Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av vissa investeringsanslag för budgetåret 1946j47 för uppförande av centrala tvättoch reparationsanstalter för försvaret jämte i ämnet väckt motion.

1946-06-04 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:177, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av vissa investeringsanslag för budgetåret 1946j47 för uppförande av centrala tvättoch reparationsanstalter för försvaret jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 177.

3

Nr 177.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande

av vissa investeringsanslag för budgetåret

1946j47 för uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter

för försvaret jämte i ämnet väckt motion.

(l:a avd.)

I propositionen nr 132 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 1 mars 1946, föreslagit

riksdagen att för budgetåret 1946/47 under Försvarets fabriksfond anvisa

dels till Uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter ett investeringsanslag

av 410 000 kronor, dels ock till Anskaffning av maskiner och annan

utrustning för centrala tvätt- och reparationsanstalter ett investeringsanslag

av 610 000 kronor.

Vidare har i en inom första kammaren av herr Mannerskantz m. fl. väckt

motion (I: 270) hemställts, att riksdagen måtte dels besluta att avslå Kungl.

Majits proposition nr 132, dels ock uttala att med uppförande av de häruti

föreslagna centrala tvätt- och reparationsverkstäderna skall anstå tills materialläget

på byggnadsmarknaden avsevärt bättrats samt att förnyade undersökningar

rörande de framtida besparingsmöjligheterna vidtagas.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionen.

På förslag av Kungl. Majit i proposition nr 179 beslöt 1943 års riksdag

(r. skr. nr 320), att den förbandsvis bedrivna tvätt- och reparationsverksamheten

i fråga örn intendenturmateriel vid försvaret skulle rationaliseras genom

koncentration av verkstadsdriften till ett fåtal centrala tvätt- och reparationsanstalter.

Tillika ställde riksdagen tillhopa 3 070 000 kronor till Kungl.

Majits förfogande dels för uppförande av centrala dylika anstalter i Stockholm

och Boden samt på Gotland, dels ock för anskaffning av maskiner och

annan utrustning för anstalterna i fråga.

Vidare anvisade 1944 års riksdag på förslag av Kungl. Majit i proposition

nr 112 (r. skr. nr 327) tillhopa 3 570 000 kronor dels för uppförande av

centrala tvätt- och reparationsanstalter för försvaret i Långsele, Herrljunga

och Mjölby, dels för visst markförvärv, dels ock för anskaffning av maskiner

och annan utrustning för anstalterna i fråga.

Slutligen medgav 1944 års höstriksdag (r. skr. nr 497) på förslag av Kungl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 177.

Majit i proposition nr 288, att den av 1943 års riksdag beslutade centrala

tvätt- och reparationsanstalten i Boden finge för en ytterligare kostnad av

tillhopa 262 000 kronor dimensioneras för tillgodoseende jämväl av visst

civilt tvättbehov.

Av ifrågavarande anstalter är den för Gotland avsedda numera färdigställd

och tagen i bruk. För den för Stockholmsområdet avsedda anstalten har

Kungl. Majit genom beslut den 18 januari 1946 fastställt situationsplan och

ritningar ävensom meddelat byggnadstillstånd. Frågan om fastställelse av

situationsplan och meddelande av byggnadstillstånd för Boden-anstalten är

för närvarande beroende på Kungl. Majits prövning. Situationsplaner och

ritningar för övriga anstalter äro under utarbetande inom försvarets fabriksstyrelse.

I skrivelse den 27 augusti 1945 rörande fabriksverkets anslagsbehov för

nästkommande budgetår har fabriksstyrelsen hemställt, att för uppförande

av de av riksdagen beslutade centrala tvätt- och reparationsanstalterna ävensom

för anskaffning av maskiner och annan utrustning för anstalterna måtte,

utöver redan anvisade medel, under försvarets fabriksfond anvisas ytterligare

(406 800 + 611 900 =) 1 018 700 kronor.

överbefälhavaren har i anledning av fabriksstyrelsens anslagsäskanden anfört,

att de uppkomna kostnadsökningarna syntes vara ägnade att i viss mån

rubba de beräkningar, på vilka centraliseringsplanen grundats. Härtill komme

att man icke kunde bortse från sambandet mellan behovet av centrala

tvätt- och reparationsanstalter och den förändrade försvarsorganisation,

som kunde komma att framgå av 1945 års försvarskommittés utredning. Vidare

kunde framhållas, att på erfarenhet grundad kännedom saknades om

de fördelar i ekonomiskt och annat avseende, som eventuellt vore att förvänta

som resultat av den beslutade centraliseringen. Slutligen borde icke

förbises, att den väntade nedgången i värnpliktskontingenternas storlek under

de närmaste åren kunde beräknas medföra, att tvätt- och reparationsverksamheten

i icke ringa mån minskade i omfattning. Nu angivna omständigheter

syntes överbefälhavaren tala för att en viss återhållsamhet iakttoges

i fråga om det fastställda programmets genomförande, överbefälhavaren

ansåge sig därför böra ifrågasätta, örn icke tills vidare borde anstå med

uppförande av en utav de beslutade anstalterna. Härigenom frigjorda, redan

anvisade medel skulle därigenom kunna tagas i anspråk för bestridande

av kostnadsökningarna för de övriga anstalterna.

Föredragande statsrådet har omnämnt, att i anledning av de utav överbefälhavaren

framförda erinringarna redan tidigare i olika sammanhang viss

kritik riktats mot ett genomförande i full utsträckning av den beslutade centraliseringen

av tvätt- och reparationstjänsten vid försvaret.

Sålunda anhöll aktiebolaget Eric Andersson & C:o skofabriker, Hallsberg,

i skrift den 11 december 1944 till chefen för försvarsdepartementet, att undersökning

måtte verkställas rörande fördelarna av att utföra reparationer

av skodon för försvarets räkning vid privata skofabriker i stället för vid de

beslutade centralanstalterna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 177.

5

Vidare framhöll försvarsverkens civila personals förbund i skrift den 7

februari 1945 till chefen för försvarsdepartementet, hurusom under beredskapstiden

åtskilliga åtgärder vidtagits i syfte att rationalisera driften vid

förbandsverkstäderna. På en del garnisonsorter med flera förband hade sammanslagning

av verkstäderna skett, vilket medfört ur driftssynpunkt goda

resultat. Genom vissa effektiviseringar syntes ytterligare förbättringar kunna

ernås för en jämförelsevis obetydlig kostnad. Intendenturverkstädernas arbete

hade städse kännetecknats av högsta möjliga kvalitet. Jämväl efter den

garnisonsvis genomförda centraliseringen av verkstadsdriften hade arbetets

höga kvalitet kunnat upprätthållas. Även med bortseende från kvalitetskravet

syntes underhållstjänsten vid de planerade centralanstalterna icke kunna

ombesörjas lika effektivt som vid förbandsverkstäderna. Enligt förbundets

åsikt borde den beslutade centraliseringen begränsas till de för Stockholm,

Boden och Gotland avsedda anläggningarna; i övrigt borde centraliseringen

genomföras garnisonsvis.

Förbundets framställning utmynnade i en hemställan om att utredning

måtte ske rörande fördelarna av en centralisering av underhållstjänsten enligt

det av statsmakterna beslutade programmet.

I över ifrågavarande framställningar infordrade yttranden framkommo

olika synpunkter på frågan om underhållstjänstens centralisering. Arméförvaltningens

intendenturavdelning uttryckte tvivel, huruvida de planerade centralanstalterna

skulle komma att visa sig konkurrenskraftiga gentemot den

privata industrien, samt ifrågasatte hållbarheten av de ekonomiska kalkyler,

på vilka beslutet om centraliseringen grundats. Den försöksverksamhet, som

alltsedan år 1941 bedrivits i intendenturavdelningens regi, hade visat, att

väsentliga besparingar stöde att vinna genom ökad mekanisering och förbättrade

arbetsmetoder vid gamisonsvis eller förbandsvis anordnade verkstäder.

För en revidering av de planerade centraliseringsåtgärdema talade bl. a. tillkomsten

av förenklade reparationsmetoder samt konstruktionen av slitstarkare

skodon. Med hänsyn till att ett flertal för frågans bedömande betydelsefulla

faktorer tillkommit efter det beslutet om underhållstjänstens centralisering

fattats understödde intendenturavdelningen den av försvarsverkens civila

personals förbund gjorda framställningen örn förnyad undersökning rörande

fördelarna av centraliseringen. Svenska skofabrikantföreningen framhöll, att

de privata skofabrikemas prissättning av reparationsarbetena understigit reparationskostnaderna

vid förbandsverkstäderna. Försvarets fabriksstyrelse

påpekade, att den vid marinens centrala beklädnadsverkstad tillämpade prissättningen

vid skoreparationer utvisat, att en rationellt driven statlig reparationsverkstad

vore i stånd att utföra reparationsarbeten till priser, understigande

dem som tillämpades inom den privata industrien. Vad kvalitetsfrågan

beträffade syntes förutsättningarna för ett gott arbete i varje fall icke vara

mindre vid en större anstalt än vid en liten verkstad. Centraliseringsfrågan

vore helt en ekonomisk fråga. Centraliseringen borde drivas så långt, att den

sammanlagda kostnaden för reparationer och transporter bleve den minsta

möjliga. Storleksordningen av de beslutade reparationsverkstäderna för tex
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 177.

Wier och skodon anslöte sig för övrigt nära till intendenturavdelningens försöksverkstäder.

Såvitt fabriksstyrelsen kunnat finna, hade de till grund för

beslutet om underhållstjänstens centralisering liggande beräkningarna i stort

sett visat sig vara riktiga. Den av personalförbundet gjorda framställningen

borde fördenskull icke föranleda någon åtgärd.

I syfte att få de mot centraliseringsplanens fullföljande framställda anmärkningarna

allsidigt och sakkunnigt belysta uppdrog Kungl. Maj:t den

29 juni 1945 åt generaldirektören C. T. Sällfors att, med beaktande av föreliggande

erfarenheter rörande driftsresultatet vid de genom intendenturavdelningens

försorg gamisonsvis centraliserade reparationsanstalterna, verkställa

översyn av föreliggande beräkningar rörande de vinster i ekonomiskt hänseende,

som kunde uppkomma vid genomförandet av 1944 års riksdags beslut

i jämförelse med motsvarande vinster vid centralisering i enlighet med

av intendenturavdelningen angivna riktlinjer, samt att till Kungl. Majit inkomma

med redogörelse i ämnet.

Generaldirektören Sällfors — i det följande benämnd utredningsmannen

— har till fullföljande av det honom givna uppdraget den 21 december 1945

till chefen för försvarsdepartementet överlämnat ekonomisk utredning angående

viss centralisering av underhållstjänsten för intendenturmateriel m. m.

Den sålunda verkställda utredningen har i stort sett bekräftat riktigheten

av de tidigare beräkningar, på vilka den av statsmakterna beslutade centraliseringen

av underhållstjänsten grundats, samt har givit ytterligare belägg

för att en centralisering av tvätt- och reparations tjänsten för försvaret inom

mellersta Norrland samt västra och östra Götaland till tre större centralanstalter

i Långsele, Herrljunga och Mjölby kommer att medföra en betydande

besparing i jämförelse med det förslag till gamisonsvis ordnad centralisering,

vars genomförande förordats av intendenturavdelningen. Kostnadsberäkningarna

ha givit till resultat, att de årliga driftskostnaderna för de olika

grenarna av underhållstjänsten enligt nämnda båda alternativ skulle gestalta

sig på följande sätt.

Verksamhetsgren

Årskostnad vid

till tre anstalter

centraliserad drift

kronor

Årskostnad vid

garnisonsvis

ordnad drift

kronor

Vattentvätt....................

743 200

1 028180

Kemisk tvätt..................

144 230

148 190

Textilreparationer..............

349 340

677 250

Skoreparationer................

523 850

1 024 210

Summa

1 760 620

2 877 830

Den årliga besparingen vid en helt genomförd centralisering till omförmälda

tre centralanstalter har således beräknats till omkring 1 115 000 kronor

vid jämförelse med årskostnaderna vid garnisonsvis genomförd centralisering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 177.

7

Utredningsmannen har vidare funnit, att vid ett bibehållande av befintliga

mindre tvätt- och reparationsanstalter i Umeå och Karlstad — vilka med

hänsyn till nämnda garnisonsorters från närmaste centralanstalt avskilda belägenhet

enligt 1944 års riksdagsbeslut avsetts skola bibehållas även efter

genomförd centralisering — den angivna besparingen skulle komma att

minskas med i runt tal 135 000 kronor till omkring 980 000 kronor årligen.

Utredningsmannen har med stöd av de verkställda beräkningarna föreslagit,

att försvarets tvätt- och reparationstjänst för mellersta Norrland samt

västra och östra Götaland i sin helhet koncentreras till de tre anstalterna i

.Långsele, Herrljunga och Mjölby och att således tvätt- och reparationsanstalterna

i Umeå och Karlstad nedläggas. Ur ekonomisk synpunkt förordar

utredningsmannen även nedläggande av de till Falun och Gävle förlagda anstalterna

för vattentvätt och reparation av vattentvättgods, vilka anstalter avsetts

skola bibehållas jämväl efter genomförd centralisering.

över utredningen ha yttranden inhämtats från överbefälhavaren, arméförvaltningens

intendenturavdelning och försvarets fabriksstyrelse. Därjämte lia

försvarets civila tjänstemannaförbund, försvarsverkens civila personals förbund,

1945 års skoutredning och svenska sko fabrikant föreningen begagnat

sig av erhållet tillfälle att yttra sig över utredningen. Rörande dessa yttranden

får utskottet hänvisa till den redogörelse för innehållet i desamma, som

statsrådet lämnat å s. 8—11 i statsrådsprotokollet.

Utredningsmannen har beretts tillfälle taga del av de invändningar mot

den verkställda utredningen, som framkommit från speciellt intendenturavdelningens,

personalförbundens och industriens sida. I särskilda promemorior

har utredningsmannen punkt för punkt granskat de sålunda framförda

invändningarna, vilka funnits icke kunna nämnvärt påverka utredningens

slutomdöme. Utskottet får hänvisa till den redogörelse för innehållet

i dessa promemorior, som statsrådet lämnat å s. 11 och 12 i statsrådsprotokollet.

Föredragande statsrådet har för egen del i ärendet anfört följande.

Den av 1943 och 1944 års riksdagar godkända planen för centralisering av

försvarets ifrågavarande underhållstjänst innebär, att verksamheten skall

koncentreras till sju centrala anstalter, förlagda till Stockholm, Boden, Visby,

Långsele, Herrljunga, Mjölby och Hässleholm. Med uppförande av anstalten

i Hässleholm skall dock enligt riksdagens beslut anstå; de till södra delen av

landet förlagda truppförbanden skola tills vidare betjänas av den vid förutvarande

tvångsarbetsanstalten i Landskrona befintliga tvättinrättningen, vilken

för ändamålet ställts under fabriksstyrelsens förvaltning. Åt fabriksstyrelsen

har i samband härmed uppdragits att till Kungl. Maj:t inkomma

med förslag till ordnandet av underhållstjänsten för till landets södra delar

förlagda truppförband. Hittillsvarande ordning för underhållstjänstens bedrivande

har vidare ansetts böra bibehållas vid ett antal från närmaste centrala

anstalt avsides belägna militära enheter ävensom i Karlskrona.

Centraliseringen har hittills fortskridit så långt, att Visbyanstalten färdigställts

och tagits i bruk. För Stockholmsanläggningen lia nyligen fastställts

situationsplan och ritningar, varjämte byggnadstillstånd meddelats. Frågan

örn fastställelse av situationsplan och meddelande av byggnadstillstånd för

Bodenanläggningen är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. För anstalterna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 177.

i Långsele, Herrljunga och Mjölby liro situationsplaner och ritningar under

utarbetande inom fabriksstyrelsen.

Bland annat på grund av inträdd prisstegring men även för möjliggörande

av ytterligare rationalisering av driften vid de beslutade anläggningarna har

fabriksstyrelsen för nästkommande budgetår hemställt om anvisande av

tilläggsanslag för byggnadsändamål samt för anskaffning av maskiner och

teknisk utrustning. Anslagsäskandena sluta på sammanlagt omkring en miljon

kronor, överbefälhavaren har med hänsyn härtill ifrågasatt, om icke

med uppförande av en utav anstalterna i Långsele, Herrljunga och Mjölby

bolde anstå och härigenom frigjorda medel användas för fullföljande av

byggnadsprogrammet i övrigt.

Emellertid lia även ur andra synpunkter betänkligheter framkommit mot

ett fullföljande i full utsträckning av centraliseringsplanen. Sålunda har försvarsverkens

civila personals förbund ansett, att centraliseringen borde begränsas

till de tre anstalterna i Boden, Stockholm och Visby men att i övrigt

underhållstjänsten borde ombesörjas garnisonsvis. Från skoindustriens sida

har vidare uttryckts önskemål om att skoreparationer för kronans räkning

måtte fortsättningsvis liksom under beredskapstiden utläggas på de privata

skofabrikens. I sammanhang härmed ha tvivelsmål yppats rörande de planerade

centralanstalternas ekonomiska bärighet, varvid såväl intendenturavdelningen

som personalförbundet företrätt den uppfattningen, att en garnisonsvis

genomförd centralisering, vartill avdelningen tagit initativ under

de gångna beredskapsåren, ur olika synpunkter vore att föredraga framför

en längre gående koncentration av verkstadsdriften.

Vad sålunda anförts ger vid handen att en förskjutning i uppfattningen

på dessa håll skett under övervägandena i den föreliggande frågan. Sålunda

lia både intendenturavdelningen och personalförbundet ursprungligen varit

inriktade på ett bibehållande av den förbundsvis bedrivna underhållstjänslen,

dock med gemensam anstalt på orter med mer än ett förband. Sedan

det visat sig, att en dylik decentraliserad organisation är i ekonomiskt hänseende

orimlig, förorda avdelningen och förbundet numera ett sammanförande

aarnisonsvis av driften vid de nuvarande förbandsverkstäderna, varigenom

dock ett flertal truppförband komma att sakna reparationsverkstäder på sina

förläggningsorter. Till stöd härför åberopas det oaktat i huvudsak samma

skäl som tidigare anförts för ett bibehållande i princip av den truppförbandsvis

bedrivna underhållstjänsten.

Av det sagda framgår att meningsskiljaktigheterna väsentligen gälla graden

av centralisering. Sedan numera truppförbandsvis bedriven underhållstjänst

icke av någon förordas, står valet mellan garnisonsverkstäder och

centralanstalter. Ehuru beslut från statsmakternas sida redan föreligger örn

anordnande av centralanstalter, har jag — med beaktande av att de mot

centralanstaltsplanen riktade invändningarna delvis tagit sikte på de ekonomiska

kalkyler, vilka legat till grund för statsmakternas ställningstagande —

ansett mig böra föranstalta om en närmare undersökning rörande den ekonomiska

vinsten av ett sammanförande av underhållstjänsten till de beslutade

centralanstalterna i Långsele, Herrljunga och Mjölby i jämförelse med

den vinst, som skulle uppkomma vid garnisonsvis genomförd centralisering

för motsvarande delar av försvaret. Den för detta ändamål tillkallade utredningsmannen

har på grundval av en synnerligen ingående undersökning, som

bygger på förutsättningar, vilka under undersökningens gång godtagits av

intendenturadelningens experter, kommit till det resultatet, att garnisonsplanen

medför en årskostnad som med 980 000 kronor — eller med mer

än 50 °/o — överstiger motsvarande kostnad för centralanstaltsplanen. Undersökningen

har dessutom i allt väsentligt bekräftat riktigheten av tidigare

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 177.

9

verkställda beräkningar rörande fördelarna i övrigt av en övergång till central

drift. Intendenturavdelningen har uppskattat motsvarande kostnadsskillnad

— till förmån för centralanstaltsplanen — till omkring 200 000

kronor, innebärande en kostnadsökning med endast något över 10 %> för

garnisonsplanen.

Örn ock de ekonomiska kalkyler, som framlagts av utredningsmannen,

kunna på en eller annan punkt diskuteras, synes det ställt utom varje tvivel,

att ett fullföljande av den av statsmakterna beslutade centralanstaltsplanen

kommer att medföra ett ekonomiskt sett avsevärt gynnsammare driftsresultat

än garnisonsvis ordnad verkstadsdrift. Även örn vinsten beräknas till så

lågt belopp som i intendenturavdelningens kalkyl skett — denna kalkyl

synes mig emellertid icke kunna vara ekonomiskt hållbar — blir dock besparingen

av den storleksordningen att den bör tillvaratagas. Likaså finner

jag av den gjorda undersökningen framgå, att ekonomiska skäl icke kunna

motivera att den privata industrien under fredsförhållanden anlitas för någon

eller några grenar av denna underhållstjänst, detta så mycket mindre som

frågan härom för industriens vidkommande ur kapacitets- och sysselsättningssynpunkt

knappast är av större vikt. De invändningar som från andra

än ekonomiska utgångspunkter framförts mot centralanstaltsplanen voro redan

vid statsmakternas beslut åren 1943 och 1944 föremål för övervägande

och kunna nu icke medföra ett ändrat ställningstagande. Det synes mig vara

att antaga, att de blivande centralanstalterna skola visa sig vara fullt i stånd

att tillfredsställande lösa de med underhållstjänsten förenade problemen saväl

i tekniskt hänseende som med hänsyn till rent militära önskemål och bedömanden.

Jag saknar således anledning att ifrågasätta ändring i det byggnadsprogram

som av statsmakterna redan beslutats. Jag förutsätter emellertid, att

Kungl. Maj :t skall äga frihet att inom ramen för tillgängliga medel vidtaga

de dispositioner med avseende å underhållstjänstens ändamålsenliga ordnande

som må befinnas påkallade. Skulle det salunda finnas lämpligt att såsom

redan skett vad beträffar den för södra Sverige avsedda anläggningen —- utnyttja redan befintliga anläggningar för centralanstaltsplanens genomförande,

synes hinder härför icke böra föreligga i den mån kostnaderna härigenom

kunna nedbringas. Huruvida, såsom i ärendet ifragasatts, några särskilda

åtgärder från statens sida böra vidtagas för att kompensera aktiebolaget

Eric Andersson & C:o skofabrikör i anledning av eventuell förlust genom

uteblivna reparationer för kronans räkning synes böra iå bli beroende

av övervägande inom fabriksstyrelsen.

Däremot är jag icke beredd att nu förorda ett nedläggande av verksamheten

vid de mindre tvätt- och reparationsanstalter, som förutsatts skola

alltjämt ombesörja underhållsverksamheten vid därav berörda delar av försvaret.

Icke minst med tanke på möjligheten av en nedgång i omsättningen

vid centralanstalterna i samband med blivande förändringar i försvarsorganisationen

eller uppkommande minskningar i värnplikts- och manskapskontingenterna

synes det mig välbetänkt, att den sysselsättningskapacitet,

sorn verksamheten vid dessa mindre anläggningar representerar, hils vidare

behandlas såsom en från den centraliserade verkstadsdriften fristående verksamhet,

som framdeles i mån av utrymme kan överflyttas till central anstalt.

Härutinnan lärer det få ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid besluta.

De av fabriksstyrelsen framlagda beräkningarna rörande det ytterligare

medelsbehov, som erfordras för centraliseringsprogrammets genomförande,

lia icke givit mig anledning till erinran. Jag har härvid utgått från att Stockholmsanläggningen

dimensioneras för lillgodoseende av vissa civila statsmyndigheters

tvättbehov. Jag räknar således med elt medelsbehov av i avrun
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 177.

Utskottet.

dadé tal 410 000 kronor för uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter

och 610 000 kronor för anskaffning av maskiner och annan utrustning

för dessa anstalter.

Såsom i ärendet erinrats beslöto 1943 och 1944 års riksdagar, att den förbandsvis

bedrivna tvätt- och reparationsverksamheten i fråga om intendenturmateriel

vid försvaret skulle rationaliseras genom koncentration av verkstadsdriften

till centrala tvätt- och reparationsanstalter, förlagda till Stockholm,

Boden, Visby, Långsele, Herrljunga, Mjölby och Hässleholm. Med uppförande

av anstalten i sistnämnda stad skulle dock enligt riksdagens beslut

anstå. Riksdagen har hittills ställt ett sammanlagt belopp av 6 902 000 kronor

till förfogande för ändamålet. Av ifrågavarande anstalter är den för Gotland

avsedda numera färdigställd och tagen i bruk. Situationsplaner och ritningar

för övriga anstalter äro i vissa fall fastställda och i övriga fall under prövning

eller utarbetande. Med hänsyn till inträdda prisstegringar och för tillgodoseende

av behovet av maskiner och annan utrustning för anstalterna har

Kungl. Maj :t nu äskat ytterligare medel å tillhopa 1 020 000 kronor.

Av ärendet framgår att vissa meningsskiljaktigheter uppkommit i fråga örn

den fortsatta centraliseringen av tvätt- och reparationstjänsten. Detta gäller

särskilt de föreslagna centralanstalterna i Långsele, Herrljunga och Mjölby.

Sålunda har hävdats den uppfattningen, att ett sammanförande gamisonsvis

av driften vid de nuvarande förbandsverkstäderna vore att föredraga framför

den av riksdagen beslutade centraliseringen. Det synes emellertid utskottet

genom den på föredragande statsrådets föranstaltande verkställda

utredningen i ärendet klart framgå, att en centralisering i enlighet med riksdagens

tidigare fattade beslut skulle vid jämförelse med garnisonsvis ordnad

centralisering medföra icke oväsentliga besparingar. Ej heller med avseende

å kvalitetsfrågan och omloppstiden för reparationer synes något hava framkommit,

som utgör skäl för ett frångående av centralanstaltsplanen. Med

hänsyn härtill finner utskottet i likhet med statsrådet anledning icke föreligga

att ifrågasätta ändring i det centraliseringsprogram, som av statsmakterna

redan beslutats. En annan fråga är huruvida rådande brist på arbetskraft

och olika slags byggnadsmaterial kan anses utgör hinder för att byggnadsföretagen

nu genomföras. I motionen 1:270 har gjorts gällande att så

skulle vara fallet. Utskottet vill med anledning härav framhålla, att utskottet

förutsätter, att vid valet mellan att fullfölja nu ifrågavarande byggnadsprogram

eller igångsätta andra i och för sig nödvändiga byggnadsföretag ställningstagande

härtill får ske efter vanligt angelägenhets- och produktivitetsbedömande.

Utskottet saknar alltså anledning att nu närmare ingå på detta

spörsmål och avstyrker följaktligen motionen. Därest det skulle anses lämpligt

att utnyttja redan befintliga anläggningar för centralanstaltsplanens genomförande

eller andra åtgärder skulle befinnas påkallade i syfte att ändamålsenligt

ordna underhållstjänsten, bör såsom statsrådet förutsatt Kungl. Majit

få besluta härom, i den mån kostnaderna härigenom kunna nedbringas eller

rymmas inom ramen för tillgängliga medel.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 177.

11

Mot de verkställda kostnadsberäkningarna har utskottet icke något att

erinra. Utskottet tillstyrker alltså, att 410 000 kronor anvisas för uppförande

av centrala tvätt- och reparationsanstalter och 610 000 kronor för anskaffning

av maskiner och annan utrustning för dessa anstalter.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag å motionen I: 270, för budgetåret 1946/47 under

försvarets fabriksfond anvisa

a) till Uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter

ett investeringsanslag av 410 000 kronor;

b) till Anskaffning av maskiner och annan utrustning för

centrala tvätt- och reparationsanstalter ett investeringsanslag

av 610 000 kronor.

Stockholm den 4 juni 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 176.

Reservationer:

1) av herrar Johan Bernhard Johansson och Mannerskantz, vilka ansett,

att utskottet bort tillstyrka motionen I: 270 och alltså hemställa,

att riksdagen må

a) avslå förevarande proposition;

b) i skrivelse till Kungl. Majit uttala, att med uppförande

av de i propositionen föreslagna centrala tvätt- och reparationsverkstäderna

skall anstå tills materialläget på byggnadsmarknaden

avsevärt bättrats samt att förnyade undersökningar

rörande de framtida besparingsmöjligheterna vidtagas;
-

2) av herrar Andrén och Staxäng.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:337 Riksdagens skrivelse nr 337 s. 5 i texten