Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående studiehjälp åt landsbygdens ungdom m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1945-05-25 · 45 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 43 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:149, Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående studiehjälp åt landsbygdens ungdom m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 11+9.

1

Nr 149.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående

studiehjälp åt landsbygdens ungdom m. m. jämte i

ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkt

150) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, beräkna

för budgetåret 1945/46 dels till Studiehjälp för högre undervisning åt

landsbygdens ungdom ett anslag av 1 910 000 kronor, dels ock till Statens

studielån: Studielånenämnden för budgetåret 1945/46 ett anslag av 20 000

kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 74, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 26

januari 1945, föreslagit riksdagen att

1. till Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter för budgetåret 1945/

46 anvisa ett reservationsanslag av 1 700 000 kronor;

2. till Stipendier för studier genom korrespondens och vid enskilda realskolor

med kombinerad undervisning för budgetåret 1945/46 anvisa ett

reservationsanslag av 125 000 kronor;

3. till Anordnande av kombinerad korrespondens- och radioundervisning

för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 60 000 kronor;

4. till Handledning vid kombinerad korrespondens- och radioundervisning

för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 20 000 kronor;

5. till Bidrag till inrättande av skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter

för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 450 000 kronor;
6.

till Bidrag till avlönande av föreståndare .vid skolhem för lärjungar vid

högre läroanstalter för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av

9 000 kronor;

7. till Statens studielån: Studielånenämnden för budgetåret 1945/46 anvisa

ett anslag av 25 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll IDIS. S sami. Nr 1/fO.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr lJf9.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr B. Elmgren m. fl. (I: 297) och den andra inom andra kammaren av

herr J. Lundberg i Uppsala m. fl. (II: 463), i vilka hemställts, l:o) att riksdagen

vid sin behandling av frågan om studiehjälp för högre undervisning

åt landsbygdens ungdom m. m. måtte vidtaga i motionerna förordade ändringar

i Kungl. Maj:ts förslag samt att 2:o) i propositionen nr 74 äskade

anslag för ifrågavarande ändamål måtte höjas i den utsträckning, som ett

biträdande av förstnämnda hemställan nödvändiggjorde;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr B. Näsgård m. fl. (I: 300) och den andra inom andra kammaren av

herr H. R. Nilson i Spånstad m. fl. (II: 464), i vilka hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av proposition nr 74 med beaktande av vad i motionerna

anförts måtte l:o) uttala sig för att inackorderingsbidrag för lärjunge

vid högre läroanstalt skall kunna utgöra högst 1 000 kronor per läsår,

att avläggandet av viss examen icke uppställes som villkor för stipendier

till elever, som bedriva korrespondensstudier, och att resebidrag skola kunna

utgå till elever vid skolor för kombinerad korrespondens- och muntlig

undervisning, 2:o) besluta att reservationsanslaget till stipendier åt lärjungar

vid högre läroanstalter uppföres med ett belopp av kronor 1 800 000, och

3:o) anvisa ett anslag av kronor 50 000 för nästa budgetår till statsbidrag

för anskaffande av lokaler för enskilda realskolor med kombinerad korrespondens-

och muntlig undervisning;

dels en inom andra kammaren av herr O. Malmborg i Skövde m. fl. väckt

motion (11:465), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, l:o) att det

i propositionen föreslagna maximibeloppet för stipendier höjes från 675

kronor till 800 kronor, 2:o) att statsbidraget till iordningställandet av

skolhem skall kunna utgå med omkring 85 procent av styrkta verkliga

kostnader och att det i propositionen beräknade reservationsanslaget på

denna punkt höjes i proportion härtill;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr E. Petersson m. fl. (I: 298) och den andra inom andra kammaren av

herr B. von Friesen m. fl. (II: 466), i vilka hemställts, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att en utredning rörande

möjligheten av ökade sociala förmåner för läroverksungdomen med det snaraste

igångsättes;

dels en inom andra kammaren av herr H. Holmberg m. fl. väckt motion

(II: 468), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta l:o) att till stipendier

åt lärjungar vid högre läroanstalter för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag

av 5 340 000 kronor samt 2:o) att till stipendier för studier

genom korrespondens och vid enskilda realskolor med kombinerad undervisning

för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 830 000

kronor;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr 149.

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr E. Andersson m. fl. (I: 299) och den andra inom andra kammaren av

herr E. Fast (II: 467), i vilka hemställts dels att i de i Bilaga C och D till

propositionen intagna kungörelseförslagen ordet landsting måtte utgå, samt

dels att huvudmannaskapet för ifrågavarande skolhem måtte ordnas i enlighet

med vad i motionerna föreslagits;

dels ock en inom andra kammaren av herr H. Witzell väckt motion

(II: 225), vari hemställts, att riksdagen måtte för nästa budgetår anvisa ett

reservationsanslag på 1 miljon kronor till stipendier åt vissa i motionen angivna

studiebegåvade elever; och att riksdagen i så fall måtte anhålla, att

Kungl. Majit ville utforma de närmare grunderna och villkoren för de

ifrågasatta underhållsbeloppens beviljande, alternativt att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta utreda frågan

och till riksdagen inkomma med det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Beträffande innehållet i nämnda motioner hänvisas — i den mån detsamma

ej framgår av den nedan lämnade redogörelsen — till motionerna

lii 463, I: 300, lii 465, lii 466, lii 468, I: 299 och lii 225.

Inledning.

Med skrivelse den 26 april 1944 överlämnade 1940 års skolutredning till

Kungl. Majit sitt betänkande del III »Utredning och förslag angående

vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom».

Häröver ha särskilda yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, statskontoret

och studielånenämnden, varjämte i yttranden rörande skolutredningens

samtliga hittills avgivna betänkanden från överstyrelsen för yrkesutbildning,

länsstyrelser, domkapitel, universitetskanslern m. fl. myndigheter

och institutioner även detta speciella betänkande varit föremål för

uttalanden.

Departementschefen har inledningsvis framhållit, att de på nämnda utredning

grundade förslag, som nu framlagts, måste ses i ett större sammanhang,

såsom ett led i åtgärder att tillgodose landsbygdens intressen överhuvudtaget.

En betydelsefull fråga är, framhåller departementschefen, hur

en icke önskvärd sugning av landsbygdsungdomen till staden och den teoretiska

undervisningen skall undvikas. I direktiven för 1940 års skolutredning

har föredragande departementschefen även beaktat detta spörsmål

och uttalat följande.

Samtidigt (med att man söker bereda landsbygdens barn lättare tillgång

till högre skolbildning) får icke förbises, att det för landsbygden innebär en

påtaglig och högst allvarlig fara, att den mera vakna och initiativrika delen

av dess ungdom genom de högre skolorna suges in till städerna och slutligen

i många fall tillföres dessas arbetsliv. Det är för landsbygden en livsfråga,

att den icke på detta sätt berövas de begåvningar, som eljest varit

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Statsutskottets utlåtande nr 14-9.

kallade att var på sin plats föra den trängre hembygdens ekonomiska och

kulturella liv framåt.

I sin skrivelse nr 229 har 1943 års riksdag, erinrar departementschefen,

givit uttryck åt liknande tankegångar. Riksdagen anförde följande.

I detta sammanhang vill riksdagen icke underlåta att påpeka den fara,

som ligger i den övervärdering av de s. k. intellektuella yrkena, som icke

sällan gör sig gällande. Med den övervägande teoretiska inriktning, vårt

högre skolväsen för närvarande har, går den ungdom, som genomgått högre

läroanstalter, i stor utsträckning förlorad för praktiskt arbete. Ett underlättande

för landsbygdens ungdom av möjligheterna att bedriva högre

studier bör därför, därest mera omfattande åtgärder på förevarande område

finnas böra vidtagas, enligt riksdagens mening kombineras med åtgärder,

som syfta till att leda ungdomen tillbaka till praktiskt arbetsliv.

Departementschefen har anfört följande.

Jag delar helt den av riksdagen uttalade åsikten, att strävandena att

underlätta möjligheterna till högre studier böra gå hand i hand med åtgärder,

som avse att främja ungdomens utbildning och intresse för det praktiska

arbetslivet. Några direkta förslag med sistnämnda syftning komma visserligen

ej att framläggas i detta sammanhang, men jag erinrar om att i årets

statsverksproposition upptagits åtskilliga förslag, som avse att vidga och

underlätta möjligheterna till praktisk utbildning. Sålunda har föreslagits

statsbidrag till inrättande av ett antal nya centrala verkstadsskolor och

vidare har föreslagits en väsentlig höjning av stipendierna åt elever vid anstalter

för yrkesutbildning och vid lantmannaskolorna. Andra förslag till en

utökad och förbättrad utbildning för näringslivet äro under utarbetande inom

överstyrelsen för yrkesutbildning. Slutligen överväger skolutredningen planer

till ytterligare åtgärder, vilka dels avses skola möjliggöra för landsbygdsungdomen

att i hemorten erhålla så god utbildning som möjligt — härtill torde

för övrigt det i annat sammanhang i denna proposition berörda understödjandet

av studier vid brevskolor och skolor med kombinerad undervisning samt

av kombinerad korrespondens- och radioundervisning i viss mån bidraga —

dels syfta till att fastare knyta ungdomen vid landsbygdens arbetsliv. Min

förhoppning är, att nu antydda förslag utan alltför stor tidsutdräkt skola

kunna framläggas.

Med anledning av vad departementschefen sålunda inledningsvis anfört

vill utskottet framhålla, att utskottet i likhet med departementschefen

hyser den förhoppningen, att de olika av departementschefen antydda förslagen

i syfte att främja ungdomens utbildning och intresse för det praktiska

arbetslivet snarast möjligt komma att framläggas för riksdagen.

Behovet av studiehjälp.

1940 års skolutredning har konstaterat, att, när det gäller studier vid

högre skolor, landsbygdens ungdom har det vida svårare än städernas och

tätorternas och att målsmännen på landsbygden få vidkännas ojämförligt

mycket mer betungande kostnader än de, som bo på orter med högre skola

eller i omedelbar närhet av en sådan ort.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande nr 149.

Med folkskolor på den egentliga landsbygden menar utredningen sådana,

som ligga över 5 km från närmaste högre läroanstalt, ledande till minst

realexamens kunskapsmått. Vid slutet av läsåret 1940/41 undervisades

322 603 eller omkring 60 procent av folkskolans lärjungar i dylika skolor.

Landsbygdsungdomens tillbakasätta ställning i fråga om tillträde till högre

skolor belyses ytterligare genom en del statistiska uppgifter, samtliga hänförande

sig till höstterminen 1941. Av de 76 557 lärjungarna vid högre allmänna

läroverk, kommunala gymnasier, realskolor, kommunala mellanskolor,

4-åriga högre folkskolor, kommunala flickskolor samt statens normalskola

för flickor voro 14 032 eller 18,4 procent hänvisade till dagliga

resor och 6 790 eller 8,9 procent till inackordering.

Med en sammanställning av folkmängden i dels tätorter, dels landet i

övrigt, jämförd med antalet lärjungar i de högre skolorna från de båda områdena,

ville skolutredningen åskådliggöra den skillnad, som råder mellan

dessa områden med avseende på skolor för högre undervisning. Under det

att landet i övrigt hade 55 procent av folkmängden, kommo endast 24,9

procent av hela lärjungeantalet vid de högre skolorna därifrån. Skillnaden

kan, framhåller utredningen, också uttryckas så, att av tätbygdens befolkning

omkring 20 promille undervisades i allmänna högre skolor, ledande

fram till minst realexamens kunskapsmått, under det att av den egentliga

landsbygdens befolkning endast omkring 5% promille erhöllo undervisning

i skolor av detta slag.

En undersökning på ett begränsat materiel rörande studieförutsättningarna

och planerna på fortsatt utbildning hos en del lärjungar i folkskolans

6 klass, vilka vid en övergång till högre skola varit hänvisade till inackordering

eller dagliga resor, tyder, enligt skolutredningen, på att en stor

del av landsbygdens begåvade barn nödgas avstå från fortsatta studier

endast på grund av att den högre skolan ligger på för långt avstånd från

hemorten.

Departementschefen anför för egen del följande.

Det har redan tidigare varit väl känt och bekräftas nu av skolutredningens

nyss refererade framställning, liksom av skolöverstyrelsens och studielånenämndens

yttranden, att verkligt behov föreligger av studiehjälp

åt landsbygdens ungdom. Då jag nu framlägger förslag härom, är jag emellertid

väl medveten örn att även andra kategorier av svensk ungdom äro

i den situationen, att understöd till deras studier äro motiverade. I sin skrivelse

nr 229 har riksdagen 1943 också betonat, »att även ungdom från

orter, där högre läroanstalter finnas, ofta av ekonomiska skäl förhindras

att genomgå dessa läroanstalter», och uttalat, att »de åtgärder för studiehjälp,

som äro föremål för övervägande, därför icke enbart böra taga sikte

på landsbygdens ungdom». Detta önskemål utvecklades sedermera utförligt

i motionen II: 18 vid 1944 års riksdag. Med anledning av denna motion erinrade

riksdagen, som vid behandlingen av motionen haft tillfälle taga del av

skolutredningens nu ifrågavarande betänkande, i skrivelsen 1944:368 om

nyssnämnda uttalande av 1943 års riksdag. Riksdagen konstaterade vidare,

att skolutredningen kommer att i annat sammanhang till behandling upptaga

de problem beträffande hjälpåtgärder för underlättande av tillträdet till högre

skolundervisning för studielämpliga barn från ekonomiskt svagt ställda familjer

i städer och tätorter, som diskuteras i nyssnämnda motion. Med anledning

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utslcottet.

6 Statsutskottets utlåtande nr 1/fi.

härav syntes det riksdagen icke erforderligt att hos Kungl. Majit anhålla om

utredning i ämnet. Enligt vad jag inhämtat har skolutredningens socialpedagogiska

delegation för närvarande sistnämnda spörsmål under övervägande.

Det nu föreliggande förslaget kan, liksom det är ett led i arbetet på större

rättvisa åt landsbygden, också betraktas som ett led i ett strävande att bereda

all svensk därtill lämplig ungdom de studiemöjligheter, som motsvara

dess egna anlag och samhällets behov. I själva verket kommer, om de av

mig i det följande förordade åtgärderna realiseras, redan härigenom behovet

av studiehjälp för vissa andra kategorier ungdom än den egentliga landsbygdens

att bliva beaktat.

Frågan örn hjälpåtgärder för underlättande av tillträdet till högre skolundervisning

för studielämpliga barn från ekonomiskt svagt ställda familjer

i städer och tätorter är — såsom departementschefen upplyst — under

övervägande inom skolutredningens socialpedagogiska delegation. Utskottet

vill understryka angelägenheten av att detta spörsmål snarast bringas

till en lösning. Emot vad departementschefen under detta avsnitt anfört

har utskottet icke funnit något att erinra.

I motionerna I: 298 och II: 466 har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn igångsättande snarast möjligt av en utredning

rörande möjligheten av ökade sociala förmåner för läroverksungdomen.

Då enligt vad utskottet har sig bekant de av motionärerna i berörda

hänseende angivna olika spörsmålen redan äro föremål för utredning

inom olika sakkunnigberedningar och utskottet förutsätter, att de även

eljest äro eller komma att bliva upptagna till övervägande av Kungl. Majit,

synes anledning saknas att hos Kungl. Majit anhålla örn utredning i ämnet.

Med hänsyn härtill torde ifrågavarande motioner icke böra till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Begreppet landsbygden.

Vid sin uppdelning av befolkningen eller skolornas lärjungar på tätort

och landsbygd har skolutredningen med det senare begreppet menat orter

belägna över 5 km från skola ledande till minst realexamens kunskapsmått.

De åtgärder, utredningen föreslår, avse således i första hand ungdom

från den så definierade landsbygden. I de fall, då lärjunge från ort med enbart

realskola önskar bedriva studier vid gymnasium eller därmed jämförlig läroanstalt,

ställes emellertid realskoleorternas ungdom inför samma problem

som den egentliga landsbygdens, varför utredningen upptagit också detta

spörsmål till behandling. Utredningen föreslår, att stipendium skall kunna

tilldelas lärjunge, vars hemvist är beläget avlägset från så väl den högre

skola, där han åtnjuter undervisning, som annan skola av samma slag.

Örn här föreliggande spörsmål yttrar skolöverstyrelsen följande.

Innebörden av begreppet »landsbygd» varierar alltefter den undervisning,

som avses. Realskolebildning kan på teoretisk linje genom vanlig

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 1^9.

skolgång erhållas på 233 orter, medan t. ex. handelsgymnasiebildning vid

statskontrollerad läroanstalt kan fås endast på 9 orter i landet. Begreppet

landsbygd är därför i förra fallet betydligt mera inskränkt än i det senare,

där även alla städer och stadsliknande orter, utom en grupp större städer,

innefattas, om man i likhet med skolutredningen såsom understödsberättigad

betecknar varje lärjunge, som icke i sin hemort Ilar tillgång till den

skolutbildning han söker. Det föreliggande förslaget måste sålunda anses

avse även annat än landsbygden i egentlig bemärkelse.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anför att, då det icke torde vara möjligt

eller lämpligt att upprätta exempelvis lika många tekniska gymnasier

och handelsgymnasier som allmänna gymnasier, det synes vara så mycket

viktigare, att eleverna i de förstnämnda genom en effektivt ordnad studiehjälp

erhålla lika stora möjligheter att genomgå det tekniska läroverket

eller handelsgymnasiet, vare sig de äro hemmahörande å läroverkets förläggningsort

eller å annan ort.

Med utredningens förslag torde kunna avses, att stipendium även skall

kunna tilldelas lärjunge, som bedriver studier vid exempelvis en latinlinje i

ett högre allmänt läroverk, beläget avlägset från lärjungens hemvist, även

om i hans hemort finnes sådant läroverk men där dylik linje ej är inrättad.

