Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående inrättande av ett medicinskt forskningsråd m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1945-06-19 · 37 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 37 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:236, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående inrättande av ett medicinskt forskningsråd m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 236.

23

Nr 236.

Ankom till riksdagens kansli den 19 juni 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående inrättande

av ett medicinskt forskningsråd m. m. jämte

i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 301 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 27 april 1945,

föreslagit riksdagen att

dels till Bidrag till främjande av medicinsk forskning vid universiteten m. fl.

läroanstalter för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 500 000

kronor;

dels till Stipendier för främjande av högre medicinska studier vid universiteten

m. fl. läroanstalter för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag

av 75 000 kronor;

dels besluta, att ett statligt medicinskt forskningsråd skall inrättas från och

med budgetåret 1945/46 i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen

förordat;

dels till Statens medicinska forskningsråd: Förvaltningskostnader för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 40 000 kronor;

dels ock till Statens medicinska forskningsråd: Främjande av medicinsk

forskning för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 500 000

kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr A. Strand (I: 151) och den andra inom andra kammaren av herr V. Karlsson

i Grängesberg m. fl. (II: 186), i vilka hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande behovet av och formerna

för en av statsmakterna understödd arbetsfysiologisk forskning;

dels en inom andra kammaren av herr G. Johansson i Stockholm väckt

motion (11:602), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att i enlighet

med de sakkunnigas förslag fastställa doktorandstipendierna till 5 000 kronor

per år under högst tre år och att höja det i propositionen nr 301 föreslagna

reservationsanslaget till stipendier för främjande av högre medicinska studier

vid universiteten m. fl. läroanstalter till 135 000 kronor;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 236.

dels ock en inom andra kammaren av herr B. von Friesen väckt motion

(II: 603), vari hemställts, att riksdagen, med bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts

proposition nr 301, måtte besluta sådan ändring såväl i forskningsrådets sammansättning

som beträffande antalet rådsledamöter som föreslagits av i ärendet

särskilt tillkallade sakkunniga samt att till Statens medicinska forskningsråd:

Förvaltningskostnader för budgetåret 1945/46 anvisas ett förslagsanslag

av 49 000 kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,

hänvisas, i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade redogörelsen,

till motionerna II: 186, II: 602 och II: 603.

Inledning.

I skrivelse den 16 juni 1943, nr 311, hemställde riksdagen, under åberopande

av motionerna I: 33 och II: 42 samt de över dessa motioner avgivna

yttrandena, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning rörande

på vilket sätt — genom inrättande av ett forskningsråd eller vidtagande

av andra åtgärder — den medicinska forskningen inom landet

kunde främjas och dess resultat bättre än nu syntes vara förhållandet

nyttiggöras för sjukvården och hälsovården, både inom vårt eget land och

utom dess gränser, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning.

I anledning härav bemyndigade Kungl. Majit den 26 november och den

10 december 1943 chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst

nio sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning och avgiva

förslag rörande lämpliga organisatoriska åtgärder för den medicinska

forskningens främjande och därmed sammanhängande frågor.

De av departementschefen för ändamålet tillkallade utredningsmännen

— professor emeritus T. Engströmer, tillika ordförande, professorn vid veterinärhögskolan

A. B. Carlström, kanslirådet H. J. Dillner, professorn

vid Uppsala universitet R. S. Fåhraeus, professorn vid Lunds universitet

G. S. Kahlson, docenten vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

E. G. S. Perman, vetenskapsakademiens sekreterare professorn A. F. Westgren,

professorn vid tandläkarinstitutet G. E. N. Westin samt professorn

vid karolinska institutet A. E. Westman — ha med skrivelse den 23 november

1944 överlämnat betänkande rörande organisatoriska åtgärder för den

medicinska forskningens främjande. Utredningens förslag innebär i korthet,

att ett årligt anslag av 400 000 kronor beviljas för medicinsk forskning

vid universiteten, karolinska institutet, tandläkarinstitutet och veterinärhögskolan,

att ett årligt anslag av 135 000 kronor beviljas till doktorandstipendier

för studerande vid nämnda lärosäten,

att ett centralt medicinskt forskningsråd inrättas,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 236.

25

samt att till rådets disposition ställes dels ett årligt anslag av 600 000

kronor för forskningens främjande, dels ock ett anslag av 49 000 kronor till

täckande av rådets administrationskostnader.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av kanslern för rikets universitet,

statskontoret, medicinalstyrelsen, försvarets sjukvårdsförvaltning, pensionsstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, statens veterinärmedicinska anstalt,

vetenskapsakademien, styrelserna för farmaceutiska institutet, veterinärhögskolan,

statens institut för folkhälsan, svenska läkaresällskapet,

svenska veterinärläkareföreningen samt svenska tandläkaresällskapet.

Den svenska medicinska forskningens nuvarande resurser.

Brister och behov.

De sakkunniga framhålla, att en inventering av våra nuvarande resurs

e r på den medicinska forskningens område i huvudsak måste bli en granskning

av tillgången på personal, lokaler och penningmedel vid våra medicinska

högskolor, enär dessas institutioner och kliniker vore de egentliga härdarna

för den medicinska forskningen. Enär emellertid högskolornas resurser

vore avsedda både för forskning och för undervisning vore det ofta omöjligt

att avgöra, hur stor del av dessa resurser, som kunde disponeras för forskningen.

Det vore därför nödvändigt att såsom utgångspunkt taga institutionernas

tillgångar i stort, vare sig de kunde nyttjas för forskning eller ej. I

fråga om utredningens detaljer i dessa hänseenden hänvisas till propositionen

s. 6—8. !

De sakkunniga ha i anslutning till den lämnade översikten av den svenska

medicinska forskningens nuvarande resurser konstaterat, att dessa icke äro

tillfyllest utan vidlådas av allvarliga brister.

En av de mest framträdande bristerna läge enligt de sakkunnigas uppfattning

däri, att de ordinarie lärarna vid de medicinska lärosätena icke vore

i stånd att ägna erjarderlig tid åt vetenskaplig forskning. Anledningen härtill

vore att söka i flera skilda omständigheter, bland vilka undervisningens och de

administrativa göromålens ökade omfattning, den kraftiga stegringen av antalet

medicine studerande i förhållande till antalet lärare samt kunskapsstoffets

ökning vore de mest avgörande.

I utredningen påpekas vidare, hurusom de nuvarande förhållandena förhindrade

tillvaratagande av de för forskningsarbete bäst skickade begåvningarna

i önskvärd utsträckning. Detta missförhållande vore beroende på

olika omständigheter, bland annat avsaknaden av tillräckliga medel att möjliggöra

för yngre vetenskapsidkare att utan större ekonomiska svårigheter få

specialutbildning ävensom att utomlands fullborda sin utbildning.

En mycket stor olägenhet för vetenskapligt arbete av särskilt fordrande

slag vore enligt de sakkunnigas mening avsaknaden av vetenskapligt skolade

assistenter. Härom anföra de sakkunniga följande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 236.

Inom få områden av den naturvetenskapliga och medicinska forskningen

är, som ovan framhållits, en forskare numera i tillfälle att själv handha

alla tekniska detaljer och förberedelser i samband med det vetenskapliga

arbetet. Mycket av det tidsödande förberedande arbetet utföres vid väl

utrustade laboratorier av vetenskapligt skolade assistenter, och detta antingen

det gäller experimentella undersökningar eller matematisk-statistisk

bearbetning av undersökningsmaterial och forskningsresultat.

> Ur tvenne synpunkter är en sådan anordning lämplig. Dels är den kvalificerade

forskarens tid för dyrbar för att slösas på ovannämnda arbete,

dels kan han själv icke alltid behärska detaljerna i tekniken så som en

vetenskapligt skolad assistent. Denna del av arbetet är en onödig belastning,

som hindrar forskaren att fullt utnyttja sin fackkunskap.

Det kan vara skäl att påpeka, att denna typ av vetenskapliga medarbetare

icke motsvarar de assistenter och biträdande lärare, som redan

finnas vid de svenska högskolorna. Dessa äro anställda för undervisningen,

vilken tar en god del av deras tid i anspråk. De arbeta i regel på egna forskningsuppgifter,

oftast ett gradualarbete, och stå icke till institutionschefernas

disposition i här avsedda hänseenden.

Beträffande laboratorieutrymmena funne de sakkunniga dessa i stort sett

tillfredsställande för den teoretiska forskningens del men otillräckliga för

den kliniska forskningens behov. Ej ens universitetsklinikerna vore utrustade

med nöjaktiga laboratorieutrymmen. Lasaretten i landsorten och de

kommunala sjukhusen i de större städerna vore med få undantag byggda

uteslutande med tanke på sjukvårdens krav. En nackdel vore vidare, att

tekniska biträden funnes i alltför ringa omfattning.

Det mest avgörande hindret för den medicinska forskningens bedrivande

ha emellertid de sakkunniga funnit ligga i bristen på ''penningmedel. Medan

av de i vårt land till de medicinska fakulteternas och karolinska institutets

förfogande ställda materielanslagen jämte tillskott ur reservfonderna före kriget

endast sammanlagt omkring 110 000 kronor kunde disponeras för medicinsk

forskning, ha de sakkunniga påpekat, att t. ex. Carlsbergs-fondens biologiska

institut i Köpenhamn år 1943 hade en driftstat på 89 000 danska kronor

och Carlsbergs-fondens laboratorium en driftstat på 276 000 kronor. Vidare

kunde nämnas, att den vetenskapliga verksamheten vid en av vårt lands

större läkemedelsfabriker uppgetts draga en årlig kostnad av 650 000 kronor.

Med kristiden hade läget försämrats. Materielanslagen hade ytterligare sänkts

samtidigt som en allmän prisstegring ägt rum. Många institutioners materielanslag

hade härigenom blivit så små, att underskott i institutionernas driftbudget

uppstått. För åtskilliga institutioner vore sålunda materielanslagen

icke att räkna med som tillgång för finansierandet av vetenskaplig forskning.

Av de omkring 710 000 kronor, som årligen komma medicinsk forskning till

godo ur enskilda fonder, belöpte omkring 215 000 kronor uteslutande på forskning

rörande vissa bestämda sjukdomar, nämligen tuberkulos, kräfta, reumatiska

sjukdomar och barnförlamning. Av de återstående 495 000 kronorna utginge

omkring 200 000 kronor ur stiftelsen Therese och Johan Anderssons

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 236.

27

minne och stöde alltså till karolinska institutets förfogande. Befintliga fondmedel

vid de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund utgjorde endast 15 000

respektive 5 700 kronor. Tandläkarinstitutet förfogade icke över några nämnvärda

enskilda fonder för vetenskaplig forskning. Vid veterinärhögskolan vore

endast den Virginska fonden med en årlig utdelning av omkring 3 500 kronor

av någon betydelse för forskningen.

De sakkunnigas förslag.

Huvudlinjer.

Av den föregående redogörelsen för de brister, som enligt de sakkunnigas

uppfattning vidlåda den svenska medicinska forskningens organisation och

resurser, framgår, att bristerna äro av sådant slag, att de i hög grad måste försvåra

och stundom rent av omöjliggöra vetenskaplig forskning. De sakkunniga

ha i fortsättningen sökt utreda, vilka åtgärder som kunna och böra vidtagas

för att så långt som möjligt avhjälpa de påtalade bristerna under beaktande

tillika av att icke alltför stora krav ställdes på det allmänna. Efter ingående

överväganden ha de sakkunniga funnit, att man därvid bör gå fram

efter i huvudsak två linjer. Sålunda borde, enär som förut framhållits, de

medicinska lärosätena, de odontologiska och veterinärmedicinska inbegripna,

finge anses utgöra våra främsta forskningscentra, staten i första

hand genom särskilda anslagsmedel stödja den vetenskapliga

forskningen vid dessa läroanstalter. För ett

rationellt utnyttjande och samordnande av befintliga resurser på den medicinska

forskningens område syntes vidare enligt de sakkunnigas uppfattning

böra inrättas en ny central organisation i form av ett medicinskt

forskningsråd.

Motiveringar och detaljförslag.

Ekonomiskt stöd åt forskningen vid universiteten m. fl. läroanstalter.

De sakkunniga ha funnit lämpligt, att den ekonomiska hjälpen till de medicinska

lärosätena finge formen av två särskilda reservationsanslag, nämligen

dels ett forskningsanslag i egentlig mening och dels ett anslag till s. k.

doktorandstipendier för studerande vid läroanstalterna i fråga.

Beträffande det egentliga forskningsanslaget föreslå de sakkunniga,

att Kungl. Majit årligen fördelar detta i fem skilda poster, avsedda

för medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund, karolinska institutet,

tandläkarinstitutet och veterinärhögskolan. Medel ur de särskilda anslagsposterna

skulle kunna beviljas för visst uppgivet forskningsarbete, sedan

plan för dess fullföljande och anslagets användning förebragts. De sakkunniga

vore angelägna framhålla, att fördelningen av anslagsmedlen borde —

till skillnad från de nuvarande materielanslagen, vilka främst med hänsyn

till undervisningens behov fördelades mera proportionellt mellan institutio
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 236.

ner och kliniker och i huvudsak vore oförändrade år från år — ske under

hänsynstagande enbart till den vetenskapliga forskning, som bedreves vid de

olika institutionerna respektive klinikerna. Tilldelade medel skulle kunna användas

till täckande av utgifter, som vore förenade med det ifrågavarande

forskningsarbetet, såsom arvoden åt vetenskaplig och teknisk arbetskraft, anskaffande

av utrustning och förbrukningsmateriel m. m. Beslut om beviljande

av anslagsmedel syntes enligt de sakkunnigas uppfattning böra meddelas

av högre myndighet, nämligen för fakulteterna, karolinska institutet och

tandläkarinstitutet av kanslern för rikets universitet och för veterinärhögskolan

av dess styrelse.

Som nämnts ha de sakkunniga föreslagit ett särskilt anslag för doktorandstipendier.

Dessa stipendier vore avsedda att utgå till sådana

studerande vid de förutnämnda medicinska läroanstalterna, som vore sysselsatta

med utarbetande av doktorsavhandlingar eller därmed jämförligt

arbete och som ådagalagt anlag för vetenskapligt arbete och vore i behov

av understöd. De sakkunniga ha förordat, att varje stipendium måtte utgå

med ett belopp av 5 000 kronor för år och få åtnjutas under högst tre år.

En lämplig fördelning av stipendierna syntes enligt de sakkunnigas mening

vara, att vardera av fakulteterna i Uppsala och Lund erhölle 6, karolinska

institutet 10, tandläkarinstitutet 2 och veterinärhögskolan 3, eller sammanlagt

27 stipendier. För stipendiernas tillsättande syntes i huvudsak böra

gälla enahanda bestämmelser som för beviljande av medel ur förutnämnda

forskningsanslag.

Forskningsrådet.

Det tilltänkta forskningsrådets viktigaste uppgift bör enligt de sakkunniga

bli att följa den medicinska forskningen i stort och dess framsteg

liksom forskningen inom angränsande vetenskapliga områden och därigenom

vinna överblick över aktuella forskningsuppgifter. Härigenom och genom att

uppehålla förbindelser med forskare inom och utom landet borde rådet, då så

erfordrades och vore lämpligt, kunna insätta olika krafter på bearbetandet av

problem, vilkas lösande syntes vara av väsentligt värde. Särskilt måste rådets

verksamhet bli av betydelse, då det gällde medicinska frågor, vilka på grund

av sin omfattning eller speciella karaktär en fakultet eller högskola icke

hade möjlighet att bemästra. I övrigt skulle åvila rådet

att taga närmare kännedom om samt ställning till det praktiska värdet

av nya behandlingsmetoder av olika sjukdomar och i den mån rådet finner

dessa metoder vara av betydelse, främja deras användning,

att ingående pröva läkemedlens terapeutiska värde,

att tjäna som en den medicinska vetenskapens beredskapsorganisation för

kris- och krigstider samt därvid bland annat främja utbildningen av fackmän,

som kunna svara för landets självförsörjning i fråga om läkemedel och

sjukvårdsmateriel,

att främja medicinsk forskning vid de icke akademiska sjukhusen,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 1236.

29

att stödja fakulteterna och högskolorna i deras vetenskapliga arbete saint

därvid särskilt ägna uppmärksamhet åt större eller speciella forskningsuppgifter,

vilka en fakultet eller högskola icke ensam är i stånd att genomföra,

samt att utdela resestipendier.

De sakkunniga framhålla, att rådet, för att kunna fullfölja de olika syften,

som sålunda angivits, måste till sitt förfogande ha vissa icke alltför knappt

tillmätta penningmedel. De sakkunniga föreslå, att ett särskilt anslag beviljas

för ändamålet. Ur detta anslag skulle rådet kunna bevilja medel för

olika ändamål. Beträffande dispositionen av det ifrågasatta

anslaget har i betänkandet närmare anförts följande.

Medel böra av rådet beviljas för befordrande av viss uppgiven forskningsuppgift

men böra inom denna ram kunna utgå för tillgodoseende av vitt

skilda ändamål. De böra sålunda kunna beviljas för täckande av kostnader

för forskaren, förorsakade av forskningsarbete, såsom resor, mistade löneförmåner

och dylikt, eller såsom understöd för hans utkomst, eller för avlönande

av vetenskapligt eller annat biträde eller för inköp av instrument

eller annan materiel och oberoende av örn forskaren är knuten till någon

högskola eller icke.

I detta sammanhang uppkommer frågan, huruvida rådet bör äga beslutanderätt

beträffande beviljande av medel ur det härför disponibla anslaget

eller om denna bör överlämnas till Kungl. Maj:t eller annan myndighet.

De sakkunniga vilja i detta hänseende framhålla den stora betydelsen av

rådets självständighet i sin verksamhet. Om ock beslutanderätten därför i

regel bör ligga hos rådet, synes dock för beviljandet av särskilt stora anslag

eller för beslut om understöd, som kunna väntas omfatta längre tidsperioder,

rådets avgörande för att bliva giltigt böra underställas Kungl. Majit.

Beträffande rådets sammansättning ha bland de sakkunniga

olika meningar förfäktats. De skilda uppfattningar, som gjort sig gällande,

ha i främsta rummet rört sig örn rådets storlek. För ett litet råd kunde särskilt

anföras, att ett sådant hade lättare att arbeta och kunde utveckla en

högre grad av beslutsamhet i sin verksamhet. Skälen för ett större råd läge

åter framförallt däri, att med de uppgifter, rådet enligt de sakkunnigas mening

borde tilldelas, en såvitt möjligt allsidig representation av olika verksamhetsgrenar

inom medicinsk forskning och administration i landet vore önskvärd,

varjämte behörig hänsyn finge tagas till de å de olika lärosätena förgrenade

lokala intressena. De sakkunniga lia stannat vid att föreslå, att rådet skall bestå

av en av Kungl. Majit utsedd ordförande samt 14 ledamöter, nämligen

medicinalstyrelsens chef och generalläkaren eller de dessa därtill förordnade,

två representanter för vardera av de medicinska fakulteterna i Uppsala och

Lund samt veterinärhögskolan, tre representanter för karolinska institutet, en

representant för tandläkarinstitutet, en representant för svenska läkaresällskapet

samt en representant för de medicinen angränsande naturvetenskapliga

ämnena. Beträffande den sålunda föreslagna sammansättningen anföres vidare

i betänkandet följande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 236.

Enär viktiga uppgifter av socialmedicinsk eller militärmedicinsk art

komma att vila å rådet, böra medicinalstyrelsen och försvarets sjukvårdsförvaltning

vara företrädda i rådet. Detta synes lämpligast böra ske så,

att medicinalstyrelsens chef eller den han därtill förordnar samt generalläkaren

eller den han därtill förordnar ha säte i rådet. Dylikt förordnande

bör kunna avse visst sammanträde eller den längre eller kortare tid, som

vid förordnandet bestämmes, dock högst en viss maximitid, förslagsvis fem

år. De övriga tolv ledamöterna böra vara aktivt verksamma vetenskapliga

forskare och utses på grund av sina vetenskapliga förtjänster. I främsta

rummet skola härvid de medicinska lärosätena, tandläkarinstitutet och

veterinärhögskolan inräknade, vara företrädda. Deras representanter böra

utses genom val. Det torde vara erforderligt att tillse att bland de av de

medicinska fakulteterna och karolinska institutets lärarkollegium valda ledamöterna

både de praktiska och de teoretiska disciplinerna bli företrädda.

Detta kan lämpligen ske genom en föreskrift, att av de av karolinska institutet

valda ledamöterna två skola företräda de teoretiska disciplinerna och

en de praktiska, och att av de av de två fakulteterna valda en vid vardera

fakulteten skall företräda den ena gruppen läroämnen och en den andra.

Det är givetvis önskvärt att bland dessa sju valda medicinska vetenskapsmän

så mångå skilda discipliner som möjligt bli företrädda. Några fasta regler

för att tillgodose detta önskemål torde dock icke böra uppställas. Ett

tillfredsställande resultat torde kunna vinnas genom samråd mellan valkorporationerna.

Av de av veterinärhögskolans lärarkollegium valda ledamöterna

skall likaledes den ene representera de teoretiska och den andre

de praktiska disciplinerna. Jämväl den medicinska forskning, som icke är

företrädd av dessa lärosäten, bör äga en målsman i rådet, vilken torde böra

väljas av svenska läkaresällskapet. Den föreslagna representanten för de medicinen

angränsande naturvetenskapliga disciplinerna torde lämpligen böra

väljas av rådet självt.

I fråga örn mandattiden i rådet föreslå de sakkunniga, att ordföranden

utses för fem år i sänder eller den kortare tid Kungl. Majit bestämmer. Maximitiden

för de av medicinalstyrelsens chef och generalläkaren förordnade substituten

sättes till fem år. De övriga tolv ledamöterna väljas för en tid av tre

år och må omväljas i regel allenast en gång och ytterligare en gång blott om

alldeles särskilda skäl påkalla sådant omval. Avgår någon av dessa tolv ledamöter,

innan hans tjänstgöringstid gått till ända, bör ersättare väljas för den

återstående delen av denna tid utan att denna inräknas i den sammanlagda

högsta tjänstgöringstiden för den sålunda nyvalde.

För bevarande av en viss grad av kontinuitet särskilt bland de valda medicinska

forskarna inom rådet ha de sakkunniga föreslagit vissa åtgärder för erhållande

av en successiv förnyelse av ledamöterna.

Beträffande det föreslagna forskningsrådets arbetsformer ha de

sakkunniga uttalat, att dessa komme att bestå i sammanträden in pleno

samt — till följd av rådets storlek — i arbetsutskott och särskilda kommittéer.

Vidare måste rådet utrustas med ett fast sekretariat. Beträffande den

närmare organisationen i nu nämnda hänseenden syntes det enligt de sakkunnigas

mening böra tillkomma rådet självt att träffa erforderliga anstal
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 236.

31

ter; de sakkunniga ville dock framhålla lämpligheten av att, enär frågor

rörande militärmedicin och socialmedicin kunde förväntas förekomma i avsevärt

antal och erfordra en viss kontinuitet, rådet arbetade med fasta subkommittéer,

en för socialmedicinska och en för militärmedicinska frågor med

medicinalstyrelsens chef respektive generalläkaren som ordförande. Med hänsyn

till de socialmedicinska och militärmedicinska problemens stora omfattning

och växlande natur kunde det måhända bli erforderligt att å ett flertal

subkommittéer fördela de till dessa två huvudgrupper hörande frågorna.

Rådets årliga förvaltningskostnader ha de sakkunniga beräknat

sålunda:

Rådets ordförande, arvode ............................ kronor 3 000

Rese- och traktamentsersättning till ledamöterna.......... » 4 000

Sekretariat, expeditionskostnader och ev. hyra............ » 22 000

Kostnader för särskilda utredningar, revision och oförutsedda

utgifter ............................................ » 20 000

Summa kronor 49 000.

Anslagsbehovet.

Av svaren på en rundfråga, som de sakkunniga företagit bland institutionschefer

m. fl., ha de sakkunniga kunnat skapa sig en ungefärlig föreställning

om de väl grundade önskemål i fråga om penningmedel för forskningsarbete å

medicinens område, som för närvarande föreligga, samt örn de forskningsuppgifter,

som med förbättrade resurser skulle kunna upptagas. Resultatet

av undersökningen har blivit, att ett årligt anslagsbehov av omkring 1 600 000

kronor skulle föreligga. Härav skulle i runt tal 1 200 000 kronor belöpa på den

rent medicinska forskningen, 100 000 kronor på den odontologiska forskningen,

120 000 kronor på den veterinärmedicinska forskningen, 135 000 kronor

på de föreslagna doktorandstipendierna samt 49 000 kronor på administrationskostnader

för forskningsrådet. Härvid hade icke inräknats medel till

utrikes studieresor eller till bibliotekens stödjande. Vid beräkningen av anslagsbehovet

för den rent medicinska forskningen hade ej medräknats nya

större arbetsprogram eller större engångsanslag för t. ex. nyanskaffning av

elektronmikroskop eller dyrbarare laboratorieutrustningar. Ej heller hade

hänsyn tagits till forskningen rörande tuberkulos, kräftsjukdomar, barnförlamning

eller reumatiska sjukdomar, då denna forskning understöddes av särskilda

fonder, eller till forskning rörande gengasfaran, då denna vore föremål

för ett särskilt under medicinalstyrelsen stående gengasforskningsråds uppmärksamhet.

Forskningar, som upptoges av statens institut för folkhälsan,

statens rasbiologiska institut och statens bakteriologiska, farmaceutiska och

rättsmedicinska laboratorier under medicinalstyrelsen ävensom av statens veterinärmedicinska

anstalt, hade i endast mycket ringa omfattning medräknats.

De sakkunniga ha emellertid icke velat föreslå anvisande av hela det sålunda

i och för sig erforderliga anslagsbeloppet av 1 600 000 kronor. Av

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 236.

hänsyn till det statsfinansiella läget och till att starka skäl syntes tala för en

viss återhållsamhet i fråga om anslagsäskandena, innan de åtgärder, som de

sakkunniga i det föregående föreslagit för den medicinska forskningens främjande,

blivit närmare prövade, ha de sakkunniga ansett sig böra stanna vid

att förorda, att ett sammanlagt belopp av 1 135 000 kronor måtte beviljas

för de ändamål, som i det föregående angivits. Härav borde 400 000 kronor

anvisas som anslag till medicinsk forskning vid universiteten m. fl.

läroanstalter, 135 000 kronor såsom anslag till doktorandstipendier och

600 000 kronor såsom ett till forskningsrådets förfogande stående forskningsanslag.

Härtill skulle så komma det förut berörda anslaget å 40 000 kronor

till täckande av forskningsrådets administrationskostnader. De sakkunniga

ha slutligen förordat, att särskilda anslag beviljas för de vetenskapliga

undersökningar, som påkallas av medicinalstyrelsen eller försvarets sjukvårdsförvaltning.

Yttranden över de sakkunnigas förslag.

I de över de sakkunnigas förslag avgivna yttrandena har allmänt understrukits

önskvärdheten av att åtgärder snarast måtte vidtagas för understödjande

av den medicinska forskningen. Den bild de sakkunniga givit av de

nuvarande förhållandena på detta område har ansetts vara i stort sett med

verkliga förhållandena överensstämmande. Jämväl de huvudlinjer, som de

sakkunniga uppdragit för avhjälpande av de mest påfallande bristerna, ha

vunnit anslutning från samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar.

Sålunda har man på alla håll uttalat sig till förmån för inrättandet av ett

statligt centralt medicinskt forskningsråd. Beträffande den lämpligaste organisationen

av detta ha emellertid olika meningar gjort sig gällande, såväl i

riktning mot ett ökat antal ledamöter som till förmån för ett mindre råd.

Behovet av särskilda anslag till forskningen har starkt betonats och den

av de sakkunniga föreslagna uppdelningen av dessa anslagsmedel på dels ett

särskilt anslag till universiteten m. fl. läroanstalter och dels ett anslag till

forskningsrådets förfogande har allmänt ansetts ändamålsenlig. Statskontoret

och svenska läkaresällskapet ha emellertid förordat ett gemensamt

anslag. De föreslagna anslagsbeloppen ha, utom i ett par yttranden, ansetts

väl avvägda i nuvarande läge. Beträffande ordningen för anslagens beviljande

ha några från de sakkunniga avvikande synpunkter anförts.

Även förslaget örn ett särskilt anslag till doktorandstipendier har hälsats

med stor tillfredsställelse; endast statskontoret har av principiella skäl sett

sig förhindrat biträda detsamma.

Den farmaceutiska forskningen, som ej berörts av de sakkunniga, har av

universitetskanslern, medicinalstyrelsen och farmaceutiska institutet ansetts

även böra tillgodoses i detta sammanhang. Därjämte har medicinalstyrelsen

förordat höjning av anslaget till universiteten m. fl. läroanstalter

för tillgodoseende av forskningen vid de styrelsen underställda bakteriolo
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Statsutskottets utlåtande nr 236.

giska, rättskemiska och farmaceutiska laboratorierna. Vidare har statens

veterinärmedicinska anstalt anhållit att jämväl komma i åtnjutande av

forskningsanslag.

I flera yttranden har starkt betonats, att den vid lärosätena bedrivna

forskningen vöre att betrakta som det primära och att en eventuellt nödvändig

beskärning av de av de sakkunniga föreslagna anslagsbeloppen först

i sista hand borde gå ut över det till universiteten m. fl. läroanstalter avsedda

anslaget.

Beträffande det närmare innehållet i de avgivna yttrandena hänvisas till

propositionen s. 23—32.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Läkekonstens utveckling under de senaste hundra åren ådagalägger visserligen,

hurusom framstegen på detta område ofta berott på geniala, ibland

av tillfälligheterna framkallade uppslag, men den visar också, att förutsättningar

måste finnas för bedrivande av systematiskt vetenskapligt . arbete

efter olika linjer och för fullföljande av skilda idéer och tankar. Härigenom

skapas förutsättningar för fortsatt framåtskridande. Läkekonsten utgör ett

hela den civiliserade mänskligheten omfattande arbetsfält, där vinningar,

som göras inom ett land, komma alla länder till godo, liksom inom ett land

framkomna uppslag kunna tillgodogöras och fullföljas inom ett annat land.

Det torde framstå såsom en klar förpliktelse även för vårt land att etter

förmåga göra en insats på detta arbetsfält. Denna uppgift Iramstar ^närvarande

stund i en alldeles särskilt klar dager mot bakgrunden av radande

förhållanden ute i världen.

Såsom redan antytts kräver den medicinska forskningen, liksom ali annan

vetenskaplig forskning, för sin utveckling gynnsamma yttre betingelser.

Som den lämnade redogörelsen visar, ha de sakkunniga emellertid vid

inventering av våra nuvarande resurser på detta område funnit flera och i

vissa hänseenden allvarliga brister föreligga. Den bild, de sakkunniga givit

av vår medicinska forsknings resurser av idag, har vitsordats i flera av de

avgivna yttrandena. För egen del är jag övertygad örn att åtgärder behova

vidtagas för att bereda ifrågavarande forskning förbättrade villkor. lidpunkten

härför synes särskilt lämplig nu, da vara vetenskapliga förbindelser

med andra länder efter att under åtskilliga ar ha varit starkt beskurna

inom en ganska snar framtid åter torde kunna upptagas.

Med hänsyn till de för utredningen givna direktiven ha de sakkunniga

vid övervägandet av vilka åtgärder som böra vidtagas för avhjälpandet av

de påvisade bristerna icke ansett sig böra närmare ingå på dessa, i den man

de hänfört sig till de medicinska och odontologiska studiernas och läroanstalternas

organisation. De sakkunniga lia emellertid framhållit, att dessa

frågors lösning vore minst lika viktig som andra åtgärder för den medicinska

forskningens främjande. Jag vill redan nu förutskicka, att jag har

för avsikt att senare i ett större sammanhang låta verkställa utredning beträffande

anförda spörsmål, i den mån de ej komma att behandlas av pa

dessa områden redan verksamma sakkunnigutredningar. De förslag, vilkas

framläggande för riksdagen jag nu vill förorda, avse sålunda närmast sådana

åtgärder, som kunna och böra vidtagas för främjande av den medicinska

forskningen huvudsakligen inom ramen för den nuvarande organisa

tionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. G sami. Nr 235 236. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr £36.

De sakkunnigas förslag gå ut på genomförande av åtgärder efter i huvudsak

två linjer. Dels skulle särskilda anslagsmedel för stödjande av

forskningen vid de medicinska lärosätena, tandläkarinstitutet och veterinärhögskolan

däri inbegripna, utgå direkt till dessa läroanstalter, dels

skulle ett statligt centralt medicinskt forskningsråd inrättas med särskilda

anslagsmedel till sitt förfogande. I det förstnämnda hänseendet föreslås beviljandet

av två särskilda anslag, nämligen ett forskningsanslag i egentlig

mening och ett anslag till s. k. doktorandstipendier.

Jag vill till en början kraftigt understryka de sakkunnigas uttalande, att

de medicinska lärosätenas institutioner och kliniker äro och måste förbli

våra viktigaste centra för medicinsk forskning. Det är vid dessa läroanstalters

institutioner och kliniker, som den blivande vetenskapsmannen först

kommer i närmare kontakt med vetenskapligt arbets- och tänkesätt samt

självständig forskning och lägger den grund, på vilken han i fortsättningen

skall bedriva eget vetenskapligt arbete. Dessa läroanstalter ha såsom sina

två huvuduppgifter att bedriva vetenskaplig forskning och meddela undervisning.

Ett intimt samband förefinnes mellan dessa båda uppgifter. Den

vetenskapliga nivån på den vid ifrågavarande läroanstalter bedrivna undervisningsverksamheten

är sålunda utan tvivel direkt beroende av kvaliteten

av den vetenskapliga forskning, som där bedrives. För nyrekrytering av

forskare och akademiska lärare är denna forskningsverksamhet av avgörande

betydelse. Det är därför enligt mitt förmenande synnerligen angeläget

att tillse, att först och främst den medicinska forskningens centralhärdar

erhålla möjligheter att utveckla sin verksamhet som forskningsinstitut.

Som av den föregående redogörelsen framgår, tillgodose de för närvarande

för ifrågavarande lärosäten tillgängliga anslagsmedlen i huvudsak endast

den ena av deras två huvuduppgifter, nämligen undervisningen. Följden

härav har blivit, att forskningsarbetet som regel icke kan på långt när

bedrivas i den omfattning och med den intensitet, som vore önskvärd och

som även vore motiverad av den omständigheten, att institutionerna och

klinikerna redan för sitt undervisningsändamål förfoga över en organisation,

vilken med relativt små ytterligare kostnader skulle kunna i hög grad

öka den vetenskapliga avkastningen. Det kan ej vara god ekonomi, att i

brist på medel den yttre organisation, som dessa institutioner representera,

endast ofullständigt utnyttjas.

Jag vill därför livligt tillstyrka de sakkunnigas förslag, att särskilda anslagsmedel

beviljas för främjande av den medicinska forskning, som bedrives

vid de medicinska lärosätenas institutioner och kliniker. Förutom

de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund, karolinska institutet,

tandläkarinstitutet och veterinärhögskolan synes mig emellertid även farmaceutiska

institutet böra bli delaktigt av detta anslag. Anslaget torde

sålunda årligen böra av Kungl. Majit fördelas i sex skilda poster.

De uppdragna riktlinjerna för de olika anslagsposternas användande föranleda

ingen erinran från min sida. Sålunda torde beslut om beviljande av anslag

ur de till förfogande ställda medlen böra meddelas, för de medicinska fakulteterna,

karolinska institutet och tandläkarinstitutet av kanslern för rikets

universitet och för veterinärhögskolan och farmaceutiska institutet av respektive

styrelser. I likhet med kanslern vill jag understryka, att utdelning

från detta anslag bör ske enbart med hänsyn till den vetenskapliga forskning,

som bedrives vid de olika institutionerna och klinikerna, oberoende

av om sökanden är institutionsföreståndaren respektive klinikchefen eller

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 236.

35

annan där verksam forskare och oberoende av om anslagen därigenom skulle

bli ojämnt fördelade mellan olika institutioner. I motsats till de nuvarande

materielanslagen, vilka i huvudsak fördelas proportionellt mellan institutionerna,

bör sålunda förevarande anslag fördelas helt och hållet pä

grundval av redovisat och styrkt behov. Såsom förutsättning för erhållande

av understöd ur detta anslag för viss forskningsuppgift bör gälla, att

sökanden framlägger en plan för arbetets bedrivande och penningmedlens

användning. Därjämte bör den, som erhållit understödet, förpliktas att

årligen lämna en redogörelse för arbetets fortskridande och medlens utnyttjande.

Det torde böra ankomma på universitetskanslern att meddela erforderliga

föreskrifter i syfte, att apparatur eller annan utrustning, som vid

viss institution anskaffats för medel ur ifrågavarande anslag, må i den utsträckning

så befinnes lämpligt utnyttjas jämväl av forskare, som icke äro

anknutna till institutionen i fråga. Anslaget, som torde böra uppföras i riksstaten

under Universiteten, den medicinska undervisningen m. m. och benämnas:

Bidrag till främjande av medicinsk forskning vid universiteten

m. fl. läroanstalter, synes böra erhålla karaktären av reservationsanslag.

Jag förutsätter därvid, att jämväl en var av de sex olika anslagsposterna

får karaktären av ett särskilt reservationsanslag, varigenom eventuella besparingar

å en dylik anslagspost kunna komma det lärosäte till godo, där

besparingen skett. Till storleken av det erforderliga anslagsbeloppet återkommer

jag senare.

De sakkunniga ha såsom en av de allvarligaste bristerna i vår medicinska

forsknings nuvarande resurser framhållit, att ekonomiska betingelser saknades

för tillvaratagande av de för forskningsarbete bäst skickade begåvningarna.

För skapandet av bättre förutsättningar i detta avseende ha de sakkunniga

som redan nämnts föreslagit beviljandet av ett särskilt anslag för

s. k. doktorandstipendier. Dessa stipendier, som skulle utgå med 5 000 kronor

för år räknat och kunna åtnjutas under en tid av högst tre år, avsåges

för studerande vid fakulteterna, karolinska institutet, tandläkarinstitutet

och veterinärhögskolan, vilka vore sysselsatta med utarbetande av doktorsavhandling

eller därmed jämförligt arbete och som ådagalagt anlag för

vetenskapligt arbete. Förslaget har hälsats med livlig tillfredsställelse av

de berörda lärosätena samt universitetskanslern. Jag är för egen del av den

uppfattningen, att en åtgärd i linje med den föreslagna skulle vara ägnad

att skapa ett bredare underlag för rekryteringen av vetenskapsidkare än

för närvarande är fallet. Jag vill även erinra, att likartade stipendier redan

finnas dels för främjande av högre juridiska studier vid universiteten i

Uppsala och Lund, dels för främjande av högre tekniska studier. Dessa

stipendier utgå vartdera med ett belopp av 2 500 kronor. Skäl torde icke

föreligga att för nu ifrågavarande stipendier förorda högre belopp. Jag vill

således tillstyrka inrättandet av följande stipendier, nämligen — i enlighet

med de sakkunnigas förslag — G för vardera av fakulteterna i Uppsala och

Lund, 10 för karolinska institutet och 3 flir veterinärhögskolan. För tandläkarinstitutet,

som för närvarande befinner sig i en period av stark utveckling

och vars nyutrustade institutioner erbjuda vidgade möjligheter för

vetenskaplig forskning, torde böra beräknas 4 stipendier mot av de sakkunniga

föreslagna 2. Härjämte bör 1 stipendium avses för farmaceutiska

institutet. Det sammanlagda antalet stipendier skulle följaktligen bli 30.

Med ett stipendiebelopp av 2 500 kronor skulle det årliga anslagsbehovet

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 236.

för detta ändamål uppgå till 75 000 kronor. Anslaget torde böra uppföras

i riksstaten såsom ett särskilt reservationsanslag benämnt Stipendier för

främjande av högre medicinska studier vid universiteten m. fl. läroanstalter.

Anslaget synes böra uppdelas mellan de olika läroanstalterna, varvid jag

förutsätter, att varje anslagspost erhåller karaktären av särskilt reservationsanslag.

Stipendierna synas i enlighet med vad kanslern anfört böra

utdelas av fakulteterna respektive lärarkollegierna vid karolinska institutet

och veterinärhögskolan samt lärarråden vid tandläkarinstitutet och farmaceutiska

institutet. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela

de närmare bestämmelser angående dessa stipendier, som kunna befinnas

erforderliga.

Tanken att genom inrättande av forskningsråd lösa den vetenskapliga

forskningens organisationsproblem är icke ny. Jag vill här endast erinra

om det år 1942 inrättade statens tekniska forskningsråd samt om det i

propositionen nr 62 till innevarande års riksdag föreslagna jordbrukstekniska

forskningsrådet. På den medicinska forskningens område har i flera

andra länder organisationsfrågan lösts på enahanda sätt. Särskilt goda erfarenheter

synas ha vunnits av de i England och Förenta staterna verkande

medicinska forskningsråden. Det är sålunda icke en helt oprövad organisation,

som de sakkunniga förordat för den svenska medicinska forskningens

del. Även om förutsättningarna för medicinsk forskning vid de enskilda

lärosätena skulle genom de förut föreslagna anslagens beviljande högst avsevärt

förbättras, torde ur andra synpunkter ytterligare åtgärder erfordras.

Jag syftar därvid närmast på behovet av en samordning mellan de på skilda

håll bedrivna forskningsarbetena. Modern forskning är i allmänhet så krävande

och fordrar så mycket specialkunskaper på olika områden och dyrbar

specialutrustning, att stora fördelar många gånger skulle vinnas, örn en

större forskningsuppgift kunde angripas samtidigt av ett flertal forskare

under ett enhetligt och med tillräckliga ekonomiska resurser utrustat centralt

organ. Härutinnan skulle utan tvivel ett forskningsråd kunna möjliggöra

en ökad effektivitet. Genom sin överblick över den medicinska forskningen

i hela landet och genom sina förbindelser med utländsk medicinsk

forskning skulle denna centrala organisation även kunna taga initiativ till

helt nya forskningsuppgifter. Förutsatt att den utrustas med tillräckliga anslagsmedel

skulle den även kunna ekonomiskt stödja värdefullt forskningsarbete

och därvid ställa medel till förfogande framförallt för sådana ur det

allmännas och vetenskapens synpunkter betydelsefulla forskningsarbeten, som

medföra kostnader av den storleksordning, att de icke kunna eller böra påföras

någon särskild institution vid de medicinska läroanstalterna.

Det gynnsamma mottagande, som förslaget örn inrättande av ett forskningsråd

mött hos samtliga i ärendet hörda myndigheter och sammanslutningar,

har ytterligare stärkt mig i min uppfattning, att ett sådant råd bör

komma till stånd.

En av de första frågor som härvid möta är, vilken storlek rådet bör givas.

De sakkunniga ha stannat vid att föreslå ett råd, bestående av ordförande

och 14 ledamöter. Ett så pass stort råd vore enligt de sakkunnigas

mening motiverat dels av önskvärdheten att erhålla en såvitt möjligt allsidig

representation av olika verksamhetsgrenar inom medicinsk forskning

och administration i landet, dels ock därav att behörig hänsyn borde tagas

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 236.

37

till de å de olika lärosätena förgrenade lokala intressena. Av rådets ledamöter

skulle genom val utses två representanter för vardera av medicinska

fakulteterna i Uppsala och Lund samt veterinärhögskolan, tre representanter

för karolinska institutet, en representant för tandläkarinstitutet och en

representant för svenska läkaresällskapet. Självskrivna ledamöter skulle vara

chefen för medicinalstyrelsen och generalläkaren eller de dessa i sitt ställe

förordnade. Slutligen skulle en representant för de medicinen angränsande naturvetenskapliga

ämnena utses av rådet självt. Med hänsyn till rådets storlek

ha de sakkunniga förutsatt, att ett särskilt arbetsutskott behövde tillsättas

för att handlägga de frågor, som av rådet hänskötes till detsamma

för avgörande. Emot den sålunda föreslagna storleken och sammansättningen

av rådet ha invändningar rests från vissa myndigheter och sammanslutningar.

Den mest restriktiva inställningen i fråga örn rådets storlek

har intagits av medicinska fakulteten i Uppsala och universitetskanslern,

vilka velat begränsa rådet till att omfatta 5 av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter

respektive 6 ledamöter, varav 5 skulle utses av Kungl. Majit och den

sjätte, chefen för medicinalstyrelsen, vara självskriven. Statskontoret och

svenska läkaresällskapet ha intagit en mellanställning med förslag örn 10

respektive 11 ledamöter.

För egen del är jag böjd att ansluta mig till tanken på ett mindre råd

än det av de sakkunniga föreslagna. Enligt min uppfattning bör en begränsning

av antalet ledamöter i rådet bidraga till att göra det mer arbetsdugligt.

Därtill kommer, att man inte ens med ett så stort råd som det

av de sakkunniga föreslagna kan tillnärmelsevis ernå en fullkomligt allsidig

representation av olika medicinska verksamhetsgrenar, varför vid sidan

av rådet ändock skulle i stor utsträckning behöva anlitas särskilda experter

eller sakkunniga. Jag vill här framhålla, att det föreslagna rådet främst

skall vara ett organ för medicinsk forskning och att dess sammansättning

bör bestämmas med hänsyn därtill. Från dessa utgångspunkter synas mig de

medicinska läroanstalterna böra i första hand vara företrädda i rådet. Utöver

ordföranden bör rådet bestå av 9 ledamöter. I likhet med statskontoret

finner jag lämpligt, att universitetskanslern blir rådets ordförande. Härigenom

vinnes icke blott en viss kontinuitet på ordförandeposten utan ock

en anknytning till det övriga akademiska livet och den akademiska administrationen,

som kan förutsättas bliva av stort värde. Av de övriga ledamöterna

böra 5 utgöras av valda representanter för ettvart av följande

fem lärosäten, nämligen de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund,

karolinska institutet, tandläkarinstitutet och veterinärhögskolan. Därjämte

böra, särskilt med tanke på målforskningens betydelse, chefen för medicinalstyrelsen

samt generalläkaren såsom självskrivna ledamöter tillhöra rådet.

De återstående 2 ledamöterna kunna enligt min mening lämpligen utses

av ordföranden samt de självskrivna och av lärosätena direkt valda

ledamöterna med beaktande av att en skall representera den utanför lärosätena

verksamma medicinska forskningen och en de angränsande naturvetenskapliga

ämnena. Jag förutsätter, att de olika lärosätena vid utseendet

av sina ledamöter samråda med varandra för undvikande av att ett

och samma ämne blir representerat av mer än en ledamot. Rådet bör inom

sig utse en vice ordförande. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att

vidtaga de smärre jämkningar i rådets sammansättning, vartill vunna erfarenheter

eller ändrade förhållanden eventuellt kunna föranleda.

I likhet med de sakkunniga finner jag lämpligt, att de valda ledamöterna

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 236.

utses för en tid av tre år. Fråga uppstår då, om ledamot efter nämnda tid

bör kunna omedelbart omväljas. Olika synpunkter göra sig gällande vid bedömandet

av detta spörsmål. En alltför lång mandattid kan måhända leda

till en viss ensidighet vid betraktandet av föreliggande uppgifter. Å andra

sidan måste det ligga i forskningens intresse, att ledamot, som på

grund av egna personliga egenskaper och vetenskapliga förtjänster samt

förvärvad erfarenhet i rådets angelägenheter gjort sig särskilt skickad för

de uppgifter, som åvila rådet, får tillfälle att fortsätta sin gagnerika verksamhet.

Vid övervägandet av denna fråga har jag stannat vid att förorda,

att de ledamöter, som väljas direkt av lärosätena, må kunna omväljas för

ytterligare en period av tre år. Jag förutsätter därvid, att omval endast

sker, därest sådana särskilda skäl föreligga, som jag nyss berört. De

av rådet utsedda ledamöterna torde däremot icke böra kunna bli föremål

för omval. Den av mig förordade sammansättningen av rådet synes

ägnad att säkerställa erforderlig kontinuitet i arbetet.

Beträffande forskningsrådets arbetsformer och arbetssätt vill jag i huvudsak

ansluta mig till de sakkunnigas synpunkter i dessa hänseenden. Jag

finner det icke lämpligt eller nödvändigt att binda rådet vid en viss organisation.

Det torde sålunda böra få ankomma på rådet självt att avgöra,

om ett särskilt arbetsutskott även med det nu föreslagna mindre rådet kan

vara erforderligt. Beträffande de av de sakkunniga förordade subkommittéerna

vill jag endast ifrågasätta, om det icke i stället för tillsättandet av

fasta subkommittéer med vissa bestämda ledamöter skulle vara mer effektivt

och ändamålsenligt, att rådet ur en större krets av på skilda områden

sakkunniga i varje särskilt fall utvalde just den eller dem, som representerade

sakkunskapen i det aktuella fallet.

Beträffande arvoden till rådets ordförande och sekreterare samt ersättning

åt rådets ledamöter m. fl. ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag.

Det är min övertygelse, att det föreslagna forskningsrådet skall komma

att fylla en viktig uppgift i den medicinska forskningens tjänst. Ehuru

dess sammansättning delvis skall ske i anslutning till de skilda lärosätena, är

det likväl uppenbart, att det i första hand är främjandet av landets medicinska

forskning som helhet och icke tillgodoseendet av de lokala eller andra

särintressena, som skall vara den ledande principen för rådets verksamhet.

Härutöver synes särskilt böra framhållas, att rådet icke bör inkräkta på de

särskilda läroanstalternas verksamhetsområden. Rådet bör sålunda icke

erhålla ställningen av ett ledande eller direktivgivande organ för allt vetenskapligt

arbete inom medicinen. Därigenom skulle lätt principen om forskningens

frihet råka i fara. Målet bör fastmer vara en förtroendefull samverkan

mellan lärosätena och rådet.

Det torde vara uppenbart, att rådet för att kunna fylla sin uppgift

måste ha icke alltför knappa anslagsmedel till sitt förfogande. Jag ansluter

mig till de sakkunnigas förslag, att ett särskilt reservationsanslag, förslagsvis

benämnt Statens medicinska forskningsråd: Främjande av medicinsk

forskning, ställes till rådets disposition. Till frågan om anslagets storlek

återkommer jag senare. Ur detta anslag skall rådet kunna lämna en enskild

forskare, vare sig denne är verksam vid en läroanstalt, sjukvårdsanstalt

eller annan inrättning, bidrag till utförande av en forskningsuppgift,

som prövas vara eller kan tänkas bli av synnerlig betydelse och för vilken

medel ej alls eller i otillräcklig utsträckning stå till buds ur andra till forskning

avsedda anslag och fonder. Vidare torde berättigade krav på rådets

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Statsutskottets utlåtande nr 236.

ekonomiska medverkan uppkomma i de fall, att forskare vid olika institutioner

önska förena sig om en mer omfattande forskningsuppgift. Ur anslaget

synas även medel böra kunna beviljas till studieresor utomlands. Jag

förutsätter, att såväl den humanmedicinska forskningen i egentlig mening

som den odontologiska, veterinärmedicinska och farmaceutiska forskningen

skola kunna bliva tillgodosedda ur dessa anslagsmedel och därvid principiellt

behandlas såsom likaberättigade. Beträffande rådets behörighet att bevilja

medel ur detta anslag ansluter jag mig till kanslerns uttalande, att en

bestämdare gräns härför än den av de sakkunniga föreslagna bör angivas.

Lämpligt synes därvid vara, att beslut, som innebära disposition av mer

än 20 000 kronor i engångsbidrag eller 10 000 kronor! periodiska bidrag,

skola underställas Kungl. Majit för avgörande. I fråga örn redovisning

för beviljade anslagsmedel samt andra därmed sammanhängande spörsmål

ansluter jag mig till vad de sakkunniga anfört.

Beträffande apparatur och annan utrustning, som anskaffas för anslagsmedel,

som stå till statens tekniska forskningsråds förfogande, torde numera

regelmässigt föreskrivas, att materielen skall vara att betrakta sorn

rådets egendom. Jag vill förorda, att liknande bestämmelser meddelas i

fråga om materiel, som anskaffas medelst av medicinska forskningsrådet

beviljade anslagsmedel.

Jag övergår nu till frågan örn de anslagsmedel, som äro erforderliga

för genomförande av de föreslagna åtgärderna. De sakkunniga ha angivit

det sammanlagda anslagsbehovet till 1 000 000 kronor utöver de

135 000 kronor till doktorandstipendier, som jag i det föregående berört,

vartill skulle komma 49 000 kronor i administrationskostnader för rådet.

Av förstnämnda belopp skulle 400 000 kronor belöpa på anslaget till Bidrag

till främjande av medicinsk forskning vid universiteten m. fl. läroanstalter

och 600 000 kronor på anslaget till Statens medicinska forskningsråd:

Främjande av medicinsk forskning. De föreslagna anslagsbeloppen

äro betydande. Ändock äro de avsevärt lägre än det belopp å 1 600 000

kronor, som de sakkunniga ansett svara mot det verkliga behovet. Emellertid

bör framhållas, att icke ens beviljandet av sistnämnda belopp tillnärmelsevis

skulle tillgodose alla aktuella önskemål för den medicinska forskningens

del. Som förut nämnts ha de sakkunniga nämligen icke upptagit

frågor, som beröra de olika läroanstalternas personalstater eller organisatoriska

spörsmål överhuvudtaget, liksom ej heller frågor, som röra den

medicinska undervisningen. Beviljandet av de föreslagna anslagen skulle,

även örn icke alla aktuella behov därigenom tillgodosåges, likväl betyda ett

krafttag för stödjande av svensk medicinsk forskning. Jag vill livligt tillstyrka,

att detta ''steg tages, och vill endast föreslå den ändringen i de sakkunnigas

förslag, att beloppet å 1 000 000 kronor fördelas med 500 000 kronor

på vartdera av de ifrågasatta anslagen. Jag finner denna jämkning motiverad

bland annat därav, att behovet av utrustning för ifrågavarande

forskning vid de skilda lärosätena åtminstone under en övergångstid får antagas

vara särskilt stort. Det torde vara nödvändigt att sörja för att de

institutioner och kliniker vid dessa lärosäten, där intresset för medicinsk

forskning iir särskilt levande, snarast möjligt sättas i stånd att utveckla

hela sin kapacitet.

Jag erinrar om att jag förut förordat, att det a,v de sakkunniga föreslagna

anslaget å 135 000 kronor till doktorandstipendier mätte utgå med ett

till 75 000 kronor reducerat belopp. Beträffande anslaget till täckande av

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 236.

forskningsrådets administrationskostnader synes mig detta, bland annat

med hänsyn till den av mig förordade minskningen av rådets storlek, icke

behöva upptagas till högre belopp än 40 000 kronor.

Därest riksdagen skulle bifalla mitt förslag örn inrättande av ett medicinskt

forskningsråd och anvisa av mig nu förordade anslag, torde det få

ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid fastställa reglemente för rådet

ävensom meddela närmare föreskrifter rörande dispositionen av anslagen.

De sakkunniga, som tillkallats för att inom finansdepartementet biträda

med utredning angående orsakerna till försämringen av nykterhetstillståndet,

ha i sitt den 29 januari 1944 avgivna betänkande angående nykterhetstillståndet

under krigsåren föreslagit, att ett årligt reservationsanslag

av 30 000 kronor måtte anvisas till understödjande av vetenskaplig

forskning på alkoholfrågans område. Av punkten

241 i årets åttonde huvudtitel framgår, att centralförbundet för nykterhetsundervisning

gjort framställning om anvisande för budgetåret 1945/46 av

ett anslag av 30 000 kronor för sagda ändamål. Jag ansåg mig emellertid

i samband med äskande av anslagsmedel under ifrågavarande punkt icke

böra upptaga detta spörsmål till prövning på grund av dess sammanhang

med frågan om inrättande av ett medicinskt forskningsråd. I anslutning

härtill må framhållas, att de sakkunniga i sitt betänkande bland aktuella

forskningsuppgifter av i främsta rummet social eller militärmedicinsk

betydelse upptagit just alkoholforskningen. Jag förutsätter därför, att denna

fråga kommer att ägnas behörig uppmärksamhet från rådets sida och räknar

med att av det anslag, som vid bifall till mina i det följande framställda

anslagsyrkanden kommer att ställas till rådets förfogande för nästa

budgetår, ett belopp av minst 30 000 kronor kommer att disponeras för

forskning på alkoholfrågans område. Frånsett nu berörda fall synes det mig

icke lämpligt, att visst belopp på förhand bindes för ett bestämt forskningsändamål.

I detta sammanhang torde böra erinras örn att sakkunniga, vilka inom

ecklesiastikdepartementet tillkallats för att biträda med utredning och avgiva

förslag rörande ordnandet av den flygmedicinska forsknings-

och försöksverksamheten, i ett den 14 juni 1944

avgivet betänkande i ämnet bland annat föreslagit dels inrättandet av ett

särskilt centralt organ för ledning och samordning av det flygmedicinska

forskningsarbetet, vilket organ skulle benämnas flygmedicinska forskningsnämnden,

dels ock att vissa anslagsmedel skulle ställas till förfogande för

den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamhetens bedrivande.

Forskningsnämnden, som föreslagits skola bestå av sju ledamöter, skulle

enligt de sakkunnigas förslag intaga en fristående ställning under ecklesiastikdepartementet.

Beträffande nämndens ställning till det medicinska

forskningsrådet har i sakkunnigbetänkandet rörande den flygmedicinska

forskningen framhållits, att ett ordnat samarbete mellan de båda organen

förslagsvis kunde erhålla den formen, att den flygmedicinska forskningsnämndens

ordförande inginge som medlem av det medicinska forskningsrådet.

De begärda anslagsmedlen äro avsedda att täcka dels engångskostnader

av i runt tal 670 000 kronor för anskaffande av viss apparatur

samt för vissa byggnadsarbeten m. m., dels ock vissa årliga kostnader till

ett sammanlagt belopp av omkring 143 000 kronor, varav 27 500 kronor

skulle belöpa på administrationskostnader för forskningsnämnden.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Statsutskottets utlåtande nr %36.

Emot förslaget om inrättande av en flygmedicinsk forskningsnämnd ha

erinringar gjorts av vissa av de i ärendet hörda myndigheterna. Salunda

ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen samt försvarets sjukvårdsförvaltning

funnit flera skäl tala för att den flygmedicinska forskningsnämnden

icke borde direkt underställas ett statsdepartement utan i stället

underordnas en lägre instans. De ha därvid funnit den bästa lösningen vara,

att den flygmedicinska forskningen inordnades under det medicinska forskningsrådet,

vilket lämpligen kunde ske i form av en särskild permanent

subkommitté under rådet.

Ehuru jag icke är beredd att nu taga ställning till samtliga de förslag,

som de sakkunniga rörande den flygmedicinska forskningen framlagt, vill

jag dock som min mening uttala, att det med hänsyn till det ändrade läge,

som uppstått genom förslaget om inrättande av ett medicinskt forskningsråd,

icke synes vare sig behövligt eller lämpligt att för den flygmedicinska

forskningen inrättas ett särskilt fristående organ, vilket förutom sina egentliga

arbetsuppgifter även skulle handha åtskilliga administrativa göromål.

Ehuru den flygmedicinska forskningen är av speciell art, är den dock en

form av medicinsk forskning och torde därför böra ledas av den auktoritativa

medicinska sakkunskap, som det föreslagna forskningsrådet ar avsett

att utgöra. Det synes lämpligt, att såväl frågan om den organisatoriska

form, som bör givas åt den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten

inom rådets ram, som övriga av ifrågavarande sakkunniga

framförda förslag och synpunkter göras till föremål för övervägande inom

forskningsrådet, innan ärendet slutligt förelägges riksdagen. Jag anser därför

att, sedan forskningsrådet blivit tillsatt, åt detsamma bör uppdragas

att skyndsamt upptaga dessa spörsmål till behandling samt därefter till

Kungl. Majit inkomma med de förslag och anslagsäskanden, som kunna

finnas påkallade. Det kan givetvis ifrågasättas, huruvida det är principiellt

riktigt, att vid sidan av de anslagsmedel, som komma att ställas till det

medicinska forskningsrådets förfogande, särskilda anslag anvisas för speciella

forskningsområden inom medicinen. Från denna utgångspunkt är jag

exempelvis, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, icke beredd

att nu framlägga förslag örn anvisande av ett särskilt anslag till militärmedicinsk

forskning. Det torde emellertid få ankomma på rådet att närmare

överväga på vilket sätt medelsbehovet för dylik forskning lämpligen

bör tillgodoses.

Till stöd för yrkandet i motionen II: 603, att riksdagen måtte besluta om

forskningsrådets sammansättning i enlighet med de sakkunnigas förslag och

till följd därav beräkna anslaget till rådets förvaltningskostnader till av de

sakkunniga föreslagna 49 000 kronor, har anförts i huvudsak följande.

Olikheten mellan de sakkunnigas och propositionens förslag beträffande

rådets sammansättning gestaltar sig sålunda:

De sakkunniga . .

Propositionen . . .

Karolinska

Uppsala

Punds

Veterinär-

Tandläkar-

institutet

universitet

universitet

högskolan

institutet

3

2

2

2

1

1

1

1

1

1

Medicinal-

styrelsen

Armé-

sjukvården

Naturveten-

skaperna

Läkarsällskapet

resp. forskn. utan- för lärosätena

De sakkunniga .1 1

Propositionen ... 1 I

1

1

1

1

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Statsutskottets utlåtande nr 236.

De sakkunnigas förslag rörande det medicinska forskningsrådets sammansättning

innebär att:

1. De enhetliga medicinska lärosätena, de två medicinska fakulteterna och karolinska

institutet, representeras av 7 ledamöter bland 14, ordföranden ej

inräknad.

2. De teoretiska medicinska disciplinerna och de praktiska ha en ungefär jämnstark

representation bland ledamöterna, valda av de egentliga medicinska

lärosätena.

3. Samtliga ledamöter utom ordföranden, chefen för medicinalstyrelsen eller

den han därtill förordnar och generalläkaren eller den han därtill förordnar

skola vara aktivt verksamma vetenskapliga forskare, som väljas på grund

av sina vetenskapliga förtjänster.

Vid valet av ett råd sammansatt i enlighet med propositionens förslag kunna

de ovan berörda synpunkterna icke finna beaktande. Något särskilt påpekande

angående ledamöternas vetenskapliga kvalifikationer göres ej heller i propositionen.

En sammanfattning av de nackdelar, som den i propositionen föreslagna

avvikelsen från de sakkunnigas förslag komme att medföra, skall här nedan

göras.

I propositionen föreslås med avvikelse från de sakkunnigas förslag att de

egentliga medicinska lärosätena, nämligen de två medicinska fakulteterna i

Uppsala och Lund samt karolinska institutet, skola ha endast en representant

vardera i det medicinska forskningsrådet, tillsammans således 3 utav forskningsrådets

9 ledamöter utöver ordföranden.

I sammansättningen för övrigt har endast den förändringen föreslagits, att

Svenska läkarsällskapets representant ersatts med en representant för den

medicinska forskningen utanför lärosätena samt att veterinärhögskolans representation

i likhet med de medicinska fakulteternas inskränkts till en ledamot.

Enligt detta förslag blir den rent medicinska sakkunskapen från de egentliga

medicinska lärosätena nedskuren med 60 procent, så att densamma får

endast 3 representanter bland forskningsrådets 9 ledamöter, ordföranden ej

inräknad.

En sådan anordning kan icke vara ändamålsenlig. Det medicinska forskningsrådet

får i sin verksamhet ständigt och jämt taga ställning till vetenskapliga

spörsmål bland annat inom fysik, kemi, biologi, fysiologi och patologi

förutom inom den kliniska medicinens alla olika discipliner. I sakens natur

ligger, att dessa äro ytterst svårbedömda. Vår tids långt drivna specialisering

kräver den bästa möjliga sakkunskap. Det är uppenbart att denna sakkunskap

måste eftersträvas även inom rådet. Ju större representation de egentliga

medicinska lärosätena ha inom rådet desto mera arbetsdugligt måste

det vara. Detta har också allmänt erkänts vid ärendets tidigare behandling.

De medicinska högskolorna betraktas som forskningens centralhärdar, och

den medicinska forskningen erkännes vara i huvudsak centraliserad till universitetens

teoretiska institutioner och kliniker. Det erkännes också, att de

medicinska läroanstalterna böra i första hand vara företrädda i rådet, vilket

med beaktande av att rådet skall vara ett organ för medicinsk forskning är

helt naturligt. Man kan ä priori räkna med att 4 eller 5 av de 9 ledamöterna

i det föreslagna mindre rådet icke kunna anses vara sakkunniga ens i något

av ovan uppräknade ämnen. Majoritetens ställningstagande måste sålunda i

så gott som varje fråga av större räckvidd grundas på annat än egen fack
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 336.

43

marmainsikt hos rådsledamot erna. En bristande sakkunskap kan leda till att

förslag och forskningsprojekt understödjas, vilka redan av fackmännen utanför

forskningsrådets krets utdömts såsom ohållbara. Risken för ^sådana fataliteter

är desto större ju mindre den rent medicinska representationen är.

Såsom exempel på olägenheterna med den i propositionen föreslagna sammansättningen

av det medicinska forskningsrådet må anföras att karolinska

institutet och tandläkarinstitutet äro lika representerade i detsamma. Vid det

förra, där halva antalet av alla blivande läkare utbildas, funnos 1943 29 professorer,

8 laboratorer, 7 lärare, 16 assistenter och biträdande lärare och 65

docenter (lärare och biträdande lärare ej inräknade) förutom ett stort antal

amanuenser, vid tandläkarinstitutet 3 professorer, 6 laboratorer och 18 assistenter

och biträdande lärare samt inga docenten Ännu tydligare framträder

olikheten, örn det vetenskapliga arbetet på de olika hållen jämföres. Enligt

en av de sakkunniga gjord utredning utgåvos under de senaste tio åren före

1944 i Sverige omkring 7 400 medicinska publikationer och litterära meddelanden,

största delen av dem direkt eller indirekt emanerande från karolinska

institutet. Av dessa voro inom ämnesgruppen kemi 800, patologi 600, fysiologi

450, anatomi och histologi 350 och bakteriolog! 200, tillsammans omkring

2 400 inom de teoretiska disciplinerna. Inom den kliniska ämnesgruppen deklarerades

något över 5 000 publikationer d. v. s. inom medicin 2 000, inom kirurgi

1 100, röntgenologi och pediatrik vardera 450, psykiatri 260 och gynekologi

och obstetrik, neurologi, radiologi, oto-laryngologi samt opthalmologi

vardera 200. För samma tid deklarerades knappt 100 odontologiska arbeten

och 350 veterinärmedicinska.

Av vikt är att verksamheten inriktas på såväl teoretisk som praktisk klinisk

forskning. Erfarenheten visar, att det är den teoretiska forskningen, som kommer

med de stora nydaningarna. Den kliniska forskningen ger den förra anknytning

till sjukvården och utformar det medicinska handlandets principer.

Synbarligen i syfte att beakta detta önskemål ha de sakkunniga velat ge det

medicinska forskningsrådet en sammansättning, sorn. underlättar dess bedömande

av arbetsproblemen ur båda forskningsriktningarnas synvinkel. De

ha föreslagit att såväl från vardera av de två medicinska fakulteterna som

från veterinärhögskolan skall en ledamot företräda de teoretiska disciplinerna

och en de praktiska samt från karolinska institutet två företräda de teoretiska

disciplinerna och en de praktiska. Det senare av den anledningen att den teoretiska

medicinska forskningen vid karolinska institutet, landets största medicinska

högskola, intar en så framskjuten ställning bl. a. genom de forskningsinstitut

i biokemi, neurofysiologi, cellfysiologi, radiopatologi och radiofysik,

som äro knutna till institutet.

Genom att varje fakultet respektive karolinska institutet har en representant

för vardera forskningsriktningen bland rådsmedlemmarna får rådet en

intim kännedom om de personella och materiella förutsättningarna för forskning

inom respektive discipliner vid de olika högskolorna. En sådan insikt hos

rådet självt måste anses vara en förutsättning för lämpligt personval för de

speciella forskningsuppgifterna och för tillvaratagandet av forskarbegåvningarna.

Beaktas dessutom de vanskligheter, som alltid vidlåda bedömandet av

medicinska forskningsuppgifters värde, iir det uppenbart, att ett forskningsråd,

som genom sina egna ledamöter besitter en omfattande sakkunskap rörande

teoretisk och praktisk medicinsk forskning, iir mera arbetsdugligt än ett mindre

sådant utan denna sakkunskap.

Som framgår av vad här anförts är de sakkunnigas förslag beträffande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 236.

rådsledamöternas antal och rådets inbördes sammansättning synnerligen val

motiverat. Departementschefens invändning att rådet skulle bli mera arbetsdugligt

med mindre antal ledamöter bör icke tillmätas så stort värde. Universitetens

medicinska lärarkollegier äro i regel något större korporationer

än sakkunnigförslagets forskningsråd, och dessa ha vid sina sammanträden

ofta att tega ställning till likartade spörsmål. Veterligen har kollegiets storlek

icke utgjort något hinder för dess arbete. Däremot kan det med säkerhet framhållas

att allvarliga olägenheter kunna uppstå med ett råd, sammansatt enligt

departementschefens förslag.

Även beträffande anslagsfrågor synes de sakkunnigas förslag väl avvägt.

Kungl. Majit har nedsatt det föreslagna beloppet 49 000 kronor till 40 000

kronor. Att av enbart sparsamhetsskäl biträda Kungl. Maj:ts förslag torde vara

otänkbart. Även örn posten »rese- och traktamentsersättning till ledamöterna»

får höjas något i ett råd med flera ledamöter torde »kostnader för särskilda

utredningar m. m.» ingalunda bli mindre i ett råd med färre ledamöter.

Motionerna 1:151 och II: 186.

I de likalydande motionerna 1:151 och II: 186, vari hemställts örn utredredning

rörande behovet av och formerna för en av statsmakterna understödd

arbetsfysiologisk forskning, har anförts bland annat följande.

Det är ett samhällsintresse ur såväl humanitära som nationalekonomiska

synpunkter, att den mänskliga arbetskraften icke användes i sådana former,

att den arbetandes hälsa skadas. Olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar

kosta varje år vårt land enorma belopp — enbart förlusterna genom olycksfall

kosta per år 12 miljoner arbetsdagar — och åtgärder ha vidtagits för

att minska olycksfallen och skapa en bättre yrkeshygien. Såväl många

olycksfall som många sådana sjukdomar, vilka hittills inte med säkerhet

kunnat hänföras till yrkessjukdomarna, torde emellertid bero på en företeelse,

vars uppkomst hittills i vårt land i mycket ringa utsträckning varit

föremål för vetenskapligt studium, nämligen de funktionella försämringar,

som i akut form bruka kallas trötthet och i kronisk form slitenhet. Trötthet

och slitenhet kunna ha sin orsak i ett alltför tungt arbete, i ett alltför uppdrivet

tempo, i ensidigt repetitivt arbete, i för korta eller olämpligt placerade

raster och andra omständigheter.

_ Arbetsfysiologien är den vetenskap, som söker utforska kroppens funktionella

tillstånd och förändringar under arbetet. I flera länder ha speciella

forskningsinstitut för arbetsfysiologi inrättats, såsom Kaiser Wilhelm Institut

flir Arbeitsphysiologie i Tyskland, National Research Committee for

Industrial Fatigue i England, Fatigue Laborator i Boston, USA, arbetsfysiologiska

instituten i Moskva och Charkov m. fl. Genom anslag från stat

och enskilda har i dessa länder den medicinska vetenskapen fått möjlighet

att tillämpa fysiologien på yrkesarbetet. I vårt land har speciell arbetsfysiologisk

forskning påbörjats 1941 med ekonomiskt stöd av Värmlands

skogsarbetsstudier, och undersökningar ha sedan dess utförts eller pågå förutom

vid skogsbruk och delvis järnindustri i Värmland även vid jordbruksarbete,

Sandvikens järnverk och Hemmens forskningsinstitut.

Vid de arbetsfysiologiska undersökningarna begagnar man dels direkta

och dels indirekta metoder. De direkta metoderna innefatta undersökningar

av kroppsfunktionerna under arbetet. Däri ingå rörelseanalyser i syfte att

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 236.

45

utforska optimala rörelser vid yrkesarbete. Man mäter t. ex. energiförbrukningen

och verkningsgraden under arbetets olika faser och vid olika arbetsställningar

och de anspråk, som arbetet ställer på olika organs funktioner.

Undersökningarna syfta vidare till att uppspåra och mäta alla symtom av

försämringar i hela kroppens och alla dess organs funktionstillstånd, d. v. s.

vad man brukar kalla trötthet eller slitenhet. I de engelsktalande länderna

plägar också arbetsfysiologien kallas »trötthetsstudier».

De indirekta metoderna omfatta undersökningar av arbetsresultatet, tidsstudier,

statistik över yrkesval, morbilitet och mortalitet. Dessa metoder

kunna endast ge resultat beträffande stora grupper av individer. De direkta

metoderna ge däremot möjlighet att undersöka den enskilde arbetarens

funktionella tillstånd och utveckling. Genom de direkta metoderna kan

man tidigare upptäcka skadliga inverkningar, medan de indirekta metoderna,

huvudsakligen sjukdoms- och dödlighetsstatistik, dels arbeta med stora

felkällor, dels möjliggöra upptäckter av skadeverkningar först efter långa

tidsperioder, varigenom en ändring av arbetsbetingelserna ofta kommer för

sent.

Den arbetsfysiologiska forskningens metoder bero av arbetets art. Vid

tungt arbete står påfrestningen på organismen i nära samband med energiförbrukningen,

vilken på tillförlitligt sätt kan mätas. Skogs- och lantarbete

samt tyngre arbete inom industrien ha blivit det område, som de arbetsfysiologiska

studierna speciellt ägnat sig åt. För fysiologisk rationalisering av

lättare arbete ha hittills i huvudsak använts indirekta metoder, i första

hand produktionsundersökningar, som med stor framgång bedrivits av engelska

fysiologer vid Industrial Fatigue Research Board.

Docent Y. Zotterman framhåller om arbetsfysiologien bland annat följande:
»Som

den österrikiske fysiologen Durig i sitt stora arbete över arbetströtthet

framhåller, är frånvaron av en minskning i produktionen icke något

absolut tillförlitligt tecken på att trötthet ej föreligger, då börjande trötthet

kan kompenseras med förstärkta viljeimpulser. Dock kan man i mångå

fall draga positiva slutsatser som t. ex. för att nämna ett av de vanligaste

fallen, när den absoluta produktionen nästan alltid stiger viel en minskning

av arbetstiden. Man är ju också benägen att tro, att en 9 timmars arbetsdag

är hälsosammare än en 11 timmars arbetsdag. Avgörande bevis härför

kan endast en sjukdoms- och dödlighetsstatistik i vissa fall lämna, och en

dylik förutsätter ett mycket stort material, omfattande ett stort antal arbetare

och tidsperioder på åtskilliga decennier. Om ihållande trötthet i

längden kan kompenseras genom ökade viljeimpulser, synes dock högst

problematiskt. Vid lättare arbete, där de totala energiutgifterna äro ringa,

gäller det framför allt, att man undviker arbetsformer som lätt ge upphov

till strängt lokaliserad trötthet. För detta ändamål måste arbetsfysiologien

begagna sig av nyare och förfinade metoder, som kunna giva upplysningar

örn den direkt engagerade nevromuskulära mekanismens funktionstillstånd.

—

De direkta metoderna angivas av den berömde tyske arbetsfysiologen

Atzlcr på följande sätt:

1) Egentlig arbetsfysiologisk rationalisering.

2) Fysiologiska anlagsurval.

3) Bekämpande av trötthet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 236.

Då arbetsfysiologisk rationalisering och anlagsurval i och för sig innebära

ett indirekt bekämpande av trötthet, så bör med direkt bekämpande av

trötthet endast innefattas sådana metoder, som tillåta uppspårandet av en

insmygande trötthet och därpå grundade förebyggande åtgärder. Den trötthet,

som uppkommer vid yrkesarbete, är av två slag. Vid lättare arbete är

den uteslutande lokaliserad till nervsystemet, vilket betyder en försämrad

impulsöverföring från centrum till periferien. Vid tungt arbete adderar sig

till den nervösa tröttheten den muskulära, vilket innebär en försämrad

funktion i själva muskulaturen. Det är endast för denna senare form av

trötthet, som vi äga tillförlitliga metoder, som möjliggöra att vi kunna upptäcka,

när den sätter in. När det gäller lättare arbete ha vi sålunda indirekta

metoder som tidsstudier och rörelsestudier, vilka kunna upplysa oss om

arbetets kvantitativa och kvalitativa resultat samt huruvida rörelserna

undergå någon påtaglig förändring. I vissa fall kunna psykotekniska metoder

dessutom vara av stort värde. Att trötthet uppkommer mot slutet av

arbetspassen är naturligt och behöver ej uppfattas som varande skadligt

om endast den till förfogande stående vilotiden är tillräcklig för att få tröttheten

att försvinna. Vid industriarbete uppstår faran stundom just i en

mycket långsamt förlöpande nötning, när arbetskraften tages i anspråk

alltför länge i mycket specialiserade arbetsformer.»

Om de hittills i Sverige utförda fysiologiska undersökningarna av yrkesarbete

kan i korthet nämnas följande.

På värmländska skogsarbetare utförda undersökningar av energiförbrukningen

under skogsarbetes olika huvudformer, som utförts 1941 och 1943,

ha visat, att energiförbrukningen under skogsarbetet ligger omkring 9 keaj

per minut, d. v. s. ungefär 7 gånger viloomsättning. Med ledning av de genom

respirationsförsök under arbetet i skogen utförda energimätningarna

var det möjligt att beräkna den totala energiförbrukningen per dygn. Det

visade sig då, att en skogsarbetare, som håller 8 XA timmes arbetstid i skogen,

måste beräknas komma upp i en förbrukning av cirka 5 700 kcal per

dygn. Samtidigt utfördes försök att mäta arbetarens verkningsgrad vid de

olika arbetsformerna. Anmärkningsvärt var därvid, att barkningen synes

försiggå med mycket låg verkningsgrad (4 å 5 procent), medan kapning med

bågsåg utföres med verkningsgraden 10—12 procent. Då barkningen ofta

upptar 50 procent av arbetstiden vid timmerhuggning, inses lätt betydelsen

av att här införa rationellare metoder.

I anslutning till dessa energimätningar under arbetet i skogen utfördes

sedermera i flera etapper kostundersökningar på skogsarbetare och deras

hushållsmedlemmar. En undersökning av värmländska skogs- och valsverksarbetares

näringsförhållanden 1942 visade, att skogsarbetarna hade

stora svårigheter att leva inom ramen för gällande ransoneringar. Skogsarbetarnas

energiförbrukning förhöll sig till valsverksarbetarnas som 3 till

2. Efter undersökningens slutförande beslutade livsmedelskommissionen en

höjning av skogsarbetarnas ransoner av mjöl, fläsk och matfett motsvarande

320 kalorier per dag.

I en undersökning av blodsockerhalten under skogsarbete påvisades, att

under skogsarbete en så betydande blodsockerminskning kan ske, att den

påverkar effektivitet och olycksfallsrisk, trots till synes tillräckligt antal

pauser och måltider. Genom upprepad tillförsel av små sockerkvantiteter

under arbetet, utöver måltiderna, kunde sockerhalten hållas på en betryg
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 236.

47

gande nivå. Slutsatser kunde även dragas beträffande arbetsdagens indelning.

För närvarande pågå vid Arbetsfysiologiska undersökningens försöksstation

i Värmland försöksserier omfattande a) rörelsestudier, avsedda att

utforska lämpligaste arbetsrörelser och arbetsställningar vid skogsarbete,

b) försök att utröna lämpligaste planering av arbetsdagen i skogen.

Vid undersökningar, utförda vid Hemmens forskningsinstitut, kunde jämförelser

anställas beträffande energiförbrukningen vid olika bänkhöjder vid

bakning och diskning samt vid olika arbetsmetoder för rengöring av trägolv,

korkmatta och parkettgolv.

Såsom framgår av ovanstående, har arbetsfysiologien i andra länder ansetts

vara ett medicinskt forskningsområde, värt samhällets stöd. I framtiden

torde denna forskningsgren komma att tillmätas ökad betydelse, dels

emedan nya forskningsmetoder här liksom på andra områden torde komma

att upptäckas, dels emedan de humanitära synpunkterna på arbetskraftens

användning torde komma att ges ökat utrymme och dels emedan det ekonomiska

kravet på hushållning med arbetskraften gör sig allt mera gällande.

Redan nu synes det uppenbart, att arbetsfysiologiens resultat kan gagna de

arbetande, näringslivet, arbetsmarknadens organisationer, yrkesinspektionen,

den yrkeshygieniska forskningen vid institutet för folkhälsan samt yrkesval

och yrkesutbildning.

Hushållandet med arbetskraften är på lång sikt till fördel för hela samhället

och även i lika hög grad fördelaktigt för parterna på arbetsmarknaden.

Vissa på kortsiktiga synpunkter beroende motsättningar kunna emellertid

befaras, emedan det av naturliga skäl kan bli så, att en arbetsgivare i första

hand intresserar sig för de möjligheter till höjning av arbetsprestationen,

som arbetsfysiologien öppnar, medan hans arbetare kunna, väntas framför

allt hävda hälsosynpunkten. Härur kunna framkomma skilda värderingar

av såväl forskningens inriktning som dess resultat. Örn de arbetsfysiologiska

studierna sprida sig inom näringslivet, är det därför tänkbart, att irritation

kan uppstå, i den mån arbetsfysiologien icke erhåller en fullt oberoende och

opartisk ställning. Detta är ytterligare ett skäl för samhället att stödja

denna forskning.

Tills vidare arbetar den arbetsfysiologiska forskningen i vårt land väsentligen

med vissa begränsade uppgifter, för vilka enskilt understöd kan erhållas.

Det är tänkbart, att nya sådana uppgifter tid efter annan anmäla

sig. Arbetets natur torde dock i huvudsak vara sådan, att bästa resultat

endast kan nås genom planering på .längre sikt. Det förefaller osannolikt,

att enskilt kapital kommer att stå till buds för sådan för längre tidrymd

planerad forskning.

Om vid utredning skulle befinnas lämpligt, att forskning på detta område

bedrives med statens stöd, är det tänkbart, att stödet skulle få den

formen, att ett arbetsfysiologiskt institut upprättades t. ex. i anslutning till

karolinska institutets fysiologiska institution eller statens institut för folkhälsan.

Det vore i så fall önskvärt, att statsmakterna kunde ta ställning till

frågan, innan karolinska institutets planerade nybyggnader äro uppförda.

Statsutskottet har i vederbörlig ordning infordrat utlåtanden över ifrågavarande

motioner från medicinalstyrelsen, som hört medlemmen av sitt vetenskapliga

råd, projessorn G. Liljestrand, universitetskanslern, som hört

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 236.

de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund samt karolinska institutets

lärarkollegium, ävensom statens institut för folkhälsan, varjämte tillfälle

att yttra sig beretts Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen i Sverige. Av yttrandena inhämtas i huvudsak följande.

Medicinalstyrelsen: I anslutning till vad professor Liljestrand sålunda

anfört får medicinalstyrelsen framhålla, att de för bedömande av hithörande

frågor redan nu tillgängliga resurserna i vårt land måste betecknas som

otillräckliga. För det omfattande delvis nya forskningsområde, som här avses,

synes sålunda böra närmare klarläggas, huruvida och i vad män särskilda

arbetskrafter böra härför avdelas vid redan bestående institutioner

eller om ett speciellt forskningsinstitut efter utländskt mönster bör inrättas

liksom ock frågan örn den arbetsfysiologiska forskningens samordnande

med och samverkan med såväl allmän medicinsk som rent teknisk forskning

bör närmare utredas.

I det av professorn G. Liljestrand avgivna yttrandet anföres bland annat

följande.

Ingen annan faktor ställer tillnärmelsevis så stora krav på kroppens skilda

organ och funktioner som det kroppsliga arbetet. Dess återverkan i första

hand på muskelapparaten och därigenom på ämnesomsättningens storlek

och som följd därav på andning, blodomlopp, blod, nervsystem, sinnesorgan

etc. är av genomgripande art. Därför kommer studiet av muskelarbete

alltid att intaga en central roll inom fysiologien. Det är emellertid

uppenbart, att det utomordentligt vidsträckta område, som arbetsfysiologien

utgör, icke kan i mer än mycket begränsad omfattning bliva föremål

för forskning och undervisning på våra universitetsinstitutioner. Dessa ha

som sin huvuduppgift att skapa grundvalen för den blivande läkarens verksamhet

och måste därför söka ge en möjligast allsidig bild av kroppens

funktioner i friskt tillstånd och framför allt söka bidraga till förståendet av

de mekanismer, som reglera dessa funktioner — det är ju rubbningar i dessa

regulationsanordningar, som framför allt prägla sjukdomen. Blott i mycket

ringa grad kan man på dessa institutioner syselsätta sig med den egentliga

arbetsfysiologien. I vårt land finnes visserligen sedan några år tillbaka

vid gymnastiska centralinstitutet en specialprofessur i kroppsövningarnas

fysiologi, och området för denna befattning står onekligen i ett nära samband

med arbetsfysiologien, sådan den torde avses i motionen. Men även

för denna professur gäller, att den omöjligt kan räcka till för hela det väldiga

området, även om innehavaren sannolikt kan påtaga sig vissa begränsade

uppgifter där. I första hand är professuren vid gymnastiska centralinstitutet

avsedd att söka ernå en teoretisk fördjupning av kännedomen örn

arbetets allmänna återverkan på kroppen. Därtill kommer den speciella anpassningen

till olika idrottsgrenar, ävensom till gymnastiken i dess skilda

former. Det är därför icke att förvänta, att man inom ramen för denna

professur skall kunna i behövlig utsträckning få hjälp med de mångå och

skiftande praktiska uppgifter, som arbetsfysiologien erbjuder. Dit höra således

i första hand specialstudier över de verkningar, som bestämda former

av arbete, sådana de förekomma ute i livet, utöva på kortare och längre

sikt, vidare undersökningar över de optimala betingelserna för arbetets utförande

för att det skall ge gott resultat såväl med hänsyn till produktions
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ''£36.

49

utbytet som med tanke på arbetarens hälsa och arbetsglädje, ävensom klarläggandet

av de principer, som böra läggas till grund för yrkesurvalet. Området

är utomordentligt rikt och praktiskt betydelsefullt. Trots de talrika

undersökningar, som redan föreligga på skilda håll och vilka bland annat

redovisas i ett flertal facktidskrifter, såsom »Arbeitsphysiologie» och »Le

Travail Humain», men även i särskilda handböcker, i parlamentsrapporter

etc., befinna vi oss utan tvivel blott i början av denna forskning. Metoder

finnas i stort antal utarbetade för en råd skilda ändamål, och i övrigt kunna

de förväntas följa dem, som användas inom andra grenar av fysiologien,

men uppgifternas stora antal och praktiska inriktning göra det helt naturligt,

att man för deras bearbetande vidtager särskilda åtgärder. Det gäller

här i exkvisit bemärkelse tillämpad fysiologi. De erhållna resultaten äga i

regel ett begränsat teoretiskt värde, varför man ej kan räkna med att de i

erforderlig utsträckning komma att bliva föremål för fackfysiologernas bearbetning,

om ej extraordinära åtgärder vidtagas för att underlätta och befrämja

en sådan utveckling.

Med hänsyn till att vårt folks arbetskraft och arbetsskicklighet utgör

den kanske viktigaste källan för välståndet i landet, synes det i hög grad

påkallat, att betingelser för ett framgångsrikt studium av arbetsfysiologien

skapas. Detta ligger i såväl arbetsgivarnas som arbetarnas intresse. Det

torde icke dess mindre vara olämpligt att helt överlämna områdets bearbetning

till det privata initiativet. Därigenom uppstå lätt konflikter, som lättare

kunna undgås, örn undersökningarna drivas på vetenskapligt-objektiv

grundval och utan ekonomiskt eller annat beroende av de intresserade parterna.

Ett typiskt exempel erbjuder spörsmålet örn de moderna rationaliseringssträvandena,

som utgått från det bekanta Taylor-systemet och utvecklats

i olika riktningar. Att en rationalisering kan medföra förbättrat arbetsresultat,

är otvivelaktigt, men det är därvid absolut nödvändigt att fästa

den största uppmärksamhet vid den mänskliga organismens reaktioner, det

gäller följaktligen att tillse, att rationaliseringen icke leder till förslitning

av kroppen eller delar därav och att skydda mot dylika skador, eller, i den

män de trots allt likväl uppkomma, lämna erforderlig kompensation. Detta

praktiskt utomordentligt viktiga problem kan efter min mening icke lösas

på ett tillfredsställande sätt utan intensiv medverkan av fysiologisk forskning.

Det torde i detta sammanhang också böra framhållas, att kännedom örn

det sätt, på vilket kroppen under skilda betingelser reagerar för kroppsarbetet,

är av vikt även för arbetsledare, varför den arbetsfysiologiska

forskningen torde böra förenas med viss undervisning härvidlag.

På grundvalen av vad jag sålunda anfört får jag livligt tillstyrka den i

motionen begärda utredningen. Vid en eventuell utredning bör beaktas, att

den arbetsfysiologiska forskningen bör intimt samarbeta med medicinsk

forskning i allmänhet och annan fysiologisk forskning i synnerhet, liksom

den bör uppehålla kontakt även med den rent tekniska forskningen.

Universitetskanslern har funnit synnerligen önskvärt, att en utredning

rörande här ifrågavarande spörsmål kommer till stånd. Därest ett statligt

medicinskt forskningsråd kommer att inrättas, synes utredningen kunna

anförtros åt detta organ.

T yttrandet från medicinska jakidteten i Uppsala framhålles, att vid utredningen

även bitr beaktas, i vad mån redan bestående institutioner genom

speciella anslag kunna beredas ökade arbetsmöjligheter.

Bihang till riksdagens protokoll 0 sami. Nr 333—236.

4.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Statsutskottets utlåtande nr 236.

Inom fakulteten har följande särskilda yttrande avgivits av professorn

D. E. Holmdahl:

Det är utan vidare klart, att den arbetsfysiologiska forskningen måste

sägas ha den största betydelse såväl från humanitär som nationalekonomisk

synpunkt. Den har i vårt land hittills varit i hög grad försummad. Man

måste därför med största tillfredsställelse hälsa det initiativ, som franxkommer

i motionen. Frågan gäller närmast omfattningen och inriktningen av

den ifrågavarande arbetsuppgiften.

Motionärerna avse, att endast det yrkesmässiga rutinarbetet skall bli

föremål för beaktande. Frågan är, om uppgiften skall begränsas endast härtill.

Enligt min mening böra även gymnastikens och idrottens kroppsrörelser

indragas i den kommande arbetsfysiologiska forskningens arbetsuppgifter.

Att detta är i hög grad önskvärt och påkallat ligger i öppen dag. Man behöver

här endast hänvisa till den stora betydelse, landets gymnastik och

idrott har för ungdomens sysselsättning, utveckling och hälsa. Framför allt

har den svenska idrotten vuxit fram till en folkrörelse av en imponerande

omfattning. För den initierade står det fullt klart, att reglerande krafter

måste ingripa även på detta område. Detta kan endast ske genom en syste

matiskt inriktad forskning på de kroppsrörelser, som äro typiska för de olika

grenarna av gymnastik och idrott. Sker icke detta, är det fara värt, att

framför allt vissa former av idrott i det långa loppet kan komma att utvecklas

till en skadegörande faktor för folkhälsan. Vissa amerikanska undersökningar

tala här sitt tydliga språk. Därför måste det allmänna reglerande

ingripa.

Bestämmes arbetsuppgiftens omfattning på det sätt, som ovan antytts,

bör den föreslagna forskningsuppgiften vidgas till att omfatta kroppsrörelsernas

fysiologi. Detta motiverar, att denna arbetsuppgift upptages som en

speciell forskningsgren vid landets trenne medicinska utbildningsanstalter.

I Uppsala har denna utveckling redan förberetts. Från akademiskt

idrottshåll har sedan länge det önskemålet stått klart, att kroppsrörelsernas

fysiologi förtjänar att bli föremål för en särskild forskning, och redan

för 10 år sen framfördes från detta håll förslaget, att universitetet borde utverka

en särskild professur för denna arbetsuppgift. Frågan har också diskuterats

inom universitetsledningen, men längre har det hittills icke kommit.

Från akademiskt idrottshåll har dessutom påpekats, att förhållnadena i

universitetsstäderna lämpa sig särskilt för denna utveckling. I Uppsala äro

förhållandena särskilt gynnsamma. Där finnes redan en gymnastik- och

idrottsinstitution, som lämpligen borde knytas till detta forskningsinstitut.

Även gymnastik- och idrottslärarnas arbete borde sortera under denna verksamhet.

I Uppsala planeras redan upprättandet av en hälsovårdsbyrå för

den studerande ungdomen i anslutning till gymnastikinstitutionen. Även

denna bör sortera under detta forskningsinstitut.

Under hänvisning till det ovan sagda får jag varmt tillstyrka, att den

föreslagna utredningen snarast möjligt kommer till stånd och att den utvidgning

av arbetsuppgiften, som ovan skisserats, blir föremål för ett allsidigt

bedömande. Enligt min mening är frågan, som förut antytts, av så

stor betydelse, att tre professurer, anslutna till landets trenne medicinska

utbildningsanstalter, äro väl motiverade. Professuren vid gymnastiska cen
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 236.

51

tralinstitutet i kroppsövningarnas fysiologi och hygien har sin stora betydelse,

men dess ställning bör givetvis i detta större sammanhang omprövas.

Medicinska jakulteteji i Lund har uttalat följande. I vårt land med dess

högt utvecklade industri och skogsbruk skulle arbetsfysiologisk forskning

kunna bli ett främjande led i utvecklingen. Våra vetenskapliga institutioner

ha icke i önskvärd utsträckning kunnat lämna bidrag inom detta såväl

praktiskt som vetenskapligt synnerligen betydelsefulla arbetsområde. Detta

sammanhänger med bristen på skäligt avlönade befattningar för vetenskapliga

specialister, bristen på anslagsmedel och avsaknaden av en central institution

för planläggning av arbetsfysiologisk forskning.

Proposition väntas i maj rörande inrättandet av ett statligt medicinskt

forskningsråd. Fakulteten vill erinra örn att den motsvarande engelska

organisationen, Medical Research Council, har permanenta subkommittéer

för arbetsfysiologi och för »Industrial Psychology». Fakulteten vill för sin

del förorda att Kungl. Majit uppdrager åt det förmodligen i höst konstituerade

statliga medicinska forskningsrådet att utarbeta riktlinjer och i övrigt

vidtaga erforderliga åtgärder för att främja arbetsfysiologisk forskning.

Fakulteten önskar framhålla att en vetenskaplig verksamhet av denna

art för att uppnå verkligt vägande resultat kräver betydande anslagsmedel,

vilka dock synas små i jämförelse med den vinning som sådan forskning

kan ge samhället.

I yttrandet av karolinska institutets lärarkollegium har anförts följande.

Arbetsfysiologiska undersökningar bedrivas sedan åtskilliga år i ett flertal

större länder vid särskilda för detta ändamål inrättade forskningsinstitut.

Denna forskning är av mycket stor såväl praktisk som teoretisk betydelse.

Genom en systematisk prövning av de fysiologiska betingelserna för

tyngre muskelarbete av olika slag liksom för andra former av arbete synas

betydande fördelar vara att vinna med hänsyn till ett rationellt användande

av mänsklig arbetskraft.

En sådan forskning synes kunna gripa över på mycket vidsträckta områden

och omfatta t. ex. dels arbetsfysiologisk rationalisering i egentlig mening,

dels undersökningar i avsikt att bekämpa uppträdande trötthetssymtom

och ytterligare att uppställa normer för urval av personer, lämpade för

olika former av arbete.

Genom de hittills vunna resultaten ha våra kunskaper på detta område

väsentligt vidgats och praktiskt viktiga tillämpningar kunnat göras. Även

här i landet ha sådana undersökningar på privat initiativ företagits; härvid

kunna t. ex. nämnas de försök som företagits med stöd av Värmlands skogsarbetsstudier

i samarbete bland annat med karolinska institutets fysiologiska

institution. Dessa försök, som givit åtskilliga intressanta resultat och

bland annat lett till en adekvatare tilldelning av ransonerade livsmedel för

vissa grupper av tungt arbetande, ha visat att goda förutsättningar för sådan

forskning föreligger i vårt land. Andra undersökningar, som utförts vid

Hemmens forskningsinstitut, ha likaledes givit beaktansvärda resultat, som

riktigt utnyttjade böra kunna leda till arbetssparande åtgärder i hem och

på andra verksamhetsfält.

Med hänsyn till det stora allmänna intresse, som arbetsfysiologiska studier

innebära för landet, och då sådan verksamhet visat sig kunna medföra

värdefulla resultat, vill kollegiet för sin del livligt tillstyrka att en utredning

kommer lill stånd rörande behovet av och formerna flir en av statsmakterna

understödd arbetsfysiologisk forskning. Samtidigt vill lärarkollegiet förorda,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 236.

att denna utredning uppdrages åt det planerade statliga medicinska forskningsrådet,

varom kunglig proposition väntas i maj innevarande år, med

hänsyn till att ifrågavarande utredning klart synes falla inom rådets verksamhetssfär.

Statens institut för folkhälsan: Vid anmälan av proposition nr 139 till

1938 års riksdag angående inrättande av ett statens institut för folkhälsan

uppdrog föredragande statsrådet i huvudsaklig överensstämmelse med ett

av särskilda sakkunniga utarbetat förslag (Stat. off. utr. 1937: 31) riktlinjerna

för verksamheten vid institutets yrkeshygieniska avdelning. Däri framhölls

bland annat att det var angeläget att skilda yrkessjukdomar och -skador

bliva föremål för närmare undersökningar liksom även tröttheten inom

skilda yrkes- och arbetsformer; detta senare med särskild tanke på att de

moderna rationaliseringssträvandena ställde allt hårdare krav på individens

prestationsförmåga. Yrkeshygienen kunde emellertid icke begränsa sig härtill.

För bedömande av arbetsförhållandena inom skilda yrkesområden har

ett starkt behov framträtt att äga kännedom örn det inflytande, som vissa

allmänna arbetsvillkor utöva på därunder arbetande. Detta gäller sålunda

problemet om minderårigas och kvinnors arbete och arbetstiden samt frågan

om skiftarbetets inverkan på hälsotillståndet. Enahanda är förhållandet beträffande

arbetstidsproblemen i allmänhet, däri inbegripen frågan om rationell

updelning av tiden i arbete, raster och vila, arbetarnas beroende av social

miljö, bostad, föda o. s. v. Härvid erfordras i stor utsträckning fortlöpande

undersökningar av större arbetargrupper under längre tidsperioder.

Under sin verksamhet har institutets yrkeshygieniska avdelning först

under de senaste åren och i relativt liten omfattning kunnat påbörja trötthetsundersökningar.

Detta sammanhänger med dels att av krisen betingade

förhållanden på arbetsplatserna i avsevärd utsträckning lagt hinder i vägen

för fältundersökningar, dels att ännu mer trängande problem — väsentligen

inom yrkessjukdomarnas område — fordrat sin lösning. Avsikten är emellertid,

att i den mån det är möjligt, i fortsättningen utföra dylika arbetsfysiologiska

undersökningar i större utsträckning. På grund av det ökade arbetet

inom yrkeshygienens övriga områden, vilka nästan helt tagit personalens

arbetsförmåga och avdelningens laboratorieutrymmen i anspråk, torde det

bliva nödvändigt att för ett rationellt bedrivande av den arbetsfysiologiska

forskning, som under alla förhållanden måste utföras vid avdelningen, anställa

särskilt utbildade arbetskrafter. Därtill torde en viss utvidgning av

avdelningens lokaler erfordras.

Motionärerna framhålla, att arbetsfysiologisk forskning utöver för yrkeshygienen

är av betydelse i åtskilliga andra avseenden, t. ex. med hänsyn till

arbetsmetodernas rationalisering i syfte att erhålla ökat utbyte. I viss utsträckning

kan arbetsfysiologisk forskning komma att tjäna andra syften

än yrkeshygieniska. Huruvida dylika intressen kunna få sina berättigade

önskemål tillgodosedda genom den arbetsfysiologiska forskning, som under

alla förhållanden måste komma till stånd vid institutet, undandrager sig styrelsens

säkra bedömande.

Svenska arbetsgivareföreningen: Såsom av motionerna framgår, har initiativ

till arbetsfysiologisk forskning i vårt land tagits inom det enskilda näringslivet,

och denna forskning bedrives, under namn av Arbetsfysiologiska undersökningen,

alltjämt med näringslivets stöd. Motionärerna ha i korthet lämnat

en redogörelse för hur detta forskningsarbete varit upplagt och vilka resultat

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 236.

53

det lämnat. Föreningen ingår därför här ej närmare på denna del av frågan.

Därest utskottet skulle önska kompletterande upplysningar härutinnan, kunna

sådana erhållas från Värmlands skogsarbetsstudier, Filipstad.

Motionärerna synas ej finna det tillfredsställande, att den arbetsfysiologiska

forskningen i fortsättningen utövas i nuvarande former, utan förorda, att forskningen

skall omhändertagas av staten. Föreningen vill här något granska de

skäl, varpå detta yrkande grundar sig.

Det första skäl, som åberopas, är, att arbetsfysiologien i andra länder ansetts

vara ett medicinskt område värt samhällets stöd. Detta är givetvis i och för

sig riktigt., men det är knappast möjligt att i detta förhållande se ett avståndstagande

från tanken, att dylik forskning lämpligen kan bedrivas på annat sätt

än av staten själv.

Motionärerna göra vidare gällande, att vissa på kortsiktiga synpunkter beroende

motsättningar i denna fråga kunna befaras, »emedan det av naturliga

skäl kan bli så, att en arbetsgivare i första, hand intresserar sig för de möjligheter

till höjning av arbetsprestationen, som arbetsfysiologien öppnar, medan

hans arbetare kunna väntas framför allt hävda hälsosynpunkten.» Av det antagandet

att sådana motsättningar kunna uppstå, draga motionärerna den

slutsatsen, att arbetsfysiologien måste erhålla en oberoende och opartisk ställning,

varmed motionärerna tydligen åsyfta, att den bör omhändertagas av staten.

Med anledning härav vill föreningen först framhålla, att man från industriens

sida icke lägger några kortsiktiga synpunkter på denna fråga. Man är

inom industrien van att planera på lång sikt. Enligt föreningens mening äro

de båda nämnda synpunkterna väl förenliga; arbetarens hälsa och välbefinnande

är ju en förutsättning för en god arbetsprestation i längden. Det är just

i medvetandet om detta förhållande, som näringslivet tagit initiativet till arbetsfysiologisk

forskning i vårt land. Det torde för övrigt icke kunna göras gällande,

att de arbetsfysiologiska studierna, sådana de bedrivits här i landet,

kunna lämna rum för sådana anmärkningar, som motionärerna antyda. Tvärtom

framgår det ju redan av motionen, att de studier, som hittills bedrivits,

varit ägnade att gagna arbetarna i minst lika hög grad som företagarna.

Vidare framhålla motionärerna, att bästa resultat av den arbetsfysiologiska

forskningen endast kunna nås genom planering på längre sikt. Det förefaller

osannolikt, anföra motionärerna, att enskilt, kapital kommer att stå till

buds för sådan för längre tidrymd planerad forskning, och de åberopa även

detta som skäl för att den skulle övertagas av staten. Det är naturligt, att

man i början av denna verksamhet inskränkt den till att avse vissa begränsade

uppgifter. Avsikten har dock varit, att den, sedan vägledande erfarenheter

vunnits, skulle utvidgas. Föreningen anser i motsats till motionärerna, att man

kan utgå från att enskilt kapital kommer att stå till förfogande även för sådan

på längre sikt bedriven forskning.

Det framgår redan av vad som nu sagts, att föreningen icke anser det lämpligt,

att den arbetsfysiologiska forskningen övertages av staten. Detta beror

helt på att föreningen är övertygad örn att ett sådant förfarande icke skulle

gagna saken. Som det nu är, står den arbetsfysiologiska forskningen mitt uppe

i arbetslivet. Detta torde vara förklaringen till att denna forskning, även örn

den hittills bedrivits i relativt liten skala, dock kunnat lämna praktiskt betydelsefulla

resultat. Örn forskningen omhändertages av staten, kommer med

all säkerhet detta intima samband mellan arbetslivet och forskningen icke att

upprätthållas. Risk uppstår därigenom för att forskningen blir mer eller min
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 236.

Utskottet
-

dre ett självändamål, och en dylik utveckling vöre enligt föreningens mening

att beklaga både för forskningens egen del och med hänsyn till företagarnas

och arbetarnas gemensamma intressen. Om föreningen sålunda anser, att forskningen

icke bör omhändertagas av staten, betyder detta icke, att föreningen

skulle hava någon erinran mot att arbetarparten finge inflytande i ledningen

för denna forskningsverksamhet. Föreningen skulle tvärtom anse det värdefullt,

om så skedde, och har i enlighet härmed redan föregående år erbjudit

Landsorganisationen att såsom likaberättigad part medverka vid upprättandet

av ett arbetsfysiologiskt forskningsinstitut för forskning på längre sikt.

Vardera parten skulle därvid svara för hälften av kostnaderna. Föreningen anser,

att detta skulle vara den bästa lösningen av frågan örn den arbetsfysiologiska

forskningens organisation.

Under åberopande av vad ovan anförts får föreningen hemställa, att den

ifrågavarande motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Sveriges industriförbund har instämt i vad arbetsgivareföreningen sålunda

anfört.

Landsorganisationen: Såsom av motionen framgår åtnjuter i ett flertal länder

arbetsfysiologien ekonomiskt stöd från samhällets sida, medan i vårt land

den självständiga vetenskapliga forskningen på detta område hittills varit hänvisad

till enskilt understöd. Visserligen torde hithörande forskningsuppgifter

formellt kunna inrymmas under de åligganden, som tillkomma statens institut

för folkhälsan. Institutet lär emellertid för närvarande knappast disponera

vare sig den specialkompetens eller de ekonomiska och materiella resurser,

som erfordras för en systematisk, brett lagd forskning.

Den allmänna betydelsen från folkhälsans och arbetarskyddets synpunkter

av ett vetenskapligt klarläggande av kroppsarbetets fysiologiska betingelser

och återverkningar synes landsorganisationen bestyrkt av vad motionärerna

andragit till motivering av utredningsförslaget. Bland annat vid bedömande

, av de i olika sammanhang nyligen aktualiserade spörsmålen om differentiering

av den ordinarie arbetstiden efter arbetets art och av semestern med hänsyn

till de olika gruppers semesterbehov, örn restriktivare reglering av övertidsarbetet

samt om arbets- och tidsstudiernas utformning torde en arbetsfysiologisk

forskning kunna förväntas avsätta vissa vägledande resultat.

Landsorganisationen vill starkt understryka vikten av att den arbetsfysiologiska

forskningen tages om hand av ett statligt institut och icke hänvisas till

det enskilda näringslivets stöd. Från ren företagarsynpunkt ligger det nära till

hands att tillmäta denna forskning betydelse framför allt med hänsyn till de

rön, som kunna utvinnas i fråga om den maximala arbetseffektiviteten, och

den risken kan icke uteslutas att, om verksamheten skulle finansieras av företagarna,

densamma komme att erhålla en inriktning efter sådana linjer.

Landsorganisationen får för sin del livligt tillstyrka den utredning, varom

motionärerna hemställt.

Utskottet har liksom departementschefen funnit sig övertygat örn att åtgärder

behöva vidtagas för att bereda den medicinska forskningen förbättrade

villkor och att tidpunkten härför synes särskilt lämplig nu, då våra vetenskapliga

förbindelser med andra länder efter att under åtskilliga år varit starkt

beskurna inom en snar framtid åter torde kunna upptagas.

De förslag departementschefen nu framlagt i ovan angivna syfte avse när
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 236.

55

mast sådana åtgärder, som kunna vidtagas för främjande av den medicinska

forskningen huvudsakligen inom ramen för de ifrågakommande läroanstalternas

nuvarande organisation.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att de medicinska lärosätenas

institutioner och kliniker äro och måste förbli våra viktigaste centra för

medicinsk forskning. Det synes därför angeläget, att först och främst den medicinska

forskningens centralhärdar erhålla möjligheter att utveckla sin verksamhet

som forskningsinstitut. För närvarande tillgodose de för ifrågavarande

lärosäten tillgängliga anslagsmedlen i huvudsak endast undervisningens behov,

varför forskningsarbetet icke på långt när kan bedrivas i den omfattning och

med den intensitet, som i regel vore önskvärd och som även vore motiverad

av att institutionerna och klinikerna redan för sitt undervisningsändamål förfoga

över en organisation, vilken med relativt obetydliga ytterligare kostnader

skulle kunna i hög grad öka den vetenskapliga avkastningen. Utskottet tillstyrker

därför Kungl. Maj:ts förslag, att särskilda anslagsmedel — för

nästa budgetår 500 000 kronor — beviljas för främjande av den medicinska

forskning, som bedrives vid de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund,

karolinska institutet, tandläkarinstitutet, farmaceutiska institutet och veterinärhögskolan.

Detta anslag torde böra av Kungl. Majit fördelas i sex olika

anslagsposter, en var med karaktären av särskilt reservationsanslag, varigenom

eventuella besparingar å en dylik anslagspost kunna komma, det lärosäte

till godo, där besparingen skett.

Departementschefen har vidare föreslagit, att särskilda s. k. doktorandstipendier

å 2 500 kronor för år skulle inrättas, därav sex för en var av de medicinska

fakulteterna i Uppsala och Lund, tio för karolinska institutet, tre för

veterinärhögskolan, fyra för tandläkarinstitutet och ett för farmaceutiska institutet

eller alltså tillhopa trettio. Utskottet har funnit, att övertygande skäl

blivit anförda för inrättande av dessa stipendier. I motionen II: 602 har yrkats,

att doktorandstipendiernas belopp skulle fastställas till 5 000 kronor för år.

Med hänsyn till att de redan förefintliga stipendierna för främjande av högre

juridiska studier vid universiteten och för främjande av högre tekniska studier

vid de tekniska högskolorna utgå med ett belopp av 2 500 kronor för år har

utskottet icke kunnat tillstyrka, att nu ifrågavarande stipendier skulle utmätas

enligt andra och förmånligare grunder än de för högre juridiska och

tekniska studier utgående stipendierna. Utskottet avstyrker alltså bifall till

omförmälda motion. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag torde för nu berörda

ändamål böra uppföras ett anslag av 75 000 kronor.

Vad angår frågan örn inrättande av ett medicinskt forskningsråd är utskottet

ense med departementschefen örn behovet av ett dylikt centralt organ med

uppgift bland annat att samordna det på olika håll bedrivna forskningsarbetet.

Genom sin överblick över den medicinska forskningen i hela landet och genom

sina förbindelser med utländsk medicinsk forskning skulle denna centrala

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 236.

organisation även kunna taga initiativ till helt nya forskningsuppgifter, saint

under förutsättning att den utrustas med tillräckliga anslagsmedel kunna ekonomiskt

stödja värdefullt forskningsarbete. Utskottet biträder alltså departementschefens

förslag örn inrättande av ett dylikt forskningsråd.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår ha olika meningar gjort sig gällande

i fråga om rådets storlek och sammansättning. De sakkunniga hava

föreslagit ett råd, bestående av en av Kungl. Majit utsedd ordförande och

fjorton ledamöter, nämligen medicinalstyrelsens chef och generalläkaren eller

de dessa därtill förordnade, två representanter för en var av de medicinska fakulteterna

i Uppsala och Lund samt veterinärhögskolan, tre representanter

för karolinska institutet, en representant för tandläkarinstitutet, en representant

för svenska läkarsällskapet samt en representant för de medicinen angränsande

naturvetenskapliga ämnena. Medicinska fakulteten i Uppsala och

kanslern för rikets universitet ha velat begränsa rådet till att omfatta fem av

Kungl. Majit utsedda ledamöter, respektive sex ledamöter, varav fem skulle

utses av Kungl. Majit och den sjätte, chefen för medicinalstyrelsen, vara självskriven.

Statskontoret har föreslagit att rådet begränsades till tio ledamöter,

medan svenska läkarsällskapet föreslagit elva ledamöter i rådet, nämligen —

förutom ordföranden samt medicinalstyrelsens chef och generalläkaren — två

representanter från envar av de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund,

tre representanter från karolinska institutet samt en representant från svenska

läkarsällskapet. Departementschefen har för sin del stannat vid att förorda, att

rådet skulle bestå av tio ledamöter. Universitetskanslern skulle vara rådets

ordförande. I rådet skulle vidare ingå chefen för medicinalstyrelsen och generalläkaren

såsom självskrivna ledamöter samt en representant för ett vart av

följande lärosäten, nämligen de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund,

karolinska institutet, tandläkarinstitutet och veterinärhögskolan. De återstående

två ledamöterna skulle utses av ordföranden samt de självskrivna och av

lärosätena direkt valda ledamöterna med beaktande av att en skulle representera

den utanför lärosätena verksamma medicinska forskningen och en de angränsande

naturvetenskapliga ämnena. De valda ledamöterna skulle utses för

en tid av tre år. I motionen lii 603 har yrkats, att rådet skulle få den sammansättning,

som av de sakkunniga föreslagits.

Utskottet har vid sin prövning av denna fråga funnit, att åtskilliga skäl

kunna anföras för ett råd av en mindre omfattning än vad såväl de sakkunniga

som även departementschefen förordat. Med hänsyn emellertid till önskvärdheten

av att inom rådet erhålla en såvitt möjligt allsidig representation av

olika verksamhetsgrenar inom medicinsk forskning och administration har

utskottet likväl funnit sig böra ansluta sig till förslaget örn ett större råd. Ett

så pass stort råd som de sakkunniga föreslagit anser utskottet ur olika synpunkter

icke ändamålsenligt och ställer sig alltså avvisande till det i motionen

lii 603 därom gjorda yrkandet. Utskottet har emellertid icke heller funnit sig

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr %36.

57

kunna helt acceptera det förslag, som av departementschefen framlagts. Utskottet

anser det nämligen mindre lämpligt att karolinska institutet, det största

och mest produktiva av de medicinska lärosätena, allenast tillförsäkras en representant

i rådet. Utskottet förordar därför, att två representanter utses från

karolinska institutet. Utskottet anser vidare starka skäl tala för att svenska

läkarsällskapet beredes visst inflytande på rådets sammansättning och vill i sådant

hänseende föreslå, att den av departementschefen angivna representanten

för den utanför lärosätena verksamma medicinska forskningen ersättes av en

av Kungl. Majit på förslag av läkarsällskapet utsedd ledamot. Den ledamot,

som enligt departementschefens förslag bör representera de angränsande naturvetenskapliga

ämnena, torde enligt utskottets mening jämväl böra utses av

Kungl. Majit. Frågan huruvida behov föreligger av att generalläkaren bör vara

självskriven ledamot av rådet har ingivit utskottet viss tveksamhet, men utskottet

har likväl stannat vid att biträda förslaget härom. I enlighet med vad

utskottet sålunda förordat skulle rådet komma att omfatta elva ledamöter.

Utskottet anser liksom departementschefen lämpligt, att universitetskanslern

blir rådets ordförande. Då det här är fråga om en helt ny institution ligger

det enligt utskottets mening i sakens natur, att frågan örn rådets lämpliga

sammansättning kan komma att framdeles aktualiseras, sedan rådet varit i

verksamhet under en eller ett par mandatperioder. Erfarenheterna torde framdeles

få utvisa om anledning kommer att föreligga till ändringar i förevarande

avseende.

I likhet med departementschefen anser utskottet det icke lämpligt att binda

rådet vid en viss organisation. Det torde sålunda få ankomma på rådet självt

att avgöra, om ett särskilt arbetsutskott kan befinnas erforderligt. Beträffande

arvoden till rådets ordförande och sekreterare samt ersättning åt rådets ledamöter

m. fl. ansluter utskottet sig till departementschefens förslag.

Utskottet tillstyrker Kungl. Majits förslag, att ett anslag av 500 000

kronor ställes till rådets förfogande, att av rådet användas för av departementschefen

angivna ändamål. I likhet med departementschefen anser utskottet,

att beslut, som innebära disposition av större belopp än 20 000 kronor i

engångsbidrag eller 10 000 kronor i periodiskt bidrag, skola underställas Kungl.

Majits prövning.

Till täckande av rådets administrationskostnader torde för nästa budgetår

böra anvisas det av Kungl. Majit för ändamålet äskade anslaget av 40 000

kronor.

Utskottet ansluter sig vidare till departementschefens förslag, att av till

rådets förfogande ställda medel ett belopp av minst 30 000 kronor kommer att

disponeras för forskning på alkoholfrågans område.

I enlighet med vad departementschefen framhållit torde åt forskningsrådet,

sedan det blivit tillsatt, böra uppdragas att skyndsamt till behandling upptaga

såväl frågan örn den organisatoriska form, som bör givas åt den flygme
Bihang

till rilcsdagens protokoll 19iB. 6 sami. Nr 235—236.

5

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr 236.

dicinska forsknings- och försöksverksamheten inom rådets ram, som övriga

av de sakkunniga för den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten

i dessas den 14 juni 1944 avgivna betänkande framförda förslag och synpunkter.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit har icke föranlett någon

erinran eller något uttalande från utskottets sida.

Vidkommande slutligen det i motionerna 1:151 och II: 186 gjorda yrkandet

om utredning rörande behovet av och formerna för en av statsmakterna understödd

arbetsfysiologisk forskning vill utskottet framhålla, att utskottet

delar den i vissa av remissyttrandena hävdade meningen, att en dylik utredning

lämpligen synes böra anförtros åt det medicinska forskningsrådet. Att

en utredning angående de i motionerna berörda frågorna kommer till stånd

anser utskottet för sin del värdefullt. Utskottet vill emellertid fästa uppmärksamheten

på att vissa statliga organ redan finnas med uppgift att bedriva

forskningar rörande de arbetsfysiologiska problemen och dessa närstående

frågor, i främsta rummet gymnastiska centralinstitutets institution för fysiologi,

statens institut för folkhälsan och karolinska institutets fysiologiska institution.

Enligt utskottets mening synes det mest ändamålsenligt, att därest en

utökad forskning på detta område anses böra komma till stånd under statens

medverkan, ett intimt samarbete inledes med svenskt näringsliv och främst

med svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige för den

ifrågasatta forskningens bedrivande. Det initiativ som hittills på området

tagits från näringslivets sida är enligt utskottets mening värt det största

erkännande. Med vad sålunda anförts torde ifrågavarande motioner få anses

besvarade.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) till Bidrag till främ jande av medicinsk forskning vid. universiteten

to. fl. läroanstalter för budgetåret 1945/46 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 500 000

kronor;

b) till Stipendier för främjande av högre medicinska studier

vid universiteten m. fl. läroanstalter för budgetåret 1945/46

under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av

75 000 kronor;

c) besluta, att ett statligt medicinskt forskningsråd skall

inrättas från och med budgetåret 1945/46 i huvudsaklig överensstämmelse

med vad departementschefen förordat;

d) till Statens medicinska forskningsråd: Förvaltningskostnader

för budgetåret 1945/46 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 40 000 kronor;

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr %36.

59

e) till Statens medicinska forskningsråd: Främjande av medicinsk

forskning för budgetåret 1945/46 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 500 000 kronor.

II. att motionerna II: 602 och II: 603 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

III. att motionerna I: 151 och II: 186 må anses besvarade

med vad utskottet här ovan anfört.

Stockholm den 19 juni 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Lindström,

Bäcklund, Bernhard Nilsson, Karl Andersson, Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Gustav Emil

Andersson, Albertsson och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Ward, Palla, Andersson i Malmö, Norup,

Wallentheim, Malmborg i Skövde, Lindholm, Onsjö, Hoppe, Thäpper och Birke.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:511 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts •proposition angående inrättande av ett medicinskt forskningsråd m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten