagit nämnda förberedelser på arbetsplatsen

som lämpliga att ingå i investeringsreserven för budgetåret

1945/46. Dessa arbeten äro av den art, att de kunna avbrytas, när förhållandena

på arbetsmarknaden så motivera, och komma till nytta, även örn det

skulle dröja flera ar, till dess att den egentliga utbyggnaden igångsättes.

Totalkostnaden har beräknats till ungefär 2,8 miljoner kronor, varav under

ett första byggnadsår skulle åtgå 2,3 miljoner kronor. På grund av det förlängda

kriget och verkstadsstrejken kan det dock bli svårt att få tillräckligt

med arbetsmaskiner för arbeten motsvarande hela sistnämnda belopp.

Vattenfallsstyrelsen har tidigare räknat med att sådana förhållanden skulle

inträda, att nämnda förberedelser faktiskt skulle till större delen genomföras

under budgetåret 1945/46. Det skulle begränsa meningsskiljaktigheterna be

träffande Harsprånget, örn så skedde, ty då kan man vid behov snabbare

verkställa den egentliga utbyggnaden av fallet. Den förkortning av avloppstunneln

till 2 730 meters längd, som nu skett relativt 1920 års projekt med en

5 560 meter lång avloppstunnel, bidrager naturligtvis till en förkortning av

byggnadstiden.

Fortfarande föreligger den möjligheten, att man under en mellanperiod

örn Harsprångsutbyggnaden får anstå, kan överföra kompletterande kraft

söderifrån till Norrbotten, och denna lösning är otvivelaktigt ekonomiskt

lämplig, så länge Harsprånget endast tages i anspråk till en mindre del och

i övrigt får stå utan användning.

Vattenfallsstyrelsen har tidigare framhållit lämpligheten att avvakta resultatet

av den just igångsatta undersökningen rörande kraftöverföring över

mycket långa ledningar med högspänd likström.

Vattenfallsstyrelsen förutsätter, att om det under de närmaste åren blir

fråga örn nya kraftslukande industrier i Norrbotten av synnerligen stora

dimensioner, varsel därom bör och kan lämnas några år i förväg, så att den

bästa lösningen för kraftförsörjningen kan väljas. Man behöver i’ sådant fall

icke binda sig for var utbyggnaden skall sko, medan ännu avsättningsmöjligheterna

för Harsprångskraften äro så ovissa. °

Det räder mycket olika meningar örn de industriella nyutbyggnader sorn

böra sko i Norrbotten, och om kraftbehoven. Vid sidan av de tekniskt-ekononnska

synpunkterna, sora i och för sig icke kunna helt överblickas, anföras

i stor omfattning andra synpunkter av allmän art, vilka äro svåra att

bedöma. Vattenfallsstyrelsen anser sig icke behöva ingå på dessa frågor i

förevarande sammanhang. b

Det skulle verka avspännande, om det omedelbart beslutades, att de ifrågasatta

förberedelsearbetena vid Harsprånget skulle igångsättas under nästa

budgetår och genomföras som ordinarie arbeten, varvid emellertid investe

ringsreservens omfattning skulle få minskas i motsvarande grad Det må

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 133.

framhållas, att man i vilket fall som helst icke kan räkna med större arbetskvantitet

under nämnda budgetår, ty verksamheten vid utbyggnaden kan icke

börja på bred front, förrän de nämnda förberedelsearbetena äro klara.

Utöver det sagda vill Styrelsen lämna följande förklaring beträffande en

kostnadssiffra för Harsprångsanläggningen, som anföres i motionerna, nämligen

att kraften från Harsprånget skulle kosta 320 kronor per kW i utbyggnad.

Den av Vattenfallsstyrelsen uppgivna anläggningskostnaden av 79 miljoner

kronor torde av motionärerna lia dividerats med den uppgivna utbyggnadseffekten

250 000 kW, varvid resultatet blivit 316 kronor per kW och avrundats

till 320 kronor per kW. Eftersom den uppgivna uttagbara energimängden

uppgår till 1 720 miljoner kWh per år, skulle det emellertid per kW icke kunna

uttagas mer än detta belopp, dividerat med 250000, d. v. s. 6880 kWh per kW,

vilket motsvarar vad som kräves vid inmatning i det allmänna kraftnätet.

Örn kraften däremot skall användas för elektrotermisk drift med en för denna

normal utnyttjning av 8 250 kWh per kW, kan Harsprånget endast leverera

l~2wSn°00 = 208 000 kW
8

250

Örn man fördelar utbyggnadskostnaden 79 miljoner kronor på 208 000 kW,

blir kostnaden 380 kronor per kW. Detta belopp minskas dock något till

följd av att en utbyggnad för 208 000 kW kostar något mindre än den förutsatta

utbyggnaden för 250 000 kW. Å andra sidan får man taga hänsyn till

att det behövs en viss reserv, och det bör beaktas, att i kostnaden icke är

medräknad överföringen till Norrbottens kustland eller annan förbrukningsplats

och icke heller någon andel i regleringskostnaderna. Vad de senare beträffar,

böra de efter Harsprångets utbyggnad fördelas mellan Porjus och

Harsprånget, vilket leder till att Porjuskraften förbilligas, medan kostnaden

för Harsprångskraften höjes.

I anslutning till vad ovan anförts vill Vattenfallsstyrelsen framhålla, att

Styrelsen är beredd att i det ordinarie byggnadsprogrammet upptaga förberedelsearbeten

vid Harsprånget. Totalt beräknas dessa arbeten kosta omkring

2 800 000 kronor, men med begränsning till vad som sannolikt hinner

utföras under budgetåret 1945/46 räcker det med ett investeringsanslag av

1 800 000 kronor för nämnda budgetår. Styrelsen avstyrker beslut örn därutöver

gående åtgärder vid Harsprånget.

Stockholm den 15 mars 1945.

Nils Helleberg

W. BORGQUIST.

Stockholm 1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:291 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning rörande möjligheterna för en metallurgisk storindustri i Norrbotten. s. 10 i texten