I konsekvens härmed bör stipendium kunna tilldelas lärjunge, i vars hemort

visserligen finnes ett tekniskt läroverk men utan sådan facklinje, som lärjungen

på grund av sitt yrkesval bör genomgå, örn han för genomgång

av dylik linje måste vistas å annan ort. Överstyrelsen vill särskilt understryka

betydelsen av utredningens förslag i dessa hänseenden för lärjungarna

vid de tekniska läroverken och även handelsgymnasierna, vid vilka

förekommer en stor procent inackorderade lärjungar.

Departementschefen anför för egen del följande.

Till de av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning framförda

synpunkterna, vilka väsentligen utgöra förtydliganden och preciseringar

av skolutredningens förslag, kan även jag i huvudsak ansluta mig.

Studiehjälp bör således under villkor, vartill jag senare återkommer, kunna

utgå till lärjunge, som icke i sin hemort eller dess närhet — vare sig hemorten

tillhör den egentliga landsbygden eller ej — har tillgång till den högre

skolutbildning han söker. Emellertid bör ett minsta avstånd av 5 kilometer

mellan bostadsorten och skolorten icke under alla förhållanden kunna godtagas

såsom förutsättning för beviljande av studiehjälp, utan hänsyn måste

givetvis tagas även till kommunikationsförhållandena och liknande omständigheter.

Där kommunikationerna äro goda, böra sålunda strängare krav

kunna uppställas i fråga örn minimiavståndet.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att studiehjälp bör Utskottet.

kunna utgå till lärjunge, som icke i sin hemort eller dess närhet — vare

sig hemorten tillhör den egentliga landsbygden eller ej — har tillgång till

ien högre skolutbildning han söker. Minimiavståndet mellan bostadsorten

och skolan bör, i anslutning till vad departementschefen förordat, enligt

utskottets mening icke utgöra mindre än omkring 5 kilometer. Utskottet

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Statsutskottets utlåtande nr 149.

anser sig därför icke kunna tillstyrka den i motionerna I: 297 och II: 463

på denna punkt föreslagna uppmjukningen av departementschefens förslag,

innebärande att avståndsgränsen skulle bestämmas till allenast 3 kilometer.

Såsom departementschefen framhållit bör i fråga örn minimiavståndet hänsyn

tagas även till kommunikationsförhållandena och liknande omständigheter,

så att där kommunikationerna äro goda strängare krav uppställas.

Bestridande av kostnaderna för studiehjälp.

Beträffande denna fråga anför skolutredningen följande.

Vad härefter angår den ekonomiska sidan av hjälpverksamheten, så skulle

man kunna tänka sig, antingen att de för densammas bedrivande erforderliga

medlen helt och hållet tillhandahölles av staten eller att kostnaderna för

verksamheten helt lades på kommunala enheter eller slutligen att stat och

kommun finge dela dessa kostnader. Såsom framgår av ett i regeringsrättens

årsbok för år 1942 refererat rättsfall (not. S. nr 356), förefinnes icke någon

möjlighet att låta kostnaderna för verksamheten helt eller delvis bestridas

av kommunala medel, med mindre ändring företages i den kommunala lagstiftningen.

För vår del anse vi emellertid någon sådan ändring icke påkallad.

Den allmänna utvecklingen synes gå i den riktningen, att staten

i allt större omfattning övertager kostnaderna för skolväsendet, och denna

utveckling har på senare tid främjats icke minst av strävandena att ernå

största möjliga skatteutjämning för kommunerna. Det är ytterst viktigt,

att en lärjunge, som fyller villkoren för erhållande av studiehjälp, också

skall kunna påräkna sådan hjälp, var han än är bosatt. Detta skulle emellertid,

därest bidragsverksamheten vore en kommunal angelägenhet, icke

bliva fallet, med mindre beviljandet av medel för ändamålet gjordes obligatoriskt

för kommunerna. Att meddela en allmän föreskrift av sådan innebörd

torde emellertid näppeligen låta sig göra, då den undervisning, som

genom hjälpverksamheten skulle möjliggöras eller underlättas, icke har

obligatorisk karaktär.

Vi ha därför stannat vid att föreslå, att de med hjälpverksamheten förenade

kostnaderna skola helt bestridas av statsverket.

Departementschefen framhåller, att ehuru skolutredningen dryftat problemet

örn kommuns rätt att bevilja stipendium eller i annan form ge bidrag

till underlättande av fortsatt utbildning vid högre läroanstalter, detta

spörsmål dock borde bliva föremål för ytterligare utredning. Vad den här

ifrågasatta studiehjälpen anginge, anslöte departementschefen sig emellertid

helt till skolutredningens mening, att den borde bestridas av statsmedel,

varvid dock kommunal medverkan borde kunna förekomma vid upprättande

av skolhem.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen

under förevarande avsnitt anfört.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 149.

Stipendier till inackordering och resor.

Stipendieg runder na.

Skolutredningens förslag innebär, att lämpligt avvägda årliga statliga

stipendier för studier vid högre teoretiska eller praktiska läroanstalter skola

efter prövning i varje särskilt fall tilldelas avlägset från sådan anstalt boende

lärjungar.

Beloppens storlek skulle avvägas efter prövning i varje särskilt fall utan

att någon maximering skulle angivas i vederbörande författning. Vid bestämmandet

av beloppets storlek i det enskilda fallet skulle hänsyn tagas

till kostnaderna för lärjunges vistelse vid eller resor till läroanstalten samt

till målsmans (lärjunges) ekonomiska ställning och antalet barn i familjen.

Huvudreglerna för stipendietilldelningen skulle vara följande:

att till innehavare av stipendium utses endast sådana studiebegåvade lärjungar,

som ingiva grundade förhoppningar örn framgång i sina studier,

att studierna bedrivas vid allmänt läroverk, kommunalt gymnasium,

högre kommunal skola, tekniskt läroverk, statsunderstött handelsgymnasium

eller under skolöverstyrelsens inseende stående enskild läroanstalt,

att sökandens hemvist är beläget avlägset från såväl den skola, där han

åtnjuter undervisning, som annan skola av samma slag,

att stipendierna skola avse antingen inackordering eller dagliga resor

från och till skolorten,

att stipendium beviljas för ett läsår i sänder,

att ansökning skall ingivas senast den 15 mars närmast före läsårets

början, samt

att den som en gång erhållit stipendium och alltjämt är behövande, är

berättigad till fortsatt stipendium.

Beträffande normerna för stipendieunderstödens utgående anför utredningen

följande.

Såsom vi tidigare framhållit, anse vi, att stipendiebeloppen böra avvägas

med hänsyn bland annat till inackorderings- eller resekostnaden samt till

målsmans ekonomiska ställning. Skall den här avsedda studiehjälpverksamheten

på ett mera påtagligt sätt bidraga till att beträffande utbildningsmöjligheterna

undanröja skillnaden mellan landsbygd och stad, torde

man böra räkna med att ett icke alltför ringa antal lärjungar tilldelas så

stora årliga stipendiebelopp, att hela eller större delen av inackorderingseller

resekostnaden därmed kan betalas. Flertalet av de övriga ur studielämplighetssynpunkt

stipendieberättigade lärjungarna böra erhålla så stora

stipendiebelopp, att beloppen i regel komma att täcka över hälften av

ifrågavarande kostnad.

Skolutredningen beräknar medelinaekorderingskostnaden till lägst 1 000

kronor per läsår och lärjunge och medelkostnaden för de dagliga resorna

till lägst 100 kronor per läsår och lärjunge.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 149.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har framhållit, att stipendier även böra

kunna tilldelas studerande vid de s. k. särskilda anstalterna för yrkesundervisning.

De särskilda anstalter för yrkesundervisning, vars lärjungar sålunda böra

kunna komma i fråga för erhållande av föreslagna stipendier, äro tekniska

skolan _ i Stockholm med undantag av den högre konstindustriella skolans

avdelning för utbildande av lärare i teckning och välskrivning (teckningslärarinstitutet),

bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås med undantag

av kursen för textil- och konfektionsingenjörer, Lennings textiltekniska

institut i Norrköping och grafiska institutet.

Skolöverstyrelsen uttalar örn skolutredningens förslag till stipendier principiellt

följande.

Principiellt synes intet hindra, att i begreppet inackordering även kostnaden

för frukost inneslutes. Visserligen har skolutredningen vid kostnadsberäkningarna

för inackordering utgått från endast helt inackorderade.

Men då intet formellt hinder enligt skolutredningsförslaget möter för att

inberäkna frukostinackordering i understöden och då överstyrelsen icke nu

är beredd att föreslå någon omberäkning av anslagen med hänsyn till sådan

inackordering, anser sig överstyrelsen kunna för närvarande stanna vid

att endast påpeka önskvärdheten av att utgifter för frukost beaktas vid

bedömningen av stipendiebelopp åt resande lärjunge.

Beträffande normerna och kvalifikationerna för stipendiernas utgående

anför skolöverstyrelsen i huvudsak följande.

Överstyrelsen hänvisar till. den principiella ställning, som överstyrelsen

intagit i sitt förslag av den 9 juni 1939. Ur ekonomisk synpunkt uppställde

överstyrelsen först som allmän norm, att merkostnaden för landsbygdsbarnens

skolvistelse borde ersättas, men förordade en prövning av behovet

från fall till fall, varvid hänsyn borde tagas till ett flertal angivna omständigheter.

Några bindande regler ansågos dock icke lämpligt att föreskriva,

utan överstyrelsen angav endast vissa maximigränser för de olika bidragsformer,

som föreslogos, och ansåg i övrigt, att den centrala myndighet, som

skulle handha administrationen av understöden, sedermera relativt snabbt

torde kunna vinna tillräcklig erfarenhet för att uppnå ett mera i detalj utarbetat

system för understödens gradering. Skolutredningen har — framhåller

skolöverstyrelsen — uppställt liknande, ehuru mindre preciserade

principkrav och anser, att till ledning för understödens fördelning kunna

tjäna de normer studielånenämnden har att tillämpa i sin verksamhet. Några

maximigränser uppdragas ej, och någon relation till kostnaden för lärjunge

med hemvist på läroverksorten beräknas icke heller. I än högre grad an

överstyrelsen har alltså enligt överstyrelsens mening skolutredningen lämnat

åt den blivande centraladministrationen att utforma de närmare riktlinjerna

för understödens fördelning. Överstyrelsen framhåller, att dess tidigare ståndpunkt

i stort sett sammanfaller med skolutredningens i avseende på den

hänsyn, som bör tagas till de ekonomiska förhållandena, men finner principiellt,

att huvudregeln örn merkostnaden i förhållande till utbildningskostnaden

för dem, som bo på läroverksorten, tills vidare bör fasthållas.

Överstyrelsen föreslår därför, att som direktiv för den administrerande

myndigheten angives, att merkostnadsprincipen under de närmaste åren bör

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 149.

iakttagas, till dess omprövning kunnat ske av möjligheterna att bereda studiehjälp

även åt läroverksorternas ungdom. Överstyrelsen anser sig nu som

1939 våga uppskatta denna merkostnad till % av den reella utgiften för

vistelse på läroverksorten. I instruktionen för understödsverksamhetens

centralorgan borde en föreskrift inryckas, att denna gräns i regel icke må

överskridas.

Studielånenämnden anför följande.

Skolutredningen har föreslagit, att beträffande de närmare förutsättningarna

för stipendium i stort sett skulle uppställas samma villkor, som studielånenämnden

har att tillämpa vid fördelningen av statens studielån. Detta

innebär, att prövning skall ske individuellt och avse både behovet av stipendium

och lämpligheten för studier. Endast örn både behov föreligger och

studiebegåvningen är väl vitsordad, skall stipendium utdelas. Studielånenämnden

finner synnerligen angeläget betona, att dessa principer få bli

gällande. I de fall, där studielån utdelats huvudsakligen av sociala skäl, utan

att studiebegåvningen varit klart styrkt, har resultatet i allmänhet icke

blivit tillfredsställande. Beträffande behovet böra enligt nämndens bestämda

mening inga bindande direktiv lämnas, utan den utdelande myndigheten

bör äga rätt att verkställa prövning från fall till fall med hänsynstagande

till alla de omständigheter, som äro av betydelse för bedömande av sökandes

ekonomiska möjligheter, såsom föräldrars inkomst, eventuella skulder och

förmögenhet, syskonens antal, ålder och eventuella inkomst, antalet syskon

i skolor, hemmets avstånd från skolorten, sökandes möjligheter till inackordering

hos släktingar o. s. v.

Statskontoret uttalar sig för en i olika avseenden mera begränsad stipendieverksamhet.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Jag biträder skolutredningens förslag, att stipendier för bekostande av

inackordering eller dagliga resor skola kunna tilldelas för studier lämpliga

ungdomar från landsbygden. I fråga om vilka skolors lärjungar, som skola

vara berättigade att erhålla dylik studiehjälp, finner jag, att utöver de av

skolutredningen föreslagna även lärjungarna vid tekniska skolan i Stockholm

med undantag av konstindustriella aftonskolan och teckningslärarinstitutet,

bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås med undantag av

kursen för textil- och konfektionsingenjörer, Lennings textiltekniska institut

i Norrköping och grafiska institutet böra kunna åtnjuta stipendier. Något

bärande skäl att, såsom statskontoret ifrågasatt, utesluta lärjungar vid

under skolöverstyrelsens inseende ställda enskilda läroanstalter synes mig

icke föreligga.

Beträffande normerna för tilldelning av stipendier har skolutredningen

räknat med att ett visst, icke alltför ringa antal lärjungar skall kunna tilldelas

så stora stipendiebelopp för läsår, att hela eller större delen av inackorderings-

eller resekostnaderna kan betalas, medan flertalet av de övriga

stipendicberättigade lärjungarna skulle erhålla så stora understöd, att dessa

i regel komma att täcka över hälften av kostnaden. Skolöverstyrelsen har

ansett, att åtminstone tills vidare högre stipendiebelopp än två tredjedelar

av verkliga kostnaden för inackordering icke borde kunna utgå. Länsstyrelsen

i Karlskrona har varit inne på liknande tankegångar. Statskontoret har

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr Uf9.

instämt med skolöverstyrelsen och därtill föreslagit viss maximering för

stipendium till inackordering samt särskild norm för stipendium till resor.

I likhet med statskontoret finner jag det lämpligt, att ett högstbelopp

för läsår och lärjunge fixeras. Vid anmälan i årets åttonde huvudtitel av

frågorna örn stipendier åt elever vid folkhögskolor och vid anstalter för

yrkesundervisning har jag såsom högsta stipendiebelopp för högsta behovsgraden

förordat 75 kronor för månad. Samma belopp, vilket vid högre läroanstalter

för läsår innebär 675 kronor, torde böra bestämmas som maximum

för nu ifrågasatta stipendier. För lärjungar, som icke behöva vara inackorderade,

bör givetvis detta högstbelopp avsevärt reduceras. Även med den

maximering, som jag nu föreslagit, torde stipendiaterna kunna få åtminstone

större delen av sina här ifrågavarande kostnader ersatt.

Skolöverstyrelsen har även något berört frågan örn bidrag till kostnader

för måltid under huvudrasten. I anslutning till vad överstyrelsen yttrar vill

jag hänvisa till att inom 1941 års befolkningsutredning för närvarande pågår

utredning om skolfrukost, eventuellt även åt lärjungar vid högre läroanstalter.

Tills vidare bör det dock för den utdelande myndigheten icke möta

hinder att vid bestämmande av stipendiebeloppet även taga hänsyn till frukostkostnader.

Jag anser mig böra framhålla, att det givetvis kan tänkas fall,

då en lärjunge under en del av läsåret helinackorderas och under en annan

gör dagliga resor. Stipendiebeloppet bör då rättas efter dessa förhållanden.

Även för helinackorderad lärjunge kunna resekostnaderna, när avståndet är

stort mellan hemmet och studieorten, vara betungande. Jag finner det därför

rimligt, att särskilt stipendium för resor må kunna utgå jämväl till medellös

lärjunge, som åtnjuter stipendium för inackordering, under förutsättning att

de oundgängliga utgifterna för resor mellan hemmet och studieorten uppgå

till ett mera betydande belopp.

Ur allmänna arvsfonden utdelas årligen ett antal stipendier åt lärjungar

vid högre statliga och kommunala läroanstalter samt statsunderstödda handelsgymnasier.

För de senaste läsåren har för detta ändamål anvisats ett belopp

av 100 000 kronor. Jag erinrar vidare örn att under riksstatens åttonde

huvudtitel finnes uppfört ett anslag till stipendier vid tekniska läroverk,

avsett för studieunderstöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid

tekniska fackskolor. Som allmän regel synes mig böra gälla, att elev, som

tilldelas studiestipendium för landsbygdsungdom, icke därjämte bör för

ett och samma läsår komma i åtnjutande av stipendium ur allmänna arvsfonden

eller från anslaget till stipendier vid de tekniska läroverken. I vissa

fall torde det dock vara motiverat att göra avsteg från denna regel.

De erfarenheter, som den utdelande myndigheten vinner, kunna längre

fram giva ledning för utarbetande av mera preciserade och normerande bestämmelser

för stipendiernas utdelning. För att åstadkomma en rättvis fördelning

och hindra enskilda vinstintressen att göra sig gällande kan det

emellertid redan på ett tidigt stadium bli nödvändigt för denna myndighet

att för varje skolort fastställa ett genomsnittligt inackorderingspris såsom

normerande vid stipendietilldelningen.

Som minimikvalifikationer för erhållande av stipendium har skolutredningen

föreslagit, att lärjungen vid sin tidigare skolgång skall ha ådagalagt

sådan prestationsförmåga och sådan karaktärsläggning, att det kan anses vara

sannolikt, att han med framgång skall kunna fullfölja arbetet vid den läroanstalt,

där han söker inträde eller tidigare erhållit undervisning, samt hänvisat

till de villkor, som gälla för erhållande av statens räntefria studielån.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr 11+9.

Det synes mig självfallet, att vid tilldelande av studiehjälp hänsyn i första

rummet skall tagas till de sökandes studielämplighet, innefattande såväl begåvning

för den utbildning, vederbörande önskar åtnjuta, som ambition

och redlig karaktär. Denna studielämplighet bör på ett betryggande sätt

styrkas och stipendium tilldelas de mest förtjänta i den utsträckning, som

medel äro tillgängliga. Vid fastställande av stipendiebeloppet bör den utdelande

myndigheten verkställa individuell prövning och därvid taga hänsyn

till bland annat sökandens bostadsort, kursavgifternas storlek under det läsår,

för vilket stipendiet är avsett att utgå, och de övriga medel, över vilka sökanden

under samma tid må kunna för ändamålet förfoga, ävensom uppmärksamma

alla de omständigheter i övrigt, som äro av betydelse för att bedöma

sökandens behov.

Det torde icke kunna förnekas, att mera omfattande stödåtgärder av det

slag, jag i det föregående förordat, under vissa förutsättningar kunna vara

ägnade att medföra en stegrad tillströmning till de högre skolorna och därmed

öka risken för en sådan överbefolkning av de intellektuella banorna, för

vilken riksdagen i olika sammanhang varnat. I den mån stipendier komma

att givas för studier på realskolans stadium synes mig denna invändning dock

väga mindre tungt; allvarligare blir problemet, när det gäller underlättande

av studier på gymnasiestadiet. Om staten skall på här förordat sätt verka

för ett vidgat rekryteringsunderlag för gymnasierna, måste enligt min mening

nästa steg bliva, att en skärpning av fordringarna för tillträde till gymnasiet

tages under allvarligt övervägande. Slutligen synes det mig befogat, att vid

konkurrens mellan inbördes likställda sökande till stipendium företräde gives

åt den, vilken ämnar förvärva sådan högre utbildning, som direkt tar sikte

på ett praktiskt yrke.

Anslagsbehovet.

Beträffande anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål har skolutredningen

anfört.

Höstterminen 1941 funnos vid de allmänna högre skolorna i runt tal

6 800 inackorderade och 1 400 dagligen resande lärjungar.

Medelinackorderingskostnaden torde kunna beräknas till lägst 1 000 kronor

per år och lärjunge och medelkostnaden för de dagliga resorna till lägst

100 kronor per år och lärjunge. Om dessa approximativa siffror läggas till

grund för en med ledning av nyssnämnda uppgifter för år 1941 företagen

beräkning av sammanlagda årskostnaden för de avlägset från högre skolor

boende lärjungarnas vistelse vid eller dagliga resor till sagda läroanstalter,

skulle man komma till följande belopp:

för inackordering ............................... kronor 6 800 000

» dagliga resor ................................ » 1 400 000

Summa kronor 8 200 000.

Bland de inackorderade och resande lärjungarna måste emellertid finnas

åtskilliga, vilka icke skulle uppfylla det av oss för stipendiernas erhållande

angivna villkoret om klar studielämplighet. Att företaga någon bestämd

beräkning i syfte att utröna dessa lärjungars antal låter sig icke göra, men

man torde på vissa grunder kunna räkna med att omkring två tredjedelar

av de inackorderade och en tredjedel av de resande lärjungarna uppfylla

ifrågavarande villkor och således böra erhålla studiehjälp i form av slipen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr lJ+9.

dier. Utgår man från situationen höstterminen 1941, skulle enligt denna

beräkning omkring 4 500 inackorderade lärjungar och omkring 4 700 resande

bliva stipendieberättigade. Om medelkostnaderna beräknas på sätt förut

skett, kunna totalkostnaderna för dessa lärjungars inackordering och resor

under ett läsår uppskattas till:

för inackordering ............................... kronor 4 500 000

» dagliga resor ................................ » 470 000

Summa kronor 4 970 000.

Om den här ifrågasatta studiehjälpverksamheten blir förverkligad, komma

emellertid en del obemedlade och mindre bemedlade studiebegåvade från

landsbygden, vilka eljest ej skulle haft möjlighet att fortsätta sin skolgång,

att söka sig in vid högre skolor, varför den årliga totalkostnaden för de stipendieberättigade

lärjungarnas inackordering och resor kommer att ökas

jämfört med det kostnadsbelopp, som ovan beräknats med utgångspunkt

från situationen vid de allmänna läroanstalterna höstterminen 1941. Totalkostnaden

kommer dessutom att ytterligare ökas, enär kostnaderna för

inackordering och resor för lärjungar vid bland andra praktiska skolor av

olika slag — t. ex. praktiska mellanskolor, tekniska gymnasier och fackskolor

samt handelsgymnasier — samt vissa under skolöverstyrelsens inseende

stående enskilda läroanstalter måste medräknas. Vi förfoga icke

över något material för beräkning av den ökning av den totala årskostnaden,

som tillkomsten av dessa två grupper av lärjungar kan medföra.

Vi uppskatta emellertid denna ökning till minst 30 procent av 4 970 000

kronor eller till 1 491 000 kronor. Totalkostnaden för de stipendieberättigade

lärjungarnas inackordering och resor under ett läsår skulle sålunda

enligt denna beräkning uppgå till 6 461 000 kronor.

Skolutredningen beräknar vidare, att det årliga anslagsbehovet för detta

ändamål bomme att uppgå till omkring 70 procent av den angivna totalkostnaden

eller till minst 4 500 000 kronor. Denna summa borde dock icke utgå

redan första året för verksamheten. Härom anför utredningen följande.

Det torde vara nödvändigt att erhålla ett par års erfarenhet av en hjälpverksamhet

av detta slag, innan densamma utsträckes att omfatta samtliga

de lärjungar, som under ett läsår skulle kunna anses vara stipendieberättigade.

På grund härav torde det vara lämpligt, att anslaget under det första

året begränsas till ett mindre belopp, som emellertid successivt höjes under

de närmast följande åren, då antalet av dem, som skulle kunna tänkas

komma i åtanke vid bidragsbeloppens fördelning, på grund av vidgad kännedom

om möjligheterna att erhålla understöd med säkerhet kommer att öka.

Vi föreslå därför, att för det första läsår, som stipendier av detta slag utdelas,

ett anslag av 1 500 000 kronor beviljas och att för de två följande

läsåren anslaget ökas med likaledes 1 500 000 kronor årligen, så att detsamma

under det tredje läsåret uppgår till 4 500 000 kronor. På grundval

av under dessa tre första år vunna erfarenheter skulle fastare normer för

den ifrågavarande stipendieutdelningen kunna utarbetas.

Statskontoret erinrar om den sedan länge aktuella frågan örn åtgärder

i syfte att förhindra en icke önskvärd tillströmning till de intellektuella

yrkena.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets utlåtande nr l/f9.

Med de relativt fåtaliga årskullar ungdom, som under de närmaste årtiondena

skola söka sin försörjning, framstår en rationell fördelning inom samhället

av arbetskrafterna såsom särskilt angelägen. Uppenbarligen är det

därför av vikt, att de vidgade möjligheterna för landsbygdens ungdom att

vinna högre skolutbildning icke få leda till en ökad tillströmning till läroanstalter

med= teoretisk utbildning. Skolorganisationens kapacitet bör därför

icke vidgas. Åtgärder, som böra övervägas för att förhindra en utveckling

i _antydd_ riktning, synas bland annat böra inriktas på inrättandet av praktiska

linjer i realskolan i ökad omfattning och en begränsad elevintagning

på de teoretiska linjerna.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

De principiella synpunkter, som statskontoret i sitt yttrande lägger på

den här ifrågasatta verksamheten, ha ingalunda varit främmande för dem,

som tidigare sysslat med dessa spörsmål. Min företrädare i ämbetet har,

såsom framgår av inledningen, givit uttryck åt liknande tankegångar. Själv

har jag där erinrat om att skolutredningen redan överväger åtgärder, som

avse att förhindra en osund dragning av landsbygdens ungdom till städerna

och den teoretiska undervisningen och att tillgodose strävandet att fördela

arbetskraften så, att dylik i nödig utsträckning också står landsbygden till

buds. Jag har där likaledes uttalat den förhoppningen, att förslag till åtgärder

i nämnda syften utan alltför stor tidsutdräkt skola kunna framläggas.

_I fråga örn kostnaderna för den nu föreslagna studiehjälpen ansluter jag

mig till skolutredningens åsikt, att statens anslag härför till att börja med böra

begränsas, till mindre belopp, för att därefter successivt höjas. I vad mån

denna höjning kan äga rum i det tempo och den utsträckning, som skolutredningen

förutsätter, torde med hänsyn till osäkerheten i det finansiella

läget icke vara möjligt att med bestämdhet uttala sig om.

Skolutredningen har för detta första budgetår till stipendier för inackordering

och resor föreslagit ett belopp av 1 500 000 kronor. Utredningen

synes härvid ha utgått från ett högsta stipendiebelopp av omkring

1 000 kronor till bestridande av inackorderingskostnader. För egen del har jag

förordat, att maximum för detta fall bestämmes till 675 kronor. Denna sänkning

skulle vid oförändrat antal stipendier motivera en icke oväsentlig nedräkning

av anslaget. Å andra sidan har utredningen icke räknat med de av

mig tillstyrkta stipendierna till bestridande av kostnader för skolfrukostar.

Vidare har jag förordat, att stipendier för resor skola kunna utgå i något

större utsträckning än enligt utredningens förslag. Slutligen har jag förordat

en så vid tolkning av landsbygdsbegreppet, att därunder i vissa fall komma

att inbegripas även städer och andra tätorter. Denna bestämning av en av

förutsättningarna för stipendietilldelning torde vara något vidsträcktare än

som avsetts i skolutredningens förslag. Emellertid bör en utvidgning av området

för stipendieverksamheten icke få föranleda minskning av möjligheterna

för den egentliga landsbygdens ungdom att erhålla stipendier. Detta är ett

ytterligare skäl mot att sänkningen av stipendiemaximum skall tagas till intäkt

för en sänkning också av anslagssumman. Med beaktande av nu anförda

omständigheter finner jag tvärtom, att en viss höjning av anslagssumman,

i förhållande till vad skolutredningen föreslagit, är skälig, och förordar därför,

att anslaget, vilket på de av skolöverstyrelsen angivna grunderna torde

böra betecknas såsom reservationsanslag, uppföres med ett belopp av

1 700 000 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets utlåtande nr Uf9.

Motioner.

I motionerna 1:297 och 11:463 anföres följande.

Det är med tillfredsställelse, man konstaterar, att Kungl. Maj:t nu funnit

tiden vara inne att i proposition till riksdagen föreslå en rad åtgärder,

syftande till studiehjälp för högre undervisning åt landsbygdens ungdom.

Därmed lia direkta förutsättningar skapats för undanröjande av en betydande

orättvisa i vårt samhälle. Tillfredsställelsen skulle emellertid lia

varit ännu större, örn propositionen utformats så, att de ekonomiska utbildningshindren

definitivt brutits för ifrågavarande ungdomsgruppers vidkommande.

Genom att de föreslagna stipendierna fixerats till för låga belopp, komma

väsentliga hinder även i fortsättningen att uppresa sig för den ekonomiskt

svagare delen av landsbygdens ungdom, i den mån denna önskar söka sig

till den högre undervisningen.

Vid fastställandet av stipendiernas storlek har Kungl. Majit i vissa avseenden

varit mindre generös än skolutredningen. Denna senare har utgått

ifrån »att ett visst icke alltför ringa antal lärjungar skall kunna tilldelas så

stora stipendiebelopp för läsår att hela eller större delen av inackorderingseller

resekostnaden kan betalas». Enligt propositionen skulle ingen elev komma

att få hela kostnaden täckt av statsstipendiet.

Trots att skolutredningen beräknat medelinackorderingskostnaden för

ifrågavarande elever till lägst 1 000 kronor per elev och år, föreslås i propositionen

ett högsta stipendium av 675 kronor för samma tid. Detta belopp

är lägre än det medeltal skolutredningen tänkt sig. I utredningens anslagsberäkningar

har nämligen detta medeltal för stipendierna fixerats till 70 procent

av totalkostnaderna. Då förutsättes emellertid, att en hel del elever till

följd av den ekonomiska ställningen komma att bli tilldelade avsevärt lägre

stipendiebelopp än det maximala. Då Kungl. Majit nu föreslår ett maximibelopp

motsvarande 67,5 procent av den beräknade medelinackorderingskostnaden

och då det tydligen avses, att en glidande skala skall tillämpas vid

stipendieutdelningen, kommer detta att innebära, att stipendiernas medeltal

kommer att stanna långt under den nivå, som skolutredningen förutsatt.

I propositionen erinras örn att vid anmälan av årets åttonde huvudtitel

högsta stipendiebelopp åt elev vid folkhögskola eller yrkesskola förutsatts

utgå med 75 kronor per månad. Samma belopp föreslås nu för den landsbygdsungdom,

som för deltagande i högre undervisning är hänvisad till inackordering

på skolorten.

Med anledning av de föreslagna stipendiebeloppen vid folkhögskolor och

yrkesskolor har Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund i skrivelse till

statsutskottets andra avdelning hemställt örn att utskottet måtte föreslå riksdagen,

att det maximala stipendiebeloppet vid dessa skolor måtte höjas

till 100 kronor per månad. Som motivering härför anföres, att medelkostnaden

för bevistandet av vinterkurs vid folkhögskola enligt av skolöverstyrelsen

verkställd utredning uppgår till 100 kronor per elev och månad.

Enligt förbundets mening borde hela denna kostnad för de mindre bemedlade

och obemedlade elevernas vidkommande täckas av statsstipendier.

Skolutredningens beräkningar utvisa en något högre medelinackorderingskostnad

å orter med högre undervisning, än vad skolöverstyrelsen i sin utredning

kommit fram till för folkhögskolornas vidkommande. Enligt vår mening

böra statsstipendiernas högsta belopp fixeras så högt, att inackorde
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets utlåtande nr 149.

ringskostnaden helt täckes. Dock måste en maximigräns fastställas. För den

högre undervisningens vidkommande bör denna kunna fixeras till högst 1 000

kronor per läsår. Först om stipendiernas högstbelopp får denna storleksordning

undanröjas de ekonomiska utbildningshindren för landsbygdens ungdom.

Vi äro medvetna örn att gentemot det av oss föreslagna maximala stipendiebeloppet

den invändningen kan resas, att landsbygdens ungdom härigenom

kommer i en fördelaktigare ställning än den ungdom i städer och

övriga tätorter, vilken söker sig till den högre undervisningen. Här bör emellertid

erinras arn att propositionen förutsätter, att en hel del ungdom jämväl

från tätorterna skall bli delaktig av de stipendiemöjligheter, som nu skapas.

Vidare är frågan om brytandet av de ekonomiska utbildningshindren för den

ungdom i tätorterna, som inte beröres av de nu ifrågasatta åtgärderna, föremål

för särskild prövning inom skolutredningen. Det förhållandet, att förslag

till reformer på detta område komma att dröja ännu någon tid, är emellertid

inget starkare argument mot att nu i ett sammanhang lösa frågan för landsbygdsungdomen

jämte andra berörda kategorier. Dessa ungdomsgrupper ha

nämligen så länge befunnit sig i undantagsställning, att ett litet försprång

för dem vid reformprogrammets genomförande bara är att betrakta som en

senkommen kompensation för lång väntan. Samtidigt som detta konstateras,

finna vi det emellertid motiverat att även framhålla nödvändigheten av att

utredningen örn stöd för högre undervisning åt övriga ungdomsgrupper snarast

måtte slutföras, så att proposition i frågan kan föreläggas riksdagen utan

för lång tidsutdräkt. Men väntan på en reform får inte förfuska genomförandet

av en annan. Skolfrågorna måste bli föremål för radikala lösningar, allteftersom

de föreläggas riksdagen för avgörande.

Beträffande elevernas resor mellan hemmet och skolorten vid läsårets början

och vid dess slut liksom också vid jul- och påsklov är det vår uppfattning,

att för helinackorderade obemedlade och mindre bemedlade elever ifrågavarande

resekostnader helt böra bestridas av staten i form av tilläggsstipendier.

För elever, som dagligen resa mellan hemmet och skolorten, beräknar

skolutredningen en medelkostnad av lägst 100 kronor per elev och läsår. I

sitt yttrande tillstyrker statskontoret dessa resestipendier och framhåller, att

de »kunna utgå med belopp, motsvarande högst den verkliga kostnaden i

den mån denna överstiger 100 kronor för läsår». Gentemot detta har Kungl.

Majit inte haft något att erinra.

Vi finna ingen anledning, varför resestipendier skola förvägras elever, vilkas

samlade resekostnad under ett läsår inte uppgått till 100 kronor. Ej heller

kunna vi ansluta oss till Kungl. Majlis förslag beträffande det kortaste avstånd

mellan hemmet och skolorten, som skall vara avgörande för erhållande

av resestipendium. Enligt vår mening bör ifrågavarande avstånd fixeras till

3 kilometer i stället för i propositionen föreslagna 5 kilometer. Måhända invändes

här, att med denna kortare avståndsgräns även en del ungdomar i tätorterna

kunna bli i tillfälle att erhålla resestipendium. I den mån vederbörande

ha över 3 kilometer från hemmet till skola, måste det emellertid anses motiverat

med resestipendium även här. Då propositionen i andra avseenden förutsätter,

att ungdomar från tätorterna i vissa fall skola vara att betrakta som

stipendieberättigade, reduceras värdet av de eventuella principiella betänkligheter,

som skulle ta sig uttryck i ett hävdande av alt det nu gäller att

bryta de ekonomiska utbildningshindren enbart för ungdomen från den egentliga

landsbygden.

Bihang till riksdagens protokoll 19G sami. Sr l\9.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr J/f9.

Enligt vår mening böra stipendierna motsvara den verkliga resekostnaden

med billigaste kommunikationsmedel. Med en sådan fixering bortfaller motiveringen

för att, som i propositionen föreslagits, tillämpa en elastisk avståndsgräns

med hänsyn till kommunikationsmöjligheterna. Likaså förutsätter vårt

förslag ett slopande av 100-kronorsgränsen såsom kvalificerande för erhållande

av resestipendium. Örn någon minimigräns över huvud taget skall stipuleras,

bör den fastställas till ett mycket lågt belopp.

I motionerna 1: 300 och II: 464- anföres beträffande förevarande stipendier

i huvudsak följande.

I fråga örn stipendierna har departementschefen uttalat sig till förmån för

den av skolöverstyrelsen uppställda normen, att bidragen borde täcka den

merkostnad som på grund av inackordering och resor uppstår för en landsbygdselev

vid vistelse vid högre läroanstalt jämfört med en elev från skolorten.

Inackorderingskostnaden beräknades av skolutredningen till lägst 1 000 kronor

per läsår och lärjunge, men i propositionen har i anslutning till vissa över skolutredningens

förslag avgivna yttranden stipendiebeloppet maximerats till 675

kronor per år och elev, en summa som torde utgöra ungefär två tredjedelar

av lägsta tänkbara kostnad för inackordering. Med stipendier av högst denna

storlek skulle således landsbygdsbarnens studier fortfarande vara förenade med

betydande merkostnader jämfört med förhållandena inom eller i närheten av

samhällen, där högre skolor finnas. Kretsen av den ungdom på landsbygden,

som skulle ha möjligheter att bedriva högre studier, komme givetvis att vidgas,

men fortfarande skulle de sämre lottade på landsbygden, t. ex. barnen i mindre

jordbrukar-, hantverkar-, lant- och skogsarbetarhem, stå utanför möjligheterna

till högre utbildning. Att förutom de nödvändiga kostnader för kläder, skolböcker

o. s. v., som följa med barnens skolgång och som i och för sig äro svåröverkomliga

för familjer med låga inkomster vare sig de äro bosatta på landsbygden

eller i skolstäder, dessutom betala en tredjedel av inackorderingskostnaden,

kommer att överstiga förmågan. Det torde för övrigt böra framhållas,

att skolgången — även vid tillgång till den föreslagna stipendiehjälpen — medför

högre kontanta utlägg för ett barn, som måste inackorderas, än ett barn,

som kan bo hemma, och att svårigheterna att komma ut med kontanter äro

särskilt stora bland landsbygdens lägre inkomstskikt.

Riktpunkten bör enligt vår mening vara att såväl på landsbygden som i

städerna demokratisera utbildningsmöjligheterna, så att begåvningsurvalet

icke blir beroende av föräldrarnas bostadsort eller ekonomi utan av de ungas

inneboende egenskaper. Man måste därför beklaga — och här synes vår uppfattning

överensstämma med departementschefens — att förslag ej också redan

nu kunnat framläggas om studiehjälp till begåvade barn från ekonomiskt svagt

ställda familjer i städerna. Även om det icke är och på grund av inackorderingskostnaderna

icke kan vara riktigt, som ibland framhållits, att det skulle

vara lika omöjligt för en stadsfamilj med små inkomster att hålla sina barn i

högre skolor som för en familj på landsbygden i samma inkomstläge, kunna

dock svårigheterna även för en stadsfamilj vara oöverkomliga, varför stöd i

form av stipendiebidrag kan vara nödvändigt. Örn man även av de fattigaste

fordrar, att de ekonomiskt i mera avsevärd utsträckning skola bidraga till barnens

studiekostnader, kan det ur demokratisk synpunkt självklara kravet om

ett rättvist begåvningsurval icke anses vara tillgodosett.

Den i vissa yttranden framskymtande farhågan, att studiebidrag till landsbygdens

ungdom skulle medföra en alltför stor tillströmning till de teoretiska

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Statsutskottets utlåtande nr 149.

studiebanorna, kunna vi icke tillmäta någon större betydelse. Först kan härvid

anmärkas, att det ännu så länge rör sig om ett litet fåtal, som skulle få sina

studier underlättade. Dessutom måste emellertid — och detta är det avgörande

— tillträdet till den högre skolutbildningen regleras på annat sätt än

genom geografiska och ekonomiska spärrar. Departementschefen har också

ställt i utsikt åtgärder i syfte att skärpa fordringarna för tillträde till gymnasium.

En annan invändning som ofta gjorts är att underlättandet av studier

för landsbygdsungdomen skulle kunna bidraga till landsbygdens avfolkning.

Detta måste dock vara ett direkt misstag. Tvärtom torde en förbättring av

studiemöjligheterna kunna bidraga till att motverka dragningen till städerna.

Mångå familjer skulle hellre stanna på landsbygden eller flytta dit, om de visste

att utbildningsmöjligheterna för barnen äro något så när lika där som i städerna.

Enligt vår mening är det nödvändigt att redan från början avpassa de nu

föreslagna studiestipendierna på ett sådant sätt, att även de som icke ha några

större egna resurser att lita till kunna tillgodogöra sig desamma. Örn detta skall

kunna väntas bli fallet, torde maximum icke böra sättas lägre än det av skolutredningen

angivna beloppet, nämligen 1 000 kronor per år. Det i propositionen

föreslagna reservationsanslaget till stipendier åt lärjungar vid högre

läroanstalter torde i anslutning härtill böra höjas med förslagsvis 100 000

kronor.

I motionen II: 465 har anförts följande.

Skolutredningen synes lia utgått från ett högsta stipendiebelopp av omkring

1 000 kronor till bestridande av inackorderingskostnader, medan departementschefen

förordat, att maximimum för detta fall bestämmes till 675 kronor.

Mot de principer, som legat till grund för departementschefens ståndpunktstagande,

synes intet vara att erinra. Maximibeloppet förefaller dock

vara för snävt begränsat. Ej så få elever, som i övrigt äro väl kvalificerade

för erhållande av studiehjälp, skulle på grund av ekonomiska förhållanden

ej kunna tillgodogöra sig densamma, varvid studiehjälpens syfte i viss utsträckning

komme att äventyras. En höjning av maximibeloppet förefaller

under sådana förhållanden befogad, och vi skulle helst ha sett, att skolutredningens

förslag på denna punkt kunnat genomföras. Med hänsyn till kravet

pa återhållsamhet i statsfinansiellt hänseende finna vi oss dock böra stanna

vid något mindre belopp och föreslå som maximum 800 kronor. Den i propositionen

föreslagna, kostnadsramen på denna punkt skulle vid genomförandet

av vårt förslag ej nödvändigt behöva utvidgas, då jämkningar av stipendiebeloppen

i övrigt synas tänkbara, men man ernådde större möjligheter till

effektiv hjälp i vissa fall, där de ekonomiska förhållandena motivera detsamma.

Slutligen har i motionen II: 468 anförts i huvudsak följande.

Skolutredningen har konstaterat, att det vid de allmänna högre skolorna

finns i runt tal 6 800 inackorderade och 14 000 dagligen resande lärjungar.

Utredningen har vidare ansett, att av dessa elever »ett visst, icke ringa antal

lärjungar skall kunna tilldelas så stora stipendiebelopp för läsår, att hela eller

större delen av inackorderings- och resekostnaderna kan betalas, medan flertalet

av de övriga stipendieberättigade lärjungarna skulle få så stora understöd,

att dessa i regel läcka över hälften av kostnaderna».

Utredningen har beräknat inaekorderingskostnaderna så lågt sorn 1 000

s. 20 Kontrollera mot PDF

Utt kottet.

20 Statsutskottets utlåtande nr 1J+9.

kronor per år och kostnaden för resor genomsnittligt till 100 kronor per elev

och år. Slutligen har föreslagits, att stipendier av denna omfattning skola

utdelas först efter tre år, sedan man prövat sig fram genom successiv ökning.

Vi anse, att såsom minimikrav på detta område stipendier i hela den

omfattning, skolutredningen slutgiltigt räknat med åt inackorderade och

dagligen resande elever, skola utdelas snarast möjligt. Behovet härav är

tillräckligt klart ådagalagt utan att (arva någon ytterligare utredning eller

prövotid.

Emellertid måste den av skolutredningen angivna genomsnittskostnaden

för inackordering anses för lågt tilltagen. I motioner till 1943 års riksdag

beräknades kostnaden härför till 1 200 kronor, och vi ha vid våra beräkningar

ay anslagsbehovet utgått från dessa siffror.

Skolutredningen har förutsatt, att 4 500 inackorderade och 4 700 dagligen

resande elever skulle uppfylla villkoret om klar studielämplighet. Det på

grundval härav beräknade beloppet skulle ökas med 30 procent för elevtillskottet

från sådana, som icke förut haft möjlighet att fortsätta sin utbildning.

Då emellertid också en viss behovsprövning förutsättes, räknar skolutredningen

med att endast 70 procent av den beräknade totalkostnaden skall

behöva uttagas.

Beräkningarna ha alltså till mycket stor del måst ske uppskattningsvis,

Och det förefaller sannolikt, ätt man underskattat den stimulans, som stipendierna

komma att innebära för den studieintresserade, mindre bemedlade

landsbygdsungdomen. Redan ett första försöksår kommer emellertid att ge

besked härom — dock endast under förutsättning, att stipendierna under

detta första år ges en sådan omfattning, att de verkligen möjliggöra studier

för dera, som hittills varit förhindrade härtill av ekonomiska skäl. Trots att

det av utredningen beräknade beloppet alltså sannolikt kommer att visa sig

otillräckligt, ha vi, då det för närvarande icke är möjligt att fastställa medelsbehovet

mera exakt, vid nedanstående beräkning endast föreslagit sådan

ökning, som är betingad av att vi utgått från en högre genomsnittlig inackorderingskostnad.

Med användning av skolutredningens förutsättningar i övrigt skulle kostnaden

för inackordering och resor sålunda bli:

Inackordering för 4 500 elever å 1 200 kronor...... 5 400 000

Resor för 4 700 elever å 100 kronor.............. 470 000 5 870 000

30 procent å 5 870 000 .............. ..................... 1 761 000

Totalkostnad 7 631 000.

Därav skulle enligt skolutredningens beräkningsgrunder anslagsbehovet endast

bli 70 procent på grund av behovsprövningen, alltså i runt tal 5 340 000

kronor.

Utskottet biträder i likhet med departementschefen skolutredningens förslag,

att stipendier för bekostande av inackordering och dagliga resor tilldelas

för studier lämpliga ungdomar från landsbygden. I fråga om vilka skolors lärjungar

som skola vara berättigade att erhålla dylik studiehjälp ansluter sig

utskottet till departementschefens förslag.

Beträffande normerna för tilldelning av stipendier har departementschefen

funnit det lämpligt, att ett högstbelopp för läsår och lärjunge fixeras. Depar
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets utlåtande nr 1J,9.

tementschefen har med utgångspunkt från att stipendier åt elever vid folkhögskolor

och vid anstalter för yrkesundervisning i årets åttonde huvudtitel

föreslagits utgå med ett högsta stipendiebelopp för högsta behovsgraden av

75 kronor för månad, ansett samma belopp, vilket vid högre läroanstalter

för läsår innebure 675 kronor, böra bestämmas som maximum för de nu

ifrågasatta stipendierna.

I motionerna I: 297 och II: 463 samt I: 300 och II: 464 har föreslagits

för läsår ett högsta stipendiebelopp av 1 000 kronor, i motionen II: 465 av 800

kronor, i motionen II: 468 av 1 200 kronor och i motionen II: 225 av 2 000

kronor.

Utskottet får erinra därom, att innevarande års riksdag i anledning av ovannämnda

förslag om ett högsta stipendiebelopp av 75 kronor för månad åt

elever vid folkhögskolor i sin skrivelse nr 8 anfört, att åtskilliga skal talade

för principen att helt obemedlade elever borde kunna få: alla sina kostnader

för genomgång av en folkhögskolekurs täckta genom stipendier, helt eller till

väsentlig del av statsmedel1. Riksdagen ansåg sig dock icke i detta sammanhang

böra taga ställning till denna fråga!, utan fann sig för närvarande böra

godtaga de av skolöverstyrelsen föreslagna stipendiegrundernä att gälla för

nästa budgetår. I fråga örn stipendierna för elever vid anstalter för yrkesundervisning

gjorde riksdagen motsvarande uttalande.

I anslutning till dessa uttalanden från riksdagens sida vill utskottet framhålla,

att enligt utskottets mening starka skäl tala för den principen, att stipendierna

för såväl teoretiska som praktiska studier för helt obemedlade studiebegåvade

lärjungar från både landsbygden och städer eller andra tätorter avpassas

så, att de i huvudsak giva full behovstäckning. Utskottet förutsätter

därför, att samtliga stipendiefrågor av nu förevarande eller liknande slag (studiehjälp

åt landsbygdens ungdom och ungdom från städer och andra tätorter,

stipendier till elever vid folkhögskolor och anstalter för yrkesundervisning

m. m.) om möjligt redan vid nästa års riksdag komma att lösas i överensstämmelse

med den av utskottet sålunda angivna principen. I avvaktan härpå och

för att redan vid innevarande års riksdag i viss mån tillmötesgå det ovannämnda

önskemålet vill utskottet förorda en jämkning i det av departementschefen

åt ungdom från landsbygden föreslagna högsta stipendiebeloppet.

För att giva den stipendieutdelande myndigheten önskvärd rörelsefrihet vid

stipendieutdelningen anser utskottet att i särskilda fall, nämligen då det är

fråga örn helt obemedlade lärjungar, stipendiebeloppet bör kunna utgå med

högst 800 kronor för läsår. Med den ståndpunkt utskottet sålunda intagit

har utskottet biträtt det i motionen II: 465 — såvitt nu är i fråga — framställda

yrkandet.

Emot departementschefens förslag örn särskilt stipendium för resor till

medellös lärjunge, som åtnjuter stipendium för inackordering, har utskottet

icke funnit annat att erinra än att utskottet ifrågasätter, örn icke även bidrag

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 1^9.

till kostnader för resor under pågående termin må kunna givas genom stipendium

i den utsträckning, som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt

fall — däribland även hemmets avstånd från skolorten — kan befinnas rimligt.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att såvitt utskottet kunnat

finna departementschefen icke anslutit sig till statskontorets förslag att stipendium

för resor må kunna utgå med belopp, motsvarande högst den verkliga

kostnaden i den mån denna överstiger 100 kronor för läsår. Utskottet

delar denna departementschefens uppfattning och anser sig därför sakna anledning

att på sätt i motionerna I: 297 och II: 463 påyrkats göra något uttalande

angående slopande av ovannämnda 100-kronorsgräns. Med hänsyn

till det i nämnda motioner framställda förslaget om att stipendierna böra motsvara

den verkliga resekostnaden med billigaste kommunikationsmedel vill utskottet

framhålla, att man på nuvarande stadium, i avsaknad av alla erfarenheter

på området, svårligen kan eller bör från riksdagens sida fixera några

strikta regler för resestipendiernas utmätande. Vid den praktiska tillämpningen

av denna stipendieform torde närmare klarhet komma att vinnas efter vilka

grunder stipendierna lämpligen böra avpassas.

Utskottet förutsätter, att särskilt stipendium för resor för helinackorderad

lärjunge i regel kommer att avse resor mellan hemorten och närmaste läroverksort,

som erbjuder den speciella utbildning, lärjungen önskar ernå.

Vad departementschefen i övrigt föreslagit i fråga om stipendier till inackordering

och resor har icke givit utskottet anledning till erinran. I detta

sammanhang vill utskottet dock framhålla, att när det gäller att pröva sökandens

egen eller föräldrarnas ekonomiska ställning, det synes lämpligt, att bestämmelse

intages örn att vid stipendieansökningen skall fogas avskrift av

vederbörlig kronodebetsedel. Utskottet får vidare i anslutning till vad departementschefen

i ämnet anfört understryka, dels att en skärpning av fordringarna

för tillträde till gymnasiet synes böra tagas under allvarligt övervägande,

i syfte att förhindra en alltför stark tillströmning till de teoretiska studiebanorna,

dels ock att vid konkurrens mellan inbördes likställda sökande till

stipendium företräde bör givas åt den, vars utbildning tager sikte på ett

praktiskt yrke.

På grund av den ståndpunkt utskottet här intagit i fråga om stipendiebeloppets

storlek torde det av Kungl. Majit för ändamålet äskade anslaget av

1 700 000 kronor böra ökas med 200 000 kronor till 1 900 000 kronor.

Stipendier till understöd av studier vid brevskolor eller skolor

nied kombinerad undervisning.

Skolutredningen har i sitt betänkande kap. IV givit en översikt över den

undervisning, som här i landet bedrivs av brevskolor (korrespondensinstitut)

och vid skolor med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning.

Av översikten inhämtas bland annat följande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande nr 1/+9.

Undervisning genom korrespondens med real- eller studentexamen som

mål lämnas av Hermods korrespondensinstitut, Malmö, och NKI-skolan,

Stockholm. Vid den förra bygger undervisningen huvudsakligen på speciellt

utarbetade studiebrev och utgöres endast i ett mycket obetydligt antal fall

av kommentarer till läroböcker. Före examensprövningen anordnas muntliga

preparandkurser, som äro tillgängliga för tidigare deltagare i brevundervisningen.

Undervisningen vid NKI-skolan bygger vad realskolestadiet beträffar på

folkskolans sjätte klass. Kurserna äro uppdelade i fyra klasskurser i överensstämmelse

med undervisningsplanen för rikets allmänna läroverk. Undervisningen

försiggår genom lärobrev. Vid såväl realskole- som gymnasieundervisningen

lia så långt möjligt vid statsläroverken använda läroböcker lagts

till grund för undervisningen.

Kursavgifterna äro vid Hermods korrespondensinstitut enligt prospekt

gällande från den 1 oktober 19421 *:

Fullständig realskolekurs på folkskolans

grund utan franska ..............

D:o med franska ..................

Fullständig studentkurs på folkskolans

grund, latinlinjen................

D:o, reallinjen....................

Gymnasiekurs på realexamens grund,

latinlinjen......................

D:o, reallinjen....................

För dessa avgifter erhåller lärjunge till respektive kurs hörande undervisningsbrev

jämte viss övrig undervisningsmateriel, varjämte institutet förbinder

sig att granska och rätta alla av lärjunge insända svar, lösningar och

övriga arbeten, som höra till kursen. Kostnaderna för lexikon och skrivmateriel

samt för porto å egna postförsändelser betalas utanför kursavgiften.

