Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen öi kapitalbudgeten under statens affårsverksfonder gjorda framställning angående anslag för budgetåret 1946/4 7 till Distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk jämte i ämnet väckta motioner.

1946-03-12 · 24 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:54, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen öi kapitalbudgeten under statens affårsverksfonder gjorda framställning angående anslag för budgetåret 1946/4 7 till Distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 54.

1

Nr 54.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1946 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

öi kapitalbudgeten under statens affårsverksfonder

gjorda framställning angående anslag för budgetåret

1946/4 7 till Distributionsanläggningar och därmed sammanhängande

arbeten vid statens kraftverk jämte i

ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:! å kapitalbudgeten under statens

affårsverksfonder (bilaga 5, punkt 103, s. 153-—162 av bilagt utdrag avstatsrådsprotokollet

över kommunika tionsärenden för den 4 januari 1946)

föreslagit riksdagen att till Distributionsanläggningar och därmed sammanhängande

arbeten vid statens kraftverk för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

av 37 500 000 kronor.

Ifrågavarande anslag är å riksstaten för innevarande budgetår uppfört

med ett belopp av 18 000 000 kronor.

I skrivelse den 27 april 1945 har vattenfallsstyrelsen hemställt, bland annat,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1945 års riksdag att dels bemyndiga

Kungl. Majit att godkänna ett mellan styrelsen samt Stockholms elektricitetsverk,

Krångede aktiebolag och Sydsvenska kraftaktiebolaget ingånget

konsortialavtal angående bildandet av Svenska stamlinjeaktiebolaget, dels

medgiva, att verkställda byggnadsarbeten på kraftledningarna Nämforsen—

Stadsforscn, Midskog—Änge och Stadsforsen—Överby överlämnades till

Svenska stamlinjeaktiebolaget som dellikvid för vattenfallsstyrelsens innehav

av aktier i bolaget och att därjämte av anslaget till distributionsanläggningar

och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk ytterligare

lör samma ändamål finge användas det belopp, varmed sammanlagda

kostnaderna för nämnda byggnadsarbeten vid överlåtelsetillfället understege

2 600 000 kronor, dels ock anvisa ett investeringsanslag av 2 900 000 kronor

till fullgörande av återstående likvid för vattenfallsstyrelsens anpart av

aktierna i Svenska stamlinjeaktiebolaget.

Över denna vattenfallsstyrelsens framställning avgåvos utlåtanden den 3

maj 1945 av elkraftutredningen och den 4 maj 1945 av kommerskollegium.

Bihang till riksdagens protokoll 1!H6. (> sami. Nr 54.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 54.

Vid kollega utlåtande var fogat ett av Sveriges industriförbund och Svenska

vattenkraftföreningen gemensamt avgivet, den 5 maj 1945 dagtecknat yttrande.

Beträffande innehållet i berörda utlåtanden och yttrande får utskottet

hänvisa till vid detta utlåtande fogade bilagor (bilagor A—C).

Styrelsen har härefter i skrivelse den 22 september 1945 hemställt örn

anvisande av anslag för budgetåret 1946/47 till distributionsanläggningar

och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk. I anslutning

därtill har styrelsen framhållit, att vid utgången av budgetåret 1944/45 förefunnits

en behållning under anslaget av 5 077 154 kronor, varför, då innevarande

års anslag anvisats med 18 000 000 kronor, för sistnämnda budgetår

tillhopa 23 077 154 kronor stöde till förfogande. Detta belopp beräknade styrelsen

skola förslå för de för budgetåret planerade arbetena, därvid hänsyn

tagits till det betydande medelsbehovet för en tredje 200 kV stamlinje från

Indalsälven. Beträffande medelsbehovet för budgetåret 1946/47 har styrelsen

anfört bland annat följande.

För budgetåret 1946/47 beräknade vattenfallsstyrelsen ett anslagsbehov av

27 500 000 kronor under förutsättning, att nuvarande organisation för utbyggnad

av 200 kV stamlinjer skulle bestå. I beloppet inginge sålunda medelsbehovet

för de linjer av nämnda slag, som erfordrades för statens vattenfallsverks

del. Om det av styrelsen i skrivelsen den 27 april 1945 föreslagna

stamlinjebolaget skulle komma till stånd, inträdde vissa förskjutningar

— behovet av anslag till distributionsanläggningar minskades, men

i stället erfordrades anslag för finansiering av bolagets verksamhet — vilka

styrelsen vore beredd att vid behov angiva.

Det stora medelsbehovet för budgetåret 1946/47 föranleddes till väsentlig

del av att en ny 200 kV stamlinje från Indalsälven och en större transformatorstation

i stockholmstrakten behövdes så snart, att en huvudpart av

kostnaderna komme före den 1 juli 1947. Därjämte erfordrades omfattande

kompletteringar av stamlinje- och primärsystemen, beroende på den fortsatta

ökningen av kraftkonsumtionen och på behov att taga igen sådant,

som blivit eftersatt under krigstiden. Även i fråga om bygde- och ortsanläggningarna

förutsåge styrelsen stora utvidgningar och förstärkningar.

De av vattenfallsstyrelsen för budgetåret 1946/47 beräknade anslagsbehoven

framgå av följande sammanställning.

Kronor

Stamlinje för 200 kV Nämforsen—Stadsf orsén jämte anslutningsställverk

i Stadsforsen och jordslutningsspole i Nämforsen. Totalkostnad

3 550 000 kronor, varav i anslagsbehovet för tidigare

år medtagits 2 500 000 kronor. För budgetåret 1946/47 erfordras

återstoden.......................................... 1 050 000

Ställverk för 200 kV vid Forsmoforsen. Totalkostnad 650 000

kronor, varav för budgetåret 1946/47 erfordras ............ 250 000

Komplettering av 200 kV ställverket i Stadsforsen............ 485 000

Ny stamlinje för 200 kV jämte anslutningsställverk och jordslutningsspole:
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 54.

a

Kronor

Sträckan Midskog—Ånge ...................... 3 380 000

» Stadsforsen—Untra .......... .. 10 140 000

* Untra—Väsby, förberedelsearbeten .... 175 000

» Väsby—Överby ........... . 345 000

Anslutningsställverk i Midskog, Ånge och Stadsforsen

jämte jordslutningsspole .............. 600 000

Ställverk i Untra............................. 250 000

Totalkostnad kronor 14 890 000

Härav erfordras för budgetåret 1946/47 ... ...............

Stamlinjestation för 200/70 kV vid Överby. Totalkostnad preliminärt

beräknad till 4 500 000 kronor, varav för budgetåret

1946/47 erfordras ..................................

Primärlinje för 70 kV till Rimbo, sekundärstation för 70/20 kV

i Rimbo och likriktarestationer för Roslagsbanan. Totalkostnad

enligt föregående års beräkning, avseende en första utbyggnadsetapp,

1 100 000 kronor och enligt senaste beräkning för

slutlig utbyggnad 1 450 000 kronor, varav i anslagsbehovet för

tidigare år medtagits 900 000 kronor. För budgetåret 1946/47

erfordras återstoden ....................................

Stamlinje för 130 kV Hallsberg—Moholm. Totalkostnad 1 750 000

kronor, varav i anslagsbehovet för tidigare år medtagits

1 100 000 kronor. För budgetåret 1946/47 erfordras återstoden

Ny stamlinje för 130 kV ................... ...........

Anläggningar för järnvägselektrifiering .....................

Faskompenseringskondensalorer ...........................

Diverse utvidgningar av stamlinje- och primärsystemen ......

Bygde- och ortsanläggningar .........................''.....

Oförutsett och diverse ..................... .......

Kronor

11 400 000

3 000 000

550 000

650 000

3 000 000

250 000

700 000

3 000 000

2 300 000

865 000

Summa kronor 27 500 000.

Sedan Kungl. Maj:t den 23 november 1945 förklarat vad vattenfallsstyrelsen

hemställt i fråga om bildande av ett stamlinjebolag m. m. icke föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd, har styrelsen i skrivelse den 10''december 1945,

med ändring av sitt äskande i skrivelsen den 22 september 1945, hemställt

örn — förutom ett anslag av 2 500 000 kronor å tilläggsstat lill riksstaten för

innevarande budgetår — ett investeringsanslag för budgetåret 1946/47 av

37 500 000 kronor.

Styrelsen framhåller i sistnämnda skrivelse, att styrelsen i anledning av

Kungl. Majlis beslut rörande frågan örn bildandet av eli stamlinjebolag

''näste räkna med att för framtiden utföra alla ytterligare stamlinjer för 200

kV med undantag av de linjer för denna spänning, vilka redan påbörjats av

Stockholms stad mellan Horndal och Untra och mellan Untra och Stockholm

samt av Sydsvenska kraftaktiebolaget mellan Nässjö och Malmö. På grund

härav tillkomme medelsbehov, utöver de av styrelsen tidigare uppgivna, redan

för innevarande och även för nästa budgetår.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 54.

Beträffande dessa medelsbehov anför styrelsen följande:

Enighet har rått mellan vattenfallsstyrelsen och berörda kraftföretag om

de nya stamlinjer för 200 kV, som med hänsyn till landets kraftförsörjning

erfordras under de närmaste åren och vilka skulle utförts av det tilltänkta

stamlinjebolaget. Någon anledning att ändra de förefintliga planerna finnes

icke, utan vattenfallsstyrelsen kan fastställa sina nu tillkommande arbetsuppgifter

i anslutning till nämnda planer. Utöver de stamlinjer, varmed

styrelsen räknat för egen del, samt de nyssnämnda linjerna Horndal—Untra

—Stockholm och Nässjö—Malmö erfordras till år 1947 en linjesträcka Hallsberg—Nässjö,

vilken får en längd av omkring 170 kilometer och är avsedd

att ingå i en linje nummer 2 från Hallsberg till Malmö. Därjämte räknas nu

med så tidigt färdigställande av Sydsvenska kraftaktiebolagets kraftanläggning

vid Hjälta i Faxeälven, att för den linje, som skall överföra kraften

därifrån, icke endast stakning och andra förberedelser utan även en del av

materielanskaffningen infalla under budgetåret 1946/47. Sistnämnda linje

kommer att bestå av två nya sektioner, nämligen Hjälta—Hölleforsen och

Änge—Hallsberg, vilka förenas med vattenfallsstyrelsens befintliga ledningssträcka

Stadsforsen—Änge. De nya sträckorna få en sammanlagd längd av

omkring 450 kilometer.

Medelsbehovet för sträckan Hallsberg—Nässjö jämte 200 kV anslutningsställverk

beräknar vattenfallsstyrelsen till 7 500 000 kronor, varav 2 500 000

kronor torde erfordras under innevarande budgetår. Till förberedelser och

materielanskaffning för linjerna Hjälta—Hölleforsen och Änge—Hallsberg

bör under budgetåret 1946/47 ett belopp av 5 000 000 kronor stå till förfogande.

I vattenfallsstyrelsens skrivelse den 22 september 1945 har i ett särskilt

.stycke intagits beskrivning med mera beträffande den tredje stamlinje från

Indalsälven, som erfordras för vattenfallsstyrelsens del. Ifrågavarande stycke

bör med hänsyn till numera inträdda förskjutningar ersättas med följande:

»Belastningsprognoserna utvisa, att en ny 200 kV stamlinje från Indalsälven

erfordras till hösten 1947. Det har befunnits lämpligt att utföra den med

två skilda sträckor, nämligen en från Midskogs kraftstation till Ånge och en

från Stadsforsen till Untra. Från Untra och till Väsby i närheten av den

nedan omförmälda nya stationen vid Överby avses styrelsens kraft tills vidare

bliva enligt överenskommelse med Stockholms stad transiterad på den 200

kV ledning från Untra till Stockholm, som staden bygger. I sammanställningen

upptagas kostnader för de 85 respektive 300 kilometer långa sträckorna

Midskog—Änge och Stadsforsen—Untra samt den 10 kilometer långa

förbindelseledningen Väsby—Överby. För den kompletteringssträcka Untra

_Väsby, som beräknas bli erforderlig inom några år, böra stakning och

andra förberedelsearbeten utföras redan nu, varför kostnaden härför medräknats

i anslagsbehovet. Vidare uppstå kostnader för anslutningsställverk i

Midskog, Ånge och Stadsforsen, för jordslutningsspole och för ställverk i

Untra.»

Departementschefen har anfört följande.

Den första i Sverige anlagda kraftledningen för 200 kV spänning byggdes

under 1930-talet av Krångede aktiebolag från Krångede till Horndal och av

Stockholms elektricitetsverk från Horndal till Stockholm. Sedermera lia

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 54.

o

ytterligare tre dylika stamlinjer byggts från mellersta Norrland lill Mellansverige.

Stamlinjenätet är baserat på en »samlingsskena» för 200 kV längs

Indalsälven mellan Järpströmmen och Stadsforsen. Från »samlingsskenan»,

till vilken ett antal större kraftverk äro anslutna, utgå vid Stadsforsen två

och vid Krångede likaledes två stamlin jer för överföring av kraft södern t.

Av de båda linjerna från Stadsforsen, vilka ägas av staten, är den ena dragen

över Änge och Ljusdal till Hallsberg samt den andra över Torpshammar,

Ljusdal, Ockelbo och Horndal till Västerås. De båda ändpunkterna äro numera

förbundna med en 200 kV linje, utgörande begynnelsen till en sydlig

»samlingsskena», i det att statens i början av 1920-talet utförda 130 kV linje

Trollhättan—Västerås ombyggts till 200 kV på sträckan Hallsberg—Västerås.

Då båda linjerna från Krångede, i vilka Krångede aktiebolag och Stockholms

stad äro huvudintressenter, äro dragna över Ljusdal till Horndal, från vilken

sistnämnda plats utgå två ledningar, en — ägd av Stockholms stad — till

Stockholm och en — ägd huvudsakligen av Sydsvenska kraftaktiebolaget —

(iver Hallsberg till Nässjö.

Enligt de av 1941 och 1942 års riksdagar godkända standin jeavtalen är

ett intimt samarbete etablerat mellan intressenterna i de fyra stamlinjerna.

Denna parallelldrift kompletteras av en kontinuerlig samköming av praktiskt

taget alla landets kraftstationer i den s. k. centrala driftledningens regi

På grund av det ständigt växande kraftbehovet kan en betydande utbyggnad

av stamlinjenätet förutses bliva erforderlig. Det räknas sålunda med tillkomsten

av tre nya stamlinjer för 200 kV från mellersta Norrland söderut

under de närmaste åren samt med kompletteringar av stamlinjenätet i mellersta

och södra Sverige. Vissa linjer äro redan under byggnad eller planerade.

Stockholms elektricitetsverk har erhållit koncession att bygga en ny stamlinje

för 200 kV å sträckan Horndal—Untra, och avsikten är att denna linje

skall fortsätta från Untra till Stockholm, därmed ersättande en dubbel 100

kV ledning å samma sträcka.

Vid anvisandet av anslaget för innevarande budgetår till distribulionsanläggningar

och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk

avsågs eli belopp av 300 000 kronor till stakning och förberedelser för en

ny stamlinje för 200 kV från Indalsälven till Mellansverige. Med hänsyn till

den hastigt växande belastningen på de övriga stamlinjerna har själva arbete!

på den nya linjen redan påbörjats. Kostnaderna härför under nu löpande

budgetår beräknas kunna täckas med besparingar å anslaget till följd av

verkstadskonflikten. Linjen skall utföras i tre skilda sträckor, nämligen en

från Midskogs kraftstation till Änge, en från Stadsforsen till Untra och en

från Väsby till en planerad mottagningsstation vid Överby cirka 7 kilometer

nordväst örn Norrvikens sekundärstation. Ledningsförbindelse mellan Untra

och Väsby skall lills vidare enligt överenskommelse etableras med hjälp av

Stockholms elektricitetsverks under byggnad varande stamlinje Untra—- Stockholm. Vattenfallsstyrelsen avser emellertid att redan nu utföra stakning

och andra förberedelsearbeten för en egen linje Untra—Väsby.

Sydsvenska kraftaktiebolaget har för närvarande under byggnad en 200

kV stamlinje Nässjö—Malmö. Vidare Ilar bolaget planerat alt från sin kraftstation

vid Hjälta i Faxälven bygga en 200 kV stamlinje söderut. Linjen

skulle bestå av Iva sektioner, nämligen Hjälta—Hölleforsen och Ånge—Hallsberg,

förenade genom transilering över statens kraftverks ledning Stadsforsen—Ånge.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 54.

Slutligen har vattenfallsstyrelsen förklarat, att redan till år 1947 bör utföras

en ny stamlinje för 200 kV ä sträckan Hallsberg—Nässjö, avsedd att

ingå i en andra linje mellan Hallsberg och Malmö.

För anordnande av gemensam drift av redan färdiga eller påbör jade stamlinjer

samt för byggande och drift av nya stamlinjer från kraftverk inom

Ångermanälvens och söder därom belägna vattenområden har vattenfallsstyrelsen

föreslagit samt med Stockholms elektricitetsverk, Krångede aktiebolag

och Sydsvenska kraftaktiebolaget träffat preliminär överenskommelse örn

bildandet av ett särskilt bolag, Svenska stamlinjeaktiebolaget. Enär förslaget

icke godtagits av Kungl. Maj:t, saknar jag anledning att i detta sammanhang

närmare redogöra för det konsortialavtal och den bolagsordning, som enligt

förslaget skulle ligga till grund för bolagets verksamhet. Jag vill här allenast

erinra om, hurusom vattenfallsstyrelsen vid förslagets avgivande förutsatte,

att samtliga nya stamlinjer för 200 kV utom sådana från övre till mellersta

Norrland skulle byggas och ägas antingen av staten eller av ett aktiebolag

med staten samt kommunala och privata intressenter som ägare, att i vilketdera

fallet parallelldrift mellan de förefintliga ledningarna skulle ske såsom

hittills samt att i senare fallet de nuvarande ledningarna skulle utarrenderas

till stamlinjebolaget.

1 överensstämmelse härmed har vattenfallsstyrelsen, sedan Kungl. Maji

meddelat beslut rörande frågan örn stamlinjebolagets bildande, förklarat sig

räkna med att för framtiden få utföra alla nya stamlinjer för 200 kV med

undantag av de linjer, som redan påbörjats av Stockholms elektricitetsverk

å sträckan Horndal—Untra—Stockholm samt av Sydsvenska kraftaktiebolaget

å sträckan Nässjö—Malmö. Styrelsen har därför nu äskat dels anslag å

tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår med 2 500 000 kronor till

påbörjande av den nya stamlinjen Hallsberg—Nässjö, dels ock anvisande av

medel å riksstaten för nästa budgetår till fortsättning av sistnämnda linje

och stamlinjen Midskog—Överby med därtill hörande ställverks- och stationsarbeten

samt lill förberedelser och materielanskaffning för de av Sydsvenska

kraftaktiebolaget planerade sträckorna Hjälta—Hölleforsen och

Änge—Hallsberg.

Styrelsens anslagsäskande för nästa budgetår innefattar även ett flertal

andra poster å delvis betydande belopp. Tre av dessa poster, nämligen en

stamlinje för 200 kV å sträckan Nämforsen—-Stadsforsen jämte anslutningsställverk

i Stadsforsen och jordslutningsspole i Nämforsen, en primärlinje

för 70 kV till Rimbo jämte sekundärstation i Rimbo och likriktarstationer

för Roslagsbanan samt en stamlinje för 130 kV å sträckan Hallsberg—Moholm,

avse slutförandet av redan pågående arbeten. En annan av posterna,

betecknad »ny stamlinje för 130 kV» och upptagen med ett belopp av

3 000 000 kronor, gäller ett projekt som ännu är under förberedande behandling.

Beträffande övriga poster tillåter jag mig hänvisa till styrelsens sammanställning

med tillhörande kommentar.

Det är även enligt min mening lämpligt, att samtliga nya stamlinjer för

200 kV och högre spänning komma att ägas av staten. Jag har likaledes den

uppfattningen, att en snabb utbyggnad av nu planerade stamlinjer är påkallad

för att kraftförsörjningen under de närmaste åren skall bliva tryggad.

Med hänsyn härtill är jag beredd att biträda samtliga vattenfallsstyrelsens

nu föreliggande förslag.

Vad angår det av styrelsen begärda anslaget å 37 500 000 kronor för nästa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 5/j.

7

budgetår innefattar detsamma, såsom nyss nämnts, ett belopp ;(v 3 000 000

kronor till ett ännu icke utarbetat projekt rörande en ny stamlinje för

130 kV. Till denna del torde anslaget böra ställas till styrelsens förfogande

först sedan styrelsen inkommit med tillfredsställande uppgifter rörande projektet

och dess lämplighet.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Herman Ericsson

m. fl. (1:201) och den andra inom andra kammaren av herr Olsson i

Oskarshamn m. fl. (11:305), i vilka hemställts att riksdagen vid bifall till

Kungl. Maj:ts förevarande anslagsäskanden måtte uttala att Kungl. Maj:t

ville taga det i vattenfallsstyrelsens skrivelse av den 27 april 1945 framlagda

förslaget örn bildandet av ett stamlinjebolag under förnyat övervägande samt

vidtaga i anledning därav erforderliga åtgärder i enlighet med nämnda förslag.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, får

utskottet hänvisa till motionen II: 305, vid vilken fogats avskrift av vattenfallsstyrelsens

i det föregående omnämnda skrivelse den 27 april 1945 jämte

däri omförmälda förslag till konsortialavtal och bolagsordning.

Av förslaget till bolagsordning och konsortialavtal inhämtas bland annat

följande.

Som stiftare’ och aktieägare i det nya bolaget, vars namn föreslås bliva

Svenska Stamlinje AB, skulle ingå vattenfallsstyrelsen å Kungl. Maj:ts och

kronans vägnar samt Stockholms Elektricitetsverk, Krångede AB och Sydsvenska

Kraft AB, i fortsättningen benämnda Kraftföretagen.

Det är avsett att aktiekapitalet skall utgöra minst 10 och högst 30 miljoner

kronor. Aktierna skola fördelas i två olika serier, varav den ena skall

omfatta 55 %> och helt innehavas av staten, medan kraftföretagen gemensamt

skola förfoga över den andra serien och därmed 45% av aktierna.

Bolagets styrelse skall bestå av 7 ledamöter med lika många suppleanter.

Av ledamöterna och suppleanterna skall en ledamot och en suppleant för

denne utses av Kungl. Maj:t. Denne ledamot skall vara ordförande i styrelsen.

Därutöver skall staten äga utse 3 styrelseledamöter och 3 suppleanter,

medan kraftföretagen tillsammans skola äga utse 3 ledamöter och 3

suppleanter. Vattenfallsstyrelsen har utgått ifrån, att de 3 ordinarie styrelseledamöter,

som skola utses av staten, skola vara tjänstemän i vattenfallsstyrelsen.

Enligt konsortialavtal^ förbinda sig kontrahenterna att till bolaget upplåta

rätten till kraftöverföring på dem nu tillhöriga kraftledningar för 200

kV samt i erforderlig omfattning ställa till förfogande 200 kV ställverksdelar

för parallelldriften. Dessa ledningar förbli sålunda de olika kontrahenternas

egendom, men bolaget skall äga helt disponera dem. Bland de linjer,

som skola behandlas på detta sätt, ha även medtagits några under arbete

varande linjer, nämligen Horndal—Untra—Stockholm, Västerås—Hallsberg

samt Nässjö—Malmö.

För de till bolaget upplåtna ledningarna erlägger bolaget årsvis en avgift

utgörande 4 % ränta på anläggningskapitalet jämte avskrivning enligt avbolagsstyrelsen

fastställda, för samtliga ledningar gemensamma riktlinjer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 54.

Utskottet.

Andra än ovan nämnda under arbete varande kraftledningar för 200 kV

skola av kontrahenterna överlåtas till bolaget mot gottgörelse för nedlagda

självkostnader.

Bolagets verksamhet skall i huvudsak avse överföring av kraft på ledningar

med omkring 200 kV spänning. Överföring av kraft från Västerbottens

och Norrbottens län, där staten äger den dominerande delen av vattenkraften,

skall enligt avtalet icke omhändertagas av bolaget.

För sin verksamhet skall bolaget bygga, äga, driva och underhålla alla nya

kraftledningar för 200 kV samt förhyra och driva de ovan omnämnda befintliga

kraftledningarna.

Det är meningen att bolaget skall tillgodose kontrahenternas hela behovav

kraftöverföring, och så länge så sker skall kontrahent icke själv bygga

nya ledningar.

Avgifterna för kraftöverföringen skola bestämmas så, att de tillsammantagna

täcka bolagets kostnader, vari inräknas en utdelning av 4 % på aktiekapitalet

samt avskrivning för de av bolaget ägda anläggningarna. Utdelningen

på aktiekapitalet är sålunda maximerad till 4 %.

Det är avsett att nya kraftledningar skola finansieras genom erforderlig

aktieteckning och genom upplåning, varvid kontrahenterna äro skyldiga

att ikläda sig ansvar för lån i den utsträckning bolagets styrelse påfordrar

och så att ansvaret för det nytillkommande lånet blir proportionellt mot andelarna

i det nya överföringsbehovet. Kontrahent äger dock rätt att i stället,

örn han så föredrager, tillskjuta lånemedel på villkor, som icke äro för bolaget

ogynnsammare än de villkor, som bolaget skulle kunna''erhålla genom

annat lån.

Konsortialavtalet kan uppsägas till upphörande först efter det minst 30

år förflutit efter bolagets registrering, örn sådan uppsägning icke sker minst

3 år före utgången av denna tidsperiod, förlänges avtalet ytterligare 10 år

o. s. v. i 10-årsperioder.

I konsortialavtalet är vidare stadgat, att kronan skall äga rätt att efter

anmälan minst 3 år i förväg, sedan 30 år förflutit efter bolagets registrering,

inlösa de i kommunal och enskild ägo varande aktierna till deras nominella

värde med tillägg av den på aktierna belöpande andelen i bolagets

fonder med undantag av skattefond, pensionsmedel och fonder av samma

art som värdeminskningskonto.

Till distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid

statens kraftverk har för innevarande budgetår anvisats 18 000 000 kronor.

Vattenfallsstyrelsens medelsäskanden för ifrågavarande ändamål för budgetåret

1946/47 ha framlagts i två etapper. Sålunda har styrelsen till en

början, under förutsättning att nuvarande organisation för utbyggnad av

200 kV stamlinjer skulle bestå, angivit medelsbehovet för budgetåret 1946/47

till 27 500 000 kronor, däri inginge medelsbehovet för de linjer av angivet

slag som erfordrades för vattenfallsverkets del. Senare har styrelsen —

under hänvisning till att Kungl. Majit funnit av styrelsen framlagt förslag

om bildandet av ett stamlinjebolag för byggande och drift av stamlinjer

icke föranleda till någon Kungl. Majlis åtgärd — förklarat sig böra räkna

med att för framtiden få utföra alla ytterligare stamlinjer för 200 kV med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 54.

9

undantag av vissa av Stockholms stad och Sydsvenska kraftaktiebolaget påbörjade

linjer, och att med hänsyn härtill medelsbehovet för budgetåret

1946/47 kunde uppskattas till 37 500 000 kronor. Härjämte har styrelsen

hemställt om anvisande å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår

av ett anslag å 2 500 000 kronor. Av beloppen avses för byggande av nya

200 kV stamlinjer dels 11 400 000 kronor för en till 14 890 000 kronor kostnadsberäknad,

delvis redan påbörjad ny stamlinje från Indalsälven till Mellansverige,

dels 7 500 000 kronor — därav 2 500 000 kronor å tilläggsstat

— för en ny linjesträcka Hallsberg—Nässjö, dels ock 5 000 000 kronor för

påbörjande av en ny linje i två sektioner Hjälta—Hölleforsen och Ange—

Hallsberg.

Hittills ha fyra 200 kV stamlinjer uthyggts från mellersta Norrland till

Mellansverige. Två av dessa ägas av staten. De övriga två linjerna tillhöra

olika kommunala och enskilda företag, vilkas huvudintressenter äro Stockholms

stad, Krångede aktiebolag och Sydsvenska kraftaktiebolaget. Enligt

särskilda av 1941 och 1942 års riksdagar godkända avtal ha överenskommelser

träffats om parallelldrift av de olika linjerna under krigsåren under

enhetlig ledning.

Behov föreligger av nya stamlinjer för överföring av kraft från mellersta

Norrland till Mellansverige. Under 1940-talet beräknas sålunda ytterligare

tre 200 kV stamlinjer behöva utbyggas.

Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 27 april 1945 underställt Kungl.

Maj:ts prövning frågan om formerna för det fortsatta utbyggandet och den

framtida driften av stamlinjenätet beträffande 200 kV stamlinjer. Styrelsen

bär därvid framhållit, att den hittillsvarande ordningen för utbyggandet

— innebärande att staten respektive de kommunala och privata intressenterna

var för sig utbygger och äger de stamlinjer som erfordrades för överföring

av respektive intressenters krafttillgång — icke bör bibehållas. 1

stället böra enligt styrelsen antingen samtliga nya stamlinjer byggas och

ägas av staten eller ock utbyggas och ägas av ett aktiebolag med staten och

de kommunala och privata intressenterna som ägare. Bolaget förutsättes

därvid skola arrendera de nuvarande stamlinjerna samt omhändertaga parallelldriften

av samtliga linjer. Vattenfallsstyrelsen, som för sin del förordat

det senare alternativet, har framlågt förslag till bolagsordning för ett dylikt

stamlinjebolag samt ett konsortialavtal i ämnet mellan styrelsen, å ena, samt

.Stockholms elektricitetsverk, Krångede aktiebolag och Sydsvenska kraftaktiebolaget

å andra sidan.

Kungl. Majit har emellertid, såsom ovan framhållits, funnit vattenfallsstyrelsens

berörda förslag icke föranleda till någon Kungl. Majlis åtgärd.

I motionerna 1: 201 och lii 305 har föreslagits, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit uttala önskvärdheten av eli förnyat övervägande av

frågan om bildande av ett stamlinjebolag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 5A

Enligt gällande avtal drivas de nuvarande 200 kV ledningarna från nedre

Norrland till Mellansverige parallellt. Erfarenheterna från de senaste åren

hava bestyrkt behovet av en samordning av driften i fråga. Från olika håll

har omvittnats, att samarbetet varit ägnat att underlätta och säkerställa

kraftförsörjningen i landets mellersta och södra delar. Det av vattenfallsstyrelsen

framlagda förslaget om bildande av ett särskilt bolag med staten

och övriga ägare av de nuvarande stamlinjerna som intressenter syftar dels

till tillskapandet av en fastare organisationsform för bedrivande av detta

samarbete, dels ock till möjliggörande av en såsom erforderlig ansedd samordning

av den fortsatta utbyggnaden av landets stamlinjenät. Såväl elkraftutredningen

som kommerskollegium har tillstyrkt vattenfallsstyrelsens

förslag. Jämväl Sveriges industriförbund och Svenska vattenkraftföreningen

ha uttalat sig för bildandet av det föreslagna bolaget.

Även utskottet finner starka skäl kunna åberopas till stöd för förslaget.

Utskottet får därvid till en början erinra om elkraftutredningens uttalande,

att i den nuvarande överenskommelsen i fråga örn stamlinjerna visserligen

finnes stadgat att samråd skall ske beträffande fortsatt utbyggnad av

stamlinjenätet men att detta icke säkrar att den största planmässigheten

erhålles, eftersom samrådet i realiteten icke alltid kan ske på ett tillräckligt

förberedande stadium, ävensom att samma begränsning föreligger beträffande

möjligheten för staten att koncessionsvägen trygga en planmässig

utbyggnad. Utskottet delar deima uppfattning. Enligt utskottets mening

synes större planmässighet kunna ernås såväl i fråga om utbyggandet som

driften av stamlinjerna om ledningen av verksamheten anförtros den för

ändamålet föreslagna organisationen. Förutom säkerställande av en samordning

av utbyggnaderna vinnes härigenom, att hela stamlinjesystemet

kommer att drivas under enhetlig ledning, vartill kommer att ett ökat intresse

från de icke statliga intressenternas sida torde vara att förvänta när

det gäller att tillgodogöra av deni hittills gjorda erfarenheter på kraftöverföringens

område.

Det må i förevarande sammanhang erinras, att ingångna överenskommelser

om samarbete utlöpa år 1950. Framhållas må även, att enligt förslaget

till bolagsordning statens inflytande i bolaget i erforderlig omfattning

blivit tillgodosett, i det att staten skall äga teckna 55 % av aktiekapitalet

samt utse fyra av bolagets sju styrelseledamöter, däribland styrelsens ordförande.

Beaktas må, att av de icke statliga intressenterna — Stockholms

elektricitetsverk, Krångede aktiebolag och Sydsvenska kraftaktiebolaget —

Stockholms elektricitetsverk är ett helkommunalt företag, att intressenterna

i Sydsvenska kraftaktiebolaget till dominerande del utgöras av vissa städer

samt att sistnämnda båda företag äro stora delägare i Krångedebolaget.

Framhållas må slutligen, att ett antagande av förslaget, såsom elkraftutredningen

i sitt utlåtande över vattenfallsstyrelsens förslag anfört, icke lärer

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 54.

11

föregripa utredningens ställningstagande beträffande övriga kraftförsörjningsfrågor.

Utskottet har i likhet med motionärerna funnit, att de skäl som anförts

lill stöd för bildandet av ett stamlinjebolag icke utan vidare kunna avvisas.

Med hänsyn härtill förutsätter utskottet, att Kungl. Maj:t tager frågan örn

bildande av ett stamlinjebolag under förnyat övervägande. Då utskottet

funnit det av vattenfallsstyrelsen i ämnet framlagda förslaget till konsortialavtal

och bolagsordning i allt väsentligt godtagbart, har utskottet för sin

del velat förorda, att detsamma utan riksdagens vidare hörande lägges till

grund för beslut i ämnet.

Kungl. Maj:ts förslag till medelsäskanden dels å tilläggsstat till riksstaten

för innevarande budgetår och dels å riksstaten för budgetåret 1946/47

är uppgjort från den förutsättningen, att staten i fortsättningen ensam skall

ombesörja och bekosta erforderlig utbyggnad av stamlinjenätet. Därest det

av vattenfallsstyrelsen föreslagna stamlinjebolaget kommer till stånd, inträda,

såsom styrelsen framhållit, vissa förskjutningar i fråga örn medelsbehovet.

Detta minskas sålunda med belopp, som beräknats för utbyggnad

av 200 kV-stamlinjer, medan å andra sidan medel erfordras för genomförandet

av aktieteckning i det föreslagna bolaget samt eventuellt för finansiering

lane vägen av genom bolaget bedriven utbyggnad av stamlinjer. Utskottet

vill i nuvarande läge tillstyrka anvisande av de av Kungl. Majit äskade

anslagen. Utskottet förutsätter därvid att anslagen må disponeras

jämväl för genomförande av en aktieteckning i det ifrågasatta bolaget ävensom

att, därest bolaget bildas, det belopp som beräknats för byggande av

stamlinjer om 200 kV icke utnyttjas. Eventuellt erforderlig medelsanvisning

för tillgodoseende av det av vattenfallsstyrelsen föreslagna stamiinjebolagets

behov av rörelsekapital torde sålunda, om bolaget kommer till

stånd, böra framdeles underställas riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen må till Distributionsanläggningar och därmed

sammanhängande arbeten vid statens kraftverk för

budgetåret 1946/47 under statens affärsverksfonder, statens

vattenfallsverk, anvisa ett investeringsanslag av 37 500 000

kronor;

b) att riksdagen må med bifall lill motionerna I: 201 och

II: 305 i skrivelse till Kungl. Majit giva till känna vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 12 mars 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. 13. JOHANSSON.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 54.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström, Gränebo, Karl

Andersson, Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Berling, Näsström, Hesselbom, Albertsson, Inar

Persson och Ragnar Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Törnlcvist, Ward, Ohlin, Falla, Bergström, Rubbestad,

Andersson i Malmö, Holmström, Åkerström, Thäpper, Onsjö och Persson i Vinberg.

Reservation

av herrar Gränebo, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Näsström, Hesselbom,

Ivar Persson, Törnkvist, Rubbestad, Åkerström, Thäpper, Onsjö och Persson

i Vinberg, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava

följande lydelse:

»Till distributionsanläggningar — — — 18 000 000 kronor.

Vattenfallsstyrelsens medelsäskanden — — — Änge—Hallsberg.

Hittills ha---enhetlig ledning.

Behov föreligger---behöva utbyggas.

Vattenfallsstyrelsen har---andra sidan.

Kungl. Majit---Maj:ts åtgärd.

I motionerna--- — ett stamlinjebolag.

Det samarbete som på grundval av 1941 och 1942 års avtal etablerats mellan

vattenfallsstyrelsen, Krångede aktiebolag och Stockholms elektricitetsverk

bland annat genom organiserandet av en särskild teknisk organisation

— den s. k. stamlinjeorganisationen — har såvitt utskottet kunnat utröna

i allt väsentligt fungerat väl. Jämväl den särskilda organisation för samkörning

mellan praktiskt taget samtliga kraftproducenter i landet, vilken trädde

i verksamhet vid krigsutbrottet — den s. k. centrala driftledningen — och

som avses skola fungera även i fortsättningen, har verksamt bidragit till att

säkerställa ett ändamålsenligt utnyttjande av landets krafttillgångar. Den

uppbyggda organisationen har enligt vunna erfarenheter fungerat väl och

detta under en tid då särskilt stora krav ställts på distributionsapparaten.

Utskottet får härvidlag åberopa Sveriges industriförbunds och Svenska vattenkraftföreningens

uttalanden i yttrande till kommerskollegium, att de hittillsvarande

stamlinjeavtalen fungerat tillfredsställande, att några bärande

skäl för systemets upphörande icke framlagts ävensom att sträckningen av

norrlandslinjerna i stort sett kunnat fastställas på överenskommelsens väg.

Vid sådant förhållande synes det utskottet icke vara påkallat att tillskapa en

ny organisation på förevarande område.

Icke heller kan utskottet finna, att den föreslagna organisationen är nödvändig

för att säkerställa ett ändamålsenligt fortsatt utbyggande av stamlinjenätet.

Departementschefen har härvidlag funnit lämpligt, att samtliga nya

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 54.

13

stamlinjer för 200 kV och högre spänning komma att ägas av staten. Erforderligt

samarbete bör enligt utskottets mening liksom hittills kunna etableras

mellan därav berörda parter. Härtill kommer att kraven på planmässighet

kunna tillgodoses i samband med Kungl. Majits prövning av ansökning av

koncession för nytt kraftledningsföretag.

Utskottet finner sålunda förklarligt, att Kungl. Maj:t icke funnit vattenfallsstyrelsens

förslag örn bildande av ett särskilt stamlinjebolag föranleda

till någon åtgärd. Vad motionärerna anfört till stöd för bildandet av ett dylikt

bolag utgör enligt utskottets mening icke tillräckliga skäl för frångående

av den inställning, Kungl. Majit intagit till detta spörsmål.

Mot vattenfallsstyrelsens av departementschefen tillstyrkta förslag till

medelsanvisning under förevarande anslag — 2 500 000 kronor å tilläggsstat

till riksstaten för innevarande budgetår samt 37 500 000 kronor å riksstaten

för budgetåret 1946/47 — har utskottet icke funnit anledning till

erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen--- 37 500 000 kronor;

b) att motionerna I: 201 och lii 305 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 54.

Bilaga /i.

Elkraftutredningens yttrande till Konungen.

I skrivelse den 28 april 1945 har Kungl. Majit anbefallt elkrafiutredningen

att avgiva yttrande över av vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 27 april

1945 framlagt förslag angående bildande av ett stamlinjebolag. Till åtlydnad

härav får elkraftutredningen härmed anföra följande.

Elkraftutredningen har i sina direktiv erhållit uppdrag att undersöka,

huruvida staten genom vidgad egen insats eller särskilda kontrollåtgärder

bör erhålla ökat inflytande över stamlinjerna från Norrland till mellersta

och södra Sverige. Denna fråga har varit föremål för överläggningar inom

utredningen och utredningen har även haft tillfälle att under hand taga del

av det utarbetade förslaget till konsortialavtal och bolagsordning för ett

stamlinjebolag.

Innan utredningen går närmare in på det föreliggande förslaget, vill utredningen

något beröra den nuvarande organisationen för kraftöverföring

på stamlinjenätet.

I vattenfallsstyrelsens underdåniga skrivelse finnes en närmare redogörelse

för tillkomsten av det nuvarande stamlinjenätet för 200 kV. För närvarande

äger staten två stamlinjer från mellersta Norrland till Mellansverige

samt de kommunala och enskilda intressenterna två linjer. Enligt den

av generaldirektör Granholm år 1937 avgivna utredningen borde, sedan staten

samt de enskilda intressenterna utfört vardera en linje, de därefter erforderliga

linjerna byggas gemensamt i bolagsform. För den tredje och fjärde

stamlinjen valdes sålunda icke exakt den organisationsform, som Granholm

förordat. Det överenskoms emellertid — enligt de av 1941 och 1942

års riksdagar godkända stamlinjeavtalen — att samarbete skulle ske mellan

såväl de nya som de äldre linjerna. Detta innebar, att staten skulle äga rätt

att överföra kraft på de enskilda linjerna och tvärt örn, i den mån överföringsförmåga

fanns disponibel. Sådan överföring skulle ske efter i stort

sett självkostnadsprincip. Den minskning av kraftförlusterna, som erhölls

genom parallelldrift av ledningarna, skulle komma staten och de enskilda

i lika mån till godo. För att lösa de frågor, som rörde samarbetet, exempelvis

föreskrifter för samkörningen, den ekonomiska avräkningen m. lii.,

tillsattes en teknisk delegation med representanter för vattenfallsstyrelsen,

Stockholms elektricitetsverk och Krångede AB. Denna stamlinjedelegation

tillsatte sedan särskilda expertutskott för handläggning av sådana tekniska

frågor, som med hänsyn till parallelldriften fordrade en gemensam lösning.

Skötsel, underhåll och driftövervakning av de olika ledningarna skulle omhänderhas

av respektive ägare. I drifthänseende har dock ett intimt samarbete

måst ske.

Denna parallelldrift av stamlinjerna har automatiskt medfört en kontinuerlig

samköming av de olika företagens kraftstationer. Sådan samköming

fanns emellertid även tidigare och omfattade även andra företag än de, som

ägde stamlinjer för 200 kV. En särskild organisation för samköming mellan

kraftföretag hade skapats genom den s. k. centrala driftledningen, i vilken

ingå praktiskt taget samtliga landets kraftproducenter. Denna organisation

trädde i verksamhet vid krigsutbrottet och var närmast avsedd för krigsförhållanden.

Genom samordning av kraftproduktionen har centrala driftled
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 54.

15

ningen verksamt bidragit till att säkerställa landets kraftförsörjning. De

goda erfarenheter, som vunnits, lia föranlett en överenskommelse, att

centrala driftledningen skall fungera även efter kriget.

1 fråga om det gemensamma utnyttjandet av stamlinjenätet har centrala

driftledningen icke haft anledning ingripa, även om dylik möjlighet förutsetts

för krigsförhållanden. Det ovan relaterade samarbetet mellan ägarna

till de olika stamlinjerna har nämligen hittills fungerat på ett ur alla synpunkter

tillfredsställande sätt.

Det kan förutses en betydande utveckling av stamlinjenätet. Under den

närmaste femårsperioden räknas det sålunda med tillkomsten av icke mindre

än tre nya stamlinjer från Norrland. Med hänsyn härtill är det uppenbart,

att frågan örn organisationen för stamlinjenätet måste tagas under

omprövning. Även örn den nuvarande organisationen fungerat väl. finns det

icke någon säkerhet för att så kommer alt bli fallet i framtiden. Den nuvarande

överenskommelsen örn samarbete i fråga örn stamlinjerna gäller nämligen

icke längre än till år 1950, och resultatet torde även vara avhängigt av

den samarbetsvilja, som visas på ömse sidor. Den hittillsvarande överenskommelsen

omfattar dessutom endast vattenfallsstyrelsen, Krångede AB och

Stockholms elektricitetsverk och således icke Sydsvenska Kraft AB, som nu

behöver bygga 200 kV stamlinjer.

I den nuvarande överenskommelsen finnes visserligen stadgat, att samråd

skall ske beträffande fortsatt utbyggnad av stamlinjenätet, men detta säkrar

icke att den största planmässigheten erhålles, eftersom samrådet i realiteten

icke alltid kan ske på ett tillräckligt förberedande stadium. Samma

begränsning gäller beträffande möjligheten för staten att koncessionsvägen

trygga en planmässig utbyggnad.

hedan vid nuvarande omfattning hos stamlinjenätet har avräkningen

mellan företagen med avseende på överföringskostnader och kraftförluster

blivit relativt komplicerad. En förenkling härvidlag synes nödvändig vid

fortsatt utbyggnad.

Det nu mellan vattenfallsstyrelsen, Stockholms elektricitetsverk, Krångede

AB och Sydsvenska Kraft AB under förutsättning av Kungl. Majits,

Stockholms stadsfullmäktiges samt respektive bolagsstämmors godkännande

träffade avtalet innebär, att ett stamlinjebolag skall bildas, som skall

omhänderha såväl de nu befintliga kraftledningarna för 200 kV som de nya

sådana ledningar, som erfordras. Även ledningar för högre spänning skola

i viss omfattning omhändertagas av bolaget. De nu befintliga ledningarna

upplåtas med nyttjanderätt lill bolaget mot att bolaget ersätter vederbörande

ägare årskostnaden härför. Nya ledningar skola byggas, ägas och drivas av

bolaget, men bolaget skall, i den mån så är lämpligt, utnyttja kontrahenternas

nuvarande organisationer för byggnad, underhåll och drift. Staten

skall inneha 55 °/o av aktierna i bolaget, medan de kommunala och enskilda

företagen skola disponera över återstående 45 °/o. Det är avsett, att denna

fördelning av aktierna skall bibehållas även vid utökning av aktiekapitalet.

Styrelsen skall bestå av en av Kungl. Majit tillsatt ordförande samt 3

representanter för vattenfallsstyrelsen och 3 representanter för de kommunala

och enskilda företagen lillsammantagna.

Den angivna organisationen av slamlinjebolaget synes lämplig, då den

samtidigt tillgodoser såväl statens inflytande i bolaget som de kommunala

och enskilda företagens möjlighet all göra sina åsikter och önskemål gällan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lfi

Statsutskottets utlåtande nr 51.

de. I detta sammanhang må framhållas fördelen av det nu föreliggande

förslaget gentemot det alternativet, att staten skulle helt omhändertaga utvecklingen

av 200 kV-nätct i fortsättningen, därigenom att dels samtliga

200 kV stamlinjer — sålunda även de redan utförda — komma under gemensam

ledning, dels den erfarenhet och de synpunkter, som förefinnas

hos kommunala och enskilda företag, hli tillvaratagna.

Genom den samordning av utbyggnadsverksamheten för nya stamlinjer,

som erhålles genom stamlinjebolaget, torde största planmässighet säkras.

Då samtidigt konsortialavtalet tillförsäkrar kontrahenterna att överföra

kraft enligt bolagets självkostnader, vari inräknas en utdelning på aktiekapitalet

av 4 °/o, kan man räkna med att överföringskostnaderna för kraft

från mellersta Norrland till mellersta och södra Sverige bli så låga som det

är möjligt att åstadkomma. En lösning enligt förslaget bör därför vara ägnad

att tillgodose både kraftproducenternas och kraftkonsumenternas

intressen.

Även de övriga synpunkter, som vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse anfört

för det föreliggande förslaget, anser utredningen vara värda allt beaktande.

Förslaget kan sägas innebära, att samtidigt som staten erhåller ett

övervägande inflytande på kraftöverföringen över stamlinjenätet — det slutliga

avgörandet i vissa viktigare frågor ligger enligt förslaget hos Kungl.

Majit -— lia fördelarna hos det hittills tillämpade systemet tillvaratagits.

1 konsortialavtalet har förutsetts, att kraftöverföring på stamlinjenätet

kan komma att ske åt andra företag än de nu avtalsslutande. Kontrahenterna

ha bl. a. uttalat, att de äro överens örn att bolaget skall medgiva utomstående

kraftproducenter att på av bolaget disponerade ledningar överföra

kraft, i den mån detta är tekniskt och ekonomiskt motiverat och med hänsyn

till allmänna intressen lämpligt. Det är enligt utredningens åsikt av vikt,

att även andra än kontrahenterna på ovan nämnt sätt erhålla möjlighet att

överföra kraft på av bolaget disponerade ledningar. Dylik kraftöverföring

bör dock givetvis icke tillåtas i sådant fall, då den kan verka förryckande

på en planmässig distribution av elektrisk kraft. Utredningen anser det i

förslaget angivna tillvägagångssättet lämpligt, nämligen att bolagets styrelse

i första hand avgör vem som skall äga rätt att överföra kraft, men att

jyungl. Majit äger det slutliga avgörandet. Utredningen har tolkat bestämmelserna

i konsortialavtalets § 5 mom. 4 så, att stamlinjebolaget är skyldigt

att verkställa överföring av kraft åt annan än kontrahent, om Kungl. Majit

uttalat sig härför, och detta oberoende av bolagsstyrelsens inställning. Härigenom

lia garantier skapats för en allsidig prövning.

I konsortialavtalet har föreskrivits, att staten skall äga rätt att inlösa de

i kommunal och enskild ägo varande aktierna efter det minst 30 år förflutit

efter bolagets registrering. Genom denna bestämmelse möjliggöres för staten

att ungefär samtidigt med att de första koncessionerna för 200 kV ledningar

utgå direkt taga hand örn kraftöverföringen över stamlinjenätet, örn

detta vid denna tidpunkt med hänsyn till eli rationellt ordnande av kraftförsörjningen

skulle visa sig förmånligare än en fortsättning enligt konsortialavtalet.

I elkraftutredningens direktiv ingår att undersöka, örn det för att erhålla

en mera enhetlig ledning av kraftförsörjningen i landet erfordras ett förstatligande

av produktion och distribution. Det föreliggande konsortialavtalet

innebär, att en enhetlig ledning av stamlinjefrågorna säkras samtidigt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 54.

17

som staten erhåller erforderligt inflytande härvidlag. Ett antagande av förslaget

behöver sålunda enligt utredningens mening icke föregripa utredningens

ställningstagande beträffande övriga kraftförsörjningsfrågor.

Elkraftutredningen anser av de skäl, som i det föregående utvecklats, att

det av vattenfallsstyrelsen framlagda förslaget angående bildande av ett

stamlinjebolag är ägnat att skapa en fast och med hänsyn till statens och

allmänna intressen lämplig organisation, som jämväl tillvaratager fördelarna

med det nuvarande systemet. Elkraftutredningen får därför tillstyrka,

att Kungl. Majit och riksdagen godkänna det träffade konsortialavtalet.

I handläggningen av detta ärende ha utredningens samtliga ledamöter

deltagit. Till ovan anförda beslut att tillstyrka godkännande av konsortialavtalet

samt motivering ha bilagda reservationer avgivits av ledamöterna

Svensson och Upmark.

Underdånigst

Erik Lindeberg.

Stockholm den 3 maj 1945.

Reservationer:

1. Av ledamoten Svensson, som anfört att staten helt bör omhändertaga

den vidare utbyggnaden av stamlinjenätet med hänsyn till den hastiga utveckling

behovet av nya stamlinjer uppvisat jämfört med den av generaldirektör

Granholm år 1937 uppgjorda prognosen och då härigenom även

bör vinnas största planmässighet.

2. Av ledamoten Upmark, som, med instämmande i elkraftutredningens

yttrande i övrigt, beträffande föreskriften örn statens rätt att enligt konsortialavtalets

§ 12 inlösa de i kommunal och enskild ägo varande aktierna

anfört följande:

Viljan att inom stamlinjebolagets ram medverka till allt som kan gagna

en rationalisering av kraftöverföringsmöjligheterna kommer icke att saknas

hos representanterna för de kommunala och enskilda kraftföretagen.

Även om staten i konsortialavtalet avstode från rätten att inlösa kraftföretagens

aktier, har staten utan tvivel alltid andra möjligheter att få till stånd

en reformering av linjerna för samarbetet inom bolaget, därest sådan reformering

skulle visa sig efter hand bliva erforderlig. Konsortialavtalets

§ 12 bör därför utan olägenhet kunna utgå.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 54

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 54.

Bilaga B.

Kommerskollegii yttrande till Konungen.

Genom remiss den 28 april 1945 har Kungl. Majit anbefallt kommerskollegium

att skyndsammast och före den 5 maj 1945 avgiva utlåtande över

en av vattenfallsstyrelsen gjord framställning örn godkännande av ett mellan

styrelsen samt Stockholms elektricitetsverk, krångede aktiebolag och

Sydsvenska kraftaktiebolaget ingånget konsortialavtal angående bildande

av Svenska stamlinjeaktiebolaget, avsett att omhänderhava överföringen av

elektrisk kraft från Norrland till Mellansverige.

Kollegium har nied anledning härav inhämtat yttrande i ärendet från

Sveriges industriförbund och Svenska vattenkraftföreningens styrelse. Gemensamt

yttrande från dessa sammanslutningar överlämnas härmed. Med

återställande tillika av remissaklen får kollegium anföra följande.

Såsom framgår av ansökningshandlingarna, är syftet med det i ärendet

avsedda konsortialavtal att åstadkomma en rationell överföring av elektrisk

kraft från vissa kraftverk i mellersta Norrland till Mellan- och Sydsverige.

För detta ändamål skulle bildas ett särskilt bolag, Svenska stamlinjeaktiebolaget,

med uppgift att förhyra, bygga och äga elektriska kraftledningar

av stamlinjekaraktär — det vill säga ledningar för omkring 200

kV — samt att å dessa linjer överföra kraften. Därvid skulle dispositionsrätten

till ifrågavarande befintliga stamlinjer samt vissa närmare angivna

under byggnad varande stamlinjer upplåtas till bolaget mot närmare bestämd

avgift, medan andra under byggnad varande ledningar skulle överlåtas

till bolaget, vilket även skulle bygga och äga stamlinjer, som senare

kunna komma att erfordras.

Det nuvarande stamlinjenätet för 200 kV är schematiskt angivet på bilagda

karta, som även upptager de under byggnad varande stamlinjer för

nämnda spänning, som särskilt omnämnas i vattenfallsstyrelsens framställning.

Kartan kompletteras av en förteckning, som lämnar uppgift örn

koncessionstider, äganderättsförhållanden m. m.

Som framgår av dessa handlingar, finnes längs Indalsälvens floddal mellan

Järpströmmen och Stadsforsen en »samlingsskena» för 200 kV, till

vilken ett antal storkraftverk äro anslutna. Med anslutning till denna »samlingsskena»

vid Stadsforsen och Krångede utgå för närvarande inalles

fyra stamlinjer för överföring av norrlandskraft söderut. Två av dessa linjer

ägas av staten, medan två tillhöra olika kommunala och enskilda företag,

vilkas huvudintressenter äro Stockholms stad, Krångede aktiebolag

och Sydsvenska kraftaktiebolaget.

De två statsägda stamlinjerna utgå från Stadsforsen. Den ena är framdragen

över Ånge och Ljusdal till Hallsberg och den andra över Torpshammar,

Ljusdal, Ockelbo och Horndal till Västerås. Genom spänningshöjning

på en del av den befintliga 132 kV-ledningen Västerås—Trollhättan erhålles

inom kort även en 200 kV förbindelseledning mellan Västerås och Hallsberg.

Under byggnad äro vidare 200 kV-ledningar från Nämforsen över

Forsmo till Stadsforsen och från Midskog till Ånge samt från Stadsforsen

över Untra till Överby i närheten av Sollentuna. Äganderätten till sistnämnda

tre linjer avses bli överlåten till det planerade stamlinjebolaget.

De två icke statliga stamlinjerna utgå från Krångede. Den ena linjen är

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 54.

19

i ramdragen över Ånge och Ljusdal lill Horndal och den andra över Ljusdal

och Ockelbo lill Horndal. Från Horndal utgår en ledning till Stockholm

och en ledning lill Nässjö. Under byggnad äro 200 kV-ledningar från Horndal

över Untra till Slockholm och från Nässjö till Malmö.

Koncessionerna för de icke statliga, i drift varande 200 kV-linjerna förlalla

i fråga om linjen Horndal—Stockholm under år 1969, i fråga örn en

linje Krångede—Ljusdal och en linje Ljusdal—Horndal ävensom i fråga

om linjen Horndal—Nässjö under år 1974 samt i fråga om övriga linjer

under åren 1982—83.

Sedan 1939 har koncession för staten icke tillhörig 200 kV-ledning i

regel förknippats med villkor, att ledningens innehavare skall vara skyldig

att dels ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som Kungl. Majit

framdeles må finna lämpligt meddela angående ledningens samköming

med andra ledningar, dels att deltaga i de av samkörningen föranledda

kostnaderna med skäligt belopp i förhållande till vunnen båtnad. Dylikt

samkörningsvillkor gäller, som närmare framgår av ovannämnda förteckmng,

för linjerna Järpströmmen—Krångede, Gammelänge—Krångede.

Krångede—Ljusdal (ena linjen), Ljusdal—Horndal (ena linjen) samt Horndal—Nässjö.

Förenämnda koncessionsvillkor hava emellertid icke behövt

tillämpas, enär samtliga stamlinjers ägare frivilligt träffat överenskommelse

angående gemensam driftledning m. m. Denna gemensamma driftledning

har enligt allmän uppfattning fungerat fullt tillfredsställande och har

möjliggjort ett rationellt utnyttjande av linjerna.

1 fråga örn linjernas planläggning och utförande lära icke heller några

väsentliga anmärkningar kunna framställas. Samtliga linjer ingå som naIörliga

led i en rationell utveckling av landels kraftförsörjning och fylla

höga anspråk i tekniskt avseende. Del är i samtliga stamlinjeägares intresse

alt stamlinjerna utföras och drivas på sådant sätt, att överföringskostnaderna

bliva så låga som möjligt, och det kan icke med fog göras gällande

att systemet haft någon ogynnsam inverkan på prisbildningen av kraften.

Möjligheterna till statlig kontroll över det sätt varpå linjerna byggas och

utnyttjas torde även vid nuvarande ordning få anses tillfredsställande. I

detta avseende får kollegium hänvisa dels till förenämnda koncessionsbestämmelser

rörande samdrift, dels till bestämmelserna i gällande elektricitetslagstiftning,

som bland annat innebära kontroll över kraftens prissättning.

Visserligen föreligger icke -— såsom i det nu föreliggande förslaget

är tänkt — någon inlösningsrätt för staten av de i enskild ägo varande stamlinjerna.

Skulle dylik inlösningsrätt befinnas önskvärd, kan emellertid bestämmelse

härom införas i samband med koncessionsgivningen. Detta kan

ske antingen då linje koncessioneras första gången eller då koncession

efter konccssionstids utgång förnyas.

I vattenfallsstyrelsens framställning angiver styrelsen sorn sin mening,

att standinjefrågan hör ordnas antingen enligt nu föreliggande förslag eller

genom alt samtliga nya stamlinjer utbyggas och ägas av staten. Enligt

kollega mening finnes ytterligare eli tredje alternativ, nämligen att den

nuvarande ordningen bibehålies.

Kollegium får beträffande slatsdriftsallernativct instämma i vad vattenfallsstyrelsen

härom anfört och får alltså avstyrka delia alternativ. Enligt

kollega mening hör därför valet stå mellan elt bibehållande av den

gällande ordningen eller elt godtagande i princip av nu föreliggande förslag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 54.

För det alternativ, som innebär bibehållande av den nuvarande ordningen,

talar den i det föregående berörda omständigheten att densamma

enligt den vunna erfarenheten fungerat tillfredsställande och att nu gällande

lagstiftning synes möjliggöra statligt inflytande i erforderlig omfattning.

Varken i vattenfallsstyrelsens framställning eller i den av styrelsen

åberopade av generaldirektören Granholm på sin tid verkställda utredningen

har något mera ingående klarläggande av bolagsalternativets fördelar

framför den nuvarande ordningen lämnats. Vattenfallsstyrelsen inskränker

sig sålunda till att framhålla, att enligt dess mening det nu uppgjorda

förslaget innebär den lämpligaste lösningen av stamlinjefrågan, att

en samordning av utbyggnaderna säkerställes och att hela stamlinjesystemet

kommer att drivas som en enhet.

Enligt kollegii mening kunna vägande skäl både för och emot båda här

diskuterade alternativ anföras. En förändring av nuvarande ordning bör

givetvis icke genomföras med mindre någonting därmed vinnes. Kollegium

finner emellertid, att med bolagsalternativet ernås, att ställningstaganden

rörande den ordning i vilken linjerna skola utbyggas underlättas

ävensom att en tillfredsställande form skapas för prövning av frågor rörande

överföring å stamlinjema av kraft, som disponeras av andra kontrahenter

än de som äro ekonomiskt intresserade i stamlinjerna. Möjligt är

att även vissa förenklingar i det nu på grund av den gemensamma driftledningen

tillämpade avräkningsförfarandet mellan respektive kontrahenter

kunna vinnas. Med hänsyn till dessa omständigheter — varvid kollegium

särskilt fäster sig vid önskvärdheten av att en fast form skapas för handläggning

av de för landets kraftförsörjning och därmed för hela dess näringsliv

så betydelsefulla frågorna rörande stamlinjernas utbyggnad och

drift — får kollegium för sin del i princip tillstyrka förslaget.

Vad angår de särskilda bestämmelserna i konsortialavtalet har kollegium

icke funnit något att i sak erinra mot desamma. Kollegium förutsätter

emellertid, att avtalet underkastas en överarbetning i formellt hänseende,

innan det definitivt fastställes, enär vissa bestämmelser synas oklara

och måhända kunna giva anledning till tveksamhet vid tolkningen. Med

hänsyn till den begränsade remisstiden har kollegium emellertid icke kunnat

underkasta bestämmelserna en mera ingående granskning utan får

inskränka sig till att framhålla behovet av en omarbetning av § 3 mom. 4

samt § 11. I fråga örn avfattningen av § 5 vill kollegium särskilt understryka,

vad Industriförbundet och Vattenkraftföreningen härom anfört.

Kollegium har i övrigt icke funnit anledning till erinran i ärendet.

I detta ärendes handläggning hos kollegium hava deltagit generaldirektören

Sahlin, kommerserådet Malm, föredragande, och t. f. kommerserådet

Lindskog.

Underdånigst

Stig Sahlin

Nils Malm

Hugo Wennerholm

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 56.

21

Bil. C.

Industriförbundets och Vattenkraftföreningens yttrande till

Kungl, kommerskollegium.

1 skrivelser den 28 april 1945 till Sveriges industriförbund och Svenska

vattenkraftföreningen har kommerskollegium anhållit, att organisationerna

ville avgiva yttranden över det förslag om bildandet av ett stamlinjeholag,

som framlagts av vattenfallsstyrelsen i underdånig skrivelse den 27

april 1945. Efter gemensam beredning av ärendet få vi anföra följande.

Vid tillkomsten av det nuvarande stamlinjenätet för 200 kV ha privata

och kommunala kraftföretag tagit betydelsefulla initiativ och gjort omfattande

tekniska och ekonomiska insatser. Liksom vattenfallsstyrelsen ha

företagen därigenom kunnat verksamt bidraga till att under krigsåren säkerställa

kraftförsörjningen i landets mellersta och södra delar, där de lokala

vattenkrafttillgångarna ej äro tillräckliga för att tillgodose behovet. Samtliga

200 kV-linjer ha drivits parallellt under enhetlig ledning och det sålunda

upptagna samarbetet har ägt rum utan friktioner, även örn uppfattningen

om vissa tekniska spörsmål kunnat divergera, vilket är helt naturligt med

hänsyn till att organisationen måst byggas upp från grunden utan ledning

av vare sig in- eller utländsk erfarenhet. Även för framtiden bär parallelldrift

under enhetlig ledning accepterats såsom en för alla förmånlig driftform.

Dess syfte är att i görligaste mån nedbringa riskerna för driftstörningar

och kostnaderna för kraftöverföringen. De gångna årens erfarenhet

giver härvidlag vägledning örn hur de tekniska anordningarna skola

utformas och hur driften framdeles skall ordnas för att vid tillkomsten av

nva linjer driftsäkerheten skall ytterligare ökas.

” De hittillsvarande stamlinjeavtalen ha fungerat tillfredsställande och några

bärande skäl för systemets upphörande ha icke framlagts. Även sträckningen

av norrlandslinjerna har i stort sett kunnat fastställas på överenskommelsens

väg.

Samordningen av utbyggnadsplanerna har under krigsåren kunnat ske

utan större meningsskiljaktigheter och utan att andra berättigade intressen

trätts för nära. Härvid lia kontrahenterna i huvudsak anpassat sig efter

riktlinjerna i det utlåtande rörande det elektriska stamlinjenätet, som år

1937 framlades av generaldirektör A. Granholm, även örn hans intentioner

icke i detalj följts i vad avser äganderätten till den tredje och fjärde 200

kV-linjen från Norrland. Dessa linjer ha även färdigställts väsentligt tidigare

än som förutsades i utlåtandet.

Organisationerna äro medvetna om att det tekniska och ekonomiska samarbetet

på standin jeområdet rymmer problem, vilkas svårighetsgrad ökas

med antalet samarbetande kontrahenter. Bland annat gäller detta avräkningsförfarandet.

Dessa svårigheter synas emellertid ej vara av sådan storleksordning,

att de icke skulle kunna bemästras på annat sätt än genom

afl hela överföringen lägges under ett enda företag.

Såsom framhållits i vattenfallsstyrelsens skrivelse föredraga tvivelsutan

de kommunala och privata kraftproducenterna, som överföra större kraftbelopp

från Norrland, att härför erforderliga stamlinjer hyggås och ägas

av kraftproducenten själv. Förutom den större trygghet som äganderätten

innebär, ökas härigenom möjligheten att genomföra utbyggnad vid tidpunkt,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 54.

sora är lämplig och på sätt som är ändamålsenligt med hänsyn lill beläst

ningsutveckling, byggnadskostnad och företagets ekonomiska ställning.

Kraftproducenten kan då också själv bestämma, på vilka ställen han önskar

uttaga den överförda kraften, en ur hans synpunkt betydande fördel.

Enligt vattenfallsstyrelsens uppfattning böra emellertid nya stamlinjer

icke ägas av kommunala eller privata kraftföretag. Styrelsen ansluter sig

i detta avseende till generaldirektör Granholms ståndpunkt i förutnämnda

utlåtande, vari förordades att nya stamlinjer skulle ägas gemensamt av Vattenfallsstyrelsen

och de privata huvudintressenterna, »enär det kontinuerliga

samarbete, som ur flera synpunkter är önskvärt, därvid torde kunna

genomföras på sådant sätt att både delägarnas och det allmännas intressen

bliva väl tillgodosedda». Vi vilja framhålla, att det kontinuerliga samarbetet

beträffande driften hittills kunnat genomföras helt på frivillighetens

väg, samt att utsikter borde kunna föreligga att skapa fastare former för

motsvarande samarbete även beträffande nybyggnadsprogrammen. 1 föreliggande

läge anse vi oss emellertid icke behöva gå närmare in på hur ett

samordnande av nybyggnadsprogrammen skulle kunna ske med bibehållande

av nuvarande organisation.

Det framlagda förslaget till stamlinjefrågans framtida ordnande innehar

på kraflöverföringsområdet en radikal förändring av den hittillsvarande

jämställdheten mellan statlig, kommunal och enskild företagsamhet. Denna

förskjutning kan komma att få betydelsefulla verkningar för kraftförsörjningen

i stora delar av vårt land och således icke blott för dc närmast

berörda parterna och deras abonnenter, nämligen Stockholms stad, de mellansvenska

bruk och industriföretag, som direkt eller indirekt äro intresserade

i Krångedebolaget, samt Sydsvenska Kraft AB med däri intresserade

utan även för andra industri- och kraftföretag, som äro eller bliva beroende

av kraftöverföring från Noorland. När vi trots ovissheten örn vad denna

förskjutning framdeles kan komma att innebära icke vilja avstyrka det

framlagda förslaget, sker detta i förhoppning att svensk samarbetsvilja till

allas gagn skall komma att prägla det föreslagna stamlinjebolagets verksamhet.

I konsortialavtalets § 5, mom. 4 behandlas frågan om rätt för annan än

kontrahent att överföra kraft på ledningar disponerade av stamlinjebolaget.

Transiteringsfrågan och den därmed sammanhängande frågan om bolagets

monopolställning är otvivelaktigt mycket känslig och kan komma att bli

en prövosten för bolaget. Organisationerna önska på det kraftigaste understryka

nödvändigheten av alt allt möjligt tillmötesgående visas ägarna av

kraftverk i Norrland såväl i vad avser att å bolagets linjer få överföra kraft

som ifråga om kostnaderna härför.

I avtalet äro vissa bestämmelser meddelade för beslut angående medgivande

av transitering för utomstående. I första hand uppställes för sådant

medgivande krav på kvalificerad majoritet. Erhålles blott enkel majoritet

inom bolagets styrelse, beror medgivandet på Kungl. Maj:ts beslut. Enligt

vår mening borde det under alla förhållanden vara tillfyllest att för tillstånd

till transitering, i vad på styrelsen ankommer, kräva allenast enkel majoritet.

Om framställning om transitering blir av styrelsen avslagen, synes det

— ehuru någon oklarhet härom råder — enligt konsortialavtalet ligga i

Kungl. Maj:ts hand att meddela förordnande om transitering, som då ej må

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande m 54.

23

av bolagets styrelse vägras. Ett förtydligande på denna punkt torde vara

önskvärt.

I § 12 medgives staten rätt att efter trettio år inlösa de i kommunal och

enskild ägo varande aktierna. Det synes vara en betänklig brist i förslaget,

att icke denna rätt på något sätt begränsats. Rätten bör exempelvis icke få

utövas enbart av det skäl att en inlösen kan för staten te sig såsom ekonomiskt

fördelaktig. Det bör under alla förhållanden på ett eller annat sätt

angivas, att det är hänsynen till kraftförsörjningens rationella ordnande,

som härvidlag bör vara avgörande.

Det förefaller emellertid organisationerna som om bestämmelsen angående

^lösningsrätt kunde och borde utgå. De skäl, som av Vattenfallsstyl

elsen själv aberopas emot alternativ 1, enligt vilket samtliga stamlinjer

skulle ägas av staten, ha utan tvivel sådan bärkraft, att de även i framtiden

skola visa sig giltiga. Det skulle efter ett förstatligande av kraftöverföringen

komma att resas utomordentligt starka krav på bolaget med åtföljande irriterande

meningsskiljaktigheter i avseende å ökade överföringsmöjligheter

genom nya stamlinjers utbyggande, tekniska förbättringar, men samtidigt

låga överföringsavgifter. Det skulle, såsom vattenfallsstyrelsen framhållit,

innebära en radikal ändring örn staten skulle enväldigt övertaga överföi

ingen av kraft fran Norrland söderut. Ett förstatligande just av vattenkraftöverföringen

är på de grunder som nu antytts ägnat att ingiva mycket

allvarliga betänkligheter, och det synes även ligga utanför avtalets egentliga

syfte att däri införa bestämmelser om ett eventuellt förstatligande.

Andra möjligheter finnas tvivelsutan att få till stånd en reformering av

riktlinjerna för samarbetet inom bolaget, därest sådan reformering sedermera

skulle visa sig erforderlig. Viljan att medverka till allt som kan gagna

en rationalisering av överföringsmöjligheterna kommer med säkerhet icke

afl saknas hos representanterna för de kommunala och privata kraftföretagen.

Allt bör också göras för att främja dessa strävanden, och allt bör också

undvikas som kan bidraga till att hos dem, till vilkas lojalitet i samarbetet

man måste lita, i onödan skapa oro för kraftöverföringens och kraftförsörjningens

framtida utveckling. Just med hänsyn härtill måste det enligt vår

mening betecknas såsom ett psykologiskt misstag att i avtalet tvinga in en

bestämmelse av förevarande innebörd. Denna § bör därför utgå.

I bolagets styrelse skola tre representanter utses av staten. I vattenfallsstyrelsens

skrivelse förutsättes, att dessa tre styrelseledamöter skola vara

tjänstemän i Vattenfallsstyrelsen. Vi vilja framkasta den tanken, huruvida

det icke ur olika synpunkter vore lämpligt att även ledamöter av Vattenfallsstyrelsen

kunde ifrågakomma till dessa uppdrag.

Med stöd av det anförda få industriförbundet och valtenkraftföreningen

hemställa, att kommerskollegium ville — ehuru hittillsvarande frivilliga

samarbete ifråga om stamlinjerna även framdeles synes kunna tillfredsställa

alla anspråk på rationell kraftöverföring — tillstyrka det vid Vattenfallsstyrelsens

skrivelse fogade konsortialavtalet med förbehåll av följande

ändringar, nämligen

dels att transitering enligt konsortialavtalets § 5 mom. 4 må kunna bifallas

av stamlinjebolagets styrelse efter beslut med enkel majoritet,

dels att konsortialavtalets § 12 måtte utgå.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 54.

I behandlingen av detta ärende ha icke deltagit några ledamöter av förbundets

och föreningens styrelser, som på grund av representantskap för

de till de föreslagna bolags- och komsortialavtalen anslutna kommunala och

privata kraftföretagen varit jäviga att deltaga.

Stockholm den 5 maj 1945.

SVERIGES INDUSTRIFÖRBUND

Gustaf Settergren

SVENSKA VATTENKRAFTFÖRENINGEN

Mauritz Carlson

/ Erik Blomqvist

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1946

461189

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:96 Riksdagens skrivelse nr 95—96 s. 10 i texten