Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arméns ingenjörpersonal.
1946-05-10 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1946:120, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arméns ingenjörpersonal.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 120.
1
Nr 120.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1946 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
arméns ingenjörpersonal.
(l:a avd.)
I propositionen nr 80 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 25 januari 1946, föreslagit
riksdagen godkänna vissa av departementschefen förordade grunder för
arméns ingenjörorganisation.
INLEDNING.
1941 års försvarsutredning.
Den omfattande materielanskaffning för försvarsväsendets räkning, som
ägt rum under de senaste åren, har medfört, att behovet av ingenjörtekniskt
utbildad personal inom försvarsorganisationen avsevärt ökats. I 1941 års försvarsutrednings
betänkande (SOU 1942:1) ägnades också stor uppmärksamhet
åt frågan på vad sätt detta behov lämpligast skulle tillgodoses, och utredningen
föreslog bland annat en betydande utökning av den fast anställda ingenjörpersonalen.
Utredningens förslag härutinnan innebar i huvudsak följande.
För arméns del skulle inrättas en särskild civilmilitär kår, arméingenjörkåren,
omfattande ingenjörer av samtliga de kategorier, som erfordras
inom tygtjänsten. Till arméingenjörkåren borde i konsekvens härmed
överföras flertalet av de nu på fälttygkårens stat uppförda tygingenjörerna.
Jämväl för marinen och flygvapnet skulle en avsevärd utökning av den fast anställda
ingenjörpersonalen ske, dock utan frångående i huvudsak av nu gällande
organisation. I fråga örn marinen föreslogs sålunda, att flertalet ingenjörer
fortfarande skulle tillhöra en särskild civilmilitär kår, mariningenjörkåren,
medan flygvapnets ingenjörer enligt förslaget skulle liksom nu vara såsom
civilmilitära flygingenjörer direkt uppförda på flygvapnets stat. Vissa av de
uppgifter inom marinen, som enligt förutvarande organisation tillkommo
specialingenjörer, föreslogos dock för framtiden skola handhavas av civil
ingenjörpersonal.
Försvarsutredningen förordade vidare en rationalisering av tygtjänsten i
övrigt, främst inom armén, och föreslog i detta hänseende i huvudsak följande.
Fälttygkårens civilmilitära personal med undantag av tygingenjörerna, vilka
i enlighet med vad som förut anförts borde tillhöra arméingenjörkåren, skulle
sammanföras till en särskild kår, tygstaten. Till denna borde även den inom
tygförvaltningstjänsten verksamma civilmilitära personalen vid truppförbanden,
tyghantverkare m. fl., överföras. Dessutom föreslogs en viss utökning
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 120—123.
912 4fi
2
Statsutskottets utlåtande nr 120.
av fälttygkåren med officerare för vissa staber. Sålunda borde bland annat
för varje militärbefälsstab upptagas beställning för en tygofficer. Vidare
ansåg utredningen, att tygofficerarna och tygunderofficerarna vid truppförbanden
borde överföras till fälttygkårens stat. Härigenom skulle för tygmaterieltjänstens
vidkommande skapas en direkt motsvarighet till det system,
vilket sedan länge varit rådande med avseende på intendenturförvaltningstjönsten
och därvid visat sig fungera väl. Slutligen ansåg utredningen det
nödvändigt med hänsyn till den ökade vapen- och materielutrustningen vid
de mobiliserade truppförbanden och därav följande krav på en mera omfattande
organisation för tygreparationstjönsten i fält, att ett särskilt truppslag
för omhänderhavandet av de härför erforderliga fredsförberedelserna bildades.
Utredningen föreslog sålunda, att särskilda tygtrupper skulle organiseras,
vilka borde omfatta tre självständiga kompanier.
Försvarsväsendets ingenjörutredning.
I de över försvarsutredningen avgivna yttrandena vitsordades allmänt behovet
av en avsevärd utvidgning av ingenjörpersonalen inom försvarsväsendet.
I flera av yttrandena förordades en personalökning utöver vad försvarsutredningen
föreslagit, varjämte i en del yttranden framfördes förslag örn att vissa
uppgifter, som enligt utredningens förslag skulle handhavas av militär personal,
i stället borde uppdragas åt ingenjörutbildad personal. Olika meningar
förspordes vidare rörande utredningens förslag angående ingenjörpersonalens
rekrytering och utbildning, och jämväl i andra avseenden framfördes från
utredningens förslag avvikande yrkanden och synpunkter. I vissa av yttrandena
förordades fortsatt utredning i olika avseenden.
Vid avlåtandet av den på grundval av försvarsutredningens betänkande utarbetade
propositionen 1942: 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen
av landets försvarskrafter anslöt sig föredragande departementschefen
till den uppfattningen, att den utökning av försvarsmaktens vapenutrustning,
mekaniska stridsmedel och tekniska materiel i övrigt, som redan
ägt rum och som bomme att ytterligare fortgå, även följdriktigt borde leda
till att teknikens män bereddes ökat utrymme och inflytande inom försvarsorganisationen.
Detta ägde för övrigt, enligt vad departementschefen vidare
framhöll, sin giltighet icke endast i vad rörde själva krigsmaterielen utan även
i fråga örn den militära byggnadsförvaltningen m. m. Departementschefen
ansåg sig emellertid icke kunna taga slutlig ställning till de föreliggande
förslagen rörande utnyttjandet av ingenjörpersonalen inom försvarsväsendet
utan förutsatte, att hithörande frågor skulle göras till föremål för ytterligare
utredning, särskilt som dessa frågor borde ses i sammanhang med den militära
förvaltningsorganisationen över huvud taget. Det syntes icke uteslutet, att
även inom andra områden än tygmaterieltjänsten ingenjörer borde fast anställas
vid försvarsväsendet. Departementschefen förklarade det vara hans avsikt
att, sedan 1941 års militära förvaltningsutredning framlagt sitt betänkande,
upptaga frågan om en hela försvarsväsendet omspännande undersökning
rörande utnyttjandet inom den militära organisationen av ingenjörtekniskt
utbildad personal. De av försvarsutredningen föreslagna åtgärderna i övrigt
Statsutskottets utlåtande nr 120.
3
för rationalisering av tygtjänsten ansåg sig departementschefen kunna i princip
godtaga. Emellertid borde resultatet av den förut berörda utredningen avvaktas,
innan truppförbandens tygofficerare och tygunderofficerare överfördes
till fälttygkårens stat. Icke heller militärbefäisstabernas tygofficerare borde
ännu placeras på staten för denna kår utan borde uppföras å personalförteckningarna
för vederbörliga staber.
Vad departementschefen sålunda föreslagit godkändes av 1942 års riksdag.
I överensstämmelse med vad sålunda anförts rörande behovet av ytterligare
utredning och sedan 1941 års förvaltningsutredning framlagt sitt betänkande,
bemyndigade Kungl. Majit den 5 juni 1942 chefen för försvarsdepartementet
att utse högst sex sakkunniga med uppgift att inom departementet
biträda med utredning rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt utbildad personal
inom försvarsväsendet samt därmed sammanhängande frågor.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallade sakkunniga — försvar sväs endels
ingenjörutredning — ha den 6 oktober 1944 avgivit betänkande (SOU
1944: 44), för vars huvudpunkter en kortfattad redogörelse här lämnas.
Ingenjörutredningen har i sitt betänkande beträffande de tekniska problemen
vid marinen och flygvapnet begränsat sig till ett uttalande, att
då inom de tre försvarsgrenarna i stort sett samma tekniska arbetsuppgifter
förelåge det vore lämpligt att inom försvarets olika grenar härför erforderlig
personal kunde erhålla i huvudsak likartad ställning och organisation. I avvaktan
på ytterligare direktiv har emellertid utredningen icke slutfört undersökningarna
rörande möjligheterna härför. Vidkommande kustartilleriet har
utredningen dock velat framhålla, att det vore synnerligen angeläget, att detta
vapenslags tekniska problem upptoges till detaljstudium snarast möjligt.
Utredningen har sålunda endast ägnat de tekniska problemen vid armén
ett mera ingående studium. Även för denna försvarsgrens vidkonjmande har
emellertid en begränsning gjorts, i det att med framläggande av förslag avseende
byggnadstjänsten, vilket spörsmål för närvarande i samband med andra
byggnadsproblem inom försvarsorganisationen vore under särskild utredning,
ansetts böra anstå i avvaktan på ytterligare direktiv. Huvudpunkterna av utredningens
förslag rörande armén samt därmed sammanhängande organisationsfrågor
framgå av det följande.
Utredningens förslag innebär dels skapande av ett nytt truppslag inom
armén för handhavandet huvudsakligen av materielreparationstjänsten samt
av härför erforderlig utbildning, dels ock en omorganisation av arméinspektionen,
av militärbefäls- och truppförbandsstaber, av vissa utbildningsanstalter
samt av arméförvaltningen, dels slutligen inrättande av en särskild personalkår,
i vilken skulle ingå huvuddelen av såväl det för förenämnda nya truppslag
erforderliga fast anställda befälet som ock den för stabstjänst, förvaltning och
utbildning vid övriga truppslag erforderliga ingenjörpersonalen.
Det föreslagna nya truppslaget, som av utredningen benämnts ingenjörtrupperna
-— de nuvarande ingenjörtrupperna skulle i fortsättningen benämnas
pionjärtrupperna — skulle uppbyggas på de nuvarande tygtrupperna samt i
princip organiseras på samma sätt som arméns övriga truppslag. Dess personal
skulle sålunda erhålla rent militär ställning och benämnas ingenjörofficerare,
ingenjörunderofficerare, ingenjörunderbefäl och ingenjörsoldater.
Truppslaget skulle övertaga icke endast den materielreparationstjänst, som
för närvarande åvilar tygtrupperna, utan jämväl verksamheten vid de nuvarande
tygstationerna och tygverkstäderna.
Förslaget rörande omorganisation av arméinspektionen (jfr s. 37) skulle
4
Statsutskottets utlåtande nr 120.
ha till syfte att skapa en mera rationell organisation för underhållstjänstens
ledning. ... ... .
En motsvarande rationalisering av underhållstjänsten inom militarbefalsoch
truppförbandsstaber har avsetts skola ske genom att handläggningen av
alla förvaltningsärenden skulle övertagas av en kvartermästare.
De utbildningsanstalter, som närmast beröras av utredningens förslag, äro
tyg- och intendenturförvaltningsskolorna, vilka föreslagits skola sammanslås
till en för hela försvaret gemensam />förvaltningsskola».
I fråga om arméförvaltningen har ifrågasatts en överföring av vissa arbetsuppgifter
från intendenturavdelningen till tygavdelningen samt skapandet av
en särskild förrådsbyrå för ledningen av förrådstjänsten, vilken förutsatts
skola i ökad utsträckning centraliseras. Yerkstadsdriften skulle som redan
anförts praktiskt taget helt övertagas av de förenämnda ingenjörtrupperna,
varigenom särskild verkstadsbyrå inom tygavdelningen sannolikt skulle bliva
helt" överflödig. Eventuellt skulle för vissa särskilda uppgifter en reducerad
verkstadsbyrå kvarstå, vilken dock skulle vara gemensam för arméförvaltningens
båda avdelningar. Till sistberörda fråga har utredningen icke tagit
slutgiltig ståndpunkt.
Vidkommande slutligen den föreslagna »fältingenjörkåren» skulle som personalkårchef
för denna placeras chefen för den förenämnda ingenjöravdelningen
i underhållsinspektionen. I samband härmed skulle den nuvarande fälttygkåren
och tygstaten upplösas och delvis uppgå i förenämnda personalkår.
Departementspromemorian.
I anledning av försvarsväsendets ingenjörutrednings förslag och yttranden
däröver har inom försvarsdepartementet upprättats en promemoria med
förslag till vissa provisoriska åtgärder på förevarande område.
Enligt i promemorian uttalad mening syntes mot ingenjörutredningens förslag
i remissyttrandena riktad kritik (prop. s. 5—7) i väsentliga punkter vara
befogad, varför det icke vore möjligt att på utredningens betänkande nu
grunda ett förslag till slutliga åtgärder på ifrågavarande område.
Emellertid har i promemorian tillika anförts, att det icke vore tillrådligt
att uppskjuta alla åtgärder på detta område intill dess frågan kunde
allsidigt bedömas i samband med försvarsorganisationens utformning i övrigt.
Armén hade i likhet med de båda övriga försvarsgrenarna blivit i hög
grad materielbetonad, och dess materielstock representerade ett avsevärt
värde. Garantier för en ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande vård m. m.
av denna syntes icke föreligga med mindre anställningsförhållandena för
ingenjörpersonalen bleve sådana, att liksom vid marinen och flygvapnet
fullt kompetenta ingenjörer vore villiga att taga anställning jämväl vid förstnämnda
försvarsgren. Vissa provisoriska åtgärder härför syntes så snart
ske kunde böra vidtagas, vid vilkas genomförande borde eftersträvas att tillvarataga
sådana synpunkter, som vid den hittills utförda utredningen rörande
ingenjörorganisationen befunnits bärkraftiga. I närvarande stund borde
främst eftersträvas att ernå en fastare organisation för den materieltekniskt
inriktade personalen inom armén och arméförvaltningen.
Det i promemorian framlagda förslaget innebär i huvudsak följande.
Arméns och arméförvaltningens nuvarande ingenjörpersonal föreslås uppdelad
på tvenne olika kategorier, nämligen arméingenjörer — med civilmil
itär ställning — samt civila ingenjörer.
Statsutskottets utlåtande nr 120.
5
Arméingenjörerna skulle i huvudsak tjänstgöra vid arméns staber och
truppförband. Ett mindre antal har dock avsetts skola placeras inom arméförvaltningens
tygavdelning, nämligen sådana för vilka en växeltjänstgöring
mellan truppförband, staber och förvaltning vore lämplig.
De civila ingenjörerna skulle huvudsakligast tjänstgöra inom arméförvaltningen
samt vid de under dennas ledning stående tygverkstäderna.
Vid prövningen rörande vilka av ifrågavarande ingenjörbefattningar, som
borde upptagas i fastare löneställning, ha endast sådana befattningar ansetts
böra ifrågakomma, som med säkerhet kunde förväntas bliva för framtiden
erforderliga. Vad beträffar löneställningen för dessa ingenjörer har i
promemorian föreslagits, att samtliga, som icke redan vore avlönade på ordinarie
stat, skulle tills vidare erhålla extra ordinarie ställning. En sammanställning
av de i promemorian sålunda upptagna ingenjörbefattningarna jämte
för dem föreslagna löner återfinnes i tablåer, vilka såsom bilagor A och B
fogats till statsrådsprotokollet i detta ärende.
I promemorian har förutsatts, att arméingenjörerna skulle sammanföras
till en gemensam personalkår, arméingenjörkåren, vars chef i personalärenden
borde vara föredragande direkt inför chefen för armén. Med genomförandet
av denna organisation borde dock anstå intill dess förevarande
fråga i ett större sammanhang kunde tagas upp till slutgiltig prövning.
För att underlätta ett smidigt infogande av de föreslagna ingenjörerna i
armé- och förvaltningsorganisationen har i promemorian föreslagits vissa
smärre justeringar i denna organisation.
De ingenjörer, som enligt promemorians förslag skulle tjänstgöra inom
arméinspektionens underhållssektion, borde sålunda sammanföras till en särskild
arméingenjöravdelning. Övriga ingenjörer inom arméinspektionen borde
bibehållas på de avdelningar, där de för närvarande äro placerade, nämligen
vid pansar-, luftvärns- och signalavdelningarna.
Den nuvarande materielvårdssektionen inom arméförvaltningens tygavdelnings
kontrollbyrå har föreslagits skola utbrytas och bilda en särskild byrå,
materielvårdsbyrån.
Materielvårdsbyrån borde i samband med en slutlig reglering av hithörande
frågor i personalunion förenas med arméingenjöravdelningen inom
arméinspektionen. Som gemensam chef har avsetts en arméöveringenjör,
vilken samtidigt borde vara chef för den blivande arméingenjörkåren. Med
realiserandet av denna personalunion har dock ansetts böra anstå till i samband
med en slutlig reglering av hithörande frågor.
Vidtagna åtgärder för att tillförsäkra armén
och arméförvaltningen ingenjörtekniskt utbildad
personal.
För att tillgodose arméns och arméförvaltningens behov av ingenjörtekniskt
utbildad personal ha vissa provisoriska åtgärder redan tidigare vidtagits.
I enlighet med av Kungl. Maj''t för riksdagen framlagt förslag (propositionen
1943: 235) inrättades sålunda från och med budgetåret 1943/44 ett
antal extra ordinarie befattningar för signal-, luftvärns- och motoringenjörer,
avsedda för arméförvaltningens tygdepartement (tygavdelning), arméinspektionen,
militärbefälsstaberna och truppförbanden. Av dessa och senare inrättade
motsvarande befattningar äro 14 hänförda till lönegrad MEo 26, 25
till lönegrad MEo 24, 20 till lönegrad MEo 21 och 9 till lönegrad MEo 18.
Härigenom har inom armén —■ såsom föredragande departementschefen vid
anmälan av propositionen anförde — erhållits en stomme av fastare anställd
ingenjörpersonal, på grundval av vilken efter slutförande av då pågående
6
Statsutskottets utlåtande nr 120.
utredningar den slutliga ingenjörorganisationen kunde utformas. Senare har
dessutom Kungl. Majit den 4 mars 1944 och den 15 juni 1945 medgivit inrättandet
av ett antal extra ordinarie och extra ingenjörbefattningar vid arméförvaltningens
tygavdelning med avlöning från s. k. sakanslag, varjämte bemyndigande
lämnats att medelst kontrakt anställa ytterligare erforderliga
ingenjörer. Tidigare hade genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 januari 1942
militärområdesbefälhavarna bemyndigats att vid truppförbanden kontraktsanställa
ett 40-tal motoringenjörer.
Departementschefen.
Efter att ha lämnat en översikt av de principiella erinringar och synpunkter
i stort, som framkommit i infordrade yttranden över departementspromemorians
förslag, har departementschefen anfört följande.
Såsom i det föregående närmare berörts har till följd av den omfattande
nyanskaffning av materiel, som ägt rum inom försvarsväsendet, ett stort
behov av ingenjörtekniskt skolad personal uppstått inom den militära organisationen.
Inom de två särskilt materielbetonade försvarsgrenarna, marinen
och flygvapnet, har detta behov tidigt blivit tämligen väl tillgodosett, under
det att behovet vid armén först under de senare åren aktualiserats. Först i
samband med den revision av försvarsorganisationen, som fullföljdes genom
1941 års försvarsutredning, blevo de härmed sammanhängande problemen
närmare belysta. Den korta tid, som stod denna utredning till buds, hade
emellertid icke medgivit en tillräckligt allsidig undersökning av den förevarande
frågan. Framför allt gällde detta de med arméorganisationen sammanhängande
spörsmålen. Föredragande departementschefen fann därför
nödvändigt, att frågan örn utnyttjandet inom den militära organisationen
av ingenjörtekniskt skolad personal gjordes till föremål för ytterligare utredning,
innan förslag i ärendet kunde föreläggas riksdagen.
Den utredning, som till följd härav kom till stånd —- försvarsväsendets
ingenjörutredning — var från början avsedd att omfatta samtliga tre försvarsgrenar.
Genom särskilda direktiv av dåvarande chefen för försvarsdepartementet
begränsades utredningen sedermera till att i första hand avse
armén. I väntan på denna utredning har ett antal icke-ordinarie ingen jörstjänster
inrättats inom armén. Såsom av det förut anförda framgår, har icke
heller ingenjörutredningens betänkande ansetts kunna nu läggas till grund
för en slutlig lösning, varför det befunnits nödvändigt att utarbeta nytt förslag
i ämnet, avseende en provisorisk lösning av frågan i avvaktan på dess
slutliga prövning.
I vissa remissyttranden över detta förslag har med hänsyn till den pågående
förnyade försvarsutredningen ifrågasatts, huruvida det överhuvudtaget
kunde anses lämpligt att lösrycka förevarande spörsmål från dess samband
med försvarsfrågan i stort. I samband därmed har erinrats, att utöver 1945
års försvarskommitté även andra utredningar påginge, vilka kunde påverka
bedömandet av hithörande frågor.
Det är enligt mitt förmenande tydligt, att inga åtgärder nu böra vidtagas,
som kunna föregripa försvarskommitténs arbete. Å andra sidan är det likaledes
uppenbart, att anställningsförhållandena för arméns ingenjörpersonal
icke äro sådana, att en tillfredsställande rekrytering kan ernås. Det synes
därför nödvändigt, att åtgärder nu vidtagas för att förbättra anställningsvillkoren
för denna personal. Ett genomförande av de förslag, som i detta
hänseende framlagts i promemorian, synes icke lägga hinder i vägen för det
utredningsarbete, som från allmännare utgångspunkter pågår på olika örn
-
Statsutskottets utlåtande nr 120.
7
råden, exempelvis inom försvarets tjänsteförteckningssakkunniga och inom
1945 års försvarskommitté. Å andra sidan synes det i allmänhet icke heller
möjligt att — såsom i ett par av remissyttrandena föreslagits — nu
genomföra en ytterligare förbättring av ingenjörpersonalens ställning utöver
vad i promemorian förordats. Sistnämnda spörsmål måste i första hand
övervägas inom försvarskommittén, till vilken ingenjörutredningens betänkande
med därtill hörande yttranden överlämnats jämlikt beslut av Kungl.
Maj.t den 18 januari 1946.
Anledning synes icke föreligga att, såsom statens organisationsnämnd anfört,
låta med åtgärder på detta område anstå till dess en alla försvarsgrenar
omspännande, allsidig utredning på detta område skett. De svävande spörsmål
rörande ingenjörorganisationens utformning, som föreligga framför allt
på marinens område, beröra icke principerna för organisationen, i samband
varmed bör anmärkas, att de förslag som i det följande framläggas nära ansluta
sig till motsvarande organisation vid marinen och flygvapnet. I detta
sammanhang torde även böra erinras, att Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni
1945 uppdragit åt chefen för marinen att närmare överväga de jämkningar i
fråga örn ingenjörorganisationen vid den honom underställda försvarsgrenen,
som kunna befinnas påkallade.
INGENJÖRPERSONALENS MILITÄRA STÄLLNING.
1941 års försvarsutredning.
1941 års försvarsutredning har förutsatt, att arméns ingenjörer skulle i
likhet med motsvarande personal vid de båda andra försvarsgrenarna erhålla
civilmilitär ställning.
Förs vars väs en dets in ge nj öru t red ning.
Utredningen har ingående diskuterat, huruvida ingenjörpersonalen borde
intaga militär eller civilmilitär ställning, och har härvid kommit till det resultatet,
att för flertalet rent militär ställning vore nödvändig. Som huvudmotiv
har anförts, att civilmilitär personal icke vore att hänföra till krigsmän, vilket
särskilt i de fall, då ingenjörer vore placerade som chefer för militära (reparations-)
förband, skulle medföra olägenheter.
Departementspromemorian.
I departementspromemorian har förutsatts, att arméns ingenjörer i likhet
med marinens och flygvapnets ingenjörpersonal tills vidare skulle erhålla
ställning som civilmilitär personal och att ifrågavarande ingenjörer skulle benämnas
arméingenjörer.
I promemorian har emellertid förutsatts, att vid sidan av de civilmilitära arméingenjörerna
skulle finnas anställda civila tekniker. Frågan vilka av de inom
försvaret fast anställda ingenjörerna, som borde hänföras till ena eller andra
kategorien, vore främst en utbildnings- och rekryteringsangelägenhet. Till
den förstnämnda kategorien syntes endast böra hänföras de ingenjörer, som
för utövandet av sin tjänst behövde speciell militärteknisk utbildning. För
vissa av de ingenjörer, vilka erfordrades inom armén och arméförvaltningen,
vore sådan utbildning ej behövlig. Att ändock uppställa krav på militär
specialutbildning, vilket enligt promemorian vore nödvändigt, örn ett info
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 120.
gande bland arméingenj(kerna överhuvud taget skulle anses befogat, skulle
medföra, att rekryteringen försvårades, och kunde därför icke vara lämpligt.
Arméchefen hade i förevarande fråga ansett den principen böra tillämpas, att
inom förvaltningen i huvudsak endast de ingenjörer borde tillhöra kategorien
arméingenjörer, för vilka en växling mellan förvaltningstjänst och truppeller
stabstjänst vore möjlig och lämplig. Denna princip syntes kunna i
huvudsak godtagas. I promemorian har dessutom förutsatts, att vissa verkstadschefer,
vilka enligt arméchefens och arméförvaltningens förslag borde
vara arméingenjörer, i stället skulle hänföras till kategorien civila tekniker.
Dessa frågor ha i promemorian ytterligare berörts i samband med prövningen
av behovet av ingenjörer (jfr följande avsnitt).
Departementschefen.
Departementschefen har funnit sig böra förorda den uppdelning av arméns
ingenjörer på civilmilitär och civil personal, som föreslagits i departementspromemorian.
BEHOVET AV INGENJÖRER INOM ARMÉN OCH
ARMÉFÖRVALTNINGEN.
1941 års försvarsutredning.
1941 års försvarsutredning beräknade behovet av ingenjörer av olika kategorier
till 7 verkstadsingenjör er, 10 luftvärnsingenjörer, 18 motoringenjörer,
9 signalingenjörer och 9 specialingenjörer.
Försvarsväsendets ingenjörutredning.
Utöver det antal »ingenjörofficerare», som enligt utredningens förslag
skulle ingå i de i annat sammanhang berörda ingenjörtrupperna, har utredningen
beräknat behovet av ingenjörutbildad personal vid arméns truppförband
samt vid militärbefälsstaber, utbildningsanstalter och inom arméledningen
till 38 löjtnanter, 39 kaptener, 4 majorer, 5 överstelöjtnanter och 1
överste i lönegrad Ob 2. Att märka är emellertid, att här icke redovisats behovet
av ingenjörofficerare inom verkstadsorganisationen liksom ej heller
vissa av utredningen föreslagna kvartermästare, ehuru även dessa förutsatts
skola kunna rekryteras bland ingenjörofficerare.
Behovet av ingenjörpersonal inom arméförvaltningen säger utredningen
sig icke ha kunnat i detalj bestämma. Detta vore icke möjligt att göra,
förrän den överföring av arbetsuppgifter verkställts, vilken bleve en följd
av bland annat den av utredningen föreslagna omorganisationen av förvaltningen.
Utredningen hade emellertid förutsatt, att behovet i huvudsak skulle
tillgodoses genom civiltekniker. Därjämte erfordrades ett icke obetydligt antal
befattningshavare med grundliga militärtekniska insikter. Detta behov skulle
enligt förslaget kunna tillgodoses bland annat därigenom att befattningarna
som byrå- och sektionschefer, ehuru även dessa till sin natur borde vara civila,
rekryterades huvudsakligen bland ingenjörofficerare, vilka härvid tänktes skola
avgå från aktiv stat men kvarstå över stat i nämnda kår. Därjämte borde ett
Statsutskottets utlåtande nr 120. 9
mindre antal ingenjör officerare kommenderas till tjänstgöring vid förvaltningen.
Arméchefen har i utlåtande över ingenjörutredningens förslag (prop. s.
21—25) angivit behovet av ingenjörer inom arméorganisationen till 1 arméöveringenjör,
14 verkstadsingenjörer, 15 vapeningenjörer, 28 motoringenjörer
och 9 signalingenjörer, tillhopa 67 ingenjörer.
Arméförvaltningen, som jämväl yttrat sig över ingenjörutredningens förslag,
har beräknat behovet av fast anställda ingenjörer inom förvaltningen
och arméorganisationen ( prop. s. 25 och 26) till sammanlagt 106, därav 25
verkstadsingenjörer, 16 luftvärnsingenjörer, 32 motoringenjörer, 21 signalingenjörer
och 12 specialingenjörer.
Departementspromemorian.
Med hänsyn till den beslutade utredningen rörande försvarskrafternas organisation
i stort vore det enligt i departementspromemorian uttalad mening
nödvändigt att iakttaga den största försiktighet vid prövningen av behovet
av ingenjörpersonal. Vidare har i promemorian endast det behov av ingenjörer
ansetts böra göras till föremål för prövning, som kunde betraktas som
permanent och som borde tillgodoses antingen med civilmilitär personal,
arméingenjörer, eller med civil personal i mera fast löneställning och i högre
lönegrad. Det har emellertid i promemorian förutsatts, att därutöver ett behov
av civila ingenjörer i lägre lönegrader liksom hittills kunde komma att kvarstå.
Då detta behov komme att växla med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning,
syntes detsamma i vanlig ordning böra årligen prövas i samband med
anslagsäskandena för kommande budgetår.
Vad anginge de av arméchefen och arméförvaltningen framlagda förslagen
vore i huvudsak intet att erinra mot de grunder, som däri tillämpats vid beräkningen
av personalbehovet. Med hänsyn till vad som i promemorian redan
anförts rörande nödvändigheten av återhållsamhet vid bedömandet av
nämnda behov borde dock vissa inskränkningar göras i fråga örn antalet föreslagna
beställningar. I promemorian har antalet arméingenjörer i armén och
arméförvaltningen med civilmilitär ställning beräknats till sammanlagt 68,
därav 18 luftvärnsingenjörer, 12 signalingenjörer, 32 motoringenjörer och 6
övriga ingenjörer. Vidare har i promemorian räknats med ett behov av 29
civila ingenjörer.
Departementschefen.
Efter att ha redogjort för avgivna remissyttranden över departementspromemorians
förslag i nu förevarande del (prop. s. 31—34) har departementschefen
anfört följande.
Såsom inledningsvis berörts framlades i propositionen 1943:235 ett
förslag örn inrättandet av 61 extra ordinarie befattningar för signal-,
luftvärns- och motoringenjörer, vilket av riksdagen godkändes. Detta antal
har sedermera utökats till 68. Vidare ha beslut fattats av 1943 års riksdag
örn inrättande av en ordinarie beställning i lönegrad C 8 för chefen för
verkstadsbyrån inom arméförvaltningens tygavdelning och av 1945 års riksdag
om inrättande av ytterligare en ordinarie beställning i lönegrad C 5, av
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 120.
sedd för chefen för driftstekniska sektionen inom nämnda byrå. Ytterligare
bör beaktas,^ att. på fälttygkårens stat för närvarande finnas uppförda 8 tygingen
j örbeställningar. Av dessa utnyttjas för närvarande fyra för att täcka
viss del av det behov, som i det följande kommer att redovisas, under det att
en beställning tills vidare hålles vakant. Det är min avsikt att föreslå Kungl.
Maj:t att sistnämnda beställning återbesättes, varefter även denna kommer
att utnyttjas för fyllande av förenämnt behov. Sammanlagda antalet beställningar
i de av riksdagen godkända staterna uppgår sålunda till 78, varav för
närvarande 75 utnyttjas eller avses skola utnyttjas för sådana befattningar,
som i föreliggande förslag åsyftas.
Enligt promemorieförslaget bör fastare anställningsform ifrågakomma för
sammanlagt 97 beställningar, fördelade med 68 på löneplanen MEo och 29
på löneplanen Eo, innebärande en ökning i förhållande till det av riksdagen
redan godkända antalet med 22 (enligt promemorians beräkningar 23) beställningar.
Vid jämförelse med nuvarande stater måste emellertid beaktas, att
utöver det förenämnda antalet ytterligare ett betydande antal extra ordinarie
ingenjörbefattningar nu finnas inrättade, för vilka kostnaderna bestridas från
sakanslag. Av dessa äro 11 placerade i 24:e och högre lönegrader. Även de
befattningar, varmed staterna således avsetts skola utökas, äro emellertid
redan disponibla på så sätt, att för närvarande — i anledning av rådande
ökad arbetsbelastning på arméförvaltningen — ingenjörer finnas anställda såsom
extra tjänstemän eller enligt kontrakt till ett antal, som vida överstiger
det förut angivna. Promemorieförslaget innebär alltså icke en utökning av
antalet ingenjörstjänster men väl en av rekryteringsskäl motiverad reglering
av anställningsförhållandena.
Försvarets sakanslagsutredning har erinrat, att vissa befattningar inom
arméförvaltningen, vilka för närvarande upprätthölles av befattningshavare
i extra ordinarie ställning, icke upptagits bland promemorieförslagets
Eo-befattningar. Å andra sidan hade bland dessa medräknats vissa
tjänster, som nu bestredes av extra tjänstemän eller kontraktsanställd
personal. En undersökning av berörda förhållanden har givit vid handen att
många befattningar, som rätteligen måste anses vara av permanent natur, på
grund av rekryteringssvårigheter hittills måst beklädas med mera tillfälligt
anställd personal, under det att extra ordinarie ingenjörer övergångsvis placerats
i befattningar av krisbetonad karaktär. Jag förutsätter att detta förhållande
kommer att regleras allteftersom möjlighet härtill erbjuder sig genom
personalavgång.
I enlighet med vad som i annat sammanhang kommer att anföras har frågan
örn verkstadschefernas löneställning gjorts till föremål för särskild utredning,
varför frågan örn denna personals inplacering i löneskalan först senare
kan anmälas. Ifrågavarande befattningar, sammanlagt 17, böra sålunda
här icke medräknas.
Någon beskärning av elen för arméinspektionen och arméförvaltningens
tygavdelning avsedda personalen, på sätt ifrågasatts av statens
organisationsnämnd och försvarets sakanslagsutredning, synes icke möjlig att
åstadkomma. En avsevärd begränsning i förhållande till tidigare förslag har
redan skett vid utarbetandet av den föreliggande promemorian. I denna har
sålunda förutsatts, att viss tillfällig förskjutning av arbetskraft skulle kunna
ske mellan olika byråer inom tygavdelningen, varigenom antalet ingenjörer
i mera fast löneställning vid den nytillkommande materielvårdsbyrån — den
byrå, som de nyssnämnda myndigheterna närmast synas ha haft i åtanke —
ansetts kunna åtminstone tills vidare begränsas till en befattningshavare
av varje ifrågakommande kategori. Någon dubbelorganisation vad beträffar
nämnda byrå, vilken närmast har att samarbeta med arméinspektionen, och
Statsutskottets utlåtande nr 120.
11
sistnämnda myndighet synes därför icke vara att befara. Å andra sidan
kan jag i nuvarande läge icke tillstyrka någon ytterligare utvidgning av personalramen.
Yad av arméförvaltningen och vissa personalsammanslutningar
anförts rörande nödvändigheten av en väsentlig utökning av arméförvaltningens
mera fast anställda ingenjörer kan följaktligen icke nu beaktas utan
måste i annat sammanhang övervägas. Jag förutsätter dock att, intill dess så
skeft, Kungl. Majit skall äga jämväl i fortsättningen medgiva anställande av
extra ordinarie ingenjörer i lägre lönegrad än den 24:e samt extra och kontraktsavlönad
personal med avlöning från sakanslag. Därjämte torde det bliva
erforderligt att — åtminstone under en övergångstid — bibehålla omkring fem
av de extra ordinarie ingenjörbefattningar i 24:e och högre lönegrader, för
vilka avlöningskostnaderna för närvarande bestridas från sakanslag.
Yad detaljerna i föreliggande förslag beträffar må följande anföras.
Såväl arméchefen som arméförvaltningen ha med hänsyn till förslagets
karaktär av provisorium ansett det lämpligt, att befattningen som chef för
arméförvaltningens signalmaterielbyrå tills vidare, liksom för närvarande
är fallet, beklädes med officer ur fälttygkåren. Detta förslag kan av mig
biträdas.
Däremot kan jag icke tillstyrka av arméchefen framförda förslag örn överförande
av den nuvarande motoringenjören vid Södra skånska infanteriregementet
på fastare stat samt om inrättande av tvenne nya befattningar
för verkstadsingenjörer vid första och andra tygkompanierna. I anslutning
till vad som redan anförts böra i förevarande sammanhang endast sådana
ingenjörbefattningar upptagas, som med större säkerhet kunna beräknas
komma att bliva för framtiden erforderliga. Då frågan örn de nämnda truppförbandens
organisation för närvarande är under omprövning i samband med
försvarskommitténs arbete, bör behovet av ingenjörer tills vidare tillgodoses
genom mera tillfälligt anställd personal.
Uppkommen fråga örn överförande till försvarets forskningsanstalt av
tvenne ingenjörer, vilka enligt arméförvaltningens tidigare förslag borde tilldelas
ammunitionssektionen inom tygavdelningens vapenbyrå, synes böra
slutligt prövas i annat sammanhang och först sedan den pågående utredningen
rörande viss spräng- och mmmateriel slutförts.
I förevarande sammanhang har i departementspromemorian närmare berörts
frågan örn personalens uppdelning på arméingenjörer och civil personal.
Emot den i promemorian föreslagna uppdelningen ha remissmyndigheterna
m. fl. framställt vissa erinringar. Arméchefen har sålunda ansett,
att verkstadscheferna vid vissa till truppförband anslutna tygverkstäder
borde erhålla civilmilitär ställning. Samma mening har uttalats av civilmilitära
tjänstemannaförbudet. I anledning härav vill jag erinra, att verkstadsingenjörerna
inom arméförvaltningen i promemorian förutsatts skola
vara civila, mot vilket förslag erinran icke framställts av arméchefen. För
att växling mellan förvaltnings- och verkstadstjänst i detta fall skall kunna
ske på smidigt sätt, synes det lämpligast, att även verkstadscheferna erhålla
motsvarande ställning. Då vidare inga krav på särskild militärteknisk utbildning
för ifrågavarande personal uppställts av arméchefen, finnes icke
heller av detta skäl anledning att avvika från promemorians förslag. Vad
civilmilitära tjänstemannaförbundet anfört ger mig anledning erinra, att verkstadscheferna
vid tygverkstäderna erhålla en chefställning, som icke blir
mycket annorlunda än vid en civil verkstad. Att, samarbetet med militära
myndigheter skulle försvåras, om icke verkstadscheferna erhölle civilmilitär
ställning, jävas av erfarenheterna från nu gällande ordning.
Däremot synes kunna ifrågasättas lämpligheten av att, såsom skett i promemorian,
till kategorien arméingenjörer hänföra chefen för konstruktions
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 120.
kontoret inom arméförvaltningens tygavdelning. De arbetsuppgifter, som
åvila nämnde befattningshavare, synas icke kräva några särskilda militära
kvalifikationer. Icke heller är växling mellan trupp- eller stabs- och förvaltningstjänst
i detta fall möjlig. Jag vill därför förorda, att chefen för konstruktionskontoret
erhåller rent civil ställning.
Det av arméchefen i detta sammanhang berörda spörsmålet örn lämpligheten
av att redan nu genomföra förslaget örn personalunion mellan materielvårdsbyrån
inom arméförvaltningens tygavdelning och arméingenjöravdelningen
inom arméinspektionen, varigenom bland annat en arméingenjörbeställning
vid sistnämnda avdelning tills vidare skulle kunna inbesparas, kommer
att i nästföljande avsnitt behandlas i samband med frågan örn arméledningens
organisation. Hedan i detta sammanhang må nämnas, att jag för
ifrågavarande ändamål tills vidare räknar med en arvodestjänst i stället för
en i departementspromemorian förordad befattning i MEo 30.
I enlighet med vad sålunda anförts beräknar jag för närvarande behovet
av ingenjörbeställningar i fastare löneställning till sammanlagt 78, av vilka
65 civilmilitära och 13 civila beställningar.
VISSA FRÅGOR AVSEENDE STABS- OCH FÖRVALTNINGSORGANISATIONEN.
a. Truppförbands- och militärbefälsstaber.
Enligt i departementspromemorian uttalad mening borde ingenjörerna
inom stabsorganisationen tilldelas en i möjligaste mån självständig och ansvarig
ställning. Endast därigenom bleve det möjligt att få största utbyte
av deras fackutbildning och att rekrytera arméingenjörbefattningarna med
personal, som vore lullig och i stånd att taga ansvar. Det har i promemorian
förutsatts, att dessa synpunkter skulle komma att beaktas vid utarbetandet
av de bestämmelser, som kunde förväntas bliva utfärdade vid den ifrågasatta
personalorganisationens genomförande, liksom vid omprövningen av
stabsorganisationens definitiva utformning.
Departementschefen har anfört, att ingenjörerna inom stabsorganisationen
borde erhålla en i möjligaste mån självständig och ansvarig ställning. Detta
borde jämväl gälla motsvarande personal inom förvaltningsorganisationen.
b. Arméledningen.
Förs vars väsende ts ingenjöru t red ning.
Ingenjörutredningen har i fråga örn arméinspektionens organisation
föreslagit den ändringen i stort, att underhållssektionen skulle skiljas från
arméinspektionen i övrigt. Inspektören för underhållstrupperna, vilken skulle
benämnas »armékvartermästare», borde vara föredragande direkt inför chefen
för armén. Den nuvarande centralavdelningen borde även brytas ut ur arméinspektionen
och benämnas »utbildningsavdelning», varvid avdelningschefen
likaledes skulle bliva direkt föredragande inför arméchefen. Utredningen har
vidare föreslagit, att den nuvarande tygavdelningen inom underhållssektionen
skulle ombildas till en »ingenjöravdelning», vilken avdelning skulle handlägga
alla ärenden rörande den ingenjörtekniska tjänsten inom armén. Till denna
Statsutskottets utlåtande nr 120. 13
avdelning borde även den nuvarande provisoriskt organiserade motortjänstinspektionens
uppgifter överflyttas.
Såsom redan i ett tidigare sammanhang framhållits syftar ingenjörutredningens
förslag även till en radikal omorganisation av hela arméförvaltningen.
Enligt utredningens förslag borde sålunda verksamheten vid förvaltningen
vid sidan av de nuvarande tyg- och intendenturavdelningarna bedrivas
på en civilbyrå, en förrådsbyrå och eventuellt en verkstadsbyrå, de
sistnämnda tre byråerna gemensamma för förvaltningen i dess helhet. Souschefen,
vilken liksom cheferna för tyg- och intendenturavdelningarna kunde
vara civil, borde icke betungas med att vid sidan av sin souschefstjänst vara
avdelningschef, såsom nu vore förhållandet, utan borde odelat få ägna sig
åt sin förstnämnda befattning. Slutligen borde befattningen som tjänstegrensinspektör
för tygmaterielvårdstjänsten övergå från generalfälttygmästaren till
chefen för den föreslagna ingenjöravdelningen inom arméinspektionen. Sistnämnde
befattningshavare borde desslikes förordnas som inspektör för all
materieltjänst och således bland annat även övertaga de befogenheter härutinnan,
som för närvarande tillkomma generalintendenten. Till nämnda ingenjöravdelning
borde från arméförvaltningens tyg- och intendenturavdelningar
överföras handläggningen av alla ärenden rörande materieltjänsten, sålunda
bland annat de ärenden, som för närvarande handlades vid tygavdelningens
kontrollbyrå och motsvarande organ inom intendenturavdelningen. Chefen
för arméinspektionens intendenturavdelning borde från generalintendenten
övertaga befattningen såsom tjänstegrensinspektör för intendenturväsendet.
Rörande behovet överhuvudtaget av en särskild verkstadsbyrå har utredningen
varit tveksam. Då ledningen av verkstads^ änsten i stort skulle åvila
chefen för arméinspektionens ingenjöravdelning i dennes egenskap av inspektör
för ingenjörtruppema, skulle byrån kunna anses helt överflödig. Emellertid
har utredningen förutsatt, att det vid sidan av ingenjörtruppernas verkstäder
eventuellt skulle komma att erfordras centralt ledda arméverkstäder, för vilka
i sådant fall ett ledande organ måste finnas inom förvaltningen.
Departementspromemorian.
I enlighet med vad som redan inledningsvis framhållits har i departementspromemorian
anförts, att några mera genomgripande förändringar inom
arméledningen för närvarande icke borde ifrågakomma. I promemorian har
sålunda förutsatts, att underhållssektionen tills vidare skulle bibehållas som
en underavdelning under arméinspektionen, att generalfälttygmästaren och
generalintendenten skulle kvarstå i sina befattningar som tjänstegrenschefer
för tygmaterielvårdstjänsten respektive intendenturväsendet samt att även arméförvaltningens
organisation i stort skulle bibehållas oförändrad. Detta borde
emellertid, enligt i promemorian uttalad mening, icke utesluta sådana smärre
justeringar, som kunde underlätta ett rationellt infogande av arméingenjörerna
i organisationen. Promemorieförslaget innebär såvitt nu är i fråga i
korthet följande. Inom arméinspektionens underhållssektion skulle tillkomma
en särskild avdelning, arméingenjöravdelningen, inom vilken flertalet av de
14
Statsutskottets utlåtande nr 120.
vid inspektionen verkande ingenjörerna skulle tjänstgöra. Dock skulle pansar-,
luftvärns- och signalavdelningarna inom arméinspektionen bibehålla de
ingenjörer, som redan nu hade sin verksamhet därstädes. Inom arméförvaltningens
tygavdelning skulle vidare materielvårdssektionen utbrytas ur kontrollbyrån
och bilda en särskild byrå, materielvårdsbyrån, varigenom dess
karaktär av materielvårdsinspektion klarare skulle framträda. Slutligen har
föreslagits, att till underlättandet av det nära samarbete, som måste äga rum
mellan denna byrå och den förenämnda arméingenjöravdelningen, dessa båda
organ skulle i personalunion förenas under en gemensam chef. Denne, som
borde vara arméingenjör, skulle, såsom av ett senare sammanhang framgår,
samtidigt förordnas som chef för en blivande arméingenjörkår. I promemorian
förutsättes dock, att med genomförandet av det sistnämnda förslaget
skulle tills vidare anstå.
Departementschefen.
Departementschefen, som redogjort för vissa över departementspromemorians
förslag i nu förevarande del avgivna remissuttalanden, har vidare
anfört i huvudsak följande.
Det är tydligt, att i detta sammanhang några mera genomgripande förändringar
i gällande stabs- och förvaltningsorganisation icke böra genomföras.
Jag hänvisar härvidlag till vad i det föregående yttrats. Då jag det oaktat
är beredd att till prövning upptaga de förslag till jämkningar i denna
organisation, som föreslagits i departementspromemorian, sker detta i medvetande
örn att de ifrågasatta ändringarna endast obetydligt rubba den nuvarande
ordningen och att de icke äro av den art, att de kunna föregripa en
allmännare prövning av denna fråga.
Emot departementspromemorians förslag i förevarande hänseende ha av
remissmyndigheterna inga väsentliga erinringar framförts. Krigsmaterielverket
har tvärtom ansett det önskvärt, att den ifrågasatta personalunionen redan
nu kommer till stånd. Även jag anser, att en sådan åtgärd vore ägnad att
främja en mjuk övergång till den nya organisationen, varjämte den gemensamme
chefen, vilken skulle komma att bekläda en central post inom ingenjörorganisationen,
skulle kunna företräda ingenjörpersonalen i rekryteringsoch
befordringsangelägenheter. Jag finner visserligen de betänkligheter värda
beaktande, som i promemorian anförts emot en sådan tanke. Sålunda har framhållits,
att det för närvarande icke funnes möjlighet att besätta ifrågavarande
post med ingenjör, som fyllde de anspråk på ingående kännedom om förhållandena
inom den militära organisationen, vilken erfordrades för att kunna
leda en materielvårdsinspektion, samtidigt som han ägde erforderlig personalkännedom.
Emellertid vill jag lämna öppet huruvida icke — i huvudsaklig
överensstämmelse med vad chefen för armén härutinnan föreslagit — övergångsvis
officer bör kunna bestrida den ifrågavarande tjänsten som chef för
arméingenjöravdelningen och tillika chef för materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens
tygavdelning. Då ställningstagandet i denna fråga är beroende
av möjligheterna att finna en lämplig person för uppgiften, torde det få
ankomma på Kungl. Majit att härutinnan träffa slutligt avgörande. Vare sig
officer — övergångsvis — eller ingenjör kommer i fråga för nämnda befattning
är det nödvändigt, att välkvalificerad person erhålles. Hänsyn härtill
bör tagas vid lönesättningen. Jag återkommer senare till denna fråga.
Statsutskottets utlåtande nr 120.
15
Arméförvaltningen har ansett, att inom arméinspektionens arméingenjöravdelning
borde handläggas endast frågor angående fältreparationstjänsten.
På denna fråga torde det icke vara erforderligt att här i detalj närmare ingå.
Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att härutinnan meddela bestämmelser.
Att emellertid ett nära samarbete måste äga rum med arméförvaltningens tygavdelning,
enkannerligen dess materielvårdsbyrå, har i promemorian förutsatts
och har föranlett förslaget örn gemensam chef för nämnda byrå och
arméingen j öravdelningen.
På grund av vad sålunda anförts och då jag är av den uppfattningen att
ett tillrättaläggande av denna fråga underlättar det förestående organisationsarbetet,
tillstyrker jag, att en särskild arméingenjöravdelning tillkommer inom
arméinspektionen samt att inom arméförvaltningens tygavdelning den nuvarande
kontrollbyråns materielvårdsektion utbrytes och bildar en särskild
byrå.
ARMÉINGENIORKÅRENS ORGANISATION.
1941 års försvarsutredning.
Som förut anförts föreslog 1941 års försvarsutredning, att arméingenjörerna
skulle sammanföras till en särskild civilmilitär arméingenjörkår, omfattande
ingenjörer av samtliga kategorier, vilka erfordrades inom tygtjänsten. Till
denna kår borde de tidigare på fkittygkårens stat upptagna tygingenjörerna
med vissa undantag överföras. Som chef för arméingenjörkåren borde avses
en arméöveringenjör, vilken regelmässigt borde placeras i befattning såsom
chef för den centrala verkstadst jönsten.
Förs vars väsendets ingenjörutredning.
Ingenjörutredningen har föreslagit, att samtliga ingenjörofficerare, ingenjörunderofficerare
och ingenjörfurirer, såväl de, som enligt vad utredningen
förutsatt vore avsedda att tjänstgöra vid ingenjörtrupperna, som de, vilka
skulle ha sin verksamhet förlagd till andra truppförband eller staber inom
förvaltningsorganisationen, skulle sammanhållas i en gemensam personalkår
efter huvudsakligt mönster från intendenturkåren.
Oepartemen tspromemorian.
Arméingenjör ernås infogande i en gemensam personalkår borde enligt i
promemorian uttalad mening avgöras först i samband med den nu pågående
revisionen av försvarsorganisationen i stort. Därest en sådan kår funnes böra
komma till stånd, syntes flertalet skäl tala för förslaget att som personalkårchef
förordna den i det föregående som gemensam chef för arméinspektionens
arméingenjöravdelning och materielvårdsbyrån inom tygavdelningen
föreslagne arméöveringenjören.
Departementschefen.
Departementschefen har anfört, att icke heller enligt hans mening bildandet
av en arméingenjörkår kunde ifrågakomma förrän i samband med att
ingenjörfrågan upptoges till slutlig lösning. Detta syntes dock icke utesluta,
att förberedelser härför redan nu vidtoges. En av åtgärderna i sådan rikt
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 120.
ning borde vara att tillsätta en befattningshavare, som kunde tills vidare utföra
de väsentligare av de uppgifter, som skulle ankomma på chefen för en
dylik kår.
UTBILDNING OCH REKRYTERING.
1941 års försvarsutredning.
Enligt 1941 års försvarsutredning borde rekryteringen av arméingenjörer
ske enligt samma grunder, som gällde beträffande tygingenjörerna vid fälttygkåren
(SFS 1937: 672), varvid dock i fråga örn motoringenjörer fordran på högskoleutbildning
i vissa fall syntes kunna eftersättas. Innan ordinarie anställning
skedde borde, såsom vore fallet beträffande tygingenjörerna, beställning
upprätthållas på förordnande under högst två år mot i staten upptagna löneförmåner.
Det borde enligt försvarsutredningen ankomma på generalfälttygmästaren
att bestämma, huruvida vederbörande före ordinarie anställning
skulle genomgå viss utbildningskurs avseende allmän orientering i militära
frågor.
Försvarsutredningen har också tagit under övervägande möjligheten av
att rekrytera arméingenjörkåren enligt motsvarande grunder, som för närvarande
tillämpas i fråga örn mariningenjörkåren, d. v. s. via arméingenjöraspiranter,
vilka anställas såsom sådana redan före påbörjandet av studierna
vid teknisk högskola. Utredningen har emellertid funnit detta system mindre
ändamålsenligt för arméns vidkommande. De specialfack inom vilka vid
armén behov av fast anställda ingenjörer förelåge vore nämligen av den art,
att det vore önskvärt, att vederbörande före anställning såsom arméingenjör
under ett antal år förskaffat sig utbildning och erfarenhet inom ett näraliggande
civilt verksamhetsområde.
Förs vars väsendets ingenjörutredning.
Ingenjörutredningen har utgått från att av ingenjörofficerare skulle
fordras dels militär utbildning motsvarande i huvudsak fordringarna för utbildning
till officer på aktiv stat dels omfattande teknisk utbildning. Tiden
för utbildning till ingenj brofficer har av utredningen beräknats till cirka 10
år för dem som avlagt studentexamen på reallinjen eller vid tekniskt läroverk
samt 13 år för dem, som genomgått försvarets läroverk (tiden för de senare
räknad från första anställningsåret i »Hassi»).
Anställning vid fältingenjörkåren hade utredningen tänkt skola ske på i
huvudsak samma grunder som för närvarande gällde för mariningenjör- och
f lygingen j öraspiranter.
Departementspromemorian.
Under denna rubrik har i departementspromemorian endast behandlats
frågan örn utbildning och rekrytering av arméingenjörpersonalen. Yad först
angår rekryteringen, har promemorian utgått från att arméingenjörbefattningarna
i varje fall under uppbyggnadsperioden måste besättas antingen
Statsutskottets utlåtande nr 120.
17
med redan i tjänst varande ingenjörer i icke-ordinarie ställning eller med
ingenjörer från den civila arbetsmarknaden. Vid tillsättandet av mera stadigvarande
tjänster förutsattes härvid, att endast ur försvarsväsendets synpunkt
lämplig personal vunne anställning, oavsett örn denna tidigare innehaft ickeordinarie
befattning eller ej. Först på grundval av de erfarenheter, som härunder
vunnes, syntes det möjligt att taga slutlig ställning till rekryteringsproblemet.
I promemorian har emellertid framhållits, att det under alla omständigheter
syntes nödvändigt, att en viss prövotid föreginge anställning på
ordinarie stat. I promemorian har slutligen förutsatts, att även officer, som
besutte härför erforderliga kvalifikationer, skulle kunna komma i fråga vid
besättandet av arméingenjörposter.
Promemorian har härefter övergått att behandla de tekniska och militära
kvalifikationer, som kunde anses erforderliga för ifrågavarande personal. Vad
först de tekniska kunskaperna beträffade, syntes det nödvändigt med hänsyn
främst till signal- och luftvärnsmaterielens komplicerade art, att såväl signalsom
luftvärnsingenjörerna besutte högskolekompetens. I fråga örn motoringenjörerna
åter syntes fordran på högre teknisk utbildning kunna eftersättas.
I överensstämmelse med vad som av ett flertal remissmyndigheter
anförts har den uppfattningen uttalats, att praktiska arbetsledare med ingående
kännedom örn motorreparationstjänsten vore tillfyllest för dessa befattningar.
Det vore emellertid likaledes uppenbart, att för vissa befattningar
exempelvis inom arméledningen fordringar på högre teknisk utbildning måste
uppställas även på ingenjörer av sistnämnda kategori. Då därtill komme, att
jämväl krav på truppvana måste uppställas för ifrågavarande ingenjörer,
följde härav att även vid truppförbanden måste finnas ett visst antal högskolebildade
motoringenjörer för rekrytering av förenämnda befattningar.
Givetvis förutsattes att, innan antagning skedde i arméingenjörbefattning,
vederbörande förskaffat sig erforderlig praktik i ingenjöryrket. Vad slutligen
de allmänna fordringarna på militär utbildning beträffade syntes som minimikrav
böra uppställas genomgången värnpliktsutbildning samt därutöver den
militärtekniska specialutbildning, som erfordrades för att de blivande arméingenjörerna
skulle göras fullt förtrogna med den materiel, som vederbörande
personal i sin blivande verksamhet komme att få taga befattning med. Det
kunde emellertid varken i fråga om militära eller tekniska krav vara lämpligt
att i detta sammanhang härutinnan fastslå någon norm. Även på detta område
syntes erfarenheter böra avvaktas innan slutlig ståndpunkt fattades.
Vissa av de remissmyndigheter, som yttrat sig över departementspromemorians
förslag, ha framhållit nödvändigheten av att upprätthålla uppställda
kvalifikationskrav.
Departemen ts chef en.
Departementschefen har för sin del anfört i huvudsak följande.
Såsom i departementspromemorian framhållits, är det erforderligt att
avvakta erfarenheterna under uppbyggnadsperioden, innan slutlig ställning
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 120—123. 912 46 2
Statsutskottets utlåtande nr 120.
18
kan tagas till rekryteringsproblemet. Detsamma gäller i viss mån även utbildningsfrågorna.
Härvid synas de i promemorian anförda synpunkterna kunna
tjäna till ledning. Jag förutsätter, att vad i vissa remissyttranden anförts örn
nödvändigbeten att upprätthålla uppställda kvalifikationskrav kommer att
beaktas. Detta gäller självfallet — såsom också av promemorian framgår —
jämväl vid besättandet av arméingenjörbefattningar med militära befattningshavare
(officerare).
AVLÖNINGSFRÅGOR.
1941 års förs varsutredning.
1941 års försvarsutredning har i samband med sitt förslag rörande arméingen
jörkår ens organisation även närmare utformat stat för kåren. Denna
framgår av följande tablå.
Lönegrad. Antal.
Arméöveringenjör, tillika chef för arméingenjörkåren ... Cb 2 1
Förste arméingenjörer ............................................. Ca 30 2
Förste arméingenjörer ............................................. Ca 28 4
Arméingenjörer av 1. graden .................................... Ca 27 14
Arméingenjörer av 2. graden .................................... Ca 24 11
Arméingenjörer av 3. graden ....................................... Ca 22 21.
Försvarsväsendets ingenjörutredning.
Med hänsyn till den avsevärda kapitalinvestering, som den längre utbildningstiden
för ingenjörofficerare innebure, har ingenjörutredningen ansett
det berättigat, att dessa tillerkändes högre löneförmåner än försvarets övriga
officerare.
Departementspromemorian.
I departementspromemorian har redan i föregående sammanhang framhållits,
att med hänsyn till pågående utredning rörande försvarsorganisationen
i stort återhållsamhet måste iakttagas vid bedömandet av arméns
och arméförvaltningens behov av ingenjörer. Detsamma syntes enligt i promemorian
uttalad mening böra gälla även i fråga örn lönesättningen för berörd
personal. Intill dess klarhet vunnits rörande den blivande organisationen
i stort, syntes sålunda ingenjörpersonalen böra uppföras på extra
ordinarie stat. En utgångspunkt härvidlag borde vara, att antalet föreslagna
extra ordinarie befattningar ej överstege det antal ordinarie befattningar,
som kunde komma att inrättas vid en framtida reglering av ingenjörpersonalens
slutliga ställning.
I promemorian har erinrats att flertalet av de remissmyndigheter m. fl.,
som yttrat sig i ämnet, ansett det nödvändigt att tillerkänna arméns ingenjörer
relativt höga löneförmåner under hänvisning till att det endast därigenom
bleve möjligt att erhålla kvalificerad personal. Sålunda hade ansetts,
att löneskalan borde i huvudsak anslutas till motsvarande skala för flygvapnets
ingenjörer.
Statsutskottets utlåtande nr 120.
19
Enligt departementspromemorian måste det ur olika synpunkter, bland
annat med hänsyn till rekryteringen, i princip anses vara riktigt att även
arméns ingenjörer tillerkändes goda löneförmåner. Vid en jämförelse med
flygvapnet borde emellertid följande beaktas. I enlighet med vad som i det
föregående under avsnittet Utbildning och rekrytering anförts kunde fordringarna
på arméns motoringenjörer i underordnade befattningar ställas lägre
än på övriga ingenjörer. Det följde härav, att även lönerna för ifrågavarande
motoringenjörer kunde sättas lägre än för övriga ingenjörer. En inplacering
förslagsvis i lägst 20:e lönegraden syntes vara tillfyllest för att erhålla fullt
kompetent personal, varvid dock för vinnande av nöjaktig befordringsgång
vissa av dessa befattningar borde hänföras till högre lönegrader (22:a eller
24:e lönegraden). De arméingenjörer åter, för vilka högskoleutbildning måste
anses nödvändig, nämligen signal- och vapeningenjörer samt motoringenjörer
i mera kvalificerade befattningar, syntes böra tillförsäkras löner och
befordringsmöjligheter, som i huvudsak anslöte sig till motsvarande förmåner
för marinens och flygvapnets ingenjörpersonal. Lämpliga löneställningar
syntes vara lönegraderna MEo 24, 26, 28 och 30. I huvudsak enahanda
synpunkter syntes böra läggas på löneproblemet för de civila ingenjörernas
vidkommande. Det syntes emellertid icke vara möjligt att i befattningar
som verkstadschefer erhålla kompetent personal, därest minimilönen
sattes lägre än 24:e lönegraden.
Vidkommande vissa särskilda beställningar har i promemorian följande
anförts. Arméöveringenjören hade av de remissmyndigheter, som särskilt
yttrat sig i denna fråga, föreslagits placerad i lönegraden Cb 2. Detta stöde
i överensstämmelse med såväl 1941 års försvarsutrednings som ingenjörutredningens
förslag. Nämnde befattningshavare bomme i enlighet med vad
som i promemorian förutsatts att få ett betydande ansvar och maktpåliggande
arbetsuppgifter. Han skulle vara chef såväl för arméingenjöravdelningen
inom arméinspektionen som för materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens
tygavdelning. Vidare skulle han tjänstgöra som personalkårchef för
arméingenjörkåren. Det måste därför anses befogat, att ifrågavarande befattningshavare
tilldelades en relativt hög löneställning. Då emellertid i enlighet
med vad som i promemorian redan anförts förslag ännu icke kunde framläggas
örn sammanförandet av arméingenjörerna till en gemensam kår och
då dessutom förordad personalunion mellan arméingenjöravdelningen inom
arméinspektionen och tygavdelningens materielvårdsbyrå tills vidare icke
kunde komma till stånd, syntes ifrågavarande befattningshavare för närvarande
icke böra upptagas i högre lönegrad än MEo 30. Vad slutligen vissa
av de på civil stat anställda ingenjörerna beträffade förutsattes i promemorian,
att chefen för verkstadsbyrån skulle bibehållas vid lön i lönegraden
C 8 och chefen för driftstekniska sektionen vid lön i lönegraden C 5.
Av de i departementspromemorian föreslagna 68 civilmilitära ingenjörbeställningarna
skulle enligt promemorian 2 placeras i lönegrad MEo 30, 6 i
MEo 28, 30 i MEo 26, 19 i MEo 24, 5 i MEo 22 och 6 i MEo 20. Av de föreslagna
29 civila ingenjörbefattningarna skulle 1 placeras i lönegrad C 8, 1 i
C 5, 1 i Eo 30, 1 i Eo 28, 11 i Eo 26, 13 i Eo 24 och 1 i Eo 22.
I anslutning till 1941 års försvarsutrednings förslag ha arméingenjörbeställningarna
ansetts böra benämnas sålunda:
20
Statsutskottets utlåtande nr 120.
Förste arméingenjör ..................... MEo 30
» » MEo 28
Arméingenjör av 1. graden ............ MEo 26
» » 2. » MEo 24
» »3. » ............ MEo 20 eller 22.
Departementschefen.
Efter att ha lämnat en redogörelse för inkomna remissyttranden såvitt avser
de i departementspromemorian berörda lönefrågorna, har departementschefen
i dessa frågor för egen del anfört följande.
Det är att antaga, att den blivande försvarsorganisationen kommer att innefatta
ett antal ordinarie ingenjörtjänster för armén, på sätt redan nu är fallet
vid marinen och flygvapnet. Från denna utgångspunkt borde i och för sig
hinder icke möta mot att på ordinarie stat uppföra en del av de ingenjörbefattningar
vid armén, som i det föregående befunnits oundgängligen
behövliga. Det oaktat finner jag det lämpligast, att alla de ifrågavarande
tjänsterna — dock med undantag för den gemensamme chefen
för arméingenjöravdelningen inom arméinspektionen och materielvårdsbyrån
inom arméförvaltningens tygavdelning, till vilken fråga jag i det följande
återkommer — tills vidare betecknas såsom extra ordinarie intill dess föreliggande
organisationsfråga kan slutligt prövas. Av enahanda skäl kan jag icke biträda
det i vissa remissyttranden framförda förslaget örn allmän höjning av
de i departementspromemorian angivna löneställningarna. Dock finner jag
mig böra tillstyrka överbefälhavarens förslag örn en höjning av löneställningen
för befattningen som chef för krigsverkstadsbyrån inom arméförvaltningens
tygavdelning från Eo 26 till Eo 28.
Frågan örn verkstadschefemas löneställning har, såsom förut nämnts, gjorts
till föremål för särskild utredning och torde få framdeles upptagas.
Vidkommande av krigsmaterielverket berörd fråga huruvida icke 27:e
lönegraden borde komma till användning i flertalet fall, där i departementspromemorian
28:e lönegraden ifrågasatts såsom lämplig löneställning för
vissa ingenjörer inom arméförvaltningen, må erinras, att sistnämnda lönegrad
redan utnyttjats inom marinen och flygvapnet för i huvudsak motsvarande
befattningar. Jag anser mig därför böra nu i princip tillstyrka promemorians
förslag på denna punkt.
Från vissa remissmyndigheters sida har ifrågasatts, huruvida icke 18:e
lönegraden vore tillfyllest som bottenlönegrad för motoringenjörerna. Allmänna
lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha emellertid understrukit,
att de vid truppförbanden placerade motoringenjörerna representerade
den högsta fackkunskapen inom sitt område vid förbandet och att det
med hänsyn därtill vore angeläget att för dessa befattningar erhålla personer
med god utbildning och stor erfarenhet. Lönenämnderna ha fördenskull förordat
20:e lönegraden såsom bottenlönegrad för motoringenjörerna. För egen
del ansluter jag mig till denna mening.
I departementspromemorian har lönegraden MEo 30 ansetts som lämplig
löneställning för chefen för arméinspektionens arméingenjöravdelning. Det
har emellertid framhållits, att ifrågavarande befattning vid en slutgiltig lösning
av arméingenjörfrågan vore avsedd för den blivande chefen för arméingenjörkåren,
varjämte denne tillika skulle tjänstgöra som chef för den nyinrättade
materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens tygavdelning. Löneställningen
för denne borde därvid komma att utgöras av lönegraden Cb 2. I
det föregående har jag framhållit som önskvärt, att en befattningshavare redan
Statsutskottets utlåtande nr 120.
21
i detta sammanhang tillsattes, vilken från början kunde företräda ingenjörpersonalen
i frågor rörande rekrytering och befordran. Det borde härvid
undersökas, örn icke — därest lämplig ingenjör icke kunde erhållas härför —
officer övergångsvis borde kunna bestrida den ifrågavarande tjänsten samtidigt
som denne förordnades som chef för såväl arméingenjöravdelningen
som materielvårdsbyrån. Då en tillfredsställande lösning av denna fråga helt
är beroende av personvalet, är det enligt mitt förmenande önskvärt, att en befattning
i lönegraden Cb 2 avses för detta ändamål. I avbidan på en slutlig
omprövning av denna fråga torde dock i anslutning till förslag av krigsmaterielverket
den utvägen böra väljas, att en befattningshavare anställes för ändamålet
mot arvode som bestämmes av Kungl. Majit. Detta arvode torde få
tills vidare bestridas från sakanslag. Därest militär befattningshavare tillfälligtvis
väljes, synes skäligt tilläggsarvode böra i motsvarande ordning utgå.
Emot de i promemorian föreslagna lönerna i övrigt har jag intet att erinra.
I överensstämmelse med vad försvarets tjänsteförteckningssakkunniga
i annat sammanhang föreslagit anser jag dock hinder icke behöva möta att
övergångsvis tillämpa en lägre löneställning än den för viss befattning normalt
avsedda, därest ifrågakommande befattningshavare skulle visa sig icke
från början helt besitta den kompetens, som bör åtfölja befattningen i fråga.
Härutinnan torde det få ankomma på Kungl. Majit att meddela föreskrift.
Såsom senare under rubriken Eälttygkåren och tygstaten kommer att anföras
förutsätter jag, att de nuvarande tygingenjörerna tills vidare, intill dess
befattningar för arméingenjörer på ordinarie stat tillskapats, skola kvarstå på
fälttygkårens stat. Detta bör medföra en motsvarande minskning av antalet
föreslagna extra ordinarie beställningar. Under förutsättning att en för närvarande
vakant tygingenjörbeställning återbesättes uppgår, såsom redan anförts,
antalet tygingenjörer, vilka tjänstgöra eller avses skola tjänstgöra
i sådana befattningar, om vilka här är fråga, till sammanlagt fem, nämligen
fyra i lönegraden Ca 27 och en i lönegraden Ca 24. I överensstämmelse härmed
bör antalet löner enligt löneplanen MEo lämpligen minskas med två befattningar
i lönegraden MEo 28, två i lönegraden MEo 26 och en i lönegraden
MEo 24.
Vissa remissmyndigheter ha, utan närmare angivna skäl, uttalat den
meningen, att arméns och arméförvaltningens samtliga ingenjörer åtminstone
under provisorietiden borde hänföras till en och samma löneplan. Detta förslag
synes icke stå i god överensstämmelse med den i det föregående förordade
uppdelningen av arméns ingenjörpersonal på arméingenjörer och
civila ingenjörer. De förra synas lämpligen böra uppföras på arméns personalförteckningar,
ersätta de under rubriken »Viss ingenjörpeisonal» uppförda
ingenjörerna och i likhet med dessa hänföras till löneplanen MEo. Beställningarna
för övriga ingenjörer åter synas böra uppföras på arméförvaltningens
personalförteckningar. Då denna personal föreslagits skola erhålla
rent civil ställning, saknas anledning att hänföra personalen till annan löneplan
än Eo-planen.
Vad slutligen angår frågan örn arméingenjörernas tjänstetitlar finner jag
några betänkligheter knappast böra möta mot att de ifrågavarande befattningarna
tills vidare benämnas på sätt i promemorian föreslagits.
Vid bifall till förslaget torde följande löner — beräknade för i det föregående
föreslagna 65 civilmilitära och 13 civila ingenjörsbefattningar — böra
uppföras på personalförteckningarna för armén och arméförvaltningen.
22
Statsutskottets utlåtande nr 120.
Lönegrader
Nuvarande ordinarie
ingenjörbefattningar
samt extra ordinarie
befattningar med av- löning från avlö- ningsanslag 1
Antal befattningar som böra uppföras
å personalförteckningar för
Armén
ArméFörvaltningen
Ca 27........................
1 4
3 4
Ca 24.......................
S21
31
—
ME o 28......................
3
_
MEo 26......................
14
28
—
MEo 24...............
25
18
—
MEo 22......................
—
5
_
MEo 21......................
20
—
—
MEo 20......................
_
6
_
MEo 18....................
9
—
_
C 8..........................
1
—
* i
C 5..........................
1
—
41
Eo 28........................
—
—
5 3
Eo 26................
—
—
2
Eo 24........................
—
__
5
Eo 22.....................
Summa
6 75
65
1
13
1 Här redovisas icke de tygingenjörbeställningar, vilkas innehavare tjänstgöra vid krigsmateriel- verket.
2 För närvarande vakant.
3 Beställningar för vissa tygingenjörer, vilka Föreslagits skola tills vidare kvarstå på fälttygkårens
stat.
4 Nu befintliga beställningar.
5 Beräknade för cheferna för konstruktionskontoret och krigsverkstadssektionen inom verkstads- byrån samt För en ingenjör vid signalmaterielbyrån.
6 Härutöver finnes ett antal extra ordinarie beställningar med avlöning från
utnyttjas för avlöning av ingenjörer vid arméförvaltningens tygavdelning.
s. k. sakanslag, vilka
Till dessa sammanlagt 78 befattningar komma de verkstadschefer, beträffande
vilkas löneställning överväganden pågå, såsom i det föregående framhållits.
Till denna fråga återkommer jag framdeles.
Såsom i departementspromemorian förutsatts synes ingenjörernas placering
på tjänsteställen icke böra snävt bindas. Dock får förutsättas att befattning
icke får disponeras för andra uppgifter än sådana som äro fullt likvärdiga
med dem för vilka befattningen avsetts.
FÄLTTYGKÅREN OCH TYGSTATEN.
Departemen tspromemorian.
I departementspromemorian har i annat sammanhang anförts, att personalbehovet
för arméförvaltningen ännu icke kunde helt överblickas, varför
det icke vore möjligt att nu taga ståndpunkt till ett av arméförvaltningen i
yttrande över ingenjörutredningens betänkande framställt förslag örn statökning
för fälttygkåren. Såväl denna fråga som en av 1941 års försvarsutredning
väckt fråga örn överföring till fälttygkårens stat av vissa tygofficerare och
tygunderofficerare syntes böra slutligt avgöras först i samband med den förestående
allmänna översynen av försvarsorganisationen.
De på fälttygkårens stat uppförda tygingenjörbeställningar, vilka för närvarande
utnyttjades vid arméförvaltningen, borde uppföras som arméingen
-
Statsutskottets utlåtande nr 120.
23
jörbeställningar. Så syntes även böra ske i fråga om de tygingenjörbeställningar,
vilkas innehavare tjänstgjorde vid krigsmaterielverket. För dessa
borde emellertid i vederbörlig personalförteckning angivas, att vid nuvarande
beställningshavares avgång frågan örn beställningens återbesättande skulle
underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Departementschefen.
Jämväl departementschefen har funnit frågan örn fälttygkårens slutliga
sammansättning böra prövas i annat sammanhang. Samtliga för närvarande
på fälttygkårens stat uppförda tygingen jörbeställningar syntes böra tills
vidare kvarstå på nämnda stat med anmärkning, att vid uppkommande vakans
frågan örn deras återbesättande skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning.
KOSTNADSBERÄKNING.
Departementspromemorian.
Vid en i departementspromemorian verkställd jämförelse mellan å ena
sidan kostnaderna för avlöning av den i promemorian föreslagna civilmilitära
och civila ingenjörpersonalen och å andra sidan avlöningskostnaderna för den
nu anställda motsvarande personalen har vidkommande de nuvarande kostnaderna
räknats med löner för sådana ingenjörer, som avsetts skola ersättas
med den i promemorian föreslagna personalen. Härvid ha alltså jämväl nu
kontraktsanställda eller arvodesavlönade ingenjörer medräknats. I fråga örn
såväl nuvarande som föreslagna personalstater har räknats med nettolönebeloppen
å dyrort F i följande löneklasser, nämligen för personal avlönad
enligt löneplan Ca i näst högsta och för personal avlönad enligt löneplan
MEo, Eo eller MEx i mellersta löneklassen i respektive lönegrader (vid jämnt
antal löneklasser i den högsta av de båda mellersta löneklasserna). Vad beträffar
kontraktsanställd och arvodesanställd personal har räknats med kontrakts-
(arvodes-) beloppet oavkortat.
De enligt dessa grunder beräknade årliga kostnaderna uppgå för nuvarande
personal till 835 500 kronor och för "den föreslagna personalen till 857 000
kronor.
Departementschefen.
Departementschefen har beträffande kostnadsberäkningarna anfört följande.
Emot departementspromemorians kostnadsberäkningar synes intet annat
vara att erinra än att för den vid arméförvaltningen placerade civila personalen
bör räknas med dyrort I i stället för F. Detta medför dock endast relativt
obetydliga ändringar av beloppen.
Såsom av utredningen framgår uppgå merkostnaderna vid genomförande
av det i promemorian framlagda förslaget till ett förhållandevis litet belopp.
De jämkningar i förslaget, som i det föregående föreslagits, orsaka härutinnan
icke någon mera avsevärd ökning eller minskning. Den slutliga prövningen av
frågan örn löneställningen för vissa verkstadschefer — vilken fråga enligt det
föregående lämnats öppen — torde icke heller komma att mera väsentligt påverka
departementspromemorians kostnadsjämförelse. Å andra sidan medför
bifall till föreliggande förslag en överflyttning i viss utsträckning av
24
Statsutskottets utlåtande nr 120.
lönekostnader från s. k. sakanslag till arméförvaltningens och arméns avlöningsanslag.
Vid anmälan av statsverkspropositionen ha de sakanslag, som
härvidlag komma i fråga, icke ansetts böra minskas av denna anledning för
budgetåret 1946/47. På Kungl. Majit lärer dock få ankomma att pröva i vad
mån vid förslagets genomförande en mot den minskade belastningen svarande
del av sagda sakanslag bör innehållas i samband med meddelande av dispositionsbeslut
beträffande anslagen.
Till frågan örn de ändringar i beräkningen av avlöningsanslagen för arméförvaltningen
och armén, som föranledas av bifall till förslaget, återkommer jag
i annat sammanhang.
UTSKOTTET.
Den utökning av försvarsmaktens materiel, som blev en följd av 1942 års
försvarsbeslut, har medfört behov av ytterligare ingenjörtekniskt utbildad personal.
I 1941 års försvarsutrednings betänkande ägnades även uppmärksamhet
åt denna fråga, vilken sedermera blev föremål för särskild utredning genom
försvarsväsendets ingenjörutredning. Utredningens förslag har emellertid
ansetts icke kunna nu läggas till grund för en slutlig lösning. Under det att
beträffande marinen och flygvapnet behovet av ingenjörpersonal vore någorlunda
tillfredsställande tillgodosett, har i fråga örn motsvarande personal
vid armén befunnits önskvärt att redan nu skapa en fastare organisation
och bättre anställningsvillkor än vad som för närvarande är fallet. Kungl.
Majlis föreliggande proposition innehåller förslag i sådant syfte.
Det har synts utskottet kunna ifrågasättas, örn icke med vidtagandet av
de föreslagna åtgärderna lämpligen borde anstå i väntan på att frågan om
ingenjörorganisationen inom försvaret kunde allsidigt bedömas i samband
med den pågående försvarsutredningen. Då emellertid enligt vad i ärendet
upplysts de rådande ovissa framtidsutsikterna och lösa anställningsförhållandena
för arméns ingenjörpersonal i icke ringa grad försvårat rekryteringen,
vill utskottet, då det här närmast är fråga örn en provisorisk organisation,
icke ställa sig avvisande mot förslaget. Härtill kommer att enligt vad utskottet
kunnat finna de föreslagna åtgärderna knappast torde vara ägnade
att föregripa en allsidig prövning av hithörande spörsmål.
I fråga örn detaljerna i det föreliggande förslaget får utskottet framhålla
följande.
Enligt förslaget skulle arméns och arméförvaltningens ingenjörpersonal
uppdelas på två olika kategorier, nämligen arméingenjörer — med civilmilitär
ställning — samt civila ingenjörer. Arméingenjörerna skulle i
huvudsak tjänstgöra vid arméns staber och truppförband, medan de civila
ingenjörerna huvudsakligast skulle tjänstgöra inom arméförvaltningen samt
vid de under dennas ledning stående tygverkstäderna. Mot denna uppdelning
synes utskottet icke något vara att erinra.
För att tillgodose arméns och arméförvaltningens behov av ingenjörtekniskt
utbildad personal har genom beslut av riksdagen inrättats 78 beställningar,
varav för närvarande 75 utnyttjas eller avses skola utnyttjas för sådana
befattningar, som i föreliggande förslag åsyftas. Enligt Kungl. Majits
Statsutskottets utlåtande nr 120.
25
förslag skulle fastare anställningsform beredas sammanlagt 78 beställningar,
därvid icke medräknats verkstadscheferna. Till frågan om dessa senares
löneställning återkommer utskottet vid behandlingen av Kungl. Majits proposition
nr 120. Då såvitt utskottet kunnat finna endast sådana ingenjörbefattningar
nu upptagits, som med någorlunda säkerhet kunna beräknas
komma att bliva för framtiden erforderliga, vill utskottet icke framställa
någon erinran mot förslaget i denna del. Härvid är jämväl att märka, att
bland de nu föreslagna befattningarna medräknats vissa tjänster, som nu
bestridas av extra tjänstemän eller kontraktsanställd personal. Det synes
böra få ankomma på Kungl. Majit att under en övergångstid medgiva anställande
av extra ordinarie ingenjörer i lägre lönegrad än den 24:e samt extra
och kontraktsavlönad personal med avlöning från sakanslag.
I fråga örn den närmare uppdelningen av ingenjörpersonalen på arméingenjörer
och civila ingenjörer anser utskottet sig kunna i huvudsak
godtaga departementschefens förslag.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att i detta sammanhang
några mera genomgripande förändringar i gällande stabs- och förvaltningsorganisation
icke böra genomföras. I syfte emellertid att underlätta ett rationellt
infogande av arméingenjörerna i organisationen föreslår departementschefen,
att en särskild arméingenjöravdelning tillkommer inom arméinspektionen
samt att inom arméförvaltningens tygavdelning materielvårdssektionen
utbrytes ur kontrollbyrån och bildar en särskild byrå, materielvårdsbyrån. Då
såsom i ärendet framhållits de ifrågasatta ändringarna endast obetydligt rubba
den nuvarande ordningen och icke äro av den art, att de kunna föregripa en allmännare
prövning av denna fråga, anser utskottet sig kunna förorda de föreslagna
organisationsjämkningarna. Departementschefen har även varit inne
på frågan att förena förenämnda byrå och arméingenjöravdelning under en
gemensam chef, vilken från början skulle företräda ingenjörpersonalen i frågor
rörande rekrytering och befordran. Förslaget synes utskottet kunna godtagas.
Huruvida den gemensamma chefen bör vara övergångsvis officer eller ingenjör
— vilket närmast torde bliva beroende på personvalet — synes vara en
fråga, varutinnan det, såsom departementschefen föreslagit, bör få ankomma
på Kungl. Majit att träffa slutligt avgörande.
Utskottet delar departementschefens uppfattning, att ställning nu icke
bör tagas till frågan om utbildning och rekrytering av arméingenjörpersonalen
utan bör härmed anstå i avvaktan på ytterligare erfarenheter.
Utskottet är ense med departementschefen om att den föreslagna ingenjörpersonalen
med nedan nämnt undantag tills vidare bör beredas extra ordinarie
anställning. Beträffande lönesättningen för de olika befattningarna är
ett ställningstagande förenat med vissa svårigheter, då ståndpunkt ännu icke
tagits till frågan örn de kvalifikationskrav, som allt efter ingenjöruppgifternas
olika art och omfattning böra ställas på innehavarna av befattningarna.
Då det med hänsyn till det betydande värde, som arméns materielstock
representerar, är av vikt att löneställningen så bestämmes, att kompetent och
förstklassig kraft kan erhållas, synes utskottet de föreslagna lönegradspla
-
26
Statsutskottets utlåtande Nr 120.
ceringarna kunna godtagas. Härvid har utskottet även tagit hänsyn till
att, såsom departementschefen förutsatt, möjlighet skall föreligga för Kungl.
Maj:t att tillämpa en lägre löneställning än den för viss befattning normalt
avsedda, därest ifrågakommande befattningshavare skulle visa sig icke från
början besitta den kompetens, som bör åtfölja befattningen i fråga. Med
avseende å förenämnda befattning såsom gemensam chef för materielvårdsbyrån
inom arméförvaltningens tygavdelning och arméingenjöravdelningen
inom arméinspektionen synes utskottet lämplighetsskäl tala för att denna befattning
förenas med arvode, som må bestämmas av Kungl. Majit. Därest
befattningen kommer att upprätthållas av officer, bör skäligt tilläggsarvode
utgå.
Mot kostnadsberäkningarna har utskottet icke något att invända. Enligt
dessa skulle merkostnaderna vid genomförande av förevarande förslag uppgå
till omkring 21 000 kronor.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda de föreskrifter, som
erfordras för övergången till de nya grunderna.
Yad departementschefen anfört i de delar, varom utskottet icke särskilt
uttalat sig, har icke givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må godkänna de grunder för arméns ingenjörorganisation,
som av departementschefen i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 25 januari 1946 förordats.
Stockholm den 10 maj 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 123.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:258 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arméns ingenjörpersonal. s. 7 i texten