Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förr ådsorganisation för försvarets läkemedel.
1946-03-19 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1946:58, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förr ådsorganisation för försvarets läkemedel.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 58.
1
Nr 58.
Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1946 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående förr ådsorganisation för försvarets läkemedel.
(l:a avd.)
I propositionen nr 11 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 4 januari 1946, föreslagit
riksdagen att godkänna av departemenschefen i berörda statsrådsprotokoll
förordade grunder för förrådsorganisation för vård och omsättning av försvarets
läkemedel.
Genom beslut den 30 juni 1944 bemyndigade Kungl. Majit chefen för försvarsdepartementet
att tillkalla högst sju sakkunniga för att inom departementet
biträda med fortsatt utredning rörande organisationen av försvarsväsendets
läkemedelsförsörjning. De sakkunniga — 1944 års utredning rörande
försvarets läkemedelsförsörjning — ha den 14 juni 1945 avgivet promemoria
med förslag rörande vård och omsättning av försvarets läkemedel.
I fråga örn principerna för förrådsuppläggningen av humanläkemedel har
utredningen föreslagit, att läkemedlen uppläggas uteslutande i militära förråd,
därvid utredningen med hänsyn till beredskapssynpunkterna icke ansett sig
kunna förorda en sammandragning av läkemedlen till ett enda centralförråd.
Utredningen har till behandling upptagit två huvudalternativ för förrådens
förläggning, nämligen det regionala och det lokala. Enligt det förra alternativet
skulle läkemedlen uppläggas vid — förutom militärapoteket — nio
regionala centraler, belägna i Linköping, Skövde, Sollefteå, Hässleholm,
Boden, Visby, Göteborg, Karlskrona och Örebro. Enligt det lokala alternativet
åter skulle i mobiliseringsutrustningen för linjeförbanden (motsvarande)
ingående läkemedel uppläggas i utrustande förbandsmobiliseringsdepå eller,
där de lokala förhållandena sådant medgåve, i ett för garnisonsorten gemensamt
förråd. Läkemedelsutrustningen för i Stockholm eller dess närhet
förlagda förband skulle dock omhändertagas av militärapoteket och läkemedel
för vid trängkårernas mobiliseringscentraler utrustade förband överföras till
vederbörande trängkårs mobiliseringsdepå. För de av försvarsområdena
uppsatta förbanden — lokalförsvarsförbanden — ävensom för krigssjukliusen
och krigssjukstugorna skulle läkemedel i regel uppläggas vid lämpligt, inom
försvarsområdet beläget truppförband eller, i vad anginge marina försvarsområden,
vid marindistrikts- eller kustartilleriförsvarsförråd. Då så i undantagsfall
icke lämpligen kunde ske, skulle militärapoteket omhänderhava läke
Bihang
till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 58—5.9.
filt; 40
2
Statsutskottets utlåtande nr 58.
medlen. De för krigssjukvårdsanstalterna inom Yl. och VII. militärområdena
avsedda läkemedlen skulle dock förvaras vid krigssjukvårdsmaterielförrådet
i Boden respektive krigssjukvårdsmaterielförrådet i Visby. Av ersättningsbehovet
skulle etappsatser av läkemedel uppläggas.
I promemorian har utredningen företagit en jämförelse mellan organisationsförslagen,
varvid till en början kostnadsfrågan beröres.
Utredningen har uppskattat utrymmesbehovet för läkemedlen — bortsett
från förråden i militärapoteket, som behandlas i ett särskilt avsnitt av promemorian
— till 2 900 m2 vid det regionala och 2 600 m2 vid det lokala alternativet.
Huruvida det angivna utrymmet kan göras tillgängligt i redan
befintliga lokaler eller nybyggnader erfordras, anser sig utredningen i avvaktan
på resultatet av organisationsnämndens undersökningar icke kunna
bedöma. Utredningen understryker i detta sammanhang vikten av att förråden
i Boden och Visby, vilka vore avsedda att täcka läkemedelsåtgången
under en längre tid, inrymdes i bombsäkra lokaler.
Personalkostnaderna har utredningen vid det regionala alternativets tillämpning
uppskattat till följande belopp.
4 apotekare, arvode efter 3 000 kronor .............................. kr. 12 000
5 > » » 2 400 » .............................. » 12 000
9 förrådsmän (bruttolön beräknad enligt 5 löneklassen med 31 %
tillägg) .............................................................. » 34 300
kvartalsinspektioner vid 46 truppförbandssjukhus ä 25 kronor____ » 4 600
resekostnads- och traktamentsersättningar .......................... » 300
Summa kr. 63 200
Vid det lokala alternativet skulle personalkostnaderna enligt utredningens
beräkningar utgöra
7 apotekare, arvode efter 2 400 kronor.............................. kr. 16 800
37 » » » 600 » » 22 200
tilläggsarvoden.......................................................... » 3 000
7 förrådsmän (bruttolön beräknad enligt 5 löneklassen med 31 %
tillägg) .............................................................. » 26 500
resekostnads- och traktamentsersättningar .......................... » 300
Summa kr. 68 800
Förutom kostnader för lokaler och personal föranleder förrådsorganisationen
utgifter även för läkemedlens distribution. Dessa utgifter —
avseende frakt och emballage — anser utredningen bliva något högre vid
det lokala än vid det regionala systemet. Den av transporterna omfattade
totala läkemedelskvantiteten skulle nämligen i det förra fallet bliva fördelad
på ett större antal sändningar än i det senare alternativet. Kostnadsökningen
syntes dock icke kunna bliva av större storleksordning.
Sammanfattningsvis har utredningen anfört, att med hänsyn till den relativt
obetydliga skillnaden i kostnader mellan de två alternativen torde
Statsutskottets utlåtande nr 58.
3
vid valet mellan dem de ekonomiska synpunkterna icke böra tillmätas avgörande
betydelse. Den regionala organisationen tillgodosåge otvivelaktigt
vård- och omsättningskraven bättre än den lokala. Ur beredskapssynpunkt
vore däremot det regionala alternativet underlägset det lokala men borde
dock kunna anses fylla rimliga anspråk även i detta hänseende. Utredningen
förordar det regionala alternativet.
Utredningen har i detta sammanhang såsom sin uppfattning uttalat, att
övervägande skäl syntes tala för att vid läkemedelscentralerna i Boden och
Karlskrona borde bibehållas den ordning, som vuxit fram under beredskapstiden
med särskilda apotek såsom filialer till militärapoteket. Enligt vad
utredningen inhämtat syntes antalet värnpliktiga apotekare, som hade att
fullgöra assistent- och facktjänstgöring, kunna beräknas bliva tillräckligt för
att en värnpliktig apotekare ständigt skulle kunna vara tillgänglig vid vartdera
apoteket.
Beträffande omsättningen av läkemedlen har utredningen föreslagit,
att desamma skulle omsättas genom utnyttjande i första hand av civilapoteken.
Detta borde emellertid enligt utredningens mening icke utgöra
hinder för militärapoteket att i omsättningssyfte försälja läkemedel, framför
allt s. k. fria handelsvaror, även till de statliga affärsdrivande verken samt
till kemisk-tekniska företag m. fl.
Utredningen har föreslagit, att den centrala handläggningen av ärenden
rörande djurläkemedel liksom hittills skulle ankomma på arméförvaltningens
intendenturavdelning (häst- och veterinärmaterielbyrån), vilken dock
borde ha att i nödig utsträckning samråda med försvarets sjukvårdsförvaltning.
Inköp av erforderliga läkemedel borde enligt utredningens mening
— i motsats till vad hittills i allmänhet skett — verkställas från
militärapoteket, vilket jämväl borde tagas i anspråk för den omsättning,
som kunde vara påkallad.
I fråga örn läkemedlens förvaring ansåge utredningen, att de läkemedel,
som för närvarande vore upplagda vid arméns intendenturförråd i Stockholm,
borde överflyttas till militärapoteket. Utredningen förordade, att i den
mån det nu bestämda förrådsbehovet funnes böra uppläggas de för Stockholms
garnison avsedda läkemedlen skulle omhändertagas av militärapoteket
samt övriga förråd uppläggas i de föreslagna förrådscentralerna för humanläkemedel.
För läkemedlens skötsel syntes den av utredningen föreslagna personalen
vid förrådscentralerna kunna utnyttjas. Med hänsyn till den relativt obetydliga
mängden av djurläkemedel funne utredningen det icke erforderligt
att i anledning av djurläkemedlens överförande till centralerna fastställa
arvodena för de vid centralerna anställda apotekarna till högre belopp än
de förut föreslagna.
Departementschefen, som redogjort för remissmyndigheternas yttranden i
ärendet, har för sin del anfört följande.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har under tiden för den
förstärkta försvarsberedskapen lagring av läkemedel för krigsmaktens behov
4
Statsutskottets utlåtande nr 58.
ägt rum. Till grund härför ha legat av Kungl. Majit meddelade föreskrifter
rörande lagerhållningens storlek under fredstid. Lagringen av liumanläkemedel
har verkställts i föreskriven omfattning, medan däremot djurläkemedel
endast delvis upplagts i förråd. För läkemedlens handhavande har under
beredskapstiden en provisorisk förrådsorganisation utbildats. Den behövliga
omsättningen har i stort sett kunnat vinnas genom förbrukningen inom försvaret
och vid karolinska sjukhuset.
Vid övervägandet av frågan om den ordning, som bör tillämpas under
normala fredliga förhållanden, inställer sig till en början spörsmålet i vilken
utsträckning läkemedel skola vara upplagda i förråd. Avgörandet härutinnan
är av betydelse för förrådsorganisationens utformning. Det är av vikt även
av den anledningen, att viss årlig kassation av läkemedel synes oundviklig,
örn den nuvarande lagerhållningen bibehålies.
Vid prövningen av spörsmålet torde få förutsättas, att en betryggande
beredskap på förevarande område alltjämt skall upprätthållas. Med denna
utgångspunkt är en viss förrådshållning ofrånkomlig. Att bygga läkemedelsförsörjningen
på leveranskontrakt med civilapotek — en metod som redan
tillämpats men icke givit tillfredsställande resirltat — synes i varje fall beträffande
humanläkemedlen icke kunna ifrågakomma. I förråd måste i första
hand uppläggas de läkemedel, med vilka förbanden skola utrustas vid förstärkt
försvarsberedskap eller mobilisering. Då utrustningen i regel är avsedd
endast för kortare tid, inom vilken nya läkemedel skola kunna ställas till
förfogande, är det vidare nödvändigt, att en del av ersättningsbehovet finnes
i förråd. Storleken av detta förrådsbehov är väsentligen beroende av de
under krig förefintliga produktionsmöjligheterna i fråga om läkemedel. Ju
snabbare produktionsapparaten kan anpassas för uppgiften att fullständigt
och varaktigt försörja försvaret med dess krigsbehov av läkemedel med
samtidigt tillgodoseende av den civila förbrukningen, desto mindre blir förrådsbeliovet.
Nu gällande föreskrifter örn lagerhållningens storlek ha utfärdats
med beaktande av läkemedelsindustriens tillverkningsförmåga. Uteslutet
är emellertid icke, att den industriella beredskapen skulle kunna i
viss grad höjas genom statliga eller andra åtgärder av ej alltför kostnadskrävande
natur. Om så skedde, skulle råvaror — särskilt sådana som importeras
— och emballage uppläggas i stället för färdiga läkemedel. Då råvarorna
i allmänhet äro avsevärt hållbarare än de ur dem framställda läkemedlen,
skulle härigenom gynnsammare förutsättningar för omsättningen
åstadkommas. Även vården skulle förenklas. Ifrågakomma kunde dessutom
att anförtro förvaringen åt annat organ än den militära förrådsorganisationen.
För bedömande av möjligheterna och lämpligheten av att genom åtgärder
på produktionsområdet begränsa förrådsbehovet av färdiga beredningar tarvas
undersökningar rörande produktionstekniska och andra förhållanden. Försvarets
sjukvårdsförvaltning, som redan upptagit spörsmålet till behandling,
lärer i sinom tid komma att framlägga förslag i ämnet. Ehuru resultatet
av sjukvårdsförvaltningens utredning icke föreligger, torde å andra sidan
finnas tillräckligt underlag för att redan nu upptaga frågan örn förrådsorganisationens
utformning i fredstid. Av vad jag förut anfört framgår
nämligen, att en lagerreduktion endast kan avse en del av ersättningsförrådsbehovet.
Av detta behov måste en avsevärd kvantitet förutsättas bliva upplagd
vid militärapoteket. Vid förråden i landsorten skulle alltså endast en
del av detta förrådsbehov förvaras med fördelning på ett större eller mindre
antal förråd, som därjämte skulle innehålla i utrustningen ingående läkemedel.
Örn en förrådsuppläggning i huvudsaklig överensstämmelse med ettdera
av de av utredningen angivna alternativen — det lokala eller det regionala
— skulle komma till stånd, kan det antagas, att de i dessa förråd
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 58.
o
upplagda läkemedlen endast skulle motsvara vad som under alla förhållanden
måste finnas av färdiga beredningar. Yad militärapoteket angår, skulle en
minskad förrådshållning av färdiga läkemedel visserligen kunna förmodas
i någon mån nedbringa personalbehovet men däremot knappast påverka
organisationen i stort. A andra sidan är det uppenbart, att förrådsorganisationen
bör utformas på sådant sätt att en begränsning lätt kan ske, därest
sjukvårdsförvaltningens förutnämnda utredning skulle visa, att en sådan är
möjlig att genomföra.
Då jag härefter övergår att närmare granska förrådsorganisationen, vill
jag till en början erinra, att för läkemedelsförvaringen två system varit i
tillämpning. Vid tiden närmast före krigsutbrottet voro utrustningsförråd
— avsedda för armén — upplagda å civilapoteken. Under beredskapstiden
lia försvarets läkemedel — med undantag av utrustningen för vissa krigssjukhus
— förvarats i militära förråd. För de förråd, som nu finnas och
som böra uppläggas utanför militärapoteket, saknas tillräckligt utrymme å
civilapoteken. Örn dessa skulle tagas i anspråk för läkemedelsförvaring,
måste alltså läkemedlen uppdelas på enskilda och statliga förråd. En sådan
uppdelning torde emellertid, såsom utredningen framhållit, föranleda svårigheter
av skilda slag och torde knappast medföra lägre kostnader än uppläggning
inom statliga förråd. På grund härav har jag i likhet med utredningen
kommit till den uppfattningen, att de militära organen själva böra
omhänderhava de ifrågavarande läkemedlen.
Den under beredskapstiden utbildade provisoriska organisationen har inneburit,
att läkemedlen, särskilt inom armén, fördelats på ett mycket stort
antal förråd i lokaler som i regel lämpat sig mindre val för läkemedelsförvaring.
För läkemedlens skötsel lia visserligen vid ett fåtal större förråd
apotekare tagits i anspråk. I övrigt har emellertid vården måst anförtros
åt personer utan farmaceutisk utbildning, på vilka större anspråk icke kunnat
ställas. Att en ändring av dessa förhållanden är påkallad, såframt icke stora
värden oskola gå till spillo och läkemedelsberedskapen äventyras, är uppenbart.
Återgången till normalt fredstillstånd har visserligen automatiskt
medfört en viss förbättring med avseende å läkeme.delsförvaringen, i det
att läkemedel kunnat indragas till större förråd. A andra sidan äro de
personella förhållandena snarast försämrade, då efter beredskapsinkallelsernas
upphörande tillgången på värnpliktig personal med farmaceutisk utbildning
avsevärt minskats.
De faktorer, som främst göra sig gällande vid planläggning av förrådsorganisationen,
äro läkemedlens vård och omsättning samt organisationens
beredskap. För en fullgod vård fordras lämpliga förvaringslokaler och fackutbildad
personal. Omsättningen ställer liknande anspråk på personalen.
Den underlättas givetvis, örn förrådsuppläggningen icke är alltför decentraliserad.
För att ’ beredskapen skall kunna anses tillfredsställande, måste
läkemedlen ständigt befinna sig i användbart skick, snabbt kunna tillställas
förband och inrättningar samt vara upplagda på ett betryggande sätt. Alla
de nu angivna fordringarna på förrådsorganisationen torde icke kunna samtidigt
i full utsträckning tillgodoses. I varje fall är detta icke möjligt, om
kostnaderna skola hållas inom en begränsad ram. En avvägning måste därför
komma till stånd.
I likhet med utredningen anser jag, att ett sammanförande av läkemedlen
till ett enda centralförråd, exempelvis militärapoteket, av beredskapsskäl
icke bör komma i fråga. De möjligheter, som kunna vägas mot varandra,
äro därför endast två: en regional uppläggning eller en spridning av förråden,
vilken mer eller mindre ansluter sig till förbandens placering. Den
förstnämnda möjligheten motsvaras i utredningens promemoria av det regio
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 58.
nåla, den senare möjligheten av det lokala systemet. På de av de sakkunniga
anförda skälen har jag i likhet med de hörda myndigheterna funnit
mig böra förorda en regional uppläggning av läkemedlen.
I överensstämmelse med utredningens förslag torde antalet regionala förrådscentralorter
böra bestämmas till nio. På Kungl. Maj:t lärer få ankomma
att besluta rörande förläggningen av dessa förrådscentraler. Med
avseende å framfört förslag örn inrättande av ett till läkemedelscentralen i
Sollefteå anslutet förråd i Umeå, avsett särskilt för veterinärsjukvården, vill
jag erinra, att förråd av djurläkemedel icke upplagts vid förbanden. Pbr
utrustningsbehovets tillgodoseende ha i stället kontrakt tecknats med apoteksinnehavare
å förbandens förläggningsorter. Till frågan, huruvida och i
vilken utsträckning förrådsbehovet av djurläkemedel bör uppläggas, finner
jag mig icke för närvarande böra taga ställning. Såsom jag förut erinrat,
pågå inom försvarets sjukvårdsförvaltning undersökningar rörande möjligheterna
att i viss omfattning nedbringa förrådshållningen. Åt sjukvårdsförvaltningen
torde böra uppdragas att i samråd med arméförvaltningen
framlägga förslag angående förrådshållningen även beträffande djurläkemedel.
Jag anser därför, att ett förråd i Umeå i varje fall icke tills vidare^bör
komma till stånd.
Övertygande skäl synas mig däremot lia förebragts för bibehållande av
filialapoteken i Boden och Karlskrona. Bodenfilialen torde liksom för närvarande
böra tjänstgöra såsom sjukhusapotek vid det till staden förlagda
garnisonssjukhuset. I ett par remissyttranden har ifrågasatts, att filialen i
Karlskrona skulle få motsvarande funktion i förhållande till länslasarettet
i sistnämnda stad. Sjukhusapotek inrättas enligt gällande bestämmelser å
sjukvårdsanstalter, där Kungl. Majit med hänsyn till läkemedelsförsörjningens
omfattning eller av andra skäl så finner nödigt. Med hänsyn härtill
förefinnes icke anledning att i detta sammanhang ingå på denna fråga.
Personalorganisationen vid läkemedelscentralerna synes i enlighet med
utredningens förslag böra utgöras av en apotekare såsom föreståndare och
en förrådsman. Det får förutsättas, att förrådsmannen tages i anspråk för
annat förrådsarbete vid vederbörligt truppförband i den mån hans tid det
medger. Av vikt är att som föreståndare kunna anställas dugande personer
med intresse för uppgiften att främja läkemedlens omsättning. Med hänsyn
härtill böra arvodena icke tillmätas för snävt. Å andra sidan kan omfattningen
av arbetsuppgifterna — vilka jag föreställer mig kunna till stor del fullgöras
på fritid — icke i förväg exakt beräknas. Med utgångspunkt från utredningens
uppskattning av arbetstiden och med beaktande av storleken av de arvoden,
som utbetalats till de vid trängkårerna anställda apotekarna, har jag ansett
mig böra föreslå, att arvodena bestämmas till av utredningen föreslagna
belopp. Kungl. Majit torde emellertid böra ha möjlighet att, örn så skulle
finnas påkallat, fastställa högre ersättning.
Förrådsmannen torde i likhet med övriga förrådsmän böra hänföras till
5 lönegraden.
I de sakkunnigas utredning liksom i remissutlåtandena har frågan örn
möjligheterna att trygga en tillfredsställande omsättning av läkemedlen ingående
behandlats. Denna fråga synes icke vara av natur att behöva underställas
riksdagens prövning. Med hänsyn till frågans samband med
förrådsorganisationens utformning och militärapotekets personalbehov har
jag emellertid ansett mig böra redogöra för föreliggande förslag och för
min egen uppfattning. Av utredningen framgår, att det årliga omsättningsbehovet
omfattar läkemedel med ett sammanlagt värde av omkring 442 000
kronor. Härav beräknas inom försvaret och vid karolinska sjukhuset kunna
omsättas läkemedel till ett värde av omkring 148 000 kronor respektive
Statsutskottets utlåtande nr 58.
7
19 000 kronor. För omsättning av återstoden stå två huvudvägar öppna,
nämligen omsättning via civilapoteken oell genom direktförsäljning till civilsjukhusen.
Dessa möjligheter kunna dock icke lämpligen komma till användning
samtidigt. Genom direktförsäljning till civilsjukhusen kan man
vänta sig nå en maximal omsättning av omkring 146 000 kronor, varefter
en icke omsättningsbar rest av läkemedel till ett värde av 129 000 kronor
skulle återstå. Resultatet av en omsättning via civilapoteken ha de sakkunniga
funnit sig icke kunna angiva med en mera exakt siffra. De sakkunniga
anse emellertid, att större omsättning bör kunna vinnas på denna
väg än vid direktförsäljning till civilsjukhusen och förorda även denna
lösning framför sjukhusalternativet. Jag vill här nämna att, enligt till mig
överlämnat utdrag av protokoll, hållet vid ordinarie sammanträde med fullmäktige
för Sveriges apotekareförbund den 5 och 6 juni 1945, fullmäktige
beslutat, att civilapoteken, när så kommer att visa sig behövligt, skola i
första hand från militärapoteket täcka sitt behov av sådana läkemedel, som
ingå i försvarets förråd i fredstid och icke kunna i erforderlig omfattning
omsättas inom försvaret eller vid karolinska sjukhuset. Apoteken skola
vidare enligt fullmäktiges beslut medverka till att sådana läkemedel komma
till användning i största möjliga utsträckning. Framhållas må ytterligare,
att apotekarorganisationerna i sitt remissyttrande uttalat, att den erforderliga
omsättningen enligt de av utredningen uppdragna riktlinjerna torde
kunna förväntas i stort sett komma att ske på ett tillfredsställande sätt.
För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att relativt gynnsamma
möjligheter föreligga att reglera omsättningen av läkemedlen på
sådant sätt att kassation kan undvikas. Det är dock härvid av synnerlig
vikt, att försvarets myndigheter ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt denna
fråga och äro så rustade, att verksamheten kan tillfredsställande bedrivas.
I likhet med utredningen och remissmyndigheterna har jag funnit övervägande
skäl tala för att i första hand civilapoteken tagas i anspråk för läkemedlens
omsättning. Detta bör emellertid, såsom utredningen framhållit, icke utgöra
hinder för militärapoteket att i omsättningssyfte försälja läkemedel
även till de statliga affärsdrivande verken samt till kemisk-tekniska företag
m. fl. Skulle erfarenheterna visa att tillfredsställande resultat icke nås på
denna väg lärer det få ankomma på Kungl. Majit att taga frågan under
förnyad prövning och vidtaga de åtgärder som kunna befinnas lämpliga.
Beträffande omsättningsverksamlietens organisation delar jag rrtredningens
mening, att verksamheten bör stå under ledning av militärapoteket. För
möjliggörande därav bör vid detta apotek finnas central lagerbokföring.
På försvarets sjukvårdsförvaltning och militärapoteket bör ankomma att avgöra
hur verksamheten i detalj skall handhavas.
Vad de sakkunniga föreslagit rörande inköp och förvaring av djurläkemedel
ger mig icke anledning till erinran. Inköp bör således — i motsats
till vad hittills i allmänhet varit fallet — verkställas av militärapoteket.
Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit torde de årliga kostnaderna
för förrådsorganisationen i enlighet med de sakkunnigas kalkyler kunna
beräknas till omkring 65 000 kronor förutom kostnader för militärapoteket och
för läkemedlens distribution. Av detta belopp torde kostnaderna för arvoden
till förrådsföreståndarna och löner till förrådsmännen — tillhopa omkring
60 000 kronor — böra bestridas från försvarsgrenarnas avlöningsanslag. Till
frågan örn härav betingade jämkningar i avlöningsstaterna för försvarsgrenarna
torde jag få återkomma i samband med ,äskande av anslag för nästa
budgetår till avlöningar till aktiv personal m. fl. vid försvarsgrenarna. De
återstående kostnaderna, omkring 5 000 kronor, belöpa väsentligen på inspektioner
varje kvartal av vissa läkemedelsförråd och böra i likhet med distri
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 58.
Utskottet.
butionskostnaderna bestridas från liärför avsedda anslag å riksstatens fjärde
huvudtitel.
Av utredningen framgår att förslagets genomförande medför behov av
vissa smärre byggnadsarbeten m. m. vid armén. Kostnaderna härför torde
böra och kunna bestridas från inom ramen för 1942 års försvarsbeslut anvisade
anslag till anordnande av förråd vid arméns truppförband.
Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att meddela de närmare bestämmelser
som erfordras vid bifall till vad jag nu föreslagit.
Det föreliggande förslaget åsyftar att åstadkomma en efter normala fredsförliållanden
anpassad organisation för handhavande av de vid försvaret upplagda
läkemedelsförråden.
I fråga örn förvaringen av humanläkemedlen har såsom i ärendet erinrats
två system varit i tillämpning. Vid tiden närmast före världskrigets utbrott voro
utrustningsförråd — avsedda för armén — upplagda å civilapoteken, medan
under beredskapstiden försvarets läkemedel med vissa undantag förvarades
i militära förråd. Det har framhållits, att med hänsyn till den betydande
ökning, läkemedelslagren undergått, civilapoteken endast i begränsad omfattning
kunna mottaga försvarsväsendets läkemedel. En utväg vore att
uppdela läkemedelslagren på militära och civila förråd men en dylik anordning
skulle såsom i ärendet påvisats medföra förvaltningstekniska svårigheter.
Med hänsyn härtill anser utskottet sig böra förorda, att läkemedlen
såsom under beredskapsprovisoriet varit fallet uppläggas i militära förråd.
Utskottet ansluter sig alltså till departementschefens förslag i denna del.
Beträffande förrådens förläggning har en sammandragning av läkemedlen
till ett enda centralförråd ansetts ur beredskapssynpunkt icke böra ifrågakomma.
Häri instämmer utskottet. I fråga örn en decentraliserad förrådsförläggning
hava två alternativ framlagts, det regionala och det lokala. Enligt
förstnämnda alternativ skulle läkemedlen uppläggas vid — förutom militärapoteket
— nio regionala centraler. Det lokala alternativet innebär en
spridning av förråden, vilken mer eller mindre ansluter sig till förbandens
placering. En jämförelse mellan de båda organisationsförslagen ur kostnadssynpunkt
ger vid handen, att skillnaden mellan dem är tämligen obetydlig.
Ur vård- och omsättningssynpunkt synas däremot övervägande skäl tala för
det regionala systemet, vilket utskottet finner sig i likhet med departementschefen
böra förorda. Antalet förrådscentralorter torde böra bestämmas till
nio, därvid det bör få ankomma på Kungl. Majit att besluta rörande förläggningen
av dessa förrådscentraler.
Utskottet är ense med departementschefen örn att filialapoteken i Boden
och Karlskrona böra bibehållas och att bodenfilialen liksom för närvarande
bör tjänstgöra såsom sjukhusapotek för det till staden förlagda garnisonssjukhuset.
Enligt förslaget skulle personalorganisationen vid läkemedelscentralerna
utgöras av en apotekare såsom föreståndare och en förrådsman. Häremot
har utskottet icke något att invända. Ej heller synes någon erinran vara
att framställa mot att apotekarna tillerkännas arvode att utgå med 3 000
kronor för år vid de fyra större centralerna och med 2 400 kronor vid de
Statsutskottets utlåtande nr 58.
9
mindre centralerna. Utskottet tillstyrker, att Kungl. Maj:t beredes möjlighet
att, därest så skulle befinnas nödvändigt för erhållande av lämplig person
såsom föreståndare, fastställa arvodet till högre belopp. Förrådsmännen
torde på sätt föreslagits böra placeras i 5:e lönegraden.
Till vad departementschefen anfört i fråga örn läkemedlens omsättning
vill utskottet giva sin anslutning. Vid jämförelse mellan de två alternativen
för omsättning utanför försvaret och karolinska sjukhuset, nämligen direktförsäljning
till civilsjukhusen och försäljning via civilapoteken synas utskottet
sålunda övervägande skäl tala för sistnämnda alternativ. Därest erfarenheterna
skulle visa, att tillfredsställande resultat icke nås på denna väg, torde det
såsom departementschefen föreslagit få ankomma på Kungl. Maj:t att taga
frågan under förnyad omprövning och vidtaga de åtgärder, som kunna
befinnas lämpliga. Även i fråga örn omsättningsverksamhetens organisation
ansluter utskottet sig till föreliggande förslag och förordar sålunda, att
denna verksamhet bör stå under ledning av militärapoteket.
I fråga örn djurläkemedlen synes förslaget godtagbart med avseende å
såväl förvaring som inköp av dylika läkemedel.
Utskottet har icke något att erinra vare sig mot den verkställda beräkningen
av de årliga kostnaderna för den av departementschefen förordade
förrådsorganisationen eller mot det föreslagna sättet för desammas bestridande.
De kostnader för vissa smärre byggnadsarbeten m. m., som ett
genomförande av föreliggande förslag medför, synas i enlighet med departementschefens
förslag böra få bestridas från de anslag till anordnande av
förråd vid arméns truppförband, vilka anvisats inom ramen för 1942 års
försvarsbeslut.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må godkänna de av departementschefen i
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 4 januari
1946 förordade grunderna för förrådsorganisation för vård och
omsättning av försvarets läkemedel.
Stockholm den 19 mars 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström, Larsson,
Andrén, Karl Andersson, Heiding, Ekströmer, Gustaf Iwar Anderson, von Heland,
Gillström, Rosenberg och Albertsson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i
Grönvik, Ward, Falla, Andersson i Malmö, Mårtensson, Pettersson i Dahl, Åkerström,
Boman i Kieryd, Persson i Vinberg och Birke.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 58—59.
545 46 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:110 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till stödjande av oljeväxtsamt linoch hampodlingen m. m. s. 7 i texten