Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa förmåner till värnpliktiga jämte i ämnet väckta motioner.

1945-12-07 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:286, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa förmåner till värnpliktiga jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 286.

Nr 286.

Ankom till riksdagens kansli den 7 december 1945 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

vissa förmåner till värnpliktiga jämte i ämnet

väckta motioner.

(l:a avd.)

I propositionen nr 354 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 5 oktober 1945, föreslagit

riksdagen bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med

av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll förordade grunder, utfärda

föreskrifter i fråga örn vissa förmåner till värnpliktiga.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr G. Adolfsson m. fl. väckt motion

(11:641), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att utöver förslagen i

Kungl. Maj:ts proposition nr 354 rörande reseersättningar vid inskrivningsförrättning

för värnpliktiga uttala sig för ett dagtraktamente å tio kronor för

var och en i dylik förrättning deltagande värnpliktig samt att hos Kungl. Majit

hemställa örn förslag till författningstext samt detaljerade bestämmelser i anledning

av denna fråga;

dels en inom samma kammare av herr M. Ståhl m. fl. väckt motion (lii 642),

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att då sammanlagda kostnaden för

resa mellan förläggningsort och hemort uppgår till 12 kronor eller däröver

antalet fria resor mellan dessa orter bestämmes till sex per år mot av Kungl.

Majit föreslagna tre per år, samt att samma bestämmelser skola gälla resa

till studieort eller annan därmed jämförlig ort i stället för hemort, även örn den

förra orten är belägen på längre avstånd från förläggningsorten än hemorten;

dels ock en inom samma kammare av herr S. J. Vigelsbo m. fl. väckt motion

(II: 665), vari hemställts, att riksdagen med anledning av propositionen nr 354

måtte bemyndiga Kungl. Majit att utfärda sådana föreskrifter, att då avståndet

mellan förläggningsorten och den värnpliktiges hemort eller därmed jämställd

ort överstiger 10 km antalet fria resor mellan dessa orter bestämmes

till minst fem utöver de tre, som föreslås i propositionen.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Departementschefen har inledningsvis meddelat, att chefen för armén i

skrivelse till Kungl. Majit den 15 februari 1944 avgivit förslag till, bland annat,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande m 286.

5

nya bestämmelser rörande de värnpliktigas förmåner. Ifrågavarande förslag

har sedermera inom försvarsdepartementet överarbetats av särskilt tillkallade

utredningsmän. I sådant hänseende ha utredningsmännen framlagt förslag

dels den 15 maj 1945 till bestämmelser örn avlöning m. m. till värnpliktiga,

dels ock den 31 juli 1945 till bestämmelser örn ersättning åt inskrivningsrådets

samt inskrivningsnämndernas ledamöter och biträdande personal m. m. Av

förenämnda spörsmål är frågan örn avlöning m. m. till värnpliktiga av beskaffenhet

att i vissa delar böra underställas riksdagen. Departementschefen har

framhållit, att utredningsmännens förslag i vad rör avvägningen av penningbidrag

och premier till värnpliktiga icke innefattar några ändringar i förhållande

till vad som för närvarande gäller.

I det följande upptages frågan om förmåner till värnpliktiga i de delar, som

påkalla riksdagens beslut.

Värnpliktigas resor i samband med inskrivning samt inryckning till

och utryckning från tjänstgöring.

Utredningsmännen ha i fråga om förmåner åt värnpliktiga vid resor i samband

med inställelse vid inskrivningsförrättning eller vid resor för inryckning

till och utryckning från värnpliktstjänstgöring ansett i princip böra gälla,

att härvid uppkommande kostnader borde bestridas av statsverket. En annan

sak vore, att bland annat ur gransknings- och kontrollsynpunkt praktiska skäl

kunde tala mot ett utsträckande av förmånerna att omfatta gottgörelse för förlorad

arbetsinkomst eller förplägnadskostnad i samband med resor i och för

inställelse vid inskrivningsförrättning. Med utgångspunkt från principen att

staten borde bekosta de värnpliktigas resor syntes kunna starkt ifrågasättas,

huruvida bärande skäl förelåge för bibehållande av den nuvarande begränsningsregeln,

att värnpliktig skulle för att över huvud taget bli berättigad till

fri resa eller kontant ersättning därför ha att färdas mer än 20 kilometer. Utredningsmännen

ha vidare framhållit, att enligt förslag i propositionen 1945: 65

angående nytt krigsavlöningsreglemente —- detta förslag har numera godkänts

av riksdagen — 20-kilometersgränsen förutsatts slopad vid begagnande av

järnväg, fartyg, omnibus eller linjebil.

Utredningsmännen ha således kommit till den uppfattningen, att billighetsskäl

talade för att även vid färd understigande 20 kilometer fri resa eller ersättning

därför bereddes de värnpliktiga. Såsom allmän regel borde härvid

gälla, att den värnpliktige begagnade sig av den resväg och det färdsätt, som

för staten medförde minsta kostnader och med hänsyn till restid m. m. lämpligen

kunde användas. Med hänsyn till den förordade huvudprincipen, att

staten borde bestrida med resorna förenade kostnader, syntes ersättning icke

böra utgå till värnpliktig, som färdades med skidor, cykel eller dylikt och sålunda

icke åsamkades några direkta kostnader, vare sig väglängden över- eller

understege 20 kilometer. Ur praktisk synpunkt vore emellertid ofrånkomligt

att i viss mån begränsa rätten till dessa resor. I anslutning till bestämmelsen

i 5 § första stycket allmänna resereglementet borde sålunda fri resa åtnjutas

endast för färd överstigande 1 kilometer. Vidare borde inom stads, köpings

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 286.

eller därmed jämförligt samhälles planlagda område fri resa åtnjutas endast i

samband med färd med ett och samma fortskaffningsmedel mellan planlagt

område och en plats, belägen mer än 1 kilometer utanför samma område. Med

hänsyn till svårigheten att upprätthålla erforderlig kontroll å de kostnader,

som kunde ifrågakomma vid färd med annat transportmedel än järnväg, fartyg,

omnibus eller linjebil, borde dessutom föreskrivas, att fri resa i sådant fall

finge åtnjutas endast vid färd överstigande 20 kilometer. Därest den värnpliktige

icke erhållit färdhandling, som berättigade till fri resa, eller icke

kunnat utnyttja erhållen färdhandling, borde ersättning utgå enligt för allmänheten

gällande taxa för av resan förorsakade kostnader.

Beträffande värnpliktig, som uppehölle sig å annan ort än kyrkobokföringsorten,

skulle enligt utredningsmännens förslag, i anslutning till vad chefen

för armén förordat, gälla att fri resa finge — utan nuvarande begränsning med

hänsyn till kostnaden för färd från hemvistet i kyrkobokföringsorten — åtnjutas

från vistelseorten till platsen för inskrivningsförrättning eller tjänstgöringsorten.

Såsom villkor för rätt till fri resa eller resekostnadsersättning i

här avsedda fall borde dock gälla att den värnpliktige genom intyg av offentlig

myndighet eller på annat sätt styrkte, att vistelsen å sådan ort föranleddes

av hans verksamhet, studier, avmönstring från fartyg, nära anhörigs allvarliga

sjukdom eller annan angelägenhet av synnerlig vikt, samt i fråga örn inskrivningsförrättning,

att den värnpliktige inställde sig å den närmast belägna

plats, varest han genom inställelse kunde undergå besiktning och prövning i

och för inskrivning. Vidare borde värnpliktig, som vistades utom riket, äga

åtnjuta fri resa eller ersättning för resa enligt samma grunder som övriga

värnpliktiga för färd från den plats inom riket, till vilken han vid resan först

anlände, till närmast belägna inskrivningsförrättning, där han kunde undergå

besiktning och prövning i och för inskrivning, eller till tjänstgöringsorten. Vid

återfärd från inskrivningsförrättning eller tjänstgöring skulle den värnpliktige

erhålla fri resa eller ersättning för resa enligt motsvarande grunder som vid

inställelse till nämnd förrättning eller tjänstgöring. Vid utryckning från tjänstgöring

borde dock i vissa fall värnpliktig skäligen beredas fri resa även till

annan ort än den, varifrån inställelse skett. Sålunda borde den, som hade

för avsikt att efter utryckningen förlägga sin verksamhet till annan plats än

före inryckningen till tjänstgöring eller som vid utryckningen saknade fast

bostad, erhålla fri resa eller ersättning för resa inom riket för färd från tjänstgöringsplatsen

till den nya verksamhetsorten eller till plats, varest han eljest

avsåge att mera stadigvarande vistas. Å sjömanshus inskriven värnpliktig

borde vidare vid utryckning från tjänstgöring erhålla fri resa eller resekostnadsersättning

till ort, där omedelbar påmönstring å fartyg skulle äga rum.

Slutligen borde gälla, att, därest å sjömanshus inskriven värnpliktig vid

inryckning till tjänstgöring avmönstrade före fastställd inryckningsdag vid

sådan tidpunkt, att han kunde färdas till sitt hemvist för att därifrån avresa

till tjänstgöringsorten, han skulle äga att på därom gjord framställning erhålla

fri resa från avmönstringsplatsen till sitt hemvist.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 286.

7

Departementschefen, som redogjort för myndigheternas yttranden över förslaget

i förevarande del, har anfört följande.

Såsom av det föregående framgår, gäller för närvarande såsom förutsättning

för värnpliktigs rätt till fri resa eller ersättning för resa i samband med inställelse

till inskrivningsförrättning samt vid inryckning till och utryckning från

tjänstgöring, att den värnpliktige har att tillryggalägga mer än 20 kilometer. I

sitt förslag till nya bestämmelser på detta område har chefen för armén förordat

bibehållande av denna begränsningsregel. Utredningsmännen ha däremot

funnit billighetsskäl tala för att kostnaderna för här avsedda resor i princip

ersättas av statsmedel, även om våglängden understiger 20 kilometer, och ha i

detta sammanhang erinrat örn att enligt det av innevarande års riksdag antagna

krigsavlöningsreglementet kravet på viss minimiväglängd eftergivits vid anlitande

av järnväg, fartyg, omnibus eller linjebil.

Även örn billighetsskäl kunna anföras till stöd för förslaget örn borttagande

av den nuvarande 20-kilometersgränsen, är jag likväl med hänsyn till de betänkligheter

i olika hänseenden, som från vissa remissmyndigheters sida riktats

mot tanken på en dylik omläggning, icke beredd att förorda ett genomförande

av detta förslag. Den ekonomiska uppoffring, som de värnpliktiga i

vissa fall få vidkännas genom skyldigheten att själva bekosta kortare resor,

synes icke vara av större betydelse för den enskilde individen. Å andra sidan

skulle den ifrågasatta omläggningen för statsverkets vidkommande medföra

ökade kostnader icke blott för själva resorna utan även genom ökad_ arbetsbelastning

för förvaltningsorganen, vilka olägenheter icke skulle stå i rimlig

proportion till den ytterligare förmån — representerande ett värde av i allmänhet

högst 2 kronor för man och resa — som ett genomförande av utredningsmännens

förslag skulle innebära. Jag vill i detta sammanhang även

framhålla, att borttagandet av 20-kilometersgränsen såsom minimidistans för

fri resa vid inställelse till och utryckning från krigstjänstgöring betingats

av under beredskap och i krig rådande särskilda förhållanden och knappast

torde böra åberopas till stöd för en motsvarande uppmjukning av fredsbestämmelserna.

Ur angivna synpunkter finner jag mig icke heller kunna förorda en lösning

i enlighet med det av försvarsväsendets lönenämnd framkastade alternativet,

innebärande att fri resa skulle få åtnjutas för färd överstigande 5 kilometer.

Jag utgår således från att såsom villkor för rätt till fri resa eller resekostnadsersättning

i samband med inställelse till inskrivningsförrättning samt

vid inryckning till och utryckning från tjänstgöring alltjämt bör gälla, att den

värnpliktige har att färdas mer än 20 kilometer. I övrigt ansluter jag mig till

utredningsmännens förslag beträffande här avsedda resor. Sålunda torde, på

sätt utredningsmännen förutsatt, nuvarande gottgörelse för väglängd utöver

20 kilometer böra bortfalla och den värnpliktige i stället erhålla antingen fri

resa med det färdsätt, som för staten medför minsta resekostnad, eller — därest

fri resa icke herodes den värnpliktige — resekostnadsersättning enligt bestämmelserna

i allmänna resereglementet. Vidare tillstyrker jag utredningsmännens

av myndigheterna biträdda förslag därom, att värnpliktig, som

uppehåller sig '' å annan ort än kyrkobokföringsorten, bör få åtnjuta fri

resa från vistelseorten till platsen "för inskrivningsförrättning eller tjänstgöringsorten

under villkor att vistelsen å sådan ort föranledas av hans verksamhet,

studier, avmönstring från fartyg, nära anhörigs allvarliga sjukdom eller

annan angelägenhet av synnerlig vikt. I fråga örn resa för inställelse vid inskrivningsförrättning

bör tillika gälla, alf den värnpliktige inställer sig å den

närmast belägna plats, där han kan undergå besiktning och prövning i och för

inskrivning. Värnpliktig, som vistas utom riket, bör på sätt utredningsmännen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 286.

föreslagit äga åtnjuta fri resa eller ersättning för resa enligt samma grunder

som övriga värnpliktiga från den plats inom riket, till vilken lian vid resan först

anländer, till närmast belägna plats, där lian genom inställelse kan undergå

besiktning och prövning i och för inskrivning, eller till tjänstgöringsorten,

ävensom fri återresa enligt samma grunder. Vid utryckning från tjänstgöring

bör värnpliktig i vissa fall medgivas fri resa även till annan ort än den, varifrån

inställelsen skett. Sålunda bör den, som har för avsikt att efter utryckningen

förlägga sin verksamhet till annan plats än före inryckningen till tjänstgöring,

eller som vid utryckningen saknar fast bostad, erhålla fri resa eller ersättning

för resa inom riket från tjänstgöringsorten till den nya verksamhetsorten eller

till plats, där han eljest avser att mera stadigvarande vistas. Slutligen synes

i fråga örn fria resor i vissa fall för å sjömanshus inskrivna värnpliktiga böra

gälla vad utredningsmännen därom föreslagit.

Penningbidrag under övningsuppehåll och tjänstledighet.

Utredningsmännen ha i likhet med chefen för armén ansett rätten att under

ledighet bibehålla med värnpliktstjänstgöringen förenade förmåner icke böra

begränsas med hänsyn till längden av den i varje särskilt fall beviljade ledigheten.

I princip ha med värnpliktstjänstgöringen förenade förmåner ansetts

böra få åtnjutas under hela den tid den värnpliktige tages i anspråk för tjänstgöring

och sålunda är förhindrad att utöva civil verksamhet. Tvekan synes

därför enligt utredningsmännens åsikt icke böra råda örn att förmånerna i

fråga skola utgå under tiden för anbefallda övningsuppehåll. Såsom arméchefen

föreslagit, ha utredningsmännen ansett skäligt, att den värnpliktige

under tjänstledighet bibehålies vid de under tjänstgöring utgående förmånerna.

Såsom en enkel och lättillämplig regel ha utredningsmännen — med

viss begränsning vid förhinder att deltaga i tjänstgöring på grund av sjukdom

eller skada, till vilken tjänstgöringen kan antagas ha varit orsak — ansett

böra gälla att, därest värnpliktig av annan orsak än undergående av bestraffning

m. m. icke deltagit i tjänstgöring, penningbidrag må bibehållas för tid,

som den värnpliktige äger tillgodoräkna såsom fullgjord tjänstgöring. För

tid, varunder värnpliktig till följd av sjukdom eller skada, till vilken tjänstgöringen

kan antagas ha varit orsak, varit förhindrad deltaga i tjänstgöring, ha

utredningsmännen ansett böra, i överenstämmelse med gällande bestämmelser,

föreskrivas, att penningbidrag må bibehållas under högst 45 dagar i en

följd, där ej försvarets civilförvaltning prövar skäligt besluta, att hela eller

någon del av bidraget må bibehållas för överskjutande tid.

Departementschefen, som redogjort för myndigheternas yttranden i ärendet,

har anfört följande.

Vad utredningsmännen föreslagit i fråga örn rätt för värnpliktig att under

övningsuppehåll och tjänstledighet samt vid förhinder i vissa fall att deltaga

i tjänstgöring bibehålla penningbidrag ger mig icke anledning till erinran.

Vad särskilt angår spörsmålet örn värnpliktigs förmåner vid förhinder att deltaga

i tjänstgöring till följd av sjukdom eller skada, vartill tjänstgöringen kan

antagas ha varit orsak, biträder jag dock vad chefen för försvarsstaben och

försvarets civilförvaltning härvidlag anfört, innebärande att penningbidrag må

bibehållas intill tidpunkten för hemförlovning eller utryckning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 286.

9

Särskild ersättning under sjö- och flygtjänstgöring.

Utredningsmännen ha framhållit, att införandet av sjötjänstbidrag för

marinens personal närmast avsett att bereda sjökommenderad personal särskild

ersättning för tjänstgöring ombord samt ersättning för att den sjökommenderade

personalen med hänsyn till personaltillgången beräknades bliva kvarhållen

i tjänstgöring under avsevärt längre tid än övriga värnpliktiga. Beloppets

fastställande till lägst 1 krona hade föranletts av önskemålet att bereda kompensation

för den långvariga inkallelsen även åt dem, som ej på grund av

befälsställning åtnjöte något lönetillägg. Såsom försvarsväsendets lönenämnd

framhållit, hade emellertid, sedan sjötjänstbidraget infördes för marinens personal,

fredstjänstgöringen för de värnpliktiga förlängts vid samtliga försvarsgrenar,

vartill komme att värnpliktiga även vid armén och flygvapnet tagits i

anspråk för beredskapstjänstgöring i betydligt större omfattning än som förutsetts

hösten 1939. Vidare kunde erinras, att införandet av hemortslön — tidigare

långtidstillägg — för värnpliktiga avsett att bereda vederbörande viss

ersättning för långvarig tjänstgöring. Samma vore förhållandet med premier,

som utginge till vissa värnpliktiga för genomgången viss utbildning, som

krävde längre tjänstgöring än den för värnpliktiga i allmänhet gällande. I

betraktande härav syntes numera bärande skäl icke föreligga att bereda marinens

värnpliktiga förhöjd ersättning vid sjötjänstgöring såsom kompensation

för långvarig tjänstgöring.

I fråga örn särskild ersättning med hänsyn till tjänstgöringens art ha utredningsmännen

erinrat, att sjötillägg utginge till fast anställd personal vid sjötjänstgöring

och tjänstgöring i sjöreserv. Även om de skäl, som föranlett sjötilläggens

införande för den fast anställda personalen, icke gjorde sig med

samma styrka gällande i fråga örn värnpliktiga, syntes dock övervägande skäl

tala för att särskild ersättning bereddes även den värnpliktiga personalen vid

motsvarande tjänstgöring. Därvid syntes anledning icke föreligga att bibehålla

nuvarande begränsningsregel, att ersättning utginge endast vid tjänstgöring

jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen, liksom ej heller att, såsom chefen

för armén föreslagit, medgiva ersättning endast vid tjänstgöring utöver 450

dagar. Med hänsyn till vad förut anförts i fråga örn ersättning för långvarig

tjänstgöring, syntes icke heller den nuvarande bestämmelsen örn visst minimibelopp

(1 krona) böra bibehållas. Den särskilda ersättningen till värnpliktiga

vid sjötjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserv syntes böra konstrueras såsom

sjötillägg och avvägas i överensstämmelse med de sjötillägg, som vid

motsvarande tjänstgöring utginge till fast anställd personal i samma tjänstegrad

eller tjänsteklass. Även i fråga örn rätt att komma i åtnjutande av förmånen

i fråga borde samma bestämmelser gälla som för motsvarande fast anställd

personal. Under tjänstgöring å rustad sjöstyrka borde sålunda sjötilllägg

jämväl tillkomma värnpliktig vid flygvapnet, som icke åtnjöte flygtillägg,

mekanikertillägg eller elevtillägg.

Utredningsmännen ha vidare erinrat örn att enligt beslut av 1944 års riksdag

värnpliktig må vid tjänstgöring å ubåt vid rörlig förläggning från och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 286.

med den 1 april 1944 tills vidare uppbära särskild ersättning med 50 öre för

dag utöver honom eljest under dylik tjänstgöring tillkommande förmåner.

Med anledning av ifrågasatt införande i ett blivande nytt krigsavlöningsreglemente

av bestämmelser örn särskild ersättning till värnpliktiga vid tjänstgöring

å ubåt hade i en inom försvarsdepartementet utarbetad, den 22 juni

1944 dagtecknad promemoria framhållits, att förmånen i fråga konstruerats

såsom en riskpremie att utgå i första hand under det då rådande beredskapstillståndet.

Beträffande frågan om förmånens bibehållande för framtiden

hade i promemorian framhållits, att något bestående behov av här avsedd

riskpremie icke synts föreligga.

Utredningsmännen, som enligt det föregående föreslagit att sjötillägg må

utgå till värnpliktiga enligt för motsvarande personal på aktiv stat gällande

grunder, ha i konsekvens härmed ansett det högre sjötillägg, som tillkommer

den fast anställda personalen vid tjänstgöring å ubåt, böra tillkomma även

värnpliktiga vid motsvarande tjänstgöring. De speciella förhållanden, som

motiverat det högre sjötillägget för den å ubåt tjänstgörande fast anställda

personalen, syntes nämligen i allt väsentligt föreligga för de värnpliktiga. Särskild

ersättning till värnpliktiga vid tjänstgöring å ubåt har därför icke av

utredningsmännen föreslagits.

I skrivelse till Kungl. Majit den 5 maj 1944 har chefen för marinen, efter att

ha inhämtat yttrande av försvarets civilförvaltning, bland annat föreslagit, att

värnpliktiga må vid utförande av dykeriarbete erhålla särskild ersättning

enligt för fast anställt manskap gällande bestämmelser. Utredningsmännen

hava biträtt detta förslag.

Jämlikt Kungl. Majis brev den 1 april 1942 angående särskild gottgörelse

för utförande av viss minsvepning må marinen tillhörande värnpliktig,

som efter den 1 juli 1941 deltagit eller under tid, då riket ej är indraget i krig,

deltager i minsvepningsarbete för undanröjande av befintliga mineringar,

komma i åtnjutande av ett tillägg av 100 % å eljest utgående sjötjänstbidrag

för varje dag sådant arbete förekommit. I brev den 2 juni 1944 har Kungl.

Majit vidare föreskrivit, att värnpliktig, vilken under tid då riket ej är indraget

i krig deltager i minsvepningsarbete för undanröjande av befintliga mineringar,

må, där han ej är berättigad uppbära sjötjänstbidrag, från och med den 1 april

1944 äga åtnjuta särskild ersättning med 1 krona för varje dag sådant arbete

förekommit. I anslutning till sålunda utfärdade bestämmelser ha utredningsmännen

föreslagit, att värnpliktig må åtnjuta ersättning för deltagande i

minsvepningsarbete enligt vad därom särskilt stadgas.

T överensstämmelse med föreskrift i 9 § 1 mom. näst sista stycket kungörelsen

1926: 60 och 2 § näst sista stycket kungörelsen 1942: 527 ha utredningsmännen

vidare föreslagit, att värnpliktig i vissa fall under flygtjänstgöring

skall äga uppbära ersättning enligt därom särskilt meddelade bestämmelser.

I sitt förenämnda förslag av den 15 februari 1944 har chefen för

armén intagit föreskrift därom, att, där i avlöningsreglemente eller annan författning

stadgas örn tillägg, ersättning eller annan förmån för fast anställd

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 286

11

personal vid tjänstgöring i viss angiven befattning eller tjänst,

motsvarande förmån skulle utöver penningbidrag utgå till värnpliktig i de

fall, då lian såsom förordnad eller beordrad tjänstgjorde i däremot svarande

befattning eller tjänst. Utredningsmännen ba icke ansett sig kunna förorda

en dylik utvidgning av rätt till särskilda ersättningar åt värnpliktiga.

Departementschefen, som redogjort för myndigheternas yttranden i förevarande

delar, har på de skäl, utredningsmännen anfört, tillstyrkt, att särskild

ersättning till värnpliktiga under sjö- och flygtjänstgöring må utgå i

enlighet med vad utredningsmännen härutinnan förordat.

Begravningshjälp m. m.

Utredningsmännen ha framhållit, att begravningshjälp enligt civila avlöningsreglementet,

civila icke-ordinariereglementet, militära avlöningsreglementet

och militära icke-ordinariereglementet utgår med lägst 400 kronor ävensom

att enligt beslut av 1945 års riksdag begravningshjälpen för fast anställt

manskap från och med den 1 juli 1945 bestämts till lägst 400 kronor. Vidare har

erinrats därom, att begravningshjälpen enligt militärersättningsförordningen

sedan den 1 juli 1944 utgår med 400 kronor. I konsekvens härmed ha utredningsmännen

ansett begravningshjälpen böra fastställas till 400 kronor även för

värnpliktig, som avlider under militärtjänstgöring. I överensstämmelse med

Kungl. Majis brev den 19 december 1941 örn sjukvård åt värnpliktig

under militärtjänstgöring i fredstid m. m. ha utredningsmännen vidare

föreslagit, att utöver begravningshjälp må efter försvarets civilförvaltnings bestämmande

i förekommande fall av statsmedel bestridas kostnaderna för transport

av den avlidne till hemorten eller till annan ort, i sistnämnda fall dock

högst med belopp motsvarande kostnaderna för transport till hemorten.

Departementschefen, som redogjort för chefens för marinen yttrande i

ämnet, har anfört följande.

Utredningsmännens förslag i fråga örn höjning av begravningshjälpen till

värnpliktigs dödsbo från 250 kronor till 400 kronor är att betrakta som en konsekvens

av avvägningen av begravningshjälpen till efterlevande efter personal i

statens tjänst i allmänhet och föranleder icke någon erinran från min sida.

Likaså biträder jag utredningsmännens förslag örn bestridande i förekommande

fall av kostnaderna för transport av värnpliktigs stoft. Prövningen härvidlag

bör såsom utredningsmännen förutsatt ankomma på försvarets civilförvaltning.

Chefens för marinen förslag örn att beslutanderätten skulle delegeras

till lokal förvaltningsmyndighet kan jag således icke biträda. Erinras må att

motsvarande frågor såvitt angår fast anställd personal prövas av central förvaltningsmyndighet.

Fri resa och resekostnadsersättning vid övningsuppehåll och

tjänstledighet.

Utredningsmännen ha i förevarande fråga framhållit, att det för att värnpliktig

vid övningsuppehåll skulle kunna begagna sig av ledigheten framstode

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 2S6.

såsom skäligt, att staten bestrede kostnaderna för den värnpliktiges resor i

samband med övningsuppehåll. Fri resa eller resekostnadsersättning

syntes därvid böra få åtnjutas inom riket från tjänstgöringsplatsen antingen

till den plats, där den värnpliktige själv vore bosatt, eller ock till den plats,

där hans närmaste anhörige vore bosatt, ävensom för återresa. Beträffande

ifrågavarande resor syntes i övrigt böra gälla samma bestämmelser som vid

resa för inryckning till och utryckning från tjänstgöring.

I fråga örn fri resa eller resekostnadsersättning vid tjänstledighet

hava utredningsmännen anfört följande.

Till ledning för bestämmandet av här avsedd förmån syntes kunna tjäna

föreskrifterna i krigsavlöningsreglementet och krigsledighetsbestämmelserna

örn ersättning för resa i samband med ledighet under krigstjänstgöring. Då här

avsedd tjänstledighet närmast syntes komma att motsvara ledighet, som avsåges

i 4 § första stycket a) krigsledighetsbestämmelserna, syntes den plats,

till vilken fri resa eller resekostnadsersättning finge åtnjutas, böra få bestämmas

av vederbörande chef med hänsyn till ändamålet med ledigheten. I fråga

örn transportmedel och färdväg borde gälla samma bestämmelser som vid resa

för inryckning till och utryckning från tjänstgöring. Liksom vid krigsledighet

borde ersättning ej utgå för avgift för sovplats utom där fråga vore om sovplats,

som inginge i biljettpriset för befordran med fartyg. Även örn det med

hänsyn till numera fastställd tjänstgöringstid kunde anses skäligt att utsträcka

värnpliktigas rätt till fria tjänstledighetsresor till att omfatta jämväl tjänstgöring

i fredstid, syntes förmånen i fråga dock icke böra få åtnjutas i samma

utsträckning som vid krigstjänstgöring. Då värnpliktiga i fredstid inkallades

till fullgörande av viss bestämd tjänstgöringsomgång, borde rätten till fria

tjänstledighetsresor lämpligen göras beroende av längden av den tjänstgöringsomgång,

till vilken den värnpliktige vore inkallad. Fria tjänstledighetsresor

syntes sålunda böra medgivas endast då tjänstgöringen vore avsedd att

fortgå minst sex månader i en följd. Vid längre tjänstgöring i en följd borde

förmånen i fråga få åtnjutas en gång för varje sådan period. Vid tjänstledighet

i särskilt ömmande fall syntes dock skäligt att medgiva den värnpliktige fri

resa eller resekostnadsersättning även vid kortare tjänstgöringsomgång än sex

månader och vid längre tids tjänstgöring mer än en gång för varje period

örn sex månader.

Frågan örn fria resor för värnpliktiga i samband med tjänstledighet har

varit föremål för prövning av 1945 års riksdag. I vissa vid samma riksdag

väckta motioner hemställdes nämligen dels att riksdagen måtte besluta, att

värnpliktiga vid beviljad tjänstledighet eller permission skulle erhålla rätt till

två fria hemresor i månaden, dels ock att riksdagen hos Kungl. Majit måtte

anhålla örn utfärdande av bestämmelser angående fria resor vid permission

eller tjänstledighet åt inkallade, som fullgjorde beredskapstjänstgöring på

större avstånd från hemorten än 50 kilometer.

Statsutskottet uttalade i utlåtande nr 213, att vad i förenämnda motioner

anförts i fråga örn vidgad rätt för värnpliktiga till fria hemresor synts utskottet

icke vara utan visst berättigande. Utskottet ville emellertid framhålla, att

frågan vore i ekonomiskt och andra hänseenden av den räckvidd, att ett ställningstagande

till de gjorda yrkandena måste föregås av närmare utredning.

I anledning av de väckta motionerna ville utskottet därför föreslå, att dylik

utredning i ämnet bomme till stånd.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 286.

13

Riksdagen har (skrivelse nr 518) på de av statsutskottet anförda skälen anhållit,

att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning av frågan om vidgad

rätt till fria resor för värnpliktiga, vilka fullgöra dem i fredstid åliggande

tjänstgöring eller beredskapstjänstgöring.

Departementschefen, som redogjort för myndigheternas yttranden i förevarande

del, har anfört följande.

Såsom tidigare anförts torde gällande bestämmelser örn resor i samband

med inryckning till och utryckning från värnpliktstjänstgöring icke utan särskild

föreskrift vara tillämpliga på resor i samband med anbefallda övningsuppehåll.

Under det att enligt äldre värnpliktslagar tid för uppehåll i tjänstgöringen

icke inräknades i tjänstgöringstiden, är nämligen förhållandet numera

det motsatta, varför övningsuppehåll numera närmast torde få betraktas som

en form av ledighet. Sakligt sett torde emellertid tvekan icke böra råda därom,

att de värnpliktiga vid infallande övningsuppehåll skäligen böra åtnjuta fria

resor enligt samma grunder som gälla vid inryckning till och utryckning från

tjänstgöring. Därmed skulle de värnpliktiga enligt nu tillämpad ordning årligen

komma i åtnjutande av två fria resor vid armén och tre fria resor vid

marinen och flygvapnet. Jag vill därför föreslå, att — på sätt utredningsmännen

förutsatt — en dylik rätt för de värnpliktiga fastslås i en blivande författning

rörande de värnpliktigas förmåner under fredstid. Jag får i detta sammanhang

erinra om att Kungl. Majit genom beslut den 5 oktober 1945 på min

föredragning funnit sig föranlåten att för tiden från och med den 1 oktober

tills vidare högst intill utgången av innevarande år provisoriskt tillförsäkra de

värnpliktiga sådan rätt, i det att Kungl. Majit förklarat, att gällande bestämmelser

om resor i samband med inryckning till och utryckning från värnpliktstjänstgöring

skola för samma tid äga motsvarande tillämpning beträffande

resor i samband med övningsuppehåll.

Yad angår frågan örn införande av rätt till fria tjänstledighetsresor för

värnpliktiga i fredstid, har detta spörsmål såsom nämnts varit föremål för

prövning av innevarande års riksdag. Den utredning, som verkställts i anledning

av riksdagens skrivelse nr 518, har givit vid handen, att tillskapandet av

en dylik förmån för de värnpliktiga skulle medföra avsevärda kostnader för

statsverket. Av chefens för försvarsstaben i ärendet avgivna yttrande framgår,

att kostnaderna för en tjänstledighetsresa om året för de värnpliktiga, som

fullgöra första tjänstgöring (motsvarande), uppskattats till omkring Vs miljon

kronor. Härvid har förutsatts att endast två tredjedelar av de värnpliktiga

behövde resa för att nå hemmet samt att kostnaden för varje resa uppginge

till i medeltal endast tio kronor. Ett tillmötesgående av det motionsvis framförda

förslaget örn 24 tjänstledighetsresor om året skulle enligt motsvarande

beräkningsgrund — bortsett från värnpliktiga, som fullgöra befälsutbildning

(motsvarande) eller repetitions- och efterutbildningsövningar — betinga en

årlig utgift av i runt tal 8 miljoner kronor. Även om härifrån dragas kostnaderna

för resor i samband med övningsuppehåll, vilka resor i det föregående

föreslagits skola i varje fall bekostas av statsmedel, skulle likväl kvarsta en

kostnad av ungefär 7 miljoner kronor. Enligt angiven beräkningsgrund skulle

ett genomförande av utredningsmännens förslag örn två fria tjänstledighetsresor

per år draga en kostnad av omkring 2/.? miljon kronor. För de värnpliktiga

är det tvivelsutan ett intresse att de få möjlighet att under värnpliktstiden besöka

hemmet utan ekonomiska uppoffringar för egen del. Enligt min mening

böra de värnpliktiga dock kunna anses i skälig omfattning tillgodosedda genom

den förmån, som innefattas i den av mig förordade rätten till fria resor i samband

med övningsuppehåll, med den modifikationen likväl, att — där antalet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 286.

Utskottet.

vapenövningsuppehåll vid någon försvarsgren understiger tre per år — värnpliktiga

vid sådan försvarsgren böra, utöver fri resa i samband med övningsuppehåll,

beredas fri resa i samband med beviljad tjänstledighet i sådan utsträckning

att sammanlagda antalet fria resor per år vid övningsuppehåll och

tjänstledighet uppgår till tre per år.

De kostnader, som uppkomma vid bifall till vad i det föregående föreslagits,

torde böra bestridas från de under respektive försvarsgrenar uppförda förslagsanslagen

till Reseersättningar m. m., delposten de värnpliktigas färdkostnader.

Ifrågavarande anslag äro förslagsvis beräknade, varför särskild medelsanvisning

för nu löpande budgetår icke blir erforderlig. Vid anslagsberäkningarna

för nästkommande budgetår bör givetvis hänsyn tagas till de kostnader,

som föranledas av den nu förordade rätten till fria resor vid övningsuppehåll.

Till den av riksdagen berörda frågan örn fria resor under beredskapstjänstgöring

torde jag få anledning återkomma i samband med anmälan inför Kungl.

Majit av förslag till nya tilläggsbestämmelser till krigsavlöningsreglementet.

Tidpunkt för de föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande.

Med hänsyn till tidpunkten för de värnpliktigas inryckning till första tjänstgöring,

vilken för huvuddelen av dem tager sin början under april månad,

har det synts departementschefen önskvärt att de i det föregående förordade

ändrade bestämmelserna rörande vissa förmåner för de värnpliktiga bringas

i tillämpning under nu löpande budgetår. Ändringarna hava ansetts lämpligen

böra träda i kraft den 1 januari 1946 till den del föreliggande förslag icke

redan genomförts genom Kungl. Majlis berörda beslut den 5 oktober 1945.

Det har synts departementschefen få ankomma på Kungl. Majit att, sedan

riksdagen fattat beslut i ärendet, utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.

Enligt gällande bestämmelser äger värnpliktig, som för inställelse vid inskrivningsförrättning

samt vid inryckning till och utryckning från tjänstgöring

har att tillryggalägga mer än 20 kilometer, att för såväl fram- som återresan

uppbära gottgörelse av 1 krona för varje överskjutande mil. Genom ett borttagande

av ifrågavarande 20-kilometersgräns skulle enligt vad i ärendet framhållits

årligen ett mycket stort antal fria resor och gottgörelser tillkomma,

av vilka flertalet avsåge mindre värde än 2 kronor. Detta skulle för härav

berörda förvaltningsorgan medföra, att expeditionsarbetet ökades i en sådan

omfattning att olägenheterna därav icke komme att stå i rimlig proportion

till den föreslagna förmånen, vilken i och för sig torde vara av mindre betydelse

för den enskilde. Utskottet anser sig vid angivna förhållanden i likhet

med departementschefen icke böra föreslå någon ändring i den nuvarande

begränsningen av den fria reserätten. Av utredningsmännen i övrigt

framlagda och av departementschefen förordade bestämmelser örn resor,

varom här är fråga, synas lämpligt avvägda, varför desamma torde böra godtagas.

Med hänsyn till att inskrivningsförrättningen kan komma att medföra

att den inskrivningsskyldige vållas olägenhet ur förvärvssynpunkt har i

motionen II: 641 föreslagits att inskrivningsskyldig, som inställer sig till inskrivningsförrättning,

skulle äga utbekomma ett dagtraktamente av 10 kronor.

Då inställelse till inskrivningsförrättning torde i förevarande hänseende

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 286.

15

få anses utgöra en integrerande del av varje svensk man enligt värnpliktslagen

åliggande skyldighet synes någon befogad anledning icke föreligga att

betrakta ifrågavarande inställelse såsom sådant uppdrag, för vilket gottgörelse

i allmänhet plägar utgå. Utskottet finner sig därför icke böra giva sin anslutning

till det i motionen väckta förslaget.

Utskottet ansluter sig till den av utredningsmännen förordade principen

örn att med värnpliktstjänstgöringen förenade förmåner böra få åtnjutas under

hela den tid, den värnpliktige tages i anspråk för tjänstgöringen. I överensstämmelse

härmed synes jämväl för det fall, den värnpliktige förhindras att

deltaga i tjänstgöring till följd av sjukdom eller skada, vartill tjänstgöringen

kan antagas hava varit orsak, någon tidsbegränsning för penningbidragets

bibehållande icke böra föreskrivas, utan bör såsom departementschefen föreslagit

bidraget i fråga få åtnjutas intill tidpunkten för hemförlovning eller

utryckning.

Utskottet finner bärande skäl tala för att sjötillägg till värnpliktiga bör

utgå enligt för motsvarande personal på aktiv stat gällande grunder ävensom

att det högre sjötillägg, som tillkommer den fast anställda personalen vid

tjänstgöring å ubåt, bör tillkomma även värnpliktiga vid motsvarande tjänstgöring.

Yad utredningsmännen i övrigt föreslagit med avseende å särskild

ersättning under sjö- och flygtjänstgöring synes välgrundat och tillstyrkes av

utskottet.

Då begravningshjälpen till efterlevande efter personal i statens tjänst i

allmänhet utgår med lägst 400 kronor synes fog föreligga för att motsvarande

ersättning till dödsbo efter värnpliktig, som avlider under tiden för militärtjänstgöringen,

bestämmes till samma belopp. Förslaget, som alltså tillstyrkes

av utskottet, innebär en höjning av den nu utgående begravningshjälpen

med 150 kronor. Vidare ansluter utskottet sig till förslaget att utöver

begravningshjälp må i förekommande fall av statsmedel bestridas kostnaderna

för transport av värnpliktigs stoft till hemorten eller till annan ort, i sistnämnda

fall dock högst med belopp motsvarande kostnaderna för transport

till hemorten. Utskottet delar departementschefens mening, att beslutanderätten

i denna fråga bör delegeras till försvarets civilförvaltning.

