Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till arbetsmarknadens reglering m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1946-06-21 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:239, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till arbetsmarknadens reglering m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 239.

1

Nr 239.

Ankom till riksdagens kansli den 21 juni 1946 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

för budgetåret 1946/47 till arbetsmarknadens reglering

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln, punkterna

19—23, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för

budgetåret 1946/47 beräkna dels såsom förslagsanslag till Statens arbetsmarknadskommission

m. m. ett avlöningsanslag av 2 250 000 kronor och ett omkostnadsanslag

av 800 000 kronor samt till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna

ett avlöningsanslag av 8 500 000 kronor och ett ornkostnadsanslag

av 3 100 000 kronor, dels ock till Åtgärder för arbetsmarknadens

reglering m. m. ett reservationsanslag av 22 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 293, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 17 maj 1946,

föreslagit riksdagen att för nämnda budgetår anvisa dels under rubriken

Statens arbetsmarknadskommission m. m. till Avlöningar ett förslagsanslag

av 2 650 000 kronor och till Omkostnader ett förslagsanslag av 850 000 kronor,

dels under rubriken Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstallerna

till Avlöningar ett förslagsanslag av 9 500 000 kronor och till Omkostnader

ett förslagsanslag av 3 300 000 kronor, dels till Åtgärder för arbetsmarknadens

reglering m. m. ett reservationsanslag av 22 000 000 kronor, dels

ock till Kostnader för överflyttning av arbetskraft ett reservationsanslag av

15 000 000 kronor.

I skrivelse den 11 april 1946 har statens arbetsmarknadskommission framlagt

förslag rörande beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1946/47.

I samband härmed har kommissionen givit en kortfattad översikt över

läget på arbetsmarknaden under år 1945 samt en bedömning av den sannolika

utvecklingen på arbetsmarknaden under återstoden av år 1946.

Med .skrivelse den 3 maj 1946 bar kommissionen överlämnat sedvanlig

verksamhetsberättelse för år 1945 Nämnda berättelse har — med undantag

av det inledande avsnittet örn arbetsmarknaden under år 1945, vilket är likalydande

med översikten i ämnet i kommissionens skrivelse den 11 april 1946

— såsom bilaga fogats vid propositionen.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 6 sami. Nr 239.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 239.

Arbetsmarknaden under år 1945 och den sannolika

utvecklingen på arbetsmarknaden.

Beträffande rubricerade frågor har föredragande statsrådet Mossberg anfört

följande.

Av arbetsmarknadskommissionens redogörelse framgår, att det allmänna

arbetsmarknadsläget under år 1945, bortsett från verkstadskonflikten, kännetecknades

av synnerligen hög sysselsättning, föranledd av ökade exportmöjligheter

och en ytterligare förstärkning av den goda hemmamarknadskonjunkturen.

Betecknande för den höga sysselsättningsnivån är, att det tillskott

av arbetskraft som föranleddes av försvarsberedskapens avveckling

utan svårighet absorberades av arbetsmarknaden. Knappheten på bränsle och

vissa råvaror, nedläggandet eller inskränkningen av militära anläggningsarbeten

och sådan ersättningsproduktion som handelsavspärmingen nödvändiggjort

samt begränsningen av de militära materielbeställningarna föranledde

givetvis friställning av arbetskraft men denna kunde i allmänhet relativt

snabbt placeras inom närliggande underskottsområden. I avbidan på

sådan placering kunde den friställda arbetskraften i många fall tillfälligt anvisas

skogsarbete. Allmänt sett framträdde knapphet på arbetskraft inom ett

flertal näringsområden.

Arbetslöshetssiffrorna för år 1945 äro följdenligt bland de lägsta som noterats.

En kraftig säsongutjämning kan även konstateras. Den kvardröjande

arbetslösheten förklaras med att de arbetssökande alltid till en mindre del

utgöras av personer, vilka av olika anledningar äro svårplacerade även vid

en högkonjunktur. Vidare är det ofta icke möjligt eller lämpligt att efter inträffad

arbetslöshet omedelbart överföra den arbetslöse till annat yrkesområde

eller anvisa honom arbete på annan ort än hemorten.

Jag torde icke behöva ytterligare uppehålla mig med arbetsmarknadssituationen

under år 1945, då arbetsmarknadskommissionen i sin verksamhetsberättelse

för nämnda år lämnat en ingående redogörelse härför. Av större

intresse synes vara att söka bedöma det aktuella arbetsmarknadsläget och

utvecklingen på arbetsmarknaden under den närmaste tiden.

Den höga sysselsättningsnivå, som kännetecknat arbetsmarknaden efter

verkstadskonfliktens biläggande, har ytterligare stärkts under den gångna

delen av innevarande år. Antalet hos arbetslöshetsnämnderna hjälpsökande

arbetslösa började efter den säsongmässiga uppgången under höst- och vintermånaderna

redan under februari åter minska och utgjorde vid utgången

av april månad endast 6 534, den hittills lägsta redovisade hjälpsökandesiffran

för denna månad. Även arbetslösheten inom fackförbunden har under

den hittillsvarande delen av året legat lägre än något tidigare år sedan

första världskriget. Vid månadsskiftet mars/april uppgick sålunda antalet

arbetslösa medlemmar inom fackförbunden i procent av hela medlemsantalet

till endast 4,5. Arbetslösheten kan antagas ha sjunkit ytterligare sedan

dess till följd av den säsongmässigt ökade sysselsättningen inom byggnadsverksamheten.

Knappheten på bränsle och råvaror utgör alltjämt ett allvarligt problem

för industrien och har på vissa håll tvingat till driftsinskränkningar. Ännu

större svårigheter särskilt inom industrien vållar emellertid den tilltagande

knappheten på arbetskraft.

Att objektivt bestämma den aktuella knappheten på arbetskraft möter vissa

svårigheter. Här må nämnas, att svenska arbetsgivareföreningen i september

1945 gjorde en arbetskraftsinventering bland de till föreningen anslutna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 239.

3

företagen med minst 50 anställda. De företag, från vilka uppgifter inkommo,

motsvarade ungefär 3/4 av föreningens numerära verksamhetsområde i denna

storleksklass. Enligt de lämnade uppgifterna skulle dessa företag med hänsyn

till då rådande avsättningsmöjligheter samt råvara- och bränsleförsörjning

kunnat bereda sysselsättning för ytterligare 45 000 arbetare, därav

32 000 män och 13 000 kvinnor. Den uppgivna bristsiffran innefattade emellertid

även cirka 20 000 vid undersökningstillfället redan anställda men av

olika anledningar frånvarande arbetare. Mest framträdande var bristen inom

verkstads- och textilindustrien. Även om — såsom arbetsgivareföreningen

framhåller — vissa av uppgifterna måste tagas med stor reservation, enär de

äro grundade på grova kalkyler, kunna dock anförda siffror ge en antydan

om behovet av ytterligare arbetskraft för industriens räkning. Av senare

datum äro de uppgifter, som företagen lämna till socialstyrelsens sysselsättningsstatistik.

Enligt dessa uppgifter planerade under mars och april 1946

nära 500 industriföretag att ny- eller återanställa sammanlagt över 12 700

arbetare. Den allra största delen av denna arbetskraft måste nyanställas.

Även inom jordbruket föreligger en markerad brist på arbetskraft. För att

ytterligare belysa arbetskraftssituationen kunna följande siffror ur arbetsförmedlingsstatistiken

för april 1946 anföras. Antalet hos den offentliga arbetsförmedlingen

lediganmälda platser under denna månad var inom jordbruket

ca 14 700 och inom industriens samtliga yrkesgrupper ca 52 300. Antalet

tillsatta platser inom angivna näringsgrenar uppgick under månaden till

respektive ca 4 800 och 32 900.

Även om de anförda siffrorna få tagas med stor reservation med hänsyn

till de många osäkerhetsmomenten i de undersökningar, varur siffrorna

framkommit, äro de dock av intresse såsom uttryck för den ur arbetskraftssynpunkt

ansträngda situationen inom skilda områden av arbetslivet.

Hittills har arbetsmarknadssituationen som regel kännetecknats av överskott

på arbetskraft. De arbetsmarknadspolitiska strävandena ha härvid

syftat till att bereda de arbetslösa sysselsättning eller i varje fall försörjning.

Den nuvarande situationen däremot präglas av knapphet på arbetskraft.

Huruvida detta är en relativt snabbt övergående företeelse eller icke är givetvis

mycket svårt att avgöra. Att viss del av vår exportproduktion tillgodoser

ett mera tillfälligt behov i de krigshärjade länderna torde vara ovedersägligt.

Å andra sidan peka vissa förhållanden, främst befolkningsutvecklingen

i den riktningen, att även på längre sikt knapphet på arbetskraft kan komma

att förefinnas. I detta läge har såväl från vissa industriföretagares sida som

i den offentliga diskussionen framförts förslag örn åtgärder för att tillföra

den svenska arbetsmarknaden utländsk arbetskraft genom invandring.

Även enligt min mening kan en bestående och mera omfattande brist på

arbetskraft komma att påverka vår immigrationspolitik. Med hänsyn till de

olägenheter av olika slag som kunna vara förbundna med en invandring av

större omfattning torde dock dessförinnan andra möjliga utvägar böra prövas.

Jag vill i det följande peka på några av dessa utvägar.

Vad angår den aktuella situationen må erinras om att den i hög grad arbetskraftskrävande

vedproduktionen kommer att nedgå i den män importen

av fasta bränslen ökar och att i samband härmed arbetskraft av icke obetydlig

omfattning friställes för annan verksamhet. Härtill kommer, att i

främsta rummet de partiellt arbetsföra men även vissa grupper av icke

yrkesarbetande kvinnor utgöra en arbetskraftsreserv, vars inordnande i produktionen

torde böra i möjlig mån underlättas. Vad de partiellt arbetsföra

angår lia redan inom den offentliga arbetsförmedlingen särskilda tjänstemän

tillsatts med uppgift att biträda de ordinarie förmedlingsorganen med

arbetsanskaflning åt svårplacerade arbetssökande. I sitt nyligen avgivna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 239.

första betänkande (SOU 1946: 24) har kommittén för partiellt arbetsföra föreslagit

åtgärder för en effektivisering av kurators- och arbetsförmedlingsverksamheten

för partiellt arbetsföra. Kommittén torde i en nära framtid

avgiva ytterligare förslag för tillvaratagande av de partiellt arbetsföras arbetskraft.

Det förslag till lag örn folkpensionering, som nyligen underställts

riksdagen, har i viss grad även utformats med tanke på önskvärdheten av

att även de högre åldramas arbetskraft utnyttjas.

Olika åtgärder till underlättande av arbetskraftens rörlighet äro av stor

betydelse. 1 detta sammanhang må erinras örn att genom beslut den 7 december

1945 sakkunniga tillkallats att inom socialdepartementet verkställa

utredning rörande vissa frågor örn försäljning av egnahem och bostadsrättslägenheter

i samband med innehavarens avflyttning till annan ort i arbetsmarknadsreglerande

syfte. Å andra sidan ger sig för närvarande en viss överrörlighet

till känna i form av flyttning mellan olika yrkesområden. Denna

överrörlighet försvårar en önskvärd stabilisering inom näringslivet. — Genom

en utvidgning av arbetsmarknadsmyndigheternas medverkan vid industrilokalisering

kan sådan ske under större hänsynstagande till arbetskraftstillgången

än hittills.

Ovedersägligen besitter näringslivet ett stort mått av anpassningsförmåga.

Knapphet på arbetskraft och härav föranledda löneökningar torde vara verksamma

incitament till arbetskraftsbesparande rationaliseringar. Därest rationaliseringen

av jordbruket sker i snabbare takt än hittills minskas den tidvis

framträdande arbetskraftsbristen inom denna näringsgren och ökas industriens

möjligheter att få tillskott av arbetskraft. En fortsatt utjämning av

sysselsättningen inom de säsongbetonade yrkena, främst byggnadsverksamheen,

skulle innebära ett bättre tillvaratagande av arbetskraften inom dessa

yrkesgrenar.

Slutligen må uppmärksamheten riktas på den betydelse ett effektivare arbetarskydd

och en förbättrad folkhygien har för att bevara arbetskraften.

Självfallet kommer det nya arbetsmarknadsläget att med största uppmärksamhet

följas av de ansvariga myndigheterna. Åtgärder, som äro ägnade

att åstadkomma en utjämning mellan efterfrågan och tillgång på arbetskraft,

böra av myndigheterna vidtagas eller understödjas.

Även i en situation med allmän knapphet på arbetskraft synes alltjämt

oundvikligt att överskott på arbetskraft uppstår inom vissa lokalt begränsade

områden. Att överflytta sålunda friställd arbetskraft till underskottsområden

är understundom förenat med svårigheter av olika slag. I varje

fall måste överflyttningen föregås av noggrant övervägande av samtliga på

frågan inverkande faktorer.

För närvarande föreligger en relativt omfattande undersysselsättning i

Västernorrlands och Norrbottens län. Av hela antalet hjälpsökande under

april månad 1946, 6 534, vörö sålunda 2 971 eller ungefär 45 °/o hemmahörande

i dessa två län. Inom Västernorrlands län har dock antalet hjälpsökande

undergått en betydande minskning jämfört med föregående år. Däremot är

antalet hjälpsökande i Norrbottens län i stort sett oförändrat. Bränsle- och

råvarusvårighetema, vilka hindra ett fullt utnyttjande av produktionskapaciteten

hos den inom dessa områden dominerande trävaru- och cellulosaindustrien,

synas utgöra de främsta anledningarna till sysselsättningssvårigheterna.

De befarade svårigheterna i samband med nedläggandet av apatitproduktionen

i Kiruna och Malmberget lia tillsvidare övervunnits genom att

den frigjorda arbetskraften kunnat omplaceras i andra arbeten inom samma

företag. Fortfarande råder dock inskränkt arbetstid och möjligheterna att

bereda fortsatt sysselsättning för den från apatitproduktionen frigjorda arbetskraften

bli framför allt beroende på exportutvecklingen. Även i Blekinge

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 239.

5

län har överskott av arbetskraft uppstått genom nedläggandet eller inskränkningen

av olika militära arbeten. Överskottet har dock kunnat nedbringas

genom omplaceringsåtgärder från arbetsförmedlingens sida.

Slutligen torde jordbrukets och skogsbrukets arbetskraftsfråga böra något

beröras. Bristen på arbetskraft inom jordbruket är betydande och visar tendens

till stegring. Tillgodoseendet av arbetskraftsbehovet för skördearbetet

påkallar därför särskilda ansträngningar från arbetsmarknadsorganens sida.

Efterfrågan på arbetskraft till skogsbruket har under de senaste månaderna

varit mycket stor och endast i begränsad omfattning kunnat tillgodoses. De

alltjämt ovissa utsikterna beträffande importen av fossila bränslen och den

stora såväl inhemska som utländska efterfrågan på gagnvirke medföra, att

skogsbrukets arbetskraftsfråga fortfarande kräver stor uppmärksamhet.

Statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader.

Det statsbidragssystem, som tillämpats sedan den 1 januari 1941, och vartill

riksdagen i skrivelse 1941: lil principiellt anslutit sig, innebär, att till

kommunernas arbetslöshetskostnader kan utgå statsbidrag i form av såväl

årligt bidrag som engångsbidrag.

Det årliga bidraget, s. k. årskostnadsbidrag, utmätes på grundval av kommunens

totala arbetslöshetskostnad under ett år, varvid bidraget beräknas

efter en stigande skala, så avvägd att kommunens årliga kostnadsandel icke

skall behöva överstiga 1: 50 kr. per skattekrona.

För engångsbidraget, som beviljas för visst arbete, tillämpar arbetsmarknadskommissionen

enligt beslut den 6 november 1941 en skala, enligt vilken

bidraget från ett minimum av 20 procent stiger med stigande skattetryck och

sjunkande antal skattekronor per invånare till 90 procent. Engångsbidrag,

som beräknats enligt denna skala, benämnes normalbidrag.

För att bidragsskalan skall uppfylla kravet att bidraget blir maximalt,

såväl när antalet skattekronor blir tillräckligt litet som när skattetrycket

överskrider en viss gräns, fastställes den normala bidragsprocenten enligt

kommissionens förutnämnda beslut på grundval av produkten mellan antalet

skattekronor per invånare och den förefintliga marginalen för skattetryckets

ytterligare stegring. Som övre gräns för skattetrycket räknas härvid

23 kronor per skattekrona eller den faktiska fördelningens övre gräns

enligt 1940 års uttaxeringar. Användandet av ett högre gränsvärde skulle

innebära, att relativt mindre hänsyn toges till skattetrycket.

Ett viktigt komplement till statsbidragssystemet utgöra de statliga beredskapsarbetena.

I den mån arbetslösa hänvisats till sådana arbeten skall visserligen

vederbörande kommun utgiva ersättning (s. k. dagavgift) till staten

med belopp, motsvarande vad kommunen eljest eventuellt skulle fått

utgiva i kontantunderstöd. Kommuner, som lia hög kommunal utdebitering

och åtnjuta skatteutjämningsbidrag, befrias helt från ersättningsskyldighet.

Under de år, som förflutit sedan det nu gällande statsbidragssystemet började

tillämpas, lia förutom de större städerna huvudsakligen blott restarhetslöshetsområdena

i Göteborgs och Bohus lilli och Västernorrlands län

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 239.

varit besvärade av nämnvärd arbetslöshet. I det förra av dessa län har hjälpbehovet

kunnat fyllas i stor utsträckning genom hänvisning till statliga beredskapsarbeten,

till vilka kommunerna ej haft att ekonomiskt bidraga.

Kommunerna ha härvid varit befriade från dagavgifter. I Västernorrland

däremot ha många kommuner bedrivit statskommunala beredskapsarbeten

samt understödsverksamhet, vartill kommer att åtskilliga av de statliga beredskapsarbetena

där varit av sådan art, att kommunerna haft att bidraga

till kostnaderna för deras utförande. Även där ha kommunerna emellertid

varit befriade från dagavgifter.

Landshövdingen i Västernorrlands län och representanter för sex skattetvngda

kommuner inom länet ha den 7 februari 1945 till socialdepartementet

och arbetsmarknadskommissionen överlämnat en promemoria, vari

vissa kritiska anmärkningar framfördes mot gällande statsbidragssystem. Med

anledning härav tillsattes inom kommissionen en kommitté med uppgift att

utreda frågan och framlägga förslag till eventuella förändringar. Kommittén,

som antagit benämningen 1945 års arbetslöshetskostnadsutredning, överlämnade

sitt betänkande den 1 oktober 1945 till arbetsmarknadskommissionen.

Betänkandet utmynnar i vissa förslag, som såvitt möjligt tillgodose de önskemål,

som framförts i ovannämnda västernorrlandspromemoria.

Kommittén föreslår för det första en differentiering av den maximala årskostnaden

med hänsyn till kommunernas ekonomiska bärkraft. Kommittén

föreslår vidare, att kommunerna givas möjlighet att upptaga lån med kortare

amorteringstid än normalt för utförande av beredskapsarbeten, som tillkommit

uteslutande för att bereda sysselsättning under en kris. Förslaget innebär

att amorteringstiden för lån för beredskapsai-beten skulle få begränsas

till fem år, om kommunen så önskar. I sådana fall, då kommundelen uttaxeras

— detta gäller endast smärre företag — är önskemålet redan tillgodosett

genom att arbetsmarknadskommissionen då medgiver, att kostnaderna få

inräknas i årskostnadsunderlaget med en femtedel årligen. Av övriga fall,

då alltså medel upplånas och amorteringstiden i regel fastställes av Kungl.

Majit, skiljer kommittén på sådana företag, som uteslutande tillkommit för

att bereda sysselsättning under en krissituation, och sådana, som dessutom

kunna sägas ge upphov till mera produktiva nyttigheter. Kommittén föreslår,

att för den förra kategorien amorteringen skall kunna ske snabbare,

men ifrågasätter ingen ändring för den senare. Syftemålet skulle nås

genom att arbetsmarknadskommissionen i sina yttranden i ärenden, som

avse upptagande av lån för finansiering av beredskapsarbeten, toge hänsyn

till dessa omständigheter.

I fråga örn fortsättningsvis utgående årskostnadsbidrag till räntor och

amorteringar finner kommittén, att kommunernas möjligheter att erhålla sådant

bidrag böra angivas mera exakt än som skett genom riksdagens berörda

uttalande i skrivelsen 1941: lil, att statsbidrag till dessa kostnader bör utgå,

så länge de ekonomiska verkningarna av en arbetslöshetskris äro för kommunen

kännbara. Kommittén föreslår därför, att kommunerna medgivas generell

rätt att i årskostnadsunderlaget inräkna räntor och amorteringar för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 239.

7

lån, som under ett tidigare skede upptagits i arbetslöshetslindrande syfte, så

länge arbetslöshetskostnaderna i övrigt äro större än 50 öre per skattekrona.

Vad arbetslöshetsnämndernas administrationskostnader beträffar kan enligt

gällande bestämmelser dessa kostnader inräknas i årskostnadsunderlaget

blott med så stor procent, som motsvarar kommunens normalbidrag. Kommittén

har förordat, att kommun som under året i någon form bedrivit statsunderstödd

hjälpverksamhet för arbetslösa, må i årskostnadsunderlaget i sin

helhet inräkna administrationskostnader enligt nu gällande specifikation

med tillägg för arvode till revisorer samt utgifter för olycksfallsförsäkring

av arbetslöshetsnämndens personal, arbetsmarknadskommissionen dock obetaget

att vid granskningen av årskostnadsredovisningen pröva skäligheten av

uppgivna belopp. Det är således två poster bland administrationskostnaderna,

som hittills ej varit bidragsberättigade, men som kommittén medtagit i

sitt förslag, nämligen revisionskostnader och kostnader för försäkring av arbetslöslietsnämnds

personal.

Vad normalbidraget beträffar har kommittén ej funnit några väsentliga

ändringar i beräkningssättet av detta påkallade. Vissa mindre justeringar av

det nu tillämpade normalbidragssystemet föreslås emellertid.

Bidragsskalan har hittills varit uppställd i 10-procentsintervaller upp till

50 procent. Kommittén föreslår en likformig differentiering över hela skalan,

det vill säga med 5-procentsintervaller även mellan 20 och 50 procent.

Vid ändring i beskattningsförhållandena kan stundom en kraftig sänkning

av normalbidraget från ett år till ett annat inträda utan motsvarande

förändring i kommunens faktiska arbetslöshetsläge. Då detta skulle kunna

medföra svårigheter för kommunerna, föreslår kommittén, att sänkningen

i det fall den enligt den tillämpade skalan för visst år skulle uppgå till 10

procent eller därutöver begränsas till högst hälften av vad den för detta år

egentligen skulle ha blivit.

Kommittén föreslår vidare, att ett tilläggsbidrag till normalbidraget skall

kunna utgå, när fråga är örn sådana arbetsföretag, vilkas tillkomst betyder

ökade, mera varaktiga sysselsättningsmöjligheter. Det bär nämligen synts

kommittén rimligt, att en till följd av arbetslöshet skattetyngd kommun erhåller

ett sådant tilläggsbidrag, vars storlek skulle bestämmas i varje särskilt

fall, för mera kostnadskrävande arbeten, vilkas utförande är en förutsättning

för exempelvis en planerad industriell eller annan företagsamhet.

Vad beträffar dagavgifterna vid statliga beredskapsarbeten böra dessa enligt

kommitténs mening bibehållas och bestämmelserna angående befrielse

vid högt skattetryck och skatteutjämningsbidrag kvarstå. Den förändringen

föreslås dock, att dagavgiften, i de fall sådan utgår, fastställes till högst det

belopp, som motsvarar dagunderstödet till ensamstående person över 18 år.

Slutligen föreslår kommittén — under förutsättning att beslut i enlighet

med arbetsmarknadskommissionens promemoria i ämnet den 15 juni 1944

meddelas örn ortstillägg vid hänvisning lill beredskapsarbeten utom hemorten

all kostnader för sådant tillägg skola få inräknas i årskostnadsunderlaget.

I berörda promemoria bar arbetsmarknadskommissionen förordat, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 239.

ortstillägg vid beredskapsarbeten skulle försöksvis få utgå enligt i huvudsak

följande grunder. Det ankomme på kommissionens ordförande att i varje fall

avgöra, vid vilka beredskapsarbeten ortstillägg finge utgå. Ortstillägg finge

utgivas endast till person, som hade försörjningsplikt mot hustru eller hemmavarande

minderåriga barn och som hänvisats till beredskapsarbete på sådant

avstånd från hemorten att han icke kunde använda familjebostaden.

Ortstillägg finge uppgå till högst 1 krona 50 öre per dag för hustru och 50

öre per dag för minderårigt harn och skulle utbetalas av arbetslöshetskommittén

till den hemmavarande familjen efter behovsprövning.

Statens arbetsmarknadskommission har med skrivelse den 6 december

1945 till Kungl. Maj-.t överlämnat kommitténs betänkande. Härvid tillstyrker

kommissionen de i betänkandet framlagda förslagen.

Efter remiss hava yttranden över förslaget avgivits av statskontoret samt

styrelserna för svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund.

Föredragande statsrådet har anfört följande.

Erfarenheterna av de från och med år 1941 gällande bestämmelserna

örn statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader äro begränsade av

den anledningen att någon mera omfattande arbetslöshet icke förekommit

under senare år. Inom restarbetslöshetsområdena i Västernorrlands län

ha emellertid kommunernas utgifter för arbetslöshetsåtgärder blivit så betungande,

att dessa kommuner ansett sig böra framställa vissa anmärkningar

mot bidragsystemet. Med anledning härav har arbetsmarknadskommissionen

låtit verkställa utredning av frågan och härefter framlagt förslag till

vissa jämkningar i gällande statsbidragsbestämmelser.

Man torde i regel kunna karakterisera läget för en arbetslöshetstyngd kommun

sålunda. Genom en lång och omfattande arbetslöshet utsättes kommunen

för en ekonomisk och social nedslitning, som kommer till uttryck icke endast

i höga kostnader för direkt arbetslöshetslindrande åtgärder utan även i sänkning

av standarden för ett stort antal av kommunens medlemmar, ökade

fattigvårdsutgifter, utflyttning av de arbetsföra och produktionsdugliga åldrarna,

kort sagt en allmän utarmning av kommunen. Ju längre nedslitningsprocessen

fortgår desto svårare blir det för kommunen att arbeta sig ur den

iråkade situationen. Givet är att en arbetslöshetskostnad motsvarande viss

utdebitering per skattekrona är betydligt mera kännbar för en kommun,

som befinner sig i antytt läge, än för en välsituerad kommun.

Det synes mig därför angeläget, att statsbidragen tili kommunernas arbetslöshetskostnader

konstrueras så, att de i möjligaste män anpassas efter kommunens

ekonomiska bärkraft. De förslag som nu framlagts avse att i gällande,

av riksdagen år 1941 antagna statsbidragssystem vidtaga sådana jämkningar,

att detta önskemål ytterligare tillgodoses. Jag finner det ändamålsenligt

att redan nu dessa jämkningar vidtagas, enär det bör vara av betydelse

att systemet prövas under en tid, då arbetslöshet förefinnes endast inom vissa

begränsade områden.

Redan nu förekommer i statsbidragsystemet för arbetslöshetskostnader en

viss differentiering med hänsyn till kommunernas skatteunderlag och ekonomiska

situation. Detta gäller i fråga örn engångsbidraget till andra arbetsobjekt

än sådana företag, för vilka bidragets storlek är reglerad i särskild

författning. För engångsbidragets bestämmande tillämpar nämligen arbets
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 239.

9

marknadskommissionen en skala, enligt vilken bidraget det s. k. noimalbidraget

— från ett minimum av 20 °/o stiger med ökande skattetryck och

minskande antal skattekronor per invånare till 90 %>. Det s. k. årskostnadsbidraget_■

d. v. s. statsbidraget till kommunens av arbetsmarknadskommis
sionen

godkända arbetslöshetskostnader under ett år är tor närvarande

icke differentierat med hänsyn till berörda förhållanden men stiger progressivt

så, att kommunens kostnadsandel i princip icke överstiger 1 krona 50

öre per skattekrona. Kommissionen föreslår nu, att den tor normalbidraget

gällande skalan såtillvida skall tillämpas även vid bestämmande av årskostnadsbidraget,

att den maximala arbetslöshetskostnad, som i princip skall

stanna å kommunen, motsvarar 1 krona 50 öre per skattekrona vid normalbidrag

under 40 %>, 1 krona 25 öre per skattekrona vid normalbidrag av 40

—50 »/o och 1 krona per skattekrona vid normalbidrag över 50 °/o. Förslaget

innebär för de ekonomiskt relativt välsituerade kommunerna ett bibehållande

av principen örn en maximal belastning å kommunen tor arbetslöshetskostnader

motsvarande 1 krona 50 öre per skattekrona, medan sagda maximibelastning

skulle för ekonomiskt svagare kommuner i princip reduceras till

1 krona 25 öre respektive 1 krona per skattekrona. I anledning av vad stadsförbundet

anfört vill jag framhålla, att jag anser utdebiteringen per skattekrona

och antalet skattekronor per invånare vara av så väsentlig betydelse

för bestämmande av vederbörande kommuns ekonomiska situation, att produkten

av dessa faktorer bör kunna läggas till grund för en schematisk —

och örn något annat kan det här icke vara fråga — bestämning av kommunens

ekonomiska bärkraft. Att i enlighet nied statskontorets förslag låta frågan,

huruvida en kommun är i behov av ökat årskostnadsbidrag, tills vidare

bli beroende av särskild prövning i det enskilda fallet tinner jag mindre

lämpligt bland annat av den anledningen att det är av värde alt erfarenhet

av ett generellt system vinnes redan nu. Den av arbetsmarknadskommissionen

sålunda föreslagna differentieringen av årskostnadsbidraget kommer alt

medföra viss kostnadsökning för statsverket, vilken dock i viss utsträckning

kommer att motsvaras av en minskning av skatteutjämningsbidragen. Hur

stor nettokostnadsökningen blir är givetvis beroende av arbetslöshetens omfattning

från tid till annan och av kommunernas fördelning mellan de olika

bidragsgrupperna. Då emellertid kostnadsökningen kommer att innebära en

överflyttning av kostnader från de ekonomiskt svagaste kommunerna till

statsverket, finner jag goda skäl tala för ett biträdande av arbetsmarknadskommissionens

förslag i denna del.

I anledning av vad landskommunernas förbund anfört beträffande de allmänna

skatteutjämningsbidragens förhållande lill den speciella bidragsgivningen

lill arbetslöshetskostnader vill jag påpeka, att det är den effektiva

utdebiteringen, i förekommande fall minskad nied skatteutjämningsbidraget,

som lägges till grund för normalbidragets bestämmande.

I fråga om årskostnadsbidrag till ränte- oell amorteringskostnader för lån,

som tidigare upptagits i arbetslöshetslindrande sylte, föreslår arbetsmarknadskommissionen

dels generell rätt att inräkna dessa kostnader i årskostnadsunderlaget,

därest ariletslöshetskosInaderna i övrigt liro större än 50 öre

per skattekrona, dels möjlighet för kommissionen att även i annat fall t indela

kommun särskilt bidrag lill dessa ränte- och amorteringskostnader.

Kommissionen avser härmed att i görligaste mån skapa bestämdare riktlinjer

för bidragen till räntor och amorteringar å ifrågavarande lån. Gällande

lik I lin jer innefattas i riksdagens uttalande i skrivelsen nr 111/1941, ali årskosfnadsbidrag

lill ränte- och amorleringskoslnader för län varom bär är

fråga kunde påräknas, så länge de ekonomiska verkningarna av krisen vore

för kommunen kännbara. I yttrandena över förslaget bar stadsförbundet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 239.

uttalat, att bidrag till ifrågavarande kostnader rätteligen borde utgå under

hela amorteringstiden oberoende av arbetslöshetslägets förändringar,

medan landskommunernas förbund ifrågasatt, örn icke bidragen borde kapitaliseras

och utbetalas som ett förhöjt normalbidrag. Ett biträdande av

stads förbundets uppfattning skulle otvivelaktigt innebära en utvidgning av

möjligheterna till statsbidrag enligt riksdagens berörda uttalande och

ett avsteg från den enligt min mening riktiga principen, att staten icke

bör alltför hårt engagera sig i sådana arbeten, som oavsett arbetslösheten

.skulle på kommunens bekostnad lia kommit till utförande i en mer eller

mindre närliggande framtid. Vad angår det av landskommunernas förbund

ifrågasätta förfarandet vill jag erinra om att årskostnadsbidragets storlek bestämmes

av kommunens samtliga, av arbetsmarknadskommissionen godkända

arbetslöshetskostnader under året. Det låter sig därför icke göra att pa

förhand beräkna storleken av detta bidrag ens under löpande år och ännu

mindre under en följd av år, som kunna vara att hänföra till amorteringsperioden.

Därav följer, att bidraget icke låter sig kapitaliseras och utanordna

som ett förhöjt mirmalhidrag. Jag är icke beredd att gå utöver kommissionens

förslag på denna punkt, vilket närmast är att betrakta som en

mera exakt bestämning än riksdagens förenämnda uttalande i fråga örn kommunernas

rätt till statsbidrag för ifrågavarande kostnader.

Kommissionens förslag, att de dagavgifter som kommunerna äro skyldiga

erlägga för de till statliga beredskapsarbeten hänvisade arbetslösa skola enhetligt

bestämmas tdl belopp motsvarande dagunderstöden för ensamstående

personer över 18 år, synes innebära en ur olika synpunkter lämplig jämkning

av gällande bestämmelser. Stadsförbundets förslag att slopa dagavgiften

kan jag av olika skäl icke biträda. Ett bibehållande av dagavgiften torde

nämligen i vissa lägen verkligen utgöra ett incitament för mera välsituerade

kommuner att i arbetslöshetsbekämpande syfte anordna egna arbeten. Vidare

skulle kommunerna, diirest dagavgiften slopades, få känning av arbetslöshetskostnaderna

på väsentligt olika sätt. Vissa kommuner .skulle i sådant

fall under gynnsamma förhallanden kunna få alla sina arbetslösa placerade

vid statliga beredskapsarbeten utan kostnad för kommunen, under det att

andra kommuner i samma ekonomiska belägenhet själva finge vidtaga åtgärder

för alt bereda sina arbetslösa sysselsättning eller försörjning och vidkännas

härav föranledda kostnader. Slutligen må erinras örn att dagavgifterna

få inräknas i årskostnadsunderlaget och att kommuner, som lia en

kommunal uttaxering av minst 12 kronor och åtnjuta skatteutjämningsbidrag,

äro befriade från dessa avgifter.

Kommissionens förslag i övrigt, mot vilka inga väsentliga erinringar framställts

i yttrandena, biträdas av mig.

Jag finner alltså arbetsmarknadskommissionens förslag i dess helhet vara

ägnat att medföra en lämplig utjämning av kommunernas arbetslöshetskostnader

och ämnar, därest riksdagen icke framställer erinran däremot, föreslå

Kungl. Maj:t bemyndiga kommissionen att vidtaga de åtgärder beträffande

statsbidrag till dessa kostnader som föranledas av förslaget.

I detta sammanhang torde frågan örn ortstillägg vid hänvisning till beredskapsarbeten

utom hemorten få upptagas till behandling.

Den hyreshjälp som i vissa lall tillerkännes till beredskapsarbeten utom

hemorten hänvisade familjeförsörjare bestämmes till högst de belopp med

vilka hyreshjälp i samband med dagunderstöd kan utgå, d. v. s. alltefter

ortsgrupp lägst 20 och högst 90 kronor i månaden. Avsikten med hyreshjälpen

är att i vissa fall kompensera vederbörande för en mera kännbar kostnadsökning,

som föranledes av att han nödgas lia bostad på två håll. Hyreshjälpsverksamheten

har hittills på grund av det allmänna arbetsmark
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 239.

11

nadsläget haft en relativt liten omfattning. Sålunda ha för närvarande endast

Göteborg, Mölndal och Luleå arbetsmarknadskommissionens medgivande

att utgiva hyreshjälp till från dessa städer hänvisade familjeförsörjare.

För familjeförsörjare innebär hänvisning till ort på större avstånd från

hemorten även andra ekonomiska svårigheter än de redan nämnda. En sådan

hänvisning torde nämligen i de flesta fall medföra en allmän ökning av

levnadskostnaderna. Regelmässigt äro dessa svårigheter särskilt påtagliga,

när löneläget på arbetsorten ligger under löneläget på hemorten, men de

kunna även vara betydande i de fall då lönerna utgå nied samma belopp.

Angivna förhållanden kunna vid en mera omfattande arbetslöshet komma

att verka hindrande för ett hänvisningsförfarande i erforderlig omfattning

och äro redan nu förenade med olägenheter beträffande restarbetslöshetsområdena.

Inom dessa områden börjar nämligen knapphet göra sig gällande

i fråga örn lämpliga objekt °ör beredskapsarbeten. Följden härav torde

som regel bli att den äldre arbetskraften, vars placering på annan ort av

åldersskäl bereder särskilda svårigheter, sysselsättes i arbeten på hemorten

och att övriga arbetslösa, bland dem även familjeförsörjare, måste hänvisas

till beredskapsarbeten utom hemorten. En sådan hänvisning torde i flertalet

fall medföra en relativt sämre ekonomisk situation för dem, vilka ha

försörjningsplikt mot hustru och minderåriga barn. Då hyreshjälpen som

regel icke torde kunna fastställas till sådant belopp, att berörda ytterligare

merkostnader bliva täckta, finner jag önskvärt att skälig ersättning härför

beredes vederbörande i annan form. Detta skulle kunna ske genom ett särskilt

ortstillägg, som bör kunna utgivas oberoende av huruvida hyreshjälp

utgår eller icke. Vid bestämmande av ortstillägg bör givetvis hänsyn tagas

lill utgående hyreshjälp och vice versa men någon sammankoppling av dessa

båda hjälpformer synes icke lämplig. Jag förordar, att ett system med

ortstillägg tills vidare tillämpas försöksvis. I likhet med hyresbidragen böra

ortstilläggen bekostas av kommunerna med rätt för dessa att medräkna utgifterna

härför bland de godkända arbetslöshetskostnader, för vilka arskostnadsbidrag

utgår. Arbetsmarknadskommissionen bör äga att bestämma,

i vilka hänvisningssammanhang med hänsyn till olika lönelägen etc. ortstillägg

skall få utgå, samt därvid meddela erforderliga bestämmelser angående

de grunder efter vilka tilläggens storlek skola fastställas. Dessa grunder

torde i princip böra utformas på sådant sätt, att orts t il läggets storlek

icke direkt ankmaes till storleken av den hemmavarande familjen utan i

stället bestämmes med hänsynstagande till den levnadskostnadsfördyring

som kan anses uppkomma därigenom, att familjeförsörjaren måste uppehålla

sig på annan ort än bostadsorten. Tillägget synes emellertid icke i något fall

böra få överstiga 75 kronor per familj och månad. Beslut angående ortstiiläggens

storlek i de särskilda fallen böra med tillämpning av de av arbetsmarknadskommissionen

fastställda grunderna meddelas av kommunernas arbetslöshetsnämnder.

