Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrad lydelse av § 36 regeringsformen m. m.
1946-05-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1946:16, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrad lydelse av § 36 regeringsformen m. m.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.
1
Nr 16.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1946 kl. 2 em.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående ändrad lydelse av § 36 regeringsformen
m. m.
Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 192
i törsta kammaren av herr Branting m. fl. och nr 335 i andra kammaren
av herr Malmborg i Stockholm m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till ny lydelse av 36 § regeringsformen
och i anslutning därtill en beredskapslagstiftning, som medger Kungl.
Majit rätt att, då rikets tjänst eller den allmänna välfärden det fordrar,
vid krig eller krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden
tillfälligt skilja eller förflytta ämbets- och tjänstemän från deras
sysslor».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
I § 35 regeringsformen anges, att vissa särskilt uppräknade befattningshavare
inneha förtroendesysslor, varifrån Konungen må dem entlediga, när
han prövar rikets tjänst det fordra. Sådana sysslor äro ett flertal såväl civila
som militära chefsbefattningar samt vissa med dem jämförliga ämbeten
ävensom alla beställningar, vilka inrättats för tillvaratagandet av rikets
intressen hos främmande makter. Bestämmelsen framstår som ett undantag
mot den i § 36 regeringsformen stadgade grundsatsen örn statstjänstemäns
oavsättlighet. Enligt denna paragraf kunna alla andra ämbets- och tjänstemän
icke utan medelst rannsakning och dom ifrån sina innehavande sysslor
av Konungen avsättas, ej heller, utan efter egna ansökningar, till andra
tjänster befordras eller flyttas. Regeringsformen känner sålunda endast Iva
kategorier statstjänstemän, nämligen de som i princip äro oavsättliga och
icke kunna förflyttas samt innehavare av förtroendesysslor eller fortroende
ämbetsmän.
Regeringsformen § 35 står i huvudsak och § 36 i sin helhet orubbade kvar
sedan år 1809. Sedan bestämmelsernas tillkomst har emellertid statsförvaltningen
undergått en betydelsefull omdaning, betingad såväl av omvandlingen
av samhällets struktur som av statsverksamhetens utsträckande till nya områden.
Statstjänstemännens rättsliga ställning har ej stått opåverkad av dessa
förändringar. Anställningsformerna konstitutorial och förordnanden (lills
vidare eller på viss tid) lia erhållit animera ökad utbredning. Innehavare
av konstitutorial samt genom förordnande tillsatta tjänstemän kunna avsättas
i administrativ väg för fel eller försummelse i tjänsten. Det har visser
Biliang
till riksdagens protokoll 1946. 5 sami. 2 avd. Nr 16—17. 1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.
ligen hävdats, att § 36 regeringsformen endast avser sådana tjänster, som
tillsatts genom fullmakt. Men även fullmaktshavarnas rättsliga ställning har
undergått förändring. Bestämmelser angående förflyttningsskyldighet finnas
sålunda intagna i gällande avlöningsreglementen. Här må också erinras om
allmänna tjänstepensionsreglementets föreskrifter örn skyldighet för befattningshavare
att icke blott vid viss ålder utan även under vissa andra omständigheter
avgå från tjänsten. Beträffande samtliga högre militära befattningshavare
gäller därjämte enligt militära avlöningsreglementet, att de äro
pliktiga att avgå från tjänsten, där så finnes påkallat med hänsyn till statens
intresse.
Mot bakgrunden härav anhöll riksdagen år 1942 på konstitutionsutskottets
initiativ i skrivelse till Kungl. Maj:t örn utredning av frågan örn revision av
de i §§ 35 och 36 regeringsformen meddelade bestämmelserna om statstjänstemännens
rättsliga ställning. Som stöd härför anfördes i utskottets lill
grund för skrivelsen liggande och av riksdagen godkända memorial nr 18:
En betydande klyfta föreligger otvivelaktigt mellan å ena sidan grundlagens
bud och å andra sidan deras tillämpning genom vissa nu gällande författningar,
som i viktiga delar är ett uttryck för det praktiska livets krav.
Denna motsättning är ägnad att ingiva allvarliga betänkligheter. Förhållandena
lia numera utvecklat sig därhän, att denna skiljaktighet icke längre hör
få bestå utan hör överbyggas genom en revision av § 36 och den i samband
därmed stående § 35 regeringsformen. Å ena sidan hör härvid hänsyn tagas
till att den allmänna princip, på vilken § 36 bygger, är av vital betydelse för
rättsskipningen och förvaltningen och därmed för hela vårt samhällsskick.
Det är nämligen angeläget, att dessa funktioner handhavas av personer, som
efter bästa övertygelse fullgöra sina värv utan att behöva frukta godtyckliga
inskridanden från överordnade. Å andra sidan bör också beaktas statsmakternas
behov av större rörelsefrihet på förevarande område än § 36 i sin
nuvarande lydelse skänker. Detta behov har särskilt framträtt under de senaste
årtiondena. Huru de nya grundlagsbuden i detalj skola utformas torde
emellertid icke kunna avgöras utan en allsidig utredning genom Kungl.
Maj:ts försorg. Enligt sakens natur höra de emellertid icke göras alltför utförliga.
Härav följer, alt vid utredningen fråga torde uppstå örn icke, i likhet
med vad flerstädes i utlandet är fallet, närmare bestämmelser i ämnet
lämpligen böra införas i särskild lagstiftning, som mera ingående reglerar
statstjänstemännens rättigheter och skyldigheter.
Riksdagens skrivelse har ännu ej föranlett någon Kungl. Majlis åtgärd.
Frågan angående statstjänstemännens rättsliga ställning har sedan 1942
års riksdag gång efter annan och i skilda sammanhang aktualiserats. Hösten
1945 framställdes sålunda i andra kammaren på grund av vissa inträffade
förhållanden vid ett länslasarett interpellation till chefen för socialdepartementet,
huruvida denne vore beredd att till prövning upptaga spörsmålet
om ändrade anställningsvillkor i fråga om chefsbefattningarna vid våra
sjukvårdsinrättningar, sa att möjlighet gåves att entlediga en person, som
visade sig sakna de förutsättningar som krävdes för befattningens omsorgsfulla
skötsel. I sitt svar den 20 december 1945 förklarade sig departementschefen
för sin del vilja medverka till att en dylik utredning korinne till stånd.
Samtidigt framhöll han, att den av interpellanten väckta frågan utgjorde en
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.
3
del av det större problemet om de statliga oell kommunala tjänstemännens
oavsättlighet överhuvud taget. Under debatten anfördes Iran liera hall, att
tiden nu vore inne att verkställa en undersökning av fullmaktssystemet i dess
helhet. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 13 innevarande år har
sedan andra lagutskottet i anslutning till chetens lör socialdepartementet
nyssberörda utalande ifrågasatt, huruvida det vore nödvändigt att överhuvud
lasaretts-, sanatorie- och epidemisjukhusläkare erhålla fullmakt på sina
tjänster. Ett mindre fast anställningsförhållande skulle enligt andra lagutskottets
mening måhända kunna förenas nied läkarnas berättigade krav pa
trygghet. I interpellationssvar i andra kammaren den 18 december 1945 och
13 mars 1946 har vidare chefen för ecklesiastikdepartementet framhållit, att
frågan angående inrättandet av någon slags disponibilitetsstat lör lärare,
som icke gjort sig direkt skyldiga till tjänstefel men som uppenbart äro
mindre lämpliga för sin tjänst, varit föremål för övervägande. \ id sistnämnda
tillfälle erinrade han samtidigt örn att det ifrågavarande spörsmålet utgjorde
en del av den större frågan, örn möjligheten att överhuvud från tjänsten
skilja sådana tjänstemän, som lia mera ömtåliga och grannlaga samhällsuppgifter,
t. ex. läkare och präster, och som visa sig mindre lämpliga.
Han vore emellertid då icke beredd att uttala någon mening örn möjligheterna
alt på ett för båda parter — det allmänna och tjänstemännen — tillfredsställande
sätt ordna denna sak, som uppenbarligen också kunde få en
icke ringa ekonomisk betydelse.
I föreliggande motioner uttalas, alt vid krigsutbrottet enligt allmän uppfattning
mycket begränsade lagliga möjligheter stodo regeringen till buds
att från ämbets- och tjänstemannakåren ens tillfälligtvis avlägsna nazistiska
eller med nazisterna sympatiserande befattningshavare. Genom att Sverige
fick bevara freden sattes emellertid landets demokratiska institutioner, dess
ämbetsmannakår och särskilt dess militärmakt och ordningsmakt aldrig pa
det avgörande provet. Skulle förhållandena åter bli kritiska och freden råka i
fara, komme regeringen alltjämt att sakna klara legala möjligheter att ur
förvaltningen — enkannerligen försvarsmakten och poliskåren hastigt avlägsna
mer eller mindre opålitliga element. Slutsatsen bleve därför den, att
en beredskapslagstiftning, innefattande även en ändring av 8 36 regel ingsformen,
borde iordningställas nu när tid funnes, som vid krig eller fara
kunde träda i funktion efter riksdagens godkännande.
Det är enligt utskottets mening angeläget alt frågan örn revision av de i
§§ 35 och 36 regeringsformen meddelade bestämmelserna angående statstjänstemännens
rättsliga ställning snarast blir föremål för utredning. De skäl,
som föranledde riksdagen år 1942 alt i skrivelse till Kungl. Majit anhålla
örn en sådan utredning, äga alltjämt giltighet och lia under de senaste åren
i flera olika sammanhang gjort sig gällande. Vid en dylik revision hör, med
principiellt vidhållande av den grundsats på vilken 8 36 regeringsformen
bygger, hänsyn tagas lill statsmakternas behov av större rörelsefrihet pa förevarande
område jin 8 36 i sin nuvarande lydelse medgiver. Denna rörelse
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.
frihet bör sträcka sig så långt, att möjlighet finnes att, där ett allmänt intresse
det påkallar, avskeda personer, som visat sig uppenbart olämpliga och
för sin befattning icke skickade. Skäl av skilda slag kunna ur det allmännas
intresse motivera en befattningshavares skiljande från tjänsten. Ett sådant
skäl anföres i föreliggande motioner. Enligt utskottets mening bör man av
varje statstjänsteman kunna fordra, att han skall vara känd för »laglydnad
och medborgarsinne», ett krav som i 1940 års hemvämskungörelse uppställts
för varje hemvärnsman och som sedan inarbetats i jämväl andra författningar
på det militära området. Det synes utskottet angeläget, att statsmakterna,
för att vårt land vid krig eller krigsfara skall äga en fullt pålitlig ämbets-
och tjänstemannakår, tillse att detta krav på laglydnad och medborgarsinne
redan uppfylles under lugna, normala förhållanden och att grundlagen,
eventuellt kompletterad av närmare bestämmelser i särskild lag, erhåller en
sådan utformning att detta blir möjligt. Med hänvisning till det anförda får
utskottet, som alltså ej kan ansluta sig till motionärernas förslag om en beredskapslagstiftning
i ämnet men som instämmer i motionernas syfte, ehuru
utskottet anser, att den där väckta frågan bör utredas i ett större sammanhang,
hemställa,
1 :o) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla
om skyndsam utredning med beaktande av ovan anförda
synpunkter av frågan örn en revision av de i §§ 35 och 36
regeringsformen meddelade bestämmelserna om statstjänstemännens
rättsliga ställning; samt
2:o) att förevarande motioner i den mån de icke kunna
anses besvarade genom vad utskottet ovan under l:o) hemställt,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 maj 1946.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande: Herrar Hallén, Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson*, Källman, Herlitz,
Ström*, Karl August Johanson, Elmgren*, Björck, Söderdahl, Bror Nilsson*’,
Thorell, Fast, Nordström i Torsby, Nilsson i Göteborg, Hällgren*, Lindmark*,
Edberg, Dickson och Larsson i Stockholm.
Ej närvarande vid justeringen.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.
5
Reservation
av herr Herlitz, som ansett att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:
Uti de likalydande (= utskottet)---ekonomisk betydelse.
Det är (= utskottet)---nuvarande lydelse medgiver. Skäl av skilda
slag kunna ur det allmännas intresse motivera en befattningshavares skiljande
från tjänsten. De skäl, som anförts i föreliggande motioner, kunna komma
under övervägande vid den utredning, som riksdagen 1942 begärde och
som enligt utskottets mening utan dröjsmål bör komma till stånd. Vikten av
att den ifrågasatta utredningen ofördröjligen utföres bör enligt utskottets
mening understrykas genom en förnyad hemställan hos Kungl. Maj:t. Utskottet
får sålunda hemställa,
l:o) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla
om skyndsam utredning med beaktande av ovan och i riksdagens
skrivelse 1942 nr 475 anförda synpunkter av frågan
örn revision av de i §§ 35 och 36 regeringsformen meddelade
bestämmelserna om statstjänstemännens rättsliga ställning;
samt
2:o) att (= utskottet)--— föranleda.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:261 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående ändrad lydelse av § 36 regeringsformen m. m. s. 11 i texten