Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förr ådsorganisation för försvarets läkemedel.

1946-03-19 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:58, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förr ådsorganisation för försvarets läkemedel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 58.

1

Nr 58.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående förr ådsorganisation för försvarets läkemedel.

(l:a avd.)

I propositionen nr 11 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 4 januari 1946, föreslagit

riksdagen att godkänna av departemenschefen i berörda statsrådsprotokoll

förordade grunder för förrådsorganisation för vård och omsättning av försvarets

läkemedel.

Genom beslut den 30 juni 1944 bemyndigade Kungl. Majit chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla högst sju sakkunniga för att inom departementet

biträda med fortsatt utredning rörande organisationen av försvarsväsendets

läkemedelsförsörjning. De sakkunniga — 1944 års utredning rörande

försvarets läkemedelsförsörjning — ha den 14 juni 1945 avgivet promemoria

med förslag rörande vård och omsättning av försvarets läkemedel.

I fråga örn principerna för förrådsuppläggningen av humanläkemedel har

utredningen föreslagit, att läkemedlen uppläggas uteslutande i militära förråd,

därvid utredningen med hänsyn till beredskapssynpunkterna icke ansett sig

kunna förorda en sammandragning av läkemedlen till ett enda centralförråd.

Utredningen har till behandling upptagit två huvudalternativ för förrådens

förläggning, nämligen det regionala och det lokala. Enligt det förra alternativet

skulle läkemedlen uppläggas vid — förutom militärapoteket — nio

regionala centraler, belägna i Linköping, Skövde, Sollefteå, Hässleholm,

Boden, Visby, Göteborg, Karlskrona och Örebro. Enligt det lokala alternativet

åter skulle i mobiliseringsutrustningen för linjeförbanden (motsvarande)

ingående läkemedel uppläggas i utrustande förbandsmobiliseringsdepå eller,

där de lokala förhållandena sådant medgåve, i ett för garnisonsorten gemensamt

förråd. Läkemedelsutrustningen för i Stockholm eller dess närhet

förlagda förband skulle dock omhändertagas av militärapoteket och läkemedel

för vid trängkårernas mobiliseringscentraler utrustade förband överföras till

vederbörande trängkårs mobiliseringsdepå. För de av försvarsområdena

uppsatta förbanden — lokalförsvarsförbanden — ävensom för krigssjukliusen

och krigssjukstugorna skulle läkemedel i regel uppläggas vid lämpligt, inom

försvarsområdet beläget truppförband eller, i vad anginge marina försvarsområden,

vid marindistrikts- eller kustartilleriförsvarsförråd. Då så i undantagsfall

icke lämpligen kunde ske, skulle militärapoteket omhänderhava läke
Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 58—5.9.

filt; 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 58.

medlen. De för krigssjukvårdsanstalterna inom Yl. och VII. militärområdena

avsedda läkemedlen skulle dock förvaras vid krigssjukvårdsmaterielförrådet

i Boden respektive krigssjukvårdsmaterielförrådet i Visby. Av ersättningsbehovet

skulle etappsatser av läkemedel uppläggas.

I promemorian har utredningen företagit en jämförelse mellan organisationsförslagen,

varvid till en början kostnadsfrågan beröres.

Utredningen har uppskattat utrymmesbehovet för läkemedlen — bortsett

från förråden i militärapoteket, som behandlas i ett särskilt avsnitt av promemorian

— till 2 900 m2 vid det regionala och 2 600 m2 vid det lokala alternativet.

Huruvida det angivna utrymmet kan göras tillgängligt i redan

befintliga lokaler eller nybyggnader erfordras, anser sig utredningen i avvaktan

på resultatet av organisationsnämndens undersökningar icke kunna

bedöma. Utredningen understryker i detta sammanhang vikten av att förråden

i Boden och Visby, vilka vore avsedda att täcka läkemedelsåtgången

under en längre tid, inrymdes i bombsäkra lokaler.

Personalkostnaderna har utredningen vid det regionala alternativets tillämpning

uppskattat till följande belopp.

4 apotekare, arvode efter 3 000 kronor .............................. kr. 12 000

5 > » » 2 400 » .............................. » 12 000

9 förrådsmän (bruttolön beräknad enligt 5 löneklassen med 31 %

tillägg) .............................................................. » 34 300

kvartalsinspektioner vid 46 truppförbandssjukhus ä 25 kronor____ » 4 600

resekostnads- och traktamentsersättningar .......................... » 300

Summa kr. 63 200

Vid det lokala alternativet skulle personalkostnaderna enligt utredningens

beräkningar utgöra

7 apotekare, arvode efter 2 400 kronor.............................. kr. 16 800

37 » » » 600 » » 22 200

tilläggsarvoden.......................................................... » 3 000

7 förrådsmän (bruttolön beräknad enligt 5 löneklassen med 31 %

tillägg) .............................................................. » 26 500

resekostnads- och traktamentsersättningar .......................... » 300

Summa kr. 68 800

Förutom kostnader för lokaler och personal föranleder förrådsorganisationen

utgifter även för läkemedlens distribution. Dessa utgifter —

avseende frakt och emballage — anser utredningen bliva något högre vid

det lokala än vid det regionala systemet. Den av transporterna omfattade

totala läkemedelskvantiteten skulle nämligen i det förra fallet bliva fördelad

på ett större antal sändningar än i det senare alternativet. Kostnadsökningen

syntes dock icke kunna bliva av större storleksordning.

Sammanfattningsvis har utredningen anfört, att med hänsyn till den relativt

obetydliga skillnaden i kostnader mellan de två alternativen torde

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 58.

3

vid valet mellan dem de ekonomiska synpunkterna icke böra tillmätas avgörande

betydelse. Den regionala organisationen tillgodosåge otvivelaktigt

vård- och omsättningskraven bättre än den lokala. Ur beredskapssynpunkt

vore däremot det regionala alternativet underlägset det lokala men borde

dock kunna anses fylla rimliga anspråk även i detta hänseende. Utredningen

förordar det regionala alternativet.

Utredningen har i detta sammanhang såsom sin uppfattning uttalat, att

övervägande skäl syntes tala för att vid läkemedelscentralerna i Boden och

Karlskrona borde bibehållas den ordning, som vuxit fram under beredskapstiden

med särskilda apotek såsom filialer till militärapoteket. Enligt vad

utredningen inhämtat syntes antalet värnpliktiga apotekare, som hade att

fullgöra assistent- och facktjänstgöring, kunna beräknas bliva tillräckligt för

att en värnpliktig apotekare ständigt skulle kunna vara tillgänglig vid vartdera

apoteket.

Beträffande omsättningen av läkemedlen har utredningen föreslagit,

att desamma skulle omsättas genom utnyttjande i första hand av civilapoteken.

Detta borde emellertid enligt utredningens mening icke utgöra

hinder för militärapoteket att i omsättningssyfte försälja läkemedel, framför

allt s. k. fria handelsvaror, även till de statliga affärsdrivande verken samt

till kemisk-tekniska företag m. fl.

Utredningen har föreslagit, att den centrala handläggningen av ärenden

rörande djurläkemedel liksom hittills skulle ankomma på arméförvaltningens

intendenturavdelning (häst- och veterinärmaterielbyrån), vilken dock

borde ha att i nödig utsträckning samråda med försvarets sjukvårdsförvaltning.

Inköp av erforderliga läkemedel borde enligt utredningens mening

— i motsats till vad hittills i allmänhet skett — verkställas från

militärapoteket, vilket jämväl borde tagas i anspråk för den omsättning,

som kunde vara påkallad.

I fråga örn läkemedlens förvaring ansåge utredningen, att de läkemedel,

som för närvarande vore upplagda vid arméns intendenturförråd i Stockholm,

borde överflyttas till militärapoteket. Utredningen förordade, att i den

mån det nu bestämda förrådsbehovet funnes böra uppläggas de för Stockholms

garnison avsedda läkemedlen skulle omhändertagas av militärapoteket

samt övriga förråd uppläggas i de föreslagna förrådscentralerna för humanläkemedel.

För läkemedlens skötsel syntes den av utredningen föreslagna personalen

vid förrådscentralerna kunna utnyttjas. Med hänsyn till den relativt obetydliga

mängden av djurläkemedel funne utredningen det icke erforderligt

att i anledning av djurläkemedlens överförande till centralerna fastställa

arvodena för de vid centralerna anställda apotekarna till högre belopp än

de förut föreslagna.

Departementschefen, som redogjort för remissmyndigheternas yttranden i

ärendet, har för sin del anfört följande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har under tiden för den

förstärkta försvarsberedskapen lagring av läkemedel för krigsmaktens behov

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 58.

ägt rum. Till grund härför ha legat av Kungl. Majit meddelade föreskrifter

rörande lagerhållningens storlek under fredstid. Lagringen av liumanläkemedel

har verkställts i föreskriven omfattning, medan däremot djurläkemedel

endast delvis upplagts i förråd. För läkemedlens handhavande har under

beredskapstiden en provisorisk förrådsorganisation utbildats. Den behövliga

omsättningen har i stort sett kunnat vinnas genom förbrukningen inom försvaret

och vid karolinska sjukhuset.

Vid övervägandet av frågan om den ordning, som bör tillämpas under

normala fredliga förhållanden, inställer sig till en början spörsmålet i vilken

utsträckning läkemedel skola vara upplagda i förråd. Avgörandet härutinnan

är av betydelse för förrådsorganisationens utformning. Det är av vikt även

av den anledningen, att viss årlig kassation av läkemedel synes oundviklig,

örn den nuvarande lagerhållningen bibehålies.

Vid prövningen av spörsmålet torde få förutsättas, att en betryggande

beredskap på förevarande område alltjämt skall upprätthållas. Med denna

utgångspunkt är en viss förrådshållning ofrånkomlig. Att bygga läkemedelsförsörjningen

på leveranskontrakt med civilapotek — en metod som redan

tillämpats men icke givit tillfredsställande resirltat — synes i varje fall beträffande

humanläkemedlen icke kunna ifrågakomma. I förråd måste i första

hand uppläggas de läkemedel, med vilka förbanden skola utrustas vid förstärkt

försvarsberedskap eller mobilisering. Då utrustningen i regel är avsedd

endast för kortare tid, inom vilken nya läkemedel skola kunna ställas till

förfogande, är det vidare nödvändigt, att en del av ersättningsbehovet finnes

i förråd. Storleken av detta förrådsbehov är väsentligen beroende av de

under krig förefintliga produktionsmöjligheterna i fråga om läkemedel. Ju

snabbare produktionsapparaten kan anpassas för uppgiften att fullständigt

och varaktigt försörja försvaret med dess krigsbehov av läkemedel med

samtidigt tillgodoseende av den civila förbrukningen, desto mindre blir förrådsbeliovet.

Nu gällande föreskrifter örn lagerhållningens storlek ha utfärdats

med beaktande av läkemedelsindustriens tillverkningsförmåga. Uteslutet

är emellertid icke, att den industriella beredskapen skulle kunna i

viss grad höjas genom statliga eller andra åtgärder av ej alltför kostnadskrävande

natur. Om så skedde, skulle råvaror — särskilt sådana som importeras

— och emballage uppläggas i stället för färdiga läkemedel. Då råvarorna

i allmänhet äro avsevärt hållbarare än de ur dem framställda läkemedlen,

skulle härigenom gynnsammare förutsättningar för omsättningen

åstadkommas. Även vården skulle förenklas. Ifrågakomma kunde dessutom

att anförtro förvaringen åt annat organ än den militära förrådsorganisationen.

För bedömande av möjligheterna och lämpligheten av att genom åtgärder

på produktionsområdet begränsa förrådsbehovet av färdiga beredningar tarvas

undersökningar rörande produktionstekniska och andra förhållanden. Försvarets

sjukvårdsförvaltning, som redan upptagit spörsmålet till behandling,

lärer i sinom tid komma att framlägga förslag i ämnet. Ehuru resultatet

av sjukvårdsförvaltningens utredning icke föreligger, torde å andra sidan

finnas tillräckligt underlag för att redan nu upptaga frågan örn förrådsorganisationens

utformning i fredstid. Av vad jag förut anfört framgår

nämligen, att en lagerreduktion endast kan avse en del av ersättningsförrådsbehovet.

Av detta behov måste en avsevärd kvantitet förutsättas bliva upplagd

vid militärapoteket. Vid förråden i landsorten skulle alltså endast en

del av detta förrådsbehov förvaras med fördelning på ett större eller mindre

antal förråd, som därjämte skulle innehålla i utrustningen ingående läkemedel.

Örn en förrådsuppläggning i huvudsaklig överensstämmelse med ettdera

av de av utredningen angivna alternativen — det lokala eller det regionala

— skulle komma till stånd, kan det antagas, att de i dessa förråd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 58.

o

upplagda läkemedlen endast skulle motsvara vad som under alla förhållanden

måste finnas av färdiga beredningar. Yad militärapoteket angår, skulle en

minskad förrådshållning av färdiga läkemedel visserligen kunna förmodas

i någon mån nedbringa personalbehovet men däremot knappast påverka

organisationen i stort. A andra sidan är det uppenbart, att förrådsorganisationen

bör utformas på sådant sätt att en begränsning lätt kan ske, därest

sjukvårdsförvaltningens förutnämnda utredning skulle visa, att en sådan är

möjlig att genomföra.

Då jag härefter övergår att närmare granska förrådsorganisationen, vill

jag till en början erinra, att för läkemedelsförvaringen två system varit i

tillämpning. Vid tiden närmast före krigsutbrottet voro utrustningsförråd

— avsedda för armén — upplagda å civilapoteken. Under beredskapstiden

lia försvarets läkemedel — med undantag av utrustningen för vissa krigssjukhus

— förvarats i militära förråd. För de förråd, som nu finnas och

som böra uppläggas utanför militärapoteket, saknas tillräckligt utrymme å

civilapoteken. Örn dessa skulle tagas i anspråk för läkemedelsförvaring,

måste alltså läkemedlen uppdelas på enskilda och statliga förråd. En sådan

uppdelning torde emellertid, såsom utredningen framhållit, föranleda svårigheter

av skilda slag och torde knappast medföra lägre kostnader än uppläggning

inom statliga förråd. På grund härav har jag i likhet med utredningen

kommit till den uppfattningen, att de militära organen själva böra

omhänderhava de ifrågavarande läkemedlen.

Den under beredskapstiden utbildade provisoriska organisationen har inneburit,

att läkemedlen, särskilt inom armén, fördelats på ett mycket stort

antal förråd i lokaler som i regel lämpat sig mindre val för läkemedelsförvaring.

För läkemedlens skötsel lia visserligen vid ett fåtal större förråd

apotekare tagits i anspråk. I övrigt har emellertid vården måst anförtros

åt personer utan farmaceutisk utbildning, på vilka större anspråk icke kunnat

ställas. Att en ändring av dessa förhållanden är påkallad, såframt icke stora

värden oskola gå till spillo och läkemedelsberedskapen äventyras, är uppenbart.

Återgången till normalt fredstillstånd har visserligen automatiskt

medfört en viss förbättring med avseende å läkeme.delsförvaringen, i det

att läkemedel kunnat indragas till större förråd. A andra sidan äro de

personella förhållandena snarast försämrade, då efter beredskapsinkallelsernas

upphörande tillgången på värnpliktig personal med farmaceutisk utbildning

avsevärt minskats.

De faktorer, som främst göra sig gällande vid planläggning av förrådsorganisationen,

äro läkemedlens vård och omsättning samt organisationens

beredskap. För en fullgod vård fordras lämpliga förvaringslokaler och fackutbildad

personal. Omsättningen ställer liknande anspråk på personalen.

Den underlättas givetvis, örn förrådsuppläggningen icke är alltför decentraliserad.

För att ’ beredskapen skall kunna anses tillfredsställande, måste

läkemedlen ständigt befinna sig i användbart skick, snabbt kunna tillställas

förband och inrättningar samt vara upplagda på ett betryggande sätt. Alla

de nu angivna fordringarna på förrådsorganisationen torde icke kunna samtidigt

i full utsträckning tillgodoses. I varje fall är detta icke möjligt, om

kostnaderna skola hållas inom en begränsad ram. En avvägning måste därför

komma till stånd.

I likhet med utredningen anser jag, att ett sammanförande av läkemedlen

till ett enda centralförråd, exempelvis militärapoteket, av beredskapsskäl

icke bör komma i fråga. De möjligheter, som kunna vägas mot varandra,

äro därför endast två: en regional uppläggning eller en spridning av förråden,

vilken mer eller mindre ansluter sig till förbandens placering. Den

förstnämnda möjligheten motsvaras i utredningens promemoria av det regio
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 58.

nåla, den senare möjligheten av det lokala systemet. På de av de sakkunniga

anförda skälen har jag i likhet med de hörda myndigheterna funnit

mig böra förorda en regional uppläggning av läkemedlen.

I överensstämmelse med utredningens förslag torde antalet regionala förrådscentralorter

böra bestämmas till nio. På Kungl. Maj:t lärer få ankomma

att besluta rörande förläggningen av dessa förrådscentraler. Med

avseende å framfört förslag örn inrättande av ett till läkemedelscentralen i

Sollefteå anslutet förråd i Umeå, avsett särskilt för veterinärsjukvården, vill

jag erinra, att förråd av djurläkemedel icke upplagts vid förbanden. Pbr

utrustningsbehovets tillgodoseende ha i stället kontrakt tecknats med apoteksinnehavare

å förbandens förläggningsorter. Till frågan, huruvida och i

vilken utsträckning förrådsbehovet av djurläkemedel bör uppläggas, finner

jag mig icke för närvarande böra taga ställning. Såsom jag förut erinrat,

pågå inom försvarets sjukvårdsförvaltning undersökningar rörande möjligheterna

att i viss omfattning nedbringa förrådshållningen. Åt sjukvårdsförvaltningen

torde böra uppdragas att i samråd med arméförvaltningen

framlägga förslag angående förrådshållningen även beträffande djurläkemedel.

Jag anser därför, att ett förråd i Umeå i varje fall icke tills vidare^bör

komma till stånd.

Övertygande skäl synas mig däremot lia förebragts för bibehållande av

filialapoteken i Boden och Karlskrona. Bodenfilialen torde liksom för närvarande

böra tjänstgöra såsom sjukhusapotek vid det till staden förlagda

garnisonssjukhuset. I ett par remissyttranden har ifrågasatts, att filialen i

Karlskrona skulle få motsvarande funktion i förhållande till länslasarettet

i sistnämnda stad. Sjukhusapotek inrättas enligt gällande bestämmelser å

sjukvårdsanstalter, där Kungl. Majit med hänsyn till läkemedelsförsörjningens

omfattning eller av andra skäl så finner nödigt. Med hänsyn härtill

förefinnes icke anledning att i detta sammanhang ingå på denna fråga.

Personalorganisationen vid läkemedelscentralerna synes i enlighet med

utredningens förslag böra utgöras av en apotekare såsom föreståndare och

en förrådsman. Det får förutsättas, att förrådsmannen tages i anspråk för

annat förrådsarbete vid vederbörligt truppförband i den mån hans tid det

medger. Av vikt är att som föreståndare kunna anställas dugande personer

med intresse för uppgiften att främja läkemedlens omsättning. Med hänsyn

härtill böra arvodena icke tillmätas för snävt. Å andra sidan kan omfattningen

av arbetsuppgifterna — vilka jag föreställer mig kunna till stor del fullgöras

på fritid — icke i förväg exakt beräknas. Med utgångspunkt från utredningens

uppskattning av arbetstiden och med beaktande av storleken av de arvoden,

som utbetalats till de vid trängkårerna anställda apotekarna, har jag ansett

mig böra föreslå, att arvodena bestämmas till av utredningen föreslagna

belopp. Kungl. Majit torde emellertid böra ha möjlighet att, örn så skulle

finnas påkallat, fastställa högre ersättning.

Förrådsmannen torde i likhet med övriga förrådsmän böra hänföras till

5 lönegraden.

I de sakkunnigas utredning liksom i remissutlåtandena har frågan örn

möjligheterna att trygga en tillfredsställande omsättning av läkemedlen ingående

behandlats. Denna fråga synes icke vara av natur att behöva underställas

riksdagens prövning. Med hänsyn till frågans samband med

förrådsorganisationens utformning och militärapotekets personalbehov har

jag emellertid ansett mig böra redogöra för föreliggande förslag och för

min egen uppfattning. Av utredningen framgår, att det årliga omsättningsbehovet

omfattar läkemedel med ett sammanlagt värde av omkring 442 000

kronor. Härav beräknas inom försvaret och vid karolinska sjukhuset kunna

omsättas läkemedel till ett värde av omkring 148 000 kronor respektive

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 58.

7

19 000 kronor. För omsättning av återstoden stå två huvudvägar öppna,

nämligen omsättning via civilapoteken oell genom direktförsäljning till civilsjukhusen.

Dessa möjligheter kunna dock icke lämpligen komma till användning

samtidigt. Genom direktförsäljning till civilsjukhusen kan man

vänta sig nå en maximal omsättning av omkring 146 000 kronor, varefter

en icke omsättningsbar rest av läkemedel till ett värde av 129 000 kronor

skulle återstå. Resultatet av en omsättning via civilapoteken ha de sakkunniga

funnit sig icke kunna angiva med en mera exakt siffra. De sakkunniga

anse emellertid, att större omsättning bör kunna vinnas på denna

väg än vid direktförsäljning till civilsjukhusen och förorda även denna

lösning framför sjukhusalternativet. Jag vill här nämna att, enligt till mig

överlämnat utdrag av protokoll, hållet vid ordinarie sammanträde med fullmäktige

för Sveriges apotekareförbund den 5 och 6 juni 1945, fullmäktige

beslutat, att civilapoteken, när så kommer att visa sig behövligt, skola i

första hand från militärapoteket täcka sitt behov av sådana läkemedel, som

ingå i försvarets förråd i fredstid och icke kunna i erforderlig omfattning

omsättas inom försvaret eller vid karolinska sjukhuset. Apoteken skola

vidare enligt fullmäktiges beslut medverka till att sådana läkemedel komma

till användning i största möjliga utsträckning. Framhållas må ytterligare,

att apotekarorganisationerna i sitt remissyttrande uttalat, att den erforderliga

omsättningen enligt de av utredningen uppdragna riktlinjerna torde

kunna förväntas i stort sett komma att ske på ett tillfredsställande sätt.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att relativt gynnsamma

möjligheter föreligga att reglera omsättningen av läkemedlen på

sådant sätt att kassation kan undvikas. Det är dock härvid av synnerlig

vikt, att försvarets myndigheter ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt denna

fråga och äro så rustade, att verksamheten kan tillfredsställande bedrivas.

I likhet med utredningen och remissmyndigheterna har jag funnit övervägande

skäl tala för att i första hand civilapoteken tagas i anspråk för läkemedlens

omsättning. Detta bör emellertid, såsom utredningen framhållit, icke utgöra

hinder för militärapoteket att i omsättningssyfte försälja läkemedel

även till de statliga affärsdrivande verken samt till kemisk-tekniska företag

m. fl. Skulle erfarenheterna visa att tillfredsställande resultat icke nås på

denna väg lärer det få ankomma på Kungl. Majit att taga frågan under

förnyad prövning och vidtaga de åtgärder som kunna befinnas lämpliga.

Beträffande omsättningsverksamlietens organisation delar jag rrtredningens

mening, att verksamheten bör stå under ledning av militärapoteket. För

möjliggörande därav bör vid detta apotek finnas central lagerbokföring.

På försvarets sjukvårdsförvaltning och militärapoteket bör ankomma att avgöra

hur verksamheten i detalj skall handhavas.

Vad de sakkunniga föreslagit rörande inköp och förvaring av djurläkemedel

ger mig icke anledning till erinran. Inköp bör således — i motsats

till vad hittills i allmänhet varit fallet — verkställas av militärapoteket.

Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit torde de årliga kostnaderna

för förrådsorganisationen i enlighet med de sakkunnigas kalkyler kunna

beräknas till omkring 65 000 kronor förutom kostnader för militärapoteket och

för läkemedlens distribution. Av detta belopp torde kostnaderna för arvoden

till förrådsföreståndarna och löner till förrådsmännen — tillhopa omkring

60 000 kronor — böra bestridas från försvarsgrenarnas avlöningsanslag. Till

frågan örn härav betingade jämkningar i avlöningsstaterna för försvarsgrenarna

torde jag få återkomma i samband med ,äskande av anslag för nästa

budgetår till avlöningar till aktiv personal m. fl. vid försvarsgrenarna. De

återstående kostnaderna, omkring 5 000 kronor, belöpa väsentligen på inspektioner

varje kvartal av vissa läkemedelsförråd och böra i likhet med distri
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 58.

Utskottet.

butionskostnaderna bestridas från liärför avsedda anslag å riksstatens fjärde

huvudtitel.

Av utredningen framgår att förslagets genomförande medför behov av

vissa smärre byggnadsarbeten m. m. vid armén. Kostnaderna härför torde

böra och kunna bestridas från inom ramen för 1942 års försvarsbeslut anvisade

anslag till anordnande av förråd vid arméns truppförband.

Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att meddela de närmare bestämmelser

som erfordras vid bifall till vad jag nu föreslagit.

Det föreliggande förslaget åsyftar att åstadkomma en efter normala fredsförliållanden

anpassad organisation för handhavande av de vid försvaret upplagda

läkemedelsförråden.

I fråga örn förvaringen av humanläkemedlen har såsom i ärendet erinrats

två system varit i tillämpning. Vid tiden närmast före världskrigets utbrott voro

utrustningsförråd — avsedda för armén — upplagda å civilapoteken, medan

under beredskapstiden försvarets läkemedel med vissa undantag förvarades

i militära förråd. Det har framhållits, att med hänsyn till den betydande

ökning, läkemedelslagren undergått, civilapoteken endast i begränsad omfattning

kunna mottaga försvarsväsendets läkemedel. En utväg vore att

uppdela läkemedelslagren på militära och civila förråd men en dylik anordning

skulle såsom i ärendet påvisats medföra förvaltningstekniska svårigheter.

Med hänsyn härtill anser utskottet sig böra förorda, att läkemedlen

såsom under beredskapsprovisoriet varit fallet uppläggas i militära förråd.

Utskottet ansluter sig alltså till departementschefens förslag i denna del.

Beträffande förrådens förläggning har en sammandragning av läkemedlen

till ett enda centralförråd ansetts ur beredskapssynpunkt icke böra ifrågakomma.

Häri instämmer utskottet. I fråga örn en decentraliserad förrådsförläggning

hava två alternativ framlagts, det regionala och det lokala. Enligt

förstnämnda alternativ skulle läkemedlen uppläggas vid — förutom militärapoteket

— nio regionala centraler. Det lokala alternativet innebär en

spridning av förråden, vilken mer eller mindre ansluter sig till förbandens

placering. En jämförelse mellan de båda organisationsförslagen ur kostnadssynpunkt

ger vid handen, att skillnaden mellan dem är tämligen obetydlig.

Ur vård- och omsättningssynpunkt synas däremot övervägande skäl tala för

det regionala systemet, vilket utskottet finner sig i likhet med departementschefen

böra förorda. Antalet förrådscentralorter torde böra bestämmas till

nio, därvid det bör få ankomma på Kungl. Majit att besluta rörande förläggningen

av dessa förrådscentraler.

Utskottet är ense med departementschefen örn att filialapoteken i Boden

och Karlskrona böra bibehållas och att bodenfilialen liksom för närvarande

bör tjänstgöra såsom sjukhusapotek för det till staden förlagda garnisonssjukhuset.

Enligt förslaget skulle personalorganisationen vid läkemedelscentralerna

utgöras av en apotekare såsom föreståndare och en förrådsman. Häremot

har utskottet icke något att invända. Ej heller synes någon erinran vara

att framställa mot att apotekarna tillerkännas arvode att utgå med 3 000

kronor för år vid de fyra större centralerna och med 2 400 kronor vid de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 58.

9

mindre centralerna. Utskottet tillstyrker, att Kungl. Maj:t beredes möjlighet

att, därest så skulle befinnas nödvändigt för erhållande av lämplig person

såsom föreståndare, fastställa arvodet till högre belopp. Förrådsmännen

torde på sätt föreslagits böra placeras i 5:e lönegraden.

Till vad departementschefen anfört i fråga örn läkemedlens omsättning

vill utskottet giva sin anslutning. Vid jämförelse mellan de två alternativen

för omsättning utanför försvaret och karolinska sjukhuset, nämligen direktförsäljning

till civilsjukhusen och försäljning via civilapoteken synas utskottet

sålunda övervägande skäl tala för sistnämnda alternativ. Därest erfarenheterna

skulle visa, att tillfredsställande resultat icke nås på denna väg, torde det

såsom departementschefen föreslagit få ankomma på Kungl. Maj:t att taga

frågan under förnyad omprövning och vidtaga de åtgärder, som kunna

befinnas lämpliga. Även i fråga örn omsättningsverksamhetens organisation

ansluter utskottet sig till föreliggande förslag och förordar sålunda, att

denna verksamhet bör stå under ledning av militärapoteket.

I fråga örn djurläkemedlen synes förslaget godtagbart med avseende å

såväl förvaring som inköp av dylika läkemedel.

Utskottet har icke något att erinra vare sig mot den verkställda beräkningen

av de årliga kostnaderna för den av departementschefen förordade

förrådsorganisationen eller mot det föreslagna sättet för desammas bestridande.

De kostnader för vissa smärre byggnadsarbeten m. m., som ett

genomförande av föreliggande förslag medför, synas i enlighet med departementschefens

förslag böra få bestridas från de anslag till anordnande av

förråd vid arméns truppförband, vilka anvisats inom ramen för 1942 års

försvarsbeslut.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må godkänna de av departementschefen i

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 4 januari

1946 förordade grunderna för förrådsorganisation för vård och

omsättning av försvarets läkemedel.

Stockholm den 19 mars 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström, Larsson,

Andrén, Karl Andersson, Heiding, Ekströmer, Gustaf Iwar Anderson, von Heland,

Gillström, Rosenberg och Albertsson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i

Grönvik, Ward, Falla, Andersson i Malmö, Mårtensson, Pettersson i Dahl, Åkerström,

Boman i Kieryd, Persson i Vinberg och Birke.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 58—59.

545 46 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:110 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till stödjande av oljeväxtsamt linoch hampodlingen m. m. s. 7 i texten