Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till arbetsmarknadens reglering m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1946-06-21 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1946:239, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till arbetsmarknadens reglering m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 239.
1
Nr 239.
Ankom till riksdagens kansli den 21 juni 1946 kl. 5 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1946/47 till arbetsmarknadens reglering
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln, punkterna
19—23, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för
budgetåret 1946/47 beräkna dels såsom förslagsanslag till Statens arbetsmarknadskommission
m. m. ett avlöningsanslag av 2 250 000 kronor och ett omkostnadsanslag
av 800 000 kronor samt till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna
ett avlöningsanslag av 8 500 000 kronor och ett ornkostnadsanslag
av 3 100 000 kronor, dels ock till Åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m. ett reservationsanslag av 22 000 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 293, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 17 maj 1946,
föreslagit riksdagen att för nämnda budgetår anvisa dels under rubriken
Statens arbetsmarknadskommission m. m. till Avlöningar ett förslagsanslag
av 2 650 000 kronor och till Omkostnader ett förslagsanslag av 850 000 kronor,
dels under rubriken Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstallerna
till Avlöningar ett förslagsanslag av 9 500 000 kronor och till Omkostnader
ett förslagsanslag av 3 300 000 kronor, dels till Åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m. ett reservationsanslag av 22 000 000 kronor, dels
ock till Kostnader för överflyttning av arbetskraft ett reservationsanslag av
15 000 000 kronor.
I skrivelse den 11 april 1946 har statens arbetsmarknadskommission framlagt
förslag rörande beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1946/47.
I samband härmed har kommissionen givit en kortfattad översikt över
läget på arbetsmarknaden under år 1945 samt en bedömning av den sannolika
utvecklingen på arbetsmarknaden under återstoden av år 1946.
Med .skrivelse den 3 maj 1946 bar kommissionen överlämnat sedvanlig
verksamhetsberättelse för år 1945 Nämnda berättelse har — med undantag
av det inledande avsnittet örn arbetsmarknaden under år 1945, vilket är likalydande
med översikten i ämnet i kommissionens skrivelse den 11 april 1946
— såsom bilaga fogats vid propositionen.
Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 6 sami. Nr 239.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr 239.
Arbetsmarknaden under år 1945 och den sannolika
utvecklingen på arbetsmarknaden.
Beträffande rubricerade frågor har föredragande statsrådet Mossberg anfört
följande.
Av arbetsmarknadskommissionens redogörelse framgår, att det allmänna
arbetsmarknadsläget under år 1945, bortsett från verkstadskonflikten, kännetecknades
av synnerligen hög sysselsättning, föranledd av ökade exportmöjligheter
och en ytterligare förstärkning av den goda hemmamarknadskonjunkturen.
Betecknande för den höga sysselsättningsnivån är, att det tillskott
av arbetskraft som föranleddes av försvarsberedskapens avveckling
utan svårighet absorberades av arbetsmarknaden. Knappheten på bränsle och
vissa råvaror, nedläggandet eller inskränkningen av militära anläggningsarbeten
och sådan ersättningsproduktion som handelsavspärmingen nödvändiggjort
samt begränsningen av de militära materielbeställningarna föranledde
givetvis friställning av arbetskraft men denna kunde i allmänhet relativt
snabbt placeras inom närliggande underskottsområden. I avbidan på
sådan placering kunde den friställda arbetskraften i många fall tillfälligt anvisas
skogsarbete. Allmänt sett framträdde knapphet på arbetskraft inom ett
flertal näringsområden.
Arbetslöshetssiffrorna för år 1945 äro följdenligt bland de lägsta som noterats.
En kraftig säsongutjämning kan även konstateras. Den kvardröjande
arbetslösheten förklaras med att de arbetssökande alltid till en mindre del
utgöras av personer, vilka av olika anledningar äro svårplacerade även vid
en högkonjunktur. Vidare är det ofta icke möjligt eller lämpligt att efter inträffad
arbetslöshet omedelbart överföra den arbetslöse till annat yrkesområde
eller anvisa honom arbete på annan ort än hemorten.
Jag torde icke behöva ytterligare uppehålla mig med arbetsmarknadssituationen
under år 1945, då arbetsmarknadskommissionen i sin verksamhetsberättelse
för nämnda år lämnat en ingående redogörelse härför. Av större
intresse synes vara att söka bedöma det aktuella arbetsmarknadsläget och
utvecklingen på arbetsmarknaden under den närmaste tiden.
Den höga sysselsättningsnivå, som kännetecknat arbetsmarknaden efter
verkstadskonfliktens biläggande, har ytterligare stärkts under den gångna
delen av innevarande år. Antalet hos arbetslöshetsnämnderna hjälpsökande
arbetslösa började efter den säsongmässiga uppgången under höst- och vintermånaderna
redan under februari åter minska och utgjorde vid utgången
av april månad endast 6 534, den hittills lägsta redovisade hjälpsökandesiffran
för denna månad. Även arbetslösheten inom fackförbunden har under
den hittillsvarande delen av året legat lägre än något tidigare år sedan
första världskriget. Vid månadsskiftet mars/april uppgick sålunda antalet
arbetslösa medlemmar inom fackförbunden i procent av hela medlemsantalet
till endast 4,5. Arbetslösheten kan antagas ha sjunkit ytterligare sedan
dess till följd av den säsongmässigt ökade sysselsättningen inom byggnadsverksamheten.
Knappheten på bränsle och råvaror utgör alltjämt ett allvarligt problem
för industrien och har på vissa håll tvingat till driftsinskränkningar. Ännu
större svårigheter särskilt inom industrien vållar emellertid den tilltagande
knappheten på arbetskraft.
Att objektivt bestämma den aktuella knappheten på arbetskraft möter vissa
svårigheter. Här må nämnas, att svenska arbetsgivareföreningen i september
1945 gjorde en arbetskraftsinventering bland de till föreningen anslutna
Statsutskottets utlåtande nr 239.
3
företagen med minst 50 anställda. De företag, från vilka uppgifter inkommo,
motsvarade ungefär 3/4 av föreningens numerära verksamhetsområde i denna
storleksklass. Enligt de lämnade uppgifterna skulle dessa företag med hänsyn
till då rådande avsättningsmöjligheter samt råvara- och bränsleförsörjning
kunnat bereda sysselsättning för ytterligare 45 000 arbetare, därav
32 000 män och 13 000 kvinnor. Den uppgivna bristsiffran innefattade emellertid
även cirka 20 000 vid undersökningstillfället redan anställda men av
olika anledningar frånvarande arbetare. Mest framträdande var bristen inom
verkstads- och textilindustrien. Även om — såsom arbetsgivareföreningen
framhåller — vissa av uppgifterna måste tagas med stor reservation, enär de
äro grundade på grova kalkyler, kunna dock anförda siffror ge en antydan
om behovet av ytterligare arbetskraft för industriens räkning. Av senare
datum äro de uppgifter, som företagen lämna till socialstyrelsens sysselsättningsstatistik.
Enligt dessa uppgifter planerade under mars och april 1946
nära 500 industriföretag att ny- eller återanställa sammanlagt över 12 700
arbetare. Den allra största delen av denna arbetskraft måste nyanställas.
Även inom jordbruket föreligger en markerad brist på arbetskraft. För att
ytterligare belysa arbetskraftssituationen kunna följande siffror ur arbetsförmedlingsstatistiken
för april 1946 anföras. Antalet hos den offentliga arbetsförmedlingen
lediganmälda platser under denna månad var inom jordbruket
ca 14 700 och inom industriens samtliga yrkesgrupper ca 52 300. Antalet
tillsatta platser inom angivna näringsgrenar uppgick under månaden till
respektive ca 4 800 och 32 900.
Även om de anförda siffrorna få tagas med stor reservation med hänsyn
till de många osäkerhetsmomenten i de undersökningar, varur siffrorna
framkommit, äro de dock av intresse såsom uttryck för den ur arbetskraftssynpunkt
ansträngda situationen inom skilda områden av arbetslivet.
Hittills har arbetsmarknadssituationen som regel kännetecknats av överskott
på arbetskraft. De arbetsmarknadspolitiska strävandena ha härvid
syftat till att bereda de arbetslösa sysselsättning eller i varje fall försörjning.
Den nuvarande situationen däremot präglas av knapphet på arbetskraft.
Huruvida detta är en relativt snabbt övergående företeelse eller icke är givetvis
mycket svårt att avgöra. Att viss del av vår exportproduktion tillgodoser
ett mera tillfälligt behov i de krigshärjade länderna torde vara ovedersägligt.
Å andra sidan peka vissa förhållanden, främst befolkningsutvecklingen
i den riktningen, att även på längre sikt knapphet på arbetskraft kan komma
att förefinnas. I detta läge har såväl från vissa industriföretagares sida som
i den offentliga diskussionen framförts förslag örn åtgärder för att tillföra
den svenska arbetsmarknaden utländsk arbetskraft genom invandring.
Även enligt min mening kan en bestående och mera omfattande brist på
arbetskraft komma att påverka vår immigrationspolitik. Med hänsyn till de
olägenheter av olika slag som kunna vara förbundna med en invandring av
större omfattning torde dock dessförinnan andra möjliga utvägar böra prövas.
Jag vill i det följande peka på några av dessa utvägar.
Vad angår den aktuella situationen må erinras om att den i hög grad arbetskraftskrävande
vedproduktionen kommer att nedgå i den män importen
av fasta bränslen ökar och att i samband härmed arbetskraft av icke obetydlig
omfattning friställes för annan verksamhet. Härtill kommer, att i
främsta rummet de partiellt arbetsföra men även vissa grupper av icke
yrkesarbetande kvinnor utgöra en arbetskraftsreserv, vars inordnande i produktionen
torde böra i möjlig mån underlättas. Vad de partiellt arbetsföra
angår lia redan inom den offentliga arbetsförmedlingen särskilda tjänstemän
tillsatts med uppgift att biträda de ordinarie förmedlingsorganen med
arbetsanskaflning åt svårplacerade arbetssökande. I sitt nyligen avgivna
4
Statsutskottets utlåtande nr 239.
första betänkande (SOU 1946: 24) har kommittén för partiellt arbetsföra föreslagit
åtgärder för en effektivisering av kurators- och arbetsförmedlingsverksamheten
för partiellt arbetsföra. Kommittén torde i en nära framtid
avgiva ytterligare förslag för tillvaratagande av de partiellt arbetsföras arbetskraft.
Det förslag till lag örn folkpensionering, som nyligen underställts
riksdagen, har i viss grad även utformats med tanke på önskvärdheten av
att även de högre åldramas arbetskraft utnyttjas.
Olika åtgärder till underlättande av arbetskraftens rörlighet äro av stor
betydelse. 1 detta sammanhang må erinras örn att genom beslut den 7 december
1945 sakkunniga tillkallats att inom socialdepartementet verkställa
utredning rörande vissa frågor örn försäljning av egnahem och bostadsrättslägenheter
i samband med innehavarens avflyttning till annan ort i arbetsmarknadsreglerande
syfte. Å andra sidan ger sig för närvarande en viss överrörlighet
till känna i form av flyttning mellan olika yrkesområden. Denna
överrörlighet försvårar en önskvärd stabilisering inom näringslivet. — Genom
en utvidgning av arbetsmarknadsmyndigheternas medverkan vid industrilokalisering
kan sådan ske under större hänsynstagande till arbetskraftstillgången
än hittills.
Ovedersägligen besitter näringslivet ett stort mått av anpassningsförmåga.
Knapphet på arbetskraft och härav föranledda löneökningar torde vara verksamma
incitament till arbetskraftsbesparande rationaliseringar. Därest rationaliseringen
av jordbruket sker i snabbare takt än hittills minskas den tidvis
framträdande arbetskraftsbristen inom denna näringsgren och ökas industriens
möjligheter att få tillskott av arbetskraft. En fortsatt utjämning av
sysselsättningen inom de säsongbetonade yrkena, främst byggnadsverksamheen,
skulle innebära ett bättre tillvaratagande av arbetskraften inom dessa
yrkesgrenar.
Slutligen må uppmärksamheten riktas på den betydelse ett effektivare arbetarskydd
och en förbättrad folkhygien har för att bevara arbetskraften.
Självfallet kommer det nya arbetsmarknadsläget att med största uppmärksamhet
följas av de ansvariga myndigheterna. Åtgärder, som äro ägnade
att åstadkomma en utjämning mellan efterfrågan och tillgång på arbetskraft,
böra av myndigheterna vidtagas eller understödjas.
Även i en situation med allmän knapphet på arbetskraft synes alltjämt
oundvikligt att överskott på arbetskraft uppstår inom vissa lokalt begränsade
områden. Att överflytta sålunda friställd arbetskraft till underskottsområden
är understundom förenat med svårigheter av olika slag. I varje
fall måste överflyttningen föregås av noggrant övervägande av samtliga på
frågan inverkande faktorer.
För närvarande föreligger en relativt omfattande undersysselsättning i
Västernorrlands och Norrbottens län. Av hela antalet hjälpsökande under
april månad 1946, 6 534, vörö sålunda 2 971 eller ungefär 45 °/o hemmahörande
i dessa två län. Inom Västernorrlands län har dock antalet hjälpsökande
undergått en betydande minskning jämfört med föregående år. Däremot är
antalet hjälpsökande i Norrbottens län i stort sett oförändrat. Bränsle- och
råvarusvårighetema, vilka hindra ett fullt utnyttjande av produktionskapaciteten
hos den inom dessa områden dominerande trävaru- och cellulosaindustrien,
synas utgöra de främsta anledningarna till sysselsättningssvårigheterna.
De befarade svårigheterna i samband med nedläggandet av apatitproduktionen
i Kiruna och Malmberget lia tillsvidare övervunnits genom att
den frigjorda arbetskraften kunnat omplaceras i andra arbeten inom samma
företag. Fortfarande råder dock inskränkt arbetstid och möjligheterna att
bereda fortsatt sysselsättning för den från apatitproduktionen frigjorda arbetskraften
bli framför allt beroende på exportutvecklingen. Även i Blekinge
Statsutskottets utlåtande nr 239.
5
län har överskott av arbetskraft uppstått genom nedläggandet eller inskränkningen
av olika militära arbeten. Överskottet har dock kunnat nedbringas
genom omplaceringsåtgärder från arbetsförmedlingens sida.
Slutligen torde jordbrukets och skogsbrukets arbetskraftsfråga böra något
beröras. Bristen på arbetskraft inom jordbruket är betydande och visar tendens
till stegring. Tillgodoseendet av arbetskraftsbehovet för skördearbetet
påkallar därför särskilda ansträngningar från arbetsmarknadsorganens sida.
Efterfrågan på arbetskraft till skogsbruket har under de senaste månaderna
varit mycket stor och endast i begränsad omfattning kunnat tillgodoses. De
alltjämt ovissa utsikterna beträffande importen av fossila bränslen och den
stora såväl inhemska som utländska efterfrågan på gagnvirke medföra, att
skogsbrukets arbetskraftsfråga fortfarande kräver stor uppmärksamhet.
Statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader.
Det statsbidragssystem, som tillämpats sedan den 1 januari 1941, och vartill
riksdagen i skrivelse 1941: lil principiellt anslutit sig, innebär, att till
kommunernas arbetslöshetskostnader kan utgå statsbidrag i form av såväl
årligt bidrag som engångsbidrag.
Det årliga bidraget, s. k. årskostnadsbidrag, utmätes på grundval av kommunens
totala arbetslöshetskostnad under ett år, varvid bidraget beräknas
efter en stigande skala, så avvägd att kommunens årliga kostnadsandel icke
skall behöva överstiga 1: 50 kr. per skattekrona.
För engångsbidraget, som beviljas för visst arbete, tillämpar arbetsmarknadskommissionen
enligt beslut den 6 november 1941 en skala, enligt vilken
bidraget från ett minimum av 20 procent stiger med stigande skattetryck och
sjunkande antal skattekronor per invånare till 90 procent. Engångsbidrag,
som beräknats enligt denna skala, benämnes normalbidrag.
För att bidragsskalan skall uppfylla kravet att bidraget blir maximalt,
såväl när antalet skattekronor blir tillräckligt litet som när skattetrycket
överskrider en viss gräns, fastställes den normala bidragsprocenten enligt
kommissionens förutnämnda beslut på grundval av produkten mellan antalet
skattekronor per invånare och den förefintliga marginalen för skattetryckets
ytterligare stegring. Som övre gräns för skattetrycket räknas härvid
23 kronor per skattekrona eller den faktiska fördelningens övre gräns
enligt 1940 års uttaxeringar. Användandet av ett högre gränsvärde skulle
innebära, att relativt mindre hänsyn toges till skattetrycket.
Ett viktigt komplement till statsbidragssystemet utgöra de statliga beredskapsarbetena.
I den mån arbetslösa hänvisats till sådana arbeten skall visserligen
vederbörande kommun utgiva ersättning (s. k. dagavgift) till staten
med belopp, motsvarande vad kommunen eljest eventuellt skulle fått
utgiva i kontantunderstöd. Kommuner, som lia hög kommunal utdebitering
och åtnjuta skatteutjämningsbidrag, befrias helt från ersättningsskyldighet.
Under de år, som förflutit sedan det nu gällande statsbidragssystemet började
tillämpas, lia förutom de större städerna huvudsakligen blott restarhetslöshetsområdena
i Göteborgs och Bohus lilli och Västernorrlands län
6
Statsutskottets utlåtande nr 239.
varit besvärade av nämnvärd arbetslöshet. I det förra av dessa län har hjälpbehovet
kunnat fyllas i stor utsträckning genom hänvisning till statliga beredskapsarbeten,
till vilka kommunerna ej haft att ekonomiskt bidraga.
Kommunerna ha härvid varit befriade från dagavgifter. I Västernorrland
däremot ha många kommuner bedrivit statskommunala beredskapsarbeten
samt understödsverksamhet, vartill kommer att åtskilliga av de statliga beredskapsarbetena
där varit av sådan art, att kommunerna haft att bidraga
till kostnaderna för deras utförande. Även där ha kommunerna emellertid
varit befriade från dagavgifter.
Landshövdingen i Västernorrlands län och representanter för sex skattetvngda
kommuner inom länet ha den 7 februari 1945 till socialdepartementet
och arbetsmarknadskommissionen överlämnat en promemoria, vari
vissa kritiska anmärkningar framfördes mot gällande statsbidragssystem. Med
anledning härav tillsattes inom kommissionen en kommitté med uppgift att
utreda frågan och framlägga förslag till eventuella förändringar. Kommittén,
som antagit benämningen 1945 års arbetslöshetskostnadsutredning, överlämnade
sitt betänkande den 1 oktober 1945 till arbetsmarknadskommissionen.
Betänkandet utmynnar i vissa förslag, som såvitt möjligt tillgodose de önskemål,
som framförts i ovannämnda västernorrlandspromemoria.
Kommittén föreslår för det första en differentiering av den maximala årskostnaden
med hänsyn till kommunernas ekonomiska bärkraft. Kommittén
föreslår vidare, att kommunerna givas möjlighet att upptaga lån med kortare
amorteringstid än normalt för utförande av beredskapsarbeten, som tillkommit
uteslutande för att bereda sysselsättning under en kris. Förslaget innebär
att amorteringstiden för lån för beredskapsai-beten skulle få begränsas
till fem år, om kommunen så önskar. I sådana fall, då kommundelen uttaxeras
— detta gäller endast smärre företag — är önskemålet redan tillgodosett
genom att arbetsmarknadskommissionen då medgiver, att kostnaderna få
inräknas i årskostnadsunderlaget med en femtedel årligen. Av övriga fall,
då alltså medel upplånas och amorteringstiden i regel fastställes av Kungl.
Majit, skiljer kommittén på sådana företag, som uteslutande tillkommit för
att bereda sysselsättning under en krissituation, och sådana, som dessutom
kunna sägas ge upphov till mera produktiva nyttigheter. Kommittén föreslår,
att för den förra kategorien amorteringen skall kunna ske snabbare,
men ifrågasätter ingen ändring för den senare. Syftemålet skulle nås
genom att arbetsmarknadskommissionen i sina yttranden i ärenden, som
avse upptagande av lån för finansiering av beredskapsarbeten, toge hänsyn
till dessa omständigheter.
I fråga örn fortsättningsvis utgående årskostnadsbidrag till räntor och
amorteringar finner kommittén, att kommunernas möjligheter att erhålla sådant
bidrag böra angivas mera exakt än som skett genom riksdagens berörda
uttalande i skrivelsen 1941: lil, att statsbidrag till dessa kostnader bör utgå,
så länge de ekonomiska verkningarna av en arbetslöshetskris äro för kommunen
kännbara. Kommittén föreslår därför, att kommunerna medgivas generell
rätt att i årskostnadsunderlaget inräkna räntor och amorteringar för
Statsutskottets utlåtande nr 239.
7
lån, som under ett tidigare skede upptagits i arbetslöshetslindrande syfte, så
länge arbetslöshetskostnaderna i övrigt äro större än 50 öre per skattekrona.
Vad arbetslöshetsnämndernas administrationskostnader beträffar kan enligt
gällande bestämmelser dessa kostnader inräknas i årskostnadsunderlaget
blott med så stor procent, som motsvarar kommunens normalbidrag. Kommittén
har förordat, att kommun som under året i någon form bedrivit statsunderstödd
hjälpverksamhet för arbetslösa, må i årskostnadsunderlaget i sin
helhet inräkna administrationskostnader enligt nu gällande specifikation
med tillägg för arvode till revisorer samt utgifter för olycksfallsförsäkring
av arbetslöshetsnämndens personal, arbetsmarknadskommissionen dock obetaget
att vid granskningen av årskostnadsredovisningen pröva skäligheten av
uppgivna belopp. Det är således två poster bland administrationskostnaderna,
som hittills ej varit bidragsberättigade, men som kommittén medtagit i
sitt förslag, nämligen revisionskostnader och kostnader för försäkring av arbetslöslietsnämnds
personal.
Vad normalbidraget beträffar har kommittén ej funnit några väsentliga
ändringar i beräkningssättet av detta påkallade. Vissa mindre justeringar av
det nu tillämpade normalbidragssystemet föreslås emellertid.
Bidragsskalan har hittills varit uppställd i 10-procentsintervaller upp till
50 procent. Kommittén föreslår en likformig differentiering över hela skalan,
det vill säga med 5-procentsintervaller även mellan 20 och 50 procent.
Vid ändring i beskattningsförhållandena kan stundom en kraftig sänkning
av normalbidraget från ett år till ett annat inträda utan motsvarande
förändring i kommunens faktiska arbetslöshetsläge. Då detta skulle kunna
medföra svårigheter för kommunerna, föreslår kommittén, att sänkningen
i det fall den enligt den tillämpade skalan för visst år skulle uppgå till 10
procent eller därutöver begränsas till högst hälften av vad den för detta år
egentligen skulle ha blivit.
Kommittén föreslår vidare, att ett tilläggsbidrag till normalbidraget skall
kunna utgå, när fråga är örn sådana arbetsföretag, vilkas tillkomst betyder
ökade, mera varaktiga sysselsättningsmöjligheter. Det bär nämligen synts
kommittén rimligt, att en till följd av arbetslöshet skattetyngd kommun erhåller
ett sådant tilläggsbidrag, vars storlek skulle bestämmas i varje särskilt
fall, för mera kostnadskrävande arbeten, vilkas utförande är en förutsättning
för exempelvis en planerad industriell eller annan företagsamhet.
Vad beträffar dagavgifterna vid statliga beredskapsarbeten böra dessa enligt
kommitténs mening bibehållas och bestämmelserna angående befrielse
vid högt skattetryck och skatteutjämningsbidrag kvarstå. Den förändringen
föreslås dock, att dagavgiften, i de fall sådan utgår, fastställes till högst det
belopp, som motsvarar dagunderstödet till ensamstående person över 18 år.
Slutligen föreslår kommittén — under förutsättning att beslut i enlighet
med arbetsmarknadskommissionens promemoria i ämnet den 15 juni 1944
meddelas örn ortstillägg vid hänvisning lill beredskapsarbeten utom hemorten
all kostnader för sådant tillägg skola få inräknas i årskostnadsunderlaget.
I berörda promemoria bar arbetsmarknadskommissionen förordat, att
8
Statsutskottets utlåtande nr 239.
ortstillägg vid beredskapsarbeten skulle försöksvis få utgå enligt i huvudsak
följande grunder. Det ankomme på kommissionens ordförande att i varje fall
avgöra, vid vilka beredskapsarbeten ortstillägg finge utgå. Ortstillägg finge
utgivas endast till person, som hade försörjningsplikt mot hustru eller hemmavarande
minderåriga barn och som hänvisats till beredskapsarbete på sådant
avstånd från hemorten att han icke kunde använda familjebostaden.
Ortstillägg finge uppgå till högst 1 krona 50 öre per dag för hustru och 50
öre per dag för minderårigt harn och skulle utbetalas av arbetslöshetskommittén
till den hemmavarande familjen efter behovsprövning.
Statens arbetsmarknadskommission har med skrivelse den 6 december
1945 till Kungl. Maj-.t överlämnat kommitténs betänkande. Härvid tillstyrker
kommissionen de i betänkandet framlagda förslagen.
Efter remiss hava yttranden över förslaget avgivits av statskontoret samt
styrelserna för svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund.
Föredragande statsrådet har anfört följande.
Erfarenheterna av de från och med år 1941 gällande bestämmelserna
örn statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader äro begränsade av
den anledningen att någon mera omfattande arbetslöshet icke förekommit
under senare år. Inom restarbetslöshetsområdena i Västernorrlands län
ha emellertid kommunernas utgifter för arbetslöshetsåtgärder blivit så betungande,
att dessa kommuner ansett sig böra framställa vissa anmärkningar
mot bidragsystemet. Med anledning härav har arbetsmarknadskommissionen
låtit verkställa utredning av frågan och härefter framlagt förslag till
vissa jämkningar i gällande statsbidragsbestämmelser.
Man torde i regel kunna karakterisera läget för en arbetslöshetstyngd kommun
sålunda. Genom en lång och omfattande arbetslöshet utsättes kommunen
för en ekonomisk och social nedslitning, som kommer till uttryck icke endast
i höga kostnader för direkt arbetslöshetslindrande åtgärder utan även i sänkning
av standarden för ett stort antal av kommunens medlemmar, ökade
fattigvårdsutgifter, utflyttning av de arbetsföra och produktionsdugliga åldrarna,
kort sagt en allmän utarmning av kommunen. Ju längre nedslitningsprocessen
fortgår desto svårare blir det för kommunen att arbeta sig ur den
iråkade situationen. Givet är att en arbetslöshetskostnad motsvarande viss
utdebitering per skattekrona är betydligt mera kännbar för en kommun,
som befinner sig i antytt läge, än för en välsituerad kommun.
Det synes mig därför angeläget, att statsbidragen tili kommunernas arbetslöshetskostnader
konstrueras så, att de i möjligaste män anpassas efter kommunens
ekonomiska bärkraft. De förslag som nu framlagts avse att i gällande,
av riksdagen år 1941 antagna statsbidragssystem vidtaga sådana jämkningar,
att detta önskemål ytterligare tillgodoses. Jag finner det ändamålsenligt
att redan nu dessa jämkningar vidtagas, enär det bör vara av betydelse
att systemet prövas under en tid, då arbetslöshet förefinnes endast inom vissa
begränsade områden.
Redan nu förekommer i statsbidragsystemet för arbetslöshetskostnader en
viss differentiering med hänsyn till kommunernas skatteunderlag och ekonomiska
situation. Detta gäller i fråga örn engångsbidraget till andra arbetsobjekt
än sådana företag, för vilka bidragets storlek är reglerad i särskild
författning. För engångsbidragets bestämmande tillämpar nämligen arbets
-
Statsutskottets utlåtande nr 239.
9
marknadskommissionen en skala, enligt vilken bidraget det s. k. noimalbidraget
— från ett minimum av 20 °/o stiger med ökande skattetryck och
minskande antal skattekronor per invånare till 90 %>. Det s. k. årskostnadsbidraget_■
d. v. s. statsbidraget till kommunens av arbetsmarknadskommis
sionen
godkända arbetslöshetskostnader under ett år är tor närvarande
icke differentierat med hänsyn till berörda förhållanden men stiger progressivt
så, att kommunens kostnadsandel i princip icke överstiger 1 krona 50
öre per skattekrona. Kommissionen föreslår nu, att den tor normalbidraget
gällande skalan såtillvida skall tillämpas även vid bestämmande av årskostnadsbidraget,
att den maximala arbetslöshetskostnad, som i princip skall
stanna å kommunen, motsvarar 1 krona 50 öre per skattekrona vid normalbidrag
under 40 %>, 1 krona 25 öre per skattekrona vid normalbidrag av 40
—50 »/o och 1 krona per skattekrona vid normalbidrag över 50 °/o. Förslaget
innebär för de ekonomiskt relativt välsituerade kommunerna ett bibehållande
av principen örn en maximal belastning å kommunen tor arbetslöshetskostnader
motsvarande 1 krona 50 öre per skattekrona, medan sagda maximibelastning
skulle för ekonomiskt svagare kommuner i princip reduceras till
1 krona 25 öre respektive 1 krona per skattekrona. I anledning av vad stadsförbundet
anfört vill jag framhålla, att jag anser utdebiteringen per skattekrona
och antalet skattekronor per invånare vara av så väsentlig betydelse
för bestämmande av vederbörande kommuns ekonomiska situation, att produkten
av dessa faktorer bör kunna läggas till grund för en schematisk —
och örn något annat kan det här icke vara fråga — bestämning av kommunens
ekonomiska bärkraft. Att i enlighet nied statskontorets förslag låta frågan,
huruvida en kommun är i behov av ökat årskostnadsbidrag, tills vidare
bli beroende av särskild prövning i det enskilda fallet tinner jag mindre
lämpligt bland annat av den anledningen att det är av värde alt erfarenhet
av ett generellt system vinnes redan nu. Den av arbetsmarknadskommissionen
sålunda föreslagna differentieringen av årskostnadsbidraget kommer alt
medföra viss kostnadsökning för statsverket, vilken dock i viss utsträckning
kommer att motsvaras av en minskning av skatteutjämningsbidragen. Hur
stor nettokostnadsökningen blir är givetvis beroende av arbetslöshetens omfattning
från tid till annan och av kommunernas fördelning mellan de olika
bidragsgrupperna. Då emellertid kostnadsökningen kommer att innebära en
överflyttning av kostnader från de ekonomiskt svagaste kommunerna till
statsverket, finner jag goda skäl tala för ett biträdande av arbetsmarknadskommissionens
förslag i denna del.
I anledning av vad landskommunernas förbund anfört beträffande de allmänna
skatteutjämningsbidragens förhållande lill den speciella bidragsgivningen
lill arbetslöshetskostnader vill jag påpeka, att det är den effektiva
utdebiteringen, i förekommande fall minskad nied skatteutjämningsbidraget,
som lägges till grund för normalbidragets bestämmande.
I fråga om årskostnadsbidrag till ränte- oell amorteringskostnader för lån,
som tidigare upptagits i arbetslöshetslindrande sylte, föreslår arbetsmarknadskommissionen
dels generell rätt att inräkna dessa kostnader i årskostnadsunderlaget,
därest ariletslöshetskosInaderna i övrigt liro större än 50 öre
per skattekrona, dels möjlighet för kommissionen att även i annat fall t indela
kommun särskilt bidrag lill dessa ränte- och amorteringskostnader.
Kommissionen avser härmed att i görligaste mån skapa bestämdare riktlinjer
för bidragen till räntor och amorteringar å ifrågavarande lån. Gällande
lik I lin jer innefattas i riksdagens uttalande i skrivelsen nr 111/1941, ali årskosfnadsbidrag
lill ränte- och amorleringskoslnader för län varom bär är
fråga kunde påräknas, så länge de ekonomiska verkningarna av krisen vore
för kommunen kännbara. I yttrandena över förslaget bar stadsförbundet
10
Statsutskottets utlåtande nr 239.
uttalat, att bidrag till ifrågavarande kostnader rätteligen borde utgå under
hela amorteringstiden oberoende av arbetslöshetslägets förändringar,
medan landskommunernas förbund ifrågasatt, örn icke bidragen borde kapitaliseras
och utbetalas som ett förhöjt normalbidrag. Ett biträdande av
stads förbundets uppfattning skulle otvivelaktigt innebära en utvidgning av
möjligheterna till statsbidrag enligt riksdagens berörda uttalande och
ett avsteg från den enligt min mening riktiga principen, att staten icke
bör alltför hårt engagera sig i sådana arbeten, som oavsett arbetslösheten
.skulle på kommunens bekostnad lia kommit till utförande i en mer eller
mindre närliggande framtid. Vad angår det av landskommunernas förbund
ifrågasätta förfarandet vill jag erinra om att årskostnadsbidragets storlek bestämmes
av kommunens samtliga, av arbetsmarknadskommissionen godkända
arbetslöshetskostnader under året. Det låter sig därför icke göra att pa
förhand beräkna storleken av detta bidrag ens under löpande år och ännu
mindre under en följd av år, som kunna vara att hänföra till amorteringsperioden.
Därav följer, att bidraget icke låter sig kapitaliseras och utanordna
som ett förhöjt mirmalhidrag. Jag är icke beredd att gå utöver kommissionens
förslag på denna punkt, vilket närmast är att betrakta som en
mera exakt bestämning än riksdagens förenämnda uttalande i fråga örn kommunernas
rätt till statsbidrag för ifrågavarande kostnader.
Kommissionens förslag, att de dagavgifter som kommunerna äro skyldiga
erlägga för de till statliga beredskapsarbeten hänvisade arbetslösa skola enhetligt
bestämmas tdl belopp motsvarande dagunderstöden för ensamstående
personer över 18 år, synes innebära en ur olika synpunkter lämplig jämkning
av gällande bestämmelser. Stadsförbundets förslag att slopa dagavgiften
kan jag av olika skäl icke biträda. Ett bibehållande av dagavgiften torde
nämligen i vissa lägen verkligen utgöra ett incitament för mera välsituerade
kommuner att i arbetslöshetsbekämpande syfte anordna egna arbeten. Vidare
skulle kommunerna, diirest dagavgiften slopades, få känning av arbetslöshetskostnaderna
på väsentligt olika sätt. Vissa kommuner .skulle i sådant
fall under gynnsamma förhallanden kunna få alla sina arbetslösa placerade
vid statliga beredskapsarbeten utan kostnad för kommunen, under det att
andra kommuner i samma ekonomiska belägenhet själva finge vidtaga åtgärder
för alt bereda sina arbetslösa sysselsättning eller försörjning och vidkännas
härav föranledda kostnader. Slutligen må erinras örn att dagavgifterna
få inräknas i årskostnadsunderlaget och att kommuner, som lia en
kommunal uttaxering av minst 12 kronor och åtnjuta skatteutjämningsbidrag,
äro befriade från dessa avgifter.
Kommissionens förslag i övrigt, mot vilka inga väsentliga erinringar framställts
i yttrandena, biträdas av mig.
Jag finner alltså arbetsmarknadskommissionens förslag i dess helhet vara
ägnat att medföra en lämplig utjämning av kommunernas arbetslöshetskostnader
och ämnar, därest riksdagen icke framställer erinran däremot, föreslå
Kungl. Maj:t bemyndiga kommissionen att vidtaga de åtgärder beträffande
statsbidrag till dessa kostnader som föranledas av förslaget.
I detta sammanhang torde frågan örn ortstillägg vid hänvisning till beredskapsarbeten
utom hemorten få upptagas till behandling.
Den hyreshjälp som i vissa lall tillerkännes till beredskapsarbeten utom
hemorten hänvisade familjeförsörjare bestämmes till högst de belopp med
vilka hyreshjälp i samband med dagunderstöd kan utgå, d. v. s. alltefter
ortsgrupp lägst 20 och högst 90 kronor i månaden. Avsikten med hyreshjälpen
är att i vissa fall kompensera vederbörande för en mera kännbar kostnadsökning,
som föranledes av att han nödgas lia bostad på två håll. Hyreshjälpsverksamheten
har hittills på grund av det allmänna arbetsmark
-
Statsutskottets utlåtande nr 239.
11
nadsläget haft en relativt liten omfattning. Sålunda ha för närvarande endast
Göteborg, Mölndal och Luleå arbetsmarknadskommissionens medgivande
att utgiva hyreshjälp till från dessa städer hänvisade familjeförsörjare.
För familjeförsörjare innebär hänvisning till ort på större avstånd från
hemorten även andra ekonomiska svårigheter än de redan nämnda. En sådan
hänvisning torde nämligen i de flesta fall medföra en allmän ökning av
levnadskostnaderna. Regelmässigt äro dessa svårigheter särskilt påtagliga,
när löneläget på arbetsorten ligger under löneläget på hemorten, men de
kunna även vara betydande i de fall då lönerna utgå nied samma belopp.
Angivna förhållanden kunna vid en mera omfattande arbetslöshet komma
att verka hindrande för ett hänvisningsförfarande i erforderlig omfattning
och äro redan nu förenade med olägenheter beträffande restarbetslöshetsområdena.
Inom dessa områden börjar nämligen knapphet göra sig gällande
i fråga örn lämpliga objekt °ör beredskapsarbeten. Följden härav torde
som regel bli att den äldre arbetskraften, vars placering på annan ort av
åldersskäl bereder särskilda svårigheter, sysselsättes i arbeten på hemorten
och att övriga arbetslösa, bland dem även familjeförsörjare, måste hänvisas
till beredskapsarbeten utom hemorten. En sådan hänvisning torde i flertalet
fall medföra en relativt sämre ekonomisk situation för dem, vilka ha
försörjningsplikt mot hustru och minderåriga barn. Då hyreshjälpen som
regel icke torde kunna fastställas till sådant belopp, att berörda ytterligare
merkostnader bliva täckta, finner jag önskvärt att skälig ersättning härför
beredes vederbörande i annan form. Detta skulle kunna ske genom ett särskilt
ortstillägg, som bör kunna utgivas oberoende av huruvida hyreshjälp
utgår eller icke. Vid bestämmande av ortstillägg bör givetvis hänsyn tagas
lill utgående hyreshjälp och vice versa men någon sammankoppling av dessa
båda hjälpformer synes icke lämplig. Jag förordar, att ett system med
ortstillägg tills vidare tillämpas försöksvis. I likhet med hyresbidragen böra
ortstilläggen bekostas av kommunerna med rätt för dessa att medräkna utgifterna
härför bland de godkända arbetslöshetskostnader, för vilka arskostnadsbidrag
utgår. Arbetsmarknadskommissionen bör äga att bestämma,
i vilka hänvisningssammanhang med hänsyn till olika lönelägen etc. ortstillägg
skall få utgå, samt därvid meddela erforderliga bestämmelser angående
de grunder efter vilka tilläggens storlek skola fastställas. Dessa grunder
torde i princip böra utformas på sådant sätt, att orts t il läggets storlek
icke direkt ankmaes till storleken av den hemmavarande familjen utan i
stället bestämmes med hänsynstagande till den levnadskostnadsfördyring
som kan anses uppkomma därigenom, att familjeförsörjaren måste uppehålla
sig på annan ort än bostadsorten. Tillägget synes emellertid icke i något fall
böra få överstiga 75 kronor per familj och månad. Beslut angående ortstiiläggens
storlek i de särskilda fallen böra med tillämpning av de av arbetsmarknadskommissionen
fastställda grunderna meddelas av kommunernas arbetslöshetsnämnder.
.Tåg förutsätter emellertid, att kommissionen skall på
framställning av kommun kunna medgiva, att ortstilläggen i kommunen må
utgå med enhetliga belopp. Sedan tillräcklig erfarenhet vunnits av denna
försöksverksamhet, torde ifrågavarande spörsmål få i mera definitiv form
underställas riksdagen.
Provisoriska löneförbättringar för arkivarbetare ni. fl.
Den 15 februari 1946 uppdrog Kungl. Majit åt statens arbetsmarknadskommission
ali verkställa en översyn av organisationen och utformningen av de
s. k. arkivarbetena jämte därmed sammanhängande spörsmål samt att till
12 Statsutskottets utlåtande nr 239.
Kungl. Majit inkomma med de förslag, vilka kunde föranledas av utredningen.
Inom kommissionen har utredningen uppdragits åt särskilda sakkunniga.
I skrivelse den 30 april 1946 till arbetsmarknadskommissionen lia de sakkunniga
anmält, att slutförandet av uppdraget torde komma att bli tidskrävande.
De sakkunniga lia därför i berörda skrivelse och en härvid fogad
promemoria avgivit förslag till provisoriskt lönetillägg och barntillägg åt personer
sysselsatta i arkivarbete samt musiker- och artisthjälp. Barntillägget
skulle antingen i viss mån differentieras med hänsyn till barnantalet (alternativ
I) eller också utgå med ett bestämt belopp per vecka (alternativ II).
Statens arbetsmarknadskommission har med eget yttrande den 2 maj 1946
överlämnat de sakkunnigas förslag till Kungl. Majit.
Kommissionen förordar härvid bifall till förslaget om provisoriskt lönetillägg
och till alternativ II av förslaget till barntillägg.
Föredragande statsrådet bär härom anfört följande.
Organisationen och utformningen av de s. k. arkivarbetena och den härmed
i olika avseenden jämställda musiker- och artisthjälpen har befunnits
vara i behov av översyn. Statens arbetsmarknadskommission har den 15
lehl iian 1946 erhållit Kungl. Majlis uppdrag att verkställa översvnen. Inom
kommissionen utredes frågan av särskilda sakkunniga. Dessa lia till kommissionen
anmält, att de funnit en omreglering av hela lönesystemet vid arkivarbetena
samt musiker- och artisthjälpen behövlig. Då emellertid förslag lill
en sådan omreglering kunde framläggas först efter en utredning av arkivarbetsfrågan
i dess helhet och denna utredning bomme att bli tidskrävande,
ha de sakkunniga i avbidan härpå föreslagit vissa provisoriska löneförbättringar.
Med utgångspunkt från detta förslag har arbetsmarknadskommissionen
hemställt, att till arkivarbetare och härmed jämställda skall från och
med den 1 juli 1946 utgå dels ett provisoriskt lönetillägg av 7 kronor per
vecka, dels ett provisoriskt barntillägg av likaledes 7 kronor per vecka.
I avvaktan på de sakkunnigas förslag till omreglering av hela lönesystemet
vid arkivarbetena samt musiker- och artisthjälpen anser jag mig icke kunna
förorda en generell höjning av ifrågavarande löner. Kommissionens förslag
om ett provisoriskt allmänt lönetillägg kan jag sålunda icke biträda. Det synes
mig dock motiverat att en löneförbättring nu kommer till stånd för sådana
arkivarbetare, som äro familjeförsörjare. Då arkivarbetena få betraktas som
en form av socialhjälp, synes det icke höra föranleda betänkligheter att vid
bestämmande av arkivarbetslönens storlek hänsyn foges till försörjningsbördan.
Det bör emellertid understrykas, att ett familjetillägg får betraktas som
ett provisorium, som icke bör fa vara bindande för den slutliga utformningen
av lönesystemet. På grund av det anförda förordar jag, att till familjeförsörjare
utgives ett tillägg av provisorisk karaktär, vilket bör i viss mån
differentieras med hänsyn till försörjningsbördan. Jag finner detta familjetillägg
böra utgå med följande belopp, nämligen med 7 kronor per vecka till
arkivarbetare, som är försörjningspliktig mot enbart hustru eller mot hustru
och ett barn under sexton år, med 10 kronor per vecka, därest försörjningsplikten
omfattar två barn under sexton år, och med 13 kronor per vecka
vid försörjningsplikt mot tre eller flera sådana barn. Ett bestämt villkor för
‘dbekommande av familjetillägget bör vara att vederbörande fullgör berörda
försörjningsplikt. Med arkivarbete torde även i detta avseende musiker- och
artisthjälpen böra likställas.
Statsutskottets utlåtande nr 239.
13
Innan Kungl. Majit fattar beslut i denna fråga, torde emellertid riksdagen
böra beredas tillfälle yttra sig över densamma.
Särskilda frågor.
Vattenavledningsföretaget Lyckebyån. I skrivelser den 10 och 29 januari
1946 har lyckebyåutredningen hemställt om anvisande av ytterligare medel
för torrläggningsföretagets fullföljande. Utredningen har härom bland annat
anfört, att arbetet med årännans upprensning beräknades bliva slutfört under
nästa budgetår och att arbetet med bikanalerna beräknades fortgå längre
lid. Utredningen hade vidare efter en i samråd nied statens sakrevision verkställd
undersökning kommit till den uppfattningen att för vinnande av en
lämplig jorddisposition för fastighetsbildningen ytterligare jordinköp borde
ske. Medelsbehovet under nästa budgetår för rensningsarbeten och kolonisationsverksamhet
har — sedan disponibla medel franräknats — av utredningen
beräknats till 186 308 kronor.
I ärendet har lantbruksstyrelsen avgivit utlåtande.
Föredragande statsrådet har anfört följande.
Vattenavledningsföretaget Lyckebyån har av olika anledningar dragit betydligt
längre ut på tiden än som ursprungligen beräknats. Lyckebyåutredningen
räknar numera med att arbetet med årensningen skall kunna slutföras
under loppet av nästa budgetår men att bikanalerna icke skola kunna
färdigställas inom samma tid. I utredningens uppdrag ingår att inom ramen
för en år 1937 uppgjord plan för statens räkning inköpa markområden i den
omfattning som kan befinnas behövlig för ett ändamålsenligt genomförande
av den med vattenavledningsföretaget sammanhängande kolonisationen. Utredningen
upplyser, att förutsättningarna för nämnda plan numera i vissa
avseenden förskjutits. I samråd med statens sakrevision har utredningen därför
under år 1945 igångsatt en undersökning rörande fastighetsbildningen
inom de av företaget berörda områdena. Med hänsyn till härvid vunna resultat
ha utredningen och sakrevisionen kommit till den uppfattningen att
en ändamålsenlig fastighetsbildning förutsätter statsförvärv av ytterligare
markområden. Efter viss omdisposition av hittills anvisade men icke ianspråktagna
medel skulle för jord inköp ett ytterligare medelsbehov av 186 300
kronor föreligga för budgetåret 1946/47.
I likhet med lantbruksstyrelsen tillstyrker jag de av utredningen föreslagna
ytterligare jordinköpen. Utredningens beräkning av den för nästa budgetär
erforderliga anslagsförstärkningen, vilken avser förskott för verkställande
av berörda jordinköp, finner jag böra godtagas.
De medel, som tidigare avsetts för företaget, lia utgått av de jämlikt riksdagens
medgivande under anslag till arbetsmarknadsreglerande åtgärder
anvisade särskilda medlen lill främjande av företagsverksamhet. Jämväl folden
fortsatta finansieringen av företaget anser jag, att man bör anlita angivna
särskilda medel. På en senare prövning torde få bero, huruvida och i
vad mån ifrågavarande kostnader definitivt böra gäldas av arbetslöshetsanslaget.
Då de medel som hittills anvisats för vattenavledningsföretaget överstiga
de ursprungligen beräknade kostnaderna och lyckebyåutredningen förutsätter,
att ytterligare medelsbehov skola uppkomma, har jag för avsikt alt låta
utarbeta en plan för arbetenas slutförande och i samband härmed en detaljerad
beräkning av de återstående kostnaderna.
14
Statsutskottets utlåtande nr 239.
Företagarföreningar inom vissa län. Företagarföreningar hava hittills
bildats inom Göteborgs och Bohus, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Samtliga företagarföreningar
hava hittills av staten erhållit understöd med sammanlagt 5 485 500 kronor,
därav 1 715 500 kronor såsom subvention och 3 770 000 kronor såsom lån.
Föredragande statsrådet har anfört följande.
Den av företagarföreningarna bedrivna verksamheten till främjande avsmåföretag
inom vederbörande län har utvecklat sig på ett tillfredsställande
sätt. Under senaste året har det statliga stödet åt nämnda föreningar lämnats
i samma former som tidigare. Dock har en förhållandevis markerad förskjutning
från subventions- till lånelinjen ägt rum. I propositionen nr 309 till
1945 års riksdag angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering
lii. m. (s. 14) erinrade föredragande statsrådet örn att dåvarande chefen
för handelsdepartementet i propositionen nr 290/1945 förklarat, att han hade
för avsikt att inom den närmaste tiden igångsätta en av riksdagen begärd
utredning rörande möjligheterna att främja hantverkets och småindustriens
utveckling i hela landet. Denna utredning, den s. k. småföretagsutredningen,
tillsattes sommaren 1945 och avgav i februari 1946 betänkande med förslag
till ordnande av kreditgivnings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och
småindustri samt bildande av företagarnämnder (SOU 1946:22). Betänkandet
är för närvarande föremål för remissbehandling. I avbidan på ställningstagandet
till de i betänkandet framförda förslagen torde formerna för det
statliga stödet till småföretagsverksamheten icke böra undergå någon mera
väsentlig förändring. Under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering
m. m. bör därför även för nästa budgetår beräknas medel för lån och
subvention åt företagarföreningarna. Efter avlåtandet av förstnämnda proposition
nr 309/1945 har Kungl. Maj:t beviljat lån och subventioner till företagarföreningarna
med tillhopa 1 533 000 kronor. Det för ifrågavarande ändamål
under nästa budgetår uppkommande medelsbehovet torde kunna uppskattas
lill i runt tal 1 500 000 kronor, att utgå från de medel, som i enlighet
med vad jag i det följande förordar, böra få disponeras av Kungl. Majit för
främjande av företagsverksamhet.
Medelsbehovet för budgetåret 1946/47.
Åtgärder för arbetsmarknadens reglering lii. m. För ifrågavarande ändamål
har för innevarande budgetår anvisats 47 500 000 kronor. Den från föregående
budgetår kvarstående reservationen uppgick till 30 700 000 kronor.
Beträffande medelsbehovet för budgetåret 1946/47 har arbetsmarknadskommissionen
bland annat anfört, att det torde vara ofrånkomligt, att under
nästa budgetår arbetslöshetshjälp beredes personer, som tillhöra yrkesområden
med minskande sysselsättning och som av olika anledningar ej
kunna överföras till något av arbetsmarknadens hristområden. Det vore enligt
kommissionens förmenande angeläget, att dessa arbetslösa, i den mån de
icke genom den offentliga arbetsförmedlingen kunna anvisas sysselsättning
i öppna marknaden, i största möjliga utsträckning bringas hjälp i form avberedskapsarbete.
Om sådant hjälpbehov uppkomme, borde de sysselsättningsmöjligheter
i hemorten, som de statskommunala beredskapsarbetena erbjuda,
i första hand utnyttjas.
Statsutskottets utlåtande nr 239.
15
Dagsverkskostnaden vid statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi
hade under år 1945 utgjort i medeltal 30 kronor 43 öre. Med hänsyn till de
lönejusteringar, som beräknades uppkomma till följd av ändrade avtal, syntes
dagsverkskostnaden för nästa budgetår böra beräknas till lägst 32 kronor.
Under denna förutsättning och med en beräknad sysselsättning av 250 dagar
per år skulle »årsverkskostnaden» komma att uppgå till omkring 8 000
kronor. Med en sysselsättning i statliga beredskapsarbeten i kommissionens
egen och annan myndighets regi av omkring 3 500 man beräknades kostnaden
till 28 miljoner kronor, varav för arbeten i kommissionens regi 12 miljoner
kronor.
Med hänsyn till önskvärdheten att i händelse av arbetslöshet i första hand
bereda de arbetslösa sysselsättning genom arbete i hemorten har kommissionen
ansett sig böra beräkna kostnaden för statskommunala beredskapsarbeten
till 10 miljoner kronor.
Medelsbehovet i sin helhet under reservationsanslaget till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m. för budgetåret 1946/47 har arbetsmarknadskommissionen
sammanfattat sålunda.
Statliga beredskapsarbeten .............. kronor 28 000 000
Statskommunala beredskapsarbeten ...... » 10 000 000 38 000 000
Statskommunala reservarbeten .......... » 100 000
Kontantunderstödsverksamhet ............ » 500 000
Arkivarbeten och musikerhjälp .......... » 6 000 000
Statliga stenbeställningar ................ » 3 400 000
Resebidrag till arbetssökande............. » 800 000
Övrig hjälpverksamhet ................. » 700 000
Till Kungl. Maj:ts förfogande för främjande
av företagsverksamhet m. m............ » 2 500 000 14 000 000
Summa kronor 52 000 000
Under förutsättning att reservationen vid innevarande budgetårs utgång
uppgår till 30 miljoner kronor beräknar kommissionen alltså anslagsbehovet
för budgetåret 1946/47 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.
till 22 miljoner kronor.
Under reservationsanslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft
ha för innevarande budgetår anvisats 50 000 000 kronor, varjämte från föregående
budgetår förefunnits en reservation av 6 000 000 kronor.
Från detta anslag lia under innevarande budgetår bestritts utgifter för
bland annat omskolningsbidrag, familjetillägg, hyresbidrag m. m. (inklusive
verktygs- och personlig utrustning) till ovan arbetskraft, som överflyttats till
skogsarbete, för premier åt yrkesvana skogsarbetare och enskilda skogsägare
m. fl. vid utförande av vissa slag av skogsarbeten, för arbetsblockorganisationen
och jordbruksläger för frivillig arbetskraft samt för försöksvis anordnade
prov- och kompletteringskurser för deltidsanställd huslig arbetskraft,
s k. hemassistenler.
Beträffande anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft meddelar
kommissionen, att under tiden juli 1945—mars 1946 omkring 43 mil
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 239.
joner kronor förbrukats. Kommissionen hade den 4 april 1946 beslutat dels
att hemställa hos Kungl. Maj:t om införande av arbetspremier för skogsarbetare,
vissa skogsägare m. fl. under tiden 23 april—30 juni 1946, dels att,
under förutsättning att arbetspremier infördes, under motsvarande tid fortsätta
kursverksamheten för sådana ovana skogsarbetare, som den 23 april
1946 vore placerade i huggarkurser, dock med viss ändring av bidragsbestämmelserna.
Ändringen av bestämmelserna innebure i huvudsak, att omskolningsbidraget
helt slopades och familjetillägget reducerades, medan övriga
förmåner kvarstode oförändrade. Däremot skulle sådana ovana skogsarbetare,
som den 23 april 1946 vore i enskild placering, från och med
nämnda dag icke komma i åtnjutande av andra särskilda förmåner än de nu
utgående i fråga om kostnaderna för resor, verktyg och kläder. I kommissionens
nämnda hemställan hade förutsatts, att kostnaderna för arbetspremierna
komme att bestridas först under nästa budgetår, medan däremot
kostnaderna för de särskilda förmånerna åt ovan arbetskraft väsentligen
skulle komma att belasta innevarande budgetårs anslag.
Arbetsmarknadskommissionen har beräknat medelsbehovet under reservationsanslaget
till kostnader för överflyttning av arbetskraft för nästa budgetår
till 24 miljoner kronor. Under antagande att en reservation av omkring
9 miljoner kronor finnes på anslaget vid innevarande budgetårs utgång skulle
för budgetåret 1946/47 för här avsedda ändamål böra beräknas ett anslag
av 15 miljoner kronor.
Arbetsmarknadskommissionens centrala förvaltning, länsarbetsnämnderna
och arbetsförmedlingsanstalterna. För ifrågavarande ändamål äro för
innevarande budgetår följande anslag anvisade, nämligen till
Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar,
förslagsanslag .................................... kronor 2 700 000
Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader,
förslagsanslag .................................... » 900 000
Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:
Avlöningar, förslagsanslag ........................ » 8 800 000
Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:
Omkostnader, förslagsanslag ...................... » 3 500 000
Arbetsmarknadskommissionen erinrar dels att Kungl. Maj:t den 8 mars
1946 medgivit, att nämnda anslag finge överskridas med högst respektive.
500 000, 200 000, 1 150 000 och 600 000 kronor, dels att Kungl. Maj:t genom
beslut den 4 april 1946 medgivit kommissionen att företaga engångsutbetalning
av tillfälligt lönetillägg under innevarande budgetår, varigenom avlöningsanslagen
till kommissionen samt till länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstaltema
torde komma att överskridas med ytterligare högst
150 000 respektive 600 000 kronor.
Beträffande medelsbehovet har föredragande statsrådet anfört följande.
Vid sin uppskattning av medelsbehovet under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m. under nästa budgetår utgår arbetsmarknads
-
Statsutskottets utlåtande nr 239.
17
kommissionen från att behovet av arbetslöshetslindrande åtgärder skall komma
att bli av ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår.
Under betonande att kostnadskalkylerna äro endast approximativa uppskattar
kommissionen berörda medelsbehov till 52 miljoner kronor och reservationen
å anslaget vid utgången av budgetåret 1945/46 till 30 miljoner
kronor. Kommissionen beräknar alltså det ytterligare anslagsbehovet för nästa
budgetår till 22 miljoner kronor. Enligt underhandsupplysning från arbetsmarknadskommissionen
har härvid hänsyn tagits till de kostnadsökningar
som kunna uppkomma vid bifall till det av mig i det föregående förordade
förslaget till revision av bestämmelserna örn statsbidrag till kommunernas
arbetslöshetskostnader. Däremot hade förslaget till provisoriska löneförbättringar
för arkivarbetare m. fl. icke kunnat beaktas vid kostnadsberäkningen.
Med hänsyn till osäkerhetsmarginalerna i kostnadsberäkningen finner jag
sistnämnda förhållande icke böra föranleda jämkning av beräkningen. Ej
heller i övrigt har jag något att erinra mot beräkningen. Av anslaget torde
i likhet nied vad som varit fallet under innevarande budgetår ett belopp av
i runt tal 2,5 miljoner kronor få disponeras av Kungl. Maj:t för främjande av
företagsverksamhet.
Vad angår anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft vill jag
erinra örn att Kungl. Majit deli 5 april 1946, på grundval av arbetsmarknadskommissionens
i det föregående berörda framställning i ämnet, utfärdat
bestämmelser örn arbetspremier för skogsarbetare, vissa skogsägare m. fl.
under tiden 23 april—30 juni 1946. Kostnaderna härför, vilka komma att falla
på nästa budgetår, uppskattas av kommissionen till 18 miljoner kronor. Med
hänsyn till under nästa budgetår sannolikt uppkommande kostnader för
andra ändamål, vilka skola tillgodoses från förevarande anslag, beräknar
kommissionen medelsbehovet, med viss marginal för oförutsedda utgifter, till
24 miljoner kronor. Då kommissionen räknar med att reservationen å anslaget
vid utgången av budgetåret 1945/46 skall uppgå till 9 miljoner, skulle
det ytterligare anslagsbehovet utgöra 15 miljoner kronor. Denna anslagsberäkning
synes mig böra godtagas.
Av arbetsmarknadskommissionens redogörelse för kommissionens centrala
förvaltning samt länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna framgår,
att antalet ärenden av militär natur högst väsentligt nedgått i anledning
av den militära beredskapens avveckling. Verksamheten för arbetsplacering
av flyktingar har även visat tendens till nedgång. Andra krisbetonade arbetsuppgifter,
såsom verksamheten för tillgodoseendet av arbetskraftsbehovet i
skogen och byggnadstillståndsärendena, kvarstå däremot alltjämt i oförändrad
eller till och med ökad omfattning. Vissa nya arbetsuppgifter lia tillförts
kommissionen och arbetsförmedlingsorganisationen har ytterligare utbyggts
och specialiserats. Resultatet ur personalsynpunkt av den antydda utvecklingen
har blivit en viss total minskning av personalen vid kommissionens
kansli, länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingsanstalter och en förskjutning
av personalen från s. k. beredskapsuppgifter till mera normala
uppgifter. En under nästa budgetår fortskridande återgång till normala
förhållanden kommer uppenbarligen alt föranleda ytterligare begränsning av
kommissionens arbetsuppgifter av krisbetonad karaktär. Arbetsmarknadskommissionen
beräknar också kostnaderna för avlöningar och omkostnader
vid kommissionens kansli samt vid länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingsanstalter
lill väsentligt lägre belopp än dem, vartill motsvarande kostnader
— med hänsyn till medgivna anslagsöverskridanden — torde komma
all uppgå under innevarande budgetår. Mot dessa beräkningar synes anledning
lill erinran icke föreligga. — Jag vill i detta sammanhang erinra örn
alt utredningar pågå dels rörande eli centralt organ inom statsförvaltningen
liihtmtj lill nksilaijrns protokoll imil. 0 sinni. Nr 23!). 2
18
Statsutskottets utlåtande nr 239.
för handhavande av arbetsmarknadsfrågor, dels angående arbetsförmedlingens
framtida organisation.
I enlighet med det anförda torde ifrågavarande avlönings- och omkostnads
-
anslag böra beräknas sålunda:
Kronor.
Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar, förslagsanslag
.................................................. 2 650 000
Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader, förslagsanslag
.................................................. 850 000
Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Avlöningar,
förslagsanslag ........................................ 9 500 000
Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Omkostnader,
förslagsanslag...................................... 3 300 000
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser
rörande dispositionen av anslagen
Motioner.
1 samband med Kungl. Maj-.ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Hallagård m. fl. (I: 19) och den andra inom andra kammaren av herr
Onsjö m. fl. (11:25), i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte begära, att lämpliga åtgärder vidtagas för att säkerställa jordbrukets
behov av arbetskraft och att dessa åtgärder avvägas så, att de i motionerna
framhållna synpunkterna måtte bli beaktade,
dels ock en inom andra kammaren av herr Persson i Stockholm väckt motion
(II: 553), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts
proposition nr 293, i vad avser provisorisk löneförbättring för arkivarbetare
m. fl., måtte uttala, att till svenska arkivarbetare bör från och med den 1 juli
1946 utbetalas dels ett provisoriskt lönetillägg av 7 kronor per vecka, dels ett
provisoriskt familjetillägg av 7 kronor per vecka till arkivarbetare, som är
försörjningspliktig mot enbart hustru eller mot hustru och ett barn under 16
år, med 10 kronor per vecka, därest försörjningsplikten omfattar två barn
under 16 år, och med 13 kronor per vecka vid försörjningsplikt mot tre eller
flera sådana barn, allt under förutsättning att vederbörande befinnas fullgöra
denna försörjningsplikt, samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställer
om vidtagandet av skyndsamma åtgärder för att i administrativt hänseende
och i fråga örn utfärdandet av lönebestämmelser etc. avgränsa föreskrifter
örn sättet för beredandet av arbete åt de flyktingar, som nu sysselsättas
i arkivarbete, från åtgärderna för att bereda arbete åt sådana svenska
medborgare, som på grund av den tidigare yrkesutövningens art, vederbörandes
speciella yrkeskvalifikationer, ålder eller särskilda personliga förhållanden
icke lämpa sig för utförande av tyngre arbete och som därför erhålla anställning
som arkivarbetare.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna I: 19 och II: 553.
Statsutskottets utlåtande nr 239.
19
Utskottet.
När arbetsmarknadssituationen kännetecknats av överskott på arbetskraft
ha de arbetsmarknadspolitiska strävandena syftat till att bereda de arbetslösa
sysselsättning eller i varje fall försörjning. Även i nuvarande läge kvarstår
detta problem, ehuru i begränsad omfattning. I en situation med allmän
knapphet på arbetskraft förekommer nämligen alltjämt att överskott uppstår
inom lokalt begränsade områden. Att överflytta den friställda arbetskraften
till underskottsområden är ibland förenat med svårigheter av olika slag.
Den kvardröjande arbetslösheten förklaras med att de arbetssökande alltid
till en mindre del utgöras av personer vilka av olika anledningar äro svårplacerade
även vid högkonjunktur. Vidare är det ofta icke möjligt eller
lämpligt att efter inträffad arbetslöshet omedelbart överflytta den arbetslöse
till annat yrkesområde eller anvisa honom arbete på annan ort än hemorten.
Uppmärksamheten har emellertid i nuvarande situation särskilt måst inriktas
på uppgiften att tillgodose näringslivets behov av arbetskraft. Såsom
exempel på åtgärder i detta syfte har departementschefen omnämnt underlättande
av arbetskraftens rörlighet, fortsatt utjämning av sysselsättningen
inom de säsongbetonade yrkena, utnyttjande av de partiellt arbetsföra och
vissa grupper av icke arbetande kvinnor samt rationalisering av jordbruket.
Det är enligt utskottets mening angeläget att de sålunda angivna utvägarna
prövas för tillgodoseende av rådande behov av arbetskraft.
Departementschefen har framhållit att genom snabbare rationalisering avjordbruket
den tidvis framträdande arbetskraftsbristen inom denna näringsgren
skulle minskas och industriens möjligheter att få tillskott av arbetskraft
skulle ökas. Enligt utskottets mening har man att räkna med att den
rådande knappheten kommer att bestå under nästkommande budgetår. Jordbruket,
vars rationalisering på många håll hunnit mycket långt och som
har att vidkännas brist på arbetskraft även vid andra tider än sådd och skörd,
lärer för närvarande icke kunna förväntas lämna tillskott av arbetskraft till
andra näringsgrenar. På grund härav vill utskottet understryka departemenschefens
uttalande, att tillgodoseendet av arbetskraftsbehovet för jordbruket,
liksom även för skogsbruket, påkallar särskilda ansträngningar från
arbetsmarknadsorganens sida.
I de likalydande motionerna 1: 19 och II: 25 har framhållits, att lämpliga
åtgärder böra vidtagas för att säkerställa jordbrukets behov av arbetskraft.
Motionärerna lia särskilt erinrat örn möjligheten att genom olika bidragsformer
underlätta arbetskraftens rörlighet, att inställa driften vid industrier
och inskränka arbetet inom vägväsendet under den för jordbruket brådaste
tiden, att anordna arbetsläger för ungdom från städer och samhällen samt
att utnyttja propaganda. Utskottet, som finner de i motionerna anförda synpunkterna
beaktansvärda, vill framhålla, att vissa av de föreslagna åtgärderna,
exempelvis åtgärder för underlättande av arbetskraftens rörlighet
20
Statsutskottets utlåtande nr 239.
anordnande av arbetsläger för ungdom och inskränkning av vägarbeten, redan
tillämpas, samt att frigörande av arbetskraft inom det enskilda näringslivet
under vissa tidsperioder för jordbrukets räkning allenast låter sig göra
på frivillighetens väg. Då utskottet förutsätter, att ifrågavarande synpunkter
ägnas vederbörlig uppmärksamhet, synes särskild framställning härom till
Kungl. Majit icke vara påkallad.
Beträffande statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader har
Kungl. Majit föreslagit vissa jämkningar i syfte att åstadkomma större anpassning
till kommunernas ekonomiska bärkraft. Förslaget innebär bland
annat att den för normalbidraget gällande skalan såtillvida skall tillämpas
även vid bestämmande av årskostnadsbidraget, att den maximala arbetslöshetskostnad,
som i princip skall stanna å kommunen, motsvarar 1 krona 50
öre per skattekrona vid normalbidrag under 40 %, 1 krona 25 öre per skattekrona
vid normalbidrag av 40—50 % och 1 krona per skattekrona vid normalbidrag
över 50 %. Vidare har föreslagits, att de dagavgifter, som kommunerna
äro skyldiga erlägga för de till statliga beredskapsarbeten hänvisade
arbetslösa, skola enhetligt bestämmas till belopp, motsvarande dagunderstöden
för ensamstående personer över 18 år. För arbetare, som hänvisas
till beredskapsarbete utom hemorten, har föreslagits försöksvis tilllämpning
av ett system med ortstillägg, vilka skola kunna utgivas oberoende
av huruvida hyreshjälp utgår eller icke. Ortstilläggen förutsättas bekostade
av kommunerna med rätt för dessa att medräkna utgifterna härför bland de
godkända arbetslöshetskostnader, för vilka årskostnadsbidrag utgår. Bidragens
storlek skola bestämmas med hänsynstagande till levnadskostnadsfördyringen
och böra icke få överstiga 75 kronor per familj och månad.
Utskottet tillstyrker Kungl. Majits förslag örn jämkningar i gällande bestämmelser
örn statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader. Utskottet
förutsätter därvid att den föreslagna differentieringen av den maximala
årskostnaden med hänsyn till kommunernas ekonomiska bärkraft icke
kommer att medföra nämnvärd ökning av det administrativa arbetet vid
bidragens bestämmande.
Utskottet tillstyrker jämväl förslaget örn särskilt ortstillägg för arbetare,
som hänvisas till beredskapsarbete utom hemorten. Framhållas må att en
tillämpning av ett dylikt bidragssystem icke kommer att helt undanröja
den olägenhet för den enskilde, som är förenad med hänvisning till beredskapsarbete
på annan ort.
För närvarande pågår en utredning angående organisationen och utformningen
av de s. k. arkivarbetena. Departementschefen har meddelat, att
i avbidan på utredningens slutförande viss provisorisk löneförbättring övervägts
för arkivarbetare med försörjningsplikt. Till sådana arkivarbetare skulle
utgå familjetillägg, graderade efter försörjningsbördans storlek. Riksdagen
har berens tillfälle att yttra sig i frågan innan beslut i ärendet fattas.
Utskottet vill erinra, att fråga om införande av särskilda familjetillägg för
arkivarbetare varit föremål för behandling av 1941 års riksdag. Riksdagen
uttalade därvid (skrivelse nr 436), att riksdagen icke kunnat undgå att hysa
Statsutskottets utlåtande nr 239.
21
betänkligheter mot att åstadkomma höjning av arkivarbetarnas löner genom
införande av familjelön, särskilt med hänsyn till de konsekvenser beträffande
lönesättningen vid andra med statsmedel understödda arbeten, som därav
kunde befaras uppstå. Enligt riksdagens mening borde såvitt möjligt samma
lönesystem tillämpas vid arkivarbeten som vid andra arbeten, vilka anordnats
i arbetslöshetsbekämpande syfte.
Utskottet vill icke motsätta sig att arkivarbetarna erhålla viss höjning av
gällande löneförmåner, men kan icke tillstyrka, att de ifrågasatta lönetilläggen
graderas såsom familjelön. I den mån lönetillägg medgivas, böra dessa
enligt utskottets mening utgå med lika belopp utan avseende å försörjningsbörda
samt med högst det belopp, som föreslagits av de inom arbetsmarknadskommissionen
tillsatta särskilda sakkunniga.
På grund härav kan utskottet icke heller tillstyrka det förslag örn provisorisk
förbättring av arkivarbetares löner, som framförts i motionen II: 553.
I samma motion har föreslagits åtgärder för avgränsande av arkivarbete
för svensk arbetskraft från den sysselsättning av samma natur, som har karaktären
av hjälpform för flyktingar. Utskottet, som förutsätter att denna
fråga ägnas uppmärksamhet vid den pågående utredningen örn organisationen
av arkivarbetena, vill i anledning av vad i motionen anförts framhålla
att en viss åtskillnad härvidlag kan synas motiverad.
Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn vattenavledningsföretaget Lyckebyån
samt företagarföreningar inom vissa län tillstyrkas av utskottet.
Ej heller har Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet givit utskottet
anledning till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
för budgetåret 1946/47 under femte huvudtiteln anvisa
a) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar
ett förslagsanslag av 2 650 000 kronor;
b) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader
ett förslagsanslag av 850 000 kronor;
c) till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:
Avlöningar ett förslagsanslag av 9 500 000 kronor;
d) till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:
Omkostnader ett förslagsanslag av 3 300 000 kronor;
II. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för budgetåret
1946/47 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 22 000 000 kronor;
III. att riksdagen må med bifall lill Kungl. Maj:ts förslag
till Kostnader för överflyttning av arbetskraft för budgetåret
1946/47 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 15 000 000 kronor;
22
Statsutskottets utlåtande nr 239.
IV. att motionerna I: 19 och II: 25 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
V. att motionen II: 553 ej må till någon riksdagen åtgärd
föranleda.
Stockholm den 21 juni 1946
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström, Larsson, Bäckström,
Karl Andersson, Heiding, Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Gillström, Berling, fröken
Andersson och herr Ivar Persson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Ward, Ohlin, Falla,
Andersson i Malmö, Mårtensson, Pettersson i Dahl, Petterson i Degerfors, Thäpper,
Onsjö och Birte.
Reservationer:
1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Bäckström, Heiding, Mannerskantz,
fröken Andersson, herrar Ivar Persson, Ohlin, Falla, Pettersson i
Dahl, Onsjö och Birke, vilka ansett, att det stycke å s. 20 i utskottets yttrande,
som börjar med orden »Utskottet tillstyrker jämväl» och slutar med orden
»annan ort» bort hava följande lydelse:
»Kungl. Maj:ts förslag örn försöksvis tillämpning av ortstillägg innebär, att
ett särskilt bidrag utbetalas till familjeförsörjande arbetare, som anvisas arbete
utom hemorten. Utskottet vill med anledning härav framhålla, att beredskapsarbeten
till sin natur äro övervägande anläggningsarbeten. Det ligger
i anläggningsverksamhetens natur, att arbetsplatserna växla från tid till
annan. Därför ha sedan gammalt anläggningsindustriens arbetare levat på
mera rörlig fot än fabriksindustriens arbetare. Inom anläggningsindustrien
förekommer i allmänhet ingen merbetalning till arbetare, som ha sina familjer
boende på annan ort än den, där vederbörande har sitt arbete. Ett
bifall till förslaget skulle innebära ett uppenbart avsteg från principen att
vid beredskapsarbete den öppna marknadens lönesättning skall tillämpas.
Statsutskottets utlåtande nr 239.
23
Härtill kommer att inom de områden, där bidragen skulle komma att utgå,
arbetslöshet sedan länge varit en bestående företeelse och att utbetalande av
ortstillägg kan förväntas verka konserverande på detta förhållande. På grund
härav kan utskottet icke tillstyrka förslaget i denna del»;
2) av herrar Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mårtensson och
Petterson i Degerfors, vilka ansett, att närmast efter det stycke å s. 20 i utskottets
yttrande, som börjar med orden »Utskottet tillstyrker jämväl» och slutar
med orden »annan ort» bort införas ett nytt stycke av följande lydelse:
»Kommuner, som ha en kommunal uttaxering av minst 12 kronor och åtnjuta
skatteutjämningsbidrag, äro för närvarande befriade från erläggande av
dagutgift för de till statliga beredskapsarbeten hänvisade arbetslösa. Det är
enligt utskottets mening önskvärt, att dylik befrielse utsträckes till kommuner,
som ha en kommunal uttaxering av minst 10 kronor, varvid jämväl villkoret
att kommunen skall åtnjuta skatteutjämningsbidrag bör bortfalla»;
3) av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, fröken Andersson,
herrar Falla och Birke, vilka ansett,
dels att det stycke å s. 21 i utskottets yttrande, vilket börjar med orden
»Ej heller» och slutar med orden »till erinran» bort utgå och att utskottet i
stället bort göra följande uttalande:
»Till åtgärder för arbetsmarknadens reglering har Kungl. Maj:t föreslagit
anvisande av ett anslag av 22 miljoner kronor. Utskottet vill med anledning
härav erinra, att å ifrågavarande anslag under ett flertal år förefunnits reservationer
till betydande belopp. Vid utgången av budgetåret 1944/45 kvarstod
å anslaget ett belopp av cirka 30,7 miljoner kronor och för löpande budgetår
har reservationen beräknats till omkring 30 miljoner kronor. För innevarande
budgetår har medelsförbrukningen under anslaget uppskattats till
cirka 48 miljoner kronor varjämte beräknats att behovet av arbelslöshetshindrande
åtgärder under budgetåret 1946/47 skall komma att bli av ungefär
samma omfattning som under innevarande budgetår.
Av de av arbetsmarknadskommissionen framlagda uppgifterna beträffande
medelsförbrukningen under de tre första kvartalen av löpande budgetår vill
det förefalla, som örn reservationen under anslaget kommer att bli större än
vad kommissionen beräknat, särskilt örn hänsyn tages till alt behovet av
arbetslöshetshindrande åtgärder torde vara förhållandevis mindre under budgetårets
sista kvartal. Även örn arbetsmarknadskommissionens uppskattning
godtages skulle emellertid med ett beräknat medelsbehov av 48 miljoner kronor
och en reservation av 30 miljoner kronor för ifrågavarande ändamål icke
erfordras anvisande av större belopp för nästa budgetår än 18 miljoner kronor.
Med hänsyn till angelägenheten av att anslag å riksstaten anvisas med
det belopp, som beräknas motsvara medelsbehovet, synes medelsanvisningen
för ändamålet för nästa budgetår böra begränsas till nämnda belopp, 18
miljoner kronor. Därest anslaget skulle visa sig icke förslå, äger Kungl.
Maj:t möjlighet att äska ytterligare medel å tilläggsstat för nästa budgetår.
24
Statsutskottets utlåtande nr 239.
Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet i övrigt har icke givit utskottet
anledning till erinran»;
dels ock att utskottets hemställan, i anslutning härtill, bort hava följande
lydelse:
»I. att riksdagen--- 3 300 000 kronor;
II. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för budgetåret
1946/47 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 18 000 000 kronor;
III. att riksdagen--- 15 000 000 kronor;
IV. att motionerna---- åtgärd föranleda;
V. att motionen —--åtgärd föranleda.»
Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
462543
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:451 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till arbetsmarknadens reglering m. m. s. 12 i texten