Dock utlånas i mån av tillgång lexikon till alla kursdeltagare, som ej själva

skaffat sig sådana. Lärjunge, som genomgår den frivilliga preparandkursen,

erlägger särskild avgift för denna — 125 kronor för realexamen och 180

kronor för studentexamen. För i preparandkursen deltagande lärjunge tillkommer

dessutom kostnad för resa från hemorten till Malmö och åter samt

inackorderingskostnad i Malmö under 3 ä 33/£ månader.

Om betalning erlägges

kontant vid Vid avbetalning

anmälningen

kronor kronor

700: — 770: —

760: — 835: —

I lägst 1 150: — lägst 1 265: —

(högst 1 275: — högst 1 405: —

(lägst 1195:— lägst 1315: —

| högst 1 265: — högst 1 390: —

I lägst 680: — lägst 745: —

(högst 875: — högst 960: —

(lägst 735: — lägst 805: —

| högst 845: — högst 930: —

1 Sedan dessa uppgifter lämnats, lia kurserna något utvidgats, vilket medfört en viss höjning av

priserna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr l/f9.

I NKI-skolans studieplan, tryckt år 1943, lämnas bland annat följande

uppgifter om kurskostnader:

Om betalning erlägges

kontant vid

anmälningen

kronor

Fullständig realskolekurs på folkskolans

grund utan franska............... 640: —

Fullständig realskolekurs på folkskolans

grund med franska............... 660: —

Fullständig studentkurs på folkskolans

grund, latin- eller reallinjen........ 1 050: —

Vid avbetalning

kronor

704: —

726: —

1 155: —

Studentkurs på realexamens grund, latinlinjen

. .........................

I lägst

j högst

D:o, reallinjen

jlägst

| högst

455: — lägst

605: — högst

515: — lägst

620: — högst

500: 50

665:50

566: 50

682: —

För dessa kursavgifter tillhandahåller NKI-skolan lärobrev samt viss annan

materiel — bland annat en del läroböcker — samt åtager sig granskning

och rättning av insända uppgifter, svar och lösningar. I kursavgifterna

inberäknas ej kostnaden för lexikon, skrivmateriel och porto å lärjunges

egna postförsändelser.

Beträffande skolor med kombinerad korrespondens-

och muntlig undervisning anför skolutredningen i

huvudsak följande.

Hermodsinstitutets skolor, des. k. roberts forsskolorna, voro

vid början av vårterminen 1944 46, därav 17 i Västerbottens län, och det

sammanlagda lärjungeantalet 829. Läsåret är uppdelat på en hösttermin

(omkring 1 september—omkring 20 december) och en vårtermin (omkring

10 januari—omkring 10 juni), men man räknar med att lärjungarna även

under ferierna i viss mån skola syssla med studierna. Under terminerna samlas

lärjungarna varje helgfri dag i sin lokal för att under en studieledares

uppsikt och handledning arbeta med sina undervisningsbrev. Studieledaren

anställes och avlönas av institutet. Som studieledare anställas endast personer,

som avlagt studentexamen, särskilt sådana, vilka avlagt dylik examen

som Hermodselever.

I gynnsamma fall anses lärjungar efter sjätte klass i folkskolan kunna avlägga

realexamen efter 2% års studier; den sista terminen utgöres av en vid

institutet i Malmö anordnad muntlig preparandkurs. Studierna må dock

utsträckas upp till fyra år. Samtliga kostnader för en lärjunge fram till realexamen

på 2% år i en klass med tjugo elever uppgives till 2 000 kronor,

vilka i regel inbetalas med 400 kronor i terminen. Taga studierna längre tid,

betalas tilläggsavgift för varje termin. Om antalet lärjungar i en avdelning

understiger 20, höjes terminsavgiften. Där lokaler avgiftsfritt ställas till

förfogande, reduceras avgiften något. Nedsättning i terminsavgifterna ha i

några fall medgivits.

NKI-skolans realskolor med kombinerad brev- och muntlig undervisning

voro på landsbygden vid början av vårterminen 1944 51, därav 10 i Jämtlands

län, och hade sammanlagt 849 lärjungar. Efter fastställt studieschema

samt under fortlöpande kontroll av läraren på platsen arbeta sig lärjung
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsutskottets utlåtande nr idarna

i hemmet fram genom brevkurserna klass för klass. Den muntliga undervisningen

omfattar i allmänhet 12 lektionstimmar i veckan, fördelade på

tre veckodagar. Studieledarna uppgivas i regel ha akademisk examen, men

undantag finnas. Enligt institutets plan skall realexamen efter genomgången

sjätte klass i folkskolan av »flitiga och begåvade lärjungar» kunna avläggas

efter 2% år. De som arbeta långsammare kunna obehindrat göra detta. Avgiften

för en NKI-realskolekurs vid dessa skolor uppgives till 1 200 kronor.

Lokalkostnader äro därvid ej inräknade, då de lokala skolstyrelserna avgiftsfritt

upplåtit lokaler. Lärjungar, som ej hinna med kursen på 21/) år,

erlägga tilläggsavgift per månad. Skolans styrelse har anslagit medel till

stipendier åt mindre bemedlade studiebegåvade elever.

Av de uppgifter, som Hermodsinstitutet och NKI-skolan lämnat rörande

föräldrarna till lärjungarna i skolorna med kombinerad undervisning, framgår,

att det starkaste inslaget av lärjungar kommer från jordbrukar- och i

viss mån även från arbetarhem.

Vid »Hälsingborgs samläroverk med kombinationsmetod» har kombinerad

undervisning prövats sedan år 1929 för såväl realskole- som gymnasiekurser.

För varje klass (ring) erfordras i regel deltagande i muntlig undervisningskurs

på omkring 7 veckor, varunder svårare delar av lärokurserna genomgås.

För hemarbetet får lärjungen enligt individuellt schema arbetsuppgifter

för varje vecka. Lämpliga delar av hemarbetet utföras skriftligt och

insändas för granskning. Arbetsanvisningarna till hemstudierna äro korta

och likna ej vanliga undervisningsbrev.

Skolutredningen har föreslagit att ett begränsat antal statsstipendier under

en övergångstid av tre år ställas till förfogande för elever, som studera

per korrespondens i syfte att avlägga real- eller studentexamen.

Stipendium skulle tilldelas vederbörande för ett läsår i sänder såsom bidrag

till kostnaderna för kursavgifter. Såsom förutsättning skulle gälla

bland annat, att eleven vore bosatt på ort, där tillgång till undervisning

vid statlig eller kommunal läroanstalt, ledande till lägst realexamen, icke

funnes. Den som en gång erhållit stipendium skulle vara berättigad till

fortsatt stipendium, givetvis under förutsättning att han med omsorg och

framgång skötte sin utbildning och alltjämt med hänsyn till sina ekonomiska

förhållanden fortfarande kunde anses vara i behov av studiehjälp.

Stipendiebeloppet skulle icke vara maximerat i författningen men har

tänkts i allmänhet böra utgå med så stort belopp, att största delen av kursavgiften

därmed kunde betalas.

Skolutredningen har ansett att omkring 550 studielämpliga lärjungar

skulle under nästa läsår beredas stipendier, året därpå — med hänsyn till

rätten till fortsatta stipendier — det dubbla antalet och året därefter det

tredubbla antalet. För nästa budgetår skulle 125 000 kronor ställas till förfogande

i enlighet med följande kostnadsberäkning:

För realexamenselever 900 stipendier ä 200 kronor .... kronor 00 000

» studentexamenselever 100 stipendier ä 200 kronor . . » 20 000

» »robertsfors»-elever 150 stipendier å 300 kronor . . » 45 000

Summa kronor 125 000.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 1Å9.

Skolutredningen har framhållit, att stipendiebeloppen måste komma att

variera allt efter de olika behov, som kunna föreligga hos olika lärjungar.

Skolutredningen har vidare anfört bland annat följande.

För genomgående av kurs, som enligt den stipendieutdelande myndighetens

mening belagts med oskäliga avgifter, böra stipendier icke erhållas.

Möjlighet att komma i åtnjutande av här ifrågasatt stipendium bör förefinnas

endast för sådan lärjunge, som påbörjat sina korrespondensstudier

och som vid ansökan örn stipendium kan uppvisa intyg från vederbörande

brevskola (korrespondensinstitut), att han med största sannolikhet inom viss

fastställd tid kan avlägga sin examen. Stipendierna fördelas bland de mest

meriterade av dem, som uppfyllt detta krav, varvid hänsyn tages jämväl

till lärjunges bostadsort och ekonomiska ställning. Stipendium synes böra

utgå endast för studier vid sådan brevskola, som åtager sig, dels att under

den tid, lärjunge före erhållande av stipendium studerar vid skolan, endast

uttaga en lag av den stipendieutdelande myndigheten godkänd månatlig

avgift, dels att, sedan lärjunges stipendieansökan beviljats, icke utkräva

den del av kursavgiften, som motsvaras av statsbidraget, förrän examen avlagts.

När detta skett, utbetalar statsverket efter rekvisition hela stipendiebeloppet

direkt till brevskolan. Såsom särskilt villkor bör föreskrivas,

att brevskolan skall åtaga sig att icke utkräva någon kursavgift vare sig av

staten eller av lärjungen, för det fall att examen icke kunnat avläggas inom

fastställd tid. Örn lärjunge, som erhållit stipendium, i anledning av med

läkarintyg styrkt sjukdom måste avbryta sina studier, bör dock staten

kunna till brevskolan utbetala sin del av kostnaderna för den undervisning,

lärjungen erhållit före avbrottet. Är av läkare styrkt sjukdom orsak

till att lärjunge icke kunnat avlägga examen inom fastställd tid, bör beviljat

stipendium kunna utgå efter examens avläggande. Till ansökan örn

stipendium av detta slag bör lärjunge foga — utom intyget från brevskolan

— betyg från den skola, där han senast åtnjutit undervisning, samt av

vederbörande skolledare eller av lärare i hemorten utfärdat intyg om arbetsförmåga

och karaktärsläggning ävensom av kommunal myndighet eller två

vederhäftiga ojäviga personer vitsordad redogörelse för den ekonomiska

ställningen.

Beträffande frågan om ett statligt korrespondensinstitut anför skolutredningen

följande.

Ett statligt korrespondensinstitut torde åtminstone för närvarande icke

böra ifrågasättas. De starkaste skälen mot inrättande av ett sådant institut

äro de ekonomiska. Härtill kommer, att det skulle ta flera år, innan ett nyinrättat

statligt institut skulle kunna effektivt bedriva sin verksamhet. Étt

omfattande förberedande arbete med uppgörandet av kurser och studiebrev

bleve nämligen ofrånkomligt, och dessutom bleve det säkerligen förenat

med stora svårigheter att finna personer, som behärskade korrespondensundervisningens

metodik och teknik. Vi äro icke heller förvissade örn att

korrespondensundervisningen ännu nått sådan stadga, att staten lämpligen

bör, åtminstone i större omfattning, ägna sig åt bedrivandet av denna verksamhet.

Skolutredningen har vidare ansett sig icke kunna förorda att anslag skulle

anvisas till bidrag till lokaler för skolor av s. k. robertsforstyp.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Statsutskottets utlåtande nr 1/+9.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Umeå har i ett i propositionen

(sid. 31 f.) återgivet yttrande ingående granskat de s. k. robertsforsskolornas

möjligheter och svagheter. Det framhålles bland annat, att av de ursprungligen

18 eleverna i den första skolan av denna typ, den i Robertsfors,

endast 8 vårterminen 1944 lyckats avlägga realexamen.

Statskontoret har ansett, att de av skolutredningen vid anslagsberäkningen

angivna beloppen 200—300 kronor borde fastställas såsom maximibelopp.

Skolöverstyrelsen anför bland annat följande.

Örn man i fråga örn den allmänna stipendieverksamheten bör skapa garantier

för att den skall nå ett urval av ungdom med studiebegåvning, så bör

detta i än högre grad eftersträvas beträffande stipendietilldelning åt ungdom,

som bedriver korrespondensstudier. Även örn den kombinerade metoden i

vissa hänseenden har sina fördelar framför studier enbart genom korrespondens,

finns dock risken, att dessa skolor, som samlas under lärares handledning,

förväxlas med vanliga skolformer och lätt locka till sig barn, som ingalunda

besitta nödiga kvalifikationer för att taga sig fram på en snabbare och

svårare väg. Önskvärt vore också att vinna kännedom örn den mängd av

elever, som aldrig nå fram till examensresultat. Det har kommit till överstyrelsens

kännedom, att folkskolelever redan efter genomgång av fjärde eller

femte klassen lämnat folkskolan för att deltaga i korrespondensstudier,

vilket ur flera synpunkter måste anses vara synnerligen olämpligt. För de

elever, vilka icke fullfölja studierna fram till realexamen, kan följden av den

avbrutna skolgången i folkskolan bliva den, att de icke heller kunna erhålla

avgångsbetyg från folkskolan. Enligt överstyrelsens mening böra därför

stipendier för korrespondensstudier icke utdelas till elever, vilka ännu icke

genomgått folkskolans sjätte klass.

Betänkligheter resa sig emellertid mot alltför stor omfattning av statens

medverkan i fråga om denna studieform icke blott ur synpunkten av de

pedagogiska resultaten. I diskussionen har också framkommit tvekan, i vad

mån staten bör uppmuntra privata affärsföretag av korrespondensinstitutens

typ. Det må erinras örn de invändningar, som fyrfaldiga gånger gjorts

mot statens understöd åt enskilda skolor av vanlig form. Överstyrelsen har

gendrivit dessa bland annat med det argumentet, att sådan skolrörelse, lämnad

åt sig själv, i regel går med förlust. I detta fallet åter är frågan örn stora,

säkerligen vinstgivande företag. Staten torde kunna begära viss garanti mot

att de kursavgifter göras för höga, som i sin tur komme att bestämma statsstipendiums

storlek. Någon sådan garanti inrymmes ej i skolutredningens

förslag. Det uttalas visserligen, att för genomgående av kurs, som enligt

den stipendieutdelande myndighetens mening belagts med oskäliga avgifter,

böra stipendier icke erhållas. Men då begreppet »oskälig» icke utan sakkunnig

inblick i korrespondensinstitutets affärsställning låter sig fastställas,

torde man som villkor för tilldelning av stipendium nödgas uppställa, att

stipendium må erhållas endast för kurs vid sådan brevskola, som är villig

att genom en av centralmyndigheten utsedd expert lämna konfidentiell redogörelse

för sin affärsställning åt sagda myndighet. Det särskilda villkor,

som skolutredningen föreslår för tilldelning av stipendium, nämligen att

vederbörande brevskola »skall åtaga sig att icke utkräva någon kursavgift,

vare sig av staten eller lärjungen, för det fall att examen icke kunnat av
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr lJ+9.

läggas inom fastställd tid», bör infogas i författningsbestämmelserna. Sådana

anledningar till avbrott kunna dock förekomma, att brevskolan måste

medgivas att uppbära skälig ersättning av lärjungen själv för den undervisning

han åtnjutit. Avbrottets orsak bör prövas av den stipendieutdelande

myndigheten.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Korrespondensundervisningen torde haft en icke oväsentlig betydelse för

att underlätta studiemöjligheterna för sådana ungdomar, som av ett eller

annat skäl icke önskat eller kunnat genomgå högre skola. Att icke minst

landsbygdens ungdom dragit fördel av denna undervisning synes säkert.

Samtidigt med att man erkänner detta, får man emellertid akta sig för att

på korrespondensundervisningen — vare sig denna uteslutande sker genom

studiebrev eller i den kombinerade formen — ställa alltför stora förväntningar.

Den har avsevärda nackdelar, och ersätta den vanliga undervisningen

i högre läroanstalter kan den givetvis icke, lämpad som den är endast för

ambitiösa ungdomar med förmåga till självständigt arbete. Å andra sidan

är det uppenbart, att erfarenheterna från denna och liknande undervisningsformer

ännu äro alltför begränsade, för att ett slutgiltigt omdöme redan nu

skulle kunna fällas om deras värde. Sålunda torde de av kollegiet vid högre

allmänna läroverket i Umeå lämnade uppgifterna — såsom kollegiet även

självt påpekat — bygga på ett alltför litet material för att man på grundval

därav skulle kunna draga några säkra slutsatser. De av kollegiet anförda

siffrorna böra för övrigt kompletteras med den upplysningen, att i realexamen

höstterminen 1944 godkändes 24 av de 26 i examen deltagande eleverna

från s. k. robertsforsskolor. Ostridigt torde emellertid vara, att korrespondensundervisningen

kan komplettera det övriga undervisningsväsendet och

bidraga till att jämnare fördela studiemöjligheterna över landet.

Såsom skolutredningen visat, blir korrespondensundervisningen i dess

olika former betydligt kostsammare än den undervisning, som kan åtnjutas

i högre läroanstalt på hemorten eller i dennas närhet. Erkänner man den

som ett lämpligt led i vårt undervisningsväsen, följer därav som ett önskemål,

att den för de ekonomiskt svagare ställda förbilligas. Förslag att i

detta syfte bevilja statligt understöd åt privata korrespondensinstitut eller

ock upprätta ett statligt dylikt institut avstyrkas av skolutredningen. På

av denna angivna skäl biträder jag dess ståndpunkt. Likaså ansluter jag

mig till skolutredningens och skolöverstyrelsens uppfattning, att rätt för

korrespondensinstituten att själva anställa avgångsexamina åtminstone icke

för närvarande bör beviljas.

