Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen jämte i ämnet väckta motioner.

1946-06-21 · 36 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:238, Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

1

Nr 238.

Ankom till riksdagens kansli den 21 juni 1946 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående

vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen

jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1946/47 beräkna följande anslag,

nämligen under femte huvudtiteln (punkterna 25—29) till Statens byggnadslånebyrå:

Avlöningar ett förslagsanslag av 1 130 000 kronor, till Statens

byggnadslånebyrå: Omkostnader ett förslagsanslag av 225 000 kronor, till

Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag av

8 500 000 kronor, till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden

ett reservationsanslag av 20 000 000 kronor och till Bidrag till inrättande

av pensionärshem ett reservationsanslag av 8 000 000 kronor samt under Icapitalbudgeten

(bilaga 4, punkterna 2, 3 och 5—8) dels under statens utlåningsfonder

till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer ett investeringsanslag av 50 000 000 kronor och till Lånefonden

för främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett investeringsanslag av

12 000 000 kronor, dels ock under fonden för låneunderstöd till Tertiärlån till

viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag av 150 000 000 kronor,

till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag av

21 000 000 kronor, till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder

ett investeringsanslag av 4 000 000 kronor och till Lån till bostadsförbättringsverksamhet

ett investeringsanslag av 8 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 279, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 10 maj 1946,

föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för tertiär-

och tilläggslåneverksamheten i avseende å flerfamiljshus,

dels medgiva, att räntefoten för förbättringslån och lantarbetarbostadslån,

vilka må komma att beviljas under budgetåret 1946/47, bestämmes till 3,25 %,

dels ock för budgetåret 1946/47 anvisa följande anslag, nämligen under

femte huvudtiteln till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar ett förslagsanslag

av 1 545 000 kronor, till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader ett

förslagsanslag av 300 000 kronor, till Hyresrabatter för mindre bemedlade,

barnrika familjer ett förslagsanslag av 10 000 000 kronor, till Bidrag till främBihang

till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 238.

1258 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 238.

jande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag av 20 000 000

kronor och till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag

av 9 000 000 kronor ävensom å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder

till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer ett investeringsanslag av 70 000 000 kronor, till Lånefonden för främjande

av bostadsbyggande på landsbygden ett investeringsanslag av 15 000 000

kronor och till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av

220 000 000 kronor samt under fonden för låneunderstöd till Tertiärlån till

viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag av 50 000 000 kronor,

tili Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett investeringsanslag

av 6 000 000 kronor samt till Lån till bostadsförbättringsverksamhet

ett investeringsanslag av 8 000 000 kronor.

Allmänna frågor rörande bostadsförsörjningen.

I propositionen nr 279 lämnas till en början en redogörelse för nu gällande

föreskrifter i avseende å lån och bidrag till främjande av bostadsförsörjningen

ävensom vissa uppgifter till belysning av stödverksamhetens omfattning

(s. 3—14). Härefter lämnas en allmän översikt över bostadssociala utredningens

bostadspolitiska program (SOU 1945: 63) samt remissinstansernas

principiella inställning härtill (s. 14—42). I dessa delar får utskottet hänvisa

till propositionen.

Departementschefen har i anslutning härtill anfört följande.

Den statliga stödpolitiken till förmån för bostadsförsörjningen omfattar

ett antal verksamhetsgrenar, som tillkommit successivt och under olika förutsättningar.

En samordning av de olika stödformerna samt mellan dessa och

socialpolitiken i övrigt måste eftersträvas. Härför är emellertid ett klarläggande

av den allmänna bostadspolitiska målsättningen erforderligt.

Den nu rådande situationen på bostadsmarknaden karakteriseras av en betydande

bostadsbrist i tätorterna. Denna brist har sitt ursprung i den våldsamma

nedgång i bostadsproduktionen, som blev en följd av kreditkrisen i

början av kriget. De kreditpolitiska stödåtgärder, som med anledning härav

vidtogos från statens sida, blevo visserligen ganska snabbt effektiva såtillvida,

att bostadsbyggandet åter kom i gång i betydande omfattning. Verkningarna

av bostadsreservens förbrukning under de första krigsåren ha

emellertid icke kunnat övervinnas. Detta förhållande beror främst på att

materialknappheten under krigets senare år omöjliggjort en bostadsproduktion

tillräckligt stor för att såväl återställa bostadsreserven som tillgodose

den till följd av krigshögkonjunkturen starkt ökade bostadsefterfrågan i stadssamhällena.

Mätt i siffror utgör den nuvarande bostadsbristen, inklusive uppbyggande

av en bostadsreserv, cirka 50 000 lägenheter.

Det material som utredningen framlagt till belysande av vår bostadsstandard

utvisar, att utrustningsstandarden är låg i det äldre bostadsbeståndet

och att utrymmesstandarden i allmänhet är otillfredsställande. Uppskattningsvis

saknade mera än en tredjedel av samtliga bostadslägenheter år 1945 vatten

och avlopp. Sannolikt nära en fjärdedel voro överbefolkade i den meningen,

att de beboddes av mer än två personer per boningsrum.

Bostadssociala utredningen har uppställt följande allmänna mål för bo
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 238.

3

stadspolitiken. Den akuta bostadsbristen bör avvecklas. Den allmänna bostadsstandarden

bör höjas, dels vad beträffar utrymmet, dels vad beträffar

utrustningen. I det förra avseendet har utredningen som allmän norm för

den närmaste framtiden angivit högst två boende per boningsrum. Detta

innebär, att produktionen bör inriktas på två- och trerumslägenheter, medan

däremot ettrumslägenheter böra byggas endast under särskilda omständigheter.

I det senare avseendet innebär målsättningen, att huvudparten av alla

lägenheter bör uppfylla de anspråk, som för närvarande uppställas vid nybyggnad

i städerna.

Förverkligandet av detta program förutsätter dels ett utökande av bostadsbeståndet,

dels en sanering av stora delar av det redan bestående. Utredningen

antager, att det skisserade programmet bör kunna förverkligas under

en tidrymd av 15 år. Avvecklingen av bostadsbristen bör kunna genomföras

under en tid av 3—5 år. Vad bostadskostnaderna beträffar uppställer utredningen

kravet, att de för en rimlig familjebostad böra nedbringas till ett

belopp motsvarande i runt tal 20 % av en genomsnittlig industriarbetarinkomst.

Till utredningens målsättning beträffande den närmaste framtiden kan

jag ansluta mig. Jag grundar detta mitt ståndpunktstagande icke blott

på allmänt sociala och hygieniska skäl utan även på andra motiv. Jag vill

sålunda erinra örn att största delen av den mycket betydande bostadsproduktion,

som med stöd av statsmedel ägt rum under kriget, i enlighet med

Kungl. Maj:ts och riksdagens direktiv målmedvetet inriktats på ett höjande

av utrymmesstandarden under bevarande tillika av den utrustningsstandard

— vatten och avlopp, centralvärme samt badrum i lägenheten eller åtminstone

i fastigheten — vilken sedan rätt lång tid tillbaka varit gängse vid nybyggnad

av bostadshus. Härtill kommer det självklara kravet på utjämning av de

standardskiljaktigheter, som existera dels mellan städernas och landsbygdens

bostadsbestånd dels i avseende å lägenhetsutrustningen inom respektive samhällen.

En lång tid kommer att förflyta innan flertalet familjer hunnit få sin

bostadsfråga tillfredsställande löst. Såsom utredningen framhållit innebär

emellertid förslagens förverkligande en så genomgripande strukturell

förändring av mycket stora delar av vårt bostadsbestånd, att det knappast

ter sig realistiskt att redan vid programmets uppgörande räkna

med en inknappning av tidsschemat hur önskvärt detta än i och för sig skulle

vara. Konjunkturinstitutet har dock framhållit, att den framtida konjunkturutvecklingen

kan bli sådan, att det kan te sig befogat att påskynda saneringsverksamheten;

om så blir fallet — och även utredningen har antytt möjligheten

härav — skulle det uppställda målet kunna uppnås snabbare.

Jag är härmed framme vid ett moment i utredningens programuppläggning,

som i remissvaren varit föremål för en livlig diskussion, nämligen den

dirigerade saneringsverksamheten. Det kan då vara värt att framhålla, att en

dylik verksamhet måste bli en direkt konsekvens av det standardhöjningsprogram

som uppställts och icke — såsom man på sina håll synes ha ansett

— någonting som betingas av främst arbetsmarknadspolitiska skäl. En fortskridande

höjning av utrymmesstandarden i den grad, utredningen förutsätter,

kommer nämligen att innebära en sådan förskjutning i bostadsbehovets

inriktning på olika lägenhetskatcgorier, att ett överskott av ettrumslägenheter

uppstår. Endast örn den bostadssociala målsättningen avvisas, kan man avstå

från samhällsingripanden i syfte att driva iram saneringsverksamheten.

Med utgångspunkt från sin bostadssociala målsättning har utredningen

undersökt, huruvida de arbetsmarknadspolitiska förutsättningarna äro sådana,

att programmet bör kunna genomföras; härvid har utredningen kommit

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 238.

till det resultatet, att skäl av sysselsättningspolitisk art under vissa perioder

utgöra ytterligare motiv för det bostadssociala programmet. Häremot har nu

av näringslivets bostadsbyggnadsdelegation riktats den allmänna invändningen

att det sysselsättningspolitiska problemet under de närmaste 10 åren

icke kommer att karakteriseras av brist på arbete utan av en arbetskraftsbrist,

ägnad att medföra stora olägenheter för industrien.

Utredningen har bestämt avvisat tanken på att öka byggnadsarbetarkårens

numerär över det nuvarande antalet, trots att bristen på arbetskraft i förhållande

till aktuella byggnadsbehof7, vad gäller såväl bostadsbyggande som

andra grenar av byggnadsverksamheten, i nu rådande läge är mycket kännbar.

Men det torde å andra sidan icke kunna ifrågasättas att i nuvarande situation

eller under de närmast följande åren minska arbetsstyrkan inom bostadsbyggnaasverksamheten.

Örn en sådan minskning skulle bereda verklig lättnad för

rekryteringen av arbetskraft till andra arbetsområden, där jämväl arbetskraftsbrist

gör sig gällande, måste den göras avsevärd. Men detta skulle i sin tur

medföra, att bostadsbristens avveckling uppsköts på obestämd framtid till

olägenhet icke minst för expanderande industrier i form av svårigheter att

skaffa bostäder åt arbetare och tjänstemän.

Det sysselsättningspolitiska argumentet har i utredningens motivering

främst betydelse i samband med den situation som kan uppkomma, då bostadsbristen

avvecklats. Den plötsliga sammankrympning av bostadsbyggandet,

som därvid riskeras, skulle skapa olägenheter på arbetsmarknaden,

åtminstone under en övergångstid. Att så blir fallet även när utpräglad

brist på arbetskraft gör sig gällande på andra områden bestyrkes av erfarenheterna

från åren 1940 och 1941. Än mer måste skadeverkningar på arbetsmarknaden

och för den allmänna ekonomiska utvecklingen befaras, örn en

sådan sammankrympning inträffar vid en tid, då det allmänna konjunkturläget

är mera labilt än för närvarande. Jag delar sålunda utredningens uppfattning

att en i huvudsak stabiliserad bostadsproduktion kan visa sig vara

ett värdefullt hjälpmedel för en politik, syftande till att avvärja sysselsättningskriser.

På längre sikt, d. v. s. när det gäller utvecklingen under 1950-talet, kan,

såsom utredningen understryker, ett försök till bedömning av bostadsbyggandets

lämpliga omfattning ur sysselsättningssynpunkt knappast vara fruktbärande.

Frågan gäller här en avvägning av det sociala mål som uppställes

med avseende på bostadsstandardens utveckling och de produktiva resurser

som krävas för att nå målet. Konkret kan detta mål med någon förenkling

sägas innebära, att ettrumslägenheten icke godtages som familjebostad. Detta

mål måste enligt min mening betraktas som ett oeftergivligt minimum för

bostadspolitiken på längre sikt. Oavsett hur den allmänna konjunkturutvecklingen

kommer att gestalta sig under 1950-talet, är det ett faktum att till

följd av den minskande hushållsbildningen en betydande överskottskapacitet

— i förhållande till nuvarande företagsorganisation och arbetsstyrka — kommer

att uppstå inom byggnadsindustrien, så snart den nuvarande bostadsbristen

avvecklats. Att på grund av allmänna farhågor rörande arbetskraftsbrist

under nästa årtionde avstå från realiserandet av ett byggnadsprogram,

som stödjes av mycket starka sociala skäl, kan enligt min uppfattning icke

försvaras.

Från skilda håll ha invändningar rests mot den av utredningen uppställda

normen rörande hyresbetalningsförmågan; det har framhållits dels att många

familjer i de lägre inkomstskikten äro ur stånd att för sin bostadsförsörjning

avstå cirka 20 % av inkomsten, dels att hyresbetalningsvilligheten —

även örn betalningsförmåga i och för sig föreligger — måhända alls icke

korresponderar med den av utredningen uppställda nyssangivna arbetshypotesen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 238.

o

Otvivelaktigt föreligger här ett allvarligt problem, som berör icke blott

samhällsekonomiska utan även folkpsykologiska förhållanden. Utredningen

har för sin del förutsatt, att de lägsta inkomstskiktens hyresbetalningsförmåga

skulle i viss män underbyggas genom subventioner från kommunalt

eller industriellt håll, och det vill av remissvaren synas som om åtminstone

flertalet kommuner ej ställde sig avvisande till denna tanke. För egen del

är jag icke beredd att nu taga definitiv ställning till problemet, hur de lägsta

inkomsttagarnas bostadsförsörjning skall lösas. Frågan härom sammanhänger

med utformningen av bestämmelserna rörande de statssubventioner, som tills

vidare erfordras för hyresbetalningsförmågans höjande. Starka skäl kunna

otvivelaktigt åberopas till förmån för såväl den av utredningen hävdade meningen

att familjebidrag skola utgå utan behovspröviling som för den motsatta,

nämligen att en dylik prövning skall äga rum. Lämpligast är att ställningstagandet

till befolkningsutredningens förslag rörande de allmänna barnbidragen

och till bostadssociala utredningens förslag örn hyresrabatter fixeras samtidigt;

skäl av organisatorisk art tala likaledes för att den senare frågans

lösande får anstå något, åtminstone till dess utredningen hunnit framlägga

andra delen av sitt slutbetänkande. Jag anser mig emellertid böra framhålla,

att stödverksamheten till förmån för de mindre bemedlade barnfamiljerna

under alla omständigheter bör fullföljas och i vissa hänseenden utbyggas.

Beträffande hyresbetalningsvilligheten har utredningen betonat vikten av

att lokala undersökningar verkställas härutinnan; enligt vad jag erfarit av

byggnadslånebyrån pågå för närvarande sådana på åtskilliga orter. Vidare

har utredningen understrukit betydelsen av att en upplysnings- och propagandaverksamhet

bedrives till förmån för en höjd bostadskultur; näringslivets

bostadsbyggnadsdelegation har jämväl uttalat sig för inledandet av en

dylik verksamhet.

Innan jag övergår till att diskutera de frågor, som jag i det föregående

redovisat såsom »metoderna för programmets förverkligande», anser jag mig

böra beröra ett par spörsmål av ekonomisk art.

Utredningen har ansett sig äga vissa skäl för att förutsätta en fortgående

gynnsam förskjutning av relationen mellan bostadskostnader och inkomster;

denna mening delas av näringslivets bostadsbyggnadsdelegation, som ansett

en dylik utveckling långt ifrån osannolik även vid en successiv avveckling av

den statliga stödpolitiken. Till detta vill jag erinra, att utredningen däremot

förutsatt såväl ett bevarande och förbilligande av den statliga långivningen

som ock en fortskridande rationalisering av bostadsproduktionen.

Att en sådan rationalisering med all makt bör eftersträvas är utan vidare

uppenbart. Såsom utredningen framhållit pågå för närvarande en hel rad

undersöknings- och forskningsarbeten i detta syfte. Det skulle otvivelaktigt

vara önskvärt, örn dessa strävanden kunde samordnas mera än som nu är

fallet. Det är min avsikt att upptaga förevarande spörsmål till prövning, sedan

bostadssociala utredningen framlagt sina förslag rörande den blivande bostadspolitiska

organisationsapparaten.

Bevarande —- och utbyggande — av den under krigsåren genomförda

organisationen för offentlig finansiering av bostadsbyggandet är enligt utredningens

mening den självklara grunden för den framtida bostadspolitiken.

Denna uppfattning delar jag.

Samhället bör sålunda icke i framtiden utsätta sig för risken av att bostadsproduktionen

— såsom skedde åren 1940 och 1941 — katastrofalt nedgår på

grund av en plötsligt inträdande försämring av kreditvillkoren. Den drivfjäder

till husspekulation, som den tidigare ovissa och irreguljära finansieringen

av toppkapitalet i fastigheterna utgjort, måste vidare elimineras.

Ytterligare bör erinras, att intresset av att snabbt avveckla den rådande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 238.

bostadsbristen får anses göra det uteslutet att nu på allvar diskutera en återgång

till förkrigstidens osäkra finansieringsmöjligheter. Slutligen skall framhållas,

att det med hänsyn till de förutsättningar för en fortsatt bostadsproduktion,

vilka komma att föreligga, då bostadsbristen hävts, säkerligen är

oundgängligen nödvändigt att jämväl framdeles räkna med en offentlig kreditgivning

för bostadsproduktionen; ehuru självklart bör det måhända till sist

anmärkas, att den offentliga finansieringen av bostadsbyggandet blott innebär

en möjlighet och icke en skyldighet för vederbörande producent att upptaga

statskredit.

Örn jag således är helt ense med utredningen därom, att grunden för den

framtida bostadspolitiken måste vara offentlig finansiering av bostadsbyggandet,

måste jag emellertid med utredningen konstatera att de reduktioner

av fastighetskostnaderna, som kunna vinnas härigenom, icke äro tillräckliga

för att åstadkomma den relation mellan bostadskostnader och inkomster,

som måste uppnås, örn bostadsprogrammet skall kunna genomföras. Härför

krävas subventioner, vilka — örn icke en fortsatt gynnsam förskjutning i angivna

relation sker —- efter hand komma att uppgå till betydande belopp.

Dessa konsekvenser av det bostadspolitiska programmet måste samhället

enligt min uppfattning acceptera.

Beträffande de olika subventionsförslagen har jag av skäl, som angivits

i det föregående, ansett mig icke böra för närvarande taga ställning till frågan

örn hur familj ebostadsbidragen böra utformas. Då lösandet av detta spörsmål

intimt sammanhänger med frågan örn de övriga bidragsförslagens utformning,

är jag ej heller beredd att till behandling nu upptaga sistnämnda

frågor. Med anledning av vad byggnadslånebyrån och egnahemsstyrelsen anfört

rörande utredningens förslag i avseende å stödverksamheten till förmån

för egnahemsproduktionen torde det för övrigt kunna ifrågasättas, örn icke

sagda förslag böra göras till föremål för översyn; sedan jag ytterligare övervägt

denna fråga, torde jag ånyo få anmäla förevarande spörsmål för Kungl.

Majit.

En stark aktivisering av kommunernas bostadspolitik är enligt vad utredningen

flerstädes i betänkandet framhållit en förutsättning för programmets

genomförande. Jag är på denna punkt helt ense med utredningen. Det är

med hänsyn härtill tillfredsställande att kunna konstatera, att praktiskt taget

samtliga de kommuner, som yttrat sig över betänkandet, anslutit sig till utredningens

principer i avseende å fördelningen mellan staten och kommunerna

av ansvaret för bostadsförsörjningen — låt vara att vissa konkreta förslag

från utredningens sida på vissa håll avvisats. Utan att närmare gå in på

detaljerna i den lagstiftning, varigenom kommunernas skyldighet att vidtaga

åtgärder till bostadsförsörjningens tryggande synes böra fastslås — denna

frågas lösande torde få anstå, till dess förslag rörande den blivande bostadspolitiska

organisationen framläggas — anser jag mig böra understryka

vikten av att kommunerna uppgöra långsiktiga bostadsförsörjningsplaner.

Det är enligt min uppfattning av största betydelse för rationaliseringen och

förbilligandet av bostadsproduktionen, att sådana planer utarbetas, eftersom

därigenom möjlighet uppkommer att utnyttja stordriftens fördelar vid husbyggandet.

De särskilda anslagsfrågorna.

1. Tertiärlåneverksamheten för hyreshus. För innevarande budgetår lia anvisats

175 miljoner kronor till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

samt 10 miljoner kronor till beviljande av tilläggslån knutna till tertiärlåneverksamheten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 238.

7

I skrivelse den 31 augusti 1945 med förslag till anslagsäskanden för budgetåret

1946/47 har statens byggnadslånebyrå föreslagit bland annat, att torsagda

budgetår måtte anvisas dels till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

ett investeringsanslag av 175 miljoner kronor, dels till Tilläggslån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag av 21 miljoner

kronor. Av nämnda båda belopp avse, såvitt angår tertiärlåneanslaget, cirka

115 miljoner kronor lån till hyreshus samt, vad beträffar tilläggslåneanslaget,

10 miljoner kronor lån till sådana hyreshus, vilka antagas bli finansierade

medelst tertiärlån. I övrigt vila byggnadslånebyråns anslagsberäkningar på

bland annat följande antaganden, nämligen

att nu gällande bestämmelser angående tertiärlån och tilläggslån skola

komma att tillämpas under budgetåret 1946/47;

att under år 1947 produktionen i tätorterna av lägenheter i flerfamiljshus

— till vars finansierande anslagen förutsättas hänföra sig — kommer att

avse cirka 32 000 lägenheter;

att tertiärlån kommer att under budgetåret 1946/47 efterfrågas i relativt

sett samma omfattning som under tiden fram till den 31 augusti 1945; samt

att den kommunala sekundärlåneverksamheten i Stockholm fullföljes jämväl

under år 1947.

Efter en redogörelse för bostadssociala utredningens förslag beträffande

tertiärlåneverksamheten för hyreshus samt häröver avgivna remissyttranden

(s. 47—74) har departementschefen för egen del anfört följande.

Såsom utredningen framhållit ha de nuvarande bestämmelserna örn tertiärlån

och tilläggslån väsentligen haft karaktären av ett provisorium, vars tillkomst

och successiva utbyggnad betingats av de under kriget rådande förhållandena.

Utvecklingen under de sista åren har visat, att sagda bestämmelser

nu äro i behov av justering och översyn i vissa delar; dessutom tala

givetvis rent principiella skäl för att belåningssystemet underkastas en revision

i samband med uppläggandet av ett bostadspolitiskt långtidsprogram. Ur

dessa båda synpunkter böra följaktligen de av utredningen framlagda förslagen

till nya lånebestämmelser skärskådas.

Jag upptager härvid först till behandling förslaget om nedsättning till 3 %

av räntan å tertiärlån, som beviljas allmännyttiga bostadsföretag.

Under de senaste åren har frågan örn räntan å de statliga tertiärlånen vid

flera tillfällen ställts under debatt; kritik mot tertiärlåneräntans storlek har

förekommit såväl inom riksdagen — motions- och interpellationsvis —- som

eljest i den offentliga diskussionen. Särskilt intresse för detta spörsmål har

förelegat hos flera större kommuner, som vid upprepade tillfällen under de

gångna åren framhållit, att tertiärlåneräntans storlek utgör ett av hindren för

den hyressänkning som måste eftersträvas. Sedan lång tid har det förhållit sig

så, att staten och kommunerna äga möjlighet att på samma villkor upptaga

långtidsbundna lån; regeln gäller även om kommunen inskränkt sin medverkan

till att teckna borgen för ett lån, som en byggnadsföretagare upptager.

Under hänvisning härtill lia på sista tiden ett par städer själva övertagit

eller förklarat sig ha för avsikt att övertaga ansvaret för tertiärkreditgivningen

till hyreshusproduktionen eller viss del därav inom vederbörande

samhällen. Denna tendens har särskilt tydligt gjort sig gällande

sedan i samband med den allmänna räntesänkningen på våren

1945 behovet av tilläggslån bortföll på ett stort antal orter. Det måste

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 238.

antagas — och byggnadslånebyråns erfarenheter härutinnan bekräfta riktigheten

av ett sådant antagande — att en successiv avveckling av tilläggslåneverksamheten

kommer att hos ytterligare ett antal kommuner framkalla en benägenhet

att själva svara för tillhandahållandet av toppkapital åt den löpande

hyreshusproduktionen, därest icke villkoren för de statliga tertiärlånen bringas

i paritet med dem som gälla vid finansiering under kommunal medverkan.

Det kan naturligtvis invändas, att staten under sådana omständigheter

borde avstå från att tillhandahålla toppkrediter i den utsträckning som utredningen

föreslagit. Otvivelaktigt kan det ock i enstaka fall, såväl ur statens

som kommunernas synpunkt, te sig naturligt, att vederbörande kommun övertager

de risker, som äro förenade med toppbelåningen av lägenhetsproduktionen.

Men det kan icke vara riktigt, att staten underlåter att genom egna

åtgärder ställa alla kommuner i samma utgångsläge i fråga örn tertiärkrediter;

örn en positiv bostadspolitik skall bedrivas, måste staten tillse, att även invånarna

i de ekonomiskt svagare eller av annan anledning mindre initiativkraftiga

kommunerna få tillgång till lägenheter, som producerats under gynnsamma

finansiella betingelser.

Bankofullmäktige ha uttalat allmänna farhågor för att de föreslagna räntebestämmelserna

skola ge anledning till förmodanden örn en sänkning av det

allmänna ränteläget på grund av att räntesättningen underordnats hyrespolitiska

synpunkter. Härtill ber jag i detta sammanhang få anföra följande.

En statlig utlåning till en räntesats av 3 % är givetvis såtillvida en subvention

som i densamma icke inkluderas någon ersättning för kreditrisken eller förvaltningskostnaderna.

I likhet med fullmäktiges minoritet är jag av den uppfattningen,

att det av bostadspolitiska skäl är nödvändigt, att risken för framtida värdefall

av allmännyttiga bostadsfastigheter bäres av stat och kommun gemensamt.

Den nya uppfattning rörande ansvaret för bostadsförsörjningens tryggande,

som vuxit fram under tacket av bostadsbristen, och den till följd av bland

annat materialknappheten framkallade byggnadsregleringen jämte den prövning

av byggnadsprojektens allmänna lämplighet, som förknippats med den

statliga låneverksamheten, har berett väg för en produktionsordning, som

utmärkes av en helt annan planmässighet än som tidigare rått på detta

område. Helt i konsekvens härmed har ock svenska stadsförbundet förklarat,

att en metod med offentlig finansiering av bostadsproduktionen

på så förmånliga villkor, att på annat sätt finansierad produktion icke är

tänkbar i nämnvärd omfattning, synes lämplig för att garantera en tillräcklig

och förnuftigt inriktad bostadsbyggnadsverksamhet jämväl sedan den nuvarande

byggnadstillståndsgivningen avvecklats. Men en sådan uppfattning

rörande bostadsförsörjningen får till naturlig konsekvens, att de risker, som

fortfarande kunna vidlåda kreditgivningen för bostadsproduktionen, böra

bäras av det allmänna, som leder produktionens omfattning och inriktning. Då

produktionen redan nu dirigeras och framdeles avses bli nästan helt och hållet

utformad i enlighet med bostadsförsörjningsplaner, som vila på demografiska

och övriga i detta sammanhang betydelsefulla fakta, torde för övrigt riskerna

för värdefall och felinvesteringar starkt reduceras; förluster, som trots detta

kunna uppkomma, böra alltså kunna föras tillbaka på sådana av samhällsutvecklingen

betingade, ej förutsebara omständigheter, för vilka det allmänna

bör taga ansvaret.

Jag vill i detta sammanhang ock erinra om att statliga lån för t. ex. bostadsförsörjning

åt mindre bemedlade barnfamiljer sedan lång tid tillbaka utlämnats

under villkor, som innebära, att staten avstått från att kräva riskersättning

för kreditgivningen. Då statsmakterna nu ha att överväga, örn de jämte kommunerna

skola upptaga bostadsförsörjningsproblemet i hela dess vidd och

icke såsom hittills begränsa sin fullt effektiva stödverksamhet till blott vissa

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets inledande nr 238.

grupper av medborgare, synes det mig naturligt, att enahanda principer tilllämpas

på hela den låneverksamhet, som framdeles ina komma att bedrivas.

På grund av det sålunda anförda synes det mig uppenbart att örn räntan a

tertiärlån till allmännyttiga bostadsföretag nu icke sattes högre an den faktiska

upplåningsräntan detta icke är att betrakta som ett ingripande i rantesätiningen

varigenom denna underordnats hyrespolitiska önskemål.

Beträffande förvaltningskostnaderna för den statliga kreditverksamheten

kunna dessa såsom byggnadslänebyrån framhållit icke annat än tillnärmelsevis

bestämmas. Ett räntetillägg för täckande av sagda kostnader far fördenskull,

såvitt angår staten som långivare, en rent konventionel! karaktar i avseende a

tilläggets storlek. På grund härav och då ett dylikt tillägg i allt fall skulle

bli av ringa storleksordning anser jag mig böra. av praktiska skäl avvisa tanken

på att i tertiärlåneräntan inräkna förvaltningskostnader.

I enlighet härmed föreslår jag, att räntan å tertiärlån till allmännyttiga

bostadsföretag sättes till 3 %.

Till vad utredningen anfört i fråga örn de förutsättningar, som skola vara

uppfyllda för att ett allmännyttigt bostadsföretag skall anses föreligga, kan

jag i princip ansluta mig. Av några remissvar vill det emellertid synas, som

örn utredningens uttalanden härutinnan ansetts böra i vissa hänseenden

kompletteras, medan andra remissinstanser ansett sig kunna förutsätta, att

endast rent kommunala företag kunna betraktas såsom allmännyttiga.

För egen del anser jag, att nämnda fråga icke kommer att i praktiken medföra

några större svårigheter. Utredningen har föreslagit, att vederbörande

kommun skall i avseende å allmännyttigt bostadsföretag ikläda sig skyldighet

att gentemot statsverket i viss utsträckning ansvara för förluster uppkomna

vid fastighetsförvaltningen. Därest en dylik bestämmelse godtages

— och jag finner den för min del välmotiverad — ha kommunerna uppenbarligen

själva att avgöra, örn de skola lämna sin medverkan för att möjliggöra,

att ett allmännyttigt bostadsföretag konstitueras. En dylik kommunal

utfästelse kan dock givetvis icke i och för sig upphäva den fria prövningsrätt

härutinnan, som den lånebeviljande myndigheten har att utöva. Det synes

emellertid mindre sannolikt, att konflikter mellan kommunen och byggnadslånebyrån

skola behöva uppkomma vid bedömandet av frågan, örn ett företag

är att anse som allmännyttigt eller ej. Däremot kan eventuellt fråga uppkomma,

örn skäligheten av de anskaffningskostnader, som ett visst byggnadsprojekt

kan betinga, och i dylika fall måste naturligtvis byggnadslänebyrån

avgöra, huruvida kostnaderna kunna godtagas. Det måste enligt min mening

förutsättas, att kommunerna själva ha det allra största intresse av att tillse,

att kostnaderna för de husbyggnader som uppföras av de allmännyttiga företagen

bli, relativt sett, så låga som möjligt; det kan icke komma i fråga, att

anskaffningskostnader överstigande dem som av byrån kunna godtagas få

belasta utgiftsstaten för fastigheten och vid eventuell förlustuppdelning

komma att övervältras på statsverket. Om byggnadslänebyrån skulle anse

risk föreligga för att ett husbyggnadsföretag utföres så oekonomiskt, att

kostnadskalkylen blir ohållbar, bor byrån genom att uppställa lämpliga förutsättningar

för giltigheten av sin utfästelse om lån förhindra, att staten nödgas

infria en förbindelse, som till följd av försummelser vid husets uppförande

kan bli förlustbringande för staten; enligt vad jag erfarit torde detta förfaringssätt

redan nu praktiseras av byrån.

Med dessa tillägg och påpekanden anser jag mig kunna förorda, att de av

utredningen angivna kriterierna å allmännyttiga bostadsföretag godtagas.

På de av utredningen förordade skälen föreslår jag vidare, att tertiärlånets

övre gräns för dylika företag bestämmes till 100 % av den godtagbara anskaffningskostnaden

för ett husbyggnadsföretag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 238.

Med hänsyn till innehållet i svenska stadsförbundets och vissa städers

remissvar måste det antagas, att endast en begränsad del av bostadsproduktionen

kommer att under den närmaste tiden ombesörjas av allmännyttiga

bostadsföretag; denna uppfattning bekräftas av vissa uppgifter, som byggnadslånebyrån

efter remisstidens utgång under hand delgivit mig. Yid sådant

förhållande kommer tydligen den större delen av hyreshusproduktionen

under en övergångstid — som kan bli kort eller lång, beroende på kommunernas

initiativkraft — att utföras av andra än de allmännyttiga bostadsföretagen.

Företagare såväl med som utan enskilt vinstsyfte få antagas komma

att producera bostäder och för ändamålet söka statslån.

Yad först angår den typiska enskilda produktionen, d. v. s. den vanliga

byggmästarverksamheten, som hittills svarat för större delen av hyreshusbyggandet,

har utredningen föreslagit, att villkoren för de statliga tertiärlånen

skola i fråga örn räntan och den övre belåningsgränsen avvika från

motsvarande bestämmelser beträffande allmännyttiga bostadsföretag; enskild

företagare föreslås sålunda kunna få tertiärlån inom högst 90 % av fastighetsvärdet

mot en ränta av 4 %.

Mot dessa skiljaktigheter i de förordade lånebestämmelserna har ett stort

antal remissinstanser reserverat sig och i samband härmed framlagt sinsemellan

olika motförslag.

Efter att noga ha övervägt förevarande spörsmål har jag kommit till den

uppfattningen, att det, särskilt med hänsyn till de mindre samhällenas bostadsförsörjning,

får anses angeläget, att lån kunna tillhandahållas enskilda

byggnadsföretagare mot samma ränta som föreslagits skola gälla i fråga örn

de allmännyttiga bostadsföretagen. Emellertid böra, såsom vissa remissinstanser,

däribland byggnadslånebyrån, framhållit, under sådana omständigheter

bestämmelser skapas, som hindra spekulativt missbruk av de statliga

lånen. Det av byrån i sådant syfte utarbetade förslaget angående obligatorisk

extra amortering å tertiärlånet under de första tio åren av lånets löptid synes

mig innebära en god kompromisslösning. Jag förordar alltså, att enskild

företagare, som erhåller tertiärlån för uppförande av hyreshus, skall under

de tio första åren av lånets löptid erlägga — utöver den vanliga amorteringen

— en extra avbetalning uppgående per år till 1,5 % av lånets ursprungliga

belopp.

Beträffande den övre belåningsgränsen har utredningen själv framhållit,

att en jämkning nedåt av den för enskilda företagare föreslagna 90-procentsgränsen

framdeles skulle vara önskvärd. För min del är jag av den uppfattningen,

att en företagarinsats uppgående till blott 10 % av fastighetsvärdet

i de allra flesta fall utgör en alltför ringa investering från den som bygger i

enskilt vinstsyfte, helst örn lån tillhandahålles honom mot en ränta av 3 %.

Jag anser sålunda, att tertiärlån till enskild företagare regelmässigt skall

säkerställas av inteckning inom högst 85 % av fastighetsvärdet; en sådan företagare

måste alltså vara beredd att själv satsa minst 15 % av det kapital,

som investeras i fastigheten. Fall kunna emellertid förekomma, där en dylik

regel skulle kunna medföra olägenheter. Jag syftar härvid särskilt på sådana

hyreshus örn 4—10 lägenheter, som äro vanliga i vissa mindre och medelstora

samhällen, och som uppföras av ej kapitalstarka småföretagare, vilka avse

att själva bebo en lägenhet i huset. Med hänsyn till den betydelse för bostadsförsörjningen,

som dylika företag otvivelaktigt lia inom vissa orter,

anser jag en möjlighet böra hållas öppen för byggnadslånebyrån att, då

synnerliga skäl därtill föreligga, sänka anspråket på företagarinsats till lägst

10 % av fastighetsvärdet, d. v. s. bevilja tertiärlån mot säkerhet av inteckning

inom högst 9Ö % av sagda värde.

I det föregående har jag framhållit, att man har anledning förvänta, att icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 23S.

blott allmännyttiga utan även en del andra företagare utan enskilt vinstsyfte

komma att uppträda såsom producenter av flerfamiljshus; till den senare kategorien

torde särskilt vara att hänföra bostadskooperativa foretag av den typ, som

enligt nuvarande bestämmelser i avseende å tertiarlån pläga likstaiias med

kommun. Då det — vilket för övrigt framhållits av flera remissinstanser —

får anses vara angeläget att icke undertrycka den på kooperativ grund vilande

lägenhetsproduktionen, har jag funnit mig böra föreslå, att, åtminstone under

en övergångstid, tertiarlån inom högst 95 % av fastighetsvärdet fa utgå till

kooperativt organiserade företag, som arbeta utan enskilt vinstsyfte och under

betryggande kontroll. Jag förutsätter vidare, att lån under dylika villkor

icke beviljas med mindre det från början är klart, att företaget fyller ett

legitimt behov och att den kooperativa företagsformen icke blir av blott

formell karaktär. Beträffande den erforderliga kontrollen torde byggnadslån

ebyråns nuvarande praxis i avseende å kommunjämställda företagare

kunna tjäna som förebild. Kostnaderna för kontrollen — som lärer kunna

utövas antingen av vederbörande kommun eller av särskilt ombud for bygg

nadslånebyrån — böra emellertid bäras av det kooperativa företaget sja v.

Jämväl å lån som utgå till företag av nyssangivna art synes räntan bora

utgöra 3 %.

Ytterligare anser jag mig böra såsom en övergångsbestämmelse, avsedd

att tillämpas under några år framåt, förorda, att allmännyttiga

bostadsföretag skola kunna erhålla tertiärlån för inköp av färdigställda,

tidigare tertiärbelånade flerfamiljshus mot en ränta av 3 /o. och mot

säkerhet av inteckning inom 100 % av köpeskillingen; jan förutsätter harvid

dels att tertiärlån för husens uppförande beviljats efter den 1 juli 194b dels

att byggnaden i fråga örn planlösning, utförande och kostnader är föredömlig.

Beträffande sekundärlånen har utredningen presumerat, att sådana Ian skola

komma att beviljas allmännyttiga bostadsföretag mot en ränta av o %. Av

vissa uttalanden i remissvaren vill det emellertid synas, som om de enskilda

kreditgivarna icke skulle vara beredda att utlämna sekundärkrediter på dylika

villkor. Med hänsyn härtill anser jag, att i fråga örn allmännyttiga bostadsföretag

samt företagare, som föreslagits kunna_ erhålla tertiärlån morn Ilo %

av fastighetsvärdet, sagda lån skall kunna »fördjupas» ned till den föreslagna

primärlånegränsen, 60 % av fastighetsvärdet. Däremot är jag icke för närvarande

beredd förorda att enahanda bestämmelser få gälla beträffande övriga

byggnadsföretagare.

Avslutningsvis vill jag i detta sammanhang ånyo understryka, att de av mig

här förordade räntebestämmelserna för lån till flerfamiljshus blott äro att uppfatta

som en åtgärd, varigenom i samband med en förändrad organisation av

bostadsbyggandets finansiering det allmänna, staten och kommunerna, övertager

vissa kreditrisker och förvaltningsuppgifter och alltså icke kan tagas till

intäkt för omdömen örn riktlinjerna för den allmänna räntepolitiken.

Yad härefter angår amorteringstiderna för tertiärlån kan jag ansluta mig

till vad byggnadslånebyrån härutinnan föreslagit; vad byrån anfört rörande

amorteringssystemet föranleder mig emellertid att föreslå, att tertiärlån, beviljade

på de av mig här förordade villkoren, skola amorteras med lika stor

dei årligen under lånens löptid oberoende av örn låntagaren är allmännyttigt

bostadsföretag eller annan; den modifikationen bör dock gälla, att enskild

företagare, såsom jag tidigare föreslagit, skall under 10 år erlägga viss extra

amortering. , „ .

Utredningen har icke framlagt några särskilda förslag i avseende a lån till

ombyggnad av bostadshus. Frågan torde för närvarande vara av ringa praktisk

betydelse, men det synes mig likväl lämpligt, att bestämmelserna härutinnan

bli föremål för omprövning. För egen del förordar jag, att jämväl lån

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande, nr 238.

för ombyggnad av hyreshus skall kunna lämnas mot en ränta av 3 %. Lånets

storlek synes kunna bestämmas till högst halva ombyggnadskostnaden och

för detsamma torde — oavsett vilken företagare som utför ombyggnaden —

böra krävas inteckningssäkerhet inom högst 85 % av det värde, som fastigheten

beräknas erhålla efter ombyggnaden. Beträffande amorteringstiden för

lån till ombyggnad bör densamma bestämmas av byggnadslånebyrån efter

prövning av omständigheterna i varje särskilt fall; dock bör längsta amorteringstid

utgöra i fråga örn stenhus 40 och eljest 30 år. Ombyggnadslån torde

få amorteras enligt samma regler som av mig förordats i avseende å lån för

^byggnad, vilket alltså innebär, att enskild företagare bör verkställa viss

extraamortering. Jag förutsätter, att lån för ombyggnad beviljas endast då

fråga är örn mera omfattande och ur bostadsförsörjningssynpunkt angeläget

ombyggnadsarbete.

I syfte att förhindra sådana höjningar av hyrorna i nybyggda hus, som

kunna föranledas av en allmän räntestegring, har utredningen föreslagit, att

de nuvarande bestämmelserna om räntegaranti bevaras och såvitt angår allmännyttiga

bostadsföretag utsträckas till att gälla under tertiärlånets hela

löptid. Byggnadslånebyrån har för sin del tillstyrkt, att alla låntagare erhålla

räntegaranti under statslånets hela löptid, vilket med hänsyn till den

av mig i^det föregående förordade amorteringstiden för tertiärlån skulle innebära

40 års räntegaranti i fråga örn belånade stenhus och 30 års garanti beträffande

trähus.

Det är uppenbarligen ett intresse av högsta vikt, att räntorna å primäroeh

sekundärlån i nybyggda fastigheter icke höjas i sådan grad, att en hyresöknmg

måste vidtagas. Fördenskull anser jag mig böra under nuvarande förutsättningar

i princip förorda byggnadslånebyråns förslag beträffande räntegarantm.

Emellertid kan förevarande spörsmål komma i ett nytt läge med anledning

av förslag, som 1945 års bankkommitté må komma att framlägga i avseende

å fastighetskreditväsendets framtida organisation. Med hänsyn härtill

vill jag förorda, att de av byrån föreslagna räntegarantibestämmelserna tills

vidare tillämpas blott i avseende å den tertiärlångivning, som kan komma att

äga rum under nästkommande budgetår. Garanterad ränta bör härvid utgöra

för primärlån 3 % samt för sekundärlån den ränta, som vid låneavtalets ^slutande

ma komma att fastställas för sekundärkrediten. I avbidan på de förslag

som må komma att framläggas av bankkommittén anser jag vidare, att extra

lånekostnader betingade av räntebundenhet skola tills vidare under en tioårsperiod

få föranleda ränteeftergift, som dock synes böra utgöra högst 0,1 % per

år räknat å primär- respektive sekundärlånet. — Av praktiska skäl bör byrån

härjämte avstå fran att eftergiva sådana under tiden efter slutlig belåning

inträffande höjningar av räntekostnader, som ej överstiga en procent av fastighetens

beräknade hyresavkastning (inklusive ersättning för fredsvärme)._Vid

ombyggnadsföretag bör såsom hittills räntegarantin gälla allenast sådana

underliggande krediter, som upptagas eller omplaceras i anledning av sagda

företag.

Såsom byggnadslånebyrån framhållit torde det böra anses självklart, att

lägenheter, som tillkomma eller ombyggas med stöd av statliga lån enligt

här förordade bestämmelser bli föremål för hyreskontroll under statslånets

hela löptid. Jämväl ekonomiska planer för bostadsrättsföreningar, som erhålla

statslån, böra kunna bli föremål för det lånebeviljande organets kontroll.

Redan i det föregående har jag förklarat mig gilla den av utredningen föreslagna

bestämmelsen angående visst kommunalt ansvar för förluster uppkomna

vid förvaltning av hyresfastighet, som tillhör allmännyttigt bostadsföretag.

Byggnadslånebyrån har i sitt remissvar gjort vissa förtydliganden och

förslag till modifikationer i utredningens ifrågavarande förslag. För egen del

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 238.

13

företräder jag den uppfattningen, att hyressättningen skall vara sådan — eller

justeras därhän — att alla normalt uppkommande utgifter och hyresförluster

täckas av hyrorna. Vidare anser jag, att förluster, som uppkomma till följd

av försummelser eller vårdslöshet vid fastighetsförvaltningen, t. ex. vanvård

av byggnaden eller upplåtelse av lägenhet åt person, som uppenbarligen ej

har råd att förhyra densamma, skola helt täckas av kommunen, övriga onormala

förluster, t. ex. sådana som föranledas av icke förutsebara, allmänna

rubbningar i ortens ekonomiska förhållanden, böra däremot bäras till Vs av

kommunen och till 4/s av staten. Det synes mig erforderligt, att kommun, som

är missnöjd med byggnadslånebyråns beslut i avseende å hyressättnmg^ eller

förlustuppdelning, skall äga rätt att genom besvär bringa ärendet under Kungl.

Majits prövning. _ =

Såsom byggnadslånebyrån framhållit bör vid den fortsatta låneverksamheten

tomt- och byggnadskostnader bli föremål för prövning. Beträffande

tomtkostnaderna synes härvid 1935 års nivå fortfarande böra utgöra det allmänna

riktmärket; i likhet med byrån anser jag dock, att kommuner, som upplåta

mark åt allmännyttiga bostadsföretag, i eget intresse böra låta markens

självkostnad vara avgörande för prissättningen. Att byrån skall kunna infordra

exploateringskalkyler beträffande tomtmark för vars bebyggande statslån

sökes, synes mig självklart.

De av mig här förordade bestämmelserna rörande den fortsatta tertiärlåneverksamheten

innebära, att finansieringen av hyreshusproduktionen kan förbilligas.

I fråga örn åtskilliga orter betyder detta, att hyrorna för nya bostadslägenheter

kunna sättas lägre än vad nu är fallet; beträffande andra orter

kommer det nuvarande tilläggslånebehovet att bortfalla eller minska.

Tilläggslånesystemet har alltsedan sin tillkomst betraktats såsom ett provisorium.

Det föreligger enligt min uppfattning ej skäl att bevara denna subventionsform

längre än nödvändigt. På av utredningen anförda grunder anser

jag det emellertid icke lämpligt att föreslå ett omedelbart avskaffande av

tilläggslåneverksamheten, vilken alltså tills vidare synes böra fortgå såsom

ett förlängt provisorium.

Det av byggnadslånebyrån framlagda subventionsförslaget synes mig vara

bättre än utredningens förslag ägnat att befordra tillkomsten av sådana ekonomiska

huskroppar och planlösningar, som böra eftersträvas. Emellertid

anser jag det icke vara lämpligt, att subventionerna graderas efter gällande

dyrortsindelning, som numera allmänt anses föråldrad. Jag föreslår i stället,

att Kungl. Majit •—• därest riksdagen ej finner skäl till erinran däremot

— får, efter förslag av byggnadslånebyrån, föreskriva, att tilläggslån

under nästa budgetår skall utgå till hyreshusproduktionen inom sådana orter,

där hyresläget nu är så lågt och inkomstläget tillika sådant, att risk föreligger

för att nyproduktionen av bostäder helt hämmas, örn icke dylik subvention

lämnas; till dessa orter höra främst kommuner inom de lägsta dyrortsgrupperna.

Tilläggslån som här avses torde i nära anslutning till det av byrån

utformade förslaget böra beräknas med utgångspunkt från en överkostnad

motsvarande högst 2 kronor per m2 lägenhetsyta; orterna synas lämpligen

kunna uppdelas i fyra olika grupper, vari överkostnaden fixeras till belopp

motsvarande 50 öre, 1 krona, 1 krona 50 öre och 2 kronor per nr lägenhetsyta.

Av sagda överkostnad bör i enlighet med nu gällande bestämmelser staten

regelmässigt täcka 4/s genom beviljande av tilläggslån samt kommunen återstoden;

liksom nu är fallet torde dylikt lån, då särskilda skäl därtill äro, få

beviljas ändå att vederbörande kommun icke lämnar något bidrag.

På sätt byggnadslånebyrån föreslagit bör vidare en möjlighet hållas öppen

för byrån att, där synnerliga skäl därtill äro, bevilja tilläggslån även inom

andra orter än sådana, som må komma att upptagas i här förut angivna

grupper.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 238.

På alla sådana orter, där tilläggslån icke utgår, böra hyrorna för med stöd

av tertiärlån tillkomna eller ombyggda lägenheter bestämmas enligt självkostnadsprincipen.

Jag förutsätter givetvis, att byggnadslånebyrån liksom hittills

beviljar lån endast i sådana fall, där byggnadsföretaget är ur ekonomisk synpunkt

försvarligt.

De nya bestämmelser rörande tertiär- och tilläggslån, som jag här förordat,

torde böra träda i kraft den 1 juli 1946 och tillämpas beträffande alla ansökningar

örn statslån till flerfamiljshus, som inkomma till byggnadslånebyrån

från och med sagda dag. Härutöver synes det emellertid naturligt, att alla de

företagare, som vid angivna tidpunkt icke fått sina låneansökningar slutligt

avgjorda, erhålla möjlighet att — därest förutsättningarna därför i övrigt äro

uppfyllda -—- få sina ansökningar avgjorda enligt de nya bestämmelserna.

Undantagsvis synas, örn byggnadslånebyrån anser synnerliga skäl tala därför,

även de företagare, som erhållit slutligt beslut med tillämpning av nu gällande

författning, kunna få sina ärenden omprövade enligt de nya bestämmelserna,

förutsatt dock att beviljade lån icke utbetalats av statskontoret.

De närmare föreskrifter som erfordras till komplettering av de lånebestämmelser

jag i det föregående förordat torde — därest riksdagen ej har något att

däremot erinra — få utfärdas av Kungl. Majit.

I detta sammanhang anser jag mig vidare böra framhålla, att jag har för

avsikt att inom den närmaste tiden till prövning upptaga de förslag rörande

familjebidrag och odifferentierade hyresbidrag som utredningen framlagt. Det

är min avsikt att senare anmäla förevarande spörsmål lör Kungl. Majit.

Redan nu anser jag mig böra omförmäla, att jag ämnar föreslå, att

bidrag, som beviljas i hyresreducerande syfte, får gälla även i avseende å

lägenheter, för vilka lånebeslut dessförinnan meddelats men som färdigställts

först efter den 1 juli 1946.

Den nuvarande bristen på bostadslägenheter uppskattas av bostadssociala

utredningen till cirka 50 000 lägenheter i tätorterna; av sagda antal beräknas

ena hälften motsvara ett direkt lägenhetsunderskott i förhållande till efterfrågan,

medan den andra hälften avser den lägenhetsreserv som bör förefinnas

för att bostadsmarknaden skall fungera normalt. Det är givet, att en bostadsbrist

av denna omfattning icke kan avvecklas under loppet av ett par år, men

det är lika uppenbart, att mycket stora ansträngningar måste göras för att så

snabbt som möjligt täcka det föreliggande bostadsunderskottet. Ur dessa synpunkter

skulle jag närmast vara benägen tillstyrka, att, såsom byggnadslånebyrån

föreslagit, bostadsproduktionen för år 1947 inriktades på ett tillskott

av 50 000 lägenheter i tätorterna. Med hänsyn till det faktiska försörjningsläget

anser jag det dock knappast realistiskt att för närvarande räkna med ett

större lägenhetstillskott än 45 000; vid mina beräkningar av medelsbehovet för

tertiärlåneverksamheten under nästa budgetår har jag därför utgått från sistnämnda

lägenhetsantal. Skulle emellertid materialsituationen under loppet

av budgetåret 1946/47 förbättras, anser jag en ökning i produktionsprogrammet

böra övervägas.

Enligt vad byggnadslånebyrån framhållit torde man i stort sett kunna

antaga, att de hyreshus, till vilkas uppförande tertiärlån beviljas under budgetåret

1946/47, bii inflyttningsfärdiga under 1947. Under antagande att lägenhetstillskottet

i tätorterna sagda år skall komma att utgöra cirka 45 000 och

med ledning av sina hittillsvarande erfarenheter rörande tertiärlåneverksamhetens

relativa omfattning har byrån uppskattat det antal lägenheter i flerfamiljshus

— avsedda att färdigställas 1947 — till vilkas uppförande tertiärlån

komma att sökas under nästa budgetår, till 29 000. Det genomsnittliga belåningsvärdet

för sagda lägenheter har byrån, med hänsyn till produktionens

inriktning mot något större lägenheter än för närvarande, ansett sig böra be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 238.

15

räkna till 20 000 kronor. Om det vidare antages, att av den med tertiärlån

finansierade lägenhetsproduktionen under 1947 25 % komma att utföras respektive

övertagas av allmännyttiga bostadsföretag, 20 % utföras av sådana företagare,

vilka kunna erhålla tertiärlån inom 95 % av fastighetsvärdet, samt

återstoden av enskilda byggmästare, synes tertiärlånets genomsnittliga storlek

böra uppskattas till 25 å 26 % av lägenhets belåningsvärde. Under angivna

förutsättningar skulle följaktligen behovet av tertiärlånemedel till 1947 års

produktion av lägenheter i flerfamiljshus kunna uppskattas till (29 000 X

20 000) 147,9 miljoner kronor.

100 _ , ,

De av mig i det föregående förordade bestämmelserna angående retroaktiv

tillämpning av de föreslagna nya lånevillkoren torde föranleda en icke obetydlig

ökning i behovet av tertiärlånemedel. Uppskattningar, som verkställts

inom byggnadslånebyrån, giva vid handen, att till följd av övergångsbestämmelserna

ytterligare cirka 65 miljoner kronor skulle erfordras till beviljande

av tertiärlån under budgetåret 1946/47; det må dock framhållas, att nyssangivna

uppskattningar av byrån betecknas såsom mycket ovissa. Slutligen

måste det antagas, att tertiärlån enligt de nya bestämmelserna, kommer att

sökas för en del planerade företag, som tidigare avsetts bli finansierade genom

kommunala lån; det härav föranledda medelsbehovet torde kunna uppskattas

till 5 miljoner kronor.

I enlighet med det anförda beräknar jag att till beviljande av tertiärlån på

de av mig här förordade villkoren kommer att under budgetåret 1946/47 åtgå

i runt tal (150 + 65 + 5) 220 miljoner kronor. Anslag för ändamålet synes

framdeles böra anvisas till en nyinrättad fond under statens utlåningsfonder,

förslagsvis benämnd Lånefonden för bostadsbyggande.

Det måste antagas att vid ingången av budgetåret 1946/47 ett visst antal

låneansökningar äro anhängiga hos byggnadslånebyrån men ännu icke preliminärt

prövade. I en del av dessa fall kommer givetvis lånsökanden att hos

byrån hemställa örn prövning av ansökningen i enlighet med de nya bestämmelserna,

medan däremot andra lånsökande komma att vidhålla sin ursprungliga

ansökan. Till denna senare grupp torde framför allt höra enskilda företagare,

som planerat och måhända även igångsatt sina byggnadsföretag utifrån

den förutsättningen, att tertiärlån inom 90 % av fastighetsvärdet — jämte

eventuellt tilläggslån — skulle komma att beviljas dem enligt de nu gällande

bestämmelserna. Praktiska skäl och även billigheten tala för att lånsökande,

vilkas ansökningar örn tertiär- och/eller tilläggslån till flerfamiljshus den 1

juli 1946 icke preliminärt avgjorts av byggnadslånebyrån, ej obetingat betages

möjligheten att erhålla lån i enlighet med sina ursprungliga planer. Härför

kräves emellertid att medel finnas tillgängliga. Då ett avsevärt antal låntagare,

som fått tertiärlån preliminärt beviljat före den 1 juli 1946, lärer komma att

begära omprövning av sina låneansökningar enligt de förordade nya bestämmelserna,

torde det under fonden för låneunderstöd upptagna tertiärlåneanslaget

emellertid komma att tillföras medel, som genom de preliminära besluten

varit reserverade för sagda låntagare. Sannolikt kommer denna ökning

av det äldre tertiärlåneanslaget att avsevärt överstiga behovet av medel till

täckande av nyss nämnda efterfrågan på »äldre» tertiärlån. Vid sådant förhållande

saknar jag anledning att på grund av sagda behov föreslå, att ytterligare

medel äskas å det å kapitalbudgeten nu upptagna tertiärlåneanslaget.

Enligt upplysningar, som byggnadslånebyrån under hand tillställt mig, torde

vid tillämpning av de bestämmelser för tilläggslåneverksamheten, som jag i

det föregående förordat, ett belopp av 10 miljoner kronor erfordras för ändamålet

under budgetåret 1946/47. Ytterligare torde enligt byråns upp
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 238.

fattning visst ökat behov av tilläggslån framträda vid slutlig prövning av

en del äldre ärenden; byrån anser det emellertid icke vara för närvarande möjligt

att säkert uppskatta storleken av sagda behov.

Beträffande reservationen av tilläggslånemedel torde densamma enligt

byggnadslånebyråns beräkningar komma att uppgå till cirka 26 miljoner kronor

per den 1 juli 1946. Vid sådant förhållande saknas uppenbarligen anledning

att för fullföljande av här ifrågavarande line verksamhet föreslå anvisande av

ytterligare medel till tilläggslån.

2. Tertiärlåneverksamlieten för enfamiljshus. Av det av statens byggnadslånebyrå

för nästa budgetår till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

äskade investeringsanslaget av 175 miljoner kronor har ett belopp av cirka 60

miljoner kronor antagits åtgå till lån för enfamiljshus, d. v. s. byggnad med

en eller två bostadslägenheter. Bör att belysa omfattningen av förevarande

låneverksamhet har byrån i skrivelsen anfört följande tabell.

Antal ansökningar ................

» lägenheter ..................

Tertiärlån (cirka kr.) ..............

Därav räntefri stående del:

antal ansökningar..............

belopp (cirka kr.)..............

Inkomna ansökningar

Preliminära beslut örn lån I

1943/44 1944/45

1943/44 1944/45

2 957

3 412

26 200 000

2 410

6 600 000

4 893

5 737

47 200 000

4 266

12 300 000

2 478

2 874

19 000 000

1993

4 900 000

4 189

5 007

36 000 000

3 359

9 200 000

Bostadssociala utredningen har framlagt vissa förslag i avseende å den

statliga stödverksamheten till förmån för egnahemsproduktionen. Utredningens

förslag syfta dels till att ersätta nuvarande starkt differentierade bestämmelser

å förevarande område med enhetliga låne- och bidragsregler, dels

till att införa sådana subventioner, att en allmän kraftig höjning av utrymmesoch

utrustningsstandarden för enfamiljshus kan genomföras under loppet av

en lö årsperiod.

Departementschefen har i denna del anfört följande.

Av skäl, som jag i det föregående framlagt, anser jag det icke vara för

närvarande möjligt att taga ställning till de förslag bostadssociala utredningen

framlagt i avseende å lån och bidrag till egnahemsproduktionens främjande.

Vid sådant förhållande torde bland annat den nuvarande tertiärlåneverksamheten

för enfamiljshus under nästa budgetår böra fortgå under oförändrade

former. Jag tillåter mig i detta sammanhang framhålla, att den föreslagna

sänkningen av räntan å tertiärlån till flerfamiljshus icke innebär, att produktionen

av sådana hus därigenom försättes i ett mera förmånligt läge än

egnahemsbyggandet. Bör det första bör sålunda erinras, att räntan å tertiärlån

till enfamiljshus är 3,6 %, d. v. s. lägre än den för flerfamiljshus nu gällande

tertiärlåneräntan. Vidare måste ihågkommas, att medan tilläggslånen

för flerfamiljshus på många orter bortfallit, produktionen av enfamiljshus

fortfarande reguljärt subventioneras genom beviljande av ränte- och amorteringsfrihet

för tertiärlånet med belopp motsvarande 10 % av anskaffningskostnaden;

denna subvention är avsedd att utgå jämväl under nästa budgetår.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 238.

17

Behovet av tertiärlånemedel under budgetåret 1946/47 till lån för enfamiljshus

har av byggnadslånebyrån i dess skrivelse den 31 augusti 1945 uppskattats

till cirka 60 miljoner kronor. Enligt vad jag erfarit torde summan av de

tertiärlån, som under innevarande budgetår kunna antagas bli för ändamålet

beviljade av byrån, komma att överstiga sagda belopp med cirka 10 %\ efterfrågan

på dylika lån har våren 1946 varit mycket stor. Med hänsyn härtill

vill jag ifrågasätta, örn icke medelsbehovet borde uppräknas något. På grund

av bland annat den hämmande inverkan på egnahemsbyggandet, som knappheten

på trävaror kan få, anser jag emellertid, att ett belopp av 65 miljoner

kronor bör vara tillräckligt för att tillgodose efterfrågan på tertiärlån till

egnahem under nästa budgetår.

Såsom jag tidigare nämnt torde vid bifall till de av mig i det föregående

framlagda förslagen rörande tertiärlån till flerfamiljshus ett betydande antal

av dem som före den 1 juli 1946 erhållit preliminärt men ej slutligt beslut

örn tertiärlån för uppförande av sådant hus komma att få sina ärenden

omprövade jämlikt de förordade nya bestämmelserna. De tertiärlån, som

preliminärt beviljats ifrågavarande låntagare, komma därvid att återföras till

det nuvarande tertiärlåneanslaget. Enligt byggnadslånebyråns uppfattning

kommer denna ökning av berörda anslag att överstiga det medelsbehov, som

uppstår, därest vissa av de den 1 juli 1946 hos byrån anhängiga, preliminärt

icke avgjorda ansökningarna om tertiärlån till flerfamiljshus övergångsvis behandlas

enligt de nu gällande bestämmelserna. Med hur stort belopp angivna

anslagsökning kan överstiga nyssnämnda medelsbehov synes vara mycket

svårt att bedöma; från byråns sida framhålles bland annat, att fortfarande

vid slutlig behandling av låneärenden höjning av tertiärlånet måste ske till

följd därav, att det preliminära lånebeslutet meddelats före räntesänkningen

under våren 1945, d. v. s. vid en tidpunkt då avkastningsvärdena och följaktligen

även de genomsnittliga lånebeloppen per lägenhet voro lägre än nu.

Det synes emellertid enligt byråns uppskattningar kunna antagas, att tertiärlåneanslaget

vid tillämpning av de övergångsbestämmelser rörande tertiärlåneverksamheten,

som jag förordat, skall under loppet av nästa budgetår

komma att ökas med ett nettobelopp av cirka 15 miljoner kronor. Då detta

belopp synes böra tagas i anspråk för beviljande av tertiärlån till enfamiljshus,

torde medelsanvisningen för angivna ändamål kunna begränsas till (65

—15) 50 miljoner kronor.

Med hänsyn därtill att de lånebelopp, som sålunda återgå till tertiärlåneanslaget,

få antagas komma att tillföras sagda anslag successivt under hela

nästa budgetår, medan däremot det medelsbehov, som föranledes av byråns

balans per den 1 juli 1946 av oavgjorda ärenden rörande tertiärlån till flerfamiljshus,

koncentreras till en kort tid i början av budgetåret, förutsätter

jag, att de medel, som för nästa budgetår må komma att anvisas å det nuvarande

tertiärlåneanslaget, få tagas i anspråk för tillgodoseende av sistnämnda

medelsbehov.

Å andra sidan anser jag, att även örn nettotillskottet å tertiärlåneanslaget

under nästa budgetår skulle komma att överstiga det här förut antagna beloppet,

15 miljoner kronor, byggnadslånebyrån likväl icke bör utan riksdagens

medgivande få under nästa budgetår bevilja tertiärlån till enfamiljshus med

mer än 65 miljoner kronor.

3. Bostadsförsörjning: för mindre bemedlade, barnrika familjer. Riksdagen har

för innevarande budgetår anvisat dels, för beviljande av bostadsanskaffningslån,

till Lånefonden för mindre bemedlade, barnrika familjer investeringsanslag

med 70 miljoner kronor dels till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika

Biliam/ till riksdagens protokoll 1948. 6 samt. Nr 238. ms « 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 238.

familjer förslagsanslag å 8,5 miljoner kronor. Vidare ha av de anslag, som för

budgetåret 1945/46 anvisats till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

sammanlagt 9 miljoner kronor avsetts för beviljande av tilläggslån knutna till

här förevarande låneverksamhet.

I förenämnda skrivelse den 31 augusti 1945 har statens byggnadslånebyrå

hemställt örn anvisande för budgetåret 1946/47 av bland annat ett investeringsanslag

av 70 miljoner kronor till nyssnämnda lånefond samt ett förslagsanslag

av 10 miljoner kronor till hyresrabatter av sagda art. Ytterligare har

byrån föreslagit, att av det belopp, som för nästa budgetår må komma att

anvisas till tilläggslån, 11 miljoner kronor få disponeras för utgivande av sådana

lån i samband med beviljande av bostadsanskaffningslån.

Byggnadslånebyrån framhöll i sagda skrivelse bland annat, att antalet inkommande

ansökningar örn bostadsanskaffningslån alltjämt ökades. Medan antalet

dylika under budgetåret 1943/44 inkomna ansökningar uppgått till 2 373,

hade sålunda motsvarande siffra för budgetåret 1944/45 stigit till 3 610.

Ehuru det vore ytterst vanskligt att bedöma det erforderliga behovet av anslag

till bostadsanskaffningslån för budgetåret 1946/47, syntes det likväl

byrån rimligt att antaga en fortsatt ökning i efterfrågan på medel för ifrågavarande

lån; ökningen torde emellertid enligt byråns uppfattning knappast

komma att bli fullt så markerad som under budgetåret 1944/45, under vilket

behovet, om jämförelse gjordes med budgetåret dessförinnan, stigit från 40

till 55 miljoner kronor.

Enligt uppgifter från byggnadslånebyrån har, framhåller departementschefen,

stödverksamheten till förmån för de mindre bemedlade, barnrika familjernas

bostadsförsörjning under den sista tiden fortgått i samma betydande omfattning.

Antalet lägenheter till vilka lån och/eller bidrag av förevarande art beviljats

under första kvartalet 1946 uppgick sålunda till 776, av vilka 674 voro

belägna i egnahem. Hela antalet lägenheter, som omfattades av stödverksamheten,

utgjorde per den 31 mars 1946 23 569, varav 13 656 voro egnahemslägenheter.

Departementschefen har härefter anfört följande.

Av skäl, som framgå av vad i det föregående anförts, torde stödverksamheten

till förmån för de mindre bemedlade, barnrika familjernas bostadsförsörjning

böra fortgå i oförändrade former under budgetåret 1946/47. Med

hänsyn till verksamhetens socialt höga angelägenhetsgrad anser jag, att stödgivningen

under nästa budgetår bör erhålla ungefär samma omfattning som

under innevarande budgetår.

På grund härav biträder jag byggnadslånebyråns förslag, att för budgetåret

1946/47 äskas ett anslag av 70 miljoner kronor till beviljande av bostadsanskaffningslån.

Beträffande behovet av tilläggslån, som beviljas i samband med bostadsanskaffningslån,

torde detsamma i enlighet med byggnadslånebyråns beräkningar

kunna skattas till 11 miljoner kronor under budgetåret 1946/47. Då

reservationerna å tilläggslåneanslaget per den 1 juli 1946 beräknas komma

att uppgå till cirka 26 miljoner kronor, och då behovet under nästa budgetår

av tilläggslån knutna till tertiärlåneverksamheten — såsom jag i det föregående

framhållit — kan uppskattas till 10 miljoner kronor, erfordras uppen
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 238.

19

barligen ingen ytterligare medelsanvisning å ifrågavarande anslag för att tillgodose

behovet av tilläggslån, som beviljas för uppförande av bostäder åt

mindre bemedlade, barnrika familjer.

Yad härefter angår anslaget till hyresrabatter till familjer, som nyss sagts,

synes detsamma böra för nästa budgetår upptagas till det av byggnadslånebyrån

föreslagna beloppet 10 miljoner kronor.

Jämlikt tidigare av riksdagen lämnade bemyndiganden får sistnämnda anslag

under vissa förutsättningar tagas i anspråk för beviljande av familjebidrag

jämväl åt sådana mindre bemedlade, barnrika familjer, som beretts

bostad i med stöd av tertiärlån uppförd fastighet tillhörig kommun eller därmed

i lånehänseende jämställt företag eller som förhyra bostad i fastighet,

vilken förvaltas av försvarets bostadsanskaffningsnämnd. Allmännyttiga

bostadsföretag av den art, som av mig omförmälts i sammanhang med frågan

örn nya villkor för tertiärlån, böra givetvis likställas med sådana företag, som

i avseende å nu gällande tertiärlånebestämmelser äro jämställda med kommun.

Hinder synes ej heller böra möta, att familjebidrag utgår till familj,

som beredes bostad i fastighet uppförd av sådan företagare, som enligt de

för tertiärlåneverksamheten föreslagna nya bestämmelserna skall kunna erhålla

tertiärlån inom 95 % av fastighetsvärdet; såsom särskild förutsättning

härför synes dock få gälla, att vederbörande kommun vidtager åtgärder till

förhindrande av att familjen får erlägga sådan avgift, som är förenad med

anskaffande av bostadsrättslägenheten eller som må komma att uttagas utöver

årsavgiften.

Därest riksdagen ej har något att däremot erinra, torde vidare bränslebidrag

till familjer, som här avses, få enligt gängse grunder utgå jämväl

under nästa budgetår.

4. Bidrag till inrättande av pensionärshem. Riksdagen har för innevarande

budgetår anvisat 10 miljoner kronor till förevarande ändamål.

I skrivelse den 31 augusti 1945 har statens byggnadslånebyrå föreslagit,

att för budgetåret 1946/47 måtte till bidrag till inrättande av pensionärshem

anvisas ett anslag av 9 miljoner kronor; vid dessa beräkningar har byrån antagit,

att vid utgången av innevarande budgetår skall komma att föreligga en

balans av ärenden avseende bidrag å tillhopa cirka 1 miljon kronor.

Departementschefen har anfört följande.

Bidragsgivningen i avseende å pensionärshem är liksom stödverksamheten

till förmån för de barnrika familjernas bostadsförsörjning av socialt hög

angelägenhetsgrad. Med hänsyn härtill synes det önskvärt, att pensionärshemsbyggandet

fullföljes i ungefär samma takt som under de två sista åren.

Jag föreslår fördenskull, att för nästa budgetår äskas ett anslag av 9 miljoner

kronor till bidrag till inrättande av pensionärshem.

Därest riksdagen bifaller de av Kungl. Maj:t i propositionen nr 220/1946

framlagda förslagen om folkpensioner, torde de nuvarande bestämmelserna

örn statsbidrag till inrättande av pensionärshem eventuellt få bli föremål för

vissa justeringar. Till denna fråga torde jag få återkomma i annat sammanhang.

5. BostadsfUrbättringsverksamhetcn på landsbygden. Å riksstaten för innevarande

budgetår lia följande belopp anvisats till här avsedda verksamhet nämligen:

till bostadsförbättringsbidrag 20 miljoner kronor, till nybyggnadslån 12

miljoner kronor, till förbättringslån 8 miljoner kronor samt till lantarbetare

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 238.

bostadslån 4 miljoner kronor. Vidare har å tilläggsstat II anvisats ett belopp

av 3 miljoner kronor till lantarbetarbostadslån.

Till sådana tilläggslån, som jämte bostadslån utgå för nybyggnad av bostadsegnahem,

har av det för innevarande budgetår anvisade tilläggslåneanslaget

avsetts ett belopp av 2 miljoner kronor.

I skrivelse den 29 augusti 1945 har egnahemsstyrelsen gjort framställning

rörande anvisande av anslag för budgetåret 1946/47 till bostadsförbättrings

verksamheten på landsbygden.

Bostadssociala utredningen har framlagt förslag till förenhetligande av

de nu gällande bestämmelserna örn stödverksamhet för ny- och ombyggnad

av egnahem; utredningens förslag ''beröra dock icke den i avseende å

lantarbetarbostäder bedrivna låne- och bidragsverksamheten, vilken ansetts

sammanhänga så nära med jordbrukspolitiken i allmänhet, att frågan örn dess

fortsatta bedrivande befunnits böra prövas av 1942 års jordbrukskommitté.

Svenska landsbygdens kvinnoförbund har i en den 12 september 1945 dagtecknad

skrivelse hemställt, att anslaget till bostadsförbättringsbidrag kraftigt

ökas samt att tillräcklig del därav användes för anordnande av vatten och avloppsledningar

till landsbygdens bostäder.

Departementschefen har anfört följande.

I åtskilliga remissvar över bostadssociala utredningens förutnämnda betänkande

har framhållits angelägenheten av att landsbygdens bostadsförsörjningsfrågor

ägnas tillräcklig uppmärksamhet. Jag delar helt denna uppfattning.

De av utredningen framlagda förslagen rörande stödåtgärder till främjande

av bostadsbyggandet på landsbygden torde emellertid, av de skäl jag

förut angivit, icke kunna omedelbart upptagas till prövning. Med hänsyn

härtill synes den nuvarande låne- och bidragsverksamheten för ändamålet få

fortsättningsvis bedrivas under ytterligare ett budgetår.

Egnahemsstyrelsens förslag rörande anslagen till bostadsförbättringsverksamheten

på landsbygden för nästa budgetår innebära, att medelsanvisningen

skulle något ökas i förhållande till vad som gäller för innevarande budgetår.

Även jag är av den uppfattningen, att förutsättningar böra skapas för en något

vidgad stödverksamhet på området. Den rådande materialknappheten lärer

emellertid göra en ytterligare ökning av anslagen meningslös.

I anslutning till det anförda föreslår jag att för nästa budgetår äskas följande

anslag, nämligen till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden

20 miljoner kronor, till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande

på landsbygden 15 miljoner kronor, till Lån till uppförande och förbättring

av lantarbetarbostäder 6 miljoner kronor samt till Lån till bostadsförbättringsverksamhet

8 miljoner kronor.

Under antagande att riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts förutnämnda förslag

örn höjning av maximivärdet å egnahem, synes det belopp, som under nästa

budgetår erfordras för tilläggslån knutna till egnahemslåneverksamheten,

kunna skattas till 2,5 miljoner kronor. Såsom jag tidigare framhållit äro emellertid

reservationerna å tilläggslåneanslaget så stora, att även nyssnämnda

behov torde kunna tillgodoses utan anvisande av nya medel å anslaget.

I detta sammanhang synes riksdagens medgivande böra inhämtas till att

räntefoten för förbättringslån och lantarbetarbostadslån, som beviljas under

nästa budgetår, fastställes till oförändrat 3,2 5 %.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 238.

21

6. Anslag-en till statens byg-grnadsl&nebyrå. För byggnadslånebyrån gäller

Kungl. Majlis instruktion den 4 december 1942 (nr 931) med däri den 1 oktober

1943 (nr 717) och den 30 juni 1944 (nr 406) vidtagna ändringar.

Enligt sagda instruktion består byggnadslånebyrån av en ordförande och

chef samt högst sex ledamöter, samtliga för viss tid förordnade av Kungl.

Majit. En ledamotsbefattning har under budgetåret 1945/46 hållits vakant.

Arbetet inom byrån är fördelat på tre avdelningar, nämligen sociala avdelningen

(ärenden avseende bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer och pensionärer), tertiärlåneavdelningen (ärenden rörande tertiärlån

och tilläggslån) och kansliavdelningen (övriga ärenden). I spetsen för varje

avdelning står en av Kungl. Majit förordnad chef.

Vissa av de till kansliavdelningen hörande arbetsuppgifterna ha av organisatoriska

skäl sammanförts till fyra olika grupper, som handläggas inom särskilda

sektioner av kansliavdelningen, benämnda arkitektavdelningen (ärenden

rörande granskning av ritningar), tekniska avdelningen (ärenden avseende

byggnadstekniska frågor samt rörande remisser å ansökningar örn byggnadstillstånd),

utredningsavdelningen (bostadsbehovsundersökningar, statistiska

utredningar i allmänhet m. m.) samt ombudsmannaexpeditionen (ärenden avseende

säkerställande och bevakning av statens fordringsanspråk m. m.). Återstående

till kansliavdelningen hörande arbetsuppgifter (framställningar till

Kungl. Majit, remissutlåtanden i allmänhet, organisationsfrågor, personalärenden

m. m.) handläggas å den egentliga kansliavdelningen.

Hos byggnadslånebyrån äro för närvarande anställda omkring 230 befattningshavare

och särskilda sakkunniga.

Avlöningsanslaget. Å gällande riksstat är anslaget uppfört med

1 130 000 kronor.

Kungl. Majit har genom beslut den 26 april 1946 medgivit, att den i avlöningsstaten

upptagna anslagsposten till Ersättningar till kanslipersonal får

överskridas med högst 280 000 kronor. Av sagda belopp avse cirka 59 000

kronor engångsutbetalning av särskilt avlöningstil]ägg åt befattningshavare

bland kanslipersonalen; bemyndigande för byrån att utbetala dylikt tillägg

har lämnats av Kungl. Majit den 5 april 1946.

Ytterligare har Kungl. Majit genom beslut den 12 i samma månad bemyndigat

byggnadslånebyrån att till byråns ordförande och avdelningschefer utbetala

sådant avlöningstillägg, som nyss nämnts.

Till avlöningar inom byggnadslånebyrån har således för budgetåret 1945/46

ställts till förfogande sammanlagt (1 130 000 + 280 000) 1 410 000 kronor,

varav emellertid cirka 60 000 kronor avse engångstillägg å avlöningarna till

vissa ledamöter och befattningshavare.

I skrivelser den 31 augusti 1945 och den 29 mars 1946 har statens byggnadslånebyrå

hemställt om anslag till förevarande ändamål för nästa budgetår.

Departementschefen har anfört följande.

Yad först angår anslagsposten till månadsarvoden till ordförande och ledamöter

synes densamma, såsom byggnadslånebyrån föreslagit, böra upptagas

till 12 000 kronor, varigenom tillfälle beredes Kungl. Majit att återbesätta den

vakanta lcdamotsbefattningen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 238.

Posten till ersättning till ordföranden för mistade avlöningsförmåner samt

ersättningar till avdelningscheferna torde i enlighet med byråns förslag

böra höjas. Då jag förutsätter, att provisoriskt lönetillägg från och med

den 1 juli 1946 skall få utgå till byråns ordförande jämte cheferna för kansliavdelningen

och tertiärlåneavdelningen och då jag vidare avser att, med

hänsyn till den mycket betydande ökningen av arbetsuppgifterna inom byråns

sociala avdelning, föreslå, att månadsarvodet till chefen för sagda avdelning

från och med budgetårsskiftet höjes från nuvarande 900 till 1 000 kronor,

anser jag, att posten bör beräknas till 60 000 kronor.

Därest de av mig i det föregående framlagda förslagen i avseende å tertiärlåneverksamheten

bifallas, kommer otvivelaktigt byggnadslånebyråns arbetsbörda,

åtminstone under en övergångstid, att okas. Å andra sidan synes det

ej osannolikt, att arbetsuppgifterna minska, sedan systemet fungerat en tid.

Det bör i detta sammanhang framhållas, att det givetvis är ett allmänt intresse,

att de initialsvårigheter i avseende å arbetet, som kunna förväntas

inträda för byrån efter budgetårsskiftet, icke ökas till följd av brist på personal.

Med hänsyn härtill anser jag det icke vara tillrådligt att föreslå någon

nedsättning av de belopp som byrån ansett erforderliga till ersättningar till

kanslipersonal samt till ersättningar till experter och sakkunniga, 1 365 000

respektive 105 000 kronor. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att ytterligare

belopp till nyssnämnda ändamål kunna komma att krävas. Till följd

av omfattningen av sina löpande arbetsuppgifter har byrån endast i mycket

begränsad omfattning kunnat avdela personal till utrednings- och forskningsuppgifter

med ändamål att befordra rationalisering av bostadsproduktionen.

Enligt min uppfattning bör byrån, örn arbetsuppgifter av angivna art finnas

böra åläggas byrån, förstärkas i den omfattning som betingas härav.

Vidkommande slutligen posten till årsarvoden till revisorer ber jag få

anföra följande.

Till envar av byggnadslånebyråns två revisorer utgår sedan budgetåret

1943/44 ett årsarvode av 1 000 kronor. Dessa arvoden utbetalades första

gången på hösten 1943 och avsågo därvid ersättning för revision av byråns

räkenskaper och förvaltning under budgetåret 1942/43. Belastningen å byråns

avlönings- och omkostnadsanslag för sagda budgetår uppgick till i runt tal

490 000 respektive 235 000 kronor. För innevarande budgetår torde motsvarande

siffror komma att stiga till 1 410 000 respektive 358 000 kronor, vilket

torde utvisa, att byråns verksamhet under de tre sistförflutna åren till

omfattningen kraftigt ökats. Med hänsyn härtill synes det mig skäligt, att

revisorernas årsarvoden nu ökas, förslagsvis från 1 000 till 1 500 kronor;

ifrågavarande anslagspost bör alltså höjas till 3 000 kronor.

I enlighet med det anförda anser jag, att byggnadslånebyråns avlöningsanslag

för nästa budgetår bör upptagas med (12 000 + 60 000 + 1 365 000 +

105 000 + 3 000) 1 545 000 kronor.

Omkostnadsanslaget. Å gällande riksstat är förevarande anslag uppfört

med 225 000 kronor, därav 25 000 kronor avse resekostnads- och trakta

mentsersättningar, 190 000 kronor expenser samt 10 000 kronor publikationstryck.

I sin förenämnda skrivelse den 31 augusti 1945 har statens byggnadslånebyrå

gjort framställning örn anslag för nästa budgetår även under förevarande

anslagspost.

Departementschefen har anfört följande.

Yad först angår byggnadslånebyråns framställning rörande sjukvård m. m.

för byråns befattningshavare anser jag, att denna angelägenhet bör kunna

anstå i avbidan på lösandet av frågan örn byråns framtida organisation.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 238.

23

Posterna till reseersättningar och publikationstryck torde med hänsyn till

utgifterna för dessa ändamål under innevarande budgetår samt den ökning i

byråns arbetsuppgifter, som kan förväntas inträda under nästa budgetår, knappast

kunna sättas lägre än till 35 000 respektive 10 000 kronor.

Yad slutligen angår posten till expenser lärer det icke kunna anses

troligt, att utgifterna härför skola under nästa budgetår bli lägre än under

första halvåret 1946. Vid bifall till de av mig i det föregående framlagda förslagen

rörande nya villkor för tertiärlåneverksamheten måste det tvärtom

antagas, att vissa extra kostnader -—- såsom för nya blanketter m. m.

— ej kunna undvikas. Under antagande dels att de löpande expenserna

för nästa budgetår skola stanna på samma nivå som under första halvåret

1946, dels att till vissa nyanskaffningar m. m. kommer att åtgå ett

belopp av 15 000 kronor beräknar jag det för expenser under budgetåret

1946/47 erforderliga medelsbehovet till (12 X 20 000 + 15 000) 255 000 kronor.

I enlighet med det anförda föreslår jag, att byggnadslånebyråns omkostnadsanslag

för nästa budgetår upptages med (35 000 + 10 000 + 255 000)

300 000 kronor.

Motioner.

I samband med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft följande motioner, nämligen

1) två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Bror Nilsson och fru Svenson (I: 37) och den andra inom andra kammaren

av herr Hansson i Skegrie m. fl. (11:23), i vilka hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning

av frågan på vad sätt barnrika innehavare av mindre jordbruk, utan hinder

av sådana ekonomiska förhållanden, som i motionerna omtalats, må kunna

erhålla motsvarande förmåner vid anskaffande av bostadshus, som nu lämnas

genom statliga bostadsanskaffningslån till barnrika familjer;

2) två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Gustavson och Albert Andersson (I: 357) och den andra inom andra

kammaren av herrar Mattsson och Gustafsson i Lekåsa (11:547), i vilka

hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition, i vad

avser grunderna för tertiärlåneverksamheten, måtte beakta de i motionerna

framförda synpunkterna vid fastställandet av grunder för utlämnandet av

tertiärlån;

3) en inom första kammaren av herr Gränebo m. fl. väckt motion (I: 364),

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, dels att tertiärlån må utgå till

allmännyttiga bostadsföretag med högst 90 %, till bostadskooperativa företag

och till enskilda byggmästare med högst 85 % av de godtagbara anskaffningskostnaderna,

dels att räntan å tertiärlån till byggande av enfamiljshus fastställes

till 3 % och dels att i skrivelse till Kungl. Majit begära skyndsam utredning

med förslag till nya riktlinjer för bostadsförbättringsverksamheten

på landsbygden;

4) två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Holmbäck och Lindblom, (I: 365) och den andra inom andra kammaren

av herr Ståhl (11:557), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta, att be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 238.

låningsgränsen för enskilda företagare höjes från föreslagna 85 till 90 % av

byggnadskostnaden; att belåningsgränsen för kommuner, allmännyttiga och

kooperativa byggnadsföretag bestämmes till 95 % av byggnadskostnaden; att

enskilda byggnadsföretagare icke åläggas en extra amortering å 1,5 % under

de första tio åren av tertiärlånets löptid; att utförandet av kommunernas byggnadsverksamhet

skall ske enligt entreprenadsystem; samt att belåningsgränsen

för sekundärlån höjes från föreslagna 70 % till av riksdagen år 1929 i

instruktion för svenska bostadskreditkassan godkända gräns på 75 %;

5) två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Gustaf Elofsson och Ivar Persson (I: 366) och den andra inom andra kammaren

av herrar Nilson i Spånstad och Pettersson i Norregård (11:558), i

vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta, att bostadsförbättringsbidrag

må utan behovsprövning utgå till indragning av vatten och/eller avlopp med

40 %, dock högst 500 kronor av anläggningskostnaderna, och att i anledning

härav anvisa 23 miljoner kronor till bidrag till främjande av bostadsbyggande

på landsbygden;

6) två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Axel Ivar Anderson och Velander (I: 367) och den andra inom andra

kammaren av herr Hagberg i Malmö m. fl. (11:554), i vilka hemställts, att

riksdagen vid utformningen av grunderna för den statliga bostadslångivningen

beaktar de i motionerna utvecklade synpunkterna;

7) en inom andra kammaren av herr Holmberg m. fl. väckt motion (II: 40),

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa örn sådan ändring av nu gällande bestämmelser rörande bostadsförbättringsbidrag,

att par. 5 i kungörelsen härom får följande lydelse:

Förbättringsbidraget utgår--- — annat håll.

Förbättringsbidraget ---uppgå till högst

7 000 kronor för byggnadsföretag, som avser dels förbättringsarbete å bostadslägenhet

eller uppförande av nya bostadslägenheter, dels ock anordnande

av ledningar för vatten och avlopp eller förbättring av vattentäkt, därvid

bidraget till förbättringsarbetet eller uppförandet av nya lägenheter må utgöra

högst 5 000 kronor samt bidraget i övrigt högst 2 000 kronor,

5 000 kronor för byggnadsföretag, som avser enbart förbättringsarbete å

bostadslägenhet eller uppförande av nya lägenheter, samt

2 000 kronor för byggnadsföretag, som avser enbart anordnande av ledningar

för vatten och avlopp eller förbättring av vattentäkt.

Kostnaderna för--— dessa golvytor.

Därjämte -— --äga tillämpning.

Har för —--härtill tagas.

Avser förbättringsbidraget byggnadsföretag å skogstorp, odlingslägenhet,

kronotorp, kolonat eller fjällägenhet, som upplåtits å kronopark i Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens

län, eller å lägenhet som för renskötselns drivande innehaves av lapp,

må bidraget uppgå till högst 6 000 kronor. I kostnaderna för byggnadsföretaget

må därvid icke inräknas värdet av byggnadsmaterial, som kronan kost
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 238. 25

nadsfritt ställer till sökandes förfogande eller för vilka denne erhåller ersättning

av kronan.

Är bidrag —--vederbörande markägare;

8) en inom andra kammaren av herr Kempe m. fl. väckt motion (II: 158),

vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer örn förslag

till bestämmelser beträffande inlösen av bostadsrättsinnehavarnas andelar

•i fastigheter, vilka uppförts med stöd av statliga lån, samt att Kungl. Majit

därvid beaktar de förslag, som i motionen anförts örn samhällets övertagande

av fastigheterna och de organisatoriska riktlinjerna för förvaltningen av dessa

fastigheter;

9) en inom andra kammaren av herrar Skoglund i Umeå och Mäler väckt

motion (II: 159), vari hemställts, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till

Kungl. Majit hemställa örn sådan ändring i kungörelsen nr 464/1939 om förbättringsbidrag

m. m., att lån och bidragsverksamhet enligt kungörelsen, utan

föregående prövning av Kungl. Majit, må, oavsett de bestämmelser, som i

hälsovårdsavseende gälla inom en kommun, förekomma i avseende å bostadslägenhet

i en- och tvåfamiljshus;

10) en inom andra kammaren av herr Kempe m. fl. väckt motion (lii 202),

vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställer om sådan

ändring av kungörelsen örn tertiär- och tilläggslånen att fastigheter, vilka uppförts

eller komma att uppföras med stöd av statliga lån, erhålla en räntesänkning

av minst en procent på det av staten investerade kapitalet och att amorteringstiden

förlänges, samt att dessa åtgärder användas för att sänka den nuvarande

hyresnivån;

11) en inom andra kammaren av herr Penersson i Dahl m. fl. väckt motion

(11:555), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, dels att tertiärlån må

utgå till allmännyttiga bostadsföretag med högst 90 %, till bostadskooperativa

företag med högst 85 % och till enskilda byggmästare med högst 80 % eller,

då synnerliga skäl därtill äro, med högst 85 % av de godtagbara anskaffningskostnaderna,

dels att räntan å tertiärlån till byggande av enfamiljshus fastställes

till 3 % och dels att i skrivelse till Kungl. Majit begära skyndsam utredning

med förslag till nya. riktlinjer för bostadsförbättringsverksamheten på

landsbygden;

12) en inom andra kammaren av herr Kempe m. fl. väckt motion (lii 556),

vari hemställts,

att riksdagen i anslutning till Kungl. Majits förevarande proposition måtte

för sin del besluta, att även fastigheter, som uppförts med stöd av statliga

tertiärlån före den 1 juli 1946, skola komma i åtnjutande av den räntesänkning

till 3 % på tertiärlånen, som i propositionen föreslås framdeles komma de allmännyttiga

bostadsföretagen till del, och att räntesänkningen utnyttjas för att

sänka den nuvarande hyresnivån; att amorteringstiden för de statliga lånen

förlänges utöver vad som för olika slag av byggnader föreslås i propositionen

och att hyresnivån regleras i anslutning därtill; att kommunerna erhålla tertiärlån

mot 2 % ränta, vilken lägre ränta skall användas för att sänka hyresnivån

i de av kommunerna producerade bostadslägenheterna; att tertiärlån till en
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 238.

familjshus (egna hem) skola utgå efter samma normer som till flerfamiljshus

uppförda av allmännyttiga företag d. v. s. lån till 100 % av fastighetsvärdet

och till 3 % ränta och att räntan på tidigare tertiärlån för denna verksamhet

sänkes i motsvarande grad; att subventionen per kvadratmeter lägenhetsyta

utsträckes till att gälla samtliga dyrortsgrupper och att lägsta beloppet fastställes

till 1 krona per kvadratmeter lägenhetsyta; att kommuner med minst

2 000 invånare åläggas att upprätta bostadsförsörjningsplaner; att utskottet»

med anledning av dessa förslag beräknar och föreslår anslagen i proportion till

den ökning av utgifterna, som förslagen medföra, samt att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit hemställer om utarbetande av förslag till ändrad lagstiftning

att föreläggas höstriksdagen, enligt vilken kommunerna åläggas att, i händelse

bostadsförsörjningen inom kommun icke är tillfredsställande, vidtaga åtgärder

för dess förbättring, att upprätta kommunal bostadsförmedling och örn skyldighet

för fastighetsägare att upplåta hyreslediga lägenheter till bostadssökande,

som den kommunala bostadsförmedlingen anvisar, samt hemställa

om proposition med förslag att hos byggnadslånebyrån anställas kvalificerade

konsulenter, som kunna ställas till kommunernas förfogande för att utreda

bostadsbeståndet och bostadsbehovet, uppgöra bostadsförsörjningsplaner samt

giva råd och anvisningar angående kommunal bostadsproduktion.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna I: 357, 364, 365 och 367 samt II: 23, 40, 158,

159, 202, 555, 556 och 558.

Utskottet.

Under de senare åren har ett klarläggande av den allmänna bostadspolitiska

målsättningen och en översyn av de medel, som böra anlitas för de

uppställda målens förverkligande, blivit ett alltmer framträdande önskemål.

Särskilt inom riksdagen har avsaknaden av allmänna utgångspunkter för bedömande

av särskilda, från olika håll framställda, i och för sig behjärtansvärda

förslag till åtgärder inom detta område varit kännbar. För ett ställningstagande

i denna fråga har emellertid ansetts erforderligt att avvakta

bostadssociala utredningens arbetsresultat.

Den målsättning, till vilken departementschefen i förevarande proposition

givit sin anslutning, innebär i första rummet avveckling av den akuta bostadsbristen

samt vidare höjning av bostadsstandarden ävensom åstadkommande

av ett gynnsammare förhållande mellan bostadskostnad och inkomster.

I fråga om bostadsstandarden innebär programmet, att ettrumslägenheten

underkännes såsom familjebostad, att produktionen inriktas på två- och trerumslägenheter

och att en utjämning åstadkommes av de standardskiljaktigheter,

som existera främst mellan städernas och landsbygdens bostadsbestånd

men även i avseende å lägenhetsutrustningen inom respektive samhällen.

Utskottet, som ansluter sig till huvuddragen i detta program, har i fråga

örn dess enskildheter bland annat uppmärksammat, att den för utrymmesstandarden

angivna normen högst två boende per boningsrum i och för sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 238.

icke säkerställer skälig lägenhetsyta. Beträffande denna norm har inom utskottet

ifrågasatts, huruvida densamma bör upprätthållas för familjer med

mycket stort barnantal. Bet har också ifrågasatts, huruvida icke den nämnda

normen även i vissa andra fall skulle innebära en alltför genomgripande omändring

av bostadsvanorna. Dessa frågor ha emellertid ej omedelbar betydelse

för bedömande av de konkreta förslag, till vilka riksdagen i anledning

av propositionen har att taga ställning. De sammanhänga däremot med utformningen

av bestämmelserna rörande de statssubventioner, beträffande vilka

förslag komma att framläggas först senare, sedan bostadssociala utredningen

hunnit färdigställa andra delen av sitt slutbetänkande. Utskottet har därför

funnit ett mera definitivt ställningstagande till dessa särskilda frågor bora

tills vidare anstå. .

I fråga örn utrustningsstandarden har målsättningen i propositionen i korthet

formulerats så, att huvudparten av alla lägenheter bör uppfylla de anspråk,

som för närvarande uppställas vid nybyggnad i städerna. Programmets

genomförande i denna del är enligt utskottets mening ett angeläget önskemål.

Emellertid bör framhållas, att viss utrustning, som på landsbygden ofta blir

förhållandevis kostsam, såsom anordning för automatiskt tryck i vattenledning

och installation av wc, icke bör utgöra oeftergivligt villkor för lån och

bidrag till ny- eller ombyggnad av bostäder på landsbygden.

Utredningen har räknat med att dess bostadsprogram skall kunna, förverkligas

under en tidrymd av 15 år. Såsom departementschefen framhållit ter

det sig knappast realistiskt att redan vid programmets uppgörande räkna med

en inknappning av detta tidsschema, hur önskvärt detta än i och för sig skulle

vara. Inom utskottet har uttalats en tvekan i motsatt riktning, nämligen om

utvecklingen på andra områden inom samhället kail antagas medgiva programmets

förverkligande inom 15 år. Någon meningsskiljaktighet föreligger emellertid

icke i fråga örn bostadsbyggnadsprogrammets omfattning under nästa

budgetår. På längre sikt synes målsättningen i fråga om tidsschemat icke nu

böra fastlåsas, utan utrymme lämnas för en viss smidighet. Utskottet ansluter

sig härutinnan till konjunkturinstitutets mening, att bostadsproduktionens

framtida omfattning bör bliva beroende av sysselsättningspolitiska

överväganden, utvecklingen av våra totala produktiva resurser samt den angelägenhetsgrad,

som kommer att tillmätas bostadsbehoven i förhållande till

övriga behov. Såsom institutet framhållit, kan den framtida konjunkturutvecklingen

bli sådan, att det kan te sig befogat att påskynda saneringsverksamheten,

i vilket fall det uppställda målet skulle kunna uppnäs snabbare än

vad utredningen räknat med. Möjligheten av en utveckling i motsatt riktning

bör vid nuvarande tidpunkt — särskilt med hänsyn till de senaste erfarenheterna

i fråga örn tillgång på material och arbetskraft — icke helt uteslutas.

Förbättringen i relationen mellan bostadskostnader och inkomster bor,

såsom förutsättes i Kungl. Majlis förslag, i första rummet åstadkommas genom

en fortskridande rationalisering av bostadsproduktionen och ett bevarande

och förbilligande av den statliga långivningen. Därutöver räknas i propositionen

med att åtgärder skola vara erforderliga för utsanering av ett stort

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 238.

antal äldre smålägenheter ävensom att vissa subventioner, bland annat i form

av familjebostadsbidrag, skola bliva erforderliga.

I sistnämnda hänseenden avses förslag först framdeles skola föreläggas

riksdagen. Icke heller de av utredningen framlagda förslagen i avseende å

den statliga stödverksamheten till förmån för egnahemsproduktionen ha ansetts

kunna upptagas till prövning i detta sammanhang. Dessa förslag syfta

dels till att ersätta nuvarande starkt differentierade bestämmelser å förevarande

område med enhetliga låne- och bidragsregler och dels till att införa sådana

subventioner, att en allmän kraftig höjning av utrymmes- och utrustningsstandarden

för enfamiljshus kan genomföras under 15-årsperioden.

Uppskovet med omprövningen av de för bostadsförbättringsverksamheten

på landsbygden gällande bestämmelserna får icke innebära, att landsbygdens

bostadsfrågor eftersättas. Utskottet förutsätter, att förslag skall kunna föreläggas

nästa riksdag. I avseende å såväl detta ämne som de övriga frågor

om statliga subventioner, vilkas prövning likaledes uppskjuta, vill utskottet

understryka angelägenheten av en samordning av de olika stödformerna samt

mellan dessa och socialpolitiken i övrigt.

Såsom departementschefen framhållit är en aktivisering av kommunernas

bostadspolitik erforderlig för genomförande av det uppställda programmet.

Frågan om lagstiftning örn kommunernas skyldighet att vidtaga åtgärder till

bostadsförsörjningens tryggande har ansetts böra anstå till dess förslag

rörande den blivande bostadspolitiska organisationen framlägges. Departementschefen

har likväl framhållit, att det för rationaliseringen och förbilligandet

av bostadsproduktionen är av största betydelse att kommunerna uppgöra

långsiktiga bostadsförsörjningsplaner.

Utskottet vill understryka vad departementschefen i sistnämnda hänseende

anfört. Vad i motionen II: 556 anförts i fråga örn skyldighet för kommuner att

upprätta dylika planer ävensom örn lagstiftning rörande bland annat skyldighet

för kommuner att vidtaga andra åtgärder för förbättring av bostadsförsörjningen,

har utskottet ej ansett böra i nuvarande läge påkalla åtgärd från

riksdagens sida.

I motionerna I: 365 och II: 557 har framlagts förslag därom, att utförandet

av kommunernas byggnadsverksamhet skall ske enligt entreprenadsystem. För

kommunerna torde utlämnande av byggnadsföretag på entreprenad ofta

komma att te sig lämpligast. De böra dock äga frihet att välja det system

för utförande av byggnadsföretag, som för dem är förmånligast. Motionsyrkandet

örn åläggande för kommunerna att anlita entreprenadsystemet anser

sig utskottet därför icke kunna biträda.

Yad angår den för tertiärlåneverksamheten för hyreshus föreslagna revisor

nen av belåningssystemet tillstyrker utskottet — med viss anslutning till

motionen II: 202 -— den av Kungl. Maj:t föreslagna räntenedsättningen till

3 %, till vilken räntesats tertiärlån böra tillhandahållas jämväl enskilda

byggnadsföretagare. Yrkandet i motionen II: 556 örn en tertiärlåneränta

av 2 % till kommunerna har utskottet ej ansett sig böra biträda. Den sänkta

ränta utskottet förordat innebär vid nuvarande allmänna ränteläge en viss

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 238.

29

subvention, som blir mer framträdande, därest ränteläget skulle stiga. Räntegarantiema

för den under tertiärlånen liggande krediten komma under samma

förutsättning att föranleda subventioner i form av ränteeftergifter. Den allmänna

räntesättningen bindes alltså ej vid den räntesats, som här föreslås, och

bör ej heller underordnas hyrespolitiska synpunkter.

Utskottet tillstyrker jämväl förslaget, att tertiärlånets övre gräns för kommuner

och allmännyttiga företag — i avseende å vilka vederbörande kommun

ikläder sig skyldighet att gent emot statsverket i viss utsträckning ansvara för

förluster uppkomna vid fastighetsförvaltningen — bestämmes till 100 % av

avkastningsvärdet. Likaså tillstyrker utskottet, att tertiärlån till kooperativt

organiserade företag, som arbeta utan enskilt vinstsyfte och under betryggande

kontroll utlämnas till högst 95 % av avkastningsvärdet.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att en företagarinsats

uppgående såsom för närvarande kan vara fallet till blott 10 % av fastighetsvärdet

i de allra flesta fall utgör en alltför ringa investering från den, som

bygger i enskilt vinstsyfte, helst örn lån tillhandahålles honom mot en ränta

av 3 %. Utskottet tillstyrker därför, att tertiärlån till enskild företagare regelmässigt

skall säkerställas av inteckning inom högst 85 % av avkastningsvärdet.

Såsom departementschefen förordat, bör dock möjlighet hållas öppen för

byggnadslånebyrån att, då synnerliga skäl därtill föreligga, bevilja tertiärlån

upp till 90 % av sagda värde.

Det sagda innebär, att utskottet icke kunnat ansluta sig till de avvikande

förslag i fråga örn belåningsgränserna, vilka framställts i motionerna I: 364,

1:365 och 11:557, 1:367 och 11:554 samt 11:555.

Enskilda företagare föreslås skola under de tio första åren av lånets löptid

utöver den vanliga amorteringen erlägga en extra avbetalning av 1,5 % per

år av lånets ursprungliga belopp. I motionerna I: 365 och II: 557 har yrkats

avslag på detta förslag, i motionerna I: 367 och II: 554 att den extra amorteringsskyldigheten

skall gälla alla slags företagare.

Utskottet vill erinra, att motivet för det här ifrågavarande förslaget är

att förhindra spekulativt missbruk av de statliga lånen. Vid godkännande av

hyrorna i de nybyggda husen måste beräknas en viss genomsnittlig underhållskostnad

för fastigheten under lånets löptid. Därför bör viss avsättning

av hyresintäkten äga rum under de första nästan underhållsfria åren, för att

möta den utgiftsökning, som kan förutses inträffa senare. Kontroll är avsedd

att utövas, att de allmännyttiga och kooperativa företagen verkställa sådana

avsättningar, men någon dylik kontroll synes av praktiska skäl icke kunna

förekomma gentemot enskilda med den möjlighet att försälja fastigheten, som

för dem står öppen. Utskottet har icke funnit tillräckligt starka skäl anförda

för ett frångående av Kungl. Maj:ts förslag.

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om tertiärlånens amorteringstid tillstyrker utskottet,

som alltså icke funnit sig böra biträda yrkandena i motionerna II: 202

och 556 i vad de avse förlängning av nämnda tid.

I fråga örn sekundärkrediten har departementschefen hänvisat till, att de

enskilda kreditgivarna måhända icke skulle vara beredda att utlämna sådan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 238.

kredit mot en så låg ränta som 3 %. För allmännyttiga och kooperativa företag

har med hänsyn härtill föreslagits en »fördjupning» av tertiärlånen ned

till den föreslagna primärlånegränsen, 60 % av avkastningsvärdet. I motionerna

I: 357 och II: 547 ha uttalats betänkligheter mot detta förslag. Motionärerna

framhålla, att spörsmålet örn fastighetskreditväsendets organisation

ligger under omprövning av 1945 års bankkommitté, och förorda ett uppskov

med den slutliga prövningen av Kungl. Maj:ts nämnda förslag.

Frågan örn de framlagda förslagens betydelse för räntan å sekundärlån

har behandlats även i motionerna I: 367 och II: 554, däri erinrats örn frågans

samband med de statliga räntegarantierna för lån, liggande under tertiärlånen.

I avbidan på de förslag, som 1945 års bankkommitté må komma att

framlägga, har Kungl. Maj:t föreslagit, att dessa garantier skola tills vidare,

i avseende å den tertiärlånegivning, som kan komma att äga rum under nästa

budgetår, utvidgas att gälla lånens hela löptid. Vidare föreslår Kungl. Maj:t,

i avbidan på samma förslag, att extra lånekostnader betingade av räntebundenhet

skola tills vidare under en tioårsperiod få föranleda ränteeftergift,

som dock synes böra utgöra högst 0,i % per år räknat å primär- respektive

sekundärlånet.

Utskottet vill för sin del med viss anslutning till vad som anförts i nämnda

motioner förorda, att med genomförande av Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn

fördjupning av tertiärlånen, utsträckning av räntegarantiens giltighetstid och

maximering av ränteeftergift för viss extra lånekostnad får anstå för att tagas

under bedömande i samband med bankkommitténs blivande förslag.

Såsom departementschefen framhållit, bör tilläggslånesystemet ej bevaras

såsom subventionsform längre än nödvändigt; det synes dock ej lämpligen

böra helt avskaffas omedelbart. Utskottet tillstyrker medgivande att tilläggslån

må i den av departementschefen angivna, begränsade utsträckningen fortfarande

utlämnas under nästa budgetår. Utskottet betraktar detta medgi

vande såsom en förlängning av ett provisorium. Huruvida det sedan kan

helt upphöra, bör tagas under omprövning vid nästa riksdag.

I motionen II: 556 föreslås att subvention i form av tilläggslån skall medgivas

i viss utsträckt omfattning. Av vad utskottet anfört framgår, att utskottet

ej kan ansluta sig till detta förslag.

Bostadssociala utredningen har beträffande äldre tertiärlån framhållit, att

en omprövning av amorteringsplanen kan bliva erforderlig i fråga örn vissa

lån, som under kriget beviljats med fördröjd amortering, och för vilka annuiteten

efter 10 år sålunda skulle höjas. Frågan om beslut i detta ämne är

ännu icke aktuell. Utskottet förutsätter, att byggnadslånebyrån följer utvecklingen

och framlägger de förslag omständigheterna må komma att

föranleda.

I övrigt innebär Kungl. Maj:ts förslag, att ändring icke göres i villkoren

för äldre lån. Förutsättningen för att de nya bestämmelserna må äga till

lämpning är i allmänhet, att slutligt beslut i låneärendet ej meddelats av

byggnadslånebyrån före den 1 juli 1946. I undantagsfall, örn särskilda skäl

föreligga, kan jämkning i detta villkor medgivas, dock ej i fall, då statskon
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 238.

31

toret dessförinnan utbetalat beviljade lån. Utskottet, som tillstyrker vad

härutinnan föreslagits, har icke funnit de längre gående förslagen om de

nya bestämmelsernas giltighet för äldre lån, vilka framlagts i motionen

II: 556, böra biträdas.

Vidkommande tertiärlåneverksamheten för enfamiljshus förutsättes densamma

tills vidare böra fortgå efter oförändrade grunder. I vissa motioner

lia yrkats räntenedsättning från 3,6 till 3 %, d. v. s. till den räntesats, som

föreslagits för tertiärlån i avseende å flerfamiljshus.

Utskottet vill erinra örn att dessa procentsatser icke äro direkt jämförliga.

Produktionen av enfamiljshus är nämligen avsedd att alltfort reguljärt subventioneras

genom beviljande av ränte- och amorteringsfrihet för så stor del

av tertiärlånet som motsvarar 10 % av anskaffningskostnaden. Då tertiärlånets

totala belopp i regel uppgår till 35 % av nämnda kostnad motsvarar den

nuvarande räntan i regel endast 2,6 % av tertiärlånets hela belopp. Härtill

kommer att den räntefria delen av tertiärlånet tillika är amorteringsfri och

avsedd att avskrivas. Tertiärlånebestämmelserna för enfamiljshus innesluta

därför väsentliga fördelar framför motsvarande bestämmelser för flerfamiljshus

å orter, där tilläggslån ej komma i fråga. Å andra orter kan, i fall då tillläggslånen

nå en viss storlek, det motsatta förhållandet inträffa, men en

undersökning har givit vid handen, att lånevillkoren för enfamiljshus genomsnittligt

måste anses väsentligt mer fördelaktiga än för flerfamiljshus.

Ehuru likställighet av enfamiljshus med flerfamiljshus i fråga örn räntefoten

i och för sig synes önskvärd, föreligger under sådana omständigheter en

viss tvekan, om en räntenedsättning beträffande enfamiljshusen till 3 % kan

anses fullt motiverad. Frågan har så till vida en begränsad räckvidd som

hela spörsmålet örn statliga stödåtgärder till förmån för egnahemsverksamheten

inom kort kommer att upptagas till prövning i syfte bland annat att

ersätta nuvarande starkt differentierade bestämmelser med enhetliga låneoch

bidragsregler. Det synes utskottet motiverat, att i enlighet med vad

Kungl. Majit har föreslagit bibehålla villkoren för tertiärlån till enfamiljshus

oförändrade under den återstående uppskovstiden.

I detta sammanhang vill utskottet dock ifrågasätta, huruvida icke en viss

räntenedsättning bör kunna ifrågakomma i avseende å sådana äldre tertiärlån

till enfamiljshus, som löpa med högre ränta än 3,6 %. Kungl. Majit torde böra

undersöka, huruvida förutsättningar för en dylik eftergift kunna anses föreligga

och i samband med framläggande av förslag till stödåtgärder för egna

hemsverksamheten jämväl upptaga detta spörsmål till prövning.

Av bostadssociala utredningen framlagda förslag rörande stödåtgärder

till främjande av bostadsbyggandet på landsbygden har, såsom tidigare framhållits,

icke ansetts kunna omedelbart upptagas till prövning. Den nuvarande

låne- och bidragsverksamheten föreslås därför skola få fortsättningsvis be

drivas under ytterligare ett budgetår.

I motionerna I: 364 och lii 555 föreslås, att riksdagen skall hos Kungl.

Majit begära skyndsam utredning med förslag till nya riktlinjer för bostadsförbättringsverksamheten

på landsbygden.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 238.

Utskottet har i annat sammanhang uttalat, att landsbygdens bostadsförsörjningsfrågor

böra ägnas tillräcklig uppmärksamhet samt förutsatt, att förslag

skola föreläggas nästa riksdag. Det av olika förhållanden föranledda uppskovet

med omprövningen av på detta område gällande låne- och bidragssystemet

är att beklaga. Bostadssociala utredningen har uppdragit nya riktlinjer

för ersättnings- och upprustningsverksamheten i avseende å landsbygdens

bostäder. Utredning i ämnet bedrives vidare av 1942 års jordbrukskommitté.

Huruvida ytterligare utredningar böra igångsättas för att erhålla nya

riktlinjer för denna verksamhet bör bli föremål för Kungl. Maj:ts bedömande.

Någon framställning härom från riksdagens sida är utskottet ej nu berett att

tillstyrka.

Yad som anförts i motionerna I: 37 och II: 23 örn åtgärder för att möjliggöra

för barnrika innehavare av mindre jordbruk att komma i åtnjutande av

förmåner motsvarande dem, som tillkomma innehavare av egna hem för barnrika

familjer, finner utskottet behjärtansvärt. Då det emellertid kan förutsättas

att överväganden komma att ägnas jämväl detta spörsmål vid den fortsatta

beredningen av frågorna örn bostadssubvention av olika slag, har en

särskild framställning örn utredning i ämnet ej synts utskottet påkallad.

De i vissa andra motioner framlagda förslagen, vilka avse omedelbara ändringar

i bestämmelserna örn förbättringsbidrag, är utskottet ej berett att för

närvarande tillstyrka med hänsyn till att en mera allmän omprövning av bidragsvillkoren

är nära förestående. Detta gäller såväl yrkandet i motionerna

I: 366 och II: 558 örn upphävande av kravet på behovspi''övning för en del av

det bidrag, som enligt gällande bestämmelser kan komma i fråga för indragning

av vatten och avlopp, som förslaget i motionen II: 40 om fördubbling

av de olika för förbättringsbidrag bestämda maximibeloppen.

Förbättringsbidrag samt nybyggnads- och förbättringslån må, så framt

Kungl. Maj:t på framställning av vederbörande hälsovårdsnämnd lämnat medgivande

därtill, beviljas jämväl för bostadsbyggnadsföretag i sådant samhälle

som avses i 34 § hälsovårdsstadgan, samt i sådan del av stad, där hälsovårdsföreskrifterna

i 1 kap. hälsovårdsstadgan tillämpas. I motionen II: 159

anses inhämtande av särskilt medgivande av Kungl. Maj:t i dessa fall innebära

en onödig omgång och en ändring av bestämmelserna föreslås i anledning

härav. Enligt utskottets mening bör denna fråga bedömas i samband

med den förestående översynen av gällande bestämmelser. Särskild framställning

av riksdagen synes ej nu påkallad.

Framställning till Kungl. Maj:t i den i motionen II: 158 berörda frågan örn

statsinlösen av bostadsrättsinnehavares andelar i fastigheter, vilka uppförts

med stöd av statliga lån, har utskottet ej ansett sig böra tillstyrka.

Yad angår återstående, i propositionen behandlade men av utskottet ej

särskilt berörda frågor, har Kungl. Maj:ts förslag ej föranlett erinran från

utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 238.

33

I. att riksdagen må

A. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag, i anledning av motionen

II: 202 och med avslag å motionen II: 556, i vad nämnda

motioner avse ränta å nya tertiärlån beträffande flerfamiljshus,

medgiva, att räntefoten å nämnda lån bestämmes till 3 %,

B. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

motionerna I: 364, I: 365 och II: 557, I: 367 och II: 554 samt

II: 555, i vad nämnda motioner avse tertiärlånens belåningsgränser,

godkänna i statsrådsprotokollet över socialärenden för

den 10 maj 1946 förordade förslag i fråga örn dylika gränser,

C. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

motionerna I: 365 och II: 557 samt I: 367 och II: 554 godkänna

i nämnda statsrådsprotokoll förordad särskild amorteringsskyldighet,

begränsad till enskilda byggnadsföretagare,

D. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

motionen II: 556, i vad nämnda motion avser amorteringstiden

för de för flerfamiljshus avsedda tertiärlånen, godkänna vad i

samma protokoll förordats i detta hänseende,

E. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å

motionerna II: 202 och II: 556, i vad nämnda motioner avse villkoren

för äldre, för flerfamiljshus avsedda tertiärlån, godkänna

vad i nämnda statsrådsprotokoll anförts i frågor, som sammanhänga

med tidpunkten för de nya lånevillkorens ikraftträdande,

F. beträffande frågor, vilka ej behandlats under A—E, i anledning

av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1:357 och

II: 547 samt I: 367 och II: 554 godkänna av utskottet förordade

ändrade grunder för tertiärlåneverksamheten i avseende å flerfamiljshus,

G. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

motionen II: 556, i vad nämnda motion avser utsträckning av

subventionen per kvadratmeter lägenhetsyta, godkänna i förenämnda

statsrådsprotokoll förordade ändrade grunder för tillläggslåneverksamheten

i avseende å flerfamiljshus,

H. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

motionerna I: 364 samt II: 202, 555 och 556, i vad nämnda motioner

avse ändrade grunder för tertiärlån till enfamiljshus, godkänna

vad i nämnda hänseende förordats i förutnämnda statsrådsprotokoll,

I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å

motionerna I: 366 och II: 558, i vad nämnda motioner ej avse anslagsfrågan,

samt motionen II: 40 godkänna vad i statsrådsprotokollet

anförts i fråga örn bostadsförbättringsverksamheten på

landsbygden under nästa budgetår.

Bihang till riksdagens protokoll 19d6. 6 sami. Nr 238.

1258 40 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 238.

J. med bifall till Kungl. Majda förslag

1) medgiva, att räntefoten för förbättringslån och lantarbetarbostadslån,

vilka komma att beviljas under budgetåret 1946/47,

bestämmes till 3,2 5 %,

2) för budgetåret 1946/47 under femte huvudtiteln såsom

förslagsanslag anvisa

a) till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar 1 545 000 kronor,

b) till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader 300 000 kronor,

c) till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer

10 000 000 kronor,

K. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna

I: 366 och II: 558 i vad nämnda motioner avse anslagsfrågan

till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden

för budgetåret 1946/47 under femte huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 20 000 000 kronor,

L. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1946/47

anvisa

1) under femte huvudtiteln till Bidrag till inrättande av pensionärshem

ett reservationsanslag av 9 000 000 kronor,

2) under statens utlåningsfonder

a) till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer ett investeringsanslag av 70 000 000 kronor,

b) till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på

landsbygden ett investeringsanslag av 15 000 000 kronor,

c) till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag

av 220 000 000 kronor,

3) under fonden för låneunderstöd

a) till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag

av 50 000 000 kronor,

b) till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder

ett investeringsanslag av 6 000 000 kronor,

c) till Lån till bostadsförbättringsverksamhet ett investeringsanslag

av 8 000 000 kronor,

II. att i motionerna I: 364 och II: 555 framlagt förslag örn

skrivelse till Kungl. Maj:t ej må till någon riksdagens åtgärd

föranleda,

III. att i motionerna I: 365 och II: 557 framlagt förslag i fråga

örn utförande av kommunernas byggnadsverksamhet ej må av

riksdagen bifallas,

IV. att i motionerna I: 365 och II: 557 framlagt förslag beträffande

belåningsgränsen för sekundärlån ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 238. 35

Y. att motionerna I: 37 och II: 23 ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda,

VI. att motionen II: 158 ej må till någon riksdagens åtgärd

föranleda,

VII. att motionen II: 159 ej må av riksdagen bifallas,

VIII. att motionen II: 556, i de delar nämnda motion icke behandlats

under I. A, B, E, G och H, ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 21 juni 1946.

På statsutskottet vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström, Gränebo,

Larsson, Bäckström, Karl Andersson, Heiding, Mannerskantz, Gustaf Karlsson,

Gillström, Berling och fröken Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Ward, Ohlin,

Falla, Andersson i Malmö, Mårtensson, Pettersson i Dahl, Petterson i Degerfors,

Thäpper, Onsjö och Birkö.

Reservationer:

1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Bäckström, Heiding,

Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Ohlin, Falla, Pettersson i Hahl,

Onsjö och Birke, vilka ansett,

dels att de tre på varandra följande stycken å s. 29 i utskottets yttrande,

vilka börja med orden »Utskottet tillstyrker» och sluta med orden »samt

II: 555» bort ersättas med ett uttalande av följande lydelse:

»Vidkommande lånegränserna anser utskottet, att Kungl. Maj:ts förslag

sätter den övre gränsen för tertiärlån till kommuner och allmännyttiga företag

för högt. Het synes alltfort böra krävas en viss insats av eget kapital såsom

ett återhållande moment. Särskilt i vissa konjunkturlägen torde eljest en alltför

vidlyftig byggnadsverksamhet kunna befaras. Vid ställningstagandet till

frågan örn belåningsgränsen beträffande nämnda slag av företag, i motionerna

I: 364 och II: 555 föreslagen till 90 % samt i motionerna I: 365 och II: 557 till

95 % av avkastningsvärdet, har utskottet ansett sig böra förorda sistnämnda

förslag, vilket överensstämmer med vad som för närvarande gäller.

Såsom framhållits i motionerna I: 365 och II: 557 samt I: 367 och II: 554 är

en större likställighet önskvärd av de olika kategorierna företagare inom bostadsproduktionen.

Härest de enskilda företagarna sättas i ett mer oförmånligt

läge än andra är att befara, att produktion av lägenheter i dylik regi

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 238.

hämmas. Ju lägre räntan på de statliga lånen sättes, desto mer angeläget är

att belåningsgränserna bli likartade. I likhet med vad som yrkats i de fyra

sistnämnda motionerna anser sig utskottet med hänsyn härtill icke böra förorda

nedsättning av belåningsgränsen till enskilda företagare under nuvarande

90 %. Då de kooperativa företagen böra i detta hänseende vara likställda

med de enskilda — yrkande av denna innebörd har framställts i motionen

I: 364 — bör även för dem gälla en högsta belåningsgräns av 90 %»;

dels ock att momentet I. B. i utskottets hemställan i anslutning härtill

bort hava följande lydelse:

»B. I anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna I: 364,

I: 365 och II: 557, I: 367 och II: 554 samt II: 555, i vad nämnda

motioner avse tertiärlånens belåningsgränser, godkänna av utskottet

förordat förslag i fråga örn dylika gränser»;

2) av herrar Johan Bernhard Johansson, Bäckström, Mannerskantz, fröken

Andersson, herrar Ohlin, Falla och Birke, vilka ansett,

dels att det stycke å s. 29 i utskottets yttrande, vilket börjar med orden

»Utskottet vill» och slutar med orden »Kungl. Maj:ts förslag» bort hava

följande lydelse:

»I propositionen angives att man beräknar, att minst 55 % av bostadsbyggandet

kommer att bedrivas av enskilda företagare. Detta procenttal förefaller

lågt mot bakgrund av det förhållandet, att bostadsbyggandet i enskild

regi de senaste åren svarat för 75 % och däröver av den totala bostadsproduktionen.

Då enligt utskottets mening en gentemot enskilda företagare ogynnsammare

amorteringsbestämmelse än den som tillämpas mot de båda övriga

kategorierna utgör ett icke motiverat handikap för de enskildas byggande och

kan få ogynnsamma verkningar för bostadsproduktionen, föreslår utskottet,

att samtliga kategorier låntagare åläggas att under de första 10 åren erlägga

en extra amortering av IV2 % per år av lånets ursprungliga belopp. Det måste

anses fördelaktigt även ur de kommunala och kooperativa företagens synpunkt,

att sådan amortering under de mera underhållsfria åren verkställes

ur de avsättningar de i sina bokslut göra. För statens vidkommande innebär

detta även möjlighet att genom dessa amorteringar erhålla medel för ny utlåning.

Utskottet förordar därför bifall till yrkandet i motionerna 1:367

och 11:554»;

dels ock att momentet I. C. i utskottets hemställan i anslutning härtill

bort hava följande lydelse:

»C. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till

motionerna 1:367 och II: 554 samt med avslag å motionerna

I: 365 och II: 557 godkänna av utskottet förordad särskild amorteringsskyldighet,

avseende samtliga byggnadsföretagare».

Stockholm 1946. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:369 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten