Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag för anordnande av skolmåltider jämte i ämnet väckta motioner.

1946-06-04 · 54 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 54 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:180, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag för anordnande av skolmåltider jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

1

Nr 180.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

statsbidrag för anordnande av skolmåltider jämte i

ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkten

184 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 4 januari 1946) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition

i ämnet för budgetåret 1946/47 till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande

av skolbarnsbespisning beräkna ett reservationsanslag av

4 000 000 kronor.

I propositionen nr 174 har Kungl. Majit sedermera, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 8 mars

1946, föreslagit riksdagen att

1. medgiva, att till kostnaderna för anordnande av skolmåltider och anskaffande

av inventarier för samma ändamål må utgå statsbidrag i huvudsaklig

överensstämmelse med vad chefen för ecklesiastikdepartementet i

sistnämnda statsrådsprotokoll förordat;

2. till Bidrag till anordnande av skolmåltider för budgetåret 1946/47 anvisa

ett förslagsanslag av 3 500 000 kronor;

3. till Bidrag till anskaffande av inventarier för skolmåltider för budgetåret

1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 200 000 kronor;

4. till Kurser för utbildande av personal för skolmåltider för budgetåret

1946/47 anvisa ett reservationsanslag av 51 000 kronor;

5. medgiva, att den anslagspost till avlöningar åt övrig icke-ordinarie personal,

som må komma att uppföras i skolöverstyrelsens avlöningsstat för

budgetåret 1946/47, må för av departementschefen angivna ändamål överskridas

med högst 20 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr Skoglund i Doverstorp m. fl. väckt

motion (II: 447), i vilken hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen

nr 174 måtte besluta

Bihang till riksdagens protokoll 19b6. 6 sami. Nr ISO. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr ISO.

l:o) att nu icke bifalla det av departementschefen framlagda förslaget

om genomförande under en femårsperiod av för alla barn öppna avgiftsfria

skolfrukostar i folkskolorna;

2:o) att 1942 års kungörelse angående statsbidrag till skolbarnsbespisning

i folkskolorna skall i fortsättningen tillämpas, dock med den ändringen

att kommuner, som vilja anordna skolbarnsbespisning, må oavsett skattetryckets

höjd eller örn arbetslöshet råder bli berättigade till statsbidrag för

av kommunen lämnade avgiftsfria måltider enligt de grunder som finnas

angivna å sid. 100—101 i propositionen nr 174;

3:o) att godkänna den av departementschefen föreslagna försöksverksamheten

med bespisning i högre skolor; samt

4:o) att i övrigt bevilja de i propositionen för budgetåret 1946/47 begärda

anslagen å tillhopa 3 771 000 kronor;

dels ock en inom andra kammaren av herrar Pettersson i Dahl och Nilson

i Spånstad väckt motion (II: 443), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 174 måtte taga hänsyn till de i motionen

framförda synpunkterna.

Kap. I. Inledning.

Nu föreliggande proposition grundar sig på ett av 1941 års befolkningsutredning

den 16 november 1945 framlagt förslag (stat. off. utr. 1945: 47).

Befolkningsutredningens förslag baserar sig i sin tur på de undersökningar,

som inom befolkningsutredningen utförts av en särskild s. k. socialpedagogisk

delegation, vilken tillsattes i november 1943. Till ledamöter av denna

delegation kallades ledamoten av riksdagens första kammare, folkskolläraren

Lars V. Lindén, ordförande, filosofie magistern, fru Carin Boalt och

skolöverläkaren, docenten C. W. Herlitz. Delegationen fann, att de olika

med skolmåltiderna sammanhängande problemen borde bli föremål för en

omfattande statistisk undersökning inom landets alla skoldistrikt, och efter

givet bemyndigande av Kungl. Maj:t verkställdes våren 1944 en sådan.

Sedan denna undersökning färdigställts i juni samma år, tillkallades som

ledamöter av den socialpedagogiska delegationen ytterligare följande personer:

ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn Erik Arrhén,

f''. folkskolinspektören F. E. Bäckström, ledamoten av riksdagens andra kammare,

överläraren Hildur Nygren, ledamoten av riksdagens första kammare,

agronomen Ivar Persson samt ledamoten av riksdagens andra kammare, sekreteraren

Adolf V. Wallentheim.

Betänkandets förslag äro i huvudsak följande.

Skolmåltiderna byggas ut så att de stå till hemmens och barnens förfogande

i önskad utsträckning. De öppnas för alla, som önska deltaga i dem, samt

bliva avgiftsfria. Under en övergångstid av förslagsvis 5 år böra skolmåltider
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr 180.

na företrädesvis reserveras för vissa särskilt behövande elever. En försöksverksamhet

med statsunderstödda skolmåltider införes i de högre skolorna.

Ett nytt statsbidragssystem för skolmåltiderna med ett statligt normalbidrag

på 80 procent, graderat efter kommunens skatteunderlag, föreslås. Även till

lokaler och inventarier bör statsbidrag utgå. Skärpta bestämmelser för personalen

samt skolmåltidernas sammansättning och anordnande föreslås.

Till betänkandet ha särskilda yttranden fogats av ledamoten skolöverläkaren

Herlitz, som framhåller, att den svenska skolungdomens hälsotillstånd

torde vara så gott, att införandet av avgiftsfria skolmåltider för alla, som

önskade sådana, för närvarande endast syntes svagt motiverat ur folkhälsans

synpunkt; avgifter borde därför även i fortsättningen upptagas av de målsmän,

som befunnes utan svårighet kunna erlägga sådana, samt av ledamoten

Arrhén, som ansett det böra anstå med ett slutligt ståndpunktstagande till

principen avgiftsfria och för alla tillgängliga skolmåltider till dess man fått

möjlighet tillgodogöra sig erfarenheterna under utbyggnadsperioden.

Kap. II. Behovet av utvidgad skolbarnsbespisning.

Gälla 71 de bestämmelser.

Gällande bestämmelser angående statsbidrag till anordnande av skolbarnsbespisning

meddelas i kungörelsen av den 8 maj 1942 (nr 262).

Villkoren för erhållande av statsbidrag äro numera, »dels att inom distriktet

behov av sådan bespisning föreligger med hänsyn till antalet barn från hem

med svag ekonomisk ställning, antalet barn med lång skolväg, rådande arbetslöshet

eller annan därmed jämförlig omständighet, dels ock att distriktet

med hänsyn till det kommunala skattetrycket är i behov av statsbidrag till

bestridande av nämnda kostnader eller eljest på grund av särskilda omständigheter

finnes böra erhålla sådant bidrag».

I undantagsfall kan statsbidrag utgå även för barn i förskolåldern, som deltaga

i skolbarnsbespisningen, där så med hänsyn till särskilda svårigheter beträffande

livsmedelsförsörjningen anses påkallat.

Enligt gällande bestämmelser bör bespisningen i första hand stå öppen för

a) barn med lång skolväg,

b) klena eller sjuka barn,

c) barn från hem med svag ekonomisk ställning samt

d) barn, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt

fullgod måltid i sina hem.

Avgift för skolmåltid — vilken ej får överstiga skoldistriktets självkostnader

— får upptagas, då barnets målsman befinnes utan svårighet kunna erlägga

avgiften. Det ankommer på, skoldistriktet att bestämma, huruvida avgift

skall upptagas samt örn bespisningen skall stå öppen för alla barn.

Statsbidragets storlek för varje särskilt skoldistrikt bestämmes av veder

börande länsstyrelse, sedan Kungl. Maj:t fastställt det belopp, som skall ställas

till länsstyrelsens förfogande till statsbidrag för skolbarnsbespisning inom

länet. Statsbidraget kan i regel utgå med högst 50 procent av skoldistriktets

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 180.

kostnader för bespisningen. I vissa fall kan bidrag utgå med högre belopp,

dock högst 80 procent av kostnaderna.

Skolmåltidernas nuvarande omfattning.

Av befolkningsutredningen verkställda statistiska undersökningar (omfattande

2 439 skoldistrikt med höstterminen 1943 9483 folk- och småskolor

och 523 418 skolbarn) utvisa, att 332 skoldistrikt anordnat skolbarnsbespisning

i någon form under läsåret 1942/43. Detta motsvarar 14 procent av

samtliga. Under höstterminen 1943 var antalet distrikt med bespisning mindre

eller 270, d. v. s. nära 11 procent. Denna skillnad i förekomsten av bespisning

mellan läsåret 1942/43 och höstterminen 1943 sammanhänger till

en del med det förhållandet, att ett antal distrikt funnit det motiverat att

anordna bespisning endast under vårterminerna.

Under höstterminen 1943 ha nära 81 000 barn eller 15 procent av samtliga

folk- och småskolebarn deltagit i skolbarnsbespisningen. Det övervägande flertalet

av dessa barn eller icke fullt 65 000 ha erhållit gratis bespisning, medan

de återstående 16 000 barnen erhållit skolmåltider mot hel eller nedsatt avgift,

allt efter för olika distrikt gällande grunder för avgifternas uttagande.

Förekomsten av bespisning i de högre skolorna är relativt obetydlig och

enligt, vad som framgår av en av befolkningsutredningen 1944 verkställd

enquéte bland de högre allmänna läroverken och realskolorna, kommunala

mellanskolorna, kommunala flickskolorna, praktiska mellanskolorna, tekniska

läroverken, handelsläroverken samt de kommunala anstalterna för yrkesundervisning

är det blott ett fåtal av eleverna, som genom skolans försorg i en

eller annan form erhållit skolmåltid.

Befolkningsutredningen.

Befolkningsutredningen har redogjort för resultatet av vissa förfrågningar

hos skoldistrikt, folkskolinspektörer och högre skolor rörande behovet av en

utbyggnad av skolbarnsbespisningen. Enquétematerialet ger enligt befolkningsutredningens

mening otvetydigt vid handen, att det beträffande såväl

folkskolan som de högre skolorna finnes en stark opinion för behovet av skolmåltider.

Materialet synes enligt utredningens uppfattning tydligt visa, att

de hittillsvarande statliga åtgärderna på detta område icke varit tillräckliga

samt att skolmåltiderna måste byggas ut så att de omfatta alla skolformer

och stå till barnens och hemmens förfogande i väsentligt ökad utsträckning.

Utredningen understryker ytterligare det starka behovet av skolmåltider

genom att ingående belysa deras betydelse ur skilda synpunkter.

Speciell uppmärksamhet ägnar befolkningsutredningen härvid skolmåltidernas

betydelse i och för förbättring av skolbarnens kost. Utredningen refererar

utförligt de olika undersökningar, som utförts i vårt land angående

näringsstandard och kosthåll. Sammanfattningsvis anser utredningen, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

5

dessa undersökningar synas ge vid handen, att vissa icke oväsentliga brister

i kosten förekomma ganska allmänt. Härom anför utredningen följande.

Skolbarnens kost och kostvanor lämna ännu mycket övrigt att önska.

Deras morgonmål kan i de flesta fall icke betecknas som väl sammansatt.

Härtill kommer, att en mycket stor del, sannolikt omkring % av all skolungdom

i riket, får dagens första mål lagad mat först efter skolarbetsdagens slut

på eftermiddagen. I många fall torde detta mål också bestå av förut tillagad

men uppvärmd mat. Av utredningens undersökningar och av de yttranden,

som inkommit, från de lokala skolmyndigheterna och inspektörerna, framgår

tydligt, att det stora flertalet barn på den svenska landsbygden på grund av

de långa skolvägarna äro hänvisade till att äta medförd kost.

Men även i städerna — främst i de högre skolorna — finnas stora kategorier

skolbarn, som på grund av skolvägarnas längd bli tvungna att i skolan

förtära medförd matsäck som ersättning för ett ordentligt mål mat. Enligt

en undersökning av skolöverstyrelsen voro under läsåret 1937/38 av

samtliga elever i de högre skolorna 26 procent på grund av skolvägens längd

hindrade att intaga dagens andra mål i hemmet. Vid befolkningsutredningens

undersökning vårterminen 1944 av behovet av skolmåltider i de högre skolorna

framgick, att 20,6 procent av eleverna i de högre allmänna läroverken,

28,9 procent av eleverna i realskolorna, 29,l procent av eleverna i kommunala

mellanskolorna samt 17 procent av de kommunala flickskolornas elever voro

bosatta utom kommunen och resande.

Det är enligt befolkningsutredningens mening icke försvarbart, att landsbygdens

skolbarn och städernas resande skolbarn på grund av de långa skolvägarna

skola behöva avstå från ett ordentligt mål mat under skolarbetsdagen.

Icke heller ur skolans synpunkt kan detta anses tillfredsställande.

Utredningen anser det uppenbart, att näringshygieniska skäl starkt tala för

att de långväga, nu matsäcksätande skolbarnen genom skolans försorg varje

dag tillförsäkras en ordentlig, fullvärdig måltid bestående av varm, lagad mat.

En skolmåltid är emellertid ur näringshygienisk synpunkt icke behövlig

endast för barn med långa skolvägar. Eör de klena eller sjuka barnen är

en ur näringssynpunkt fullvärdig måltid av särskild vikt. Även för många

andra kategorier av barn skulle möjligheten att erhålla en måltid i skolan

vara av stort värde. I praktiken har det visat sig omöjligt med gemensamma

måltidstimmar för barn i olika skolor och klasser samt för småbarn och skolbarn.

Svårigheterna att ge barnen ett tillfredsställande frukostmål bli därför

ofta mycket stora alldeles oavsett skolvägens längd, familjens ekonomiska

och sociala ställning etc., även om sådana faktorer självfallet inverka. För

familjer med barn i olika åldrar och i olika skolor äro de nu nämnda svårigheterna

särskilt kännbara. I dessa för hemmen så ogynnsamma förhållanden

ser befolkningsutredningen ett mycket starkt skäl för anordnandet av skolmåltider;

vilka sålunda måste få stor betydelse icke blott för skolbarnen utan

indirekt liven för småbarnen särskilt i de barnrika familjerna.

Det är vidare ett faktum, att den övervägande delen av svenska folket ännu

lever under blygsamma, ofta pressande ekonomiska förhållanden, som icke

tillåta någon större valfrihet beträffande vare sig livsmedel eller andra konsumtionsvaror.

Det är också i första hand familjerna med barn, som bli

tvungna att — just därför att de skaffat sig barn — pressa sin standard.

Detta tar sig bland annat uttryck i en kost, som oftast icke uppfyller moderna

näringsfysiologiska krav i fråga örn sammansättning och halt av skyddsfödo
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 180.

ämnen. Utförda näringsundersökningar i vårt land ha också givit belägg för

detta.

Man kan knappast vänta, att dessa brister i familjernas kosthåll skola

kunna avhjälpas enbart genom upplysning etc. Aven om en allmän utbildning

av kvinnorna i husligt arbete kommer till stånd, på sätt befolkningsutredningen

föreslagit (stat. off. utr. 1945: 4), är det icke sagt, att familjernas

kosthåll på ett avgörande sätt förbättras. I många svenska hem komma de

ekonomiska resurserna säkerligen ännu för lång tid framåt att vara så begränsade,

att en höjning av näringsstandarden icke i mera påtagbar grad är

möjlig. I ett sådant läge bör en riklig och riktigt sammansatt skolmåltid

innebära ett betydelsefullt stöd åt familjerna och ett viktigt steg för att höja

barnens näringsstandard.

Det är sålunda tydligt, att det näringshygieniska behovet av skolmåltider

i vårt land icke är lokaliserat enbart till landsbygdens skolbarn med långa

skolvägar, de resande skolbarnen i städer och samhällen samt de klena och

sjuka barnen. Bland stora delar av landets barnfamiljer såväl i stad som

på land är näringsstandarden ännu icke sådan, att den garanterar barnen

en riktigt sammansatt kost. En avgörande ändring till det bättre härvidlag

torde icke vara att förvänta, med mindre samhället aktivt ingriper och med

skolmåltider kompletterar hemmens kost. Skolmåltiderna måste därför i framtiden

få en betydligt djupare och vidare syftning än hittills och målmedvetet

inordnas i samhällets aktiva familje- och skolpolitik, vars mål är en

standardhöjning för barnfamiljerna och det uppväxande släktet.

Vid sidan av det näringshygieniska behovet att genom skolmåltider söka

ge den svenska skolungdomen bättre kosthåll och kostvanor understryker

befolkningsutredningen den betydelse anordnandet av skolmåltider har för

hemmen och för att underlätta husmödrarnas arbetsbörda. Utredningen

framhåller vidare att befolkningsutvecklingen kommer att leda till, att kvinnorna

i ökad utsträckning måste tagas i anspråk för arbetsmarknadens

behov.

Befolkningsutredningen understryker, att erfarenheterna av skolmåltiderna

hittills äro gynnsamma, trots att utspisningen stundom skett under mycket

provisoriska och otillfredsställande lokalförhållanden och med bristfällig utrustning.

Något siffermaterial, som kan belysa skolmåltidernas direkta inverkan

på barnens allmänna kondition, deras fysiska och psykiska tillstånd,

föreligger icke och torde enligt utredningens uppfattning knappast gå att erhålla.

Utredningen hänvisar härvidlag endast till de personer och myndigheter,

som stått i kontakt med de hittillsvarande skolmåltiderna och som

överlag betyga, att införandet av skolmåltider haft ett mycket gynnsamt

inflytande på barnens allmänna kondition och skolarbete.

Enligt utredningens uppfattning är det tydligt, att skolmåltiderna hittills

fyllt ett mycket stort behov men att det ur skilda synpunkter finns behov av

en ytterligare utbyggnad av skolmåltidsverksamheten. Självfallet måste denna

utbyggnad också taga sikte på en kvalitativ förbättring av skolmåltidernas

sammansättning och anordnande. Utredningen hävdar, att det redan nu

finnes ett starkt intresse för denna verksamhet i många av landets kommu
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

7

ner, varom enbart de belopp, som begäras i statsbidrag, vittna, och att det

är troligt, att intresset på kommunalt håll skulle ytterligare ökas i den

händelse staten ställde högre anslag till förfogande samt medgav högre

statsbidragsprocent.

Enligt befolkningsutredningens uppfattning bör en sådan utbyggnad icke

endast innefatta de skolformer, som hittills haft rätt att åtnjuta statsbidrag

härvidlag, alltså de skolor, för vilka skolplikt föreligger, utan även högre

skolformer.

Med högre skolor avser befolkningsutredningen allmänt läroverk, kommunalt

gymnasium, kommunal mellanskola, kommunal flickskola, praktisk

mellanskola, högre folkskola, tekniskt läroverk, konstfackskolan med undantag

av konstindustriella aftonskolan och teckningslärarinstitutet, bergsskolan

i Filipstad, textilinstitutet i Borås med undantag av kursen för textiloch

konfektionsingenjörer, Lennings textiltekniska institut i Norrköping,

grafiska institutet, statsunderstött handelsgymnasium samt sådan enskild

under skolöverstyrelsens eller överstyrelsens för yrkesutbildning inseende

ställd läroanstalt, vars bildningsmål är jämförligt med ovannämnda läroanstalters.

Kungl. Maj:t bör dock kunna efter särskilt beslut medgiva statsbidrag

till skolmåltider även vid andra läro- och undervisningsanstalter.

Remissyttranden.

Befolkningsutredningens uppfattning, att det ur skilda synpunkter finnes

ett starkt behov av en ytterligare utbyggnad av och ett kraftigare samhällsstöd

åt skolbarnsbespisningen, har vitsordats av den övervägande delen av de

hörda myndigheterna och organisationerna.

Med befolkningsutredningen instämma i fråga om behovet av ett utbyggande

av skolbarnsbespisningen sålunda skolöverstyrelsen, socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan, 191^0 års skolutredning,

svenska läkarsällskapet, svenska provinsialläkarföreningen m. fl.

Beträffande behovet ur rent näringsfysiologisk synpunkt av

en omfattande utbyggnad av skolmåltidsverksamheten, på sätt befolkningsutredningen

föreslagit, har emellertid från läkarhåll även uttalats, att behovet

ur denna synpunkt överdrivits. Vissa provinsialläkare, svenska barnläkarförbundet,

Sveriges läkarförbund m. fl. hävda en dylik uppfattning.

Departementschefen.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Skolbarnsbespisningen har ursprungligen tillkommit genom åtgärder från

enskilda sammanslutningars sida i syfte att avhjälpa de svåraste näringsbristerna

för de ekonomiskt sämst ställda folkskolebarnen. Sedermera har på

grund av stegringen av det allmänna välståndet samt ökad upplysning förhållandena

i nämnda hänseende avsevärt förbättrats. Alltjämt står dock

kvar, att skolbamsbespisning även med hänsyn till skolbarnens näringsförhållanden

icke blott behöver bibehållas utan avsevärt utbyggas. Till detta

behov inverkar icke minst, att en väsentlig del av skolornas elever i av
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Utskottet.

saknad av skolmåltid får sitt första mål lagad mat först långt fram på eftermiddagen

eller kvällen.