Med anledning av motionerna I: 59 och II: 88 anvisade 1944 års riksdag

(skrivelsen nr 368) ett anslag av 50 000 kronor till statsbidrag för anskaffande

av lokaler för s. k. robertsforsskolor, d. v. s. enskilda realskolor med kombinerad

korrespondens- och muntlig undervisning. Skolutredningen har däremot

i sitt betänkande icke föreslagit något understöd i denna form. Utredningen

har tvärtom framhävt svårigheten för staten att på ett tillfredsställande sätt

kontrollera, att statsmedlen verkligen i första hand komma de studielämpliga

lärjungarna till godo, därest understöd beviljas i annan form än av direkta

elevstipendier. Den åsikt, utredningen i detta hänseende uttalat, synes bekräftas

av remissmyndigheternas yttranden, varvid, såsom jag redan framhållit,

dock är att märka, att det ännu torde vara för tidigt att uttala

något slutligt omdöme örn denna skolforms effektivitet och värde. Den fort
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2!)

Statsutskottets utlåtande nr l/t9.

satta utredningen av detta ärende synes mig emellertid ha givit så mycket

vid handen, att jag för egen del icke kan förorda, att för nästa budgetår

medel anvisas till statsbidrag för anskaffande av lokaler för enskilda skolor

med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning.

Däremot biträder jag skolutredningens av skolöverstyrelsen m. fl. myndigheter

tillstyrkta förslag om stipendier till lärjungar, vilka enligt korrespondensmetoden

bedriva enskilda studier, som avslutas med examen

under statlig kontroll, ävensom till lärjungar, vilka bedriva studier vid enskild

realskola med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning

på ort, där tillgång till undervisning vid statlig eller kommunal läroanstalt

ledande till minst realexamen icke förefinnes. Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen

i ämnet anfört bör dock stadgas, att sådant stipendium ej må tilldelas

lärjunge, vilken ännu icke genomgått folkskolans sjätte klass eller

inhämtat däremot svarande kunskaper. Jag biträder på så sätt skolutredningens

förslag rörande storleken av här ifrågasatta stipendier, att jag finner

stipendium böra utgå med högst 200 kronor per läsår för lärjunge, som

bedriver enskilda korrespondensstudier för realexamen eller bedriver dylika studier

för studentexamen, samt med högst 300 kronor per läsår för lärjunge vid

enskild realskola med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning.

De kvalifikationer, som stipendiaterna böra äga, synas mig i stort sett

vara desamma, som kunna krävas av dem, vilka skola erhålla stipendier till

inackordering och resor.

De villkor, som skolutredningen föreslagit för erhållande och utdelande

äv stipendier av detta slag, synas mig garantera, både att endast studielämpliga

komma i åtnjutande därav och att enskilda vinstintressen icke

otillbörligt gynnas. Skolöverstyrelsen har på angivna skäl föreslagit, att

stipendium må utgå endast för kurs vid sådan brevskola, som är villig att

genom en av centralmyndigheten utsedd expert lämna konfidentiell redogörelse

för sin affärsställning åt sagda myndighet. Den utdelande myndigheten

torde dock med någorlunda stor säkerhet kunna avgöra, huruvida

avgiften för en kurs är »oskälig» eller icke, och om vederbörande brevskola

på anmodan icke vill minska den, synes det bli skolans sak att visa, att den

verkligen är »skälig», innan stipendiet utdelas. Vad angår de enskilda realskolorna

med kombinerad undervisning, torde det, därest stipendieverksamheten

vid dessa skulle utsträckas avsevärt utöver vad som nu föreslås,

bliva nödvändigt att som villkor för tilldelande av stipendier åt lärjungar

vid sådana skolor stadga, att skolorna låta sig ställas under skolöverstyrelsens

inseende. För närvarande synes emellertid detta icke behövligt. Skolöverstyrelsen

har vidare föreslagit, att i stipendiekungörelsen borde intagas

en bestämmelse av innebörd, att vederbörande brevskola skall åtaga sig att

icke utkräva någon kursavgift vare sig av staten eller lärjungen, för det

fall att examen icke kunnat avläggas inom fastställd tid, varvid överstyrelsen

framhållit, att sådana anledningar till avbrott dock kunna förekomma,

att brevskolan bör medgivas att uppbära skälig ersättning av lärjungen

själv för den undervisning, han åtnjutit. Vad överstyrelsen sålunda anfört

föranleder ingen erinran från min sida. Min ståndpunkt i fråga om villkoren

för erhållande och utdelande av här ifrågavarande stipendier innebär

således sammanfattningsvis, att jag biträder skolutredningens förslag, dock

med vissa av skolöverstyrelsens uttalanden föranledda jämkningar.

Departementschefen har lämnat skolutredningens anslagsberäkningar

utan erinran.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 149.

I motionerna 1:297 och II: 463 har beträffande ifrågavarande slag av

stipendier anförts följande.

De i propositionen föreslagna stipendiebeloppen för studier vid brevskolor

eller skolor med kombinerad undervisning äro allt för knappt tillmätta.

Då i gynnsammaste fall realexamen i de s. k. robertsforsskolorna kan avläggas

efter 2 x/> års studier och då kostnaden härför belöper sig på ungefär

2 000 kronor, måste ett stipendium av 300 kronor för ett studieår anses vara

mindre väl avpassat med hänsyn till de faktiska kostnaderna. Följden blir,

att eleven eller dennes målsman får svara för en kostnad av cirka 1 250

kronor.

Bättre avpassat efter kursutgiftenia är då det föreslagna stipendiet för

sådana enskilda korrespondensstudier, som avslutas med examen under

statlig kontroll. Men det räcker dock inte till. Örn man på grundval av i

propositionen lämnade uppgifter beräknar den rena kursavgiften för en

fullständig realskolekurs till lägst 700 kronor och studietiden till 2Y2 år,

skulle eleven erhålla ett stipendiebelopp av 500 kronor. Beräknar man kursavgiften

för en fullständig studentkurs (reallinjen) till lägst 1 195 kronor

och studietiden till 5 år skulle stipendiebeloppet uppgå till 1 000 kronor. Till

detta kommer ju emellertid, att vederbörande under studietiden måste ha

sitt uppehälle.

Med hänsyn till detta anse vi det vara i hög grad motiverat, att stipendierna

för obemedlade och mindre bemedlade fastställas till belopp, som

svara mot de faktiska kursavgifterna. Detta bör gälla såväl för enskilda

korrespondensstudier som kombinerad undervisning av här angiven karaktär.

Självfallet förutsätter detta erforderlig kontroll gentemot missbruk.

De i propositionen föreslagna kontrollåtgärderna torde dock härvidlag vara

till fyllest.

I detta sammanhang vilja vi också framhålla, att tanken på upprättandet

av ett statligt korrespondensinstitut inte får släppas ur sikte.

När det gäller utformningen av praxis för utdelandet av stipendier för

högre undervisning, är det angeläget framhålla, att de beräkningsgrunder,

som hittills tillämpats för folkhögskolornas och yrkesskolornas vidkommande,

inte böra överföras till att gälla här berörda område.

Även i motionerna 1:300 och II: 464 bär frågan örn stipendier för elever,

som studera per korrespondens, berörts. Sålunda anföres i motionerna bland

annat följande. I

I yttrandena över skolutredningens förslag har från flera håll framhållits,

att korrespondens- eller brevskoleundervisningen i och för sig samt

även i kombination med muntlig undervisning är så att säga en nödfallsutväg

och icke att jämföra med vanlig regelbunden skolundervisning. Detta

är naturligtvis också riktigt, icke minst ur den synpunkten att denna undervisningsform

ställer särskilt stora krav på lärjungarna, men därför bör

man icke frånkänna korrespondensundervisningen dess värde. Vi äro angelägna

att understryka korrespondensundervisningens stora betydelse därför

att den öppnar en möjlighet för ett stort antal ungdomar att skaffa

sig högre skolutbildning trots att de icke ha råd att anlita de vanliga skolorna.

Detta förhållande kommer givetvis att fortfara även sedan staten

börjat ställa studiestipendier till förfogande, då endast ett fåtal åtminstone

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Statsutskottets utlåtande nr 14!).

under överskådlig tid kan komina i åtnjutande av inackorderingsstipendier.

Vi anse därför att korrespondensundervisningen bör verksamt trämjas och

uppmuntras trän statsmakternas sida. 1 den män så sker och staten därmed

också får anledning att i erforderlig utsträckning övervaka undervisningen

böra de mest påfallande bristerna kunna bortarbetas.

I propositionen har en viss tveksamhet kommit till uttryck när det gäller

bidragen till elever som bedriva korrespondensstudier. Särskilda villKor

lia också knutits tili dessa bidrag, bland annat att stipendiaten skall ha uppnått

sitt studiemål moni av torestandaren för brevskolan i förväg uppgiven

tid, dock med möjlighet att under vissa förhållanden överskrida

denna. Det åsyftade studiemalet skall vara realexamen eller studentexamen.

Har studiemalet uppnätts först efter utgången av den angivna tiden,

skall medgivande till utbetalning av beviljat stipendium likväl kunna lämnas,

därest det styrkes antingen nied läkarintyg att lörseningen förorsakats

av sjukdom eller nied intyg av kommunal myndighet eliel två vederhäftiga,

ojäviga personer, att förseningen föranletts av annat giltigt skäl.

Detta är som synes ganska rigorösa bestämmelser, som såvitt vi kanna till

icke lia sin motsvarighet på något annat studieomrade. Lat vara att avsikten

är att förhindra att de privatägda korrespondensinstituten skola kunna

göra sig obehöriga vinster pä stipendierna och att risken att fä återbetala

erhållna stipendier direkt åvilar vederbörande institut, sä förefaller det

dock som om andra kontrollmetoder skulle kunna tillämpas än att fordra

viss examens avläggande inom i förväg bestämd tid. Bland annat bör här

uppmärksammas det mycket vanliga iorhållandet, att brevskoleelever icke

lia tillfälle att uteslutande sysselsätta sig nied studierna utan samtidigt

även måste ägna sig åt förvärvsarbete. Det säger sig självt att studietiden

i sådana fall måste bli längre än som annars kan anses normalt.

Huruvida stipendierna skola inskränkas endast till sådana brevskoleelever

som bedriva studier nied real- eller studentexamen sorn nial synes

oss starkt kunna ifrågasättas. Det är t. ex. icke ovanligt, att korrespondensstuderande

efter några års studier söka och villna inträde i högre klasser

vid läroverk för att där fortsätta studierna fram till den eftersträvade

examen. Det vore enligt vår mening oriktigt att vägra dylika studerande

förmånen att erhålla stipendier som hjälp att bekosta korrespondensundervisningen.

Vidare förekommer det i icke ringa utsträckning, att elever som

ämna söka sig in vid fackskolor av olika slag förbereda sig för inträdet genom

mången gång långvariga korrespondensstudier. Ofta fordras för inträde

vid fackliga utbildningsanstalter exempelvis realexamen eller därmed

jämförliga kunskaper. Med »därmed jämförliga kunskaper» brukar då avses,

att eleven skall kunna genom intyg eller inträdesprov visa, att han

innehar realexamens kunskapsmått i de för den fortsatta utbildningen viktigaste

grundläggande skolämnena. Liknande exempel kunna åberopas i

fråga om studentexamen. Behovet av stipendieunderstöd iir naturligtvis

icke mindre för en studerande som håller på att förvärva här antydd kompetens

än för den som ämnar avlägga real- eller studentexamen. Med hänsyn

(ill att departementschefen i annat sammanhang understrukit i propositionen,

att företräde bör lämnas sådana studerande som efter de grundläggande

studierna lia för avsikt att skaffa sig praktisk utbildning borde ju ovan

angivna kategori snarast i första hand komma i fråga som stipendiater.

En ändring bör således enligt vår mening vidtagas i de föreslagna grunderna

flir stipendier till korrcspondenssluderande, så att viss examen icke uppställes

såsom ovillkorlig fordran flir stipendiums erhållande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

32 Statsutskottets utlåtande nr 149.

Vid skolor för enskilda korrespondensstudier och skolor av s. k. robertsfors-

eller NKI-typ har i propositionen föreslagits, att stipendierna skola

kunna utgå med respektive högst 200 och högst 300 kronor per iäsår. För

elever vid sistnämnda skolor torde detta stipendiebelopp få anses alltför

knappt tillmätt i de fall då eleven icke bor på platsen utan, måste resa

till och från skolan. Vi anse att stipendier för resor i dylika fall böra kunna

utgå efter samma normer, som föreslagits för elever vid realskolor och

gymnasier.

Slutligen vilja vi erinra, att 1944 års riksdag med anledning av väckta

motioner anvisade ett anslag av 50 000 kronor till statsbidrag för anskaffande

av lokaler för enskilda realskolor med kombinerad korrespondens- och

muntlig undervisning. Departementschefen har emellertid icke upptagit

något anslag för detta ändamål i propositionen. Då det torde vara önskvärt

att möjlighet till dylika, bidrag fortfarande finnes, vilket särskilt gäller skolor

i mindre orter och med relativt lågt elevantal, vilja vi föreslå, att riksdagen

även för nästa budgetår beviljar ett anslag för detta ändamål.

Slutligen anföres i motionen 11: 468 bland annat följande.

I propositionen föreslås, att stipendier skola utdelas endast till en ringa

del av eleverna och endast med en mindre del av studiekostnaderna för

dessa.

Vi anse det oriktigt med så stränga restriktioner på detta område, om

man verkligen vill jämna vägen för studier åt landsbygdens ungdom. Enligt

vår mening borde stipendiebeloppet för de mest behövande beräknas på

grundval av hela studiebeloppet (enligt utredningen = 400 kronor per termin,

d. v. s. 800 kronor per år). Även örn man, såsom i fråga om de statliga

och kommunala läroanstalterna, förutsätter, att endast två tredjedelar av

korrenspondensinstitutens elever skola visa klar studielämplighet, så återstå

i alla fall enbart vid de s. k. robertsforsskolorna 1 140 elever. Med största

sannolikhet kommer stipendietilldelningen åt elever i denna kategori att

medföra en stark ökning av elevantalet, men även örn man i detta hänseende

håller sig till skolutredningens beräkningar, alltså en ökning med 30

procent, och förutsätter, att anslagsbehovet kan reduceras till 70 procent av

totalkostnaden på grund av behovsprövningen, skulle resultatet bli:

1 140 stipendier å 800 kronor ........................ kronor 912 000

30 procents ökning.................................. » 273 600

Total kostnad kronor 1 185 600.

Anslagsbehovet 70 procent härav, alltså i runt tal 830 000 kronor. I

I likhet med departementschefen vill utskottet framhålla, att korrespondensundervisningen

haft en icke oväsentlig betydelse för att underlätta

studiemöjligheterna för sådana ungdomar, som av ett eller annat skäl icke

önskat eller kunnat genomgå högre skola, samt att icke minst landsbygdens

ungdom dragit fördel av denna undervisning. Kungl. Maj:ts nu föreliggande

förslag avser att genom inrättande av särskilda stipendier för vissa lärjungar

skapa förutsättningar för de ekonomiskt svagare ställda att bedriva

studier vid brevskolor eller skolor med kombinerad korrespondens- och

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Statsutskottets utlåtande nr 1^9.

muntlig undervisning. Departementschefen har i sådant avseende ansett

stipendium böra utgå med högst 200 kronor per läsår för lärjunge som bedriver

enskilda korrespondensstudier för realexamen eller bedriver dylika

studier för studentexamen, samt med högst 300 kronor per läsår för lärjunge

vid enskild realskola med kombinerad korrespondens- och muntlig

undervisning. Enligt utskottets mening måste emellertid en viss smidighet i

tilldelningen av understöden eftersträvas, varigenom större rättvisa kan uppnås

i fråga om de föreliggande individuella fallen. Skolutredningen har för sin

del föreslagit, att sådant stipendium, varom här är fråga, i allmänhet bör utgå

med så stort belopp, att största delen av kursavgiften till korrespondensinstitutet

därmed kan betalas. Utskottet anser i likhet med skolutredningen, att

den stipendieutdelande myndigheten på detta område bör tilldelas en viss

rörelsefrihet och förordar alltså, att någon maximering av stipendiebeloppen

icke fastställes utan att dylika stipendier må utgå med omkring 200 respektive

300 kronor per läsår efter prövning från fall till fall. Utskottet har för sin

del även funnit att goda skäl tala för att, därest en studerande avlägger examen

på kortare tid än den beräknade — t. ex. realexamen på 2% år i stället för

på 3 år — han icke på grund härav bör få stipendiet reducerat utan komma

i åtnjutande av samma förmåner som skulle hava utgått till honom för den

längre studietiden.

Utskottet vill framhålla, att med de sålunda av utskottet förordade modifikationerna

i Kungl. Maj:ts förslag tillgodoses även i viss utsträckning de

i motionerna I: 297 och II: 463 samt II: 468 i förevarande avseende framställda

önskemålen. Med hänsyn till att den nu ifrågavarande stipendieformen till

en början måste få karaktären av en försöksanordning, anser sig utskottet icke

kunna biträda det i motionerna I: 300 och II: 464 framställda förslaget, att

viss examen icke uppställes såsom fordran för stipendiums erhållande. Erfarenheten

torde framdeles få utvisa, huruvida det kan befinnas lämpligt

och görligt att vidga området för utgivandet av stipendier av här ifrågavarande

slag. Utskottet anser sig icke heller nu berett att taga ställning till

det i sistnämnda motioner framställda förslaget örn införande av stipendier

för resor för elever, som bedriva studier vid korrespondensskolor. Även här

torde ytterligare erfarenhet rörande stipendiesystemets verkningar först böra

avvaktas. Den i motionerna I: 297 och II: 463 berörda frågan örn upprättandet

av ett statligt korrespondensinstitut är enligt utskottets mening ett

mycket omfattande spörsmål, vilket står i nära samband med frågan huruvida

och i så fall på vad sätt en statlig kontroll över korrespondensinstituten

bör införas. Utskottet anser sig icke för närvarande kunna taga ställning till

detta spörsmål, men finner det önskvärt att verksamheten vid de enskilda

korrespondensinstituten följes med största uppmärksamhet.

I likhet med departementschefen har utskottet funnit övervägande skäl

tala för att anslag för nästa budgetår icke anvisas till statsbidrag för anskaf
Bihang

till riksdagens protokoll 1,9i,r>. 6 sami. Nr It/O. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 149.

fande av lokaler för enskilda skolor med kombinerad korrespondens- och

muntlig undervisning. Utskottet avstyrker alltså bifall till det i motionerna

I: 300 och II: 464 gjorda yrkandet örn anvisande för ändamålet av ett anslag

av 50 000 kronor.

Omförmälda motioner torde — i den mån de icke må anses besvarade med

vad utskottet här ovan anfört — icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Emot vad departementschefen i övrigt under detta avsnitt anfört och

föreslagit har utskottet icke funnit anledning till annan erinran än att det

för ifrågavarande ändamål äskade anslagsbeloppet av 125 000 kronor synes

böra — med hänsyn till att utskottet ansett att någon maximering av stipendiebeloppen

icke bör fastställas — höjas med 10 000 kronor till 135 000

kronor.

Anordnande av kombinerad brev- och radioundervisning samt

handledning av lärjungar vid sådan undervisning.

Skolutredningen har föreslagit anordnande av försök med kombinerad

korrespondens- och radioundervisning i främmande språk vid folkskolor.

Statsbidrag skulle kunna utgå till skoldistrikt för anställande av handledare

under högst två lärartimmar i veckan, under förutsättning att antalet

deltagande lärjungar uppgår till minst 3. Samarbete skulle ske med Radiotjänst,

som skulle anordna två radiolektioner i veckan under vardera en

halvtimme. Utredningen anför vidare bland annat följande.

Radiolektionema böra utarbetas i viss anslutning till korrespondensbrev

och i första hand inriktas på att inlära ett riktigt uttal. De böra ordnas så,

att lärjungarna så långt möjligt kunna få deltaga aktivt, t. ex. så som ofta

sker vid skolradions sånglektioner.

Vad beträffar den korrespondensundervisning, varom här är fråga, har

den ett så intimt samband med radiolektionerna, att det vore synnerligen

önskvärt med en enhetlig ledning av båda formerna av undervisning. Enligt

vad vi inhämtat, är Radiotjänst villig att efter givna direktiv under ett eller

två försöksår anordna en sådan kombinerad korrespondens- och radiokurs,

som här ifrågasatts. Radiotjänst skulle således omhänderhava även själva

korrespondensundervisningen, d. v. s. utarbeta och utsända erforderliga korrespondensbrev

samt ombesörja granskningen av lärjungarnas skriftliga arbeten

m. m. En sådan försöksundervisning bör givetvis stå under skolöverstyrelsens

överinseende. Kursens pedagogiska uppläggning bör föregås av

samråd mellan skolöverstyrelsen och Radiotjänst, varjämte Radiotjänsts

skolradiosektion under försökstiden bör ha möjlighet att kontinuerligt samråda

med såväl skolöverstyrelsen och statens vederbörande folkskolinspektör

som den lokala skolledningen och handledarna.

Telegrafstyrelsen har meddelat, att radiostationen i Spånga skulle kunna

disponeras för dessa försöksutsändningar.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr lJj.9.

Kostnaderna ha beräknats på följande sätt:

Radiotjänsts kostnader vid ett beräknat elevantal

telegrafverkets kostnader........................

arvoden till handledare vid ett beräknat elevantal av 500

35

av 500 kronor 55 000

» 5 000

» 21 250

Summa kronor 81 250.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Förslaget om statsbidrag till kombinerad korrespondens- och radioundervisning,

1 främmande språk för vissa lärjungar i folkskolan hör visser1?e^1

Pa ocb vis samman med tanken på en treårig realskola, byggande

pa folkskolans sjätte klass. En undervisning av det slag, som skolutredningen

räknar med, kan emellertid säkerligen bli till nytta, även om tanken

P,a ei? treårig realskola icke skulle komma att förverkligas. För sådana folkskolelarjungar,

som efter folkskolans avslutande önska fortsätta sin utbildning

exempelvis genom brevundervisning, vare sig denna utbildning skall avslutas

med någon examen eller blott avser en ytterligare påbyggnad, måste det vara

av varde att redan före avgangen från folkskolan ha fått vissa insikter i ett

modernt sprak. Som utredningen framhåller, kan det här blott bli frågan

örn klart studiebegåvade ungdomar.

, i utredningen nu i första hand avser, är ett begränsat försök, som

skulle kunna bil av värde för bedömandet av en sådan kombinerad brevoch

radioundervisning i sprak. I vad mån en dylik undervisning sedan bör

utsträckas, bör bli beroende av de erfarenheter, som kunna vinnas av

försöket.

. Av skolutredningens framställning framgår, att radiotjänst har förklarat

sig "villig att anordna en försökskurs, avsedd för deltagare från ett visst

begränsat geografiskt område. Enligt vad jag inhämtat, gör dock radiotjänst

den reservationen, att det icke med full säkerhet kan garanteras

att den behövliga apparaturen kommer att stå till förfogande.

Med hänsyn till vad här senast nämnts kan visserligen någon tvekan

rada, huruvida redan nu medel böra beviljas till en sådan verksamhet, som här

avses. Da det likväl förefinnes möjlighet för att den skall kunna komma till

stand redan under nästa budgetår, synes mig dock så böra ske. Jag biträder

således skolutredningens förslag, att visst statsbidrag beviljas radiotjänst

för anordnande av en kombinerad korrespondens- och radiokurs för nybörjare

i främmande språk. Kursen torde böra stå under skolöverstyrelsens

överinseende, samt utarbetas och fullföljas i enlighet med av överstyrelsen

givna direktiv. Likaså ansluter jag mig till förslaget örn handledning av

sådana folkskolelärjungar, vilka deltaga i dylik kurs. Till frågan örn de för

ändamalen erforderliga anslagen återkommer jag i det följande.

Beträffande anslagsberäkningarna har departementschefen förutsatt, att

kostnaderna för Radiotjänsts och telegrafverkets arbete med ifrågavarande

undervisning skola bestridas från ett reservationsanslag å 60 000 kronor

samt kostnaderna för handledare från ett förslagsanslag å 20 000 kronor.

Ehuru enligt utskottets mening tvekan kan råda i fråga om de resultat,

som kunna ernås genom en undervisning av här ifrågasatt slag, har utskottet

likväl icke velat motsätta sig att ett begränsat försök göres på detta område.

På grund härav tillstyrker utskottet, att för ändamålet anvisas de av

Kungl. Majit äskade anslagen å 60 000 respektive 20 000 kronor.

Utskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 149.

Statsbidrag till inrättande av skolhem och till avlönande

av föreståndare vid dylika.

Skolutredningen erinrar om tidigare förslag om inrättande av skolhem

för lärjungar vid högre läroanstalter. 1927 års skolsakkunniga föreslogo inrättande

av fyra fristående statliga skolhem och en internatskola (Strängnäs).

Skolöverstyrelsen hemställde år 1936 örn inrättande av två statliga

skolhem i Strängnäs, vilket förslag återupptogs i överstyrelsens utredning av

år 1939. I denna uttalades också, att statsbidrag borde kunna utgå till

upprättande av skolhem, vartill initiativet i varje särskilt fall ansågs böra

utgå från ort, där sådant hem ansågs behövligt.

Skolutredningen nämner vidare, att det i Växjö finnes ett skolhem för

gymnasister och att i Skara och Luleå vissa förberedelser för inrättande

av dylika träffats.

I fortsättningen redogör skolutredningen för skolhemsverksamheten inom

folkskoleväsendet. Läsåret 1943/44 voro 31 skolhem i verksamhet. Enligt

kungörelsen den 15 maj 1936 (nr 202) kan statsbidrag till skolhemsbyggnader

och deras inredning utgå till skoldistrikt i hela landet med belopp, som

Kungl. Majit i varje särskilt fall bestämmer. Till avlönande av föreståndarinna

för skolhem eller arbetsstuga utgår statsbidrag enligt samma grunder,

som gälla för avlöning av folkskolornas lärarpersonal.

Efter att ha konstaterat, att höstterminen 1941 6 790 lärjungar vid de

högre allmänna läroanstalterna voro hänvisade till inackordering, och uttalat,

att antalet inackorderade lärjungar säkerligen komme att okas, om

de föreslagna studiestipendierna komma till stånd, framlägger utredningen

följande förslag.

Från många skolorter lia klagomål framförts angående svårigheten att

erhålla lämpliga inackorderingshem. Det torde därför vara nödvändigt, att

staten på något sätt här ingriper, för att ett bättre förhållande skall kunna

komma till stånd. Det synes oss då vara mest ändamålsenligt, att pa skolorter

med stort antal inackorderade lärjungar möjligheter skapas att uppfora

skolhem. Initiativet härvidlag bör utgå från den trakt dar behov av skohem

för elever vid högre läroanstalter anses föreligga. Skall emellertid skolhemsverksamhet

av detta slag komma till stånd, finna vi det vara ofrånkomligt,

att statsbidrag utgår till kostnaderna för skolhemsbyggnaderna och

deras inredning. Bidrag bör kunna utgå till såväl ny- som ombyggnad och

med belopp, som Kungl. Majit i varje särskilt fall bestämmer. I de fall, dar

verkligt behov av skolhems uppförande kan pavisas och beslut örn uppförande

av lämpligt skolhem föreligger, torde omkring 7o procent av kostnaden

böra utgå i statsbidrag. Då skolhemmen icke bora i alltför hog grad

få karaktär av anstalt och skilda skolhem lämpligen bora uppforas för gossar

och flickor, böra de i regel icke uppforas för ett större elevantal an 30.

Kostnaden för uppförandet av ett nytt skolhem torde för närvarande uppgå

till omkring 250 000 kronor, vilket belopp dock utgör en beraknad medel
k0Vem\somh£an''st!uia

sig såsom huvudman för skolhem av här■ifrågavarande

slag måste få bliva beroende av olika lokala omständigheter. I

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Statsutskottets utlåtande nr 1^9.

vissa fall kan det vara lämpligt, att ett landsting blir skolhemmets huvudman.

I andra fall kan det vara mera ändamålsenligt, att skolhemmet tillhör

en stads- eller landskommun eller en stiftelse.

För skolhemmets ledning och skötsel bör anställas en föreståndarinna.

Åtminstone tills vidare bör hon avlönas efter samma grunder, som gälla

beträffande avlöning av föreståndarinna vid av skoldistrikt inrättat skolhem

för folkskolebarn, och statsbidrag bör utgå efter samma grunder, som

för närvarande tillämpas beträffande sådan föreståndarinna. Övrig personal

bör helt avlönas av huvudmannen. I särskilt av skolöverstyrelsen fastställt

reglemente bör för varje skolhem bestämmas, hur stor personal som skall

anses erforderlig.

I reglementet bör även den ungefärliga inackorderingskostnaden angivas.

Några friplatser i egentlig mening för eleverna böra icke förekomma. De

stipendiebelopp, som enligt vårt förslag skola komma vissa elever till del,

böra emellertid, därest eleverna äro intagna i skolhem, inlevereras till detta.

I vissa fall torde dessa stipendiebelopp komma att täcka hela inackorderingskostnaden.

Elev, som erhållit statligt stipendium, bör ha företräde till

inackordering vid skolhem framför elev, som icke erhållit sådant stipendium.

Skolutredningens förslag har tillstyrkts av skolöverstyrelsen, som därvid

förordat vissa ändringar i fråga om detaljerna, men avstyrkts av statskontoret.

Länsstyrelsen i Falun har uttalat tvekan i fråga örn lämpligheten av

att landstingen inträda såsom huvudmän för skolhem.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Behovet av skolhem för lärjungar tillhörande högre läroanstalter är allmänt

erkänt. På många håll äro möjligheterna att få inackordering i familj

små. För övrigt torde den fostran och vård, som ett skolhem kan skänka,

i många fall vara överlägsen den som kan erhållas vid privat inackordering,

särskilt om, som ej sällan är fallet, lärjungen bor på ett håll och intar sina

måltider på ett annat. Ett skolhem i en stad torde också i viss män kunna

verka reglerande och normerande på priserna för inackordering. Erfarenheterna

av skolhems- och arbetsstugeverksamheten vid folk- och nomadskoleväsendet

ha varit goda, och detsamma uppgives örn verksamheten

vid gymnasisthemmet i Växjö. I likhet med skolutredningen och skolöverstyrelsen

finner jag därför, att staten har all anledning att skänka en skolhemsverksamhet,

avsedd för de högre läroanstalternas lärjungar, ett verksamt

stöd.

En förutsättning för individuell omvårdnad och fostran av de i skolhemmet

boende lärjungarna är emellertid, att platsantalet icke blir för stort. Jag delar

skolutredningens principiella uppfattning, att antalet elever i varje skolhem

helst icke bör överstiga 30. I likhet med utredningen vill jag dock icke avvisa

möjligheten att anordna statsunderstödda skolhem med ett något större elevantal

men anser, att maximum bör sättas vid omkring 40, när ej synnerliga

skäl föranleda till annat. För gossar och flickor böra lämpligen skilda skolhem

anordnas.

Jag ansluter mig till skolutredningens förslag, att statsbidrag ma kunna

utgå "till kostnader för skolhemsbyggnadcr och deras inredning med belopp,

som Kungl. Majit i varje särskilt fall bestämmer. Statsbidrag bör kunna

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr l.'',0.

utgå såväl till nybyggnad som till inköp och ändring av äldre byggnad, som

befinnes lämplig för skolhem.

Skolutredningen synes lia utgått från att föreståndare för skolhem bör vara

kvmna. lovissa remissyttranden har emellertid framhållits lämpligheten av

att förestandarbefattningarna vid skolhem för gossar böra stå öppna även

för män. Jag delar denna uppfattning. Beträffande föreståndares avlöning och

pensionering har skolutredningen föreslagit, att i tillämpliga delar skola gälla

de bestämmelser, sorn i sadant hänseende meddelats i fråga örn föreståndannna

för av skoldistrikt inrättat skolhem för folkskolebarn. Det synes mig

emellertid oegentligt att till nu ifrågavarande område utsträcka den speciella

lone- och pensionsreglering, som genomförts för skolhemsföreståndarinnor vid

folkskoleväsendet Jag förordar, att statsbidrag må för ändamålet utgå med

ett belopp av för år räknat 4 500 kronor. Beträffande statsbidrag till avlöning

under sjukdom o. s. v. ävensom till avlönande i förekommande fall av vikarie

torde det tills vidare få ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt fall

besluta. Huvudmannens beslut angående tillsättande av föreståndare, till vars

avlöning statsbidrag avses skola utgå, bör för prövning underställas skolöverstyrelsen

eller i förekommande fall överstyrelsen för yrkesutbildning.

För verksamheten vid sådana skolhem bör, såsom skolöverstyrelsen föreslår,

ett normalreglemente utfärdas. I anslutning härtill bör skolöverstyrelsen,

respektive överstyrelsen för yrkesutbildning för varje skolhem fastställa

ett reglemente med bestämmelser rörande hemmets personal, förvaltning och

verksamhet, bland annat antal platser för inackorderade och ungefärliga inackorderingskostnader,

samt instruktion för föreståndaren.

Jag biträder skolutredningens förslag, att statsstipendiat bör äga företräde

till plats pa statsunderstött skolhem, dock med den reservation, som

skolöverstyrelsen uttalat, nämligen att bestämmelsen bör gälla endast nytillträdande

inackorderade. Det torde kunna förväntas, att med dylika bestämmelser

skolhemmen komma att inrymma dels sådana lärjungar, som

själva betala hela inackorderingskostnaden, dels sådana, vilka få en mindre

eller större del av kostnaden betald genom stipendium.

Till de läroanstalter, för vilkas lärjungar skolhem skola kunna anordnas

med statsbidrag, böra, såsom skolöverstyrelsen föreslår, även höra enskilda

läroanstalter under skolöverstyrelsens, respektive överstyrelsens för yrkesutbildning

inseende. Vad särskilt internatskolorna beträffar, är jag helt

ense med skolöverstyrelsen, att de böra utnyttjas vid den verksamhet, som

det bär är fråga om. Här finnas ju redan institutioner, som utan större

svårighet kunna inordnas i denna. Det ligger dessutom både i det allmännas

och dessa skolors eget intresse, att de befrias från prägeln av rikebarnsskolor.

Såsom skolöverstyrelsen framhåller, komma, örn här föreliggande

förslag godtagas, lärjungar vid dessa skolor att kunna erhålla stipendier

till inackordering i samma ordning som andra högre läroanstalters. Också i

fråga örn anslag till skolhemsbyggnader och avlöning av föreståndare synas

emellertid internatskolorna böra kunna komma i åtanke. Då förhållandena

vid de olika skolorna äro synnerligen skiftande, torde några mer preciserade

bestämmelser örn formerna och grunderna för dylika statsbidrag icke vara

lämpliga. Det bör få ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt fall pröva

eventuella framställningar och utfärda de föreskrifter, som synas nödvändiga.

I sitt yttrande erinrar skolöverstyrelsen om att från dess sida sedan år 1936

föreligger ett förslag örn inrättande av två statliga skolhem i Strängnäs.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Statsutskottets utlåtande nr 149.

Genomföras de här föreslagna åtgärderna med stipendier för inackorderade

lärjungar och statsbidrag till nybyggnad för eller inköp och ändring av

äldre byggnader till skolhem jämte statsbidrag till avlöning av föreståndare,

torde skolhemsfrågan i Strängnäs enklast kunna lösas så, att de på

detta sätt skapade möjligheterna utnyttjas.

I fråga om anslagsbehovet anför departementschefen följande.

Skolutredningen har föreslagit, att statsbidrag till iordningställande av

skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter i allmänhet skall utgå med

omkring 75 procent av styrkta verkliga kostnaden. Statskontoret anser, att

dylikt statsbidrag, därest det överhuvudtaget skall utgå, i likhet med vad

som gäller bidraget till elevinternaten vid de centrala verkstadsskolorna,

bör begränsas till högst 50 procent av anläggningskostnaden. För att skolhem

för lärjungar vid högre läroanstalter skola komma till stånd torde emellertid

ett större bidrag vara av nöden. Jag biträder därför på denna punkt

skolutredningens förslag. Skolutredningen har räknat med att det föreslagna

anslagsbeloppet, 450 000 kronor, skulle möjliggöra iordningställande

av två nya skolhem samt dessutom i ett fall omändring och aptering till

skolhem av redan befintlig lämplig byggnad. Jag ansluter mig till dessa

beräkningar och förordar, att för ändamålet anvisas ett reservationsanslag

av 450 000 kronor.

Då jag räknar med att två skolhem skola komma att vara i verksamhet

under nästkommande budgetår, förordar jag, att till statsbidrag till avlönande

av föreståndare vid dylika hem anvisas ett belopp av 9 000 kronor.

Anslaget torde böra betecknas såsom förslagsanslag.

I motionerna 1:297 och 11:463 har beträffande departementschefens

ifrågavarande förslag anförts följande.

Beträffande de föreslagna skolhemmen vilja vi ifrågasätta, huruvida det

inte vore mest ändamålsenligt, att staten under uppbyggnadsperioden

direkt inträdde som huvudman för att sedermera eventuellt överlämna hemmen

till landsting eller kommuner för drift i deras regi. Skall initiativet till

upprättandet av skolhemmen överlämnas åt landsting, kommuner eller stiftelser,

får man räkna med en allt för lång tidsperiod, innan programmet förverkligas.

Skolutredningen förutsätter, att »behov av skolhem kan sägas föreligga

inom praktiskt taget alla län». I propositionen framhålles, att skilda skolhem

för gossar och flickor böra anordnas. Det förestår följaktligen på

detta område ett omfattande byggnadsprogram. Sa fort materialsituationen

medger, bör programmet förverkligas. Lämpligt är därför, att en generalplan

över det faktiska behovet av skolhem upprättas och att planeringen

av det samlade byggnadsprogrammet utan tidsutdräkt slutföres, så att det

i sin helhet är klart för utförande i samma takt som materialtillgången inom

byggnadsbranschen förbättras.

I skolhemmens styrelser är det angeläget att inte bara, som föreslagits,

placera »för ungdomens fostran och undervisning intresserade personer».

Det bör stipuleras, att ungdomen själv skall lia ett par representanter. För

detta böra i första hand ledamöter i olika ungdomsorganisationers distriktsledningar

ifrågakomma. Detta bör också kunna vara ett medel att föra

skolan och den fria ungdomsföreningsverksamhcten närmare varandra.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr i 49.

I motionen II: 465 anföres bland annat följande.

Av propositionen framgår, att länsstyrelsen i Falun i avgivet yttrande

förklarat ° sig tveksam beträffande lämpligheten av att landstingen skola

kunna stå som principaler för skolhemmen och förordat, att staten direkt

inträder som huvudman. Likaså har nämnda länsstyrelse anfört, att den

finner det uppenbart, att, örn hemmen skola drivas av annan än staten,

driftbidrag bör utgå även i annan form än bidrag till avlöning av föreståndarinna.

Vad länsstyrelsen anfört örn behovet av statligt driftbidrag

utöver avlöning till föreståndare finna vi beaktansvärt. Med hänsyn till

de stora kostnader, som för huvudmännen komma att bli förenade med

såväl uppförandet sorn. driften av skolhemmen, kan man näppeligen förvänta

någon större aktivitet från de föreslagna huvudmännens sida. Även

om vi finna driftbidrag utöver bidrag till avlönande av föreståndare sålunda

motiverat, anse vi dock, att genomförandet av denna tanke tills vidare bör

få anstå i avvaktan på större erfarenhet av skolhemsverksamheten. I syfte

att underlätta inrättandet av skolhem, finna vi det däremot önskvärt, att

större statsbidrag till uppförandet och inredningen kunde utgå, och vi föreslå

på dessa grunder, att det i propositionen föreslagna bidraget höjes från

75 till 85 procent och att det i propositionen beräknade reservationsanslaget

höjes i proportion härtill.

Fragan örn landstingen såsom huvudmän för skolhem upptages jämväl

i motionerna I: 299 och II: 467, vari bland annat anföres följande.

Någon närmare motivering till att landstingen skola inträda som huvudmän

för denna verksamhet angives icke. Skolutredningen framhåller härutinnan

endast, att det måste bliva beroende av lokala omständigheter, vem

som. skall ställa sig som huvudman för skolhem av här ifrågavarande slag.

I vissa fall kunde det vara lämpligt, att ett landsting blir skolhemmets

huvudman. I vissa andra fall kunde det vara mera ändamålsenligt, att skolhemmet

tillhörde en stads- eller landskommun eller en stiftelse.

Landstingens uppgifter på undervisningens område omfatta i första hand

huvudmannaskapet för folkhög-, lantmanna- och lanthushållskolor ävensom

centrala verkstadsskolor. Vid samtliga dessa skoltyper finnas elevinternat

anordnade. Att förutsätta att landstingen därjämte skulle upprätta elevinternat

vid andra skolor, beträffande vilka de icke hava någon som helst

befattning, synes icke riktigt och skulle innebära en utvidgning av landstingens

uppgifter till områden, som ligga vid sidan av deras egentliga verksamhet.

Tendensen har under senare år gått i rakt motsatt riktning och

syftat till att från landstingen avlasta sådana perifera uppgifter som icke

hava anknytning till deras huvuduppgift, hälso- och sjukvården, och där

deras organisatoriska medverkan icke är erforderlig. Det ligger sålunda

fullt i linje med tidigare tillämpad praxis att i förevarande fall icke förutsätta

landstingens medverkan, detta så mycket hellre som, att döma av

propositionen, dessa icke haft tillfälle yttra sig över förslaget. I enlighet

härmed bör ordet landsting utgå ur de förslag till kungörelser angående

statsbidrag till berörda skolhem, som fogats till propositionen.

Med hänsyn till dessa skolhems stora betydelse för underlättande av

landsbygdsungdomens utbildningsmöjligheter är det angeläget, att dylika

hem utan större dröjsmål komma till stånd i erforderlig omfattning. Detta

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 149. 41

torde, med hänsyn bland annat till därmed förenade kostnader, knappast

kunna påräknas därest kommuner och stiftelser skola ensamma svara för

huvudmannaskapet. Skäl tala därför för, att även staten bör kunna ställa

sig som huvudman för här ifrågavarande skolhem. Närmast till hands ligger

därvid, att staten åtager sig huvudmannaskapet för de skolhem, som knytas

till skolor, för vilka staten själv närmast är att anse som huvudman. Med

hänsyn till de bidrag av statsmedel, som utgå till de högre kommunala skolorna,

och det inflytande staten i övrigt betingat sig över deras verksamhet,

kan emellertid ifrågasättas, att staten bör kunna övertaga huvudmannaskapet

även för skolhem, som knytas till sist berörda skolor.

Därest staten på sätt ovan antytts blir huvudman för skolhemmen, finge

man en garanti för att dylika i erforderlig omfattning i första hand komma

till stånd på de platser, där behovet är mest trängande. Några större svårigheter

beträffande hemmens administration och förvaltning skulle därvid

knappast behöva uppstå, då — liksom fallet är vid folkhög- och andra skolor

med elevinternat — skolhemmets administration lämpligen kan knytas

till den skola, för vars elever hemmet i första hand är avsett.

Utskottet anser i likhet med departementschefen det i hög grad önskvärt,

att staten skänker en skolhemsverksamhet, avsedd för de högre läroanstalternas

lärjungar, verksamt stöd. Enligt Kungl. Maj:ts förslag är det avsett,

att landsting, annan kommun eller stiftelse skall inträda som huvudman

för ifrågavarande skolhem. Skolutredningen har föreslagit, att statsbidrag

till såväl ny- som ombyggnad av skolhem ävensom till hemmens inredning

skulle utgå med belopp, som Kungl. Majit i varje särskilt fall bestämde,

samt ansett att omkring 75 procent av kostnaderna borde bestridas av statsmedel.

Departementschefen har anslutit sig till skolutredningens förslag. I

motionerna I: 297 och II: 463 har ifrågasatts, huruvida det icke vore mest

ändamålsenligt, att staten under uppbyggnadsperioden direkt inträdde som

huvudman för att sedermera eventuellt överlämna hemmen till landsting

eller kommuner för drift i deras regi. I motionerna I: 299 och II: 467 har

yrkats, att staten åtager sig huvudmannaskapet för ifrågavarande skolhem.

I motionen II: 465 har föreslagits, att statsbidraget skulle utgå med omkring

85 procent av de styrkta verkliga kostnaderna för skolhems iordningställande.

Enligt utskottets mening tala övervägande skäl för att skolhemmen få

en lokal förankring, vilket försvåras om staten inträder som huvudman

för hemmen. Utskottet ansluter sig därför till departementschefens förslag

på denna punkt, varvid utskottet förutsätter, att det i regel blir landstingen

som inträda som huvudmän, och kan icke biträda vad i ovannämnda motioner

1:297 och 11:463 samt 1:299 och 11:467 i detta avseende föreslagits. Utskottet

har emellertid kommit till den uppfattningen, att det torde kunna ifrågasättas

örn inrättande av skolhem i önskvärd omfattning kan påräknas,

därest de statsbidragsgrunder, som av skolutredningen och departementschefen

föreslagits, godtagas. Många av de tänkta huvudmännen torde

nämligen icke hava den ekonomiska bärkraft, att dc kunna påtaga sig de

icke oväsentliga utgifter, som komma att för detta ändamål falla på dem.

UttkotUt.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 1^9.

Med hänsyn härtill och i betraktande av angelägenheten av att denna

verksamhet i möjligaste mån befrämjas och underlättas anser utskottet sig

böra föreslå, att statsbidraget fastställes att utgå med minst 75 procent av

de styrkta verkliga kostnaderna för skolhemsbyggnader och deras inredning.

Där särskilda skäl föreligga för utgivande av ett högre statsbidrag

än det sålunda angivna anser utskottet, att åt Kungl. Maj:t bör inrymmas

befogenhet, att bevilja dylikt bidrag upp till 90 procent av de styrkta verkliga

kostnaderna. Med vad utskottet sålunda föreslagit torde motionen

II: 465 — såvitt här är i fråga — få anses besvarad.

Det torde även kunna ifrågasättas örn icke för underlättande av att skolhemsverksamhet

i lämplig utsträckning kommer till stånd visst bidrag av

statsmedel bör utgå även till driftskostnaderna vid skolhemmen. Utskottet

förutsätter, att Kungl. Majit, efter utredning av denna fråga, tager densamma

under övervägande och snarast möjligt för riksdagen framlägger det

förslag, vartill en dylik utredning må giva anledning.

I motionerna I: 297 och II: 463 har framställts förslag om att i skolhemmens

styrelser borde ingå representanter för olika ungdomsorganisationer.

Utskottet är övertygat örn att de blivande huvudmännen för skolhemmen

i görligaste mån tillgodose i detta avseende framställda önskemål från olika

organisationers sida. Med vad sålunda anförts, torde nyssnämnda motioner

— såvitt här är i fråga — få anses besvarade.

Utskottet anser sig i frågans nuvarande läge böra biträda departementschefens

förslag beträffande statsbidrag med ett belopp för år räknat av

4 500 kronor till avlönande av föreståndare vid skolhem. Utskottet vill

emellertid framhålla, att det synes angeläget, att de ekonomiska betingelserna

bliva sådana, att man som föreståndare erhåller för uppgiften

val kvalificerade personer. Med hänsyn härtill torde grunderna för detta

statsbidrags utgående ävensom frågan om vilka kvalifikationer som lämpligen

böra ställas på skolhemsföreståndarna, böra göras till föremål för närmare

undersökning i samband med den av utskottet ovan föreslagna utredningen

angående statsbidrag till driftskostnaderna vid skolhemmen.

På grund av utskottets ovan intagna ståndpunkt i fråga om reglerna

för statsbidragets utgående till skolhemsbyggnader och deras inredning har

utskottet ansett sig böra höja Kungl. Maj:ts för detta ändamål äskade anslagsbelopp

från 450 000 kronor till 500 000 kronor. Till bidrag till avlönande

av föreståndare vid skolhemmen torde för nästa budgetår böra i enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag anvisas ett anslag av 9 000 kronor.

Vad departementschefen i övrigt under detta avsnitt anfört och föreslagit

har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

Studiehjälpens administration.

Skolutredningen har förutsatt, att det skulle ankomma på skolöverstyrelsen

att handhava ifrågavarande stipendieverksamhet.

Skolöverstyrelsen har avstyrkt detta förslag och förordat, att nämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 149. 43

uppdrag skulle anförtros åt en särskild nämnd. Studielånenämnden har

biträtt skolöverstyrelsens förslag.

Departementschefen förordar för egen del, att studielånenämnden skall

tills vidare fungera såsom central administrativ myndighet beträffande stipendietilldelningen.

För ändamålet borde den något utökas och få sitt

kansli förstärkt. Med hänsyn härtill har departementschefen förordat en

höjning av det till studielånenämndens verksamhet anvisade anslaget, för

innevarande budgetår 9 000 kronor, med 15 000 kronor. För nämndens

hittillsvarande verksamhet, avseende statens studielån, förordas därjämte

en anslagshöjning med 1 000 kronor. Ifrågavarande anslag föreslås fördenskull

för nästa budgetår uppfört med (9 000 + 15 000 + 1 000 =) 25 000

kronor.

I motionerna 1:297 och 11:463 anföres ifråga om studiehjälpens administration

följande.

Beträffande studiehjälpens administration ansluta vi oss till den föreslagna

omorganisationen av studielånenämnden. Även i detta sammanhang

är det emellertid ytterst angeläget, att ungdomen själv blir tillbörligt representerad.

Lämpligt är att till den nya nämnden bland annat knyta representanter

för olika riksungdomsorganisationer. Ett sådant arrangemang

med ungdomar direkt knutna till stipendieverksamhetens utformning har

sitt värde inte minst som ett korrektiv mot byråkratiseringstendenser. Det

räcker inte med goda reformer. De måste också föras ut i livet på ett sätt,

som svarar mot den anda, vilken besjälat lagstiftarna vid reformernas

tillkomst.

I likhet med departementschefen har utskottet funnit det lämpligt att åt

studielånenämnden överlämnas den centrala administrationen av studiehjälpen

i avseende på de olika slagen av stipendier. Departementschefen

har förslagit, att nämnden härvid skulle något utökas och få sitt kansli

förstärkt. Den omorganisation av nämnden, som på grund härav bleve behövlig,

har departementschefen ansett böra bliva föremål för ytterligare

överväganden. Utskottet utgår ifrån, att den i motionerna I: 297 och II: 463

berörda frågan angående ungdomsorganisationernas representerande i

nämnden därvid kommer att upptagas till omprövning. Med vad sålunda

anförts torde dessa motioner — såvitt här är i fråga — få anses besvarade.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot att anslaget till studielånenämnden

i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag för nästa budgetår uppföres

med ett belopp av 25 000 kronor.

På sätt departementschefen föreslagit torde för försöksverksamheten

med kombinerad brev- och radioundervisning skolöverstyrelsen och i fråga

om ärenden rörande skolhem och därmed sammanhängande spörsmål skolöverstyrelsen

respektive överstyrelsen för yrkesutbildning böra vara förberedande

och övervakande myndighet.

UUkottet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Statsutskottets utlåtande nr 149.

Hemställan.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och med bifall till motionen II: 465 — såvitt den avser det

högsta stipendiebeloppet —

a) till Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter för

budgetåret 1945/46 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 1 900 000 kronor;

b) till Stipendier för studier genom korrespondens och

vid enskilda realskolor med kombinerad undervisning för

budgetåret 1945/46 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 135 000 kronor;

c) till Anordnande av kombinerad korrespondens- och

radioundervisning för budgetåret 1945/46 under åttonde

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 60 000 kronor;

d) till Handledning vid kombinerad korrespondens- och

radioundervisning för budgetåret 1945/46 under åttonde

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 20 000 kronor;

e) till Bidrag till inrättande av skolhem för lärjungar vid

högre läroanstalter för budgetåret 1945/46 under åttonde

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 500 000 kronor;

f) till Bidrag till avlönande av föreståndare vid skolhem

för lärjungar vid högre läroanstalter för budgetåret 1945/46

under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

9 000 kronor;

g) till Statens studielån: Studielånenämnden för budgetåret

1945/46 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag

av 25 000 kronor;

II. att motionerna I: 297 och II: 463, I: 300 och II: 464

samt II: 468 — i den mån de icke må anses besvarade

med vad utskottet här ovan anfört — icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

III. att motionen II: 465 — såvitt den avser statsbidrag

till skolhem — må anses besvarad med vad utskottet här

ovan anfört;

IV. att motionerna I: 298 och II: 466, I: 299 och II: 467

samt II: 225 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 25 maj 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr !Jj9.

45

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Lindström,

Gränebo, Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Karl Andersson, Heiding, Gustaf Karlsson, Emil

Petersson och Ragnar Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Ward, Danielssou,

Falla, Persson i Tidaholm, Pettersson i Dahl, Bergström, Wallentheim, Lindholm, Sefve

och Hoppe.

Reservationer:

1) av herr Wallentheim, som ansett,

dels att utskottets yttrande under rubriken »Stipendier till inackordering

och resor» (s. 20) bort hava följande lydelse:

»Utskottet biträder---motsvarande uttalande.

I anslutning---utgå med högst 1 000 kronor för läsår.

Emot departementschefens---praktiskt yrke.

På grund---ökas med 250 000 kronor till 1 950 000 kronor.»;

dels ock att utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,

a) till Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter för

budgetåret 1945/46 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 1 950 000 kronor;

b) till Stipendier---25 000 kronor;

II. att motionerna I: 297 och II: 463, I: 300 och II: 464,

II: 465 samt II: 468 — i den mån de icke må anses besvarade

med vad utskottet här ovan anfört — icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

III. att motionerna I: 298 och II: 466, I: 299 och II: 467

samt II: 225 icke må av riksdagen bifallas.

2) av herr Lindström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:351 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående studiehjälp åt landsbygdens ungdom m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten