Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl. jämte i ämnet väckta motioner.

1946-11-29 · 34 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:288, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

1

Nr 288.

Ankom till riksdagens kansli den 29 november 1946 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

allmän lönereglering för befattningshavare i statens

tjänst m. fl. jämte i ämnet väckta motioner.

(3 :e avd.)

I propositionen nr 333 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 4 oktober 1946,

föreslagit riksdagen godkänna i nämnda statsrådsprotokoll framlagda grunder

för en allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl.

Inledning.

Den omreglering av lönerna för de statligt anställda eller med statsbidrag

avlönade kommunalt anställda befattningshavare, som vid den nu gällande

löneregleringens genomförande förutsattes skola ske vid levnadskostnadernas

stegring till indextalet 120, har med hänsyn till tidsläget uppskjutits.

I avbidan på ny lönereglering har dock beslut fattats örn ett antal provisoriska

tillägg, av vilka under innevarande budgetår utgå kristillägg och provisoriskt

lönetillägg.

Vissa för en allmän avlöningsrevision erforderliga utredningar ha verkställts

av 1943 års dyrortskommitté och 1945 års lönekommitté.

Förstnämnda kommitté tillsattes genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni

1943 med uppdrag, i första hand, att i princip pröva frågan om dyrortsgrupperingens

fortsatta bestånd och allmänna utformning. I direktiven för

kommittén framhölls, med utgångspunkt från vissa av socialstyrelsen verkställda

undersökningar rörande förskjutningarna i levnadskostnaderna på

olika orter, att utvecklingen efter den senaste dyrortsgrupperingen vore sådan,

att en omgruppering av orterna inom dyrortsskalan knappast kunde

äga rum utan att få karaktären av en verklig lönereglering. Därvid beaktades

å ena sidan, att prisstegringen och ofullständigheten i dyrtidskompensationen

medfört en sådan försämring av lönestandarden, att en omfattande

nedflyttning i ortsgrupp med därav följande lönesänkning icke syntes

rimlig. Å andra sidan ansågs en uppfattning av ett större antal orter i

högre ortsgrupp under dåvarande förhållanden icke kunna övervägas utan

Bihang till riksdagens protokoll 19A0. G sand. Nr 288.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 288.

en ingående utredning av olika möjligheter till de föreliggande löneproblemens

lösning.

Dyrortskommittén har avgivit ett den 5 maj 1945 dagtecknat betänkande

med förslag i ämnet. I betänkandet, vari dyrortsfrågan upptagits till skärskådande

i hela dess vidd, har förordats bibehållande av en ortsdifferentiering

av lönerna. Vidare har kommittén — samtidigt som den föreslagit åtskilliga

omläggningar och förbättringar i fråga om grupperingsmetoderna —

behandlat frågorna om antalet ortsgrupper och ny lönespännvidd. Efter remissbehandling

av kommitténs betänkande ha vissa av de däri berörda principspörsmålen

varit föremål för statsmakternas prövning i samband med frågan

om förlängning av hittillsvarande skattegruppering (prop. nr 343/1945;

sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 6; r. skr. nr 577).

Därvid har förordats, att en ortsdifferentiering av lönerna bibehölles, varjämte

riktlinjer uppdragits för den nya dyrortsgrupperingen. Ställning har

däremot icke tagits till frågorna om antalet ortsgrupper och blivande lönespännvidd.

1945 års lönekommitté tillsattes genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj

1945 med uppdrag att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser

för befattningshavare vid den civila och den militära statsförvaltningen och

det statsunderstödda kommunala skolväsendet. I direktiven angavs utarbetandet

av nya löneplaner vara den centrala uppgiften för kommittén. Därutöver

skulle kommittén enligt direktiven till behandling upptaga åtskilliga

andra närmare angivna lönespörsmål. I fråga örn sättet för kommittéarbetets

bedrivande uppdrogos vissa riktlinjer, vilka inneburo, bland annat, att kommittén

skulle fungera dels såsom utredningskommitté i vanlig mening och

dels såsom delegation för löneförhandlingar under ordförandens ledning med

representanter för de av utredningen berörda personalgrupperna.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 26 oktober 1945 uppdrogs åt lönekommittén

att jämväl verkställa utredning och avgiva förslag rörande de ändringar i

tjänste- och familjepensionsförfattningarnas bestämmelser örn storleken av

pensionsförmåner och om pensionsavdrag, som kunde påkallas i samband

med avlöningsrevisionen.

Lönekommittén har den 29 juni 1946 avgivit betänkande med förslag till

statliga löneplaner m. m. Förutom frågan om nya löneplaner ha endast vissa

av de spörsmål, som omfattas av utredningsuppdraget, upptagits till behandling

i betänkandet.

I de frågor, som nu ej medtagits, avser kommittén att framlägga förslag

under senare halvåret 1946.

Såsom förut angivits har lönekommittén enligt direktiven ställning såsom

utredningsorgan och förhandlingsdelegation. Dess uppgift i sistnämnda hänseende

är att söka vid förhandlingar med tjänstemännens huvudorganisationer

komma fram till förslag, som kan anses godtagbart ur statens synpunkt

och till vilket organisationerna kunna ansluta sig. I enlighet härmed

ha förhandlingar förts med de av utredningen berörda personalgruppernas

huvudorganisationer: statstjänarkartelien, statstjänstemannens riksförbund

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288. 3

och tjänstemännens centralorganisation. Överenskommelse träffades den 11

juni 1946.

överläggningar lia förekommit med representanter för Sveriges yngre akademikers

centralorganisation och för försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers

förbund.

Beträffande det nu framlagda betänkandet, vilket innefattar resultatet av

de hittills förda förhandlingarna med de av utredningen berörda personalgruppernas

huvudorganisationer, framhåller lönekommittén, att detsamma,

ehuru det icke överensstämmer med de krav, som från organisationernas sida

framställts, såsom förhandlingsprodukt godtagits av organisationerna. Lönekommitténs

ledamöter, som vid förhandlingarna ansett sig böra framgå

på gemensam linje, ha i den mån de beträffande lönesystemets uppbyggnad

i princip hysa mot förslaget avvikande åsikter, exempelvis i fråga om lönenivån,

lönernas dyrortsgradering och dennas avveckling eller lönernas rörlighet,

ansett detta icke hindra deras anslutning till det resultat, som kunnat

uppnås vid förhandlingarna.

Över kommitténs betänkande ha yttranden infordrats från överbefälhavaren,

efter försvarsgrenschefernas hörande, försvarets civilförvaltning, försvarets

fabriksstyrelse, försvarsväsendets lönenämnd, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Värmlands och Norrbottens

län, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,

statens pensionsanstalt, allmänna lönenämnden, skolöverstyrelsen

samt domänstyrelsen ävensom akademien för de fria konsterna, i vad

avser löneställningen för professorn i arkitektur vid konsthögskolan, tillika

föreståndare för arkitekturskolan. Vidare har revisionssekreterareföreningen

inkommit med ett yttrande i ärendet.

Departementschef en, som understrukit angelägenheten av att en ny allmän

lönereglering genomföres från och med den 1 juli 1947, har förordat, att

densamma i huvudsak bygges på lönekommitténs förslag.

Anställningsformerna.

Olika slag av anställningsformer. Enligt lönekommitténs förslag skulle

för tillgodoseende av förvaltningens normala personalbehov finnas tre huvudanställningsformer:

ordinarie anställning och två former av icke-ordinarie

anställning, nämligen extra ordinarie anställning och aspirantanställning. Enligt

vad lönekommittén framhåller erfordras härutöver i viss utsträckning

andra icke-ordinarie anställningsformer.

Vad de ordinarie anställningsformerna beträffar, har lönekommittén ansett

sig vid framläggande av sina förslag böra utgå från de slag av sådana anställningsformer

som nu finnas.

I fråga örn den extra ordinarie anställningsformen erinrar lönekommittén,

att denna anställningsform, som tidigare nästan uteslutande torde lia använts

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 288.

för anställande av rekryteringspersonal till ordinarie tjänster, numera i icke

oväsentlig utsträckning tillämpas också å tjänster av stadigvarande natur,

vilka icke äro prövnings- och utbildningstjänster. Det utvidgade användningsområdet

för extra ordinarie anställning i förening med den omständigheten,

att pensionsrätt beretts de extra ordinarie tjänstemännen, har, såvitt

lönekommittén kunnat finna, medfört att den uppfattningen börjat sprida

sig, att den extra ordinarie anställningen borde bereda tjänstemännen en

trygghet av i stort sett samma beskaffenhet som den, vilken tillkommer de

med fullmakt eller konstitutorial tillsatta ordinarie tjänstemännen. Lönekommittén

anser, att begreppet extra ordinarie anställning varken kan eller

bör givas en dylik innebörd. Det synes däremot lönekommittén angeläget, att

de förmåner, som den extra ordinarie anställningen bereder, skola kunna tillkomma

tjänstemännen även om anställningens varaktighet icke är fullt

säker. Härav anses å andra sidan följa, att extra ordinarie tjänsteman bör

kunna entledigas, bland annat, örn den extra ordinarie tjänsten blir överflödig.

Enligt lönekommitténs mening måste vidare vid lönesättningen för

den extra ordinarie personalen hänsyn tågås till att den extra ordinarie anställningsformens

användningsområde numera utvidgats till att omfatta även

sådana tjänster av stadigvarande natur, vilka icke äro prövnings- och utbildningstjänster.

Vad slutligen aspirantanställningen beträffar, förordar lönekommittén, att

denna anställningsform skall vinna tillämpning inom statsförvaltningen i

dess helhet liksom också inom det statsunderstödda undervisningsväsendet.

Departementschefen bar härom för egen del anfört följande.

I likhet med lönekommittén är jag av den uppfattningen, att frågan örn

anställningsformerna för ordinarie tjänstemän bör tagas under övervägande

först vid den av riksdagen begärda utredningen av frågan om revision av de

i §§ 35 och 36 regeringsformen meddelade bestämmelserna om tjänstemännens

rättsliga ställning. Beträffande de extra ordinarie tjänstemännens trygghet

i anställningen ansluter jag mig till lönekommitténs uttalanden, vilka i

själva verket endast innebära, att den extra ordinarie anställningsformen i

angivna hänseende skall bibehålla sin nuvarande karaktär. Vad slutligen angår

aspirantanställningen synes mig lönekommitténs förslag i denna del i åtskilliga

avseenden vara förenat med beaktansvärda fördelar. Emellertid anser

jag spörsmålet örn denna anställningsforms användningsområde och närmare

innebörd böra upptagas till prövning i samband med frågan om de

icke-ordinarie anställningsformer, vilka, såsom kommittén påpekat, komma

att erfordras utöver de av kommittén förordade huvudanställningsformerna

och beträffande vilka kommittén senare kommer att framlägga förslag. Jag

torde alltså framdeles få anmäla dessa frågor i ett sammanhang.

Tillsättande av tjänster i succession efter beställningshavare med arvode

i stället för lön, m. m. Av de ordinarie militära beställningarna intaga vissa

i fråga om anställnings- och avlöningsform en särställning i förhållande till

övriga motsvarande beställningar, såtillvida som de tillsättas medelst förordnande

tills vidare i stället för genom fullmakt och äro förenade med arvode

till samma belopp som den lön, som eljest skulle ha tillämpats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

5

Dylika förordnanden förenas alltid med en pensionsberättigande beställning,

som i sin tur uppehälles av vikarie. Systemet föranleder därför ett stort

antal successionsförordnanden och frågan örn dess bestånd har tidigare i

olika sammanhang varit föremål för överväganden.

I sitt betänkande anför lönekommittén, att vid det samråd i förevarande

fråga, som kommittén under hand haft med 1945 års försvarskommitté, hade

framgått, att ett mindre antal av de nuvarande arvodesbeställningarna vöre

sådana, som skulle tillsättas med officerare tillhörande viss bestämd personalkår.

Vissa skäl hade ansetts kunna anföras för att dessa arvodesbeställningar

ersattes med fullmaktsbeställningar på vederbörande personalkårers stater.

Frågan i vad mån detta ur olika synpunkter vöre lämpligt komme att upptagas

till närmare prövning av försvarskommittén.

Vad övriga med arvoden i stället för lön förenade beställningar beträffar,

förordar lönekommittén genomförandet av en anordning med förande över

stat, liknande den, varom beträffande den civila statsförvaltningen förslag

framlagts i innevarande års statsverksproposition under rubriken för flera

huvudtitlar gemensamma frågor: tillsättande av tjänst i succession efter innehavare

av förordnande tills vidare (sid. 24—28) och vilken numera i princip

godtagits av riksdagen (skr. nr 16).

Enligt lönekommitténs förslag skulle anordningen med förande över stat,

tillämpad på de militära förhållandena, erhålla följande innebörd.

Då beställningshavare förordnas att tills vidare inneha befattning, varmed

för närvarande är förenat arvode i stället för lön, föres hans beställning enligt

beslut av Kungl. Maj:t över stat. Detsamma bör gälla i fall, då beställningshavaren

under tiden för förordnandet erhåller annan pensionsberättigande

beställning (befattning) än den han vid förordnandets tillträdande

innehade, utan att inträda i utövningen av förstnämnda tjänst. Erhåller beställningshavaren

annan pensionsberättigande tjänst eller avgår han eljest

från den över stat förda beställningen, bortfaller denna. Återgår beställningshavaren

till utövning av den pensionsberättigande beställningen, skall vid

närmast inträffande ledighet vid den militära enhet, han tillhör, å beställning

i samma lönegrad den pensionsberättigande beställningen återföras på

stat. Den pensionsberättigande beställning, som den medelst förordnande tills

vidare tillsatte beställningshavaren vid förordnandets tillträdande innehade

eller under förordnandet förvärvat, skall i vanlig ordning återbesättas.

Såsom av ett följande avsnitt framgår, föreslår lönekommittén, att jämväl

avlöningsformen arvode i stället för lön skall försvinna och även här avsedda,

medelst förordnande tillsvidare tillsatta militära beställningar på eljest

brukligt sätt förenas med lön.

Departementschefen har icke funnit anledning till anmärkning mot lönekommitténs

förslag i denna del. Även beträffande arvodesbeställningar, som

skola tillsättas med officerare tillhörande viss bestämd* personalkår föreslås

anordningen med förande över stat komma till användning i avbidan på

försvarskommitténs ställningstagande till frågan örn arvodesbeställningarna

böra ersättas med fullmaktsbeställningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 288.

Vissa för lönesystemets uppbyggnad grundläggande frågor.

Lönens rörlighet oell basnivån. Lönekommittén förordar för sin del bibehållande

av ett rörligt tillägg i det nya lönesystemet och anför i fråga om

dess konstruktion följande.

Om tillägget skall kunna i möjligaste mån fylla sin avsedda funktion, måste

en sådan anpassning av tillägget enbart efter vissa förändringar i de allmänna

levnadskostnaderna, som hittills förekommit, anses mindre tillfredsställande.

En lämplig lösning förutsätter nämligen, att hänsyn också kan

tagas lill den allmänna ekonomiska utvecklingen, som icke alltid är kongruent

med levnadskostnadsutvecklingen. I viss mån kan detta förhållande belysas

av utvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden, där den allmänna

lönenivån långt ifrån alltid varierar på samma sätt eller ens i samma riktning

som levnadskostnaderna. Särskilt vill lönekommittén peka på möjligheten,

att marknadslönema under tider av stigande välstånd förete uppgång,

samtidigt som levnadskostnadstalet kvarstår i oförändrat läge eller icke stiger

i motsvarande grad som lönerna. Kombinationen sjunkande levnadskostnadsnivå

— stigande marknadslöner torde ej heller vara utesluten.

Vad nu anförts bör emellertid icke medföra ett slopande av det nuvarande

systemet med dess garanti för tjänstemännen om en viss anpassning av

lönenivån efter levnadskostnadsutvecklingen. Tjänstemännen böra liksom

hittills vara garanterade att erhålla viss kompensation för stegring i de allmänna

levnadskostnaderna. Denna kompensation har ansetts icke böra göras

fullständig. Då levnadskostnaderna nedgå, böra å andra sidan tjänstemännen

icke behöva vidkännas en häremot helt svarande minskning i avlöningen.

Såsom förut nämnts kan det emellertid, särskilt med hänsyn till den allmänna

ekonomiska utvecklingen, befinnas skäligt, att rörligt tillägg får utgå

med högre procenttal än det, som skulle följa av den automatiskt verkande

garantiregeln. Det är uppenbarligen icke möjligt att härför fastställa

bestämda regler utan, i den mån det rörliga tillägget anses böra utgå med

sådant högre procenttal, måste detta för begränsade tidsperioder bestämmas

genom särskilda beslut. Dessa beslut böra ha föregåtts av förhandlingar med

representanter för tjänstemännen; det förutsättes, att initiativ till sådana förhandlingar

i allmänhet tages av huvudorganisationerna gemensamt.

Efter det andra alternativ övervägts har enighet mellan kommittén och

tjänstemännens huvudorganisationer uppnåtts vid de förda förhandlingarna

om att lönens rörlighet för den kommande löneregleringsperioden bör anordnas

enligt de nu angivna huvudgrunderna. Enighet har också vunnits

om att garantiregeln m. m. bör erhålla den närmare utformning, för vilken

kommittén i det följande redogör. Lönekommittén vill i detta sammanhang

uttala, att såväl det sätt, varpå de nya grundlönerna av kommittén avvägts,

som den betydelse, vilken vid förhandlingarna tillmätts grunderna för det

rörliga tillägget och deltas närmare konstruktion, medföra, att en rubbning

härutinnan enligt kommitténs mening icke rimligtvis kan företagas utan en

samtidig omprövning av de grundlönebelopp, vilka innefattas i de av kommittén

i det följande framlagda förslagen till löneplaner.

Såsom underlag för garantiregelns tillämpning avses skola tjäna kvartalsvis

sammanställda uppgifter örn de allmänna levnadskostnaderna. Förändringar

i dessa skola registreras på en ny, för ändamålet upprättad indexskala.

Denna skala avses skola anknytas till den vid förhandlingarna senast

kända levnadskostnadsnivån eller alltså till de levnadskostnader, som föreligga

under andra kvartalet 1946. Då garantiregeln skall kunna medföra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

7

även en viss automatisk rörlighet vid levnadskostnadernas nedgång, skall

angivna levnadskostnadsnivå på den nya skalan icke betecknas med indextalet

100 utan med talet 110. De levnadskostnader, som pa skalan betecknas

med talet 100 och som representera den basnivå, i förhållande till vilken

de vid olika tillfällen föreliggande levnadskostnaderna skola angivas, äro

följaktligen av deni, som gälla andra kvartalet 1946. Enligt de hittills

verkställda levnadskos tnadsberäkningarna uppgå levnadskostnaderna under

sagda kvartal, mätta på den nu tillämpade skalan, på vilken 1935 års genomsnittliga

levnadskostnader betecknas med 100, till ungefärligen 154 procent

av 1935 års, varför den nya basnivån skulle nära överensstämma med

den levnadskostnadsnivå, som på 1935 års skala har indextalet 140.

Med hänsyn till att talet 100 på den nya skalan icke direkt representerar

100

levnadskostnaderna under en viss tidsperiod — utan ^ jo av sådana levnadskostnader

— torde talen på den nya skalan icke böra betecknas som levnadskostnadstal

utan förslagsvis med termen pristal. Det må uttryckligen

framhållas, att en sådan ändring av terminologien icke från kommitténs

sida är avsedd att åtföljas av någon omläggning i fråga om underlaget för

beräkningarna. Kommittén vill i detta sammanhang förorda, att om ändringar

anses böra vidtagas i de grunder, som nu tillämpas för indexberäkningarna,

detta sker först efter det förhandlingar i ämnet förts med representanter

för tjänstemannakåren.

Själva garantiregeln bör i två viktiga hänseenden erhålla samma innebörd

som den nu gällande regeln om rörligt tillägg, nämligen i fråga örn kompensationsgrad

och trögrörlighet. Den bör således i princip medföra tre

fjärdedels kompensation för levnadskostnadsstegringen. I fråga om det rörliga

tilläggets trögrörlighet i förhållande till levnadskostnadsväxlingarna är

den nuvarande konstruktionen, på sätt framgår av 1936 års lönekommittés

betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente (sid. 36—41), grundad

på ingående överväganden, och den synes vara att föredraga framför de

andra lösningar, som kunna ifrågakomma. I de hänseenden, om vilka här

är fråga, skulle alltså garantiregeln innebära att, då pristalet utvisar ökning

i förhållande till basnivån med fyra enheter eller mera, månadslönen förhöjes

med rörligt tillägg vilket utgör 3 procent av lönen för varje hel mångfald

av fyra, vartill ökningen uppgår. Örn pristalet, efter att ha uppvisat sådan

ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter oförändrat

procenttal, så länge indextalet överstiger närmast lägre hela mångfald av

fyra. .

Liksom garantiregeln ej ansetts böra givas sådant innehall, att den medför

rätt till full kompensation för levnadskostnadsstegring, kan den ej heller

rimligtvis få medföra rätt till huru stort tillägg som helst, utan en gräns

måste sättas för den automatiskt verkande garantiregelns tillämpning, även

detta i anslutning till vad som gäller i fråga örn det nuvarande rörliga tillägget.

Inom det nu tillämpade lönesystemet har den automatiska rörligheten

upphört vid ett levnadskostnadsindex av 120, så att en ytterligare stegring

av indexet ej medfört rätt till rörligt tillägg eller högre procenttal än 15. På

frågan var gränsdragningen bör ske inom det nya lönesystemet inverkar givetvis

vilken uppfattning man har om de möjliga divergenserna mellan levnadskostnadsstegringen

och den allmänna ekonomiska utvecklingen. Det resultat,

vartill lönekommittén kommit och som godkänts av tjänstemännens

huvudorganisationer, är att gränsen bör dragas vid pristalet 124, så alt garantiregeln

ej medför rätt till rörligt tillägg efter högre procenttal än 18. Av

vad förut anförts i fråga om förhållandet mellan pristalsskalan och den

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 288.

nuvarande skalan över levnadskostnadsindex framgår, att den levnadskostnadsnivå,

som skulle betecknas med pristalet 124, ligger emellan dem, som

på den nuvarande skalan betecknas med indexsiffrorna 173 och 174. Den

ligger något mer än 12 V2 procent över den levnadskostnadsnivå, som föreligger

under andra kvartalet 1946.

Inom det nuvarande lönesystemet tillämpas även en sådan begränsning

i fråga örn det rörliga tillägget, att dylikt tillägg beräknas på högst 900 kronor

för månad. Det vid förhandlingarna godtagna förslaget innebär, att det

här avsedda rörliga tillägget skall beräknas högst på ett belopp äv 1 200

kronor för månad. Krontajsgränsen höjes icke därigenom i samma omfattning

som basnivån, men på den nya dyrortsgrupperade löneplan, som i det

följande föreslås, kommer gränsen, vilken nu infaller något över mittläget

mellan A-löneplanens belopp i 27 och 28 löneklasserna på I-ort, att ligga obetydligt

under den närmaste motsvarigheten till sistnämnda löneklass på den

nya löneplanen (löneklass 31 på löneplan nr 1).

Lönekommittén föreslår, att rörligt tillägg liksom hittills ej skall beräknas

på i månadslönen ingående öretal, vilket överskjuter fullt krontal. Vidare

föreslår kommittén att en regel meddelas, enligt vilken uträknad månadsavlöning,

vilken icke slutar på helt krontal, skall jämkas till närmaste hela

krontal. Beträffande de tabeller, som böra upprättas för att underlätta uträkningen

av den med rörligt tillägg förhöjda lönen, anser kommittén det förtjänt

att övervägas, om icke i dem skulle kunna direkt angivas den avlöning

inklusive rörligt tillägg, som skall svara mot den utan tillägg beräknade, till

krontal avjämnade lönen. Örn en sådan anordning genomföres, skulle redogörarna

ej behöva summera ihop lön med rörligt tillägg och företaga avrundning

av summan, utan denna skulle kunna omedelbart avläsas i tabellerna.

Den omständigheten, att rörligt tillägg i avlöningslistorna därvid ej

bomme att individuellt för varje befattningshavare redovisas, torde, såvitt

lönekommittén kunnat finna, icke medföra någon svårighet att avgöra vilket

belopp som i räkenskaperna skall avföras från posten till rörligt tillägg. Kommittén

har velat framföra detta såsom ett uppslag att förenkla avlöningsuträkningen.

Avvägningen av de grundlöner, som kommittén i det följande föreslår, i

förening med den avsedda basnivån motivera, att de bestämmelser, som möjliggöra

rörlighet uppåt i förhållande till grundnivån, erhålla en motsvarighet

i en säkerhetsregel av samma innebörd som den nu gällande. För det fall, att

levnadskostnaderna nedgå med 10 procent eller mera under basnivån skola

således tjänstemännen vara skyldiga att efter prövning av Kungl. Majit och

riksdagen underkasta sig minskning med högst 5 procent av avlöningsförmånerna.

Beslut härom bör ha föregåtts av förhandlingar med representanter

för tjänstemannakåren.

Med avseende å eventuella levnadskostnadsförändringar intill löneregleringens

ikraftträdande^ föreslår lönekommittén, att garantibestämmelsema örn

rörligt tillägg skola så tillämpas, som om de varit gällande från och med

andra kvartalet 1946 och pristalet detta kvartal utgjort 110. Det ingår vidare

som ett betydelsefullt moment i förhandlingsresultatet, att, därest löneregleringen

skulle tillämpats under andra kvartalet 1946, rörligt tillägg då skulle

utgått med 6 procent. Under förutsättning att levnadskostnaderna icke vid

ikraftträdandet eller dessförinnan nedgå till en nivå motsvarande pristalet 104

eller därunder medför vad nu angivits, att rörligt tillägg vid ikraftträdandet

garanteras skola utgå med minst 6 procent. Skulle levnadskostnaderna stiga

till en nivå motsvarande pristalet 112 utan att därefter nedgå till den med

pristalet 108 betecknade nivån eller därunder, innebär det, alt rörligt tillägg

vid ikraftträdandet garanteras utgå med 9 procent.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

9

Beträffande innehållet av yttrandena över kommitténs ifrågavarande förslag,

får utskottet hänvisa till propositionen s. 18—20.

Departementschefen har anslutit sig till vad lönekommittén anfört och

föreslagit i fråga örn lönens rörlighet och basnivån i det nya lönesystemet.

Antalet dyrortsgrupper. Löneplanernas horisontella spännnvidd. Lönespännvidden

mellan billigaste och dyraste ort, beräknad på den med pensionsavdrag

minskade lönen, i löneklasserna 1—15 varierar enligt nuvarande

lönesystem mellan 25,6 och 26,5 procent, då fråga är örn begynnelselöneklass,

och mellan 25,3 och 26,1 procent, då fråga är örn slutlöneklass. I de

högre löneklasserna sjunker spännvidden successivt och uppgår, beräknad

på nyss angivet sätt, i 33 löneklassen till 14,4 procent, om löneklassen är

begynnelselöneklass, och till 14,3 procent, om löneklassen är slutlöneklass.

Såsom framgår av ett följande avsnitt, innebär Kungl. Majit föreliggande

förslag, att det nuvarande avsevärda antalet löneplaner utbytas mot en allmän

löneplan för dyrortsgraderade löner och en allmän löneplan för icke

dyrortsgraderade löner. Förslag om två speciella löneplaner ämnar lönekommittén

senare framlägga.

Antalet ortsgrupper skall enligt Kungl. Majits förslag, i överensstämmelse

med vad dyrortskommittén föreslagit, utgöra fem, varigenom således det nuvarande

antalet minskas med fyra. De nya ortsgrupperna ha i löneplanen

betecknats med siffrorna 1—5, varvid den lägsta ortsgruppen betecknats med

1 och den högsta med 5.

Den föreslagna lönespännvidden, beräknad som skillnaden mellan lönerna

för lägsta och högsta ortsgrupp i procent av sistnämnda lön, utgör i princip

16 procent. Härvid bör beaktas att, såsom av ett följande avsnitt närmare

framgår, löneplanen upptager belopp, vilka icke skola minskas med pensionsavdrag

utan äro nettolöner. Då den föreslagna spännviddsprocenten bedömes

i förhållande till den nuvarande, bör därför jämförelsen icke avse den

hittillsvarande bruttolönespännvidden -—- med vilken dyrortskommittén räknat

-—- utan den nuvarande nettolönespännvidden. Angivna spännviddsprocent

har, bortsett från smärre avvikelser betingade av att månadslönerna skola

sluta på helt krontal, tillämpats från och med löneplanens lägsta löneklass

till och med den löneklass, som motsvarar den nuvarande 21 :a (löneklass 24

i löneplansförslaget). För löneklasserna över detta läge har spännvidden

successivt minskats med stigande löneklass och uppgår i löneplanens högsta

löneklass till 8,56 procent. Denna gradvisa minskning har genomförts på det

sättet, att löneskillnaden i kronor räknat icke tillåtits växa över det belopp

den har i den nya löneklass, som motsvarar nuvarande 21 :a.

Det har förutsatts att Kungl. Majit framdeles tager ställning till frågan

örn orternas inplacering i de nya ortsgrupperna.

Netto- eller bruttolönesystem. Lönekommittén föreslår övergång från

bruttolönesystem till netlolönesystem, d. v. s. till ett system, enligt vilket avlöningen

redan vid lönesättningen bestämts till det belopp, som uppbäres av

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 288.

tjänstemannen under hans tjänstetid och till vilket utan särskilt kontantbidrag

från tjänstemannens sida kommer en pensionsrätt. Kommittén har

framhållit, att en dylik övergång medgiver en betydande rationalisering av

själva lönesystemet. Fördelar ur allmänt administrativa förenklingssynpunkter

ha även ansetts stå att vinna genom övergången till nettolöneplaner.

Önskemålet att lönerna för statstjänstemän och närstående personalgrupper

anordnas på sådant sätt, att en jämförelse utan större svårighet kan ske

mellan dessa löner och dem som utgå på den allmänna arbetsmarknaden

har enligt det föreliggande förslaget ansetts böra tillgodoses genom att publicering

på lämpligt sätt sker av de belopp, som för här avsedda personalgrupper

framkomma, då till nettolönerna läggas belopp, motsvarande befattningshavarnas

tänkta avgifter för viss del av pensionerna, bestämd under

hänsynstagande till vad på den allmänna arbetsmarknaden är brukligt

i fråga om arbetsgivarnas och de anställdas pensionsavgifter.

Den ifrågavarande omläggningen torde icke inverka på sättet för bestridande

av utgifterna för statstjänstemännens löner och pensioner. Avlöningsanslagen

äro redan nu nettoberäknade, och pensionsutgifterna bestridas av

särskilda riksstatsanslag eller, vad beträffar de affärsdrivande verken, av

driftsmedel.

Beträffande vissa mera speciella frågor, som äro förknippade med nettolönesystemets

genomförande, frågan om behovet av ändrade budgetära anordningar

ävensom i fråga örn innehållet av de yttranden, i vilka övergången

till nettolönesystem berörts, får utskottet hänvisa till propositionen, s.

33—37.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Min principiella inställning till frågan om införandet av ett nettolönesystem

har jag tidigare i olika sammanhang haft tillfälle klarlägga. I propositionen

nr 263 till 1938 års riksdag med förslag lill civilt avlöningsregleinente

m. m. framhöll jag sålunda, att jag vid tillsättandet av 1936 års lönekommitté

uttalat den förhoppningen, att det skulle visa sig möjligt att vid

utredningen komma fram till ett nettolönesystem, och att jag funne i och för

sig önskvärt att, då en allmän omreglering av tjänstemännens löner skulle

äga rum, även frågan örn införandet av nettolönesystemet kunde vinna sin

lösning. Det syntes mig emellertid — även med hänsyn till erlagda retroaktiva

avgifter — icke skäligt, att de särskilda förmåner i pensionsavdragshänseende,

som i förhållande till andra befattningshavare genom överenskommelser

mellan staten och enskilda familjepensionskassor tillförsäkrats

i första hand förutvarande delägare i kassorna, skulle bortfalla i samband

med den genom löneregleringen generellt uppnådda löneförbättringen, vilken

i vissa fall icke täckte berörda förmåner. Då en övergång till nettolönesystem

vid ifrågavarande tid därför skulle medföra behov av omfattande specialbestämmelser

för befattningshavare, vilka innehaft en fördelaktigare ställning

än tjänstemän i allmänhet i fråga örn skyldighet att vidkännas pensionsavdrag

(avgifter), anslöt jag mig till 1936 års lönekommittés uppfattning, att

med ett ståndpunktstagande till frågan örn netto- eller bruttolönesystem borde

anstå.

Då nu 1945 års lönekommitté efter förhandlingar med de berörda personalorganisationerna

framlägger förslag örn nettolönesystemets genomförande,

befinner sig förenämnda spörsmål i ett helt annat läge än vid den förra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

11

löneregleringen. Genom den föreslagna löneregleringen komma nuvarande

avlöningsbelopp att undergå icke obetydliga höjningar även för de befattningshavare,

vilka äro befriade från pensionsavdrag eller endast vidkännas

reducerat avdrag. Att under sådana omständigheter för dessa befattningshavares

del införa särskilda föreskrifter i syfte att också i fortsättningen tillförsäkra

dem speciella förmåner, synes mig icke vara påkallat. Beträffande

nu avsedda tjänstemän må vidare framhållas, att de efter en förhållandevis

kort tjänstgöring under den nya löneregleringsperioden torde komma i

åtnjutande av den förhöjning av pensionsnivån, som är avsedd att företagas

parallellt med löneregleringen. Vad åter angår de tjänstemän, vilka äro eller

varit delägare i enskilda pensionskassor, vilka övertagits av staten, må framhållas,

att även familjepensionema avses skola höjas och att det inför en

sådan höjning förefaller sakligt befogat att likställa dessa tjänstemän med

de övriga.

Med hänsyn till det anförda förordar jag, att ett nettolönesystem nu genomföres.

Särbestämmelser synas kunna ifrågakomma endast såvitt angår

vissa statliga befattningshavare, som i motsats till de förut berörda äro undantagna

från de statliga pensionsreglementenas tillämpning. Hit hör den i

lönekommitténs betänkande berörda personal vid statens järnvägar, som

övertagits från enskilda järnvägar utan att ha övergått på allmänna tjänsteoch

familjepensionsreglementena och som efter löneregleringens ikraftträdande

har skyldighet att erlägga pensionsavgifter till enskilda kassor eller

försäkringsanstalter. I likhet med lönekommittén anser jag en utredning genom

järnvägsstyrelsens försorg böra verkställas, huruvida det kan anses påkallat

att för ifrågavarande befattningshavares del komplettera nettolönen

med ett särskilt lönetillägg eller att för dem meddela särskilda avlöningsbestämmelser.

Beträffande de i försvarets civilförvaltnings yttrande berörda befattningshavarna

vid militärapoteket synas i viss mån enahanda förhållanden föreligga

som i fråga örn nyssnämnda personal vid statens järnvägar. Jag är för

närvarande icke beredd att taga ställning till frågorna, huruvida den för

förstnämnda befattningshavare gällande anställningsformen, vilken icke förutsatts

i gällande avlöningsreglementen, bör ändras eller huruvida särskilda

åtgärder i avlöningshänseende böra vidtagas för deras vidkommande med

anledning av nettolönesystemets genomförande. Spörsmålen härom torde efter

det vederbörliga utredningar verkställts i sinom tid få underställas riksdagens

prövning.

I likhet med lönekommittén anser jag lämpligt, att publicering sker av de

belopp, som framkomma då till nettolönerna läggas belopp, motsvarande befattningshavarnas

tänkta avgifter för viss del av pensionerna, bestämd under

hänsynstagande till vad på den allmänna arbetsmarknaden är brukligt i

fråga örn arbetsgivarnas och de anställdas avgifter.

Statens pensionsanstalts förslag om vissa av en övergång till nettolönesystem

påkallade åtgärder i fråga om den av anstalten administrerade pensioneringen,

har jag icke ansett böra upptagas till prövning i detta sammanhang.

Även i de delar, i vilka lönekommitténs förslag angående övergång till

nettolönesystem här icke särskilt berörts, giver jag förslaget min anslutning.

Luncplanernas antal. Inom dc områden, som 1945 års lönekommittés uppdrag

avser, gälla, örn man bortser från löneplanen för det kontraktsanställda

manskapet, icke mindre än 25 löneplaner. I 19 av dessa äro lönerna dyrortsgraderade;

i f> är så icke fallet. I 14 av löneplanerna med dyrortsgraderade

löner tillämpas samma löneklassystem.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 288.

De löneplaner, som innehålla icke dyrortsgraderade löner, bilda två grupper.

I den ena gruppen omfattar varje lönegrad en enda löneklass med ett

enda lönebelopp. I den andra gruppen omfattar lönegraden flera löneklässer,

och löneklassbeloppen äro olika för olika lönegrupper.

Vissa tjänstemän, å vilka civila avlöningsreglementet är tillämpligt, åtnjuta

lön med belopp som särskilt anges i reglementet och alltså icke ingå i

någon löneplan. Detta gäller för justitieråd och regeringsråd, landshövdingar,

vissa professorer vid konsthögskolan, en professor vid musikhögskolan samt

huvudlärare vid konstfackskolan.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola alla dyrortsgraderade löneplaner sammanföras

i en enda löneplan, betecknad nr 1. Förutsättning härför är att, såsom

i ett följande sammanhang föreslås, den nu förefintliga skillnaden mellan

löneklassbeloppen i de dyrortsgraderade löneplanerna försvinner.

Beträffande den grupp icke dyrortsgraderade löneplaner, där varje lönegrad

omfattar en enda löneklass med ett enda lönebelopp, föreslås, att dessa

löneplaner sammanföras till en allmän löneplan för icke dyrortsgraderade löner,

betecknad nr 2. Vidare föreslås, att jämväl lönerna för de tjänstemän,

vilka för närvarande åtnjuta lön med i civila avlöningsreglementet särskilt

angivna belopp, skola utgå enligt ifrågavarande allmänna löneplan.

Frågan om bibehållande av speciella löneplaner för provinsialläkare och

distriktsveterinärer kommer att prövas sedan lönekommittén avslutat andra

etappen av sitt arbete.

Lönegrader och löneklasser. Lönegraderna i det nu föreliggande förslaget

ha åsatts beteckningar i enlighet med nedanstående tabell. Därvid har

hänsyn tagits till önskvärdheten av att genom lönegradsbeteckningarna särskiljas

dels de tjänster vid vilka lön utgår enligt särskilda löneplaner, dels

de tjänster, för vilka gälla olika anställningsformer, dels ock civila och militära

tjänster.

Lönegradsbeteckning för tjänster

med lön enligt

Anställningsform

löneplan nr 1

löneplan nr 2

civila

militära

civila

militära

Ordinarie anställning.

Fullmakt eller konstitutorial...................

Ca

Ma

Co

Mo

Förordnande för viss tid.......................

Cb

(Mb)

Cp

Mp

Förordnande för begränsad anställningstid......

(Cc)

(Mc)

Cq

(Mq)

Förordnande tills vidare.......................

(Cd)

Md

Cr

(Mr)

Icke-ordinarie anställning.

Förordnande såsom extra ordinarie.............

Ce

Me

Cs

(Ms)

Förordnande såsom aspirant...................

Cf

(Mf)

(Ct)

(Mt)

De lönegradsbeteckningar, som i tabellen äro satta i parentes, komma icke

— i varje fall icke för närvarande — till användning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

13

Beträffande den nya 1 ö n e p 1 a n e n nr 1, d. v. s. den dyrortsgrupperade

löneplanen skall enligt förslaget lönegradsbeteckningen Ca tillkomma de

tjänster, som nu ha lönegradsbeteckningarna A, Ca, KO, LO och SO. Lönegraderna

skola omfatta högst fyra löneklasser genom att lägsta löneklassen

strykes för de lägre lönegraderna. Härigenom erhålles för begynnelselöneklassen

i ifrågavarande lönegrader en löneökning utöver den som följer av de

nya lönebelopp, vilka i annat sammanhang föreslås. Då tidsintervallen för

uppflyttning i högre löneklass anses böra bibehållas vid tre år, får också begränsningen

av antalet löneklasser till resultat att slutlön kan uppnås tre år

tidigare än vad nu är fallet.

Förslaget föranleder vidare att nuvarande 19 lönegraden måste utgå. Frågan

om lönegradsplacering för de befattningar, som nu äro placerade i nämnda

lönegrad, förutsättes få lösas från fall till fall i samband med behandlingen

av vederbörande verks anslagsäskanden.

För närvarande tillämpas icke den högsta löneklassen i vederbörande lönegrad

å kvinnliga befattningshavare vid folkskolan, vid de högre kommunala

skolorna och vid skolorna för bildbara sinnesslöa. Enligt det nu föreliggande

förslaget skola ifrågavarande kvinnliga befattningshavare vid löneregleringens

ikraftträdande erhålla rätt att åtnjuta lön jämväl enligt lönegradens

högsta löneklass.

Lönegradsbeteckningen Cb skall enligt förslaget tillkomma de tjänster, som

nu ha beteckningen E.

Lönegradsbeteckningen Ce föreslås skola tillkomma de tjänster, som ha lönegradsbeteckningarna

Eo, V, MV, Ek, U, MEo, KEo, LEo och SEo. Begynnelselöneklassen

i lönegrad för extra ordinarie tjänst utgöres enligt nuvarande

lönesystem av löneklassen närmast under begynnelselöneklassen för motsvarande

ordinarie tjänst och samma förhållande råder mellan övriga löneklasser.

Denna skillnad i löneklasshänseende mellan ordinarie och extra ordinarie

tjänstemän har nu ansetts böra borttagas och lönegraderna med samma

nummer för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän föreslås alltså skola

innehålla samma löneklasser.

Den föreslagna likheten beträffande lönegraderna för extra ordinarie och

ordinarie tjänstemän medför, att även de förstnämndas lönegrader skola

omfatta högst fyra löneklasser. Härigenom försvinner den nuvarande 19

lönegraden.

Liksom föreslagits för motsvarande ordinarie befattningshavare anses, att

de kvinnliga befattningshavarna på löneplanerna KEo, LEo och SEo böra

vid löneregleringens ikraftträdande få rätt att åtnjuta lön jämväl enligt lönegradens

högsta löneklass.

Lönegradsbeteckningen Cf föreslås tillkomma de tjänster, som nu ha lönegradsbeteckningarna

Ex, MEx och KEx, såvitt fråga är om rekryteringspersonal

på aspirantstadiet. Frågan om denna personals löneställning och anställningsförhållanden

har ansetts böra tagas under övervägande först sedan

lönekommittén framlagt förslag rörande de övriga icke-ordinarie anställningsformer,

som erfordras utöver den extra ordinarie anställningsformen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 288.

Lönegradsbeteckningen Ma skall enligt förslaget tillkomma de beställningar,

som nu ha lönegradsbeteckningarna Oa, UO och Mb. Förslaget innebär, att

de civila och militära löneklassbeloppen göras lika. Förändringen kommer

av tekniska skäl att medföra, att löneförbättringen för de militära beställningshavarna

genomsnittligt blir något större än för motsvarande civila

tjänstemän.

Beträffande härefter löneplanen nr 2, den icke dyrortsgraderade

löneplanen, innehållande 24 lönegrader, av vilka var och en liksom hittills

skulle omfatta en enda löneklass. Beträffande lönegradsbeteckningar som

hänföras till denna löneplan och deras motsvarighet i nuvarande lönesystem

får utskottet hänvisa till s. 50 i propositionen.

I särskilda tabeller på s. 44—51 i propositionen upptagas de nya lönegraderna

i löneplanema 1 och 2, vilka löneklasser envar av dem skall omfatta,

dessa löneklassers närmaste motsvarighet på nuvarande löneplaner

samt hur tjänstemännen skola inplaceras i de nya lönegraderna. Jämväl i

denna del får utskottet hänvisa till propositionen.

Vad angår frågan om inplacering av de nuvarande tjänstemännen med

dyrortsgraderad lön i de nya löneklassema har departementschefen framhållit,

att det med hänsyn till omläggningen av det militära lönesystemet

torde vara ofrånkomligt att militär beställningshavare erhåller den löneklassplacering

som skulle ha kommit honom till del, örn det nya lönesystemet

tillämpats på honom under hela hans tjänstetid, övriga med inplaceringen

i de nya löneklassema sammanhängande frågor ha ansetts böra upptagas

till behandling först sedan lönekommittén avslutat den andra etappen av

sitt arbete.

De nya löneplanerna.

För fullgörande av sitt uppdrag, i vad avser den förnyade löneavvägningen,

har lönekommittén låtit föranstalta om vissa undersökningar, avsedda

att belysa, hur levnadskostnaderna ävensom lönerna på den allmänna arbetsmarknaden

utvecklat sig efter år 1935. Resultatet av nämnda undersökningar

innefattas i fyra vid kommitténs betänkande fogade, såsom bilaga B,

C, G och F betecknade promemorior. Därjämte har å sidorna 81 och 82

samt 84 o. f. i betänkandet lämnats redogörelser för de viktigaste resultaten

av undersökningarna.

Lönekommittén föreslår, att de nya löneplanema —■ den dyrortsgrupperade

(nr 1) och den icke dyrortsgrupperade (nr 2) — erhålla det utseende,

som framgår av följande tabeller.

Beträffande uppbyggnaden av den dyrortsgraderade löneplanen samt löneökningen

— mätt efter nyss angivna summa av lön och 6 procent rörligt

tillägg — för de tjänstemän, som inplaceras på denna löneplan, anför kommittén

följande.

Vid hänsynstagande till det nuvarande ekonomiska läget, de tidigare gällande

grundlönerna, levnadskostnadsutvecklingen i olika lägen och löneut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

Löneplan nr 1.

Löne-

klass

Ortsgrupp

Löne-

klass

Ortsgrupp

1

2

3

4

5

1

2

3

4

5

nr

nr

Årslön, kronor

Årslön, kronor

i

2

856

2 988

3120

3 252

3

396

21

7 248

7 596

7 932

8 280

8 628

2

2

940

3 072

3 216

3360

3

504

22

7 680

8 052

8 412

8 784

9144

3

3

060

3 204

3 348

3 492

3

636

23

8136

8 520

8 904

9 300

9 684

4

3

192

3 336

3 492

3 648

3

804

24

8 604

9 012

9 420

9 828

10 236

5

3

360

3 516

3 672

3 828

3

996

25

9168

9 576

9 984

10 392

10 800

6

3

552

3 720

3 888

4 056

4

224

26

9 744

10 152

10 560

10 968

11376

7

3

756

3 936

4 116

4 296

4

476

27

10 356

10 764

11172

11580

11988

8

3

972

4152

4 344

4 536

4

728

28

10 968

11376

11784

12 192

12 600

9

4

188

4 392

4 596

4 788

4

992

29

11 592

12 000

12 408

12 816

13 224

10

4

440

4 644

4 860

5 064

5

280

30

12 216

12 624

13 032

13 440

13 848

11

4

668

4 884

5112

5 328

5

556

31

12 804

13 212

13 620

14 028

14 436

12

4

896

5124

5 352

5 592

5

820

32

13 392

13 800

14 208

14 616

15 024

13

5

112

5 352

5 592

5 844

6

084

33

13 896

14 304

14 712

15120

15 528

14

5

328

5 580

5 832

6 084

6

336

34

14 400

14 808

15 216

15 624

16 032

15

5

544

5 808

6 072

6 336

6

600

35

14 904

15 312

15 720

16 128

16 536

16

5

760

6 036

6312

6 588

6

864

36

15 408

15 816

16 224

16 632

17 040

17

6

000

6 288

6 564

6 852

7

140

37

15 912

16 320

16 728

17 136

17 544

18

6

240

6 540

6 828

7128

7

428

38

16 416

16 824

17 232

17 640

18048

19

6

528

6 840

7152

7 464

7

776

39

16 920

17 328

17 736

18144

18 552

20

6

828

7164

7 488

7 812

8

136

40

17 424

17 832

18 240

18 648

19 056

Löneplan nr 2.

Löne-

klass

nr

Årslön,

kronor

Löne-

klass

nr

Årslön,

kronor

Löne-

klass

nr

Årslön,

kronor

1

12 000

9

16 800

17

21900

2

12 600

10

17 400

18

22 800

3

13 200

11

18 000

19

23 700

4

13 800

12

18 600

20

25 500

5

14 400

13

19 200

21

27 600

6

15 000

14

19 800

22

29 700

7

15 600

15

20 400

23

33 600

8

16 200

16

21000

24

39 600

vecklingen för de privatanställda jämte de andra faktorer, som ansetts vara

av betydelse i sammanhanget, har en allmän förhöjning av tjänstemännens

nuvarande kontanta avlöningsförmåner ansetts motiverad. Olika skäl, däribland

hänsyn till det sätt, på vilket lönerna för olika grupper av privatanställda

utvecklat sig, ha ansetts föreligga att göra löneförbättringen förhållandevis

större för lägre tjänstemän än för högre. En särskilt kraftig relationsförbättring

har ansetts påkallad för de allra lägst avlönade befattningshavarna;

denna har medfört att utrymme på den nya löneplanen saknats för

någon motsvarighet till de nuvarande löneklasserna g—d. Skäl ha emellertid

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 288.

också ansetts finnas för att inom ett område ovanför det lägsta skiktet genomföra

en relativt stor och procentuellt sett någorlunda likformig höjning

av löneställningen. Längst upp på löneskalan har en lika stor procentuell

höjning ej ansetts kunna genomföras. Det framlagda förslaget innebär likväl

i kronor räknat i dessa lägen en icke obetydlig löneökning, något som framför

allt ansetts betingat av behovet att uppehålla en fullgod rekrytering och

att söka motverka den hittills allt vanligare övergången av kvalificerad arbetskraft

från statlig till enskild tjänst. Dessa synpunkter ha anlagts även

på frågan om löneställningen för rekryteringspersonalen till de högre tjänsterna,

vilken emellertid ansetts böra erhålla något större procentuell ökning

än tjänstemännen inom de högsta lönelägena. Inom området mellan de båda

huvudskikten har redan av rent tekniska skäl en utjämning blivit nödvändig.

Här har företagits en höjning, för vilken procenttalet sjunker förhållandevis

hastigt med stigande löneläge; en alltför hastig nedgång av den relativa ökningen

har likväl synts böra undvikas, bland annat med tanke på att kring

dessa lönelägen finnas betydande personalgrupper, vilka bibehålla i stort

sett samma löneställning under hela tjänstetiden eller en större del därav.

Det må framhållas, att den nya löneplanen från dessa utgångspunkter icke

kunnat givas samma jämna uppbyggnad i fråga om ålderstilläggen som

den nuvarande.

Den föreslagna löneökningen framgår av två i propositionen å s. 60 och

61 intagna tabeller över dels den nya avlöningen (inklusive 6 procent rörligt

tillägg) i procent av nuvarande nettogrundlön, dels ock skillnaden i krontal

mellan nämnda nya avlöning och nuvarande nettoavlöning (exklusive provisoriskt

lönclillägg).

I fråga om den icke dyrortsgraderade löneplanen anför lönekommittén

följande.

Vad angår den icke dyrortsgrupperade löneplanen omfattar denna dels

lönelägen som lia motsvarighet på den dyrortsgrupperade löneplanen, dels

lönelägen över dem, som förekomma på sistnämnda löneplan. Inom förstnämnda

område har i allmänhet eftersträvats att konstruera den här avsedda

löneplanen på sådant sätt, att lönerelationen till tjänstemän med dyrortsgraderad

lön på högsta ortsgrupp skulle undergå så små jämkningar som

möjligt. I lägena närmast över den dyrortsgrupperade löneplanen har ifrågavarande

löneplan närmast konstruerats så, att den i fråga örn ökningen

i krontal utgör en förlängning på den dyrortsgrupperade löneplanens 5-ortsskala.

Däröver har riktpunkten varit att ernå samma krontalsökning.

Beträffande innehållet av remissyttrandena får utskottet hänvisa till propositionen

s. 62 och 63.

Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.

Lönekommitténs nu framlagda förslag till löneplaner innebär en allmän

avsevärd höjning av tjänstemännens lönenivå, i all synnerhet jämfört med

läget före den provisoriska tilläggsreglering, som nyligen företagits i avvaktan

på löneregleringens genomförande. I överensstämmelse med de för utredningsarbetet

givna direktiven innefattar förslaget härutinnan en anpassning

efter den ekonomiska utvecklingen under krigs- och efterkrigstiden

och bygger även på ett hänsynstagande till löneutvecklingen på den allmänna

arbetsmarknaden.

I åtskilliga yttranden ha erinringar framställts mot att avlöningsförbättringen

för de högre tjänstemännen enligt förslaget procentuellt räknat icke

är lika stor som för de lägre. Såsom kommittén påpekat ha emellertid olika

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

17

skäl, bland annat hänsynen till det sätt, på vilket lönerna för olika grupper

privatanställda utvecklat sig, talat för att göra löneförbättringen förhållandevis

större för de lägre tjänstemännen än för de högre. Vidare bör framhållas,

att förslaget för de högre lönegraderna i kronor räknat innebär en

mycket betydande löneökning, även örn ökningen procentuellt icke är lika

stor som för de lägre avlönade tjänstemännen.

Till de synpunkter, som lönekommittén i dessa och övriga hänseenden

anlagt på frågan om löneavvägningen, giver jag min anslutning. Jag finner

sålunda icke anledning ifrågasätta några ändringar i de nu framlagda löneplanerna,

vilka utgöra en grundläggande förutsättning för den mellan lönekommittén

och personalorganisationerna träffade uppgörelsen.

Det synes skäligt, att den av försvarets civilförvaltning berörda militära

personal, som åtnjuter avlöning enligt de i militära avlöningsreglementet

angivna grunderna eller med belopp som satts i viss relation till de för aktiv

personal faställda beloppen, får vid genomförandet av Jönekommitténs förslag

komma i åtnjutande av motsvarande avlöningsförbättring som den aktiva

personalen erhåller. Härför erfordras vissa ändringar i de för förstnämnda

personalkategorier gällande avlöningsbestämmelserna. Frågan om dylika

ändringar synes emellertid böra anstå, till dess lönekommittén avslutat andra

etappen av sitt arbete.

Särskilda frågor.

Pensionsförmåner. I nu gällande tjänstepensionsreglementen ha pensionsunderlagen

i det stora hela avvägts som två tredjedelar av slutlönen på C-ort.

Frågan om det sätt, varpå den blivande t.jänstepensioneringen bör anordnas,

har varit föremål för ingående överväganden vid de förhandlingar, som

förts mellan lönekommittén och tjänstemännens huvudorganisationer. Olika

alternativ att ernå en lämplig lösning lia därvid dryftats och förkastats. Slutligen

har dock en linje funnits, som båda de förhandlande parterna ansett

sig kunna godtaga såsom ett förhandlingsresultat, även om härvidlag å ömse

sidor förelegat en viss tvekan. Rörande detta resultat har lönekommittén

anfört i huvudsak följande.

Tjänstepensionsunderlagen borde i princip avvägas till belopp motsvarande

två tredjedelar av slutlönerna på 2-ort. Å pensionerna skulle rörligt tilllägg

utgå enligt samma grunder som bli gällande angående dylikt tillägg

på lön, dock att rörligt tillägg icke borde få utgå på den del av månadspensionen,

som överstege 700 kronor. Hänsyn bör emellertid tagas till den

blivande folkpensioneringen. I vilken utsträckning och på vilket sätt samordning

av folkpension och tjänstepension skall ske och vilken inverkan

folkpensionen bör lia på t jänstepensionsbeloppen bör göras till föremål för

särskild utredning, vid vilken även motsvarande förhållande på den allmänna

arbetsmarknaden bör beaktas.

Lönekommittén föreslår vidare, i enlighet med det vunna förhandlingsresultatet,

att familjepensionsundcrlagen höjas på sådant sätt, att de i princip

komma alt stå i samma relation till de blivande slutlönema på 2-ort

som nuvarande familjepensionsunderlag till nuvarande nettogrundlöner >

högsta löneklass på C-ort, samt ali rörligt tillägg skall utgå med samma procenttal

å familjepension som å lön.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 2SS. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 288.

I yttrandena över förslaget har bland annat av åtskilliga myndigheter förordats

borttagande eller höjning av den av kommittén föreslagna maximigränsen

för rörligt tillägg på pension.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Sedan numera sakkunniga tillkallats med uppdrag att verkställa utredning

i fråga om de ändringar i tjänste- och familjepensionsförfattningarnas

bestämmelser örn storleken av pensionsförmåner och örn pensionsavdrag samt

i övrigt av teknisk natur, som kunna påkallas i samband med den allmänna

lönerevisionen, har jag icke funnit anledning att närmare ingå på lönekommitténs

förslag i nu förevarande del. De av vissa remissmyndigheter framförda

förslagen i fråga om maximigränsen för rörligt tillägg å pension torde

höra till de spörsmål, till vilka förenämnda sakkunniga ha att taga ställning

under sitt utredningsarbete.

Sjuklön och sjukvårdsförmåner. Genom det i propositionen nr 312 framlagda

förslaget örn allmän sjukförsäkring erbjudas icke förmåner, vilka i

alla hänseenden äro likvärdiga med dem, som nu tillkomma statstjänstemännen

och den kommunalt anställda lärarpersonal, till vars avlönande statsbidrag

utgår.

Vid lönekommitténs förhandlingar med vederbörande personalorganisationer

har enighet rått därom, att avlöning vid sjukdom bör utgå även efter

det en allmän sjukförsäkring genomförts. Därvid förutsättes dock, att sjukavlöningen

skall minskas med det belopp, som på grund av sjukförsäkringen

tillkommer tjänstemannen i form av sjukpenning (inklusive eventuella tilllägg).

Detta belopp bör inlevereras till verket, som till tjänstemannen utbetalar

ett belopp, motsvarande den oreducerade sjukavlöningen. Sjukavlöningens

oreducerade belopp bör icke få understiga sjukpenningbeloppet.

Beträffande sjukvårdsförmånerna innebär förhandlingsresultatet, att de

förmåner av ifrågavarande slag, till vilka tjänstemännen nu äro berättigade,

anses böra utgå till dess den allmänna sjukförsäkringen trätt i kraft och

utredning verkställts örn den inverkan, ifrågavarande försäkring bör få på

frågan om sjukvårdsförmånerna.

Även i denna del innebär Kungl. Maj :ts förslag ett godtagande av de principer,

varom enighet vunnits vid förhandlingarna.

Arvoden utöver lön vid försvarsväsendet. Det nuvarande provisoriska

systemet med arvoden utöver lön vid försvarsväsendet har ansetts böra bibehållas

i avvaktan på den nya försvarsorganisationens genomförande. Någon

principiell utvidgning av arvodessystemet anses icke böra ske under denna

övergångstid.

Sneddningsregeln. Sneddningsregeln tillämpas numera i allmänhet

1) vid ordinarie tjänstemans befordran till högre ordinarie eller extra ordinarie

tjänst;

2) vid extra ordinarie tjänstemans befordran till högre extra ordinarie

tjänst eller till ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

19

3) vid extra tjänstemans befordran till ordinarie tjänst i samma, till extra

ordinarie tjänst i samma eller närmast högre lönegrad eller till extra tjänst

i högre lönegrad;

4) vid befordran från aspirantanställning till extra tjänst i högre lönegrad;

samt

5) vid övergång från förordnande med vikariatslön lill högre extra ordinarie

tjänst eller till ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad.

Enligt de bestämmelser, som gälla för vikariatslön, skall nämnda lön med

minst en löneklass överstiga den för vederbörande i egen befattning gällande

löneklassen. Detta kan sägas innebära, att tjänsteman med vikariatslön åtnjuter

en förmån motsvarande sneddningen.

Däremot är sneddning icke medgiven vid övergång från innehavd vikariatslön

till vikariatslön i högre befattning. Vikariatslönen å sistnämnda befattning

beräknas nämligen med utgångspunkt från vederbörandes löneklassplacering

i egen befattning.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall sneddningsregeln bibehållas i det nya

lönesystemet. Däremot förslås vissa ändringar med avseende på regelns tilllämpningsområde.

I annat sammanhang har föreslagits, att lönegraderna med

samma ordningsnummer för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän skola

innehålla samma löneklasser. Härav bör följa, att med förordnande med

vikariatslön skola vara förbundna samma löneförmåner, som tillkomma ordinarie

och extra ordinarie tjänsteman i samma lönegrad som den tjänst

förordnandet avser. Vid genomförandet av dessa förslag skall rätten till

sneddning upphöra vid extra ordinarie tjänstemans övergång till ordinarie

tjänst i samma lönegrad samt vid övergång från förordnande med vikariatslön

till ordinarie tjänst i samma lönegrad. För dessa fall anses i stället böra

meddelas en regel, som garanterar oförändrad löneställning efter övergången.

Därest förslaget rörande de med vikariatslöneförordnande förbundna löneförmånerna

vinner bifall har det vidare ansetts motiverat att förbjuda sneddningsrält

vid övergång mellan två vikariatslöner.

Liksom redan nu kan anses vara fallet, förutsattes sneddning få ske, då

ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman tillträder förordnande med vikariatslön.

Enligt förslaget skulle sneddningsregeln således i allmänhet tillämpas i

följande fall:

1) vid ordinarie tjänstemans befordran till högre ordinarie eller extra ordinarie

tjänst eller övergång till förordnande med vikariatslön å sådan tjänst;

2) vid extra ordinarie tjänstemans befordran till högre ordinarie eller

extra ordinarie tjänst eller övergång till förordnande med vikariatslön å sådan

tjänst; samt

3) vid övergång från förordnande med vikariatslön lill högre ordinarie

eller extra ordinarie tjänst eller till nytt förordnande med vikariatslön å sådan

tjänst.

Beträffande sneddningsregclns blivande tillämpningsområde skall i övrigt

gälla, att rätt till sneddning endast skall tillkomma tjänsteman med lön,

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 288.

som dels är dyrortsgraderad och dels inom varje lönegrad utgår enligt ett

flertal löneklasser. Liksom hittills skall vidare sneddning icke vara tillåten

vid befordran till lärartjänst vid folkskolan.

Den nuvarande spärregeln vid befordran från extra ordinarie befattning

eller förordnande med vikariatslön till ordinarie tjänst skall enligt förslaget

upphävas. Vid bifall till det i det föregående omförmälda förslaget, att lönegräderna

för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän samt tjänstemän med

vikariatslön skola bli helt lika -— varav följer att reglerna för inplacering i

löneklass vid tillträde av ordinarie eller extra ordinarie tjänst helt skola överensstämma

med varandra — kommer utrymme att saknas för sneddningsregelns

tillämpning i de med spärregeln avsedda fallen.

Beträffande den s. k. maximeringsregeln, som träder i tillämpning då en

tjänsteman, vilken tillhört slutlöneklassen mer än tre år, vinner befordran

till högre tjänst, föreslås att den nuvarande maximeringstiden av tre år utsträckes

till nio år. Beträffande den närmare innebörden av förslaget får utskottet

hänvisa till propositionen, s. 72—74.

Löneklassplacering vid övergång från anställning med avlöning enligt

kollektivavtal till anställning såsom tjänsteman. Löneklassplaceringen vid

övergång från anställning med avlöning enligt kollektivavtal till anställning

såsom tjänsteman skall enligt Kungl. Maj:ts förslag alltjämt i första hand

vara beroende av en jämförelse mellan lönerna i den förutvarande och den

nya anställningen (jämförelseregeln). Beträffande de grunder, efter vilka lönejämförelsen

bör ske, föreslås vissa ändringar, vilka innebära, dels att då

avlöning utgått i form av timlön jämte ackordsvinst, den inkomst, varmed

skall räknas vid lönejämförelsen — oavsett huruvida fråga är örn minimilöneavtal

eller normallöneavtal — i princip skall motsvara den med viss procent

minskade summan av timlönen och den genomsnittliga ackordsvinsten,

dels ock att arbetare, som före övergången till tjänstemannaanställning arbetat

mot ackord, i intet fall skall erhålla sämre löneställning än örn han då arbetat

mot fast timlön utan ackord. Jämförelseregeln anses vidare böra kompletteras

med en bestämmelse (garantiregeln), varigenom viss lägsta löneklassplacering

i vederbörande lönegrad tillförsäkras den, som under längre

tid före avgången varit anställd i statens tjänst. Dessutom anses det böra

överlåtas åt styrelserna för de affärsdrivande verken samt åt försvarets civilförvaltning

att besluta om än högre löneklassplacering i de fall, då så befinnes

nödvändigt för förvärvande såsom tjänsteman av för tjänsten särskilt

lämplig arbetare.

De sålunda föreslagna bestämmelserna beträffande övergång från kollektiva

vtalsreglerad anställning ha vidare ansetts böra principiellt tillämpas också

i sådana fall, då arbetaravlöningen, ehuru den formellt icke utgår enligt

kollektivavtal, likväl reellt bestämts på samma sätt som avlöning enligt sådant

avtal eller också anpassats efter grunder i visst kollektivavtal, som gäller

för arbete av liknande slag.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 28S.

21

Tjänstledighetsavdrag. Enligt förslaget skola tjänstledighetsavdragen differentieras

i dyrortshänseende. I enlighet härmed ha särskilda belopp upptagits

icke blott — såsom tidigare varit fallet — för varje löneklass utan

också för varje dyrortsgrupp. Avdragen ha därvid konstruerats så, att de

i princip medföra avstående av en och samma andel av lönen för alla befattningshavare,

vilka tillhöra samma löneklass, oavsett befattningshavarnas

stationering på dyrare eller billigare orter.

De A-avdrag, som föreslås för tjänstemän med lön enligt icke dyrortsgraderad

löneplan, ha avvägts så, att de för lönelägen jämförliga med dem som

förekomma inom ortsgrupp 5 av den allmänna dyrortsgraderade löneplanen

i stort sett motsvara avdragsbeloppen enligt skalan för sistnämnda löneplan

och för högre lönelägen sakta stegras intill 27 procent av den på förut

angivet sätt beräknade nettolönen för dag.

Avvägningen av de nya A-avdragen framgår av de i lönekommitténs betänkande

(s. 128 och 129) intagna tabeller, till vilka hänvisas.

Kallortstiilägg. Lönenivåns generella höjning har icke ansetts böra medföra

annan ändring av tilläggsbeloppen än att klassen I höjes från 90 till 96

kronor och klassen II från 150 till 156 kronor. I övrigt föreslås kallortstillläggen

liksom hittills skola utgå till tjänstemän inom ett i sex kallortszoner

indelat kallortsområde. Mindre ändringar i fråga om kallortsindelningen förutsättes

komma att ske. Det har ansetts lämpligt, att indelningen i allmänhet

göres efter administrativa eller judiciella gränser.

Övertidsersättning. Beträffande rätt till övertidsersättning innehåller

Kungl. Maj :ts förslag ingen reell ändring. I enlighet härmed förutsättes, att

särskild ersättning skall kunna utgå för övertidsarbete å befattning i högst

22 lönegraden, vilken lönegrad närmast motsvarar nuvarande 18 lönegraden.

Enligt förslaget skall övertidsersättningen fastställas löneklassvis och differentieras

i dyrortshänseende samt rörligt tillägg utgå på övertidsersättningen

efter samma procenttal som på lönen.

Beträffande timersättningsbeloppet (vid grundnivån) för arbete å icke kvalificerad

övertid föreslås, att ifrågavarande ersättningsbelopp — bortsett från

avrundning till närmaste med 5 delbara öretal — skall motsvara 0,7 procent

av månadslönen, vilket vid en normalarbetstid av 200 timmar för månad innebär

40 procents förhöjning och vid en normalarbetstid av 208 timmar för

månad 45,6 procents förhöjning av den ordinarie timlönen.

Till kvalificerad övertid skall, utöver vad nu gäller, hänföras jämväl tiden

mellan klockan 18 och klockan 22 å dag före sön- och helgdag. Ersättningsbeloppen

för arbete å kvalificerad övertid skola i princip motsvara 150 procent

av de belopp, vartill ersättningen för arbete å icke kvalificerad övertid

beräknats före avrundning. Detta innebär, att ersättningsbeloppen för arbete

å kvalificerad arbetstid komma att utgöra 1,06 av månadslönen, vilket motsvarar

110 procents förhöjning av den ordinarie timlönen vid en normalar
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 288.

betstid av 200 timmar för månad och 118,4 procent vid en normalarbetstid

av 208 timmar för månad. Även dessa belopp lia ansetts böra avrundas till

närmaste med 5 delbara öretal.

I övrigt förutsätter lönekommittén, att övertidsarbete liksom hittills i första

hand kompenseras genom ledighet, samt att i den mån det blir nödvändigt

att uttaga övertidsarbete, man från vederbörande myndigheters sida söker

ernå en sådan begränsning av det övertidsarbete, som uttages av en och samma

befattningshavare, att hans arbetsbörda ej blir större än vad de föreliggande

omständigheterna oundgängligen påfordra. För sådana fall bör det

sätt varpå lagen om arbetstidens begränsning tillämpas på den allmänna

arbetsmarknaden vara vägledande, så att man under alla förhållanden söker

undvika att inom statstjänsten uttaga övertidsarbete i större omfattning än

som i motsvarande fall kan ske vid privatanställning.

Kostnadsberäkningar,

I fråga om kostnaderna för genomförandet av lönekommitténs föreliggande

förslag har kommittén verkställt mera ingående beräkningar såvitt

angår befattningshavare, som nu åtnjuta lön enligt löneplanerna A, Eo

(MEo), LO, LEo, KO och KEo, samt beställningshavare, som nu åtnjuta lön

enligt löneplanerna Oa, UO, Oc och Ca. De sålunda verkställda kostnadsberäkningarna

omfatta större delen av den personal, som ifrågavarande löneregleringsarbete

direkt avser. Till de grupper, som lämnats utanför beräkningarna,

höra de extra tjänstemännen och aspirantema, vård- och ekonomipersonalen

samt det fast anställda manskapet vid försvarsväsendet. För

dessa grupper ävensom för de smärre grupper, som i övrigt utelämnats, ha

dock summariska överslagsberäkningar verkställts. Härutöver har lönekommittén

sökt bilda sig en uppfattning, i vad mån löneregleringen kan påverka

löneställningen för sådana personalgrupper, som icke direkt omfattas

av kommitténs arbete.

Vid de egentliga kostnadsberäkningarna — vilka således omfattat befattningshavare

och beställningshavare, tillhörande förut särskilt angivna

lönegrader — har lönekommittén utgått från vissa av kommittén införskaffade

uppgifter angående ifrågavarande personalgruppers fördelning på

lönegrader, löneklasser och ortsgrupper. Vad dyrortsgrupperingen beträffar,

har lönekommittén vid sina beräkningar med utgångspunkt från nu rådande

förhållanden gjort vissa antaganden rörande den blivande dyrortsgrupperingens

verkningar för här avsedda personalkategorier. Jämväl i övrigt har

lönekommittén i viss utsträckning byggt de egentliga kostnadsberäkningarna

på antaganden, varigenom — såsom kommittén själv understryker — en

betydande osäkerhet kommit att vidlåda desamma. För närmare kännedom

örn det material, som lagts till grund för beräkningarna, samt de använda

beräkningsmetoderna hänvisas till kommitténs betänkande (s. 141 o. f.).

Resultatet av de egentliga kostnadsberäkningarna framgår av följande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

23

sammanställning. Vid beräkningarna har man utgått från nuvarande avlöningsbelopp,

därvid emellertid bortsetts från provisoriskt lönetillägg.

Åtgärd

Kostnadsökning

i miljoner

kronor

Inplacering av militära beställningshavare i närmast motsvarande löneklasser

0-42

Överensstämmelse mellan löneklasserna i lönegraderna lör ordinarie och

6''81

Rätt till lön enligt högsta löneklass för vissa kvinnliga befattningshavare..

4''38

Borttagande av lägsta löneklassen i vissa lönegrader samt inplacering enligt

lönekommitténs förslag av de militära beställningshavarna i nya löne-

16-58

Införande av nytt dyrortssystem (16 % spännvidd; oförändrad I-ortslön) ..

28-90

Nya kontantlöner (inkl. 6 % rörligt tillägg) ..............................

120-76

Summa

177-85

Vad beträffar löneökningen för den övriga personal, som lönekommitténs

löneregleringsarbete direkt avser, ha de verkställda överslagsberäkningarna

givit till resultat, att den sammanlagda kostnadsökningen för de av löneregleringsarbetet

direkt berörda personalgrupperna kommer att överstiga

200 miljoner kronor. Omkring hälften av denna summa motsvarar kostnaderna

för det nuvarande provisoriska tillägget, som bortfaller vid löneregleringens

genomförande. Vid framräknandet av förenämnda summa har, framhåller

kommittén, hänsyn givetvis icke kunnat tagas till den särskilda kostnadsökning

för det militära manskapet, som skulle uppkomma, om nu pågående

utredning rörande denna personals löneställning skulle resultera i

ändrad lönerelation mellan manskap och andra personalgrupper.

Vad slutligen angår frågan om löneregleringens inverkan på löneställningen

för sådana personalgrupper, som lönekommitténs arbete icke direkt

omfattar, påpekar kommittén, att dessa gruppers anställningsförmåner i

vissa fall synas vara bestämda på sådant sätt, att någon inverkan av löneregleringen

i och för sig icke kan anses motiverad. I en del av dessa fall måste

emellertid, framhåller kommittén, omregleringar ske på grund av den nya

dyrortsindelningen. Särskilt är det en, till storleken ganska betydande grupp,

som enligt kommitténs mening kräver uppmärksamhet. Lönekommittén

syftar härvid på den tjänstemannagrupp, som är arvodesavlönad. I detta

sammanhang uttalar kommittén, att i synnerhet i de fall, då arvodet bestämts

med hänsyn till något av de nuvarande löneklassbeloppen, kan förväntas,

alt krav komma att framställas på en arvodeshöjning motsvarande

den, som genom löneregleringen skulle tillkomma tjänstemän med lön enligt

samma löneklass. Enligt lönekommitténs mening måste dylika frågor

lösas från fall till fall. Har arvodesbestämningen skett med hänsyn till de under

senare tid rådande förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden, anser

lönekommittén däremot en arvodesförhöjning icke påkallad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 288.

Utan att därmed taga någon ställning till frågan om den inverkan, löneregleringen

bör ha på löneställningen för de grupper som den ej direkt omfattar,

har lönekommittén emellertid ansett sig böra försiktigtvis uppskatta

den sammanlagda kostnadsökningen till ett belopp, som med 30 å 40 miljoner

kronor överstiger det vid de egentliga kostnadsberäkningarna framkomna

beloppet å i runt tal 180 miljoner kronor.

I anledning av de nedan nämnda motionerna I: 372 och II: 567 har utskottet

låtit verkställa vissa kostnadsberäkningar, vilka utförts från samma utgångspunkter

som lönekommitténs förenämnda beräkningar. Därvid har

framgått följande.

Därest Kungl. Maj:ts förslag skulle

alternativ 1: bifallas oförändrat;

eller med den jämkningen att

alternativ 2: för ortsgrupp 1 fastställdes för ortsgrupp 2 föreslagna belopp

eller

alternativ 3: för ortsgrupperna 1 och 2 fastställdes för ortsgrupp 3 föreslagna

belopp eller

alternativ A: för ortsgrupperna 1—3 fastställdes för ortsgrupp 4 föreslagna

belopp eller

alternativ 5: för ortsgrupperna 1—4 fastställdes för ortsgrupp 5 föreslagna

belopp

— sistnämnda alternativ innebär att löneplan 1 ej skulle vara dyrortsgraderad

—

skulle kostnadsökningen av ettvart av alternativen 2—5 i förhållande till

Kungl. Maj:ts förslag bliva 5,25, 18,27, 40,33 och 66,70 miljoner kronor.

Antages, att den lägsta ortsgruppens lönebelopp i vart och ett av ovannämnda

fem alternativ betraktades såsom minimibelopp och att i Kungl.

Maj :ts förslag därutöver gjordes den jämkningen, att de löneförmåner, vilka

enligt förslaget skulle överskjuta nämnda minimibelopp, maximerades till att

motsvara nu utgående löneförmåner på I-ort, skulle alternativ 1 och 2 medföra

besparingar örn 15,87 respektive 10,56 miljoner kronor, varemot alternativen

3—5 skulle medföra merutgifter om 3,17, 32,08 respektive 66,70 miljoner kronor.

Antages slutligen att nu utgående löneförmåner på I-ort bestämdes såsom

maximibelopp och att övriga belopp, i den mån de ej uppnådde maximibeloppen,

ej utginge med lägre än i de 5 förenämnda alternativen angivna belopp

för lägsta ortsgrupp skulle detta i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag

medföra besparingar örn 15,87 respektive 10,62 miljoner kronor i de två

första alternativen och merutgifter för de tre övriga alternativen om 2,28,

13,24 respektive 13,31 miljoner kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

25

Motioner.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har riksdagen till behandling

förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Gränebo m. fl. (I: 372) och den andra inom andra kammaren av herr

Pehrsson-Bramstorp m. fl. (11:567), i vilka hemställts, att riksdagen måtte

dels besluta, att dyrortsgrupperingen av lönerna för statens befattningshavare

skall avvecklas på så sätt, att med tidsintervaller på två år, räknat från

ikraftträdandet av den i propositionen föreslagna löneregleringen, lägsta ortsgrupp

flyttas upp i närmast högre, samt att de inom ortsgrupp 5 utgående

lönerna, intill dess avvecklingen genomförts, icke skola undergå någon annan

höjning än som kan komma att betingas av bestämmelserna om rörligt

tillägg, dels beakta vad i motionen i övrigt anförts;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Löthner m. fl. (1:373) och den andra inom andra kammaren av herr

Fagerholm m. fl. (11:565), i vilka hemställts, att riksdagen måtte framhålla

önskvärdheten av att översyn av det statliga lönesystemet företages med kortare

tidsmellanrum än hittills varit brukligt för att möjliggöra en smidigare

anpassning av statstjänstemännens löner till rådande förhållanden;

dels ock en inom andra kammaren av herr Nilson i Spånstad m. fl. väckt

motion (II: 566), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att rörligt tilllägg

å de till statens befattningshavare utgående lönerna skall beräknas på

ett belopp av högst 900 kr. för månad.

Beträffande den motivering, som anförts till stöd för nämnda förslag, får

utskottet hänvisa till motionerna 11:567, 1:373 och 11:566.

Utskottet.

Utskottet vill inledningsvis erinra, att 1945 års lönekommitté, vars förslag

ligger till grund för Kungl. Maj:ts proposition, enligt direktiven ej endast

utgjort ett utredningsorgan utan även haft ställning såsom förhandlingsdelegation.

Dess uppgift i sistnämnda hänseende har varit att söka vid förhandlingar

med tjänstemännens huvudorganisationer komma fram till ett förslag,

som kunde anses godtagbart ur statens synpunkt och till vilket organisationerna

kunde ansluta sig. Beträffande förhandlingsresultatet i de frågor, som

nu underställts riksdagens prövning, har framhållits, att ehuru detsamma icke

överensstämmer med de krav, som från organisationernas sida framställts,

detsamma dock godtagits av organisationerna såsom förhandlingsprodukt. Lönekommitléns

ledamöter, å andra sidan, lia vid förhandlingarna ansett sig

böra framgå på gemensam linje. I den mån de beträffande lönesystemets uppbyggnad

i princip hyst mot förslaget avvikande åsikter, exempelvis i fråga

örn lönenivån, lönernas dyrortsgradering och dennas avveckling eller lönernas

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 288.

rörlighet, ha de ansett detta icke böra hindra deras anslutning till det resultat

som kunnat uppnås vid förhandlingarna.

Det sagda innebär icke, att kommittén haft befogenhet träffa ett för statsmakterna

bindande avtal. Det bör understrykas, att statsmakterna äro obundna

av de överenskommelser med personalorganisationerna, som kommittén har

ingått. Utskottet vill emellertid framhålla, att ett resultat som uppnåtts vid

partsförhandlingar i och för sig är av väsentligt värde, som i möjligaste mån

bör tillvaratagas vid statsmakternas slutliga ställningstagande i löneregleringsfrågan.

Skulle statsmakterna finna sig nödsakade att i något mera väsentligt

avseende fatta från förhandlingsresultatet avvikande beslut, skulle detta även

skapa en ogynnsam utgångspunkt för kommande förhandlingar med organisationerna.

Såsom propositionen visar, har Kungl. Maj:t vid prövningen av kommittéförslaget

följt detta utom i ett par detaljfrågor av i detta sammanhang

underordnad betydelse. Utskottet har vid prövningen av frågan, om förslaget

kan anses godtagbart för riksdagen, ansett sig böra utgå från den uppfattningen,

att en mera väsentlig avvikelse från detsamma skulle innebära en

vittgående åtgärd.

Principfrågan om lönerna böra göras dyrortsgraderade även vid den blivande

löneregleringen, har varit föremål för ställningstagande från statsmakternas

sida vid förra årets riksdag i samband med frågan om förlängning av

hittillsvarande skattegruppering. Därvid har förordats, att en ortsdifferentiering

av lönerna skulle bibehållas, medan ställning däremot icke tagits till frågorna

om antalet ortsgrupper och blivande lönespännvidd. I sistnämnda hänseenden

innebär det nu föreliggande förslaget, att antalet grupper minskas

från 9 till 5 och att även spännvidden mellan högsta och lägsta dyrort väsentligt

inknappas.

I de likalydande motionerna I: 372 och II: 567 yrkas successivt avskaffande

av dyrortsgraderade löner efter en övergångstid »så att till slut de för lönegrupp

5 nu utgående lönerna inom de olika löneklasserna komma att utgå

till alla befattningshavare, oavsett bostadsort».

Riksdagens ställningstagande förra året till frågan om dyrortsgraderade löner

har varit en utgångspunkt för lönekommitténs arbete och likaså för det

pågående arbetet med ny dyrortsgruppering. Utskottet kan icke tillstyrka

innevarande års riksdag att i samma fråga intaga en annan ståndpunkt. I

själva sakfrågan vill utskottet erinra, att så länge väsentliga levnadskostnadsskillnader

förekomma olika orter emellan, en dyrortsgradering av de nominella

lönerna är erforderlig för att icke olikheter i reallönenivån skola uppkomma.

Vidtagas icke åtgärder för att utjämna sådana olikheter uppkomma

orättvisor mellan tjänstemän, som på olika orter fullgöra samma slags uppgifter,

särskilt framträdande i fall av förflyttning från billigare ort till dyrare.

Då dyrortsgradering av lönerna har sin grund i levnadskostnadernas olika

höjd på skilda orter i landet, vore det önskligt att löneskillnaderna kunde

smidigt anpassas efter levnadskostnadsskillnaderna. Emellertid är en sådan

anpassning icke möjlig att genomföra. Olägenheterna med den stelhet som

måste känneteckna dyrortsgraderingen har i motionerna I: 373 och II: 565

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

27

ansetts böra minskas på det sätt, att översyn av det statliga lönesystemet

företages med kortare tidsmellanrum än hittills varit brukligt.

Utskottet kan helt ansluta sig till syftet med detta förslag. Den relativa

prisutvecklingen på orter inom olika grupper på dyrortsskalan bör sålunda

enligt utskottets mening uppmärksammas och en ny omprövning av lönegrupperingen

vidtagas, när förhållandena därtill föranleda. De tidsintervaller,

som böra tillämpas för dylika omprövningar, anser utskottet böra få bero

bland annat av den ekonomiska utvecklingen. Om tidpunkten för nästa omprövning,

anser sig utskottet icke kunna göra något uttalande.

Övergång från bruttolön till nettolön innebär, att pa lönerna icke kommer

att göras avdrag såsom bidrag till kostnaderna för pensioneringen. Redan vid

lönesättningen bestämmes avlöningen alltså till det lägre belopp, som skall

uppbäras av tjänstemannen under hans tjänstetid och till vilket utan särskilt

kontantbidrag från tjänstemannens sida kommer en pensionsrätt. En nackdel

med nettolönesystemet är, att värdet av denna pensionsrätt icke framträder

i själva avlöningsbeloppen. Då nämnda system dock innebär avsevärda

förenklingar i tillämpningen, tillstyrker utskottet dess genomförande.

För att likväl värdet av pensionsrätter skall tydligt framstå bör, såsom departementschefen

framhållit, publicering ske av de belopp, som framkomma

då till nettolönerna läggas belopp, motsvarande befattningshavarnas tänkta

avgifter för viss del av pensionerna, bestämd under hänsynstagande till vad

på den allmänna arbetsmarknaden är brukligt i fråga örn arbetsgivarnas

och de anställdas avgifter.

Beloppen i de nya löneplanerna ha givetvis varit en huvudfråga under

förhandlingarna med personalorganisationerna. Utskottet har icke ansett sig

böra framställa erinran mot förhandlingsresultatet i denna del. Utöver lön

enligt löneplan böra tjänstemännen tillförsäkras rätt till viss kompensation

för stegring i de allmänna levnadskostnaderna genom bibehållande av ett

rörligt tillägg i det nya systemet. Förslaget om rörligt tillägg innebär bland

annat, att det högsta månatliga lönebelopp, å vilket sådant tillägg må beräknas,

höjes från 900 kronor till 1 200 kronor. Genom denna höjning kommer

ifrågavarande krontalsgräns (vilken nu infaller något över mittläget mellan

A-löneplanens belopp i 27 och 28 löneklasserna på Dort) att ligga på ungefär

oförändrad plats i löneskalan. I motionen 11:566 föreslås, att krontalsgränsen

skall förbliva vid 900 kronor. Man bör vid ställningstagandet till

denna fråga icke bortse från det allmännas intresse av att reallönenivån även

för högre tjänster i viss mån alltfort garanteras. Utskottet tillstyrker jämväl

i detta hänseende Kungl. Maj:ts förslag, vilket sammanfaller med den överenskommelse,

som träffats med personalorganisationerna.

Det i de förutberörda motionerna 1:373 och 11:565 framförda yrkandet

örn översyn av det statliga lönesystemet med kortare tidsmellanrum har motiverats

även med önskemålet örn lönernas anpassning efter ändring i penningvärdet

och höjning av den allmänna levnadsstandarden. Uppenbara svårigheter

föreligga att i dessa hänseenden fatta lör framtiden bindande beslut.

Utskottet vill hänvisa lill lönekominitténs uttalande, att därest det med hän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 288.

syn särskilt till den allmänna ekonomiska utvecklingen befinnes skäligt, alt

rörligt tillägg får utgå med högre procenttal än det som skulle följa av den

föreslagna automatiskt verkande garantiregeln, detta för begränsade tidsperioder

måste bestämmas genom särskilda beslut. Dessa beslut böra enligt

kommittén ha föregåtts av förhandlingar med representanter för tjänstemännen

och det har förutsatts, att initiativ till sådana förhandlingar i allmänhet

tagas av huvudorganisationerna gemensamt. Något uttalande härutöver i anslutning

till motionerna anser utskottet icke vara för närvarande möjligt.

I samband med ställningstagandet till frågan om den nya lönenivån har

utskottet övervägt vissa spörsmål om de prestationer, för vilka lönerna skola

anses utgöra vederlag. Det har därvid närmast varit fråga örn socialpedagogiska

åtgärder, som komma att åvila exempelvis lärarpersonal i samband

med barnbespisning. Utskottet förutsätter, att dylika arbetsuppgifter icke

skola förenas med särskild gottgörelse eller särskilt lönetillägg.

Beträffande sjuklön innebär Kungl. Maj:ts förslag att sådan skall utgå

även sedan en allmän sjukförsäkring genomförts. Det belopp, som på grund

av försäkringen tillkommer tjänstemannen i form av sjukpenning (inklusive

eventuella tillägg) förutsättes skola avdragas å avlöningen eller inlevereras

till statsverket, varvid sjukavlöningen dock ansetts icke böra understiga summan

av sjukpenning och eventuella tillägg. Beträffande sjukvårdsförmånerna

innebär förhandlingsresultatet, att de förmåner av ifrågavarande slag, till

vilka tjänstemännen nu äro berättigade, skola utgå tills vidare. De förhandlande

parterna ha dock varit överens om att göra det uttalandet, att särskild

utredning i ämnet bör verkställas, sedan statsmakterna meddelat beslut örn

allmän sjukförsäkring och i god tid, innan bestämmelser därom träda i kraft,

samt att förhandlingar med tjänstemännens representanter härvid böra äga

rum. Vid utredningen har ansetts böra förutsättningslöst undersökas, huruvida

bestämmelserna örn den allmänna sjukförsäkringen skola inverka på

ifrågavarande tjänstemäns sjukvårdsförmåner samt, örn så befinnes vara

fallet, vilka ändrade avlöningsbestämmelser som böra meddelas. Slutligen

innefattar överenskommelsen ett förslag örn att bestämmelserna om tjänstemännens

sjukvårdsförmåner liksom hittills skola tillhöra dem, beträffande

vilka tjänstemännen äro skyldiga underkasta sig ändring.

Den blivande sjukförsäkringsreformen kommer att medföra en allmän förbättring

av sjukvårdsförmåner för andra medborgargrupper. Detta kan emellertid

enligt utskottets mening icke i och för sig utgöra anledning till att genom

avlöningsbestämmelser medgiva förbättring av de förmåner statstjänstemännen

redan nu åtnjuta. Det är enligt utskottets mening en nackdel att icke

spörsmålet om statstjänstemännens sjukvårdsförmåner efter reformens genomförande

inbegripits i den allmänna uppgörelsen med personalrepresentanterna.

I frågans nuvarande läge vill utskottet icke göra erinran mot att

utredning kommer till stånd och att särskilda förhandlingar därvid föras

med tjänstemännens representanter på det sätt, varom de förhandlande parterna

kommit överens.

I de hänseenden, utskottet ej berört här ovan, har Kungl. Maj:ts förslag

ej givit anledning till erinran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

29

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

motionerna I: 372 och II: 567 besluta, att vid en allmän lönereglering

för befattningshavare i statens tjänst m. fl. systemet

med ortsdifferentierade löner skall bibehållas i den utsträckning,

som förordats i statsrådsprotokollet över finansärenden

för den 4 oktober 1946,

b) med bifall till Kungl. Majlis förslag och med avslag å

motionen II: 566 besluta, att vid nämnda lönereglering tjänstemännen

skola tillförsäkras rörligt tillägg å den del av månadsavlöningen,

som ej överstiger 1 200 kronor,

c) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag godkänna de i statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 4 oktober 1946 i

övrigt framlagda grunderna för löneregleringen;

II. att motionerna 1:373 och 11:565 må anses besvarade

med vad utskottet anfört.

Stockholm den 29 november 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Larsson,

Andrén, Karl Andersson, Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson, Näsström,

Gustav Emil Andersson, Hesselbom och Albertsson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Bergström,

Rubbestad, Andersson i Malmö, Mårtensson, Malmborg i Skövde, Lindholm, Holmström,

fru Alfvén, herrar Sefve och Petterson i Degerfors.

Reservationer:

1) av herrar Gränebo, Gustav Emil Andersson, Svensson i Grönvik och

Rubbestad, vilka ansett, att utskottet bort i huvudsaklig anslutning till motionerna

1:372 och 11:567 samt med tillstyrkande av motionen 11:566 avgiva

yttrande och hemställan av följande lydelse:

»Det av Kungl. Maj:t framlagda löneregleringsförslaget bygger i allt väsentligt

på det förslag, som framlagts av 1945 års lönekommitté efter förhandlingar

med tjänstemännens huvudorganisationer. Kommittén har dock icke

haft befogenhet att träffa en för statsmakterna bindande överenskommelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 288.

med personalorganisationerna. Det bör sålunda understrykas att statsmakterna

äro helt obundna av de överenskommelser med organisationerna, som

kommittén har ingått.

Enligt utskottets mening bör dock det resultat som uppnåtts vid partsförhandlingar

tillmätas ett så betydande värde, att det icke utan synnerligen

vägande skäl skjutes åt sidan. I många betydelsefulla punkter har utskottet

därför anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag utan erinran. På ett par mycket

viktiga punkter i det föreliggande förslaget har dock utskottet icke kunnat

biträda Kungl. Maj:ts proposition. Detta gäller framför allt dyrortsgrupperingen

i löneförslaget.

Principfrågan huruvida lönerna böra göras dyrortsgraderade även vid

den blivande löneregleringen var föremål för överläggning vid förra årets

riksdag i samband med frågan om förlängning av hittillsvarande skattegruppering.

Olika meningar gjorde sig därvid gällande, och alltjämt förefinnes

olika uppfattning örn det berättigade i detta dyrortssystem. Med växande

styrka kräva betydande folkgrupper att detta system avvecklas. Sålunda

yrkas i de likalydande motionerna 1:372 och 11:567 ett successivt avskaffande

av dyrortsgraderade löner efter en övergångstid, så att till slut de för

högsta ortsgruppen nu utgående lönerna inom de olika löneklassema komma

att utgå till alla befattningshavare oavsett bostadsort.

Erfarenheten under de senaste åren har givit vid handen att det skett en

betydande sammanpressning av skillnaden i levnadskostnader mellan de särskilda

orterna. Utskottet delar också i viss utsträckning den mening, som

kommit till uttryck genom två reservanter i 1943 års dyrortskommitté, då

de framhålla att om hänsyn tages till alla de faktorer som inverka på levnadskostnaderna

någon egentlig skillnad beträffande dessa icke förefinnes

mellan olika orter.

Med hänsyn till det sålunda inträffade läget beträffande levnadskostnadernas

utjämning mellan skilda ortsgrupper anser utskottet att det lönesystem,

som föreslås i Kungl. Maj:ts förslag, kommer att medföra en ogynnsam

lönesättning för befattningshavare på de lägre ortsgruppema. Visserligen

innebär förslaget att ortsgruppernas antal minskas från 9 till 5, men

trots denna omläggning och trots att 1945 års dyrortskommitté konstaterat

att skillnaden i levnadskostnaderna sammanpressats till omkring 20 procent,

har lönebeloppen i det föreliggande förslaget avvägts mellan högsta och

lägsta ortsgruppen på ett sådant sätt att löneskillnaden i kronor räknat för

flertalet befattningshavare i dessa ortsgrupper blir något större än enligt den

grundlön som fastställdes då levnadskostnadsskillnaden var 48 procent.

Fastställandet av en spännvidd av i princip 16 procent mellan högsta och

lägsta ortsgrupp, såsom i propositionen föreslagits, skulle innebära att befattningshavarna

på de s. k. billigare orterna under den tid löneregleringen

avser, skulle bli allt mer och mer missgynnade. Följden därav blir med all

sannolikhet den, att inflyttningsströmmen till tätorterna kommer att fortsätta

i samma takt som hittills. Städerna skulle komma att fortsätta att

suga till sig arbetskraften medan landsbygden i motsvarande grad avfolkas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

31

Inom städerna skulle man alltfort få brottas med de svåra problemen att

skaffa bostäder åt nyinflyttade, utbygga skolväsendet, sjukvården och socialvården

m. m. Allt detta kommer att kräva stora kostnader, utan möjlighet

till motsvarande besparingar inom landsbygdskommunerna.

Med hänvisning till de förhållanden, som här ovan relaterats, anser utskottet

att en fortsatt dyrortsgruppering av de statliga befattningshavarnas

löner icke är berättigad. Vissa skäl tala emellertid för att ett avskaffande

av densamma icke bör ske med en gång utan successivt i etapper. En anpassningsprocedur

i denna riktning skulle stabiliseras och få fastare former,

örn man vid fastställandet av den nya löneregleringen för de statsanställda

bestämde en viss tidrymd, inom vilken dyrortsgrupperingen skulle bringas

att upphöra.

Den frågan uppställer sig då på vilket sätt dyrortsgraderingens successiva

avveckling skall ske. Vid frågans bedömande torde hänsyn tagas till den

utveckling levnadskostnaderna undergått under senare år. Denna utveckling

visar att skillnaden i levnadskostnader mellan olika orter utjämnats på så

sätt att kostnadsstegringen varit större inom de lägre dyrorterna än inom

de högre. Den slutsats som kan dragas av en sådan prövning blir den, att

en successiv höjning av lönerna för befattningshavarna inom de lägre dyrorterna

bör ske.

Utskottet anser sig därför böra förorda en avveckling, varigenom med bestämda

tidsintervaller lägre ortsgrupper flyttas upp i högre så att till slut

de för högsta ortsgrupp nu utgående lönerna inom de olika löneklasserna

komma att utgå till alla befattningshavare, oavsett bostadsort. Lämpligen

bör man härvid i likhet med motionärerna räkna med 2-årsintervaller. Vid

utgångsläget den 1 juli 1947 bör Kungl. Maj:ts förslag genomföras med den

jämkning av vissa av löneplanemas belopp, till vilken utskottet återkommer

här nedan. Efter två år böra lönebeloppen i ortsgrupp 2 gälla jämväl för

ortsgrupp 1. Efter ytterligare två år böra lönebeloppen i ortsgrupp 3 gälla för

ortsgruppema 1—3 och så vidare till dess samma belopp komma att gälla för

alla ortsgrupper.

Det förefaller utskottet rimligt, att under tiden till dess full likställighet

för alla statens befattningshavare blivit genomförd, någon allmän löneförbättring,

avseende högre löneförmåner än dem, som nu med provisoriskt lönetillägg

inräknat åtnjutas i högsta ortsgrupp (I), icke skall ifrågakomma för

tjänstemän, tillhöriga någon av de fem nya ortsgruppema. Då utskottet icke

härvid syftar på löneförbättringar, som ha sin grund i befordran, löneklassnppflyttning

eller ändring i levnadskostnader, bör den av utskottet avsedda

maximeringen av löneförbättringarnas storlek åstadkommas genom

omräkning av vissa av de i löneplancrna upptagna beloppen. I princip böra

nämnda belopp jämte det rörliga tillägg örn 6 %, som enligt förslaget skall

utgå vid oförändrad levnadskostnadsindex, motsvara en månadslön, som

icke överstiger, vad som per månad för närvarande uppbäres på I-ort i lön,

rörligt tillägg, kristillägg och provisorisk löneförbättring. Emellertid bör vid

en omräkning av nämnda lönebelopp hänsyn även tagas till förslaget örn

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 288.

övergång från bruttolöner till nettolöner, till vilket förslag utskottet återkommer

här nedan. På grund av denna övergång till nettolöner bör jämförelsen

gälla nu utgående nettolönebelopp. Eftersom dessa emellertid icke äro enhetliga

för varje löneklass utan bero på vilken lönegrad befattningshavaren

tillhör, bör vid beräkningen av den nuvarande nettoavlöningen hänsyn tagas

allenast till det lägsta pensionsavdrag, som för närvarande kan i varje

löneklass ifrågakomma för personer i pensionsberättigande anställning. Detta

beräkningssätt, som är avsett att förekomma möjligheten av en löneminskning,

innebär en fördel för alla dem, vilka icke tillträtt sista ålderstillägget

(uppnått den för lönegraden gällande högsta löneklassen).

Frågan om beviljande av löneförbättringar utöver vad som framgår av

utskottets förslag, bör mot slutet av ifrågavarande övergångstid tagas upp

till förnyat övervägande under hänsynstagande till då rådande förhållanden.

I anledning av detta ställningstagande är erforderligt att helt omräkna den

icke dyrortsgraderade löneplanen. Vidare krävs till viss del omräkning av den

dyrortsgraderade löneplanen, nämligen av samtliga belopp under ortsgrupp

5, huvuddelen av beloppen under ortsgrupp 4, vissa belopp i högre löneklasser

under ortsgrupp 3 och ett fåtal belopp under ortsgrupp 2. Det slutliga

förslaget till ny lönereglering, som är att emotse under nästa riksdag, torde

böra upptaga de nya löneplanerna, omräknade i huvudsaklig anslutning till

vad utskottet anfört. Samtidigt torde förslag böra framläggas örn de jämkningar

i vissa andra hänseenden främst beträffande tjänstledighetsavdrag och

övertidsersättning, som äro erforderliga i anledning av ställningstagandet till

frågan örn lönernas dyrortsgradering.

I fråga om kostnaderna för genomförandet av utskottets angivna förslag

ha beräkningar verkställts efter samma principer, som lönekommittén

använt vid sina kostnadsberäkningar. Därvid visar det sig att utskottets förslag

under de två första åren skulle, jämfört med Kungl. Maj:ts förslag, medföra

en kostnadsminskning på sammanlagt 31,74 milj. kronor. Under de två

därpå följande åren skulle kostnadsminskningen bli sammanlagt 21,24 milj.

kronor. Efter fyra år skulle sålunda de sammanlagda kostnadsminskningarna

uppgå till cirka 53 milj. kronor.

Från och med femte året blir det däremot en kostnadsökning om 2,28

milj. kronor per år, och efter ännu två år blir det ytterligare kostnadsökning

om 10,96 milj. kronor per år. Från och med det nionde året, då enligt utskottets

förslag dyrortsgrupperingen beträffande statstjänstemännens löner skall

vara avvecklad och alla ortsgrupper blivit uppflyttade till det löneläge, som

nu gäller för högsta dyrort, kommer kostnadsökningen att uppgå till 13,31

milj. kronor. Vid den tidpunkten återstå av kostnadsminskningarna cirka 22

milj. kronor.

Övergång från---(utskottet s. 27 råd 10 till rad 24 uppifrån)---

anställdas avgifter.

Beloppen i de nya löneplanerna innebära en viss sammanpressning av lönetalen,

vilken sammanfaller med den tendens, som utskottet finner önskvärd.

Utöver lön med nämnda belopp böra tjänstemännen tillförsäkras rätt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 288.

33

till viss kompensation för stegring i de allmänna levnadskostnaderna genom

bibehållande av ett rörligt tillägg i det nya systemet. Förslaget örn rörligt tilllägg

innebär bland annat, att det högsta månatliga lönebelopp, å vilket

sådant tillägg må beräknas, höjes från 900 kronor till 1 200 kronor.

I motionen 11:566 föreslås att denna krontalsgräns skall förbliva vid 900

kronor. Motionärerna framhålla att en befattningshavare med en årslön av

4 800 kronor får 288 kronor i rörligt tillägg beräknat efter 6 procent av

grundlönen, medan en befattningshavare med en årslön av 14 400 kronor erhåller

ett rörligt tillägg på 864 kronor. Skillnaden blir givetvis större i den

mån levnadskostnaderna stiga och det rörliga tillägget i procent därmed höjes.

Levnadskostnadernas höjning drabbar ju i stort sett en lägre befattningshavare

med låg lön ungefär lika hårt som en inkomsttagare nied högre lön

och ur rättvisesynpunkt anser utskottet det vore riktigare om det rörliga

tillägget konstruerades så, att det utginge med samma belopp för alla ortsgrupper

och för alla löneklasser. Med hänsyn härtill kan utskottet icke biträda

Kungl. Majds förslag, som skulle innebära en ytterligare skärpning av

det redan nu mycket otillfredsställande systemet. Utskottet förordar därför

att rörligt tillägg å de till statens befattningshavare utgående lönerna skall

beräknas på ett belopp av högst 900 kronor per månad.

De i motionen I: 373 och II: 565 framförda yrkandet om översyn av det

statliga lönesystemet med kortare tidsmellanrum har motiverats bland annat

med önskemålet örn lönernas anpassning efter ändring i penningvärdet och

höjning av den allmänna levnadsstandarden. Uppenbara svårigheter---—-

(utskottet s. 27 råd 3 nedifrån till s. 28 rad 9 uppifrån)---närvaran
de

möjligt.

I samband---(utskottet s. 28 rad 9 till råd 15 uppifrån)---

särskilt lönetillägg.

Beträffande sjuklön —--(utskottet s. 28 rad 15 till rad 34 uppifrån)

-—- —- —- sig ändring.

Det är enligt utskottets mening en allvarlig nackdel, att i den allmänna

uppgörelsen med personalrepresentanterna icke inbegripits jämväl frågan

om sjukvårdsförmåner efter sjukförsäkringsreformens genomförande. I frågans

nuvarande läge vill utskottet icke göra erinran mot att utredning kommer

till stånd och att särskilda förhandlingar därvid föras med tjänstemännens

representanter på det sätt, varom de förhandlande parterna kommit

överens. Utskottet vill dock framhålla önskvärdheten av att statstjänstemännen

efter reformens genomförande icke i jämförelse med andra medborgargrupper

komma att intaga en särställning beträffande sjukvårdsförmånerna.

I de hänseenden utskottet ej berört här ovan har Kungl. Maj:ts förslag

ej givit anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. ali riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Majds förslag samt med bifall

till motionerna I: 372 och II: 567 besluta, att vid en allmän

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 288.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 288.

lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl.

systemet med ortsdifferentierade löner skall under en övergångstid

successivt avvecklas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad utskottet förordat,

b) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall

till motionen II: 566 besluta, att vid nämnda lönereglering

tjänstemännen skola tillförsäkras rörligt tillägg å den del

av månadsavlöningen, som ej överstiger 900 kronor,

c) med bifall —--för löneregleringen;

II. att motionerna —---utskottet anfört.»

2) av herrar Andrén, Malmborg i Skövde, Holmström och Sefve, vilka

ansett, att det stycke av utskottets yttrande, som börjar å s. 28 rad 9 uppifrån

med orden »I samband» och slutar å rad 14 uppifrån med orden

»särskilt lönetillägg», bort utgå.

468889. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:528 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl. jämte i ämnet väck s. 1 i texten