Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upprättande av sjöfartsförbindelser mellan Gotland och fastlandet i statlig regi.
1945-06-08 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1945:203, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upprättande av sjöfartsförbindelser mellan Gotland och fastlandet i statlig regi.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 203.
1
Nr 203.
Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1945 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upprättande
av sjöfartsförbindelser mellan Gotland och fastlandet
i statlig regi.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
K. F. Söderdahl (I: 134) och den andra inom andra kammaren av herrar
P. Svensson i Stenkyrka och H. Engström (II: 249), har hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära utredning av frågan örn
upprättande av sjöfartsförbindelser mellan Gotland och fastlandet i statlig
regi samt framlägga förslag i ärendet för riksdagen.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen II: 249.
över motionerna ha utlåtanden avgivits av kommerskollegium efter hörande
av Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare
samt Smålands och Blekinge handelskammare ävensom Sveriges
Redareförening och Föreningen Sveriges Inrikessjöfart, länsstyrelsen i
Gotlands län efter hörande av Gotlands handelskammare, Ångfartygsaktiebolaget
Gotland och Gotlands föreningsnämnd (en representation för samarbete
mellan länets ekonomiska föreningar inom jordbruk, skogsbruk, mejeri-
och slakterinäring), generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen och Sveriges
lantbruks! örbund.
Trafikmedlen. För passagerartrafiken mellan Gotland och fastlandet disponerade
Ångfartygsaktiebolaget Gotland före krigsutbrottet år 1939 fem
fartyg, nämligen
Fartyg
Byggnadsår
Bruttoton
Motorf. Gotland ........
.......... 1936
1873
Ångf. Drotten ..........
.......... 1928
846
» Visby ............
.......... 1923
827
» Hansa............
.......... 1899
563
» Thjelvar..........
.......... 1876
453.
Lasttrafiken har av bolaget ombesörjts med, förutom förenämnda fartyg,
lastångaren Gute.
Billanq till riksdagens protokoll 19A5. 6 sami. Nr 203.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr 203.
Före kriget bedrevo — förutom Ångfartygsaktiebolaget Gotland — två
andra företag reguljär trafik på Gotland. På Stockholms Rederiaktiebolag
Sveas kustlinje Göteborg—skånehamnar—Visby anlöptes Visby i regel
av en lastångare per vecka året runt. Vanligen anlöpte ångare, som trafikerade
denna trade, även Karlshamn, Oskarshamn och Västervik på resa mot
Visby. Från Visby fortsatte fartygen till Nyköping och Norrköping eller till
Stockholm. En del ångare kunde medtaga ett mindre antal passagerare. Vidare
bedrev Slite Cement & Kalk Aktiebolag reguljär godstrafik med två turer
i veckan på linjen Slite—Fårösund—Stockholm och åter. Ett av fartygen på
denna linje hade rättighet medtaga högst 12 passagerare.
Härutöver har en ej oväsentlig icke reguljär trafik utövats av motorseglare
och annat tramp tonnage.
Förbindelserna före kriget. Linjen Nynäshamn—Visby trafikerades fram
till år 1930 med högst 6 turer i veckan i båda riktningarna under vintern och
med dagliga turer under den övriga delen av året. Från och med år 1931 insattes
en sjunde veckotur fram och åter även under vintern. Båtturerna hava
sedan åtskilliga år tillbaka i regel utförts nattetid. På grund av krigsriskorsaker
hava natturerna tidvis varit omlagda till dagturer.
Om antalet turer och säsongernas längd före kriget har Ångfartygsaktiebolaget
Gotland i övrigt lämnat följande upplysningar.
Bolaget har före kriget upprätthållit förbindelse med Norrköping en eller
två turer i veckan från mitten av april till slutet av november eller början av
december. Båtturerna på Kalmar ha gått en å två gånger i veckan under tiden
april—maj och september—november samt 6 turer i veckan under sommartiden.
Motorfartyget Gotlands turer pågingo från leveransen år 1936 under följande
tider: slutet av maj—10 oktober 1936, 12 april—7 december 1937,
7 april—17 oktober 1938, 6 april 1939—5 januari 1940 och 6 april 1940 tills
olja för driften ej kunde erhållas. Att fartyget ej hölls i trafik året örn, berodde
på att trafiken under vintern ej på långt när motsvarade, vad ett så
stort fartyg krävde. Att det hölls i trafik så länge under första krigsvintern
berodde på militära skäl.
Förbindelserna under krigsåren. I oktober 1939 rekvirerades »Thjelvar»
av marinen. Påföljande år måste »Gotland» läggas upp på grund av oljerestriktionerna.
Genom »Hansa»-katastrofen minskades antalet passagerarfartyg
i gotlandstrafiken till två, nämligen »Drotten» och »Visby». Tidvis
hava dessa fartyg ej kunnat utnyttjas, enär militär eskort ej ställts till förfogande
i erforderlig utsträckning. I januari 1945 återlämnades »Thjelvar» till
bolaget, men detta fartyg ligger sedan dess i hamn för vissa inre ombyggnadsarbeten.
Bolagets godstrafik har ombesörjts — förutom av de förut nämnda
fartygen — jämväl av bolagets lastångare »Gute».
Kommerskollegium har i denna del anfört följande.
Att befordringsförhållandena på sätt motionärerna framhållit väsentligt försämrats
under krigsåren är en företeelse som sammanhänger med den militära
beredskapen. Denna har nämligen i gotlandstrafiken ofta medfört en avsevärd
anhopning av passagerare, för vilken den för normala förhållanden beräknade
fartygskapaciteten givetvis icke alltid kunnat räcka till, i synnerhet som
Statsutskottets utlåtande nr 203.
3
bolaget på grund av bränslebrist och militära rekvisitioner varit berövat en
del av sin flotta. Det har påpekats, att en förbättring i förevarande hänseende
naturligen skulle kunna ernås, om transporterna av militärmanskap kunde
ombesörjas på annat sätt, t. ex. med hjälp av flottans fartyg.
Sveriges redareförening har förklarat sig finna det oriktigt att lägga skulden
på bolaget för de inskränkningar i trafiken, höjda transportkostnader och
andra olägenheter, som blivit en följd av kriget.
Gotlands handelskammare anför följande.
Efter krigets utbrott upprätthöll Ångfartygsaktiebolaget Gotland sommartid
trafik jämväl med Norrköping och Kalmar, ehuru i mindre omfattning
än förut, men måste så småningom sluta därmed. I den mån trafiken hållit
sig vid något så när normala proportioner, torde Ångfartygsaktiebolaget Gotland
med de tre fartyg bolaget hade till sitt förfogande, sedan motorfartyget
Gotland fått uppläggas på grund av utebliven tilldelning av brännoljor och
ångfartyget Thjelvar tagits i anspråk av marinen, väl kunnat sköta den regelbundna
trafiken mellan Visby och Nynäshamn. De svårigheter som uppstått
hava framkommit genom den stora resandeström av militär personal och anförvanter
till denna vilken förefunnits och som medfört, att fartygen ofta
blivit i högsta grad utnyttjade.
Ångfartggsaktiebolaget Gotland har framhållit bland annat följande.
Att svårigheter uppstått för Ångfartygsaktiebolaget Gotland att under kriget
hålla trafiken i gång på en tillfredsställande nivå är självklart, och ej heller
något för vårt bolag .särskilt utmärkande i motsats till andra trafikföretag
inom och utom Sverige. Även statens järnvägar har ju haft betydande
svårigheter att övervinna. Att S. J:s färjetrafik varit mycket oregelbunden är
ju ett allmänt känt faktum. Att vårt bolag då skulle kunna arbeta som örn
ingenting hänt är väl mycket begärt. Motionärerna anföra såsom en för öss
graverande omständighet, att vi vid vissa tillfällen måst hyra passagerareångare
från Sveabolaget. Enligt vår uppfattning vittnar detta snarare om stark
känsla för bolagets förpliktelser mot allmänheten och dess redebogenhet att
uppfylla dem. Ifrågavarande förhyrningar hava varit förlustbringande för
bolaget.
Uttalanden rörande trafikkapaciteten och turisttrafiken. Östergötlands
och Södermanlands haiuielskammare — inom vars verksamhetsområde två
av gotlandslinjernas knutpunkter, nämligen Nynäshamn och Norrköping,
äro belägna — har funnit det å gotlandslinjerna insatta tonnaget under förkrigstiden
fullt tillräckligt för fyllande av trafikbehovet i fråga örn såväl
person- som godstrafiken. Ej heller har handelskammaren sig bekant att anmärkningar
framställts mot de följda trafikplanerna.
Länsstyrelsen i Gotlands län bär efter uttalanden från sakkunnigt håll icke
kunnat finna, alt Ångfartygsaktiebolaget Gotlands tonnage vore av undermålig
art eller sådant att anledning till kritik eljest förefunnes. Erinringar kunde
dock göras mot en del anordningar ombord, särskilt i fråga örn däckspassagerarnas
bekvämlighet.
De av kommerskollegium hörda handelskamrarna och föreningarna hava i
övrigt funnit motionärernas påstående alt Gotlandsbolaget otillbörligt gynnat
turisttrafiken på den övriga trafikens bekostnad oberättigad. Bolagets intresse
för turistväsendet hade så långt ifrån länt annan trafik till skada som det
4
Statsutskottets utlåtande nr 203.
tvärtom varit till största gagn i trafikhänseende jämväl för den fasta befolkningen,
i det att den stegrade turisttrafiken möjliggjort insättande av större
och bekvämare fartyg samt tätare turer.
Såsom en antydan om turisttrafikens omfattning nämner Stockholms handelskammare,
att under åren 1937—1939 69 % av bolagets passagerare rest
under månaderna juni—augusti, under det att på årets återstående nio månader
belöpt sammanlagt 31 °/o av årets passagerarantal. Handelskammaren
påpekar, att turistväsendet blivit en betydande gotländsk näring och att denna
utveckling till mycket väsentlig grad vore att tillskriva ett under mångå år
av Gotlandsbolaget med skicklighet och målmedvetenhet bedrivet omfattande
arbete.
Gotlands handelskammare har anfört bland annat följande.
De mindre båtar, som förut ombesörjt trafiken mellan Gotland och fastlandet,
och som varit tillräckliga för den tidens trafik, hava undan för undan
ersatts med nya båtar anpassade efter de speciella krav, som måste
ställas på ett fartyg för gång i farvattnen mellan Gotland och fastlandet under
alla årstider samt med hänsyn till hamnförhållandena i Visby. Samtidigt
med att båtmaterielen förbättrats har båtarnas inredning i görligaste
mån anpassats efter passagerarnas bekvämlighet och det förhållandet, att
den regelbundna trafiken uppehälles genom natturer. Beträffande däckspassagerama
har tyvärr tidigare icke så mycket varit åtgjort för dessas bekvämlighet.
Tvärtemot att vara till nackdel för den övriga persontrafiken har turisttrafiken
varit till stor fördel för denna. De större modernare fartyg, som
efterhand anskaffats för alt kunna tillgodose den under sommarmånaderna
alltmera växande turisttrafiken, hava ju icke endast kommit denna, utan
jämväl övrig persontrafik till godo. Att dessa fartyg kunnat anskaffas torde
också till stor del bero på de inkomster, som härflutit från turisttrafiken.
Denna trafik har även tillfört en del av det gotländska näringslivet ökad omslutning
och verksamhet och har i övrigt till övervägande del varit till fördel
för Gotland och dess befolkning.
Äng fartyg saktiebolaget Gotland har i sitt yttrande åberopat vid yttrandet
fogade uttalanden från, bland andra, representanter för försvarsstaben, Svenska
turistföreningen, Svenska resebyråföreningen, Resö och Arbetarnas bildningsförbund.
Av uttalandena framgår, att de militära transporterna under
krigsåren i stort sett hava kunnat utföras inom önskade tider och på ett ur
försvarets synpunkt tillfredsställande sätt, även om förseningar m. m. stundom
hava varit ofrånkomliga på grund av begränsningar i fartygsbeståndet
och vissa andra förhållanden, över vilka bolaget icke kunnat råda. Svårigheterna
att med hänsyn till förekommande ishinder upprätthålla trafiken
hava framhållits; bolagets strävan att utan hänsyn till betydande kostnader
i möjligaste mån upprätthålla förbindelser vintertid har vitsordats. Från turisthåll
har regelbundenheten i bolagets trafik betecknats som imponerande
och fartygsflottans förnyelse har, framhålles det, ägt rum i proportionellt sett
högre grad än inom andra inhemska rederier av betydenhet. Bolagets moderniseringar
hade gjort resan i tredje klass behagligare. Avsevärda inkomster
syntes hava genom turisttrafiken tillförts Gotland. De nackdelar trafiken
medfört för Gotlands befolkning hade betecknats som ringa i förhållande
Statsutskottets utlåtande nr 203.
5
till fördelama. Bolagets insatser med avseende å billigare sällskaps- och semesterresor
hava betecknats såsom ett pionjärarbete, och bolagets förståelse
för önskemål om ändringar och kompletteringar i syfte att i olika avseenden
förbättra resorna har vitsordats.
Däckspassagerarnas reseförhållanden. De av kommerskollegium hörda
handelskamrarna och föreningarna hava funnit motionärernas uttalanden i
denna del missvisande, enär å Gotlandsbolagets fartyg andra klass hyttplats
i pris- och bekvämlighetshänseende närmast motsvarade järnvägarnas tredjeklass
sovvagnar.
Föreningen Sveriges inrilcessjöfart har framhållit, att den enkla befordringsform
som däcksplats utgjorde i stor omfattning anlitades å passagerarlinjerna
utmed kusten samt att det låga biljettpris det här gällde icke medgåve
tillhandahållande av bäddar eller andra särskilt anordnade liggplatser
åt samtliga däckspassagerare, när fartygets kapacitet vore helt utnyttjad.
Enligt Kungl, förordningen den 31 december 1914 med närmare föreskrifter
angående tillsyn å fartyg § 47 mom. 2 c) skulle å fartyg varom här vore fråga
för varje passagerare, där sovplats icke vöre beredd, skydd för vädret vara
anordnat i upplyst och ventilerat samt i övrigt för människors vistande lämpligt
mm. Efterlevnaden av denna föreskrift övervakades av fartygsinspektionen.
Länsstyrelsen i Gotlands län understryker behovet av förbättrade förhållanden
för däckspassagerarna samt framhåller, att omfattande sådana åtgärder
sedan länge vore planerade och att förberedelser redan vidtagits.
Gotlands handelskammare framhåller, att däckspassagerarnas förhållanden
förbättrades år 1936, då Gotlandsbolaget erhöll motorfartyget Gotland, å
vilket farms en större salong inredd för däckspassagerarnas behov samt ett
rum akterut med värme, rinnande vatten och madrasser. Handelskammaren
meddelar vidare, att Gotlandsbolaget vid krigsutbrottet hade ritningar färdiga
till ett nytt motorfartyg samt att bolaget enligt uppgift gått i författning om
vissa förändringar å sina övriga passagerarfartyg.
Gotlands föreningsnämnd uttalar, att de krav på komfort och tidsenlighet
som det stora flertalet resande, vilka vöre hänvisade till däcksplats, vore
berättigade att ställa på de reguljära förbindelserna med fastlandet, icke kunde
anses uppfyllda.
Sveriges lantbruksförbund har uttalat sig på enahanda sätt som föreningsnämnden.
Ångfartygsaktiebolaget Gotland har anfört bland annat följande.
Antalet däckspassagerare är under fredstid ringa örn vintrarna. Under sista
fredsvintern (oktober 1938—mars 1939) utgjorde medeltalet däckspassagerare
per resa endast 17. I det 1936 byggda motorfartyget »Gotland» inreddes
en salong med sittplatser för 52 personer samt inrättades akterut rummet
för III kl. med panelade väggar, värme och rinnande vatten. 70 madrasser
voro placerade på durken. I vinter komma ett hundratal järnsängar att uppsättas
i detta rum. I de två äldre ångfartygen omändras och utvidgas de
hittills för I och II kl. avsedda salongerna på båtdäck till III kl. med ett
6
Statsutskottets utlåtande nr 203.
50-tal sittplatser i varje. Dessa platser kunna vid mindre antal resande användas
som liggsoffor. Angf. »Thjelvar , som marinen återlämnade till bolaget
i början av januari detta år ombygges f. n. och erhåller en däckssalong samt
akterrummet inrett med kojplatser för III kl. passagerare. Vid krigsutbrottet
stod bolaget i begrepp att beställa ett nytt motorfartyg, lämpat för angörande
av Visby hamn även under svårare förhållanden. I detta tillgodosågos även
däckspassageramas intressen. Ritningen var godkänd och specifikation för
samma under arbete, då kriget föranledde styrelsen att uppskjuta byggandet.
Frågan är emellertid under senaste höst återupptagen i styrelsen för att omedelbart
efter krigets slut kunna avgöras.
Postförbindelserna. Generalpoststyrelsen har erinrat att samarbetet mellan
postverket och Ångfartygsaktiebolaget Gotland alltid varit gott samt anför
vidare i huvudsak följande.
Under fredsåret före sista världskriget fullgjordes ångbåtstrafiken å linjen
Nynäshamn—Visby med i stort sett tillfredsställande regelbundenhet, och enligt
tidtabell som ur postal synpunkt var synnerligen lämplig. Därefter ha
emellertid vissa rubbningar i trafiken eller försämringar av densamma tidvis
uppstått dels till följd av de osedvanligt stränga vintrarna åren 1940—1942,
dels på grund av vissa med kriget sammanhängande orsaker. Under de tidsperioder,
då båttrafiken varit helt inställd eller utförts med färre antal turer
än sju i veckan, har posten till och från Gotland helt eller delvis befordrats
flygledes. Motionärernas uppgift att flyget ej medför post är således numera
ej nied verkliga förhållandet överensstämmande.
Nämnda avbrott och inskränkningar i båttrafiken lia givetvis medfört betydande
olägenheter i postbefordringshänseende. Enbart omläggningen till
dagtrafik har avsevärt försämrat postgången. Till Visby med dagbåt anländ
post kan utdelas där först sent på eftermiddagen mot vid natträsk tidigt på
morgonen. Post till andra orter på Gotland blir omkring ett dygn försenad.
Även post från Gotland till fastlandet blir i viss män försenad. Så länge flygtrafiken
Stockholm—Visby fullgöres såsom för närvarande på dagen, kan ej
heller anlitande av flyget för ytterligare postbefordran i nämnvärd grad förbättra
postförbindelserna. Därtill kommer, att flygmaskinernas lastkapacitet
är starkt begränsad, och att flygbefordran av posten ställer sig avsevärt dyrare
än befordringen med båt.
De senaste årens oregelbundenheter i båttrafiken mellan Gotland och fastlandet
synas uteslutande vara att tillskriva sådana omständigheter, över vilka
ångfartygsaktiebolaget Gotland icke kunnat råda, och böra därför enligt generalpoststyrelsens
uppfattning icke rimligtvis läggas bolaget till last.
Kostnaderna för godstrafiken. Gotlands föreningsnämnd, som år 1944 företagit
en utredning rörande de godskvantiteter, som jordbrukets organisationer
befraktade med ångbolagets båtar och fraktkostnaderna härför,
har framhållit, att den totala kvantitet jordbruksprodukter och fisk, som
under år 1943 fraktades med ångbåtsbolagets båtar, uppgick till ca 10 000
ton. Fraktkostnaden Visby—Stockholm för denna kvantitet beräknades totalt
till ca 340 000 kronor. Transportkostnaderna vore enligt föreningsnämndens
mening synnerligen höga och i vissa fall — såsom motionärerna påpekat —
ända till 100 % högre än S. J:s frakter för motsvarande avstånd på fastlandet
(Linköping—Stockholm). Till belysande av fraktkostnadernas storlek
Statsutskottets utlåtande nr 203.
7
anför nämnden, att den totala genomsnittliga transportkostnaden per ton,
enligt nämndens utredning, år 1943 uppgått till för kött och fläsk 40 kronor
60 öre, för smör 30 kronor, för ägg 53 kronor, för kraftfoder 15 kronor och
för konstgödsel 20 kronor. I dessa siffror hade hamnavgifter och omlastningskostnader
i förekommande fall inräknats. Enligt S. J:s tariffer utgjorde
motsvarande siffror, beräknade på 5-tonssändningar Linköping Stockholm,
för kött och fläsk, smör samt ägg 23 kronor 40 öre, för kraftfoder 14 kronor
50 öre samt för konstgödsel 11 kronor 70 öre. Enligt nämndens mening berodde
merkostnaderna väsentligen på de höga sjöfraktema samt de med
omlastningen förenade kostnaderna, vilket vöre anmärkningsvärt, då sjöfrakterna
i regel vore lägre än jämvägsfrakterna. Härtill komme, att lättförstörbara
varor vid transporter sommartid undergingo en betydande kvalitetsförsämring
till följd av att båtarnas kylanordningar vore otillräckliga
eller helt obefintliga.
Sveriges lantbruks förbund har framfört liknande synpunkter som de av
Gotlands föreningsnämnd anlagda, varjämte förbundet framhållit, att det
syntes vara såväl i det allmännas som ångbatsbolagets eget intresse såsom
praktiskt taget ensam utövare av reguljär trafik mellan Visby och fastlandet,
att en objektiv undersökning särskilt rörande taxesättningen verkställdes.
Liksom ett flertal andra av de hörda myndigheterna har länsstyrelsen i Gotlands
län framhållit, att en direkt jämförelse mellan järnvägsfrakten på
sträckan Linköping—Stockholm samt fraktkostnaden på sträckan Visby—
Stockholm måste bliva haltande, eftersom endast sistnämnda transporter belastas
med sådana utgiftsposter som hamnavgifter, omlastningskostnad samt
— under krigsåren — krigsförsäkringspremier för fartyg och besättningar.
Till närmare utredning i nämnda avseende har länsstyrelsen, med ledning
av från bolaget infordrade uppgifter, meddelat följande.
Frakten från Visby till Enskede för kött utgår för vagnslastsändningar
om 5 ton, som är det vanliga, med kr. 31: 80 per ton. Av detta belopp erhåller
bolaget kr. 22:70 och järnvägen Nynäshamn—Stockholm kr. 9:10 per
ton. Härtill kommer omlastning i Nynäshamn med kr. 3:— och hamnavgift
i Visby och Nynäshamn med resp. kr. 3:— och kr. 1: 50, alltså tillsammans
kr. 39: 30 per ton.
Vad smör beträffar, som brukar sändas direkt till Stockholm med fartyg,
betalar enligt bolagets uppgift Mejeriförbundet kr. 32:— per ton inkl.
lastnings- och lossningskostnader. Häri ingår även kostnaden för godsets
transport från Mejeriförbundets kylhus vid hamnen till fartyget Denna
transport utföres nämligen av bolaget utan extra kostnad. Hamnavgiften utgår
i Visby med kr. 2:50, vilket även är förhållandet i Stockholm.
Fraktsatsen från Linköping, till Stockholm för nyssnämnda varor är kr.
20: 30 per ton i vagnslaster örn 5 ton.
Länsstyrelsen uppger i detta sammanhang, all S. J:s fraktsats från storleverantören
Skåne till Stockholm är 48 kronor 5 öre per ton för smör, kött
och ägg. Länsstyrelsen framhåller vidare, att tunggods såsom spannmål,
konstgödning och kraftfoder mycket ofta går med motorseglare, vilka, då
de taga full las!, kunna offerera lägre priser än bolaget.
8
Statsutskottets utlåtande nr 203.
Behovet av kylanordningar vitsordas av länsstyrelsen. Sådana kylanordningar
vore redan installerade på »Gotland» och skulle även ingå i det planerade
nybygget, varför en tillfredsställande lösning här vore att motse.
Vid den av länsstyrelsen föranstaltade undersökningen rörande frakterna
hade i övrigt från köpmannahåll ej framkommit några klagomål mot bolagets
tariffer.
De av kommerskollegium hörda handelskamrarna hava verkställt vissa
undersökningar, av vilka framgår att Gotlandsboiaget — med vilket ett flertal
andra företag konkurrera beträffande godsbefordran — bedrivit en taxepolitik
som ur handelskamrarnas synpunkt icke givit anledning till berättigade
anmärkningar såvitt angår förkrigstidens taxenivå. Vad beträffar krigstidens
taxenivå framgår, att Gotlandsboiaget kunnat erbjuda fördelen av ett
i jämförelse med annan sjötrafik påfallande gynnsamt taxeläge, i det att bolagets
taxehöjningar beträffande trafiken från Gotland inskränkt sig till Vs
— beträffande passageraravgifter och godsfrakter i samtrafik 1U -— av förkrigsnivån,
medan kustlinjernas taxor med priskontrollnämndens medgivande
höjts från 50 till 100 %.
Stockholms handelskammare har därutöver lämnat vissa ytterligare uppgifter,
av vilka följande här torde böra återgivas.
För de båda största artiklarna, potatis och rotfrukter debiteras en frakt
av endast 14—15 kronor per ton (före kriget 10 kronor). Järnvägsfrakten
för dessa varor uppges för motsvarande sträcka till ca 40 kg kr. per ton i
sändningar om ett ton. På returresorna medtages fraktfritt sådant skrymmande
emballage som ägglådor och smördrittlar, vilket är av särskild betydelse
för de gotländska exportörerna.
De av motionärerna kritiserade frakterna synas egentligen avse dyrbarare
handelsgods. Att frakterna därför äro förhållandevis höga sammanhänger
med den tillämpade taxedifferentieringen, som möjliggör att avgifterna för
det billigare godset i stället kunna hållas låga.
Motionärerna klaga över att omlastningskostnaderna äro höga. Omlastningar
kunna dock icke undvikas. Järnvägsfärjor måste anses uteslutna
framför allt på grund av det alltför otillräckliga trafikunderlaget men också
med hänsyn till att Gotlands järnvägar äro smalspåriga och att ombyggnaden
av Visby hamn bleve mycket dyrbar och ur militärpolitisk synpunkt
mindre tillrådlig.
Järnvägsstyrelsen har — liksom lantbruksförbundet — uttalat, att det
syntes ligga i bolagets eget intresse att åvägabringa en undersökning rörande
taxeläget med syfte att skingra eventuella missuppfattningar eller vidtaga
motiverade justeringar. I detta sammanhang framhåller styrelsen vidare
bland annat följande.
Vare sig rederirörelsen mellan Gotland och fastlandet bedrives i enskild
eller statlig regi, vore styrelsen av den uppfattningen, att avgiftssättningen
för person- och godsbefordran borde inriktas på erhållande av inkomster
tillräckliga för icke blott täckning av driftkostnaderna utan även förräntning
av det i rörelsen investerade kapitalet. Man kunde vid sådant förhållande
icke utan vidare utgå ifrån, att i och med övergången i statlig regi
skulle komma att tillämpas avsevärt lägre person?- och godsavgifter än de
nuvarande.
Statsutskottets utlåtande nr 203.
9
Äng fartyg saktiebolaget Gotland har till slut uttalat, att det vöre givet, att
bolaget efter det att det pågående kriget avvecklats, liksom efter det förra,
komme att successivt revidera taxorna allt elter som trafikkostnaderna
minskades. Varken föreningsnämnden eller någon av de till densamma anslutna
föreningarna hade ännu så sent som i mars 1945 vänt sig till bolagets
styrelse eller till dess ledning med framställning örn nedsättning av fraktsatserna
för jordbrukets produkter eller med begäran örn förhandlingar i
sådant syfte.
Sammanfattande uttalanden. Kommerskollegium har sammanfattningsvis
anfört.
För egen del kan kommerskollegium icke dela motionärernas uppfattning
att Ångfartygsaktiebolaget Gotland missbrukat sin ställning eller eljest vanskött
sin uppgift. Väl kunna förbättringar i fråga om passagerarnas befordran
i vissa avseenden förefalla önskvärda, men motionärerna hava på intet
sätt gjort troligt att allvarligare missförhållanden i detta hänseende skulle
föreligga av beskaffenhet att kunna läggas bolaget till last. Såväl av motionärernas
egna utsagor som av i ärendet inhämtade upplysningar framgar
med tydlighet att konstaterade olägeheter huvudsakligen hava sin orsak i
förhållanden varöver bolaget icke kunnat råda. Det syntes kollegium också
rätt uppenbart, att olägenheterna på det hela taget icke kunnat vara mindre,
om trafiken drivits i statlig regi. Kollegium vill i detta hänseende ^ erinra
om att såväl statliga som kommunala trafikmedel under krigstiden fatt lida
avsevärda inskränkningar av beskaffenhet att väsentligt minska de resandes
bekvämlighet och fortkomstmöjligheter.
Vad angår sådana olägenheter som enligt motionärernas förmenande genom
bolagets förvållande skulle hava asamkats handel och näringar (genom
höga transportkostnader etc.) får kollegium framhålla, att näringslivets
representanter i handelskamrarna icke funnit anledning till något som helst
klagomål i dylika hänseenden, och kan kollegium för sm del icke finna tog
för motionärernas påståenden härutinnan.
Med hänsyn härtill har kollegium icke kunnat finna motionärerna hava
förebragt tillräckliga skäl för yrkandet om utredning av den vackta trugan,
och avstyrker bifall till motionerna.
De av kommerskollegium hörda tre handelskamrarna och två föreningarna
hava var för sig avstyrkt bifall till motionen.
Länsstyrelsen i Gotlands län har efter ingående prövning av frågan kommit
till den bestämda uppfattningen, att Ångfartygsaktiebolaget Gotlands
handhavande av trafiken mellan ön och fastlandet varit och är sådan, att
anledning till krav på statens övertagande av densamma ej förefinnes. Vid
bedömande av frågan huru den i motionerna åsyftade förbindelsen i statlig
regi mellan Gotland och fastlandet borde komma till stånd, har länsstyrelsen
till en början funnit en färjeförbindelse under överskådlig tid
framåt vara outförbar. Alternativet att upprätta nya linjer på Gotland
vid sidan av de bestående finner länsstyrelsen ej antagligt, bland annat
på den grund att tillräckligt trafikunderlag för två konkurrerande linjer
ej förelåge. I fråga örn motionärernas förslag alt staten skulle övertaga
bolagets trafik anför länsstyrelsen, att det vore minst sagt högeligen
10
Statsutskottets utlåtande nr 203.
ovisst, orri större fördelar kunde för Gotlands vidkommande vinnas genom
ett statligt företag — som dock måste räkna med samma konkurrens från
annan sjöfart och flyget — än med det konsoliderade bolag, som nu visserligen
till största delen men dock ej uteslutande omhänderhar kommunikationerna
mellan Gotland och fastlandet och vars föreliggande nybyggnadsoch
förbättringsprogram vore sådant, att motionärernas önskemål komme
att tillmötesgås.
Länsstyrelsen har avstyrkt bifall till motionerna.
Gotlands handelskammare uttalar sammanfattningsvis, att den ej kan
dela motionärernas uppfattning, att varken passagerartrafiken eller godstratiken
mellan Gotland och fastlandet vöre ordnad på ett tillfredsställande
sätt. Ej heller kunde handelskammaren instämma i motionärernas uttalanden
örn att trafikförbindelser enligt nutidens krav endast kunde åstadkommas
under förutsättning av att staten ombesörjde densamma. Handelskammaren
hade ej kunnat finna, att det vore ett allmänt önskemål hos Gotlands
befolkning av förbindelser med fastlandet i statlig regi. I den mån
sådana förbindelser upprättades skulle detta ganska hårt drabba Visby stad
på grund av minskad skatteinkomst och minskade arbetstillfällen. På grund
härav avstyrktes motionerna.
Enligt generalpoststyrelsens förmenande hade motionärerna icke anfört
något bärande skäl för sitt förslag om upprättande av sjöfartsförbindelser
mellan Gotland och fastlandet i statlig regi. Styrelsen saknade därför anledning
tillstyrka i motionerna ifrågasatt utredning i ämnet.
Järnvägsstyrelsen har ansett alternativet att i statlig regi upprätta nya
linjer på Gotland vid sidan av bolagets knappast kunna bli samhällsekonomiskt
försvarbart. Järnvägsstyrelsen vöre — med beaktande av de affärsintressen,
som styrelsen hade att bevaka — ingalunda angelägen att få övertaga
den av bolaget bedrivna trafikverksamheten. Styrelsen skulle därför
närmast vara böjd att i alla delar avstyrka motionen. Det ginge emellertid
i detta sammanhang icke att bortse från den ändring i förhållandena, som
framdeles bomme att inträda i och med att det av statsmakterna vid 1939
års riksdag beslutade enhetliggörandet av det svenska järnvägsnätet blivit
genomfört. I detta enhetligg jorda järnvägsnät vore nämligen både järnvägarna
pa Gotland och Stockholm—Nynäs järnväg, som även ägde hamnen
i Nynäshamn, avsedda att ingå, och mellan desamma läge ju bolagets sjöfartslinje
som förbindelseled. Sedan nämnda järnvägar förvärvats av staten
'' tidpunkten härför kunde icke nu uppgivas eller beräknas — kunde det
därför möjligen visa sig, att vissa fördelar skulle kunna ernås genom gemensamt
ägareskap och gemensam skötsel av järnvägarna ifråga och bolagets
linjesjöfart. Däremot kunde styrelsen icke finna motiverat eller länspligt
att i nuvarande läge söka förvärva bolagets tills vidare utan anknytning
till statsbanenätet stående rörelse. Fastmer skulle en sådan isolerad åtgärd
kunna befaras fa vissa icke önskvärda biverkningar. Även sedan järnvägsförstatligandet
genomförts, syntes för övrigt frågan örn sagda rederiförvärv
böra underkastas en mycket ingående prövning, innan ett ställningstagande
skedde.
Statsutskottets utlåtande nr 203.
11
Järnvägsstyrelsen uttalar till slut, att styrelsens uppfattning i den av motionärerna
väckta frågan vore den, att styrelsen, såsom den för närvarande
bedömde saken, saknade anledning tillstyrka någon åtgärd i anledning av
motionerna, men att styrelsen dock icke ville resa erinran mot att principuttalande
om utredning, att igångsättas tidigast i samband med beslut örn
statsförvärv av de i Nynäshamn och Visby anslutande järnvägarna.
Sveriges lantbruks!örbund har tillstyrkt en förutsättningslös utredning i
enlighet med motionärernas förslag och därvid anfort i huvudsak följande.
Starka principiella skäl tala för att kommunikationerna mellan Visby och
fastlandet äro en riksangelägenhet, som lämpligen bör handhavas av ett
statligt och icke ett enskilt företag. På grund av denna förbindelses särnatur
saknas nämligen tillräckligt trafikunderlag för konkurrerande företag, bortsett
från mera tillfällig befraktning med skutor och mindre fartyg för speciella
ändamål. 1 själva verket torde bolagets monopolställning få anses vara
mera utpräglad än exempelvis enskilda järnvägsföretag på grund av den
effektiva konkurrens, som bl. a. bilväsendet erbjuder med järnvägarna. Da
vidare staten ansett sig böra sköta förbindelserna för landet i övrigt på ett
sådant sätt, att olika landsdelars krav på snabba och effektiva förbindelser
och en rättvis taxesättning bli tillgodosedda, är det enligt förbundets mening
ett rimlig gotländskt krav att icke i detta hänseende försattas i undantagsställning.
Det väsentliga torde emellertid vara, att en monopolställning
föreligger, vilken kan utnyttjas på ett sätt, som onödigt belastar det gotländska
näringslivet eller viss del av detsamma. Genom det vid 1939 års riksdag
beslutade enhetliggörandet av det svenska järnvägsnätet torde inom en
icke alltför avlägsen framtid järnvägarna på Gotland och Stockholm—Nynäs
järnväg, som även äger hamnen Nynäshamn, komma att övergå i statens
ägo. Under sådana förhållanden förefölle det än mindre rationellt ur
samhälleliga synpunkter, att förbindelsen mellan dessa järnvägar omhänderhaves
av ett enskilt företag.
Gotlands föreningsnänmd har intagit samma ståndpunkt som lantbruksförbundet.
Frågan om Gotlands kommunikationer och främst öns förbindelser med
det övriga Sverige är ej endast för öns befolkning utan även mera allmänt
nationellt sett en betydelsefull angelägenhet. Värdet av den utbyggnad av öns
vägar, som skett på senare tid, bör visserligen ej underskattas, men i övrigt
måste sägas, att öns kommunikationsförhållanden ej till fidio vunnit det
beaktande, som varit betingat av öns avskilda läge. Detta gäller ej endast
Gotlands genom öbefolkningens egna ansträngningar åstadkomna smalspåriga
järnvägsnät utan främst öns förbindelser med fastlandet. I detta avseende
förtjänar också omnämnas ett av Gotlands handelskammare tidigare
till emigrationsutredningen gjort uttalande, vari med rätta framhölls att i ett
land med de stora avstånd, som Sverige har, ett lämpligt ordnat kommunikationsväsen
måste vara en det ekonomiska livets mäktigaste hävstång.
Gotlands föreningsnämnd, som är en representation för samarbete mellan
länets ekonomiska föreningar inom jordbruk, skogsbruk, mejeri- och slakterinäring
och vars omdöme på grund av öns näringsförhållanden förtjänar
särskilt beaktas, har tillstyrkt en utredning av frågan. Såsom även Sveriges
Utskottet.
12
Statsutskottets utlåtande nr 203.
lantbruksförbund anfört borde det ligga i det allmännas intresse att en objektiv
undersökning rörande särskilt taxesättning och tredje-klasspassagerartrafiken
verkställes. Skäl synes också, enligt utskottets mening, föreligga för
en omprövning huruvida den använda båtmaterielen fyller de anspråk,
som kunna ställas pa fartyg, använda för så viktiga transportuppgifter
som gotlandsbolagets och å leder med så påfrestande väderleksförhållanden
som dem mellan Gotland och fastlandet. På senaste tiden har visserligen
Aerotransport öppnat en flyglinje till Gotland. Alldeles frånsett flygets
begränsade möjligheter att befordra gods är det väl dock ovisst om och
när detta nya trafikmedel skall kunna mera allmänt anlitas av det stora
flertalet trafikanter, nämligen alla dem, främst bland öns egen befolkning,
vilkas resemöjligheter äro strängt avhängiga av kostnaderna för resan.
Förhallandena under krigsåren hava framhävt betydelsen av goda och
tillförlitliga förbindelser med Gotland. En ytterligare anledning att redan nu
skrida till en undersökning av detta kommunikationsspörsmål äro de föreliggande
planerna på anslutande järnvägars inlemmande i statsbanenätet. I
detta avseende har under utskottsbehandlingen erinrats, att särskilt sedan såväl
Stockholm—Nynäshamns järnväg som Gotlands järnvägar blivit förstatligade
olägenheterna med den nuvarande anordningen torde bli framträdande samt
att statens järnvägar då näppeligen kunna vara beroende av ett enskilt företag
för förbindelserna mellan järnvägsnätet på fastlandet och ön. Järnvägsstyrelsen
har framhållit, att efter järnvägarnas övertagande det möjligen
kunde visa sig att vissa fördelar skulle kunna vinnas genom ett gemensamt
ägarskap och en gemensam skötsel av järnvägarna och bolagets linjesjöfart.
Enligt utskottets mening finnes det ingen anledning att uppskjuta den utredning
härom, som styrelsen ansett i en nära framtid bliva nödvändig.
I anledning av planerna på ett förstatligande av de till linjen Nynäshamn
—Visby anslutande järnvägarna förutsättes nu i motionerna, att sjöfartslinjerna
mellan Gotland och fastlandet skulle drivas i statlig regi. I detta avseende
vill utskottet endast erinra om att statens järnvägar sedan gammalt
ombesörjt färjeförbindelserna med Tyskland och Danmark och att
dessa senare förbindelser numera efter statens förvärv år 1943 av aktierna
i svenska rederiaktiebolaget Öresund utvidgats att avse även ångbåtstrafik
på Danmark.
Med åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:134 och
II: 249, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en allsidig
och förutsättningslös utredning rörande sjöfartsförbindelserna
mellan Gotland och det övriga Sverige.
Stockholm den 8 juni 1945.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Statsutskottets utlåtande nr 203.
13
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström, Gränebo, Bernhard
Nilsson, Karl Andersson, Heiding, Gustaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson, Ekströmer
Johan Eric Ericson, Näsström och Albertsson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Persson i Tidaholm,
Pettersson i Dahl, Staxäng, Hall, Wallentheim, Malmborg i Skövde, fru Alvén, herrar
Åkerström, Johansson i Mysinge och Birke.
Reservation
av herrar Johan Bernhard Johansson, Bernhard Nilsson, Ekströmer, Staxäng
och Birke, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava
följande lydelse:
»I förevarande motioner har hemställts om utredning av frågan om upprättande
av sjöfartsförbindelser mellan Gotland och fastlandet i statlig regi.
Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att — med bortseende
från den av krisförhållandena betingade inskränkningen — den mer reguljära
trafiken mellan fastlandet och Gotland upprätthållits, i fråga örn persontrafiken
av Ångfartygsaktiebolaget Gotland samt i fråga örn lasttrafiken
av nämnda bolag ävensom av Stockholms rederiaktiebolag Svea och Slite
Cement- och Kalk aktiebolag. Härjämte har en ej oväsentlig icke reguljär
trafik bedrivits med anlitande av annat tramptonnage.
Motionärerna hava gjort gällande, att varken passagerartrafiken eller godstrafiken
vöre ordnad på ett tillfredsställande sätt, att ansvaret för trafiken
nästan helt vilade på ett enskilt företag — Ångfartygsaktiebolaget Gotland —
som hade ett om ej formellt så dock faktiskt monopol beträffande passagerartrafiken
och som befordrade en betydande del av godstrafiken, att detta
bolag visat sig icke kunna bemästra svårigheterna att ordna trafiken samt
att — ej minst med hänsyn till att järnvägarna såväl å Gotland som mellan
Stockholm och Nynäshamn förr eller senare komme att övergå i statens ägo
— trafikförbindelserna mellan fastlandet och Gotland, ordnade efter nutidens
krav, endast syntes kunna åstadkommas under förutsättning att staten ombesörjde
desamma.
Vad först angår motionärernas uttalande, att Ångfartygsaktiebolaget Gotland
ej på ett tillfredsställande sätt skött den persontrafik, bolaget gjort till
sin uppgift att upprätthålla, finner sig utskottet böra åberopa motionärernas
eget uttalande att båtmaterialet undan för undan genom nyanskaffningar
förbättrats samt att ytterligare nyanskaffningar dessutom planerats. Det
torde vara uppenbart, att förbättringarna kommit Gotland till godo icke blott
ur allmän ekonomisk utan även ur trafikteknisk synpunkt.
Motionärerna hava särskilt påtalat det förhållandet, att hyttplalser icke
14
Statsutskottets utlåtande nr 203.
kunnat ställas till förfogande för tredjeklasspassagerare. Utskottet vill härutinnan
framhålla att, såsom av vissa av de i ärendet avgivna utlåtandena
framgår, andraklass hyttplats i prishänseende närmast motsvarar järnvägarnas
tredjeklass sovplats. Utskottet, som icke vill förneka önskvärdheten
av bättre reseförhåHanden i den billigaste reseklassen, vill emellertid åberopa
uttalandet av länsstyrelsen i Gotlands län att omfattande åtgärder, utöver
redan vidtagna, sedan länge vore planerade och att vissa förberedelser redan
vore vidtagna. Härutinnan får utskottet hänvisa till bolagets redogörelse för
vidtagna eller planerade åtgärder, vilka senare endast på grund av krisförhållandena
icke kommit att realiseras.
Det har framhållits, att förbindelserna under krigsåren försämrats. Det må
emellertid härvidlag anmärkas, att detta haft sin grund i förhållanden, varöver
bolaget icke kunnat råda. Sålunda har den militära trafiken måst tillgodoses
med anlitande av bolagets båtmateriel. Vidare har bolaget till följd
av militära rekvisitioner och rådande knapphet på drivmedel icke kunnat utnyttja
hela sitt fartygsbestånd. Det förtjänar jämväl framhållas, att motsvarande
inskränkningar i trafiken varit nödvändiga även på fastlandet, och
detta jämväl i vad avser i statens regi drivna trafikföretag.
Motionärerna hava vitsordat, att godstrafiken mellan fastlandet och Gotland
fördyras därigenom att omlastning mellan båt och järnväg i stor omfattning
är ofrånkomlig. Det har emellertid härjämte från motionärernas sida
gjorts gällande, att Ångfartygsaktiebolaget Gotland tillämpat en taxepolitik,
som betungat det gotländska näringslivet. Gotlands föreningsnämnd har
ansett merkostnaderna i förhållande till transportkostnaderna på fastlandet
vara väsentligen beroende på de höga sjöfraktema; Sveriges lantbruksförbund
har framfört liknande synpunkter och framhållit, att en objektiv undersökning
särskilt rörande taxesättningen borde verkställas, övriga i ärendet
hörda myndigheter — länsstyrelsen i Gotlands län, kommerskollegium och
av ärendet berörda handelskammare — hava emellertid, under åberopande
av verkställd utredning, innefattande jämförelse mellan vissa fraktsatser å
fastlandet och de av bolaget tillämpade, icke funnit anledning till berättigade
erinringar mot bolagets taxepolitik. Handelskamrarna hava i fråga örn krigstidens
taxenivå särskilt framhållit, att bolaget kunnat erbjuda i förhållande
till annan sjötrafik påfallande gynnsamma taxor, i det att taxehöjningama
inskränkt sig till V3 — i vissa fall till 1U — av förkrigsnivån mot taxehöjningar
för kustlinjerna på 50—100 procent, som av priskontrollnämnden
godtagits. Särskilt avseende torde enligt utskottets mening jämväl böra tillmätas
järnvägsstyrelsens uttalande, att man icke utan vidare kan utgå från att i
och med en övergång i stathg regi avsevärt lägre person- eller godsavgifter
än de nuvarande skulle kunna tillämpas.
I fråga örn motionärernas uttalande, att Ångfartygsaktiebolaget Gotland
skulle innehava ett faktiskt trafikmonopol i fråga örn trafiken på Gotland,
inskränker sig utskottet till att hänvisa till faktiskt rådande förhållanden, av
vilka framgå, att icke något trafikmonopol — vare sig formellt eller fak
-
Statsutskottets utlåtande nr 203.
15
tiskt — föreligger. Av Sveriges lantbruksförbunds yttrande framgår, att något
utnyttjande av bolagets förmenta monopolställning i vart fall icke skett.
Motionärerna hava jämväl gjort gällande, alt ett allmänt önskemål förefunnes
bland Gotlands befolkning om att förbindelserna mellan fastlandet och
ön ordnades i statlig regi. Vilken grund för uttalandet motionärerna hava
haft undandrager sig utskottets bedömande; utskottet vill emellertid härvidlag
åberopa uttalandet av Gotlands handelskammare, att kammaren ej kunnat
finna detta önskemål vara för handen.
Utskottet vill härefter åberopa generalpoststyrelsens uttalande, att — oavsett
de av krisförhållandena orsakade oregelbundenheterna, varöver bolaget
icke kunnat råda — något bärande skäl att förstatliga gotlandstrafiken icke
förelåge.
Utskottet, som finner uppenbart att vid bedömande av förevarande fråga
de under krisåren rådande förhållandena icke böra tillmätas avgörande betydelse,
anser det anförda med all önskvärd tydlighet giva vid handen, att
vägande erinringar mot ångfartygsaktiebolaget Gotlands sätt att sköta den
trafik bolaget tagit som sin uppgift icke kan framställas, och detta icke vare sig
med avseende å persontrafiken eller i fråga örn de av bolaget tillämpade
fraktsatserna.
Frågan uppställer sig emellertid, huruvida det av motionärerna resta kravet
på utredning rörande sjöfartsförbindelser mellan fastlandet och Gotland
i statlig regi på annan grund kan anses berättigat.
Utskottet har redan erinrat, att järnvägsstyrelsen ansett det tvivelaktigt,
huruvida, därest ekonomiska synpunkter anlades, ett förstatligande skulle
för gotlandsintressena ställa sig fördelaktigt. Härtill må framhållas, att den
för länet mest representativa myndigheten, länsstyrelsen, funnit av motionärerna
antydda möjligheter till förbindelsernas förbättrande outförbara eller
ock icke ägnade att åstadkomma någon förbättring.
Den av motionärerna begärda utredningen har motiverats jämväl med det
i princip beslutade förstatligandet av järnvägarna på Gotland och mellan
Stockholm och Nynäshamn. Det är möjligt, att vissa fördelar måhända skulle
stå att vinna i fråga om trafiken på och över Stockholm genom en närmare
samordning av trafikledens olika trafikmedel, sedan järnvägarna övertagits
i statens regi. Det är emellertid, såsom järnvägsstyrelsen antytt, ingalunda
säkert, att ett förstatligande av bolagets rörelse utgör en betingelse för en
dylik samordning. I vart fall syns det utskottet sta klart, att en eventuell utredning
härom, såsom järnvägsstyrelsen även påpekat, bör företagas i närmast
möjliga anslutning till avgörandet av frågan örn järnvägarnas övertagande.
För en utredning i angivna hänseende först längre fram talar enligt
utskottets mening jämväl det förhållandet, att utredningen i möjligaste mån
bör bygga på erfarenheter, vunna under mera normala förhållanden än de
sorn rått under de senaste åren. Jämväl den väntade utvecklingen på flygtrafikens
område synes tala för en utredning vid den av järnvägsstyrelsen
förordade senare tidpunkten. Härtill kommer, att en utredning nu måhända
skulle verka hämmande på bolagets intresse att så snart förhållandena det
16 Statsutskottets utlåtande nr 203.
medgiva fullfölja av bolaget planerade åtgärder för förbättrande av förbindelserna
på Gotland.
Sammanfattningsvis vill utskottet erinra, att samtliga i ärendet hörda myndigheter
eller sammanslutningar utom två — Sveriges lantbruksförbund och
Gotlands föreningsnämnd — efter utförliga motiveringar avstyrkt igångsättande
för närvarande av den av motionärerna ifrågasatta utredningen. Ohållbarheten
i förbundets och föreningens erinringar i fråga om taxepolitiken har
enligt utskottets förmenande blivit av övriga yttranden bestyrkt, vartill kommer,
att, såsom ock i ärendet framhållits, någon hänvändelse till Ångfartygsaktiebolaget
Gotland med begäran örn nedsättning av fraktsatserna för jordbrukets
produkter eller om förhandlingar i dylikt syfte icke gjorts, ävensom
att bolaget förklarat sin avsikt vara att, så snart en ändring i krisförhållandena
det medgåve, successivt revidera taxorna. Enligt utskottets förmenande
har sällan ett motionsvis framställt yrkande blivit genom införskaffade yttranden
mer sakligt tillbakavisat än det förevarande. Även utskottet anser
för sin del, att den av motionärerna föreslagna utredningen i nuvarande läge
icke är motiverad.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att motionerna I: 134 och 11:249 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.»
457963. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:441 Skrivelse till Konungen i anledning av vackla motioner angående upprättande av sjöfärtsförbindelser mellan Gotland och fastlandet i statlig regi. s. 8 i texten