Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet jämte i ämnet väckta motioner.

1945-12-07 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1945:288, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

1

Nr 288.

Ankom till riksdagens kansli den 7 december 1945 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet jämte

i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 367 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 19 oktober 1945,

föreslagit riksdagen att medgiva, att statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet

må utgå i huvudsaklig enlighet med av chefen för ecklesiastikdepartementet

i nämnda statsrådsprotokoll förordade grunder.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herr R. Bergh väckt motion (I: 410), vari

hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl. Majlis proposition nr 367

dels vidtager den ändringen i föreslagna bidragsregler, att intet skoldistrikt

erhåller mindre skolbyggnadsbidrag än som skulle ha utgått vid tillämpning

av nu gällande bestämmelser, dels fastställer de sålunda justerade bidragsreglerna

att gälla allenast som provisoriska bestämmelser, dels ock hos Kungl.

Majit gör framställning om förnyad utredning av hithörande spörsmål, därvid

frågan örn statens övertagande av kostnaderna för uppförande av byggnader

för folkskoleväsendet göres till föremål för särskilt övervägande;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr II. Ericsson m. fl. (I: 411) och den andra inom andra kammaren av herr

O. Andersson i Malmö m. fl. (II: 644), i vilka hemställts, att riksdagen måtte

besluta sådan ändring i de av Kungl. Majit föreslagna grunderna för statsbidrag

till byggnader för folkskoleväsendet som i motionerna angivits;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr 7. Persson m. fl. (I: 409) och den andra inom andra kammaren av herr

G. Larsson i Luttra m. fl. (II: 643), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Majits proposition nr 367 måtte uttala sig för att i motionerna

återgivna statsbidragstabell måtte tillämpas vid fördelningen av statsbidragen

till folkskolebyggnader;

Bihang till rilctdagcns protokoll 10i5. 6 tami. Nr 888—890.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 288.

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av''

herr E. Hage m. fl. (I: 412) och den andra inom andra kammaren av herr

U. R. Jacobson i Vilhelmina m. fl. (II: 645), i vilka hemställts, l:o att riksdagen

vid behandlande av Kungl. Maj:ts proposition nr 367 måtte uttala sig för, att

den å s. 31 i propositionen intagna tabelten ändras så, att tabellen börjar

med »högst 4» (antal skattekronor per invånare) och att statsbidraget för denna

grupp sättes till »80 till 60 %» av bidragsunderlaget samt att nästa rad i tabellen

ändras till »över 4 högst 7» och statsbidraget till »75 till 55 %», samt

att rad 3 strykes ävensom 2:o att riksdagen förklarar, att den intet har att

invända mot att de här föreslagna bestämmelserna rörande statsbidragets

storlek må tillämpas så, att där särskilda skäl därtill äro statsbidrag må

kunna beviljas med högre belopp än som motsvarar 80 procent av bidragsunderlaget;
dels

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar R. Anderberg och C. H. Dahlström (I: 423) och den andra inom andra

kammaren av herr V. Mattsson (II: 646), i vilka hemställts, att riksdagen vid

behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 367 måtte besluta att övre gränsen

för kommuner, vilkas statsbidragsframställningar skola omprövas enligt i

propositionen meddelad övergångsbestämmelse, skall utgöra sex skattekronor

per invånare och icke fem, såsom i propositionen föreslagits;

dels en inom andra kammaren av herr T. Ekdahl väckt motion (II: 666),

vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition

nr 367 måtte medgiva, att statsbidrag må utgå till anskaffande av för undervisning

i kvinnlig slöjd erforderligt antal symaskiner även beträffande skolor,

där särskilda handarbetssalar icke inredas;

dels ock en inom andra kammaren av herrar A. Spångberg och L. Lindahl

väckt motion (II: 667), vari hemställts, att det nya statsbidragssystemet vad

beträffar skolbyggnadsärendenas handläggning utformas i huvudsaklig enlighet

med vad i motionen förordats och att det föreliggande förslaget till författningsändring

bringas i överensstämmelse härmed.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna hänvisas, i den mån detsamma

ej framgår av den nedan lämnade redogörelsen, till motionerna I: 410,

1:411, 11:643, 11:645, 11:646, 11:666 och 11:667.

Genom beslut den 1 december 1944 bemyndigade Kungl. Majit chefen för

ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att inom departementet

biträda med utredning rörande förhållandet mellan staten och

skoldistrikten och därmed sammanhängande frågor.

Den 7 december 1944 tillkallade departementschefen såsom sakkunniga

ledamoten av riksdagens I kammare, hemmansägaren J. E. Andersson, Ovanmyra,

kanslirådet H. J. Dillner, folkskolinspektören i Västerås, filosofie kandidaten

P. E. Granér, ledamoten av riksdagens II kammare, folkskolläraren

K. F. F. Kyling, ledamoten av Stockholms folkskoledirektion, komministern

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288. 3

B. A. Lund och dåvarande undervisningsrådet J. J. E. Weijne, den senare

tillika ordförande.

Såsom ett första led i utredningsarbetet ha de sakkunniga, vilka antagit

benämningen 1945 års folkskolesakkunniga, underkastat nu gällande system

för statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet en omprövning och i ett

med skrivelse den 29 maj 1945 överlämnat betänkande (stat. off. utr.

1945: 25) framlagt förslag till ändrade bestämmelser rörande statsbidrag till

folkskolebyggnader.

De sakkunnigas förslag innebär i huvudsak,

att statsbidragsprocenten skall graderas efter kommunernas ekonomiska

bärkraft, varigenom större rättvisa de olika skoldistrikten emellan skulle vinnas

än som vore möjligt med det nuvarande schematiskt uppbyggda statsbidragssystemet,

samt att statsbidragsbeloppen skola i sin helhet utbetalas i samband med

byggnadsföretagens utförande.

'' Dessutom ha de sakkunniga förordat vissa förenklingar i fråga om handläggningen

av hithörande ärenden.

Över betänkandet ha utlåtanden avgivits av länsstyrelserna i samtliga län,

statskontoret, riksräkenskapsverket, byggnadsstyrelsen, socialstyrelsen och

skolöverstyrelsen. Överstyrelsen har därvid överlämnat dels infordrade yttranden

från samtliga statens folkskolinspektörer, dels ock till överstyrelsen inkomna

yttranden från Stockholms folkskoledirektion samt folkskolestyrelserna

i Göteborg, Malmö, Norrlcöying, Hälsingborg och Gävle. Vidare ha

yttranden i ärendet avgivits av svenska stadsförbundet, svenska landslcommunernas

förbund samt svenska arkitekters riksförbund.

Nu gällande bestämmelser återfinnas i kungörelsen den 6 mars 1936 (nr

45) angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet jämte däri sedermera

vidtagna ändringar. Till grund för ifrågavarande kungörelse låg ett av

1934 års folkskolesakkunniga avgivet betänkande och förslag i ämnet (stat.

off. utr. 1934:47). Enligt kungörelsens ursprungliga avfattning ägde skoldistrikt

enligt närmare angivna grunder erhålla statsbidrag till bestridande

av kostnaderna för anskaffande av nya undervisningslokaler genom nybyggnad

eller genom om- eller tillbyggnad. Genom kungörelse den 7 maj 1943

(nr 398) utvidgades, efter förslag av folkskolans besparingssakkunniga, bidragsrätten

att gälla även utförandet av mera omfattande ändringsarbeten å

befintliga undervisningslokaler, även om därigenom nya sådana lokaler icke

tillkomme. Såsom gemensam beteckning för sålunda angivna statsbidrag infördes

samtidigt begreppet »bidrag till byggnadsarbeten».

De i detta sammanhang viktigaste bestämmelserna äro i övrigt följande.

Förutsättning för erhållande av statsbidrag är, att Kungl. Maj:t lämnat

tillstånd till byggnadsföretagets utförande samt därvid tillika fastställt den

högsta kostnadssumma, varå statsbidrag må beräknas. Bidraget beräknas

därefter på ett belopp (bidragsunderlaget), som motsvarar de styrkta faktiska

kostnaderna för bidragsberättigade byggnadsarbeten, i den mån dessa kostnader

icke överstiga den fastställda högsta kostnadssumman, och utgår med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 288.

tre fjärdedelar av bidragsunderlaget, därest detta överstiger 5 000 kronor,

samt eljest med hälften av bidragsunderlaget.

I den högsta kostnadssumman må inräknas allenast kostnader för klassrum,

gymnastiksalar, lokaler för slöjd och hushållsgöromål, allt med tillhörande

biutrymmen av olika slag jämte erforderliga inomhusledningar och fast

inredning, den första uppsättningen inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar

och skolkök samt utgifterna för ritningar, arbetsledning och kontroll, ävensom

efter prövning i varje särskilt fall kostnader för andra, för skoländamål avsedda

lokaler, såsom specialrum, samlingssalar, lärarrum och dylikt.

Innan Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt fall meddelas, sker hos de statliga

myndigheterna, vederbörande folkskolinspektör och länsstyrelse, skolöverstyrelsen

samt Kungl. Majit, en ingående granskning av byggnadsförslaget.

Statsbidraget utbetalas med lika fördelning på 25 år, dock att örn bidraget

uppgår till högst 2 500 kronor, det utanordnas på en gång.

Statsbidragen utbetalas från ett å riksstatens driftbudget anvisat förslagsanslag,

benämnt Bidrag till byggnadsarbeten. För innevarande budgetår är

ifrågavarande anslag uppfört med 1 900 000 kronor.

Av Kungl. Majit intill den 1 juli 1945 fastställda högsta kostnadssummor

för nya undervisningslokaler uppgå till sammanlagt belopp av i runt tal

99 650 000 kronor.

1. Beräkningen av statsbidragen.

Förslag till ändrade statsbidragsgrunder ha tidigare framlagts dels av folkskolans

besparingssakkunniga i deras den 24 augusti 1940 avgivna betänkande

och förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet m. m.

(stat. off. utr. 1940: 24), dels ock av kommunalskatteberedningen i dess den 19

augusti 1943 avgivna betänkande med förslag till omläggning av den kommunala

beskattningen m. m., del III, den kommunala skatteutjämningen

(stat. off. utr. 1943: 43).

Folkskolans besparingssakkunniga föreslogo ett helt ändrat statsbidragssystem

på ifrågavarande område.

Besparingssakkunniga föreslogo sålunda en skala beträffande ifrågavarande

statsbidrag, som för klassrum innebar, att statsbidraget vid ett kubikpris

av upp till 26 kronor 25 öre skulle utgöra 7 000 kronor för varje sådant

rum för att därefter successivt stiga, så att bidraget vid ett kubikpris av

48 kronor 76 öre och däröver skulle utgå med 14 000 kronor. Särskilda bidragsbelopp,

olika för olika kubikpris, föreslogos jämväl för gymnastiksalar,

slöjdsalar och skolkök. Ytterligare skulle efter prövning i varje särskilt fall

byggnadsbidrag kunna utgå för samlingssal, som vore inrymd i skolanläggning,

avsedd för skola med i regel minst två respektive tre och fyra parallellavdelningar,

med högst 20 000 respektive 35 000 och 50 000 kronor, oberoende

av kubikpriset, samt för frukostrum med högst 5 000 kronor och för barnbespisningslokal

med högst 10 000 kronor, likaledes oberoende av kubikpriset.

I fråga om byggnadsföretag, vilka icke avse nybyggnad av skollokaler utan

endast mera omfattande ändringsarbeten å befintliga undervisningslokaler, ha

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

5

besparingssakkunniga emellertid måst förorda särskilda bestämmelser. Då

genom dessa byggnadsarbeten inga nya lokaler vinnas, kan bidrag till kostnaderna

icke beräknas med visst belopp per undervisningslokal. Besparingssakkunniga

ha därför ansett sig böra förorda, att bidrag i stället skall utgå

med viss del av de styrkta verkliga kostnaderna, dock med en för alla sådana

byggnadsföretag gällande generell begränsning av bidragets storlek.

Kommunalskatteberedmngens förslag innebär i huvudsak följande.

Beredningen har framhållit, att folkskoleväsendet borde räknas till de

statliga samhällsuppgifterna, varför skoldistriktens belastning med en betydande

andel i kostnaderna för undervisningslokaler framstode som mindre

önskvärd. På grund av skatteunderlagets växlingar belastades skoldistrikten

dessutom mycket ojämnt av den på dem vilande, proportionellt

lika andelen i byggnadskostnaderna. Såsom en teoretiskt riktig lösning avfrågan

ansåge beredningen, att staten borde helt påtaga sig kostnaderna

för skolbyggena. Av olika skäl ansåge beredningen dock, att en sådan lösning

kunde giva anledning till vissa betänkligheter. Med hänsyn härtill

hade beredningen ej varit beredd att föreslå statsbidrag, motsvarande hela

den erforderliga byggnadskostnaden. I detta läge hade beredningen ansett angeläget

att för skoldistriktens del åstadkomma en rättvis och jämn belastning

av ifrågavarande kostnader. Det framstode då för beredningen såsom

önskvärt att kunna avväga bidragen med hänsyn till skoldistriktens objektiva

förutsättningar för att anskaffa behövliga undervisningslokaler till en

någorlunda normal kostnad per invånare. Härvid borde beaktas sådana faktorer

såsom barnantalet, skoldistriktens utsträckning, dyrhetsförhållanden

m. fl. Beredningen hade dock icke ansett sig kunna framlägga något förslag

i detta avseende utan hade förordat, att denna fråga gjordes till föremål för

undersökning genom vederbörande myndigheter. Äv särskild vikt för skoldistriktens

likställande vore emellertid, att statsbidragen graderades i för

hållande till skoldistriktens skatteunderlag. Vid en sådan gradering hade det

synts beredningen lämpligt att, i anslutning till vad som nu gällde, utgå från

att bidragen till skoldistrikt med normalt skatteunderlag skulle motsvara 75

procent av de erforderliga byggnadskostnaderna. Med normalskatteunderlag

hade beredningen därvid menat 10 skattekronor per invånare. Beredningens

förslag innebure den procentuella fördelning av byggnadskostnaderna mellan

stat och kommun, som framgår av följande tablå.

Skattekronor

per invånare

Statsbidrag

%

Kommunens

andel

%

0

100,0

—

1

97,5

2,5

2

95,0

5,0

4

90,0

10,0

6

85,0

15,0

8

80,0

20,0

10

75,0

25,0

15

62,5

37,5

20

50,0

50,0

30

25,0

75,0

40

—

100,0

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 288.

1945 års folkskolesakkunniga erinra om den kritik det nuvarande statsbidragssystemet

ur olika synpunkter utsatts för. Bland annat hade det icke ansetts

rättvist, att statsbidraget utginge efter ett och samma procenttal oberoende

av skoldistriktens olika ekonomiska ställning. Beträffande valet av bidragssystem

ha de sakkunniga för egen del anfört bland annat följande.

Alltjämt borde enligt de sakkunnigas mening de redan av 1934 års folkskolesakkunniga

uppställda kraven i fråga om statsbidragssystemets beskaffenhet

upprätthållas. Ett statsbidragssystem på ifrågavarande område borde

sålunda vara ägnat att bereda kommunerna effektiv hjälp till bestridande av

skolbyggnadskostnaderna, det borde verka i möjligaste mån rättvist och det

borde vara enkelt i tillämpningen. Erfarenheten hade emellertid givit vid handen,

att de angivna kraven icke alltid eller i alla avseenden kunnat förverkligas.

I fråga örn effektiviteten hade det nu gällande statsbidragssystemet fyllt

sin uppgift i så måtto, att åt kommunerna beretts en betydande lättnad i

utgifterna för skolbyggnader. Vad tillämpningen av systemet beträffade kunde

det emellertid icke ens efter de ändringar därutinnan, som genomförts på

förslag av besparingssakkunniga, anses enkelt.

I detta sammanhang framstode emellertid kravet på en rättvis fördelningsgrund

av statsbidragen såsom det mest betydelsefulla. På grundvalen av de

erfarenheter på hithörande område, som vunnits sedan 1934 års folkskolesakkunniga

ägnat frågan sin uppmärksamhet, hade 1945 års folkskolesakkunniga

funnit sig böra upptaga detta spörsmål till ny prövning. För sin del

ansåge nämligen de sakkunniga utomordentligt betydelsefullt ur rättvisesynpunkt

och i enstaka fall jämväl med hänsyn till en kommuns möjlighet att

överhuvud få till stånd en behövlig nybyggnad av skola, att på ett eller annat

sätt statsbidragen för ifrågavarande ändamål avvägdes efter bidragsbehovet.

Det kunde icke anses rättvist, att till ett skolbygge i en kommun med svagt

ekonomiskt underlag statsbidrag utginge med samma belopp som till ett likadant

bygge i en ekonomiskt bärkraftig kommun.

Det måste emellertid uppmärksammas, betona de sakkunniga, att graden

av en kommuns ekonomiska bärkraft icke kunde tillförlitligt anges med ett

enkelt tal, som utan vidare kunde sättas i relation till motsvarande tal i andra

kommuner. Härom ha de sakkunniga i fortsättningen anfört bland annat

följande.

Den ekonomiska bärkraften är nämligen avhängig av flera skilda faktorer.

En dylik faktor är skatteunderlaget, d. v. s. antalet skattekronor. Detta tal

är emellertid icke ensamt ett exakt uttryck för bärkraften. Talets relativa

innebörd växlar nämligen med hänsyn till antalet invånare, prisförhållanden

och dylikt. En annan faktor utgör skattetrycket, d. v. s. den kommunala

uttaxeringen. Ej heller detta ger ensamt ett tillförlitligt uttryck för den ekonomiska

bärkraften. Uttaxeringen kan sålunda växla på grund av tillfälliga

förhållanden och med hänsyn till den allmänna utgiftspolitiken i kommunen.

Framför allt är den dock direkt influerad av andra faktorer, såsom skatte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288. •

underlagets storlek, kommunens allmänna ekonomiska ställning i övrigt samt

kommunens ekonomiska och geografiska struktur. ...

En uppskattning av en kommuns ekonomiska barkraft i förhållande till

andra kommuners kan därför endast ske, örn ett fritt bedömande tillätes av

värdet i det enskilda fallet av samtliga de faktorer, som inverka pa trugan

En kommuns relativa ekonomiska bärkraft kan salunda icke matas genom e t

enbart matematiskt förfarande. En materiell avvägning av olika omstandigheter

emot varandra och ett skälighetsbedömande äro olrankomhga.

En gradering av statsbidraget efter bidragsbehovet vore emellertid, framhålla

de sakkunniga, endast en sida av frågan örn tillskapandet av en fullt

rättvis fördelningsgrund. Lika viktigt som åstadkommandet av en dylik gradering

vore nämligen, att den byggnadskostnadssumma, varpå det graderade

statsbidraget skulle beräknas, vore skälig och materiellt riktig.

Tillsammans utgjorde enligt de sakkunnigas uppfattning nämnda två omständigheter

den grund, på vilken ett statsbidragssystem på ifrågavarande

område måste bygga för att verka rättvist kommunerna emellan.

De sakkunniga framhålla i detta sammanhang, att dessa tva faktorer givetvis

måste underkastas en omsorgsfull, materiell prövning från fall till fall.

Ändamålet — att tillskapa en fullt rättvis fördelningsgrund — kunde nämligen

icke gärna vinnas, om bidragsbehovet och byggnadskostnaderna eller endera

av dessa faktorer beräknades formellt enligt ett på förhand fastställt

schematiskt system.

På grundvalen av vunna erfarenheter rörande de nuvarande statsbidragsbestämmelserna

samt av de av besparingssakkunniga och kommunalskatteberedningen

förordade riktlinjerna och förslagen ha de sakkunniga framlagt

sitt förslag till statsbidragsgrunder, vilket i viss mån innebär en kombination

av gällande och i övrigt föreslagna bestämmelser.

Förslaget innebär, att statsbidraget alltjämt skulle utgå i förhållande till de

verkliga kostnaderna för byggnadsföretaget, samt att bidragsbeloppet skulle,

efter prövning i varje särskilt fall, beräknas med hänsyn till byggnadskommunens

ekonomiska bärkraft, varvid Kungl. Maj:t dock skulle vara bunden

inom vissa latituder, svarande mot ett visst medelskatteunderlag per invånare.

För detta ändamål ha de sakkunniga konstruerat en statsbidragsskala med

80 procent såsom maximum och 20 procent såsom minimum och en häremot

svarande skatteunderlagsskala. Skalan har följande utseende.

Antal skattekronor per invånare

Statsbidrag

%

högst 4....................

80-60

70-50

. 8 » 12 ....................

60—40

50—30

.............................

40-20 |

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 288.

I fråga om nämnda förslag inhämtas vidare av propositionen bland annat

följande.

Beräknandet av bidragsunderlaget. Såsom allmän norm

lör den statliga kostnadsgranskningen Ira de sakkunniga angivit, att densamma

främst borde inriktas på en prövning av skäligheten av de angivna byggnadskostnaderna

med hänsyn till de krav, som normalt borde ställas på en

skolbyggnad, avpassad efter de föreliggande förhållandena. Stor hänsyn syntes

därvid böra fästas vid kubikpriset.

De sakkunniga ha betonat, att praktiska synpunkter städse måste anläggas

vid prövningen av byggnadsförslagen. Så vore för närvarande icke alltid fallet.

I det ena byggnadsärendet efter det andra hade sålunda förekommit, att någon

i förhållande till byggnadsföretagets storlek rent bagatellartad utgift avdraf-dts-

De sakkunniga hade sig bekant, att de statliga tjänstemän, som handlagt

ifrågavarande byggnadsärenden, på grund av statsmakternas principiella uttalanden

i olika sammanhang ofta sett sig nödsakade att handlägga dessa ärenden

på ett sätt, som varit att »sila mygg och svälja kameler». Det vore ur

allmän synpunkt angeläget, att en ändring härutinnan skedde; de sakkunnigas

förslag torde innebära förutsättningar därför. Såsom närmare framginge i det

följande, föresloge de sakkunniga, att statsbidraget till skolbyggnader skulle

efter närmare angivna grunder differentieras med hänsyn till kommunens ekonomiska

bärkraft efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall. Redan

på grund härav bleve statsbidragets storlek ett resultat av en skälighetsprövning

mera i stort; vid sådant förhållande syntes anledning saknas att anlägga

andra än skälighetssynpunkter även på frågor örn relativt bagatellartade

kostnadsposter.

I detta sammanhang ha de sakkunniga understrukit betydelsen av att kommunerna

beredas så stor frihet vid utformandet av sina skolbyggnadsförsla»

som möjligt.

Fastställandet av statsbidragsbeloppet. Denna åtgärd

skall enligt de sakkunnigas förslag ankomma på Kungl. Majit. Kungl. Majits

beslut skall alltså icke som nu enbart gå ut på fastställandet av den »högsta

kostnadssumma, varå statsbidrag må beräknas».

I likhet med kommunalskatteberedningen anse de sakkunniga, att antalet

skattekronor per invånare bör läggas till grund för graderingen. I jämförelse

med övriga ovan angivna faktorer utgjorde nämligen antalet skattekronor

utan tvivel den viktigaste och samtidigt den mest objektiva grunden för bedömandet

av den ekonomiska bärkraften. Tillräckligt utrymme för hänsynstagande

till övriga faktorer borde emellertid tillskapas genom ett system med

latituder på sätt framgår i det följande.

Den första frågan beträffande en gradering av statsbidragen med hänsyn

till nyssnämnda synpunkter blir spörsmålet om bidragens storlek vid fall

av genomsnittligt skatteunderlag (normalskatteunderlag). Härom anföra de

sakkunniga inledningsvis följande.

Härvid må först framhållas, att skatteunderlaget i en kommun är underkastat

väsentliga och stundom relativt snabba växlingar. Det förändras sålunda

allt efter den allmänna ekonomiska utvecklingen samt är i hög grad

beroende av konjunkturskiftningar och även av tillfälliga omständigheter. Härtill

kommer, att skatteunderlagets bärkraft står i relation till penningvärdet.

Sistnämnda omständighet har varit aktuell under större delen av det nuvarande

statsbidragssystemets giltighetstid. Sedan år 1937 har nämligen prisnivån

successivt undergått en icke obetydlig höjning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

9

Nämnda förhållanden föranleda, att det kommunala normalskatteunderlaget

i riket icke kan en gång för alla uttryckas i ett bestämt tal. Om sålunda

ett i enlighet med vad ovan anförts graderat statsbidragssystem anknytes

till ett i ett siffertal uttryckt normalskatteunderlag på så sätt, att

vid dylikt skatteunderlag bidraget utgår med viss procent av bidragsberättigade

kostnader, måste uppmärksammas, att en ändring av nämnda tal kan

behöva ske framdeles för att bidragets relativa värde skall förbli oförändrat.

De sakkunniga förutsätta därför att, därest antalet skattekronor per invånare

lägges till främsta grund för ifrågavarande statsbidragstilldelning, nämnda

omständighet beaktas.

De sakkunniga ha i enlighet med kommunalskatteberedningens förslag valt

ett skatteunderlag av 10 skattekronor per invånare till normalskatteunderlag.

Statsbidragsprocenten vid normalskatteunderlag har med utgångspunkt från

nuvarande bestämmelser föreslagits till 50 procent. I sistnämnda hänseende

anföres följande.

Det nuvarande bidraget, 75 procent, utbetalas ej i omedelbart samband med

byggnadsföretagets utförande utan först under loppet av 25 år med i huvudsak

lika del varje år. »Nuvärdet» vid första utbetalningstillfället av ett så

utgående statsbidrag utgör — beroende på ränteläget — omkring 50 procent

av bidragsunderlaget. De sakkunniga komma i ett senare sammanhang i

sitt betänkande att föreslå en sådan ändring i den nuvarande utbetalningsordningen,

att statsbidragen för framtiden i stället utbetalas i samband med

byggnadsföretagens utförande. Vid sådant förhållande skulle ett bibehållande

av det sjuttiofemprocentiga statsbidraget såsom genomsnittligt bidrag innebära

en mycket avsevärd reell ökning av statens bidragsverksamhet på

ifrågavarande område. De sakkunniga anse sig icke kunna förorda en genomsnittlig

sådan ökning utan ha efter ingående överväganden ansett sig

böra föreslå, att vid normalskatteunderlag statens bidrag bestämmes att utgå

med i genomsnitt 50 procent av den statsbidragsberättigade kostnaden. Detta

ställningstagande är främst en följd av de undersökningar, de sakkunniga

företagit rörande det ekonomiska utfallet av ett statsbidragssystem enligt

deras riktlinjer.

Tillräckligt utrymme för ett sådant hänsynstagande till andra å en kommuns

ekonomiska bärkraft inverkande faktorer än skatteunderlaget, som i

det föregående förutsatts, torde vinnas, framhålla de sakkunniga, om vid normalskatteunderlag

statsbidraget bestämmes inom en latitud av mellan 40 och

60 procent av den bidragsberättigade kostnaden. Då det icke torde vara av

praktiska skäl påkallat att tillskapa en särskild latitud för varje skatteunderlagstal,

förorda de sakkunniga, att nämnda latitud skall gälla för samtliga

skatteunderlag över 8 till och med 12 skattekronor per invånare. Innebörden

härav borde vara, att för samtliga dessa skatteunderlag statsbidragsprocenten,

örn hänsyn endast toges till skatteunderlaget och ej till de övriga faktorerna,

skulle utgöra 50 procent. Förslaget borde sålunda icke givas den innebörden

att, under nyssberörda förutsättning, statsbidraget vid 8,1 skattekronor

borde utgå med 60 procent och vid 12 kronor med 40 procent. liela

procentlatituden borde i stället vara avsedd att för varje tal i skatteunderlagslatituden

möjliggöra hänsynstagande till de övriga faktorer, som inverka

på den ekonomiska bärkraften.

Frågan örn statsbidragets gradering vid andra än normalskatteunderlag

bär synts de sakkunniga böra bedömas nied hänsyn till dels kommunernas

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande jit H88.

relativa statsbidragsbehov och dels storleken av de utgifter, som ett givet

statsbidragssystem bomme att förorsaka staten.

I sistnämnda avseende ansåge de sakkunniga önskvärt, att ett för kommunerna

effektivt och rättvist bidragssystem kunde uppnås, utan att statens

totala utgifter för skolbyggnadsändamål i någon högre grad ökades. Erfarenheten

syntes emellertid visa, att för ett stort antal kommuner skolbyggnadsbördan

vore alltför tung och att i enstaka fall staten till och med torde

böra övertaga hela eller i varje fall den övervägande delen av kostnaderna

för ett skolbygge. En viss ökning av statsutgifterna räknade de sakkunniga

därför med såsom ofrånkomlig.

I fråga om graderingen av statsbidragen vid andra än normalskatteunderlag

ha i betänkandet följande allmänna synpunkter anförts.

Kommunalskatteberedningens förslag innebar, att bidragen vid lågt skatteunderlag

skulle kunna uppgå till belopp, motsvarande hela byggnadskostnaden,

för att vid stigande skatteunderlag minskas och slutligen helt bortfalla.

Folkskolesakkunniga anse, att en begränsning bör genomföras på så sätt, att

statsbidragsskalans övre gräns sättes till 80 procent och dess nedre till 20

procent. Såsom nyss berörts, förekomma dock fall, då med hänsyn till en

kommuns ekonomiska förhållanden ett högre statsbidrag än 80 procent är

påkallat för att kommunen skall kunna verkställa nödvändig skolbyggnad

och därvid icke ställas i ett relativt sämre läge ur statsbidragssynpunkt lin

andra kommuner. Kungl. Majit bör därför äga befogenhet att i särskilda

fall medge högre statsbidrag än som eljest skulle förekomma.

Enär det måste anses naturligt, att från kommunernas sida en strävan

bomme att göra sig gällande att erhålla så högt statsbidrag som möjligt, vore

de sakkunniga angelägna framhålla, att en viss restriktiv tillämpning av de

föreslagna statsbidragsgrunderna syntes tillrådlig.

Ovanstående förslag till latituder grundar sig på av de sakkunniga företagna

detaljerade beräkningar av det ekonomiska utfallet av olika alternativ

till gradering av ifrågavarande statsbidrag. Beträffande ifrågavarande utrednings

detaljer torde få hänvisas till betänkandet, sid. 54—57.

Beträffande därefter frågan, vilket eller vilka års skatteunderlag, som graderingen

i varje särskilt fall bör hänföra sig till, ha de sakkunniga förordat,

att av de sju senaste skatteunderlagen det högsta och det lägsta skall frånräknas

och genomsnittet av de därefter återstående skatteunderlagen läggas

till grund för graderingen. En tidsperiod av sju år syntes nämligen vara tillräckligt

lång för att omfatta såväl år av god som dålig konjunktur. De sakkunniga

ha vidare påpekat, att i de ej alltför sällsynta fall, då skoldistrikt

på förhand uttaxerade medel till ett skolbygge, uttaxeringsperioden stundom

torde omfatta ungefärligen den tid, som nyss nämnts. I dylika fall komme

sålunda samma skatteunderlag att ligga till grund för såväl den kommunala

uttaxeringen som statens bidrag till skolbygget.

De sakkunnigas förslag till ändrade grunder för statsbidragsberäkningen har

rönt ett i huvudsak gynnsamt mottagande från de hörda myndigheternas

och organisationernas sida. Endast Stockholms folkslcoledirektion, Göteborgs

allmänna folkskolestyrelse och svenska stadsförbundet ha avstyrkt förslaget.

I åtskilliga yttranden har den uppfattningen kommit till uttryck, att det

föreslagna systemet vore ägnat att i väsentligt högre grad än det nuvarande

rättvist fördela den ekonomiska börda, som i avseende å skolbyggandet åvilar

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

11

kommunerna. Dock har samtidigt på några håll viss tvekan gjort sig gällande

rörande lämpligheten av att införa ett differentierat statsbidragssystem på

detta område, innan frågan om en differentiering av övriga statsbidrag till

kommunerna vunnit sin lösning. I övrigt lia från olika håll vissa detaljerinringar

mot förslaget framförts. Sålunda har i vissa yttranden gjorts gällande,

att den undre gränsen i statsbidragsskalan borde sättas högre än 20 procent,

ävensom att den föreslagna spännvidden inom latituderna vore för stor. I

flera yttranden har påpekats vanskligheten att pröva och avgöra en kommuns

bidragsbehov och önskvärdheten av att i detta hänseende fastare normer

till myndigheternas vägledning måtte angivas. Några folkskolinspektörer

ha framhållit olägenheten av att kommunerna med det föreslagna systemet

för beräkningen av statsbidragen icke kunde på förhand beräkna bidragens

storlek.

Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.

Som en lämplig utgångspunkt vid bedömandet av de nuvarande statsbi.

dragsbestämmelsernas lämplighet och värde kunna tjäna de fordringar på beskaffenheten

av ett statsbidragssystem på detta område, som först uppställdes

av 1934 års folkskolesakkunniga, nämligen att det bör vara ägnat att bereda

kommunerna effektiv hjälp till bestridande av skolbyggnadskostnaderna, att

det bör verka i möjligaste mån rättvist och att det bör vara enkelt i tillämpningen.

Det faller därvid främst i ögonen, att systemet ur rättvisesynpunkt

knappast kan anses tillfredsställande. Skolbyggnadsbördan drabbar kommunerna

med olika tyngd, beroende på deras struktur och ekonomiska ställning.

I kommuner med svagt skatteunderlag kunna utgifterna för skolbyggena

trots iakttagande av sträng sparsamhet och trots det statsbidrag, som för

närvarande kan påräknas, öka ett redan alltför högt kommunalt skattetryck

eller också tvinga kommunen att eftersätta kommunala uppgifter, som i andra

kommuner te sig som nödvändiga. Åtskilliga kommuner finnas i vårt land,

vilkas ekonomi är så svag, att uppförandet av en skolbyggnad för dem måste

te sig som en nästan oöverkomlig uppgift. Följden härav blir, att ifrågavarande

kommuner i det längsta uppskjuta lösningen av en angelägen byggnadsfråga.

Resultatet — gammalmodiga och bristfälliga skollokaler — innebär

en belastning för hela skolväsendet i dessa kommuner.

När det gäller så betydelsefulla ting som landets folkskoleväsen måste statsmakterna

se till, att en någorlunda likformig och tillfredsställande standard

kan upprätthållas över hela landet. Beträffande skolbyggnaderna torde detta

icke vara möjligt, så länge kommuner med svagare ekonomisk bärkraft icke

kunna påräkna högre statsbidrag än kommuner nied bättre ekonomisk ställning.

En ändring av det nuvarande statsbidragssystemet ter sig därför önskvärd

ur rättvisesynpunkt och med hänsyn till folkskoleväsendets bästa.

Vad sålunda anförts pekar i riktning mot ett system, där statsbidragets

storlek differentieras efter kommunernas ekonomiska bärkraft. Därvid torde

det icke kunna undvikas, att differentieringen göres så betydande, att icke

blott en del kommuner erhålla högre statsbidrag än enligt nuvarande bestämmelser,

utan även vissa kommuner erhålla lägre bidrag. Förslag i denna riktning

lia framlagts dels på sin tid av kommunalskatteberedningen och dels i

nu föreliggande sakkunnigbetänkande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr 288.

Da det gäller att bedöma en kommuns förmåga att i jämförelse med andra

kommuner bärande med ett visst byggnadsföretag förenade kostnaderna, torde

otvivelaktigt, såsom av de sakkunniga framhållits, skatteunderlaget i kommunen,

d. v. s. antalet skattekronor per invånare, vara den viktigaste faktorn.

Men denna omständighet kan icke ensam tillmätas utslagsgivande

betydelse. Skatteunderlaget i en kommun, uttryckt i antal skattekronor per

invånare, kan nämligen icke direkt jämföras med ett motsvarande tal i en

annan kommun, enär den relativa innebörden givetvis växlar med hänsyn

till antalet invånare, prisförhållanden och dylikt. Vidare tillkomma andra

faktorer; En kommun kan sålunda till ytvidden vara så vidsträckt, att den

måste hålla sig med fler skolor än antalet skolbarn i och för sig skulle påkalla.

En annan kommuns välstånd kan vara ganska tillfälligt och beroende

på exempelvis en konjunkturbetonad industriell eller annan verksamhet. Den

kommunala uttaxeringen är givetvis en annan faktor att räkna med, men

även dennas värde är relativt och beroende av kommunens allmänna utgiftspolitik

m. m. Det är med andra ord åtskilliga omständigheter, som tarva

övervägande, då det gäller att pröva den enskilda kommunens bidragsbehov.

De sakkunnigas förslag är utformat med beaktande av dessa synpunkter.

Skatteunderlaget utgör enligt förslaget den viktigaste faktorn vid statsbidragets

fastställande, men ett visst skattekronetal per invånare fixerar icke ''

vissa bestämda procenttal för statsbidraget utan utgör allenast de gränser,

inom vilka statsbidraget kan variera. Innebörden av förslaget bedömes lättast

med utgångspunkt från den av de sakkunniga förordade statsbidragstabellen.

Antal skattekronor per invånare

Statsbidrag i % av

bidragsunderlaget

högst 4..............

80—60

över 4 i 8...........

70-50

• 8 > 12 .............

60—40

> 12 . 10 ................

50-30

> 16...................

40—20

Statsbidragsprocenten skulle alltså komma att variera mellan högst 80

och lägst 20. Inom dessa yttersta gränser skulle procenttalen dock vara

bundna till vissa latituder, anpassade efter skatteunderlaget per invånare.

Avsikten med att procenttalen icke från början fixerats utan skola bestämmas

inom ramen av vissa latituder är, framhålla de sakkunniga, att

hänsyn i varje särskilt fall skall kunna tagas även till de faktorer, som vid

sidan av antalet skattekronor per invånare inverka på en kommuns ekonomiska

bärkraft. Såsom sådana faktorer ha de sakkunniga särskilt framhållit

den totala kommunala uttaxeringen och uttaxeringen för skolväsendet, kommunens

allmänna ekonomiska ställning i övrigt samt dess ekonomiska och

geografiska struktur.

Det är att hälsa med tillfredsställelse, att de sakkunniga ansett sig kunna

taga hänsyn härtill. Deras förslag synes därför äga ett bestämt företräde

framför kommunalskatteberedningens, som endast tog sikte på skatteunderlaget

såsom uttryck för kommunens ekonomiska bärkraft.

Vad beträffar den föreslagna statsbidragstabellen finner jag till en början

i likhet med de sakkunniga lämpligt att utgå från ett normalskatteunderlag

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

13

av 10 skattekronor per invånare. Jag har icke heller funnit anledning till erinran

mot att vid nämnda normalskatteunderlag statsbidraget bestämmes att

utgå med i genomsnitt 50 procent av den statsbidragsberättigade kostnaden.

Visserligen motsvarar ett statsbidrag av 50 procent enligt de föreslagna bestämmelserna

»nuvärdet» av ett enligt gällande bestämmelser beviljat statsbidrag,

omräknat med utgångspunkt från en räntefot av ungefär 3,7 procent.

Då utlåningsräntan för närvarande i allmänhet torde utgöra 3 procent eller

näst därintill, skulle egentligen nuvärdet bli något större eller närmare 54 procent.

Av praktiska skäl synes det dock lämpligt att räkna med 50 procent

såsom genomsnittsbidrag vid normalskatteunderlag. Hur sedan kring dessa

fasta punkter övriga skatteunderlagstal och procentsatser böra grupperas kan

givetvis vara föremål för skiftande meningar. De sakkunniga föreslå statsbidragslatituder

om 20 procent, varje latitud svarande mot fyra hela skatteunderlagstal.

Jag vill för egen del ifrågasätta, om icke en ytterligare differentiering

av statsbidragen vore önskvärd, varigenom skulle vinnas, att något

större hänsyn kunde tagas till kommunernas skiftande skatteunderlag. Av

olika anledningar synes mig sålunda ett skatteunderlag av 3 skattekronor per

invånare böra sättas som maximum för statsbidrags åtnjutande enligt den

fördelaktigaste statsbidragslatituden, varefter en ny statsbidragslatitud skulle

vidtaga vid vart annat helt skatteunderlagstal. Detta framtvingar givetvis en

ändring även av statsbidragslatituderna. Med bibehållande av latituder om 20

procent skulle det innebära, att dessa finge undan för undan täcka varandra

med 15 procent i stället för enligt sakkunnigförslaget med 10 procent. En sådan

anordning synes mindre tilltalande och kan undvikas genom en begränsning

av latitudernas spännvidd. Några vägande invändningar mot en dylik begränsning

synas icke kunna resas. Sålunda torde tillräckligt utrymme för ett

hänsynstagande i det enskilda fallet till alla de faktorer, som inverka på en

kommuns ekonomiska bärkraft, kunna erhållas även med ett system med

mindre latituder, förslagsvis omfattande 10 procent. För en sådan lösning

talar även den från flera håll framhållna olägenheten av att kommunerna

eljest icke skulle kunna på förhand någorlunda exakt beräkna storleken av ett

blivande statsbidrag.

Med tillämpning av vad jag sålunda anfört synes statsbidragstabellen böra

erhålla följande utseende.

Antal skattekronor per invånare

Statsbidrag i % av

bidragsunderlaget

högst 3 ................

75—G5

över 3 » 5 ................

70-G0

» 5 » 7 ................

65 — 55

» 7 • 9................

60—50

» 9 . 11 ................

55-45

»11 » 13 ................

50—40

»13 » 15 ................

45-35

»15 » 17 ................

O

1

03

O

» 17......................

35—25

Jag förutsätter icke någon ändring beträffande de allmänna principer för

tillämpningen av tabellen, som de sakkunniga föreslagit. Även i fråga örn

skatteunderlagstalens uträknande ansluter jag mig till sakkunnigförslaget.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 28S.

Jag vill alltså förorda genomförandet av ett statsbidragssystem i huvudsaklig

enlighet med sålunda angivna grunder.

En ömtålig och grannlaga uppgift blir med det föreslagna systemet att

riktigt och rättvist bedöma en kommuns bidragsbehov. De nya bestämmelsernas

värde är otvivelaktigt direkt beroende av hur denna fråga löses. Att, som

från vissa håll ifrågasatts, utfärda närmare föreskrifter för hur ifrågavarande

prövning bör ske, synes mig emellertid vare sig nödvändigt eller lämpligt.

Det är sant, att det i dylika situationer föreligger en fara för ett visst slentrianmässigt

bedömande och handlande, men enligt min uppfattning skulle

riskerna därför snarare öka än minska genom meddelande av sådana bestämmelser.

Då dessa aldrig kunna bli uttömmande, skulle resultatet lätt

kunna bli, att prövningen upphörde, så snart bestämmelserna vore utnyttjade.

Detta skulle icke överensstämma med syftet med det förordade systemet.

En första förutsättning för systemets tillämpning synes vara, att kommunerna

i samband med sin ansökan om statsbidrag lämna erforderliga uppgifter

angående sina ekonomiska förhållanden. Detta ter sig så mycket behövligare,

som eljest tillgängliga handböcker, varur sådana uppgifter kunna

hämtas, i regel icke utkomma från trycket förrän på hösten. I det förslag

till ändring av gällande statsbidragskungörelse, som utarbetats av de sakkunniga

och som torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll, torde därför böra

inryckas bestämmelser i nämnda hänseende. Det torde få ankomma på skolöverstyrelsen

att fastställa för ändamålet lämpligt formulär. Därnäst synes

böra föreskrivas, att länsstyrelserna skola yttra sig i varje byggnadsärende

just beträffande spörsmålet om vederbörande kommuns bidragsbehov. Genom

den kännedom om de inom länet befintliga kommunernas ekonomiska

förhållanden, som dessa myndigheter få förutsättas besitta, synas de äga

goda förutsättningar att bedöma bidragsbehovet. Länsstyrelserna böra alltså

i sina yttranden lämna förslag rörande den statsbidragsprocent, varefter statsbidraget

bör beräknas. Genom vad sålunda anförts synas goda förutsättningar

kunna skapas för en rättvis och riktig bedömning hos de statliga

myndigheterna av de olika kommunernas ekonomiska bärkraft.

Beträffande verkningarna av de föreslagna statsbidragsgrunderna må följande

anföras. En blick på den av mig förordade statsbidragstabellen ger vid

handen, att samtliga de kommuner, som ha ett skatteunderlag av högst 9

skattekronor per invånare — och de torde utgöra det stora flertalet — erhålla

en större eller mindre bidragsökning i förhållande till gällande bestämmelser,

därest enligt dessa beviljade bidrag omräknas till sitt »nuvärde», omkring 50

procent. De kommuner, som ha över 9 och högst 11 skattekronor, erhålla ett

i huvudsak lika stort bidrag som nu. För övriga kommuner åter innebär

förslaget en större eller mindre bidragsminskning. Några principiella betänkligheter

torde icke med skäl kunna riktas häremot. Jag kommer emellertid i

det följande att föreslå vissa anordningar i syfte att göra övergången till det

nya systemet mindre kännbar för dessa kommuner. Det synes även böra

övervägas i vad män någon kompensation kan beredas ifrågavarande kommuner

i form av ökad rörelsefrihet vid planläggning och utförande av ett skolbygge.

Jag återkommer till detta i ett senare sammanhang.

Ett bedömande av de ekonomiska verkningarna för statsverket av de föreslagna

bestämmelserna är beroende av flera omständigheter, som för närvarande

icke kunna bestämt överblickas. Så mycket torde dock vara säkert,

att skolbyggnadsverksamheten nied hänsyn till den starkt ökade nativiteten

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 388.

15

och andra förhållanden kommer att, måhända snart nog, antaga stora proportioner,

ävensom att den procentuellt största andelen av kostnaderna för

denna verksamhet kommer att belöpa å skolbyggnader i städer och andra

tätorter, beroende på den fortskridande befolkningskoncentrationen till dessa

samhällen. Det är mig sålunda bekant, att flera större samhällen planera omfattande

skolbyggen. Då åtskilliga av dessa samhällen med hänsyn till sitt

relativt höga skatteunderlag torde komma att erhålla lägre statsbidrag än nu

är fallet, synes — vid jämförelse med det nuvarande systemet men med statsbidragen

enligt detta omräknade till sitt nuvärde — någon reell ökning avstatens

utgifter för ifrågavarande ändamål, åtminstone för de närmaste aren,

ej behöva befaras. En annan sak är, att med den ordning för statsbidragens

utbetalning, som jag i det följande kommer att förorda, väsentligt större anslagsmedel

årligen under en övergångstid måste anvisas i jämförelse med vad

som skulle vara fallet vid ett bibehållande av det nuvarande systemet. Några

exakta beräkningar av detta anslagsbehov kunna icke på detta stadium framläggas,

men approximativt torde statsbidragskostnaderna under första budgetåret

kunna uppskattas till omkring 7 miljoner kronor för att de närmaste

åren därefter stiga till omkring det dubbla.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att en rättvis fördelning av statsbidragen

mellan kommunerna förutsätter icke blott en gradering av bidragen

efter kommunernas ekonomiska bärkraft utan även att bidraget beräknas å

en skälig och materiellt riktig kostnadssumma. Sistnämnda förutsättning torde,

såsom de sakkunniga uttalat, icke kunna uppfyllas på annat sätt än att de

verkliga kostnaderna i varje särskilt fall läggas till grund för statsbidragsbeloppets

beräknande.

Vad de sakkunniga i övrigt anfört i fråga örn beräknandet av byggnadskostnaderna

har icke givit mig anledning till erinran. Jag förutsätter därvid, att de

sakkunnigas avsikt varit, att de reduktioner av bidragsunderlaget, som i vissa

fall måste ske, till sin storlek bestämmas genom en skälighetsbedömning mera

i stort utan detaljerade och tidsödande utredningar och undersökningar. Måhända

bör tågås under övervägande att i statsbidragskungörelsen tydligare

giva uttryck åt denna princip än som skett i sakkunnigförslaget. I detta sammanhang"

vill jag kraftigt understryka de sakkunnigas uttalande, att praktiska

synpunkter städse måste anläggas vid prövningen av byggnadsförslagen.

I övrigt har de sakkunnigas förslag icke givit mig anledning till erinran

eller uttalande.

I motionerna 1:411 och 11:644 hävdas, att Kungl. Majda förslag ej är

godtagbart i vad det innebär, att bidragstilldelningen genom den föreslagna

differentieringen skulle bli mindre för många kommuner än enligt gällande bestämmelser.

I motionerna anföres sålunda bland annat följande.

Skolöverstyrelsen synes i sak ha triiffat det rätta, då den i sitt yttrande

framhållit att den ändring i nuvarande statsbidragsbestämmelser, sorn är mest

angelägen ur synpunkten av folkskolans behov och berättigade önskemål, är

att° sätta de minst bärkraftiga kommunerna i stånd att utan alltför stora

ekonomiska svårigheter lösa sina skolbyggnadsfrågor. Från denna utgångspunkt

är det naturligt att staten ökar sin hjälp åt dessa kommuner. Meli i

stället har man förutsatt att sådan ökning skall genomföras inom ungefär

samma totala kostnadsram för staten, som nuvarande bidragsregler innebära,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 388.

och resultatet har därför enligt förslaget blivit att den ökade hjälpen åt de

minst bärkraftiga kommunerna skall lämnas icke av staten utan, i realiteten,

av övriga kommuner.

En sådan omläggning av ett statsbidragssystem torde innebära en nyhet

och synes oss vara en eventualitet, som kommunerna rimligtvis ej borde behöva

räkna med. Några övertygande skäl torde ej heller kunna anföras för att

just i förevarande fall tillgripa en dylik utväg. Givetvis är det i och för sig

önskligt att statsverket undgår utgiftsökningar men motsvarande gäller också

för kommunernas del, även för kommuner med relativt god ekonomisk bärkraft.

Och ingen torde på allvar vilja göra gällande att den ifrågavarande

kostnadsökningen skulle bli mera kännbar för staten än för respektive kommuner.

Enligt vår mening bör sålunda staten själv bära kostnaderna för den bidragsökning

till de minst bärkraftiga kommunerna som kan anses behövlig.

Då vi finna den i propositionen föreslagna förändringen beträffande tiden

för bidragens utbetalning önskvärd och då nuvarande bidragstilldelning kan

vid en sådan förändring anses motsvara ungefär 50 procent av kostnaderna,

föreslå vi därför, att samtliga skoldistrikt bli — oberoende av sin ekonomiska

bärkraft — berättigade att erhålla bidrag till ifrågavarande byggnadsföretag

enligt sistnämnda norm men att denna bidragsrätt kompletteras med bidragstillägg

för de minst bärkraftiga skoldistrikten i anslutning till propositionens

differentieringsregler. Bidragstillägg bör sålunda ifrågakomma för skoldistrikt

med ett skatteunderlag — beräknat så som i propositionen förutsättes — avhögst

10 skattekronor per invånare. Man synes i så fall icke kunna uppställa

en tabell för dessa bidragstillägg, som för de ifrågakommande skoldistrikten

skulle alldeles motsvara propositionens bidragstabell. Men snarast synes den

åsyftade tabellen för bidragstilläggen böra få följande utseende:

Antal skattekronor per invånare Bidragstillägg i % av

bidragsunderhållet

högst 4..............................25—15

över 4 » 6..............................20—10

» 6 » 8.............................. 15—5

8 8 » 10.............................. 10—0

I motionerna 1:409 och 11:643 förordas följande statsbidragsskala:

Antal skattekronor

per invånare

Statsbidrag i % av

bidragsunderlaget

högst

3 ..........

80-70

över

3

»

5 ..........

75-65

>

5

>

7 ..........

70-60

»

7

»

9 ..........

65-55

»

9

T>

11 ..........

60-50

»

11

T>

13 ..........

55—45

»

13

»

15 ..........

50-40

i

15

»

17 ..........

45—35

>

17

>

19 ..........

40—30

>

19

>

21 ..........

35-25

»

21

.............

30-20

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

17

I sistnämnda motioner framhålles därjämte, att om synnerliga skäl därtill

funnes, statsbidrag borde kunna beviljas kommun med högre belopp än som

motsvarade 80 procent av bidragsunderlaget.

I motionerna 1:^12 och 11:645 påpekas, att den av departementschefen

förordade statsbidragsskalan ställer sig ogynnsammare för de allra minst bärkraftiga

kommunerna än 1945 års folkskolesakkunnigas förslag. Motionärernas

förslag innebär, att bidragsskalan skulle erhålla följande utseende:

Antal skattekronor per invånare

Statsbidrag i % av

bidragsunderlaget

högst 4.............

80-60

över 4 » 7.............

75-55

»7 » 9.............

60-50

»9 .11 .............

55—45

.11 »13 .............

50-40

.13 >15 .............

45-35

»15 »17 .............

40—30

»17..................

35—25

I motionerna yrkas även, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Majit

att, där särskilda skäl därtill äro, bevilja statsbidrag med högre belopp än

som motsvarar 80 procent av bidragsunderlaget.

Utskottet är ense med 1945 års folkskolesakkunniga och departementschefen,

om att det får betraktas såsom en väsentlig svaghet i gällande system för

statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet, att statsbidrag utgår med

procentuellt samma bidragsbelopp, vare sig det gäller ekonomiskt bärkraftiga

eller mindre bärkraftiga kommuner. Utskottet finner därför i likhet med departementschefen

önskvärt, att en ändring härutinnan vidtages.

Utskottet ansluter sig i princip till förslaget, att nu gällande statsbidragssystem

bör ändras därhän att det möjliggör en differentiering av statsbidragets

procentuella storlek efter kommunernas ekonomiska bärkraft. Det har

därvid synts utskottet praktiskt att, på sätt departementschefen förordat, en

särskild statsbidragsskala fastställes, vari de procentsatser angivas, som

anses böra gälla vid olika skatteunderlag — uttryckta i antalet skattekronor

per invånare — samt att därvid procentsatserna uttryckas med maximi- och

minimivärden i syfte att medgiva visst utrymme för hänsynstagande även

till andra på den ekonomiska bärkraften inverkande faktorer än skatteunderlagets

storlek. Utskottet ansluter sig alltså till tanken att en rättvisare fördelning

av skolbyggnadsbördan kommunerna emellan bör sökas genom en differentiering

av statsbidragen och finner icke anledning att, såsom påyrkats i

motionen I: 410, i sådant syfte förorda utredning rörande statens övertagande

Bihang till riksdagens protokoll 19h5. G sami. Nr £88—£90.

Utskottet.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 288.

av hela det ekonomiska ansvaret för folkskolans byggnader. Utskottet avstyrker

således bifall till nämnda motion, såvitt nu är i fråga.

Beträffande statsbidragsskalans närmare utformning lia motionsvis framförts

ett flertal yrkanden, avseende ändring i Kungl. Maj:ts förslag.

I motionerna 1:411 och 11:644 samt i den nyssnämnda motionen 1:410

framföras icke några invändningar mot Kungl. Maj:ts förslag, i vad avser en

förbättring för de ekonomiskt svagare kommunerna, men å andra sidan hävdas,

att denna förbättring icke bör ske på de bärkraftigare kommunernas bekostnad.

Enligt dessa motioner borde den lägsta statsbidragsprocenten fastställas

till 50. I motionerna I: 409 och II: 643 förordas en statsbidragsskala, som

innebär en förhöjning överlag av procentsatserna med 5 procent i förhållande

till Kungl. Maurts förslag samt därjämte en viss utbyggnad nedåt av statsbidragsskalan.

Härigenom skulle statsbidragsmaximum bli 80 procent och

statsbidragsminimum 20 procent. Slutligen yrkas i motionerna I: 412 och

II: 645 en förändring av bidragsskalan i syfte att höja bidragsprocenten för

kommuner med mycket lågt skatteunderlag.

Med anledning av nu ifrågavarande yrkanden får utskottet erinra, att såväl

1945 års folkskolesakkunniga som departementschefen utgått från ett

»normalskatteunderlag» av omkring 10 (9—11) skattekronor per invånare

och att kommuner med detta skatteunderlag skulle berättigas till ett statsbidrag

av omkring 50 (55—45) procent. Denna relation har sedan fått bilda

den axel, i förhållande till vilken procentsatserna differentierats såväl uppåt

som nedåt med lika stora intervaller. Utskottet har icke ansett sig böra förorda

ett frångående av detta enligt utskottets mening principiellt sett riktiga

tillvägagångssätt vid utformningen av statsbidragsskalan, vilket skulle bli

fallet vid ett bifall till vissa av de ifrågavarande motionerna. Utskottet har

Likväl icke kunnat undgå att finna ett visst berättigande i de erinringar, som

i förevarande motioner framförts gentemot Kungl. Maj:ts förslag. Sålunda

har utskottet funnit, å ena sidan, att statsbidragsminimum satts väl lågt

och, å andra sidan, att de ekonomiskt svagaste kommunerna borde kunna

påräkna ett något högre statsbidrag än som skulle följa vid bifall till Kungl.

Maj:ts förslag. I syfte att tillgodose båda dessa synpunkter har utskottet ansett

sig böra förorda, att statsbidragsskalan gives följande utseende.

Antal skattekronor per invånare

Statsbidrag i % av

bidragsunderlaget

högst 5.............

80-70

över 5 » 7.............

75—65

» 7 » 9.............

70-60

»9 »11 .............

65—55

»11 »13 .............

60-50

»13 »15 .............

55-45

»15 »17 .............

50-40

»17..................

45-35

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288. 19

Detta förslag innebär, att statsbidraget vid »normalskatteunderlaget» 9—11

skattekronor per invånare i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag höjts med

10 procent, varav följt en höjning även av övriga procentsatser. Utskottet har

icke bortsett från att vad utskottet föreslagit medför en icke oväsentlig merkostnad

för statsverket i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag.

1945 års folkskolesakkunniga ha, såsom av den ovan lämnade redogörelsen

framgår, ansett Kungl. Majit böra äga befogenhet att, där synnerliga skäl

därtill äro, bevilja statsbidrag med högre procent än den högsta sorn. följer

av den förordade statsbidragsskalan. Departementschefen har — såvitt utskottet

kunnat finna — anslutit sig till de sakkunnigas förslag på denna

punkt. Jämväl utskottet anser, att Kungl. Majit bör äga sådan befogenhet.

Vad departementschefen dessutom i detta sammanhang anfört har icke i

övrigt givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

2. Utbetalningen av statsbidragen.

Övergångsbestämmelser.

I fråga om statsbidragsbeloppens utbetalning innebär Kungl. Majits förslag,

att halva statsbidraget vid nybyggnad skall utbetalas vid byggnadsarbetets

påbörjande och en fjärdedel, då byggnaden är under tak. Vid ombyggnad

och mera omfattande ändringsarbeten skola tre fjärdedelar utbetalas

vid igångsättandet. Den återstående fjärdedelen med den reduktion, som kan

föranledas av att byggnadskostnaderna blivit lägre än beräknats, skall utbetalas

sedan arbetena blivit avsynade och godkända.

Beträffande övergångsbestämmelserna har departementschefen anfört följande.

En viktig fråga vid genomförandet av ett nytt statsbidragssystem är förmerna

för det nuvarande statsbidragssystemets a v v e ekling.

Vad därvid först beträffar de nya bestämmelsernas ikraftträdande,

är det givetvis önskvärt, att detta kan ske sa snart som möjligt. Såsom lämplig

tidpunkt vill jag därför föreslå den 1 januari 1946. Detta innebär, att alla

skolbyggnadsärenden, som av Kungl. Majit företagas till avgörande efter

nämnda dag, skola prövas enligt de nya bestämmelserna.

För att emellertid övergången till det nya systemet icke skall drabba skoldistrikten

alltför mekaniskt och slumpartat, synas vissa övergångsbestämmelser

erforderliga. De föreslagna bestämmelserna medföra, som förut framhållits,

för vissa ekonomiskt mer bärkraftiga kommuner en sänkning av statsbidragen

i förhållande till gällande bestämmelser. Det synes då knappast skäligt,

att i ärenden, som anhängiggjorts tidigare och beträffande vilka vederbörande

kommuner sålunda icke haft anledning räkna med annat bidrag än som skulle

följt vid tillämpning av gällande bestämmelser, statsbidragen utmätas eni gt

de nya bestämmelserna. Jag vill därför föreslå det undantaget från ovan förordade

bestämmelse rörande ikraftträdandet att, därest i ärende, vari ansökan

örn statsbidrag ingivits till statlig myndighet (folkskolinspektören)

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 288.

före den 1 oktober 1945, statsbidraget enligt de nya bestämmelserna skulle

utgå efter en lägre procentsats än 50 procent, bidraget likväl icke må bestämmas

till lägre belopp än som svarar mot 50 procent av de bidragsberättigade

kostnaderna.

Vidkommande därefter de fall, då en tillämpning av de nya bestämmelserna

skulle medföra högre statsbidrag än enligt gällande bestämmelser, uppstår

frågan, örn ärenden, vari vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande Kungl.

Majit redan beviljat statsbidrag, skola kunna omprövas jämlikt de nya bestämmelserna.

De sakkunniga ha vid bedömandet av denna fråga gjort skillnad

mellan sådana redan beviljade statsbidrag, som börjat utbetalas, och sådana,

som ännu icke börjat utbetalas. Beträffande de förstnämnda har icke

ifrågasatts någon omprövning, medan sådan däremot förordats i fråga om

den senare gruppen.

I likhet med de sakkunniga anser jag det icke av praktiska och statsfinansiella

skäl möjligt att i princip tillåta en omprövning av samtliga före de nya

bestämmelsernas ikraftträdande prövade statsbidragsärenden. Däremot synes

billigheten kräva, att skälig hänsyn tages i sådana fall, då ärendena ännu äro

anhängiga hos myndigheterna. Avgörande synes alltså böra bli, huruvida i ett

givet ärende länsstyrelsen före den 1 januari 1946 meddelat beslut angående

byggnadsföretagets godkännande, det slutliga statsbidragsbeloppets fastställande

och de årliga annuiteternas bestämmande. Emellertid torde icke alla

ärenden, där så icke är fallet, böra kunna underkastas omprövning, utan en

begränsning ske till dylika ärenden från kommuner, vilkas ekonomiska ställning

vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande är förhållandevis svag. En

lämplig gräns torde därvid kunna sättas vid ett skatteunderlag av 5 skattekronor

per invånare, varvid förutsattes att skatteunderlaget uträknas på sätt

i det föregående förordats, med utgångspunkt från den 1 januari 1946. Jag

vill alltså föreslå, att ärenden, vari vederbörande länsstyrelse icke före den

1 januari 1946 meddelat sådant beslut, som nyss sagts, och som beröra kommuner

med ett skatteunderlag av högst 5 skattekronor per invånare, må på

framställning av vederbörande skoldistrikt kunna upptagas till omprövning

enligt de nya statsbidragsbestämmelserna. Preliminära beräkningar ge vid

handen, att de statsbidragssummor, som belöpa på nu ifrågavarande kommuner,

torde komma att uppgå till i runt tal 2 miljoner kronor. Utbetalningen

härav synes komma att äga rum under loppet av budgetåren 1946/48.

I statsbidragskungörelsen torde böra införas bestämmelser i ovan angivna

hänseenden. Det synes även lämpligt att däri angiva en tidpunkt, förslagsvis

den 1 oktober 1946, före vilken skoldistrikten böra inkomma med framställningar

om sådan omprövning, som ovan förordats.

Till stöd för det i motionerna I: 423 och II: 646 gjorda yrkandet har anförts

i huvudsak följande.

Kommunernas skatteunderlag har under den senaste femårsperioden genomgående

stigit. Mycket talar emellertid för att den högkonjunktur, som

kommunerna nu uppleva, är tillfällig och efter ett eller annat år kommer att

efterträdas av en långvarig lågkonjunktur med sjunkande skatteunderlag. På

grund av växlande ekonomisk struktur kommer tillbakagången säkert att bli

mera markerad i vissa kommuner än i andra. Trots att man i förslaget räknar

med att bidragsgivningen till kommunerna i väsentlig mån skall bestämmas

av ett vägt medeltal av skatteunderlagen från icke mindre än sju på varandra

följande år, föreligger av denna anledning risk för att förslaget under de när
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

21

mäste åren icke får den kostnadsutjämnande effekt som avsetts. Detta är

beklagligt icke minst med hänsyn till att i flertalet kommuner eljest nödvändiga

skolhusbyggnader »sparas» som följd av bland annat de senaste årens

stränga ransonering av byggnadstillstånden. Villigt skall dock medges att

nyssnämnda risk motverkas av de möjligheter att inom vissa latituder beakta

även andra faktorer än skatteunderlaget, som förslaget öppnar. Och i det

långa loppet kan man nog räkna med att full rättvisa skipas kommunerna

emellan. Några motsvarande korrigeringsmöjligheter stå emellertid icke öppna

vid tillämpningen av övergångsregeln, som uteslutande bygger på uppgifter

om skatteunderlaget från de gångna åren. Detta är olyckligt då den tillfälliga

höjningen av skatteunderlaget i de svagare kommunerna i första hand tagits

i anspråk för en säkerligen behövlig allmän standardhöjning och därför ej

inneburit någon varaktig förbättring av kommunernas ekonomiska resurser.

Med den utformning övergångsstadgandet fått utestängas emellertid mångå

av dem lika fullt från förmånen av de nya statsbidragens omedelbara tillämpning.

Att omredigera övergångsstadgandet så att resultatet i alla avseenden

blir tillfredsställande lär visserligen icke vara möjligt Men utsikterna

för en rättvisare tillämpning bli utan tvivel större, om den i stadgandet angivna

övre gränsen höjes. En sådan höjning synes också motiverad av penningvärdets

obestridliga försämring under den sistförflutna sjuårsperioden.

Övervägande skäl synas alltså tala för att gränsen, för kommuner med svag

ekonomi i det ifrågasatta övergångsstadgandet höjes. Höjningen bör minst

utgöra en skattekrona per invånare.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag med avseende å statsbidragsbeloppens

utbetalning.

Jämväl beträffande övergångsbestämmelserna har utskottet ansett sig kunna

i huvudsak biträda vad Kungl. Majit föreslagit. Utskottet har dock funnit,

att bärande skäl i motionerna I: 423 och II: 646 anförts för att gränsen för de

kommuner, vilka övergångsvis skulle äga påkalla omräkning av statsbidragsbeloppet

till överensstämmelse med de nya statsbidragsgrunderna, höjes från

5 till 6 skattekronor per invånare. Utskottet förutsätter, att Kungl. Majit vid

utfärdandet av övergångsbestämmelserna vidtager nämnda höjning.

3. Statsbidragsområdets omfattning.

I förhållande till nu gällande bestämmelser innebär departementschefens förslag

en utvidgning av statsbidragsområdet i främst följande två hänseenden:

a) Därest kommun önskar såsom folkskola taga i anspråk annan kommunal

byggnad eller inköpa en befintlig byggnad, föreslås statsbidrag skola

utgå — förutom enligt gällande bestämmelser till kostnaderna för sådan byggnads

omändring till folkskola — jämväl i skälig utsträckning till byggnadens

värde före omändringen, dess s. k. ingångsvärde.

b) I samband med statsbidrag till nya klassrum föreslås bidrag kunna utgå

jämväl till anskaffande av nya skolbänkar, katedrar och orglar i klassrummen,

dock med högst 1 000 kronor för varje klassrum.

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr £88.

Utskottet.

Skolöverstyrelsen har ansett, att statsbidrag borde få utgå för anskaffande

av för undervisning i kvinnlig slöjd erforderligt antal symaskiner även till skolor,

där särskilda handarbetssalar ej för närvarande inreddes, d. v. s. enligt

praxis i skolor av B-form samt i enkla A-skolor. I fråga om de senare borde

praxis ändras därhän, att särskilda handarbetssalar finge inredas.

Deyartementscliejen har med anledning av skolöverstyrelsens yttrande anslutit

sig till skolöverstyrelsens förslag med avseende å ändrad praxis beträffande

statsbidrag till anordnande av handarbetssalar i enkla A-skolor men motsatt

sig överstyrelsens förslag i övrigt, varvid departementschefen anfört.

Ett bifall härtill skulle innebära ett brytande av den princip om ett direkt

samband mellan statsbidrag till en lokal och bidrag till inventarier i densamma,

som hittills präglat statsbidragsväsendet på detta område. Ett uppgivande

av denna princip synes icke, i vaTje fall för närvarande, tillrådligt,

enär därigenom fältet vore fritt för allehanda önskemål om statsbidrag och

en kollision med underhålls- och materielbidraget vore oundviklig.

I motionen II: 666 anföres bland annat följande.

Det förefaller mig svårt att förstå de betänkligheter, som propositionen här

givit uttryck åt. Våra landsbygdsskolor måste så gott som undantagslöst

lägga sin läsordning så, att något vanligt klassrum lediggöres för undervisningen

i kvinnlig slöjd. Man har givetvis inte råd att inrätta särskild handarbetssal

i ali synnerhet som statsbidrag för sådant ändamål inte kan ifrågakomma.

Just därför — alltså av skäl, som direkt sammanhänga med att ett

skoldistrikt är relativt litet och förfogar över smärre ekonomiska resurser —

skall statsbidrag till anskaffande av symaskiner icke få utgå, medan större

och mera välsituerade skoldistrikt obetingat erhålla statsbidrag icke allenast

till inrättande av särskilda handarbetssalar utan även till varjehanda slag av

inventarier i dessa, bland annat även symaskiner. — Ett fasthållande av denna

princip måste innebära en lika orättvis som onödig extra belastning av skolbudgeten

i fattiga landsbygdskommuner. Symaskiner få väl anses utgöra så

speciellt inventarium för så speciellt ändamål, att fältet näppeligen genom

statsbidrag för anskaffande av sådana skulle kunna lämnas fritt för något

som helst annat önskemål örn statsbidrag, och för min del kan jag icke ens

skönja den risk för kollision med underhålls- och materielbidraget, som i propositionen

framhålles såsom oundviklig.

I motionen II: 666 har yrkats, att riksdagen skulle medgiva, att statsbidrag

må utgå till anskaffande av för undervisning i kvinnlig slöjd erforderligt antal

symaskiner även beträffande skolor, där särskilda handarbetssalar icke inredas.

Nämnda yrkande överensstämmer med ett av skolöverstyrelsen i dess utlåtande

över de sakkunnigas betänkande framlagt förslag, vilket emellertid avvisats

av departementschefen bland annat med hänsyn till sambandet med

underhålls- och materielbidraget. Utskottet vill icke förneka, att ett visst sådant

samband föreligger. I detta sammanhang får utskottet erinra om att

skolöverstyrelsen med anledning av en av 1944 års riksdag i dess skrivelse

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288. 23

nr 258 gjord hemställan framlagt förslag rörande grunderna för underhållsoeh

materielbidraget. Vid anmälan i 1945 års statsverksproposition av nämnda

utredning förklarade sig dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet anse

nödvändigt att föranstalta om en överarbetning av skolöverstyrelsens förslag,

vilken överarbetning lämpligen borde anförtros 1945 års folkskolesakkunniga.

Riksdagen fann icke anledning till erinran mot att en sådan överarbetning

vidtogs och förutsatte, att denna komme att fullföljas med all möjlig skyndsamhet.

Då utskottet funnit förslaget om statsbidrag till kostnaderna för anskaffande

av symaskiner beaktansvärt, utgår utskottet ifrån att denna fråga

ånyo upptages till övervägande i samband med nämnda överarbetning.

Med vad sålunda anförts torde ifrågavarande motion få anses besvarad.

Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört har icke givit

utskottet anledning till erinran eller uttalande.

4. Handläggningsförfarandet.

En av de vanligaste anmärkningarna mot det nu gällande statsbidragssystemet

har varit, att det medfört en omständlig och tidsödande administration.

Såsom i det föregående uttalats torde mycket av den kritik, som under

årens lopp riktats mot detta bidragssystem, bottna i nämnda omständighet.

Enligt den allmänna meningen skulle sålunda systemet icke fylla kravet på

enkelhet i tillämpningen.

De sakkunniga ha med hänsyn härtill funnit angeläget att klargöra de olika

orsakerna till att skolbyggnadsförslagen underkastas granskning av statlig

myndighet.

Av deras framställning i detta hänseende framgar, att granskningsförfarandet

består av två olika moment, nämligen dels en behovsprövning och dels en

teknisk och ekonomisk granslcning av skolbyggnadsförslagen. .

Dcqmrtementschejen har för egen del anfört i huvudsak följande.

De sakkunniga ha på ett övertygande sätt klargjort anledningen till att

skolbyggnadsförslagen underkastas prövning dels med hänsyn till lokalbehovet

och dels med hänsyn till den tekniska och ekonomiska utformningen.

Vad först angår behovsprövningen, torde en sådan på i sakkunnigförslaget

anförda skäf icke kunna undvaras. Denna prövning avser icke: att vara en

njug" kontroll över att byggnaderna endast komma att innehålla ett minimum

av utrymmen, utan det gäller här ett allmänt samhälleligt intresse,

att skolbyggnaderna erhålla med hänsyn till skolväsendets, skiftande organi

sation och behov ändamålsenliga lokaler. Det är alltså icke fråga örn en

fiskalisk prövning i vanlig mening, utan en prövning förestavad av en önskan

att göra skolväsendet så effektivt som möjligt till båtnad för alla, icke

minst flir kommunerna själva.

Innebörden av den tekniska och ekonomiska granskningen av byggnads
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets utlåtande nr 288.

förslagen är icke heller en önskan från statens sida att »lägga sig i» kommunernas

angelägenheter, utan endast en vilja att hjälpa kommunerna genom

att ställa erforderlig expertis till deras förfogande. Det kan heller knappast

anses orimligt att staten vill på detta sätt se till, att av den beviljade

anslagsmedel komma till bästa möjliga användning. Man kan nämligen icke

komma ifrån att åtskilliga kommuner icke besitta sådana resurser i olika hänseenden,

att de på ett praktiskt och ekonomiskt sätt kunna lösa en skolbyggnadsfråga.

Därav skulle då också följa, att detta prövningsförfarande

beträffande byggnadsföretag från kommuner, som besitta sådana resurser och

erfarenheter, borde kunna reduceras eller måhända rent av bortfalla.

Härmed har jag kommit in på de önskemål, som från vissa större kommuner

framkommit om större frihet för dem vid genomförandet av skolbyggnadsföretag.

Jag vill därvid först framhålla, att jag i princip ställer mig förstående

till dessa krav. Då det åter gäller att draga de praktiska konsekvenserna

av en sådan inställning, möta vissa svårigheter. För det första kan

den nyss antydda synpunkten, att staten bör äga utöva viss kontroll över

användningen av de avsevärda anslagsmedel, varom här ofta är fråga, icke

helt lämnas ur räkningen. Men jag medgiver, att nämnda synpunkt i och

med det nya statsbidragssystemets genomförande måhända bör tillmätas

mindre betydelse med hänsyn till att detsamma för vissa kommuner medför

icke oväsentligt lägre statsbidrag.

För det andra torde ett fullständigt tillmötesgående av de framförda önskemålen

knappast kunna ske inom ramen för ett allmänt statsbidragssystem.

Det skulle sannolikt visa sig erforderligt att för ändamålet tillskapa

ett särskilt system. Men då komme ytterligare en svårighet att möta, nämligen

att draga gränsen mellan de kommuner, som detta system skulle omfatta,

och de kommuner, som alltjämt skulle falla under det allmänna systemet.

Erfarenheterna av även ganska stora kommuners skiftande förmåga

att självständigt genomföra ett skolbyggnadsföretag ge nämligen vid handen,

alt en rent mekanisk gräns, t. ex. i anslutning till folkmängden, icke

vore lämplig.

Vad sålunda anförts utesluter givetvis icke, att de lättnader och förenklingar,

som inom det allmänna statsbidragssystemets ram låta sig genomföra,

också verkligen komma till stånd. De sakkunniga ha härvid angivit vissa

riktlinjer. Vad först angår prövningen av lokalbehovet ha de sakkunniga icke

funnit denna kunna eftergivas ens beträffande skolbyggnadsförslag från nu

ifrågavarande kommuner. Detta synes emellertid icke enligt min mening

behöva betyda så mycket, enär behovsprövningen i fråga om skolbyggen i

städer och liknande samhällen i allmänhet torde vara enkel och föga”tidskrävande.

Vad åter beträffar byggnadsföretagens utformande med hänsyn till planlösning

och standard ha de sakkunniga förordat, att kommuner, som bedömas

äga förutsättningar att genomföra ett skolbygge på ett fullgott sätt

aven utan biträde och kontroll av statlig myndighet, borde slippa en mer

ingående statlig granskning under förutsättning, att noggrann beräkning av

byggnadskostnaderna föreligger och större delen — förslagsvis minst 60

procent — av byggnadskostnaderna för statsbidragsberättigade utrymmen

avses stanna å kommunen.

Jag vill ge min fulla anslutning till de synpunkter, som de sakkunniga sålunda

framfört, och jag vill även understryka vikten av att desamma kom

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

25

ma att noga beaktas vid den framtida handläggningen av byggnadsäxenden.

Några särskilda författningsbestämmelser i ämnet synas mig icke för närvarande

erforderliga. Därest behov därav framdeles skulle yppa sig, torde

det böra ankomma pä Kungl. Majit att utfärda sådana föreskrifter.

De sakkunniga ha i syfte att förenkla och påskynda handläggningen av

byggnadsärendena föreslagit, att länsstyrelserna icke längre skulle ha att

yttra sig över desamma. Jag anser mig kunna biträda förslaget, vad gäller

den tekniska och ekonomiska granskningen av byggnadsförslagen. Därvidlag

torde den betydelse, länsstyrelsernas yttranden haft, som regel varit relativt

liten i förhållande till den omgång och tidsutdräkt, som vållats. Däremot

torde, såsom jag i det föregående uttalat, länsstyrelserna böra lia att

yttra sig i fråga om kommunernas bidragsbehov. Ärendena torde alltså alltjämt

böra av folkskolinspektören överlämnas till vederbörande länsstyrelse.

I de av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningarna rörande handläggningen

av statsbidragsansökningar finnes en antydan om att länsarkitektens medverkan

i vissa fall bör påkallas. Från flera håll har emellertid framhållits

önskvärdheten av att länsarkitekterna erhålla ökat inflytande på byggnadsföretagens

utformning, framförallt med avseende på byggnadernas inpassande

i miljön, d. v. s. byggnadernas placering å tomtplatsen och i landskapet

samt byggnadernas arkitektur i förhållande till närliggande byggnader m. m.

Jag finner de anförda synpunkterna berättigade. Då en medverkan från länsarkitekternas

sida av praktiska skäl synes böra komma till stånd på ett så

tidigt stadium som möjligt av ett byggnadsföretags planläggning, torde frågan

lämpligast kunna lösas på det sättet, att skolöverstyrelsen i nyssnämnda

anvisningar inför en mer bindande föreskrift därom än den nuvarande.

Med hänsyn till att utbetalningen av statsbidragen i det föregående föreslagits

alltjämt skola åvila länsstyrelserna, synes något skäl att frångå nu

gällande ordning beträffande byggnadsföretagens godkännande icke förefinnas.

Alltjämt böra alltså syneförrättarna efter verkställd avsyning överlämna

protokoll över denna samt räkenskaper och övriga handlingar till länsstyrelsen,

som därefter avgör frågan om byggets godkännande.

Slutligen vill jag något beröra vad de sakkunniga anfört i fråga om reduktion

av statsbidraget för det fall att de verkliga byggnadskostnaderna

för statsbidragsberättigade utrymmen skulle komma att understiga de beräknade.

Deras förslag, att en sådan minskning, uppgående till högst 5 procent,

icke skulle föranleda reduktion av statsbidragsbeloppet, har mött betänkligheter

hos flera av de hörda myndigheterna. Det har därvid gjorts

gällande, att förslaget icke stämde väl överens med principen, att de verkliga

kostnaderna skola ligga till grund för statsbidrags beräkningen. Med hänsyn

till den framkomna kritiken mot detta förslag anser jag mig icke böra biträda

ifrågavarande femprocentsregel. Jag förordar i stället, att reduktion

av det av Kungl. Majit fastställda statsbidragsbeloppet alltid skall ske,

därest det vid byggets färdigställande skulle visa sig, att de faktiska kostnaderna

understiga de beräknade. Beträffande principerna för genomförande

av en sådan reduktion med hänsyn til! statsbidragsberättigade och icke

statsbidragsberättigade utrymmen vill jag ansluta mig till vad de sakkunniga

anfört.

T detta sammanhang vill jag i anslutning till vad de sakkunniga på annat

ställe i sitt betänkande anfört understryka behovet av en förstärkning av

skolöverstyrelsens arbetskrafter för prövningen av byggnadsärenden, såväl

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 288.

de byggnadstekniska som de administrativa. Detta torde vara en förutsättning

för ernåendet av önskvärd snabbhet och effektivitet vid handläggningen.

Jag är icke beredd att utan ytterligare överväganden här framlägga

detaljerade förslag i sådant avseende men avser att återkomma till frågan

i nästa års åttonde huvudtitel.

I motionen II: 667 anföres bland annat följande.

i Även om det i sakkunnigebetänkandet och i propositionen framskymtar, att

dei. statliga granskningen i vissa fall skulle kunna göras mindre omfattande

och i tt länsarkitekterna borde erhålla ökat inflytande på byggnadsföretagens

utformning, synes dock det nya systemet vad ärendenas handläggning beträffar

icke så avsevärt skilja sig från det förut tillämpade, att någon påtaglig

förenkling : det administrativa förfaringssättet kommer att inträda.

Liksom hittills måste ett skolbyggnadsärende bliva föremål för minst tre

handläggningar hos centralmyndigheterna, innan ett byggnadsföretag överhu\ud

kan komma till stånd, nämligen vid prövningen av lokalbehovet, vid förin

ndsgranskningen av skissritningarna och vid den slutgiltiga prövningen av

ansökan om statsbidrag och tillstånd till byggnadsföretaget. Dessutom kan i

visst fall avsyningsförrättarnas beslut komma att underställas Kungl. Majit,

nämligen då fråga uppkommer om nedsättning av beviljat statsbidrag till följd

av uppnådda kostnadsminskningar.

Det kan starkt ifragasättas, om ej ett ökat utnyttjande på nu ifrågavarande

område av de statliga ortsmyndigheterna och en annan form för bestämmande

av statsbidragets storlek skulle kunna bidraga till att skolbyggnadsärendena

endast behövde bliva föremål för en enda handläggning hos centralmyndigheterna.

Ett dylikt system skulle i huvudsak innebära följande.

Sedan skolöverstyrelsen på sätt hittills skett prövat lokalbehovet, överlämnas

ärendet till Kungl. Majit, som dels beslutar om bidragsprocenten med hänsyn

till skoldistriktets ekonomiska bärkraft, dels fastställer den högsta kostnadssumma,

varå statsbidrag må beräknas. Då skolöverstyrelsen vid prövningen av

lokalbehovet redan angiver, för vilka lokaler statsbidrag kan beräknas komma

att utgå, skulle fixerandet av högsta kostnadssumman i fråga om nybyggnadsföretag

kunna grunda sig på volymuppgifter för undervisningslokaler av olika

storlek med tillhörande biutrymmen och ett av skoldistriktet uppgivet kubikpris.

I detta sammanhang skulle givetvis även eventuella avdrag göras för befintliga,

för skoländamål ej längre avsedda lokaler m. m. Om kubikprisets

skälighet för olika orter och med hänsyn till en för orterna tillämplig högsta

standard samt om avdragens skälighet torde länsarkitekten kunna yttra°sig.

I fråga om ombyggnadsföretag torde den utredning om reparation eller ombyggnad

av befintliga lokaler, som numera brukar åtfölja framställning om

prövning av lokalbehovet, ej behöva nämnvärt utvidgas för att Tedan på en

skolbyggnadsfrågas förberedande stadium en så tillförlitlig kostnadsberäkning

kan åstadkommas, att den kan läggas till grund för ett beslut i fråga om stats°

bidragstilldelningen.

Fördelen med ovan angivna system skulle vara den, att ett skoldistrikt,

innan slutgiltiga ritningar till ett skolbyggnadsföretag utarbetades, hade genom

en enda prövning hos skolöverstyrelsen och Kungl. Majit fått klart besked icke

blott örn lokalbehovet utan även om de lokaler, vartill statsbidrag kommer att

utgå, och om statsbidragets högsta storlek.

Förhandsgranskning av skissritningar, granskning och godkännande av

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr SS8. 27

huvudritningar, entreprenadhandlingar och konstruktioner samt meddelande

av tillstånd till byggnadsföretaget ävensom utövande av kontroll, verkställande

av avsyning och det slutliga godkännandet av byggnadsföretaget samt bestämmandet

av statsbidraget skulle sedan omhänderhavas av de lokala statliga organen,

folkskolinspektören, länsarkitekten och länsstyrelsen, efter erforderliga

råd och anvisningar av centralmyndigheterna. Själva utbetalandet av statsbidraget

kunde sedan ske genom länsstyrelsen eller statskontoret.

Bland skäl, som tala för ett ökat inflytande på skolbyggnadsärendenas handläggning

av de lokala statliga organen i enlighet med vad ovan nämnts, kan

framhållas, att enligt hittills tillämpat system synas dessa organ redan ha tillerkänts

ett ganska stort inflytande på skolbyggnadernas slutgiltiga utformning

och på bestämmandet av det verkliga statsbidragets storlek. Kungl. Majit brukar

sålunda, som förut nämnts, föreskriva, att ett byggnadsföretag skall utforas

i huvudsaklig överensstämmelse med företedda ritningar men att alla ändamålsenliga

besparingar skola åstadkommas av skoldistriktet i samråd med folkskolinspektören

och byggnadssakkunnig person. Vidare är det överlåtet åt avsyningsförrättarna

att granska räkenskaperna beträffande byggnadsföretaget

och att därvid pröva avdrags- och tilläggskostnader, som uppkommit under

byggnadstiden. Tages hänsyn till nu anförda omständigheter, kvarstår strängt

taget endast ritningsgranskningen i stort, och denna borde även kunna anförtros

länsmyndigheterna, sedan en gång lämpliga anvisningar beträffande olika

lokalers storlek, utformning och inbördes förläggning m. m. utarbetats.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen anfört i fråga om handläggningen

av ärenden angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet.

Utskottet har sålunda funnit, att de centrala statsmyndigheternas granskning

bör omfatta såväl en prövning av lokalbehovet som ock en teknisk-ekonomisk

granskning av de planerade byggnadsföretagen dock att, såsom i propositionen

uttalats, vederbörlig hänsyn därvid bör tagas till enskilda skoldistrikts

förmåga att själva planera sina skolbyggnadsföretag. Däremot finner

utskottet icke anledning att ifrågasätta, att den teknisk-ekonomiska granskningen

skulle, i den utsträckning som i motionen II: 667 påyrkats, decentraliseras

med därav följande större risk för bristande enhetlighet vid ärendenas

avgörande. Utskottet kan sålunda icke tillstyrka bifall till motionen 11:667.

5. Finansieringen och utbetalningen

av statsbidragen.

För närvarande utbetalas statsbidragen för ifrågavarande ändamål från ett

å riksstatens driftbudget under åttonde huvudtiteln uppfört förslagsanslag,

benämnt Folkskolor m. m.: Bidrag till byggnadsarbeten och för närvarande

uppfört med ett belopp av 1 900 000 kronor. De sakkunniga lia emellertid

av olika skäl föreslagit ett frångående av denna anordning och i stället förordat

en finansiering av statsbidragen med hjälp av lånemedel. I sådant syfte

skulle årligen å kapitalbudgeten såsom investeringsanslag beräknas erfordor
-

VUkottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 288.

liga medel, vilka skulle avskrivas under loppet av 10 år genom anvisande årligen

å driftbudgeten av ett avskrivningsanslag så avpassat, att detsamma för

varje budgetår täckte en tiondel av kvarstående icke avskrivna statsbidragsbelopp.

Statskontoret och riksräkenskapsverket ha avstyrkt de sakkunnigas förslag.

Departementschefen har anfört bland annat följande.

Ehuru jag för egen del icke är främmande för grundtanken i sakkunnigförslaget,

nämligen att genom finansiering av skolbyggnadskostnaderna under

ett visst antal år åstadkomma en, särskilt för en övergångstid med förmodligen

starkt svällande byggnadsverksamhet, eftersträvansvärd utjämning av

statens utgifter för ändamålet, anser jag mig dock icke med hänsyn till statskontorets

och riksräkenskapsverkets bestämda avstyrkande böra nu förorda

bifall till sakkunnigförslaget i denna del. Alltjämt torde alltså statsbidragsutgifterna

böra^ bestridas ur ett å driftbudgeten uppfört anslag, vilket liksom

hittills bör erhålla karaktären av förslagsanslag. Däremot synes den av riksräkenskapsverket

ifrågasatta anordningen, att riksdagen årligen skulle bemyndiga

Kungl. Majit att bevilja statsbidrag till ett visst högsta belopp, av praktiska

skäl mindre lämplig.

Jag anser i likhet med riksräkenskapsverket, att bidragsutbetalningarna

enligt de nu gällande och enligt de föreslagna bestämmelserna böra i redovisningshänseende

särskiljas. Två olika förslagsanslag torde därför böra uppföras

å riksstaten, förslagsvis benämnda Folkskolor m. m.: Bidrag till vissa fullbordade

byggnadsarbeten, respektive Folkskolor m. m.: Bidrag till byggnadsarbeten.

Från det förstnämnda anslaget skulle avföras utgifter för bidrag,

som beviljats enligt nu gällande bestämmelser och icke, i enlighet med vad

förut anförts, kunna göras till föremål för omprövning enligt de nya bestämmelserna.

Detta anslag, som alltså skulle motsvara det nuvarande förslagsanslaget

till bidrag till byggnadsarbeten å 1 900 000 kronor, torde under de

närmaste två å tre åren komma att stiga till inemot 3 miljoner kronor för

att därefter så småningom successivt minskas och efter omkring 25 år definitivt

upphöra. Från det senare anslaget åter skulle avföras utgifter för samtliga

bidrag, som komma att beviljas enligt de nya bestämmelserna, vare sig

fråga blir om omprövning av förut beviljade bidrag eller beviljande av helt

nya bidrag. Av det föregående (sid. 33 och 39) framgår, att anslagsbehovet

för dessa senare ändamål för budgetåret 1946/47 torde komma att uppgå

till sammanlagt i runt tal 8 miljoner kronor. Till dessa frågor har jag för

avsikt att återkomma i samband med anmälan av anslagsbehovet för nästa

budgetår.

Såsom tidigare anförts torde de nya bestämmelserna böra träda i kraft från

och med den 1 januari 1946. För senare hälften av innevarande budgetår

torde samtliga utgifter för ifrågavarande statsbidrag böra avföras från det

nu befintliga förslagsanslaget till bidrag till byggnadsarbeten. Bidrag som beviljas

enligt de nya grunderna torde därvid böra redovisas under särskild

rubrik. Vissa överskridanden av detta anslag torde därigenom bli ofrånkomliga.

Med hänsyn till att den ifrågasatta omprövningen av redan beviljade

statsbidrag icke torde komma till stånd under sagda tid och det även kan

väntas dröja något, innan verkningarna av det nya systemets genomförande

hunnit göra sig gällande, torde dessa överskridanden emellertid komma att

bli relativt oväsentliga.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288. 29

Utskottet har icke funnit anledning till annan erinran mot vad departementschefen

i detta sammanhang anfört, än att de av departementschefen

gjorda beräkningarna rörande den kommande anslagsbelastningen givetvis influeras

av utskottets ställningstagande i det föregående.

6. Hemställan.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt motionerna I: 410,1: 411 och II: 644,1: 409 och II: 643,

I: 412 och II: 645 samt I: 423 och II: 646, medgiva, att statsbidrag

till byggnader för folkskoleväsendet må utgå i huvudsaklig

överensstämmelse med av utskottet i det föregående

förordade grunder;

II. att motionen II: 666 må anses besvarad med vad utskottet

i det föregående anfört;

III. att motionen II: 667 ej må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 7 december 1945.

På statsutskottets vägnar:

ALGOT TÖRNKVIST.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Oscar Olsson, Lindström, Gränebo, Sven Larsson, Karl Andersson,

Heiding, Boman, Carlström, Ginström, Emil Petersson, Gunnar Andersson och Ragnar Bergh;

samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik. Falla,

Bergström, Wallentheim, Viklund, Holmström, Lindholm, Åkerström, Boman i Kieryd och Johansson

i Mysinge.

Utskott*.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:585 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet jämte i ämnet väckta motioner. s. 8 i texten