Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av jämte i ämnet väckta motioner.

1947-05-09 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:110, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr Ilo.

1

Nr 110.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation

av

jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.]

I propositionen nr 1 har Kungi. Maj:t under sjätte huvudtiteln (punkt 37

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för

den 3 januari 1947) föreslagit riksdagen att, i avbi dan på den proposition

i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till Besiktning av motorfordon

för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av 1 100 000 kronor.

Sedermera bär Kungl. Maj:t i propositionen nr 183, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den

7 mars 1947, föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i blivande

personalförteckning för statens bilinspektion uppföra 2 befattningar

såsom förste bilinspektör i A 26, 7 sådana befattningar i A 24 samt 38 befattningar

såsom bilinspektör i A 22, dels godkänna av departementschefen

förordad avlöningsstat för statens bilinspektion, att tillämpas från och med

den 1 januari 1948 tills vidare, dels ock under sjätte huvudtiteln å rik sstaten

för budgetåret 1947/48 anvisa följande förslagsanslag, nämligen till Besiktning

av motorfordon 1 100 000 kronor, till Statens bilinspektion: Avlöningar

531 300 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen, samt till Statens

bilinspektion: Omkostnader 207 300 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr Ericsson i Sörsjön väckt motion

(II: 350), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition

måtte besluta, att därest sådan förrättningsman, inför vilken kompetensprov

för erhållande av kör- och trafikkort för motorfordon skall avläggas,

visar inkompetens eller försummelse vid fullgörande av sitt uppdrag,

detta icke skall medföra indragning av proven på nu befintlig stations- och

mottagningsort, utan i stället föranleda ombyte av förrättningsman;

dels ock en inom andra kammaren av hen- Skoglund i Umeå m. fl. väckt

motion (II: 360), vari hemställts, att riksdagen vid besvarandet av förevarande

proposition ville besluta att en bilbesiktningsman skall vara stationerad

i Skellefteå stad, att Umeå stad skall utgöra centralort för bilbesiktningsverksamheten

inom Västerbottens län samt att en uppräkning av de beräknade

anslagen måtte ske med hänsyn till de i motionen sålunda gjorda hemställandena.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 19t7. 6 samt. Nr 110.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

Enligt motorfordonsförordningen bestämmer Kungl. Maj:t efter förslag av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vederbörande länsstyrelse det antal besiktningsmän,

som skall finnas inom varje län. I enlighet härmed har Kungl.

Maj:t den 8 december 1944 bestämt, att antalet besiktningsmän skall utgöra i

Stockholms stad........

..... 4

Göteborgs och Bohus

län...

3

Stockholms

län.....

..... 2

Älvsborgs

2> ...

3

Uppsala

2> .....

..... 1

Skaraborgs

» ...

2

Södermanlands

» .....

..... 2

Värmlands

» ...

3

Östergötlands

» .....

..... 3

Örebro

» ...

3

Jönköpings

» .....

..... 2

Västmanlands

» ...

2

Kronobergs

» .....

..... 1

Kopparbergs

2> ...

3

Kalmar

i» .....

..... 2

Gävleborgs

2> ...

3

Gotlands

» .....

..... 1

Västernorrlands

> ...

3

Blekinge

> .....

..... 1

Jämtlands

» ...

2

Kristianstads

> .....

2

Västerbottens

1> ...

. 3

Malmöhus

> .....

..... 4

Norrbottens

» ...

. 3

Hallands

» ......

..... 1

Summa 59.

Besiktningsman utses av Kungl. Maj:t för en tid av högst sex år. Tillsättningen

sker efter gemensamt förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och

vederbörande länsstyrelse.

Väg- och vatlenbyggnadsstyrelsen bestämmer efter länsstyrelsens hörande

besiktningsmans tjänstgöringsdistrikt och stationsort, där ej Kungl. Maj:t

finner skäl lämna föreskrifter därom i samband med fastställandet av antalet

besiktningsmän. Besiktningsmännen äro nu stationerade 5 i Stockholm,

3 i Malmö, 2 i var och en av städerna Göteborg, Örebro och Falun samt en

i de övriga residensstäderna. Dessutom är en besiktningsman stationerad på

envar av följande 24 orter, nämligen Norrtälje, Eskilstuna, Norrköping, Motala,

Värnamo, Västervik, Ängelholm, Hälsingborg, Uddevalla, Alingsås, Borås,

Falköping, Arvika, Sunne, Sala, Ludvika, Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall,

Örnsköldsvik, Skellefteå, Lycksele, Piteå och Haparanda. En befattning

i Örebro län och en i Jämtlands län äro tills vidare obesatta enligt beslut

av Kungl. Maj:t.

För förrättning, som ankommer på besiktningsman, skall till denne erläggas

avgift enligt särskild förrättningstaxa. Av den sammanlagda uppbörden

av förrättningsavgifter å tjänsten äger besiktningsmannen tillgodogöra sig

arvode enligt särskilda bestämmelser. I vissa fall äger besiktningsman även

rätt till annan ersättning än nämnda arvode. Besiktningsman skall själv bestrida

med verksamheten förenade kostnader för lokal, städning, bränsle,

lyse, telefon, avlöning till kontorsbiträden, skrivmateriel, vissa blanketter,

porton m. m.

Chefsmyndighet för bilbesiktningsväsendet är sedan den 1 oktober 1937

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

3

Organisationsfrågor.

Lokal organisation.

Med stöd av Kungl. Maj ds bemyndigande den 29 juni 1945 tillkallade dåvarande

chefen för kommunikationsdepartementet samma dag fem sakkunniga

för att inom departementet biträda med utredning rörande lämplig organisation

av besiktningsväsendet för motorfordon jämte därmed sammanhängande

förhållanden. Nämnda sakkunniga — vilka sedermera antogo benämningen

1945 års bilbesiktningsutredning — ha den 22 november 1946

avgivit betänkande med förslag till omorganisation av besiktningsväsendet

för motorfordon m. m. över betänkandet ha yttranden avgivits av ett antal

myndigheter och sammanslutningar.

Bilbesiktningsutredningen föreslår i fråga om den lokala organisationen,

att besiktningsmännen skola inordnas i det allmänna statliga lönesystemet.

I fråga om utredningens förslag i övrigt beträffande den lokala organisationen

ävensom de över förslaget i denna del avgivna yttrandena får utskottet

hänvisa till propositionen (s. 8—34).

Departementschefen har för sin del funnit bilbesiktningsutredningens förslag

ägnat att med vissa jämkningar läggas till grund för en omorganisation

av besiktningsmannainstitutionen. Genomförandet härav syntes icke behöva

uppskjutas längre än vad som av rent praktiska skäl kunde vara påkallat.

Frågan om en eventuell samordning av den militära be sik tningsorganisationen

med den civila borde upptagas till behandling

först sedan 1945 års trafiksäkerhetskommitté avgivit sitt betänkande,

enär önskemålen om ett dylikt sammanförande i främsta rummet vore

betingade av trafiksäkerhetsskäl. Departementschefen förutsatte därvid, att

kommittén komme att ha sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål.

Beräffande utredningens förslag om organisationens koncentration till vissa

centralorter och om antalet mottagningsorter m. in. har departementschefen

anfört följande.

En förutsättning för att den nya besiktningsmannaorganisationen skall kunna

utformas på ett lämpligt sätt är a tf arbetsmängden blir någorlunda jämnt

fördelad mellan de olika besiktningsmännen. Detta är för närvarande icke

fallet. Till belysande härav kan anföras att uppbörden av förrättningsavgifter

under år 1945 för vissa besiktningsmän överstigit 50 000 kronor men i

flera fall uppgått till mindre än hälften av delta belopp. Ur organisatorisk

synpunkt är en utjämning önskvärd dels för att om möjligt alla besiktningsmännen

skola kunna få heltidsanställning, dels för att lönerna icke skola behöva

differentieras med hänsyn till arbetets omfattning. En sådan utjämning

kan underlättas, om besiktningsmännen i större utsträckning än vad nu är

fallet få gemensam stationsort och tjänstelokal. På grund härav men även

av andra skäl har utredningen avsett, att den nya organisationen i allmänhet

skulle koncentreras till vissa centralorter med två eller flera besiktningsmän

placerade på varje sådan ort. Mot denna uppläggning av organisationsfrågan

har jag i princip icke något att invända. Beträffande vissa detalj
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr Ilo.

problem, t. ex. rörande antalet mottagningsorter, torde jag få återkomma i

det följande.

I förevarande sammanhang har utredningen framlagt förslag om att köroch

trafikkortsprov skulle få avläggas endast på ett begränsat antal orter,

där trafikens art och täthet kunde anses skapa förutsättningar för körning

under olika trafikförhållanden. Antalet av utredningen föreslagna orter för

dylika prov uppgår till 37. Utredningens förslag i denna del har föranlett

erinringar från åtskilliga myndigheter och organisationer som hävda, att fördelarna

ur trafiksäkerhetssynpunkt med den föreslagna koncentreringen icke

uppvägde det besvär och de ökade kostnader, som härvid på grund av avstånden

pålades allmänheten. I några yttranden har t. o. m. ifrågasatts huruvida

en koncentrering av kompetensproven överhuvud taget skulle medföra

några fördelar ur trafiksäkerhetssynpunkt. För min del är jag icke beredd

att för närvarande laga definitiv ställning till utredningens förslag i här berörda

hänseende. Frågan synes mig falla inom området för 1945 års trafiksäkerhetskommittés

utredningsuppdrag och torde därför böra upptagas till

prövning först i samband med behandlingen av kommitténs blivande betänkande.

I avvaktan härpå torde några större förändringar på förevarande område

icke böra vidtagas. Det synes emellertid få ankomma på chefsmyndigheten

alt i samråd med länsstyrelserna från fall till fall pröva och avgöra i

vad mån kravet på kompetensprovens tillförlitlighet bör ge anledning till indragning

av proven på någon av nuvarande stations- och mottagningsorter.

Vad däremot angår kompetensproven för körskolelärare biträder jag utredningens

uppfattning, att dessa prov böra få avläggas endast inför chefsbesiktningsmännen.

Utredningens förslag om införande av rätt för förrättningssökande att

för kompetensprov eller periodisk efterbesiktning vända sig till besiktningsman

på den ort han önskar bar i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan

erinran i remissyttrandena. Betänkligheter ha anförts endast av länsstyrelsen

i Jönköpings län och 1945 års trafiksäkerhetskommitté, vilka befara,

att ett slopande av distriktsgränserna skulle leda till alt en del körkortsaspiranter

konnne att söka sig till sådana besiktningsmän, som fått namn om

sig att vara mindre fordrande än andra. För min del anser jag i likhet med

bilbesiktningsutredningen de eventuella riskerna i nu berörda hänseende i

väsentlig mån kunna elimineras genom lämpliga åtgärder från chefsmyndighetens

sida. Med hänsyn härtill och då det nuvarande systemet i många fall

torde innebära ganska stora olägenheter för allmänheten, tillstyrker jag

förslaget om införande av valfrihet på förevarande område.

Såsom framhållits i åtskilliga av remissyttrandena torde även för den nya

organisationens vidkommande behov föreligga av en gränsdragning beträffande

de olika besiktningsmännens eller besiktningsmannagruppemas verksamhetsområden.

En dylik geografisk uppdelning av arbetet lärer vara påkallad

bl. a. med hänsyn till sådana förrättningar, som icke utföras å stationseller

mottagningsort, exempelvis flygande besiktning. Jämväl för samarbetet

med länsstyrelserna synes en gränsdragning vara av betydelse. Det torde få

ankomma på chefsmyndigheten att efter samråd med länsstyrelserna fastställa

de gränser, varom här är fråga.

Centralorter för bilbesiktningsväsendet skulle enligt utredningens förslag

vara följande nio städer, nämligen Malmö, Jönköping, Göteborg, Norrköping,

Örebro, Stockholm, Gävle, Sundsvall och Luleå. Därjämte skulle besiktningsmän

finnas stationerade även på vissa andra orter i landet. Mottagningar

utom stationsorten skulle fortfarande förekomma men antalet mottagningsorter

väsentligt minskas. Såsom jag tidigare anfört biträder jag i princip

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr Ilo.

5

utredningens förslag att besiktningsmannaorganisationen så långt praktiskt

är möjligt koncentreras till centralorterna. Sålunda bör enligt min mening

stationering av besiktningsmän på annan ort än centralort förekomma endast

i sadana fall, då förrättningsfrekvensen på orten är tillräckligt stor för att

bereda besiktningsmannen full sysselsättning och det kan anses vara av

särskild betydelse för allmänheten att ha tillgång till besiktningsman på

orten. Med denna utgångspunkt anser jag mig böra förorda, att Halmstad

bibehålies som stationsort samt att 1 besiktningsman och 1 skrivbiträde

placeras därstädes. Denna ändring i organisationsplanen torde kunna ske

utan någon nettoökning av den av utredningen beräknade totala personaluppsättningen,

nämligen genom en motsvarande minskning av personalen

på annat håll inom organisationen. Övriga i remissyttrandena gjorda yrkanden

om ytterligare stationsorter är jag däremot icke för närvarande beredd

att tillstyrka. Jag förutsätter emellertid härvid, att regelbundna mottagningar

utom stationsorten skola hållas på åtskilligt flera orter än vad bilbesiktningsutredningen

räknat med ävensom att extra mottagningar enligt

särskild överenskommelse skola komma till användning i ökad utsträckning.

Fastställandet av mottagningsorterna torde böra ankomma på chefsmyndigheten

efter samråd med vederbörande länsstyrelser. I chefsmyndighetens befogenheter

bör också ingå att bestämma fördelningen av personalen mellan de

olika stationsorterna. Däremot synes Kungl. Maj:t böra förbehålla sig rätten

att bestämma vilka orter, som skola vara stationsorter och centralorter.

Mot utredningens förslag rörande centralorterna har jag intet annat att

erinra än att jag i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelsen

i Västernorrlands län anser Sundsvall böra utbytas mot Härnösand

såsom centralort. De övriga yrkanden, som i detta sammanhang framkommit

vid remissbehandlingen, nämligen fastställande av Växjö som centralort i

stället för Jönköping samt upptagande av Umeå som centralort, är jag icke

beredd att tillstyrka.

Såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som vederbörande länsstyrelser

ha ställt sig tveksamma till utredningens förslag att på fyra platser i Norrland

skulle anställas arvodesavlönade besiktningsmän, vilka såsom bisyssla

skulle utföra vissa slag av förrättningar. I likhet med nämnda myndigheter

är jag icke övertygad om att det kan komma att bli möjligt att för dessa

uppdrag förvärva personer med fullt tillfredsställande kompetens. Jag anser

det därför lämpligare, att förrättningarna i de trakter, varom här är fråga,

ombesörjas av ordinarie besiktningsmän från närmaste stationsorter, varvid

regelbundna eller extra mottagningar torde få anordnas allt eftersom omständigheterna

det påkalla. I fråga om en av de fyra här avsedda platserna,

nämligen Lycksele, torde man emellertid kunna räkna med eu så pass stor

förrättningsfrekvens, att placering av en heltidsanställd besiktningsman därstädes

får anses motiverad, om hänsyn jämväl tages till de speciella skäl,

som tala för att en särskild besiktningsman avdelas för detta vidsträckta

distrikt.

Därest antalet mottagningsorter, såsom jag förutsatt, ökas mera väsentligt

utöver vad bilbesiktningsutredningen räknat med, kommer detta givetvis att

medföra en viss ökning av bilbesiklningsmännens arbete och kan därvid tänkas

påverka personalbehovet. I avbidan på närmare erfarenhet i detta hänseende

anser jag mig emellertid böra förorda, att antalet befattningshavare

beräknas i enlighet med utredningens förslag, dock med den ändringen att

de fyra förut omförmälda arvodestjänsterna utbytas mot eu ordinarie bcsiktningsmannabelättning

och eu extra ordinarie assislenthefattning. Med

hänsyn till svårigheterna att mera exakt beräkna personalbehovet torde hesiktningsmannaorganisationens

anslagspost till avlöningar till ickc-ordinaric

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 110.

personal böra betecknas förslagsvis för att sätta Kungl. Maj:t i tillfälle att

tillgodose oundgängliga behov av ytterligare arbetskraft.

Bilbesiktningsutredningen har föreslagit, att för varje centralort skulle

inrättas en i något högre löneställning än övriga besiktningsmannatjänster

placerad gruppchefsbefattning (bilöverkontrollör), vars innehavare skulle

svara för de mera kvalificerade förrättningarna samt inom distriktet leda

och övervaka de övriga besiktningsmännens arbete. Med anledning härav

har ett par länsstyrelser ifrågasatt, huruvida icke besiktningsmännen borde

anknytas till länsstyrelserna eller till vägförvaltningarna. varigenom behovet

av de föreslagna bilöverkontrollör erna skulle bortfalla. För min del finner

jag det mindre rationellt att belasta länsstyrelserna eller vägdirektörerna med

det löpande arbetet med lokal ledning och tillsyn av besiktningsmännens

verksamhet. På grund härav och med hänsyn till den utformning som besiktningsmannaorganisationen

i övrigt skulle få anser jag utredningens förslag

i denna del böra godtagas.

Vad 1945 års trafiksäkerhetskommitté anfört rörande utvidgade arbetsuppgifter

för besiktningsmännen torde böra upptagas till närmare övervägande

först i samband med behandlingen av kommitténs blivande betänkande.

Såsom framgår av vad bilbesiktningsutredningen anfört är besiktningsmännens

arbete ganska ojämnt fördelat över året. Antalet förrättningar under

vintern uppgår genomsnittligt ofta icke till mer än hälften av antalet

förrättningar under högsäsongen. En av svårigheterna i förevarande organisationsfråga

är sålunda att bereda besiktningsmännen full sysselsättning under

den del av året, då förrättningsfrekvensen är minst. Utredningen har

emellertid påvisat vissa möjligheter till en utjämning i nämnda hänseende.

Vad utredningen därvid föreslagit synes få godtagas såsom en lösning av

ifrågavarande spörsmål.

I fråga om kompetenskraven har utredningen visserligen ansett önskvärt,

att åtminstone några av besiktningsmännen äga teknisk högskoleutbildning.

Utredningen har dock icke velat påyrka, att sådan utbildning uppställes som

formellt kompetensvillkor, utan föreslår, att nuvarande bestämmelser i detta

hänseende bibehållas oförändrade. Automobilbesiktningsmännens förening

och statsverkens ingenjörsförbund ävensom länsstyrelsen i Kalmar län hävda

däremot, att civilingenjörsexamen bör införas som formellt kompetenskrav.

Såvitt jag kunnat finna omfattar besiktningsmännens verksamhet endast i

mycket ringa utsträckning sådana uppgifter, för vilka högre teknisk utbildning

är oundgänglig. Det torde i stället vara den praktiska erfarenheten och

de rent personliga egenskaperna, som få tillmätas avgörande betydelse för

besiktningsmannatjänsten. Med hänsyn bl. a. härtill anser jag mindre lämpligt,

att personurvalet begränsas till enbart högskoleingenjörernas krets. Jag

ansluter mig därför till utredningens förslag i fråga om kompetensvillkoren.

Vad härefter angår besiktningsmännens anställningsförhållanden och lönegradsplaceringar

har departementschefen anfört följande.

Enligt utredningens förslag skulle besiktningsmännen i allmänhet erhålla

ordinarie anställning med placering i lönegraden A 22. Utredningen har beräknat

antalet sådana befattningar till 37. Av de 9 chefsbesiktningsmännen

skulle de med stationsort i Stockholm och Göteborg hänföras till lönegraden

A 26 samt de övriga 7 till lönegraden A 24. Därjämte skulle såsom rekryteringspersonal

finnas 17 assistenter i lönegraden Eo 18. För biträdesgöromål

har utredningen beräknat 9 kanslibiträden och 33 kontorsbiträden, samtliga

extra ordinarie. Allmänna lönenämnden och flertalet övriga remissmyndigheter

ha ej funnit anledning till erinran mot de föreslagna lönegradsplace
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

7

ringarna för besiktningsmännen. Lägre löneställning bär ifrågasatts endast

av statskontoret och länsstyrelsen i Stockholms län, medan däremot vissa

andra länsstyrelser ansett högre lönegradsplaceringar böra övervägas. Yrkanden

i denna riktning ha därjämte gjorts av automobilbesiktningsmännens

förening in. fl. Vissa mindre jämkningar ha föreslagits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som bl. a., i likhet med länsstyrelsen i Malmöhus län,

förordar att chefsbesiktningsmannen i Malmö placeras i A 26. Slutligen har

generalpoststyrelsen ifrågasatt, huruvida icke chefsbesiktningsmännen borde

erhålla förordnandetjänster med placering å löneplan C. För min del anser

jag bilbesiktningsutredningens förslag till lönegradsplaceringar för besiktningsmännen

innebära en med hänsyn till föreliggande arbetsuppgifter lämplig

avvägning, och jag tillstyrker därför, att, med mberäknande av den ytterligare

ordinarie besiktningsmannatjänst, som jag tidigare förordat, i den blivande

personalförteckningen uppföras 38 befattningar i A 22, 7 i A 24 samt

2 i A 26. Vad därefter angår assistenterna, vilka enligt vad utredningen förordat

skulle placeras i Eo 18, torde i avvaktan på de förslag, som kunna

komma att framläggas av 1944 års personalutredning i fråga om lönesättningen

för den statsanställda tekniska personalen, bilbesiktningsutredningens

förslag i förevarande hänseende böra godtagas såsom grund för anslagsberäkningen.

Inberäknat den ytterligare assistent, som skulle tillkomma i stället

för vissa av de föreslagna arvodesavlönade besiktningsmännen, skulle antalet

assistenter alltså uppgå till 18. Mot utredningens förslag i fråga om biträdespersonalen

har jag icke någon annan erinran än att jag i likhet med

allmänna lönenämnden anser, att löneställningen för de föreslagna kontorsbiträdena

bör bestämmas i enlighet med de i 1947 års statsverksproposition

förordade grunderna för reglering av befordringsgången för biträdespersonal.

Utredningens förslag till tjänstebenämningar, nämligen bilöverkontrollör

för chefsbesiktningsmännen och bilkontrollör för övriga ordinarie besiktningsmän,

har rönt kritik i åtskilliga av remissyttrandena. Olika motförslag

ha därvid framkommit. Sålunda ha ifrågasatts benämningarna besiktningsman,

bilbesiktningsman, bilinspektör och trafiksäkerhetsinspektör. För chefsbesiktningsmännen

föreslås motsvarande titlar med tillägg av ordet förste

samt i ett par fall benämningen besiktningsdirektör. Även jag finner de av

utredningen föreslagna tjänstebenämningarna mindre lämpliga och vill för

min del tillstyrka de av statskontoret in. fl. förordade titlarna förste bilinspektör

respektive bilinspektör. I överensstämmelse härmed föreslår jag, att

assistenterna erhålla tjänstebenämningen biträdande bilinspektör.

I förevarande proposition har Kungl. Maj:t framlagt förslag angående omorganisation

av bilbesiktningsmannainstitutionen in. in. Förslaget är grundat

på av särskilda sakkunniga — 1945 års bilbesiktningsutredning — utarbetade

förslag.

Ehuru besiktningsmännen för motorfordon förordnas av Kungl. Maj:t

och fullgöra eu statlig kontrolluppgift, äro de icke att betrakta såsom statstjänstemän

i vanlig mening. Ersättning till dem utgår på sådant sätt, att de

äga tillgodogöra sig viss del av de avgifter, som för olika slag av förrättningar

upptagas av allmänheten och vilka i övrigt av besiktningsmännen

redovisas till statsverket. Besiktningsmännen hava att själva bestrida kontors-

och övriga omkostnader. De äga icke rätt till pension, utan det har förutsatts

att de med anlitande av sin inkomst av avgiftsuppbörden skola kunna

själva ordna sin ålderdomsförsör.jning och pensioneringen av sina etterlevande.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 110.

I de av Kungl. Maj:t givna direktiven för bex-örda utredning har uttalats,

att bilbesiktningsmännens arbetsuppgifter till sin karaktär framstå såsom

statliga funktioner, att från bilbesiktningsmännens sida framförts önskemål

om att vinna fastare anställningsförhållanden, ävensom att nuvarande avlöningssystem

även för bilbesiktningsmännens chefsmyndighet — väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen — samt för allmänheten innebär vissa olägenheter.

I sistnämnda hänseende har bland annat framhållits, att besiktningsmännen

i regel icke kunnat påläggas uppgifter, för vilka de genom sin verksamhet och

erfarenhet äro särskilt lämpade, därest ersättning icke kan uttagas av allmänheten.

Vidare har framhållits, att någon skyldighet för besiktningsmännen

att anskaffa särskild kontorslokal eller att anställa biträdespersonal

icke föreligger. En omprövning av besiktningsmannainstitutionens ställning

och uppgifter har därför ansetts böra ske i syfte att utröna den lämpligaste

organisationsformen och att avväga anställningsformer och ersättningsgrunder

på ett ur såväl personalens som det allmännas synpunkter tillfredsställande

sätt.

Utskottet finner de anförda synpunkterna för en omprövning av besiktningsmannainstitutionen

bärande. Den nuvarande organisationen torde sålunda

enligt utskottets mening med hänsyn till motortrafikens utveckling icke

vara tillfyllest vare sig ur bilbesiktningsmännens eller det allmännas synpunkter.

1945 års bilbesiktningsutredning har vid lösningen av organisationsfrågan

utgått från den huvudprincipen, att besiktningsmännen skola inordnas i det

statliga lönesystemet. Departementschefen har — under hänvisning till att

några egentliga invändningar icke framkommit i remissyttrandena — funnit

de sakkunnigas förslag, för vilket i det föregående lämnats en sammanfattande

redogörelse, vara ägnat att med vissa jämkningar läggas till grund

för omorganisationen. Även utskottet finner angivna princip i och för sig

riktig.

De sakkunnigas förslag har emellertid ur andra synpunkter synts utskottet

vara behäftat med vissa svagheter, vilka de av departementschefen förordade

jämkningarna icke helt eliminerat. Härtill kommer, att åtskilliga

organisationen berörande spörsmål tills vidare lämnats öppna. Utskottet vill

i sistnämnda avseende erinra om att de sakkunniga själva framhållit den

svårighet, som föreligger därigenom att besiktningsmännens arbetsuppgifter

icke äro slutgiltigt bestämda, i det att såväl 1944 års trafikförfattningssakkunniga

som 1945 års trafiksäkerhetskommitté förväntas komma att föreslå

delvis nya bestämmelser beträffande besiktningsmännens verksamhet. Frågan

om den militära besiktningsmannainstitutionens bibehållande bör enligt

departementschefens mening upptagas till behandling först sedan trafiksäkerhetskommittén

avgivit sitt betänkande. Till frågan huruvida enligt de sakkunnigas

förslag körkorts- och trafikkortsprov må avläggas endast på ett begränsat

antal orter, där trafikens art och täthet kan anses skapa förutsättningar

för körning under olika trafikförhållanden, har departementschefen

förklarat sig icke vara beredd taga definitiv ställning, då jämväl denna fråga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110-

9

berördes av trafiksäkerhetskommitténs utredningsuppdrag. Även beträffande

personalbehovet inom den föreslagna organisationen har i avbidan på

närmare erfarenheter med ett definitivt ställningstagande ansetts böra anstå;

i följd därav har organisationens anslagspost till avlöningar till ickeordinarie

personal föreslagits skola givas förslagsanslags karaktär. Frågan

om huru tillsynen över bilbesiktningsväsendet bör ordnas har ansetts böra

upptagas till slutlig prövning först sedan trafiksäkerhetskommittén avgivit

sitt betänkande. Frågan om ersättning till bilbesiktningsmännen för hållande

av bil har departementschefen förklarat sig icke utan ytterligare överväganden

kunna taga ställning till. Slutligen har spörsmålet i vad mån avgifterna

för registrering och kompetensprövningar böra tillföras automobilskattemedlens

specialbudget ansetts böra avgöras först framdeles.

Enligt utskottets mening hade det varit önskvärt att frågan om omorganisationen

av bilbesiktningsväsendet kunnat prövas ulan att så många och

i vissa avseenden väsentliga spörsmål måst lämnas olösta. När utskottet likväl

ansett sig böra — ehuru med vissa rekommendationer, som framgå av

det följande -—- tillstyrka det framlagda förslaget, har detta skett i medvetande

om att förslaget i vissa delar måste betraktas såsom ett provisorium,

vilket under hänsynstagande till erfarenheter, vunna vid organisationens uppbyggande,

måhända inom en snar framtid kan behöva revideras.

Beträffande de olika under förevarande avsnitt av propositionen berörda

detaljerna får utskottet framhålla följande.

En förutsättning för att den nya organisationen skall kunna utformas på

ett lämpligt sätt är att arbetsmängden blir någorlunda jämnt fördelad mellan

olika besiktningsmän. En sådan utjämning ha de sakkunniga ansett kunna

ernås om besiktningsmännen i större utsträckning få gemensam stationsort

och tjänstelokal. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga ansett organisationen

böra koncentreras till vissa central- och stationsorter, i samband varmed antalet

nuvarande stations- eller mottagningsorter skulle komma att väsentligt

minska. Departementschefen åter har — under framhållande jämväl av att

i samband med begränsningen av antalet mottagningsorter möjligheten att

avlägga kör- och trafikkortsprov skulle komma att lokalt begränsas — ansett

sig böra förorda, att i avbidan å resultatet av trafiksäkerhetskommitténs

utredningsuppdrag några slörre förändringar på förevarande område icke

böra företagas, ävensom att det skall få ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

såsom tillsynsmyndighet att pröva och avgöra i vad mån kravet

på kompetensprovens tillförlitlighet bör ge anledning till indragning av

möjligheten att avlägga prov på nuvarande stations- eller mottagningsorter.

Departementschefen synes härmed hava avsett rekommendera närmast att

antalet mottagningsorter ökas mera väsentligt utöver vad de sakkunniga förutsatt.

Utskottet finner detta önskvärt och anser att därvid icke endast bör

tagas hänsyn till ortens lämplighet för avläggande av kompetensprov utan

jämväl till allmänhetens berättigade krav på att utan alltför tidskrävande och

ekonomiskt betungande resor beredas tillfälle anlita besiktningsinstitutionen.

överhuvud taget anser utskottet att ett tillgodoseende av önskemålet om en

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 110.

ur ekonomiska och organisatoriska synpunkter lämplig koncentration av bilbesiktningsmannaväsendet

icke bör drivas så långt, att allmänhetens berättigade

krav bli eftersatta.

I motionen 11:350 har yrkats, att riksdagen vid behandlingen av Kungl.

Maj:ts proposition nr 183 måtte besluta, att därest sådan förrättningsman, inför

vilken kompetensprov för erhållande av kör- och trafikkort för motorfordon

skall avläggas, visar inkompetens eller försummelse vid fullgörande

av sitt uppdrag, detta icke skall medföra indragning av proven på nu befintlig

stations- och mottagningsort utan i stället föranleda ombyte av förrättningsman.

Utskottet anser visserligen icke att departementschefens uttalanden kunna

giva stöd åt den uppfattningen, att en indragning av stations- eller mottagningsort

skall kunna föranledas av olämplighet hos den å orten fungerande

besiktningsmannen. Utskottet finner sig emellertid för undanröjande av

missförstånd böra uttala som sin mening, att en indragning av stations- eller

mottagningsort på i motionen angiven grund icke bör ifrågakomma.

I motionen II: 360 har hemställts, att riksdagen måtte besluta att en besiktningsman

skall vara stationerad i Skellefteå och att Umeå skall utgöra centralort

för besiktningsverksamheten inom Västerbottens län. Till utskottet ha

vidare från industriföretag, droskägare, omnibusägare och lasttrafikbilägare

uttalats önskemål i det av motionärerna angivna syftet. I motionen framförda

skäl för en utökning av antalet centralorter och stationerande i Skellefteå

av en bilbesiktningsman finner utskottet vara beaktansvärda. I det föregående

har utskottet givit till känna sin uppfattning, att det nu framlagda organisationsförslaget

i vissa hänseenden måste anses vara av provisorisk karaktär,

särskilt med avseende å antalet och placeringen av stations- och mottagningsorterna.

Detta gäller icke minst förhållandena i övre Norrland, där de

långa avstånden enligt utskottets mening måste tillmätas avgörande betydelse.

Utskottet är med hänsyn till svårigheterna att överblicka konsekvenserna

icke berett att nu tillstyrka motionen. Utskottet anser emellertid att

Kungl. Maj:t bör ägna frågan fortsatt särskild uppmärksamhet och vill i

anslutning härtill peka på den möjlighet som enligt Kungl. Maj:ts förslag

skall förefinnas att med anlitande av den förslagsvis beräknade anslagsposten

till icke-ordinarie personal tillgodose behovet av ytterligare arbetskraft inom

den nya organisationen.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att för statens bilinspektion i enlighet med

de sakkunnigas förslag skola inrättas följande ordinarie befattningar, nämligen

två befattningar för förste bilinspektör i A 26, sju befattningar för

förste bilinspektör i A 24 samt 38 befattningar för bilinspektör i A 22. Såsom

departementschefen framhållit ha allmänna lönenämnden och flertalet

övriga remissmyndigheter ej funnit anledning till erinran mot den föreslagna

lönegradsplaceringen. Vid uppvaktning inför utskottet ha representanter för

bilbesiktningsmännen framfört önskemål bland annat om en inplacering

i högre lönegrad (A 27 för besiktningsmännen och motsvarande högre lönegradsplacering

för besiktningsman i chefsställning) ävensom att ersättning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

11

med 900 kronor för år skall beredas besiktningsman för hållande av bil.

Utskottet finner för sin del —- under hänvisning till den enligt Kungl. Maj:ts

förslag föreliggande möjligheten att inplacera de besiktningsmän, som enligt

nuvarande ordning under ett flertal år haft högre nettoinkomster än som

följa av en inplacering i lägsta löneklassen av respektive lönegrader, i högre

löneklass än den lägsta för lönegraden gällande — skäl icke vara förebragta

för ett frångående av Kungl. Maj ds förslag.

Vad departementschefen anfört och föreslagit i fråga om löneställningen

för bilbesiktningsassistenterna har icke givit utskottet anledning till erinran.

Vad härefter angår löneställningen för biträdespersonalen ha de sakkunniga

förordat, att denna personal i avbidan på närmare erfarenheter bör anställas

såsom extra ordinarie kansli- och kontorsbiträden. Departementschefen

har häremot icke haft annat att erinra än att löneställningen bör bestämmas

i enlighet med de i 1947 års statsverksproposition förordade grunderna

för reglering av befordringsgången för biträdespersonal. Vad sålunda

förslagits har i princip icke föranlett utskottet till erinran. Emellertid har

utskottet vid uppvaktning från personalhåll uppmärksamgjorts på fall, då en

tillämpning av angivna princip skulle för tjänstemän, som sedan en lång tid

varit verksamma inom den nuvarande besiktningsmannaorganisationen, komma

att vid anställning inom den nya organisationen innebära en avsevärd avlöningsminskning.

Utskottet vill för sin del förorda, att Kungl. Maj:t ägnar

frågan om löneställningen för dylik befattningshavare särskild uppmärksamhet

och att, därest skäl finnas föreligga att övergångsvis bereda befattningshavare

bättre löneställning än den, som enligt Kungl. Maj ds förslag kan ifrågakomma

för flertalet biträden, en dylik förbättrad löneställning även medgives.

Vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt anfört och

förordat har icke givit utskottet anledning till erinran.

Chefsmyndighet.

Utredningen utgår i sitt betänkande från att besiktningsmännen liksom

hittills skola vara underställda en central chefsmyndighet. Ur organisatorisk

synpunkt har det synts utredningen naturligt, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förbliver chefsmyndighet för besiktningsväsendet med i stort sett

samma uppgifter som nu (s. 40 och 41).

Departementschefen har i förevarande sammanhang anfört följande.

Bilbesiktningsutredningen har diskuterat frågan, huruvida anledning förelåge

att i samband med omorganisationen överflytta tillsynen över bilbesiktningsväsendet

från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till annan central myndighet,

som utövade inspekterande verksamhet. Utredningen har emellertid

funnit sig icke böra föreslå någon ändring härutinnan. I nagra av remissyttrandena

har likväl ifrågasatts, att bilbesiktningsmännen i likhet med yrkesinspektionen

skulle underställas det av 1938 ars arbetarskyddskommitte till

ombildning föreslagna arbotsrådet. Då 1945 års trafiksäkerhetskommitté för

närvarande har under behandling frågan om trafiksäkerhetsarbetets framtida

organisation, anser jag för min del att, i avbidan pa vad sistnämnda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr ]10-

Utskottet.

Utskottet.

kommitté i detta hänseende kan komma att föreslå, någon ändring icke bör

ske i fråga om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ställning som chefsmyndighet

för besiktningsväsendet. Av samma skäl bör tills vidare heller icke

någon mera genomgripande förändring ske beträffande styrelsens centrala

organ för hithörande uppgifter. Därest behov av ytterligare arbetskraft skulle

visa sig uppkomma hos styrelsen i anledning av omorganisationen, torde

detta behov i första hand få tillgodoses på sätt bilbesiktningsutredningen

föreslagit, nämligen genom att, å tider då besiktningsväsendet kräver mindre

personal, besiktningsmän inkallas till tjänstgöring hos styrelsen.

Vad angår den i förevarande sammanhang aktuella frågan om länsstyrelsernas

medverkan vid handläggningen av bilbesiktningsväsendets organisationstrenden

förutsätter jag, att länsstyrelsernas yttranden skola inhämtas

bl. a. när det gäller ändringar i fråga om stations- och mottagningsorterna

samt distriktsgränserna. Däremot anser jag icke påkallat, att med den organisationsform

som nu föreslås länsstyrelserna belastas med handläggningen

av ärenden rörande tjänstetillsättningar och dylikt.

Under åberopande av vad utskottet ovan anfört under avsnittet lokal organisation

får utskottet här framhålla, att utskottet icke har något att erinra

mot vad departementschefen under nu förevarande avsnitt anfört och förordat.

Lokaler och utrustning m. m.

Beträffande utredningens förslag och däröver avgivna yttranden får utskottet

hänvisa till propositionen (s. 44—48).

Departementschefen har anfört följande.

Av byggnadsstyrelsens utlåtande synes framgå att det i allmänhet skall

bliva möjligt att genom förhyrning tillgodose behovet av kontorslokaler för

besiktningsmännen, önskvärt är att även särskilda lokaler för utförande

inomhus av fordonsbesiktningar och liknande förrättningar må kunna ställas

till besiktningsmännens förfogande. Anskaffandet av lämpliga sådana

lokaler torde emellertid åtminstone för närvarande komma att i många fall

erbjuda stora svårigheter. Vilka åtgärder som härvid böra vidtagas torde i

regel kunna avgöras först efter närmare undersökning i varje särskilt fall.

Hithörande spörsmål, vilka icke synas påkalla något ställningstagande i nu

lörevarande sammanhang, torde böra bliva föremål för vidare behandling av

chefsmyndigheten.

Den av utredningen föreslagna utrustningen för bilbesiktningsmännen torde,

såsom ufredningen förutsatt, böra anskaffas successivt.

För besiktningsmännen torde i fråga om ersättning för tjänsteresor böra

gälla samma bestämmelser som för tjänstemännen vid vägförvaltningama.

Till den av utredningen behandlade frågan om ersättning för hållande av bil

är jag icke utan ytterligare överväganden beredd att taga ställning.

Vad departementschefen under förevarande avsnitt anfört har icke givit

utskottet anledning till erinran.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

13

Finansiering och uppbörd in. in.

Beträffande utredningens förslag i fråga om finansiering och uppbörd ävensom

över förslaget avgivna utlåtanden får utskottet hänvisa till propositionen

(s. 49—59).

Departementschefen har härutinnan gjort följande uttalande.

Utredningen har funnit angeläget, att besiktningsmännen i möjligaste män

befrias från bestyret med uppbörden av förrättniimgsavgifteima. Vid övervägande

av denna fråga har utredningen stannat inför ett val mellan alternativen

att uttaga ersättning för besiktningsarbetet genom höjning av fordonsskatten

och att uttaga samtliga förrättningsavgifter i samband med registrering

m. m. hos länsstyrelserna. I vissa remissutlåtanden har framförts ytterligare

ett alternativ, vilket även utredningen övervägt men icke funnit skäl

rekommendera, nämligen att avgifterna skulle erläggas i förskott genom inbetalning

till särskilt postgirokonto.

Det av utredningen utarbetade alternativförslaget, som avser uppbördens

överflyttning till länsstyrelserna, har föranlett en hel del kritik i remissutlåtandena.

Det har sålunda framhållits bl. a., att detta system skulle medföra

en avsevärd ökning av arbetsbördan för länsstyrelserna. Riksräkenskapsverket

bär t. o. m. ifrågasatt, om länsstyrelserna med nuvarande personalorganisation

utan uppenbara olägenheter kunde möta en dylik arbetsökning. Mot

alternativet med förskottsinbetalning på postgiro har invänts att ett sådant

system vore obekvämt för allmänheten och att det krävde en radikal förenkling

av förrättningstaxan, innebärande vissa icke önskvärda konsekvenser

med avseende på kostnadsfördelningen mellan olika förrättningssökande.

Den ojämförligt enklaste formen för uppbörden är onekligen, att besiktningsavgifterna

uttagas i form av höjd fordonsskatt. För egen del anser jag

detta alternativ vara att föredraga. Den invändning som gjorts mot detsamma

att kostnaderna icke komme att bliva fullt rättvist fördelade mellan olika

fordonsägare, synes mig icke böra tillmätas avgörande betydelse. Jag bär

heller icke blivit övertygad om att besiktningsavgifternas slopande skulle

medföra någon mera allvarlig risk för en opåkallad ökning av besiktningsmännens

arbete. Då en översyn av automobilskattens avvägning torde komma

att ske inom en icke alltför avlägsen framtid, delar jag emellertid utredningens

betänkligheter mot att nu ändra gällande skattesatser för att täcka

det jämförelsevis ringa medelsbehov, varom här är fråga. I anslutning till

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag i ämnet bär jag sålunda, efter

samråd med chefen för finansdepartementet, ansett mig böra förorda, att

avgifterna för besiktningar och andra fordons undersökningar, i avvaktan på

den definitiva regleringen av fordonsskattens storlek, borttagas utan motsvarande

skattehöjning samt att därvid anslagen för den nya bilbesiktningsmannaorganiisationen

avräknas mot automobilskattemedlen. Till belysande

av den ekonomiska innebörden av detta förslag må nämnas att besiktningsavgifterna

åren 1938 och 1939 inbringade 690 934 kronor respektive 668 391

kronor.

Avgifterna för registrering och för kompetens prövningarna torde däremot

böra bibehållas. Vad angår uppbörden av do senare avgifterna har jag funnit

övervägande skäl tala för att arbetet därmed fortfarande får ankomma på

besiktningsmannaorganisationen, därvid i huvudsak samma uppbördssystem

som nu gäller torde böra tillämpas. I vad mån, såsom statskontoret föreslagit,

ifrågavarande avgifter böra tillföras automobilskattemedlons specialbud
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 110.

Disleottet.

get synes få avgöras först i samband med fastställandet av riksstaten för

nästa budgetår.

Vid den prövning, som bilbesiktningsutredningen i enlighet med sitt uppdrag

underkastat förrättningstaxan för besiktningsmän för motorfordon, har

utredningen funnit de nu utgående avgifterna för kompetensprövningarna

för låga i förhållande till avgifterna för besiktning av motorfordon, om hänsyn

tages till den tid, som åtgår för de olika slagen av förrättningar. Utredningen

har med anledning härav föreslagit en höjning av avgifterna för körkort

för automobil och tyngre motorcykel samt för trafikkort från 10 till

15 kronor ävensom av avgifterna för prov av körskolelärarkompetens från

10 till 25 kronor. Med hänsyn till vad utredningen i delta sammanhang anfört

och då efter omorganisationen särskilda tilläggsbelopp vid förrättningar

utom stationsorten icke böra uttagas, torde de föreslagna avgiftshöjningarna

få anses motiverade, och jag tillstyrker därför utredningens förslag i denna

del. Utredningen har beräknat, att dessa höjningar skulle medföra en ökning

av årsuppbörden av kör- och trafikkortsavgifterna från 600 000 kronor till

900 000 kronor, räknat i runda tal.

De nu föreslagna ändringarna i fråga om ersättning för besiktningsmännens

arbete torde medföra viss ändring i 3-8 § motorfordonsförordningen,

42 § förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik in. in. samt >50 §

vägtrafikstadgan. Samtliga nu nämnda paragrafer, som äro likalydande, innehålla

föreskrift om att för förrättning, som ankommer på besiktningsman,

skall erläggas avgift enligt av Kungl. Maj: t fastställd taxa. Därest i det föregående

föreslaget sätt att finansiera besiktningsväsendet icke föranleder

erinran från riksdagens sida, torde Kungl. Maj :t få förordna om erforderlig

ändring av ifrågavarande paragrafer.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att den föreslagna omorganisationen

påkallar vissa andra smärre justeringar i trafikförfattningama. Sålunda

torde de allmänna bestämmelserna om besiktningsmannainstitutionen

i 8 § motorfordonsförordningen böra erhålla en något ändrad utformning.

Därest i enlighet med mitt förslag rätt anses böra införas för förrättningssökande

att vända sig till besiktningsman på den ort, han önskar, påkallar

detta vissa ändringar i 10 och 19 §§ motorfordonsförordningen samt 25 §

förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. in. Slutligen torde

mitt förslag om att prov för erhållande av godkännande som körskolelärare

endast bör få avläggas inför förste bilinspektör påfordra viss ändring i 18 §

motorfordonsförordningen. Även i nu anförda fall torde det få ankomma på

Kungl. Maj:t att förordna om erforderliga författningsändringar, i den mån

riksdagen icke har något att erinra mot förslagen.

För närvarande finansieras bilbesiktningsväsendet genom förrättningsavgifter,

som upptagas av besiktningsmännen. Nu föreslås, att avgifterna för

kompetensproven skola bibehållas och att arbetet med uppbörden av dessa

avgifter alltjämt skall ankomma på besiktningsmannaorganisationen. Häremot

har utskottet icke något alt erinra. För övriga på besiktningsmännen

ankommande göromål åter — besiktningar och andra fordonsundersökningar

— skola enligt förslaget avgifter icke längre uttagas i samband med förrättning.

Fn viss oklarhet synes utskottet föreligga hur dessa besiktningskostnader

skola finansieras. Å ena sidan framhåller departementschefen, att

den ojämförligt enklaste formen för uppbörden av besiktningsavgifterna

onekligen är den, att avgifterna uttagas i form av höjd fordonsskatt, varför

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

15

detta alternativ anses vara att föredraga framför andra — uppbörd genom

besiktningsmännen, genom länsstyrelserna i samband med registreringsförfarandet

eller genom inbetalande i förskott över postgiro. Å andra sidan har

departementschefen, då en översyn av automobilskattens avvägning torde

komma att ske inom en icke alltför avlägsen framtid, ansett betänkligheter

möta att nu ändra gällande skattesatser för att täcka det jämförelsevis ringa

medelsbehov, varom här är fråga. Följden har blivit att avgifterna för besiktningarna

tills vidare slopats och att kostnaderna för bilbesiktningsmannaorganisationen

— i den mån de icke täckas av avgifter för kompetensprov

— måste bestridas inom ramen för nuvarande automobilskattemedel. Utskottet

finner väl skäl tala för att besiktningsmännen i möjligaste mån befrias

från bestyret med uppbörd av förrättningsavgifter. Emellertid bör framhållas,

att även enligt det nu framlagda förslaget vissa avgifter skola inlevereras

till statsverket via besiktningsmännen, varför principen om deras befrielse

icke helt kunnat genomföras. Vidare må framhållas att, såsom ock departementschefen

erinrat, vissa invändningar rests mot systemet att uttaga besiktningsavgifterna

genom höjd fordonsskatt. Utskottet är för sin del icke

övertygat om att den nu ifrågasatta lösningen är den ur olika synpunkter

lämpligaste. Utskottet, som uppfattat det framlagda förslaget såsom ett provisorium

i avbidan på översynen av automobilskattens avvägning, förutsätter

att här avsedda spörsmål av Kungl. Maj:t ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Vad departementschefen förordat i fråga om höjda avgifter för kompetensprov

och ändring av vissa författningsbestämmelser har icke givit utskottet

anledning till erinran.

Vissa övergångsanordningar.

Departementschefen har anfört följande.

Med hänsyn till den tid, som kan beräknas åtgå för tjänstetillsättningar

och ordnande av lokalfrågor m. m., torde övergången till den nya organisationsformen

icke, såsom bilbesiktningsutredningen föreslagit, böra ske redan

den 1 juli 1947. För min del vill jag förorda, att tidpunkten för reformens

genomförande bestämmes till den 1 januari 1948.

I likhet med utredningen anser jag skäligt, att inplacering i högre löneklass

än begynnelselöneklassen må ifrågakomma för de besiktningsmän, som kunna

styrka att de enligt nuvarande ordning under ett flertal år haft nettoinkomster,

som varit högre än de löner de skulle erhålla, om de placerades i lägsta

löneklasisen av respektive lönegrader. Placering i högre löneklass än den högsta

för lönegraden gällande torde dock icke böra förekomma. Här avsedda

lönespörsmål synas få avgöras efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt

fall.

Även för de hos besiktningsmännen anställda biträden, vilka i samband

med omorganisationen övergå i statstjänst, torde vid bestämmandet av deras

löneställning hänsyn få tagas till deras tidigare löneförmåner och anställningstid

inom bilbesiktningsväsendet. Vad utredningen i detta sammanhang

s. 16 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

16 Statsutskottets utlåtande nr 110.

föreslagit har icke givit mig anledning till erinran. Vid inordnandet av ifrågavarande

befattningshavare i den reglerade befordringsgången för biträdespersonal

torde tiden för deras anställning hos besiktningsman få tillgodoräknas

dem, i den mån anställningen omfattat heltidstjänstgöring. Inrättandet

av ordinarie kontorsbiträdestjänster för ändamålet synes dock icke böra

ifrågakomma förrän till ett senare budgetår.

Jag tillstyrker slutligen utredningens förslag, att besiktningsman, som i

samband med omorganisationen nödgas byta stationsort, må efter prövning

av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall kunna erhålla flyttningsersättning.

Beträffande löneställningen för vissa nu hos bilbesiktningsmännen anställda

biträden, som kunna komma att övergå i statstjänst, har utskottet

här ovan uttalat sig. Vad departementschefen i övrigt anfört och förordat

under nu förevarande avsnitt har icke föranlett till någon erinran från utskottets

sida.

Anslagsfrågor.

Den nya bilbesiktningsorganisationen föreslås benämnd statens bilinspektion.

För ändamålet föreslås ett avlönings- och ett omkostnadsanslag, benämnda

Statens bilinspektion: Avlöningar respektive Statens bilinspektion:

Omkostnader. Anslagen föreslås avräknade mot automobilskattemedlen. Därjämte

skulle också ett förslagsanslag med den nuvarande benämningen

Besiktning av motorfordon uppföras i riksstaten för nästa budgetår. Å detta

anslag skulle avföras de utgifter under budgetåret, som härröra från

den nuvarande organisationen. Då besiktningsväsendets utgifter för kalenderåret

1947 i huvudsak komme att redovisas och bokföras i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

räkenskaper efter årsskiftet 1947/48, borde nu ifrågavarande

anslag beräknas till ett belopp, motsvarande i stort sett ett helt års

utgifter.

Besiktning av motorfordon. Anslaget, som endast skulle få

användas för utgifter, hänförliga till den nuvarande bilbesiktningsmannaorganisationen,

föreslås upptaget till oförändrat belopp, 1 100 000 kronor.

Statens bilinspektion: Avlöningar. Avlöningsstaten föreslås

upptaga en anslagspost till avlöningar till ordinarie tjänstemän å förslagsvis

296 000 kronor, en anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal

å förslagsvis 205 300 kronor samt en anslagspost till rörligt tillägg å

förslagsvis 30 000 kronor. Anslaget skulle sålunda uppföras med 531 300

kronor. Anslaget har beräknats allenast för halvt budgetår i enlighet med

den föreslagna tidpunkten för den nya organisationens ikraftträdande. Hänsyn

har jämväl tagits till den allmänna löneregleringen.

Statens bilinspektion: Omkostnader. Under detta anslag,

som likaledes avser halvt budgetår, har beräknats 1 000 kronor till sjukvård

m. in., 90 000 kronor till resekostnader, 40 000 kronor till expenser samt

76 300 kronor till engångskostnader för inventarier och annan utrustning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

17

Från expensposten skulle bestridas bland annat statsverkets utgifter för

tjänstetecken eller tjänstedräkt i förekommande fall. Anslaget skulle alltså

upptagas till 207 300 kronor.

Mot beräkningarna av medelsbehovet för nästa budgetår har utskottet Utskottet.

icke något att erinra.

Hemställan.

Under åberopande av vad utskottet här ovan anfört får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i blivande personalförteckning

för statens bilinspektion uppföra 2 befattningar såsom

förste bilinspektör i A 26, 7 sådana befattningar i A 24 samt

38 befattningar såsom bilinspektör i A 22;

b) godkänna följande avlöningsstat för statens bilinspektion,

att tillämpas från och med den 1 januari 1948 tills

vidare:

Avlöningsstat.

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 296 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslags
-

vis ...................................... 205 300

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 30 000

Summa kronor 531 300;

c) för budgetåret 1947/48 under sjätte huvudtiteln anvisa

följande förslagsanslag nämligen

till Besiktning av motorfordon 1 100 000 kronor;

till Statens bilinspektion: Avlöningar 531 300 kronor, att

avräknas mot automobilskattemedlen;

till Statens bilinspektion: Omkostnader 207 300 kronor, att

avräknas mot automobilskattemedlen;

II. att motionen II: 350 må anses besvarad med vad utskottet

ovan anfört;

III. att motionen 11:360, i den mån den icke kan anses

besvarad med vad utskottet ovan anfört, icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 maj 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. Nr 110.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr Ilo.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström,

Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Heiding, Mannerskantz, fröken

Andersson, herrar Beriing, Albertsson, Gustaf Emil Andersson och Hesselbom;

samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm,

Svensson i Grönvik, Ward, Malmborg i Skövde, Falla, Andersson i

Malmö, Rubbestad, Mårtensson, Lindholm, Åkerström och Severin i Stockholm.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

471799

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:197 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av bilbesiktningsmannainstitutionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner s. 1 i texten