.Tåg förutsätter emellertid, att kommissionen skall på

framställning av kommun kunna medgiva, att ortstilläggen i kommunen må

utgå med enhetliga belopp. Sedan tillräcklig erfarenhet vunnits av denna

försöksverksamhet, torde ifrågavarande spörsmål få i mera definitiv form

underställas riksdagen.

Provisoriska löneförbättringar för arkivarbetare ni. fl.

Den 15 februari 1946 uppdrog Kungl. Majit åt statens arbetsmarknadskommission

ali verkställa en översyn av organisationen och utformningen av de

s. k. arkivarbetena jämte därmed sammanhängande spörsmål samt att till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr 239.

Kungl. Majit inkomma med de förslag, vilka kunde föranledas av utredningen.

Inom kommissionen har utredningen uppdragits åt särskilda sakkunniga.

I skrivelse den 30 april 1946 till arbetsmarknadskommissionen lia de sakkunniga

anmält, att slutförandet av uppdraget torde komma att bli tidskrävande.

De sakkunniga lia därför i berörda skrivelse och en härvid fogad

promemoria avgivit förslag till provisoriskt lönetillägg och barntillägg åt personer

sysselsatta i arkivarbete samt musiker- och artisthjälp. Barntillägget

skulle antingen i viss mån differentieras med hänsyn till barnantalet (alternativ

I) eller också utgå med ett bestämt belopp per vecka (alternativ II).

Statens arbetsmarknadskommission har med eget yttrande den 2 maj 1946

överlämnat de sakkunnigas förslag till Kungl. Majit.

Kommissionen förordar härvid bifall till förslaget om provisoriskt lönetillägg

och till alternativ II av förslaget till barntillägg.

Föredragande statsrådet bär härom anfört följande.

Organisationen och utformningen av de s. k. arkivarbetena och den härmed

i olika avseenden jämställda musiker- och artisthjälpen har befunnits

vara i behov av översyn. Statens arbetsmarknadskommission har den 15

lehl iian 1946 erhållit Kungl. Majlis uppdrag att verkställa översvnen. Inom

kommissionen utredes frågan av särskilda sakkunniga. Dessa lia till kommissionen

anmält, att de funnit en omreglering av hela lönesystemet vid arkivarbetena

samt musiker- och artisthjälpen behövlig. Då emellertid förslag lill

en sådan omreglering kunde framläggas först efter en utredning av arkivarbetsfrågan

i dess helhet och denna utredning bomme att bli tidskrävande,

ha de sakkunniga i avbidan härpå föreslagit vissa provisoriska löneförbättringar.

Med utgångspunkt från detta förslag har arbetsmarknadskommissionen

hemställt, att till arkivarbetare och härmed jämställda skall från och

med den 1 juli 1946 utgå dels ett provisoriskt lönetillägg av 7 kronor per

vecka, dels ett provisoriskt barntillägg av likaledes 7 kronor per vecka.

I avvaktan på de sakkunnigas förslag till omreglering av hela lönesystemet

vid arkivarbetena samt musiker- och artisthjälpen anser jag mig icke kunna

förorda en generell höjning av ifrågavarande löner. Kommissionens förslag

om ett provisoriskt allmänt lönetillägg kan jag sålunda icke biträda. Det synes

mig dock motiverat att en löneförbättring nu kommer till stånd för sådana

arkivarbetare, som äro familjeförsörjare. Då arkivarbetena få betraktas som

en form av socialhjälp, synes det icke höra föranleda betänkligheter att vid

bestämmande av arkivarbetslönens storlek hänsyn foges till försörjningsbördan.

Det bör emellertid understrykas, att ett familjetillägg får betraktas som

ett provisorium, som icke bör fa vara bindande för den slutliga utformningen

av lönesystemet. På grund av det anförda förordar jag, att till familjeförsörjare

utgives ett tillägg av provisorisk karaktär, vilket bör i viss mån

differentieras med hänsyn till försörjningsbördan. Jag finner detta familjetillägg

böra utgå med följande belopp, nämligen med 7 kronor per vecka till

arkivarbetare, som är försörjningspliktig mot enbart hustru eller mot hustru

och ett barn under sexton år, med 10 kronor per vecka, därest försörjningsplikten

omfattar två barn under sexton år, och med 13 kronor per vecka

vid försörjningsplikt mot tre eller flera sådana barn. Ett bestämt villkor för

‘dbekommande av familjetillägget bör vara att vederbörande fullgör berörda

försörjningsplikt. Med arkivarbete torde även i detta avseende musiker- och

artisthjälpen böra likställas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 239.

13

Innan Kungl. Majit fattar beslut i denna fråga, torde emellertid riksdagen

böra beredas tillfälle yttra sig över densamma.

Särskilda frågor.

Vattenavledningsföretaget Lyckebyån. I skrivelser den 10 och 29 januari

1946 har lyckebyåutredningen hemställt om anvisande av ytterligare medel

för torrläggningsföretagets fullföljande. Utredningen har härom bland annat

anfört, att arbetet med årännans upprensning beräknades bliva slutfört under

nästa budgetår och att arbetet med bikanalerna beräknades fortgå längre

lid. Utredningen hade vidare efter en i samråd nied statens sakrevision verkställd

undersökning kommit till den uppfattningen att för vinnande av en

lämplig jorddisposition för fastighetsbildningen ytterligare jordinköp borde

ske. Medelsbehovet under nästa budgetår för rensningsarbeten och kolonisationsverksamhet

har — sedan disponibla medel franräknats — av utredningen

beräknats till 186 308 kronor.

I ärendet har lantbruksstyrelsen avgivit utlåtande.

Föredragande statsrådet har anfört följande.

Vattenavledningsföretaget Lyckebyån har av olika anledningar dragit betydligt

längre ut på tiden än som ursprungligen beräknats. Lyckebyåutredningen

räknar numera med att arbetet med årensningen skall kunna slutföras

under loppet av nästa budgetår men att bikanalerna icke skola kunna

färdigställas inom samma tid. I utredningens uppdrag ingår att inom ramen

för en år 1937 uppgjord plan för statens räkning inköpa markområden i den

omfattning som kan befinnas behövlig för ett ändamålsenligt genomförande

av den med vattenavledningsföretaget sammanhängande kolonisationen. Utredningen

upplyser, att förutsättningarna för nämnda plan numera i vissa

avseenden förskjutits. I samråd med statens sakrevision har utredningen därför

under år 1945 igångsatt en undersökning rörande fastighetsbildningen

inom de av företaget berörda områdena. Med hänsyn till härvid vunna resultat

ha utredningen och sakrevisionen kommit till den uppfattningen att

en ändamålsenlig fastighetsbildning förutsätter statsförvärv av ytterligare

markområden. Efter viss omdisposition av hittills anvisade men icke ianspråktagna

medel skulle för jord inköp ett ytterligare medelsbehov av 186 300

kronor föreligga för budgetåret 1946/47.

I likhet med lantbruksstyrelsen tillstyrker jag de av utredningen föreslagna

ytterligare jordinköpen. Utredningens beräkning av den för nästa budgetär

erforderliga anslagsförstärkningen, vilken avser förskott för verkställande

av berörda jordinköp, finner jag böra godtagas.

De medel, som tidigare avsetts för företaget, lia utgått av de jämlikt riksdagens

medgivande under anslag till arbetsmarknadsreglerande åtgärder

anvisade särskilda medlen lill främjande av företagsverksamhet. Jämväl folden

fortsatta finansieringen av företaget anser jag, att man bör anlita angivna

särskilda medel. På en senare prövning torde få bero, huruvida och i

vad mån ifrågavarande kostnader definitivt böra gäldas av arbetslöshetsanslaget.

Då de medel som hittills anvisats för vattenavledningsföretaget överstiga

de ursprungligen beräknade kostnaderna och lyckebyåutredningen förutsätter,

att ytterligare medelsbehov skola uppkomma, har jag för avsikt alt låta

utarbeta en plan för arbetenas slutförande och i samband härmed en detaljerad

beräkning av de återstående kostnaderna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 239.

Företagarföreningar inom vissa län. Företagarföreningar hava hittills

bildats inom Göteborgs och Bohus, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Samtliga företagarföreningar

hava hittills av staten erhållit understöd med sammanlagt 5 485 500 kronor,

därav 1 715 500 kronor såsom subvention och 3 770 000 kronor såsom lån.

Föredragande statsrådet har anfört följande.

Den av företagarföreningarna bedrivna verksamheten till främjande avsmåföretag

inom vederbörande län har utvecklat sig på ett tillfredsställande

sätt. Under senaste året har det statliga stödet åt nämnda föreningar lämnats

i samma former som tidigare. Dock har en förhållandevis markerad förskjutning

från subventions- till lånelinjen ägt rum. I propositionen nr 309 till

1945 års riksdag angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering

lii. m. (s. 14) erinrade föredragande statsrådet örn att dåvarande chefen

för handelsdepartementet i propositionen nr 290/1945 förklarat, att han hade

för avsikt att inom den närmaste tiden igångsätta en av riksdagen begärd

utredning rörande möjligheterna att främja hantverkets och småindustriens

utveckling i hela landet. Denna utredning, den s. k. småföretagsutredningen,

tillsattes sommaren 1945 och avgav i februari 1946 betänkande med förslag

till ordnande av kreditgivnings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och

småindustri samt bildande av företagarnämnder (SOU 1946:22). Betänkandet

är för närvarande föremål för remissbehandling. I avbidan på ställningstagandet

till de i betänkandet framförda förslagen torde formerna för det

statliga stödet till småföretagsverksamheten icke böra undergå någon mera

väsentlig förändring. Under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering

m. m. bör därför även för nästa budgetår beräknas medel för lån och

subvention åt företagarföreningarna. Efter avlåtandet av förstnämnda proposition

nr 309/1945 har Kungl. Maj:t beviljat lån och subventioner till företagarföreningarna

med tillhopa 1 533 000 kronor. Det för ifrågavarande ändamål

under nästa budgetår uppkommande medelsbehovet torde kunna uppskattas

lill i runt tal 1 500 000 kronor, att utgå från de medel, som i enlighet

med vad jag i det följande förordar, böra få disponeras av Kungl. Majit för

främjande av företagsverksamhet.

Medelsbehovet för budgetåret 1946/47.

Åtgärder för arbetsmarknadens reglering lii. m. För ifrågavarande ändamål

har för innevarande budgetår anvisats 47 500 000 kronor. Den från föregående

budgetår kvarstående reservationen uppgick till 30 700 000 kronor.

Beträffande medelsbehovet för budgetåret 1946/47 har arbetsmarknadskommissionen

bland annat anfört, att det torde vara ofrånkomligt, att under

nästa budgetår arbetslöshetshjälp beredes personer, som tillhöra yrkesområden

med minskande sysselsättning och som av olika anledningar ej

kunna överföras till något av arbetsmarknadens hristområden. Det vore enligt

kommissionens förmenande angeläget, att dessa arbetslösa, i den mån de

icke genom den offentliga arbetsförmedlingen kunna anvisas sysselsättning

i öppna marknaden, i största möjliga utsträckning bringas hjälp i form avberedskapsarbete.

Om sådant hjälpbehov uppkomme, borde de sysselsättningsmöjligheter

i hemorten, som de statskommunala beredskapsarbetena erbjuda,

i första hand utnyttjas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 239.

15

Dagsverkskostnaden vid statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi

hade under år 1945 utgjort i medeltal 30 kronor 43 öre. Med hänsyn till de

lönejusteringar, som beräknades uppkomma till följd av ändrade avtal, syntes

dagsverkskostnaden för nästa budgetår böra beräknas till lägst 32 kronor.

Under denna förutsättning och med en beräknad sysselsättning av 250 dagar

per år skulle »årsverkskostnaden» komma att uppgå till omkring 8 000

kronor. Med en sysselsättning i statliga beredskapsarbeten i kommissionens

egen och annan myndighets regi av omkring 3 500 man beräknades kostnaden

till 28 miljoner kronor, varav för arbeten i kommissionens regi 12 miljoner

kronor.

Med hänsyn till önskvärdheten att i händelse av arbetslöshet i första hand

bereda de arbetslösa sysselsättning genom arbete i hemorten har kommissionen

ansett sig böra beräkna kostnaden för statskommunala beredskapsarbeten

till 10 miljoner kronor.

Medelsbehovet i sin helhet under reservationsanslaget till åtgärder för arbetsmarknadens

reglering m. m. för budgetåret 1946/47 har arbetsmarknadskommissionen

sammanfattat sålunda.

Statliga beredskapsarbeten .............. kronor 28 000 000

Statskommunala beredskapsarbeten ...... » 10 000 000 38 000 000

Statskommunala reservarbeten .......... » 100 000

Kontantunderstödsverksamhet ............ » 500 000

Arkivarbeten och musikerhjälp .......... » 6 000 000

Statliga stenbeställningar ................ » 3 400 000

Resebidrag till arbetssökande............. » 800 000

Övrig hjälpverksamhet ................. » 700 000

Till Kungl. Maj:ts förfogande för främjande

av företagsverksamhet m. m............ » 2 500 000 14 000 000

Summa kronor 52 000 000

Under förutsättning att reservationen vid innevarande budgetårs utgång

uppgår till 30 miljoner kronor beräknar kommissionen alltså anslagsbehovet

för budgetåret 1946/47 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

till 22 miljoner kronor.

Under reservationsanslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft

ha för innevarande budgetår anvisats 50 000 000 kronor, varjämte från föregående

budgetår förefunnits en reservation av 6 000 000 kronor.

Från detta anslag lia under innevarande budgetår bestritts utgifter för

bland annat omskolningsbidrag, familjetillägg, hyresbidrag m. m. (inklusive

verktygs- och personlig utrustning) till ovan arbetskraft, som överflyttats till

skogsarbete, för premier åt yrkesvana skogsarbetare och enskilda skogsägare

m. fl. vid utförande av vissa slag av skogsarbeten, för arbetsblockorganisationen

och jordbruksläger för frivillig arbetskraft samt för försöksvis anordnade

prov- och kompletteringskurser för deltidsanställd huslig arbetskraft,

s k. hemassistenler.

Beträffande anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft meddelar

kommissionen, att under tiden juli 1945—mars 1946 omkring 43 mil
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 239.

joner kronor förbrukats. Kommissionen hade den 4 april 1946 beslutat dels

att hemställa hos Kungl. Maj:t om införande av arbetspremier för skogsarbetare,

vissa skogsägare m. fl. under tiden 23 april—30 juni 1946, dels att,

under förutsättning att arbetspremier infördes, under motsvarande tid fortsätta

kursverksamheten för sådana ovana skogsarbetare, som den 23 april

1946 vore placerade i huggarkurser, dock med viss ändring av bidragsbestämmelserna.

Ändringen av bestämmelserna innebure i huvudsak, att omskolningsbidraget

helt slopades och familjetillägget reducerades, medan övriga

förmåner kvarstode oförändrade. Däremot skulle sådana ovana skogsarbetare,

som den 23 april 1946 vore i enskild placering, från och med

nämnda dag icke komma i åtnjutande av andra särskilda förmåner än de nu

utgående i fråga om kostnaderna för resor, verktyg och kläder. I kommissionens

nämnda hemställan hade förutsatts, att kostnaderna för arbetspremierna

komme att bestridas först under nästa budgetår, medan däremot

kostnaderna för de särskilda förmånerna åt ovan arbetskraft väsentligen

skulle komma att belasta innevarande budgetårs anslag.

Arbetsmarknadskommissionen har beräknat medelsbehovet under reservationsanslaget

till kostnader för överflyttning av arbetskraft för nästa budgetår

till 24 miljoner kronor. Under antagande att en reservation av omkring

9 miljoner kronor finnes på anslaget vid innevarande budgetårs utgång skulle

för budgetåret 1946/47 för här avsedda ändamål böra beräknas ett anslag

av 15 miljoner kronor.

Arbetsmarknadskommissionens centrala förvaltning, länsarbetsnämnderna

och arbetsförmedlingsanstalterna. För ifrågavarande ändamål äro för

innevarande budgetår följande anslag anvisade, nämligen till

Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar,

förslagsanslag .................................... kronor 2 700 000

Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader,

förslagsanslag .................................... » 900 000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:

Avlöningar, förslagsanslag ........................ » 8 800 000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:

Omkostnader, förslagsanslag ...................... » 3 500 000

Arbetsmarknadskommissionen erinrar dels att Kungl. Maj:t den 8 mars

1946 medgivit, att nämnda anslag finge överskridas med högst respektive.

500 000, 200 000, 1 150 000 och 600 000 kronor, dels att Kungl. Maj:t genom

beslut den 4 april 1946 medgivit kommissionen att företaga engångsutbetalning

av tillfälligt lönetillägg under innevarande budgetår, varigenom avlöningsanslagen

till kommissionen samt till länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstaltema

torde komma att överskridas med ytterligare högst

150 000 respektive 600 000 kronor.

Beträffande medelsbehovet har föredragande statsrådet anfört följande.

Vid sin uppskattning av medelsbehovet under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens

reglering m. m. under nästa budgetår utgår arbetsmarknads
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 239.

17

kommissionen från att behovet av arbetslöshetslindrande åtgärder skall komma

att bli av ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår.

Under betonande att kostnadskalkylerna äro endast approximativa uppskattar

kommissionen berörda medelsbehov till 52 miljoner kronor och reservationen

å anslaget vid utgången av budgetåret 1945/46 till 30 miljoner

kronor. Kommissionen beräknar alltså det ytterligare anslagsbehovet för nästa

budgetår till 22 miljoner kronor. Enligt underhandsupplysning från arbetsmarknadskommissionen

har härvid hänsyn tagits till de kostnadsökningar

som kunna uppkomma vid bifall till det av mig i det föregående förordade

förslaget till revision av bestämmelserna örn statsbidrag till kommunernas

arbetslöshetskostnader. Däremot hade förslaget till provisoriska löneförbättringar

för arkivarbetare m. fl. icke kunnat beaktas vid kostnadsberäkningen.

Med hänsyn till osäkerhetsmarginalerna i kostnadsberäkningen finner jag

sistnämnda förhållande icke böra föranleda jämkning av beräkningen. Ej

heller i övrigt har jag något att erinra mot beräkningen. Av anslaget torde

i likhet nied vad som varit fallet under innevarande budgetår ett belopp av

i runt tal 2,5 miljoner kronor få disponeras av Kungl. Maj:t för främjande av

företagsverksamhet.

Vad angår anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft vill jag

erinra örn att Kungl. Majit deli 5 april 1946, på grundval av arbetsmarknadskommissionens

i det föregående berörda framställning i ämnet, utfärdat

bestämmelser örn arbetspremier för skogsarbetare, vissa skogsägare m. fl.

under tiden 23 april—30 juni 1946. Kostnaderna härför, vilka komma att falla

på nästa budgetår, uppskattas av kommissionen till 18 miljoner kronor. Med

hänsyn till under nästa budgetår sannolikt uppkommande kostnader för

andra ändamål, vilka skola tillgodoses från förevarande anslag, beräknar

kommissionen medelsbehovet, med viss marginal för oförutsedda utgifter, till

24 miljoner kronor. Då kommissionen räknar med att reservationen å anslaget

vid utgången av budgetåret 1945/46 skall uppgå till 9 miljoner, skulle

det ytterligare anslagsbehovet utgöra 15 miljoner kronor. Denna anslagsberäkning

synes mig böra godtagas.

Av arbetsmarknadskommissionens redogörelse för kommissionens centrala

förvaltning samt länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna framgår,

att antalet ärenden av militär natur högst väsentligt nedgått i anledning

av den militära beredskapens avveckling. Verksamheten för arbetsplacering

av flyktingar har även visat tendens till nedgång. Andra krisbetonade arbetsuppgifter,

såsom verksamheten för tillgodoseendet av arbetskraftsbehovet i

skogen och byggnadstillståndsärendena, kvarstå däremot alltjämt i oförändrad

eller till och med ökad omfattning. Vissa nya arbetsuppgifter lia tillförts

kommissionen och arbetsförmedlingsorganisationen har ytterligare utbyggts

och specialiserats. Resultatet ur personalsynpunkt av den antydda utvecklingen

har blivit en viss total minskning av personalen vid kommissionens

kansli, länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingsanstalter och en förskjutning

av personalen från s. k. beredskapsuppgifter till mera normala

uppgifter. En under nästa budgetår fortskridande återgång till normala

förhållanden kommer uppenbarligen alt föranleda ytterligare begränsning av

kommissionens arbetsuppgifter av krisbetonad karaktär. Arbetsmarknadskommissionen

beräknar också kostnaderna för avlöningar och omkostnader

vid kommissionens kansli samt vid länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingsanstalter

lill väsentligt lägre belopp än dem, vartill motsvarande kostnader

— med hänsyn till medgivna anslagsöverskridanden — torde komma

all uppgå under innevarande budgetår. Mot dessa beräkningar synes anledning

lill erinran icke föreligga. — Jag vill i detta sammanhang erinra örn

alt utredningar pågå dels rörande eli centralt organ inom statsförvaltningen

liihtmtj lill nksilaijrns protokoll imil. 0 sinni. Nr 23!). 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 239.

för handhavande av arbetsmarknadsfrågor, dels angående arbetsförmedlingens

framtida organisation.

I enlighet med det anförda torde ifrågavarande avlönings- och omkostnads
-

anslag böra beräknas sålunda:

Kronor.

Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar, förslagsanslag

.................................................. 2 650 000

Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader, förslagsanslag

.................................................. 850 000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Avlöningar,

förslagsanslag ........................................ 9 500 000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Omkostnader,

förslagsanslag...................................... 3 300 000

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser

rörande dispositionen av anslagen

Motioner.

1 samband med Kungl. Maj-.ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Hallagård m. fl. (I: 19) och den andra inom andra kammaren av herr

Onsjö m. fl. (11:25), i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte begära, att lämpliga åtgärder vidtagas för att säkerställa jordbrukets

behov av arbetskraft och att dessa åtgärder avvägas så, att de i motionerna

framhållna synpunkterna måtte bli beaktade,

dels ock en inom andra kammaren av herr Persson i Stockholm väckt motion

(II: 553), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts

proposition nr 293, i vad avser provisorisk löneförbättring för arkivarbetare

m. fl., måtte uttala, att till svenska arkivarbetare bör från och med den 1 juli

1946 utbetalas dels ett provisoriskt lönetillägg av 7 kronor per vecka, dels ett

provisoriskt familjetillägg av 7 kronor per vecka till arkivarbetare, som är

försörjningspliktig mot enbart hustru eller mot hustru och ett barn under 16

år, med 10 kronor per vecka, därest försörjningsplikten omfattar två barn

under 16 år, och med 13 kronor per vecka vid försörjningsplikt mot tre eller

flera sådana barn, allt under förutsättning att vederbörande befinnas fullgöra

denna försörjningsplikt, samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställer

om vidtagandet av skyndsamma åtgärder för att i administrativt hänseende

och i fråga örn utfärdandet av lönebestämmelser etc. avgränsa föreskrifter

örn sättet för beredandet av arbete åt de flyktingar, som nu sysselsättas

i arkivarbete, från åtgärderna för att bereda arbete åt sådana svenska

medborgare, som på grund av den tidigare yrkesutövningens art, vederbörandes

speciella yrkeskvalifikationer, ålder eller särskilda personliga förhållanden

icke lämpa sig för utförande av tyngre arbete och som därför erhålla anställning

som arkivarbetare.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna I: 19 och II: 553.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 239.

19

Utskottet.

När arbetsmarknadssituationen kännetecknats av överskott på arbetskraft

ha de arbetsmarknadspolitiska strävandena syftat till att bereda de arbetslösa

sysselsättning eller i varje fall försörjning. Även i nuvarande läge kvarstår

detta problem, ehuru i begränsad omfattning. I en situation med allmän

knapphet på arbetskraft förekommer nämligen alltjämt att överskott uppstår

inom lokalt begränsade områden. Att överflytta den friställda arbetskraften

till underskottsområden är ibland förenat med svårigheter av olika slag.

Den kvardröjande arbetslösheten förklaras med att de arbetssökande alltid

till en mindre del utgöras av personer vilka av olika anledningar äro svårplacerade

även vid högkonjunktur. Vidare är det ofta icke möjligt eller

lämpligt att efter inträffad arbetslöshet omedelbart överflytta den arbetslöse

till annat yrkesområde eller anvisa honom arbete på annan ort än hemorten.

Uppmärksamheten har emellertid i nuvarande situation särskilt måst inriktas

på uppgiften att tillgodose näringslivets behov av arbetskraft. Såsom

exempel på åtgärder i detta syfte har departementschefen omnämnt underlättande

av arbetskraftens rörlighet, fortsatt utjämning av sysselsättningen

inom de säsongbetonade yrkena, utnyttjande av de partiellt arbetsföra och

vissa grupper av icke arbetande kvinnor samt rationalisering av jordbruket.

Det är enligt utskottets mening angeläget att de sålunda angivna utvägarna

prövas för tillgodoseende av rådande behov av arbetskraft.

Departementschefen har framhållit att genom snabbare rationalisering avjordbruket

den tidvis framträdande arbetskraftsbristen inom denna näringsgren

skulle minskas och industriens möjligheter att få tillskott av arbetskraft

skulle ökas. Enligt utskottets mening har man att räkna med att den

rådande knappheten kommer att bestå under nästkommande budgetår. Jordbruket,

vars rationalisering på många håll hunnit mycket långt och som

har att vidkännas brist på arbetskraft även vid andra tider än sådd och skörd,

lärer för närvarande icke kunna förväntas lämna tillskott av arbetskraft till

andra näringsgrenar. På grund härav vill utskottet understryka departemenschefens

uttalande, att tillgodoseendet av arbetskraftsbehovet för jordbruket,

liksom även för skogsbruket, påkallar särskilda ansträngningar från

arbetsmarknadsorganens sida.

I de likalydande motionerna 1: 19 och II: 25 har framhållits, att lämpliga

åtgärder böra vidtagas för att säkerställa jordbrukets behov av arbetskraft.

Motionärerna lia särskilt erinrat örn möjligheten att genom olika bidragsformer

underlätta arbetskraftens rörlighet, att inställa driften vid industrier

och inskränka arbetet inom vägväsendet under den för jordbruket brådaste

tiden, att anordna arbetsläger för ungdom från städer och samhällen samt

att utnyttja propaganda. Utskottet, som finner de i motionerna anförda synpunkterna

beaktansvärda, vill framhålla, att vissa av de föreslagna åtgärderna,

exempelvis åtgärder för underlättande av arbetskraftens rörlighet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 239.

anordnande av arbetsläger för ungdom och inskränkning av vägarbeten, redan

tillämpas, samt att frigörande av arbetskraft inom det enskilda näringslivet

under vissa tidsperioder för jordbrukets räkning allenast låter sig göra

på frivillighetens väg. Då utskottet förutsätter, att ifrågavarande synpunkter

ägnas vederbörlig uppmärksamhet, synes särskild framställning härom till

Kungl. Majit icke vara påkallad.

Beträffande statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader har

Kungl. Majit föreslagit vissa jämkningar i syfte att åstadkomma större anpassning

till kommunernas ekonomiska bärkraft. Förslaget innebär bland

annat att den för normalbidraget gällande skalan såtillvida skall tillämpas

även vid bestämmande av årskostnadsbidraget, att den maximala arbetslöshetskostnad,

som i princip skall stanna å kommunen, motsvarar 1 krona 50

öre per skattekrona vid normalbidrag under 40 %, 1 krona 25 öre per skattekrona

vid normalbidrag av 40—50 % och 1 krona per skattekrona vid normalbidrag

över 50 %. Vidare har föreslagits, att de dagavgifter, som kommunerna

äro skyldiga erlägga för de till statliga beredskapsarbeten hänvisade

arbetslösa, skola enhetligt bestämmas till belopp, motsvarande dagunderstöden

för ensamstående personer över 18 år. För arbetare, som hänvisas

till beredskapsarbete utom hemorten, har föreslagits försöksvis tilllämpning

av ett system med ortstillägg, vilka skola kunna utgivas oberoende

av huruvida hyreshjälp utgår eller icke. Ortstilläggen förutsättas bekostade

av kommunerna med rätt för dessa att medräkna utgifterna härför bland de

godkända arbetslöshetskostnader, för vilka årskostnadsbidrag utgår. Bidragens

storlek skola bestämmas med hänsynstagande till levnadskostnadsfördyringen

och böra icke få överstiga 75 kronor per familj och månad.

Utskottet tillstyrker Kungl. Majits förslag örn jämkningar i gällande bestämmelser

örn statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader. Utskottet

förutsätter därvid att den föreslagna differentieringen av den maximala

årskostnaden med hänsyn till kommunernas ekonomiska bärkraft icke

kommer att medföra nämnvärd ökning av det administrativa arbetet vid

bidragens bestämmande.

Utskottet tillstyrker jämväl förslaget örn särskilt ortstillägg för arbetare,

som hänvisas till beredskapsarbete utom hemorten. Framhållas må att en

tillämpning av ett dylikt bidragssystem icke kommer att helt undanröja

den olägenhet för den enskilde, som är förenad med hänvisning till beredskapsarbete

på annan ort.

För närvarande pågår en utredning angående organisationen och utformningen

av de s. k. arkivarbetena. Departementschefen har meddelat, att

i avbidan på utredningens slutförande viss provisorisk löneförbättring övervägts

för arkivarbetare med försörjningsplikt. Till sådana arkivarbetare skulle

utgå familjetillägg, graderade efter försörjningsbördans storlek. Riksdagen

har berens tillfälle att yttra sig i frågan innan beslut i ärendet fattas.

Utskottet vill erinra, att fråga om införande av särskilda familjetillägg för

arkivarbetare varit föremål för behandling av 1941 års riksdag. Riksdagen

uttalade därvid (skrivelse nr 436), att riksdagen icke kunnat undgå att hysa

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 239.

21

betänkligheter mot att åstadkomma höjning av arkivarbetarnas löner genom

införande av familjelön, särskilt med hänsyn till de konsekvenser beträffande

lönesättningen vid andra med statsmedel understödda arbeten, som därav

kunde befaras uppstå. Enligt riksdagens mening borde såvitt möjligt samma

lönesystem tillämpas vid arkivarbeten som vid andra arbeten, vilka anordnats

i arbetslöshetsbekämpande syfte.

Utskottet vill icke motsätta sig att arkivarbetarna erhålla viss höjning av

gällande löneförmåner, men kan icke tillstyrka, att de ifrågasatta lönetilläggen

graderas såsom familjelön. I den mån lönetillägg medgivas, böra dessa

enligt utskottets mening utgå med lika belopp utan avseende å försörjningsbörda

samt med högst det belopp, som föreslagits av de inom arbetsmarknadskommissionen

tillsatta särskilda sakkunniga.

På grund härav kan utskottet icke heller tillstyrka det förslag örn provisorisk

förbättring av arkivarbetares löner, som framförts i motionen II: 553.

I samma motion har föreslagits åtgärder för avgränsande av arkivarbete

för svensk arbetskraft från den sysselsättning av samma natur, som har karaktären

av hjälpform för flyktingar. Utskottet, som förutsätter att denna

fråga ägnas uppmärksamhet vid den pågående utredningen örn organisationen

av arkivarbetena, vill i anledning av vad i motionen anförts framhålla

att en viss åtskillnad härvidlag kan synas motiverad.

Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn vattenavledningsföretaget Lyckebyån

samt företagarföreningar inom vissa län tillstyrkas av utskottet.

Ej heller har Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet givit utskottet

anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

för budgetåret 1946/47 under femte huvudtiteln anvisa

a) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar

ett förslagsanslag av 2 650 000 kronor;

b) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader

ett förslagsanslag av 850 000 kronor;

c) till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:

Avlöningar ett förslagsanslag av 9 500 000 kronor;

d) till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:

Omkostnader ett förslagsanslag av 3 300 000 kronor;

II. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för budgetåret

1946/47 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 22 000 000 kronor;

III. att riksdagen må med bifall lill Kungl. Maj:ts förslag

till Kostnader för överflyttning av arbetskraft för budgetåret

1946/47 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 15 000 000 kronor;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 239.

IV. att motionerna I: 19 och II: 25 ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

V. att motionen II: 553 ej må till någon riksdagen åtgärd

föranleda.

Stockholm den 21 juni 1946

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström, Larsson, Bäckström,

Karl Andersson, Heiding, Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Gillström, Berling, fröken

Andersson och herr Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Ward, Ohlin, Falla,

Andersson i Malmö, Mårtensson, Pettersson i Dahl, Petterson i Degerfors, Thäpper,

Onsjö och Birte.

Reservationer:

1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Bäckström, Heiding, Mannerskantz,

fröken Andersson, herrar Ivar Persson, Ohlin, Falla, Pettersson i

Dahl, Onsjö och Birke, vilka ansett, att det stycke å s. 20 i utskottets yttrande,

som börjar med orden »Utskottet tillstyrker jämväl» och slutar med orden

»annan ort» bort hava följande lydelse:

»Kungl. Maj:ts förslag örn försöksvis tillämpning av ortstillägg innebär, att

ett särskilt bidrag utbetalas till familjeförsörjande arbetare, som anvisas arbete

utom hemorten. Utskottet vill med anledning härav framhålla, att beredskapsarbeten

till sin natur äro övervägande anläggningsarbeten. Det ligger

i anläggningsverksamhetens natur, att arbetsplatserna växla från tid till

annan. Därför ha sedan gammalt anläggningsindustriens arbetare levat på

mera rörlig fot än fabriksindustriens arbetare. Inom anläggningsindustrien

förekommer i allmänhet ingen merbetalning till arbetare, som ha sina familjer

boende på annan ort än den, där vederbörande har sitt arbete. Ett

bifall till förslaget skulle innebära ett uppenbart avsteg från principen att

vid beredskapsarbete den öppna marknadens lönesättning skall tillämpas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 239.

23

Härtill kommer att inom de områden, där bidragen skulle komma att utgå,

arbetslöshet sedan länge varit en bestående företeelse och att utbetalande av

ortstillägg kan förväntas verka konserverande på detta förhållande. På grund

härav kan utskottet icke tillstyrka förslaget i denna del»;

2) av herrar Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mårtensson och

Petterson i Degerfors, vilka ansett, att närmast efter det stycke å s. 20 i utskottets

yttrande, som börjar med orden »Utskottet tillstyrker jämväl» och slutar

med orden »annan ort» bort införas ett nytt stycke av följande lydelse:

»Kommuner, som ha en kommunal uttaxering av minst 12 kronor och åtnjuta

skatteutjämningsbidrag, äro för närvarande befriade från erläggande av

dagutgift för de till statliga beredskapsarbeten hänvisade arbetslösa. Det är

enligt utskottets mening önskvärt, att dylik befrielse utsträckes till kommuner,

som ha en kommunal uttaxering av minst 10 kronor, varvid jämväl villkoret

att kommunen skall åtnjuta skatteutjämningsbidrag bör bortfalla»;

3) av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, fröken Andersson,

herrar Falla och Birke, vilka ansett,

dels att det stycke å s. 21 i utskottets yttrande, vilket börjar med orden

»Ej heller» och slutar med orden »till erinran» bort utgå och att utskottet i

stället bort göra följande uttalande:

»Till åtgärder för arbetsmarknadens reglering har Kungl. Maj:t föreslagit

anvisande av ett anslag av 22 miljoner kronor. Utskottet vill med anledning

härav erinra, att å ifrågavarande anslag under ett flertal år förefunnits reservationer

till betydande belopp. Vid utgången av budgetåret 1944/45 kvarstod

å anslaget ett belopp av cirka 30,7 miljoner kronor och för löpande budgetår

har reservationen beräknats till omkring 30 miljoner kronor. För innevarande

budgetår har medelsförbrukningen under anslaget uppskattats till

cirka 48 miljoner kronor varjämte beräknats att behovet av arbelslöshetshindrande

åtgärder under budgetåret 1946/47 skall komma att bli av ungefär

samma omfattning som under innevarande budgetår.

Av de av arbetsmarknadskommissionen framlagda uppgifterna beträffande

medelsförbrukningen under de tre första kvartalen av löpande budgetår vill

det förefalla, som örn reservationen under anslaget kommer att bli större än

vad kommissionen beräknat, särskilt örn hänsyn tages till alt behovet av

arbetslöshetshindrande åtgärder torde vara förhållandevis mindre under budgetårets

sista kvartal. Även örn arbetsmarknadskommissionens uppskattning

godtages skulle emellertid med ett beräknat medelsbehov av 48 miljoner kronor

och en reservation av 30 miljoner kronor för ifrågavarande ändamål icke

erfordras anvisande av större belopp för nästa budgetår än 18 miljoner kronor.

Med hänsyn till angelägenheten av att anslag å riksstaten anvisas med

det belopp, som beräknas motsvara medelsbehovet, synes medelsanvisningen

för ändamålet för nästa budgetår böra begränsas till nämnda belopp, 18

miljoner kronor. Därest anslaget skulle visa sig icke förslå, äger Kungl.

Maj:t möjlighet att äska ytterligare medel å tilläggsstat för nästa budgetår.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 239.

Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet i övrigt har icke givit utskottet

anledning till erinran»;

dels ock att utskottets hemställan, i anslutning härtill, bort hava följande

lydelse:

»I. att riksdagen--- 3 300 000 kronor;

II. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för budgetåret

1946/47 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 18 000 000 kronor;

III. att riksdagen--- 15 000 000 kronor;

IV. att motionerna---- åtgärd föranleda;

V. att motionen —--åtgärd föranleda.»

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

462543

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:451 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till arbetsmarknadens reglering m. m. s. 12 i texten