Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrad lydelse av § 36 regeringsformen m. m.

1946-05-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1946:16, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrad lydelse av § 36 regeringsformen m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1946 kl. 2 em.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

angående ändrad lydelse av § 36 regeringsformen

m. m.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 192

i törsta kammaren av herr Branting m. fl. och nr 335 i andra kammaren

av herr Malmborg i Stockholm m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till ny lydelse av 36 § regeringsformen

och i anslutning därtill en beredskapslagstiftning, som medger Kungl.

Majit rätt att, då rikets tjänst eller den allmänna välfärden det fordrar,

vid krig eller krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden

tillfälligt skilja eller förflytta ämbets- och tjänstemän från deras

sysslor».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

I § 35 regeringsformen anges, att vissa särskilt uppräknade befattningshavare

inneha förtroendesysslor, varifrån Konungen må dem entlediga, när

han prövar rikets tjänst det fordra. Sådana sysslor äro ett flertal såväl civila

som militära chefsbefattningar samt vissa med dem jämförliga ämbeten

ävensom alla beställningar, vilka inrättats för tillvaratagandet av rikets

intressen hos främmande makter. Bestämmelsen framstår som ett undantag

mot den i § 36 regeringsformen stadgade grundsatsen örn statstjänstemäns

oavsättlighet. Enligt denna paragraf kunna alla andra ämbets- och tjänstemän

icke utan medelst rannsakning och dom ifrån sina innehavande sysslor

av Konungen avsättas, ej heller, utan efter egna ansökningar, till andra

tjänster befordras eller flyttas. Regeringsformen känner sålunda endast Iva

kategorier statstjänstemän, nämligen de som i princip äro oavsättliga och

icke kunna förflyttas samt innehavare av förtroendesysslor eller fortroende
ämbetsmän.

Regeringsformen § 35 står i huvudsak och § 36 i sin helhet orubbade kvar

sedan år 1809. Sedan bestämmelsernas tillkomst har emellertid statsförvaltningen

undergått en betydelsefull omdaning, betingad såväl av omvandlingen

av samhällets struktur som av statsverksamhetens utsträckande till nya områden.

Statstjänstemännens rättsliga ställning har ej stått opåverkad av dessa

förändringar. Anställningsformerna konstitutorial och förordnanden (lills

vidare eller på viss tid) lia erhållit animera ökad utbredning. Innehavare

av konstitutorial samt genom förordnande tillsatta tjänstemän kunna avsättas

i administrativ väg för fel eller försummelse i tjänsten. Det har visser
Biliang

till riksdagens protokoll 1946. 5 sami. 2 avd. Nr 16—17. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.

ligen hävdats, att § 36 regeringsformen endast avser sådana tjänster, som

tillsatts genom fullmakt. Men även fullmaktshavarnas rättsliga ställning har

undergått förändring. Bestämmelser angående förflyttningsskyldighet finnas

sålunda intagna i gällande avlöningsreglementen. Här må också erinras om

allmänna tjänstepensionsreglementets föreskrifter örn skyldighet för befattningshavare

att icke blott vid viss ålder utan även under vissa andra omständigheter

avgå från tjänsten. Beträffande samtliga högre militära befattningshavare

gäller därjämte enligt militära avlöningsreglementet, att de äro

pliktiga att avgå från tjänsten, där så finnes påkallat med hänsyn till statens

intresse.

Mot bakgrunden härav anhöll riksdagen år 1942 på konstitutionsutskottets

initiativ i skrivelse till Kungl. Maj:t örn utredning av frågan örn revision av

de i §§ 35 och 36 regeringsformen meddelade bestämmelserna om statstjänstemännens

rättsliga ställning. Som stöd härför anfördes i utskottets lill

grund för skrivelsen liggande och av riksdagen godkända memorial nr 18:

En betydande klyfta föreligger otvivelaktigt mellan å ena sidan grundlagens

bud och å andra sidan deras tillämpning genom vissa nu gällande författningar,

som i viktiga delar är ett uttryck för det praktiska livets krav.

Denna motsättning är ägnad att ingiva allvarliga betänkligheter. Förhållandena

lia numera utvecklat sig därhän, att denna skiljaktighet icke längre hör

få bestå utan hör överbyggas genom en revision av § 36 och den i samband

därmed stående § 35 regeringsformen. Å ena sidan hör härvid hänsyn tagas

till att den allmänna princip, på vilken § 36 bygger, är av vital betydelse för

rättsskipningen och förvaltningen och därmed för hela vårt samhällsskick.

Det är nämligen angeläget, att dessa funktioner handhavas av personer, som

efter bästa övertygelse fullgöra sina värv utan att behöva frukta godtyckliga

inskridanden från överordnade. Å andra sidan bör också beaktas statsmakternas

behov av större rörelsefrihet på förevarande område än § 36 i sin

nuvarande lydelse skänker. Detta behov har särskilt framträtt under de senaste

årtiondena. Huru de nya grundlagsbuden i detalj skola utformas torde

emellertid icke kunna avgöras utan en allsidig utredning genom Kungl.

Maj:ts försorg. Enligt sakens natur höra de emellertid icke göras alltför utförliga.

Härav följer, alt vid utredningen fråga torde uppstå örn icke, i likhet

med vad flerstädes i utlandet är fallet, närmare bestämmelser i ämnet

lämpligen böra införas i särskild lagstiftning, som mera ingående reglerar

statstjänstemännens rättigheter och skyldigheter.

Riksdagens skrivelse har ännu ej föranlett någon Kungl. Majlis åtgärd.

Frågan angående statstjänstemännens rättsliga ställning har sedan 1942

års riksdag gång efter annan och i skilda sammanhang aktualiserats. Hösten

1945 framställdes sålunda i andra kammaren på grund av vissa inträffade

förhållanden vid ett länslasarett interpellation till chefen för socialdepartementet,

huruvida denne vore beredd att till prövning upptaga spörsmålet

om ändrade anställningsvillkor i fråga om chefsbefattningarna vid våra

sjukvårdsinrättningar, sa att möjlighet gåves att entlediga en person, som

visade sig sakna de förutsättningar som krävdes för befattningens omsorgsfulla

skötsel. I sitt svar den 20 december 1945 förklarade sig departementschefen

för sin del vilja medverka till att en dylik utredning korinne till stånd.

Samtidigt framhöll han, att den av interpellanten väckta frågan utgjorde en

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.

3

del av det större problemet om de statliga oell kommunala tjänstemännens

oavsättlighet överhuvud taget. Under debatten anfördes Iran liera hall, att

tiden nu vore inne att verkställa en undersökning av fullmaktssystemet i dess

helhet. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 13 innevarande år har

sedan andra lagutskottet i anslutning till chetens lör socialdepartementet

nyssberörda utalande ifrågasatt, huruvida det vore nödvändigt att överhuvud

lasaretts-, sanatorie- och epidemisjukhusläkare erhålla fullmakt på sina

tjänster. Ett mindre fast anställningsförhållande skulle enligt andra lagutskottets

mening måhända kunna förenas nied läkarnas berättigade krav pa

trygghet. I interpellationssvar i andra kammaren den 18 december 1945 och

13 mars 1946 har vidare chefen för ecklesiastikdepartementet framhållit, att

frågan angående inrättandet av någon slags disponibilitetsstat lör lärare,

som icke gjort sig direkt skyldiga till tjänstefel men som uppenbart äro

mindre lämpliga för sin tjänst, varit föremål för övervägande. \ id sistnämnda

tillfälle erinrade han samtidigt örn att det ifrågavarande spörsmålet utgjorde

en del av den större frågan, örn möjligheten att överhuvud från tjänsten

skilja sådana tjänstemän, som lia mera ömtåliga och grannlaga samhällsuppgifter,

t. ex. läkare och präster, och som visa sig mindre lämpliga.

Han vore emellertid då icke beredd att uttala någon mening örn möjligheterna

alt på ett för båda parter — det allmänna och tjänstemännen — tillfredsställande

sätt ordna denna sak, som uppenbarligen också kunde få en

icke ringa ekonomisk betydelse.

I föreliggande motioner uttalas, alt vid krigsutbrottet enligt allmän uppfattning

mycket begränsade lagliga möjligheter stodo regeringen till buds

att från ämbets- och tjänstemannakåren ens tillfälligtvis avlägsna nazistiska

eller med nazisterna sympatiserande befattningshavare. Genom att Sverige

fick bevara freden sattes emellertid landets demokratiska institutioner, dess

ämbetsmannakår och särskilt dess militärmakt och ordningsmakt aldrig pa

det avgörande provet. Skulle förhållandena åter bli kritiska och freden råka i

fara, komme regeringen alltjämt att sakna klara legala möjligheter att ur

förvaltningen — enkannerligen försvarsmakten och poliskåren hastigt avlägsna

mer eller mindre opålitliga element. Slutsatsen bleve därför den, att

en beredskapslagstiftning, innefattande även en ändring av 8 36 regel ingsformen,

borde iordningställas nu när tid funnes, som vid krig eller fara

kunde träda i funktion efter riksdagens godkännande.

Det är enligt utskottets mening angeläget alt frågan örn revision av de i

§§ 35 och 36 regeringsformen meddelade bestämmelserna angående statstjänstemännens

rättsliga ställning snarast blir föremål för utredning. De skäl,

som föranledde riksdagen år 1942 alt i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

örn en sådan utredning, äga alltjämt giltighet och lia under de senaste åren

i flera olika sammanhang gjort sig gällande. Vid en dylik revision hör, med

principiellt vidhållande av den grundsats på vilken 8 36 regeringsformen

bygger, hänsyn tagas lill statsmakternas behov av större rörelsefrihet pa förevarande

område jin 8 36 i sin nuvarande lydelse medgiver. Denna rörelse
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.

frihet bör sträcka sig så långt, att möjlighet finnes att, där ett allmänt intresse

det påkallar, avskeda personer, som visat sig uppenbart olämpliga och

för sin befattning icke skickade. Skäl av skilda slag kunna ur det allmännas

intresse motivera en befattningshavares skiljande från tjänsten. Ett sådant

skäl anföres i föreliggande motioner. Enligt utskottets mening bör man av

varje statstjänsteman kunna fordra, att han skall vara känd för »laglydnad

och medborgarsinne», ett krav som i 1940 års hemvämskungörelse uppställts

för varje hemvärnsman och som sedan inarbetats i jämväl andra författningar

på det militära området. Det synes utskottet angeläget, att statsmakterna,

för att vårt land vid krig eller krigsfara skall äga en fullt pålitlig ämbets-

och tjänstemannakår, tillse att detta krav på laglydnad och medborgarsinne

redan uppfylles under lugna, normala förhållanden och att grundlagen,

eventuellt kompletterad av närmare bestämmelser i särskild lag, erhåller en

sådan utformning att detta blir möjligt. Med hänvisning till det anförda får

utskottet, som alltså ej kan ansluta sig till motionärernas förslag om en beredskapslagstiftning

i ämnet men som instämmer i motionernas syfte, ehuru

utskottet anser, att den där väckta frågan bör utredas i ett större sammanhang,

hemställa,

1 :o) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla

om skyndsam utredning med beaktande av ovan anförda

synpunkter av frågan örn en revision av de i §§ 35 och 36

regeringsformen meddelade bestämmelserna om statstjänstemännens

rättsliga ställning; samt

2:o) att förevarande motioner i den mån de icke kunna

anses besvarade genom vad utskottet ovan under l:o) hemställt,

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 maj 1946.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: Herrar Hallén, Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson*, Källman, Herlitz,

Ström*, Karl August Johanson, Elmgren*, Björck, Söderdahl, Bror Nilsson*’,

Thorell, Fast, Nordström i Torsby, Nilsson i Göteborg, Hällgren*, Lindmark*,

Edberg, Dickson och Larsson i Stockholm.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.

5

Reservation

av herr Herlitz, som ansett att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

Uti de likalydande (= utskottet)---ekonomisk betydelse.

Det är (= utskottet)---nuvarande lydelse medgiver. Skäl av skilda

slag kunna ur det allmännas intresse motivera en befattningshavares skiljande

från tjänsten. De skäl, som anförts i föreliggande motioner, kunna komma

under övervägande vid den utredning, som riksdagen 1942 begärde och

som enligt utskottets mening utan dröjsmål bör komma till stånd. Vikten av

att den ifrågasatta utredningen ofördröjligen utföres bör enligt utskottets

mening understrykas genom en förnyad hemställan hos Kungl. Maj:t. Utskottet

får sålunda hemställa,

l:o) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla

om skyndsam utredning med beaktande av ovan och i riksdagens

skrivelse 1942 nr 475 anförda synpunkter av frågan

örn revision av de i §§ 35 och 36 regeringsformen meddelade

bestämmelserna om statstjänstemännens rättsliga ställning;

samt

2:o) att (= utskottet)--— föranleda.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:261 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående ändrad lydelse av § 36 regeringsformen m. m. s. 11 i texten