Utlåtande i anledning av väckta motioner om förstatligande av de svenska gatoch kantstensindustrierna.
1945-05-25 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1945:153, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förstatligande av de svenska gatoch kantstensindustrierna.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 153.
1
Nr 153.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1945 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om förstatligande av de
svenska gat- och kantstensindustrierna.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Karl Andersson m. fl. (I: 27) och den andra inom andra kammaren av
herr J. W. Mårtensson m. fl. (11:80) har hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla dels att en allsidig utredning om förstatligande
av de svenska gat- och kantstensindustrierna måtte företagas, dels ock
att riksdagen snarast möjligt måtte föreläggas de förslag till åtgärder, till
vilka utredningen må föranleda.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen 1:27.
I anledning av framställning av 1936 års riksdag bemyndigade Kungl.
Maj:! genom beslut den 5 mars 1937 chefen för handelsdepartementet att
tillkalla högst fem utredningsmän att inom handelsdepartementet verkställa
utredning och avgiva förslag rörande befrämjande av avsättningen av den
svenska stenindustriens produkter. På grund av detta bemyndigande tillkallades
samma dag såsom utredningsmän landshövdingen i Göteborgs och
Bohus län M. Jacobsson, tillika ordförande, kommerserådet S. Matz, byrådirektören
i byggnadsstyrelsen N. Royen, direktören i aktiebolaget Förenade
granitindustrier K. Petersen samt förtroendemannen i svenska stenindustriarbetareförbundet
Hj. Lundgren.
I sitt den 22 mars 1939 avgivna betänkande har nämnda utredning, 1937
års granitutredning, framlagt vissa förslag om granitindustriens rationalisering,
vilka förslag innebära i huvudsak följande:
övergång bör i största möjliga utsträckning ske från drift i småbrott till
drift i storbrott.
Produktionen bör i möjligaste mån förläggas till vissa större, geografiskt
avgränsade produktionsdistrikt med för ändamålet lämpliga bergtillgångar.
Inom ett och samma bergområde bör minsta möjliga antal företag driva
rörelse.
Sammanslagning av stenindustriföretagen bör ske till färre antal enheter.
Kungl. Maj:t torde efter riksdagens hörande böra utfärda förordning angående
tillstånd i vissa fall för bedrivande av tillverkning av gatsten.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 6 sami. Nr 153.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr 153.
Gatstenshuggare mellan 60 och 67 år böra enligt angivna förutsättningar
och efter närmare beslut av »statens granitnämnd» förtidspensioneras. Härför
erforderligt årligt anslag, överslagsvis beräknat till 200 000 kronor, torde
av Kungl. Maj:t böra äskas av riksdagen.
En statlig lånefond å 2 miljoner kronor bör uppläggas för främjande av
stenindustriens rationalisering i tekniskt och ekonomiskt avseende. Erforderliga
medel härför torde kunna beredas ur »Fonden för steninköp».
Granitutredningens betänkande, varöver ett stort antal myndigheter och intresserepresentationer
avgivit yttrande, är alltjämt beroende på Kungl. Maj :ts
prövning.
över motionerna hava, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län, som tillika överlämnat yttranden från Sveriges
granitindustriförbund och svenska stenindustriarbetareförbundet, samt envar
av länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge och Hallands län.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört följande.
På sätt av motionärerna framhållits medför den nuvarande organisationen
inom gatstensindustrien, med verksamheten splittrad på ett flertal firmor inom
de olika kommunerna, vissa olägenheter. Även för styrelsens befattning med
den statliga stentillverkningen äro de nuvarande förhållandena icke tillfredsställande,
då kontrollen av tillverkning och lagerhållning är jämförelsevis
omständig.
I anledning av vad sålunda anförts vill styrelsen förorda att en utredning
angående gat- och kantstensindustrien kommer till stånd. Denna utredning
synes emellertid i första hand böra inriktas på ett bedömande av industriens
framtida existensmöjligheter under förhållandena efter kriget och lämna svar
på fråga, huruvida denna del av stenindustrien har möjlighet att framdeles
under fredsförhållanden återvinna sin tidigare ställning som självförsörjande,
till huvudsaklig del å export inriktad industri. Skulle detta bliva förhållandet
synas några större åtgärder från statens sida icke erforderliga. Därest så däremot
icke kan bedömas bliva fallet, torde man hava att välja mellan successiv
avveckling av rörelsen och ett fortsättande av den nu bestående statsunderstödda
verksamheten. Först sedan berörda spörsmål klarlagts, föreligger enligt
styrelsens mening förutsättningar för att närmare bedöma frågan om förstatligande
av gat- och kantstensindustrien. Styrelsen utgår från att fortsatta
hjälpåtgärder på detta område kommer att bekostas med andra medel än bilskattemedel.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört bland annat följande.
Möjligheterna att genom själva förstatligandet av driften åstadkomma en
förbättring av lönerna utan att höja priserna äro ganska begränsade. I produktionskostnaderna
äro arbetslönerna den ojämförligt största posten. Cirka
80 % äro löner och direkta sociala kostnader som semester och olycksfallsersättning.
På materialkostnader (verktyg, ammunition, elektrisk kraft och
berglera) torde cirka 10 % av produktionskostnaderna falla, och resten, alltså
10 %>, är förvaltningskostnader (förmanslöner, löner å driftskontor, kontorskostnader,
administration å centralförvaltning, skatter och räntor). ----
De flesta av de inlösta företagen skulle i framtiden behöva nedläggas för
att möjliggöra en rationell drift. För närvarande är det ett 15-tal företag,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 153.
d
som leverera sten för statsbeställning. Dessutom finnes minst lika många
mindre företag, som finge inlösas. De flesta av dessa äro vid en rationell
drift dödsdömda. De fyra storföretagen A. K. Fornströms granitindustrier,
Skandinaviska granit AB, Granit AB Kullgrens enka och AB förenade granitindustrier
producera cirka 75 % av den sten, som för närvarande levereras
till statsverket. En koncentration till några få storbrott har 1937 års granitutredning
räknat med såsom en nödvändig förutsättning för en sanering
av stenindustrien. Endast de metodiskt skötta storbrotten kunna leverera en
jämn och högklassisk vara. Det är också endast storbrottsdriften, som kan
ge åt arbetarna en rimlig betalning. Vid de bättre storbrotten torde arbetsförtjänsten
vara dubbelt så stor som vid ordinära småbrott. Stenindustrien själv
är fullt på det klara med att storbrottsdrift hör till den koncentration, som
stenindustrien i eget intresse bör företaga snarast möjligt. Tendensen har
gått i den riktningen under senare år. Dock har staten genom sina stenbeställningars
fördelning i viss mån tillsvidare konserverat småföretag. Det har
varit sociala skäl, som talat för att icke låta koncentrationen till storbrott
fortgå för snabbt. Skulle staten genom förstatligande av produktionen snabbare
sanera stenindustrien, skulle detta knappast kunna ske utan att offra
tillbörliga sociala hänsyn.
Under alla omständigheter bör ihågkommas, att staten genom sina stenbeställningars
fördelning och genom villkor vid utlämnandet av sina beställningar
kan när som helst befordra koncentration av driften till lämpliga storföretag
och på så sätt sanera stenindustrien.
Motionärerna lia framhållit, att för närvarande på ett flertal platser finns
ett stort antal företagare, som om varandra bedriva stendöf t; det är en
onödig konkurrens om bergen och en splittring av arbetsplatser och höga
förvaltningskostnader. Granitutredningen har i sitt betänkande framhållit
samma sak och i sitt kapitel XI »Granitindustriens rationalisering» rekommenderat
en rad åtgärder. Staten har redan nu i sin makt att befordra dessa
rationaliseringsåtgärder utan förstatligande.
Den karaktär av hantverk, som stenindustrien i viss mån har, gör även
att den mindre än de flesta andra industriföretag lämpar sig för en socialisering.
