Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl. jämte i ämnet väckta motioner.
1946-11-29 · 34 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1946:288, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 288.
1
Nr 288.
Ankom till riksdagens kansli den 29 november 1946 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
allmän lönereglering för befattningshavare i statens
tjänst m. fl. jämte i ämnet väckta motioner.
(3 :e avd.)
I propositionen nr 333 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 4 oktober 1946,
föreslagit riksdagen godkänna i nämnda statsrådsprotokoll framlagda grunder
för en allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl.
Inledning.
Den omreglering av lönerna för de statligt anställda eller med statsbidrag
avlönade kommunalt anställda befattningshavare, som vid den nu gällande
löneregleringens genomförande förutsattes skola ske vid levnadskostnadernas
stegring till indextalet 120, har med hänsyn till tidsläget uppskjutits.
I avbidan på ny lönereglering har dock beslut fattats örn ett antal provisoriska
tillägg, av vilka under innevarande budgetår utgå kristillägg och provisoriskt
lönetillägg.
Vissa för en allmän avlöningsrevision erforderliga utredningar ha verkställts
av 1943 års dyrortskommitté och 1945 års lönekommitté.
Förstnämnda kommitté tillsattes genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni
1943 med uppdrag, i första hand, att i princip pröva frågan om dyrortsgrupperingens
fortsatta bestånd och allmänna utformning. I direktiven för
kommittén framhölls, med utgångspunkt från vissa av socialstyrelsen verkställda
undersökningar rörande förskjutningarna i levnadskostnaderna på
olika orter, att utvecklingen efter den senaste dyrortsgrupperingen vore sådan,
att en omgruppering av orterna inom dyrortsskalan knappast kunde
äga rum utan att få karaktären av en verklig lönereglering. Därvid beaktades
å ena sidan, att prisstegringen och ofullständigheten i dyrtidskompensationen
medfört en sådan försämring av lönestandarden, att en omfattande
nedflyttning i ortsgrupp med därav följande lönesänkning icke syntes
rimlig. Å andra sidan ansågs en uppfattning av ett större antal orter i
högre ortsgrupp under dåvarande förhållanden icke kunna övervägas utan
Bihang till riksdagens protokoll 19A0. G sand. Nr 288.
1
2 Statsutskottets utlåtande nr 288.
en ingående utredning av olika möjligheter till de föreliggande löneproblemens
lösning.
Dyrortskommittén har avgivit ett den 5 maj 1945 dagtecknat betänkande
med förslag i ämnet. I betänkandet, vari dyrortsfrågan upptagits till skärskådande
i hela dess vidd, har förordats bibehållande av en ortsdifferentiering
av lönerna. Vidare har kommittén — samtidigt som den föreslagit åtskilliga
omläggningar och förbättringar i fråga om grupperingsmetoderna —
behandlat frågorna om antalet ortsgrupper och ny lönespännvidd. Efter remissbehandling
av kommitténs betänkande ha vissa av de däri berörda principspörsmålen
varit föremål för statsmakternas prövning i samband med frågan
om förlängning av hittillsvarande skattegruppering (prop. nr 343/1945;
sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 6; r. skr. nr 577).
Därvid har förordats, att en ortsdifferentiering av lönerna bibehölles, varjämte
riktlinjer uppdragits för den nya dyrortsgrupperingen. Ställning har
däremot icke tagits till frågorna om antalet ortsgrupper och blivande lönespännvidd.
1945 års lönekommitté tillsattes genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj
1945 med uppdrag att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser
för befattningshavare vid den civila och den militära statsförvaltningen och
det statsunderstödda kommunala skolväsendet. I direktiven angavs utarbetandet
av nya löneplaner vara den centrala uppgiften för kommittén. Därutöver
skulle kommittén enligt direktiven till behandling upptaga åtskilliga
andra närmare angivna lönespörsmål. I fråga örn sättet för kommittéarbetets
bedrivande uppdrogos vissa riktlinjer, vilka inneburo, bland annat, att kommittén
skulle fungera dels såsom utredningskommitté i vanlig mening och
dels såsom delegation för löneförhandlingar under ordförandens ledning med
representanter för de av utredningen berörda personalgrupperna.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 26 oktober 1945 uppdrogs åt lönekommittén
att jämväl verkställa utredning och avgiva förslag rörande de ändringar i
tjänste- och familjepensionsförfattningarnas bestämmelser örn storleken av
pensionsförmåner och om pensionsavdrag, som kunde påkallas i samband
med avlöningsrevisionen.
Lönekommittén har den 29 juni 1946 avgivit betänkande med förslag till
statliga löneplaner m. m. Förutom frågan om nya löneplaner ha endast vissa
av de spörsmål, som omfattas av utredningsuppdraget, upptagits till behandling
i betänkandet.
I de frågor, som nu ej medtagits, avser kommittén att framlägga förslag
under senare halvåret 1946.
Såsom förut angivits har lönekommittén enligt direktiven ställning såsom
utredningsorgan och förhandlingsdelegation. Dess uppgift i sistnämnda hänseende
är att söka vid förhandlingar med tjänstemännens huvudorganisationer
komma fram till förslag, som kan anses godtagbart ur statens synpunkt
och till vilket organisationerna kunna ansluta sig. I enlighet härmed
ha förhandlingar förts med de av utredningen berörda personalgruppernas
huvudorganisationer: statstjänarkartelien, statstjänstemannens riksförbund
Statsutskottets utlåtande nr 288. 3
och tjänstemännens centralorganisation. Överenskommelse träffades den 11
juni 1946.
överläggningar lia förekommit med representanter för Sveriges yngre akademikers
centralorganisation och för försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers
förbund.
Beträffande det nu framlagda betänkandet, vilket innefattar resultatet av
de hittills förda förhandlingarna med de av utredningen berörda personalgruppernas
huvudorganisationer, framhåller lönekommittén, att detsamma,
ehuru det icke överensstämmer med de krav, som från organisationernas sida
framställts, såsom förhandlingsprodukt godtagits av organisationerna. Lönekommitténs
ledamöter, som vid förhandlingarna ansett sig böra framgå
på gemensam linje, ha i den mån de beträffande lönesystemets uppbyggnad
i princip hysa mot förslaget avvikande åsikter, exempelvis i fråga om lönenivån,
lönernas dyrortsgradering och dennas avveckling eller lönernas rörlighet,
ansett detta icke hindra deras anslutning till det resultat, som kunnat
uppnås vid förhandlingarna.
Över kommitténs betänkande ha yttranden infordrats från överbefälhavaren,
efter försvarsgrenschefernas hörande, försvarets civilförvaltning, försvarets
fabriksstyrelse, försvarsväsendets lönenämnd, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Värmlands och Norrbottens
län, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,
statens pensionsanstalt, allmänna lönenämnden, skolöverstyrelsen
samt domänstyrelsen ävensom akademien för de fria konsterna, i vad
avser löneställningen för professorn i arkitektur vid konsthögskolan, tillika
föreståndare för arkitekturskolan. Vidare har revisionssekreterareföreningen
inkommit med ett yttrande i ärendet.
Departementschef en, som understrukit angelägenheten av att en ny allmän
lönereglering genomföres från och med den 1 juli 1947, har förordat, att
densamma i huvudsak bygges på lönekommitténs förslag.
Anställningsformerna.
Olika slag av anställningsformer. Enligt lönekommitténs förslag skulle
för tillgodoseende av förvaltningens normala personalbehov finnas tre huvudanställningsformer:
ordinarie anställning och två former av icke-ordinarie
anställning, nämligen extra ordinarie anställning och aspirantanställning. Enligt
vad lönekommittén framhåller erfordras härutöver i viss utsträckning
andra icke-ordinarie anställningsformer.
Vad de ordinarie anställningsformerna beträffar, har lönekommittén ansett
sig vid framläggande av sina förslag böra utgå från de slag av sådana anställningsformer
som nu finnas.
I fråga örn den extra ordinarie anställningsformen erinrar lönekommittén,
att denna anställningsform, som tidigare nästan uteslutande torde lia använts
4
Statsutskottets utlåtande nr 288.
för anställande av rekryteringspersonal till ordinarie tjänster, numera i icke
oväsentlig utsträckning tillämpas också å tjänster av stadigvarande natur,
vilka icke äro prövnings- och utbildningstjänster. Det utvidgade användningsområdet
för extra ordinarie anställning i förening med den omständigheten,
att pensionsrätt beretts de extra ordinarie tjänstemännen, har, såvitt
lönekommittén kunnat finna, medfört att den uppfattningen börjat sprida
sig, att den extra ordinarie anställningen borde bereda tjänstemännen en
trygghet av i stort sett samma beskaffenhet som den, vilken tillkommer de
med fullmakt eller konstitutorial tillsatta ordinarie tjänstemännen. Lönekommittén
anser, att begreppet extra ordinarie anställning varken kan eller
bör givas en dylik innebörd. Det synes däremot lönekommittén angeläget, att
de förmåner, som den extra ordinarie anställningen bereder, skola kunna tillkomma
tjänstemännen även om anställningens varaktighet icke är fullt
säker. Härav anses å andra sidan följa, att extra ordinarie tjänsteman bör
kunna entledigas, bland annat, örn den extra ordinarie tjänsten blir överflödig.
Enligt lönekommitténs mening måste vidare vid lönesättningen för
den extra ordinarie personalen hänsyn tågås till att den extra ordinarie anställningsformens
användningsområde numera utvidgats till att omfatta även
sådana tjänster av stadigvarande natur, vilka icke äro prövnings- och utbildningstjänster.
Vad slutligen aspirantanställningen beträffar, förordar lönekommittén, att
denna anställningsform skall vinna tillämpning inom statsförvaltningen i
dess helhet liksom också inom det statsunderstödda undervisningsväsendet.
Departementschefen bar härom för egen del anfört följande.
I likhet med lönekommittén är jag av den uppfattningen, att frågan örn
anställningsformerna för ordinarie tjänstemän bör tagas under övervägande
först vid den av riksdagen begärda utredningen av frågan om revision av de
i §§ 35 och 36 regeringsformen meddelade bestämmelserna om tjänstemännens
rättsliga ställning. Beträffande de extra ordinarie tjänstemännens trygghet
i anställningen ansluter jag mig till lönekommitténs uttalanden, vilka i
själva verket endast innebära, att den extra ordinarie anställningsformen i
angivna hänseende skall bibehålla sin nuvarande karaktär. Vad slutligen angår
aspirantanställningen synes mig lönekommitténs förslag i denna del i åtskilliga
avseenden vara förenat med beaktansvärda fördelar. Emellertid anser
jag spörsmålet örn denna anställningsforms användningsområde och närmare
innebörd böra upptagas till prövning i samband med frågan om de
icke-ordinarie anställningsformer, vilka, såsom kommittén påpekat, komma
att erfordras utöver de av kommittén förordade huvudanställningsformerna
och beträffande vilka kommittén senare kommer att framlägga förslag. Jag
torde alltså framdeles få anmäla dessa frågor i ett sammanhang.
Tillsättande av tjänster i succession efter beställningshavare med arvode
i stället för lön, m. m. Av de ordinarie militära beställningarna intaga vissa
i fråga om anställnings- och avlöningsform en särställning i förhållande till
övriga motsvarande beställningar, såtillvida som de tillsättas medelst förordnande
tills vidare i stället för genom fullmakt och äro förenade med arvode
till samma belopp som den lön, som eljest skulle ha tillämpats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 288.
5
Dylika förordnanden förenas alltid med en pensionsberättigande beställning,
som i sin tur uppehälles av vikarie. Systemet föranleder därför ett stort
antal successionsförordnanden och frågan örn dess bestånd har tidigare i
olika sammanhang varit föremål för överväganden.
I sitt betänkande anför lönekommittén, att vid det samråd i förevarande
fråga, som kommittén under hand haft med 1945 års försvarskommitté, hade
framgått, att ett mindre antal av de nuvarande arvodesbeställningarna vöre
sådana, som skulle tillsättas med officerare tillhörande viss bestämd personalkår.
Vissa skäl hade ansetts kunna anföras för att dessa arvodesbeställningar
ersattes med fullmaktsbeställningar på vederbörande personalkårers stater.
Frågan i vad mån detta ur olika synpunkter vöre lämpligt komme att upptagas
till närmare prövning av försvarskommittén.
Vad övriga med arvoden i stället för lön förenade beställningar beträffar,
förordar lönekommittén genomförandet av en anordning med förande över
stat, liknande den, varom beträffande den civila statsförvaltningen förslag
framlagts i innevarande års statsverksproposition under rubriken för flera
huvudtitlar gemensamma frågor: tillsättande av tjänst i succession efter innehavare
av förordnande tills vidare (sid. 24—28) och vilken numera i princip
godtagits av riksdagen (skr. nr 16).
Enligt lönekommitténs förslag skulle anordningen med förande över stat,
tillämpad på de militära förhållandena, erhålla följande innebörd.
Då beställningshavare förordnas att tills vidare inneha befattning, varmed
för närvarande är förenat arvode i stället för lön, föres hans beställning enligt
beslut av Kungl. Maj:t över stat. Detsamma bör gälla i fall, då beställningshavaren
under tiden för förordnandet erhåller annan pensionsberättigande
beställning (befattning) än den han vid förordnandets tillträdande
innehade, utan att inträda i utövningen av förstnämnda tjänst. Erhåller beställningshavaren
annan pensionsberättigande tjänst eller avgår han eljest
från den över stat förda beställningen, bortfaller denna. Återgår beställningshavaren
till utövning av den pensionsberättigande beställningen, skall vid
närmast inträffande ledighet vid den militära enhet, han tillhör, å beställning
i samma lönegrad den pensionsberättigande beställningen återföras på
stat. Den pensionsberättigande beställning, som den medelst förordnande tills
vidare tillsatte beställningshavaren vid förordnandets tillträdande innehade
eller under förordnandet förvärvat, skall i vanlig ordning återbesättas.
Såsom av ett följande avsnitt framgår, föreslår lönekommittén, att jämväl
avlöningsformen arvode i stället för lön skall försvinna och även här avsedda,
medelst förordnande tillsvidare tillsatta militära beställningar på eljest
brukligt sätt förenas med lön.
Departementschefen har icke funnit anledning till anmärkning mot lönekommitténs
förslag i denna del. Även beträffande arvodesbeställningar, som
skola tillsättas med officerare tillhörande viss bestämd* personalkår föreslås
anordningen med förande över stat komma till användning i avbidan på
försvarskommitténs ställningstagande till frågan örn arvodesbeställningarna
böra ersättas med fullmaktsbeställningar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Statsutskottets utlåtande nr 288.
Vissa för lönesystemets uppbyggnad grundläggande frågor.
Lönens rörlighet oell basnivån. Lönekommittén förordar för sin del bibehållande
av ett rörligt tillägg i det nya lönesystemet och anför i fråga om
dess konstruktion följande.
Om tillägget skall kunna i möjligaste mån fylla sin avsedda funktion, måste
en sådan anpassning av tillägget enbart efter vissa förändringar i de allmänna
levnadskostnaderna, som hittills förekommit, anses mindre tillfredsställande.
En lämplig lösning förutsätter nämligen, att hänsyn också kan
tagas lill den allmänna ekonomiska utvecklingen, som icke alltid är kongruent
med levnadskostnadsutvecklingen. I viss mån kan detta förhållande belysas
av utvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden, där den allmänna
lönenivån långt ifrån alltid varierar på samma sätt eller ens i samma riktning
som levnadskostnaderna. Särskilt vill lönekommittén peka på möjligheten,
att marknadslönema under tider av stigande välstånd förete uppgång,
samtidigt som levnadskostnadstalet kvarstår i oförändrat läge eller icke stiger
i motsvarande grad som lönerna. Kombinationen sjunkande levnadskostnadsnivå
— stigande marknadslöner torde ej heller vara utesluten.
Vad nu anförts bör emellertid icke medföra ett slopande av det nuvarande
systemet med dess garanti för tjänstemännen om en viss anpassning av
lönenivån efter levnadskostnadsutvecklingen. Tjänstemännen böra liksom
hittills vara garanterade att erhålla viss kompensation för stegring i de allmänna
levnadskostnaderna. Denna kompensation har ansetts icke böra göras
fullständig. Då levnadskostnaderna nedgå, böra å andra sidan tjänstemännen
icke behöva vidkännas en häremot helt svarande minskning i avlöningen.
Såsom förut nämnts kan det emellertid, särskilt med hänsyn till den allmänna
ekonomiska utvecklingen, befinnas skäligt, att rörligt tillägg får utgå
med högre procenttal än det, som skulle följa av den automatiskt verkande
garantiregeln. Det är uppenbarligen icke möjligt att härför fastställa
bestämda regler utan, i den mån det rörliga tillägget anses böra utgå med
sådant högre procenttal, måste detta för begränsade tidsperioder bestämmas
genom särskilda beslut. Dessa beslut böra ha föregåtts av förhandlingar med
representanter för tjänstemännen; det förutsättes, att initiativ till sådana förhandlingar
i allmänhet tages av huvudorganisationerna gemensamt.
Efter det andra alternativ övervägts har enighet mellan kommittén och
tjänstemännens huvudorganisationer uppnåtts vid de förda förhandlingarna
om att lönens rörlighet för den kommande löneregleringsperioden bör anordnas
enligt de nu angivna huvudgrunderna. Enighet har också vunnits
om att garantiregeln m. m. bör erhålla den närmare utformning, för vilken
kommittén i det följande redogör. Lönekommittén vill i detta sammanhang
uttala, att såväl det sätt, varpå de nya grundlönerna av kommittén avvägts,
som den betydelse, vilken vid förhandlingarna tillmätts grunderna för det
rörliga tillägget och deltas närmare konstruktion, medföra, att en rubbning
härutinnan enligt kommitténs mening icke rimligtvis kan företagas utan en
samtidig omprövning av de grundlönebelopp, vilka innefattas i de av kommittén
i det följande framlagda förslagen till löneplaner.
Såsom underlag för garantiregelns tillämpning avses skola tjäna kvartalsvis
sammanställda uppgifter örn de allmänna levnadskostnaderna. Förändringar
i dessa skola registreras på en ny, för ändamålet upprättad indexskala.
Denna skala avses skola anknytas till den vid förhandlingarna senast
kända levnadskostnadsnivån eller alltså till de levnadskostnader, som föreligga
under andra kvartalet 1946. Då garantiregeln skall kunna medföra
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 288.
7
även en viss automatisk rörlighet vid levnadskostnadernas nedgång, skall
angivna levnadskostnadsnivå på den nya skalan icke betecknas med indextalet
100 utan med talet 110. De levnadskostnader, som pa skalan betecknas
med talet 100 och som representera den basnivå, i förhållande till vilken
de vid olika tillfällen föreliggande levnadskostnaderna skola angivas, äro
följaktligen av deni, som gälla andra kvartalet 1946. Enligt de hittills
verkställda levnadskos tnadsberäkningarna uppgå levnadskostnaderna under
sagda kvartal, mätta på den nu tillämpade skalan, på vilken 1935 års genomsnittliga
levnadskostnader betecknas med 100, till ungefärligen 154 procent
av 1935 års, varför den nya basnivån skulle nära överensstämma med
den levnadskostnadsnivå, som på 1935 års skala har indextalet 140.
Med hänsyn till att talet 100 på den nya skalan icke direkt representerar
100
levnadskostnaderna under en viss tidsperiod — utan ^ jo av sådana levnadskostnader
— torde talen på den nya skalan icke böra betecknas som levnadskostnadstal
utan förslagsvis med termen pristal. Det må uttryckligen
framhållas, att en sådan ändring av terminologien icke från kommitténs
sida är avsedd att åtföljas av någon omläggning i fråga om underlaget för
beräkningarna. Kommittén vill i detta sammanhang förorda, att om ändringar
anses böra vidtagas i de grunder, som nu tillämpas för indexberäkningarna,
detta sker först efter det förhandlingar i ämnet förts med representanter
för tjänstemannakåren.
Själva garantiregeln bör i två viktiga hänseenden erhålla samma innebörd
som den nu gällande regeln om rörligt tillägg, nämligen i fråga örn kompensationsgrad
och trögrörlighet. Den bör således i princip medföra tre
fjärdedels kompensation för levnadskostnadsstegringen. I fråga om det rörliga
tilläggets trögrörlighet i förhållande till levnadskostnadsväxlingarna är
den nuvarande konstruktionen, på sätt framgår av 1936 års lönekommittés
betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente (sid. 36—41), grundad
på ingående överväganden, och den synes vara att föredraga framför de
andra lösningar, som kunna ifrågakomma. I de hänseenden, om vilka här
är fråga, skulle alltså garantiregeln innebära att, då pristalet utvisar ökning
i förhållande till basnivån med fyra enheter eller mera, månadslönen förhöjes
med rörligt tillägg vilket utgör 3 procent av lönen för varje hel mångfald
av fyra, vartill ökningen uppgår. Örn pristalet, efter att ha uppvisat sådan
ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter oförändrat
procenttal, så länge indextalet överstiger närmast lägre hela mångfald av
fyra. .
Liksom garantiregeln ej ansetts böra givas sådant innehall, att den medför
rätt till full kompensation för levnadskostnadsstegring, kan den ej heller
rimligtvis få medföra rätt till huru stort tillägg som helst, utan en gräns
måste sättas för den automatiskt verkande garantiregelns tillämpning, även
detta i anslutning till vad som gäller i fråga örn det nuvarande rörliga tillägget.
Inom det nu tillämpade lönesystemet har den automatiska rörligheten
upphört vid ett levnadskostnadsindex av 120, så att en ytterligare stegring
av indexet ej medfört rätt till rörligt tillägg eller högre procenttal än 15. På
frågan var gränsdragningen bör ske inom det nya lönesystemet inverkar givetvis
vilken uppfattning man har om de möjliga divergenserna mellan levnadskostnadsstegringen
och den allmänna ekonomiska utvecklingen. Det resultat,
vartill lönekommittén kommit och som godkänts av tjänstemännens
huvudorganisationer, är att gränsen bör dragas vid pristalet 124, så alt garantiregeln
ej medför rätt till rörligt tillägg efter högre procenttal än 18. Av
vad förut anförts i fråga om förhållandet mellan pristalsskalan och den
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Statsutskottets utlåtande nr 288.
nuvarande skalan över levnadskostnadsindex framgår, att den levnadskostnadsnivå,
som skulle betecknas med pristalet 124, ligger emellan dem, som
på den nuvarande skalan betecknas med indexsiffrorna 173 och 174. Den
ligger något mer än 12 V2 procent över den levnadskostnadsnivå, som föreligger
under andra kvartalet 1946.
Inom det nuvarande lönesystemet tillämpas även en sådan begränsning
i fråga örn det rörliga tillägget, att dylikt tillägg beräknas på högst 900 kronor
för månad. Det vid förhandlingarna godtagna förslaget innebär, att det
här avsedda rörliga tillägget skall beräknas högst på ett belopp äv 1 200
kronor för månad. Krontajsgränsen höjes icke därigenom i samma omfattning
som basnivån, men på den nya dyrortsgrupperade löneplan, som i det
följande föreslås, kommer gränsen, vilken nu infaller något över mittläget
mellan A-löneplanens belopp i 27 och 28 löneklasserna på I-ort, att ligga obetydligt
under den närmaste motsvarigheten till sistnämnda löneklass på den
nya löneplanen (löneklass 31 på löneplan nr 1).
Lönekommittén föreslår, att rörligt tillägg liksom hittills ej skall beräknas
på i månadslönen ingående öretal, vilket överskjuter fullt krontal. Vidare
föreslår kommittén att en regel meddelas, enligt vilken uträknad månadsavlöning,
vilken icke slutar på helt krontal, skall jämkas till närmaste hela
krontal. Beträffande de tabeller, som böra upprättas för att underlätta uträkningen
av den med rörligt tillägg förhöjda lönen, anser kommittén det förtjänt
att övervägas, om icke i dem skulle kunna direkt angivas den avlöning
inklusive rörligt tillägg, som skall svara mot den utan tillägg beräknade, till
krontal avjämnade lönen. Örn en sådan anordning genomföres, skulle redogörarna
ej behöva summera ihop lön med rörligt tillägg och företaga avrundning
av summan, utan denna skulle kunna omedelbart avläsas i tabellerna.
Den omständigheten, att rörligt tillägg i avlöningslistorna därvid ej
bomme att individuellt för varje befattningshavare redovisas, torde, såvitt
lönekommittén kunnat finna, icke medföra någon svårighet att avgöra vilket
belopp som i räkenskaperna skall avföras från posten till rörligt tillägg. Kommittén
har velat framföra detta såsom ett uppslag att förenkla avlöningsuträkningen.
Avvägningen av de grundlöner, som kommittén i det följande föreslår, i
förening med den avsedda basnivån motivera, att de bestämmelser, som möjliggöra
rörlighet uppåt i förhållande till grundnivån, erhålla en motsvarighet
i en säkerhetsregel av samma innebörd som den nu gällande. För det fall, att
levnadskostnaderna nedgå med 10 procent eller mera under basnivån skola
således tjänstemännen vara skyldiga att efter prövning av Kungl. Majit och
riksdagen underkasta sig minskning med högst 5 procent av avlöningsförmånerna.
Beslut härom bör ha föregåtts av förhandlingar med representanter
för tjänstemannakåren.
Med avseende å eventuella levnadskostnadsförändringar intill löneregleringens
ikraftträdande^ föreslår lönekommittén, att garantibestämmelsema örn
rörligt tillägg skola så tillämpas, som om de varit gällande från och med
andra kvartalet 1946 och pristalet detta kvartal utgjort 110. Det ingår vidare
som ett betydelsefullt moment i förhandlingsresultatet, att, därest löneregleringen
skulle tillämpats under andra kvartalet 1946, rörligt tillägg då skulle
utgått med 6 procent. Under förutsättning att levnadskostnaderna icke vid
ikraftträdandet eller dessförinnan nedgå till en nivå motsvarande pristalet 104
eller därunder medför vad nu angivits, att rörligt tillägg vid ikraftträdandet
garanteras skola utgå med minst 6 procent. Skulle levnadskostnaderna stiga
till en nivå motsvarande pristalet 112 utan att därefter nedgå till den med
pristalet 108 betecknade nivån eller därunder, innebär det, alt rörligt tillägg
vid ikraftträdandet garanteras utgå med 9 procent.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 288.
9
Beträffande innehållet av yttrandena över kommitténs ifrågavarande förslag,
får utskottet hänvisa till propositionen s. 18—20.
Departementschefen har anslutit sig till vad lönekommittén anfört och
föreslagit i fråga örn lönens rörlighet och basnivån i det nya lönesystemet.
Antalet dyrortsgrupper. Löneplanernas horisontella spännnvidd. Lönespännvidden
mellan billigaste och dyraste ort, beräknad på den med pensionsavdrag
minskade lönen, i löneklasserna 1—15 varierar enligt nuvarande
lönesystem mellan 25,6 och 26,5 procent, då fråga är örn begynnelselöneklass,
och mellan 25,3 och 26,1 procent, då fråga är örn slutlöneklass. I de
högre löneklasserna sjunker spännvidden successivt och uppgår, beräknad
på nyss angivet sätt, i 33 löneklassen till 14,4 procent, om löneklassen är
begynnelselöneklass, och till 14,3 procent, om löneklassen är slutlöneklass.
Såsom framgår av ett följande avsnitt, innebär Kungl. Majit föreliggande
förslag, att det nuvarande avsevärda antalet löneplaner utbytas mot en allmän
löneplan för dyrortsgraderade löner och en allmän löneplan för icke
dyrortsgraderade löner. Förslag om två speciella löneplaner ämnar lönekommittén
senare framlägga.
Antalet ortsgrupper skall enligt Kungl. Majits förslag, i överensstämmelse
med vad dyrortskommittén föreslagit, utgöra fem, varigenom således det nuvarande
antalet minskas med fyra. De nya ortsgrupperna ha i löneplanen
betecknats med siffrorna 1—5, varvid den lägsta ortsgruppen betecknats med
1 och den högsta med 5.
Den föreslagna lönespännvidden, beräknad som skillnaden mellan lönerna
för lägsta och högsta ortsgrupp i procent av sistnämnda lön, utgör i princip
16 procent. Härvid bör beaktas att, såsom av ett följande avsnitt närmare
framgår, löneplanen upptager belopp, vilka icke skola minskas med pensionsavdrag
utan äro nettolöner. Då den föreslagna spännviddsprocenten bedömes
i förhållande till den nuvarande, bör därför jämförelsen icke avse den
hittillsvarande bruttolönespännvidden -—- med vilken dyrortskommittén räknat
-—- utan den nuvarande nettolönespännvidden. Angivna spännviddsprocent
har, bortsett från smärre avvikelser betingade av att månadslönerna skola
sluta på helt krontal, tillämpats från och med löneplanens lägsta löneklass
till och med den löneklass, som motsvarar den nuvarande 21 :a (löneklass 24
i löneplansförslaget). För löneklasserna över detta läge har spännvidden
successivt minskats med stigande löneklass och uppgår i löneplanens högsta
löneklass till 8,56 procent. Denna gradvisa minskning har genomförts på det
sättet, att löneskillnaden i kronor räknat icke tillåtits växa över det belopp
den har i den nya löneklass, som motsvarar nuvarande 21 :a.
Det har förutsatts att Kungl. Majit framdeles tager ställning till frågan
örn orternas inplacering i de nya ortsgrupperna.
Netto- eller bruttolönesystem. Lönekommittén föreslår övergång från
bruttolönesystem till netlolönesystem, d. v. s. till ett system, enligt vilket avlöningen
redan vid lönesättningen bestämts till det belopp, som uppbäres av
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Statsutskottets utlåtande nr 288.
tjänstemannen under hans tjänstetid och till vilket utan särskilt kontantbidrag
från tjänstemannens sida kommer en pensionsrätt. Kommittén har
framhållit, att en dylik övergång medgiver en betydande rationalisering av
själva lönesystemet. Fördelar ur allmänt administrativa förenklingssynpunkter
ha även ansetts stå att vinna genom övergången till nettolöneplaner.
Önskemålet att lönerna för statstjänstemän och närstående personalgrupper
anordnas på sådant sätt, att en jämförelse utan större svårighet kan ske
mellan dessa löner och dem som utgå på den allmänna arbetsmarknaden
har enligt det föreliggande förslaget ansetts böra tillgodoses genom att publicering
på lämpligt sätt sker av de belopp, som för här avsedda personalgrupper
framkomma, då till nettolönerna läggas belopp, motsvarande befattningshavarnas
tänkta avgifter för viss del av pensionerna, bestämd under
hänsynstagande till vad på den allmänna arbetsmarknaden är brukligt
i fråga om arbetsgivarnas och de anställdas pensionsavgifter.
Den ifrågavarande omläggningen torde icke inverka på sättet för bestridande
av utgifterna för statstjänstemännens löner och pensioner. Avlöningsanslagen
äro redan nu nettoberäknade, och pensionsutgifterna bestridas av
särskilda riksstatsanslag eller, vad beträffar de affärsdrivande verken, av
driftsmedel.
Beträffande vissa mera speciella frågor, som äro förknippade med nettolönesystemets
genomförande, frågan om behovet av ändrade budgetära anordningar
ävensom i fråga örn innehållet av de yttranden, i vilka övergången
till nettolönesystem berörts, får utskottet hänvisa till propositionen, s.
33—37.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Min principiella inställning till frågan om införandet av ett nettolönesystem
har jag tidigare i olika sammanhang haft tillfälle klarlägga. I propositionen
nr 263 till 1938 års riksdag med förslag lill civilt avlöningsregleinente
m. m. framhöll jag sålunda, att jag vid tillsättandet av 1936 års lönekommitté
uttalat den förhoppningen, att det skulle visa sig möjligt att vid
utredningen komma fram till ett nettolönesystem, och att jag funne i och för
sig önskvärt att, då en allmän omreglering av tjänstemännens löner skulle
äga rum, även frågan örn införandet av nettolönesystemet kunde vinna sin
lösning. Det syntes mig emellertid — även med hänsyn till erlagda retroaktiva
avgifter — icke skäligt, att de särskilda förmåner i pensionsavdragshänseende,
som i förhållande till andra befattningshavare genom överenskommelser
mellan staten och enskilda familjepensionskassor tillförsäkrats
i första hand förutvarande delägare i kassorna, skulle bortfalla i samband
med den genom löneregleringen generellt uppnådda löneförbättringen, vilken
i vissa fall icke täckte berörda förmåner. Då en övergång till nettolönesystem
vid ifrågavarande tid därför skulle medföra behov av omfattande specialbestämmelser
för befattningshavare, vilka innehaft en fördelaktigare ställning
än tjänstemän i allmänhet i fråga örn skyldighet att vidkännas pensionsavdrag
(avgifter), anslöt jag mig till 1936 års lönekommittés uppfattning, att
med ett ståndpunktstagande till frågan örn netto- eller bruttolönesystem borde
anstå.
Då nu 1945 års lönekommitté efter förhandlingar med de berörda personalorganisationerna
framlägger förslag örn nettolönesystemets genomförande,
befinner sig förenämnda spörsmål i ett helt annat läge än vid den förra
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 288.
11
löneregleringen. Genom den föreslagna löneregleringen komma nuvarande
avlöningsbelopp att undergå icke obetydliga höjningar även för de befattningshavare,
vilka äro befriade från pensionsavdrag eller endast vidkännas
reducerat avdrag. Att under sådana omständigheter för dessa befattningshavares
del införa särskilda föreskrifter i syfte att också i fortsättningen tillförsäkra
dem speciella förmåner, synes mig icke vara påkallat. Beträffande
nu avsedda tjänstemän må vidare framhållas, att de efter en förhållandevis
kort tjänstgöring under den nya löneregleringsperioden torde komma i
åtnjutande av den förhöjning av pensionsnivån, som är avsedd att företagas
parallellt med löneregleringen. Vad åter angår de tjänstemän, vilka äro eller
varit delägare i enskilda pensionskassor, vilka övertagits av staten, må framhållas,
att även familjepensionema avses skola höjas och att det inför en
sådan höjning förefaller sakligt befogat att likställa dessa tjänstemän med
de övriga.
Med hänsyn till det anförda förordar jag, att ett nettolönesystem nu genomföres.
Särbestämmelser synas kunna ifrågakomma endast såvitt angår
vissa statliga befattningshavare, som i motsats till de förut berörda äro undantagna
från de statliga pensionsreglementenas tillämpning. Hit hör den i
lönekommitténs betänkande berörda personal vid statens järnvägar, som
övertagits från enskilda järnvägar utan att ha övergått på allmänna tjänsteoch
familjepensionsreglementena och som efter löneregleringens ikraftträdande
har skyldighet att erlägga pensionsavgifter till enskilda kassor eller
försäkringsanstalter. I likhet med lönekommittén anser jag en utredning genom
järnvägsstyrelsens försorg böra verkställas, huruvida det kan anses påkallat
att för ifrågavarande befattningshavares del komplettera nettolönen
med ett särskilt lönetillägg eller att för dem meddela särskilda avlöningsbestämmelser.
Beträffande de i försvarets civilförvaltnings yttrande berörda befattningshavarna
vid militärapoteket synas i viss mån enahanda förhållanden föreligga
som i fråga örn nyssnämnda personal vid statens järnvägar. Jag är för
närvarande icke beredd att taga ställning till frågorna, huruvida den för
förstnämnda befattningshavare gällande anställningsformen, vilken icke förutsatts
i gällande avlöningsreglementen, bör ändras eller huruvida särskilda
åtgärder i avlöningshänseende böra vidtagas för deras vidkommande med
anledning av nettolönesystemets genomförande. Spörsmålen härom torde efter
det vederbörliga utredningar verkställts i sinom tid få underställas riksdagens
prövning.
I likhet med lönekommittén anser jag lämpligt, att publicering sker av de
belopp, som framkomma då till nettolönerna läggas belopp, motsvarande befattningshavarnas
tänkta avgifter för viss del av pensionerna, bestämd under
hänsynstagande till vad på den allmänna arbetsmarknaden är brukligt i
fråga örn arbetsgivarnas och de anställdas avgifter.
Statens pensionsanstalts förslag om vissa av en övergång till nettolönesystem
påkallade åtgärder i fråga om den av anstalten administrerade pensioneringen,
har jag icke ansett böra upptagas till prövning i detta sammanhang.
Även i de delar, i vilka lönekommitténs förslag angående övergång till
nettolönesystem här icke särskilt berörts, giver jag förslaget min anslutning.
Luncplanernas antal. Inom dc områden, som 1945 års lönekommittés uppdrag
avser, gälla, örn man bortser från löneplanen för det kontraktsanställda
manskapet, icke mindre än 25 löneplaner. I 19 av dessa äro lönerna dyrortsgraderade;
i f> är så icke fallet. I 14 av löneplanerna med dyrortsgraderade
löner tillämpas samma löneklassystem.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Statsutskottets utlåtande nr 288.
De löneplaner, som innehålla icke dyrortsgraderade löner, bilda två grupper.
I den ena gruppen omfattar varje lönegrad en enda löneklass med ett
enda lönebelopp. I den andra gruppen omfattar lönegraden flera löneklässer,
och löneklassbeloppen äro olika för olika lönegrupper.
Vissa tjänstemän, å vilka civila avlöningsreglementet är tillämpligt, åtnjuta
lön med belopp som särskilt anges i reglementet och alltså icke ingå i
någon löneplan. Detta gäller för justitieråd och regeringsråd, landshövdingar,
vissa professorer vid konsthögskolan, en professor vid musikhögskolan samt
huvudlärare vid konstfackskolan.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola alla dyrortsgraderade löneplaner sammanföras
i en enda löneplan, betecknad nr 1. Förutsättning härför är att, såsom
i ett följande sammanhang föreslås, den nu förefintliga skillnaden mellan
löneklassbeloppen i de dyrortsgraderade löneplanerna försvinner.
Beträffande den grupp icke dyrortsgraderade löneplaner, där varje lönegrad
omfattar en enda löneklass med ett enda lönebelopp, föreslås, att dessa
löneplaner sammanföras till en allmän löneplan för icke dyrortsgraderade löner,
betecknad nr 2. Vidare föreslås, att jämväl lönerna för de tjänstemän,
vilka för närvarande åtnjuta lön med i civila avlöningsreglementet särskilt
angivna belopp, skola utgå enligt ifrågavarande allmänna löneplan.
Frågan om bibehållande av speciella löneplaner för provinsialläkare och
distriktsveterinärer kommer att prövas sedan lönekommittén avslutat andra
etappen av sitt arbete.
Lönegrader och löneklasser. Lönegraderna i det nu föreliggande förslaget
ha åsatts beteckningar i enlighet med nedanstående tabell. Därvid har
hänsyn tagits till önskvärdheten av att genom lönegradsbeteckningarna särskiljas
dels de tjänster vid vilka lön utgår enligt särskilda löneplaner, dels
de tjänster, för vilka gälla olika anställningsformer, dels ock civila och militära
tjänster.
Lönegradsbeteckning för tjänster
med lön enligt
Anställningsform
löneplan nr 1
löneplan nr 2
civila
militära
civila
militära
Ordinarie anställning.
Fullmakt eller konstitutorial...................
Ca
Ma
Co
Mo
Förordnande för viss tid.......................
Cb
(Mb)
Cp
Mp
Förordnande för begränsad anställningstid......
(Cc)
(Mc)
Cq
(Mq)
Förordnande tills vidare.......................
(Cd)
Md
Cr
(Mr)
Icke-ordinarie anställning.
Förordnande såsom extra ordinarie.............
Ce
Me
Cs
(Ms)
Förordnande såsom aspirant...................
Cf
(Mf)
(Ct)
(Mt)
De lönegradsbeteckningar, som i tabellen äro satta i parentes, komma icke
— i varje fall icke för närvarande — till användning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 288.
13
Beträffande den nya 1 ö n e p 1 a n e n nr 1, d. v. s. den dyrortsgrupperade
löneplanen skall enligt förslaget lönegradsbeteckningen Ca tillkomma de
tjänster, som nu ha lönegradsbeteckningarna A, Ca, KO, LO och SO. Lönegraderna
skola omfatta högst fyra löneklasser genom att lägsta löneklassen
strykes för de lägre lönegraderna. Härigenom erhålles för begynnelselöneklassen
i ifrågavarande lönegrader en löneökning utöver den som följer av de
nya lönebelopp, vilka i annat sammanhang föreslås. Då tidsintervallen för
uppflyttning i högre löneklass anses böra bibehållas vid tre år, får också begränsningen
av antalet löneklasser till resultat att slutlön kan uppnås tre år
tidigare än vad nu är fallet.
Förslaget föranleder vidare att nuvarande 19 lönegraden måste utgå. Frågan
om lönegradsplacering för de befattningar, som nu äro placerade i nämnda
lönegrad, förutsättes få lösas från fall till fall i samband med behandlingen
av vederbörande verks anslagsäskanden.
För närvarande tillämpas icke den högsta löneklassen i vederbörande lönegrad
å kvinnliga befattningshavare vid folkskolan, vid de högre kommunala
skolorna och vid skolorna för bildbara sinnesslöa. Enligt det nu föreliggande
förslaget skola ifrågavarande kvinnliga befattningshavare vid löneregleringens
ikraftträdande erhålla rätt att åtnjuta lön jämväl enligt lönegradens
högsta löneklass.
Lönegradsbeteckningen Cb skall enligt förslaget tillkomma de tjänster, som
nu ha beteckningen E.
Lönegradsbeteckningen Ce föreslås skola tillkomma de tjänster, som ha lönegradsbeteckningarna
Eo, V, MV, Ek, U, MEo, KEo, LEo och SEo. Begynnelselöneklassen
i lönegrad för extra ordinarie tjänst utgöres enligt nuvarande
lönesystem av löneklassen närmast under begynnelselöneklassen för motsvarande
ordinarie tjänst och samma förhållande råder mellan övriga löneklasser.
Denna skillnad i löneklasshänseende mellan ordinarie och extra ordinarie
tjänstemän har nu ansetts böra borttagas och lönegraderna med samma
nummer för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän föreslås alltså skola
innehålla samma löneklasser.
Den föreslagna likheten beträffande lönegraderna för extra ordinarie och
ordinarie tjänstemän medför, att även de förstnämndas lönegrader skola
omfatta högst fyra löneklasser. Härigenom försvinner den nuvarande 19
lönegraden.
Liksom föreslagits för motsvarande ordinarie befattningshavare anses, att
de kvinnliga befattningshavarna på löneplanerna KEo, LEo och SEo böra
vid löneregleringens ikraftträdande få rätt att åtnjuta lön jämväl enligt lönegradens
högsta löneklass.
Lönegradsbeteckningen Cf föreslås tillkomma de tjänster, som nu ha lönegradsbeteckningarna
Ex, MEx och KEx, såvitt fråga är om rekryteringspersonal
på aspirantstadiet. Frågan om denna personals löneställning och anställningsförhållanden
har ansetts böra tagas under övervägande först sedan
lönekommittén framlagt förslag rörande de övriga icke-ordinarie anställningsformer,
som erfordras utöver den extra ordinarie anställningsformen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
14
Statsutskottets utlåtande nr 288.
Lönegradsbeteckningen Ma skall enligt förslaget tillkomma de beställningar,
som nu ha lönegradsbeteckningarna Oa, UO och Mb. Förslaget innebär, att
de civila och militära löneklassbeloppen göras lika. Förändringen kommer
av tekniska skäl att medföra, att löneförbättringen för de militära beställningshavarna
genomsnittligt blir något större än för motsvarande civila
tjänstemän.
Beträffande härefter löneplanen nr 2, den icke dyrortsgraderade
löneplanen, innehållande 24 lönegrader, av vilka var och en liksom hittills
skulle omfatta en enda löneklass. Beträffande lönegradsbeteckningar som
hänföras till denna löneplan och deras motsvarighet i nuvarande lönesystem
får utskottet hänvisa till s. 50 i propositionen.
I särskilda tabeller på s. 44—51 i propositionen upptagas de nya lönegraderna
i löneplanema 1 och 2, vilka löneklasser envar av dem skall omfatta,
dessa löneklassers närmaste motsvarighet på nuvarande löneplaner
samt hur tjänstemännen skola inplaceras i de nya lönegraderna. Jämväl i
denna del får utskottet hänvisa till propositionen.
Vad angår frågan om inplacering av de nuvarande tjänstemännen med
dyrortsgraderad lön i de nya löneklassema har departementschefen framhållit,
att det med hänsyn till omläggningen av det militära lönesystemet
torde vara ofrånkomligt att militär beställningshavare erhåller den löneklassplacering
som skulle ha kommit honom till del, örn det nya lönesystemet
tillämpats på honom under hela hans tjänstetid, övriga med inplaceringen
i de nya löneklassema sammanhängande frågor ha ansetts böra upptagas
till behandling först sedan lönekommittén avslutat den andra etappen av
sitt arbete.
De nya löneplanerna.
För fullgörande av sitt uppdrag, i vad avser den förnyade löneavvägningen,
har lönekommittén låtit föranstalta om vissa undersökningar, avsedda
att belysa, hur levnadskostnaderna ävensom lönerna på den allmänna arbetsmarknaden
utvecklat sig efter år 1935. Resultatet av nämnda undersökningar
innefattas i fyra vid kommitténs betänkande fogade, såsom bilaga B,
C, G och F betecknade promemorior. Därjämte har å sidorna 81 och 82
samt 84 o. f. i betänkandet lämnats redogörelser för de viktigaste resultaten
av undersökningarna.
Lönekommittén föreslår, att de nya löneplanema —■ den dyrortsgrupperade
(nr 1) och den icke dyrortsgrupperade (nr 2) — erhålla det utseende,
som framgår av följande tabeller.
Beträffande uppbyggnaden av den dyrortsgraderade löneplanen samt löneökningen
— mätt efter nyss angivna summa av lön och 6 procent rörligt
tillägg — för de tjänstemän, som inplaceras på denna löneplan, anför kommittén
följande.
Vid hänsynstagande till det nuvarande ekonomiska läget, de tidigare gällande
grundlönerna, levnadskostnadsutvecklingen i olika lägen och löneut
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 288.
Löneplan nr 1.
Löne-
klass
Ortsgrupp
Löne-
klass
Ortsgrupp
1
2
3
4
5
1
2
3
4
5
nr
nr
Årslön, kronor
Årslön, kronor
i
2
856
2 988
3120
3 252
3
396
21
7 248
7 596
7 932
8 280
8 628
2
2
940
3 072
3 216
3360
3
504
22
7 680
8 052
8 412
8 784
9144
3
3
060
3 204
3 348
3 492
3
636
23
8136
8 520
8 904
9 300
9 684
4
3
192
3 336
3 492
3 648
3
804
24
8 604
9 012
9 420
9 828
10 236
5
3
360
3 516
3 672
3 828
3
996
25
9168
9 576
9 984
10 392
10 800
6
3
552
3 720
3 888
4 056
4
224
26
9 744
10 152
10 560
10 968
11376
7
3
756
3 936
4 116
4 296
4
476
27
10 356
10 764
11172
11580
11988
8
3
972
4152
4 344
4 536
4
728
28
10 968
11376
11784
12 192
12 600
9
4
188
4 392
4 596
4 788
4
992
29
11 592
12 000
12 408
12 816
13 224
10
4
440
4 644
4 860
5 064
5
280
30
12 216
12 624
13 032
13 440
13 848
11
4
668
4 884
5112
5 328
5
556
31
12 804
13 212
13 620
14 028
14 436
12
4
896
5124
5 352
5 592
5
820
32
13 392
13 800
14 208
14 616
15 024
13
5
112
5 352
5 592
5 844
6
084
33
13 896
14 304
14 712
15120
15 528
14
5
328
5 580
5 832
6 084
6
336
34
14 400
14 808
15 216
15 624
16 032
15
5
544
5 808
6 072
6 336
6
600
35
14 904
15 312
15 720
16 128
16 536
16
5
760
6 036
6312
6 588
6
864
36
15 408
15 816
16 224
16 632
17 040
17
6
000
6 288
6 564
6 852
7
140
37
15 912
16 320
16 728
17 136
17 544
18
6
240
6 540
6 828
7128
7
428
38
16 416
16 824
17 232
17 640
18048
19
6
528
6 840
7152
7 464
7
776
39
16 920
17 328
17 736
18144
18 552
20
6
828
7164
7 488
7 812
8
136
40
17 424
17 832
18 240
18 648
19 056
Löneplan nr 2.
Löne-
klass
nr
Årslön,
kronor
Löne-
klass
nr
Årslön,
kronor
Löne-
klass
nr
Årslön,
kronor
1
12 000
9
16 800
17
21900
2
12 600
10
17 400
18
22 800
3
13 200
11
18 000
19
23 700
4
13 800
12
18 600
20
25 500
5
14 400
13
19 200
21
27 600
6
15 000
14
19 800
22
29 700
7
15 600
15
20 400
23
33 600
8
16 200
16
21000
24
39 600
vecklingen för de privatanställda jämte de andra faktorer, som ansetts vara
av betydelse i sammanhanget, har en allmän förhöjning av tjänstemännens
nuvarande kontanta avlöningsförmåner ansetts motiverad. Olika skäl, däribland
hänsyn till det sätt, på vilket lönerna för olika grupper av privatanställda
utvecklat sig, ha ansetts föreligga att göra löneförbättringen förhållandevis
större för lägre tjänstemän än för högre. En särskilt kraftig relationsförbättring
har ansetts påkallad för de allra lägst avlönade befattningshavarna;
denna har medfört att utrymme på den nya löneplanen saknats för
någon motsvarighet till de nuvarande löneklasserna g—d. Skäl ha emellertid
opaginerad Kontrollera mot PDF
16
Statsutskottets utlåtande nr 288.
också ansetts finnas för att inom ett område ovanför det lägsta skiktet genomföra
en relativt stor och procentuellt sett någorlunda likformig höjning
av löneställningen. Längst upp på löneskalan har en lika stor procentuell
höjning ej ansetts kunna genomföras. Det framlagda förslaget innebär likväl
i kronor räknat i dessa lägen en icke obetydlig löneökning, något som framför
allt ansetts betingat av behovet att uppehålla en fullgod rekrytering och
att söka motverka den hittills allt vanligare övergången av kvalificerad arbetskraft
från statlig till enskild tjänst. Dessa synpunkter ha anlagts även
på frågan om löneställningen för rekryteringspersonalen till de högre tjänsterna,
vilken emellertid ansetts böra erhålla något större procentuell ökning
än tjänstemännen inom de högsta lönelägena. Inom området mellan de båda
huvudskikten har redan av rent tekniska skäl en utjämning blivit nödvändig.
Här har företagits en höjning, för vilken procenttalet sjunker förhållandevis
hastigt med stigande löneläge; en alltför hastig nedgång av den relativa ökningen
har likväl synts böra undvikas, bland annat med tanke på att kring
dessa lönelägen finnas betydande personalgrupper, vilka bibehålla i stort
sett samma löneställning under hela tjänstetiden eller en större del därav.
Det må framhållas, att den nya löneplanen från dessa utgångspunkter icke
kunnat givas samma jämna uppbyggnad i fråga om ålderstilläggen som
den nuvarande.
Den föreslagna löneökningen framgår av två i propositionen å s. 60 och
61 intagna tabeller över dels den nya avlöningen (inklusive 6 procent rörligt
tillägg) i procent av nuvarande nettogrundlön, dels ock skillnaden i krontal
mellan nämnda nya avlöning och nuvarande nettoavlöning (exklusive provisoriskt
lönclillägg).
I fråga om den icke dyrortsgraderade löneplanen anför lönekommittén
följande.
Vad angår den icke dyrortsgrupperade löneplanen omfattar denna dels
lönelägen som lia motsvarighet på den dyrortsgrupperade löneplanen, dels
lönelägen över dem, som förekomma på sistnämnda löneplan. Inom förstnämnda
område har i allmänhet eftersträvats att konstruera den här avsedda
löneplanen på sådant sätt, att lönerelationen till tjänstemän med dyrortsgraderad
lön på högsta ortsgrupp skulle undergå så små jämkningar som
möjligt. I lägena närmast över den dyrortsgrupperade löneplanen har ifrågavarande
löneplan närmast konstruerats så, att den i fråga örn ökningen
i krontal utgör en förlängning på den dyrortsgrupperade löneplanens 5-ortsskala.
Däröver har riktpunkten varit att ernå samma krontalsökning.
Beträffande innehållet av remissyttrandena får utskottet hänvisa till propositionen
s. 62 och 63.
Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.
Lönekommitténs nu framlagda förslag till löneplaner innebär en allmän
avsevärd höjning av tjänstemännens lönenivå, i all synnerhet jämfört med
läget före den provisoriska tilläggsreglering, som nyligen företagits i avvaktan
på löneregleringens genomförande. I överensstämmelse med de för utredningsarbetet
givna direktiven innefattar förslaget härutinnan en anpassning
efter den ekonomiska utvecklingen under krigs- och efterkrigstiden
och bygger även på ett hänsynstagande till löneutvecklingen på den allmänna
arbetsmarknaden.
I åtskilliga yttranden ha erinringar framställts mot att avlöningsförbättringen
för de högre tjänstemännen enligt förslaget procentuellt räknat icke
är lika stor som för de lägre. Såsom kommittén påpekat ha emellertid olika
Statsutskottets utlåtande nr 288.
17
skäl, bland annat hänsynen till det sätt, på vilket lönerna för olika grupper
privatanställda utvecklat sig, talat för att göra löneförbättringen förhållandevis
större för de lägre tjänstemännen än för de högre. Vidare bör framhållas,
att förslaget för de högre lönegraderna i kronor räknat innebär en
mycket betydande löneökning, även örn ökningen procentuellt icke är lika
stor som för de lägre avlönade tjänstemännen.
Till de synpunkter, som lönekommittén i dessa och övriga hänseenden
anlagt på frågan om löneavvägningen, giver jag min anslutning. Jag finner
sålunda icke anledning ifrågasätta några ändringar i de nu framlagda löneplanerna,
vilka utgöra en grundläggande förutsättning för den mellan lönekommittén
och personalorganisationerna träffade uppgörelsen.
Det synes skäligt, att den av försvarets civilförvaltning berörda militära
personal, som åtnjuter avlöning enligt de i militära avlöningsreglementet
angivna grunderna eller med belopp som satts i viss relation till de för aktiv
personal faställda beloppen, får vid genomförandet av Jönekommitténs förslag
komma i åtnjutande av motsvarande avlöningsförbättring som den aktiva
personalen erhåller. Härför erfordras vissa ändringar i de för förstnämnda
personalkategorier gällande avlöningsbestämmelserna. Frågan om dylika
ändringar synes emellertid böra anstå, till dess lönekommittén avslutat andra
etappen av sitt arbete.
Särskilda frågor.
Pensionsförmåner. I nu gällande tjänstepensionsreglementen ha pensionsunderlagen
i det stora hela avvägts som två tredjedelar av slutlönen på C-ort.
Frågan om det sätt, varpå den blivande t.jänstepensioneringen bör anordnas,
har varit föremål för ingående överväganden vid de förhandlingar, som
förts mellan lönekommittén och tjänstemännens huvudorganisationer. Olika
alternativ att ernå en lämplig lösning lia därvid dryftats och förkastats. Slutligen
har dock en linje funnits, som båda de förhandlande parterna ansett
sig kunna godtaga såsom ett förhandlingsresultat, även om härvidlag å ömse
sidor förelegat en viss tvekan. Rörande detta resultat har lönekommittén
anfört i huvudsak följande.
Tjänstepensionsunderlagen borde i princip avvägas till belopp motsvarande
två tredjedelar av slutlönerna på 2-ort. Å pensionerna skulle rörligt tilllägg
utgå enligt samma grunder som bli gällande angående dylikt tillägg
på lön, dock att rörligt tillägg icke borde få utgå på den del av månadspensionen,
som överstege 700 kronor. Hänsyn bör emellertid tagas till den
blivande folkpensioneringen. I vilken utsträckning och på vilket sätt samordning
av folkpension och tjänstepension skall ske och vilken inverkan
folkpensionen bör lia på t jänstepensionsbeloppen bör göras till föremål för
särskild utredning, vid vilken även motsvarande förhållande på den allmänna
arbetsmarknaden bör beaktas.
Lönekommittén föreslår vidare, i enlighet med det vunna förhandlingsresultatet,
att familjepensionsundcrlagen höjas på sådant sätt, att de i princip
komma alt stå i samma relation till de blivande slutlönema på 2-ort
som nuvarande familjepensionsunderlag till nuvarande nettogrundlöner >
högsta löneklass på C-ort, samt ali rörligt tillägg skall utgå med samma procenttal
å familjepension som å lön.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 2SS. 2
18
Statsutskottets utlåtande nr 288.
I yttrandena över förslaget har bland annat av åtskilliga myndigheter förordats
borttagande eller höjning av den av kommittén föreslagna maximigränsen
för rörligt tillägg på pension.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Sedan numera sakkunniga tillkallats med uppdrag att verkställa utredning
i fråga om de ändringar i tjänste- och familjepensionsförfattningarnas
bestämmelser örn storleken av pensionsförmåner och örn pensionsavdrag samt
i övrigt av teknisk natur, som kunna påkallas i samband med den allmänna
lönerevisionen, har jag icke funnit anledning att närmare ingå på lönekommitténs
förslag i nu förevarande del. De av vissa remissmyndigheter framförda
förslagen i fråga om maximigränsen för rörligt tillägg å pension torde
höra till de spörsmål, till vilka förenämnda sakkunniga ha att taga ställning
under sitt utredningsarbete.
Sjuklön och sjukvårdsförmåner. Genom det i propositionen nr 312 framlagda
förslaget örn allmän sjukförsäkring erbjudas icke förmåner, vilka i
alla hänseenden äro likvärdiga med dem, som nu tillkomma statstjänstemännen
och den kommunalt anställda lärarpersonal, till vars avlönande statsbidrag
utgår.
Vid lönekommitténs förhandlingar med vederbörande personalorganisationer
har enighet rått därom, att avlöning vid sjukdom bör utgå även efter
det en allmän sjukförsäkring genomförts. Därvid förutsättes dock, att sjukavlöningen
skall minskas med det belopp, som på grund av sjukförsäkringen
tillkommer tjänstemannen i form av sjukpenning (inklusive eventuella tilllägg).
Detta belopp bör inlevereras till verket, som till tjänstemannen utbetalar
ett belopp, motsvarande den oreducerade sjukavlöningen. Sjukavlöningens
oreducerade belopp bör icke få understiga sjukpenningbeloppet.
Beträffande sjukvårdsförmånerna innebär förhandlingsresultatet, att de
förmåner av ifrågavarande slag, till vilka tjänstemännen nu äro berättigade,
anses böra utgå till dess den allmänna sjukförsäkringen trätt i kraft och
utredning verkställts örn den inverkan, ifrågavarande försäkring bör få på
frågan om sjukvårdsförmånerna.
Även i denna del innebär Kungl. Maj :ts förslag ett godtagande av de principer,
varom enighet vunnits vid förhandlingarna.
Arvoden utöver lön vid försvarsväsendet. Det nuvarande provisoriska
systemet med arvoden utöver lön vid försvarsväsendet har ansetts böra bibehållas
i avvaktan på den nya försvarsorganisationens genomförande. Någon
principiell utvidgning av arvodessystemet anses icke böra ske under denna
övergångstid.
Sneddningsregeln. Sneddningsregeln tillämpas numera i allmänhet
1) vid ordinarie tjänstemans befordran till högre ordinarie eller extra ordinarie
tjänst;
2) vid extra ordinarie tjänstemans befordran till högre extra ordinarie
tjänst eller till ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 288.
19
3) vid extra tjänstemans befordran till ordinarie tjänst i samma, till extra
ordinarie tjänst i samma eller närmast högre lönegrad eller till extra tjänst
i högre lönegrad;
4) vid befordran från aspirantanställning till extra tjänst i högre lönegrad;
samt
5) vid övergång från förordnande med vikariatslön lill högre extra ordinarie
tjänst eller till ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad.
Enligt de bestämmelser, som gälla för vikariatslön, skall nämnda lön med
minst en löneklass överstiga den för vederbörande i egen befattning gällande
löneklassen. Detta kan sägas innebära, att tjänsteman med vikariatslön åtnjuter
en förmån motsvarande sneddningen.
Däremot är sneddning icke medgiven vid övergång från innehavd vikariatslön
till vikariatslön i högre befattning. Vikariatslönen å sistnämnda befattning
beräknas nämligen med utgångspunkt från vederbörandes löneklassplacering
i egen befattning.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall sneddningsregeln bibehållas i det nya
lönesystemet. Däremot förslås vissa ändringar med avseende på regelns tilllämpningsområde.
I annat sammanhang har föreslagits, att lönegraderna med
samma ordningsnummer för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän skola
innehålla samma löneklasser. Härav bör följa, att med förordnande med
vikariatslön skola vara förbundna samma löneförmåner, som tillkomma ordinarie
och extra ordinarie tjänsteman i samma lönegrad som den tjänst
förordnandet avser. Vid genomförandet av dessa förslag skall rätten till
sneddning upphöra vid extra ordinarie tjänstemans övergång till ordinarie
tjänst i samma lönegrad samt vid övergång från förordnande med vikariatslön
till ordinarie tjänst i samma lönegrad. För dessa fall anses i stället böra
meddelas en regel, som garanterar oförändrad löneställning efter övergången.
Därest förslaget rörande de med vikariatslöneförordnande förbundna löneförmånerna
vinner bifall har det vidare ansetts motiverat att förbjuda sneddningsrält
vid övergång mellan två vikariatslöner.
Liksom redan nu kan anses vara fallet, förutsattes sneddning få ske, då
ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman tillträder förordnande med vikariatslön.
Enligt förslaget skulle sneddningsregeln således i allmänhet tillämpas i
följande fall:
1) vid ordinarie tjänstemans befordran till högre ordinarie eller extra ordinarie
tjänst eller övergång till förordnande med vikariatslön å sådan tjänst;
2) vid extra ordinarie tjänstemans befordran till högre ordinarie eller
extra ordinarie tjänst eller övergång till förordnande med vikariatslön å sådan
tjänst; samt
3) vid övergång från förordnande med vikariatslön lill högre ordinarie
eller extra ordinarie tjänst eller till nytt förordnande med vikariatslön å sådan
tjänst.
Beträffande sneddningsregclns blivande tillämpningsområde skall i övrigt
gälla, att rätt till sneddning endast skall tillkomma tjänsteman med lön,
opaginerad Kontrollera mot PDF
20
Statsutskottets utlåtande nr 288.
som dels är dyrortsgraderad och dels inom varje lönegrad utgår enligt ett
flertal löneklasser. Liksom hittills skall vidare sneddning icke vara tillåten
vid befordran till lärartjänst vid folkskolan.
Den nuvarande spärregeln vid befordran från extra ordinarie befattning
eller förordnande med vikariatslön till ordinarie tjänst skall enligt förslaget
upphävas. Vid bifall till det i det föregående omförmälda förslaget, att lönegräderna
för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän samt tjänstemän med
vikariatslön skola bli helt lika -— varav följer att reglerna för inplacering i
löneklass vid tillträde av ordinarie eller extra ordinarie tjänst helt skola överensstämma
med varandra — kommer utrymme att saknas för sneddningsregelns
tillämpning i de med spärregeln avsedda fallen.
Beträffande den s. k. maximeringsregeln, som träder i tillämpning då en
tjänsteman, vilken tillhört slutlöneklassen mer än tre år, vinner befordran
till högre tjänst, föreslås att den nuvarande maximeringstiden av tre år utsträckes
till nio år. Beträffande den närmare innebörden av förslaget får utskottet
hänvisa till propositionen, s. 72—74.
Löneklassplacering vid övergång från anställning med avlöning enligt
kollektivavtal till anställning såsom tjänsteman. Löneklassplaceringen vid
övergång från anställning med avlöning enligt kollektivavtal till anställning
såsom tjänsteman skall enligt Kungl. Maj:ts förslag alltjämt i första hand
vara beroende av en jämförelse mellan lönerna i den förutvarande och den
nya anställningen (jämförelseregeln). Beträffande de grunder, efter vilka lönejämförelsen
bör ske, föreslås vissa ändringar, vilka innebära, dels att då
avlöning utgått i form av timlön jämte ackordsvinst, den inkomst, varmed
skall räknas vid lönejämförelsen — oavsett huruvida fråga är örn minimilöneavtal
eller normallöneavtal — i princip skall motsvara den med viss procent
minskade summan av timlönen och den genomsnittliga ackordsvinsten,
dels ock att arbetare, som före övergången till tjänstemannaanställning arbetat
mot ackord, i intet fall skall erhålla sämre löneställning än örn han då arbetat
mot fast timlön utan ackord. Jämförelseregeln anses vidare böra kompletteras
med en bestämmelse (garantiregeln), varigenom viss lägsta löneklassplacering
i vederbörande lönegrad tillförsäkras den, som under längre
tid före avgången varit anställd i statens tjänst. Dessutom anses det böra
överlåtas åt styrelserna för de affärsdrivande verken samt åt försvarets civilförvaltning
att besluta om än högre löneklassplacering i de fall, då så befinnes
nödvändigt för förvärvande såsom tjänsteman av för tjänsten särskilt
lämplig arbetare.
De sålunda föreslagna bestämmelserna beträffande övergång från kollektiva
vtalsreglerad anställning ha vidare ansetts böra principiellt tillämpas också
i sådana fall, då arbetaravlöningen, ehuru den formellt icke utgår enligt
kollektivavtal, likväl reellt bestämts på samma sätt som avlöning enligt sådant
avtal eller också anpassats efter grunder i visst kollektivavtal, som gäller
för arbete av liknande slag.
Statsutskottets utlåtande nr 28S.
21
Tjänstledighetsavdrag. Enligt förslaget skola tjänstledighetsavdragen differentieras
i dyrortshänseende. I enlighet härmed ha särskilda belopp upptagits
icke blott — såsom tidigare varit fallet — för varje löneklass utan
också för varje dyrortsgrupp. Avdragen ha därvid konstruerats så, att de
i princip medföra avstående av en och samma andel av lönen för alla befattningshavare,
vilka tillhöra samma löneklass, oavsett befattningshavarnas
stationering på dyrare eller billigare orter.
De A-avdrag, som föreslås för tjänstemän med lön enligt icke dyrortsgraderad
löneplan, ha avvägts så, att de för lönelägen jämförliga med dem som
förekomma inom ortsgrupp 5 av den allmänna dyrortsgraderade löneplanen
i stort sett motsvara avdragsbeloppen enligt skalan för sistnämnda löneplan
och för högre lönelägen sakta stegras intill 27 procent av den på förut
angivet sätt beräknade nettolönen för dag.
Avvägningen av de nya A-avdragen framgår av de i lönekommitténs betänkande
(s. 128 och 129) intagna tabeller, till vilka hänvisas.
Kallortstiilägg. Lönenivåns generella höjning har icke ansetts böra medföra
annan ändring av tilläggsbeloppen än att klassen I höjes från 90 till 96
kronor och klassen II från 150 till 156 kronor. I övrigt föreslås kallortstillläggen
liksom hittills skola utgå till tjänstemän inom ett i sex kallortszoner
indelat kallortsområde. Mindre ändringar i fråga om kallortsindelningen förutsättes
komma att ske. Det har ansetts lämpligt, att indelningen i allmänhet
göres efter administrativa eller judiciella gränser.
Övertidsersättning. Beträffande rätt till övertidsersättning innehåller
Kungl. Maj :ts förslag ingen reell ändring. I enlighet härmed förutsättes, att
särskild ersättning skall kunna utgå för övertidsarbete å befattning i högst
22 lönegraden, vilken lönegrad närmast motsvarar nuvarande 18 lönegraden.
Enligt förslaget skall övertidsersättningen fastställas löneklassvis och differentieras
i dyrortshänseende samt rörligt tillägg utgå på övertidsersättningen
efter samma procenttal som på lönen.
Beträffande timersättningsbeloppet (vid grundnivån) för arbete å icke kvalificerad
övertid föreslås, att ifrågavarande ersättningsbelopp — bortsett från
avrundning till närmaste med 5 delbara öretal — skall motsvara 0,7 procent
av månadslönen, vilket vid en normalarbetstid av 200 timmar för månad innebär
40 procents förhöjning och vid en normalarbetstid av 208 timmar för
månad 45,6 procents förhöjning av den ordinarie timlönen.
Till kvalificerad övertid skall, utöver vad nu gäller, hänföras jämväl tiden
mellan klockan 18 och klockan 22 å dag före sön- och helgdag. Ersättningsbeloppen
för arbete å kvalificerad övertid skola i princip motsvara 150 procent
av de belopp, vartill ersättningen för arbete å icke kvalificerad övertid
beräknats före avrundning. Detta innebär, att ersättningsbeloppen för arbete
å kvalificerad arbetstid komma att utgöra 1,06 av månadslönen, vilket motsvarar
110 procents förhöjning av den ordinarie timlönen vid en normalar
-
22
Statsutskottets utlåtande nr 288.
betstid av 200 timmar för månad och 118,4 procent vid en normalarbetstid
av 208 timmar för månad. Även dessa belopp lia ansetts böra avrundas till
närmaste med 5 delbara öretal.
I övrigt förutsätter lönekommittén, att övertidsarbete liksom hittills i första
hand kompenseras genom ledighet, samt att i den mån det blir nödvändigt
att uttaga övertidsarbete, man från vederbörande myndigheters sida söker
ernå en sådan begränsning av det övertidsarbete, som uttages av en och samma
befattningshavare, att hans arbetsbörda ej blir större än vad de föreliggande
omständigheterna oundgängligen påfordra. För sådana fall bör det
sätt varpå lagen om arbetstidens begränsning tillämpas på den allmänna
arbetsmarknaden vara vägledande, så att man under alla förhållanden söker
undvika att inom statstjänsten uttaga övertidsarbete i större omfattning än
som i motsvarande fall kan ske vid privatanställning.
Kostnadsberäkningar,
I fråga om kostnaderna för genomförandet av lönekommitténs föreliggande
förslag har kommittén verkställt mera ingående beräkningar såvitt
angår befattningshavare, som nu åtnjuta lön enligt löneplanerna A, Eo
(MEo), LO, LEo, KO och KEo, samt beställningshavare, som nu åtnjuta lön
enligt löneplanerna Oa, UO, Oc och Ca. De sålunda verkställda kostnadsberäkningarna
omfatta större delen av den personal, som ifrågavarande löneregleringsarbete
direkt avser. Till de grupper, som lämnats utanför beräkningarna,
höra de extra tjänstemännen och aspirantema, vård- och ekonomipersonalen
samt det fast anställda manskapet vid försvarsväsendet. För
dessa grupper ävensom för de smärre grupper, som i övrigt utelämnats, ha
dock summariska överslagsberäkningar verkställts. Härutöver har lönekommittén
sökt bilda sig en uppfattning, i vad mån löneregleringen kan påverka
löneställningen för sådana personalgrupper, som icke direkt omfattas
av kommitténs arbete.
Vid de egentliga kostnadsberäkningarna — vilka således omfattat befattningshavare
och beställningshavare, tillhörande förut särskilt angivna
lönegrader — har lönekommittén utgått från vissa av kommittén införskaffade
uppgifter angående ifrågavarande personalgruppers fördelning på
lönegrader, löneklasser och ortsgrupper. Vad dyrortsgrupperingen beträffar,
har lönekommittén vid sina beräkningar med utgångspunkt från nu rådande
förhållanden gjort vissa antaganden rörande den blivande dyrortsgrupperingens
verkningar för här avsedda personalkategorier. Jämväl i övrigt har
lönekommittén i viss utsträckning byggt de egentliga kostnadsberäkningarna
på antaganden, varigenom — såsom kommittén själv understryker — en
betydande osäkerhet kommit att vidlåda desamma. För närmare kännedom
örn det material, som lagts till grund för beräkningarna, samt de använda
beräkningsmetoderna hänvisas till kommitténs betänkande (s. 141 o. f.).
Resultatet av de egentliga kostnadsberäkningarna framgår av följande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 288.
23
sammanställning. Vid beräkningarna har man utgått från nuvarande avlöningsbelopp,
därvid emellertid bortsetts från provisoriskt lönetillägg.
Åtgärd
Kostnadsökning
i miljoner
kronor
Inplacering av militära beställningshavare i närmast motsvarande löneklasser
0-42
Överensstämmelse mellan löneklasserna i lönegraderna lör ordinarie och
6''81
Rätt till lön enligt högsta löneklass för vissa kvinnliga befattningshavare..
4''38
Borttagande av lägsta löneklassen i vissa lönegrader samt inplacering enligt
lönekommitténs förslag av de militära beställningshavarna i nya löne-
16-58
Införande av nytt dyrortssystem (16 % spännvidd; oförändrad I-ortslön) ..
28-90
Nya kontantlöner (inkl. 6 % rörligt tillägg) ..............................
120-76
Summa
177-85
Vad beträffar löneökningen för den övriga personal, som lönekommitténs
löneregleringsarbete direkt avser, ha de verkställda överslagsberäkningarna
givit till resultat, att den sammanlagda kostnadsökningen för de av löneregleringsarbetet
direkt berörda personalgrupperna kommer att överstiga
200 miljoner kronor. Omkring hälften av denna summa motsvarar kostnaderna
för det nuvarande provisoriska tillägget, som bortfaller vid löneregleringens
genomförande. Vid framräknandet av förenämnda summa har, framhåller
kommittén, hänsyn givetvis icke kunnat tagas till den särskilda kostnadsökning
för det militära manskapet, som skulle uppkomma, om nu pågående
utredning rörande denna personals löneställning skulle resultera i
ändrad lönerelation mellan manskap och andra personalgrupper.
Vad slutligen angår frågan om löneregleringens inverkan på löneställningen
för sådana personalgrupper, som lönekommitténs arbete icke direkt
omfattar, påpekar kommittén, att dessa gruppers anställningsförmåner i
vissa fall synas vara bestämda på sådant sätt, att någon inverkan av löneregleringen
i och för sig icke kan anses motiverad. I en del av dessa fall måste
emellertid, framhåller kommittén, omregleringar ske på grund av den nya
dyrortsindelningen. Särskilt är det en, till storleken ganska betydande grupp,
som enligt kommitténs mening kräver uppmärksamhet. Lönekommittén
syftar härvid på den tjänstemannagrupp, som är arvodesavlönad. I detta
sammanhang uttalar kommittén, att i synnerhet i de fall, då arvodet bestämts
med hänsyn till något av de nuvarande löneklassbeloppen, kan förväntas,
alt krav komma att framställas på en arvodeshöjning motsvarande
den, som genom löneregleringen skulle tillkomma tjänstemän med lön enligt
samma löneklass. Enligt lönekommitténs mening måste dylika frågor
lösas från fall till fall. Har arvodesbestämningen skett med hänsyn till de under
senare tid rådande förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden, anser
lönekommittén däremot en arvodesförhöjning icke påkallad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
24
Statsutskottets utlåtande nr 288.
Utan att därmed taga någon ställning till frågan om den inverkan, löneregleringen
bör ha på löneställningen för de grupper som den ej direkt omfattar,
har lönekommittén emellertid ansett sig böra försiktigtvis uppskatta
den sammanlagda kostnadsökningen till ett belopp, som med 30 å 40 miljoner
kronor överstiger det vid de egentliga kostnadsberäkningarna framkomna
beloppet å i runt tal 180 miljoner kronor.
I anledning av de nedan nämnda motionerna I: 372 och II: 567 har utskottet
låtit verkställa vissa kostnadsberäkningar, vilka utförts från samma utgångspunkter
som lönekommitténs förenämnda beräkningar. Därvid har
framgått följande.
Därest Kungl. Maj:ts förslag skulle
alternativ 1: bifallas oförändrat;
eller med den jämkningen att
alternativ 2: för ortsgrupp 1 fastställdes för ortsgrupp 2 föreslagna belopp
eller
alternativ 3: för ortsgrupperna 1 och 2 fastställdes för ortsgrupp 3 föreslagna
belopp eller
alternativ A: för ortsgrupperna 1—3 fastställdes för ortsgrupp 4 föreslagna
belopp eller
alternativ 5: för ortsgrupperna 1—4 fastställdes för ortsgrupp 5 föreslagna
belopp
— sistnämnda alternativ innebär att löneplan 1 ej skulle vara dyrortsgraderad
—
skulle kostnadsökningen av ettvart av alternativen 2—5 i förhållande till
Kungl. Maj:ts förslag bliva 5,25, 18,27, 40,33 och 66,70 miljoner kronor.
Antages, att den lägsta ortsgruppens lönebelopp i vart och ett av ovannämnda
fem alternativ betraktades såsom minimibelopp och att i Kungl.
Maj :ts förslag därutöver gjordes den jämkningen, att de löneförmåner, vilka
enligt förslaget skulle överskjuta nämnda minimibelopp, maximerades till att
motsvara nu utgående löneförmåner på I-ort, skulle alternativ 1 och 2 medföra
besparingar örn 15,87 respektive 10,56 miljoner kronor, varemot alternativen
3—5 skulle medföra merutgifter om 3,17, 32,08 respektive 66,70 miljoner kronor.
Antages slutligen att nu utgående löneförmåner på I-ort bestämdes såsom
maximibelopp och att övriga belopp, i den mån de ej uppnådde maximibeloppen,
ej utginge med lägre än i de 5 förenämnda alternativen angivna belopp
för lägsta ortsgrupp skulle detta i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag
medföra besparingar örn 15,87 respektive 10,62 miljoner kronor i de två
första alternativen och merutgifter för de tre övriga alternativen om 2,28,
13,24 respektive 13,31 miljoner kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 288.
25
Motioner.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har riksdagen till behandling
förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Gränebo m. fl. (I: 372) och den andra inom andra kammaren av herr
Pehrsson-Bramstorp m. fl. (11:567), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
dels besluta, att dyrortsgrupperingen av lönerna för statens befattningshavare
skall avvecklas på så sätt, att med tidsintervaller på två år, räknat från
ikraftträdandet av den i propositionen föreslagna löneregleringen, lägsta ortsgrupp
flyttas upp i närmast högre, samt att de inom ortsgrupp 5 utgående
lönerna, intill dess avvecklingen genomförts, icke skola undergå någon annan
höjning än som kan komma att betingas av bestämmelserna om rörligt
tillägg, dels beakta vad i motionen i övrigt anförts;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Löthner m. fl. (1:373) och den andra inom andra kammaren av herr
Fagerholm m. fl. (11:565), i vilka hemställts, att riksdagen måtte framhålla
önskvärdheten av att översyn av det statliga lönesystemet företages med kortare
tidsmellanrum än hittills varit brukligt för att möjliggöra en smidigare
anpassning av statstjänstemännens löner till rådande förhållanden;
dels ock en inom andra kammaren av herr Nilson i Spånstad m. fl. väckt
motion (II: 566), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att rörligt tilllägg
å de till statens befattningshavare utgående lönerna skall beräknas på
ett belopp av högst 900 kr. för månad.
Beträffande den motivering, som anförts till stöd för nämnda förslag, får
utskottet hänvisa till motionerna 11:567, 1:373 och 11:566.
Utskottet.
Utskottet vill inledningsvis erinra, att 1945 års lönekommitté, vars förslag
ligger till grund för Kungl. Maj:ts proposition, enligt direktiven ej endast
utgjort ett utredningsorgan utan även haft ställning såsom förhandlingsdelegation.
Dess uppgift i sistnämnda hänseende har varit att söka vid förhandlingar
med tjänstemännens huvudorganisationer komma fram till ett förslag,
som kunde anses godtagbart ur statens synpunkt och till vilket organisationerna
kunde ansluta sig. Beträffande förhandlingsresultatet i de frågor, som
nu underställts riksdagens prövning, har framhållits, att ehuru detsamma icke
överensstämmer med de krav, som från organisationernas sida framställts,
detsamma dock godtagits av organisationerna såsom förhandlingsprodukt. Lönekommitléns
ledamöter, å andra sidan, lia vid förhandlingarna ansett sig
böra framgå på gemensam linje. I den mån de beträffande lönesystemets uppbyggnad
i princip hyst mot förslaget avvikande åsikter, exempelvis i fråga
örn lönenivån, lönernas dyrortsgradering och dennas avveckling eller lönernas
opaginerad Kontrollera mot PDF
26
Statsutskottets utlåtande nr 288.
rörlighet, ha de ansett detta icke böra hindra deras anslutning till det resultat
som kunnat uppnås vid förhandlingarna.
Det sagda innebär icke, att kommittén haft befogenhet träffa ett för statsmakterna
bindande avtal. Det bör understrykas, att statsmakterna äro obundna
av de överenskommelser med personalorganisationerna, som kommittén har
ingått. Utskottet vill emellertid framhålla, att ett resultat som uppnåtts vid
partsförhandlingar i och för sig är av väsentligt värde, som i möjligaste mån
bör tillvaratagas vid statsmakternas slutliga ställningstagande i löneregleringsfrågan.
Skulle statsmakterna finna sig nödsakade att i något mera väsentligt
avseende fatta från förhandlingsresultatet avvikande beslut, skulle detta även
skapa en ogynnsam utgångspunkt för kommande förhandlingar med organisationerna.
Såsom propositionen visar, har Kungl. Maj:t vid prövningen av kommittéförslaget
följt detta utom i ett par detaljfrågor av i detta sammanhang
underordnad betydelse. Utskottet har vid prövningen av frågan, om förslaget
kan anses godtagbart för riksdagen, ansett sig böra utgå från den uppfattningen,
att en mera väsentlig avvikelse från detsamma skulle innebära en
vittgående åtgärd.
Principfrågan om lönerna böra göras dyrortsgraderade även vid den blivande
löneregleringen, har varit föremål för ställningstagande från statsmakternas
sida vid förra årets riksdag i samband med frågan om förlängning av
hittillsvarande skattegruppering. Därvid har förordats, att en ortsdifferentiering
av lönerna skulle bibehållas, medan ställning däremot icke tagits till frågorna
om antalet ortsgrupper och blivande lönespännvidd. I sistnämnda hänseenden
innebär det nu föreliggande förslaget, att antalet grupper minskas
från 9 till 5 och att även spännvidden mellan högsta och lägsta dyrort väsentligt
inknappas.
I de likalydande motionerna I: 372 och II: 567 yrkas successivt avskaffande
av dyrortsgraderade löner efter en övergångstid »så att till slut de för lönegrupp
5 nu utgående lönerna inom de olika löneklasserna komma att utgå
till alla befattningshavare, oavsett bostadsort».
Riksdagens ställningstagande förra året till frågan om dyrortsgraderade löner
har varit en utgångspunkt för lönekommitténs arbete och likaså för det
pågående arbetet med ny dyrortsgruppering. Utskottet kan icke tillstyrka
innevarande års riksdag att i samma fråga intaga en annan ståndpunkt. I
själva sakfrågan vill utskottet erinra, att så länge väsentliga levnadskostnadsskillnader
förekomma olika orter emellan, en dyrortsgradering av de nominella
lönerna är erforderlig för att icke olikheter i reallönenivån skola uppkomma.
Vidtagas icke åtgärder för att utjämna sådana olikheter uppkomma
orättvisor mellan tjänstemän, som på olika orter fullgöra samma slags uppgifter,
särskilt framträdande i fall av förflyttning från billigare ort till dyrare.
Då dyrortsgradering av lönerna har sin grund i levnadskostnadernas olika
höjd på skilda orter i landet, vore det önskligt att löneskillnaderna kunde
smidigt anpassas efter levnadskostnadsskillnaderna. Emellertid är en sådan
anpassning icke möjlig att genomföra. Olägenheterna med den stelhet som
måste känneteckna dyrortsgraderingen har i motionerna I: 373 och II: 565
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 288.
27
ansetts böra minskas på det sätt, att översyn av det statliga lönesystemet
företages med kortare tidsmellanrum än hittills varit brukligt.
Utskottet kan helt ansluta sig till syftet med detta förslag. Den relativa
prisutvecklingen på orter inom olika grupper på dyrortsskalan bör sålunda
enligt utskottets mening uppmärksammas och en ny omprövning av lönegrupperingen
vidtagas, när förhållandena därtill föranleda. De tidsintervaller,
som böra tillämpas för dylika omprövningar, anser utskottet böra få bero
bland annat av den ekonomiska utvecklingen. Om tidpunkten för nästa omprövning,
anser sig utskottet icke kunna göra något uttalande.
Övergång från bruttolön till nettolön innebär, att pa lönerna icke kommer
att göras avdrag såsom bidrag till kostnaderna för pensioneringen. Redan vid
lönesättningen bestämmes avlöningen alltså till det lägre belopp, som skall
uppbäras av tjänstemannen under hans tjänstetid och till vilket utan särskilt
kontantbidrag från tjänstemannens sida kommer en pensionsrätt. En nackdel
med nettolönesystemet är, att värdet av denna pensionsrätt icke framträder
i själva avlöningsbeloppen. Då nämnda system dock innebär avsevärda
förenklingar i tillämpningen, tillstyrker utskottet dess genomförande.
För att likväl värdet av pensionsrätter skall tydligt framstå bör, såsom departementschefen
framhållit, publicering ske av de belopp, som framkomma
då till nettolönerna läggas belopp, motsvarande befattningshavarnas tänkta
avgifter för viss del av pensionerna, bestämd under hänsynstagande till vad
på den allmänna arbetsmarknaden är brukligt i fråga örn arbetsgivarnas
och de anställdas avgifter.
Beloppen i de nya löneplanerna ha givetvis varit en huvudfråga under
förhandlingarna med personalorganisationerna. Utskottet har icke ansett sig
böra framställa erinran mot förhandlingsresultatet i denna del. Utöver lön
enligt löneplan böra tjänstemännen tillförsäkras rätt till viss kompensation
för stegring i de allmänna levnadskostnaderna genom bibehållande av ett
rörligt tillägg i det nya systemet. Förslaget om rörligt tillägg innebär bland
annat, att det högsta månatliga lönebelopp, å vilket sådant tillägg må beräknas,
höjes från 900 kronor till 1 200 kronor. Genom denna höjning kommer
ifrågavarande krontalsgräns (vilken nu infaller något över mittläget mellan
A-löneplanens belopp i 27 och 28 löneklasserna på Dort) att ligga på ungefär
oförändrad plats i löneskalan. I motionen 11:566 föreslås, att krontalsgränsen
skall förbliva vid 900 kronor. Man bör vid ställningstagandet till
denna fråga icke bortse från det allmännas intresse av att reallönenivån även
för högre tjänster i viss mån alltfort garanteras. Utskottet tillstyrker jämväl
i detta hänseende Kungl. Maj:ts förslag, vilket sammanfaller med den överenskommelse,
som träffats med personalorganisationerna.
Det i de förutberörda motionerna 1:373 och 11:565 framförda yrkandet
örn översyn av det statliga lönesystemet med kortare tidsmellanrum har motiverats
även med önskemålet örn lönernas anpassning efter ändring i penningvärdet
och höjning av den allmänna levnadsstandarden. Uppenbara svårigheter
föreligga att i dessa hänseenden fatta lör framtiden bindande beslut.
Utskottet vill hänvisa lill lönekominitténs uttalande, att därest det med hän
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
28
Statsutskottets utlåtande nr 288.
syn särskilt till den allmänna ekonomiska utvecklingen befinnes skäligt, alt
rörligt tillägg får utgå med högre procenttal än det som skulle följa av den
föreslagna automatiskt verkande garantiregeln, detta för begränsade tidsperioder
måste bestämmas genom särskilda beslut. Dessa beslut böra enligt
kommittén ha föregåtts av förhandlingar med representanter för tjänstemännen
och det har förutsatts, att initiativ till sådana förhandlingar i allmänhet
tagas av huvudorganisationerna gemensamt. Något uttalande härutöver i anslutning
till motionerna anser utskottet icke vara för närvarande möjligt.
I samband med ställningstagandet till frågan om den nya lönenivån har
utskottet övervägt vissa spörsmål om de prestationer, för vilka lönerna skola
anses utgöra vederlag. Det har därvid närmast varit fråga örn socialpedagogiska
åtgärder, som komma att åvila exempelvis lärarpersonal i samband
med barnbespisning. Utskottet förutsätter, att dylika arbetsuppgifter icke
skola förenas med särskild gottgörelse eller särskilt lönetillägg.
Beträffande sjuklön innebär Kungl. Maj:ts förslag att sådan skall utgå
även sedan en allmän sjukförsäkring genomförts. Det belopp, som på grund
av försäkringen tillkommer tjänstemannen i form av sjukpenning (inklusive
eventuella tillägg) förutsättes skola avdragas å avlöningen eller inlevereras
till statsverket, varvid sjukavlöningen dock ansetts icke böra understiga summan
av sjukpenning och eventuella tillägg. Beträffande sjukvårdsförmånerna
innebär förhandlingsresultatet, att de förmåner av ifrågavarande slag, till
vilka tjänstemännen nu äro berättigade, skola utgå tills vidare. De förhandlande
parterna ha dock varit överens om att göra det uttalandet, att särskild
utredning i ämnet bör verkställas, sedan statsmakterna meddelat beslut örn
allmän sjukförsäkring och i god tid, innan bestämmelser därom träda i kraft,
samt att förhandlingar med tjänstemännens representanter härvid böra äga
rum. Vid utredningen har ansetts böra förutsättningslöst undersökas, huruvida
bestämmelserna örn den allmänna sjukförsäkringen skola inverka på
ifrågavarande tjänstemäns sjukvårdsförmåner samt, örn så befinnes vara
fallet, vilka ändrade avlöningsbestämmelser som böra meddelas. Slutligen
innefattar överenskommelsen ett förslag örn att bestämmelserna om tjänstemännens
sjukvårdsförmåner liksom hittills skola tillhöra dem, beträffande
vilka tjänstemännen äro skyldiga underkasta sig ändring.
Den blivande sjukförsäkringsreformen kommer att medföra en allmän förbättring
av sjukvårdsförmåner för andra medborgargrupper. Detta kan emellertid
enligt utskottets mening icke i och för sig utgöra anledning till att genom
avlöningsbestämmelser medgiva förbättring av de förmåner statstjänstemännen
redan nu åtnjuta. Det är enligt utskottets mening en nackdel att icke
spörsmålet om statstjänstemännens sjukvårdsförmåner efter reformens genomförande
inbegripits i den allmänna uppgörelsen med personalrepresentanterna.
I frågans nuvarande läge vill utskottet icke göra erinran mot att
utredning kommer till stånd och att särskilda förhandlingar därvid föras
med tjänstemännens representanter på det sätt, varom de förhandlande parterna
kommit överens.
I de hänseenden, utskottet ej berört här ovan, har Kungl. Maj:ts förslag
ej givit anledning till erinran.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 288.
29
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen må
a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna I: 372 och II: 567 besluta, att vid en allmän lönereglering
för befattningshavare i statens tjänst m. fl. systemet
med ortsdifferentierade löner skall bibehållas i den utsträckning,
som förordats i statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 4 oktober 1946,
b) med bifall till Kungl. Majlis förslag och med avslag å
motionen II: 566 besluta, att vid nämnda lönereglering tjänstemännen
skola tillförsäkras rörligt tillägg å den del av månadsavlöningen,
som ej överstiger 1 200 kronor,
c) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag godkänna de i statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 4 oktober 1946 i
övrigt framlagda grunderna för löneregleringen;
II. att motionerna 1:373 och 11:565 må anses besvarade
med vad utskottet anfört.
Stockholm den 29 november 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Larsson,
Andrén, Karl Andersson, Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson, Näsström,
Gustav Emil Andersson, Hesselbom och Albertsson; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Bergström,
Rubbestad, Andersson i Malmö, Mårtensson, Malmborg i Skövde, Lindholm, Holmström,
fru Alfvén, herrar Sefve och Petterson i Degerfors.
Reservationer:
1) av herrar Gränebo, Gustav Emil Andersson, Svensson i Grönvik och
Rubbestad, vilka ansett, att utskottet bort i huvudsaklig anslutning till motionerna
1:372 och 11:567 samt med tillstyrkande av motionen 11:566 avgiva
yttrande och hemställan av följande lydelse:
»Det av Kungl. Maj:t framlagda löneregleringsförslaget bygger i allt väsentligt
på det förslag, som framlagts av 1945 års lönekommitté efter förhandlingar
med tjänstemännens huvudorganisationer. Kommittén har dock icke
haft befogenhet att träffa en för statsmakterna bindande överenskommelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
30
Statsutskottets utlåtande nr 288.
med personalorganisationerna. Det bör sålunda understrykas att statsmakterna
äro helt obundna av de överenskommelser med organisationerna, som
kommittén har ingått.
Enligt utskottets mening bör dock det resultat som uppnåtts vid partsförhandlingar
tillmätas ett så betydande värde, att det icke utan synnerligen
vägande skäl skjutes åt sidan. I många betydelsefulla punkter har utskottet
därför anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag utan erinran. På ett par mycket
viktiga punkter i det föreliggande förslaget har dock utskottet icke kunnat
biträda Kungl. Maj:ts proposition. Detta gäller framför allt dyrortsgrupperingen
i löneförslaget.
Principfrågan huruvida lönerna böra göras dyrortsgraderade även vid
den blivande löneregleringen var föremål för överläggning vid förra årets
riksdag i samband med frågan om förlängning av hittillsvarande skattegruppering.
Olika meningar gjorde sig därvid gällande, och alltjämt förefinnes
olika uppfattning örn det berättigade i detta dyrortssystem. Med växande
styrka kräva betydande folkgrupper att detta system avvecklas. Sålunda
yrkas i de likalydande motionerna 1:372 och 11:567 ett successivt avskaffande
av dyrortsgraderade löner efter en övergångstid, så att till slut de för
högsta ortsgruppen nu utgående lönerna inom de olika löneklassema komma
att utgå till alla befattningshavare oavsett bostadsort.
Erfarenheten under de senaste åren har givit vid handen att det skett en
betydande sammanpressning av skillnaden i levnadskostnader mellan de särskilda
orterna. Utskottet delar också i viss utsträckning den mening, som
kommit till uttryck genom två reservanter i 1943 års dyrortskommitté, då
de framhålla att om hänsyn tages till alla de faktorer som inverka på levnadskostnaderna
någon egentlig skillnad beträffande dessa icke förefinnes
mellan olika orter.
Med hänsyn till det sålunda inträffade läget beträffande levnadskostnadernas
utjämning mellan skilda ortsgrupper anser utskottet att det lönesystem,
som föreslås i Kungl. Maj:ts förslag, kommer att medföra en ogynnsam
lönesättning för befattningshavare på de lägre ortsgruppema. Visserligen
innebär förslaget att ortsgruppernas antal minskas från 9 till 5, men
trots denna omläggning och trots att 1945 års dyrortskommitté konstaterat
att skillnaden i levnadskostnaderna sammanpressats till omkring 20 procent,
har lönebeloppen i det föreliggande förslaget avvägts mellan högsta och
lägsta ortsgruppen på ett sådant sätt att löneskillnaden i kronor räknat för
flertalet befattningshavare i dessa ortsgrupper blir något större än enligt den
grundlön som fastställdes då levnadskostnadsskillnaden var 48 procent.
Fastställandet av en spännvidd av i princip 16 procent mellan högsta och
lägsta ortsgrupp, såsom i propositionen föreslagits, skulle innebära att befattningshavarna
på de s. k. billigare orterna under den tid löneregleringen
avser, skulle bli allt mer och mer missgynnade. Följden därav blir med all
sannolikhet den, att inflyttningsströmmen till tätorterna kommer att fortsätta
i samma takt som hittills. Städerna skulle komma att fortsätta att
suga till sig arbetskraften medan landsbygden i motsvarande grad avfolkas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 288.
31
Inom städerna skulle man alltfort få brottas med de svåra problemen att
skaffa bostäder åt nyinflyttade, utbygga skolväsendet, sjukvården och socialvården
m. m. Allt detta kommer att kräva stora kostnader, utan möjlighet
till motsvarande besparingar inom landsbygdskommunerna.
Med hänvisning till de förhållanden, som här ovan relaterats, anser utskottet
att en fortsatt dyrortsgruppering av de statliga befattningshavarnas
löner icke är berättigad. Vissa skäl tala emellertid för att ett avskaffande
av densamma icke bör ske med en gång utan successivt i etapper. En anpassningsprocedur
i denna riktning skulle stabiliseras och få fastare former,
örn man vid fastställandet av den nya löneregleringen för de statsanställda
bestämde en viss tidrymd, inom vilken dyrortsgrupperingen skulle bringas
att upphöra.
Den frågan uppställer sig då på vilket sätt dyrortsgraderingens successiva
avveckling skall ske. Vid frågans bedömande torde hänsyn tagas till den
utveckling levnadskostnaderna undergått under senare år. Denna utveckling
visar att skillnaden i levnadskostnader mellan olika orter utjämnats på så
sätt att kostnadsstegringen varit större inom de lägre dyrorterna än inom
de högre. Den slutsats som kan dragas av en sådan prövning blir den, att
en successiv höjning av lönerna för befattningshavarna inom de lägre dyrorterna
bör ske.
Utskottet anser sig därför böra förorda en avveckling, varigenom med bestämda
tidsintervaller lägre ortsgrupper flyttas upp i högre så att till slut
de för högsta ortsgrupp nu utgående lönerna inom de olika löneklasserna
komma att utgå till alla befattningshavare, oavsett bostadsort. Lämpligen
bör man härvid i likhet med motionärerna räkna med 2-årsintervaller. Vid
utgångsläget den 1 juli 1947 bör Kungl. Maj:ts förslag genomföras med den
jämkning av vissa av löneplanemas belopp, till vilken utskottet återkommer
här nedan. Efter två år böra lönebeloppen i ortsgrupp 2 gälla jämväl för
ortsgrupp 1. Efter ytterligare två år böra lönebeloppen i ortsgrupp 3 gälla för
ortsgruppema 1—3 och så vidare till dess samma belopp komma att gälla för
alla ortsgrupper.
Det förefaller utskottet rimligt, att under tiden till dess full likställighet
för alla statens befattningshavare blivit genomförd, någon allmän löneförbättring,
avseende högre löneförmåner än dem, som nu med provisoriskt lönetillägg
inräknat åtnjutas i högsta ortsgrupp (I), icke skall ifrågakomma för
tjänstemän, tillhöriga någon av de fem nya ortsgruppema. Då utskottet icke
härvid syftar på löneförbättringar, som ha sin grund i befordran, löneklassnppflyttning
eller ändring i levnadskostnader, bör den av utskottet avsedda
maximeringen av löneförbättringarnas storlek åstadkommas genom
omräkning av vissa av de i löneplancrna upptagna beloppen. I princip böra
nämnda belopp jämte det rörliga tillägg örn 6 %, som enligt förslaget skall
utgå vid oförändrad levnadskostnadsindex, motsvara en månadslön, som
icke överstiger, vad som per månad för närvarande uppbäres på I-ort i lön,
rörligt tillägg, kristillägg och provisorisk löneförbättring. Emellertid bör vid
en omräkning av nämnda lönebelopp hänsyn även tagas till förslaget örn
opaginerad Kontrollera mot PDF
32
Statsutskottets utlåtande nr 288.
övergång från bruttolöner till nettolöner, till vilket förslag utskottet återkommer
här nedan. På grund av denna övergång till nettolöner bör jämförelsen
gälla nu utgående nettolönebelopp. Eftersom dessa emellertid icke äro enhetliga
för varje löneklass utan bero på vilken lönegrad befattningshavaren
tillhör, bör vid beräkningen av den nuvarande nettoavlöningen hänsyn tagas
allenast till det lägsta pensionsavdrag, som för närvarande kan i varje
löneklass ifrågakomma för personer i pensionsberättigande anställning. Detta
beräkningssätt, som är avsett att förekomma möjligheten av en löneminskning,
innebär en fördel för alla dem, vilka icke tillträtt sista ålderstillägget
(uppnått den för lönegraden gällande högsta löneklassen).
Frågan om beviljande av löneförbättringar utöver vad som framgår av
utskottets förslag, bör mot slutet av ifrågavarande övergångstid tagas upp
till förnyat övervägande under hänsynstagande till då rådande förhållanden.
I anledning av detta ställningstagande är erforderligt att helt omräkna den
icke dyrortsgraderade löneplanen. Vidare krävs till viss del omräkning av den
dyrortsgraderade löneplanen, nämligen av samtliga belopp under ortsgrupp
5, huvuddelen av beloppen under ortsgrupp 4, vissa belopp i högre löneklasser
under ortsgrupp 3 och ett fåtal belopp under ortsgrupp 2. Det slutliga
förslaget till ny lönereglering, som är att emotse under nästa riksdag, torde
böra upptaga de nya löneplanerna, omräknade i huvudsaklig anslutning till
vad utskottet anfört. Samtidigt torde förslag böra framläggas örn de jämkningar
i vissa andra hänseenden främst beträffande tjänstledighetsavdrag och
övertidsersättning, som äro erforderliga i anledning av ställningstagandet till
frågan örn lönernas dyrortsgradering.
I fråga om kostnaderna för genomförandet av utskottets angivna förslag
ha beräkningar verkställts efter samma principer, som lönekommittén
använt vid sina kostnadsberäkningar. Därvid visar det sig att utskottets förslag
under de två första åren skulle, jämfört med Kungl. Maj:ts förslag, medföra
en kostnadsminskning på sammanlagt 31,74 milj. kronor. Under de två
därpå följande åren skulle kostnadsminskningen bli sammanlagt 21,24 milj.
kronor. Efter fyra år skulle sålunda de sammanlagda kostnadsminskningarna
uppgå till cirka 53 milj. kronor.
Från och med femte året blir det däremot en kostnadsökning om 2,28
milj. kronor per år, och efter ännu två år blir det ytterligare kostnadsökning
om 10,96 milj. kronor per år. Från och med det nionde året, då enligt utskottets
förslag dyrortsgrupperingen beträffande statstjänstemännens löner skall
vara avvecklad och alla ortsgrupper blivit uppflyttade till det löneläge, som
nu gäller för högsta dyrort, kommer kostnadsökningen att uppgå till 13,31
milj. kronor. Vid den tidpunkten återstå av kostnadsminskningarna cirka 22
milj. kronor.
Övergång från---(utskottet s. 27 råd 10 till rad 24 uppifrån)---
anställdas avgifter.
Beloppen i de nya löneplanerna innebära en viss sammanpressning av lönetalen,
vilken sammanfaller med den tendens, som utskottet finner önskvärd.
Utöver lön med nämnda belopp böra tjänstemännen tillförsäkras rätt
Statsutskottets utlåtande nr 288.
33
till viss kompensation för stegring i de allmänna levnadskostnaderna genom
bibehållande av ett rörligt tillägg i det nya systemet. Förslaget örn rörligt tilllägg
innebär bland annat, att det högsta månatliga lönebelopp, å vilket
sådant tillägg må beräknas, höjes från 900 kronor till 1 200 kronor.
I motionen 11:566 föreslås att denna krontalsgräns skall förbliva vid 900
kronor. Motionärerna framhålla att en befattningshavare med en årslön av
4 800 kronor får 288 kronor i rörligt tillägg beräknat efter 6 procent av
grundlönen, medan en befattningshavare med en årslön av 14 400 kronor erhåller
ett rörligt tillägg på 864 kronor. Skillnaden blir givetvis större i den
mån levnadskostnaderna stiga och det rörliga tillägget i procent därmed höjes.
Levnadskostnadernas höjning drabbar ju i stort sett en lägre befattningshavare
med låg lön ungefär lika hårt som en inkomsttagare nied högre lön
och ur rättvisesynpunkt anser utskottet det vore riktigare om det rörliga
tillägget konstruerades så, att det utginge med samma belopp för alla ortsgrupper
och för alla löneklasser. Med hänsyn härtill kan utskottet icke biträda
Kungl. Majds förslag, som skulle innebära en ytterligare skärpning av
det redan nu mycket otillfredsställande systemet. Utskottet förordar därför
att rörligt tillägg å de till statens befattningshavare utgående lönerna skall
beräknas på ett belopp av högst 900 kronor per månad.
De i motionen I: 373 och II: 565 framförda yrkandet om översyn av det
statliga lönesystemet med kortare tidsmellanrum har motiverats bland annat
med önskemålet örn lönernas anpassning efter ändring i penningvärdet och
höjning av den allmänna levnadsstandarden. Uppenbara svårigheter---—-
(utskottet s. 27 råd 3 nedifrån till s. 28 rad 9 uppifrån)---närvaran
de
möjligt.
I samband---(utskottet s. 28 rad 9 till råd 15 uppifrån)---
särskilt lönetillägg.
Beträffande sjuklön —--(utskottet s. 28 rad 15 till rad 34 uppifrån)
-—- —- —- sig ändring.
Det är enligt utskottets mening en allvarlig nackdel, att i den allmänna
uppgörelsen med personalrepresentanterna icke inbegripits jämväl frågan
om sjukvårdsförmåner efter sjukförsäkringsreformens genomförande. I frågans
nuvarande läge vill utskottet icke göra erinran mot att utredning kommer
till stånd och att särskilda förhandlingar därvid föras med tjänstemännens
representanter på det sätt, varom de förhandlande parterna kommit
överens. Utskottet vill dock framhålla önskvärdheten av att statstjänstemännen
efter reformens genomförande icke i jämförelse med andra medborgargrupper
komma att intaga en särställning beträffande sjukvårdsförmånerna.
I de hänseenden utskottet ej berört här ovan har Kungl. Maj:ts förslag
ej givit anledning till erinran.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
I. ali riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Majds förslag samt med bifall
till motionerna I: 372 och II: 567 besluta, att vid en allmän
Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 288.
3
34
Statsutskottets utlåtande nr 288.
lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl.
systemet med ortsdifferentierade löner skall under en övergångstid
successivt avvecklas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet förordat,
b) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen II: 566 besluta, att vid nämnda lönereglering
tjänstemännen skola tillförsäkras rörligt tillägg å den del
av månadsavlöningen, som ej överstiger 900 kronor,
c) med bifall —--för löneregleringen;
II. att motionerna —---utskottet anfört.»
2) av herrar Andrén, Malmborg i Skövde, Holmström och Sefve, vilka
ansett, att det stycke av utskottets yttrande, som börjar å s. 28 rad 9 uppifrån
med orden »I samband» och slutar å rad 14 uppifrån med orden
»särskilt lönetillägg», bort utgå.
468889. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:528 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl. jämte i ämnet väck s. 1 i texten