Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upprättande av sjöfartsförbindelser mellan Gotland och fastlandet i statlig regi.

1945-06-08 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:203, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upprättande av sjöfartsförbindelser mellan Gotland och fastlandet i statlig regi.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 203.

1

Nr 203.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1945 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upprättande

av sjöfartsförbindelser mellan Gotland och fastlandet

i statlig regi.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

K. F. Söderdahl (I: 134) och den andra inom andra kammaren av herrar

P. Svensson i Stenkyrka och H. Engström (II: 249), har hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära utredning av frågan örn

upprättande av sjöfartsförbindelser mellan Gotland och fastlandet i statlig

regi samt framlägga förslag i ärendet för riksdagen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen II: 249.

över motionerna ha utlåtanden avgivits av kommerskollegium efter hörande

av Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare

samt Smålands och Blekinge handelskammare ävensom Sveriges

Redareförening och Föreningen Sveriges Inrikessjöfart, länsstyrelsen i

Gotlands län efter hörande av Gotlands handelskammare, Ångfartygsaktiebolaget

Gotland och Gotlands föreningsnämnd (en representation för samarbete

mellan länets ekonomiska föreningar inom jordbruk, skogsbruk, mejeri-

och slakterinäring), generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen och Sveriges

lantbruks! örbund.

Trafikmedlen. För passagerartrafiken mellan Gotland och fastlandet disponerade

Ångfartygsaktiebolaget Gotland före krigsutbrottet år 1939 fem

fartyg, nämligen

Fartyg

Byggnadsår

Bruttoton

Motorf. Gotland ........

.......... 1936

1873

Ångf. Drotten ..........

.......... 1928

846

» Visby ............

.......... 1923

827

» Hansa............

.......... 1899

563

» Thjelvar..........

.......... 1876

453.

Lasttrafiken har av bolaget ombesörjts med, förutom förenämnda fartyg,

lastångaren Gute.

Billanq till riksdagens protokoll 19A5. 6 sami. Nr 203.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 203.

Före kriget bedrevo — förutom Ångfartygsaktiebolaget Gotland — två

andra företag reguljär trafik på Gotland. På Stockholms Rederiaktiebolag

Sveas kustlinje Göteborg—skånehamnar—Visby anlöptes Visby i regel

av en lastångare per vecka året runt. Vanligen anlöpte ångare, som trafikerade

denna trade, även Karlshamn, Oskarshamn och Västervik på resa mot

Visby. Från Visby fortsatte fartygen till Nyköping och Norrköping eller till

Stockholm. En del ångare kunde medtaga ett mindre antal passagerare. Vidare

bedrev Slite Cement & Kalk Aktiebolag reguljär godstrafik med två turer

i veckan på linjen Slite—Fårösund—Stockholm och åter. Ett av fartygen på

denna linje hade rättighet medtaga högst 12 passagerare.

Härutöver har en ej oväsentlig icke reguljär trafik utövats av motorseglare

och annat tramp tonnage.

Förbindelserna före kriget. Linjen Nynäshamn—Visby trafikerades fram

till år 1930 med högst 6 turer i veckan i båda riktningarna under vintern och

med dagliga turer under den övriga delen av året. Från och med år 1931 insattes

en sjunde veckotur fram och åter även under vintern. Båtturerna hava

sedan åtskilliga år tillbaka i regel utförts nattetid. På grund av krigsriskorsaker

hava natturerna tidvis varit omlagda till dagturer.

Om antalet turer och säsongernas längd före kriget har Ångfartygsaktiebolaget

Gotland i övrigt lämnat följande upplysningar.

Bolaget har före kriget upprätthållit förbindelse med Norrköping en eller

två turer i veckan från mitten av april till slutet av november eller början av

december. Båtturerna på Kalmar ha gått en å två gånger i veckan under tiden

april—maj och september—november samt 6 turer i veckan under sommartiden.

Motorfartyget Gotlands turer pågingo från leveransen år 1936 under följande

tider: slutet av maj—10 oktober 1936, 12 april—7 december 1937,

7 april—17 oktober 1938, 6 april 1939—5 januari 1940 och 6 april 1940 tills

olja för driften ej kunde erhållas. Att fartyget ej hölls i trafik året örn, berodde

på att trafiken under vintern ej på långt när motsvarade, vad ett så

stort fartyg krävde. Att det hölls i trafik så länge under första krigsvintern

berodde på militära skäl.

Förbindelserna under krigsåren. I oktober 1939 rekvirerades »Thjelvar»

av marinen. Påföljande år måste »Gotland» läggas upp på grund av oljerestriktionerna.

Genom »Hansa»-katastrofen minskades antalet passagerarfartyg

i gotlandstrafiken till två, nämligen »Drotten» och »Visby». Tidvis

hava dessa fartyg ej kunnat utnyttjas, enär militär eskort ej ställts till förfogande

i erforderlig utsträckning. I januari 1945 återlämnades »Thjelvar» till

bolaget, men detta fartyg ligger sedan dess i hamn för vissa inre ombyggnadsarbeten.

Bolagets godstrafik har ombesörjts — förutom av de förut nämnda

fartygen — jämväl av bolagets lastångare »Gute».

Kommerskollegium har i denna del anfört följande.

Att befordringsförhållandena på sätt motionärerna framhållit väsentligt försämrats

under krigsåren är en företeelse som sammanhänger med den militära

beredskapen. Denna har nämligen i gotlandstrafiken ofta medfört en avsevärd

anhopning av passagerare, för vilken den för normala förhållanden beräknade

fartygskapaciteten givetvis icke alltid kunnat räcka till, i synnerhet som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 203.

3

bolaget på grund av bränslebrist och militära rekvisitioner varit berövat en

del av sin flotta. Det har påpekats, att en förbättring i förevarande hänseende

naturligen skulle kunna ernås, om transporterna av militärmanskap kunde

ombesörjas på annat sätt, t. ex. med hjälp av flottans fartyg.

Sveriges redareförening har förklarat sig finna det oriktigt att lägga skulden

på bolaget för de inskränkningar i trafiken, höjda transportkostnader och

andra olägenheter, som blivit en följd av kriget.

Gotlands handelskammare anför följande.

Efter krigets utbrott upprätthöll Ångfartygsaktiebolaget Gotland sommartid

trafik jämväl med Norrköping och Kalmar, ehuru i mindre omfattning

än förut, men måste så småningom sluta därmed. I den mån trafiken hållit

sig vid något så när normala proportioner, torde Ångfartygsaktiebolaget Gotland

med de tre fartyg bolaget hade till sitt förfogande, sedan motorfartyget

Gotland fått uppläggas på grund av utebliven tilldelning av brännoljor och

ångfartyget Thjelvar tagits i anspråk av marinen, väl kunnat sköta den regelbundna

trafiken mellan Visby och Nynäshamn. De svårigheter som uppstått

hava framkommit genom den stora resandeström av militär personal och anförvanter

till denna vilken förefunnits och som medfört, att fartygen ofta

blivit i högsta grad utnyttjade.

Ångfartggsaktiebolaget Gotland har framhållit bland annat följande.

Att svårigheter uppstått för Ångfartygsaktiebolaget Gotland att under kriget

hålla trafiken i gång på en tillfredsställande nivå är självklart, och ej heller

något för vårt bolag .särskilt utmärkande i motsats till andra trafikföretag

inom och utom Sverige. Även statens järnvägar har ju haft betydande

svårigheter att övervinna. Att S. J:s färjetrafik varit mycket oregelbunden är

ju ett allmänt känt faktum. Att vårt bolag då skulle kunna arbeta som örn

ingenting hänt är väl mycket begärt. Motionärerna anföra såsom en för öss

graverande omständighet, att vi vid vissa tillfällen måst hyra passagerareångare

från Sveabolaget. Enligt vår uppfattning vittnar detta snarare om stark

känsla för bolagets förpliktelser mot allmänheten och dess redebogenhet att

uppfylla dem. Ifrågavarande förhyrningar hava varit förlustbringande för

bolaget.

Uttalanden rörande trafikkapaciteten och turisttrafiken. Östergötlands

och Södermanlands haiuielskammare — inom vars verksamhetsområde två

av gotlandslinjernas knutpunkter, nämligen Nynäshamn och Norrköping,

äro belägna — har funnit det å gotlandslinjerna insatta tonnaget under förkrigstiden

fullt tillräckligt för fyllande av trafikbehovet i fråga örn såväl

person- som godstrafiken. Ej heller har handelskammaren sig bekant att anmärkningar

framställts mot de följda trafikplanerna.

Länsstyrelsen i Gotlands län bär efter uttalanden från sakkunnigt håll icke

kunnat finna, alt Ångfartygsaktiebolaget Gotlands tonnage vore av undermålig

art eller sådant att anledning till kritik eljest förefunnes. Erinringar kunde

dock göras mot en del anordningar ombord, särskilt i fråga örn däckspassagerarnas

bekvämlighet.

De av kommerskollegium hörda handelskamrarna och föreningarna hava i

övrigt funnit motionärernas påstående alt Gotlandsbolaget otillbörligt gynnat

turisttrafiken på den övriga trafikens bekostnad oberättigad. Bolagets intresse

för turistväsendet hade så långt ifrån länt annan trafik till skada som det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 203.

tvärtom varit till största gagn i trafikhänseende jämväl för den fasta befolkningen,

i det att den stegrade turisttrafiken möjliggjort insättande av större

och bekvämare fartyg samt tätare turer.

Såsom en antydan om turisttrafikens omfattning nämner Stockholms handelskammare,

att under åren 1937—1939 69 % av bolagets passagerare rest

under månaderna juni—augusti, under det att på årets återstående nio månader

belöpt sammanlagt 31 °/o av årets passagerarantal. Handelskammaren

påpekar, att turistväsendet blivit en betydande gotländsk näring och att denna

utveckling till mycket väsentlig grad vore att tillskriva ett under mångå år

av Gotlandsbolaget med skicklighet och målmedvetenhet bedrivet omfattande

arbete.

Gotlands handelskammare har anfört bland annat följande.

De mindre båtar, som förut ombesörjt trafiken mellan Gotland och fastlandet,

och som varit tillräckliga för den tidens trafik, hava undan för undan

ersatts med nya båtar anpassade efter de speciella krav, som måste

ställas på ett fartyg för gång i farvattnen mellan Gotland och fastlandet under

alla årstider samt med hänsyn till hamnförhållandena i Visby. Samtidigt

med att båtmaterielen förbättrats har båtarnas inredning i görligaste

mån anpassats efter passagerarnas bekvämlighet och det förhållandet, att

den regelbundna trafiken uppehälles genom natturer. Beträffande däckspassagerama

har tyvärr tidigare icke så mycket varit åtgjort för dessas bekvämlighet.

Tvärtemot att vara till nackdel för den övriga persontrafiken har turisttrafiken

varit till stor fördel för denna. De större modernare fartyg, som

efterhand anskaffats för alt kunna tillgodose den under sommarmånaderna

alltmera växande turisttrafiken, hava ju icke endast kommit denna, utan

jämväl övrig persontrafik till godo. Att dessa fartyg kunnat anskaffas torde

också till stor del bero på de inkomster, som härflutit från turisttrafiken.

Denna trafik har även tillfört en del av det gotländska näringslivet ökad omslutning

och verksamhet och har i övrigt till övervägande del varit till fördel

för Gotland och dess befolkning.

Äng fartyg saktiebolaget Gotland har i sitt yttrande åberopat vid yttrandet

fogade uttalanden från, bland andra, representanter för försvarsstaben, Svenska

turistföreningen, Svenska resebyråföreningen, Resö och Arbetarnas bildningsförbund.

Av uttalandena framgår, att de militära transporterna under

krigsåren i stort sett hava kunnat utföras inom önskade tider och på ett ur

försvarets synpunkt tillfredsställande sätt, även om förseningar m. m. stundom

hava varit ofrånkomliga på grund av begränsningar i fartygsbeståndet

och vissa andra förhållanden, över vilka bolaget icke kunnat råda. Svårigheterna

att med hänsyn till förekommande ishinder upprätthålla trafiken

hava framhållits; bolagets strävan att utan hänsyn till betydande kostnader

i möjligaste mån upprätthålla förbindelser vintertid har vitsordats. Från turisthåll

har regelbundenheten i bolagets trafik betecknats som imponerande

och fartygsflottans förnyelse har, framhålles det, ägt rum i proportionellt sett

högre grad än inom andra inhemska rederier av betydenhet. Bolagets moderniseringar

hade gjort resan i tredje klass behagligare. Avsevärda inkomster

syntes hava genom turisttrafiken tillförts Gotland. De nackdelar trafiken

medfört för Gotlands befolkning hade betecknats som ringa i förhållande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 203.

5

till fördelama. Bolagets insatser med avseende å billigare sällskaps- och semesterresor

hava betecknats såsom ett pionjärarbete, och bolagets förståelse

för önskemål om ändringar och kompletteringar i syfte att i olika avseenden

förbättra resorna har vitsordats.

Däckspassagerarnas reseförhållanden. De av kommerskollegium hörda

handelskamrarna och föreningarna hava funnit motionärernas uttalanden i

denna del missvisande, enär å Gotlandsbolagets fartyg andra klass hyttplats

i pris- och bekvämlighetshänseende närmast motsvarade järnvägarnas tredjeklass

sovvagnar.

Föreningen Sveriges inrilcessjöfart har framhållit, att den enkla befordringsform

som däcksplats utgjorde i stor omfattning anlitades å passagerarlinjerna

utmed kusten samt att det låga biljettpris det här gällde icke medgåve

tillhandahållande av bäddar eller andra särskilt anordnade liggplatser

åt samtliga däckspassagerare, när fartygets kapacitet vore helt utnyttjad.

Enligt Kungl, förordningen den 31 december 1914 med närmare föreskrifter

angående tillsyn å fartyg § 47 mom. 2 c) skulle å fartyg varom här vore fråga

för varje passagerare, där sovplats icke vöre beredd, skydd för vädret vara

anordnat i upplyst och ventilerat samt i övrigt för människors vistande lämpligt

mm. Efterlevnaden av denna föreskrift övervakades av fartygsinspektionen.

Länsstyrelsen i Gotlands län understryker behovet av förbättrade förhållanden

för däckspassagerarna samt framhåller, att omfattande sådana åtgärder

sedan länge vore planerade och att förberedelser redan vidtagits.

Gotlands handelskammare framhåller, att däckspassagerarnas förhållanden

förbättrades år 1936, då Gotlandsbolaget erhöll motorfartyget Gotland, å

vilket farms en större salong inredd för däckspassagerarnas behov samt ett

rum akterut med värme, rinnande vatten och madrasser. Handelskammaren

meddelar vidare, att Gotlandsbolaget vid krigsutbrottet hade ritningar färdiga

till ett nytt motorfartyg samt att bolaget enligt uppgift gått i författning om

vissa förändringar å sina övriga passagerarfartyg.

Gotlands föreningsnämnd uttalar, att de krav på komfort och tidsenlighet

som det stora flertalet resande, vilka vöre hänvisade till däcksplats, vore

berättigade att ställa på de reguljära förbindelserna med fastlandet, icke kunde

anses uppfyllda.

Sveriges lantbruksförbund har uttalat sig på enahanda sätt som föreningsnämnden.

Ångfartygsaktiebolaget Gotland har anfört bland annat följande.

Antalet däckspassagerare är under fredstid ringa örn vintrarna. Under sista

fredsvintern (oktober 1938—mars 1939) utgjorde medeltalet däckspassagerare

per resa endast 17. I det 1936 byggda motorfartyget »Gotland» inreddes

en salong med sittplatser för 52 personer samt inrättades akterut rummet

för III kl. med panelade väggar, värme och rinnande vatten. 70 madrasser

voro placerade på durken. I vinter komma ett hundratal järnsängar att uppsättas

i detta rum. I de två äldre ångfartygen omändras och utvidgas de

hittills för I och II kl. avsedda salongerna på båtdäck till III kl. med ett

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 203.

50-tal sittplatser i varje. Dessa platser kunna vid mindre antal resande användas

som liggsoffor. Angf. »Thjelvar , som marinen återlämnade till bolaget

i början av januari detta år ombygges f. n. och erhåller en däckssalong samt

akterrummet inrett med kojplatser för III kl. passagerare. Vid krigsutbrottet

stod bolaget i begrepp att beställa ett nytt motorfartyg, lämpat för angörande

av Visby hamn även under svårare förhållanden. I detta tillgodosågos även

däckspassageramas intressen. Ritningen var godkänd och specifikation för

samma under arbete, då kriget föranledde styrelsen att uppskjuta byggandet.

Frågan är emellertid under senaste höst återupptagen i styrelsen för att omedelbart

efter krigets slut kunna avgöras.

Postförbindelserna. Generalpoststyrelsen har erinrat att samarbetet mellan

postverket och Ångfartygsaktiebolaget Gotland alltid varit gott samt anför

vidare i huvudsak följande.

Under fredsåret före sista världskriget fullgjordes ångbåtstrafiken å linjen

Nynäshamn—Visby med i stort sett tillfredsställande regelbundenhet, och enligt

tidtabell som ur postal synpunkt var synnerligen lämplig. Därefter ha

emellertid vissa rubbningar i trafiken eller försämringar av densamma tidvis

uppstått dels till följd av de osedvanligt stränga vintrarna åren 1940—1942,

dels på grund av vissa med kriget sammanhängande orsaker. Under de tidsperioder,

då båttrafiken varit helt inställd eller utförts med färre antal turer

än sju i veckan, har posten till och från Gotland helt eller delvis befordrats

flygledes. Motionärernas uppgift att flyget ej medför post är således numera

ej nied verkliga förhållandet överensstämmande.

Nämnda avbrott och inskränkningar i båttrafiken lia givetvis medfört betydande

olägenheter i postbefordringshänseende. Enbart omläggningen till

dagtrafik har avsevärt försämrat postgången. Till Visby med dagbåt anländ

post kan utdelas där först sent på eftermiddagen mot vid natträsk tidigt på

morgonen. Post till andra orter på Gotland blir omkring ett dygn försenad.

Även post från Gotland till fastlandet blir i viss män försenad. Så länge flygtrafiken

Stockholm—Visby fullgöres såsom för närvarande på dagen, kan ej

heller anlitande av flyget för ytterligare postbefordran i nämnvärd grad förbättra

postförbindelserna. Därtill kommer, att flygmaskinernas lastkapacitet

är starkt begränsad, och att flygbefordran av posten ställer sig avsevärt dyrare

än befordringen med båt.

De senaste årens oregelbundenheter i båttrafiken mellan Gotland och fastlandet

synas uteslutande vara att tillskriva sådana omständigheter, över vilka

ångfartygsaktiebolaget Gotland icke kunnat råda, och böra därför enligt generalpoststyrelsens

uppfattning icke rimligtvis läggas bolaget till last.

Kostnaderna för godstrafiken. Gotlands föreningsnämnd, som år 1944 företagit

en utredning rörande de godskvantiteter, som jordbrukets organisationer

befraktade med ångbolagets båtar och fraktkostnaderna härför,

har framhållit, att den totala kvantitet jordbruksprodukter och fisk, som

under år 1943 fraktades med ångbåtsbolagets båtar, uppgick till ca 10 000

ton. Fraktkostnaden Visby—Stockholm för denna kvantitet beräknades totalt

till ca 340 000 kronor. Transportkostnaderna vore enligt föreningsnämndens

mening synnerligen höga och i vissa fall — såsom motionärerna påpekat —

ända till 100 % högre än S. J:s frakter för motsvarande avstånd på fastlandet

(Linköping—Stockholm). Till belysande av fraktkostnadernas storlek

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 203.

7

anför nämnden, att den totala genomsnittliga transportkostnaden per ton,

enligt nämndens utredning, år 1943 uppgått till för kött och fläsk 40 kronor

60 öre, för smör 30 kronor, för ägg 53 kronor, för kraftfoder 15 kronor och

för konstgödsel 20 kronor. I dessa siffror hade hamnavgifter och omlastningskostnader

i förekommande fall inräknats. Enligt S. J:s tariffer utgjorde

motsvarande siffror, beräknade på 5-tonssändningar Linköping Stockholm,

för kött och fläsk, smör samt ägg 23 kronor 40 öre, för kraftfoder 14 kronor

50 öre samt för konstgödsel 11 kronor 70 öre. Enligt nämndens mening berodde

merkostnaderna väsentligen på de höga sjöfraktema samt de med

omlastningen förenade kostnaderna, vilket vöre anmärkningsvärt, då sjöfrakterna

i regel vore lägre än jämvägsfrakterna. Härtill komme, att lättförstörbara

varor vid transporter sommartid undergingo en betydande kvalitetsförsämring

till följd av att båtarnas kylanordningar vore otillräckliga

eller helt obefintliga.

Sveriges lantbruks förbund har framfört liknande synpunkter som de av

Gotlands föreningsnämnd anlagda, varjämte förbundet framhållit, att det

syntes vara såväl i det allmännas som ångbatsbolagets eget intresse såsom

praktiskt taget ensam utövare av reguljär trafik mellan Visby och fastlandet,

att en objektiv undersökning särskilt rörande taxesättningen verkställdes.

Liksom ett flertal andra av de hörda myndigheterna har länsstyrelsen i Gotlands

län framhållit, att en direkt jämförelse mellan järnvägsfrakten på

sträckan Linköping—Stockholm samt fraktkostnaden på sträckan Visby—

Stockholm måste bliva haltande, eftersom endast sistnämnda transporter belastas

med sådana utgiftsposter som hamnavgifter, omlastningskostnad samt

— under krigsåren — krigsförsäkringspremier för fartyg och besättningar.

Till närmare utredning i nämnda avseende har länsstyrelsen, med ledning

av från bolaget infordrade uppgifter, meddelat följande.

Frakten från Visby till Enskede för kött utgår för vagnslastsändningar

om 5 ton, som är det vanliga, med kr. 31: 80 per ton. Av detta belopp erhåller

bolaget kr. 22:70 och järnvägen Nynäshamn—Stockholm kr. 9:10 per

ton. Härtill kommer omlastning i Nynäshamn med kr. 3:— och hamnavgift

i Visby och Nynäshamn med resp. kr. 3:— och kr. 1: 50, alltså tillsammans

kr. 39: 30 per ton.

Vad smör beträffar, som brukar sändas direkt till Stockholm med fartyg,

betalar enligt bolagets uppgift Mejeriförbundet kr. 32:— per ton inkl.

lastnings- och lossningskostnader. Häri ingår även kostnaden för godsets

transport från Mejeriförbundets kylhus vid hamnen till fartyget Denna

transport utföres nämligen av bolaget utan extra kostnad. Hamnavgiften utgår

i Visby med kr. 2:50, vilket även är förhållandet i Stockholm.

Fraktsatsen från Linköping, till Stockholm för nyssnämnda varor är kr.

20: 30 per ton i vagnslaster örn 5 ton.

Länsstyrelsen uppger i detta sammanhang, all S. J:s fraktsats från storleverantören

Skåne till Stockholm är 48 kronor 5 öre per ton för smör, kött

och ägg. Länsstyrelsen framhåller vidare, att tunggods såsom spannmål,

konstgödning och kraftfoder mycket ofta går med motorseglare, vilka, då

de taga full las!, kunna offerera lägre priser än bolaget.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 203.

Behovet av kylanordningar vitsordas av länsstyrelsen. Sådana kylanordningar

vore redan installerade på »Gotland» och skulle även ingå i det planerade

nybygget, varför en tillfredsställande lösning här vore att motse.

Vid den av länsstyrelsen föranstaltade undersökningen rörande frakterna

hade i övrigt från köpmannahåll ej framkommit några klagomål mot bolagets

tariffer.

De av kommerskollegium hörda handelskamrarna hava verkställt vissa

undersökningar, av vilka framgår att Gotlandsboiaget — med vilket ett flertal

andra företag konkurrera beträffande godsbefordran — bedrivit en taxepolitik

som ur handelskamrarnas synpunkt icke givit anledning till berättigade

anmärkningar såvitt angår förkrigstidens taxenivå. Vad beträffar krigstidens

taxenivå framgår, att Gotlandsboiaget kunnat erbjuda fördelen av ett

i jämförelse med annan sjötrafik påfallande gynnsamt taxeläge, i det att bolagets

taxehöjningar beträffande trafiken från Gotland inskränkt sig till Vs

— beträffande passageraravgifter och godsfrakter i samtrafik 1U -— av förkrigsnivån,

medan kustlinjernas taxor med priskontrollnämndens medgivande

höjts från 50 till 100 %.

Stockholms handelskammare har därutöver lämnat vissa ytterligare uppgifter,

av vilka följande här torde böra återgivas.

För de båda största artiklarna, potatis och rotfrukter debiteras en frakt

av endast 14—15 kronor per ton (före kriget 10 kronor). Järnvägsfrakten

för dessa varor uppges för motsvarande sträcka till ca 40 kg kr. per ton i

sändningar om ett ton. På returresorna medtages fraktfritt sådant skrymmande

emballage som ägglådor och smördrittlar, vilket är av särskild betydelse

för de gotländska exportörerna.

De av motionärerna kritiserade frakterna synas egentligen avse dyrbarare

handelsgods. Att frakterna därför äro förhållandevis höga sammanhänger

med den tillämpade taxedifferentieringen, som möjliggör att avgifterna för

det billigare godset i stället kunna hållas låga.

Motionärerna klaga över att omlastningskostnaderna äro höga. Omlastningar

kunna dock icke undvikas. Järnvägsfärjor måste anses uteslutna

framför allt på grund av det alltför otillräckliga trafikunderlaget men också

med hänsyn till att Gotlands järnvägar äro smalspåriga och att ombyggnaden

av Visby hamn bleve mycket dyrbar och ur militärpolitisk synpunkt

mindre tillrådlig.

Järnvägsstyrelsen har — liksom lantbruksförbundet — uttalat, att det

syntes ligga i bolagets eget intresse att åvägabringa en undersökning rörande

taxeläget med syfte att skingra eventuella missuppfattningar eller vidtaga

motiverade justeringar. I detta sammanhang framhåller styrelsen vidare

bland annat följande.

Vare sig rederirörelsen mellan Gotland och fastlandet bedrives i enskild

eller statlig regi, vore styrelsen av den uppfattningen, att avgiftssättningen

för person- och godsbefordran borde inriktas på erhållande av inkomster

tillräckliga för icke blott täckning av driftkostnaderna utan även förräntning

av det i rörelsen investerade kapitalet. Man kunde vid sådant förhållande

icke utan vidare utgå ifrån, att i och med övergången i statlig regi

skulle komma att tillämpas avsevärt lägre person?- och godsavgifter än de

nuvarande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 203.

9

Äng fartyg saktiebolaget Gotland har till slut uttalat, att det vöre givet, att

bolaget efter det att det pågående kriget avvecklats, liksom efter det förra,

komme att successivt revidera taxorna allt elter som trafikkostnaderna

minskades. Varken föreningsnämnden eller någon av de till densamma anslutna

föreningarna hade ännu så sent som i mars 1945 vänt sig till bolagets

styrelse eller till dess ledning med framställning örn nedsättning av fraktsatserna

för jordbrukets produkter eller med begäran örn förhandlingar i

sådant syfte.

Sammanfattande uttalanden. Kommerskollegium har sammanfattningsvis

anfört.

För egen del kan kommerskollegium icke dela motionärernas uppfattning

att Ångfartygsaktiebolaget Gotland missbrukat sin ställning eller eljest vanskött

sin uppgift. Väl kunna förbättringar i fråga om passagerarnas befordran

i vissa avseenden förefalla önskvärda, men motionärerna hava på intet

sätt gjort troligt att allvarligare missförhållanden i detta hänseende skulle

föreligga av beskaffenhet att kunna läggas bolaget till last. Såväl av motionärernas

egna utsagor som av i ärendet inhämtade upplysningar framgar

med tydlighet att konstaterade olägeheter huvudsakligen hava sin orsak i

förhållanden varöver bolaget icke kunnat råda. Det syntes kollegium också

rätt uppenbart, att olägenheterna på det hela taget icke kunnat vara mindre,

om trafiken drivits i statlig regi. Kollegium vill i detta hänseende ^ erinra

om att såväl statliga som kommunala trafikmedel under krigstiden fatt lida

avsevärda inskränkningar av beskaffenhet att väsentligt minska de resandes

bekvämlighet och fortkomstmöjligheter.

Vad angår sådana olägenheter som enligt motionärernas förmenande genom

bolagets förvållande skulle hava asamkats handel och näringar (genom

höga transportkostnader etc.) får kollegium framhålla, att näringslivets

representanter i handelskamrarna icke funnit anledning till något som helst

klagomål i dylika hänseenden, och kan kollegium för sm del icke finna tog

för motionärernas påståenden härutinnan.

Med hänsyn härtill har kollegium icke kunnat finna motionärerna hava

förebragt tillräckliga skäl för yrkandet om utredning av den vackta trugan,

och avstyrker bifall till motionerna.

De av kommerskollegium hörda tre handelskamrarna och två föreningarna

hava var för sig avstyrkt bifall till motionen.

Länsstyrelsen i Gotlands län har efter ingående prövning av frågan kommit

till den bestämda uppfattningen, att Ångfartygsaktiebolaget Gotlands

handhavande av trafiken mellan ön och fastlandet varit och är sådan, att

anledning till krav på statens övertagande av densamma ej förefinnes. Vid

bedömande av frågan huru den i motionerna åsyftade förbindelsen i statlig

regi mellan Gotland och fastlandet borde komma till stånd, har länsstyrelsen

till en början funnit en färjeförbindelse under överskådlig tid

framåt vara outförbar. Alternativet att upprätta nya linjer på Gotland

vid sidan av de bestående finner länsstyrelsen ej antagligt, bland annat

på den grund att tillräckligt trafikunderlag för två konkurrerande linjer

ej förelåge. I fråga örn motionärernas förslag alt staten skulle övertaga

bolagets trafik anför länsstyrelsen, att det vore minst sagt högeligen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 203.

ovisst, orri större fördelar kunde för Gotlands vidkommande vinnas genom

ett statligt företag — som dock måste räkna med samma konkurrens från

annan sjöfart och flyget — än med det konsoliderade bolag, som nu visserligen

till största delen men dock ej uteslutande omhänderhar kommunikationerna

mellan Gotland och fastlandet och vars föreliggande nybyggnadsoch

förbättringsprogram vore sådant, att motionärernas önskemål komme

att tillmötesgås.

Länsstyrelsen har avstyrkt bifall till motionerna.

Gotlands handelskammare uttalar sammanfattningsvis, att den ej kan

dela motionärernas uppfattning, att varken passagerartrafiken eller godstratiken

mellan Gotland och fastlandet vöre ordnad på ett tillfredsställande

sätt. Ej heller kunde handelskammaren instämma i motionärernas uttalanden

örn att trafikförbindelser enligt nutidens krav endast kunde åstadkommas

under förutsättning av att staten ombesörjde densamma. Handelskammaren

hade ej kunnat finna, att det vore ett allmänt önskemål hos Gotlands

befolkning av förbindelser med fastlandet i statlig regi. I den mån

sådana förbindelser upprättades skulle detta ganska hårt drabba Visby stad

på grund av minskad skatteinkomst och minskade arbetstillfällen. På grund

härav avstyrktes motionerna.

Enligt generalpoststyrelsens förmenande hade motionärerna icke anfört

något bärande skäl för sitt förslag om upprättande av sjöfartsförbindelser

mellan Gotland och fastlandet i statlig regi. Styrelsen saknade därför anledning

tillstyrka i motionerna ifrågasatt utredning i ämnet.

Järnvägsstyrelsen har ansett alternativet att i statlig regi upprätta nya

linjer på Gotland vid sidan av bolagets knappast kunna bli samhällsekonomiskt

försvarbart. Järnvägsstyrelsen vöre — med beaktande av de affärsintressen,

som styrelsen hade att bevaka — ingalunda angelägen att få övertaga

den av bolaget bedrivna trafikverksamheten. Styrelsen skulle därför

närmast vara böjd att i alla delar avstyrka motionen. Det ginge emellertid

i detta sammanhang icke att bortse från den ändring i förhållandena, som

framdeles bomme att inträda i och med att det av statsmakterna vid 1939

års riksdag beslutade enhetliggörandet av det svenska järnvägsnätet blivit

genomfört. I detta enhetligg jorda järnvägsnät vore nämligen både järnvägarna

pa Gotland och Stockholm—Nynäs järnväg, som även ägde hamnen

i Nynäshamn, avsedda att ingå, och mellan desamma läge ju bolagets sjöfartslinje

som förbindelseled. Sedan nämnda järnvägar förvärvats av staten

'' tidpunkten härför kunde icke nu uppgivas eller beräknas — kunde det

därför möjligen visa sig, att vissa fördelar skulle kunna ernås genom gemensamt

ägareskap och gemensam skötsel av järnvägarna ifråga och bolagets

linjesjöfart. Däremot kunde styrelsen icke finna motiverat eller länspligt

att i nuvarande läge söka förvärva bolagets tills vidare utan anknytning

till statsbanenätet stående rörelse. Fastmer skulle en sådan isolerad åtgärd

kunna befaras fa vissa icke önskvärda biverkningar. Även sedan järnvägsförstatligandet

genomförts, syntes för övrigt frågan örn sagda rederiförvärv

böra underkastas en mycket ingående prövning, innan ett ställningstagande

skedde.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 203.

11

Järnvägsstyrelsen uttalar till slut, att styrelsens uppfattning i den av motionärerna

väckta frågan vore den, att styrelsen, såsom den för närvarande

bedömde saken, saknade anledning tillstyrka någon åtgärd i anledning av

motionerna, men att styrelsen dock icke ville resa erinran mot att principuttalande

om utredning, att igångsättas tidigast i samband med beslut örn

statsförvärv av de i Nynäshamn och Visby anslutande järnvägarna.

Sveriges lantbruks!örbund har tillstyrkt en förutsättningslös utredning i

enlighet med motionärernas förslag och därvid anfort i huvudsak följande.

Starka principiella skäl tala för att kommunikationerna mellan Visby och

fastlandet äro en riksangelägenhet, som lämpligen bör handhavas av ett

statligt och icke ett enskilt företag. På grund av denna förbindelses särnatur

saknas nämligen tillräckligt trafikunderlag för konkurrerande företag, bortsett

från mera tillfällig befraktning med skutor och mindre fartyg för speciella

ändamål. 1 själva verket torde bolagets monopolställning få anses vara

mera utpräglad än exempelvis enskilda järnvägsföretag på grund av den

effektiva konkurrens, som bl. a. bilväsendet erbjuder med järnvägarna. Da

vidare staten ansett sig böra sköta förbindelserna för landet i övrigt på ett

sådant sätt, att olika landsdelars krav på snabba och effektiva förbindelser

och en rättvis taxesättning bli tillgodosedda, är det enligt förbundets mening

ett rimlig gotländskt krav att icke i detta hänseende försattas i undantagsställning.

Det väsentliga torde emellertid vara, att en monopolställning

föreligger, vilken kan utnyttjas på ett sätt, som onödigt belastar det gotländska

näringslivet eller viss del av detsamma. Genom det vid 1939 års riksdag

beslutade enhetliggörandet av det svenska järnvägsnätet torde inom en

icke alltför avlägsen framtid järnvägarna på Gotland och Stockholm—Nynäs

järnväg, som även äger hamnen Nynäshamn, komma att övergå i statens

ägo. Under sådana förhållanden förefölle det än mindre rationellt ur

samhälleliga synpunkter, att förbindelsen mellan dessa järnvägar omhänderhaves

av ett enskilt företag.

Gotlands föreningsnänmd har intagit samma ståndpunkt som lantbruksförbundet.

Frågan om Gotlands kommunikationer och främst öns förbindelser med

det övriga Sverige är ej endast för öns befolkning utan även mera allmänt

nationellt sett en betydelsefull angelägenhet. Värdet av den utbyggnad av öns

vägar, som skett på senare tid, bör visserligen ej underskattas, men i övrigt

måste sägas, att öns kommunikationsförhållanden ej till fidio vunnit det

beaktande, som varit betingat av öns avskilda läge. Detta gäller ej endast

Gotlands genom öbefolkningens egna ansträngningar åstadkomna smalspåriga

järnvägsnät utan främst öns förbindelser med fastlandet. I detta avseende

förtjänar också omnämnas ett av Gotlands handelskammare tidigare

till emigrationsutredningen gjort uttalande, vari med rätta framhölls att i ett

land med de stora avstånd, som Sverige har, ett lämpligt ordnat kommunikationsväsen

måste vara en det ekonomiska livets mäktigaste hävstång.

Gotlands föreningsnämnd, som är en representation för samarbete mellan

länets ekonomiska föreningar inom jordbruk, skogsbruk, mejeri- och slakterinäring

och vars omdöme på grund av öns näringsförhållanden förtjänar

särskilt beaktas, har tillstyrkt en utredning av frågan. Såsom även Sveriges

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 203.

lantbruksförbund anfört borde det ligga i det allmännas intresse att en objektiv

undersökning rörande särskilt taxesättning och tredje-klasspassagerartrafiken

verkställes. Skäl synes också, enligt utskottets mening, föreligga för

en omprövning huruvida den använda båtmaterielen fyller de anspråk,

som kunna ställas pa fartyg, använda för så viktiga transportuppgifter

som gotlandsbolagets och å leder med så påfrestande väderleksförhållanden

som dem mellan Gotland och fastlandet. På senaste tiden har visserligen

Aerotransport öppnat en flyglinje till Gotland. Alldeles frånsett flygets

begränsade möjligheter att befordra gods är det väl dock ovisst om och

när detta nya trafikmedel skall kunna mera allmänt anlitas av det stora

flertalet trafikanter, nämligen alla dem, främst bland öns egen befolkning,

vilkas resemöjligheter äro strängt avhängiga av kostnaderna för resan.

Förhallandena under krigsåren hava framhävt betydelsen av goda och

tillförlitliga förbindelser med Gotland. En ytterligare anledning att redan nu

skrida till en undersökning av detta kommunikationsspörsmål äro de föreliggande

planerna på anslutande järnvägars inlemmande i statsbanenätet. I

detta avseende har under utskottsbehandlingen erinrats, att särskilt sedan såväl

Stockholm—Nynäshamns järnväg som Gotlands järnvägar blivit förstatligade

olägenheterna med den nuvarande anordningen torde bli framträdande samt

att statens järnvägar då näppeligen kunna vara beroende av ett enskilt företag

för förbindelserna mellan järnvägsnätet på fastlandet och ön. Järnvägsstyrelsen

har framhållit, att efter järnvägarnas övertagande det möjligen

kunde visa sig att vissa fördelar skulle kunna vinnas genom ett gemensamt

ägarskap och en gemensam skötsel av järnvägarna och bolagets linjesjöfart.

Enligt utskottets mening finnes det ingen anledning att uppskjuta den utredning

härom, som styrelsen ansett i en nära framtid bliva nödvändig.

I anledning av planerna på ett förstatligande av de till linjen Nynäshamn

—Visby anslutande järnvägarna förutsättes nu i motionerna, att sjöfartslinjerna

mellan Gotland och fastlandet skulle drivas i statlig regi. I detta avseende

vill utskottet endast erinra om att statens järnvägar sedan gammalt

ombesörjt färjeförbindelserna med Tyskland och Danmark och att

dessa senare förbindelser numera efter statens förvärv år 1943 av aktierna

i svenska rederiaktiebolaget Öresund utvidgats att avse även ångbåtstrafik

på Danmark.

Med åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:134 och

II: 249, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en allsidig

och förutsättningslös utredning rörande sjöfartsförbindelserna

mellan Gotland och det övriga Sverige.

Stockholm den 8 juni 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 203.

13

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström, Gränebo, Bernhard

Nilsson, Karl Andersson, Heiding, Gustaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson, Ekströmer

Johan Eric Ericson, Näsström och Albertsson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Persson i Tidaholm,

Pettersson i Dahl, Staxäng, Hall, Wallentheim, Malmborg i Skövde, fru Alvén, herrar

Åkerström, Johansson i Mysinge och Birke.

Reservation

av herrar Johan Bernhard Johansson, Bernhard Nilsson, Ekströmer, Staxäng

och Birke, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava

följande lydelse:

»I förevarande motioner har hemställts om utredning av frågan om upprättande

av sjöfartsförbindelser mellan Gotland och fastlandet i statlig regi.

Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att — med bortseende

från den av krisförhållandena betingade inskränkningen — den mer reguljära

trafiken mellan fastlandet och Gotland upprätthållits, i fråga örn persontrafiken

av Ångfartygsaktiebolaget Gotland samt i fråga örn lasttrafiken

av nämnda bolag ävensom av Stockholms rederiaktiebolag Svea och Slite

Cement- och Kalk aktiebolag. Härjämte har en ej oväsentlig icke reguljär

trafik bedrivits med anlitande av annat tramptonnage.

Motionärerna hava gjort gällande, att varken passagerartrafiken eller godstrafiken

vöre ordnad på ett tillfredsställande sätt, att ansvaret för trafiken

nästan helt vilade på ett enskilt företag — Ångfartygsaktiebolaget Gotland —

som hade ett om ej formellt så dock faktiskt monopol beträffande passagerartrafiken

och som befordrade en betydande del av godstrafiken, att detta

bolag visat sig icke kunna bemästra svårigheterna att ordna trafiken samt

att — ej minst med hänsyn till att järnvägarna såväl å Gotland som mellan

Stockholm och Nynäshamn förr eller senare komme att övergå i statens ägo

— trafikförbindelserna mellan fastlandet och Gotland, ordnade efter nutidens

krav, endast syntes kunna åstadkommas under förutsättning att staten ombesörjde

desamma.

Vad först angår motionärernas uttalande, att Ångfartygsaktiebolaget Gotland

ej på ett tillfredsställande sätt skött den persontrafik, bolaget gjort till

sin uppgift att upprätthålla, finner sig utskottet böra åberopa motionärernas

eget uttalande att båtmaterialet undan för undan genom nyanskaffningar

förbättrats samt att ytterligare nyanskaffningar dessutom planerats. Det

torde vara uppenbart, att förbättringarna kommit Gotland till godo icke blott

ur allmän ekonomisk utan även ur trafikteknisk synpunkt.

Motionärerna hava särskilt påtalat det förhållandet, att hyttplalser icke

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 203.

kunnat ställas till förfogande för tredjeklasspassagerare. Utskottet vill härutinnan

framhålla att, såsom av vissa av de i ärendet avgivna utlåtandena

framgår, andraklass hyttplats i prishänseende närmast motsvarar järnvägarnas

tredjeklass sovplats. Utskottet, som icke vill förneka önskvärdheten

av bättre reseförhåHanden i den billigaste reseklassen, vill emellertid åberopa

uttalandet av länsstyrelsen i Gotlands län att omfattande åtgärder, utöver

redan vidtagna, sedan länge vore planerade och att vissa förberedelser redan

vore vidtagna. Härutinnan får utskottet hänvisa till bolagets redogörelse för

vidtagna eller planerade åtgärder, vilka senare endast på grund av krisförhållandena

icke kommit att realiseras.

Det har framhållits, att förbindelserna under krigsåren försämrats. Det må

emellertid härvidlag anmärkas, att detta haft sin grund i förhållanden, varöver

bolaget icke kunnat råda. Sålunda har den militära trafiken måst tillgodoses

med anlitande av bolagets båtmateriel. Vidare har bolaget till följd

av militära rekvisitioner och rådande knapphet på drivmedel icke kunnat utnyttja

hela sitt fartygsbestånd. Det förtjänar jämväl framhållas, att motsvarande

inskränkningar i trafiken varit nödvändiga även på fastlandet, och

detta jämväl i vad avser i statens regi drivna trafikföretag.

Motionärerna hava vitsordat, att godstrafiken mellan fastlandet och Gotland

fördyras därigenom att omlastning mellan båt och järnväg i stor omfattning

är ofrånkomlig. Det har emellertid härjämte från motionärernas sida

gjorts gällande, att Ångfartygsaktiebolaget Gotland tillämpat en taxepolitik,

som betungat det gotländska näringslivet. Gotlands föreningsnämnd har

ansett merkostnaderna i förhållande till transportkostnaderna på fastlandet

vara väsentligen beroende på de höga sjöfraktema; Sveriges lantbruksförbund

har framfört liknande synpunkter och framhållit, att en objektiv undersökning

särskilt rörande taxesättningen borde verkställas, övriga i ärendet

hörda myndigheter — länsstyrelsen i Gotlands län, kommerskollegium och

av ärendet berörda handelskammare — hava emellertid, under åberopande

av verkställd utredning, innefattande jämförelse mellan vissa fraktsatser å

fastlandet och de av bolaget tillämpade, icke funnit anledning till berättigade

erinringar mot bolagets taxepolitik. Handelskamrarna hava i fråga örn krigstidens

taxenivå särskilt framhållit, att bolaget kunnat erbjuda i förhållande

till annan sjötrafik påfallande gynnsamma taxor, i det att taxehöjningama

inskränkt sig till V3 — i vissa fall till 1U — av förkrigsnivån mot taxehöjningar

för kustlinjerna på 50—100 procent, som av priskontrollnämnden

godtagits. Särskilt avseende torde enligt utskottets mening jämväl böra tillmätas

järnvägsstyrelsens uttalande, att man icke utan vidare kan utgå från att i

och med en övergång i stathg regi avsevärt lägre person- eller godsavgifter

än de nuvarande skulle kunna tillämpas.

I fråga örn motionärernas uttalande, att Ångfartygsaktiebolaget Gotland

skulle innehava ett faktiskt trafikmonopol i fråga örn trafiken på Gotland,

inskränker sig utskottet till att hänvisa till faktiskt rådande förhållanden, av

vilka framgå, att icke något trafikmonopol — vare sig formellt eller fak
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 203.

15

tiskt — föreligger. Av Sveriges lantbruksförbunds yttrande framgår, att något

utnyttjande av bolagets förmenta monopolställning i vart fall icke skett.

Motionärerna hava jämväl gjort gällande, alt ett allmänt önskemål förefunnes

bland Gotlands befolkning om att förbindelserna mellan fastlandet och

ön ordnades i statlig regi. Vilken grund för uttalandet motionärerna hava

haft undandrager sig utskottets bedömande; utskottet vill emellertid härvidlag

åberopa uttalandet av Gotlands handelskammare, att kammaren ej kunnat

finna detta önskemål vara för handen.

Utskottet vill härefter åberopa generalpoststyrelsens uttalande, att — oavsett

de av krisförhållandena orsakade oregelbundenheterna, varöver bolaget

icke kunnat råda — något bärande skäl att förstatliga gotlandstrafiken icke

förelåge.

Utskottet, som finner uppenbart att vid bedömande av förevarande fråga

de under krisåren rådande förhållandena icke böra tillmätas avgörande betydelse,

anser det anförda med all önskvärd tydlighet giva vid handen, att

vägande erinringar mot ångfartygsaktiebolaget Gotlands sätt att sköta den

trafik bolaget tagit som sin uppgift icke kan framställas, och detta icke vare sig

med avseende å persontrafiken eller i fråga örn de av bolaget tillämpade

fraktsatserna.

Frågan uppställer sig emellertid, huruvida det av motionärerna resta kravet

på utredning rörande sjöfartsförbindelser mellan fastlandet och Gotland

i statlig regi på annan grund kan anses berättigat.

Utskottet har redan erinrat, att järnvägsstyrelsen ansett det tvivelaktigt,

huruvida, därest ekonomiska synpunkter anlades, ett förstatligande skulle

för gotlandsintressena ställa sig fördelaktigt. Härtill må framhållas, att den

för länet mest representativa myndigheten, länsstyrelsen, funnit av motionärerna

antydda möjligheter till förbindelsernas förbättrande outförbara eller

ock icke ägnade att åstadkomma någon förbättring.

Den av motionärerna begärda utredningen har motiverats jämväl med det

i princip beslutade förstatligandet av järnvägarna på Gotland och mellan

Stockholm och Nynäshamn. Det är möjligt, att vissa fördelar måhända skulle

stå att vinna i fråga om trafiken på och över Stockholm genom en närmare

samordning av trafikledens olika trafikmedel, sedan järnvägarna övertagits

i statens regi. Det är emellertid, såsom järnvägsstyrelsen antytt, ingalunda

säkert, att ett förstatligande av bolagets rörelse utgör en betingelse för en

dylik samordning. I vart fall syns det utskottet sta klart, att en eventuell utredning

härom, såsom järnvägsstyrelsen även påpekat, bör företagas i närmast

möjliga anslutning till avgörandet av frågan örn järnvägarnas övertagande.

För en utredning i angivna hänseende först längre fram talar enligt

utskottets mening jämväl det förhållandet, att utredningen i möjligaste mån

bör bygga på erfarenheter, vunna under mera normala förhållanden än de

sorn rått under de senaste åren. Jämväl den väntade utvecklingen på flygtrafikens

område synes tala för en utredning vid den av järnvägsstyrelsen

förordade senare tidpunkten. Härtill kommer, att en utredning nu måhända

skulle verka hämmande på bolagets intresse att så snart förhållandena det

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets utlåtande nr 203.

medgiva fullfölja av bolaget planerade åtgärder för förbättrande av förbindelserna

på Gotland.

Sammanfattningsvis vill utskottet erinra, att samtliga i ärendet hörda myndigheter

eller sammanslutningar utom två — Sveriges lantbruksförbund och

Gotlands föreningsnämnd — efter utförliga motiveringar avstyrkt igångsättande

för närvarande av den av motionärerna ifrågasatta utredningen. Ohållbarheten

i förbundets och föreningens erinringar i fråga om taxepolitiken har

enligt utskottets förmenande blivit av övriga yttranden bestyrkt, vartill kommer,

att, såsom ock i ärendet framhållits, någon hänvändelse till Ångfartygsaktiebolaget

Gotland med begäran örn nedsättning av fraktsatserna för jordbrukets

produkter eller om förhandlingar i dylikt syfte icke gjorts, ävensom

att bolaget förklarat sin avsikt vara att, så snart en ändring i krisförhållandena

det medgåve, successivt revidera taxorna. Enligt utskottets förmenande

har sällan ett motionsvis framställt yrkande blivit genom införskaffade yttranden

mer sakligt tillbakavisat än det förevarande. Även utskottet anser

för sin del, att den av motionärerna föreslagna utredningen i nuvarande läge

icke är motiverad.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionerna I: 134 och 11:249 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.»

457963. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:441 Skrivelse till Konungen i anledning av vackla motioner angående upprättande av sjöfärtsförbindelser mellan Gotland och fastlandet i statlig regi. s. 8 i texten