Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag för budgetåret 1945/46 till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning m-, m.

1945-06-08 · 44 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:185, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag för budgetåret 1945/46 till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning m-, m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

1

Nr 185.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag

för budgetåret 1945/46 till instituten för socialpolitisk

och kommunal utbildning och forskning m-, m.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna

116 och 192) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition

i ämnet beräkna för budgetåret 1945/46 dels till Bidrag till instituten för

socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning ett anslag av 234 500

kronor, dels till Kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal

och social tjänst ett anslag av 10 000 kronor, dels ock till Folkhögskolor:

Förberedande samhällsvetenskaplig kurs ett reservationsanslag av

15 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 153, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den

9 februari 1945, föreslagit riksdagen att

dels till Bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning

och forskning för budgetåret 1945/46 anvisa ett anslag av 234 500 kronor;

dels till Kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal

och social tjänst för budgetåret 1945/46 anvisa ett anslag av 10 000 kronor;

dels ock till Folkhögskolor: Förberedande samhällsvetenskaplig kurs för

budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 15 000 kronor.

Inledning.

På initiativ av centralförbundet för socialt arbete grundades i Stockholm

år 1920 institutet för socialpolitisk utbildning och forskning, vanligen kallat

socialinstitutet. Dess huvudsyfte har från början varit att utbilda kommunaltjänstemän

och i allmänhet befattningshavare inom den öppna socialvården.

Utbildningen kännetecknas av en kombination av högskolemässiga

teoretiska studier och förvärvande av praktisk erfarenhet samt är så organiserad,

att dessa båda moment sammanflätas och ömsesidigt stödja varandra.

Institutet har blivit den centrala läroanstalten på sitt område. På senare

år har behovet av utbildad personal för det kommunala och sociala

arbetet starkt tilltagit. För att möta de stegrade anspråken har institutet

Bihang till riksdagens ■protokoll 1915. 6 sami. Nr 185. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 185.

ansett sig böra mottaga långt fler elever än som varit avsett. Med de begränsade

tillgångar, över vilka institutet förfogar, har detta vållat avsevärda

svårigheter, vilka i längden icke kunnat bemästras med nuvarande lärårkrafter

och lokaler. Från och med höstterminen 1944 har emellertid även

ett socialinstitut existerat i Göteborg, där i huvudsak likartad utbildning

meddelats.

Till socialinstitutens verksamhet ha under senare år statsbidrag utgått,

nämligen till Stockholmsinstitutet med 25 000 kronor för vart och ett av

budgetåren 1938/39 och 1939/40 samt därefter med 20 000 kronor per år

och till Göteborgsinstitutet med 20 000 kronor för budgetåret 1944/45.

Därutöver ha anslag utgått dels från vissa kommuner, särskilt Stockholm

och Göteborg, dels från centralförbundet för socialt arbete.

Med skrivelse den 29 juni 1944 överlämnade socialutbildningssakkunniga

sitt betänkande (del I) med utredning och förslag rörande den högre socialpolitiska

och kommunala utbildningen.

Häröver ha yttranden avgivits av ett flertal ämbetsverk, kommuner samt

enskilda sammanslutningar och institutioner.

I. Socialinstitutens uppgifter.

Socialutbildjiingssakkunniga framhålla, att särskilt de kommunala tjänsterna

— även såvitt gäller högre befattningar — hittills i betydande utsträckning

rekryterats med personal utan särskild utbildning men med betydande

praktisk erfarenhet. Dessa tjänstemän, vilka ofta gjort mycket betydelsefulla

insatser, äro i flertalet fall antingen förutvarande valda förtroendemän,

vilkas arbete så småningom fått sådan omfattning att de övergått till att

bli heltidsavlönade, eller tjänstemän, som börjat sitt arbete under tämligen

begränsade organisatoriska förhållanden och efter hand anpassat sig till en

förvaltning av större omfattning. Det kan förutsättas, att också i framtiden

åtskilliga befattningshavare utan formell utbildning eller examen skola veta

att skaffa sig de kunskaper, som äro erforderliga för högre befattningar.

Emellertid torde nämnda kategori av befattningshavare likväl komma att

få minskad betydelse, särskilt som den ökade användningen av tjänstemän

i kommunerna befriat förtroendemännen från att syssla med löpande rutinarbete

och därigenom visserligen givit dem större möjligheter att överblicka

den kommunala verksamhetens principer men samtidigt gjort dem mindre

lämpade att övertaga tjänstemännens uppgifter.

Det kan, framhålla de sakkunniga, av flera skäl icke komma i fråga, att

fastställa kompetensregler för kommunal tjänst. Detta får emellertid icke

tolkas så, som om ordnad utbildning på förevarande område skulle vara

onödig. Socialvården och kommunernas uppgifter i övrigt aro av central

betydelse för vårt samhällsliv. Det allmänna måste självfallet tillse, att

dessa viktiga och kostsamma uppgifter besörjas av kompetent arbetskraft.

Utbildning i själva tjänsten och utan stöd av en särskild läroanstalt blir

ofta mera ansträngande för individen än en organiserad utbildning, roi

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr 185.

den sociala förvaltningen samt flertalet kamerala befattningar i kommunerna

är det önskvärt att bibehålla särskild utbildning av i huvudsak det slag,

som nu erbjudes vid socialinstitutet i Stockholm.

Departementschefen har anfört följande.

Den offentliga verksamhetens effektivitet beror icke endast på de centrala

förvaltningsorganens initiativ och åtgärder utan även på de lokala

verkställighetsorganens kompetens och funktionsduglighet. Sedan stat och

kommuner övertagit en stor del av ansvaret för samhällslivets gestaltning,

har den kommunala förvaltningens förmåga kommit att ställas på stundom

hårda prov. _ I samband därmed har den högre socialpolitiska och kommunala

utbildningen blivit en angelägenhet av icke ringa vikt ur såväl social

och nationalekonomisk som statsfinansiell synpunkt.

Till en början må beröras utbildningen av tjänstemän för statens och de

större kommunernas sociala förvaltning. Inom barnavården, fattigvården,

hälso- och sjukvården o. s. v. finnes ett stort behov av utbildad personal.

Då detta behov knappast tillgodoses av andra utbildningsanstalter än socialinstituten,

föreligger här en viktig uppgift för dessa.

Med avseende på kommunernas allmänna och kamerala förvaltning är

läget delvis annorlunda. Vissa kommunala befattningar i de större städerna

bruka besättas med personer, som avlagt akademisk examen eller examen vid

handelshögskola. Något skäl att ifrågasätta ändring i detta förhållande finnes

icke. För det stora flertalet mera kvalificerade befattningar i de större städernas

tjänst liksom även för kamerala befattningar i mindre städer synes

däremot examen vid socialinstitut vara den lämpligaste meriten. Av betydelse

särskilt för storstädernas del är den omständigheten, att underordnade

kommunaltjänstemän, vilkas praktiska duglighet och begåvning göra

dem lämpade för befordran, genom socialinstitutens försorg erhålla möjlighet

till vidareutbildning.

På landsbygden ha både sociala och kamerala förvaltningsuppgifter sedan

gammalt plägat besörjas av valda förtroendemän. I denna tradition ligger

ett samhälleligt värde, som icke får förbises. I samma mån som det allmännas

uppgifter och åtaganden vidgats, ha emellertid förvaltningsproblemen

blivit alltmera tidskrävande och komplicerade. Åtskilliga större kommuner

ha därför funnit det lämpligt att överlämna verkställighetsåtgärderna

åt en särskild tjänsteman, vanligen en kommunalkamrerare, som i

allmänhet även har de socialvårdande uppgifterna om hand. Det finns all

anledning förmoda, att denna utveckling skall fortgå. Kravet på den kommunala

verksamhetens rationalisering kan måhända också leda till en sådan

förändring av kommunindelningen, att de smärre kommuner, vilka nu ej

kunna bära utgiften för särskilda förvaltningstjänstemän, sammanslutas till

större enheter. I likhet med de sakkunniga anser jag, att det vore mindre

lyckligt, örn statsmakterna genom uppställande av bestämda kompetensvillkor

för kommunal tjänst skulle inskränka de kommunala organens fria

beslutanderätt. Detta hindrar icke, att utbildningen vid socialinstituten faktiskt

kan bliva normerande för kompetensfordringarna, även vad angår

landskommunernas tjänstemän. I de fall, då kommunala förtroendemän

vilja övergå till tjänstemannaställning eller med stöd av övervägande praktiska

meriter erhållit sådan ställning, kunna socialinstituten bereda vederbörande

tillfälle att, i särskild ordning inhämta önskvärda teoretiska kunskaper.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 185.

Utskottet.

Både inom statliga verk och enskilda företag har under senare år alltmer

uppmärksammats vikten av social rådgivning och omvårdnad örn personalen.

Följden har blivit en stigande efterfrågan på personalkonsulenter och

liknande befattningshavare. Personer, som vilja ägna sig åt dylika uppgifter,

torde vara bäst betjänta med utbildning vid socialinstitut.

Huruvida instituten i övrigt ha någon större uppgift att fylla med. avseende

på utbildning för enskild tjänst kan synas mera ovisst. Troligt är

dock, att instituten delvis kunna tillgodose folkrörelsernas och intresseorganisationernas

behov av skolad arbetskraft i tjänstemannaställning. Studier

vid socialinstitut ha slutligen visat sig även utgöra en lämplig förberedelse

för tidningsmannabanan.

Med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, som sålunda åvila socialinstituten,

synes det befogat, att dessa i större utsträckning än hittills varit fallet

erhålla det allmännas stöd.

Till vad departementschefen i detta sammanhang anfört kan utskottet

giva sin anslutning. I likhet med departementschefen finner utskottet det

sålunda befogat, att socialinstituten med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter

som åligga dem erhålla stöd av det allmänna i större utsträckning än

hittills varit fallet.

II. Utbildningens organisation m. m.

A. Huvudkurserna.

Vid socialinstitutet i Stockholm är utbildningen uppdelad

på tre linjer, den socialpolitiska linjen, den kommunala linjen och samhällslinjen.

De nuvarande examensämnena vid detta institut äro: på socialpolitiska

linjen nationalekonomi, statskunskap, socialpolitik I (socialhistoria), socialpolitik

II (arbetsmarknadsfrågor), samhällets hjälp- och skyddsverksamhet

samt socialförsäkring, socialhygien och psykologi; på kommunala linjen

nationalekonomi, statskunskap, kommunal rättskunskap, kommunal hushållning,

kommunal bokföring och budgetteknik, vartill såsom frivilligt

ämne kommer samhällets hjälp- och skyddsverksamhet samt socialförsäkring;

på samhällslinjen nationalekonomi, statskunskap, socialpolitik I (socialhistoria),

socialpolitik II (arbetsmarknadsfrågor) .samt antingen psykologi

eller kommunal rättskunskap. För att examen skall kunna godkännas fordras

minst betyget Godkänd i vart och ett av de i examen ingående ämnena samt

på socialpolitiska linjen minst betyget Med beröm godkänd i två examensämnen,

på kommunala linjen minst betyget Med berömd godkänd i ett

examensämne, på samhällslinjen minst betyget Med beröm godkänd i statskunskap

och i ett av de övriga ämnena och vidare på samtliga linjer en uppsats,

vilken av lärarrådet godkänts som examensuppsats. Denna uppsats

kan samtidigt även utgöra prov för högre betyg i något av ämnena.

På den socialpolitiska linjen meddelas undervisning hela första läsåret samt

höst- och vinterterminerna andra läsåret. Studietiden här är i princip två

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande nr 185.

år, vari ingår praktik under sex månader (heltid, vid deltidspraktik motsvarande

förlängning), men den effektiva studietiden kan beräknas till genomsnittligt

tva läsår jämte en hösttermin. På kommunala linjen avslutas

undervisningen första läsåret för de elever, vilka icke medtaga det frivilliga

ämnet samhällets hjälp- och skyddsverksamhet samt socialförsäkring. Skall

även detta medhinnas, blir studietiden minst ett läsår jämte en hösttermin.

Pa samhällslinjen fortgår undervisningen hela första läsåret samt höstterminen

andra läsåret. Det torde icke möta större svårigheter att på denna

linje fullborda studierna på angiven tid.

Beträffande fordringarna för inträde vid institutet uttalas i grundstadgarnas

10 § blott en allmän grundsats: »Rätt att inträda såsom lärjunge vid

institutet äga, till det för varje läsår fastställda antalet, män och kvinnor,

vilka finnas äga tillräcklig underbyggnad och mogenhet för att kunna tillgodogöra

sig undervisningen. Vid urvalet av lärjungar bör hänsyn tagas

till såväl boklig bildning som praktisk erfarenhet». Dessa i grundstadgarna

fastslagna principer innebära en kompromiss, motiverad av

att det a ena sidan här är och mäste vara fråga örn undervisning

i akademiska former och på högskolemässig nivå, medan å andra sidan de

särskilda arbetsfält, för vilka institutet utbildar, ställa krav på praktisk duglighet

av ett slag, som utvecklas genom erfarenhet och ej sällan visar sig på

ett sent stadium hos personer, vilka icke haft möjlighet att i sin ungdom

skaffa sig den erforderliga underbyggnaden. Ur den bokliga bildningens

synpunkt ha de inträdessökande i allmänhet brukat fördelas på fyra huvudgrupper:

1) studenter, 2) de som avlagt realexamen eller erhållit normalskolekompetens

och därefter genomgått någon grundligare fackutbildning

(t. ex. sjuksköterskeskola, gymnastiska centralinstitutet, folkskollärarexamen,

barnträdgårdslärarinneutbildning, handelsgymnasium), 3) de som avlagt

realexamen eller erhållit normalskolekompetens men icke genomgått

någon högre fackutbildning, 4) övriga sökande, av vilka flertalet genomgått

folkhögskola.

Uppläggningen av utbildningen vid det nystartade socialinstitutet

i Göteborg skiljer sig från utbildningen vid stockholmsinstitutet

väsentligen dels därutinnan, att den kommunala linjen utbytts mot en

socialkommunal linje med samma studietid som den sociala, dels därigenom

att kunskapsstoffet på ett i viss mån avvikande sätt fördelats på läroämnen.

I fråga örn linjedelningen ha socialutbildningssakkunniga föreslagit vissa

förändringar, i huvudsak innefattande att vid Stockholmsinstitutet skall

tillkomma en socialkameral linje med i stort sett samma läggning som den

socialkommunala linjen vid Göteborgsinstitutet. I samband härmed skulle

den nuvarande kommunala linjen ombildas till en kameral linje, avsedd att

förbereda för vissa befattningar i städernas tjänst.

Arbetsmarknadskommissionen framhåller, att differentieringen för olika

slag av sociala tjänster genom linjeuppdelningen icke bör drivas så långt,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 185.

att eleverna efter avlagd examen skulle ha begränsat sina möjligheter att

välja mellan olika sociala verksamhetsfält.

Överståthållarämbetet understryker, att en för långt driven specialisering

av studierna innebär vådor för eleverna, och anser det ej uteslutet, att vid

tillsättande av en befattning, till vilken flera sökande med examen från

socialinstitut anmält sig, en sökande med större förutsättningar för tjänsten

sättes efter en annan med sämre förutsättningar, vilkens företräde endast

består däri, att han avlagt examen på den för tjänstens arbetsuppgifter

närmast avsedda studielinjen.

Departementschefen har anfört följande.

Innan jag tar ställning till detaljerna i de sakkunnigas förslag rörande

socialinstitutens verksamhet samt de över förslaget avgivna yttrandena, synas

mig följande allmänna synpunkter böra framhållas.

Organisationer och institutioner, vilka äga möjlighet att bedöma den av

socialinstitutet i Stockholm meddelade undervisningen, ha framhållit, att

denna i det stora hela visat sig väl motsvara sitt syfte. De sakkunniga ha

emellertid förordat vissa ändringar i studiegången, kursplanerna och formerna

för antagandet av elever vid stockholmsinstitutet. Det förutsättes i betänkandet,

att förslagen skola bli riktningsgivande även for tet nystartade

göteborgsinstitutets utveckling. Vidare ha de sakkunniga påyrkat åtgärder

för att öka socialinstitutens utbildningskapacitet och bereda eleverna ekonomiska

lättnader under studietiden.

Vad undervisningens organisation beträffar, torde näppeligen en detaljerad

granskning av de sakkunnigas synpunkter och förslag här vara erforderlig.

Styrelserna för socialinstituten komma utan tvivel att uppmärksamma,

vad som härutinnan anförts såväl av de sakkunniga som av olika remissinstanser.

I den mån bedömningen av frågorna kan komma att påverka

behovet av statsanslag för socialinstituten, kräva de dock självfallet ett

ställningstagande i detta sammanhang.

Jag vill emellertid redan nu understryka, att en statlig reglering av institutens

verksamhet i alla dess detaljer icke synes mig önskvärd eller lämplig.

Socialutbildningen måste, såsom de sakkunniga påpekat, ständigt anpassas

efter den sociala och kommunala förvaltningens utveckling. Instituten

böra därför ha frihet att självständigt fastställa verksamhetsprogram och

kursplaner.

Fullständig likformighet i de båda institutens verksamhet bör icke eftersträvas.

Tvärtom synes det önskvärt, att en viss arbetsfördelning, innebärande

bland annat anknytning till olika regionala intressen och behov, kommer

till stånd. Dock måste det förutsättas, att instituten med avseende på

examensfordringar och inträdesvillkor följa i stort sett samma linjer. Det

skulle uppenbarligen vara till förfång för socialinstitutens verksamhet, om

ett av dem släppte efter på sådana krav, vare sig beträffande förkunskaper

eller studieresultat, som det andra institutet ansåge sig böra vidhålla. De

sakkunniga ha också mött fullkomlig förståelse hos ledningen för det nystartade

institutet i Göteborg, då de framhållit, att utbildningsnivån bör

vara densamma vid båda instituten.

Den viktigaste nyheten i de sakkunnigas förslag, i vad det avser uppdelningen

av huvudkurserna på olika linjer, utgöres av den tänkta sociab

kamerala linjen, på vilken undervisningen åsyftar att bibringa eleverna så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

1

dana kunskaper av dels social, dels kameral natur, som fordras inom landskommunernas

centraliserade förvaltning. Det är min uppfattning, att denna

utbildningslinje innebär en tillfredsställande lösning av frågan örn kommunalkamrerarnas

utbildning. Beträffande den föreslagna omläggningen av

den teoretiska linjen finner jag, att den av de sakkunniga utstakade vägen

bör prövas.

En på föreslaget sätt genomförd specialisering medför uppenbara fördelar.

Därigenom att varje examen kvalificerar för en bestämd grupp av

likartade tjänster, vinnes ur den studerandes synpunkt, att han eller hon

inom en relativt begränsad tidrymd kan förvärva en värdefull yrkesutbildning,

ur arbetsgivarens synpunkt, att möjlighet öppnas att erhålla kvalificerad

men icke överkvalificerad arbetskraft. Samtidigt har emellertid specialiseringen

vissa avigsidor. För den enskilde är det en olägenhet att vid

sökande av anställning vara begränsad till en jämförelsevis liten kategori

av befattningar, för arbetsgivaren kan det föreligga viss risk, att en specialutbildad

tjänsteman icke visar sig lika utvecklingsduglig som en person med

vidare kunskapsbas. Det gäller sålunda här att verkställa en avvägning mellan

olika, var för sig berättigade synpunkter. Genom anordnande av särskilda

yrkesutbildningskurser enligt ett förslag av de sakkunniga, till vilket

jag längre fram torde få återkomma, kunna olägenheterna av specialiseringen

motverkas. Dessa kurser öppna nämligen möjlighet för social vårdstjänstemän

att övergå från en verksamhet till en annan. För min del anser

jag, att de sakkunniga träffat en medelväg, som under nuvarande omständigheter

fyller alla rimliga anspråk. Emellertid böra socialinstituten, såsom

redan framhållits, vara oförhindrade att, då så finnes påkallat, göra ändringar

i den föreslagna linjeuppdelningen.

Frågan örn den teoretiska undervisningen diskuteras ingående

av socialutbildningssakkunniga, vilka föreslå att examensämnen vid institutet i

Stockholm skola vara nationalekonomi, stats- och kommunalkunskap, socialpolitik,

sociallagstiftning, psykologi, socialhygien, kommunal rättskunskap,

kommunal hushållning och kommunal bokföring. Av dessa skola nationalekonomi,

stats- och kommunalkunskap samt socialpolitik vara obligatoriska

på samtliga studielinjer. Därtill skola komma på sociala linjen psykologi,

sociallagstiftning och socialhygien; på socialkamerala linjen sociallagstiftning,

kommunal rättskunskap, kommunal hushållning och kommunal

bokföring; på kamerala linjen kommunal rättskunskap, kommunal hushållning

och kommunal bokföring; samt på teoretiska linjen två fritt valda ämnen.

De sakkunniga, som även föreslagit kursplaner för ämnena, anse

emellertid att relativt stor frihet bör medgivas instituten att vidtaga av

omständigheterna betingade förändringar med avseende på ämnesindelning,

kursfordringar och studieordning.

Socialstyrelsen anser, att de föreslagna kursplanerna innebära en överskattning

av nationalekonomiens och i viss mån även statskunskapens betydelse.

En avsevärd nedskärning av undervisningen i dessa ämnen vore enligt

styrelsen möjlig, örn eleverna finge tillgång till läroböcker, till vilka

undervisningen kunde anknyta. Någon minskning av den tid, som sammanlagt

ägnas teoretiska studier, förordar styrelsen icke utan yrkar i stidlet,

att ökad vikt fästes vid andra ämnen, såsom sociallagstiftning och psykologi.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 185.

Överståthållarämbetet uttalar en viss tvekan inför den tänkta undervisningstidens

längd beträffande de socialkamerala och kamerala linjerna. Det

kan befaras, att många aspiranter på kommunala befattningar till följd av den

långa utbildningstiden komma att avstå från att genomgå instituten och

sålunda komma att helt vara utan den teoretiska utbildning, som så väl behöves

och som de skulle förvärvat, därest man med något mindre anspråk

på resultatet nöjt sig med en kortare utbildningstid.

Universitetskanslern framhäver vikten av att utbildningstiden vid instituten

ej utsträckes för mycket. Vidare framhåller kanslern, att befattningar

inom den kommunala verksamheten och socialvården, för vilkas skötande

den praktiska rutinen och det praktiska handlaget spela en övervägande

roll, icke böra besättas med i teoretiskt hänseende överkvalificerad arbetskraft.

Styrelsen för socialinstitutet i Stockholm anser, att grundkursen i nationalekonomi

vid institutet för närvarande och enligt förslaget är onödigt

omfattande. De undervisningstimmar, som kunna vinnas genom en nedskärning,

böra komma den praktiska utbildningen till godo. Två ledamöter

i styrelsen föreslå i stället, att det antal timmar, som berövas nationalekonomien,

tages i anspråk för ämnena socialpolitik och sociallagstiftning.

Centralförbundet för socialt arbete anser det vara i hög grad tvivelaktigt,

örn nationalekonomien har någon funktion att fylla i utbildningen, så länge

den icke kan få större utrymme. För att realisera de hittillsvarande nationalekonomiska

studiernas syfte utan ökning av studietiden måste en radikal

förändring av undervisningens uppläggning komma till stånd. Den

ekonomiska orienteringen bör bibringas under ämnet socialpolitik genom

behandling av aktuella samhällsekonomiska frågor. Ämnet socialpolitik bör

tillföras hela den för nationalekonomien beräknade tiden.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet ifrågasätter, örn ej en beskärning

kunde ske av något eller några av de teoretiska ämnena, exempelvis

nationalekonomi, för att ge rum för en längre praktisk utbildning.

Svenska landskommunernas förbund jämför den föreslagna studietiden

för den socialkamerala linjen, normalt två läsår och en hösttermin, med studietiden

på den nuvarande kommunala linjen och konstaterar, att denna är

ungefär ett läsår kortare. Med tanke på önskvärdheten av elevrekrytering

från landsbygden och i förhållande till de utkomstmöjligheter, som avgångna

elever kunna vänta, anser förbundet studietiden på den socialkamerala

linjen vara alltför lång och föreslår med tanke därpå bland annat en ändring

av studieordningen på denna linje, så att minimikursen kan inläsas på cirka

ett och ett halvt år, åtminstone av särskilt begåvade och väl förberedda elever.

Bland framkomliga vägar för åstadkommande av en sådan förkortning

nämner förbundet en radikal minskning av kursen i nationalekonomi. För

socialkamerala linjens del borde det vidare vara möjligt att något inskränka

kurserna i socialpolitik och sociallagstiftning.

Departementschefen anför följande.

För att kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra mera kvalificerade

uppgifter i social och kommunal tjänst behöva vederbörande tjänstemän äga

social erfarenhet i förening med grundliga teoretiska insikter i samhällsförhållandena.

Trots linjeuppdelningen komma därför examina vid socialinstituten

att kräva ganska omfattande studier. Då utbildningstiden icke bör

överstiga det minimum, som är nödvändigt för ett gott resultat, gäller det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185. 0

att noga avväga de olika utbildningsmomenten med hänsyn till deras relativa

värde.

Mot undervisningen vid socialinstitutet i Stockholm har stundom framhållits,

att den lägger för stor vikt vid de teoretiska ämnena nationalekonomi,

statskunskap och socialhistoria. Det har påyrkats, att historiska och

systematiska synpunkter borde lämnas å sido och att undervisningen i stället

borde direkt taga sikte på olika praktiska verksamhetsuppgifter. De sakkunniga

ha icke tillmötesgått dessa önskemål, men i några remissyttranden

ha liknande tankar, på olika sätt modifierade, ånyo kommit till uttryck. I

främsta rummet ha erinringar anförts mot undervisningen i nationalekonomi.

Jag vill med anledning härav framhålla värdet av en allmän samhällsvetenskaplig

utbildning även för rent praktiska uppgifter.

På det sociala verksamhetsområdet och även inom andra grenar av den

kommunala förvaltningen, där arbetsförutsättningarna. ständigt förändras

och nya problem oupphörligt framträda, måste den enskilde tjänstemannen,

ej minst i de mindre kommunerna, äga förmåga av nyskapande verksamhet

och tänkande. Dessa egenskaper kunna uppövas genom en utbildning,

som icke alltför ensidigt inriktas på aktuella förhållanden utan ger vana

att se problemen i större sammanhang. En social vårdstjänsteman, en kommunalkamrer

eller en sjukhuskurator bör icke endast vara i stånd att bedöma

syftet med olika offentliga åtgärder utan även äga förståelse för samhällslivets

tendenser och utvecklingsmöjligheter. Härvidlag är nationalekonomien

liksom statskunskapen av särskild betydelse. Självfallet böra de

ekonomiska studierna vid instituten framförallt inriktas på sådana områden

som konjunkturproblemen, arbetsmarknadsfrågorna och befolkningsfrågan,

men den grundläggande nationalekonomiska undervisningen bör ej

heller försummas. Det finnes ingen anledning att konstruera fram en motsats

mellan undervisning rörande aktuella sociala problem och undervisning

i nationalekonomi. Dessa båda grenar av de socialpolitiska studierna hänga

på det närmaste samman och betinga varandra ömsesidigt.

Såsom de sakkunniga framhållit, synes studietakten vid stockliolmsinstitutet

under senare år av olika skäl varit tämligen högt uppdriven. Detta har

utan tvivel inneburit en viss fara för elevernas förmåga att tillgodogöra sig

undervisningen. I syfte att skapa bättre utrymme för elevernas kunskapsinhämtande

inom den tid av 16 månader, som de teoretiska studierna vid

institutet vanligen omfatta, ha de sakkunniga föreslagit flera enligt, min

uppfattning välbetänkta reformer, däribland strykande av vissa mindre

angelägna kursmoment. Någon minskning av denna tid ha de sakkunniga

så mycket mindre kunnat föreslå, som en ökning av kunskapsstoffet på

vissa punkter synts dem ofrånkomlig. Två av de sakkunniga lia tvärtom

påyrkat en förlängning av tiden för de teoretiska studierna till 18 månader.

I vad mån de anmärkningar beträffande studieplaneringen, som framkommit

i remissyttrandena, avse en förkortning av studietiden, står icke alltid

klart. Stundom synes man endast avse en förskjutning av tiden för de

teoretiska studierna från grundläggande till mera speciella ämnen. I andra

fall vill man förkorta de teoretiska studierna för att lättare kunna öka praktiktiden.

Åtskilliga direkta yrkanden på en beskärning av den totala studietiden

lia emellertid framförts. Utgångspunkten har därvid undantagslöst

varit att förkortningen skall drabba de teoretiska studierna, icke den praktiska

tjänstgöringen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 185.

Det är mig icke möjligt att i detta sammanhang verkställa en närmare

granskning av förutsättningarna för beräkningen av studietiden. Jag vill

därför begränsa mig till att framhålla, att den av de sakkunnigas majoritet

gjorda uppskattningen icke torde allmänt sett lämna rum för någon beskärning

av tiden, örn icke kraven på utbildningens teoretiska underbyggnad

skola eftersättas. Vad särskilt angår de nationalekonomiska studierna, synes

den härför beräknade tiden knappast kunna reduceras, då kunskaper av

detta slag ofrånkomligen kräva en viss tid för sin mognad. Å andra sidan

böra enligt min åsikt alla utvägar prövas för att undgå en förlängning av de

teoretiska studierna utöver 16 månader. Det bör självfallet även tillses, att

elever, som äga möjlighet att förvärva nödiga insikter på kortare tid än

kursplanerna förutsätta, få tillfälle härtill, såvida icke särskilda skäl lägga

hinder i vägen.

Beträffande den praktiska utbildningen framhålla socialutbildningssakkunniga,

att socialinstitutens utbildning kännetecknas av en

kombination av teoretisk undervisning och praktik. De vitsorda det senare

momentets betydelse men hävda samtidigt, att de nuvarande kraven på

praktik före inträdet för den socialpolitiska linjens del med de ökade svårigheterna

att vinna inträde vid institutet i Stockholm vuxit mera än som är

påkallat ur utbildningssynpunkt. De sakkunniga äro eniga om att kravet

på förpraktiktid på sociala linjen bör begränsas till ett år och på socialkamerala

linjen vara väsentligt mindre samt att för kamerala och teoretiska linjen

krav på förpraktik icke vidare skall upprätthållas såsom obligatoriskt. Enighet

råder vidare om att omfattningen av praktiken under studietiden på

socialkamerala och kamerala linjen skall vara beroende av förpraktikens art

och omfattning. I avseende på den sociala linjen föreslår de sakkunnigas

flertal, att tiden bestämmes till åtta månader, under det att ett mindretal

här anser tio månaders praktik vara erforderlig. För praktiken skola inrättas

särskilda undervisningscentra.

Socialstyrelsen föreslår, att förpraktiken anordnas av instituten och ställes

under deras kontroll och ledning, så att praktikåret förvandlas till ett provår,

efter vilket de sökandes praktiska duglighet och personliga lämplighet kan

betygsmässigt värdesättas.

Departementschefen anför följande.

Medan blivande läkare, lärare och ämbetsmän inom den statliga förvaltningen

efter avlagd examen få genomgå en vanligen ganska långvarig lärotid,

innan de erhålla fast anställning, ha befattningar i social och kommunal

tjänst icke sällan plägat besättas med personer, som nyligen avlagt examen

vid socialinstitutet i Stockholm. Med tanke på det föreliggande behovet

av socialt skolad arbetskraft kan antagas, att anställningsmöjligheterna även

efter tillkomsten av institutet i Göteborg och genomförandet av den i annat

sammanhang av mig förordade ökningen av de båda institutens utbildningskapacitet

skola förbli i det närmaste lika gynnsamma som hittills.

Under sådana omständigheter är det särskilt angeläget, att instituten sörja

för att eleverna före diplomeringen erhålla en grundlig praktisk utbildning.

Praktikanttjänstgöringen bör planeras med utgångspunkt från att den skall

underlätta förvärvandet av teoretiska kunskaper, verka utvecklande på ele
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 1S5.

11

vernäs sociala omdömesförmåga och jämväl i övrigt utgöra en direkt förberedelse

till deras senare yrkesverksamhet. Helst bör tjänstgöringen taga

sin början på ett så tidigt stadium, att därunder gjorda erfarenheter kunna

få betydelse för yrkesvalet. För att kunna fylla dessa krav måste den

praktiska utbildningen, såsom fallet hittills varit vid institutet i Stockholm,

omfatta dels förpraktik, dels praktik under studietiden.

Förpraktiken är utan tvivel viktigare för studerande på den sociala linjen

än för övriga elever. Den som avser att ägna sig åt social verksamhet

bör tidigt bliva förtrogen med sin tilltänkta arbetsmiljö, dels för att

komma till insikt om sina intressen och förutsättningar, dels för att ådagalägga

sin lämplighet för uppgiften. Dessa synpunkter spela måhända ej

samma roll, då fråga är örn kommunala befattningar av icke social natur.

Det vill dock synas, som om de sakkunniga underskattat de personliga

och sociala momentens betydelse, då de ansett endast tre månaders förpraktik

vara till fyllest för bedrivande av studier på socialkamerala linjen. Jag

bär sålunda intet att erinra mot de framställda yrkandena, att denna linje

med hänsyn till fordringarna på förpraktik jämställes med den sociala linjen.

Likaså torde det vara önskvärt, att inträdessökande, somvälja den kamerala

linjen, på förhand fått någon erfarenhet av kommunalt arbete. Det bör lämnas

åt socialinstitutens styrelser att efter eget bedömande avgöra dessa

frågor. Jag vill understryka det av de sakkunniga uttalade önskemålet, att

förpraktiken, i män som den innebär för vederbörande institution nyttigt

arbete, bör vara förenad med ersättning. Till frågan om förpraktikens anordnande

torde jag få anledning återkomma i samband med inträdesvillkoren.

Förslaget att praktiken under studietiden i huvudsak skall förläggas till

s. k. undervisningscentra, där särskilda handledare stå till förfogande, mika

i samarbete med institutens lärare kunna organisera praktikanternas arbete

på ändamålsenligaste sätt, finner jag mycket beaktansvärt. Med denna anordning

äro dock förbundna flera spörsmål av relativt svårlöst natur. Ett av

dem rör ersättningen till handledare. Från vissa håll har gjorts gällande den

uppfattningen, att det av de sakkunniga föreslagna normalbeloppet, 100

kronor per år och praktikant, vore otillräckligt. För egen del har jag emellertid

icke funnit anledning till erinran mot de sakkunnigas förslag pä denna

punkt.

Inrättandet av undervisningscentra gör det utan tvivel möjligt för de studerande

att utnyttja praktiktiden långt effektivare än hittills varit fallet,

men det synes mig likväl tvivelaktigt, örn den starka begränsningen av förpraktiken

på den sociala linjen kan fullt uppvägas genom endast två månaders

ökning av praktiken under studietiden. Jag ansluter mig därför till

den av två av de sakkunniga i särskilt yttrande framförda uppfattningen,

enligt vilken tio månaders praktik under studietiden skall vara regel, under

förutsättning att förpraktiken begränsas till ett år. Även härvidlag, liksom

i fråga örn praktiken under studietiden på de socialkamerala och kamerala

linjerna, bör emellertid erfarenheten i längden få vara utslagsgivande.

Studietiden på den sociala linjen kommer under angivna förutsättningar

att uppgå till närmare 3 Y> år, inberäknat förpraktik, vilket i jämförelse

med nuvarande förhållanden innebär minskning med ett halvt år. I betraktande

av det i åtskilliga fall mindre gynnsamma löneläget på ifrågavarande

områden hade det varit önskvärt, att studietiden kunnat ytterligare förkortas.

Då detta visat sig omöjligt, måste strävandena i stället inriktas på att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr 185.

på andra vägar nedbringa studiekostnaderna, särskilt för de mindre bemedlade

eleverna.

I avseende på inträdes fordringarna, ett spörsmål som för socialinstitutens

del väckt särskilt intresse och varit föremål för ingående diskussion,

konstatera socialutbildningssakkunniga att ett system så småningom

utformats, enligt vilket vissa sökande antagas på grundval av tidigare

förvärvade meriter, under det att andra hänvisas till särskilt inträdesprov.

De sakkunnige föreslå, att detta system bibehålies, ehuru med viktiga till—

lägg och förändringar. Ett begränsat antal sökande, som förutom goda merith

i övrigt antingen avlagt akademisk examen eller med goda betyg avlagt

studentexamen eller avgångsexamen vid handelsgymnasium, bör sålunda

kunna antagas utan prov. Antalet av sådana elever bör emellertid icke

överstiga 70 per år. Övriga sökande, vare sig med eller utan högre skolutbildning,

vilka fylla de formella kraven på kompetens (praktik, vitsordad

fallenhet för vederbörande arbetsområde samt för teoretiska studier m. m.)

skola enligt förslaget hänvisas till ett gemensamt inträdesprov. Detta föreslås

omfatta svensk skrivning, modern historia, samhällslära och ekonomisk

geografi, allt i huvudsaklig överensstämmelse med de för studentexamen

fastställda fordringarna, samt återgivande av en föreläsning, som hålles av

någon bland institutets lärare. Studenter skulle i regel ej behöva deltaga i

provet i svensk skrivning utan bedömas på grundval av sina studentbetyg

i detta ämne. För de kamerala linjerna skulle tillkomma ett prov i bokföring,

i huvudsak motsvarande fordringarna för avgångsbetyg från handelsgymnasium.

Av alla sökande, oavsett till vilken kategori de i övrigt hänföras,

bör krävas antingen studentbetyg i geografi eller inträdesprov i detta ämne.

Till grund för urvalet av sökande bör jämte de teoretiska meriterna läggas

bedömningen av vederbörandes praktiska fallenhet för ifrågavarande arbetsområde.

Landsorganisationen förordar ett för alla gemensamt inträdesprov såsom

garanti för rättvist urval.

I samband härmed har frågan uppkommit om anordnande av en sa mhällsvetenskaplig

tredje årskurs vid vissa folkhögskolor.

Socialutbildningssakkunniga förorda i anslutning till ett förslag av 1927

års skolsakkunniga inrättandet av en sådan, förslagsvis till en början vid tre

folkhögskolor. Denna skulle göra det möjligt för ungdomar med god intellektuell

begåvning och fallenhet för socialt arbete tillfälle till förberedande

utbildning. Genom en sådan åtgärd skulle det även bli möjligt att fylla det

behov av utbildning i samhällsvetenskapliga ämnen, som icke kan tillgodoses

vid läroanstalter med huvudsaklig uppgift att meddela en kombinerad

teoretisk och praktisk fackutbildning för tjänster hos stat och kommun.

Över deltagande i tredje årskurs bör meddelas betyg, uppgjort efter vissa

normer. Inträdessökande till socialinstituten, vilka med goda betyg genomgått

samhällsvetenskaplig tredje årskurs vid folkhögskola, böra kunna vinna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

13

inträde utan särskilt inträdesprov, och i avseende på dem bör någon maximering

ej komma i fråga. De skola således ej heller inräknas i det antal

av högst 70 sökande per år, som eljest kan vinna inträde utan särskilt prov.

Kostnaderna beräknas för varje kurs till 15 000 kronor jämte 5 000 kronor

till stipendier.

Skolöverstyrelsen ansluter sig till förslaget om inrättande av en samhällsvetenskaplig

tredje årskurs vid vissa folkhögskolor som förberedelse till studier

vid socialinstituten samt har i huvudsak intet att erinra beträffande

arten och omfånget av de föreslagna lärokurserna, ej heller beträffande kostnadsberäkningarna.

Dock anser överstyrelsen, att undervisningstiden måste

utökas, vilket torde böra tillgå så, att en del av det för tredje årskursen avsedda

lärostoffet infogas i andra årskursen. Detta kan ske, utan att den senare

förändras till sin allmänna karaktär. Genomgång av andra årskurs, för

vilken kursplan uppgjorts i anknytning till samhällsvetenskaplig tredje årskurs,

bör krävas av dem, som söka inträde vid den sistnämnda. Då man

torde kunna utgå ifrån att tillströmningen av elever till samhällsvetenskaplig

tredje årskurs kommer att bli mycket stor, hade överstyrelsen ansett

önskvärt, att ett större antal tredje årskurser inrättades, än de sakkunniga

föreslagit, men vill för närvarande icke framlägga förslag härom.

Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg ställer sig betänksam inför den

föreslagna anordningen, vilken torde leda till att endast de bland inträdessökande

utan studentexamen eller liknande utbildning, som genomgått den

tredje årskursen, kunna väntas bli intagna vid socialinstituten.

Departementschejen anför beträffande villkoren för inträde vid socialinstituten

samt anordnandet av samhällsvetenskapliga tredje årskurser vid

vissa folkhögskolor följande.

Det är en numera allmänt erkänd princip, att vägen till högre utbildning

bör stå öppen för den duglige och begåvade utan hänsyn till hans sociala

ursprung och ekonomiska villkor. Då det gäller socialinstituten, finnes särskild

anledning att understryka kravet på en bred bas för elevrekryteringen.

Icke minst viktiga äro de geografiska synpunkterna. Landets vidsträckthet

medför betydande skillnader mellan olika landsdelar i fråga om befolkningens

levnadssätt och åskådning. Miljömotsättningen mellan de större

städerna och landsbygden är likaledes mycket avsevärd. Den som i egenskap

av social eller kommunal tjänsteman får sin yrkesutövning förlagd till

en miljö, med vilken han icke är förtrogen, har ofta svårt att anpassa sig.

Därför vore det icke lyckligt, örn socialinstitutens elevkårer skulle bli allt

för mycket storstadspräglade eller på annat sätt ensidigt sammansatta. En

både geografiskt och socialt allsidig elevrekrytering framstår som ett viktigt

önskemål för institutens del.

Intagningen av elever måste bygga på en granskning av de sökandes

personliga förutsättningar. Synnerlig vikt bör fästas vid fallenheten för

socialt arbete och den praktiska förmågan. De krav, som härvidlag kunna

uppställas, utgöra naturligtvis intet hinder för elevrekryteringens allsidighet.

När det gäller bildningsförutsättningarna möta däremot vissa svårigheter.

I städerna finnas fler tillfällen för begåvad ungdom liven ur mindre

välsituerade hem att förvärva högre skolutbildning än vad fallet är på landsbygden.

Därigenom försvåras tillträdet till socialinstituten för landsbygdens

ungdom. Fråga är, vad som bör göras för att avhjälpa denna brist.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 185.

Jag vill då först erinra om att Kungl. Majit den 26 januari 1945 på min

föredragning besluta avlåta proposition till riksdagen angående studiehjälp

för högre utbildning åt landsbygdens ungdom m. m. I händelse de i nämnda

proposition föreslagna åtgärderna genomföras, torde frågan om socialinstitutens

elevrekrytering te sig mera lättlöst än för närvarande.

Örn man åter ser förevarande fråga som ett fristående problem, gäller

det närmast att för aspiranter utan högre skolutbildning underlätta inhämtandet

av nödiga förkunskaper. Härvidlag synes mig den av de sakkunniga

föreslagna utvägen, nämligen inrättandet av en särskild samhällsvetenskaplig

kurs vid vissa folkhögskolor, vara i hög grad beaktansvärd.

Det må erinras örn att 1927 års skolsakkunniga tidigare förordat införande

av en på olika linjer uppdelad tredje årskurs vid folkhögskola. Detta förslag

har visserligen icke föranlett utfärdande av allmänna bestämmelser i

ämnet men har delvis förverkligats vid några folkhögskolor. Specialgymnasiet

för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande vid Vilans folkhögskola bör särskilt

nämnas i detta sammanhang. Till sitt innehåll erinrar den nu föreslagna

kursen närmast om den humanistiskt-medborgerliga linjen enligt

1927 års skolsakkunnigas förslag, ehuru den är mera socialpolitiskt inriktad.

Av centralförbundet för socialt arbete har icke utan skäl påpekats, att just

denna omständighet vittnar örn en viss oklarhet i målbestämningen för den

planerade kursen. Om denna skall utgöra en ren förskola till socialinstituten,

föreligger knappast anledning att giva de speciellt samhällsvetenskapliga

ämnena ett så framträdande rum i dess kursprogram, som nu föreslagits.

Snarare borde då tonvikten läggas på de allmänbildande studier, som möjliggöra

deltagande i undervisningen vid socialinstitut. Emellertid synas socialutbildningssakkunniga

hava ansett, att den föreslagna kursen icke kan rätt

försvara sin plats inom folkhögskolornas undervisning, om den icke vid

sidan av sin särskilda uppgift även skänker en speciell medborgerlig utbildning.

Av remissyttrandena framgår, att man på flera håll lagt synnerlig

vikt vid just denna synpunkt.

För min del anser jag, att en tredje årskurs vid folkhögskola kan få betydelse,

både då det gäller att för ungdomar, som icke kunnat förvärva

högre skolutbildning, öppna tillträde till socialinstituten, och då det gäller

att skänka kunskap örn samhällsförhållandena åt dem, som inom folkrörelserna

eller i kommunerna vilja ägna sig åt allmänna värv. Anordnandet

av en kurs med detta dubbla syfte möter dock vissa svårigheter. Måhända

bör en uppdelning på två olika linjer äga rum. 1 så fall måste avpraktiska

och ekonomiska skäl frågan örn deras samordning undersökas.

Vad skolöverstyrelsen anfört rörande fördelningen av det lärostoff, som

socialutbildningssakkunniga velat sammanpressa inom den tredje årskursens

ram, på två årskurser, synes mig välgrundat. Förslagets genomförande

torde sålunda få en allmännare och mera ingripande betydelse för

folkhögskolornas undervisning än de sakkunniga förutsatt. Det måste å

ena sidan tillses, att folkhögskolans centrala, medborgerligt fostrande verksamhet

icke röner ofördelaktigt inflytande av de speciella utbildningsuppgifter,

som åläggas den. Å andra sidan får en folkhögskolekurs, som skall

skänka en avslutad socialpolitisk utbildning, icke utvecklas till en form avlägre

yrkesutbildning med syfte på social och kommunal tjänst. Därigenom

skulle den av instituten vidmakthållna utbildningsstandarden på detta

område äventyras. Nu nämnda frågor och även andra, företrädesvis pedagogiska

spörsmål böra noggrant undersökas, innan den föreslagna tredje

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

15

årskursen vid folkhögskolorna erhåller sin definitiva utformning. Jag anser

därför, att till en början endast en samhällsvetenskapligt orienterad tredje

årskurs bör försöksvis anordnas. Det torde böra uppdragas åt skolöverstyrelsen

att med särskild uppmärksamhet följa denna kurs och att med stöd

av därunder gjorda iakttagelser verkställa en utredning av de berörda problemen

ur alla ifrågakommande synpunkter. Beträffande kostnaderna för

en sådan kurs har jag icke funnit anledning till erinran mot de av socialutbildningssakkunniga

verkställda beräkningarna, vilka sluta på en summa

av 20 000 kronor, varav 5 000 kronor till elevstipendier.

Vad beträffar formerna för intagningen av elever vid socialinstituten

torde en detaljerad granskning icke vara nödvändig. Jag förutsätter, att

instituten ha sin uppmärksamhet fästad på de önskemål, som framförts i

remissyttrandena. Bland annat torde inträdesprovens konstruktion kunna

bli föremål för vissa jämkningar. Det kan, synes det mig, också övervägas,

om icke en förpraktik av längre omfattning än den reguljära bör tillmätas

ett ganska betydande värde, under förutsättning att den är väl vitsordad

av en intygsgivare, vars omdömesgillhet icke kan sättas i fråga. En tendens

till allmän ökning av förpraktiktiden utöver det normala måttet bör dock icke

uppmuntras. Det av socialstyrelsen förordade inlemmandet av förpraktiken

i institutens verksamhet skulle medföra så vittgående ekonomiska konsekvenser,

att man åtminstone tills vidare torde nödgas avstå från. att söka

förverkliga detta projekt. Däremot bör det vara angeläget för instituten

att genom samarbete med de sociala och kommunala organ, hos vilka

blivande elever utföra praktikant tjänstgöring, förskaffa sig ökad möjlighet

att bedöma värdet av givna intyg.

Jag vill betona, att ändringar i intagningsförfarandet, som skulle kunna

leda till en sänkning av den teoretiska utbildningens nivå, icke synas tillrådliga.

Undervisningen vid socialinstituten är intellektuellt krävande och

måste till stor del försiggå i högskolemässiga former. För att kunna tillgodogöra

sig densamma böra eleverna äga viss studievana och betydande

förkunskaper. Ej minst med tanke härpå synes mig de sakkunnigas förslag

i huvudsak väl avvägt.

Den föreslagna omorganisationen innebär att ytterligare en studielinje skall

tillkomma vid socialinstitutet i Stockholm, nämligen den socialkamerala, vilken

närmast återgår på de försök, som gjorts vid det nyinrättade institutet i Göteborg.

I likhet med arbetsmarknadskommissionen och Överståthållarämbetet

vill utskottet understryka att en för långt driven specialisering kan innebära

vådor för de studerande, vilkas möjligheter att välja mellan olika arbetsfält

härigenom kunna begränsas. Även ur de mindre kommunernas, särskilt landsbygdskommunernas

synpunkt innebär en långt driven specialisering allvarliga

risker. Den nya socialkamerala eller socialkommunala linjen bör emellertid

kunna tillgodose behovet av allsidig utbildning för kommunalkamrerare i

landskommunerna, under det att den kamerala linjen i sin föreslagna utformning

väsentligen är avsedd för de större städerna. Utskottet finner sig

därför i likhet med departementschefen kunna tills vidare förorda den föreslagna

linjefördelningen under förutsättning att institutens styrelser, där sfi

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 185.

finnes påkallat, kunna vidtaga erforderliga jämkningar. Utskottet har sig

bekant att ledningen för institutet i Stockholm under sin hittillsvarande verksamhet

sökt bilda sig en uppfattning örn sina elevers verksamhet även efter

avlagd examen och förutsätter att detta vid båda instituten kommer att ske

även i framtiden. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas de erfarenheter,

vilka kunna vara ägnade att belysa frågan huruvida samtliga de nämnda

studielinjerna äro erforderliga.

Beträffande den teoretiska undervisningen har utskottet icke kunnat underlåta

att fästa sig vid att i åtskilliga yttranden kritik riktats mot att så

stort utrymme tillmätts ämnet nationalekonomi. Sålunda ha både socialstyrelsen,

filosofiska fakulteten vid Lunds universitet, flertalet inom styrelsen för

socialinstitutet i Stockholm, centralförbundet för socialt arbete, svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundet samt svenska landskommunernas förbund

ansett mer eller mindre radikala begränsningar i detta hänseende påkallade,

medan däremot allenast styrelsen för socialinstitutet i Göteborg och svenska

stadsförbundet hävdat en motsatt uppfattning. I detta sammanhang må

framhållas, att två ledamöter av socialutbildningssakkunniga i särskilt yttrande

framställt kritik mot den föreslagna beräkningen av studietidens längd

och därvid särskilt framhållit, att det avsedda kunskapsmåttet i nationalekonomi

icke torde kunna inhämtas inom den beräknade tiden. Utskottet

delar för sin del departementschefens mening om värdet av en undervisning

som ger vana att se problemen i större sammanhang men finner å andra sidan

att betydelsen av detta moment ej får överdrivas på bekostnad av en nödvändig

begränsning av studietiden. Även om, såsom departementschefen framhåller,

den för ämnet nationalekonomi beräknade studietiden av ungefär två

månader knappast för närvarande kan reduceras, finner utskottet det önskvärt

att någon ökning därutöver icke utan starka skäl bör komma i fråga.

Vidare finner utskottet det påkallat, att frågan örn de nationalekonomiska

studiernas omfattning och värde ur praktisk synpunkt upptages till förnyad

omprövning, då större erfarenhet kunnat vinnas rörande de utexaminerades

duglighet för skilda uppgifter.

Även när det gäller den praktiska utbildningen vill utskottet understryka

departementschefens uttalande att de erfarenheter som kunna vinnas i längden

måste bli utslagsgivande.

Frågan örn inträdesfordringama till socialinstituten har upptagits till ingående

diskussion av såväl departementschefen som de sakkunniga. Den lösning

som förordats innebär att antalet av de studenter vilka skola kunna antagas

utan inträdesprov begränsas till 70 per år vid institutet i Stockholm.

Tillträdet för dem, som sakna högre skolbildning, skall vidare underlättas

därigenom att tills vidare vid en folkhögskola inrättas en samhällsvetenskaplig

tredje årskurs, vid vilken betyg skola givas. De som med goda betyg

genomgått sådan kurs skola i likhet med den nyssnämnda kategorien av högst

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185. 17

70 studenter kunna vinna inträde vid socialinstituten utan särskilt inträdesprov.

Utskottet skulle i och för sig finna det tilltalande om — såsom landsorganisationen

förordat — för alla sökande gemensamma inträdesprov kunde anordnas

vid socialinstituten. De praktiska skäl, vilka anförts mot en sådan lösning,

synas emellertid vara övertygande, och utskottet finner därför ej skäl

till erinran mot departementschefens yttrande i detta hänseende.

Vad åter beträffar den föreslagna samhällsvetenskapliga tredje årskursen

vid folkhögskolorna finner utskottet att en utbildningskurs av detta slag i och

för sig skulle kunna få ett betydande värde både ur den allmänt medborgerliga

bildningens synpunkt och såsom en förberedelse för dem som ämna söka

inträde vid något av socialinstituten. Kursens föreslagna organisation är emellertid

ägnad att väcka vissa farhågor. Folkhögskolans centrala uppgift, den

medborgerligt fostrande verksamheten, kan möjligen röna mindre fördelaktiga

verkningar genom tillkomsten av en tredje årskurs, vid vilken betyg skola ges

och som är avsedd som förberedelse för annan högre utbildning av specialiserad

karaktär. Skola å andra sidan graderade betyg icke förekomma, torde emellertid

konsekvensen kräva, att de som efter genomgång av en sådan kurs söka inträde

vid socialinstituten i likhet med flertalet övriga sökande underkastas inträdesprov.

Utskottet beaktar de fördelar för denna kategori av sökande, vilka

skulle kunna följa med den av departementschefen föreslagna anordningen,

men måste för sin del tillmäta de ovan anförda riskerna för folkhögskolans allmänna

karaktär större betydelse. Utskottet kan sålunda förorda anslag till

den föreslagna, försöksvis anordnade kursen endast under förutsättning dels

att denna icke får karaktären av tredje årskurs utan blir en fristående, till

viss folkhögskola förlagd kurs i samhällsvetenskapliga ämnen, dels ock att

graderade betyg icke skola förekomma. I enlighet med vad departementschefen

framhållit bör skolöverstyrelsen med särskild uppmärksamhet följa

kursen och med stöd av därunder gjorda iakttagelser verkställa en utredning

av de berörda problemen ur alla ifrågakommande synpunkter.

Utskottet vill beträffande socialinstitutens inträdesfordringar slutligen understryka,

att en allmän ökning av förpraktiktiden utöver det normala måttet

bör motarbetas. Detta utesluter dock icke, att väl vitsordad förpraktik av

väsentligt större omfattning än den reguljära kan tillmätas ett betydande

värde.

B. Särskilda utbildningsfrågor.

Socialutbildningssakkunniga ha föreslagit, att möjligheter vid socialinstitutet

i Stockholm skola öppnas till tentamina och examen på grundval av självstudier

utan deltagande i undervisningen annat än i mycket begränsad omfattning.

Tills vidare bör detta försöksvis ske endast på kamerala och teoretiska

linjerna.

Bihang till riksdagens protokoll 10lt5. 6 sami. Nr 185.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 185.

Departementschefen har anfört följande.

Tanken att bereda vissa elever möjlighet till avläggande av examen på

grundval av självstudier är utan tvivel beaktansvärd. Såsom de sakkunniga

framhållit, är det dock förenat med betydande svårigheter att på detta sätt

inhämta de teoretiska kurserna. Därtill kommer, att seminariearbete och

praktiska övningar under lärares ledning böra intaga en viktig plats i socialinstitutens

undervisning. Örn den här berörda studievägen skall få någon

praktisk betydelse, måste utan tvivel korrespondensundervisning anordnas

av instituten. Under alla omständigheter bör dessutom förutsättas, att

elever, som vilja begagna denna undervisning, skola tillbringa någon tid vid

ett socialinstitut, detta även i sådana fall, då deras praktiska meriter äro

synnerligen väl vitsordade.

Jag anser det lämpligt, att ett försök göres med den ifrågavarande anordningen.

Skulle det emellertid visa sig, att den icke kommer att utnyttjas

i nämnvärd mån, torde kunna ifrågasättas, om den bör äga bestånd, eftersom

korrespondensundervisning och handledning av elever, som endast

mera tillfälligt uppehålla sig vid instituten, måste innebära en betydande

ökning av lärarnas arbetsbörda. Det bör ankomma på socialinstituten själva

att i samråd taga ställning till denna fråga.

Socialutbildningssakkunniga ha vidare diskuterat frågan örn utbildningens

fördelning på en lägre och en högre utbildningslinje. De sakkunniga anse emellertid,

att en kortare utbildning än den som nu lämnas vid socialinstituten icke

skulle bli tillfredsställande samt att den skulle kunna verka återhållande på

tillströmningen till den mera fullständiga utbildningen. Därför bör enligt de

sakkunnigas mening icke anordnas någon särskild lägre kurs, som för fram

till diplom eller examen. I stället förordas anordnandet av partiell utbildning

(begränsad högre utbildning). Denna anordning, vilken i viss utsträckning

kan bygga på hittillsvarande praxis, skall innebära, att kommunala och sociala

tjänstemän m. fl. få tillfälle att vid instituten studera endast vissa särskilda

ämnen, i vilka de avlägga tentamina efter de vanliga fordringarna utan att

föra sina studier fram till slutexamen och diplom. I stället skola de erhålla ett

utdrag ur examensliggaren, utvisande erhållna betyg i de ämnen, i vilka de

avlagt tentamina.

I remissyttrande tillstyrkes tämligen enhälligt anordnandet av partiell utbildning.

Däremot förordas av några myndigheter inrättandet av en lägre

examen.

Socialstyrelsen uppställer frågan, på vad sätt den brist på utbildad

personal, som kan väntas uppkomma i samband med en kommunal nyindelning,

skall täckas. Det gäller att kunna erbjuda de praktiskt förfarna

social vårdsmän, som under en övergångstid torde intagas som tjänstemän,

en utbildning, som kan förefalla dem överkomlig och som kan stå öppen för

dem, ehuru de icke fylla socialinstitutens inträdesfordringar. För inträde

vid en sådan kurs borde krävas exempelvis minst åttaårig väl meriterad

verksamhet inom socialvården såsom ordförande, verkställande ledamot

eller liknande i social nämnd eller såsom tjänsteman. Denna utbildningsform

skulle ha tillfällig karaktär; den normala utbildningsformen på detta

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

19

område bör alltid vara den, som avslutas med diplomering från instituten.

Styrelsen inser, att den föreslagna anordningen kan medföra vissa olägenheter,

men förordar dock, att en utredning av frågan verkställes. Därefter

kunde en kurs av antydd art försöksvis anordnas.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund ifrågasätter, huruvida icke

en lämplig organisation skulle vinnas, örn utbildningen uppdelades på tvenne

kurser, en högre och en lägre. Den högre skulle givas vid ett centralt institut,

den lägre därjämte på ett flertal ställen i olika landsändar. Fakulteten

gör gällande, att utbildningens decentralisering skulle medföra åtskilliga

fördelar och att en anknytning kunde ske till större sjukvårdsinrättningar,

somliga med storstads-, andra med landsbygdsklientel.

Länsarbetsnämnden i Örebro län framhåller, att bland dem, som vinna

anställning vid arbetsförmedling, finnas sådana, som icke förvärvat utbildning

vid socialinstitut. Detta förhållande torde alltjämt komma att

äga rum. Med tanke på personer, tillhörande denna kategori, vilka erhållit

eller avse att erhålla anställning i arbetsförmedlingstjänst, torde böra inrättas

en assistentkurs örn sex månader, vilken med fördel kunde förläggas

till socialinstituten.

Barnavårdsnämnden i Göteborg anser, att den fortsatta utbildningen av

tjänstemän, som redan vunnit anställning inom socialvården, måste tillgodoses

genom inrättande av en kortare utbildning vid socialinstituten. En

eller eventuellt två terminers undervisning torde för detta ändamål vara

till fyllest.

Socialvårdsdelegerade i Borås anse, att den nuvarande anordningen av

studierna vid socialinstituten medför betydande olägenheter. De höga utbildningskostnaderna

nödga den diplomerade att söka befattning med högre

lön, varför den lägre befattningen antingen måste besättas med outbildad

arbetskraft eller ock bli en genomgångstjänst. Detta leder dels till uppkomsten

av en standardsänkning, som de sakkunniga söka undgå, dels till

ett oefterrättlighetstillstånd på arbetsplatsen. En lägre och mindre kostsam

utbildning skulle bereda befattningshavaren möjlighet kvarstanna å

befattningen.

Departementschefen anför följande.

Många kommunaltjänstemän i underordnad ställning ha erforderlig

praktisk erfarenhet för att bekläda högre befattningar men sakna en för

befordran önskvärd teoretisk skolning. I den mån det av olika skäl är

omöjligt för dessa befattningshavare att genomgå en fullständig kurs vid

något av socialinstituten, bör möjlighet beredas dem att förvärva kunskaper

i sådana ämnen, som äro av särskild betydelse för deras yrkesutövning.

En annan utbildningsfråga, som har nära samband med den nu berörda,

angår kommunala förtroendemän, vilka erhållit eller skola erhålla tjänstemannaställning.

Också här rör det sig i många fall om personer, vilkas

individuella förutsättningar för en framgångsrik verksamhet på ledande

tjänstemannaposter äro goda. De sakkunnigas förslag om en begränsad

högre utbildning, innebärande möjligheter för därtill lämpade personer att

följa undervisningen i vissa ämnen och erhålla betyg över sina prestationer,

synes mig med tanke på de berörda kategorierna vara viii motiverat.

Visserligen kan risken för att den partiella utbildningen kommer

att konkurrera med den reguljära icke helt uteslutas. Genom en sorgfällig

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 185.

avvägning av ämneskombinationer och inträdesfordringar torde denna risk

dock kunna i hög grad minskas. Sålunda bör tillses, att endast personer,

som genom begåvning, praktisk duglighet och socialt intresse äro av synnerligt

värde för allmän verksamhet, komma i tillfälle att åtnjuta ifrågavarande

undervisning.

Sedan länge ha från vissa håll önskemål uttalats örn införande vid socialinstitutet

i Stockholm av en praktiskt-social examen, byggd på väsentligt

mindre kunskapsfordringar än de vedertagna. De sakkunniga, som haft

frågan under övervägande, ha avböjt tanken på anordnandet av en kortare

reguljär utbildnings väg, men i några remissyttranden kommer denna tanke

ånyo till uttryck. I regel synes man tänka sig, att den lägre kursen skulle

kunna avslutas under loppet av ett år.

Såsom jag redan framhållit, synes det mig angeläget, att en viss utbildningsstandard

upprätthålles för social och kommunal tjänst. Man bör sträva

efter att skapa en kår av tjänstemän på detta område med någorlunda likvärdig

utbildning och goda såväl teoretiska som praktiska kvalifikationer.

Avsaknaden av bestämda kompetenskrav försvårar i hög grad denna

strävan. Inför valet mellan å ena sidan en längre och värdefullare, å andra

sidan en snabbare och mindre grundlig utbildning skulle av begripliga skäl

många elever välja den senare. Det kan befaras, att den lägre examen snart

bleve normal kompetens för många befattningar. Om detta icke skulle medföra

en allmän sänkning av de sociala och kommunala tjänstemännens lönenivå,

torde dock en i vissa fall behövlig höjning av densamma komma

att motverkas. En sådan utveckling måste givetvis vara ägnad att ytterligare

befästa den kortare och mindre kostsamma men ur kompetenssynpunkt

otillfredsställande utbildningens ställning. Jag delar således de

sakkunnigas uppfattning på denna punkt.

Emellertid har socialstyrelsen påpekat, att ett särskilt utbildningsbehov

kan komma att göra sig gällande under en kortare tid, därest nämligen en

kommunal nyindelning, syftande mot större enheter, kommer till stånd.

Styrelsen anser, att i så fall en kortare utbildningsväg måste öppnas, men

framhåller uttryckligen, att denna lägre utbildning skall vara ett provisoriskt

arrangemang. Utan att vilja förringa betydelsen av det problem,

som socialstyrelsen har velat framhäva, kan jag för min del av förut antydda

skäl, vilka principiellt beaktats jämväl i socialstyrelsens yttrande,

icke undgå att ställa mig tveksam till den föreslagna anordningen. Därest

överhuvud en ettårig utbildningslinje upprättas, torde det bli svårt att

vidhålla de anspråk på saklig kompetens, som diplomeringen från socialinstituten

innebär. Jag ifrågasätter, om icke en lösning av det antydda

problemet bör sökas genom samarbete mellan socialinstituten och kommunerna,

innebärande dels en temporär ökning av antalet intagna elever, så

långt institutens kapacitet kan medgiva, dels ock ett utvidgat användande

av institutens möjligheter att meddela undervisning, som icke leder fram

till examen.

Beträffande specialutbildning ha socialutbildningssakhunniga förordat bland

annat anordnande vid socialinstituten av särskilda kompletteringskurser, avsedda

att utbilda för innehav av sådana befattningar, där den vanliga utbildningen

icke är till fyllest.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

21

Departementschefen bär anfört att speciell yrkesutbildning vore nödvändig

för exempelvis arbetsförmedlingsassistenter, tjänstemän inom bärna- och ungdomsvården,

kuratorer i fångvården, sysslomän vid sjukhus o. s. v. Sådan

utbildning kunde icke infogas i de allmänna kurserna, men det syntes önskvärt,

att den, i den mån så lämpligen kunde ske, handhades av samma institutioner,

som besörjde den grundläggande utbildningen. Vad de sakkunniga

föreslagit beträffande anordnandet vid socialinstituten av särskilda utbildningskurser

för personer, som ville ägna sig åt vissa mera krävande uppgifter inom

socialvården m. m., hade icke givit departementschefen anledning till erinran.

I fråga örn anordnandet av fortbildningskurser anför departementschefen:

Jag vill understryka, vad de sakkunniga anfört rörande vikten av att

tillgodose studieintresset hos befattningshavare i social och kommunal

tjänst. Den snabba utvecklingen på de sociala och kommunala områdena

under de senaste åren har otvivelaktigt utlöst ett starkt behov av fortbildningsmöjligheter

för här ifrågavarande tjänstemän. Trots den återhållsamhet,

som under krigsåren från statsmakternas sida visats vid behandlingen

av frågor örn anslag till fortbildningskurser i allmänhet, anser jag mig med

hänsyn till i förevarande fall föreliggande speciella omständigheter kunna

i princip tillstyrka, att bidrag av statsmedel skola kunna utgå till fortbildningskurser,

avsedda för tjänstemän inom socialvården och den kommunala

förvaltningen. Frågan örn statsbidrag bör i varje särskilt fall avgöras av

Kungl. Maj:t efter prövning av kursprogram m. m. Till frågan örn medelsanvisningen

för nästa budgetår torde jag få återkomma längre fram.

Socialinstituten ha en betydelsefull uppgift att fylla såsom samlingspunkter

för yrkesmän på de sociala och kommunala områdena. Jag har därför

intet att erinra mot de sakkunnigas förslag, att instituten skola komma att

stå såsom anordnare av nu ifrågavarande slag av konferenser, möten och

kurser.

Om tid och personaltillgång medgiva, synes det önskvärt, att socialinstituten,

såsom de sakkunniga förutsatt, jämväl medverka i den allmänna upplysningsverksamhet

rörande _ sociala och kommunala frågor, som bedrives

av bland annat ett flertal frivilliga bildningsorganisationer.

I likhet med socialutbildningssakkunniga har departementschefen funnit sig

icke kunna tillstyrka anordnandet av en lägre utbildningslinje inom socialinstitutens

verksamhetsområde. Under remissförfarandet ha emellertid mot denna

mening rests bestämda invändningar, vilka enligt utskottets mening icke bort

utan vidare avvisas. Inom den kommunala förvaltningen finnas åtskilliga befattningshavare,

vilka stanna kvar på tjänster, för vilka den högre utbildningen

innebär en överkvalificering. Det är visserligen riktigt, att det i många fall

ej i förväg kan avgöras, i vilka fall så sker, och att möjlighet till framtida

befordran således bör stå öppen för de lägre befattningshavarna. I den mån för

detta ändamål erfordras ytterligare utbildning, kan man emellertid påräkna,

att vederbörande kommuner bevilja sina tjänstemän för ändamålet erforderlig

ledighet. Farhågorna för att en lägre utbildning skulle så alt säga

konkurrera ut den högre synas dessutom vara överdrivna. Att märka är

UUkottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 185.

att exempelvis på det tekniska området tillvaron av gymnasieutbildade ingenjörer

alls icke gjort högskoleingenjörerna överflödiga. Med hänsyn till de uttalanden

som gjorts i ett flertal remissyttranden anser utskottet det önskvärt

att en utredning genom Kungl. Maj:ts försorg verkställes beträffande frågan,

huruvida och på vilket sätt vid sidan av den föreslagna partiella utbildningen

även en lägre utbildningskurs bör anordnas.

I övrigt har vad departementschefen i denna del anfört icke givit utskottet

anledning till erinran eller uttalande.

C. Socialinstitutens förhållande till universitet och högskolor.

Socialutbildningssakkunniga ha föreslagit, att socialinstituten i större utsträckning

än hittills skola ägna uppmärksamhet åt vissa forskningsuppgifter

och bland annat tjänstgöra som ett slags sociala och kommunala

»laboratorier», där vid sidan av den ordinarie undervisningen även

viktiga aktuella problem diskuteras med särskilt intresserade elever och utanför

instituten stående, praktiskt verksamma ämbets- och tjänstemän eller

kommunalmän.

Departementschefen har anfört följande.

För min del anser jag det i och för sig önskvärt, att socialinstituten

visa vetenskaplig aktivitet. Det finnes, såsom de sakkunniga antytt, åtskilliga

områden av betydelse icke minst för det kommunala förvaltningsarbetet,

vilka hittills icke uppmärksammats av den akademiska forskningen.

Det synes mig lämpligt, att socialinstituten taga sikte på dylika ämnen. De

principiella invändningar, som under remissbehandlingen riktats mot de sakkunnigas

förslag, kan jag icke finna berättigade, men jag delar den tveksamhet,

som kommit till uttryck beträffande socialinstitutens faktiska möjligheter

att göra en vetenskaplig insats. Ingen undervisningsanstalt torde med

framgång kunna fullfölja en vetenskaplig målsättning, utan att institutionens

centrala verksamhet till någon del inordnas under samma syfte. Vad

socialinstituten angår, skulle detta förutsätta införande av en högre examen,

en tanke, som för närvarande icke kan förverkligas.

Man bör emellertid noga skilja mellan önskemålet om vetenskaplig verksamhet

från institutens sida och kravet på vetenskaplig halt i undervisningen.

Detta krav är oeftergivligt, vad de grundläggande teoretiska ämnena

beträffar. I de teoretiska studierna är det kontakten med vetenskaplig forskning,

som mest fängslar elevernas intresse och skänker den största behållningen.

Utan denna stimulans skulle självstudierna lätt nedsjunka till ett

mekaniskt inhämtande av läroboksfakta. Därför böra socialinstitutens lärare

i sådana ämnen som nationalekonomi, statskunskap, socialhistoria och kommunalrätt

som regel vara vetenskapsmän, även om instituten själva till en

början måhända icke komma att bliva härdar för vetenskaplig forskning.

Socialutbildningssakkunniga ha vidare föreslagit, att tillträde till

universitet och högskolor skall på vissa villkor medgivas dem

som avlagt examen vid instituten utan föregående studentexamen. Sålunda

skulle Kungl. Majit medgiva var och en, som vunnit inträde såsom studerande

vid någotdera av socialinstituten i Stockholm eller Göteborg samt där
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

23

städes avlagt examen, att — utan hinder av att vederbörande icke avlagt

studentexamen — på samma villkor som studenter inskrivas som studerande

vid universiteten eller Stockholms eller Göteborgs högskola samt att därstädes

avlägga juris kandidatexamen, statsvetenskaplig examen eller filosofisk examen

inom den humanistiska sektionen, under förutsättning att den studerande

jämte examensbetyg från socialinstitut även företer intyg om godkänd

skriftlig och muntlig prövning efter fordringarna för studentexamen i ett

modernt språk.

De akademiska myndigheterna ha i sina remissyttranden med få undantag

avstyrkt de sakkunnigas förslag i denna del. Ej heller skolöverstyrelsen finner

sig kunna biträda detsamma.

Universitetskanslern framhåller, att frågan av de sakkunniga behandlats

mycket summariskt. Sålunda har icke närmare angivits, hur språkkunskaperna

skola styrkas. Det torde böra fastställas, i vilket språk kunskaper

skola fordras. Örn behörigheten skall utsträckas till filosofie kandidat- och

ämbetsexamen i alla den humanistiska sektionens ämnen, torde språkkunskaper

erfordras i två moderna språk. Begränsas däremot behörigheten till

att avse samhällsvetenskaper i trängre mening, kan det möjligen vara tillräckligt

med studentkunskaper i engelska språket. Kanslern anser en ytterligare

utredning av frågan påkallad.

Skolöverstyrelsen anser sig icke kunna tillstyrka den föreslagna generella

rätten för dem, som genomgått socialinstitut, att efter komplettering i ett

modernt språk inskrivas vid universitet och högskolor. De individuella dispensernas

väg är mera tilltalande och mindre bindande, då vid prövningen

av ett dispensärende hänsyn kan tagas såväl till omfattningen av den sökandes

förkunskaper på skilda ämnesområden som till den individuella studieduglighet

han vid institutet lagt i dagen.

Departementschefen anför följande.

Då de sakkunniga funnit sig icke kunna förorda inrättande av en högre

examen vid socialinstituten, ha de för att mera allmänt giva institutens avgångna

elever möjlighet till fortsatt utbildning velat ersätta det för närvarande

tillämpade dispensförfarandet med generella bestämmelser om rätt

för dem som utan avlagd studentexamen diplomerats från socialinstituten

att på visst villkor vinna inträde vid universitet eller högskola och där avlägga

examen. Med allt erkännande av förslagets syfte måste jag likväl instämma

i den kritik, som riktats mot detsamma. I likhet med flertalet akademiska

myndigheter och skolöverstyrelsen anser jag, att det individuella

dispensförfarande, som hittills fungerat på ett tillfredsställande sätt, alltjämt

bör bibehållas.

Viktiga skäl tala enligt utskottets mening för att vägar till universitet och

högskolor öppnas för dem som utan föregående studentexamen genomgått

socialinstituten. Det förefaller i och för sig lämpligt att detta sker genom en

allmän föreskrift, innefattande bestämmelser om den komplettering av språkkunskaperna,

som kan vara erforderlig. Å andra sidan måste väsentlig betydelse

tillmätas de invändningar mot sakkunnigförslaget, som i denna del

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 185.

gjorts av universitetskanslern. Den slutliga lösningen av frågan torde därför

böra anstå till dess sådan erfarenhet vunnits, att efter ytterligare utredning

generella bestämmelser kunna utfärdas.

I övrigt har vad departementschefen i denna del anfört icke givit utskottet

anledning till erinran eller uttalande.

lil. Utbildningskapaciteten.

För närvarande antagas vid socialinstitutet i Stockholm årligen 130—140

studerande. Vid institutet i Göteborg ha under innevarande budgetår — institutets

första arbetsår — antagits sammanlagt 53 studerande.

Socialutbildningssakkunniga ha på grundval av vissa statistiska beräkningar

kommit till den uppfattningen, att en ökning av utbildningskapaciteten vid

båda instituten är erforderlig. De räkna sålunda med, att institutet i Stockholm

bör kunna antaga 120—230 och institutet i Göteborg högst 100 studerande

per år.

Departementschefen anför följande.

Jag finner det uppenbart, att alla beräkningar rörande den sannolika

platstillgången på det sociala och kommunala området måste vara tämligen

osäkra. De sakkunniga ha verkställt en omfattande undersökning för

att komma till hållbara resultat och ha därvid kommit fram till att årligen

omkring 200 personer med högre socialpolitisk och kommunal utbildning

böra utexamineras. Några väsentliga erinringar, grundade på nu kända förhållanden,

ha icke heller riktats mot deras uppskattningar, vilka därför torde

giva en godtagbar vägledning vid bestämmandet av den omfattning, som

intagningen av elever vid instituten tills vidare bör äga. Härvid är att

märka, att den årliga intagningen — om den normala avgången av elever,

vilka ej fullfölja sina studier, beaktas — icke kan begränsas till 200. En

sådan begränsning ha de sakkunniga ej heller ifrågasatt utan ha räknat

med en väsentligt högre intagningskapacitet eller maximalt 330 nyintagna

elever vid båda instituten. Rekryteringen av de olika utbildningslinjerna

bör såvitt möjligt anpassas efter det i varje fall föreliggande arbetsmarknadsläget.

Måhända bör därför intagningen på den socialkommunala linjen, såsom

svenska landskommunernas förbund antyder, under de närmaste åren

ske med viss försiktighet.

En framtidsfråga, vilken behandlas i yttranden av ett flertal myndigheter

och organisationer, gäller den situation, som inträder, om en kommunal

indelningsreform, eventuellt i förening med andra förändringar, hastigt

skulle föranleda ett starkt ökat behov av tjänstemän med högre socialpolitisk

och kommunal utbildning. I den mån det här rör sig om en stadigvarande

ökning av antalet befattningar, som stå socialinstitutens elever

till buds, är det givet, att, så snart situationen kan överblickas, åtgärder

böra vidtagas antingen för en ökning av institutens undervisningskapacitet

eller ock för upprättande av ett tredje institut. _ Därest åter en huvudsakligen

tillfällig uppgång i antalet lediga tjänster inom socialvården och den

kommunala verksamheten skulle inträda, blir problemet mera svårlöst. Vad

denna fråga beträffar tillåter jag mig hänvisa till vad jag i det föregående

anfört vid behandlingen av de sakkunnigas förslag till partiell utbildning

vid socialinstituten.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

25

Mot de beräkningar av den erforderliga utbildningskapaciteten, vilka gjorts

av socialutbildningssakkunniga, finner utskottet i likhet med departementschefen

icke skäl att göra någon erinran.

IV. Studietidens ekonomi.

Vid socialinstitutet i Stockholm utgå för närvarande

elevavgifter efter följande grunder.

På socialpolitiska linjen betalas för var och en av det första läsårets tre

terminer och för höstterminen andra läsåret 100 kronor samt för den återstående

studietiden 10 kronor i terminen. Detta innebär, att summan av

terminsavgifter under hela studietiden blir 420—430 kronor. På kommunala

linjen och samhällslinjen betalas likaledes för var och en av det första

läsårets tre terminer 100 kronor men såväl för höstterminen andra läsaret

som för följande terminer endast 10 kronor. Summan av terminsavgifterna

för hela studietiden blir på dessa linjer i regel 310 kronor. Någon särskild

inskrivningsavgift erlägges ej; däremot utgår på samtliga linjer en examensavgift

på 50 kronor. Till institutets elevkår, i vilken medlemsskap är obligatoriskt,

erlägges en årsavgift av 15 kronor. Institutets inkomster av elevavgifter

ha under senare år uppgått till cirka 50 000 kronor, utgörande i

runt tal 45 procent av institutets sammanlagda inkomster.

Vid stockholmsinstitutet finnes ett begränsat antal friplatser (för innevarande

budgetår 23 stycken), avsedda för medellösa och mindre bemedlade

studerande. Av institutets nuvarande statsbidrag skall ett belopp av minst

5 000 kronor användas för detta ändamål eller för nedsättning av undervisningsavgifter.

Slutligen kunna studerande vid institutet erhålla stipendier

ur vissa fonder, varjämte Stockholms stad för samma ändamål under senare

år anslagit ett belopp av 3 300 kronor.

Vid socialinstitutet i Göteborg uttagas för närvarande

på såväl sociala som socialkommunala linjen samma avgifter som på stockholmsinstitutets

socialpolitiska linje, d. v. s. för hel kurs minst 420 kronor

jämte en examensavgift av 50 kronor. I elevavgifter beräknas för innevarande

budgetår inflyta cirka 14 000 kronor, vilket motsvarar 27 procent av

institutets sammanlagda inkomster. För beredande av friplatser eller nedsättning

av undervisningsavgifter står till förfogande ett belopp av 6 000

kronor, varav 1 000 kronor utgöra del av institutets statsbidrag och 5 000

kronor utgöras av kommunala anslag.

Socialutbildningssakkunniga hade förordat, att samtliga vid de båda instituten

nu utgående termins- och examensavgifter skulle avskaffas och undervisningen

sålunda bli helt kostnadsfri. Vidare föreslogo de sakkunniga, att

stipendier av allmänna medel skulle utgå till 30 å 40 elever i varje årskurs

vid institutet i Stockholm och 15 ä 20 elever i varje årskurs vid institutet i

Göteborg. Varje stipendium skulle utgå med högst 00 kronor per månad, dels

under normaltiden för de teoretiska studierna (omkring 10 månader), dels

under högst 5 månaders praktiktjänstgöring. Dessa stipendier skulle visser
-

Vtskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 185.

Utskottet.

ligen täcka endast en del av levnadskostnaderna, men genom begränsningen

av stipendiebeloppen skulle det bli möjligt att hjälpa ett relativt stort antal

elever utan att totalkostnaderna bleve alltför höga. Det årliga medelsbehovet

för de föreslagna stipendierna beräknades till 30 000 kronor för Stockholmsinstitutet

och 15 000 kronor för Göteborgsinstitutet. De sakkunniga förutsatte

att de med slopandet av undervisningsavgifterna förenade kostnaderna

skulle delas lika mellan staten och de av institutens upprätthållande särskilt

intresserade kommunerna.

Departementschefen har anfört följande.

En ur social och geografisk synpunkt allsidig elevrekrytering kan icke

säkerställas enbart genom åtgärder med syfte att jämna vägen till instituten

för personer utan högre skolutbildning. De sakkunniga ha därför beaktat

även kostnaderna under studietiden och i syfte att nedbringa dessa, såsom

av den lämnade redogörelsen framgår, föreslagit, dels att samtliga undervisningsavgifter

skola slopas, dels att möjlighet skall öppnas för eleverna att

erhålla stipendier av allmänna medel.

De principiella invändningar, som riktats mot förslaget om avskaffande

av undervisningsavgifterna, torde icke kunna frånkännas vikt. Med hänsyn

till i detta fall föreliggande särskilda omständigheter anser jag mig likväl

kunna tillstyrka kurs- och examensavgifternas borttagande.

Önskemål ha i några remissyttranden framställts om högre statsbidrag till

elevstipendier än de sakkunniga föreslagit. Beträffande antalet stipendier

finner jag icke anledning för närvarande frångå de sakkunnigas beräkningar.

I likhet med de sakkunniga anser jag det vidare vara lämpligt, att understödet

utgår i huvudsak enligt de normer, som gälla för stipendier till elever

vid bland annat folkhögskolor. Örn riksdagen godkänner den i årets åttonde

huvudtitel föreslagna höjningen av maximibeloppet för dylika stipendier,

skulle alltså stipendium kunna beviljas elev vid socialinstitut med högst 75

kronor per månad.

Till det av de sakkunniga berörda spörsmålet örn fördelningen mellan staten

och vederbörande kommuner av kostnaderna för studiehjälpen liksom

till frågan om medelsbehovet för stipendier för nästa budgetår torde jag

längre fram få återkomma.

Jag torde slutligen få erinra om att redan nu lån ur allmänna studielånefonden

i ett icke ringa antal fall tilldelats elever vid socialinstitutet i Stockholm.

Den omständigheten, att stipendier av allmänna medel nu förordas

skola kunna utgå till socialinstitutens elever, bör enligt min mening icke för

framtiden utesluta denna kategori av studerande från möjlighet att erhålla

statliga studielån. Jag vill också betona, att studiehjälpen enligt det av mig

tillstyrkta förslaget icke har den omfattning, att den skulle göra ytterligare

tillskott från intresserade organisationer eller företag på något sätt överflödiga.

I likhet nied departementschefen finner sig utskottet med hänsyn till i detta

fall föreliggande särskilda omständigheter kunna tillstyrka att kurs- och examensavgifterna

borttagas.

Vad därefter beträffar stipendierna har departementschefen förordat att

understöd skall utgå i huvudsak efter de normer, som gälla för stipendier till

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

27

elever vid bland annat folkhögskola. Med hänsyn till vad Kungl. Maj:t i

nämnda avseende föreslagit innevarande års riksdag har det högsta stipendiebeloppet

beräknats till 75 kronor per månad.

Utskottet får erinra därom, att innevarande års riksdag i anledning av

ovannämnda förslag örn ett högsta stipendiebelopp av 75 kronor för månad

åt eleverna vid folkhögskola i sin skrivelse nr 8 anfört, att åtskilliga skäl talade

för principen att helt obemedlade elever borde kunna få alla sina kostnader

för genomgång av en folkhögskolekurs täckta genom stipendier, helt eller delvis

av statsmedel. Sedermera har riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående studiehjälp åt landsbygdens ungdom i skrivelsen nr 351

uttalat, att starka skäl talade för den principen, att stipendierna för såväl teoretiska

som praktiska studier för helt obemedlade studiebegåvade lärjungar

från både landsbygden och städer och tätorter avpassades så, att de i huvudsak

gåve full behovstäckning. Riksdagen förutsatte, att samtliga stipendiefrågor

av detta eller liknande slag örn möjligt redan vid nästa års riksdag

bomme att lösas i överensstämmelse med den sålunda angivna principen. I

avvaktan härpå och för att redan vid innevarande års riksdag i viss mån tillmötesgå

det ovannämnda önskemålet fann riksdagen sig böra redan nu vidtaga

en jämkning i det beträffande ungdom från landsbygden föreslagna högsta

stipendiebeloppet. För att giva den stipendieutdelande myndigheten önskvärd

rörelsefrihet vid stipendieutdelningen ansåg riksdagen att i särskilda fall,

nämligen då det vore fråga örn helt obemedlade lärjungar, stipendiebeloppet

borde kunna utgå med högst 800 kronor för läsår.

Utskottet finner de skäl, vilka föranlett ifrågavarande jämkning av stipendiebeloppen

beträffande den sistnämnda gruppen av studerande ungdom,

vara tillämpliga även i fråga örn de studerande vid socialinstituten. Till följd

av utbildningstidens fördelning på teoretiska studier och praktik stöter det

emellertid i detta fall på svårigheter att fastställa ett visst högsta stipendiebelopp

för läsår. Utskottet vill därför — med tillämpning av de grunder vilka

föranlett den ovannämnda beräkningen av ett högsta stipendiebelopp av 800

kronor för läsår — förorda, att beträffande de studerande vid socialinstituten

tills vidare under nästa budgetår stipendiebeloppen i särskilda fall, nämligen

då det är fråga om helt obemedlade lärjungar, må kunna stiga till 90

kronor för månad, dock för hela studietiden högst 1 900 kronor. Till frågan

om medelsbehovet för ändamålet återkommer utskottet i det följande.

Departementschefen har icke föreslagit att någon central myndighet erhåller

i uppdrag att handhava stipendietillsättningen. Utskottet har icke funnit

något att invända häremot, enär anslagen för stipendier fördelas på de

båda socialinstituten, och utskottet förutsätter, att socialinstitutens organ vid

tillämpning av de ovan förordade grunderna för utdelningen av stipendier

komma att samråda med studielånenämnden.

Vad departementschefen i övrigt under detta avsnitt anfört har icke givit

utskottet anledning till erinran eller uttalande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Statsutskottets utlåtande nr 185.

V. Socialinstitutens administration m. m.

*1. Personalfrågor.

På grundval av uppgifter i de sakkunnigas betänkande samt från socialinstituten

direkt inhämtade upplysningar har sammanställts följande redogörelse

för institutens nuvarande personalorganisation m. m.

För närvarande finnas vid socialinstitutet i Stockholm inga

heltidsanställda lärare. Undervisningen bedrives genom utomstående lärarkrafter,

vilka uppbära visst arvode per undervisningstimme (i regel 30 kronor

jämte 10 kronor i kristillägg) samt särskild ersättning för examination (i regel

100 kronor). Till institutet äro därjämte knutna dels en föreståndare, vilken —

förutom ersättning för undervisning och examination — uppbär ett årsarvode

av 1 300 kronor, dels en biträdande föreståndare, som — utom ersättning för

undervisning och examination — åtnjuter ett arvode av 6 000 kronor för år

räknat. Sistnämnda befattningshavare avses skola ägna ungefär halva sin tid

åt institutet och där handlägga löpande ärenden.

Andra befattningshavare vid institutet äro emellertid heltidsanställda. Bland

dessa märkas främst föreståndaren och biträdande föreståndaren för den praktiska

sociala kursen, vilka åtnjuta avlöning med respektive 9 000 och 6 300

kronor för år inklusive dyrtidstillägg och provisorisk löneförbättring. För kommunala

linjen finnes ingen motsvarande befattning. Institutets expedition och

kansli handhaves av en expeditionsföreståndare, vilken i stor utsträckning även

förmedlar kontakten mellan lärare och elever; med denna befattning är förenad

en avlöning av 5 600 kronor, inklusive tillägg. Det till institutet knutna

socialvetenskapliga biblioteket förestås av en bibliotekarie med en årlig avlöning

av 7 500 kronor; den nuvarande innehavaren av tjänsten meddelar dessutom

viss undervisning, för vilken särskild ersättning, sammanlagt cirka 5 000

kronor, utgår. Vid biblioteket tjänstgör vidare en assistent med en årlig avlöning

av för närvarande 4 580 kronor. Slutligen finnas vid institutet två skrivbiträden;

den ena av dessa befattningar, med vilken är förenad kassa- och bokföringsgöromål,

är avsedd för expeditionen, medan innehavaren av den andra

befattningen tjänstgör hos föreståndaren för den sociala praktiska kursen. Någon

vaktmästare finnes icke vid institutet, enär vaktmästargöromålen enligt

överenskommelse med Stockholms högskola bestridas av högskolans inom fastigheten

placerade vaktmästare.

Vid socialinstitutet i Göteborg utgår ersättning till timlärare

och examinatorer med 25 kronor för föreläsningstimme — ett belopp

som av institutets styrelse betecknas såsom ovanligt lågt — samt med 10

kronor per elev för examinationsbestyren. Institutets föreståndare uppbär

ett årsarvode av 3 000 kronor. 1 övrigt finnas vid göteborgsinstitutet en

heltidsanställd föreståndare för den praktiska kursen, vilken har viss föreläsnings-

och examinationsskyldighet och åtnjuter en årslön av 10 800 kronor,

samt ett expeditionsbiträde, vars befattning har heltidskaraktär och är

förenad med en avlöning av 3 000 kronor för år räknat. Institutets kassa

och räkenskaper handhavas tillsvidare av en av styrelsens ledamöter utan

ersättning från institutets sida.

Socialutbildningssakkunniga framhålla, att Stockholmsinstitutet för framtiden

icke kan undvara heltidsanställda lärare, ehuru därutöver även i fortsättningen

utomstående föreläsare i mycket stor utsträckning böra och kunna

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

29

anlitas. Utöver befattningen som ledare av den sociala praktiska kursen, vars

innehavare bör benämnas lärare i praktisk socialvård, torde komma att erfordras

fyra tjänster, varav en för stats- och kommunalkunskap, en för nationalekonomi

och socialpolitik, en för sociallagstiftning och en för kommunal

bokföring. Innehavaren av den sistnämnda tjänsten bör även leda den praktiska

utbildningen på det kommunalt administrativa och kamerala området.

Denna ämnesfördelning bör emellertid, framhålla de sakkunniga, icke en gång

lör alla fastslås. Anpassningen av lärartjänsternas art och omfattning efter

utbildningsbehovet och tillgången på lämpliga lärarkrafter bör så mycket som

möjligt underlättas. En av de ordinarie lärarna synes dock alltid böra representera

ettdera av de grundläggande teoretiska ämnena nationalekonomi och

statskunskap, under det att en annan företräder sociallagstiftning. I de ämnen,

där fasta lärartjänster ej finnas, bör undervisningen även framgent bedrivas

genom timlärare. Därutöver böra anlitas för undervisningen assistenter och

amanuenser. De sakkunniga förutse slutligen, att ytterligare en befattning

såsom lärare i praktisk socialvård skall visa sig erforderlig vid Stockholmsinstitutet.

De fast anställda lärarna i examensämnen skola enligt de sakkunnigas förslag

utöver sin ordinarie undervisning och examination dels bedriva forskningsarbete,

dels meddela handledning åt studerande, som förbereda sig för tentamina

och examina utan att deltaga i undervisningen, dels medverka i det fria

bildningsarbetet på hithörande områden. De böra även upprätthålla kontakten

med praktisk socialpolitisk och kommunal verksamhet. De sakkunniga

räkna med, att deras undervisningsskyldighet skall utgöra i genomsnitt under

läsåret 7 veckotimmar.

Som villkor för innehav av fast lärartjänst, innefattande något av ämnena

nationalekonomi, stats- och kommunalkunskap, socialpolitik, psykologi, socialhygien

eller kommunal rättskunskap, bör enligt de sakkunniga föreskrivas, att

sökanden äger styrkt kompetens för vetenskaplig undervisning i de i tjänsten

ingående ämnena. Härmed avses normalt docentkompetens, ehuru i särskilda

fall undantag kunna komma i fråga beträffande vetenskapsmän med i övrigt

väl vitsordad kompetens.

De sakkunniga föreslå, att löneförmåner m. m. för fast anställda befattningshavare

vid socialinstitutet i Stockholm bestämmas i enlighet med vissa

lönegrader i den statliga löneplanen för extra ordinarie tjänstemän. Lärare i

examensämne torde böra avlönas enligt lönegraden Eo 28, varjämte till institutets

rektor föreslås utgå ett tilläggsarvode av 3 000 kronor årligen. För

läraren i praktisk socialvård föreslås placering motsvarande lönegraden

Eo 26, för bibliotekarien lönegraden Eo 24 samt för de biträdande lärarna i

praktisk socialvård och expeditionsföreståndaren lönegraden Eo 16. Lärare

och övriga befattningshavare med fast anställning böra enligt de sakkunniga

kunna erhålla pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Pensionsförmånerna

böra så nära som möjligt överensstämma med vad som gäller för stats
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 185.

tjänstemän i motsvarande lönegrader. I betänkandet erinras emellertid om

att frågan om statens pensionsanstalts verksamhet nyligen överlämnats till

utredning genom särskilda sakkunniga, och det framhålles, att även nu berörda

pensionsfråga lämpligen bör hänskjutas till dessa sakkunniga.

Inrättandet av fasta lärartjänster vid socialinstitutet i Göteborg anse de

sakkunniga tills vidare kunna anstå. När sådana tjänster komma till stånd,

bör avlöningen för dessa befattningshavare bestämmas efter samma lönegrader

som vid stockholmsinstitutet. Vissa fast anställda befattningshavare anses

emellertid bliva erforderliga på ett tidigt stadium. Sålunda ha de sakkunniga

vid sina kostnadsberäkningar utgått ifrån att vid göteborgsinstitutet komma

att finnas en ledare av den praktiska utbildningen, avlönad enligt lönegraden

Eo 26, och en expeditionsföreståndare, avlönad enligt lönegraden Eo 16.

Vidare böra finnas en kontorist vid biblioteket, ett skrivbiträde och en vaktmästare.

Till den lärare, som förestår biblioteket, bör utgå ett arvode på

1 000 kronor.

Statskontoret anser, att behovet av fasta lärartjänster kan ifrågasättas. Om

emellertid sådana tjänster skola inrättas, finner statskontoret, att den för läroverkslektorer

fastställda lönegradsplaceringen (A 27) lämpligen kan tjäna till

vägledning. Högre vetenskaplig kompetens än filosofie doktorsgrad behöver

ej krävas.

Universitetskanslern finner det ej ändamålsenligt, att socialinstitutet i Stockholm

anställer så många fasta lärare som i betänkandet förordats. Ej heller

torde det vara nödvändigt att kräva docentkompetens av samtliga dessa lärare.

Vad föreståndaren beträffar, är det helt visst önskvärt, om än ej nödvändigt,

att han äger dylik kompetens. Lärare i socialpolitik, sociallagstiftning

och dylika ämnen böra framför allt äga stor praktisk erfarenhet och förtrogenhet

med ifrågakommande samhällsproblem.

Styrelsen för socialinstitutet i Stockholm ifrågasätter, om någon fast lärartjänst

i nationalekonomi och socialpolitik lämpligen bör komma i fråga. Dels

bör undervisningen i nationalekonomi enligt styrelsens mening begränsas, dels

kan undervisnig i de båda ämnena icke alltid med fördel meddelas av samma

lärare. Styrelsen anser därför, att för närvarande endast tre fasta lärartjänster

böra nyinrättas, av vilka en bör gälla stats- och kommunalkunskap. Enligt

styrelsens mening vore det i hög grad önskvärt, att den sistnämnda av dessa i

alla avseenden likställdes med en professur. För de övriga båda lärartjänsterna

bör ämnesområdet bestämmas från fall till fall.

Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg yrkar, att institutet berndes möjlighet

att tillsätta — förutom befattningen som ledare för den praktiska utbildningen

— ytterligare en fast lärarbefattning. Ämnesområdet för denna lärarbefattning

skulle huvudsakligen omfatta kommunal hushållning och lämpligen

benämnas kommunalekonomi. Läraren i detta ämne skulle ha en sådan utbildning,

att han även kunde åtaga sig forskningsuppgifter, men enligt styrelsens

mening vore det knappast nödvändigt att kräva docentkompetens.

Centralförbundet för socialt arbete vill ersätta den föreslagna fasta lärartjänsten

i nationalekonomi och socialpolitik vid institutet i Stockholm med en

lärartjänst i socialpolitik. Förbundet anser icke, att krav på docentkompetens

bör uppställas för erhållande av lärarbefattning vid instituten, ej heller för

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

31

rektorsbefattning. Det viktigaste är att erhålla praktiskt orienterade och kvalificerade

lärarkrafter. Åtminstone en fast lärartjänst synes redan nu böra inrättas

i Göteborg, då det är svårare att erhålla kompetenta tillfälliga lärarkrafter

i Göteborg än i Stockholm.

Två ledamöter av styrelsen ha reserverat sig mot tanken på slopande av

vetenskaplig kompetensgrad för lärartjänsterna i nationalekonomi och statskunskap.

Departementschefen har anfört följande.

Socialinstitutet i Stockholm arbetar väsentligen med utomstående lärarkrafter,

vilka vid sidan av uppgifter på annat håll ha undervisningen vid institutet

som bisyssla. Det har lyckats institutet att som medarbetare förvärva

universitetslärare och socialt verksamma personer i framskjuten ställning. Det

hittills tillämpade systemet medför sålunda påtagliga fördelar. Om verksamheten

utvidgas på föreslaget sätt, erhåller emellertid undervisning och examination

så stor omfattning, att fasta lärare måste anställas. Även metodiska

skäl kunna anföras till stöd för önskemål i sådan riktning. Man kan icke vänta

sig enhetlig och fullt effektiv planläggning av undervisningen, ej heller personlig

handledning av eleverna i deras självstudier, så länge institutet är helt beroende

av tillfälliga lärare. Jag finner det därför angeläget, att fasta lärartjänster

upprättas i sådana ämnen som nationalekonomi, stats- och kommunalkunskap,

socialpolitik och kommunal hushållning.

De sakkunniga ha föreslagit fyra lärarbefattningar i teoretiska ämnen vid

institutet i Stockholm. Från några håll har gjorts gällande, att antalet skulle

kunna minskas till tre. Denna uppfattning finnes även företrädd inom institutets

styrelse. Starka skäl tala också för de sakkunnigas förslag. Då

kostnaderna för undervisningens och examinationens upprätthållande genom

utomstående numera endast obetydligt understiga lönekostnaden för

fasta lärare, har styrelsen för socialinstitutet i Stockholm i sin framställning

om statsbidrag för nästkommande budgetår, trots att styrelsen endast

räknat med tre nya lärartjänster, icke ansett sig kunna räkna med ett mindre

medelsbehov än de sakkunniga. Det torde böra ankomma på institutets blivande

ledning att besluta örn antalet fasta lärarbefattningar. För att denna

skall vara oförhindrad att, om den så önskar, följa de sakkunnigas förslag,

finner jag det lämpligt, att anslagsberäkningarna grundas på antagandet,

att fyra dylika befattningar i teoretiska ämnen komma att inrättas. En av

lärarna bör samtidigt vara institutets rektor. Ämneskombinationerna torde

få fastställas från fall till fall med hänsyn till å ena sidan undervisningens

krav, å andra sidan förefintligheten av kvalificerade sökande.

Enligt de sakkunnigas mening bör upprättandet av fasta lärarbefattningar

vid socialinstitutet i Göteborg anstå, till dess undervisningen erhållit större

omfattning. Härför tala utan tvivel goda skäl. Då svårigheterna att erhålla

kompetenta tillfälliga föreläsare torde vara större i Göteborg än i Stockholm,

anser jag mig dock böra stödja den av göteborgsinstitutets styrelse gjorda

framställningen örn att medel måtte beräknas för anställande av en lärare i

ämnet kommunalekonomi.

Medan de sakkunniga ha förordat uppställande av krav på docentkompetens

för institutets fasta lärare i teoretiska ämnen — undantag skulle dock

kunna medgivas i enstaka fall — har såsom av den lämnade redogörelsen

framgår universitetskanslern givit uttryck åt uppfattningen, att cn högre vetenskaplig

meritering icke kan anses erforderlig för lärarna vid socialinstitutet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

32 Statsutskottets utlåtande nr 185.

Jag har redan haft anledning betona vikten av att socialinstitutens lärarkår

innesluter personer med utpräglat vetenskaplig inriktning och förmåga. Man

kan dock icke förbise, att upprätthållandet av krav på docentkompetens kan

vålla svårigheter vid tjänstetillsättningar. Örn alltför stor vikt lägges vid vetenskapliga

meriter, kan nämligen risk uppstå för en sådan begränsning av

lärarrekryteringen, att praktiskt skolade krafter, vilka för socialinstitutens

del äro av synnerligt värde att förvärva, icke kunna ifrågakomma. Jag anser

det önskvärt, att institutens rektorer äga docentkompetens, men kan

icke förorda, att detta göres till ett ovillkorligt krav. Klart är under alla förhållanden,

att stora fordringar måste ställas på rektorerna likaväl som på

övriga lärare i teoretiska ämnen. Vid sidan av grundlig akademisk utbildning

böra de helst äga praktisk erfarenhet av social eller kommunal verksamhet.

Endast ett fåtal personer, vilka i allmänhet redan intaga framstående

ställningar, kunna motsvara sådana anspråk. Personer, tillhörande denna

kategori, torde icke reflektera på befattningar vid instituten, med mindre

goda löneförmåner beredas deni. Den av de sakkunniga yrkade löneplaceringen

innebär i realiteten, att vederbörande bli jämställda med läroverkens

lektorer. Häremot har i princip icke riktats någon erinran i remissyttrandena.

I överensstämmelse med de sakkunniga förordar jag därför, att för lärarna

i teoretiska ämnen avlöning beräknas enligt lönegraden Eo 28 i det statliga

lönesystemet. Rektor bör erhålla särskilt arvode vid sidan av lönen,

vilket tills vidare dock icke bör sättas högre än 2 000 kronor. Skulle rektors

befattning under en övergångstid komma att, liksom de hittillsvarande föreståndarbefattningarna,

innehavas såsom bisyssla, bör hinder givetvis icke

möta att fastställa ett högre arvode.

Vad de sakkunniga anfört örn behovet av assistenter och amanuenser för

den teoretiska undervisningen föranleder ingen erinran från min sida.

För den praktiska undervisningen vid stockholmsinstitutet, vilken för närvarande

handhaves av en lärare och en biträdande lärare, torde ännu en biträdande

lärare erfordras. Likaså erfordras en heltidsanställd ledare för den praktiska

utbildningen vid institutet i Göteborg. För denne liksom för läraren i

praktisk socialvård vid institutet i Stockholm torde avlöningen böra bestämmas

enligt lönegraden Eo 26. Avlöningen till de biträdande lärarna i praktisk

socialvård synes böra beräknas enligt lönegraden Eo 16.

Beträffande bibliotekarien vid socialinstitutet i Stockholm förordar jag,

under hänvisning till den ståndpunkt, som i årets statsverksproposition

intagits till frågan om löneställningen för viss vetenskaplig personal vid

arkiv, bibliotek och museer, att avlöningen till innehavaren av nämnda

befattning beräknas enligt lönegraden Eo 22.

I enlighet med de sakkunniga anser jag lämpligt, att frågan om beredande

av pensionsrätt i statens pensionsanstalt at fast anställda lärare m. fl. befattningshavare

i första hand göres till föremål för övervägande i samband

med den pågående utredningen rörande pensionsanstaltens framtida verksamhet.

Utskottet delar departementschefens uppfattning om vikten av att socialinstituten

få en ur olika synpunkter högt kvalificerad lärarkår och att inrättandet

av ett antal fasta lärarbefattningar icke längre torde kunna uppskjutas.

Å andra sidan torde det, som av departementschefen i likhet med universitetskanslern

framhållits, icke vara nödvändigt att kräva docentkompetens av

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

33

samtliga dessa lärare. När det gäller antalet har i ett par remissyttranden,

bland annat av styrelsen för socialinstitutet i Stockholm, gjorts gällande att

någon fast lärarbefattning i nationalekonomi icke skulle vara erforderlig och

att därför vid institutet i Stockholm endast tre fasta lärartjänster skulle behöva

nyinrättas. Någon nämnvärd ekonomisk besparing uppkommer icke genom

denna inskränkning, enär anlitandet av utomstående lärarkrafter torde

draga ungefär samma kostnader som åtgå till avlönande av en fast anställd

lärare. Med hänsyn jämväl till vad utskottet tidigare anfört.rörande en omprövning

av det utrymme, vilket bör tillmätas ämnet nationalekonomi, synes

det dock utskottet lämpligt att lärarbefattningen i detta ämne ej får fast karaktär

förrän närmare erfarenhet vunnits.

Vad därefter beträffar lönerna för lärare och övriga befattningshavare vid

instituten har departementschefen föreslagit att dessa skola beräknas i enlighet

med vissa lönegrader i civila icke-ordinarie-reglementets löneplan Eo, trots att

instituten bevara sin ställning av särskilda, halvstatliga stiftelser. Sålunda

skulle lönerna beräknas enligt lönegrad Eo 28 för fast anställda lärare i examensämnen,

Eo 26 för lärare i praktisk socialvård, Eo 22 för bibliotekarien

och Eo 16 för de biträdande lärarna i praktisk socialvård. Utskottet, som i likhet

med departementschefen finner det lämpligt att de fast anställda lärarna i

examensämnena erhålla samma löneförmåner som lektorer, finner lönen för

dessa böra beräknas i enlighet med löngrad A 27. I övrigt torde löneplan Eo

kunna ligga till grund för löneberäkningarna. Departementschefens förslag

föranleder härvidlag från utskottets sida ingen annan erinran än att bibliotekarietjänsten

bör, med hänsyn till att de därmed förenade åliggandena numera

äro så omfattande att befattningen har karaktär av heltidstjänst och till den

ståndpunkt innevarande års riksdag intagit till löneställningen för jämförliga

befattningar vid statens arkiv, bibliotek och museer, avlönas i enlighet med

lönegraden Eo 23. Utskottet förutsätter härvid att krav på avlagd licentiatexamen

uppställes för befattningen.

I avvaktan på att pensionsfrågan för institutets lärare och tjänstemän finner

sin lösning torde mot de vanliga pensionsavdragen svarande belopp tills vidare

böra innehållas vid lönernas utbetalande.

Departementschefens yttrande i denna del ger i övrigt icke anledning till

någon erinran från utskottets sida.

B. Socialinstitutens ledning m. m.

Socialinstitutet i Stockholm utgör en fristående stiftelse under

egen styrelse. Ordföranden i styrelsen förordnas av Kungl. Maj:t; ledamöter

äro valda, sju av styrelsen för centralförbundet för socialt arbete, två av

styrelsen för Stockholms högskola, två av styrelsen för svenska stadsförbundet,

fem av Stockholms stadsfullmäktige, två av styrelsen för svenska landstingsförbundet,

två av styrelsen för svenska landskommunernas förbund. Dessutom

inträder institutets föreståndare såsom självskriven ledamot. Organisa
Bihang

till rilcsdagens protokoll IDIS. G sami. Nr 185. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 185.

tionen har sin förklaring genom omständigheterna vid institutets tillkomst.

Centralförbundet för socialt arbete är moderorganisation för socialinstitutet i

Stockholm. Av Stockholms stad har institutet sedan sin tillkomst åtnjutit anslag.

De kommunala sammanslutningarnas medverkan torde icke tarva närmare

förklaring. Förhållandet till Stockholms högskola betingas dels därav, att

åtskilliga lärarkrafter äro gemensamma, dels av de särskilda omständigheter,

som äro förknippade med ägande- och dispositionsrätten till den fastighet, vari

institutet sedan år 1931 är inrymt. Slutligen torde i detta sammanhang böra

nämnas, att Stockholms högskolas rektor varit ledamot av socialinstitutets

styrelse sedan dess tillkomst samt under hela denna tid beklätt posten som

institutets inspektor.

Enligt de av Kungl. Maj:t fastställda grundstadgarna för s o c i a 1 institutet

i Göteborg har denna läroanstalt erhållit en organisation, som i

sina huvuddrag överensstämmer med stockholmsinstitutets. Styrelsen består

av ordförande, vilken förordnas av Kungl. Maj:t, institutets föreståndare samt

fjorton ledamöter, vilka utses, tre av Göteborgs stadsfullmäktige, två av styrelsen

för Göteborgs högskola samt vardera en av svenska landskommunernas

förbund, Göteborgs och Bohus läns landsting, Hallands läns landsting, Älvsborgs

läns landsting, Göteborgs handelshögskolas styrelse, samverkande bildningsförbunden,

Göteborgs fackliga centralorganisation, svenska arbetsgivareföreningen

och tjänstemännens centralorganisation.

Socialutbildningssakkunniga anse att den nuvarande organisationen av socialinstitutens

ledning i princip bör bibehållas. Emellertid böra för Stockholmsinstitutets

del vissa ändringar vidtagas. Sålunda föreslå de sakkunniga, att den

nuvarande styrelsen i huvudsak bibehålies såsom fullmäktige, under det att

egentliga ledningen av verksamheten vid institutet överlämnas till en mindre

styrelse. Fullmäktige böra bestå av ordförande och vice ordförande, vilka

utses av Kungl. Majit, ytterligare • tre av Kungl. Majit utsedda

ledamöter, fem ledamöter utsedda av Stockholms stadsfullmäktige, fem

utsedda av styrelsen för centralförbundet för socialt arbete samt en representant

för vardera av Stockholms högskola, landsorganisationen, svenska

arbetsgivareföreningen, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund

och föreningen diplomerade från socialinstitutet. Styrelsen

bör bestå av den av Kungl. Majit utsedda ordföranden i fullmäktige, institutets

rektor samt fyra av fullmäktige valda ledamöter.

Det bör tillkomma fullmäktige att fastställa ordningsstadgar samt inkomstoch

utgiftsstat, bestämma antalet studerande och de allmänna grunderna för

intagningen samt i övrigt handlägga de frågor av större vikt och principiell

betydelse, vilka av styrelsen dit hänskjutas. På styrelsen bör däremot bland

annat ankomma att utse rektor och lärare. Den närmare innebörden av den

föreslagna organisationen framgår av ett av de sakkunniga framlagt förslag till

grundstadgar.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

35

Formerna för lärartillsättning behandlas ingående av de sakkunniga. Beslutanderätten

i fråga om de fasta lärartjänsternas omfattning bör närmast tillkomma

styrelsen, men fast lärartjänst i examensämne bör få ledigförklaras,

först, sedan Kungl. Majit godkänt styrelsens förslag beträffande tjänstens

omfattning och den därmed förenade undervisningsskyldigheten. För fastställande

av de sökandes kompetens bör styrelsen tillkalla sakkunniga. Sedan

de sakkunniga och lärarrådet avgivit sitt yttrande, skall styrelsen äga fatta

beslut örn tjänstens tillsättande. Sådant beslut skall underställas Kungl.

Majit. Institutets rektor skall utses av styrelsen bland de ordinarie lärarna

utan särskild ansökan. Beslut om tillsättande av rektor skall likaledes underställas

Kungl. Majit. Övriga lärarbefattningar skola kunna tillsättas av

styrelsen efter lärarrådets hörande. Examinatorsbefattning bör dock före

tillsättandet ha offentligen ledigförklarats.

De sakkunniga finna det icke erforderligt att framlägga något särskilt förslag

beträffande göteborgsinstitutets organisation. Enligt vad som tidigare framhållits,

synes det dem önskvärt, att denna läroanstalt erhåller betydande rörelsefrihet;

dessutom tala enligt de sakkunnigas mening starka skäl emot att

företaga organisatoriska förändringar på ett alltför tidigt stadium av institutets

tillvaro.

Stockholms stadsf vUmäktige uppställa såsom ett oavvisligt villkor för det

av de sakkunniga beräknade bidraget från stadens sida, att staden erhåller en

ökad representation såväl i den särskilda fullmäktigeförsamlingen för socialinstitutet

i Stockholm som i styrelsen för institutet. Stadens representanter

böra utgöra minst en tredjedel av antalet ledamöter såväl i fullmäktige som i

styrelsen.

Departementschefen har anfört följande.

Socialinstituten ha såväl genom sin för samhället betydelsefulla verksamhet

som även därigenom, att de åtnjuta anslag av allmänna medel, kommit

att få en i viss mån officiell karaktär. Det förslag, som nu framlagts och mot

vilket jag i huvudsak icke har någon erinran, förutsätter en omfattande

ökning av statens bidrag till instituten. Det kan då sättas i fråga, om icke

instituten böra helt förstatligas.

Häremot talar emellertid till en början den omständigheten, att om instituten

förstatligades, skulle möjligheterna att erhålla bidrag av kommunala och

enskilda medel till deras verksamhet troligen förminskas eller bortfalla. Staten

finge då helt övertaga också det ekonomiska ansvaret för undervisningens upprätthållande.

Än större vikt fäster jag dock vid effektivitetssynpunkten. Såsom

jag tidigare betonat, måste socialinstituten för att rätt kunna fylla sina

betydelsefulla uppgifter äga möjlighet till en smidig anpassning efter skiftande

krav med hänsyn till exempelvis kursernas omfattning, linjeuppdelning, ämneskombinationer

i examina, anordnande av specialkurser o. s. v. Institutens styrelser

böra därför äga en tämligen vittgående självbestämningsrätt med avseende

på medelsförvaltning, administration och undervisningens anordnande.

Att staten bör äga visst inflytande på institutens ledning är självfallet, likaså

att betryggande ekonomisk kontroll måste utövas. Sålunda har jag intet att

erinra mot det av riksräkenskapsverket framställda yrkandet, att storleken

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 185.

V tskottet.

av befattningshavarnas löneförmåner bör prövas av Kungl. Maj:t samt att

institutens stater och redovisningshandlingar skola uppställas enligt de regler,

som gälla för statliga myndigheter. Även örn detta beaktas, kräves emellertid

icke någon principiell omläggning av den hittillsvarande organisationen.

Dessa grundlinjer böra enligt min åsikt lämnas orubbade.

Från Stockholms stads sida har framställts krav på en väsentligt större representation

för staden i institutets styrande organ än de sakkunniga ansett

påkallad. Uppfyllandet av detta krav har gjorts till villkor för stadens bidragsgivning.

Det synes mig under sådana omständigheter uppenbart, att

den statliga representationen bör i motsvarande mån utvidgas, då staten

icke bör vara svagare företrädd än Stockholms stad i ledningen för institutet.

_ I övrigt finner jag icke anledning att närmare ingå på socialinstitutens organisation

i annan mån än att jag anser det ur effektivitetssynpunkt vara

avgjort att föredraga, att stockholmsinstitutets styrelse blir relativt liten

men att den vid sin sida får en större, mera allsidigt representativ fullmäktigeförsamling.

Frågan örn organisationen av denna församling och styrelsen

ävensom förhållandet mellan dessa organ synes mig böra få avgöras

av Kungl. Majit i samband med fastställandet av nya grundstadgar för

institutet.

Vad departementschefen anfört har icke givit utskottet anledning till annat

uttalande, än att utskottet vill framhålla, att staten bör vara minst lika starkt

företrädd som Stockholms stad i ledningen för socialinstitutet i Stockholm.

Yl. Lokalfrågor.

Socialinstitutet i Stockholm har sedan år 1931 sina lokaler

i fastigheten Odengatan 61. Institutets dispositionsrätt till dessa lokaler grundas

på en överenskommelse, ingången mellan centralförbundet för socialt arbete,

å ena, och Stockholms högskola å den andra sidan. Enligt denna överenskommelse

tillhör byggnaden — för vilken tomt upplåtits av Stockholms stad

för ett hundra år — Stockholms högskola, men med villkor att socialinstitutet

disponerar bottenvåningen för sin undervisning m. m. och mellanvåningen

för sitt bibliotek, vilket dock skall få begagnas även av högskolans lärare och

elever. Våningen två trappor upp disponeras av högskolans socialvetenskapliga

institution. Beträffande källarvåningen är intet nämnt i överenskommelsen;

denna våning har emellertid upplåtits till matsal och klubbrum för socialinstitutets

elever. Högskolan svarar för fastighetens underhåll samt avlönar

vaktmästare. Socialinstitutet svarar emellertid för sin andel i driftkostnaderna

för fastigheten.

Socialinstitutet i Göteborg är sedan verksamheten upptogs

hösten 1944 inrymt i provisoriska lokaler i en för ändamålet förhyrd bostadsvåning.

De flesta föreläsningarna hållas dock å Göteborgs högskola.

Departementschefen har anfört följande:

Stockholmsinstitutets lokaler i den Stockholms högskola tillhöriga byggnaden

Odengatan 61 äro redan nu otillräckliga. Den planerade utvidgningen av

institutets verksamhet kan icke genomföras inom denna ram.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

37

Genom tillmötesgående från tekniska högskolans sida har institutet under

höstterminen 1944 fått disponera en större sal i byggnaden Drottninggatan 95.

Jag förutsätter, att överenskommelsen härom förnyas. För fyllande av institutets

omedelbara lokalbehov har dess styrelse vidare upptagit förhandlingar

med Stockholms högskola. Det torde finnas möjlighet för institutet att med

högskolans bistånd utan avsevärda kostnader vinna en provisorisk lokalutvidgning

i Odengatan 61 genom att de nu såsom matsal använda utrymmena

i källarvåningen omändras och ställas till förfogande för undervisningsändamål.

Sedan tekniska högskolan lämnat lokalerna vid Drottninggatan och förutsättningar

därigenom inträtt för den av de sakkunniga planerade anordningen

på längre sikt kan frågan om ombyggnads- och inredningsarbeten för

institutets räkning, dels i fastigheten Drottninggatan 95, dels eventuellt

i fastigheten Odengatan 61, upptagas till prövning. Förstnämnda fastighet

har visserligen, såsom byggnadsstyrelsens utlåtande ger vid handen, föreslagits

såsom tomt för en blivande nybyggnad för kungl, biblioteket. En

förläggning av socialinstitutet till Stockholms högskolas omedelbara grannskap

motsvarar emellertid ett starkt behov både från institutets och högskolans

sida, varför tanken att utnyttja tomten Drottninggatan 95 för institutets

räkning synes mig naturlig. Utan att nu taga ställning till detta uppslag,

anser jag, att förutsättningarna för dess förverkligande böra närmare

undersökas, i samband varmed kungl, bibliotekets byggnadsfråga bör upptagas

till förnyad prövning.

Med avseende pä göteborgsinstitutets lokalbehov ha de sakkunniga ifrågasatt

samverkan mellan institutet och handelshögskolan i Göteborg, vilken sistnämnda

läroanstalt inom kort måste göra anspråk på vidgade utrymmen. Från

handelshögskolans sida har dock anförts så bestämda invändningar mot detta

förslag, att jag icke finner mig kunna förorda detsamma. Under dessa omständigheter

är det mig icke möjligt att närmare ingå på berörda spörsmål. Jag

förutsätter, att den definitiva lösningen av göteborgsinstitutets liksom stockholmsinstitutets

lokalfråga framdeles får göras till föremål för särskild utredning.

Vad departementschefen i denna del anfört har icke givit utskottet anledning

till erinran eller uttalande.

VII. Anslagsberäkningar.

Bidragsanslaget till socialinstituten.

Socialutbildningssakkunniga konstatera inledningsvis, att de hittillsvarande

driftkostnaderna vid socialinstitutet i Stockholm, vars årsbudget balanserar

på ett belopp av något över 113 000 kronor per år, måste betecknas som mycket

låga.

Förklaringen härtill ligger framför allt däri, att ett antal högt kvalificerade

personer lämnat sin medverkan av intresse för saken. De sakkunniga lia

emellertid, såsom framgår av de förut lämnade redogörelserna, funnit nödvändigt,

att institutet får en mera permanent organisation. Genomförandet

av de av de sakkunniga i detta hänseende framlagda förslagen måste leda

till en väsentlig ökning av de årliga kostnaderna. De sakkunniga lia med avseende

härpå verkställt följande beräkningar.

Utskottet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 185.

Alt. I

Alt. II

Alt. m

4> fasta lärare i examensämnen, grundlön...........

42 060

48 000

44 040

1 lärare i praktisk socialvård, grundlön ............

9 525

11 010

10 020

2 biträdande lärare i d:o, grundlön................

10 692

13 632

11244

1 bibliotekarie, grundlön .........................

8 550

10 020

9 030

1 kontorist vid biblioteket, grundlön ..............

3 837

4 590

4 023

1 expeditionsföreståndare, grundlön ...............

5 346

6 816

5 622

1 kassörska, tillika skrivbiträde ...................

3 465

4 209

3 651

1 skrivbiträde ...................................

2 562

3 282

2 742

1 vaktmästare ..................................

3102

3 837

3 282

Rörliga tillägg till ovanstående personal (31 %).....

27 633

31119

28 773

Vikariatsersättning och sjukvård ..................

2 500

2 500

2 500

Rektorsarvode ..................................

3 000

3 000

3 000

Föreläsararvoden, inklusive praktiska kurser och spe-

cialkurser samt arvoden till assistenter m. fl......

19 000

19 000

19 000

Omkostnader och inventarier:

biblioteket ....................................

1500

1500

1500

övrigt ........................................

15 500

15 500

15 500

Bokinköp .......................................

6 000

6 000

6 000

Kostnader för undervisningscentra ................

6 000

6 000

6 000

Kostnader för inträdesprov .......................

1500

1500

1500

Summa kostnader för undervisning och administra-

tion ..........................................

171 772

191 515

177 427

Lokalkostnader ..................................

15 000

15 000

15 000

Stipendier ......................................

30 000

30 000

30 000

216 772

236 515

222 427

Anm. Lönerna beräknas i alt. I enligt lägsta löneklassen, i alt. II enligt den högsta och i

alt. III enligt den näst lägsta.

Lokalkostnaderna hava upptagits i enlighet med de sakkunnigas förslag

och med utgångspunkt från ett hyresbelopp för lokalerna Drottninggatan 95

av 20 kronor per kvm. Undervisningskostnaderna äro beräknade under

förutsättningen, att årligen sammanlagt 150—160 elever antagas på institutets

fyra linjer.

Enligt de sakkunnigas förslag kunna institutets egna inkomster — därest

avgifter ej vidare skola utgå — beräknas till följande belopp:

centralförbundets för socialt arbete socialpolitiska fond .. kronor 13 000

räntor av egna fonder.............................. » 4 000

Summa kronor 17 000.

För genomförande av den föreslagna organisationen skulle sålunda enligt

de sakkunnigas alternativ III erfordras bidrag av allmänna medel på i genomsnitt

205 000 kronor årligen.

Beträffande driftkostnaderna vid socialinstitutet i Göteborg uttala de

sakkunniga, att den för det första verksamhetsåret uppgjorda budgeten icke

kan anses normerande, eftersom verksamheten under detta år endast får en

relativt ringa omfattning. Redan ganska snart torde man nödgas räkna med

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

39

väsentligt ökade kostnader. De sakkunniga ha framlagt följande förslag till

utgiftsstat för göteborgsinstitutet.

Alt. I

Alt. n

Alt. m

1 ledare av den praktiska utbildningen, grundlön ..

9 075

10 560

9 570

1 kontorist vid biblioteket, grundlön ..............

3 597

4 302

3 771

X expeditionsföreståndare, grundlön ................

5 022

6 426

5 286

1 skrivbiträde, grundlön..........................

2 406

3 078

2 574

1 vaktmästare, grundlön..........................

2 910

3 597

3 078

Rörliga tillägg till ovanstående personal (31 %) ....

7 133

8 668

7 527

Vikariatsersättningar och sjukvård ................

1000

1000

1000

Rektorsarvode...................................

3 000

3 000

3 000

Arvode till bibliotekarie ..........................

1000

1000

1000

Föreläsararvoden, inklusive de praktiska kurserna m. m.

34 000

34 000

34 000

Omkostnader och inventarier:

biblioteket ....................................

500

500

500

övrigt ........................................

6 500

6 500

6 500

Bokinköp .......................................

3 000

3 000

3 000

Kostnader för undervisningscentra ................

3 500

3 500

3 500

Kostnader för inträdesprov........................

1000

1000

1000

Summa kostnader för undervisning och administra-

tion ..........................................

83 643

90131

85 306

Lokalkostnader ..................................

10 000

10 000

10 000

Stipendier ......................................

15 000

15 000

15 000

108 643

115131

Ilo 306

Anm. Alternativen ha samma innebörd som i föregående tabell.

Beräkningarna utgå från ett antal av 75—80 nyantagna studerande per

år samt förutsätta, att undervisningen i huvudsak ordnas på samma sätt

som vid stockholmsinstitutet. Det antages, att Göteborgs högskola tills vidare

låter institutet disponera lokaler för vissa föreläsningar men att institutet

måste hyra seminarie-, biblioteks- och administrationslokaler m. m.

på annat håll. Vid en större utbildningskapacitet, som de sakkunniga förutsatt

för en något senare tidpunkt, måste anslagen till undervisning, administration,

stipendier och lokaler väsentligt höjas. Dessförinnan synes det

vara befogat att räkna med en totalkostnad på omkring 110 000 kronor.

Kostnaderna för socialinstitutens verksamhet böra på lämpligt sätt fördelas

mellan stat och kommun. De sakkunniga hava härvid funnit följande

grunder böra tillämpas.

Statens anslag till socialinstitutet i Stockholm bör bestämmas så, att detsamma

kan beräknas täcka dels två tredjedelar av kostnaderna för själva

undervisningen (d. v. s. av löner och rörliga lönetillägg till fast anställda

lärare, arvoden till timlärare, assistenter och amanuenser samt kostnader för

undervisningscentra), dels en tredjedel av bibliotekskostnaderna, dels lokalkostnaderna

i deras helhet, dels häften av kostnaderna för stipendier och

dels — därest elevavgifter icke vidare skola utgå — en summa utgörande

ersättning med halva beloppet härför, eller efter ett beräknat antal av 140

årligen antagna studerande 35 000 kronor. Vid institutet i Göteborg, som

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 185.

saknar egna fonder, torde statsanslaget böra beräknas efter fem sjättedelar

av undervisningskostnaderna men i övrigt på samma sätt som vid stockholmsinstitutet,

varvid bidraget till ersättning för avgifter beräknas efter

70 årligen antagna studerande till 17 500 kronor.

De kommunala bidragen torde vid båda instituten bestämmas på motsvarande

sätt, så att de kunna beräknas täcka dels en tredjedel av bibliotekskostnaderna,

dels hälften av kostnaderna för stipendier och dels ersättning

med halva beloppet för elevavgifter, vilka icke vidare skola utgå.

Den föreslagna ersättningen för elevavgifter avses skola täcka kostnaderna

för administration m. m. jämte återstående del av undervisnings- och

bibliotekskostnaderna.

Under nu angivna förutsättningar skulle socialinstituten komma att finansieras

på följande sätt, därest lönekostnader m. m. beräknas efter näst lägsta

löneklassen och beloppen avrundas:

Institutet

i Stockholm

Institutet

i Göteborg

17 000

Statsbidrag:

77 000

41 500

8 000

3 000

15 000

15 000

15 000

7 500

35 000

150 000

17 500

84 500

Kommunala bidrag:

8 000

3 000

15 000

7 500

35 000

58 000

17 500

28 000

Summa inkomster ...............................

225 000

112500

Statens anslag till den socialpolitiska och kommunala fackutbildningen

skulle sålunda komma att bliva 150 000 kronor till institutet i Stockholm

och 84 500 kronor till institutet i Göteborg, eller sammanlagt 234 500 kronor

per år.

Av praktiska skäl synes det lämpligaste vara, att anslagen fixeras till

bestämda belopp och icke göras beroende av utgifternas förändring från år

till år. Självfallet böra statsbidragen sedermera kunna jämkas, därest mera

betydande förändringar i kostnaderna inträda. De sakkunniga föreslå således,

att för statsbidrag till socialinstitutet i Stockholm anvisas ett årligt

anslag på 150 000 kronor, varav minst 15 000 kronor skola användas till

stipendier för mindre bemedlade studerande, samt för statsbidrag till socialinstitutet

i Göteborg ett årligt anslag på 84 500 kronor, varav minst 7 500

kronor skola användas till stipendier för mindre bemedlade studerande.

De förordade anslagen föreslås utgå från och med budgetåret 1945/46, så att

den föreslagna organisationen kan träda i kraft den 1 juli 1945.

Stockholms stads borgarrådsberedning har i sitt yttrande till stadskollegiet

inledningsvis uttalat, att de sakkunnigas förslag synes väl ägnat att motsvara

Stockholms kommunalstyrelses behov av kommunalt och socialpolitiskt utbildad

arbetskraft och även i övrigt vara lämpat att läggas till grund för den

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

41

kommunala och socialpolitiska utbildningen. Därest institutets i Stockholm

fortsatta verksamhet utvecklas i enlighet med vad de sakkunniga åsyftat och

med hänsynstagande till vad beredningen fortsättningsvis betonar, torde således

tanken på ett stadens eget institut icke behöva förverkligas.

Borgarrådsberedningen finner i likhet med centraliseringskommittén och

drätselnämnden den ifrågavarande utbildningen organisatoriskt sett vara i

första hand en statlig angelägenhet och sålunda böra bekostas med statsmedel.

En oavvislig förutsättning för det här föreslagna bidraget från Stockholms

stad är — jämte vidtagande av åtgärder för en bredare rekrytering

av institutets elever — att staden erhåller en ökad representation såväl i

den särskilda fullmäktigeförsamlingen för institutet som i läroanstaltens

styrelse.

Stockholms stadsfullmäktige beslöto tillstyrka, att de sakkunnigas förslag,

med iakttagande av vad borgarrådsberedningen i sitt yttrande anfört, lägges

till grund för den kommunala och socialpolitiska utbildningen.

Göteborgs stadsfullmäktige framhålla, att utbildningen vid socialinstituten,

enligt vad de sakkunniga själva uttalat, icke är och icke bör vara någon

särangelägenhet för rikets största kommuner. Härav torde böra följa, att

anspråken på kommunala bidrag principiellt icke böra sträcka sig längre

än till att kommunerna i viss omfattning lämna stipendiebidrag till i vederbörande

kommun hemmahörande studerande vid socialinstituten.

Departementschefen har för sin del anfört följande.

En omläggning och utvidgning av socialinstitutens undervisning i huvudsaklig

överensstämmelse med de sakkunnigas förslag kräver betydande

kostnader. Stockholmsinstitutets utgifter skulle för år räknat i genomsnitt

fördubblas, och för det nyupprättade göteborgsinstitutets del kommer en

proportionellt sett ännu större ökning av den årliga kostnadssumman i fråga.

Av vad jag tidigare anfört framgår, att jag i stort sett funnit mig kunna

godtaga de förutsättningar, på vilka de sakkunniga grundat sina ekonomiska

beräkningar. Jag har emellertid förordat ett något högre maximibelopp för

elevstipendier än det, varmed de sakkunniga ansett sig böra räkna; jag anser

mig dock icke för den skull för nästa budgetår böra ifrågasätta någon höjning

i förhållande till de sakkunnigas förslag av de för stipendier avsedda

medlen utan förordar att för detta ändamål beräknas, i staten för stockholmsinstitutet

ett belopp av 30 000 kronor och i staten för göteborgsinstitutet

ett belopp av 15 000 kronor. Vidare har jag utöver de sakkunnigas

förslag tillstyrkt inrättandet vid institutet i Göteborg av en lärarbefattning

i löneställning motsvarande lönegraden Eo 28. Den av sistnämnda

utökning av organisationen föranledda merkostnaden motväges

dock av andra besparingar å lönestaten, i det att styrelsen för göteborgsinstitutet

förklarat sig tills vidare kunna umbära en skrivbiträdesbefattning

(Eo2) och en vaktmästarbefattning (Eo5). Jag har i likhet med de sakkunniga

förutsatt, att smärre justeringar i organisationen skola kunna vidtagas

inom ramen av de beräknade anslagen.

De sakkunniga lia utgått ifrån att huvuddelen av institutens kostnader

skola gäldas av statsmedel samt att bidrag skola lämnas till institutet i

Stockholm av Stockholms stad och till institutet i Göteborg av Göteborgs

stad samt landstingen i Göteborgs och Bohus, Hallands och Älvsborgs län.

De statliga bidragen föreslås uppgå till sammanlagt 150 000 kronor flir

Bihang till riksdagens ■protolcoll U)''t5. C> sami. Nr lS.r>.

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 185.

Utskottet.

V tskottet.

Stockholmsinstitutets del och till 84 500 kronor per år för göteborgsinstitutets

vidkommande, de kommunala bidragen beräknas till respektive

58 000 kronor och 28 000 kronor per år. Av den lämnade redogörelsen framgå

de principer, som de sakkunniga lagt till grund för sitt förslag till avvägning

av statens, respektive ifrågavarande städers och landstings bidrag

till instituten. Vad de sakkunniga i detta hänseende föreslagit föranleder

ingen erinran från min sida. Jag finner det sålunda skäligt, att staten i

princip svarar för institutens kostnader, i den män de icke täckas av institutens

egna inkomster, och de bidrag, som städerna Stockholm och Göteborg

jämte vissa landstingsområden lämna. Jag räknar härvid med, att statens

bidrag i regel icke — med undantag möjligen såvitt gäller göteborgsinstitutet

under dess uppbyggnadstid — kommer att överstiga den andel av de

totala utgifterna för respektive institut, varmed de sakkunniga räknat.

Vad jag nu anfört beträffande statens bidrag hänför sig givetvis endast

till den av mig förutsatta organisationen och kostnadsramen för instituten.

Till frågan i vilken omfattning staten bör bidraga vid en eventuell framtida

utvidgning av organisationen eller en av andra orsaker betingad ökning

av kostnaderna för institutens verksamhet torde ställning icke behöva

tagas i detta sammanhang.

I enlighet med den ståndpunkt, jag sålunda intagit, förordar jag, att

statsbidrag för nästa budgetår utgår med de av de sakkunniga föreslagna

beloppen, nämligen med 150 000 kronor till socialinstitutet i Stockholm

och med 84 500 kronor till socialinstitutet i Göteborg.

Med hänsyn till vad utskottet i det föregående anfört beträffande grunderna

för de högsta stipendiebeloppens beräkning torde en mindre jämkning av anslagsbeloppen

bli erforderlig. Utskottet får därför föreslå, att för budgetåret

1945/46 anslaget till Stockholmsinstitutet höjes med 3 000 kronor till 153 000

kronor och anslaget till Göteborgsinstitutet med 1 500 kronor till 86 000

kronor.

I övrigt har vad departementschefen under detta avsnitt anfört icke givit

utskottet skäl till erinran eller uttalande.

Anslag till kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal

och social tjänst. Anslag till förberedande samhällsvetenskaplig

kurs vid folkhögskola.

För ifrågavarande ändamål har departementschefen för nästa budgetår beräknat

respektive 10 000 kronor och 15 000 kronor. Utgifterna för stipendier

till deltagarna i omförmälda folkhögskolekurs har departementschefen ansett

böra bestridas ur anslaget till elevstipendier vid folkhögskolor.

De av departementschefen gjorda anslagsberäkningarna föranleda från utskottets

sida icke någon erinran. I detta sammanhang vill utskottet likväl erinra

därom att utskottet i det föregående funnit sig kunna förorda anslag till förberedande

samhällsvetenskaplig kurs vid folkhögskola under förutsättning

bland annat att denna blir fristående och icke får karaktären av tredje årskurs.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185.

43

VIIL Hemställan.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,

a) till Bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal

utbildning och forskning för budgetåret 1945/46 under åttonde

huvudtiteln anvisa ett anslag av 239 000 kronor;

b) till Kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i

kommunal och social tjänst för budgetåret 1945/46 under åttonde

huvudtiteln anvisa ett anslag av 10 000 kronor;

c) till Folkhögskolor: Förberedande samhällsvetenskaplig

kurs för budgetåret 1945/46 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 15 000 kronor.

Stockholm den 8 juni 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard. Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Lindström,

Gränebo, Bernhard Nilsson, Karl Andersson, Heiding, Gustaf Karlsson, Ekströmer, Emil Petersson

och Johan Eric Ericson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svenson i Grönvik, Ward,

Pettersson i Dahl, Staxäng, Hall, Wallentheim, Malmborg i Skövde, fru Alvén, herrar Thäpper

och Birkö.

Reservation

av herrar Oscar Olsson, Lindström, Johan Eric Ericson och Ward samt fru

Alvén, vilka ansett, att utskottets yttrande under rubriken »C. Socialinstitutens

förhållande till universitet och högskolor» (sid. 23) bort hava följande

lydelse:

»Viktiga skäl---kan vara erforderlig. De sakkunniga, av vilka hälften

äro eller varit universitetslärare, ha föreslagit intyg om godkänd skriftlig och

muntlig prövning efter fordringarna för studentexamen i ett modernt språk.

För folkskollärare ger avgångsbetyget från seminariet numera tillträde till

universitetsstudier med denna komplettering jämte studentbetyg i latin, matematik

eller ytterligare ett modernt språk. Då vid socialinstituten högskole
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 185.

mässiga studier bedrivas, vilket icke kan sägas vara fallet vare sig vid gymnasier

eller folkskoleseminarier, torde de sakkunniga ha fullgoda skäl för sin

uppfattning, att institutens elever med komplettering i ett främmande språk

böra vara åtminstone lika väl skickade för universitetsstudier, varför utskottet

tillstyrker utfärdande av allmän föreskrift i överensstämmelse med de sakkunnigas

förslag.»

Stockholm 1945 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

452208

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:354 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående bidrag för budgetåret 1945/46 till instituten för socialpolitisk och kommunal utbild s. 1 i texten