Länsstyrelsen finner därför andra socialiseringsåtgärder för närvarande
icke böra förekomma, än att staten genom sin maktställning som stenbeställare
får övervaka, att stenindustrien rationaliseras och saneras i all den
utsträckning detta kan ske utan att tillbörliga sociala hänsyn få träda tillbaka.
Därest förhållandena på världsmarknaden åter bliva sådana, att export av
gatsten från Sverige kan ifrågakomma, lärer för övrigt exportproblemet bliva
lättare att lösa enligt dessa linjer än genom direkt statlig drift av stenindustrien.
Länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge och Hallands län hava avstyrkt motionerna.
Dessa hava däremot tillstyrkts av svenska stenindustriarbetareförbundet,
medan Sveriges granitindustriförbund avstyrkt dem.
Från statens arbetsmarknadskommission har utskottet inhämtat följande
uppgift rörande antalet arbetare, sysselsatta med gatstenstillverkning för statens
räkning under april månad 1945.
4
Statsutskottets utlåtande nr 153-
Sysselsatta arbetare (stenhuggare, dagsverkare m. fl.)
Län
enligt medgivan- de av arbetsmark- nadskommis- sionen
anvisade av länsarbets- nämnd (fullgod arbets- kraft)
summa
stenh.
och
dagsv.
övriga
anställ-
da
hela
ant.
syssels.
stenh.
dagsv.
stenh.
dagsv.
limma
Göteborgs och Bohus
län..............
707
31
1
75
76
814
85
899
Blekinge län.......
96
5
—
—
—
101
1
102
Kalmar län........
16
4
17
3
20
40
—
40
Summa
819
40
18
78
196
955
2 86
1041
I Kungl. Maj:ts beslut av den 31 juli 1942 föreskrives, att vid de statliga
beställningarna av smågatsten, i undantagsfall även storgatsten eller kantsten,
skall tillses att inköpen fördelas på ett ur arbetslöshetssynpunkt lämpligt
sätt. Företrädesvis bör sysselsättning beredas sådana arbetslösa stenarbetare,
vilka hava svårigheter att övergå till annat yrke eller som äro försörjningspliktiga.
De i gatstenstillverkning enligt medgivande av arbetsmarknadskommissionen
sysselsatta arbetarna utgöras numera, enligt vad i motionerna
framhålles, huvudsakligen av äldre stenhuggare, som på grund av ålder, lyte
eller särskilt ömmande skäl icke lämpligen kunna sändas ut på andra arbeten.
Utöver de i gatstenstillverkningen sysselsatta voro hos arbetslöshetsnämnd
såsom hjälpsökande — i huvudsak från Bohuslän — anmälda 774
stenarbetare, varav 669 hjälpta, till övervägande del genom statligt beredskapsarbete
(vägarbeten, vatten- och avloppsarbeten o. s. v.). Inom Hallands
län förelåg ingen anmälan om behov av hjälp för stenindustriens del.
Utskottet. Gat- och kantstensindustrien är, såsom utskottet tidigare vid olika tillfällen
i samband med prövning av föreliggande frågor örn anslag till statliga
steninköp haft anledning erinra, en jämförelsevis ung industri, huvudsakligen
beroende av utländsk efterfrågan. Den av svensk granit huggna gatstenen
är alltjämt att anse som ett fullt tidsenligt vägbeläggningsmaterial.
Framförallt på platser, där beläggningarna äro utsatta för stark påfrestning,
framträder den svenska gatstenens värde, något som bör beaktas vid bedömandet
av gatstensindustriens förmåga &tt framdeles hävda sig på såväl
den utländska som den inhemska marknaden.
Till belysning av den svenska gatstensindustriens karaktär av exportindustri
må framhållas att under normala förhållanden cirka 90 % av tillverkningen
exporteras. Vid slutet av 1920-talet, då industrien nådde sin hittills
1 Fullgod arbetskraft för möjliggörande av storbrottsdrift. Denna arbetskraft må enligt Kungl.
Maj:ts beslut uppgå till högst 150 man av de 1 050, som högst må sysselsättas vid statsbeställningarna.
I Hallands län pågick ingen gatstenstillverkning för statens räkning.
2 Brottbasar och andra förmän, smeder, snickare, stenplockare m. fl.
Statsutskottets utlåtande nr 153.
5
största omfattning, sysselsattes inom densamma i runt tal 7 000 man mot
för närvarande cirka 1 000 man. Den därefter inträffande depressionens botten
nåddes år 1935 med en export av i runt tal 93 000 ton. År 1936 hade
emellertid exporten fördubblats och uppgick följande år till 274 000 ton.
Därefter ledde de internationella förvecklingarna till en förnyad nedgång.
Under det senaste världskriget har avsättningen å den utländska marknaden
av naturliga skäl praktiskt taget upphört. De samhälleliga ingripanden, som
därvid påkallats av ett ovanligt svårt arbetslöshetsläge, ha — förutom i
offentliga vägarbeten och andra hjälpåtgärder av vanlig typ — bestått i
statliga inköp av gatsten.
Avsättningsmöjligheterna för gatsten på den inhemska marknaden hava
av företagarna åtminstone tidigare endast i mycket begränsad utsträckning
tillvaratagits. På grund härav och till följd av den hämmade exporten har
gatstensproduktionen sedan en lång följd av år tillbaka krävt starka, av
sociala omsorger betingade statsingripanden. Trots dessa och trots att stenen
till alldeles övervägande del användes på de allmänna vägarna står staten
utan möjlighet att utöva något direkt inflytande över de olika firmornas sätt
att tekniskt och förvaltningsmässigt ordna produktionen.
I sitt i mars år 1939 avgivna betänkande har 1937 års granitutredning, som
tillkom enligt hemställan av 1936 års riksdag, vitsordat behövligheten av
koncentration av gat- och kantstensindustrien till geografiskt skilda, med
lämpliga berg utrustade områden, varvid genom ändamålsenliga sammanslagningsåtgärder
nuvarande splittring av verksamheten på ett flertal sinsemellan
med varandra inom samma område konkurrerande firmor borde
motverkas. Detta förslags realiserande torde vara en grundförutsättning för
att den svenska gatstensindustrien åter skall bliva bärig. Det lärer dock
knappast vara att hoppas att en dylik koncentration skall kunna åstadkommas
utan statligt initiativ och utan statlig medverkan.
Där granitbrottens belägenhet och de lokala förhållandena i övrigt göra
så lämpligt förtjäna också undersökas möjligheterna till fortsatt övergång
från småbrottsdrift, vid vilken stenhuggaren själv tar ut blocket ur berget,
till storbrottsdrift, vid vilken blocken av särskilda dagsverkare sprängas och
uttagas ur granitbrotten. En sådan övergång torde åtminstone för västkustens
del alltjämt betraktas som en ganska nödvändig rationaliseringsåtgärd.
En svårighet, som kan inverka hindrande på denna koncentration, är egnahemsväsendets
utbredning inom stenhuggarkåren. Men enligt vad som för
utskottet upplysts torde denna svårighet åtminstone på vissa platser ej vara
oövervinnlig. Även om såsom önskvärt är driften vid en del mindre bevärdiga
småbrott nedlägges torde nämligen arbetarna vid dessa kunna sysselsättas
å andra platser, ej mera avlägsna än att de kunna bo kvar i sina
egna hem.
Även behoven av en mera fullständig samt också mera tidsenlig maskinutrustning
(borrmaskiner, kranar och transportmedel) kräva ökad uppmärksamhet.
En annan av motionärerna påvisad olägenhet är konkurrensen örn berg
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 153.
områden, vilka inom de olika stenkommunema mindre planmässigt inköpas
eller arrenderas av de skilda stenföretagen. Härigenom torde produktionskostnaderna
onödigt ökas.
I den mån den yngre arbetskraften sökt sig bort från industrien eller
rättare med hänsyn till reglerna för statsbeställningarna varit förhindrade
arbeta inom densamma har nyrekryteringsfrågan efter hand blivit ett alltmer
aktuellt problem. Frågan hur lärlingar skola kunna utbildas och tillförsäkras
sin framtida utkomst från yrket har hittills av företagarna lämnats så
gott som helt obeaktad. De yngre stenhuggarna hava i stor utsträckning varit
att söka bland de äldres söner, vilka lärt sig yrket av sina fäder. En förutsättning
för stenindustriens fortbestånd lärer vara att ny arbetskrafts anställning
och utbildning kan ske efter mera tidsenliga principer.
Icke endast en teknisk utan också en ekonomisk och rent förvaltningsmässig
rationalisering av driften anses påkallad. Vid sidan av fyra från varandra
åtminstone förvaltningsekonomiskt helt skilda storföretag arbetar inom denna
industrigren ett tiotal andra firmor av växlande storleksordning. Om en
koncentration ägde rum kunde, såsom motionsvis framhållits, förvaltningskostnaderna
nedbringas, upplags- och utlastningsplatser centraliseras och de
maskinella anordningarna bättre utnyttjas.
Såsom förut erinrats framlade 1937 års granitutredning sitt betänkande i
mars 1939 eller alltså före det senaste världskrigets utbrott. De ändrade förhållandena,
som kriget medfört särskilt vad exportmarknaden beträffar, lära
göra det befogat, att en förnyad undersökning nu företages om gatstensindustriens
framtidsutsikter och om utvägarna att genomföra den sanering av
densamma, som med varje år som går framstår som alltmera betydelsefull.
Vid nu nämnd undersökning bör även övervägas lämpligheten av ett statligt
övertagande av gat- och kantstensindustrien.
Även av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som genom sitt handhavande
av de statliga gatstensinköpen förvärvat en ingående kännedom om hithörande
produktion, har vitsordats, att den nuvarande splittringen inom gatstensindustrien
medför olägenheter. Styrelsen har också förordat, att en utredning
rörande gat- och kanstensindustrien kommer till stånd.
Sammanfattningsvis vill utskottet alltså framhålla behovet av snara åtgärder
under statens medverkan för en teknisk och ekonomisk omläggning
och en allmän rationalisering av den svenska gatstensindustrien. Ett sådant
krav måste framträda som särskilt berättigat på grund av de enskilda företagarnas
oförmåga att ordna den för arbetarna synnerligen påfrestande gatstenstillverkningen
så, att den kan lämna de däri sysselsatta en något så när tillfredsställande
försörjning.
Vad utskottet sålunda anfört avser i huvudsak själva gat- och kantstensindustrien.
Vid sidan härav förefinnes inom stendistrikten en betydande tillverkning
av block- och byggnadssten. Block- och byggnadsstenstillverkningarna
äro emellertid i allmänhet lokalt skilda från gatstenstillverkningen och
förutsätta i varje fall hos stenhuggaren en annan utbildning och arbetsteknik.
Företagsmässigt sett torde emellertid dessa båda senare produktionsgrenar
Statsutskottets utlåtande nr 153.
7
ha ett sådant samband med gatstenstillverkningen att en kommande utredning
ej bör uteslutas från att taga även deras organisationsproblem i betraktande.
I anslutning till de i ämnet väckta motionerna får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:27 och II:
80, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en allsidig och
förutsättningslös utredning rörande rationalisering av den
svenska gat- och kantstensindustrien med beaktande därvid
huruvida ett förstatligande av densamma kan vara påkallat,
samt örn framläggande för riksdagen av de förslag till åtgärder,
som av utredningen kunna föranledas.
Stockholm den 25 maj 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,
Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Bäckström, Karl Andersson, Heiding, Gustaf Karlsson,
von Heland, Näsström och Ragnar Bergh; samt
från andra kammaren: herrar Ward, Danielsson, Falla, Persson i Tidaholm, Pettersson
i Dahl, Mårtensson, Staxäng, Lindholm, fru Alvén, herrar Åkerström, Petterson i
Degerfors och Johansson i Mysinge.
Reservation
av herrar Johan Bernhard Johansson, Bernhard Nilsson, Bäckström, Heiding,
von Heland, Ragnar Bergh, Danielsson, Falla, Pettersson i Dahl, Staxäng
och Johansson i Mysinge, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan
bort hava följande lydelse:
»Gat- och kantstensindustrien----av gatsten.
Av den lämnade översikten framgår, att gat- och kantstensindustrien under
den fredsperiod, som närmast föregick det andra världskriget, visade en
påtaglig tendens till expansion. Med hänsyn härtill finnas enligt utskottets
mening goda skäl för det antagandet, att de enskilda företagarna, därest den
fredliga utvecklingen fått fortgå, skulle varit i stånd att övervinna den depression,
som kännetecknade första hälften av 1930-talet. I varje fall saknas fog
8
Statsutskottets utlåtande nr 153.
för att ställa krav på gatstensindustriens förstatligande under åberopande av
de enskilda företagarnas förmenta oförmåga att hävda sig på den utländska
marknaden. Det synes utskottet tvärtom som om de nuvarande företagarnas
internationella förbindelser vore en viktig förutsättning för att gatstensindustrien
skall kunna återvinna sin ställning som exportindustri. Att ett förstatligande
skulle skapa bättre förutsättningar härutinnan synes icke troligt.
Däremot talar all sannolikhet för att en utredning i syfte att åstadkomma
ett förstatligande skulle genom den irritation, en sådan utredning medför, verka
hämmande på de nuvarande företagarnas möjligheter att under återuppbyggnadstiden
efter världskriget hävda sig på den utländska marknaden.
Såsom förut framhållits omfattar den inhemska marknaden under normala
förhållanden cirka 10 % av gatstenstillverkningen. Redan härav följer,
att denna i förhållande till den totala tillverkningen relativt obetydliga kvantitet
icke bör tagas till utgångspunkt för en diskussion om enskild drift contra
statlig. Härtill kommer emellertid, att det i motionerna under åberopande av
förhållandena å hemmamarknaden framförda motivet för ett förstatligande
icke är hållbart. Det framhålles sålunda i motionerna, att gatstensindustriens
förstatligande skulle ligga i hnje med förstatligandet av vägväsendet. Staten
skulle själv ombesörja tillverkningen av den sten, som är erforderlig för
det svenska vägväsendet. Det torde vara tillfyllest att häremot erinra, att de
största inhemska avnämarna av gatsten — städer och större stadsliknande
samhällen — icke ingå i det förstatligade vägväsendet. Klart är att betydelsen
av en stabil inhemsk marknad icke får underskattas vid bedömandet av utsikterna
för en industri även örn denna såsom gatstensindustrien till övervägande
delen har karaktären av exportindustri. Lika klart torde emellertid
vara, att förhållandena å hemmamarknaden icke kunna ensidigt åberopas
till stöd för kravet på en förändring av ledningen av denna industri.
Av den inledande redogörelsen framgår, att frågan örn förutsättningarna
för den svenska stenindustriens framtida bestånd redan varit föremål för en
ingående, av 1936 års riksdag begärd utredning. Så sent som år 1939 har
1937 års granitutredning framlagt ett flertal vitt syftande förslag till stenindustriens
och främst gatstensindustriens rationalisering. I de över betänkandet
avgivna yttrandena har emellertid stark betänksamhet framkommit
mot dessa förslag, vilka ej heller föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Den av granitutredningen liksom nu av motionärerna förordade övergången
från småbrotts- till storbrottsdrift avstyrktes av flera myndigheter. En mera
enhällig uppfattning syntes däremot råda rörande lämpligheten av en sammanslagning
av stenindustriföretagen till ett färre antal enheter liksom ock
om lämpligheten av produktionens koncentrering till geografiskt skilda, med
lämpliga berg utrustade områden, varvid ett så litet antal företag som möjligt
borde driva rörelse i ett och samma bergområde.
Ehuru ett mera ingående bedömande av ifrågavarande spörsmål skulle i
detta sammanhang föra för långt, anser sig utskottet likväl böra framhålla,
att ökad koncentration och fortsatt rationalisering självfallet äro frågor av
stor betydelse för den svenska stenindustrien. Bristande initiativ härutinnan
Statsutskottets utlåtande nr 153.
9
har emellertid icke kunnat konstateras hos de nuvarande företagarna. Det
bör vidare i detta sammanhang beaktas, att koncentrations- och rationaliseringssträvandena
under rådande krissituation motverkats av statliga direktiv
rörande arbetarantalet å skilda arbetsplatser. Företagarna äro sålunda för
närvarande förhindrade att ordna driften enbart ur företagsekonomiska synpunkter
på grund av skyldigheten att sysselsätta arbetare även på platser
där driften eljest skulle ha nedlagts. Ej heller bör bortses från den svårighet
vid en koncentration av stenindustrien, som ligger i egnahemsväsendets utbredning
inom stenhuggarkåren.
I motionerna anföres såsom ytterligare stöd för kravet på en utredning
rörande gat- och kantstensindustriens förstatligande, att arbetarnas löner
ligga onormalt lågt. Såsom exempel framhålles, att inkomsterna för samtliga
gatstensindustriens arbetare år 1943 uppgingo till genomsnittligt 1 915 kronor.
Häremot bör ställas resultatet av en inom industrien verkställd utredning
omfattande 12 företagare, vilken utvisar att medelförtjänsten år 1944
inom Bohuslän, dit huvudparten av gatstensindustrien är förlagd, uppgick
till 2 530 kronor. Vid bedömandet av detta belopp bör därjämte uppmärksammas,
att gatstensindustrien enligt statliga direktiv huvudsakligen sysselsätter
arbetare, som icke lämpligen kunna sysselsättas på annat sätt. Sålunda
hade nämnda år 53,5 °/o av gatstenshuggama i stoi-brott och 73,7 % av gatstenshuggare
i småbrott uppnått en ålder av över 50 år. Såsom länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län framhåller, torde möjligheterna att genom ett förstatligande
av driften åstadkomma en förbättring av arbetslönerna utan höjning
av varupriserna vara ganska begränsade. Arbetslönerna äro nämligen
den ojämförligt största posten i produktionskostnaderna, inklusive sociala
utgifter uppgående till i runt tal 80 %. Återstående produktionskostnader fördela
sig med 10 °/o å förvaltnings- och 10 °/o å materialkostnader.
Av de i ärendet hörda myndigheterna har endast väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
tillstyrkt den ifrågasatta utredningen. Styrelsen framhåller därvid,
att utredningen i första hand borde inriktas på ett bedömande av industriens
framtida existensmöjligheter under förhållandena efter kriget och lämna svar
på frågan, huruvida gat- och kantstensindustrien har möjlighet att framdeles
under fredsförhållanden återvinna sin tidigare ställning som självförsörjjande,
till huvudsaklig del å export inriktad industri. Skulle detta bliva förhållandet,
framhåller styrelsen, synas några större åtgärder från statens sida
icke erforderliga. Det förefaller utskottet som om den närmast till hands liggande
utvägen att erhålla svar å den av styrelsen uppställda frågan vore
att å de enskilda företagarna överlåta att utan störande ingripanden fullfölja
sin på tidigare erfarenheter grundade strävan att skapa utländska avsättningsmöjligheter
för den svenska gat- och kantstensindustrien.
Sammanfattningsvis vill utskottet uttala, alt några som helst bärande motiv
för ett förstatligande av gat- och kantstensindustrien icke framkommit.
Denna utskottets uppfattning delas av samtliga de länsstyrelser, till vilkas
områden industrien är lokaliserad. Att under sådana förhållanden föranstalta
örn en utredning synes icke påkallat. Tvärtom torde en utredning vara ägnad
Bihang lill riksdagens protokoll lOiS. 0 sami. Nr 153. ^
10
Statsutskottets utlåtande nr 153.
att skapa irritation och följaktligen menligt påverka utvecklingen under en
tid, då all kraft bör insättas för att återvinna den utländska marknad, utan
vilken gat- och kantstensindustrien torde vara hänvisad till en icke önskvärd
begränsning av sin tidigare omfattning.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att motionerna 1:27 och II: 80 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.»
458026. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:326 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om förstatligande av de svenska gatoch kantstensindustrierna. s. 10 i texten