Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arméns ingenjörpersonal.

1946-05-10 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:120, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arméns ingenjörpersonal.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 120.

1

Nr 120.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1946 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

arméns ingenjörpersonal.

(l:a avd.)

I propositionen nr 80 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 25 januari 1946, föreslagit

riksdagen godkänna vissa av departementschefen förordade grunder för

arméns ingenjörorganisation.

INLEDNING.

1941 års försvarsutredning.

Den omfattande materielanskaffning för försvarsväsendets räkning, som

ägt rum under de senaste åren, har medfört, att behovet av ingenjörtekniskt

utbildad personal inom försvarsorganisationen avsevärt ökats. I 1941 års försvarsutrednings

betänkande (SOU 1942:1) ägnades också stor uppmärksamhet

åt frågan på vad sätt detta behov lämpligast skulle tillgodoses, och utredningen

föreslog bland annat en betydande utökning av den fast anställda ingenjörpersonalen.

Utredningens förslag härutinnan innebar i huvudsak följande.

För arméns del skulle inrättas en särskild civilmilitär kår, arméingenjörkåren,

omfattande ingenjörer av samtliga de kategorier, som erfordras

inom tygtjänsten. Till arméingenjörkåren borde i konsekvens härmed

överföras flertalet av de nu på fälttygkårens stat uppförda tygingenjörerna.

Jämväl för marinen och flygvapnet skulle en avsevärd utökning av den fast anställda

ingenjörpersonalen ske, dock utan frångående i huvudsak av nu gällande

organisation. I fråga örn marinen föreslogs sålunda, att flertalet ingenjörer

fortfarande skulle tillhöra en särskild civilmilitär kår, mariningenjörkåren,

medan flygvapnets ingenjörer enligt förslaget skulle liksom nu vara såsom

civilmilitära flygingenjörer direkt uppförda på flygvapnets stat. Vissa av de

uppgifter inom marinen, som enligt förutvarande organisation tillkommo

specialingenjörer, föreslogos dock för framtiden skola handhavas av civil

ingenjörpersonal.

Försvarsutredningen förordade vidare en rationalisering av tygtjänsten i

övrigt, främst inom armén, och föreslog i detta hänseende i huvudsak följande.

Fälttygkårens civilmilitära personal med undantag av tygingenjörerna, vilka

i enlighet med vad som förut anförts borde tillhöra arméingenjörkåren, skulle

sammanföras till en särskild kår, tygstaten. Till denna borde även den inom

tygförvaltningstjänsten verksamma civilmilitära personalen vid truppförbanden,

tyghantverkare m. fl., överföras. Dessutom föreslogs en viss utökning

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 120—123.

912 4fi

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 120.

av fälttygkåren med officerare för vissa staber. Sålunda borde bland annat

för varje militärbefälsstab upptagas beställning för en tygofficer. Vidare

ansåg utredningen, att tygofficerarna och tygunderofficerarna vid truppförbanden

borde överföras till fälttygkårens stat. Härigenom skulle för tygmaterieltjänstens

vidkommande skapas en direkt motsvarighet till det system,

vilket sedan länge varit rådande med avseende på intendenturförvaltningstjönsten

och därvid visat sig fungera väl. Slutligen ansåg utredningen det

nödvändigt med hänsyn till den ökade vapen- och materielutrustningen vid

de mobiliserade truppförbanden och därav följande krav på en mera omfattande

organisation för tygreparationstjönsten i fält, att ett särskilt truppslag

för omhänderhavandet av de härför erforderliga fredsförberedelserna bildades.

Utredningen föreslog sålunda, att särskilda tygtrupper skulle organiseras,

vilka borde omfatta tre självständiga kompanier.

Försvarsväsendets ingenjörutredning.

I de över försvarsutredningen avgivna yttrandena vitsordades allmänt behovet

av en avsevärd utvidgning av ingenjörpersonalen inom försvarsväsendet.

I flera av yttrandena förordades en personalökning utöver vad försvarsutredningen

föreslagit, varjämte i en del yttranden framfördes förslag örn att vissa

uppgifter, som enligt utredningens förslag skulle handhavas av militär personal,

i stället borde uppdragas åt ingenjörutbildad personal. Olika meningar

förspordes vidare rörande utredningens förslag angående ingenjörpersonalens

rekrytering och utbildning, och jämväl i andra avseenden framfördes från

utredningens förslag avvikande yrkanden och synpunkter. I vissa av yttrandena

förordades fortsatt utredning i olika avseenden.

Vid avlåtandet av den på grundval av försvarsutredningens betänkande utarbetade

propositionen 1942: 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen

av landets försvarskrafter anslöt sig föredragande departementschefen

till den uppfattningen, att den utökning av försvarsmaktens vapenutrustning,

mekaniska stridsmedel och tekniska materiel i övrigt, som redan

ägt rum och som bomme att ytterligare fortgå, även följdriktigt borde leda

till att teknikens män bereddes ökat utrymme och inflytande inom försvarsorganisationen.

Detta ägde för övrigt, enligt vad departementschefen vidare

framhöll, sin giltighet icke endast i vad rörde själva krigsmaterielen utan även

i fråga örn den militära byggnadsförvaltningen m. m. Departementschefen

ansåg sig emellertid icke kunna taga slutlig ställning till de föreliggande

förslagen rörande utnyttjandet av ingenjörpersonalen inom försvarsväsendet

utan förutsatte, att hithörande frågor skulle göras till föremål för ytterligare

utredning, särskilt som dessa frågor borde ses i sammanhang med den militära

förvaltningsorganisationen över huvud taget. Det syntes icke uteslutet, att

även inom andra områden än tygmaterieltjänsten ingenjörer borde fast anställas

vid försvarsväsendet. Departementschefen förklarade det vara hans avsikt

att, sedan 1941 års militära förvaltningsutredning framlagt sitt betänkande,

upptaga frågan om en hela försvarsväsendet omspännande undersökning

rörande utnyttjandet inom den militära organisationen av ingenjörtekniskt

utbildad personal. De av försvarsutredningen föreslagna åtgärderna i övrigt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 120.

3

för rationalisering av tygtjänsten ansåg sig departementschefen kunna i princip

godtaga. Emellertid borde resultatet av den förut berörda utredningen avvaktas,

innan truppförbandens tygofficerare och tygunderofficerare överfördes

till fälttygkårens stat. Icke heller militärbefäisstabernas tygofficerare borde

ännu placeras på staten för denna kår utan borde uppföras å personalförteckningarna

för vederbörliga staber.

Vad departementschefen sålunda föreslagit godkändes av 1942 års riksdag.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts rörande behovet av ytterligare

utredning och sedan 1941 års förvaltningsutredning framlagt sitt betänkande,

bemyndigade Kungl. Majit den 5 juni 1942 chefen för försvarsdepartementet

att utse högst sex sakkunniga med uppgift att inom departementet

biträda med utredning rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt utbildad personal

inom försvarsväsendet samt därmed sammanhängande frågor.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade sakkunniga — försvar sväs endels

ingenjörutredning — ha den 6 oktober 1944 avgivit betänkande (SOU

1944: 44), för vars huvudpunkter en kortfattad redogörelse här lämnas.

Ingenjörutredningen har i sitt betänkande beträffande de tekniska problemen

vid marinen och flygvapnet begränsat sig till ett uttalande, att

då inom de tre försvarsgrenarna i stort sett samma tekniska arbetsuppgifter

förelåge det vore lämpligt att inom försvarets olika grenar härför erforderlig

personal kunde erhålla i huvudsak likartad ställning och organisation. I avvaktan

på ytterligare direktiv har emellertid utredningen icke slutfört undersökningarna

rörande möjligheterna härför. Vidkommande kustartilleriet har

utredningen dock velat framhålla, att det vore synnerligen angeläget, att detta

vapenslags tekniska problem upptoges till detaljstudium snarast möjligt.

Utredningen har sålunda endast ägnat de tekniska problemen vid armén

ett mera ingående studium. Även för denna försvarsgrens vidkonjmande har

emellertid en begränsning gjorts, i det att med framläggande av förslag avseende

byggnadstjänsten, vilket spörsmål för närvarande i samband med andra

byggnadsproblem inom försvarsorganisationen vore under särskild utredning,

ansetts böra anstå i avvaktan på ytterligare direktiv. Huvudpunkterna av utredningens

förslag rörande armén samt därmed sammanhängande organisationsfrågor

framgå av det följande.

Utredningens förslag innebär dels skapande av ett nytt truppslag inom

armén för handhavandet huvudsakligen av materielreparationstjänsten samt

av härför erforderlig utbildning, dels ock en omorganisation av arméinspektionen,

av militärbefäls- och truppförbandsstaber, av vissa utbildningsanstalter

samt av arméförvaltningen, dels slutligen inrättande av en särskild personalkår,

i vilken skulle ingå huvuddelen av såväl det för förenämnda nya truppslag

erforderliga fast anställda befälet som ock den för stabstjänst, förvaltning och

utbildning vid övriga truppslag erforderliga ingenjörpersonalen.

Det föreslagna nya truppslaget, som av utredningen benämnts ingenjörtrupperna

-— de nuvarande ingenjörtrupperna skulle i fortsättningen benämnas

pionjärtrupperna — skulle uppbyggas på de nuvarande tygtrupperna samt i

princip organiseras på samma sätt som arméns övriga truppslag. Dess personal

skulle sålunda erhålla rent militär ställning och benämnas ingenjörofficerare,

ingenjörunderofficerare, ingenjörunderbefäl och ingenjörsoldater.

Truppslaget skulle övertaga icke endast den materielreparationstjänst, som

för närvarande åvilar tygtrupperna, utan jämväl verksamheten vid de nuvarande

tygstationerna och tygverkstäderna.

Förslaget rörande omorganisation av arméinspektionen (jfr s. 37) skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 120.

ha till syfte att skapa en mera rationell organisation för underhållstjänstens

ledning. ... ... .

En motsvarande rationalisering av underhållstjänsten inom militarbefalsoch

truppförbandsstaber har avsetts skola ske genom att handläggningen av

alla förvaltningsärenden skulle övertagas av en kvartermästare.

De utbildningsanstalter, som närmast beröras av utredningens förslag, äro

tyg- och intendenturförvaltningsskolorna, vilka föreslagits skola sammanslås

till en för hela försvaret gemensam />förvaltningsskola».

I fråga om arméförvaltningen har ifrågasatts en överföring av vissa arbetsuppgifter

från intendenturavdelningen till tygavdelningen samt skapandet av

en särskild förrådsbyrå för ledningen av förrådstjänsten, vilken förutsatts

skola i ökad utsträckning centraliseras. Yerkstadsdriften skulle som redan

anförts praktiskt taget helt övertagas av de förenämnda ingenjörtrupperna,

varigenom särskild verkstadsbyrå inom tygavdelningen sannolikt skulle bliva

helt" överflödig. Eventuellt skulle för vissa särskilda uppgifter en reducerad

verkstadsbyrå kvarstå, vilken dock skulle vara gemensam för arméförvaltningens

båda avdelningar. Till sistberörda fråga har utredningen icke tagit

slutgiltig ståndpunkt.

Vidkommande slutligen den föreslagna »fältingenjörkåren» skulle som personalkårchef

för denna placeras chefen för den förenämnda ingenjöravdelningen

i underhållsinspektionen. I samband härmed skulle den nuvarande fälttygkåren

och tygstaten upplösas och delvis uppgå i förenämnda personalkår.

Departementspromemorian.

I anledning av försvarsväsendets ingenjörutrednings förslag och yttranden

däröver har inom försvarsdepartementet upprättats en promemoria med

förslag till vissa provisoriska åtgärder på förevarande område.

Enligt i promemorian uttalad mening syntes mot ingenjörutredningens förslag

i remissyttrandena riktad kritik (prop. s. 5—7) i väsentliga punkter vara

befogad, varför det icke vore möjligt att på utredningens betänkande nu

grunda ett förslag till slutliga åtgärder på ifrågavarande område.

Emellertid har i promemorian tillika anförts, att det icke vore tillrådligt

att uppskjuta alla åtgärder på detta område intill dess frågan kunde

allsidigt bedömas i samband med försvarsorganisationens utformning i övrigt.

Armén hade i likhet med de båda övriga försvarsgrenarna blivit i hög

grad materielbetonad, och dess materielstock representerade ett avsevärt

värde. Garantier för en ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande vård m. m.

av denna syntes icke föreligga med mindre anställningsförhållandena för

ingenjörpersonalen bleve sådana, att liksom vid marinen och flygvapnet

fullt kompetenta ingenjörer vore villiga att taga anställning jämväl vid förstnämnda

försvarsgren. Vissa provisoriska åtgärder härför syntes så snart

ske kunde böra vidtagas, vid vilkas genomförande borde eftersträvas att tillvarataga

sådana synpunkter, som vid den hittills utförda utredningen rörande

ingenjörorganisationen befunnits bärkraftiga. I närvarande stund borde

främst eftersträvas att ernå en fastare organisation för den materieltekniskt

inriktade personalen inom armén och arméförvaltningen.

Det i promemorian framlagda förslaget innebär i huvudsak följande.

Arméns och arméförvaltningens nuvarande ingenjörpersonal föreslås uppdelad

på tvenne olika kategorier, nämligen arméingenjörer — med civilmil

itär ställning — samt civila ingenjörer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 120.

5

Arméingenjörerna skulle i huvudsak tjänstgöra vid arméns staber och

truppförband. Ett mindre antal har dock avsetts skola placeras inom arméförvaltningens

tygavdelning, nämligen sådana för vilka en växeltjänstgöring

mellan truppförband, staber och förvaltning vore lämplig.

De civila ingenjörerna skulle huvudsakligast tjänstgöra inom arméförvaltningen

samt vid de under dennas ledning stående tygverkstäderna.

Vid prövningen rörande vilka av ifrågavarande ingenjörbefattningar, som

borde upptagas i fastare löneställning, ha endast sådana befattningar ansetts

böra ifrågakomma, som med säkerhet kunde förväntas bliva för framtiden

erforderliga. Vad beträffar löneställningen för dessa ingenjörer har i

promemorian föreslagits, att samtliga, som icke redan vore avlönade på ordinarie

stat, skulle tills vidare erhålla extra ordinarie ställning. En sammanställning

av de i promemorian sålunda upptagna ingenjörbefattningarna jämte

för dem föreslagna löner återfinnes i tablåer, vilka såsom bilagor A och B

fogats till statsrådsprotokollet i detta ärende.

I promemorian har förutsatts, att arméingenjörerna skulle sammanföras

till en gemensam personalkår, arméingenjörkåren, vars chef i personalärenden

borde vara föredragande direkt inför chefen för armén. Med genomförandet

av denna organisation borde dock anstå intill dess förevarande

fråga i ett större sammanhang kunde tagas upp till slutgiltig prövning.

För att underlätta ett smidigt infogande av de föreslagna ingenjörerna i

armé- och förvaltningsorganisationen har i promemorian föreslagits vissa

smärre justeringar i denna organisation.

De ingenjörer, som enligt promemorians förslag skulle tjänstgöra inom

arméinspektionens underhållssektion, borde sålunda sammanföras till en särskild

arméingenjöravdelning. Övriga ingenjörer inom arméinspektionen borde

bibehållas på de avdelningar, där de för närvarande äro placerade, nämligen

vid pansar-, luftvärns- och signalavdelningarna.

Den nuvarande materielvårdssektionen inom arméförvaltningens tygavdelnings

kontrollbyrå har föreslagits skola utbrytas och bilda en särskild byrå,

materielvårdsbyrån.

Materielvårdsbyrån borde i samband med en slutlig reglering av hithörande

frågor i personalunion förenas med arméingenjöravdelningen inom

arméinspektionen. Som gemensam chef har avsetts en arméöveringenjör,

vilken samtidigt borde vara chef för den blivande arméingenjörkåren. Med

realiserandet av denna personalunion har dock ansetts böra anstå till i samband

med en slutlig reglering av hithörande frågor.

Vidtagna åtgärder för att tillförsäkra armén

och arméförvaltningen ingenjörtekniskt utbildad

personal.

För att tillgodose arméns och arméförvaltningens behov av ingenjörtekniskt

utbildad personal ha vissa provisoriska åtgärder redan tidigare vidtagits.

I enlighet med av Kungl. Maj''t för riksdagen framlagt förslag (propositionen

1943: 235) inrättades sålunda från och med budgetåret 1943/44 ett

antal extra ordinarie befattningar för signal-, luftvärns- och motoringenjörer,

avsedda för arméförvaltningens tygdepartement (tygavdelning), arméinspektionen,

militärbefälsstaberna och truppförbanden. Av dessa och senare inrättade

motsvarande befattningar äro 14 hänförda till lönegrad MEo 26, 25

till lönegrad MEo 24, 20 till lönegrad MEo 21 och 9 till lönegrad MEo 18.

Härigenom har inom armén —■ såsom föredragande departementschefen vid

anmälan av propositionen anförde — erhållits en stomme av fastare anställd

ingenjörpersonal, på grundval av vilken efter slutförande av då pågående

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 120.

utredningar den slutliga ingenjörorganisationen kunde utformas. Senare har

dessutom Kungl. Majit den 4 mars 1944 och den 15 juni 1945 medgivit inrättandet

av ett antal extra ordinarie och extra ingenjörbefattningar vid arméförvaltningens

tygavdelning med avlöning från s. k. sakanslag, varjämte bemyndigande

lämnats att medelst kontrakt anställa ytterligare erforderliga

ingenjörer. Tidigare hade genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 januari 1942

militärområdesbefälhavarna bemyndigats att vid truppförbanden kontraktsanställa

ett 40-tal motoringenjörer.

Departementschefen.

Efter att ha lämnat en översikt av de principiella erinringar och synpunkter

i stort, som framkommit i infordrade yttranden över departementspromemorians

förslag, har departementschefen anfört följande.

Såsom i det föregående närmare berörts har till följd av den omfattande

nyanskaffning av materiel, som ägt rum inom försvarsväsendet, ett stort

behov av ingenjörtekniskt skolad personal uppstått inom den militära organisationen.

Inom de två särskilt materielbetonade försvarsgrenarna, marinen

och flygvapnet, har detta behov tidigt blivit tämligen väl tillgodosett, under

det att behovet vid armén först under de senare åren aktualiserats. Först i

samband med den revision av försvarsorganisationen, som fullföljdes genom

1941 års försvarsutredning, blevo de härmed sammanhängande problemen

närmare belysta. Den korta tid, som stod denna utredning till buds, hade

emellertid icke medgivit en tillräckligt allsidig undersökning av den förevarande

frågan. Framför allt gällde detta de med arméorganisationen sammanhängande

spörsmålen. Föredragande departementschefen fann därför

nödvändigt, att frågan örn utnyttjandet inom den militära organisationen

av ingenjörtekniskt skolad personal gjordes till föremål för ytterligare utredning,

innan förslag i ärendet kunde föreläggas riksdagen.

Den utredning, som till följd härav kom till stånd —- försvarsväsendets

ingenjörutredning — var från början avsedd att omfatta samtliga tre försvarsgrenar.

Genom särskilda direktiv av dåvarande chefen för försvarsdepartementet

begränsades utredningen sedermera till att i första hand avse

armén. I väntan på denna utredning har ett antal icke-ordinarie ingen jörstjänster

inrättats inom armén. Såsom av det förut anförda framgår, har icke

heller ingenjörutredningens betänkande ansetts kunna nu läggas till grund

för en slutlig lösning, varför det befunnits nödvändigt att utarbeta nytt förslag

i ämnet, avseende en provisorisk lösning av frågan i avvaktan på dess

slutliga prövning.

I vissa remissyttranden över detta förslag har med hänsyn till den pågående

förnyade försvarsutredningen ifrågasatts, huruvida det överhuvudtaget

kunde anses lämpligt att lösrycka förevarande spörsmål från dess samband

med försvarsfrågan i stort. I samband därmed har erinrats, att utöver 1945

års försvarskommitté även andra utredningar påginge, vilka kunde påverka

bedömandet av hithörande frågor.

Det är enligt mitt förmenande tydligt, att inga åtgärder nu böra vidtagas,

som kunna föregripa försvarskommitténs arbete. Å andra sidan är det likaledes

uppenbart, att anställningsförhållandena för arméns ingenjörpersonal

icke äro sådana, att en tillfredsställande rekrytering kan ernås. Det synes

därför nödvändigt, att åtgärder nu vidtagas för att förbättra anställningsvillkoren

för denna personal. Ett genomförande av de förslag, som i detta

hänseende framlagts i promemorian, synes icke lägga hinder i vägen för det

utredningsarbete, som från allmännare utgångspunkter pågår på olika örn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 120.

7

råden, exempelvis inom försvarets tjänsteförteckningssakkunniga och inom

1945 års försvarskommitté. Å andra sidan synes det i allmänhet icke heller

möjligt att — såsom i ett par av remissyttrandena föreslagits — nu

genomföra en ytterligare förbättring av ingenjörpersonalens ställning utöver

vad i promemorian förordats. Sistnämnda spörsmål måste i första hand

övervägas inom försvarskommittén, till vilken ingenjörutredningens betänkande

med därtill hörande yttranden överlämnats jämlikt beslut av Kungl.

Maj.t den 18 januari 1946.

Anledning synes icke föreligga att, såsom statens organisationsnämnd anfört,

låta med åtgärder på detta område anstå till dess en alla försvarsgrenar

omspännande, allsidig utredning på detta område skett. De svävande spörsmål

rörande ingenjörorganisationens utformning, som föreligga framför allt

på marinens område, beröra icke principerna för organisationen, i samband

varmed bör anmärkas, att de förslag som i det följande framläggas nära ansluta

sig till motsvarande organisation vid marinen och flygvapnet. I detta

sammanhang torde även böra erinras, att Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni

1945 uppdragit åt chefen för marinen att närmare överväga de jämkningar i

fråga örn ingenjörorganisationen vid den honom underställda försvarsgrenen,

som kunna befinnas påkallade.

INGENJÖRPERSONALENS MILITÄRA STÄLLNING.

1941 års försvarsutredning.

1941 års försvarsutredning har förutsatt, att arméns ingenjörer skulle i

likhet med motsvarande personal vid de båda andra försvarsgrenarna erhålla

civilmilitär ställning.

Förs vars väs en dets in ge nj öru t red ning.

Utredningen har ingående diskuterat, huruvida ingenjörpersonalen borde

intaga militär eller civilmilitär ställning, och har härvid kommit till det resultatet,

att för flertalet rent militär ställning vore nödvändig. Som huvudmotiv

har anförts, att civilmilitär personal icke vore att hänföra till krigsmän, vilket

särskilt i de fall, då ingenjörer vore placerade som chefer för militära (reparations-)

förband, skulle medföra olägenheter.

Departementspromemorian.

I departementspromemorian har förutsatts, att arméns ingenjörer i likhet

med marinens och flygvapnets ingenjörpersonal tills vidare skulle erhålla

ställning som civilmilitär personal och att ifrågavarande ingenjörer skulle benämnas

arméingenjörer.

I promemorian har emellertid förutsatts, att vid sidan av de civilmilitära arméingenjörerna

skulle finnas anställda civila tekniker. Frågan vilka av de inom

försvaret fast anställda ingenjörerna, som borde hänföras till ena eller andra

kategorien, vore främst en utbildnings- och rekryteringsangelägenhet. Till

den förstnämnda kategorien syntes endast böra hänföras de ingenjörer, som

för utövandet av sin tjänst behövde speciell militärteknisk utbildning. För

vissa av de ingenjörer, vilka erfordrades inom armén och arméförvaltningen,

vore sådan utbildning ej behövlig. Att ändock uppställa krav på militär

specialutbildning, vilket enligt promemorian vore nödvändigt, örn ett info
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 120.

gande bland arméingenj(kerna överhuvud taget skulle anses befogat, skulle

medföra, att rekryteringen försvårades, och kunde därför icke vara lämpligt.

Arméchefen hade i förevarande fråga ansett den principen böra tillämpas, att

inom förvaltningen i huvudsak endast de ingenjörer borde tillhöra kategorien

arméingenjörer, för vilka en växling mellan förvaltningstjänst och truppeller

stabstjänst vore möjlig och lämplig. Denna princip syntes kunna i

huvudsak godtagas. I promemorian har dessutom förutsatts, att vissa verkstadschefer,

vilka enligt arméchefens och arméförvaltningens förslag borde

vara arméingenjörer, i stället skulle hänföras till kategorien civila tekniker.

Dessa frågor ha i promemorian ytterligare berörts i samband med prövningen

av behovet av ingenjörer (jfr följande avsnitt).

Departementschefen.

Departementschefen har funnit sig böra förorda den uppdelning av arméns

ingenjörer på civilmilitär och civil personal, som föreslagits i departementspromemorian.

BEHOVET AV INGENJÖRER INOM ARMÉN OCH

ARMÉFÖRVALTNINGEN.

1941 års försvarsutredning.

1941 års försvarsutredning beräknade behovet av ingenjörer av olika kategorier

till 7 verkstadsingenjör er, 10 luftvärnsingenjörer, 18 motoringenjörer,

9 signalingenjörer och 9 specialingenjörer.

Försvarsväsendets ingenjörutredning.

Utöver det antal »ingenjörofficerare», som enligt utredningens förslag

skulle ingå i de i annat sammanhang berörda ingenjörtrupperna, har utredningen

beräknat behovet av ingenjörutbildad personal vid arméns truppförband

samt vid militärbefälsstaber, utbildningsanstalter och inom arméledningen

till 38 löjtnanter, 39 kaptener, 4 majorer, 5 överstelöjtnanter och 1

överste i lönegrad Ob 2. Att märka är emellertid, att här icke redovisats behovet

av ingenjörofficerare inom verkstadsorganisationen liksom ej heller

vissa av utredningen föreslagna kvartermästare, ehuru även dessa förutsatts

skola kunna rekryteras bland ingenjörofficerare.

Behovet av ingenjörpersonal inom arméförvaltningen säger utredningen

sig icke ha kunnat i detalj bestämma. Detta vore icke möjligt att göra,

förrän den överföring av arbetsuppgifter verkställts, vilken bleve en följd

av bland annat den av utredningen föreslagna omorganisationen av förvaltningen.

Utredningen hade emellertid förutsatt, att behovet i huvudsak skulle

tillgodoses genom civiltekniker. Därjämte erfordrades ett icke obetydligt antal

befattningshavare med grundliga militärtekniska insikter. Detta behov skulle

enligt förslaget kunna tillgodoses bland annat därigenom att befattningarna

som byrå- och sektionschefer, ehuru även dessa till sin natur borde vara civila,

rekryterades huvudsakligen bland ingenjörofficerare, vilka härvid tänktes skola

avgå från aktiv stat men kvarstå över stat i nämnda kår. Därjämte borde ett

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 120. 9

mindre antal ingenjör officerare kommenderas till tjänstgöring vid förvaltningen.

Arméchefen har i utlåtande över ingenjörutredningens förslag (prop. s.

21—25) angivit behovet av ingenjörer inom arméorganisationen till 1 arméöveringenjör,

14 verkstadsingenjörer, 15 vapeningenjörer, 28 motoringenjörer

och 9 signalingenjörer, tillhopa 67 ingenjörer.

Arméförvaltningen, som jämväl yttrat sig över ingenjörutredningens förslag,

har beräknat behovet av fast anställda ingenjörer inom förvaltningen

och arméorganisationen ( prop. s. 25 och 26) till sammanlagt 106, därav 25

verkstadsingenjörer, 16 luftvärnsingenjörer, 32 motoringenjörer, 21 signalingenjörer

och 12 specialingenjörer.

Departementspromemorian.

Med hänsyn till den beslutade utredningen rörande försvarskrafternas organisation

i stort vore det enligt i departementspromemorian uttalad mening

nödvändigt att iakttaga den största försiktighet vid prövningen av behovet

av ingenjörpersonal. Vidare har i promemorian endast det behov av ingenjörer

ansetts böra göras till föremål för prövning, som kunde betraktas som

permanent och som borde tillgodoses antingen med civilmilitär personal,

arméingenjörer, eller med civil personal i mera fast löneställning och i högre

lönegrad. Det har emellertid i promemorian förutsatts, att därutöver ett behov

av civila ingenjörer i lägre lönegrader liksom hittills kunde komma att kvarstå.

Då detta behov komme att växla med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning,

syntes detsamma i vanlig ordning böra årligen prövas i samband med

anslagsäskandena för kommande budgetår.

Vad anginge de av arméchefen och arméförvaltningen framlagda förslagen

vore i huvudsak intet att erinra mot de grunder, som däri tillämpats vid beräkningen

av personalbehovet. Med hänsyn till vad som i promemorian redan

anförts rörande nödvändigheten av återhållsamhet vid bedömandet av

nämnda behov borde dock vissa inskränkningar göras i fråga örn antalet föreslagna

beställningar. I promemorian har antalet arméingenjörer i armén och

arméförvaltningen med civilmilitär ställning beräknats till sammanlagt 68,

därav 18 luftvärnsingenjörer, 12 signalingenjörer, 32 motoringenjörer och 6

övriga ingenjörer. Vidare har i promemorian räknats med ett behov av 29

civila ingenjörer.

Departementschefen.

Efter att ha redogjort för avgivna remissyttranden över departementspromemorians

förslag i nu förevarande del (prop. s. 31—34) har departementschefen

anfört följande.

Såsom inledningsvis berörts framlades i propositionen 1943:235 ett

förslag örn inrättandet av 61 extra ordinarie befattningar för signal-,

luftvärns- och motoringenjörer, vilket av riksdagen godkändes. Detta antal

har sedermera utökats till 68. Vidare ha beslut fattats av 1943 års riksdag

örn inrättande av en ordinarie beställning i lönegrad C 8 för chefen för

verkstadsbyrån inom arméförvaltningens tygavdelning och av 1945 års riksdag

om inrättande av ytterligare en ordinarie beställning i lönegrad C 5, av
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 120.

sedd för chefen för driftstekniska sektionen inom nämnda byrå. Ytterligare

bör beaktas,^ att. på fälttygkårens stat för närvarande finnas uppförda 8 tygingen

j örbeställningar. Av dessa utnyttjas för närvarande fyra för att täcka

viss del av det behov, som i det följande kommer att redovisas, under det att

en beställning tills vidare hålles vakant. Det är min avsikt att föreslå Kungl.

Maj:t att sistnämnda beställning återbesättes, varefter även denna kommer

att utnyttjas för fyllande av förenämnt behov. Sammanlagda antalet beställningar

i de av riksdagen godkända staterna uppgår sålunda till 78, varav för

närvarande 75 utnyttjas eller avses skola utnyttjas för sådana befattningar,

som i föreliggande förslag åsyftas.

Enligt promemorieförslaget bör fastare anställningsform ifrågakomma för

sammanlagt 97 beställningar, fördelade med 68 på löneplanen MEo och 29

på löneplanen Eo, innebärande en ökning i förhållande till det av riksdagen

redan godkända antalet med 22 (enligt promemorians beräkningar 23) beställningar.

Vid jämförelse med nuvarande stater måste emellertid beaktas, att

utöver det förenämnda antalet ytterligare ett betydande antal extra ordinarie

ingenjörbefattningar nu finnas inrättade, för vilka kostnaderna bestridas från

sakanslag. Av dessa äro 11 placerade i 24:e och högre lönegrader. Även de

befattningar, varmed staterna således avsetts skola utökas, äro emellertid

redan disponibla på så sätt, att för närvarande — i anledning av rådande

ökad arbetsbelastning på arméförvaltningen — ingenjörer finnas anställda såsom

extra tjänstemän eller enligt kontrakt till ett antal, som vida överstiger

det förut angivna. Promemorieförslaget innebär alltså icke en utökning av

antalet ingenjörstjänster men väl en av rekryteringsskäl motiverad reglering

av anställningsförhållandena.

Försvarets sakanslagsutredning har erinrat, att vissa befattningar inom

arméförvaltningen, vilka för närvarande upprätthölles av befattningshavare

i extra ordinarie ställning, icke upptagits bland promemorieförslagets

Eo-befattningar. Å andra sidan hade bland dessa medräknats vissa

tjänster, som nu bestredes av extra tjänstemän eller kontraktsanställd

personal. En undersökning av berörda förhållanden har givit vid handen att

många befattningar, som rätteligen måste anses vara av permanent natur, på

grund av rekryteringssvårigheter hittills måst beklädas med mera tillfälligt

anställd personal, under det att extra ordinarie ingenjörer övergångsvis placerats

i befattningar av krisbetonad karaktär. Jag förutsätter att detta förhållande

kommer att regleras allteftersom möjlighet härtill erbjuder sig genom

personalavgång.

I enlighet med vad som i annat sammanhang kommer att anföras har frågan

örn verkstadschefernas löneställning gjorts till föremål för särskild utredning,

varför frågan örn denna personals inplacering i löneskalan först senare

kan anmälas. Ifrågavarande befattningar, sammanlagt 17, böra sålunda

här icke medräknas.

Någon beskärning av elen för arméinspektionen och arméförvaltningens

tygavdelning avsedda personalen, på sätt ifrågasatts av statens

organisationsnämnd och försvarets sakanslagsutredning, synes icke möjlig att

åstadkomma. En avsevärd begränsning i förhållande till tidigare förslag har

redan skett vid utarbetandet av den föreliggande promemorian. I denna har

sålunda förutsatts, att viss tillfällig förskjutning av arbetskraft skulle kunna

ske mellan olika byråer inom tygavdelningen, varigenom antalet ingenjörer

i mera fast löneställning vid den nytillkommande materielvårdsbyrån — den

byrå, som de nyssnämnda myndigheterna närmast synas ha haft i åtanke —

ansetts kunna åtminstone tills vidare begränsas till en befattningshavare

av varje ifrågakommande kategori. Någon dubbelorganisation vad beträffar

nämnda byrå, vilken närmast har att samarbeta med arméinspektionen, och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 120.

11

sistnämnda myndighet synes därför icke vara att befara. Å andra sidan

kan jag i nuvarande läge icke tillstyrka någon ytterligare utvidgning av personalramen.

Yad av arméförvaltningen och vissa personalsammanslutningar

anförts rörande nödvändigheten av en väsentlig utökning av arméförvaltningens

mera fast anställda ingenjörer kan följaktligen icke nu beaktas utan

måste i annat sammanhang övervägas. Jag förutsätter dock att, intill dess så

skeft, Kungl. Majit skall äga jämväl i fortsättningen medgiva anställande av

extra ordinarie ingenjörer i lägre lönegrad än den 24:e samt extra och kontraktsavlönad

personal med avlöning från sakanslag. Därjämte torde det bliva

erforderligt att — åtminstone under en övergångstid — bibehålla omkring fem

av de extra ordinarie ingenjörbefattningar i 24:e och högre lönegrader, för

vilka avlöningskostnaderna för närvarande bestridas från sakanslag.

Yad detaljerna i föreliggande förslag beträffar må följande anföras.

Såväl arméchefen som arméförvaltningen ha med hänsyn till förslagets

karaktär av provisorium ansett det lämpligt, att befattningen som chef för

arméförvaltningens signalmaterielbyrå tills vidare, liksom för närvarande

är fallet, beklädes med officer ur fälttygkåren. Detta förslag kan av mig

biträdas.

Däremot kan jag icke tillstyrka av arméchefen framförda förslag örn överförande

av den nuvarande motoringenjören vid Södra skånska infanteriregementet

på fastare stat samt om inrättande av tvenne nya befattningar

för verkstadsingenjörer vid första och andra tygkompanierna. I anslutning

till vad som redan anförts böra i förevarande sammanhang endast sådana

ingenjörbefattningar upptagas, som med större säkerhet kunna beräknas

komma att bliva för framtiden erforderliga. Då frågan örn de nämnda truppförbandens

organisation för närvarande är under omprövning i samband med

försvarskommitténs arbete, bör behovet av ingenjörer tills vidare tillgodoses

genom mera tillfälligt anställd personal.

Uppkommen fråga örn överförande till försvarets forskningsanstalt av

tvenne ingenjörer, vilka enligt arméförvaltningens tidigare förslag borde tilldelas

ammunitionssektionen inom tygavdelningens vapenbyrå, synes böra

slutligt prövas i annat sammanhang och först sedan den pågående utredningen

rörande viss spräng- och mmmateriel slutförts.

I förevarande sammanhang har i departementspromemorian närmare berörts

frågan örn personalens uppdelning på arméingenjörer och civil personal.

Emot den i promemorian föreslagna uppdelningen ha remissmyndigheterna

m. fl. framställt vissa erinringar. Arméchefen har sålunda ansett,

att verkstadscheferna vid vissa till truppförband anslutna tygverkstäder

borde erhålla civilmilitär ställning. Samma mening har uttalats av civilmilitära

tjänstemannaförbudet. I anledning härav vill jag erinra, att verkstadsingenjörerna

inom arméförvaltningen i promemorian förutsatts skola

vara civila, mot vilket förslag erinran icke framställts av arméchefen. För

att växling mellan förvaltnings- och verkstadstjänst i detta fall skall kunna

ske på smidigt sätt, synes det lämpligast, att även verkstadscheferna erhålla

motsvarande ställning. Då vidare inga krav på särskild militärteknisk utbildning

för ifrågavarande personal uppställts av arméchefen, finnes icke

heller av detta skäl anledning att avvika från promemorians förslag. Vad

civilmilitära tjänstemannaförbundet anfört ger mig anledning erinra, att verkstadscheferna

vid tygverkstäderna erhålla en chefställning, som icke blir

mycket annorlunda än vid en civil verkstad. Att, samarbetet med militära

myndigheter skulle försvåras, om icke verkstadscheferna erhölle civilmilitär

ställning, jävas av erfarenheterna från nu gällande ordning.

Däremot synes kunna ifrågasättas lämpligheten av att, såsom skett i promemorian,

till kategorien arméingenjörer hänföra chefen för konstruktions
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 120.

kontoret inom arméförvaltningens tygavdelning. De arbetsuppgifter, som

åvila nämnde befattningshavare, synas icke kräva några särskilda militära

kvalifikationer. Icke heller är växling mellan trupp- eller stabs- och förvaltningstjänst

i detta fall möjlig. Jag vill därför förorda, att chefen för konstruktionskontoret

erhåller rent civil ställning.

Det av arméchefen i detta sammanhang berörda spörsmålet örn lämpligheten

av att redan nu genomföra förslaget örn personalunion mellan materielvårdsbyrån

inom arméförvaltningens tygavdelning och arméingenjöravdelningen

inom arméinspektionen, varigenom bland annat en arméingenjörbeställning

vid sistnämnda avdelning tills vidare skulle kunna inbesparas, kommer

att i nästföljande avsnitt behandlas i samband med frågan örn arméledningens

organisation. Hedan i detta sammanhang må nämnas, att jag för

ifrågavarande ändamål tills vidare räknar med en arvodestjänst i stället för

en i departementspromemorian förordad befattning i MEo 30.

I enlighet med vad sålunda anförts beräknar jag för närvarande behovet

av ingenjörbeställningar i fastare löneställning till sammanlagt 78, av vilka

65 civilmilitära och 13 civila beställningar.

VISSA FRÅGOR AVSEENDE STABS- OCH FÖRVALTNINGSORGANISATIONEN.

a. Truppförbands- och militärbefälsstaber.

Enligt i departementspromemorian uttalad mening borde ingenjörerna

inom stabsorganisationen tilldelas en i möjligaste mån självständig och ansvarig

ställning. Endast därigenom bleve det möjligt att få största utbyte

av deras fackutbildning och att rekrytera arméingenjörbefattningarna med

personal, som vore lullig och i stånd att taga ansvar. Det har i promemorian

förutsatts, att dessa synpunkter skulle komma att beaktas vid utarbetandet

av de bestämmelser, som kunde förväntas bliva utfärdade vid den ifrågasatta

personalorganisationens genomförande, liksom vid omprövningen av

stabsorganisationens definitiva utformning.

Departementschefen har anfört, att ingenjörerna inom stabsorganisationen

borde erhålla en i möjligaste mån självständig och ansvarig ställning. Detta

borde jämväl gälla motsvarande personal inom förvaltningsorganisationen.

b. Arméledningen.

Förs vars väsende ts ingenjöru t red ning.

Ingenjörutredningen har i fråga örn arméinspektionens organisation

föreslagit den ändringen i stort, att underhållssektionen skulle skiljas från

arméinspektionen i övrigt. Inspektören för underhållstrupperna, vilken skulle

benämnas »armékvartermästare», borde vara föredragande direkt inför chefen

för armén. Den nuvarande centralavdelningen borde även brytas ut ur arméinspektionen

och benämnas »utbildningsavdelning», varvid avdelningschefen

likaledes skulle bliva direkt föredragande inför arméchefen. Utredningen har

vidare föreslagit, att den nuvarande tygavdelningen inom underhållssektionen

skulle ombildas till en »ingenjöravdelning», vilken avdelning skulle handlägga

alla ärenden rörande den ingenjörtekniska tjänsten inom armén. Till denna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 120. 13

avdelning borde även den nuvarande provisoriskt organiserade motortjänstinspektionens

uppgifter överflyttas.

Såsom redan i ett tidigare sammanhang framhållits syftar ingenjörutredningens

förslag även till en radikal omorganisation av hela arméförvaltningen.

Enligt utredningens förslag borde sålunda verksamheten vid förvaltningen

vid sidan av de nuvarande tyg- och intendenturavdelningarna bedrivas

på en civilbyrå, en förrådsbyrå och eventuellt en verkstadsbyrå, de

sistnämnda tre byråerna gemensamma för förvaltningen i dess helhet. Souschefen,

vilken liksom cheferna för tyg- och intendenturavdelningarna kunde

vara civil, borde icke betungas med att vid sidan av sin souschefstjänst vara

avdelningschef, såsom nu vore förhållandet, utan borde odelat få ägna sig

åt sin förstnämnda befattning. Slutligen borde befattningen som tjänstegrensinspektör

för tygmaterielvårdstjänsten övergå från generalfälttygmästaren till

chefen för den föreslagna ingenjöravdelningen inom arméinspektionen. Sistnämnde

befattningshavare borde desslikes förordnas som inspektör för all

materieltjänst och således bland annat även övertaga de befogenheter härutinnan,

som för närvarande tillkomma generalintendenten. Till nämnda ingenjöravdelning

borde från arméförvaltningens tyg- och intendenturavdelningar

överföras handläggningen av alla ärenden rörande materieltjänsten, sålunda

bland annat de ärenden, som för närvarande handlades vid tygavdelningens

kontrollbyrå och motsvarande organ inom intendenturavdelningen. Chefen

för arméinspektionens intendenturavdelning borde från generalintendenten

övertaga befattningen såsom tjänstegrensinspektör för intendenturväsendet.

Rörande behovet överhuvudtaget av en särskild verkstadsbyrå har utredningen

varit tveksam. Då ledningen av verkstads^ änsten i stort skulle åvila

chefen för arméinspektionens ingenjöravdelning i dennes egenskap av inspektör

för ingenjörtruppema, skulle byrån kunna anses helt överflödig. Emellertid

har utredningen förutsatt, att det vid sidan av ingenjörtruppernas verkstäder

eventuellt skulle komma att erfordras centralt ledda arméverkstäder, för vilka

i sådant fall ett ledande organ måste finnas inom förvaltningen.

Departementspromemorian.

I enlighet med vad som redan inledningsvis framhållits har i departementspromemorian

anförts, att några mera genomgripande förändringar inom

arméledningen för närvarande icke borde ifrågakomma. I promemorian har

sålunda förutsatts, att underhållssektionen tills vidare skulle bibehållas som

en underavdelning under arméinspektionen, att generalfälttygmästaren och

generalintendenten skulle kvarstå i sina befattningar som tjänstegrenschefer

för tygmaterielvårdstjänsten respektive intendenturväsendet samt att även arméförvaltningens

organisation i stort skulle bibehållas oförändrad. Detta borde

emellertid, enligt i promemorian uttalad mening, icke utesluta sådana smärre

justeringar, som kunde underlätta ett rationellt infogande av arméingenjörerna

i organisationen. Promemorieförslaget innebär såvitt nu är i fråga i

korthet följande. Inom arméinspektionens underhållssektion skulle tillkomma

en särskild avdelning, arméingenjöravdelningen, inom vilken flertalet av de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 120.

vid inspektionen verkande ingenjörerna skulle tjänstgöra. Dock skulle pansar-,

luftvärns- och signalavdelningarna inom arméinspektionen bibehålla de

ingenjörer, som redan nu hade sin verksamhet därstädes. Inom arméförvaltningens

tygavdelning skulle vidare materielvårdssektionen utbrytas ur kontrollbyrån

och bilda en särskild byrå, materielvårdsbyrån, varigenom dess

karaktär av materielvårdsinspektion klarare skulle framträda. Slutligen har

föreslagits, att till underlättandet av det nära samarbete, som måste äga rum

mellan denna byrå och den förenämnda arméingenjöravdelningen, dessa båda

organ skulle i personalunion förenas under en gemensam chef. Denne, som

borde vara arméingenjör, skulle, såsom av ett senare sammanhang framgår,

samtidigt förordnas som chef för en blivande arméingenjörkår. I promemorian

förutsättes dock, att med genomförandet av det sistnämnda förslaget

skulle tills vidare anstå.

Departementschefen.

Departementschefen, som redogjort för vissa över departementspromemorians

förslag i nu förevarande del avgivna remissuttalanden, har vidare

anfört i huvudsak följande.

Det är tydligt, att i detta sammanhang några mera genomgripande förändringar

i gällande stabs- och förvaltningsorganisation icke böra genomföras.

Jag hänvisar härvidlag till vad i det föregående yttrats. Då jag det oaktat

är beredd att till prövning upptaga de förslag till jämkningar i denna

organisation, som föreslagits i departementspromemorian, sker detta i medvetande

örn att de ifrågasatta ändringarna endast obetydligt rubba den nuvarande

ordningen och att de icke äro av den art, att de kunna föregripa en

allmännare prövning av denna fråga.

Emot departementspromemorians förslag i förevarande hänseende ha av

remissmyndigheterna inga väsentliga erinringar framförts. Krigsmaterielverket

har tvärtom ansett det önskvärt, att den ifrågasatta personalunionen redan

nu kommer till stånd. Även jag anser, att en sådan åtgärd vore ägnad att

främja en mjuk övergång till den nya organisationen, varjämte den gemensamme

chefen, vilken skulle komma att bekläda en central post inom ingenjörorganisationen,

skulle kunna företräda ingenjörpersonalen i rekryteringsoch

befordringsangelägenheter. Jag finner visserligen de betänkligheter värda

beaktande, som i promemorian anförts emot en sådan tanke. Sålunda har framhållits,

att det för närvarande icke funnes möjlighet att besätta ifrågavarande

post med ingenjör, som fyllde de anspråk på ingående kännedom om förhållandena

inom den militära organisationen, vilken erfordrades för att kunna

leda en materielvårdsinspektion, samtidigt som han ägde erforderlig personalkännedom.

Emellertid vill jag lämna öppet huruvida icke — i huvudsaklig

överensstämmelse med vad chefen för armén härutinnan föreslagit — övergångsvis

officer bör kunna bestrida den ifrågavarande tjänsten som chef för

arméingenjöravdelningen och tillika chef för materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens

tygavdelning. Då ställningstagandet i denna fråga är beroende

av möjligheterna att finna en lämplig person för uppgiften, torde det få

ankomma på Kungl. Majit att härutinnan träffa slutligt avgörande. Vare sig

officer — övergångsvis — eller ingenjör kommer i fråga för nämnda befattning

är det nödvändigt, att välkvalificerad person erhålles. Hänsyn härtill

bör tagas vid lönesättningen. Jag återkommer senare till denna fråga.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 120.

15

Arméförvaltningen har ansett, att inom arméinspektionens arméingenjöravdelning

borde handläggas endast frågor angående fältreparationstjänsten.

På denna fråga torde det icke vara erforderligt att här i detalj närmare ingå.

Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att härutinnan meddela bestämmelser.

Att emellertid ett nära samarbete måste äga rum med arméförvaltningens tygavdelning,

enkannerligen dess materielvårdsbyrå, har i promemorian förutsatts

och har föranlett förslaget örn gemensam chef för nämnda byrå och

arméingen j öravdelningen.

På grund av vad sålunda anförts och då jag är av den uppfattningen att

ett tillrättaläggande av denna fråga underlättar det förestående organisationsarbetet,

tillstyrker jag, att en särskild arméingenjöravdelning tillkommer inom

arméinspektionen samt att inom arméförvaltningens tygavdelning den nuvarande

kontrollbyråns materielvårdsektion utbrytes och bildar en särskild

byrå.

ARMÉINGENIORKÅRENS ORGANISATION.

1941 års försvarsutredning.

Som förut anförts föreslog 1941 års försvarsutredning, att arméingenjörerna

skulle sammanföras till en särskild civilmilitär arméingenjörkår, omfattande

ingenjörer av samtliga kategorier, vilka erfordrades inom tygtjänsten. Till

denna kår borde de tidigare på fkittygkårens stat upptagna tygingenjörerna

med vissa undantag överföras. Som chef för arméingenjörkåren borde avses

en arméöveringenjör, vilken regelmässigt borde placeras i befattning såsom

chef för den centrala verkstadst jönsten.

Förs vars väsendets ingenjörutredning.

Ingenjörutredningen har föreslagit, att samtliga ingenjörofficerare, ingenjörunderofficerare

och ingenjörfurirer, såväl de, som enligt vad utredningen

förutsatt vore avsedda att tjänstgöra vid ingenjörtrupperna, som de, vilka

skulle ha sin verksamhet förlagd till andra truppförband eller staber inom

förvaltningsorganisationen, skulle sammanhållas i en gemensam personalkår

efter huvudsakligt mönster från intendenturkåren.

Oepartemen tspromemorian.

Arméingenjör ernås infogande i en gemensam personalkår borde enligt i

promemorian uttalad mening avgöras först i samband med den nu pågående

revisionen av försvarsorganisationen i stort. Därest en sådan kår funnes böra

komma till stånd, syntes flertalet skäl tala för förslaget att som personalkårchef

förordna den i det föregående som gemensam chef för arméinspektionens

arméingenjöravdelning och materielvårdsbyrån inom tygavdelningen

föreslagne arméöveringenjören.

Departementschefen.

Departementschefen har anfört, att icke heller enligt hans mening bildandet

av en arméingenjörkår kunde ifrågakomma förrän i samband med att

ingenjörfrågan upptoges till slutlig lösning. Detta syntes dock icke utesluta,

att förberedelser härför redan nu vidtoges. En av åtgärderna i sådan rikt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 120.

ning borde vara att tillsätta en befattningshavare, som kunde tills vidare utföra

de väsentligare av de uppgifter, som skulle ankomma på chefen för en

dylik kår.

UTBILDNING OCH REKRYTERING.

1941 års försvarsutredning.

Enligt 1941 års försvarsutredning borde rekryteringen av arméingenjörer

ske enligt samma grunder, som gällde beträffande tygingenjörerna vid fälttygkåren

(SFS 1937: 672), varvid dock i fråga örn motoringenjörer fordran på högskoleutbildning

i vissa fall syntes kunna eftersättas. Innan ordinarie anställning

skedde borde, såsom vore fallet beträffande tygingenjörerna, beställning

upprätthållas på förordnande under högst två år mot i staten upptagna löneförmåner.

Det borde enligt försvarsutredningen ankomma på generalfälttygmästaren

att bestämma, huruvida vederbörande före ordinarie anställning

skulle genomgå viss utbildningskurs avseende allmän orientering i militära

frågor.

Försvarsutredningen har också tagit under övervägande möjligheten av

att rekrytera arméingenjörkåren enligt motsvarande grunder, som för närvarande

tillämpas i fråga örn mariningenjörkåren, d. v. s. via arméingenjöraspiranter,

vilka anställas såsom sådana redan före påbörjandet av studierna

vid teknisk högskola. Utredningen har emellertid funnit detta system mindre

ändamålsenligt för arméns vidkommande. De specialfack inom vilka vid

armén behov av fast anställda ingenjörer förelåge vore nämligen av den art,

att det vore önskvärt, att vederbörande före anställning såsom arméingenjör

under ett antal år förskaffat sig utbildning och erfarenhet inom ett näraliggande

civilt verksamhetsområde.

Förs vars väsendets ingenjörutredning.

Ingenjörutredningen har utgått från att av ingenjörofficerare skulle

fordras dels militär utbildning motsvarande i huvudsak fordringarna för utbildning

till officer på aktiv stat dels omfattande teknisk utbildning. Tiden

för utbildning till ingenj brofficer har av utredningen beräknats till cirka 10

år för dem som avlagt studentexamen på reallinjen eller vid tekniskt läroverk

samt 13 år för dem, som genomgått försvarets läroverk (tiden för de senare

räknad från första anställningsåret i »Hassi»).

Anställning vid fältingenjörkåren hade utredningen tänkt skola ske på i

huvudsak samma grunder som för närvarande gällde för mariningenjör- och

f lygingen j öraspiranter.

Departementspromemorian.

Under denna rubrik har i departementspromemorian endast behandlats

frågan örn utbildning och rekrytering av arméingenjörpersonalen. Yad först

angår rekryteringen, har promemorian utgått från att arméingenjörbefattningarna

i varje fall under uppbyggnadsperioden måste besättas antingen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 120.

17

med redan i tjänst varande ingenjörer i icke-ordinarie ställning eller med

ingenjörer från den civila arbetsmarknaden. Vid tillsättandet av mera stadigvarande

tjänster förutsattes härvid, att endast ur försvarsväsendets synpunkt

lämplig personal vunne anställning, oavsett örn denna tidigare innehaft ickeordinarie

befattning eller ej. Först på grundval av de erfarenheter, som härunder

vunnes, syntes det möjligt att taga slutlig ställning till rekryteringsproblemet.

I promemorian har emellertid framhållits, att det under alla omständigheter

syntes nödvändigt, att en viss prövotid föreginge anställning på

ordinarie stat. I promemorian har slutligen förutsatts, att även officer, som

besutte härför erforderliga kvalifikationer, skulle kunna komma i fråga vid

besättandet av arméingenjörposter.

Promemorian har härefter övergått att behandla de tekniska och militära

kvalifikationer, som kunde anses erforderliga för ifrågavarande personal. Vad

först de tekniska kunskaperna beträffade, syntes det nödvändigt med hänsyn

främst till signal- och luftvärnsmaterielens komplicerade art, att såväl signalsom

luftvärnsingenjörerna besutte högskolekompetens. I fråga örn motoringenjörerna

åter syntes fordran på högre teknisk utbildning kunna eftersättas.

I överensstämmelse med vad som av ett flertal remissmyndigheter

anförts har den uppfattningen uttalats, att praktiska arbetsledare med ingående

kännedom örn motorreparationstjänsten vore tillfyllest för dessa befattningar.

Det vore emellertid likaledes uppenbart, att för vissa befattningar

exempelvis inom arméledningen fordringar på högre teknisk utbildning måste

uppställas även på ingenjörer av sistnämnda kategori. Då därtill komme, att

jämväl krav på truppvana måste uppställas för ifrågavarande ingenjörer,

följde härav att även vid truppförbanden måste finnas ett visst antal högskolebildade

motoringenjörer för rekrytering av förenämnda befattningar.

Givetvis förutsattes att, innan antagning skedde i arméingenjörbefattning,

vederbörande förskaffat sig erforderlig praktik i ingenjöryrket. Vad slutligen

de allmänna fordringarna på militär utbildning beträffade syntes som minimikrav

böra uppställas genomgången värnpliktsutbildning samt därutöver den

militärtekniska specialutbildning, som erfordrades för att de blivande arméingenjörerna

skulle göras fullt förtrogna med den materiel, som vederbörande

personal i sin blivande verksamhet komme att få taga befattning med. Det

kunde emellertid varken i fråga om militära eller tekniska krav vara lämpligt

att i detta sammanhang härutinnan fastslå någon norm. Även på detta område

syntes erfarenheter böra avvaktas innan slutlig ståndpunkt fattades.

Vissa av de remissmyndigheter, som yttrat sig över departementspromemorians

förslag, ha framhållit nödvändigheten av att upprätthålla uppställda

kvalifikationskrav.

Departemen ts chef en.

Departementschefen har för sin del anfört i huvudsak följande.

Såsom i departementspromemorian framhållits, är det erforderligt att

avvakta erfarenheterna under uppbyggnadsperioden, innan slutlig ställning

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 120—123. 912 46 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 120.

18

kan tagas till rekryteringsproblemet. Detsamma gäller i viss mån även utbildningsfrågorna.

Härvid synas de i promemorian anförda synpunkterna kunna

tjäna till ledning. Jag förutsätter, att vad i vissa remissyttranden anförts örn

nödvändigbeten att upprätthålla uppställda kvalifikationskrav kommer att

beaktas. Detta gäller självfallet — såsom också av promemorian framgår —

jämväl vid besättandet av arméingenjörbefattningar med militära befattningshavare

(officerare).

AVLÖNINGSFRÅGOR.

1941 års förs varsutredning.

1941 års försvarsutredning har i samband med sitt förslag rörande arméingen

jörkår ens organisation även närmare utformat stat för kåren. Denna

framgår av följande tablå.

Lönegrad. Antal.

Arméöveringenjör, tillika chef för arméingenjörkåren ... Cb 2 1

Förste arméingenjörer ............................................. Ca 30 2

Förste arméingenjörer ............................................. Ca 28 4

Arméingenjörer av 1. graden .................................... Ca 27 14

Arméingenjörer av 2. graden .................................... Ca 24 11

Arméingenjörer av 3. graden ....................................... Ca 22 21.

Försvarsväsendets ingenjörutredning.

Med hänsyn till den avsevärda kapitalinvestering, som den längre utbildningstiden

för ingenjörofficerare innebure, har ingenjörutredningen ansett

det berättigat, att dessa tillerkändes högre löneförmåner än försvarets övriga

officerare.

Departementspromemorian.

I departementspromemorian har redan i föregående sammanhang framhållits,

att med hänsyn till pågående utredning rörande försvarsorganisationen

i stort återhållsamhet måste iakttagas vid bedömandet av arméns

och arméförvaltningens behov av ingenjörer. Detsamma syntes enligt i promemorian

uttalad mening böra gälla även i fråga örn lönesättningen för berörd

personal. Intill dess klarhet vunnits rörande den blivande organisationen

i stort, syntes sålunda ingenjörpersonalen böra uppföras på extra

ordinarie stat. En utgångspunkt härvidlag borde vara, att antalet föreslagna

extra ordinarie befattningar ej överstege det antal ordinarie befattningar,

som kunde komma att inrättas vid en framtida reglering av ingenjörpersonalens

slutliga ställning.

I promemorian har erinrats att flertalet av de remissmyndigheter m. fl.,

som yttrat sig i ämnet, ansett det nödvändigt att tillerkänna arméns ingenjörer

relativt höga löneförmåner under hänvisning till att det endast därigenom

bleve möjligt att erhålla kvalificerad personal. Sålunda hade ansetts,

att löneskalan borde i huvudsak anslutas till motsvarande skala för flygvapnets

ingenjörer.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 120.

19

Enligt departementspromemorian måste det ur olika synpunkter, bland

annat med hänsyn till rekryteringen, i princip anses vara riktigt att även

arméns ingenjörer tillerkändes goda löneförmåner. Vid en jämförelse med

flygvapnet borde emellertid följande beaktas. I enlighet med vad som i det

föregående under avsnittet Utbildning och rekrytering anförts kunde fordringarna

på arméns motoringenjörer i underordnade befattningar ställas lägre

än på övriga ingenjörer. Det följde härav, att även lönerna för ifrågavarande

motoringenjörer kunde sättas lägre än för övriga ingenjörer. En inplacering

förslagsvis i lägst 20:e lönegraden syntes vara tillfyllest för att erhålla fullt

kompetent personal, varvid dock för vinnande av nöjaktig befordringsgång

vissa av dessa befattningar borde hänföras till högre lönegrader (22:a eller

24:e lönegraden). De arméingenjörer åter, för vilka högskoleutbildning måste

anses nödvändig, nämligen signal- och vapeningenjörer samt motoringenjörer

i mera kvalificerade befattningar, syntes böra tillförsäkras löner och

befordringsmöjligheter, som i huvudsak anslöte sig till motsvarande förmåner

för marinens och flygvapnets ingenjörpersonal. Lämpliga löneställningar

syntes vara lönegraderna MEo 24, 26, 28 och 30. I huvudsak enahanda

synpunkter syntes böra läggas på löneproblemet för de civila ingenjörernas

vidkommande. Det syntes emellertid icke vara möjligt att i befattningar

som verkstadschefer erhålla kompetent personal, därest minimilönen

sattes lägre än 24:e lönegraden.

Vidkommande vissa särskilda beställningar har i promemorian följande

anförts. Arméöveringenjören hade av de remissmyndigheter, som särskilt

yttrat sig i denna fråga, föreslagits placerad i lönegraden Cb 2. Detta stöde

i överensstämmelse med såväl 1941 års försvarsutrednings som ingenjörutredningens

förslag. Nämnde befattningshavare bomme i enlighet med vad

som i promemorian förutsatts att få ett betydande ansvar och maktpåliggande

arbetsuppgifter. Han skulle vara chef såväl för arméingenjöravdelningen

inom arméinspektionen som för materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens

tygavdelning. Vidare skulle han tjänstgöra som personalkårchef för

arméingenjörkåren. Det måste därför anses befogat, att ifrågavarande befattningshavare

tilldelades en relativt hög löneställning. Då emellertid i enlighet

med vad som i promemorian redan anförts förslag ännu icke kunde framläggas

örn sammanförandet av arméingenjörerna till en gemensam kår och

då dessutom förordad personalunion mellan arméingenjöravdelningen inom

arméinspektionen och tygavdelningens materielvårdsbyrå tills vidare icke

kunde komma till stånd, syntes ifrågavarande befattningshavare för närvarande

icke böra upptagas i högre lönegrad än MEo 30. Vad slutligen vissa

av de på civil stat anställda ingenjörerna beträffade förutsattes i promemorian,

att chefen för verkstadsbyrån skulle bibehållas vid lön i lönegraden

C 8 och chefen för driftstekniska sektionen vid lön i lönegraden C 5.

Av de i departementspromemorian föreslagna 68 civilmilitära ingenjörbeställningarna

skulle enligt promemorian 2 placeras i lönegrad MEo 30, 6 i

MEo 28, 30 i MEo 26, 19 i MEo 24, 5 i MEo 22 och 6 i MEo 20. Av de föreslagna

29 civila ingenjörbefattningarna skulle 1 placeras i lönegrad C 8, 1 i

C 5, 1 i Eo 30, 1 i Eo 28, 11 i Eo 26, 13 i Eo 24 och 1 i Eo 22.

I anslutning till 1941 års försvarsutrednings förslag ha arméingenjörbeställningarna

ansetts böra benämnas sålunda:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 120.

Förste arméingenjör ..................... MEo 30

» » MEo 28

Arméingenjör av 1. graden ............ MEo 26

» » 2. » MEo 24

» »3. » ............ MEo 20 eller 22.

Departementschefen.

Efter att ha lämnat en redogörelse för inkomna remissyttranden såvitt avser

de i departementspromemorian berörda lönefrågorna, har departementschefen

i dessa frågor för egen del anfört följande.

Det är att antaga, att den blivande försvarsorganisationen kommer att innefatta

ett antal ordinarie ingenjörtjänster för armén, på sätt redan nu är fallet

vid marinen och flygvapnet. Från denna utgångspunkt borde i och för sig

hinder icke möta mot att på ordinarie stat uppföra en del av de ingenjörbefattningar

vid armén, som i det föregående befunnits oundgängligen

behövliga. Det oaktat finner jag det lämpligast, att alla de ifrågavarande

tjänsterna — dock med undantag för den gemensamme chefen

för arméingenjöravdelningen inom arméinspektionen och materielvårdsbyrån

inom arméförvaltningens tygavdelning, till vilken fråga jag i det följande

återkommer — tills vidare betecknas såsom extra ordinarie intill dess föreliggande

organisationsfråga kan slutligt prövas. Av enahanda skäl kan jag icke biträda

det i vissa remissyttranden framförda förslaget örn allmän höjning av

de i departementspromemorian angivna löneställningarna. Dock finner jag

mig böra tillstyrka överbefälhavarens förslag örn en höjning av löneställningen

för befattningen som chef för krigsverkstadsbyrån inom arméförvaltningens

tygavdelning från Eo 26 till Eo 28.

Frågan örn verkstadschefemas löneställning har, såsom förut nämnts, gjorts

till föremål för särskild utredning och torde få framdeles upptagas.

Vidkommande av krigsmaterielverket berörd fråga huruvida icke 27:e

lönegraden borde komma till användning i flertalet fall, där i departementspromemorian

28:e lönegraden ifrågasatts såsom lämplig löneställning för

vissa ingenjörer inom arméförvaltningen, må erinras, att sistnämnda lönegrad

redan utnyttjats inom marinen och flygvapnet för i huvudsak motsvarande

befattningar. Jag anser mig därför böra nu i princip tillstyrka promemorians

förslag på denna punkt.

Från vissa remissmyndigheters sida har ifrågasatts, huruvida icke 18:e

lönegraden vore tillfyllest som bottenlönegrad för motoringenjörerna. Allmänna

lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha emellertid understrukit,

att de vid truppförbanden placerade motoringenjörerna representerade

den högsta fackkunskapen inom sitt område vid förbandet och att det

med hänsyn därtill vore angeläget att för dessa befattningar erhålla personer

med god utbildning och stor erfarenhet. Lönenämnderna ha fördenskull förordat

20:e lönegraden såsom bottenlönegrad för motoringenjörerna. För egen

del ansluter jag mig till denna mening.

I departementspromemorian har lönegraden MEo 30 ansetts som lämplig

löneställning för chefen för arméinspektionens arméingenjöravdelning. Det

har emellertid framhållits, att ifrågavarande befattning vid en slutgiltig lösning

av arméingenjörfrågan vore avsedd för den blivande chefen för arméingenjörkåren,

varjämte denne tillika skulle tjänstgöra som chef för den nyinrättade

materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens tygavdelning. Löneställningen

för denne borde därvid komma att utgöras av lönegraden Cb 2. I

det föregående har jag framhållit som önskvärt, att en befattningshavare redan

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 120.

21

i detta sammanhang tillsattes, vilken från början kunde företräda ingenjörpersonalen

i frågor rörande rekrytering och befordran. Det borde härvid

undersökas, örn icke — därest lämplig ingenjör icke kunde erhållas härför —

officer övergångsvis borde kunna bestrida den ifrågavarande tjänsten samtidigt

som denne förordnades som chef för såväl arméingenjöravdelningen

som materielvårdsbyrån. Då en tillfredsställande lösning av denna fråga helt

är beroende av personvalet, är det enligt mitt förmenande önskvärt, att en befattning

i lönegraden Cb 2 avses för detta ändamål. I avbidan på en slutlig

omprövning av denna fråga torde dock i anslutning till förslag av krigsmaterielverket

den utvägen böra väljas, att en befattningshavare anställes för ändamålet

mot arvode som bestämmes av Kungl. Majit. Detta arvode torde få

tills vidare bestridas från sakanslag. Därest militär befattningshavare tillfälligtvis

väljes, synes skäligt tilläggsarvode böra i motsvarande ordning utgå.

Emot de i promemorian föreslagna lönerna i övrigt har jag intet att erinra.

I överensstämmelse med vad försvarets tjänsteförteckningssakkunniga

i annat sammanhang föreslagit anser jag dock hinder icke behöva möta att

övergångsvis tillämpa en lägre löneställning än den för viss befattning normalt

avsedda, därest ifrågakommande befattningshavare skulle visa sig icke

från början helt besitta den kompetens, som bör åtfölja befattningen i fråga.

Härutinnan torde det få ankomma på Kungl. Majit att meddela föreskrift.

Såsom senare under rubriken Eälttygkåren och tygstaten kommer att anföras

förutsätter jag, att de nuvarande tygingenjörerna tills vidare, intill dess

befattningar för arméingenjörer på ordinarie stat tillskapats, skola kvarstå på

fälttygkårens stat. Detta bör medföra en motsvarande minskning av antalet

föreslagna extra ordinarie beställningar. Under förutsättning att en för närvarande

vakant tygingenjörbeställning återbesättes uppgår, såsom redan anförts,

antalet tygingenjörer, vilka tjänstgöra eller avses skola tjänstgöra

i sådana befattningar, om vilka här är fråga, till sammanlagt fem, nämligen

fyra i lönegraden Ca 27 och en i lönegraden Ca 24. I överensstämmelse härmed

bör antalet löner enligt löneplanen MEo lämpligen minskas med två befattningar

i lönegraden MEo 28, två i lönegraden MEo 26 och en i lönegraden

MEo 24.

Vissa remissmyndigheter ha, utan närmare angivna skäl, uttalat den

meningen, att arméns och arméförvaltningens samtliga ingenjörer åtminstone

under provisorietiden borde hänföras till en och samma löneplan. Detta förslag

synes icke stå i god överensstämmelse med den i det föregående förordade

uppdelningen av arméns ingenjörpersonal på arméingenjörer och

civila ingenjörer. De förra synas lämpligen böra uppföras på arméns personalförteckningar,

ersätta de under rubriken »Viss ingenjörpeisonal» uppförda

ingenjörerna och i likhet med dessa hänföras till löneplanen MEo. Beställningarna

för övriga ingenjörer åter synas böra uppföras på arméförvaltningens

personalförteckningar. Då denna personal föreslagits skola erhålla

rent civil ställning, saknas anledning att hänföra personalen till annan löneplan

än Eo-planen.

Vad slutligen angår frågan örn arméingenjörernas tjänstetitlar finner jag

några betänkligheter knappast böra möta mot att de ifrågavarande befattningarna

tills vidare benämnas på sätt i promemorian föreslagits.

Vid bifall till förslaget torde följande löner — beräknade för i det föregående

föreslagna 65 civilmilitära och 13 civila ingenjörsbefattningar — böra

uppföras på personalförteckningarna för armén och arméförvaltningen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 120.

Lönegrader

Nuvarande ordinarie

ingenjörbefattningar

samt extra ordinarie

befattningar med av- löning från avlö- ningsanslag 1

Antal befattningar som böra uppföras

å personalförteckningar för

Armén

ArméFörvaltningen

Ca 27........................

1 4

3 4

Ca 24.......................

S21

31

—

ME o 28......................

3

_

MEo 26......................

14

28

—

MEo 24...............

25

18

—

MEo 22......................

—

5

_

MEo 21......................

20

—

—

MEo 20......................

_

6

_

MEo 18....................

9

—

_

C 8..........................

1

—

* i

C 5..........................

1

—

41

Eo 28........................

—

—

5 3

Eo 26................

—

—

2

Eo 24........................

—

__

5

Eo 22.....................

Summa

6 75

65

1

13

1 Här redovisas icke de tygingenjörbeställningar, vilkas innehavare tjänstgöra vid krigsmateriel- verket.

2 För närvarande vakant.

3 Beställningar för vissa tygingenjörer, vilka Föreslagits skola tills vidare kvarstå på fälttygkårens

stat.

4 Nu befintliga beställningar.

5 Beräknade för cheferna för konstruktionskontoret och krigsverkstadssektionen inom verkstads- byrån samt För en ingenjör vid signalmaterielbyrån.

6 Härutöver finnes ett antal extra ordinarie beställningar med avlöning från

utnyttjas för avlöning av ingenjörer vid arméförvaltningens tygavdelning.

s. k. sakanslag, vilka

Till dessa sammanlagt 78 befattningar komma de verkstadschefer, beträffande

vilkas löneställning överväganden pågå, såsom i det föregående framhållits.

Till denna fråga återkommer jag framdeles.

Såsom i departementspromemorian förutsatts synes ingenjörernas placering

på tjänsteställen icke böra snävt bindas. Dock får förutsättas att befattning

icke får disponeras för andra uppgifter än sådana som äro fullt likvärdiga

med dem för vilka befattningen avsetts.

FÄLTTYGKÅREN OCH TYGSTATEN.

Departemen tspromemorian.

I departementspromemorian har i annat sammanhang anförts, att personalbehovet

för arméförvaltningen ännu icke kunde helt överblickas, varför

det icke vore möjligt att nu taga ståndpunkt till ett av arméförvaltningen i

yttrande över ingenjörutredningens betänkande framställt förslag örn statökning

för fälttygkåren. Såväl denna fråga som en av 1941 års försvarsutredning

väckt fråga örn överföring till fälttygkårens stat av vissa tygofficerare och

tygunderofficerare syntes böra slutligt avgöras först i samband med den förestående

allmänna översynen av försvarsorganisationen.

De på fälttygkårens stat uppförda tygingenjörbeställningar, vilka för närvarande

utnyttjades vid arméförvaltningen, borde uppföras som arméingen
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 120.

23

jörbeställningar. Så syntes även böra ske i fråga om de tygingenjörbeställningar,

vilkas innehavare tjänstgjorde vid krigsmaterielverket. För dessa

borde emellertid i vederbörlig personalförteckning angivas, att vid nuvarande

beställningshavares avgång frågan örn beställningens återbesättande skulle

underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Departementschefen.

Jämväl departementschefen har funnit frågan örn fälttygkårens slutliga

sammansättning böra prövas i annat sammanhang. Samtliga för närvarande

på fälttygkårens stat uppförda tygingen jörbeställningar syntes böra tills

vidare kvarstå på nämnda stat med anmärkning, att vid uppkommande vakans

frågan örn deras återbesättande skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning.

KOSTNADSBERÄKNING.

Departementspromemorian.

Vid en i departementspromemorian verkställd jämförelse mellan å ena

sidan kostnaderna för avlöning av den i promemorian föreslagna civilmilitära

och civila ingenjörpersonalen och å andra sidan avlöningskostnaderna för den

nu anställda motsvarande personalen har vidkommande de nuvarande kostnaderna

räknats med löner för sådana ingenjörer, som avsetts skola ersättas

med den i promemorian föreslagna personalen. Härvid ha alltså jämväl nu

kontraktsanställda eller arvodesavlönade ingenjörer medräknats. I fråga örn

såväl nuvarande som föreslagna personalstater har räknats med nettolönebeloppen

å dyrort F i följande löneklasser, nämligen för personal avlönad

enligt löneplan Ca i näst högsta och för personal avlönad enligt löneplan

MEo, Eo eller MEx i mellersta löneklassen i respektive lönegrader (vid jämnt

antal löneklasser i den högsta av de båda mellersta löneklasserna). Vad beträffar

kontraktsanställd och arvodesanställd personal har räknats med kontrakts-

(arvodes-) beloppet oavkortat.

De enligt dessa grunder beräknade årliga kostnaderna uppgå för nuvarande

personal till 835 500 kronor och för "den föreslagna personalen till 857 000

kronor.

Departementschefen.

Departementschefen har beträffande kostnadsberäkningarna anfört följande.

Emot departementspromemorians kostnadsberäkningar synes intet annat

vara att erinra än att för den vid arméförvaltningen placerade civila personalen

bör räknas med dyrort I i stället för F. Detta medför dock endast relativt

obetydliga ändringar av beloppen.

Såsom av utredningen framgår uppgå merkostnaderna vid genomförande

av det i promemorian framlagda förslaget till ett förhållandevis litet belopp.

De jämkningar i förslaget, som i det föregående föreslagits, orsaka härutinnan

icke någon mera avsevärd ökning eller minskning. Den slutliga prövningen av

frågan örn löneställningen för vissa verkstadschefer — vilken fråga enligt det

föregående lämnats öppen — torde icke heller komma att mera väsentligt påverka

departementspromemorians kostnadsjämförelse. Å andra sidan medför

bifall till föreliggande förslag en överflyttning i viss utsträckning av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 120.

lönekostnader från s. k. sakanslag till arméförvaltningens och arméns avlöningsanslag.

Vid anmälan av statsverkspropositionen ha de sakanslag, som

härvidlag komma i fråga, icke ansetts böra minskas av denna anledning för

budgetåret 1946/47. På Kungl. Majit lärer dock få ankomma att pröva i vad

mån vid förslagets genomförande en mot den minskade belastningen svarande

del av sagda sakanslag bör innehållas i samband med meddelande av dispositionsbeslut

beträffande anslagen.

Till frågan örn de ändringar i beräkningen av avlöningsanslagen för arméförvaltningen

och armén, som föranledas av bifall till förslaget, återkommer jag

i annat sammanhang.

UTSKOTTET.

Den utökning av försvarsmaktens materiel, som blev en följd av 1942 års

försvarsbeslut, har medfört behov av ytterligare ingenjörtekniskt utbildad personal.

I 1941 års försvarsutrednings betänkande ägnades även uppmärksamhet

åt denna fråga, vilken sedermera blev föremål för särskild utredning genom

försvarsväsendets ingenjörutredning. Utredningens förslag har emellertid

ansetts icke kunna nu läggas till grund för en slutlig lösning. Under det att

beträffande marinen och flygvapnet behovet av ingenjörpersonal vore någorlunda

tillfredsställande tillgodosett, har i fråga örn motsvarande personal

vid armén befunnits önskvärt att redan nu skapa en fastare organisation

och bättre anställningsvillkor än vad som för närvarande är fallet. Kungl.

Majlis föreliggande proposition innehåller förslag i sådant syfte.

Det har synts utskottet kunna ifrågasättas, örn icke med vidtagandet av

de föreslagna åtgärderna lämpligen borde anstå i väntan på att frågan om

ingenjörorganisationen inom försvaret kunde allsidigt bedömas i samband

med den pågående försvarsutredningen. Då emellertid enligt vad i ärendet

upplysts de rådande ovissa framtidsutsikterna och lösa anställningsförhållandena

för arméns ingenjörpersonal i icke ringa grad försvårat rekryteringen,

vill utskottet, då det här närmast är fråga örn en provisorisk organisation,

icke ställa sig avvisande mot förslaget. Härtill kommer att enligt vad utskottet

kunnat finna de föreslagna åtgärderna knappast torde vara ägnade

att föregripa en allsidig prövning av hithörande spörsmål.

I fråga örn detaljerna i det föreliggande förslaget får utskottet framhålla

följande.

Enligt förslaget skulle arméns och arméförvaltningens ingenjörpersonal

uppdelas på två olika kategorier, nämligen arméingenjörer — med civilmilitär

ställning — samt civila ingenjörer. Arméingenjörerna skulle i

huvudsak tjänstgöra vid arméns staber och truppförband, medan de civila

ingenjörerna huvudsakligast skulle tjänstgöra inom arméförvaltningen samt

vid de under dennas ledning stående tygverkstäderna. Mot denna uppdelning

synes utskottet icke något vara att erinra.

För att tillgodose arméns och arméförvaltningens behov av ingenjörtekniskt

utbildad personal har genom beslut av riksdagen inrättats 78 beställningar,

varav för närvarande 75 utnyttjas eller avses skola utnyttjas för sådana

befattningar, som i föreliggande förslag åsyftas. Enligt Kungl. Majits

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 120.

25

förslag skulle fastare anställningsform beredas sammanlagt 78 beställningar,

därvid icke medräknats verkstadscheferna. Till frågan om dessa senares

löneställning återkommer utskottet vid behandlingen av Kungl. Majits proposition

nr 120. Då såvitt utskottet kunnat finna endast sådana ingenjörbefattningar

nu upptagits, som med någorlunda säkerhet kunna beräknas

komma att bliva för framtiden erforderliga, vill utskottet icke framställa

någon erinran mot förslaget i denna del. Härvid är jämväl att märka, att

bland de nu föreslagna befattningarna medräknats vissa tjänster, som nu

bestridas av extra tjänstemän eller kontraktsanställd personal. Det synes

böra få ankomma på Kungl. Majit att under en övergångstid medgiva anställande

av extra ordinarie ingenjörer i lägre lönegrad än den 24:e samt extra

och kontraktsavlönad personal med avlöning från sakanslag.

I fråga örn den närmare uppdelningen av ingenjörpersonalen på arméingenjörer

och civila ingenjörer anser utskottet sig kunna i huvudsak

godtaga departementschefens förslag.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att i detta sammanhang

några mera genomgripande förändringar i gällande stabs- och förvaltningsorganisation

icke böra genomföras. I syfte emellertid att underlätta ett rationellt

infogande av arméingenjörerna i organisationen föreslår departementschefen,

att en särskild arméingenjöravdelning tillkommer inom arméinspektionen

samt att inom arméförvaltningens tygavdelning materielvårdssektionen

utbrytes ur kontrollbyrån och bildar en särskild byrå, materielvårdsbyrån. Då

såsom i ärendet framhållits de ifrågasatta ändringarna endast obetydligt rubba

den nuvarande ordningen och icke äro av den art, att de kunna föregripa en allmännare

prövning av denna fråga, anser utskottet sig kunna förorda de föreslagna

organisationsjämkningarna. Departementschefen har även varit inne

på frågan att förena förenämnda byrå och arméingenjöravdelning under en

gemensam chef, vilken från början skulle företräda ingenjörpersonalen i frågor

rörande rekrytering och befordran. Förslaget synes utskottet kunna godtagas.

Huruvida den gemensamma chefen bör vara övergångsvis officer eller ingenjör

— vilket närmast torde bliva beroende på personvalet — synes vara en

fråga, varutinnan det, såsom departementschefen föreslagit, bör få ankomma

på Kungl. Majit att träffa slutligt avgörande.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att ställning nu icke

bör tagas till frågan om utbildning och rekrytering av arméingenjörpersonalen

utan bör härmed anstå i avvaktan på ytterligare erfarenheter.

Utskottet är ense med departementschefen om att den föreslagna ingenjörpersonalen

med nedan nämnt undantag tills vidare bör beredas extra ordinarie

anställning. Beträffande lönesättningen för de olika befattningarna är

ett ställningstagande förenat med vissa svårigheter, då ståndpunkt ännu icke

tagits till frågan örn de kvalifikationskrav, som allt efter ingenjöruppgifternas

olika art och omfattning böra ställas på innehavarna av befattningarna.

Då det med hänsyn till det betydande värde, som arméns materielstock

representerar, är av vikt att löneställningen så bestämmes, att kompetent och

förstklassig kraft kan erhållas, synes utskottet de föreslagna lönegradspla
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

ceringarna kunna godtagas. Härvid har utskottet även tagit hänsyn till

att, såsom departementschefen förutsatt, möjlighet skall föreligga för Kungl.

Maj:t att tillämpa en lägre löneställning än den för viss befattning normalt

avsedda, därest ifrågakommande befattningshavare skulle visa sig icke från

början besitta den kompetens, som bör åtfölja befattningen i fråga. Med

avseende å förenämnda befattning såsom gemensam chef för materielvårdsbyrån

inom arméförvaltningens tygavdelning och arméingenjöravdelningen

inom arméinspektionen synes utskottet lämplighetsskäl tala för att denna befattning

förenas med arvode, som må bestämmas av Kungl. Majit. Därest

befattningen kommer att upprätthållas av officer, bör skäligt tilläggsarvode

utgå.

Mot kostnadsberäkningarna har utskottet icke något att invända. Enligt

dessa skulle merkostnaderna vid genomförande av förevarande förslag uppgå

till omkring 21 000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda de föreskrifter, som

erfordras för övergången till de nya grunderna.

Yad departementschefen anfört i de delar, varom utskottet icke särskilt

uttalat sig, har icke givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må godkänna de grunder för arméns ingenjörorganisation,

som av departementschefen i statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för den 25 januari 1946 förordats.

Stockholm den 10 maj 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 123.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:258 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arméns ingenjörpersonal. s. 7 i texten