Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till statens bosättningslånefond jämte i ämnet väckta motioner.

1946-06-11 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:199, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till statens bosättningslånefond jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 199.

1

N r 199.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1946 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

för budgetåret 1946/47 till statens bosättningslånefond

jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att för budgetåret

1946/47 anvisa dels under femte huvudtiteln (punkt 31) till Statens bosättningslån:

Ersättning åt ortsombud ett förslagsanslag av 50 000 kronor,

dels ock under statens utlåningsfonder (kapitalbudgeten, bilaga 4, punkt 4)

till Statens bosättningslånefond ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 272, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 26 april 1946,

föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade ändringar

i grunderna för statens bosättningslån, dels ock anvisa nämnda båda

anslag med respektive 75 000 kronor och 8 600 000 kronor.

Ändringar i grunderna för statens bosättningslån. Det i statsverkspropositionen

framlagda förslaget grundade sig på en av fullmäktige i riksbanken

gjord beräkning av medelsbehovet för ifrågavarande budgetår. Fullmäktige

förutsatte, att i huvudsak oförändrade bestämmelser angående utlåningen

från fonden skulle komma att gälla under budgetåret.

Efter framläggandet av förenämnda förslag har 1941 års befolkning sutredning

i ett den 19 januari 1946 avgivet betänkande angående bamkostnadernas

fördelning (SOU 1946: 5) förordat vissa ändringar i nu gällande bestämmelser

angående de statliga bosättningslånen.

Då det ansetts angeläget att befolkningsutredningens berörda förslag snarast

möjligt underställes statsmakternas prövning, ha förevarande anslagsfrågor

upptagits till förnyat övervägande.

I yttranden över befolkningsutredningens ifrågavarande betänkande ha en

del myndigheter berört det avsnitt av betänkandet, som innehåller förslag

angående bosättningslåneverksamheten. Dessa äro socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

statskontoret, Överståthållarämbetet, flertalet länsstyrelser, fullmäktige

i Sveriges riksbank, socialvårdskommittén, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens centralorganisation,

kooperativa förbundets styrelse, svenska slöjdföreningen, FredrikaBremer-Förbundet

och folkpartiets kvinnoförbund.

Beträffande innebörden av såväl befolkningsutredningens förslag som förenämnda

yttranden får utskottet hänvisa till propositionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1946 G sami. Nr 199.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 199.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Då bosättningslånen infördes genom beslut av 1937 års riksdag, beträddes

ett nytt statligt verksamhetsområde. Denna nya långivning utan säkerhet av

borgen betraktades som en försöksverksamhet. Det var därför naturligt, att

reglerna för densamma skulle komma att präglas av en viss stramhet. Långivningen

förutsattes skola ske i princip på affärsmässiga grunder. Det

maximala lånebeloppet sattes relativt lågt — 1 000 kronor. En ytterligare

begränsning av det faktiskt medgivna lånebeloppet med hänsyn till de lånesökandes

inkomst förutsattes. En jämförelsevis kort amorteringstid — högst

5 år — fastställdes.

Att låneverksambeten motsvarat ett behov framgår därav, att den redan

från början erhöll en betydande omfattning och att den i stort sett ökat

år från år. Under det första året — 1938 — utlämnades omkring 7 700 lån.

År 1944 hade antalet stigit till över 14 000. Det kan nämnas, att antalet ingångna

äktenskap under dessa år utgjorde 58 130 respektive 63 450. Lånens

genomsnittliga belopp har jämväl visat stigande tendens, ehuru detsamma

hela tiden hållit sig ett gott stycke under lånemaximum, som på grund av

prisstegringen år 1943 höjdes till 1 250 kronor. Avskrivningsbehovet har hållit

sig mellan 5 och 10 procent av summan beviljade lån.

Liksom befolkningsutredningen finner jag erfarenheterna av de statliga

bosättningslånen tala för att denna form av stöd åt de unga bör bli ett bestående

led i befolkningspolitiken. I likhet med utredningen anser jag emellertid,

att skäl föreligga för vissa jämkningar i de gällande bestämmelserna.

Befolkningsutredningen har för sin del funnit, att det lånebelopp, som är

möjligt inom ramen för gällande bestämmelser, måste anses otillräckligt för

en tillfredsställande bosättning. Beloppets otillräcklighet har medfört, att i ett

stort antal fall de lånesökande vid sidan av bosättningslånet nödgats utnyttja

andra kreditformer, främst avbetalningsköp, för att kunna anskaffa det

nödiga bohaget. Erfarenheten ger nämligen vid handen, att det är vanligt

att låntagarna ej alls eller endast i obetydlig grad genom egna besparingar

eller genom innehav av bosättningsföremål själva kunna bidraga till hemmets

inredande. Särskilt är detta fallet med äktenskap, som ingåtts vid tidig

ålder. Befolkningsutredningen har därför funnit det vara motiverat att föreslå

en höjning av det maximala lånebeloppet. Jag ansluter

mig till denna uppfattning.

I åtskilliga yttranden ha uttalats betänkligheter mot en höjning av lånebeloppet,

bland annat med hänsyn till olägenheterna av för stor skuldsättning.

Då som jag nyss nämnt de lånesökande ofta måste ådraga sig skulder

vid sidan av de statliga bosättningslånen, torde dessa betänkligheter icke

böra tillmätas allt för stor vikt. I regel torde avbetalningsskulderna kräva

snabbare amortering än de statliga bosättningslånen och därför bli mera betungande

än dessa. Det bör således vara lättare för låntagare att avbetala

sin skuld å bosättningen, därest densamma är samlad i ett bosättningslån,

än om jämväl avbetalningsköp måste anlitas. Länsstyrelsen i Malmöhus län

har anfört, att i stället för en höjning av lånebeloppet en sänkning av priset

på bosättningsföremål genom rationalisering och kontroll av tillverkningen

och försäljningen hör eftersträvas. 1 anledning härav vill jag erinra, att hithörande

problem för närvarande äro föremål för utredning av särskilda av

chefen för handelsdepartementet tillkallade sakkunniga. Även örn som ett resultat

av de sakkunnigas arbete en rimligare relation mellan bosättningskostnaderna

och de flesta nygiftas inkomster kan ernås, finner jag dock icke

tillräckligt motiverat att av denna anledning uppskjuta ställningstagandet

till frågan örn en höjning av det maximala lånebeloppet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 199.

3

Befolkningsntredningen föreslår en höjning av lånebeloppets maximum

från 1 250 kronor till 2 000 kronor. Utredningen har ej närmare angivit efter

vilka grunder det föreslagna beloppet fastställts. Det synes emellertid uppenbart,

att beloppet förslår endast för en nödtorftig möblering av ett rum

och kök. I en proposition angående vissa åtgärder lill främjande av bostadsförsörjningen,

vilken inom kort torde komma att avlämnas, har jag för avsikt

att förorda en målsättning beträffande utrymmesstandarden, vilken innebär

att familjebostaden skall omfatta minst två rum och kök. Då stödverksamheten

för de ungas bosättning enligt min mening bör utformas under

beaktande av målsättningen i bostadspolitiken, bör man vid fastställandet

av bosättningslånens maximibelopp räkna med att detta i stort sett

bör räcka till för anskaffande av erforderliga möbler och övriga inventarier

till en lägenhet av nyss nämnda storlek. Enligt vad jag inhämtat torde

kostnaden för en något så när tillfredsställande bosättning i en dylik

lägenhet för närvarande knappast understiga ett belopp av 2 400 kronor.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter anser jag mig böra förorda, att

bosättningslånens maximum höjes till nämnda belopp.

Med den höjning av lånebeloppen, som möjliggöres genom den av mig

förordade maximigränsen, torde amorteringarna i många fall bliva allt för

betungande, därest den nuvarande amorteringstiden bibehålies. Jag vill därför

i anslutning till landsorganisationens förslag förorda, att amorteringstiden

må utsträckas till högst åtta år. Nämnda tid bör dock betraktas som

maximitid. Särskilt när fråga är om lån, som mera avsevärt understiga lånemaximum,

synes en amorteringstid i huvudsak motsvarande den nu tilllämpade

vara tillräcklig.

Enligt gällande kungörelse föreskrives som villkor för erhållande av bosättningslån,

att lånets upptagande är tillrådligt med hänsyn till de lånesökandes

egna villkor och intressen. Enligt förarbetena innebär detta, bland

annat, att vid fastställandet av lånebeloppet hänsyn skall tagas till de lånesökandes

inkomstförhållanden. Jag förutsätter dock att vid bedömandet av

de lånesökandes kreditvärdighet icke enbart hänsyn tages till vederbörandes

aktuella inkomster utan jämväl avseende fästes vid de sökandes skötsamhet

och redbarhet.

Mot vad utredningen i övrigt föreslagit har jag i stort sett intet att erinra.

Jag tillstyrker sålunda utredningens förslag rörande utvidgning av b o s ä 11- ningslånens användningsområde, innebärande att lånen .skulle

få disponeras ej endast som för närvarande för inköp av möbler och andra

bosättningsföremål utan även för anskaffande av redskap och verktyg m. m.

ävensom vissa husdjur såsom kor och får, vilkas avkastning till avsevärd

del användes inom det egna hushållet. Även förslaget örn beviljande av särskilda

»studiebosättningslån», för vilka låntagarna skulle kunna

erhålla viss tids uppskov med amorteringarna, vill jag förorda. Ett sådant

uppskov synes emellertid sorn socialvårdskommittén framhållit motiverat ej

endast i fråga örn dem, sorn genomgå längre tids utbildning, utan även i

vissa andra fall, då låntagarnas inkomster kunna beräknas komma att avsevärt

stiga några år efter äktenskapets ingående, exempelvis när låntagarna

i samband med giftermålet etablera egen rörelse eller för brukande övertaga

jordbruksfastighet. Det torde få ankomma å riksbanken att pröva, under

vilka omständigheter här avsett uppskov ina beviljas. I eli par yttranden har

påyrkats en längre uppskovstid lin tre år för sådana lånesökande, sorn hava

mycket lång utbildningstid, I. ex. medicine studerande. Då en uppskovstid

av tre år vanligtvis torde vara tillräcklig, anser jag mig ej kunna förorda

alt uppskovet som regel göres längre. Med hänsyn till ali det emellertid i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 199.

vissa fall kan föreligga särskilda omständigheter, som motivera en längre

amorteringsfrihet, torde för sådana fall riksbanken böra kunna medgiva

ytterligare uppskov med amorteringen, dock längst intill fem år.

Det av landsorganisationen framförda förslaget, att uppskov med lånens

amortering regelmässigt skulle medgivas under en tid av två år efter ankomsten

av ett barn, anser jag mig ej kunna biträda med hänsyn till att

detta i en del fall skulle kunna leda till att amorteringen bleve uppskjuten

alltför länge. Som befolkningsutredningen framhållit äger riksbanken redan

nu möjlighet att företaga omprövning av amorteringstiden vid inträffandet

av här avsedd händelse. Denna möjlighet bör på sätt utredningen förordat

bibehållas och göras känd för låntagarna.

Mot vad utredningen anfört rörande möjligheterna för dem, som ingå äktenskap

under studietiden, att erhålla lån efter det längre tid än

sex månader förflutit från äktenskapets ingående har

jag intet att erinra. Sådan möjlighet bör i enlighet med vad svenska slöjdföreningen

framhållit föreligga även i vissa andra fall, då bosättningen av

särskild anledning måst uppskjutas, såsom då svårigheter att erhålla lämplig

bostad förelegat eller makarna före bosättningen haft förvärvsarbete å

skilda orter.

I ett flertal yttranden har understrukits behovet av förbättrad rådgivningsverksamhet

beträffande bosättningslånen, därvid särskilt

framhållits, att nämnda behov komme att öka, därest lånebeloppen höjdes.

Själv är jag medveten örn önskvärdheten av en effektivisering av rådgivningsverksamheten.

Då emellertid denna fråga är under övervägande inom

befolkningsutredningen, anser jag mig ej för närvarande böra framlägga något

förslag i denna del.

Det av fullmäktige i riksbanken framförda förslaget att införsel i lön,

pension eller livränta i vissa fall skulle kunna medgivas för att

tvinga försumlig låntagare att fullgöra sina förpliktelser anser jag mig icke

kunna biträda.

Medelsbehovet för nästa budgetår. Till Statens bosättningslånefond ha under

budgetåren 1937/38—1945/46 av riksdagen anvisats sammanlagt 43,5 miljoner

kronor. Då riksbanken kunnat använda genom amorteringar å äldre lån

influtna medel för utlämnandet av nya lån, uppgår den sammanlagda lånesumman

för samtliga sedan låneverksamhetens början beviljade lån till ett

högre belopp än vad som anvisats till bosättningslånefonden. Av riksbanken

lämnade uppgifter rörande verksamhetens omfattning giva vid handen, att

fram till den 1 juli 1945 mer än 81 000 bosättningslån utlämnats till ett sammanlagt

belopp av över 71 miljoner kronor.

För innevarande budgetår är anslaget till ersättning åt ortsombud upptaget

till 50 000 kronor. För investering i bosättningslånefonden har för samma

budgetår anvisats ett anslag av 7 000 000 kronor.

Fullmäktige i riksbanken ha beräknat medelsbehovet till statens bosättningslånefond

för nästa budgetår till 8 BOO 000 kronor, varvid förutsatts,

att lånebeloppets maximum på sätt departementschefen förordat höjes till

2 400 kronor.

Fullmäktige ha vidare anfört, att riksbanken numera bestrede portokostnaderna

för låntagare, som inbetalade räntor och amorteringar å bosättningslån

med anlitande av dem tillställda postgiroinbetalningskort. Ifrågavarande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 199.

5

kostnader hade under sista kvartalet 1945 uppgått till cirka 7 000 kronor, och

man hade anledning förutsätta att detta belopp komme att stiga i och med

att postgiroinbetalningarna bleve allt vanligare. Fullmäktige ville emellertid

ej nu ifrågasätta någon höjning av det för nästa budgetår äskade anslaget

för ersättning till riksbanken för dess bestyr med bosättningslånen men ville

redan nu lia anmält saken, därvid fullmäktige utgått från att riksbanken

skulle erhålla gottgörelse för här avsedda kostnader.

Departementschefen har i fråga örn medelsbehovet lör nästa budgetår anfört

följande.

Mot den av fullmäktige i riksbanken — under förutsättning av bifall lill

de av mig förordade ändringarna i bestämmelserna för bosättningslånen —

gjorda uppskattningen av medelsbehovet till statens bosättningslånefond för

nästa budgetår har jag intet att erinra. Jag förordar alltså, att till fonden

anvisas ett anslag av 8 600 000 kronor.

Vad angår fullmäktiges uttalande rörande portokostnaderna för låntagare,

som inbetala räntor och amorteringar å bosättningslån med anlitande

av postgiro, anser jag skäligt, att riksbanken erhåller ersättning för nämnda

kostnader. Då riksbanken emellertid ej nu ifrågasatt någon höjning för

nästa budgetår av anslaget för ersättning till riksbanken för dess bestyr med

bosättningslånen, synes frågan örn täckandet av nämnda kostnader kunna

upptagas till prövning framdeles.

I årets statsverksproposition förordade jag, att beslutanderätten beträffande

befrielse, helt eller delvis, från återbetalningsskyldighet i fråga örn statligt

bosättningslån och beträffande avskrivning av sådant lån skulle överflyttas

från Kungl. Majit till riksbanken. Någon ändring i nämnda förslag

avser jag ej att föreslå. I fråga örn motiveringen för detsamma anhåller

jag att få hänvisa till statsverkspropositionen.

I detta sammanhang anser jag mig till prövning böra upptaga jämväl

frågan örn ersättningen åt de ortsombud, som hava att avgiva yttranden över

ansökningar om statliga bosättningslån. Enligt nu gällande bestämmelser

äger ortsombud åtnjuta ersättning med 3 kronor för varje ansökan, varöver

ombudet yttrat sig; dock att, där jämväl annat ortsombud yttrat sig över

ansökningen, ersättningen utgår med allenast 2 kronor. Dessa ersättningsbelopp

ha gällt sedan år 1938. Därest uppgifter beträffande lånesökande införskaffats

från socialregistret, skola enligt beslut av 1943 års riksdag nyssnämnda

ersättningsbelopp höjas, där dylika uppgifter införskaffats beträffande

allenast en lånesökande med 30 öre oell i annat fall med 50 öre.

Från åtskilliga ortsombud har framhållits, att nyssnämnda ersättningar

äro väl knappa med hänsyn till det arbete, som ombuden hava att fullgöra.

Då den av mig förordade höjningen av lånemaximum samt utvidgningen av

lånens användningsområde torde komma att föra med sig en höjning över

lag av lånebeloppen, synes i flertalet fall en mera ingående utredning och

prövning av de lånesökandes villkor påkallad. Med hänsyn härtill vill jag

tillstyrka, all ersättningen liöjes lill 5 kronor för varje ansökan. I de fall,

där jämväl annat ortsombud yttrat sig över ansökningen, bör ersättningen

dock utgå med allenast 3 kronor. Vid bifall lill detta förslag anser jag någon

förhöjning av ersättningen ej böra ske i anledning av att uppgifter beträffande

lånesökande införskaffats från socialregistret.

Anslaget till ersättning åt ort sombuden för nästa budgetår, vilket i statsverkspropositionen

upptagits till 50 000 kronor, torde vid bifall lill vad jag

bär föreslagit behöva höjas till 75 000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 199

U tskottct.

Motioner. I samband med Kungl. Maj.ts förevarande förslag har utskottet

till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren avfru

Sjöström-Bengtsson m. fl. (I: 197) och den andra inom andra kammaren

av fröken Öberg m. fl. (11:304), i vilka hemställts, att riksdagen måtte

besluta sådant tillägg till gällande föreskrifter örn lån från statens bosättningslånefond,

att värnpliktig, då han fullgör militärtjänstgöring samt under

tre månader dåre! ter, äger åtnjuta befrielse från erläggande av ränta och

amortering ävensom att i den för lånets återbetalande fastställda tiden ej må

inräknas den tidrymd under vilken sådan befrielse åtnjutits,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Friggeråker m. fl. (I: 350) och den andra inom andra kammaren av

herr Onsjö m. fl. (II: 532), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att bosättningslånens maximibelopp sättes till 1 800 kronor, när lånen

avse inköp av möbler och annat bohag, men till 2 400 kronor, i den mån

lånen skola användas även till anskaffande av yttre inventarier i produktionens

tjänst, ävensom att införsel i lön, pension eller livränta må kunna

tillgripas gentemot vissa försumliga låntagare,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

fru Sjöström-Bengtsson m. fl. (I: 352) och den andra inom andra kammaren

av fröken Öberg m. fl. (11:535), i vilka hemställts, att riksdagen måtte uttala

önskvärdheten av att för statens bosättningslån fastställes en så låg

räntesats som möjligt,

dels ock en inom andra kammaren av herrar Persson i Ihlandafors och

Persson i Stockholm väckt motion (II: 536), vari hemställts, att statens bosättningslån

göras räntefria.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna I: 197, I: 350, I: 352 och II: 536.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att de statliga bosättningslånen

böra ingå såsom ett bestående led i befolkningspolitiken. De för

dem gällande bestämmelserna böra dock fortfarande liksom hittills tid efter

annan underkastas de jämkningar, till vilka erfarenheterna från lånerörelsen

giva anledning.

Nu föreliggande förslag till dylika jämkningar avse bland annat det maximala

lånebeloppet, nu 1 250 kronor, vilket befolkningsutredningen föreslagit

höjt till 2 000 kronor. I sitt utlåtande över förslaget lia bankofullmäktige

anfört, att de skulle lia ansett det motiverat att begränsa lånemaximum

till förslagsvis 1 800 kronor, men att de likväl icke velat motsätta sig

utredningens nämnda förslag. Kungl. Maj:t föreslår en höjning till 2 400

kronor. Departementschefen har vid sitt förordande av nämnda belopp erinrat

om den målsättning i bostadspolitiken beträffande utrymmesstandarden,

varom förslag numera framlagts av Kungl. Majit i propositionen nr

279. Denna målsättning innebär, att familjebostaden skall omfatta minst

två rum och kök. Departementschefen har framhållit, att kostnaden för en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 199.

7

något så när tillfredsställande bosättning i en dylik lägenhet för närvarande

knappast understiger det nämnda beloppet, 2 400 kronor. Yrkandet i de likalydande

motionerna I: 350 och II: 532 innebär, att bosättningslånens maximibelopp

bestämmes till 1 800 kronor, vilket dock skall kunna höjas till

2 400 kronor i den mån lånen skola användas även till anskaffande av yttre

inventarier i produktionens tjänst.

Utskottet, som finner det nuvarande maximibeloppet väl lågt, anser sig

böra förorda, att detsamma liöjes till det av befolkningsutredningen föreslagna

beloppet, 2 000 kronor.

Departementschefens uttalanden i fråga om viss tids uppskov med amorteringarna

vid studiebosättningslån och i vissa andra fall, då låntagarens inkomster

kunna beräknas komma att avsevärt stiga några år efter äktenskaps

ingående, föranleda ej erinran från utskottets sida.

I de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 197 och II:

304 ha omnämnts vissa svårigheter att erhålla bosättningslån för dem, som

fullgöra värnplikt eller som omedelbart skola börja sin värnpliktstjänstgöring.

Enligt vad utskottet inhämtat torde dylika särskilda svårigheter i regel

ha undanröjts genom riksbankens tillämpning av gällande bestämmelser.

Vad departementschefen i detta sammanhang uttalat, giver ytterligare stöd

åt en sådan tillämpning. Då alltså syftet med de nämnda motionerna på

detta sätt synes kunna tillgodoses inom ramen av gällande bestämmelser,

har utskottet ej ansett sig böra tillstyrka motionsyrkandet.

Motionsvis ha framställts önskemål om nedsättning av räntan å bosätt - ningslånen, vilken för närvarande är fyra procent. I anledning av yrkandet i

motionen II: 536 om full räntefrihet vill utskottet med hänvisning till vad

ovan anförts framhålla, att lånen böra helst komma till användning endast

såsom en hjälp vid bosättningen. De böra därför icke erbjudas på sådana

villkor, alt det blir förmånligare för låntagarna att ordna bosättningen med

bosättningslånemedel än med egna besparingar. Räntan synes alltså icke

böra nedsättas under sparbankernas vanliga inlåningsränta. I och för sig

synes anmärkning icke kunna riktas mot att räntan sättes något högre. I anledning

av motionerna 1:352 och 11:535 vill utskottet å andra sidan framhålla,

att vid nuvarande allmänna ränteläge en räntesats på 4 procent förefaller

hög. Utskottet är dock ej berett att i detta sammanhang förorda ett

slutligt ställningstagande i räntefrågan, då denna bör bedömas i ett större

sammanhang. Utskottet förutsätter, att Kungl. Majit vid första lämpliga tidpunkt

förelägger riksdagen förslag örn sådan jämkning av räntan, som kan

finnas påkallad.

I överensstämmelse med vad som skett i ett flertal remissyttranden över

befolkningsutredningens förslag liksom även i departementschefens anförande

vill utskottet understryka behovet av förbättrad rådgivningsverksamhet

beträffande bosättningslånen. Det iir angeläget, att låntagarna genom en sådan

verksamhet erhålla möjlighet till bättre utbyte av den skuld de ikläda

sig. Frågan är under övervägande inom befolkningsutredningen. Utskottet

förutsätter, att densamma snarast möjligt förelägges riksdagen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 199.

I motionerna I: 350 och II: 532 har påyrkats beslut därom, att införsel i

lön, pension eller livränta skall kunna tillgripas gentemot vissa försumliga

låntagare. Yrkandet ansluter sig till ett förslag i ämnet av riksbanksfullmäktige.

Erfarenheterna ha enligt fullmäktige givit vid handen att det icke så

sällan förekommer, att låntagare, som bort äga möjligheter att fullgöra sin

betalningsskyldighet, underlåter detta. Framställning om införsel förutsättes

skola beslutas av riksbankens direktion och först efter ingående utredning

angående låntagarnas ekonomiska förhållanden, försörjningsplikt m. m.

Utskottet är väl medvetet om att inom den stora kretsen av låntagare

finnas åtskilliga, vilka icke visa tillbörlig skötsamhet i fråga örn erläggande

av förfallande ränte- och amorteringsbelopp och mot vilka förefintliga indrivningsmedel

visat sig verkningslösa. I den mån ett verkligt behov därav

föreligger synes det utskottet försvarligt, att mer effektiva tvångsmedel ställas

till förfogande därest garantier kunna skapas för att de komma att tillgripas

endast i fall, då försummelse beror på uppenbar tredska. Enligt utskottets

mening föreligga därför skäl för ett övervägande av det i motionerna I: 350

och II: 532 framförda förslaget i denna del. En utvidgning av införselinstitutets

användningsområde till att omfatta ett sådant gäldsförhållande som

det nu ifrågavarande, vilket grundats på avtal, skulle dock innebära en

principiell nyhet. Frågan vilka indrivningsåtgärder, som lämpligen böra

vidtagas för att få ett bättre indrivningsresultat, förtjänar ett närmare övervägande,

varvid behovet av dylika åtgärder bör prövas med ledning av riksbankens

erfarenheter från lånerörelsen.

Den av utskottet förordade sänkningen av maximibeloppet har utskottet

ej ansett böra föranleda nedsättning i den av Kungl. Maj:t föreslagna investeringen

i bosättningslånefonden. Utöver det ovan anförda har Kungl. Maj:ts

förslag ej heller i övrigt givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

A. att riksdagen må

I. i anledning av Kungl. Maj.ts förslag och motionerna

I: 350 och II: 532, i vad nämnda motioner avse bosättningslånens

maximibelopp, godkänna av utskottet förordad höjning

av nämnda belopp,

II. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag

å motionerna 1:197 och 11:304 samt 11:536 godkänna i

nämnda statsrådsprotokoll i övrigt förordade ändringar i

grunderna för statens bosättningslån,

III. med bifall till Kungl. Majlis förslag för budgetåret

1946/47 anvisa

a) till Statens bosättningslån: Ersättning åt ortsombud

under femte huvudtiteln ett förslagsanslag av 75 000 kronor,

b) till Statens bosäittningslånefond under statens utlåningsfonder

ett investeringsanslag av 8 600 000 kronor,

IV. i anledning av motionerna 1:350 och 11:532 till den

del de ej behandlats under I. ovan i skrivelse till Kungl. Majit

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 199.

9

anhålla, att Kungl. Maj:t ville överväga frågan om vilka indrivningsåtgärder,

som lämpligen böra vidtagas för att få ett

bättre indrivningsresultat;

B. alt motionerna I: 352 och II: 535 må anses besvarade

med vad utskottet anfört.

Stockholm den 11 juni 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Lindström, Karl

Andersson, Heiding, Petersson, Hesselbom, Gunnar Andersson, Ivar Persson och Ragnar

Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Rubbestad, Andersson

i Malmö, Mårtensson, Hall, Sefve, Hoppe, Boman i Kieryd, Thäpper, Onsjö och Birke.

Bihang lill riksdagens protokoll 194b. 0 sami. Nr 199.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:426 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till statens bosättningslånef ond jämte i ämnet väckta m s. 2 i texten