Såsom i ärendet framhållits har frågan om fria resor för värnpliktiga i samband

med tjänstledighet varit föremål för prövning av innevarande års riksdag.

I vissa vid nämnda års riksdag väckta motioner hemställdes, bland annat, att

riksdagen måtte besluta att värnpliktiga vid beviljad tjänstledighet eller permission

skulle erhålla rätt till två fria hemresor i månaden. I sitt häröver avgivna

av riksdagen godkända utlåtande nr 213 uttalade statsutskottet, att vad

i motionerna anförts syntes utskottet icke vara utan visst berättigande, men

att frågan vore i ekonomiskt och andra hänseenden av den räckvidd att ett

ställningstagande till motionerna måste föregås av närmare utredning. Riksdagen

beslöt att en dylik utredning skulle verkställas, vilken av departementschefen

framlagts i nu föreliggande proposition. Utredningen har givit vid

handen, att ett utsträckande av den fria reserätten för de värnpliktiga i fredstid

skulle komma att förorsaka statsverket icke obetydliga merkostnader.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 286.

Sålunda har påvisats, att kostnaderna för en tjänstledighetsresa om året för

de värnpliktiga, som fullgjorde första tjänstgöring (motsvarande), uppginge

till omkring Vä miljon kronor, därvid förutsatts att endast två tredjedelar

av de värnpliktiga behövde resa för att nå hemmet samt att kostnaden för

varje resa uppginge till i medeltal endast 10 kronor. Även örn till följd härav

återhållsamhet nödvändigtvis måste iakttagas i fråga örn en utsträckning av

den fria reserätten, är utskottet dock av den uppfattningen, att de värnpliktigas

intressen i detta hänseende böra tillgodoses i något större omfattning

än vad hittills varit fallet. Departementschefens förslag därvidlag synes

utskottet utgöra en lämplig medelväg. Då nämligen såsom departementschefen

framhållit, infallande övningsuppehåll närmast torde få betraktas som

en form av ledighet, synas enligt utskottets mening goda skäl tala för att

de värnpliktiga, för att de skola kunna begagna sig av denna ledighet, beredas

fria resor vid övningsuppehåll. Då övningsuppehållen uppgå för år till två

vid armén och till tre vid marinen och flygvapnet förordar utskottet den av

departementschefen anvisade utvägen, att antalet fria resor vid övningsuppehåll

och tjänstledighet bestämmes till tre för år. Beträffande dessa resor böra

gälla samma grunder som i fråga örn resor vid inryckning till och utryckning

från tjänstgöring. Ett utsträckande utöver vad som nu föreslagits av den fria

reserätten för de värnpliktiga i fredstid anser utskottet sig icke kunna tillråda.

Det torde förtjäna framhållas, att de värnpliktiga vid sina tjänstledighetsresor

äga åtnjuta nedsatta biljettpriser. Bestämmelserna härom hava

under senare år uppmjukats. Sålunda har rabatten på militär tjänstledighetsbiljett

ändrats till 40 % mot förut 25 %, varjämte införts militära veckoslutsbiljetter

till enkelt pris för fram- och återresa inom viss begränsad tid vid

veckoskiftena (helgerna). Att såsom i föreliggande motioner yrkats göra

rätten till fria tjänstledighetsresor beroende av avståndet från förläggningsplatsen

till den värnpliktiges hemort synes utskottet icke böra ifrågakomma,

då en dylik gränsdragning mellan de värnpliktiga skulle medföra vissa orättvisor.

Härtill kommer att möjligheterna för värnpliktiga, vilka bo på längre

avstånd från förläggningsorten, att utnyttja den fria reserätten äro beroende

på ledighetens och icke resans längd. Utskottet finner sig på anförda skäl

böra avstyrka motionerna i fråga.

Utskottet tillstyrker, att ifrågavarande resekostnader bestridas från de

under respektive försvarsgrenar uppförda förslagsanslagen till Reseersättningar

m. m., delposten de värnpliktigas färdkostnader.

Av departementschefen ovan föreslagna förmåner äro avsedda att tillämpas

från och med den 1 januari 1946. Enligt vad utskottet emellertid inhämtat

måste det övningsuppehåll, som skall äga rum i samband med instundande

jul- och nyårshelg med hänsyn till tjänstens behöriga gång, främst vid

beridna förband, äga rum i två perioder, så att vissa värnpliktiga få ledigt i

anslutning till jul och återstoden i samband med nyår. Utskottet anser billighetsskäl

tala för att de föreslagna bestämmelserna örn fria resor och andra

förmåner tillämpas jämväl för julperioden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 286. 17

•

Yad departementschefen föreslagit i de delar, varom utskottet icke särskilt

yttrat sig, har icke givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med avslag å motionerna II: 641, II: 642

och II: 665 bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen i statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för den 5 oktober 1945 samt av utskottet

här ovan förordade grunder, utfärda föreskrifter i fråga örn vissa

förmåner till värnpliktiga.

Stockholm den 7 december 1945.

På statsutskottets vägnar:

ALGOT TÖRNKVIST.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Oscar Olsson, Lindström, Gränebo. Sven Larsson,

Bäckström, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Boman, Carlström,

Gillström och Gunnar Andersson; samt

Från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i

Grönvik, Falla, Bergström, Wallentheim, Viklund, Holmström, Lindholm, Åkerström,

Boman i Kieryd och Johansson i Mysinge.

Reservationer:

1) av herrar Gränebo och Svensson i Grönvik;

2) av herr Törnkvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1945.

6 sami.

Nr 285—287.

nu « 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:591 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa förmåner till värnpliktiga. s. 1 i texten