Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förstatligande av de svenska gatoch kantstensindustrierna.

1945-05-25 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:153, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förstatligande av de svenska gatoch kantstensindustrierna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 153.

1

Nr 153.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förstatligande av de

svenska gat- och kantstensindustrierna.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Karl Andersson m. fl. (I: 27) och den andra inom andra kammaren av

herr J. W. Mårtensson m. fl. (11:80) har hemställts, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla dels att en allsidig utredning om förstatligande

av de svenska gat- och kantstensindustrierna måtte företagas, dels ock

att riksdagen snarast möjligt måtte föreläggas de förslag till åtgärder, till

vilka utredningen må föranleda.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen 1:27.

I anledning av framställning av 1936 års riksdag bemyndigade Kungl.

Maj:! genom beslut den 5 mars 1937 chefen för handelsdepartementet att

tillkalla högst fem utredningsmän att inom handelsdepartementet verkställa

utredning och avgiva förslag rörande befrämjande av avsättningen av den

svenska stenindustriens produkter. På grund av detta bemyndigande tillkallades

samma dag såsom utredningsmän landshövdingen i Göteborgs och

Bohus län M. Jacobsson, tillika ordförande, kommerserådet S. Matz, byrådirektören

i byggnadsstyrelsen N. Royen, direktören i aktiebolaget Förenade

granitindustrier K. Petersen samt förtroendemannen i svenska stenindustriarbetareförbundet

Hj. Lundgren.

I sitt den 22 mars 1939 avgivna betänkande har nämnda utredning, 1937

års granitutredning, framlagt vissa förslag om granitindustriens rationalisering,

vilka förslag innebära i huvudsak följande:

övergång bör i största möjliga utsträckning ske från drift i småbrott till

drift i storbrott.

Produktionen bör i möjligaste mån förläggas till vissa större, geografiskt

avgränsade produktionsdistrikt med för ändamålet lämpliga bergtillgångar.

Inom ett och samma bergområde bör minsta möjliga antal företag driva

rörelse.

Sammanslagning av stenindustriföretagen bör ske till färre antal enheter.

Kungl. Maj:t torde efter riksdagens hörande böra utfärda förordning angående

tillstånd i vissa fall för bedrivande av tillverkning av gatsten.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 6 sami. Nr 153.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 153.

Gatstenshuggare mellan 60 och 67 år böra enligt angivna förutsättningar

och efter närmare beslut av »statens granitnämnd» förtidspensioneras. Härför

erforderligt årligt anslag, överslagsvis beräknat till 200 000 kronor, torde

av Kungl. Maj:t böra äskas av riksdagen.

En statlig lånefond å 2 miljoner kronor bör uppläggas för främjande av

stenindustriens rationalisering i tekniskt och ekonomiskt avseende. Erforderliga

medel härför torde kunna beredas ur »Fonden för steninköp».

Granitutredningens betänkande, varöver ett stort antal myndigheter och intresserepresentationer

avgivit yttrande, är alltjämt beroende på Kungl. Maj :ts

prövning.

över motionerna hava, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län, som tillika överlämnat yttranden från Sveriges

granitindustriförbund och svenska stenindustriarbetareförbundet, samt envar

av länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge och Hallands län.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört följande.

På sätt av motionärerna framhållits medför den nuvarande organisationen

inom gatstensindustrien, med verksamheten splittrad på ett flertal firmor inom

de olika kommunerna, vissa olägenheter. Även för styrelsens befattning med

den statliga stentillverkningen äro de nuvarande förhållandena icke tillfredsställande,

då kontrollen av tillverkning och lagerhållning är jämförelsevis

omständig.

I anledning av vad sålunda anförts vill styrelsen förorda att en utredning

angående gat- och kantstensindustrien kommer till stånd. Denna utredning

synes emellertid i första hand böra inriktas på ett bedömande av industriens

framtida existensmöjligheter under förhållandena efter kriget och lämna svar

på fråga, huruvida denna del av stenindustrien har möjlighet att framdeles

under fredsförhållanden återvinna sin tidigare ställning som självförsörjande,

till huvudsaklig del å export inriktad industri. Skulle detta bliva förhållandet

synas några större åtgärder från statens sida icke erforderliga. Därest så däremot

icke kan bedömas bliva fallet, torde man hava att välja mellan successiv

avveckling av rörelsen och ett fortsättande av den nu bestående statsunderstödda

verksamheten. Först sedan berörda spörsmål klarlagts, föreligger enligt

styrelsens mening förutsättningar för att närmare bedöma frågan om förstatligande

av gat- och kantstensindustrien. Styrelsen utgår från att fortsatta

hjälpåtgärder på detta område kommer att bekostas med andra medel än bilskattemedel.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört bland annat följande.

Möjligheterna att genom själva förstatligandet av driften åstadkomma en

förbättring av lönerna utan att höja priserna äro ganska begränsade. I produktionskostnaderna

äro arbetslönerna den ojämförligt största posten. Cirka

80 % äro löner och direkta sociala kostnader som semester och olycksfallsersättning.

På materialkostnader (verktyg, ammunition, elektrisk kraft och

berglera) torde cirka 10 % av produktionskostnaderna falla, och resten, alltså

10 %>, är förvaltningskostnader (förmanslöner, löner å driftskontor, kontorskostnader,

administration å centralförvaltning, skatter och räntor). ----

De flesta av de inlösta företagen skulle i framtiden behöva nedläggas för

att möjliggöra en rationell drift. För närvarande är det ett 15-tal företag,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 153.

d

som leverera sten för statsbeställning. Dessutom finnes minst lika många

mindre företag, som finge inlösas. De flesta av dessa äro vid en rationell

drift dödsdömda. De fyra storföretagen A. K. Fornströms granitindustrier,

Skandinaviska granit AB, Granit AB Kullgrens enka och AB förenade granitindustrier

producera cirka 75 % av den sten, som för närvarande levereras

till statsverket. En koncentration till några få storbrott har 1937 års granitutredning

räknat med såsom en nödvändig förutsättning för en sanering

av stenindustrien. Endast de metodiskt skötta storbrotten kunna leverera en

jämn och högklassisk vara. Det är också endast storbrottsdriften, som kan

ge åt arbetarna en rimlig betalning. Vid de bättre storbrotten torde arbetsförtjänsten

vara dubbelt så stor som vid ordinära småbrott. Stenindustrien själv

är fullt på det klara med att storbrottsdrift hör till den koncentration, som

stenindustrien i eget intresse bör företaga snarast möjligt. Tendensen har

gått i den riktningen under senare år. Dock har staten genom sina stenbeställningars

fördelning i viss mån tillsvidare konserverat småföretag. Det har

varit sociala skäl, som talat för att icke låta koncentrationen till storbrott

fortgå för snabbt. Skulle staten genom förstatligande av produktionen snabbare

sanera stenindustrien, skulle detta knappast kunna ske utan att offra

tillbörliga sociala hänsyn.

Under alla omständigheter bör ihågkommas, att staten genom sina stenbeställningars

fördelning och genom villkor vid utlämnandet av sina beställningar

kan när som helst befordra koncentration av driften till lämpliga storföretag

och på så sätt sanera stenindustrien.

Motionärerna lia framhållit, att för närvarande på ett flertal platser finns

ett stort antal företagare, som om varandra bedriva stendöf t; det är en

onödig konkurrens om bergen och en splittring av arbetsplatser och höga

förvaltningskostnader. Granitutredningen har i sitt betänkande framhållit

samma sak och i sitt kapitel XI »Granitindustriens rationalisering» rekommenderat

en rad åtgärder. Staten har redan nu i sin makt att befordra dessa

rationaliseringsåtgärder utan förstatligande.

Den karaktär av hantverk, som stenindustrien i viss mån har, gör även

att den mindre än de flesta andra industriföretag lämpar sig för en socialisering.

Länsstyrelsen finner därför andra socialiseringsåtgärder för närvarande

icke böra förekomma, än att staten genom sin maktställning som stenbeställare

får övervaka, att stenindustrien rationaliseras och saneras i all den

utsträckning detta kan ske utan att tillbörliga sociala hänsyn få träda tillbaka.

Därest förhållandena på världsmarknaden åter bliva sådana, att export av

gatsten från Sverige kan ifrågakomma, lärer för övrigt exportproblemet bliva

lättare att lösa enligt dessa linjer än genom direkt statlig drift av stenindustrien.

Länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge och Hallands län hava avstyrkt motionerna.

Dessa hava däremot tillstyrkts av svenska stenindustriarbetareförbundet,

medan Sveriges granitindustriförbund avstyrkt dem.

Från statens arbetsmarknadskommission har utskottet inhämtat följande

uppgift rörande antalet arbetare, sysselsatta med gatstenstillverkning för statens

räkning under april månad 1945.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 153-

Sysselsatta arbetare (stenhuggare, dagsverkare m. fl.)

Län

enligt medgivan- de av arbetsmark- nadskommis- sionen

anvisade av länsarbets- nämnd (fullgod arbets- kraft)

summa

stenh.

och

dagsv.

övriga

anställ-

da

hela

ant.

syssels.

stenh.

dagsv.

stenh.

dagsv.

limma

Göteborgs och Bohus

län..............

707

31

1

75

76

814

85

899

Blekinge län.......

96

5

—

—

—

101

1

102

Kalmar län........

16

4

17

3

20

40

—

40

Summa

819

40

18

78

196

955

2 86

1041

I Kungl. Maj:ts beslut av den 31 juli 1942 föreskrives, att vid de statliga

beställningarna av smågatsten, i undantagsfall även storgatsten eller kantsten,

skall tillses att inköpen fördelas på ett ur arbetslöshetssynpunkt lämpligt

sätt. Företrädesvis bör sysselsättning beredas sådana arbetslösa stenarbetare,

vilka hava svårigheter att övergå till annat yrke eller som äro försörjningspliktiga.

De i gatstenstillverkning enligt medgivande av arbetsmarknadskommissionen

sysselsatta arbetarna utgöras numera, enligt vad i motionerna

framhålles, huvudsakligen av äldre stenhuggare, som på grund av ålder, lyte

eller särskilt ömmande skäl icke lämpligen kunna sändas ut på andra arbeten.

Utöver de i gatstenstillverkningen sysselsatta voro hos arbetslöshetsnämnd

såsom hjälpsökande — i huvudsak från Bohuslän — anmälda 774

stenarbetare, varav 669 hjälpta, till övervägande del genom statligt beredskapsarbete

(vägarbeten, vatten- och avloppsarbeten o. s. v.). Inom Hallands

län förelåg ingen anmälan om behov av hjälp för stenindustriens del.

Utskottet. Gat- och kantstensindustrien är, såsom utskottet tidigare vid olika tillfällen

i samband med prövning av föreliggande frågor örn anslag till statliga

steninköp haft anledning erinra, en jämförelsevis ung industri, huvudsakligen

beroende av utländsk efterfrågan. Den av svensk granit huggna gatstenen

är alltjämt att anse som ett fullt tidsenligt vägbeläggningsmaterial.

Framförallt på platser, där beläggningarna äro utsatta för stark påfrestning,

framträder den svenska gatstenens värde, något som bör beaktas vid bedömandet

av gatstensindustriens förmåga &tt framdeles hävda sig på såväl

den utländska som den inhemska marknaden.

Till belysning av den svenska gatstensindustriens karaktär av exportindustri

må framhållas att under normala förhållanden cirka 90 % av tillverkningen

exporteras. Vid slutet av 1920-talet, då industrien nådde sin hittills

1 Fullgod arbetskraft för möjliggörande av storbrottsdrift. Denna arbetskraft må enligt Kungl.

Maj:ts beslut uppgå till högst 150 man av de 1 050, som högst må sysselsättas vid statsbeställningarna.

I Hallands län pågick ingen gatstenstillverkning för statens räkning.

2 Brottbasar och andra förmän, smeder, snickare, stenplockare m. fl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 153.

5

största omfattning, sysselsattes inom densamma i runt tal 7 000 man mot

för närvarande cirka 1 000 man. Den därefter inträffande depressionens botten

nåddes år 1935 med en export av i runt tal 93 000 ton. År 1936 hade

emellertid exporten fördubblats och uppgick följande år till 274 000 ton.

Därefter ledde de internationella förvecklingarna till en förnyad nedgång.

Under det senaste världskriget har avsättningen å den utländska marknaden

av naturliga skäl praktiskt taget upphört. De samhälleliga ingripanden, som

därvid påkallats av ett ovanligt svårt arbetslöshetsläge, ha — förutom i

offentliga vägarbeten och andra hjälpåtgärder av vanlig typ — bestått i

statliga inköp av gatsten.

Avsättningsmöjligheterna för gatsten på den inhemska marknaden hava

av företagarna åtminstone tidigare endast i mycket begränsad utsträckning

tillvaratagits. På grund härav och till följd av den hämmade exporten har

gatstensproduktionen sedan en lång följd av år tillbaka krävt starka, av

sociala omsorger betingade statsingripanden. Trots dessa och trots att stenen

till alldeles övervägande del användes på de allmänna vägarna står staten

utan möjlighet att utöva något direkt inflytande över de olika firmornas sätt

att tekniskt och förvaltningsmässigt ordna produktionen.

I sitt i mars år 1939 avgivna betänkande har 1937 års granitutredning, som

tillkom enligt hemställan av 1936 års riksdag, vitsordat behövligheten av

koncentration av gat- och kantstensindustrien till geografiskt skilda, med

lämpliga berg utrustade områden, varvid genom ändamålsenliga sammanslagningsåtgärder

nuvarande splittring av verksamheten på ett flertal sinsemellan

med varandra inom samma område konkurrerande firmor borde

motverkas. Detta förslags realiserande torde vara en grundförutsättning för

att den svenska gatstensindustrien åter skall bliva bärig. Det lärer dock

knappast vara att hoppas att en dylik koncentration skall kunna åstadkommas

utan statligt initiativ och utan statlig medverkan.

Där granitbrottens belägenhet och de lokala förhållandena i övrigt göra

så lämpligt förtjäna också undersökas möjligheterna till fortsatt övergång

från småbrottsdrift, vid vilken stenhuggaren själv tar ut blocket ur berget,

till storbrottsdrift, vid vilken blocken av särskilda dagsverkare sprängas och

uttagas ur granitbrotten. En sådan övergång torde åtminstone för västkustens

del alltjämt betraktas som en ganska nödvändig rationaliseringsåtgärd.

En svårighet, som kan inverka hindrande på denna koncentration, är egnahemsväsendets

utbredning inom stenhuggarkåren. Men enligt vad som för

utskottet upplysts torde denna svårighet åtminstone på vissa platser ej vara

oövervinnlig. Även om såsom önskvärt är driften vid en del mindre bevärdiga

småbrott nedlägges torde nämligen arbetarna vid dessa kunna sysselsättas

å andra platser, ej mera avlägsna än att de kunna bo kvar i sina

egna hem.

Även behoven av en mera fullständig samt också mera tidsenlig maskinutrustning

(borrmaskiner, kranar och transportmedel) kräva ökad uppmärksamhet.

En annan av motionärerna påvisad olägenhet är konkurrensen örn berg
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 153.

områden, vilka inom de olika stenkommunema mindre planmässigt inköpas

eller arrenderas av de skilda stenföretagen. Härigenom torde produktionskostnaderna

onödigt ökas.

I den mån den yngre arbetskraften sökt sig bort från industrien eller

rättare med hänsyn till reglerna för statsbeställningarna varit förhindrade

arbeta inom densamma har nyrekryteringsfrågan efter hand blivit ett alltmer

aktuellt problem. Frågan hur lärlingar skola kunna utbildas och tillförsäkras

sin framtida utkomst från yrket har hittills av företagarna lämnats så

gott som helt obeaktad. De yngre stenhuggarna hava i stor utsträckning varit

att söka bland de äldres söner, vilka lärt sig yrket av sina fäder. En förutsättning

för stenindustriens fortbestånd lärer vara att ny arbetskrafts anställning

och utbildning kan ske efter mera tidsenliga principer.

Icke endast en teknisk utan också en ekonomisk och rent förvaltningsmässig

rationalisering av driften anses påkallad. Vid sidan av fyra från varandra

åtminstone förvaltningsekonomiskt helt skilda storföretag arbetar inom denna

industrigren ett tiotal andra firmor av växlande storleksordning. Om en

koncentration ägde rum kunde, såsom motionsvis framhållits, förvaltningskostnaderna

nedbringas, upplags- och utlastningsplatser centraliseras och de

maskinella anordningarna bättre utnyttjas.

Såsom förut erinrats framlade 1937 års granitutredning sitt betänkande i

mars 1939 eller alltså före det senaste världskrigets utbrott. De ändrade förhållandena,

som kriget medfört särskilt vad exportmarknaden beträffar, lära

göra det befogat, att en förnyad undersökning nu företages om gatstensindustriens

framtidsutsikter och om utvägarna att genomföra den sanering av

densamma, som med varje år som går framstår som alltmera betydelsefull.

Vid nu nämnd undersökning bör även övervägas lämpligheten av ett statligt

övertagande av gat- och kantstensindustrien.

Även av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som genom sitt handhavande

av de statliga gatstensinköpen förvärvat en ingående kännedom om hithörande

produktion, har vitsordats, att den nuvarande splittringen inom gatstensindustrien

medför olägenheter. Styrelsen har också förordat, att en utredning

rörande gat- och kanstensindustrien kommer till stånd.

Sammanfattningsvis vill utskottet alltså framhålla behovet av snara åtgärder

under statens medverkan för en teknisk och ekonomisk omläggning

och en allmän rationalisering av den svenska gatstensindustrien. Ett sådant

krav måste framträda som särskilt berättigat på grund av de enskilda företagarnas

oförmåga att ordna den för arbetarna synnerligen påfrestande gatstenstillverkningen

så, att den kan lämna de däri sysselsatta en något så när tillfredsställande

försörjning.

Vad utskottet sålunda anfört avser i huvudsak själva gat- och kantstensindustrien.

Vid sidan härav förefinnes inom stendistrikten en betydande tillverkning

av block- och byggnadssten. Block- och byggnadsstenstillverkningarna

äro emellertid i allmänhet lokalt skilda från gatstenstillverkningen och

förutsätta i varje fall hos stenhuggaren en annan utbildning och arbetsteknik.

Företagsmässigt sett torde emellertid dessa båda senare produktionsgrenar

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 153.

7

ha ett sådant samband med gatstenstillverkningen att en kommande utredning

ej bör uteslutas från att taga även deras organisationsproblem i betraktande.

I anslutning till de i ämnet väckta motionerna får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:27 och II:

80, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en allsidig och

förutsättningslös utredning rörande rationalisering av den

svenska gat- och kantstensindustrien med beaktande därvid

huruvida ett förstatligande av densamma kan vara påkallat,

samt örn framläggande för riksdagen av de förslag till åtgärder,

som av utredningen kunna föranledas.

Stockholm den 25 maj 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,

Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Bäckström, Karl Andersson, Heiding, Gustaf Karlsson,

von Heland, Näsström och Ragnar Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Danielsson, Falla, Persson i Tidaholm, Pettersson

i Dahl, Mårtensson, Staxäng, Lindholm, fru Alvén, herrar Åkerström, Petterson i

Degerfors och Johansson i Mysinge.

Reservation

av herrar Johan Bernhard Johansson, Bernhard Nilsson, Bäckström, Heiding,

von Heland, Ragnar Bergh, Danielsson, Falla, Pettersson i Dahl, Staxäng

och Johansson i Mysinge, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan

bort hava följande lydelse:

»Gat- och kantstensindustrien----av gatsten.

Av den lämnade översikten framgår, att gat- och kantstensindustrien under

den fredsperiod, som närmast föregick det andra världskriget, visade en

påtaglig tendens till expansion. Med hänsyn härtill finnas enligt utskottets

mening goda skäl för det antagandet, att de enskilda företagarna, därest den

fredliga utvecklingen fått fortgå, skulle varit i stånd att övervinna den depression,

som kännetecknade första hälften av 1930-talet. I varje fall saknas fog

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 153.

för att ställa krav på gatstensindustriens förstatligande under åberopande av

de enskilda företagarnas förmenta oförmåga att hävda sig på den utländska

marknaden. Det synes utskottet tvärtom som om de nuvarande företagarnas

internationella förbindelser vore en viktig förutsättning för att gatstensindustrien

skall kunna återvinna sin ställning som exportindustri. Att ett förstatligande

skulle skapa bättre förutsättningar härutinnan synes icke troligt.

Däremot talar all sannolikhet för att en utredning i syfte att åstadkomma

ett förstatligande skulle genom den irritation, en sådan utredning medför, verka

hämmande på de nuvarande företagarnas möjligheter att under återuppbyggnadstiden

efter världskriget hävda sig på den utländska marknaden.

Såsom förut framhållits omfattar den inhemska marknaden under normala

förhållanden cirka 10 % av gatstenstillverkningen. Redan härav följer,

att denna i förhållande till den totala tillverkningen relativt obetydliga kvantitet

icke bör tagas till utgångspunkt för en diskussion om enskild drift contra

statlig. Härtill kommer emellertid, att det i motionerna under åberopande av

förhållandena å hemmamarknaden framförda motivet för ett förstatligande

icke är hållbart. Det framhålles sålunda i motionerna, att gatstensindustriens

förstatligande skulle ligga i hnje med förstatligandet av vägväsendet. Staten

skulle själv ombesörja tillverkningen av den sten, som är erforderlig för

det svenska vägväsendet. Det torde vara tillfyllest att häremot erinra, att de

största inhemska avnämarna av gatsten — städer och större stadsliknande

samhällen — icke ingå i det förstatligade vägväsendet. Klart är att betydelsen

av en stabil inhemsk marknad icke får underskattas vid bedömandet av utsikterna

för en industri även örn denna såsom gatstensindustrien till övervägande

delen har karaktären av exportindustri. Lika klart torde emellertid

vara, att förhållandena å hemmamarknaden icke kunna ensidigt åberopas

till stöd för kravet på en förändring av ledningen av denna industri.

Av den inledande redogörelsen framgår, att frågan örn förutsättningarna

för den svenska stenindustriens framtida bestånd redan varit föremål för en

ingående, av 1936 års riksdag begärd utredning. Så sent som år 1939 har

1937 års granitutredning framlagt ett flertal vitt syftande förslag till stenindustriens

och främst gatstensindustriens rationalisering. I de över betänkandet

avgivna yttrandena har emellertid stark betänksamhet framkommit

mot dessa förslag, vilka ej heller föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Den av granitutredningen liksom nu av motionärerna förordade övergången

från småbrotts- till storbrottsdrift avstyrktes av flera myndigheter. En mera

enhällig uppfattning syntes däremot råda rörande lämpligheten av en sammanslagning

av stenindustriföretagen till ett färre antal enheter liksom ock

om lämpligheten av produktionens koncentrering till geografiskt skilda, med

lämpliga berg utrustade områden, varvid ett så litet antal företag som möjligt

borde driva rörelse i ett och samma bergområde.

Ehuru ett mera ingående bedömande av ifrågavarande spörsmål skulle i

detta sammanhang föra för långt, anser sig utskottet likväl böra framhålla,

att ökad koncentration och fortsatt rationalisering självfallet äro frågor av

stor betydelse för den svenska stenindustrien. Bristande initiativ härutinnan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 153.

9

har emellertid icke kunnat konstateras hos de nuvarande företagarna. Det

bör vidare i detta sammanhang beaktas, att koncentrations- och rationaliseringssträvandena

under rådande krissituation motverkats av statliga direktiv

rörande arbetarantalet å skilda arbetsplatser. Företagarna äro sålunda för

närvarande förhindrade att ordna driften enbart ur företagsekonomiska synpunkter

på grund av skyldigheten att sysselsätta arbetare även på platser

där driften eljest skulle ha nedlagts. Ej heller bör bortses från den svårighet

vid en koncentration av stenindustrien, som ligger i egnahemsväsendets utbredning

inom stenhuggarkåren.

I motionerna anföres såsom ytterligare stöd för kravet på en utredning

rörande gat- och kantstensindustriens förstatligande, att arbetarnas löner

ligga onormalt lågt. Såsom exempel framhålles, att inkomsterna för samtliga

gatstensindustriens arbetare år 1943 uppgingo till genomsnittligt 1 915 kronor.

Häremot bör ställas resultatet av en inom industrien verkställd utredning

omfattande 12 företagare, vilken utvisar att medelförtjänsten år 1944

inom Bohuslän, dit huvudparten av gatstensindustrien är förlagd, uppgick

till 2 530 kronor. Vid bedömandet av detta belopp bör därjämte uppmärksammas,

att gatstensindustrien enligt statliga direktiv huvudsakligen sysselsätter

arbetare, som icke lämpligen kunna sysselsättas på annat sätt. Sålunda

hade nämnda år 53,5 °/o av gatstenshuggama i stoi-brott och 73,7 % av gatstenshuggare

i småbrott uppnått en ålder av över 50 år. Såsom länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län framhåller, torde möjligheterna att genom ett förstatligande

av driften åstadkomma en förbättring av arbetslönerna utan höjning

av varupriserna vara ganska begränsade. Arbetslönerna äro nämligen

den ojämförligt största posten i produktionskostnaderna, inklusive sociala

utgifter uppgående till i runt tal 80 %. Återstående produktionskostnader fördela

sig med 10 °/o å förvaltnings- och 10 °/o å materialkostnader.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har endast väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

tillstyrkt den ifrågasatta utredningen. Styrelsen framhåller därvid,

att utredningen i första hand borde inriktas på ett bedömande av industriens

framtida existensmöjligheter under förhållandena efter kriget och lämna svar

på frågan, huruvida gat- och kantstensindustrien har möjlighet att framdeles

under fredsförhållanden återvinna sin tidigare ställning som självförsörjjande,

till huvudsaklig del å export inriktad industri. Skulle detta bliva förhållandet,

framhåller styrelsen, synas några större åtgärder från statens sida

icke erforderliga. Det förefaller utskottet som om den närmast till hands liggande

utvägen att erhålla svar å den av styrelsen uppställda frågan vore

att å de enskilda företagarna överlåta att utan störande ingripanden fullfölja

sin på tidigare erfarenheter grundade strävan att skapa utländska avsättningsmöjligheter

för den svenska gat- och kantstensindustrien.

Sammanfattningsvis vill utskottet uttala, alt några som helst bärande motiv

för ett förstatligande av gat- och kantstensindustrien icke framkommit.

Denna utskottets uppfattning delas av samtliga de länsstyrelser, till vilkas

områden industrien är lokaliserad. Att under sådana förhållanden föranstalta

örn en utredning synes icke påkallat. Tvärtom torde en utredning vara ägnad

Bihang lill riksdagens protokoll lOiS. 0 sami. Nr 153. ^

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 153.

att skapa irritation och följaktligen menligt påverka utvecklingen under en

tid, då all kraft bör insättas för att återvinna den utländska marknad, utan

vilken gat- och kantstensindustrien torde vara hänvisad till en icke önskvärd

begränsning av sin tidigare omfattning.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionerna 1:27 och II: 80 ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.»

458026. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:326 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om förstatligande av de svenska gatoch kantstensindustrierna. s. 10 i texten