Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av vissa investeringsanslag för budgetåret 1946j47 för uppförande av centrala tvättoch reparationsanstalter för försvaret jämte i ämnet väckt motion.
1946-06-04 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1946:177, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av vissa investeringsanslag för budgetåret 1946j47 för uppförande av centrala tvättoch reparationsanstalter för försvaret jämte i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 177.
3
Nr 177.
Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1946 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande
av vissa investeringsanslag för budgetåret
1946j47 för uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter
för försvaret jämte i ämnet väckt motion.
(l:a avd.)
I propositionen nr 132 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 1 mars 1946, föreslagit
riksdagen att för budgetåret 1946/47 under Försvarets fabriksfond anvisa
dels till Uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter ett investeringsanslag
av 410 000 kronor, dels ock till Anskaffning av maskiner och annan
utrustning för centrala tvätt- och reparationsanstalter ett investeringsanslag
av 610 000 kronor.
Vidare har i en inom första kammaren av herr Mannerskantz m. fl. väckt
motion (I: 270) hemställts, att riksdagen måtte dels besluta att avslå Kungl.
Majits proposition nr 132, dels ock uttala att med uppförande av de häruti
föreslagna centrala tvätt- och reparationsverkstäderna skall anstå tills materialläget
på byggnadsmarknaden avsevärt bättrats samt att förnyade undersökningar
rörande de framtida besparingsmöjligheterna vidtagas.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
På förslag av Kungl. Majit i proposition nr 179 beslöt 1943 års riksdag
(r. skr. nr 320), att den förbandsvis bedrivna tvätt- och reparationsverksamheten
i fråga örn intendenturmateriel vid försvaret skulle rationaliseras genom
koncentration av verkstadsdriften till ett fåtal centrala tvätt- och reparationsanstalter.
Tillika ställde riksdagen tillhopa 3 070 000 kronor till Kungl.
Majits förfogande dels för uppförande av centrala dylika anstalter i Stockholm
och Boden samt på Gotland, dels ock för anskaffning av maskiner och
annan utrustning för anstalterna i fråga.
Vidare anvisade 1944 års riksdag på förslag av Kungl. Majit i proposition
nr 112 (r. skr. nr 327) tillhopa 3 570 000 kronor dels för uppförande av
centrala tvätt- och reparationsanstalter för försvaret i Långsele, Herrljunga
och Mjölby, dels för visst markförvärv, dels ock för anskaffning av maskiner
och annan utrustning för anstalterna i fråga.
Slutligen medgav 1944 års höstriksdag (r. skr. nr 497) på förslag av Kungl.
4
Statsutskottets utlåtande nr 177.
Majit i proposition nr 288, att den av 1943 års riksdag beslutade centrala
tvätt- och reparationsanstalten i Boden finge för en ytterligare kostnad av
tillhopa 262 000 kronor dimensioneras för tillgodoseende jämväl av visst
civilt tvättbehov.
Av ifrågavarande anstalter är den för Gotland avsedda numera färdigställd
och tagen i bruk. För den för Stockholmsområdet avsedda anstalten har
Kungl. Majit genom beslut den 18 januari 1946 fastställt situationsplan och
ritningar ävensom meddelat byggnadstillstånd. Frågan om fastställelse av
situationsplan och meddelande av byggnadstillstånd för Boden-anstalten är
för närvarande beroende på Kungl. Majits prövning. Situationsplaner och
ritningar för övriga anstalter äro under utarbetande inom försvarets fabriksstyrelse.
I skrivelse den 27 augusti 1945 rörande fabriksverkets anslagsbehov för
nästkommande budgetår har fabriksstyrelsen hemställt, att för uppförande
av de av riksdagen beslutade centrala tvätt- och reparationsanstalterna ävensom
för anskaffning av maskiner och annan utrustning för anstalterna måtte,
utöver redan anvisade medel, under försvarets fabriksfond anvisas ytterligare
(406 800 + 611 900 =) 1 018 700 kronor.
överbefälhavaren har i anledning av fabriksstyrelsens anslagsäskanden anfört,
att de uppkomna kostnadsökningarna syntes vara ägnade att i viss mån
rubba de beräkningar, på vilka centraliseringsplanen grundats. Härtill komme
att man icke kunde bortse från sambandet mellan behovet av centrala
tvätt- och reparationsanstalter och den förändrade försvarsorganisation,
som kunde komma att framgå av 1945 års försvarskommittés utredning. Vidare
kunde framhållas, att på erfarenhet grundad kännedom saknades om
de fördelar i ekonomiskt och annat avseende, som eventuellt vore att förvänta
som resultat av den beslutade centraliseringen. Slutligen borde icke
förbises, att den väntade nedgången i värnpliktskontingenternas storlek under
de närmaste åren kunde beräknas medföra, att tvätt- och reparationsverksamheten
i icke ringa mån minskade i omfattning. Nu angivna omständigheter
syntes överbefälhavaren tala för att en viss återhållsamhet iakttoges
i fråga om det fastställda programmets genomförande, överbefälhavaren
ansåge sig därför böra ifrågasätta, örn icke tills vidare borde anstå med
uppförande av en utav de beslutade anstalterna. Härigenom frigjorda, redan
anvisade medel skulle därigenom kunna tagas i anspråk för bestridande
av kostnadsökningarna för de övriga anstalterna.
Föredragande statsrådet har omnämnt, att i anledning av de utav överbefälhavaren
framförda erinringarna redan tidigare i olika sammanhang viss
kritik riktats mot ett genomförande i full utsträckning av den beslutade centraliseringen
av tvätt- och reparationstjänsten vid försvaret.
Sålunda anhöll aktiebolaget Eric Andersson & C:o skofabriker, Hallsberg,
i skrift den 11 december 1944 till chefen för försvarsdepartementet, att undersökning
måtte verkställas rörande fördelarna av att utföra reparationer
av skodon för försvarets räkning vid privata skofabriker i stället för vid de
beslutade centralanstalterna.
Statsutskottets utlåtande nr 177.
5
Vidare framhöll försvarsverkens civila personals förbund i skrift den 7
februari 1945 till chefen för försvarsdepartementet, hurusom under beredskapstiden
åtskilliga åtgärder vidtagits i syfte att rationalisera driften vid
förbandsverkstäderna. På en del garnisonsorter med flera förband hade sammanslagning
av verkstäderna skett, vilket medfört ur driftssynpunkt goda
resultat. Genom vissa effektiviseringar syntes ytterligare förbättringar kunna
ernås för en jämförelsevis obetydlig kostnad. Intendenturverkstädernas arbete
hade städse kännetecknats av högsta möjliga kvalitet. Jämväl efter den
garnisonsvis genomförda centraliseringen av verkstadsdriften hade arbetets
höga kvalitet kunnat upprätthållas. Även med bortseende från kvalitetskravet
syntes underhållstjänsten vid de planerade centralanstalterna icke kunna
ombesörjas lika effektivt som vid förbandsverkstäderna. Enligt förbundets
åsikt borde den beslutade centraliseringen begränsas till de för Stockholm,
Boden och Gotland avsedda anläggningarna; i övrigt borde centraliseringen
genomföras garnisonsvis.
Förbundets framställning utmynnade i en hemställan om att utredning
måtte ske rörande fördelarna av en centralisering av underhållstjänsten enligt
det av statsmakterna beslutade programmet.
I över ifrågavarande framställningar infordrade yttranden framkommo
olika synpunkter på frågan om underhållstjänstens centralisering. Arméförvaltningens
intendenturavdelning uttryckte tvivel, huruvida de planerade centralanstalterna
skulle komma att visa sig konkurrenskraftiga gentemot den
privata industrien, samt ifrågasatte hållbarheten av de ekonomiska kalkyler,
på vilka beslutet om centraliseringen grundats. Den försöksverksamhet, som
alltsedan år 1941 bedrivits i intendenturavdelningens regi, hade visat, att
väsentliga besparingar stöde att vinna genom ökad mekanisering och förbättrade
arbetsmetoder vid gamisonsvis eller förbandsvis anordnade verkstäder.
För en revidering av de planerade centraliseringsåtgärdema talade bl. a. tillkomsten
av förenklade reparationsmetoder samt konstruktionen av slitstarkare
skodon. Med hänsyn till att ett flertal för frågans bedömande betydelsefulla
faktorer tillkommit efter det beslutet om underhållstjänstens centralisering
fattats understödde intendenturavdelningen den av försvarsverkens civila
personals förbund gjorda framställningen örn förnyad undersökning rörande
fördelarna av centraliseringen. Svenska skofabrikantföreningen framhöll, att
de privata skofabrikemas prissättning av reparationsarbetena understigit reparationskostnaderna
vid förbandsverkstäderna. Försvarets fabriksstyrelse
påpekade, att den vid marinens centrala beklädnadsverkstad tillämpade prissättningen
vid skoreparationer utvisat, att en rationellt driven statlig reparationsverkstad
vore i stånd att utföra reparationsarbeten till priser, understigande
dem som tillämpades inom den privata industrien. Vad kvalitetsfrågan
beträffade syntes förutsättningarna för ett gott arbete i varje fall icke vara
mindre vid en större anstalt än vid en liten verkstad. Centraliseringsfrågan
vore helt en ekonomisk fråga. Centraliseringen borde drivas så långt, att den
sammanlagda kostnaden för reparationer och transporter bleve den minsta
möjliga. Storleksordningen av de beslutade reparationsverkstäderna för tex
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 177.
Wier och skodon anslöte sig för övrigt nära till intendenturavdelningens försöksverkstäder.
Såvitt fabriksstyrelsen kunnat finna, hade de till grund för
beslutet om underhållstjänstens centralisering liggande beräkningarna i stort
sett visat sig vara riktiga. Den av personalförbundet gjorda framställningen
borde fördenskull icke föranleda någon åtgärd.
I syfte att få de mot centraliseringsplanens fullföljande framställda anmärkningarna
allsidigt och sakkunnigt belysta uppdrog Kungl. Maj:t den
29 juni 1945 åt generaldirektören C. T. Sällfors att, med beaktande av föreliggande
erfarenheter rörande driftsresultatet vid de genom intendenturavdelningens
försorg gamisonsvis centraliserade reparationsanstalterna, verkställa
översyn av föreliggande beräkningar rörande de vinster i ekonomiskt hänseende,
som kunde uppkomma vid genomförandet av 1944 års riksdags beslut
i jämförelse med motsvarande vinster vid centralisering i enlighet med
av intendenturavdelningen angivna riktlinjer, samt att till Kungl. Majit inkomma
med redogörelse i ämnet.
Generaldirektören Sällfors — i det följande benämnd utredningsmannen
— har till fullföljande av det honom givna uppdraget den 21 december 1945
till chefen för försvarsdepartementet överlämnat ekonomisk utredning angående
viss centralisering av underhållstjänsten för intendenturmateriel m. m.
Den sålunda verkställda utredningen har i stort sett bekräftat riktigheten
av de tidigare beräkningar, på vilka den av statsmakterna beslutade centraliseringen
av underhållstjänsten grundats, samt har givit ytterligare belägg
för att en centralisering av tvätt- och reparations tjänsten för försvaret inom
mellersta Norrland samt västra och östra Götaland till tre större centralanstalter
i Långsele, Herrljunga och Mjölby kommer att medföra en betydande
besparing i jämförelse med det förslag till gamisonsvis ordnad centralisering,
vars genomförande förordats av intendenturavdelningen. Kostnadsberäkningarna
ha givit till resultat, att de årliga driftskostnaderna för de olika
grenarna av underhållstjänsten enligt nämnda båda alternativ skulle gestalta
sig på följande sätt.
Verksamhetsgren
Årskostnad vid
till tre anstalter
centraliserad drift
kronor
Årskostnad vid
garnisonsvis
ordnad drift
kronor
Vattentvätt....................
743 200
1 028180
Kemisk tvätt..................
144 230
148 190
Textilreparationer..............
349 340
677 250
Skoreparationer................
523 850
1 024 210
Summa
1 760 620
2 877 830
Den årliga besparingen vid en helt genomförd centralisering till omförmälda
tre centralanstalter har således beräknats till omkring 1 115 000 kronor
vid jämförelse med årskostnaderna vid garnisonsvis genomförd centralisering.
Statsutskottets utlåtande nr 177.
7
Utredningsmannen har vidare funnit, att vid ett bibehållande av befintliga
mindre tvätt- och reparationsanstalter i Umeå och Karlstad — vilka med
hänsyn till nämnda garnisonsorters från närmaste centralanstalt avskilda belägenhet
enligt 1944 års riksdagsbeslut avsetts skola bibehållas även efter
genomförd centralisering — den angivna besparingen skulle komma att
minskas med i runt tal 135 000 kronor till omkring 980 000 kronor årligen.
Utredningsmannen har med stöd av de verkställda beräkningarna föreslagit,
att försvarets tvätt- och reparationstjänst för mellersta Norrland samt
västra och östra Götaland i sin helhet koncentreras till de tre anstalterna i
.Långsele, Herrljunga och Mjölby och att således tvätt- och reparationsanstalterna
i Umeå och Karlstad nedläggas. Ur ekonomisk synpunkt förordar
utredningsmannen även nedläggande av de till Falun och Gävle förlagda anstalterna
för vattentvätt och reparation av vattentvättgods, vilka anstalter avsetts
skola bibehållas jämväl efter genomförd centralisering.
över utredningen ha yttranden inhämtats från överbefälhavaren, arméförvaltningens
intendenturavdelning och försvarets fabriksstyrelse. Därjämte lia
försvarets civila tjänstemannaförbund, försvarsverkens civila personals förbund,
1945 års skoutredning och svenska sko fabrikant föreningen begagnat
sig av erhållet tillfälle att yttra sig över utredningen. Rörande dessa yttranden
får utskottet hänvisa till den redogörelse för innehållet i desamma, som
statsrådet lämnat å s. 8—11 i statsrådsprotokollet.
Utredningsmannen har beretts tillfälle taga del av de invändningar mot
den verkställda utredningen, som framkommit från speciellt intendenturavdelningens,
personalförbundens och industriens sida. I särskilda promemorior
har utredningsmannen punkt för punkt granskat de sålunda framförda
invändningarna, vilka funnits icke kunna nämnvärt påverka utredningens
slutomdöme. Utskottet får hänvisa till den redogörelse för innehållet
i dessa promemorior, som statsrådet lämnat å s. 11 och 12 i statsrådsprotokollet.
Föredragande statsrådet har för egen del i ärendet anfört följande.
Den av 1943 och 1944 års riksdagar godkända planen för centralisering av
försvarets ifrågavarande underhållstjänst innebär, att verksamheten skall
koncentreras till sju centrala anstalter, förlagda till Stockholm, Boden, Visby,
Långsele, Herrljunga, Mjölby och Hässleholm. Med uppförande av anstalten
i Hässleholm skall dock enligt riksdagens beslut anstå; de till södra delen av
landet förlagda truppförbanden skola tills vidare betjänas av den vid förutvarande
tvångsarbetsanstalten i Landskrona befintliga tvättinrättningen, vilken
för ändamålet ställts under fabriksstyrelsens förvaltning. Åt fabriksstyrelsen
har i samband härmed uppdragits att till Kungl. Maj:t inkomma
med förslag till ordnandet av underhållstjänsten för till landets södra delar
förlagda truppförband. Hittillsvarande ordning för underhållstjänstens bedrivande
har vidare ansetts böra bibehållas vid ett antal från närmaste centrala
anstalt avsides belägna militära enheter ävensom i Karlskrona.
Centraliseringen har hittills fortskridit så långt, att Visbyanstalten färdigställts
och tagits i bruk. För Stockholmsanläggningen lia nyligen fastställts
situationsplan och ritningar, varjämte byggnadstillstånd meddelats. Frågan
örn fastställelse av situationsplan och meddelande av byggnadstillstånd för
Bodenanläggningen är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. För anstalterna
8
Statsutskottets utlåtande nr 177.
i Långsele, Herrljunga och Mjölby liro situationsplaner och ritningar under
utarbetande inom fabriksstyrelsen.
Bland annat på grund av inträdd prisstegring men även för möjliggörande
av ytterligare rationalisering av driften vid de beslutade anläggningarna har
fabriksstyrelsen för nästkommande budgetår hemställt om anvisande av
tilläggsanslag för byggnadsändamål samt för anskaffning av maskiner och
teknisk utrustning. Anslagsäskandena sluta på sammanlagt omkring en miljon
kronor, överbefälhavaren har med hänsyn härtill ifrågasatt, om icke
med uppförande av en utav anstalterna i Långsele, Herrljunga och Mjölby
bolde anstå och härigenom frigjorda medel användas för fullföljande av
byggnadsprogrammet i övrigt.
Emellertid lia även ur andra synpunkter betänkligheter framkommit mot
ett fullföljande i full utsträckning av centraliseringsplanen. Sålunda har försvarsverkens
civila personals förbund ansett, att centraliseringen borde begränsas
till de tre anstalterna i Boden, Stockholm och Visby men att i övrigt
underhållstjänsten borde ombesörjas garnisonsvis. Från skoindustriens sida
har vidare uttryckts önskemål om att skoreparationer för kronans räkning
måtte fortsättningsvis liksom under beredskapstiden utläggas på de privata
skofabrikens. I sammanhang härmed ha tvivelsmål yppats rörande de planerade
centralanstalternas ekonomiska bärighet, varvid såväl intendenturavdelningen
som personalförbundet företrätt den uppfattningen, att en garnisonsvis
genomförd centralisering, vartill avdelningen tagit initativ under
de gångna beredskapsåren, ur olika synpunkter vore att föredraga framför
en längre gående koncentration av verkstadsdriften.
Vad sålunda anförts ger vid handen att en förskjutning i uppfattningen
på dessa håll skett under övervägandena i den föreliggande frågan. Sålunda
lia både intendenturavdelningen och personalförbundet ursprungligen varit
inriktade på ett bibehållande av den förbundsvis bedrivna underhållstjänslen,
dock med gemensam anstalt på orter med mer än ett förband. Sedan
det visat sig, att en dylik decentraliserad organisation är i ekonomiskt hänseende
orimlig, förorda avdelningen och förbundet numera ett sammanförande
aarnisonsvis av driften vid de nuvarande förbandsverkstäderna, varigenom
dock ett flertal truppförband komma att sakna reparationsverkstäder på sina
förläggningsorter. Till stöd härför åberopas det oaktat i huvudsak samma
skäl som tidigare anförts för ett bibehållande i princip av den truppförbandsvis
bedrivna underhållstjänsten.
Av det sagda framgår att meningsskiljaktigheterna väsentligen gälla graden
av centralisering. Sedan numera truppförbandsvis bedriven underhållstjänst
icke av någon förordas, står valet mellan garnisonsverkstäder och
centralanstalter. Ehuru beslut från statsmakternas sida redan föreligger örn
anordnande av centralanstalter, har jag — med beaktande av att de mot
centralanstaltsplanen riktade invändningarna delvis tagit sikte på de ekonomiska
kalkyler, vilka legat till grund för statsmakternas ställningstagande —
ansett mig böra föranstalta om en närmare undersökning rörande den ekonomiska
vinsten av ett sammanförande av underhållstjänsten till de beslutade
centralanstalterna i Långsele, Herrljunga och Mjölby i jämförelse med
den vinst, som skulle uppkomma vid garnisonsvis genomförd centralisering
för motsvarande delar av försvaret. Den för detta ändamål tillkallade utredningsmannen
har på grundval av en synnerligen ingående undersökning, som
bygger på förutsättningar, vilka under undersökningens gång godtagits av
intendenturadelningens experter, kommit till det resultatet, att garnisonsplanen
medför en årskostnad som med 980 000 kronor — eller med mer
än 50 °/o — överstiger motsvarande kostnad för centralanstaltsplanen. Undersökningen
har dessutom i allt väsentligt bekräftat riktigheten av tidigare
Statsutskottets utlåtande nr 177.
9
verkställda beräkningar rörande fördelarna i övrigt av en övergång till central
drift. Intendenturavdelningen har uppskattat motsvarande kostnadsskillnad
— till förmån för centralanstaltsplanen — till omkring 200 000
kronor, innebärande en kostnadsökning med endast något över 10 %> för
garnisonsplanen.
Örn ock de ekonomiska kalkyler, som framlagts av utredningsmannen,
kunna på en eller annan punkt diskuteras, synes det ställt utom varje tvivel,
att ett fullföljande av den av statsmakterna beslutade centralanstaltsplanen
kommer att medföra ett ekonomiskt sett avsevärt gynnsammare driftsresultat
än garnisonsvis ordnad verkstadsdrift. Även örn vinsten beräknas till så
lågt belopp som i intendenturavdelningens kalkyl skett — denna kalkyl
synes mig emellertid icke kunna vara ekonomiskt hållbar — blir dock besparingen
av den storleksordningen att den bör tillvaratagas. Likaså finner
jag av den gjorda undersökningen framgå, att ekonomiska skäl icke kunna
motivera att den privata industrien under fredsförhållanden anlitas för någon
eller några grenar av denna underhållstjänst, detta så mycket mindre som
frågan härom för industriens vidkommande ur kapacitets- och sysselsättningssynpunkt
knappast är av större vikt. De invändningar som från andra
än ekonomiska utgångspunkter framförts mot centralanstaltsplanen voro redan
vid statsmakternas beslut åren 1943 och 1944 föremål för övervägande
och kunna nu icke medföra ett ändrat ställningstagande. Det synes mig vara
att antaga, att de blivande centralanstalterna skola visa sig vara fullt i stånd
att tillfredsställande lösa de med underhållstjänsten förenade problemen saväl
i tekniskt hänseende som med hänsyn till rent militära önskemål och bedömanden.
Jag saknar således anledning att ifrågasätta ändring i det byggnadsprogram
som av statsmakterna redan beslutats. Jag förutsätter emellertid, att
Kungl. Maj :t skall äga frihet att inom ramen för tillgängliga medel vidtaga
de dispositioner med avseende å underhållstjänstens ändamålsenliga ordnande
som må befinnas påkallade. Skulle det salunda finnas lämpligt att såsom
redan skett vad beträffar den för södra Sverige avsedda anläggningen —- utnyttja redan befintliga anläggningar för centralanstaltsplanens genomförande,
synes hinder härför icke böra föreligga i den mån kostnaderna härigenom
kunna nedbringas. Huruvida, såsom i ärendet ifragasatts, några särskilda
åtgärder från statens sida böra vidtagas för att kompensera aktiebolaget
Eric Andersson & C:o skofabrikör i anledning av eventuell förlust genom
uteblivna reparationer för kronans räkning synes böra iå bli beroende
av övervägande inom fabriksstyrelsen.
Däremot är jag icke beredd att nu förorda ett nedläggande av verksamheten
vid de mindre tvätt- och reparationsanstalter, som förutsatts skola
alltjämt ombesörja underhållsverksamheten vid därav berörda delar av försvaret.
Icke minst med tanke på möjligheten av en nedgång i omsättningen
vid centralanstalterna i samband med blivande förändringar i försvarsorganisationen
eller uppkommande minskningar i värnplikts- och manskapskontingenterna
synes det mig välbetänkt, att den sysselsättningskapacitet,
sorn verksamheten vid dessa mindre anläggningar representerar, hils vidare
behandlas såsom en från den centraliserade verkstadsdriften fristående verksamhet,
som framdeles i mån av utrymme kan överflyttas till central anstalt.
Härutinnan lärer det få ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid besluta.
De av fabriksstyrelsen framlagda beräkningarna rörande det ytterligare
medelsbehov, som erfordras för centraliseringsprogrammets genomförande,
lia icke givit mig anledning till erinran. Jag har härvid utgått från att Stockholmsanläggningen
dimensioneras för lillgodoseende av vissa civila statsmyndigheters
tvättbehov. Jag räknar således med elt medelsbehov av i avrun
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 177.
Utskottet.
dadé tal 410 000 kronor för uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter
och 610 000 kronor för anskaffning av maskiner och annan utrustning
för dessa anstalter.
Såsom i ärendet erinrats beslöto 1943 och 1944 års riksdagar, att den förbandsvis
bedrivna tvätt- och reparationsverksamheten i fråga om intendenturmateriel
vid försvaret skulle rationaliseras genom koncentration av verkstadsdriften
till centrala tvätt- och reparationsanstalter, förlagda till Stockholm,
Boden, Visby, Långsele, Herrljunga, Mjölby och Hässleholm. Med uppförande
av anstalten i sistnämnda stad skulle dock enligt riksdagens beslut
anstå. Riksdagen har hittills ställt ett sammanlagt belopp av 6 902 000 kronor
till förfogande för ändamålet. Av ifrågavarande anstalter är den för Gotland
avsedda numera färdigställd och tagen i bruk. Situationsplaner och ritningar
för övriga anstalter äro i vissa fall fastställda och i övriga fall under prövning
eller utarbetande. Med hänsyn till inträdda prisstegringar och för tillgodoseende
av behovet av maskiner och annan utrustning för anstalterna har
Kungl. Maj :t nu äskat ytterligare medel å tillhopa 1 020 000 kronor.
Av ärendet framgår att vissa meningsskiljaktigheter uppkommit i fråga örn
den fortsatta centraliseringen av tvätt- och reparationstjänsten. Detta gäller
särskilt de föreslagna centralanstalterna i Långsele, Herrljunga och Mjölby.
Sålunda har hävdats den uppfattningen, att ett sammanförande gamisonsvis
av driften vid de nuvarande förbandsverkstäderna vore att föredraga framför
den av riksdagen beslutade centraliseringen. Det synes emellertid utskottet
genom den på föredragande statsrådets föranstaltande verkställda
utredningen i ärendet klart framgå, att en centralisering i enlighet med riksdagens
tidigare fattade beslut skulle vid jämförelse med garnisonsvis ordnad
centralisering medföra icke oväsentliga besparingar. Ej heller med avseende
å kvalitetsfrågan och omloppstiden för reparationer synes något hava framkommit,
som utgör skäl för ett frångående av centralanstaltsplanen. Med
hänsyn härtill finner utskottet i likhet med statsrådet anledning icke föreligga
att ifrågasätta ändring i det centraliseringsprogram, som av statsmakterna
redan beslutats. En annan fråga är huruvida rådande brist på arbetskraft
och olika slags byggnadsmaterial kan anses utgör hinder för att byggnadsföretagen
nu genomföras. I motionen 1:270 har gjorts gällande att så
skulle vara fallet. Utskottet vill med anledning härav framhålla, att utskottet
förutsätter, att vid valet mellan att fullfölja nu ifrågavarande byggnadsprogram
eller igångsätta andra i och för sig nödvändiga byggnadsföretag ställningstagande
härtill får ske efter vanligt angelägenhets- och produktivitetsbedömande.
Utskottet saknar alltså anledning att nu närmare ingå på detta
spörsmål och avstyrker följaktligen motionen. Därest det skulle anses lämpligt
att utnyttja redan befintliga anläggningar för centralanstaltsplanens genomförande
eller andra åtgärder skulle befinnas påkallade i syfte att ändamålsenligt
ordna underhållstjänsten, bör såsom statsrådet förutsatt Kungl. Majit
få besluta härom, i den mån kostnaderna härigenom kunna nedbringas eller
rymmas inom ramen för tillgängliga medel.
Statsutskottets utlåtande nr 177.
11
Mot de verkställda kostnadsberäkningarna har utskottet icke något att
erinra. Utskottet tillstyrker alltså, att 410 000 kronor anvisas för uppförande
av centrala tvätt- och reparationsanstalter och 610 000 kronor för anskaffning
av maskiner och annan utrustning för dessa anstalter.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionen I: 270, för budgetåret 1946/47 under
försvarets fabriksfond anvisa
a) till Uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter
ett investeringsanslag av 410 000 kronor;
b) till Anskaffning av maskiner och annan utrustning för
centrala tvätt- och reparationsanstalter ett investeringsanslag
av 610 000 kronor.
Stockholm den 4 juni 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 176.
Reservationer:
1) av herrar Johan Bernhard Johansson och Mannerskantz, vilka ansett,
att utskottet bort tillstyrka motionen I: 270 och alltså hemställa,
att riksdagen må
a) avslå förevarande proposition;
b) i skrivelse till Kungl. Majit uttala, att med uppförande
av de i propositionen föreslagna centrala tvätt- och reparationsverkstäderna
skall anstå tills materialläget på byggnadsmarknaden
avsevärt bättrats samt att förnyade undersökningar
rörande de framtida besparingsmöjligheterna vidtagas;
-
2) av herrar Andrén och Staxäng.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:337 Riksdagens skrivelse nr 337 s. 5 i texten