Enligt min mening är en utbyggnad av skolbarnsbespisningen dock i ännu

högre grad motiverad av andra skäl. Härvid tänker jag främst på att skolan

numera tager hand om sina elever på ett mera allsidigt sätt än tidigare. Skolans

uppgift anses icke längre vara att enbart meddela kunskaper. Den skall

söka utveckla eleverna allsidigt såväl andligt som kroppsligt. Den fysiska

omvårdnaden har under senare tid bland annat tagit sig uttryck i införande

av särskilda friluftsdagar. Enligt min mening böra skolmåltiderna på ett

naturligt sätt ansluta sig till skolans övriga socialpedagogiska åtgärder.

I detta sammanhang vill jag erinra örn att det också föreligger ett otvetydigt

samband mellan barnens hälsotillstånd och deras förmåga att inhämta

kunskaper. Även ur rent pedagogiska synpunkter ha därför strävandena

att stärka barnens fysik sin givna betydelse. Särskilt bör uppmärksammas

den av statens institut för folkhälsan hävdade uppfattningen, att

skolmåltiderna måste anses ha en konstruktiv betydelse för barnens hälsa.

Under det senaste decenniet har problemet örn gemensamma måltidstimmar

ofta varit under debatt. Ännu lia icke några effektiva åtgärder i syfte

att minska husmödrarnas dubbelarbete kommit till stånd. Det synes också

tvivelaktigt, huruvida det är möjligt att i nämnda hänseende komma fram

till en väsentligt bättre ordning. En allmän skolbarnsbespisning skulle för

skolans del lösa detta problem. Skolbarnen bomme icke längre att orsaka

husmödrarna arbete och besvär med tillagande av ett särskilt frukostmål.

Detta skulle icke blott få stor betydelse för redan hårt arbetstyngda husmödrar,

vare sig de ha förvärvsarbete utom hemmet eller på grund av stor

familj och andra förhållanden ha en tyngande arbetsbörda i hemmet; det

skulle därtill giva många husmödrar möjlighet att deltaga i förvärvsarbete

under några timmar av dagen. Med den brist på kvinnlig arbetskraft, som

nu finnes och som sannolikt kommer att ytterligare öka, bör betydelsen

härav icke underskattas.

Icke minst är en av samhället finansierad barnbespisning av stor betydelse

för strävandena att utjämna kostnaderna för barnens vård och fostran. En

kostnadsfri skolmåltid är för det allmänna ett relativt billigt sätt att understödja

barnfamiljerna, men betyder dock för dessa en effektiv hjälp.

Jag finner alltså i likhet med befolkningsutredningen och praktiskt taget

samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar, att en väsentlig utbyggnad

av den nuvarande skolbarnsbespisningen i folkskolan är påkallad. En

sådan utbyggnad torde icke kunna ske utan ett avsevärt ökat stöd från statens

sida.

Befolkningsutredningens förslag om en utsträckning av de statsbidragsberättigande

skolmåltiderna även till de s. k. högre skolorna finner jag välbetänkt

och ansluter mig i princip till detsamma. I likhet med bland andra

socialstyrelsen och landsorganisationen anser jag, att även yrkesskolor med

heldagsundervisning böra tillerkännas statsbidrag för anordnande av skolmåltider.

Jag återkommer i det följande till dessa frågor.

Såsom departementschefen erinrat har skolbarnsbespisningen ursprungligen

tillkommit genom åtgärder från enskilda sammanslutningars sida i

syfte att avhjälpa de svåraste närmgsbristerna för de ekonomiskt sämst

ställda folkskolebarnen. Sedermera har på grund av stegringen av det all
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

9

männa välståndet samt ökad upplysning förhållandena i nämnda hänseende

i stor utsträckning förbättrats. Men alltjämt kvarstode dock — framhåller

departementschefen — att skolbarnsbespisningen med hänsyn till skolbarnens

näringsförhållanden icke blott behövde bibehållas utan avsevärt utbyggas.

För detta talade icke minst, att en stor del av skolornas elever i avsaknad

av skolmåltid finge sitt första mål lagad mat först långt fram på

eftermiddagen eller kvällen.

Utskottet är ense med departementschefen därom, att skolbamsbespisningen

bör på ett naturligt sätt ansluta sig till skolans övriga socialpedagogiska

åtgärder, och har i likhet med departementschefen funnit en väsentlig

utbyggnad av den nuvarande skolbarnsbespisningen i folkskolan påkallad.

Utskottet delar jämväl departementschefens uppfattning, att de statsbidragsberättigande

skolmåltiderna böra utsträckas att omfatta även de s. k. högre

skolorna ävensom yrkesskolor med heldagsundervisning.

Kap. III. Principfrågor kring skolmåltiderna.

1. öppna för alla eller endast för vissa?

Befollcningsutredningen.

Befolkningsutredningen redovisar de olika uppfattningar, som i regel bruka

föras fram angående omfattningen av skolmåltidsverksamheten. Utredningen

erinrar sålunda, att stundom den åsikten framskymtar, att behovet av skolmåltider

är så stort och viktigt, att problemet lämpligast bör lösas på så sätt,

att skolmåltiderna göras obligatoriska för alla barn. Gentemot denna uppfattning

står enligt utredningens mening en annan, enligt vilken skolbarnsbespisningen

visserligen är en i och för sig viktig social angelägenhet men dock

endast är att betrakta som en nödfallsutväg. Endast de barn, som av klart

påvisbara medicinska, ekonomiska eller sociala skäl äro i uppenbart behov

av bespisning, böra enligt denna uppfattning få deltaga, och samhällets strävan

bör därför vara att så få barn som möjligt deltaga i skolmåltiderna.

Befolkningsutredningen kritiserar tanken på obligatoriska skolmåltider för

barnen. Då det för många familjer ter sig naturligt, att barnen äta hemma

under frukostrasten, kan det icke vara lämpligt att söka tvinga barnen att

använda sig av en förmån, som de kanske icke önska komma i åtnjutande

av. Men utredningen anser heller icke att skolmåltiderna enbart skola begränsas

till de barnkategorier, vilka läkare och socialvårdsorgan anse lämpliga

för skolans ingripande. Utredningen anför härom följande.

Befolkningsutredningen har i det föregående framfört en rad skäl, som tala

för en väsentlig utbyggnad av skolmåltidsverksamheten, och kan därför icke

finna, att skolmåltiderna skola som hittills företrädesvis eller uteslutande reser
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 180.

veras för dem, som de olika folkskolestyrelsens — ofta efter skiftande grunder

— anse ha behov därav. Enligt utredningens mening är behovet av skolmåltider

så stort, att det motiverar en kraftig utbyggnad av skolmåltiderna

med syfte att ställa dem till barnens och hemmens förfogande i önskad utsträckning.

Detta innebär icke, att befolkningsutredningen anser det i och för sig vara

ett trängande önskemål, att så många barn som möjligt deltaga i skolmåltiderna.

För utredningen har det endast framstått som nödvändigt, att måltiderna

göras tillgängliga för alla, som så önska. Man kan därför icke ange

hur stor del av landets skolbarn, som i framtiden kan komma att deltaga i

skolmåltiderna efter dessas utbyggnad i landets olika delar. Det har hittills

visat sig, att barnens deltagande i hög grad varit beroende av det sätt, varpå

bespisningen varit anordnad. Skolmåltiderna ha sålunda mångenstädes propagerat

för sig själva.

Stundom anföres, att skolornas tekniska resurser — lokaler, personal etc.

— icke räcka till för att möjliggöra skolmåltider öppna för alla. Frånsett att

befolkningsutredningen anser det självfallet, att man måste räkna med en

utbyggnadsperiod, varunder dylika svårigheter få söka lösas successivt, har

det emellertid visat sig, att svårigheterna icke äro särdeles stora, där intresse

för saken förelegat och där man verkligen givit sig i kast med problemen. Sålunda

må framhållas, att det trots stora lokala svårigheter visat sig möjligt

att ordna så, att närmare 90 procent av skolbarnen i Medelpad för närvarande

kunna få deltaga i skolmåltiderna. Från en av kommunerna i Stockholms

län — Nacka — rapporteras ett nära 95-procentigt deltagande. I de större

skolorna i städerna äro visserligen lokalförhållandena för närvarande ofta icke

sådana, att de möjliggöra en bespisning av liknande omfattning. Det är dock

troligt, att skolmåltiderna i städerna icke komma att få samma anslutning

som t. ex. på landsbygden. Vid den skolbarnsbespisning, som på 1930-talet

anordnades i Oslo efter principerna öppen och avgiftsfri för alla barn, visade

det sig sålunda, att knappt 50 procent av barnen deltogo.

Utredningen har även ansett det av värde att efterhöra folkskolinspektörernas

synpunkter på denna fråga.

»Skall skolbarnsbespisningen stå öppen för alla, som så önska, eller företrädesvis

reserveras för de barn, som anses ha behov därav?»

Av statens 52 folkskolinspektörer ha 43 uttalat sig för principen, att skolmåltiderna

skola stå öppna för alla, ehuru några gjort gällande, att, därest

tekniska och finansiella svårigheter lägga hinder i vägen, bespisningen i första

hand bör reserveras för vissa behövande barn. 9 inspektörer ha mer eller

mindre deciderat uttalat sig för principen, att måltiderna enbart böra vara

tillgängliga för vissa barn.

På grundval av detta enquétematerial förordar därför utredningen, att skolmåltider

med statsbidrag inom folkskolan hädanefter böra stå öppna

för alla barn, vars föräldrar önska, att barnen skola få deltaga i dem. Utredningen

anför härom följande.

Detta betyder icke, att en skola för att erhålla statsbidrag måste ha alla

barn med i bespisningen. Deltagande i måltiderna bör vara fullt frivilligt, men

barnen och familjerna böra veta, att samhället ställer skolmåltider till för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

11

fogande för dem, som så önska. Anordnandet av skolmåltider förutsattes som

hittills skola ske på kommunalt initiativ.

Befolkningsutredningen framhåller dock, att det under en tid framåt kan

bli nödvändigt att göra avsteg från denna grundprincip örn för alla tillgängliga

skolmåltider, eftersom de tekniska resurserna — främst lokaler — ofta

icke kunna räcka till för att bespisa samtliga som önska deltaga i skolmåltiderna.

Utredningen anser, att detta bör var tillåtet under en övergångstid

av förslagsvis 5 år. Under denna övergångstid böra skolmåltiderna företrädesvis

reserveras för samma barnkategorier som enligt § 6 i nu gällande kungörelse,

nämligen för

a) barn med lång skolväg,

b) klena eller sjuka barn,

c) barn från hem med svag ekonomisk ställning,

d) barn, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt

fullgod måltid i sina hem.

Meningen är, enligt vad utredningen framhåller, att skolstyrelserna under

denna tid skola stimuleras att söka bemästra de tekniska svårigheterna, varefter

skolmåltiderna böra öppnas även för de barn, som tidigare icke kunnat

mottagas.

Beträffande de högre skolorna anför utredningen, att det föreligger

ett starkt behov av skolmåltider och utredningen anser även att de statsunderstödda

skolmåltiderna i dessa skolor böra stå öppna för alla elever, som

så önska, så snart förhållandena medge. Härom anför utredningen följande.

Det har emellertid från skilda håll invänts, att de praktiska svårigheterna

skulle vara särskilt stora, när det gäller anordnandet av skolmåltider för de

högre skolornas elever. Många av dessa skolor utgöras av mycket stora skolenheter

med ett betydande antal elever och deras lokala resurser för socialpedagogiska

anordningar äro ofta ännu blygsammare än de, som äro tillgängliga

för folkskolorna. Utredningen är visserligen icke helt övertygad om dessa

invändningars bärkraft men måste å andra sidan konstatera, att erfarenheterna

från en skolmåltidsverksamhet, tillgänglig för ett mera betydande

antal av de högre skolornas elever, äro mycket små och av sent datum, medan

man beträffande folkskolorna kan bygga på erfarenheter sedan flera decennier.

Det kan under sådana förhållanden vara lämpligt, att införandet av skolmåltider

öppna för alla elever föregås av en försöksverksamhet, som då närmast

bör avse att täcka de behov, som från alla håll erkännas vara särskilt angelägna.

Under denna försöksverksamhet torde rätten att deltaga i skolmåltiderna

kunna begränsas till vissa kategorier, men givetvis böra de lokala myndigheterna

uppmuntras att i så stor utsträckning som möjligt öppna skolmåltiderna

för alla elever, som önska deltaga. Enligt utredningens mening böra i

varje fall följande elevkategorier inom de högre skolorna få rätt att deltaga i

skolmåltiden:

a) elever med lång skolväg,

b) klena eller sjuka elever,

c) elever, vilka äro helt befriade från terminsavgift eller ha nedsatt sådan,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 180.

d) elever, vilka eljest icke kulina under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt

fullgod måltid i sina hem.

Enligt till betänkandet fogat författningsförslag angående statsbidrag till

anordnande av elevbespisning skulle försöksverksamhetens längd bli beroende

av Kungl. Maj:ts beslut.

Remissyttranden.

Befolkningsutredningens principiella uppfattning, att skolmåltiderna, så

snart de lokala och tekniska resurserna medgiva, böra göras tillgängliga

för alla, som så önska, delas av det övervägande antalet

hörda myndigheter och organisationer. Utredningens förslag i denna del

tillstyrkes sålunda av skolöverstyrelsen med instämmande av 46 av folkskolinspektörerna,

samtliga folkskolans lärarorganisationer samt det övervägande

flertalet av de högre skolorna, vidare av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

statskontoret, statens institut för folkhälsan, statens arbetsmarknadskommissions

sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft,

Överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser, majoriteten av de hörda

kommunerna, 1940 års skolutredning, social vårdskommittén, Norrlandskommittén,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,

Sveriges läkarförbund, svenska skolläkarföreningen, svenska läkarsällskapet,

landsorganisationen m. fl.

De remissinstanser, som icke kunnat biträda utredningens princip om skolmåltider,

öppna för alla, ha i regel ansett, att den nuvarande behovsprövningen

bör bibehållas.

Denna ståndpunkt intaga länsstyrelserna i Södermanlands och Kristianstads

län och svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.

Med hänsyn till omöjligheten att omedelbart överallt realisera befolkningsutredningens

förslag om skolmåltider tillgängliga för alla har utredningens

förslag örn en övergångstid, under vilken måltiderna företrädesvis

skola reserveras för de mest behövande barnkategorierna inom folkskolan,

rönt ett gynnsamt mottagande från de hörda myndigheternas och organisationernas

sida. I flertalet yttranden — särskilt i kommunernas — har emellertid

betonats, att den föreslagna övergångstiden på 5 år är alltför kort.

Beträffande omfattningen av de barnkategorier inom folkskolan, vilka

enligt utredningens förslag under övergångstiden i första hand skulle beredas

plats, ha inga erinringar gjorts mer än av socialstyrelsen, som

anser, att som särskild barnkategori utöver de av utredningen nämnda bör

tillkomma barn från hem, där sjukdomsfall inträffat.

Befolkningsutredningens förslag örn att införandet av statsunderstödda skolmåltider,

öppna för alla elever i de högre skolorna som så önska, bör föregås

av en försöksverksamhet, varvid rätten att deltaga i skolmåltiderna

begränsas till de mest behövande elevkategorierna, har vunnit anslutning av

de hörda myndigheterna och organisationerna samt rektorerna och styrelserna

vid de högre skolorna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ISO.

13

Departementschefen.

Departementschefen har anfört följande.

Principen att skolbarnsbesplsni ngen skall vara tillgänglig för alla barn oberoende

av föräldrarnas ekonomiska standard har under hela den tid ifrågavarande

verksamhet understötts av staten varit erkänd av statsmakterna. De

avvikelser från nämnda principer, som gjordes genom 1942 års beslut, torde

snarast böra betraktas såsom med hänsyn till finansiella svårigheter medgivna

undantag än som avsteg i egentlig mening. Det skulle enligt min uppfattning

ur flera synpunkter vara olyckligt, örn skolmåltiderna för framtiden

finge en sådan utformning, att de komme att framstå enbart som en

skolans nödåtgärd för de mest behövande. Tiden torde nu vara mogen

för att på ett definitivt sätt infoga skolmåltiderna i raden av skolans naturliga

socialpedagogiska uppgifter. En förutsättning härför synes mig vara,

att skolmåltiderna överallt, där de lokala resurserna så medgiva, göras tillgängliga

för alla som så önska. I likhet med befolkningsutredningen och

de allra flesta av de hörda remissinstanserna anser jag därför, att skolmåltiderna

i princip böra vara tillgängliga för alla elever.

Det bör emellertid observeras, att jag anser, att deltagandet i skolmåltiderna

bör vara fullt frivilligt. Jag kan därför icke dela de uppfattningar,

som på vissa håll framkommit under remissbehandlingen, att barnen skulle

obligatoriskt åläggas deltaga i skolmåltiderna. Att såsom ifrågasatts medge

åt skolläkaren rätt att ålägga vissa barn att deltaga i måltiderna synes mig

även innebära ett olämpligt tvång.

Även örn enligt min mening skolmåltiderna böra stå öppna för alla, som

önska deltaga, lägga tekniska förhållanden hinder i vägen för ett omedelbart

realiserande av detta önskemål. Framför allt torde lokalsvårigheter göra

det nödvändigt, att skolmåltiderna i många distrikt få utbyggas under en

relativt lång övergångstid, innan de kunna göras tillgängliga för alla.

Vid bestämmande av de barnkategorier, som under denna övergångstid i

första hand böra få rätt att deltaga i skolmåltiderna, anser jag mig kunna

tillstyrka, att deltagandet begränsas till främst de av utredningen förordade,

vilka äro identiska med de i gällande statsbidragskungörelse § 6

omnämnda. Med hänsyn till av socialstyrelsen framfört yrkande att som

särskild barnkategori upptaga jämväl barn från hem, där sjukdomsfall inträffat,

vill jag framhålla, att, enligt skolöverstyrelsens nuvarande anvisningar

och råd beträffande uttagning av barn för deltagande i skolbarnsbespisning

av den 27 augusti 1943, till kategorierna barn, vilka eljest icke

kunna under frukostrasten erhålla en fullgod måltid i hemmet, torde räknas

förutom barn från hem, där modern har förvärvsarbete hela dagen

utom hemmet, även barn från hem, där modern av tillfällig eller mera långvarig

sjukdom är hindrad att sörja för erforderlig matlagning.

Jag delar befolkningsut redningens uppfattning, att det under en övergångstid

av fem år borde vara möjligt att medhinna utbyggandet av skolbarnsbespisningen

till full omfattning. Åtskilliga remissinstanser — däribland

ett flertal kommuner — lia emellertid ansett en liingre övergångstid

erforderlig. Men hänsyn härtill har jag för avsikt att, sedan erfarenhet vunnits

örn kommunernas möjligheter att lösa de med utbyggnaden förbundna

tekniska svårigheterna, upptaga övergångstidens längd till förnyad prövning.

Oavsett vilket resultat jag vid en sådan prövning kan komma till an
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 180.

ser jag, att övergångstiden skall efter dispens av skolöverstyrelsen i särskilda

fall kunna förlängas ytterligare viss bestämd tid.

I princip delar jag befolkningsutredningens uppfattning, att skolmåltider

inom de högre skolorna böra så snart resurserna så modge göras tillgängliga för

alla elever, som önska deltaga i dem. Med hänsyn till att det i vissa fall rör

sig örn mycket stora skolenheter med ofta mycket dåliga lokalförhållanden,

där erfarenheter av en mera rationellt ordnad skolbarnsbespisning nästan helt

saknas, torde det lämpligaste vara att, såsom utredningen föreslagit, låta ett

mera definitivt beslut angående skolmåltidernas utformning i de högre skolorna

anstå tills erfarenheter hunnit samlas från den försöksverksamhet, som jag

förordar bör igångsättas i dessa skolor. I likhet med utredningen anser jag,

att denna försöksverksamhet närmast bör avse att täcka de behov, som från

alla håll erkännas vara särskilt angelägna. Det synes mig böra ankomma på

Kungl. Maj:t att bestämma försöksverksamhetens längd. Under denna försöksverksamhet

bör alltså skolmåltiderna företrädesvis reserveras för de elevkategorier,

som måste anses ha ett särskilt starkt behov av ordnade skolmåltider, men

i mån av utrymme bör självfallet även övriga elever, som önska deltaga, beredas

plats.

Befolkningsutredningen har betecknat de elevkategorier, det här närmast

skulle vara fråga om, som a) elever med lång skolväg, b) klena eller sjuka elever,

c) elever, vilka äro helt befriade från terminsavgift eller ha nedsatt sådan

samt d) elever, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt

fullgod måltid i sina hem. Jag förutsätter att härvid med elever

med lång skolväg närmast bör förstås de dagligen resande lärjungarna. I många

högre skolor utgöra emellertid dessa redan majoriteten av elevantalet, varför

det med de begränsade lokalresurser, som här stå till buds, kommer att visa

sig nödvändigt med en ytterligare prövning med hänsyn till rätten att få deltaga.

Det synes mig då viktigast att i första hand de obemedlade och mindre bemedlade

dagligen resande lärjungarna beredas plats. I mån av utrymme bör därefter

skolkommunens obemedlade och mindre bemedlade elever samt övriga

elevkategorier beredas plats. I likhet med vissa remissinstanser finner jag

även, att man vid bedömandet av elevernas ekonomiska ställning icke bör

anknyta till skyldigheten att erlägga full terminsavgift. På skolöverstyrelsen

torde böra ankomma att utfärda de närmare råd och anvisningar,

som komma att bliva erforderliga vid uttagandet av elever till de högre

skolornas skolmåltider.

I motionen II: 4-43 framhålles önskvärdheten av ett förtydligande beträffande

vad som, när det gäller högre skolor, bör förstås med »dagligen resande

lärjungar». Motionärerna anse för sin del, att till denna kategori skola räknas

icke endast elever som resa med tåg, bil eller buss, utan även sådana

elever som cykla eller gå långa vägar.

2. Fria eller avgiftsbelagda skolmåltider?

B ej olkning sutredningen.

Utredningen erinrar örn att enligt de åren 1937—1942 gällande statsbidragsbestämmelserna

skolmåltiderna skulle vara avgiftsfria. Sedan år 1942

stadgas emellertid, att avgifter, högst motsvarande självkostnadspriset, kunna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

15

få upptagas, då målsman för barn, som deltager i bespisningen, befinnes utan

svårighet kunna erlägga avgiften.

Utredningen framhåller vidare, att av de 81 OOO folk- och småskolebarn,

som höstterminen 1943 deltogo i skolmåltiderna, 65 000, d. v. s. 80 procent av

hela antalet, erhöllo gratisbespisning medan 16 000 barn erhöllo skolmåltider

mot hel eller nedsatt avgift allt efter för olika distrikt gällande grunder för

avgiftens uttagande. Det bör dock observeras, framhåller utredningen, att av

dessa 20 procent betalande hälften tillhörde Stockholms stad och län. Avgifter

för barnen upptogos även mestadels i kommuner med förhållandevis låg utdebitering

per skattekrona. Utredningen påpekar även, att de grunder, efter

vilka skoldistrikten uttaga avgifter, äro mycket skiftande, samt lämnar en

översikt över de tillämpade normerna.

För att söka utröna hur landets skoldistrikt ställde sig till frågan örn fria

skolmåltider, har utredningen riktat en särskild fråga härom till skolstyrelserna.

Frågan gavs medvetet en tillspetsad karaktär för att riktigt få opinionen

klarlagd. Den lydde: »Bör skolmåltid gratis tillhandahållas alla elever?» Cirka

45 procent av skolstyrelserna ansågo, att alla elever borde tillhandahållas

skolmåltider gratis. 18 procent hade ingen bestämd uppfattning, medan 37

procent ansågo, att skolmåltiden icke borde tillhandahållas gratis.

Något mer än hälften av de 270 skoldistrikt, vilka ordnade skolmåltider

höstterminen 1943, ställde dessa gratis till förfogande för alla barn, som deltogo.

Befolkningsutredningen har även vid sin enquéte i september 1944 till

landets folkskolinspektörer riktat frågan: »Skola skolmåltider tillhandahållas

alla barn avgiftsfritt eller endast vissa?» Av de 52 inspektörerna uttalade sig

36 för avgiftsfria skolmåltider för alla, medan 16 ansågo, att avgiftsfria måltider

borde stå endast vissa behövande barn till förfogande.

Dessa enquéter anser utredningen ge vid handen, att det såväl bland skolstyrelser

som folkskolinspektörer föreligger en vidsträckt opinion för att skolmåltiderna

skola vara avgiftsfria. Befolkningsutredningen framhåller, att den

erfarenhet, som ligger samlad särskilt hos folkskolinspektörer och de distrikt,

som redan i större utsträckning infört skolmåltider, gjort ett starkt intryck

på utredningen. Emellertid har vid utredningens prövning av denna fråga invändningar

framförts mot principen, att skolmåltiderna skulle vara avgiftsfria.

Utredningen anför härom följande.

En av dessa inviindningar är av principiell art. Man säger sålunda, att barnens

försörjning helt bör åvila familjen och att samhälleliga ingripanden, t. ex.

i form av skolmåltider, komma att avtrubba känslan av ekonomiskt ansvar.

Kostnaderna per serverad skolmåltid sägas vara så låga, att det icke innebär

någon svårighet för det övervägande antalet familjer att erlägga avgifterna

för måltiden. Man har även gjort gällande, att införandet av skolmåltider i

större skala icke är av sådan angelägenhetsgrad, att det skulle kunna motivera

utgifter av den storleksordning, det här skulle bli fråga örn.

De anförda skälen skulle motivera, att skolmåltiderna visserligen skulle

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 180.

vara öppna för alla, men att de skulle vara avgiftsfria endast för obemedlade

barn. För varje barn borde sålunda ske en ekonomisk prövning. Faran

för att en ur skolsocial synpunkt olämplig klassificering av barnen skulle

ske genom att några barn åtnjöte fri bespisning och övriga vore betalande,

skulle kunna elimineras därigenom, att betalningen erlades på sådant sätt, att

barnen vore ovetande örn vilka som vore betalande och vilka som erhölle fria

måltider.

Emot dessa invändningar kan anföras, att ur familjeekonomisk synpunkt

de fria skolmåltiderna äro ett led i samhällets strävan att utjämna barnkostnaderna.

I den mån man erkänner den principen, att samhället bör från familjen

avlyfta en del av de kostnader, som förekomsten av barn för med sig och

att detta bör gälla oavsett familjens inkomstnivå, torde icke någon vägande

invändning kunna riktas mot att skolmåltiderna bli avgiftsfria för alla barn.

Om det med skäl kunde hävdas, att den fria skolmåltiden skulle avtrubba

känslan för det ekonomiska ansvaret för barnen, skulle samma kritik träffa

även andra stödformer för barnfamiljerna, framför allt alla förslag om barnbidrag.

Om måltiderna avgiftsbeläggas för vissa kategorier barn, föreligger risk

för att föräldrarna icke låta dem deltaga i skolmåltiden. Det torde vara så, att

man ofta icke räknar med kostnaden för matsäcken men däremot skulle fästa

stor vikt vid de utgifter, som skolmåltiden kunde komma att medföra. Även

örn avgiften sattes till självkostnadspris, komme den dock ofta att kännas

som en betungande utgift. För en familj med 3 barn, vilka deltoge i 200

skolmåltider, skulle kostnaden vid ett pris av cirka 50 öre per måltid uppgå

till 300 kronor per läsår.

Befolkningsutredningen framhåller vidare, att de erfarenheter som gjorts

beträffande avgifter för skolmåltiderna icke äro helt entydiga. Härom anför

utredningen.

Sålunda har man på vissa håll — det gäller särskilt storstäderna — ansett

sig ha enbart goda erfarenheter av olika system för att uttaga avgifter, medan

man på andra betraktat en avgiftsbeläggning av vissa barnkategorier som en

för skolan främmande och ur social synpunkt förkastlig åtgärd. Som tidigare

framhållits, har befolkningsutredningen i denna fråga tagit särskilt intryck

av den erfarenhet, som ligger samlad hos landets folkskolinspektörer och de

distrikt, som haft en mera omfattande skolbarnsbespisning. Utredningen har

också blivit övertygad örn, att upptagandet av avgifter av vissa barnkategorier

icke är en tillfredsställande lösning. En avgiftsprövning innebär alltid stora

svårigheter. Där en sådan för närvarande är införd, fungera skolstyrelserna

som socialnämnder med uppgift att uppdela barnen i betalande och icke betalande.

En sådan uppdelning medför lätt orättvisor och i varje fall svårlösbara

principproblem, något som avspeglas i den rika variation av prövningsgrunder,

som förekommer. Att skolstyrelserna på sina håll upptaga avgifter,

beror till övervägande delen icke på att de betrakta skolmåltiderna endast

som en understödsåtgärd utan på att statsbidraget är så ringa, att de för att

kunna ekonomiskt trygga genomförandet av skolmåltiderna äro tvungna att

lita även till barnens avgifter. Att uttaga avgifter av en del barn, vilkas föräldrar

antagas bättre »ha råd därtill», kan vidare — även örn betalningen

sker utan barnens vetskap — befaras medföra risk för att i skolans värld införes

en social och ekonomisk klassuppdelning av barnen, vilket på allt sätt

måste undvikas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

17

Utredningen anser därför, att skolmåltiderna i princip böra vara fria för de

barn, som önska deltaga i dem. Härigenom skulle enligt utredningens mening

en betydande social välfärdsanordning tryggas åt landets barnfamiljer och

samhället medverka till en omfördelning av barnkostnaderna samt en utjämning

av standardskillnaden mellan barnrika och barnfattiga i överensstämmelse

med befolkningspolitikens huvudlinje.

Remissyttranden.

Befolkningsutredningens förslag om att skolmåltiderna i princip böra vara

fria för alla deltagande barn har vunnit anslutning i flertalet avgivna

yttranden från myndigheter, organisationer och kommuner. Utredningens

principiella uppfattning på denna punkt har sålunda tillstyrkts av

skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, statskontoret, statens

arbetsmarknadskommissions sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft,

Överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser, flertalet (40) folkskolinspektörer,

folkskolans lärarorganisationer, något mindre än hälften

av de högre skolorna, socialvårdskommittén, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, landsorganisationen, Sveriges läkarförbund,

riksförbundet landsbygdens folk (örn de statsfinansiella förhållandena

medgiva det), kooperativa förbundet, Fredrika Bremerförbundet,

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, folkpartiets kvinnoförbund

samt svenska landsbygdens kvinnoförbund.

Det övervägande flertalet hörda kommuner i varje län har även tillstyrkt,

att skolmåltiderna skola vara avgiftsfria.

Befolkningsutredningens förslag om fria skolmåltider för alla deltagande

barn har avstyrkts eller blivit föremål för invändningar och

kritik i yttranden från bland annat länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands,

Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro och Kopparbergs

län, 1940 års skolutredning, svenska skolläkarföreningen, svenska

provinsialläkarföreningen, svenska läkarsällskapet, svenska barnläkarförbundet,

högerns centrala kvinnnoråd samt flick- och samskolelärarnas riksförbund.

Dessutom ha reservanter inom skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen

anmält, att de ansett att avgifter även i fortsättningen böra upptagas.

Departementschefen.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Principen, att skolmåltiderna skola tillhandahållas de deltagande barnen

avgiftsfritt, bär liksom principen om tillgänglighet för alla hittills varit vägledande

för statsmakterna såtillvida, att den behovsprövning, som ägt rum,

gällt kommunerna, d. v. s. uttagandet av de skoldistrikt, som med hänsyn till

inom dem rådande förhållanden skulle komma i åtnjutande av statsbidrag

till skolbarnsbespisning. Inom de skoldistrikt, som sålunda efter föregången

behovsprövning blivit berättigade till statsbidrag, skulle enligt intill år 1942

gällande statsbidragsbestämmelser bespisningen i princip vara avgiftsfri och

Bihang till riksdagens protokoll 191f6. 6 sami. Nr 180.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr ISO.

komma alla barn vid vederbörande skola till del. Den ändring härutinnan,

som vidtogs år 1942, då skoldistrikten tillerkändes rätt — men ej ålades skyldighet

— att upptaga avgifter, betecknades vid sin tillkomst uttryckligen såsom

en helt av praktiska och statsfinansiella synpunkter betingad åtgärd för

att möjliggöra, att de begränsade anslagsmedel, som ställdes till förfogande,

bomme största möjliga antal behövande barn till del. Ändringen kan salunda

sägas ha haft provisorisk karaktär.

Då de förslag angående skolmåltiderna, som nu framlagts, syfta till en allmän

utbyggnad av denna verksamhet med en i förhållande till den nuvarande

statsunderstödda bespisningsverksamheten väsentligt vidgad målsättning, synes

det mig emellertid nödvändigt, att ett förnyat ställningstagande sker även

till frågan, huruvida skolmåltiderna skola tillhandahållas avgiftsfritt eller

icke.

De nu avgivna remissyttrandena synas bekräfta befolkningsutredningens

uppfattning om att det förefinnes en stark opinion till förmån för fria skolmåltider.

Det övervägande antalet hörda myndigheter, organisationer och

kommuner har sålunda tillstyrkt utredningens förslag örn att skolmåltiderna

böra vara fria för de barn, som önska deltaga i dem. Särskild vikt synes mig

härvid böra fästas vid opinionen inom folkskolan, där erfarenheterna av skolmåltiderna

äro av gammalt datum. Flertalet folkskolinspektörer och samtliga

folkskolans lärarorganisationer ha sålunda tillstyrkt fria skolmåltider. Enligt

min mening tala också starka pedagogiska, sociala och befolkningspolitiska

skäl för att skolmåltiderna på sätt befolkningsutredningen föreslagit i princip

göras fria för alla deltagande.

Det synes mig uppenbart, att ett system med uppdelning av barnen i betalande

och icke-betalande ur skolans synpunkt måste vara förenat med

avsevärda nackdelar. Detta har stått klart långt tidigare och vad i ärendet

förekommit synes mig giva ytterligare stöd åt denna uppfattning. Den prövning

av vederbörandes ekonomiska förhållanden, som är en förutsättning fölen

sådan uppdelning, är utan tvivel en synnerligen grannlaga uppgift och

mycket svår att verkställa. De normer, som nu tillämpas beträffande avgifternas

uttagande, synas också skifta väsentligt från kommun till kommun, varför

det är tydligt att det nu tillämpade systemet kan medföra uppenbara orättvisor

skolbarnen emellan. Att ersätta den nuvarande individuella ekonomiska

behovsprövningen med mera summariska och generella normer skulle väl närmast

innebära, att en för hela landet gemensam inkomstgräns infördes, och att

skolbarn, vars föräldrars inkomst icke uppinge till denna, erhölle fria skolmåltider.

Man skulle dock genom en sådan inkomstspärr icke kunna undvika,

att en mängd barn bomme att utestängas, för vilkas föräldrar det skulle

innebära en kännbar utgift, örn de skulle betala skolfrukosten till självkostnadspris.

Det synes mig emellertid skäligt, att icke blott de ekonomiskt svagaste

utan också de befolkningsgrupper, vilkas inkomster ligga närmast däröver,

komma i åtnjutande av den icke obetydliga ekonomiska förmån, som

fria skolmåltider innebära för en barnfamilj.

Man kan enligt min mening även fråga sig örn de relativt små belopp, som

de betalande barnens avgifter skulle komma att uppgå till, kunna motivera

upprätthållandet av en för skolan besvärande och ur administrativ synpunkt

svårbemästrad avgiftsprövning. Den uppfattning, som i vissa yttranden framförts,

att avsevärda belopp skulle kunna sparas åt det allmänna örn avgifter

upptoges, synes mig icke hållbar inför det faktum, att det övervägande antalet

skolbarn i vårt land kommer från hem i små ekonomiska omständigheter.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

19

De stora fördelar, vilka vinnas därigenom, att skolan befrias från en för dess

fostrande uppgift främmande ekonomisk behovsprövning av eleverna, anser

jag väl kunna motivera de ökade kostnader för det allmänna, som fria skolmåltider

för alla komme att innebära.

Det har i vissa remissyttranden hävdats, att ett beslut om tillhandahållande

av fria skolmåltider åt alla, som önska deltaga i dem, för de större skolorna

komme att medföra nästan oöverstigliga svårigheter av praktisk art, varför

man genom avgifters upptagande borde söka reglera tillströmningen. Det synes

mig dock tveksamt, om man kan förutsätta, att upptagandet av avgifter

komme att verka hämmande på anslutningen till skolmåltiderna, i den mån

det bland skolbarnen finnes ett verkligt behov av skolmåltider och dessa börja

bli alltmer uppskattade. Från Nacka kommun i Stockholms län rapporteras

sålunda ett 90-procentigt deltagande höstterminen 1945, trots att avgifter

upptogos av 80 procent av de deltagande. Vad åter beträffar de förmenta

praktiska svårigheterna i större skolor synas mig dessa i viss män överdrivna,

vilket i de flesta yttranden väl torde bero på bristande kännedom om möjligheterna

att på ett praktiskt och pedagogiskt tillfredsställande sätt ordna

skolmåltider i stora skolor. I Stockholms nva folkskolor lia dock skolmåltider

numera kunnat ordnas med upp till cirka 370 barn samtidigt i en skola utan

att några större olägenheter synas ha uppstått eller barnen, såsom i vissa

yttranden befarats, tagit psykisk skada av bespisningens omfattning.

Örn en reglering av tillströmningen måste ske — vilket på många håll blir

fallet under utbyggnadsperioden — synes mig detta därför icke böra ske genom

ett fasthållande vid rätten att uttaga avgifter ens under denna tid, ehuru

principen om avgiftsfrihet av rättviseskäl borde vara förbunden med principen

om tillgänglighet för alla. Såsom jag tidigare föreslagit, bör bespisningen

i stället i första hand reserveras för de mest behövande barnen, vilka alla böra

erhålla skolmåltiden avgiftsfritt. En generell rätt för skoldistrikten att upptaga

avgifter under utbyggnadsperioden synes mig också kunna medföra risk

för att dessa icke bygga ut verksamheten i den takt, som behovet i själva

verket borde motivera. För de högre skolorna torde vidare en rätt att avgiftsbelägga

måltiderna ha ringa betydelse som regulator beträffande tillströmningen

under försökstiden. Ett definitivt beslut angående skolmåltidernas utformning

i de högre skolorna bör ju enligt min i annat sammanhang framförda

mening anstå tills erfarenheter vunnits av den försöksverksamhet, som

enligt vad jag föreslagit bör igångsättas i dessa skolor. På grund av dessa skolors

små lokalresurser kan denna försöksverksamhet mångenstädes kanske endast

omfatta en del av de mest behövande, i första hand de obemedlade eller

mindre bemedlade, dagligen resande eleverna. Dessa synas böra erhålla måltiderna

kostnadsfritt liksom övriga resande elever samt skolkommunens egna

obemedlade eller mindre bemedlade elever. Med hänsyn till att jag i annat sammanhang

kommer att förorda, att måltidskostnaderna för elever, som tillhöra

andra kommuner än skolkommunen, helt bestridas av statsmedel, följer även

härav, att de icke böra erlägga avgifter för måltiderna. I den män andra elevkategorier

kunna beredas plats under försöksverksamheten — vilket väl

sannolikt endast kan ske i undantagsfall — böra även dessa erhålla fria skolmåltider.

Jag tillstyrker därför befolkningsutredningens förslag örn fria skolmåltider

för alla deltagande elever såväl inom folkskolan som under försöksverksamheten

i de högre skolorna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 180.

3. Motionen II: 447.

I nämnda motion anföres i huvudsak följande.

Den av utredningen föreslagna övergångstiden av fem år för reformens

fulla utbyggande har av flertalet remissinstanser framhållits vara alltför

kort. Av propositionen att döma synas dessa ha förordat en övergångstid på

i regel tio år eller mera. Den i propositionen förutsatta forceringen av anordnandet

av en allmän skolbarnsbespisning synes också med hänsyn till de

svårigheter som föreligga vara olämplig. En utbyggnad av skolbarnsbespisningen

i den takt och den omfattning som propositionen förutsätter kommer

givetvis att kräva en mycket stor och kostsam byggnadsverksamhet för att

iordningställa erforderligt antal köks- och utspisningslokaler, på vilka böra

ställas numera vanliga krav på hygien och bekvämlighet. Särskilt på landsbygden

måste därvidlag möta stora svårigheter, då det i regel icke torde vara

möjligt att i dessa skolor inrymma utspisningslokaler. Även torde den nuvarande

hygieniska standarden vid dessa skolor i stor utsträckning icke

kunna anses tillfredsställande. Ej heller torde det vara möjligt att i någon

större utsträckning på landsbygden anskaffa dylika utrymmen i enskilda

eller allmänna byggnader i närheten av skolan.

För närvarande och under lång tid framåt finnes på olika områden ett

mycket stort byggnadsbehov. Sålunda har framgått att inom folkskolan finnes

ett betydande nu eftersatt behov av bättre undervisningslokaler, vars

fyllande under den närmare framtiden måste taga i anspråk en avsevärd

mängd av material, arbetskraft och kapital. Bostadsbyggandet har också

under kriget blivit eftersatt och beräknas under kommande femårsperiod

taga synnerligen stora resurser i anspråk. Näringslivets behov av nyanläggningar

torde ställa mycket betydande krav på byggnadsindustriens kapacitet.

Särskilt bör bemärkas behovet av en omfattande byggnadsverksamhet

vid jordbruket, dels för att fylla det normala behov av underhåll och förnyelse

som under krigsåren blivit eftersatt, och dels den byggnadsverksamhet

som ofrånkomligt måste följa med den jordbrukets rationaliseringsprocess,

som just nu framstår som särskilt aktuell och som måste innefatta

en mycket betydande byggenskap. När det gäller att täcka det mycket stora

behov av byggnadsverksamhet som sålunda nu ackumulerats inom vårt folkhushåll,

möta emellertid stora svårigheter genom knappheten på arbetskraft

och på material. Det synes då förenat med stora vanskligheter och

över huvud taget kunna leda till mycket allvarliga skadeverkningar för olika

områden i folkhushållet, örn man nu skulle sätta i gång en forcerad byggnadsverksamhet

för skolkök och utspisningslokaler i den omfattning, som

i propositionen förutsättes.

En faktor av stor betydelse för frågan om skolbarnsbespisningens utbyggnad

och omfattning är tillgången på personal för verksamhetens bedrivande.

Känt är att vårt folkhushåll för närvarande lider av en mycket

besvärande brist på kvinnlig arbetskraft och detta särskilt inom de kategorier,

varifrån nu ifrågasatt personal skall rekryteras. Ett icke obetydligt

antal avdelningar på olika sjukhus ha måst stängas i brist på vårdpersonal.

Samma brist förekommer inom den öppna sjukvården. Behovet av distriktssjuksköterskor

och barnmorskor kan i olika delar av landet icke tillnärmelsevis

fyllas, och denna brist på kvinnlig kvalificerad arbetskraft gör sig

starkt gällande vid all socialvård överhuvud taget. Bristen på kvinnlig

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

21

arbetskraft framträder särskilt starkt i hushållsarbete och hemvård. Med

hänsyn härtill måste en forcering av utbyggandet av skolbarnsbespisningen

i uti propositionen föreslagen omfattning, som skulle taga i anspråk en mycket

stor personal, möta nästan oöverstigliga svårigheter. Enligt en av utredningen

företagen undersökning rörande möjligheterna i de olika skoldistrikten

att anskaffa erforderlig personal hade endast omkring- 53 procent förklarat

sig ha möjlighet därtill; ej mindre än % av dessa distrikt ha förklarat

att möjlighet därtill ej förelåg. Vidare är att märka, att antalet kvinnor

i ålder mellan 20 och 40 år enligt propositionens uppgifter minskar från

1940 fram till 1960 med sammanlagt nära 200 000. Visserligen har utredningen

— till vilken synpunkt också föredragande departementschefen anslutit

sig — antagit att genom skolmåltiderna kommer att till arbetsmarknadens

förfogande ställas en reserv av kvinnlig arbetskraft som frigöres från

hemarbete genom det minskade antalet måltider i hemmen, men detta torde

vara ett alltför optimistiskt betraktelsesätt. Den lättnad och tidsvinst i matlagningsbestyren,

som för den hemarbetande kvinnan möjligen kan vinnas

genom förslagets genomförande, kommer säkerligen i första hand att användas

för andra hemuppgifter och endast mycket sällan för övergång till

arbetsmarknadens förvärvsarbete.

Även om det kvantitativt sett skulle vara möjligt att tillgodose personalbehovet

— vilket nu såsom ovan påpekas icke är fallet — återstå dock de

nödvändiga kompetensfordringarna, vilket ytterligare komplicerar frågan.

Redan nu har det ju visat sig, att de skolmåltider som serverats i skolorna

i viss utsträckning icke motsvarat de krav som främst ur näringshygienisk

synpunkt måste uppställas. Visserligen har Kungl. Majit föreslagit en viss

försöksverksamhet för utbildning av skolbespisningspersonal, men denna

verksamhets omfattning synes icke ens tillnärmelsevis vara tillräcklig för

täckande av behovet. Måhända har bristen på kvinnlig arbetskraft spelat

in härvidlag, vilket antagande i viss mån synes berättigat på grund av departementschefens

uttryckssätt, att denna arbetskraft måste »lockas» till

kurserna; det framstår dock egendomligt att icke konsekvensen i stort av

denna brist dragés vid bedömandet av möjligheterna att inom den avsedda

tiden realisera programmet.

Genom den nya kommunindelningen och den därefter väntade omorganisationen

av skolväsendet torde mångenstädes ske en genomgående förändring

av skolors förläggning, av utrymmesstandard och lokalers disposition

etc. Det kan då uppenbarligen icke vara lämpligt att nu för stora kostnader

i betydande utsträckning forcera fram byggande av nya skolköksoeh

utspisningslokaler, som kanske mycket snart visa sig vara felplacerade

eller annars illa avvägda.

Lyckligtvis föreligger nu icke för barnens del något sådant trängande behov

av en forcerad utbyggnad av verksamheten till allmän skolbarnsbespisning

enligt propositionens anvisningar, vilket framgår av uttalanden från

den mest vittnesgilla sakkunskapen på detta område. Skolöverläkaren Herlitz

framhåller att den svenska skolungdomens hälsotillstånd torde vara

så gott att införandet av avgiftsfria skolmåltider för alla som önskade sådana

för närvarande endast syntes svagt motiverat ur folkhälsans synpunkt.

Skolöverläkaren i Stockholms stads folkskolor, U. Hjärne, har framhållit,

alt nian icke alltför starkt bör betona näringsfysiologiska eller hygieniska

argument för de mycket omfattande åtgärder befolkningsutredningen föreslår,

eftersom näringsförhållandena i Sverige förbättrats sedan 1930-talet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 180.

och hälsotillståndet bland barnen i skolåldern sedan länge befinner sig i

en oavbruten förbättring. Svenska barnläkarförbundet har i skrivelse av

den 25 oktober 1945 till ordföranden i 1941 års befolkningsutredning gjort

gällande, att näringsstandarden bland svenska skolbarn icke ger den ringaste

anledning till oro. Sveriges läkarförbund är av den uppfattningen, att den

av befolkningsutredningen föreslagna utvidgningen icke bör komma till genomförande.

Förbundet grundar sin uppfattning främst på det förhållandet,

att bärande skäl ur medicinsk synpunkt för en sådan utvidgning icke kunna

framdragas.

Frågan huruvida skolmåltiderna böra vara avgiftsbelagda eller generellt

fria har även ingående diskuterats såväl i utredningens betänkande som i

propositionen. För att utröna stämningen bland landets skoldistrikt har utredningen

företagit en undersökning, varvid det visade sig, att ett betydande

antal eller 37 procent ansågo, att skolmåltider ej borde tillhandahållas

gratis. Därtill kommer att 18 procent icke hade någon bestämd uppfattning

i frågan. Det kan sålunda konstateras, att en stark opinion bland landets

skoldistrikt förordar rätt att upptaga avgifter, därest så av lokala skäl

inom kommunen anses önskvärt. Vid en utbyggnad av skolbarnsbespisningen

bör därför hänsyn tagas till den riktiga och av alla erkända principen

örn den kommunala självbestämmanderätten på så sätt, att kommunerna

själva få avgöra huruvida avgift skall uttagas eller ej.

Någon tvekan torde ej kunna råda därom, att där hemmet kan ge skolbarnen

fullgod kost och långa avstånd eller andra särskilda omständigheter

ej lägga hinder i vägen, är det ur alla synpunkter bäst att barnen intaga sina

måltider i hemmen. Därigenom kan också skolbarnsbespisningen hållas inom

en mera begränsad ram, varigenom förut anförda svårigheter med lokaler

och personal etc. liksom även kostnaderna begränsas. En begränsningsfaktor

är den ovan angivna att avgift för skolmåltid — vilken ej får överskrida

skoldistriktets självkostnader — får upptagas, då barnets målsman

befinnes utan svårighet kunna erlägga avgiften. Därjämte böra fortfarande

utan tidsbegränsning gälla de i kungörelsen av den 8 maj 1942 givna villkoren

för erhållande av statsbidrag, att inom distrikt behov av sådan bespisning

föreligger med hänsyn till antalet barn från hem med svag ekonomisk

ställning, antalet barn med lång skolväg eller annan därmed jämförlig

omständighet.

Bespisningen bör i första hand stå öppen för

a) barn med lång skolväg,

b) klena eller sjuka barn,

c) barn från hem med svag ekonomisk ställning samt

d) barn, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt

fullgod måltid i sina hem.

Med hänsyn till värdet av att skolfrukostar beredas de nämnda barnkategorierna

i de fall, där detta är möjligt och kommunerna finna det ömkligt,

föreslå vi dock, att ur 1942 års kungörelse strykas de föreskrifter, vilka

bland annat som villkor för statsbidrag uppställa förekomsten av arbetslöshet

eller visst skattetryck i kommunerna. Vidare ansluta vi oss till departementschefens

förslag till statsbidragsskala.

Den i propositionen föreslagna försöksverksamheten i de högre skolorna

föranleder ingen erinran från vår sida.

Den till grund för propositionen liggande utredningen måste anses ofullständig

och otillfredställande, särskilt i ekonomiskt avseende. Visserligen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

23

finnes en beräkning av den årliga kostnaden för själva bespisningen, vilken

antages komma att uppgå till omkring 63 miljoner kronor. Men däremot

finnes ingen beräkning rörande de högst betydande byggnadskostnader, som

måste följa med en utbyggnad av anordningarna för skolbespisning till den

omfattning som propositionen avser. Förslag som innebära kostnadskrav av

den storleksordning varom här är fråga böra dock vara så vitt möjligt klarlagda

i avseende på sina ekonomiska konsekvenser. Särskilt i nuvarande

mycket pressade statsfinansiella läge måste krävas att förslag, som innefatta

mera avsevärda statsutgifter, böra vara grundligt och vederhäftigt

utredda icke minst i fråga örn kostnaderna och att endast starkt motiverade

och nödvändiga förslag föras fram till ytterligare belastande av statens

finanser.

Utom förut anförda svårigheter, som skulle aktualiseras av ett försök att

genomföra en allmän skolbarnsbespisning enligt propositionens program,

bör alltså redan skälig hänsyn till statens finanshushållning motivera en begränsning.

Uppenbart är väl att propositionens målsättning, statskommunal

kostnadsfri bespisning av alla skolbarn oberoende av behov och ekonomisk

ställning, icke kan vara en så trängande angelägenhet att den bör genomföras

utan hänsyn till statens ekonomiska svårigheter eller till andra

väsentliga krav på statens insatser för sociala behov. Vi vilja som skolbarnsbespisningens

mål sätta att skolbarnsbepisningen bör så utbyggas och anordnas

att så vitt möjligt alla skolbarn, som därav äro i verkligt behov,

må kunna erhålla en måltid i skolan. För en på så sätt inriktad och begränsad

skolbarnsbespisning erfordras sådana tillämpningsbestämmelser, som

ovan angivits. Av detta vårt ställningstagande följer, att vi icke kunna

acceptera propositionens förslag örn en tidsbestämd s. k. övergångstid, efter

vilken tid nuvarande bestämmelser för statsbidrag skola bortfalla. Vi anse

att härovan angivna villkor och bestämmelser böra utan tidsbegränsning

fortsätta att gälla, och att de erfarenheter som under verksamheten kunna

inhämtas få vara avgörande för örn och i vad män bestämmelserna framdeles

eventuellt kunna behöva modifieras i ena eller andra avseendet.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har departementschefen i

likhet med befolkningsutredningen och de flesta av de i ärendet hörda

remissinstanserna ansett, att skolmåltiderna i princip böra vara tillgängliga

för alla elever; deltagandet bör dock vara fullt frivilligt. Utskottet anser sig

beträffande denna fråga böra intaga samma principiella ståndpunkt som den,

varåt departementschefen sålunda givit uttryck.

Departementschefen har emellertid framhållit, att tekniska förhållanden —

framför allt lokalsvårigheter — lade hinder i vägen för ett omedelbart realiserande

av principen örn skolmåltidernas öppethållande för alla, som önskade

deltaga i dem. Med hänsyn härtill förordar departementschefen, att under

en övergångstid deltagandet i måltiderna begränsas att avse främst de barnkategorier,

som finnas angivna i § 6 av gällande statsbidragskungörelse.

Övergångstiden anser departementschefen i likhet med befolkningsutredningen

böra bestämmas till fem är. Departementschefen har likväl, på grund

av att åtskilliga remissinstanser — däribland ett flertal kommuner — ansett

en längre övergångstid erforderlig, framhållit, att han hade för avsikt att,

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 180.

sedan erfarenhet vunnits om kommunernas möjligheter att lösa de med utbyggnaden

förbundna tekniska svårigheterna, upptaga övergångstidens

längd till förnyad prövning. Oavsett till vilket resultat man vid en dylik

prövning kunde komma har departementschefen föreslagit, att övergångstiden

efter dispens av skolöverstyrelsen i särskilda fall skulle kunna förlängas

ytterligare viss bestämd tid. I motionen II: 447 har yrkats, att riksdagen

måtte avslå det av departementschefen framlagda förslaget örn genomförande

under en femårsperiod av för alla barn öppna skolfrukostar i folkskolorna.

Utskottet vill för sin del framhålla, att betydande svårigheter utan

tvivel föreligga för att inom den angivna tidsramen av fem år genomföra

det av departementschefen förordade programmet för skolmåltidernas anordnande.

Detta har också för departementschefen varit uppenbart och frågan

har därför av honom hållits i viss mån öppen, samtidigt som han velat

lägga i skolöverstyrelsens hand att dispensvägen förlänga övergångstiden.

Enligt utskottets mening innebär departementschefens förslag en med

hänsyn till föreliggande förhållanden godtagbar lösning av ifrågavarande

spörsmål. Utskottet ansluter sig alltså till detsamma och finner sig icke böra

tillstyrka bifall till motionen II: 447 i den del, varom nu är fråga.

Departementschefen har — såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen

framgår — tillstyrkt befolkningsutredningens förslag om fria skolmåltider

för alla deltagande elever, såväl inom folkskolor som under en anordnad

försöksverksamhet i de högre skolorna. I motionen II: 447 har förordats,

att kommunerna själva skulle få avgöra huruvida avgift skall uttagas

eller ej, varjämte föreslagits, att gällande statsbidragskungörelse alltjämt

skulle tillämpas, dock med den ändringen, att kommuner, som önskade

anordna skolbarnsbespisning, skulle oavsett skattetryckets höjd eller

rådande arbetslöshet bli berättigade till statsbidrag för av kommunerna

lämnade avgiftsfria måltider enligt av departementschefen förordade

grunder.

Utskottet har för sin del liksom departementschefen funnit starka pedagogiska,

sociala och befolkningspolitiska skäl tala för att skolmåltiderna

göras fria för alla i desamma deltagande och ansluter sig i övrigt till den

uppfattning, varåt departementschefen vid sitt bedömande av förevarande

spörsmål givit uttryck. På grund härav har utskottet icke funnit sig böra

biträda det i motionen 11:447, såvitt nu är i fråga, framställda yrkandet.

Utskottet tillstyrker vad departementschefen förordat med avseende å

anordnandet av en försöksverksamhet med skolmåltider även i de högre

skolorna. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma försöksverksamhetens

längd.

Under denna försöksverksamhet borde enligt departementschefens förslag

skolmåltiderna företrädesvis reserveras för de elevkategorier, som måste

anses ha ett särskilt starkt behov av ordnade skolmåltider, men i mån av

utrymme borde självfallet även övriga elever, som önskade deltaga, beredas

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsutskottets utlåtande nr 180.

tillfälle härtill. Departementschefen har i detta sammanhang framhållit,

att det syntes riktigast att i första hand de obemedlade och mindre bemedlade

dagligen resande lärjungarna bereddes möjlighet att deltaga i skolbarnsbespisningen.

Utskottet har icke funnit annat att erinra mot vad

departementschefen i nu berörda avseenden anfört och föreslagit än att

utskottet, med anledning av vad i motionen II: 443 uttalats, ansett sig böra

framhålla, att enligt utskottets mening vid prövning av frågan vilka dagligen

resande lärjungar, som skola beredas plats, hänsyn torde böra tagas

jämväl till lärjungar som cykla eller gå långa vägar. Med vad sålunda anförts

torde nämnda motion i här berörda del få anses besvarad.

Kap. IV. Lokal- och personalfrågorna samt

skolmåltidernas sammansättning.

1. Lokalfrågan.

Bej olkning sutr e dning en.

Med hänsyn till att bristen på ändamålsenliga lokaler ofta angivits ställa

oöverstigliga hinder i vägen för en utbyggnad av skolmåltidsverksamheten,

har utredningen i görligaste mån sökt kartlägga lokalbeståndet och dess brister.

Av utredningen i detta hänseende inhämtas bland annat följande.

Folkskolor. Det framgår av svaren på utsända frågeformulär, att

inom folkskolan mer än hälften (cirka 58 procent) av de skolor, som

anordnat bespisning, fått tillgripa utrymmen avsedda att tjäna

andra funktioner inom skolorna, såsom klassrum, kapprum, korridorer och

dylikt. Det är även utan vidare tydligt, framhåller befolkningsutredningen,

att landsbygdens skolor förfoga över bespisningslokaler i mindre utsträckning

än städernas och tätorternas skolor, icke blott kvantitativt utan även

kvalitativt.

Vad beträffar de skoldistrikt, som icke anordna skolmåltider,

hänvisas till följande sammanställning.

Förekomsten av bespisningslokaler i distrikt, som icke redovisat skolbarnsbespisning

vare sig läsåret 1942/43 eller höstterminen 1943.

Antal

Distrikt, som uppgivit sig

ha bespisningslokal

icke disponera be- spisningslokal eller

lokal med möjlighet

att bereda mat

Antal

Antal

Antal skolor med

distrikt

skolor

elever

distrikt

skolor i

dessa

distrikt

kök för

fullständig

matlag- ning

uppvärm-

ningsmöj-

ligheter

distrikt

skolor

2 083

6 984

262 291

345

1486

119

687

1738

5 498

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Befolkningsutredningen anser, att undersökningarna angående lokalbeståndet

i de distrikt, som icke redovisat skolbarnsbespisning läsåret 1942/43 eller

höstterminen 1943, visat, att det skulle vara möjligt att utan särskilda kostnader

nå ett provisorium i lokalfrågorna i fråga om en tredjedel av de 7 000

skolor, varom är fråga. Utredningen anför vidare härom följande.

Efter ett studium av skolstyrelsernas synpunkter är det måhända icke oberättigat

att dessutom framhålla, att svaren i en del fall präglats av en återhållsamhet,

vars grunder äro att söka i en naturlig försiktighet inför de ekonomiska

konsekvenserna för kommunen, när statens stöd icke är preciserat till

sin storlek. Det förefaller icke osannolikt, att lokalmöjligheterna äro bättre

än statistiken visar såväl i de distrikt, vilka deklarerat intresse för saken men

vilkas syn på lokalfrågans lösning alltför starkt påverkats av att för liten

hänsyn tagits till ett statligt ekonomiskt stöd, som i de distrikt, vilkas inställning

till skolbarnsbespisningen varit sådan, att några allvarliga försök att

planera lokalfrågans lösning över huvud taget icke ägt rum. Då det emellertid

å andra sidan synes befolkningsutredningen uppenbart, att man sorn regel

icke i samma lokal bör sammanföra skolköksundervisning och skolbarnsbespisning,

har utredningen stannat inför det antagandet, att var tredje skola i

de distrikt, där bespisning icke förekommit, äger möjlighet att vidtaga åtminstone

provisoriska åtgärder för lokalfrågans lösning.

Efter givet bemyndigande har utredningens socialpedagogiska delegation

företagit studieresor i Upplands, Roslagens, Nordsmålands östra, Göteborgs

och Bohus läns samt Medelpads inspektionsområden och har därvid

kunnat förvissa sig om att de lämnade uppgifterna i huvudsak överensstämt

med de. lokala förhållandena. Där så icke ansågs vara fallet, var orsaken ofta,

att möjligheterna att anskaffa lokaler för utspisningen underskattats. I betydligt

flera skolor än distrikten uppgivit fanns det sålunda goda utrymmen

för provisoriska skolmåltidslokaler eller utrymmen, som efter relativt obetydliga,

reparationer och ombyggnader kunde tjäna som fullgoda måltidslokaler.

Möjligheterna för anskaffande av bespisningslokaler samt tillhörande kök syntes

mångenstädes vara bättre än vad som angivits vid undersökningen på

våren 1944. Det är väl sannolikt, att förhållandena äro likartade i andra delar

a.v landet. Det torde alltså finnas skäl att antaga, att provisoriska skolmåltidslokaler

— om vederbörande verkligen ha intresse för skolbarnsbespisningen

— kunna inom folkskolan anskaffas i större utsträckning, än vad den statistiska

undersökningen givit vid handen.

Högre skolor. Beträffande lokalförhållandena i högre skolor har

utredningen efter företagen undersökning ansett sig kunna konstatera, att

man för en mycket lång tid framåt måste räkna med provisoriska skolmåltidslokaler

av de mest växlande slag och att man endast vid nybyggnad

eller annars i undantagsfall kan ha tillgång till verkligt ändamålsenliga

och moderna skolmåltidslokaler.

Befolkningsutredningen upplyser i detta sammanhang, att utredningen föranstaltat

om en särskild arkitektutredning rörande vilka minimikrav, som

böra ställas på provisoriska skolmåltidslokaler ifråga om utrymme, ventilation,

dagsljus och uppvärmning m. m.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

27

Utredningen anser även, att möjligheterna av en standardisering av de erforderliga

inventarierna med central upphandling böra undersökas för att i

största möjliga utsträckning få fram ändamålsenliga inventarier samt nedbringa

kostnaderna.

Remissyttranden.

Lokalfrågan har ägnats uppmärksamhet i flertalet yttranden. I allmänhet

har man härvid betonat de stora svårigheter en utbyggnad av skolmåltidsverksamheten

måste medföra med hänsyn till bristen på härför avsedda

utrymmen. Beträffande innehållet i yttrandena hänvisas till propositionen

s. 58 ff.

Befolkningsutredningens förslag att frågan om central upphandling

och standardisering av inventarier upptages till prövning

har föranlett vissa erinringar.

Departementschef en.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Utan tvivel komma på sina håll stora svårigheter att möta, då det gäller att

anskaffa tillräckliga och ändamålsenliga lokaler för matlagning och för servering

av skolmåltiderna. Jag anser det dock sannolikt, att dessa svårigheter

ofta överdrivits. Det har från många håll omvittnats, att, där intresse för

denna verksamhet förelegat från kommunens sida, även lokalfrågan kunnat

lösas, om än ofta med provisoriska medel. I likhet med befolkningsutredningen

anser jag, att man icke torde kunna undgå att för åtskilliga år framåt

räkna med en bespisning i provisoriska lokaler. Det är emellertid önskvärt,

att en utveckling successivt äger rum hän emot en bespisning under bättre

hygieniska former och i mera ändamålsenliga lokaler. Några generella riktlinjer

för hur anskaffandet av skolmåltidslokalerna bör ske torde därvid

icke vara möjligt att angiva. Denna fråga torde lämpligen böra bli föremål

för prövning på varje särskild ort och i varje särskilt fall.

För landsbygdens del torde frågan om skolmåltidslokaler på sina håll

komma i ett delvis nytt läge, därest genom en ny kommunindelning större

skoldistrikt tillskapas. Den fortskridande centraliseringen av skolväsendet

och en kommande skolreform med nya krav på större och funktionsdugligare

skolor torde även medföra, att ändamålsenliga skolmåltidslokaler så småningom

komma att inredas. I avvaktan härpå torde bespisningen tills vidare

kunna äga rum i lokaler av mera provisorisk karaktär, förutsatt att vissa

hygieniska minimifordringar äro uppfyllda. I likhet med skolöverstyrelsen

och 1940 års skolutredning anser jag dock, att, örn skolkökslokaler provisoriskt

användas för skolmåltider, detta dubbelutnyttjande av lokalerna icke

på något sätt får menligt inverka på undervisningen. Det torde även vaja

lämpligt, såsom framhållits i vissa remissyttranden, att frågan om skolmåltidslokaler

i en kommun löses i samband med uppförandet av gemensamhetsanläggningar

med samlingslokal, bibliotek, tvätt- och badstuga samt övriga

utrymmen för allmän fritidsverksamhet och trevnad. I städerna bör frågan

om tillräckliga skolmåltidslokaler kunna prövas i samband med de omfattande

skolbyggen, som de närmaste åren bli nödvändiga med hänsyn till

den starkt ökade nativiteten.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Då anordnandet av skolmåltider icke avses skola bli obligatoriskt, torde

kommunerna icke kunna åläggas inreda skolmåltidslokaler vid ny- eller ombyggnader,

men jag förutsätter, att skolöverstyrelsen vid prövning av

byggnadsärenden uppmärksammar önskvärdheten av tillräckliga utrymmen

för skolmåltidernas tillagning och servering.

I likhet med vad som anförts i några remissyttranden anser jag, att skolmåltider

med statsbidrag böra kunna anordnas i form av ett entreprenadsystem,

i städerna på mjölkbarer etc., på landsbygden t. ex. i närliggande gårdar,

under förutsättning att verksamheten anordnas i samförstånd med skolans

ledning och i enlighet med givna bestämmelser. Överhuvudtaget är

det av största yikt, att de lokala skolmyndigheterna söka på ett smidigt sätt

lämpa bespisningsanordningarna efter de möjligheter av olika slag, som

kunna stå till buds i de särskilda fallen.

Befolkningsutredningen kommer enligt vad jag erfarit att inom den närmaste

tiden överlämna sin förut omnämnda undersökning örn skolmåltidslokalernas

planering och inredning etc. Det material, som här framlägges,

torde kunna läggas till grund för allmänna anvisningar från skolöverstyrelsens

sida för dessa lokalers planering, inredning och utrustning. Jag förutsätter,

att överstyrelsen härvid kommer att tillhandahålla erforderliga typritningar

för om- eller tillbyggnader av skolmåltidslokaler ävensom angiva

vissa minimifordringar på provisoriska lokaler.

''lill frågan örn statsbidrag till skolmåltidslokaler samt därmed sammanhängande

frågor återkommer jag i det följande.

Jag delar befolkningsutredningens uppfattning om nödvändigheten av att

skolmåltidslokalerna förses med moderna och ändamålsenliga inventarier av

fullgott skick. Till frågan om statsbidrag härför återkommer jag likaledes

i det följande.

Frågan om anordnande av en central upphandling enbart av inventarier för

skolmåltidslokaler torde för närvarande sakna aktualitet. Utredningens syfte

med sitt förslag härutinnan — att åstadkomma fullgoda inventarier till billigast

möjliga pris — torde kunna uppnås utan en så långt driven centralisering

som en sådan upphandling måste innebära. Kommunerna torde därför

även i fortsättningen böra anförtros upphandlingen av sina inventarier.

Genom skolöverstyrelsens försorg bör dock en viss standardisering kunna

åstadkommas samt anvisningar om fullgoda inventarier och typritningar till

möbler etc. tillhandahållas skolorna. Härvid torde överstyrelsen böra samarbeta

med Sveriges standardiseringskommission, centrala sjukvårdsberedningen

och hemmens forskningsinstitut.

I motionen 11:443 anföres i förevarande hänseende följande.

Det är av största vikt att de lokala myndigheterna söka på ett smidigt

sätt lämpa bespisningsanordningarna efter de möjligheter, som stå till buds

i de särskilda fallen. En utveckling av entreprenadsystemet framstår här

som en av de bättre möjligheterna att snabbt få i gång skolbarnsbespisningen

just för landsbygdens vidkommande. Man skulle även kunna tänka

sig att en entreprenör åtoge sig bespisningen för flera skolor, varvid maten

tillagades centralt och därefter kördes ut till de olika skolorna uti därtill

lämpad bil, försedd med värmekärl. Framför allt på landsbygden med dess

många skolor med litet antal barn synes detta vara en utväg som bör

kunna prövas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

29

2. Personalfrågan.

B ej olkning sutr e dning en.

Utredningen framhåller, att vid sidan av lokalfrågan svårigheterna att anskaffa

personal för tillagning och servering av skolmåltiderna hittills ansetts

utgöra betydelsefulla argument mot ytterligare utbyggnad av skolbarnsbespisningen.

Av denna anledning har utredningen undersökt skoldistriktens möjligheter

att under förutsättning av statsbidrag anskaffa nödig personal för matlagningen

i de skolor, där skolbarnsbespisning vid tiden för undersökningen

icke var anordnad. De olika skoldistriktens uppfattning framgår av följande

sammanställning.

Skolstyrelsernas uppfattning om möjligheterna att

anskaffa personal till bespisningsverksamhet i

skolor, där bespisning icke varit ordnad

höstterminen 1948.

Antal distrikt

där möjlighet att anskaffa personal

finnes

ej finnes

ej angivits,

då bespisning

finnes i alla

skolor

ej angivits

allt

1091

819

206

323

2 439

Utredningen yttrar sammanfattningsvis, att dess undersökningar givit vid

handen, att den ofta föreliggande bristen på kvinnlig arbetskraft icke syntes

vara ett avgörande argument mot en väsentligt utbyggd skolbarnsbespisning.

Tvärtom ansåge sig flertalet av landets skoldistrikt kunna anskaffa erforderlig

personal. Ehuru undersökningen närmast avsett folkskolorna, vore det tydligt,

framhåller utredningen, att resultaten i viss mån även vore tillämpliga på de

högre skolorna. Dessa borde snarare ha bättre möjligheter att anskaffa personal

till skolmåltiderna än folkskolorna, eftersom flertalet av dem vore belägna

i städer eller andra tätorter.

En betydande utvidgning av skolmåltiderna, ett rationellare anordnande av

desamma samt en höjning av deras standard förutsätta, enligt utredningens

mening, att till bespisningen knytes lämplig och kvalificerad personal. Utredningen

yttrar:

Hittills ha skoldistrikten fått ordna dessa förhållanden, utan att några speciella

villkor uppställts från statsmakternas sida angående kvalifikationerna,

anställningsförhållandena, utbildningen etc. Dessa frågor böra hädanefter tillmätas

större vikt och i större utsträckning bli föremål för skolöverstyrelsens

uppmärksamhet. Enligt utredningens mening bör det ankomma på veder
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 180.

börande skolstyrelse och rektor att träffa de dispositioner, som kunna anses

nödvändiga för att tillförsäkra skolan personal.

För anställning anser utredningen att följande bör krävas:

1) läkarintyg, i vilket särskilt skall angivas frihet från pågående tuberkulos,

2) lämplighet för arbetet och god förmåga att umgås med barn samt

3) för föreståndarinna (kokerska) på lämpligt sätt styrkt kunnighet i matlagning.

Förslag till normalinstruktion för personal, anställd vid skolmåltiderna,

bör enligt utredningens mening utarbetas av skolöverstyrelsen.

För de skolor, där heltidsanställd personal behöves, bör en speciell utbildningskurs

anordnas av skolöverstyrelsen, förslagsvis under sommarferierna och

omfattande en tid av 2 månader. Deltagandet bör enligt utredningens mening

vara kostnadsfritt. Ett förslag till kursplan framlägges även. Som inträdesfordringar

till dessa kurser böra enligt utredningen krävas genomgången folkskola

och husmoders-, lanthushålls- eller yrkesskola samt praktik.

Beträffande personalens anställnings- och avlöningsförhållanden synes det

utredningen mycket svårt att uppställa generella, för hela landet gällande

normer.

Remissyttranden.

I de avgivna yttrandena ha svårigheterna att anskaffa personal för

skolmåltiderna ofta understrukits.

Utredningens förslag örn vissa anställningsvillkor för personalen

samt speciella utbildningskurser har rönt ett välvilligt mottagande

av remissinstanserna. Beträffande anställningsvillkoren förutsätter

dock svenska kommunala^etarförbundet, att personal som redan är anställd

icke skall underkastas några prov utan kvarstå i sina tjänster såsom

örn utredningens förslag icke blivit genomfört.

Departementschefen.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

_ Otvivelaktigt kommer bristen på lämplig personal att vålla betydande svårigheter

inom åtskilliga skoldistrikt vid genomförandet av skolbarnsbespisningen.

En ytterligare belastning på den redan förut hårt ansträngda kvinnliga

arbetsmarknaden kan vara ägnad att inge betänkligheter. Å andra sidan torde

en icke obetydlig kvinnlig arbetskraftsreserv finnas tillgänglig för deltidssysselsättning.

Åtskilliga kvinnor torde kunna stimuleras till att ägna några timmars

arbete per dag åt förvärvsarbete utanför hemmet under förutsättning

att arbetet göres tillräckligt lockande och lönande.

_ Statens arbetsmarknadskommission och landsorganisationen ha påpekat, att

vissa husmödrar genom det underlättande av deras hushållsarbete, som måltider

i skolan för barnen skulle innebära, kunna lösgöras för arbete med skolmåltiderna,

varigenom familjerna skulle komma att tillföras en direkt inkomst.

Skall man kunna räkna med, att husmödrarna i någon större utsträckning

skola vilja ställa sin frigjorda arbetskraft till förfogande, böra givetvis

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ISO.

31

anställnings- och avlöningsförhållandena bli någorlunda förmånliga. Särskilt

då det gäller befattningar vid bespisningen i större skolor, är det därvid av

vikt, att vederbörande huvudmän söka åstadkomma en fastare reglering av

personalens anställnings- och lönevillkor. Såsom befolkningsutredningen

framhållit lärer det dock vara uteslutet att härvid från statsmakternas sida

uppställa några generellt giltiga krav.

Jag delar befolkningsutredningens uppfattning om att vissa minimikrav

böra uppställas på personalen, i synnerhet att nyanställd personal vid anställningstillfället

företer friskintyg samt av skolläkaren underkastas kostnadsfri

årlig läkarkontroll. Jag anser i likhet med utredningen, att uppvisandet av

friskbetyg samt årlig läkarkontroll av personalen böra vara villkor för statsbidrag.

Däremot böra fordringarna på genomgången teoretisk utbildning

icke ställas alltför högt, särskilt icke vid mindre skolor, där praktik från

husligt arbete ofta måste tänkas ersätta teoretisk utbildning. Härvid synes

det vara angeläget, att genom statsmakternas försorg goda tillfällen till fortbildning

skapas. I likhet med skolöverstyrelsen anser jag, att tjänstgörande

lärare och lärarinnor icke böra få åtaga sig att ombesörja skolbarnsbespisningen,

men att i undantagsfall så kan få ske vid mycket små skolor med

ringa barnantal, dock endast efter tillstånd av vederbörande folkskolinspektör.

I likhet med svenska kommunalarbetarförbundet anser jag, att personal,

som redan är anställd, icke skall underkastas några prov utan få kvarstå i

tjänst oberoende av nya anställningsvillkor. Jag delar befolkningsutredningens

uppfattning, att förslag till instruktion för personalen bör utarbetas av skolöverstyrelsen.

Skoldistrikten eller skolorna böra dock tillerkännas full frihet

att själva fastställa sådana instruktioner.

Utredningens förslag örn anordnande av speciella utbildningskurser för personalen

synes mig välbetänkt. Jag förordar emellertid, att några inträdesvillkor

till dessa kurser icke fastställas. Deltagandet i dessa kurser bör vara helt

frivilligt. Avsikten bör emellertid vara att dels förkovra redan tidigare anställd

personal, som så önskar, dels utbilda ny personal. Det synes mig naturligt, att

dessa utbildningskurser bli av olika längd för heltids- och deltidsanställd

personal.

För att utröna den lämpligaste kurslängden torde en försöksverksamhet böra

igångsättas redan under juli och augusti innevarande år. Det synes mig lämpligast

om härvid prövas kurser dels örn två månader, dels på en månad. Enligt

min mening är det även viktigt, att dessa kurser icke enbart förläggas till

städer, såsom av skolöverstyrelsen föreslagits. Lämpligare synes det mig vara

att även utnyttja lanthushällsskolorna i olika delar av landet. Jag förordar

därför, att en försöksverksamhet med utbildning av personal för skolbespisningar

igångsättes budgetåret 194(>/47 med förläggning till 6 lanthushållsskolor,

varav 4 enmånadskurser och 2 tvåmånaderskurser, samt till 3 yrkesskolor

eller andra utbildningsanstalter i städer, varav 1 enmånadskurs och 2 tvåmånaderskurser.

Man torde kunna utgå ifrån att vid nämnda 6 lanthushållsskolor kunna

under de ifrågasatta kurserna utbildas (6 X 12 =) 72 elever samt i de 3 yrkesskolorna

i städerna samma antal (12 elever vid den kortare kursen, 30 elever

vid envar av de längre kurserna). Försöksverksamheten skulle alltså omfatta

144 elever.

Det synes mig nödvändigt, att deltagandet i kursverksamheten blir kostnadsfritt.

Såväl resor som uppehälle torde sålunda böra bestridas av stats
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 180.

medel. Detta torde vara en förutsättning för att kvinnlig arbetskraft skall

lockas deltaga i dessa kurser samt kommunerna låta sin bespisningspersonal

undergå önskvärd kompletteringsutbildning.

Kurskostnaderna beräknar jag på följande sätt:

4 enmånaderskurser vid lanthushållsskolor

å 2 500 kronor............ kronor 10 000

2 tvåmånaderskurser vid lanthushållsskolor

ä 4 500 kronor............ » 9 000

1 enmånaderskurs vid yrkesskola i stad » 4 000

2 tvåmånaderskurser vid yrkesskola i

städer ä 14 000 ................ » 28 000

Summa kronor 51 000.

Härvid har jag beräknat kostnaderna för inackordering av elev i lanthushållsskola

till 75 kronor per månad samt kostnaderna för bostad och kost i

stad per elev och månad till (70 + 90 =) 160 kronor. Vidare har jag uppskattat

resekostnaderna till i medeltal 30 kronor per elev samt kostnader för

läroböcker per elev och kurs till 15 kronor. Kostnaderna för lärararvoden

har jag beräknat till i runt tal 1 000 kronor per kursmånad vid lanthushållsskolor

och 1 500 kronor per kursmånad vid yrkesskolor.

I motionen II: 443 framhålles i föreliggande fråga följande.

Det råder knappt någon tvekan om att bristen på lämplig personal kommer

att vålla stora besvärligheter inom åtskilliga skoldistrikt. Den utbildning

av personal som föreslås kommer å andra sidan att verka först om

någon tid. I det nuvarande läget blir det nödvändigt att taga till vara alla

krafter som kunna erbjuda sig. Beträffande lärare och lärarinnor säger

departementschefen att tjänstgörande sådana icke böra få åtaga sig att

ombesörja skolbarnsbespisningen. Undantag skall få göras vid mycket små

skolor med ringa barnantal, dock endast efter tillstånd av vederbörande

folkskolinspektör. Fråga är huruvida icke tjänstgörande lärare och lärarinnor

i större utsträckning än som föreslås i propositionen böra kunna tågås i

anspråk vid bespisningen. Motionärerna anse det vara ändamålsenligt att

undantag från huvudregeln skall kunna beviljas även vid andra än mycket

små skolor. En del lärare och lärarinnor ha ju för sin del ändå anställt

någon arbetskraft, som härtill borde kunna utnyttjas. På det sättet skulle

man lösa problemet att under övergångstiden anskaffa erforderlig personal

för skolmåltidernas ordnande.

3. Skolmåltidernas sammansättning.

B e] olkning sutr e dning en.

Befolkningsutredningen framhåller, att som allmänt krav på en skolmåltid

måste uppställas, att den ger ett ur näringshygienisk synpunkt värdefullt tillskott

i barnens kost, är välsmakande, ställer relativt låga krav på inredning och

utrustning, är enkel att laga till samt så billig som möjligt med hänsyn till de

anförda kraven.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

33

Speciellt viktigt anser utredningen det vara, att skolmåltiden utformas så

att den kompletterar den kost, som barnen få i hemmen, och motverkar de

brister, som kunna föreligga i hemkosten. De kostundersökningar, som utförts

i vårt land, tala enligt utredningen för att vissa brister i kosten förekomma

i ganska stor utsträckning. Dessa brister kunde huvudsakligen hänföras till

kostens kvalitet. Endast undantagsvis syntes kosten kunna antagas ha varit

kvantitativt otillräcklig; däremot vore den tydligen ofta tämligen fattig på

järn. Tillförseln av vitaminer, i synnerhet C- och D-vitamin, syntes åtminstone

under senvintern och våren underskrida det optimala i stora grupper av hushåll.

Man hade visserligen endast ofullständig kännedom om behovet av

olika näringsfaktorer under skilda förhållanden, och variationerna för de enskilda

individerna syntes vara stora, men utredningen ansåge dock, att man

kunde uppställa vissa normer för skolmåltidens sammanställning ur näringshygienisk

synpunkt. Utredningen anför härom:

Skolmåltiden bör till kvantiteten innehålla drygt en tredjedel av barnens

kaloribehov, d. v. s. 700—1 000 kalorier, beroende på åldersfördelningen bland

de barn, som deltaga i bespisningen. I genomsnitt bör man kräva en tillförsel

av 800 kalorier genom skolmåltiden. Beträffande kostens kvalitet böra högre

krav ställas än beträffande kvantiteten. Skolmåltiden bör sålunda tillföra hälften

av barnens behov av äggvita, mineralämnen och vitaminer.

Vissa undersökningar ha utförts angående de nuvarande skolmåltidernas

värde ur näringshygienisk synpunkt. I socialstyrelsens hushållsbudgetundersökning

1941 gjordes en särskild bearbetning av skolmåltiderna, varvid det

bland annat framgick, att måltidernas kalorivärde i genomsnitt torde ha legat

något under de önskvärda 800 kalorierna.

Vid bcfolkningsutredningens undersökning våren 1944 lämnades uppgifter

från 226 skoldistrikt angående den typ av skolmåltid, som utspisats under

höstterminen 1943. 122 distrikt lämnade uppgift angående kostnaden för skolmåltiden.

Av undersökningen framgick, att 64 procent av distrikten hade

lagad mat, medan 34 procent hade måltider bestående av mjölk, välling, gröt

etc. och resterande 2 procent oslofrukost. Lagad mat förekom i 80 procent av

de distrikt, som haft statsbidrag, medan motsvarande tal för distrikt utan

statsbidrag var 57 procent. I rena landsbygdsdistrikt med statsbidrag förekom

lagad mat oftare än i stadsdistrikt.

I genomsnitt synes priset för lagad mat ha legat vid 44 öre, medan grötmåltid

kostat 12 öre, mjölk-smörgåsmåltid 20 öre och oslofrukost 35 öre. Kostnaden

för skolmåltiden växlar starkt även för samma kosttyp.

Befolkningsutredningen diskuterar närmare de typer av skolmåltider, som

skulle kunna ifrågakomma. Utredningen framhåller därvid, att en måltid,

bestående av en lagad rätt med mjölk, smör och bröd, bäst syntes

motsvara de krav, som kunde ställas på skolmåltiden. Valet av rätter kunde

varieras efter livsmedelstillgång och man hade goda möjligheter att åstadkomma

en ur näringshygienisk och smaksynpunkt tillfredsställande måltid till reia
Bihang

till riksdagens ''protokoll 191^6. 6 sami. Nr 180.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 180.

tivt lågt pris. Man kunde räkna nied att priset för råvarorna uppginge till

40—50 öre per barn och måltid.

I de fall, där lokal- och personalfrågorna visade sig svårlösta, borde dock

under en övergångstid av 5 år någon form av modifierad oslofrukost (d. v. s.

mjölk, bröd, smör, pålägg, frukt eller grönsaker) eller måltid bestående av gröt

eller välling få serveras.

Utredningen anser det lämpligt, att förslag till typmatsedlar utarbetas samt

närings- och prisberäknas inom skolöverstyrelsen för varje läsår och utsändas

tillsammans med de anvisningar, som för övrigt kunna vara påkallade. Däremot

borde matsedlarna utformas i detalj av dem, som lokalt bära ansvaret

för skolbarnsbespisningen. Därvid borde man eftersträva en god anpassning

till ortens kostvanor, till olika årstider och tillgång på råvaror m. m.

Departementschefen.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Företagna undersökningar synas ha givit belägg för, att de skolmåltider,

som hittills serverats i skolorna, i tämligen stor utsträckning icke motsvarat

de krav, som bland annat ur näringshygienisk synpunkt böra ställas på dem.

I likhet med befolkningsutredningen anser jag därför, att en effektivisering

och rationalisering av skolmåltiderna framför allt måste taga sikte på en

höjning av koststandarden. Det synes mig därför nödvändigt, att från statsmakternas

sida nya och skärpta krav måste ställas på skolmåltidernas sammansättning

och anordnande.

Jag kan i huvudsak dela befolkningsutredningens uppfattning, att skolmåltiderna

hädanefter som regel böra bestå av en lagad rätt med mjölk, smör

och bröd. Det torde vara lämpligt att, såsom av utredningen föreslagits, skolöverstyrelsen

varje läsår till skoldistriktens förfogande ställer olika typmatsedlar

samt övriga råd och anvisningar. Jag förutsätter, att dessa typmatsedlar

av överstyrelsen utarbetas i nära samråd med medicinalstyrelsen, statens

institut för folkhälsan samt övriga på området sakkunniga. Självfallet

böra dessa matordningsförslag icke vara att uppfatta som absoluta

statsbidragsvillkor utan närmast som anvisningar om den lämpligaste

kosten. Såsom befolkningsutredningen framhållit, böra matsedlarna i detalj

utformas av de lokala myndigheterna, varvid förutsättes anpassning till

ortens kostvanor, till olika årstider och tillgång på råvaror m. m. Härigenom

få skoldistrikten betryggande rörelsefrihet och kunna ordna matsedeln efter de

lokala förhållandena. I den mån de lokala matsedlarna på ett mera påtagbart

sätt avvika från de av skolöverstyrelsen föreslagna, synes mig dock

överstyrelsens godkännande erfordras. Jag är icke beredd att åt vederbörande

skolläkare medgiva rätt att fastställa matsedlar.

I likhet med befolkningsutredningen anser jag det ofrånkomligt, att enklare

skolmåltider — oslofrukost, gröt eller välling — få serveras med bidrag

av statsmedel under den av mig föreslagna övergångstiden och försöksverksamheten

i de högre skolorna. Jag anser mig dock icke kunna biträda svenska

landsbygdens kvinnoförbunds uppfattning, att statsbidrag jämväl må utgå

enbart till bespisning med mjölk eller mjölkchoklad, då det synes mig som

om de lokala svårigheterna icke kunna vara större än att en fullständig oslo
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

35

frukost bör kunna serveras barnen, varvid i så fall dessa icke blott få mjölk

utan även smörgås samt någon frukt.

Vad lokalfrågan beträffar vill utskottet i likhet med departementschefen

framhålla, att det på sina håll utan tvivel kommer att möta stora svårigheter

att anskaffa tillräckliga och ändamålsenliga lokaler för tillagning och

servering av skolmåltiderna. Departementschefen har likväl räknat med

att lokalfrågan successivt komme att lösas och utgått ifrån, att i avvaktan

härpå bespisningen tills vidare finge äga rum i lokaler av mera provisorisk

karaktär, varvid dock måste tillses att vissa hygieniska minimifordringar

komme att bliva uppfyllda. Utskottet delar den uppfattning, varåt departementschefen

sålunda givit uttryck.

Departementschefen har vidare ansett, att skolmåltiderna med statsbidrag

borde kunna anordnas i form av ett entreprenadsystem, i städerna

på mjölkbarer och dylikt, på landsbygden t. ex. i närliggande gårdar, under

förutsättning att verksamheten anordnades i samförstånd med skolans ledning

och i enlighet med givna bestämmelser. De lokala skolmyndigheterna

borde enligt departementschefens mening över huvud taget söka att på ett

smidigt sätt lämpa bespisningsanordningarna efter de möjligheter av olika

slag, som i de särskilda fallen kunde stå till buds. Utskottet, som vill understryka

detta departementschefens uttalande, utgår ifrån att de i motionen

II: 443 angivna synpunkterna på skolbarnsbespisningens anordnande på

landsbygden härvid även vinna beaktande. Med vad sålunda anförts torde

motionen i nu berörda del få anses besvarad.

Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört föranleder

icke någon erinran eller något yttrande från utskottets sida.

Vidkommande ''personalfrågan vill utskottet till en början framhålla, att

enligt utskottets mening biträde vid skolmåltiderna bör i viss utsträckning

kunna påräknas från de i måltiderna deltagande äldre barnen.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att vissa minimikrav

böra uppställas på personalen, i synnerhet att nyanställd personal vid anställningstillfället

skall förete friskintyg samt av skolläkaren underkastas

kostnadsfri årlig läkarkontroll. Beträffande redan anställd personal får utskottet,

i anslutning till vad departementschefen därom anfört, framhålla,

att utskottet anser att dylik personal icke skall undergå några prov utan

få kvarstå i tjänst för fullgörande av dem tidigare åvilande arbetsuppgifter

oberoende av nya kompetensvillkor.

Utskottet har i likhet med departementschefen funnit övervägande skäl

tala för att tjänstgörande lärare och lärarinnor icke böra få åtaga sig att

ombesörja skolbarnsbcspisningen utom i undantagsfall vid mycket små

skolor med ringa barnantal och efter därtill inhämtat tillstånd av vederbörande

folkskolinspektör. Utskottet kan därför icke biträda det i motionen

II: 443 framställda förslaget om uppmjukning av de av departementschefen

i förevarande avseende angivna reglerna.

Utskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Vad departementschefen föreslagit i fråga om anordnande av speciella

utbildningskurser för personalen har icke föranlett någon erinran från utskottets

sida.

Beträffande slutligen skolmåltidernas sammansättning ansluter sig utskottet

till vad departementschefen därom anfört och föreslagit.

Kap. V. Statsbidrag till driftkostnader, inventarier

och lokaler.

Driftkostnader.

Befolkning sutredning en har förordat ett statsbidragssystem, grundat på

principen, att statsbidragets storlek skall differentieras efter vederbörande

kommuns ekonomiska bärkraft. Beträffande innebörden av förslaget anför

utredningen följande.

Utredningens statsbidragssystem grundar sig på kommunernas bärkraft,

uttryckt i antalet skattekronor per invånare. Utredningen utgår från förhållandena

i en s. k. normalkommun. Som sådan kommun betecknas den som

har ett skatteunderlag av 10 skattekronor per invånare (normalskatteunderlag).

För normalkommunen föreslår utredningen ett statsbidrag å 80 procent

av kostnaderna för skolmåltiderna och sålunda en på kommunen vilande

andel motsvarande 20 procent. I samma mån som skatteunderlaget i en

kommun avviker från normalskatteunderlaget, skall även kommunandelen

variera. Har sålunda en kommun 5 skattekronor per invånare, skall denna

kommun ha en hälften så stor kommunandel som normalkommunen eller

10 procent av kostnaderna. Har å andra sidan en kommun dubbelt så gott

skatteunderlag som normalkommunen, skall dess andel vara två gånger

20 eller 40 procent av kostnaderna. Statsbidraget blir sålunda för de båda

tänkta kommunerna respektive 90 och 60 procent. Bidragssystemet är alltså

så konstruerat, att kommunandelen blir direkt proportionell mot antalet

skattekronor per invånare. Procenttalet för denna andel erhålles på så sätt

att antalet skattekronor per invånare multipliceras med 2. Man finner då,

att, om skatteunderlaget når upp till 50 skattekronor per invånare, kommunandelen

stiger till 100 procent och något bidrag sålunda icke längre

utgår. Självfallet finge en ytterligare stegring av skatteunderlaget icke föranleda

en motsvarande ökning av kommunandelen, eftersom vederbörande

kommun då skulle behöva själv bestrida alla kostnader för verksamheten

och därutöver betala in till staten visst belopp. Om man bortser från sistnämnda

slag av kommuner (för närvarande finns icke någon kommun med

så högt skatteunderlag), innebär utredningens förslag, att en kommuns

kostnad per skattekrona för skolbarnsbespisningen i princip blir lika hög,

oavsett vilket skatteunderlag kommunen har.

Utredningen framhåller, att det föreslagna normalskatteunderlaget, 10

skattekronor per invånare, icke synnerligen nära ansluter sig till de för närvarande

rådande faktiska förhållandena. Utredningen anser emellertid talet

10 vara synnerligen ändamålsenligt, i det att beräkningarna bleve mycket

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180. 37

enkla. Överhuvudtaget verkade ett för flera år fastställt tal i motsats till

ett årsmedeltal konjunkturutjämnande ur kommunernas synpunkt.

Utredningen anser sig kunna göra gällande, att skatteunderlaget, sådant

det tar sig uttryck i de faktiska taxeringarna, är en i stort sett objektivt

riktig mätare av kommunernas bärkraft.

Utredningen ingår vidare på frågan, huruvida kalenderåret eller redovisningsåret

(tiden den 1 juli—30 juni) skall utgöra enhet för bidragsberäknandet

och förordar, att bidraget beräknas efter redovisningsårets kostnader.

Såsom skatteunderlag skall enligt förslaget anses de skattekronor och

-ören, som upptagits i taxeringslängden för det kalenderår, som går till ända

den 31 december det redovisningsår, för vilket bidrag sökes. Vid beräknandet

av skatteunderlaget per invånare i kommunen skall invånarantalet

sistnämnda dag vara avgörande.

Befolkningsutredningen ingår därefter på frågan om bidragsunderlaget och

framhåller, att man kan beräkna bidraget antingen i förhållande till de verkliga

kostnaderna eller också i förhållande till en på förhand bestämd kostnad

per måltid. Utredningen stannar för det senare alternativet.

Vad bidragsunderlagets storlek beträffar, föreslår utredningen för landets

samtliga kommuner 50 öre per lagad måltid. För de kommuner, som under

en övergångstid av 5 år efter statsbidragsbestämmelsernas ikraftträdande

utspisa s. k. oslofrukost respektive gröt eller välling, anser utredningen

bidrag böra utgå efter ett bidragsunderlag, som bestämmes till respektive

35 och 20 öre per måltid.

Vidare föreslås att, om i bespisningen deltagit lärjunge från annan kommun,

skolkommunen skall erhålla ersättning med 50 öre per måltid från

hemortskommunen, under förutsättning att denna fattat beslut om anordnande

av skolbarnsbespisning.

Befolkningsutredningen har även diskuterat ett alternativt förslag

till statsbidragssystem, som skulle möjliggöra en gradering av statsbidraget

även med hänsyn till skolbarnsantalet i förhållande till folkmängden.

Utredningen har emellertid funnit ett dylikt system ur praktiska och

andra synpunkter olämpligt.

I remissyttrandena synes befolkningsutredningens förslag i allmänhet

lia godtagits i huvudsak. I en del yttranden, exempelvis det av Norrlandskommittén

avgivna, har det av utredningen berörda alternativa förslaget

tillstyrkts. Vissa remissinstanser förorda en gradering även med hänsyn till

utdebiteringen. Beträffande bidragsunderlagets storlek framliålles mestadels,

att ett belopp av 50 öre vore för lågt. Förslaget örn statsbidrag för

bespisning av elever från annan kommun har icke ansetts lämpligt ur praktiska

synpunkter.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr ISO.

Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.

Det förslag till statsbidragssystem, som befolkningsutredningen framlagt

ifråga om de löpande kostnaderna för anordnande av skolmåltider, är, såsom

utredningen framhållit, i princip av samma beskaffenhet som det av fjolårets

riksdag godtagna systemet för statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet.

Den grundläggande utgångspunkten är sålunda i båda fallen, att statsbidraget

med hänsyn till utgiftsändamålets art ur rättvisesynpunkt bör graderas med

hänsyn till kommunernas ekonomiska bärkraft. Jag har för egen del funnit denna

uppfattning riktig och ansluter mig därför till befolkningsutredningens förslag

på denna punkt. Jag kan således icke tillstyrka att, såsom från vissa håll

påyrkats, staten helt skulle ikläda sig ansvaret för ifrågavarande kostnader.

Även om den principiella synpunkt på utformningen av grunderna för statsbidrag

till anordnande av skolmåltider, varåt jag sålunda givit min anslutning,

är densamma som varit vägledande för statsmakterna vid fastställandet av

grunderna för statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet, skilja sig dock

de två bidragssystemen åt i vissa detaljer. Gemensamt för båda systemen är,

att kommunernas ekonomiska bärkraft, uttryckt i antal skattekronor per invånare,

blir utslagsgivande för statsbidragsprocentens storlek i det enskilda

fallet. Vid bestämmandet av statsbidraget till folkskolebyggnader skall emellertid

inom vissa gränser — s. k. latituder — även tagas hänsyn till andra på

den ekonomiska bärkraften inverkande faktorer än skatteunderlagets storlek i

förhållande till antalet invånare. Någon motsvarighet härtill har befolkningsutredningen

icke föreslagit för nu ifrågavarande statsbidragssystem. Däremot

har norrlandskommittén förordat, att ett latitudsystem skulle införas även

när det gäller statsbidrag till skolmåltider så att den mot ett visst skatteunderlagstal

svarande bidragsprocenten skulle kunna höjas med 10. Ett latitudsvstem

är dock enligt min mening icke praktiskt användbart i andra fall än

då det gäller engångskostnader. Det förutsätter nämligen, att bidragsprocenten

fastställes efter prövning av förhållandena i varje särskilt fall, en prövning

som av praktiska skäl icke gärna kan föreskrivas ifråga om årligen återkommande

bidragsutbetalningar till ett så stort antal kommuner, som det här

skulle bli fråga om.

Norrlandskommitténs nämnda förslag är föranlett av den synpunkten, att

vid statsbidragsprocentens fastställande icke borde tågås hänsyn blott till antalet

skattekronor per invånare utan även till skolbarnsfrekvensen. Denna

synpunkt, vilken även framförts från andra håll, finner jag i och för sig beaktansvärd.

Då jag trots detta icke är beredd att tillstyrka, att statsbidragssystemet

utformas så, att procentsatsen automatiskt skulle influeras av skolbarnsfrekvensen,

beror detta på att jag anser de praktiska svårigheterna alltför

stora; härutinnan hänvisar jag till vad befolkningsutredningen anfört. Samtidigt

skulle också den enkelhet, som utmärker det föreliggande förslaget, gå

förlorad. Någon generell bestämmelse av sådan innebörd, varom här är fråga,

kan jag sålunda för min del icke tillstyrka. Däremot anser jag, att en möjlighet

bör beredas för kommuner att i särskilda fall, då synnerliga skäl visats vara

för handen, dispensvägen erhålla statsbidrag med högre procentsats än som

skulle följa av de allmänna reglerna. Härvid syftar jag i främsta rummet på

ekonomiskt svagt ställda kommuner med ett barnantal, som procentuellt sett

väsentligt överstiger medeltalet för riket. Exempel på dylika kommuner finnas

framförallt i vissa delar av Norrland.

Bidragsunderlagets storlek har av befolkningsutredningen föreslagits till 50

öre per skolmåltid och lärjunge. Detta belopp har ansetts i genomsnitt mot
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

39

svara driftkostnaden för landet i dess helhet, således även arbetskostnaderna.

Beträffande bidragsunderlaget vill jag först framhålla, att jag finner de av utredningen

anförda skälen för ett fast, på förhand bestämt bidragsunderlag

alltigenom bärande. Redan av praktiska skäl finner jag det uteslutet att

grunda statsbidraget på de verkliga kostnaderna, då ju ett sådant förfaringssätt

måste förutsätta en statskontroll över utgifternas storlek inom varje

kommun. Jag vill vidare betona, att jag anser ett på föreslaget sätt bestämt

bidragsunderlag utgöra den säkraste garantien för ett bevarande på detta område

av den kommunala självbestämmanderätten.

I fråga om beloppets storlek har jag funnit mig böra taga hänsyn till de

erinringar, som på denna punkt anförts mot befolkningsutredningens förslag.

Det förefaller sannolikt, att det föreslagna beloppet, 50 öre per lagad måltid,

är för lågt, örn skolmåltiden skall erhålla den beskaffenhet jag i det föregående

förordat. Ett ytterligare motiv för en höjning av bidragsunderlagets belopp utgör

den omständigheten, att jag, såsom av det följande kommer att framgå,

icke är beredd att förorda särskilt statsbidrag för ersättande av förslitna inventarier.

Efter bedömande av frågan ur dessa båda synpunkter har jag funnit

mig böra förorda, att bidragsunderlaget för hela landet fastställes till 60

öre per lagad måltid.

Det kunde måhända vara anledning att fastställa ett högre bidragsunderlag

för de nordligaste länen än för landet i övrigt. Jag har dock icke kunnat undgå

att taga intryck av att flertalet norrlandskommuner ej gjort någon erinran

mot det föreslagna beloppet och att en del av dessa till och med förklarat

50 öre vara väl avpassat. Jag har även övervägt, om bidraget för de allra

minsta skolorna borde sättas något högre, men ej heller i detta avseende funnit

mig böra framlägga något generellt förslag.

Emellertid synes det mig uppenbart, att även ett bidragsunderlag av 60 öre

per måltid i vissa särbetonade fall skulle kunna vara för lågt. Jag syftar härvid

särskilt på det entreprenadsystem, varpå bland andra länsstyrelsen i Västerbottens

län anfört exempel. Ätt i dylika fall räkna med något högre bidrag

än eljest synes mig icke obefogat. Jag vill därför förorda en dispensmöjlighet

även i fråga örn bidragsunderlaget. Dock anser jag en restriktiv tillämpning

av en sådan undantagsbestämmelse vara tillrådlig. Framför allt bör det tillses,

att icke högre bidragsunderlag fastställes för måltider, som ligga på en högre

standard än normalt.

Vad angår bidragsunderlagets storlek i fråga om de måltider, som skola

kunna ifrågakomma under en övergångstid, har jag intet att erinra mot utredningens

förslag.

Jag ansluter mig till befolkningsutredningens förslag rörande statsbidragsskalans

konstruktion. Sålunda tillstyrker jag, att normalbidragsprocenten vid

ett »normalskatteunderlag» av 10 skattekronor per invånare fastställes till

80 samt att denna bidragsprocent stegvis höjes respektive sänkes på föreslaget

sätt vid ett lägre respektive högre skatteunderlagstal. Detta innebär, för

att med några exempel åskådliggöra bidragsprocentens storlek i vissa fall, att

statsbidrag respektive kommunandel komma att uppgå till följande procenttal

vid här efteråt angivna skatteunderlagstal:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Skattekronor

per invånare:

Statsbidrag:

Kommunandel

2

96 %

4 %

3

94 %

6 %

4

92 %

B %

5

90 %

10 %

6

88 %

12 %

8

84 %

16 %

10

80 %

20 %

12

76 %

24 %

15

70 %

30 %

20

60 %

40 %

25

50 %

50 %

30

40 %

60 %

40

20 %

80 %

50

—

100 %

Beträffande bidragsunderlagets storlek och talet för normalskatteunderlaget

vill jag i detta sammanhang framhålla, att dessa framdeles böra bli

föremål för omprövning, så snart ändrade förhållanden giva anledning därtill.

I en del remissvar uttalas, att statsbidrag bör utgå även till skolmåltider,

som intagas å annan plats än i skolan, t. ex. genom förmedling av mjölkbarer,

pensionat etc. Jag finner i princip, att hinder icke böra möta för en sådan ordning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län hänvisar till en i länet förekommande

form av bespisning, så beskaffad, att barnen beretts tillfälle att mot betalning

intaga måltider i enskilt hem. Icke heller här finner jag något att erinra.

Tvärtom synes en sådan form av bespisning i många fall vara att rekommendera,

nämligen då barnantalet i en skola är mycket litet och en annan

ordning därför kunde ställa sig alltför kostsam. En given förutsättning för att

en bespisningsverksamhet av här avsedd typ skall kunna anses bidragsberättigande

måste dock vara, att barnen därigenom erhålla en måltid, som är likvärdig

med dem, för vilka bidrag eljest kan utgå samt att verksamheten

även i övrigt sker i samförstånd med skolans ledning och givna bestämmelser.

Jag har redan tidigare framhållit, att jag i likhet med utredningen finner

samma behov av skolmåltider föreligga för de högre skolorna som för folkskolans

del och att jag finner det uppenbart, att området för statsbidrag till

måltiderna nu bör utsträckas till att omfatta även bespisning i de högre skolorna.

Såsom framgår av vad jag i det föregående anfört har jag vidare

ansett mig böra förorda, att statsbidrag för ifrågavarande ändamål skall

kunna tillkomma även vissa slag av yrkesskolor.

Befolkningsutredningens förslag om statsbidrag till skolmåltider har begränsats

till att avse primärkommuner såsom huvudmän för bespisningsverksamheten.

Även jag har funnit, att statsbidrag åtminstone för närvarande

icke bör tillerkännas andra än primärkommuner.

De praktiska svårigheter, som skulle möta, om befolkningsutredningens förslag

rörande ersättning för bespisning av barn från annan kommun än skolkommunen

genomfördes, synas mig vara så stora, att jag icke kan tillstyrka,

detta förslag. I överensstämmelse med vad som föreslagits i ett stort antal

yttranden vill jag förorda, att hela kostnaden för dylik bespisning bekostas

med statsmedel. Statens ersättning bör därvid bestämmas till samma belopp

som bidragsunderlaget eller till 60 öre per måltid.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

41

I övrigt har befolkningsutredningens förslag ej föranlett erinran eller uttalande

från min sida.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t meddela i ämnet erforderliga

bestämmelser.

Kostnader för inventarier.

Befolkning sutredning en finner det ofrånkomligt, att statsbidrag för anskaffande

av inventarier i skolmåltidslokalerna ställas till kommunernas

förfogande, då man eljest måste ställa relativt låga krav på lokalernas utrustning.

Statsbidrag synes utredningen böra utgå för såväl engångsanskaffning

(för bespisning av samtliga barn i en skola) som successiv nyanskaffning

(på grund av ökat antal i måltiderna deltagande barn). Däremot

föreslår utredningen, att bidrag icke skall utgå för anskaffning av inventarier

till ersättning av förslitna sådana. I sistnämnda avseende anser utredningen

undantag böra göras, örn en kommun redan tidigare ordnat skolbarnsbespisning

men dess utrustning är synnerligen bristfällig. Kommunen

skulle i sådana fall efter ansökan hos Kungl. Majit kunna beviljas bidrag

till inventariekostnaderna.

Utredningen föreslår att även bidragen till inventarier skola graderas med

hänsyn till skatteunderlaget. Normalskatteunderlag och normalbidrag föreslås

även i detta fall till 10 skattekronor per invånare respektive 80 procent.

Eftersom det här i stort sett är fråga örn ett engångsanslag, finner utredningen

det emellertid icke lämpligt att utgå från endast ett års skatteunderlag

utan föreslår, i anslutning till vad som gäller för statsbidrag till byggnader för

folkskoleväsendet, att såsom en kommuns skatteunderlag skall anses medeltalet

för 5 av de 7 senaste årens skatteunderlag i kommunen, varvid de två

år, som representera det högsta och lägsta antalet skattekronor per invånare,

icke skola medräknas. Det sista av de 7 år, som därvid skulle komma ifråga,

vore det kalenderår, vilket ginge till ända samtidigt med redovisningsårets

första hälft.

I remissyttrandena uttalas betänkligheter mot att statsbidrag skulle

kunna utgå för ersättning av förslitna inventarier. Beträffande bidragsunderlaget

uttalar skolöverstyrelsen, att en övre gräns borde fastställas för

den kostnadssumma, varå statsbidrag skulle kunna utgå. 19^5 års folkskolesakkunniga

förorda att bidragssystemet utformas så, att statsbidraget beräknas

å ett fast bidragsunderlag.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

De skäl, som gjort att jag ansett mig böra förorda en gradering av statsbidragen

till skolmåltiderna efter kommunernas bärkraft, torde äga giltighet

även i fråga om statsbidrag till de inventarier, som äro nödvändiga för bespisningsverksamhctens

ändamålsenliga bedrivande. Jag ansluter mig därför

till befolkningsutredningens förslag, att statsbidragssystemet bör få i huvudsak

samma utformning för inventariernas som för skolmåltidernas del.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr ISO.

Befolkningsutredningen har föreslagit, att bidragen i huvudsak skola vara

begränsade till förstagangsanskaffning av inventarier — däri inberäknat

successiv nyanskaffning på grund av ökat antal i bespisningen deltagande

elever — men att i särskilda fall skall kunna medgivas bidrag för anskaffa

ning av inventarier till ersättande av förslitna sådana. Nämnda undantagsbestämmelse

tar enligt betänkandet sikte på sådana kommuner, som redan

tidigare anordnat bespisning men vilkas utrustning i bespisningslokalerna

varit bristfällig. Vissa skäl tala för att skoldistrikten böra beredas statsbidrag

även till underhållskostnader, såväl i nyssnämnda fall som ock eljest. Jag

har dock i likhet med 1940 års skolutredning funnit, att den lämpligaste

formen för utbetalande av ett sadant underhållsbidrag får anses vara att

låta en viss underhållskostnad ingå i det bidragsunderlag, som bestämmes för

varje utspisad måltid. Dessa synpunkter ha, såsom framgått av vad jag i

det föregående anfört, utgjort ett bidragande motiv till den höjning av

bidragsunderlaget för skolmåltiderna från 50 till 60 öre per måltid, som

jag förut tillstyrkt.

Jag förordar alltså, att särskilt statsbidrag till inventarieanskaffning endast

må utgå såsom engångsbidrag. Jag är ense med befolkningsutredningen därutinnan,

att skoldistrikt eller kommuner, som tidigare anordnat bespisning,

icke böra vara utestängda från sådant inventariebidrag. Jag är till och med

beredd att i detta avseende gå längre än befolkningsutredningen. Enligt min

mening är det icke rimligt, att överhuvudtaget någon kommun, som tidigare

anordnat bespisning — många gånger med avsevärda uppoffringar — skall

komma i ett sämre läge än kommuner, som icke visat samma intresse för

denna verksamhet. Jag vill därför förorda, att de nu ifrågasatta bidragen

skola utgå, oavsett huruvida lärjungebespisning tidigare varit anordnad eller

icke.

Beträffande sättet för bestämmande av bidragsunderlaget för inventarierna

ansluter jag mig till den uppfattning, varåt 1945 års folkskolesakkunniga

givit uttryck. Fördelarna med ett fast bidragsunderlag äro enligt min

mening så^ betydande^ att jag anser mig böra tillstyrka, att statsbidraget

grundas på ett fast, på förhand bestämt bidragsunderlag.

Utredningen tiar, såsom jag i tidigare sammanhang närmare berört, utarbetat

en specificerad sammanställning över inventarieanskaffningskostnaderna

vid varierande antal i bespisningen deltagande elever i en skola, vilken

sammanställning emellertid torde böra kompletteras i vissa avseenden.

En viss justering synes även påkallad med anledning av att däri upptagits

en del arbetsbesparande maskiner för de större skolorna. Mot ett användande

av dylika maskiner har jag självfallet icke något att invända. Emellertid

innebär ett anskaffande av en arbetsbesparande maskin uppenbarligen

en minskning av kostnaderna för personalen, vilka jag tagit hänsyn till vid

beräkningen av statsbidragsunderlaget för driftskostnaderna.

Det framgår redan av den sammanställning, som återfinnes i utredningens

betänkande, att inventariekostnaderna per elev räknat äro ganska skiftande

i de olika storleksklasserna för en skola och att de relativt sett bli

mindre, ju flera elever som skola bespisas inom en och samma skola. Den

statsbidragsskala, som bör inflyta i statsbidragsförfattningarna, bör därför

angiva ett med barnantalet varierande bidragsunderlag. Jag förordar, med

beaktande av nämnda synpunkter, en statsbidragsskala av följande utseende.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

43

Antal deltagare per

bespisning9enhet

Bidragsunderlag

Högst

15

1 200 kronor

16- 25

1 200 kronor för 15 elever och 400 kronor för varje fullt 5-tal

elever därutöver

26- 50

2 000 kronor för 25 elever och 360 kronor för varje fullt 5-tal

elever därutöver

51- 75

3 800 kronor för 50 elever och 320 kronor för varje fullt 5-tal

elever därutöver

76—100

5 400 kronor för 75 elever och 280 kronor för varje fullt 5-tal

elever därutöver

101—150

6 800 kronor för 100 elever och 440 kronor för varje fullt 10-tal

elever därutöver

151-200

9 000 kronor för 150 elever och 400 kronor för varje fullt 10-tal

elever därutöver

201—300

11 000 kronor för 200 elever och 350 kronor för varje fullt 10-tal

elever därutöver

301—400

14 500 kronor för 300 elever och 300 kronor för varje fullt 10-tal

elever därutöver

Över

400

17 500 kronor för 400 elever och 250 kronor för varje fullt 10-tal

elever därutöver, dock högst 20 000 kronor

Med »bespisningsenhet» avser jag härvid icke skoldistrikt eller kommun

utan skola eller, för det fall att bespisning anordnas genom en för flera skolor

gemensam anordning, sådan anordning.

Jag förordar alltså en maximering av inventariebidraget för viss bespisningsenhet

till 20 000 kronor, motsvarande ett elevantal av 500, då jag

förutsätter, att bespisning vid högre elevantal måste försiggå i skift.

Jag förutsätter, att statsbidrag till inventarier skall utgå samtidigt med

att bidrag till driftkostnaderna enligt de bestämmelser jag i det föregående

förordat första gången utbetalas. För den händelse vederbörande huvudman

icke redan från början utbyggt bespisningsverksamheten vid ifrågavarande

bespisningsenhet till maximal omfattning, bör huvudmannen dock vid senare

utbyggnad kunna erhålla tilläggsbidrag. Bidragsunderlaget bör i dessa

fall bestämmas till skillnaden mellan å ena sidan det enligt statsbidragsskalan

för bespisningsenheten efter utbyggnaden gällande underlaget och å

andra sidan det underlag, i förhållande till vilket bidrag tidigare utgått.

Det synes mig emellertid av praktiska skäl icke lämpligt, att nytt bidrag

utgår i andra fall än då en mer väsentlig ökning av deltagarantalet ägt ruin.

Jag förordar fördenskull, att rätten att erhålla tilläggsbidrag inskränkes till

de fall då det deltagarantal, efter vilket distriktet tidigare erhållit bidrag,

utökats med minst 5, dock lägst 10 procent. Å andra sidan anser jag det

icke oskäligt, att en kommun, som avser att bedriva bespisningsverksamhet

i full skala men av olika skäl endast delvis kunnat komma i gång, skall

kunna omedelbart erhålla bidrag efter ett högre underlag än som motsvarar

det antal elever, som vid tillfället ifråga bespisas.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att bestämma, under vilka förutsättningar

och i vilken utsträckning sådant högre bidrag må kunna utanordnas.

Jämväl i övrigt torde Kungl. Majit böra äga befogenhet att meddela

de villkor och bestämmelser, som ytterligare må befinnas erforderliga för

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Utskottet.

genomförande av ifrågavarande statsbidragssystem på ett smidigt och praktiskt

sätt i huvudsaklig enlighet med de grunder, jag i det föregående förordat.

Kostnader för skolmåltidslokaler.

Beträffande frågan om statsbidrag till kostnaderna för lokaler för skolbarnsbespisningen

har departementschefen anfört följande.

1945 års riksdag godkände nya grunder för statsbidrag till engångskostnader

för byggnader för folkskoleväsendet. Enligt de numera utfärdade författningsbestämmelserna

i ämnet räknas —- liksom även tidigare — till de

utrymmen i sådana byggnader, för vilka bidrag kan utgå, även bespisningslokaler.

Jag saknar därför anledning att närmare uppehålla mig vid denna

fråga.

Jag finner det enligt de föreliggande bestämmelserna vara klart, att statsbidrag

kan utgå, om bespisningslokal uppföres eller iordningställes utan samband

med annan ny- eller ombyggnad för skolväsendets del, och detta oavsett

om bespisningslokalen anknytes direkt till annan skolbyggnad eller

särskild byggnad uppföres härför invid själva skolan eller å annan plats.

Befolkningsutredningen har föreslagit, att ett efter skatteunderlaget graderat

statsbidrag skall utgå för förhyrande av bespisningslokal i förhållande

till den erlagda hyran eller det lägre belopp, som enligt ortens pris kan anses

skäligt, samt att normalbidragsprocenten därvid skall fastställas till 50. Jag

förordar för egen del, att rätten för skoldistrikt att erhålla hyresbidrag utsträckes

till att avse även bespisningslokaler. Däremot är jag icke beredd

att redan nu till slutligt avgörande upptaga frågan örn ändrade grunder för

hyresbidraget; denna fråga torde av skolöverstyrelsen böra upptagas till

övervägande i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1947/48.

Befolkningsutredningen liksom vissa remissmyndigheter har uttalat sig

för att frågan om statsbidrag även till kostnaderna för de högre skolornas

bespisningslokaler upptages till övervägande. Med anledning härav vill jag

framhålla, att jag i likhet med skolöverstyrelsen anser, att denna fråga bör

ses i samband med spörsmålet om det högre skolväsendets lokalkostnader

överhuvudtaget. Den utveckling, som skolväsendet den senaste tiden

genomgått och som för dess vidkommande kan motses för den närmaste

framtiden, gör det enligt min mening befogat, att detta spörsmål i hela dess

vidd nu upptages till förutsättningslös och allsidig utredning. Jag har för

avsikt att inom kort föranstalta örn en dylik utredning.

Det förslag till statsbidragssystem i fråga om driftkostnaderna för anordnande

av skolmåltider, som departementschefen förordat, har utskottet

funnit sig böra godtaga.

Departementschefen har för sin del ansett, att en möjlighet borde beredas

för kommuner att i särskilda fall, då synnerliga skäl visats vara för

handen, dispensvägen erhålla statsbidrag med högre procentsats än som

skulle följa av de allmänna reglerna. Departementschefen har härvid i

främsta rummet syftat på ekonomiskt svagt ställda kommuner med ett

barnantal, som procentuellt sett väsentligt överstiger medeltalet för riket.

Utskottet utgår ifrån, att även andra faktorer än högt barnantal, såsom

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

45

exempelvis högt skattetryck, må kunna komma i betraktande vid bedömandet

av framställningar rörande dispens från gällande statsbidragsgrunder.

Utskottet tillstyrker i enlighet med departementschefens förslag, att bidragsunderlaget

för hela landet fastställes till 60 öre för lagad måltid, och

har icke funnit något att erinra mot att man även här håller dispensvägen

öppen för medgivande i vissa speciella fall av ett något högre bidrag. I

likhet med departementschefen vill utskottet emellertid understryka angelägenheten

av en restriktiv tillämpning av ett dylikt dispensförfarande.

Såsom departementschefen föreslagit torde statsbidrag åtminstone för

närvarande icke böra tillerkännas andra kommuner än primärkommuner.

Departementschefen har förordat, att hela kostnaden för bespisning av

barn från annan kommun än skolkommunen bekostas av statsmedel och

att ersättningen från statens sida härvid bestämmes till samma belopp som

bidragsunderlaget eller 60 öre för måltid. Utskottet har icke funnit anledning

till erinran mot ifrågavarande förslag. I detta sammanhang vill utskottet

framhålla, att departementschefen synes hava förutsatt, att skolkommunen

skall bestrida de merkostnader, som kunna uppstå för det

fall att skolmåltiden skulle betinga en utgift, överstigande 60 öre. Detta

kan måhända komma att medföra vissa svårigheter. Utskottet förutsätter

emellertid att departementschefen har sin uppmärksamhet riktad på detta

spörsmål.

I övrigt har vad departementschefen anfört och föreslagit i fråga örn

statsbidrag till driftkostnaderna icke föranlett någon invändning eller något

uttalande från utskottets sida.

Utskottet biträder vad departementschefen förordat med avseende å

statsbidrag till inventarier och har icke funnit anledning till erinran mot

vad departementschefen anfört rörande statsbidrag till skolmåltidslokaler.

Kap. VI. Administrativa frågor. Kontroll

och organisation.

Departementschefen understryker, att det administrativa förfarandet

bör vara enkelt i tillämpningen. Den centrala ledningen av skolmåltidsverksamheten

förutsättes komma att utövas av skolöverstyrelsen. Rekvisition

av statsbidrag avses skola ske budgetårsvis i efterskott. Förskott

å statsbidrag till de löpande kostnaderna föreslås kunna utgå med 40 procent

av de beräknade kostnaderna.

Den lokala ledningen avses skola utövas av kommunerna själva. Departementschefen

har förklarat sig anse lämpligt, att organisationsarbetet och

den omedelbara tillsynen inom folkskolan av skolstyrelsen i regel överlåtas

på en särskild nämnd inom styrelsen eller en särskild skolmåltidskommitté,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 180.

i vilken den kvinnliga sakkunskapen borde vara starkt representerad. I

sagda nämnd eller kommitté syntes det vidare nödvändigt, att såväl lärarkårens

representant i skolstyrelsen som skolläkaren eller skolsköterskan bereddes

plats. Även skolkökslärarinnan — om sådan funnes — borde beredas

plats. Departementschefen ansåge vidare, att skolkökslärarinna borde

kunna få tagas i anspråk för ledning eller övervakning av den lokala skolmåltidsverksamheten,

såvida därvid icke hennes ordinarie undervisning

märkbart åsidosattes.

Beträffande de högre skolorna syntes skolmåltidsverksamheten lämpligast

kunna anförtros vederbörande styrelse eller en av densamma utsedd

nämnd eller kommitté.

I övrigt syntes verksamheten närmast böra kontrolleras av de skolöverstyrelsen

direkt underställda rektorerna och folkskolinspektörerna. Den

hygieniska sidan av verksamheten beaktades numera av vederbörande skolläkare.

Förste provinsialläkarna och motsvarande tjänsteläkare borde givetvis

äga viss inspektionsrätt.

Departementschefen anför vidare bland annat följande.

En viss, ehuru givetvis icke rigorös vakthållning från skolans sida under

frukostrasten torde vara påkallad. I allmänhet torde för denna vakthållnings

ordnande icke erfordras någon detaljerad reglering från statliga myndigheters

sida. Jag anser det naturligt, att frågan därom enklast löses genom

överenskommelser eller på annat sätt genom de lokala myndigheternas försorg.

Närmast till hands ligger väl i allmänhet, att i skolan eller dess omedelbara

närhet boende lärare med biträde av bespisningspersonalen och

bland eleverna utsedda ordningsmän svara för vakthållningen. Stundom

lärer det emellertid bli erforderligt att för uppdraget anlita även lärare, som

icke bor inom skolan eller i dess närhet; vid högre skolor torde detta

bli regel. Något svårare problem torde dock vakthållningens ordnande icke

erbjuda.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att det torde få ankomma på

Kungl. Majit att taga under övervägande, huruvida generella bestämmelser

erfordras rörande utnyttjande av lärarnas fyllnadstjänstgöringsskyldighet

för ifrågavarande ändamål samt, därest så skulle befinnas erforderligt, utfärda

föreskrifter i ämnet. Stundom kan måhända befinnas erforderligt att

medgiva nedsättning i undervisningsskyldigheten. Kungl. Majit torde även

i detta fall få äga meddela de bestämmelser, som må befinnas erforderliga.

I likhet med skolöverstyrelsen är jag icke nu beredd att ingå på frågan,

huruvida kontant ersättning må utgå till vakthavande lärare i vissa fall.

Den vakthavande bör dock äga rätt att avgiftsfritt deltaga i skolmåltiden.

Det synes mig uppenbart, att skolöverstyrelsens framtida uppgifter beträffande

skolmåltiderna icke enbart kunna inskränkas till allmän rådgivningsverksamhet.

Jag anser i likhet med befolkningsutredningen, att skolöverstyrelsen

i högre grad än tidigare även bör vara riktgivande vid skolmåltidernas

utbyggande i vårt land samt verka stimulerande på kommunerna

i och för anordnande av skolmåltider. Det torde vara ofrånkomligt, att en

förstärkning härvidlag måste ske av skolöverstyrelsens nuvarande arbetskrafter.

Även ur de övriga synpunkter, som böra beaktas vid en utbyggnad

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ISO. 47

av skolbespisningen, torde en förstärkning av överstyrelsens personal vara

påkallad.

En intensifierad upplysningsverksamhet angående skolmåltiderna och

deras lämpligaste utformning och anordnande samt betydelse för skolan

och hemmen synes mig böra bedrivas. Jag biträder därför befolkningsutredningens

uppfattning, att medicinalstyrelsens hittillsvarande råd och anvisningar

för anordnande av skolbarnsbespisning, vilka tydligen icke fått någon

större spridning eller av skolorna efterföljts, ersättas med en broschyr från

skolöverstyrelsen. Härjämte torde tryckta anvisningar beträffande skolmåltidslokalernas

inredning och disposition erfordras. Det torde även kunna

visa sig önskvärt, att olika konferenser angående skolmåltiderna kunna anordnas.

För ifrågavarande upplysningsverksamhet erforderliga medel torde

efter Kungl. Maj:ts bestämmande få utgå från förslagsanslaget till Skolöverstyrelsen:

Ömkostnader.

I likhet med befolkningsutredningen anser jag, att behov förefinnes aven

särskild konsulent i skolöverstyrelsen, som skall ägna fortlöpande översikt

över skolmåltidernas standard, föreslå förbättringar och förändringar,

genom inspektionsfärder runt landet göra sig underrättad om skolmåltidernas

organisation och utbyggnad och därvid bistå med råd och anvisningar

etc. Jag delar emellertid den av skolöverstyrelsen och svenska skolkökslärarinnornas

förening hävdade uppfattningen, att den av befolkningsutredningen

föreslagna befattningen som skolmåltidskonsulent bör förenas med

befattningen som konsulent för husligt arbete.

_ Ur flera synpunkter är det nämligen fördelaktigt, om inspektion av undervisningen

i husligt arbete och av skolmåltidsverksamheten kan — såsom

i viss utsträckning redan nu sker — företagas samtidigt. I den vid 1946

års statsverksproposition fogade bilagan åttonde huvudtiteln har jag förordat,

att en befattning som konsulent för husligt arbete måtte inrättas och

uppföras å skolöverstyrelsens personalförteckning såsom extra ordinarie i

23 lönegraden. Nämnda konsulent bör alltså enligt min mening vara konsulent

även för bespisnings verksamheten. Emellertid synes det nödvändigt,

att skolöverstyrelsen må kunna anställa ytterligare en konsulent för husligt

arbete och skolmåltider. Erforderliga medel för detta ändamål torde efter

Kungl. Majrts bestämmande få utgå från den i överstyrelsens avlöningsstat

uppförda, förslagsvis betecknade anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar till inspektörer och sakkunniga biträden m. m. Jag beräknar,

att för ändamålet ett belopp av högst 10 000 kronor skall visa sig erforderligt

för nästa budgetår.

Jag delar även befolkningsutredningens uppfattning, att, med hänsyn till

byggnadsärendenas väntade omfattning och vikten av att skolmåltidslokalerna

iignas speciell uppmärksamhet och inspektion, den personal, som inom

skolöverstyrelsen byggnadstekniskt granskar skolbyggnadsärendena, bör förstärkas.

Som skolöverstyrelsen framhållit, torde det emellertid vara svårt

att närmare precisera hur den berörda personalen lämpligen skall förstärkas,

innan större erfarenhet vunnits rörande skol ba rn sbespisningen s inverkan

på byggnadsrotelns arbetsbörda. I likhet med skolöverstyrelsen anser jag

det därför lämpligt, att erforderliga medel tills vidare må efter Kungl. Maj:ts

bestämmande utgå från nyssnämnda anslagspost. För detta ändamål torde

ett belopp av högst 8 000 kronor komma att tagas i anspråk.

Även i övrigt torde en viss förstärkning av arbetskrafterna inom överstyrelsen

komma att visa sig påkallad. För anställande av en eller eventucilt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Utskottet.

flera amanuenser och lägre biträdespersonal torde sålunda i avbidan på närmare

erfarenhet böra för nästa budgetår anvisas ett belopp av högst 20 000

kronor, att utgå från anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie tjänstemän,

vilken med hänsyn härtill torde för nästa budgetår få överskridas med

högst nämnda belopp. Härtill erfordras riksdagens medgivande.

Departementschefens förslag med avseende å kontroll och organisation

av skolmåltidsverksamheten föranleder ingen erinran från utskottets sida.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att skolöverstyrelsen

bör i högre grad än tidigare vara riktgivande vid skolmåltidsverksamhetens

utbyggande. För detta ändamål synes en förstärkning av ämbetsverkets

personal erforderlig. Utskottet tillstyrker departementschefens förslag

att bland de arbetsuppgifter, som skola ankomma å konsulenten för

husligt arbete, även ingår bespisningsverksamheten. Det torde emellertid

— såsom departementschefen framhållit — bliva nödvändigt att hos skolöverstyrelsen

anställa ytterligare en konsulent för husligt arbete och skolmåltider.

Utskottet har icke något att invända mot att, efter Kungl. Maj:ts

bestämmande, erforderliga medel för detta ändamål — av departementschefen

beräknade till högst 10 000 kronor — få utgå från överstyrelsens anslagspost

till arvoden och särskilda ersättningar till inspektörer och sakkunniga

biträden m. m. Utskottet biträder jämväl förslaget att från samma

anslagspost må, likaledes efter Kungl. Maj:ts bestämmande, utgå erforderligt

belopp — beräknat till högst 8 000 kronor — till förstärkning

av den personal inom överstyrelsen, som byggnadstekniskt granskar skolbyggnadsärenden.

I enlighet med departementschefens förslag tillstyrker

utskottet vidare, att den i överstyrelsens avlöningsstat för budgetåret

1946/47 uppförda anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

må överskridas med högst 20 000 kronor för att medgiva nödvändig

förstärkning av amanuens- och biträdespersonalen inom överstyrelsen.

Slutligen har utskottet icke något att erinra mot att erforderliga medel

efter Kungl. Maj:ts bestämmande må utgå från skolöverstyrelsens omkostnadsanslag

för upplysningsverksamhet angående skolmåltiderna och deras

lämpliga utformning och anordnande m. m.

Kap. VII. Kostnadskalkyler.

Beträffande kostnadsberäkningarna anför departementschefen i huvudsak

följande.

För att belysa befolkningsutredningens förslag om ett nytt statsbidragssystem

för skolmåltiderna liksom de övervägda alternativen till detta förslag

har utredningen låtit verkställa vissa statistiska undersökningar. Dessa

undersökningar, som avse de direkta måltidskostnaderna men däremot icke

kostnaderna för måltidslokalerna eller för utrustningen i dessa, ha närmast

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180. 49

syftat till att utröna kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna.

Då jag förordat en höjning av bidragsunderlaget för måltiderna från 50 till

60 öre har jag låtit företaga en omräkning av dessa kalkyler i vissa avseenden.

Undersökningarna avse förhållandena under läsåret 1943/44. En del

av de framkomna resultaten har jag funnit lämpligt att här framlägga.

Jag vill först belysa kostnadsfördelningen i det längst gående fallet, d. v. s.

under det antagandet, att alla elever under hela läsåret (beräknat till 200

läsdagar) dagligen erhållit ett mål lagad mat. Jag gör vidare det antagandet,

att bruttokostnaden överallt varit 60 öre per måltid. I det följande betecknar

jag det av mig förordade förslaget som alternativ 1, ett system med gradering

efter såväl skatteunderlaget som skolbarnsfrekvensen som alternativ

2 och ett helt ograderat bidrag av 80 procent å kostnaderna som alternativ

3.

För folkskolans vidkommande skulle en bespisning av de sammanlagt

ungefär 525 000 skolbarnen lia dragit en totalkostnad av ungefär 63

miljoner kronor, varav 42,7 miljoner kronor belöpt på landsbygden och 20,3

miljoner kronor på städerna. Denna hade fördelat sig på staten och kommunerna

på följande sätt (i miljoner kronor).

Staten Landskommuner Städer

Alternativ 1 ........................ 47,6 7,5 7,9

» 2 46,1 6,5 10,4

» 3 50,4 8,5 4,1

Det framgår härav, att man genom graderingen, sådan den av mig förordats,

gör en icke obetydlig besparing av statsmedel. Trots detta få de minst

bärkraftiga distrikten betydligt förmånligare bidrag genom graderingen.

En skolmåltidsverksamhet under läsåret 1943/44 för alla elever i de

högre skolorna skulle ha dragit en kostnad av omkring 10,8 miljoner

kronor. Ett efter skatteunderlaget graderat statsbidrag till denna bespisning

hade kostat staten omkring 7,4 miljoner kronor, medan ett ograderat

bidrag av 80 procent hade uppgått till omkring 8,6 miljoner kronor.

Några säkra kalkyler rörande bespisningsverksamhetens utveckling under

de närmaste åren kunna givetvis icke göras och följaktligen ej heller rörande

anslagsbehovet under dessa år. Vissa beräkningar rörande statsbidragets

storlek vid olika utbyggnadsstadier kunna dock göras.

Vid en procentuellt likformig utbyggnad av skolmåltiderna över hela landet

skulle kostnaderna för staten (liksom för kommunerna) stå i direkt proportion

till förut angivna kostnader, så att en utbyggnad exempelvis till

50 procent skulle medföra hälften så stora kostnader o. s. v. Detta gäller

dock icke alternativ 2, beträffande vilket måltidsfrekvensen är en av de

graderande faktorerna.

En dylik likformig utbyggnad av skolmåltiderna kan naturligtvis icke

förväntas. Kostnaderna för staten komma då att bli beroende av skatteunderlaget

i de kommuner, där bespisningen får sin största utbredning. Följande

tabell visar det ungefärliga statsbidragsbeloppet vid olika tal för

medelskatteunderlag och genomsnittlig utbyggnadsprocent i de kommuner,

som anordna bespisning.

Bihang till riksdagens protokoll lVItG. G sami. Nr ISO.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Viskottet.

Genomsnittlig utbyggnads- procent i de berörda

Statsbidrag i miljoner kronor vid nedanstående medelskatte- underlag per invånare i de berörda kommunerna

kommunerna

5

10

15

20

25

30

10 %..............

6,7

6,0

5,3

4,4

3,7

3,0

25 »..............

16,7

14,8

13,0

11,2

9,2

7,4

50»..............

33,2

29,6

25,9

22,2

18,5

14,9

75 »..............

49,8

44,3

38,8

33,2

27,7

22,1

Anslagsbehovet för nästa budgetår kan givetvis beräknas endast approximativt.

För egen del uppskattar jag anslagsbehovet på sätt framgår av det

följande.

Statsbidragen till driftkostnaderna för skolmåltidernas anordnande

torde böra bestridas från ett under åttonde huvudtiteln uppfört förslagsanslag

med rubriken »Bidrag till anordnande av skolmåltider». För

nästa budgetår kommer detta anslag vid bifall till vad jag i det föregående

förordat att belastas allenast med förskottsutbetalningar. Vid nuvarande

omfattning av bespisningsverksamheten torde dessa utbetalningar, därest

samtliga huvudmän anhålla om förskottsutbetalning, kunna beräknas uppgå

till omkring 2,7 miljoner kronor. Då jag emellertid förutsätter, att en viss

utbyggnad av bespisningsverksamheten skall kunna komma till stånd redan

från och med nästa läsår, torde ifrågavarande anslag böra för nästa budgetår

uppföras med 3 500 000 kronor.

Statsbidragen till inventarieanskaffningen torde böra avföras från ett särskilt

förslagsanslag med rubriken »Bidrag till anskaffande av inventarier för

skolmåltider». För nästa budgetår kommer även detta anslag vid bifall till

vad jag i det föregående förordat att belastas allenast med förskottsutbetalningar.

Jag räknar med, att antalet sådana utanordningar komma att bli

relativt fåtaliga och uppskattar fördenskull anslagsbehovet för nästa budgetår

till förslagsvis 200 000 kronor.

I det föregående har jag förklarat mig förorda, att 51 000 kronor för nästa

budgetår ställas till förfogande för kursverksamhet, avseende utbildande av

personal för skolmåltidsverksamhetens handhavande. För ändamålet torde

på riksstaten för nästa budgetår böra uppföras ett reservationsanslag å

nämnda belopp, benämnt »Kurser för utbildande av personal för skolmåltider»

.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de av departementschefen

verkställda kostnadsberäkningarna.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180.

51

Hemställan.

Under åberopande av vad utskottet i det föregående anfört hemställer

utskottet,

A. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å motionen II: 447, i vad den skiljer

sig från Kungl. Maj:ts förslag,

1. medgiva, att till kostnaderna för anordnande av skolmåltider

och anskaffande av inventarier för samma ändamål

må utgå statsbidrag i huvudsaklig överensstämmelse

med vad departementschefen förordat;

2. till Bidrag till anordnande av skolmåltider för budgetåret

1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 3 500 000 kronor;

3. till Bidrag till anskaffande av inventarier för skolmåltider

för budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 200 000 kronor;

4. till Kurser för utbildande av -personal för skolmåltider

för budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 51 000 kronor;

5. medgiva, att anslagsposten till avlöningar åt övrig

icke-ordinarie personal i skolöverstyrelsens avlöningsstat

för budgetåret 1946/47 må för av departementschefen angivna

ändamål överskridas med högst 20 000 kronor;

B. att motionen II: 443, i den mån den icke må anses

besvarad med vad utskottet ovan anfört, icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 juni 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Gränebo, Larsson,

Karl Andersson, Mannerskantz, Gillström, Petersson, Gustav Emil Andersson, Rosenberg, Hesselbom

och Ragnar Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Ward,

Bergström, Andersson i Malmö, Mårtensson, Staxäng, Wallentheim, Pettersson i Dahl, Malmborg

i Skövde och Sefve.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 180.

Reservation

av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, Ragnar Bergh, Staxäng

och Sefve, vilka ansett,

dels att utskottets yttrande under Kap. III. Principfrågor kring skolmåltiderna

bort hava följande lydelse:

»Departementschefen har bland annat föreslagit, att avgiftsfria skolfrukostar

skulle ges åt samtliga lärjungar i landets folkskolor. Bakom detta

förslag ligger önskemålet, att eleverna skola under skoldagen tillförsäkras

en lagad måltid av tillfredsställande beskaffenhet. Utskottet delar detta

önskemål, men ställer sig dock betänksamt till den utformning, som givits

de framlagda förslagen.

Enligt departementschefens förslag skulle systemet med avgiftsfria måltider

för alla lärjungar nu beslutas för genomförande inom de närmaste fem

åren. Under denna övergångstid av fem år skulle skolmåltiderna reserveras

för de barn, som ej ha tillfälle att i sina hem erhålla fullgoda frukostar.

Enligt utskottets mening kan emellertid ett beslut redan nu örn bespisning

av alla skolbarn medföra avsevärda olägenheter. Vårt folkhushåll har för

närvarande stor brist på kvinnlig arbetskraft. Såväl inom sjukvård och

socialvård som i hushållsarbete och hemvård är det för närvarande omöjligt

att ens tillnärmelsevis tillgodose behovet av arbetskraft, och mycket talar

för att förhållandena i detta avseende komma att under närmaste årtionde

förvärras.

För anordnande av skolbarnsbespisning i så stor skala som av departementschefen

föreslagits krävas vidare på de flesta håll avsevärda nybyggnader.

För närvarande och under lång tid framåt finnes emellertid på

andra områden ett mycket stort nybyggnadsbehov, och det synes uppenbart,

att ett snabbt och fullständigt utbyggande av skolmåltidsinstitutionen

i den utsträckning departementschefen avsett, måste, örn detta över huvud

taget är möjligt, i hög grad öka här berörda svårigheter. Då det för närvarande

är omöjligt att bedöma, hur den redan nu bekymmersamma situationen

å dessa områden kommer att utveckla sig, inger ett förslag av så

stor räckvidd som det av departementschefen framlagda allvarliga betänkligheter.

Det synes under sådana förhållanden lämpligt att dröja med det slutliga

ställningstagandet, tills man bättre än nu kan bedöma den sannolika utvecklingen.

Å andra sidan är det angeläget att tillgodose det faktiska behov, som föreligger

för många barn att genom skolan erhålla lagad måltid. Ett sätt att

lösa detta problem har av departementschefen anvisats genom föreslagna

övergångsanordningar. Genom dem skulle alla barn, som verkligen behöva

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Statsutskottets utlåtande nr 180.

frukostar i skolan, kunna erhålla sådana. Det förefaller dcärför som om man

tills vidare skulle kunna inskränka beslutet om skolmåltider till dessa kategorier

av barn, d. v. s. barn med lång skolväg, klena eller sjuka barn, barn

från hem med svag ekonomisk ställning och barn, som icke eljest kunna

under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt fullgod måltid i sina hem.

Förekomsten av dessa kategorier av barn är självfallet olika på olika

orter. Särskilt torde i vissa skoldistrikt på landsbygden det övervägande

flertalet lärjungar tillhöra någon av dessa kategorier. Genom att begränsa

skolmåltiderna till här ovan nämnda grupper av barn skulle emellertid behovet

av personal och nybyggnader kunna åtminstone på vissa orter avsevärt

inskränkas, och man skulle kunna på nytt taga ställning till frågan vid

en tidpunkt, då man bättre än nu kunde överblicka reformens möjligheter.

Mot detta skulle visserligen kunna anföras, att det vore en fördel för de

många kommuner, som under de närmaste åren stå inför nödvändigheten

av nybyggnader för sitt skolväsen, att vid planerandet av dem veta vad de

ha att rätta sig efter i detta avseende. Å andra sidan är emellertid den

möjligheten förhanden, att de härigenom skulle tvingas till utvidgningar,

som sedermera på grund av svårigheter med personal m. m. skulle visa sig

ej kunna ändamålsenligt utnyttjas. Den omständigheten, att man på många

håll måste räkna med en ny kommunindelning, förminskar även fördelarna

av ett redan nu fattat beslut.

Departementschefen har som skäl för sitt förslag örn fria skolfrukostar

till samtliga lärjungar bland annat anfört, att en avgiftsfri skolmåltid är

för det allmänna ett relativt billigt sätt att understödja barnfamiljerna. Utskottet,

som uppmärksammat, att departementschefen ej upptagit några

kostnadskalkyler för de lokaler, som bli nödvändiga för att förverkliga de

framförda förslagen, känner sig ej fullt övertygat härom. Det är riktigt, att

avgiftsfria måltider till de barn, som behöva sådana, äro familjerna till stor

hjälp. I den män ett anställande av extra personal och en nybyggnad av

bespisningslokaler, som ej kunna användas för även andra behövliga ändamål,

nödvändiggöras av att avgiftsfria skolfrukostar skola lämnas även till

barn, som i sina hem kunna få fullgoda måltider, synes dock den föreslagna

metoden att utjämna kostnaderna bli förhållandevis dyrbar.

Beträffande frågan huruvida och i vad mån avgifter skola upptagas för

skolmåltiderna ha meningarna varit delade. Uppmärksammas bör emellertid,

att skoldistrikten med betydande belopp måste bidraga till såväl driftsom

lokalkostnaderna. Det förefaller under sådana förhållanden rimligt, att

distrikten få själva avgöra huruvida och i vad mån de skola genom upptagande

av måltidsavgifter täcka sina kostnader. Å andra sidan bör framhållas,

att bestämmelserna för erhållande av statsbidrag i motion II: 447

föreslås utformade så, att statsbidrag skall utgå endast för avgiftsfria måltider

och att det därför bör ligga i kommunernas intresse att för de barnkategorier

det här är fråga örn lämna måltiderna utan avgift.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 180.

På grund av vad sålunda anförts anser utskottet sig böra tillstyrka bifall

till motionen II: 447, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet tillstyrker---anses besvarad»;

dels ock att utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

»Under åberopande---hemställer utskottet,

A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och med bifall till motionen II: 447, i vad den skiljer

sig från Kungl. Maj:ts förslag,

1. medgiva, att till kostnaderna för anordnande av skolmåltider

och anskaffande av inventarier för samma ändamål

må utgå statsbidrag i huvudsaklig överensstämmelse

med vad utskottet förordat;

2. till Bidrag--- 3 500 000 kronor;

3. till Bidrag--- 200 000 kronor;

4. till Kurser--- 51 000 kronor;

5. medgiva, att--- 20 000 kronor;

B. att motionen---åtgärd föranleda.»

Stockholm 1946 Ivar Hsggströms Boktryckeri A. B.

46X069

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag för anordnande av skolmåltider jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten