Utlåtande i anledning av väckt motion angående skadestånd och livränta till arbetaren A. Paulsson i anledning av honom genom olycksfall åsamkad kroppsskada.
1947-06-19 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1947:219, Utlåtande i anledning av väckt motion angående skadestånd och livränta till arbetaren A. Paulsson i anledning av honom genom olycksfall åsamkad kroppsskada.
Dokumentets text
8
Statsutskottets utlåtande nr 219.
Nr 219.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående skadestånd och
livränta till arbetaren A. Paulsson i anledning av honom
genom olycksfall åsamkad kroppsskada.
(l:a avd.)
I en inom andra kammaren av herrar Jönsson i Rossbol och Edberg väckt
motion (II: 283) har hemställts, att riksdagen måtte besluta giva Anton Paulsson
dels en ersättning för uppkommet lyte och stadigvarande men samt för
med läkarvård uppkomna kostnader och mistad arbetsinkomst om tillhopa
4 000 kronor, dels ock en livränta med 500 kronor per år fr. o. m. den 14
september 1943.
Motionärerna hava till stöd för sitt yrkande anfört följande.
Härmed tillåta sig undertecknade att underställa riksdagens prövning
fråga angående givande av skadestånd och livränta till 22-årige arbetaren
Anton Paulsson i Föllinge.
Som av bilagda avskrift1 av rättshandlingar framgår hade ett stridsvagnskompani
den 18 april 1943 uppehållit sig intill allmänna vägen i Föllinge,
varvid, efter det anbefalld översyn av stridsvagnarna beordrats, utbyte av
en pannbult samt inslagning av bultar försiggått samtidigt som Anton Paulssom
kom gående på vägen och träffades i ena ögat av en från bultarna lossnad
metallflisa med påföljd att han förlorat synen på ögat.
Skadeståndstalan väcktes mot kronan, och Lits och Rödöns tingslags häradsrätt
förklarade kronan skyldig utge ersättning för lyte och stadigvarande
men samt för sveda och värk. Dessutom utdömde häradsrätten livränta till
den skadade. Häradsrättens utslag fastställdes sedan i huvudsak av Svea
hovrätt. Målet fullföljdes sedan till högsta domstolen och denna upphävde
underrätternas utslag samt ogillade talan om skadestånd. Högsta domstolen
fann, att skadan icke uppstått vid trafik med stridsvagnen och att fördenskull
lagen angående ansvarighet för skada till följd av automobiltrafik
icke kunde tillämpas. Högsta domstolen fann det vidare icke bevisat, att
vållande till skadan kunde läggas befälet till last och att inte heller några
andra förhållanden anförts som kunde medföra skadeståndsskyldighet för
kronan.
Vi ifrågasätta ingalunda den formella eller juridiska riktigheten av högsta
domstolens dom i ärendet, enär den nuvarande lagen angående skadestånd
tydligen ej ger utrymme för ett bifall till underrätternas förenämnda ställningstagande.
Men det synes vara ostridigt att Paulsson kommit till skada
genom att ett militärt förband igångsatt en vagnsreparation intill allmän väg,
att vägen inte var spärrad för trafik eller att varning i någon form delgivits
vägtrafikantema till skydd mot sådan olycka, som här relaterats.
1 Ej här bilagd
Statsutskottets utlåtande nr 219.
9
Även om man har anledning förvänta att på grund av föregående års riksdagsskrivelse
den nu gällande lagen om skadeståndsrätt skall bli föremål för
en välbehövlig revision och att en till den allmänna rättsuppfattningen ansluten
dom i ett fall som detta skall bli möjlig verkställa, så kan den nu
skadelidande Paulsson därigenom ej kompenseras för det lidande och den
skada han utan egen förskyllan åsamkats.
Paulsson blir genom sin enögdhet utestängd från en hel del yrken och
blir förutom de konstanta besvärligheter en dylik defekt orsakar, i hela sitt
liv handikappad i ekonomiskt avseende.
Då Paulssons fader jämväl saknar ekonomiska resurser att ge sonen ett
nämnvärt ekonomiskt stöd, bli förevarande ekonomiska och andra besvärligheter
desto tyngre för Paulsson.
Vi anse därför att Paulsson bör erhålla en ekonomisk gottgörelse av allmänna
medel för uppkommen skada i huvudsaklig överensstämmelse med
Svea hovrätts dom.
Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
riksförsäkringsanstalten avgivit yttrande, vilket fogas såsom bilaga till utskottets
utlåtande. (Bilaga.)
Såsom av ärendet framgår föreligga mellan högsta domstolen och underrätterna
delade meningar i fråga om Paulssons rätt till ersättning i anledning
av den honom genom olycksfallet åsamkade kroppsskadan. Vederbörande
häradsrätt liksom Svea hovrätt funno med hänsyn till i målet upplysta
förhållanden och särskilt till den omständigheten att redan tidigare vid flera
tillfällen inträffat att under arbete av här ifrågavarande slag metallflisor
kunnat lossna och orsaka personskador vederbörande militära befälhavare
varit skyldig vidtaga särskilda skyddsåtgärder till förhindrande av att förbipasserande
personer utsattes för olycksfall samt att då detta underlåtits
kronan hade ådragit sig ersättningsskyldighet gentemot Paulsson. Högsta
domstolen däremot fann det icke bevisat, att vållande till skadan kunde läggas
befälet till last och att icke heller några andra förhållanden anförts,
som kunde medföra skadeståndsskyldighet för kronan. Även om sålunda
fastställts att rättslig skyldighet icke föreligger för statsverket att till Paulsson
utbetala skadestånd i anledning av olycksfallet, synes utskottet dock
med hänsyn till vad i ärendet förekommit synnerligen starka billighetsskäl
tala för att Paulsson erhåller ekonomisk gottgörelse av allmänna medel.
Utskottet vill därför föreslå, att ersättning beredes Paulsson och anser denna
skäligen böra bestämmas i enlighet med av riksförsäkringsanstalten i yttrande
till statsutskottet den 28 februari 1947 angivna grunder. Kostnaderna
torde lämpligen böra bestridas från anslaget till Diverse pensioner och
understöd m. m.
2
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. Nr 217—219.
10
Statsutskottets utlåtande nr 219.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att till arbetaren Anton Paulsson
må på grund av angivna olycksfall från anslaget till Diverse
pensioner och understöd m. m. utbetalas ersättning i
enlighet med de i riksförsäkringsanstaltens yttrande den 28
februari 1947 angivna grunder.
Stockholm den 19 juni 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 217.
Statsutskottets utlåtande nr 219.
11
Bilaga.
Till riksdagens statsutskott.
Genom remiss den 21 februari 1947 har Kungl. Maj:t anbefallt riksförsäkringsanstalten
avgiva utlåtande till riksdagens statsutskott över en inom
andra kammaren väckt motion, nr 283, angående skadestånd och livränta till
arbetaren Anton Paulsson, Föllinge, i anledning av honom genom olycksfall
den 18 juli 1943 åsamkad ögonskada.
Till åtlydnad härav får riksförsäkringsanstalten, som endast torde hava att
yttra sig i fråga om den ersättning, som skulle hava utgått, därest olycksfallsförsäkringslagen
varit tillämplig å olycksfallet, anföra följande.
Utöver motionen jämte bilaga har riksförsäkringsanstalten tagit del av en
till ledning för målets föredragning i Högsta domstolen upprättad promemoria.
Av berörda handlingar framgår bland annat, att Paulsson, som är
född den 3 december 1924, i anledning av skadan varit för vård intagen å
Östersunds lasarett under tiden 18 juli—5 augusti 1943 samt varit fullständigt
arbetsoförmögen under tiden 18 juli—13 september 1943, att enligt läkarintyg
synförmågan å det skadade ögat gått helt förlorad och synförmågan
å det oskadade ögat är normal, att Paulsson alltsedan han slutat folkskolan
arbetat å sin faders gård samt jämväl varit fadern behjälplig vid lönarbete,
som denne åtagit sig, att Svea hovrätt fastställt livränta till Paulsson efter
en till 2 500 kronor uppskattad årsinkomst, att någon omständighet icke framkommit,
som tyder på att olycksfallet inträffat i arbete för arbetsgivares
räkning samt att någon anmälan om olycksfallet ej heller inkommit till riksförsäkringsanstalten.
Tillika må nämnas, att lasarettsläkaren vid ögonavdelningen å Östersunds
lasarett, doktor G. Kjellner, vid telefonsamtal med riksförsäkringsanstalten
uppgivit, att han vid besök av Paulsson i februari 1946 tillrått uttagning av
det skadade ögat, enär detta vore säte för en inflammation, som medförde
risk för åkommans spridning till det friska ögat, men att Paulsson därefter
ej låtit sig avhöra.
Därest Paulsson i anledning av olycksfallet varit berättigad till ersättning
enligt olycksfallsförsäkringslagen, skulle — under förutsättning att hans årliga
arbetsförtjänst i överensstämmelse med hovrättens beräkning skäligen
fastställts till 2 500 kronor — ersättning hava tillerkänts honom, utom för
erforderliga kostnader för sjukhusvård, läkarintyg och resor m. m., dels i
form av sjukpenning med kronor 4: 50 för dag fr. o. m. dagen efter olycksfallet,
eller den 19 juli 1943, t. o. m. den 13 september 1943, dock med avdrag
jämlikt 10 § i lagen för 3/< av kostnaderna för hans sjukvård under tiden
19 juli—5 augusti 1943 dels ock i form av livränta med kronor 333:34 för
år fr. o. m. den 14 september 1943 för hans återstående livstid, varvid invaliditetsgraden
skulle beräknats till 20 procent samt enligt föreskrift i 6 §
i lagen två tredjedelar av arbetsförtjänsten, 2 500 kronor, skulle tagits i betraktande.
Därest det skadade ögat framdeles måst uttagas, skulle livräntan
förhöjts till kronor 416: 67 för år, motsvarande en invaliditetsgrad av 25 procent,
varjämte ett särskilt tillägg till livräntan med omkring 16 kronor för
år skulle utgått för bestridande av erforderliga kostnader för anskaffning
och förnyelse av ögonprotes.
I detta ärendes handläggning har deltagit, förutom undertecknade, byråchefen
Wolff.
Stockholm den 28 februari 1947.
DAVID ÖSTRAND.
]vah SjÖFons.
opaginerad Kontrollera mot PDF
477993. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:413 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående skadestånd och livränta till arbetaren A. Paulsson i anledning av honom genom olycksfall åsamkad kr a1 i texten