Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1947-06-19 · 86 sidor, varav 86 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 86 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:227, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

1

Nr 227.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande

av en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande

av den offentliga arbetsförmedlingen m. m. jämte

i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln (punkterna

18—21) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1947/48 såsom förslagsanslag beräkna

till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar 2 650 000 kronor,

till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader 850 000 kronor,

till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsans tal terna: Avlöningar

9 500 000 kronor,

till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstaltema: Omkostnader

3 300 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 239, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 25 april 1947,

föreslagit riksdagen att

dels godkänna av föredragande statsrådet framlagda förslag i fråga om inrättande

frän och med den 1 januari 1948 av en arbetsmarknadsstyrelse och

förstatligande från och med samma dag av den offentliga arbetsförmedlingen;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckningar för arbetsmarknadsstyrelsens

permanenta organisation, styrelsens krisorganisation

och den offentliga arbetsförmedlingen i enlighet med av föredragande statsrådet

framlagda förslag;

dels godkänna av föredragande statsrådet förordad avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsens

permanenta organisation, att tillämpas under tiden

1 januari—30 juni 1948;

dels godkänna av föredragande statsrådet förordad avlöningsstat för den

offentliga arbetsförmedlingen, att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni

1948;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t alt utfärda de övergångsbestämmelser, som

må erfordras i anledning av inrättandet av arbetsmarknadsstyrelsen och förstatligandet

av den offentliga arbetsförmedlingen;

dels ock under V huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisa

1) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar ett förslagsanslag

av 1 500 000 kronor;

2) till Statens arbetsmarknadskommission: Omkostnader ett förslagsanslag

av 425 000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 saml. Nr 227—22S.

t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 227.

3) till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Avlöningar

ett förslagsanslag av 5 825 000 kronor;

4) till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Omkostnader

ett förslagsanslag av 1 965 000 kronor;

5) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 310 000

kronor;

6) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av

390 000 kronor;

7) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen ett förslagsanslag av

325 000 kronor;

8) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar ett förslagsanslag av

6 250 000 kronor;

9) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader ett förslagsanslag

av 1 765 000 kronor;

10) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen ett förslagsanslag

av 795 000 kronor.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande

i anledning av propositionen nr 239 väckta motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Gillström (I: 316) samt den andra inom andra kammaren av herr Jansson

i Kalix m. fl. (II: 471), i vilka hemställts, att riksdagen måtte beträffande

den sakliga och kamerala granskningen av arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet

besluta i enlighet med det förslag, som avgivits av de sakkunniga för

utredning rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Gillström (I: 317) och den andra inom andra kammaren av herrar Jansson

i Kalix och Skoglund i Umeå (11:472), i vilka hemställts, att riksdagen

måtte med ändring av Kungl. Maj:ts förslag dels besluta att utöver den av

Kungl. Maj:t föreslagna personalorganisationen för tekniska byrån inrätta

ytterligare en befattning som arbetschef i lönegraden C 5, dels ock besluta

att chefen för tekniska byrån placeras i lönegraden C 7;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Gillström m. fl. (I: 318) och den andra inom andra kammaren av herrar

Fagerholm och Allard (11:465), i vilka hemställts, att riksdagen måtte med

ändring av Kungl. Maj:ts förslag besluta, att befattningen såsom generaldirektör

och chef för arbetsmarknadsstyrelsen skall hänföras till lönegraden

C 14;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Lundgren (I: 320) och den andra inom andra kammaren av herr Hagberg

i Malmö m. fl. (11:476), i vilka hemstälUs, att riksdagen måtte besluta

dels att för närvarande avslå propositionen nr 239, dels ock för nästkommande

budgetår besluta om sådana, av vederbörande utskott beräknade anslag

under femte huvudtiteln för statens arbetsmarknadskommission och den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227. 3

offentliga arbetsförmedlingsverksamheten, att den nuvarande organisationen

i stort bibehålies;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

fröken Andersson (1:321) och den andra inom andra kammaren av herr

Hagård (11:475), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring

i de i propositonen nr 239 föreslagna principerna för arbetsmarknadsstyrelsens

ordnande att ärenden beträffande arbetslöshetsförsäkring antingen

måtte handläggas av arbetsmarknadsstyrelsens plenum enligt principer, som

för ärenden i allmänhet äro gällande, eller ock i särskild delegation, så sammansatt

att representanterna för de erkända arbetslöshetskassorna ej äro i

majoritet;

dels en inom andra kammaren av herr Nilsson i Göteborg väckt motion

(II: 474), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att förste inspektören

för arbetsförmedlingsärenden vid länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus

län hänföres till lönegraden A 26;

dels ock en inom andra kammaren av herr Jonsson i Järvsand väckt motion

(II: 477), vari hemställts, att personalförteckningen för den offentliga arbetsförmedlingen

måtte utökas med 24 dispensärkuratorer, att avlöningsstaten

måtte höjas med därför erforderligt belopp samt att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte hemställa att frågan om den centrala arbetsvårdsorganisationen

snarast måtte bli föremål för proposition.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställningar,

iar utskottet hänvisa till motionerna I: 316, I: 320, II: 465, II: 472, II: 474, II:

475 och II: 477.

Inledning.

I betänkande den 16 januari 1947 (SOU 1947:24) har av särskilda sakkunniga

— utredningen rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan — framlagts

förslag rörande inrättande av ett centralt arbetsmarknadsorgan, och den

13 juni 1946 ha av andra särskilda sakkunniga — sakkunniga angående arbetsförmedlingens

organisation — framlagts två betänkande^ av vilka det

ena behandlar den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren (SOU 1946:

44) och det andra den offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation,

motiv och förslag (SOU 1946:51).

Vjdare ha två särskilda sakkunniga inom socialdepartementet den 20 februari

1947 överlämnat en promemoria rörande vissa frågor i samband med

förläggning till en nyinrättad arbetsmarknadsstyrelse av socialstyrelsens arbetsmardnadsbyrå.

Redogörelse för de sakkunnigas uppdrag m. m. och för de utlåtanden och

yttranden, som avgivits över de olika betänkaridena, har av föredraganden,

statsrådet Mossberg, lämnats å s. 2—4 i propositionen, till vilken här hänvisas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 227.

Den centrala organisationen.

Arbetsmarknadsfrågornas centrala handläggning. Föredraganden har in

ledningsvis lämnat en redogörelse för den nu rådande ordningen för central

handläggning av arbetsmarknadsfrågor och dess tillkomst och givit en kortfattad

översikt av utredningens förslag samt har därefter upptagit till behandling

frågan om inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt om dess

verksamhetsområde, därvid han redogjort för utredningens yttrande och förslag

samt för innehållet i de avgivna utlåtandena, i vad de beröra nyssnämnda

spörsmål (s. 5—28 i propositionen).

För egen del har föredragande statsrådet i anslutning härtill anfört följande.

»De centrala arbetsmarknadsuppgifterna äro för närvarande väsentligen

fördelade mellan två myndigheter, statens arbetsmarknadskommission och

socialstyrelsen. Arbetsmarknadskommissionen, vilken i sin nuvarande form

tillkom år 1940, har de mest omfaltande uppgifterna av ifrågavarande slag.

Kommissionen har att utöva den ledning av den offentliga arbetsförmedlingens

verksamhet, vilken grundas på det nämnda år med stöd av tjänstepliktslagen

företagna provisoriska förstatligandet av de kommunala arbetsförmedlingarna.

Kommissionen har vidare att fullgöra den verksamhet för bekämpande

och lindrande av arbetslöshet, vilken tidigare ankommit på statens

arbetslöshetskommission, samt den förebyggande och planerande arbetslöshets

verksamhet, som under de senaste åren upptagits. Även handhavan det

av de regleringar, vilka nödvändiggjorts av den under krigsåren och därefter

rådande bristen på arbetskraft, har uppdragits åt kommissionen. Av dessa

regleringar återstår nu endast den av såväl arbetskrafts- som materialsvårigheter

föranledda byggnadsregleringen. Under krigsåren däremot var denna

sida av kommissionens verksamhet tidtals mycket omfattande. Slutligen kan

såsom en huvudgrupp av de på kommissionen ankommande uppgifterna

nämnas den planerande verksamhet med avseende å arbetskraftens utnyttjande

under krig och därmed jämställda förhållanden, i vilken bland annat

uppskovsväsendet ingår såsom en del.

Socialstyrelsen var före 1940 tillsynsmyndighet för den offentliga arbetsförmedlingen.

Den nämnda år verkställda överflyttningen av ärendena rörande

den offentliga arbetsförmedlingen till arbetsmarknadskommissionen

hade karaktären av ett provisorium. Styrelsen är för närvarande tillsynsmyndighet

för den privata arbetsförmedlingen, den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

och den sociala hemhjälpen. Styrelsen har vidare bland annat

hand om förlikningsmannaväsendet och viss statistik, som avser arbetsmarknaden.

Den centrala organisationen på arbetsmarknadsområdet har i väsentliga

delar tillkommit med tanke på den gångna kristidens förhållanden. Efter

krigets slut och inför den pågående återgången till fredsförhållanden har det

synts nödvändigt att uppta hithörande spörsmål till omprövning.

Vid utverkande av Kungl. Maj:ts bemyndigande att föranstalta om det ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

5

redningsarbele, vars resultat nu föreligger, uttalade jag, alt det förefölle mig

vara uppenbart att det allt framgent kommer att finnas behov av ett centralt,

statligt organ för handläggning av de frågor, som avse samhällets arbetsmarknadspolitiska

åtgöranden.

Denna uppfattning motiverade jag sålunda. För förverkligandet av en så

hög och jämn sysselsättning som möjligt komme otvivelaktigt åtgärder från

samhällets sida av arbetsmarknadspolitisk natur att bli erforderliga. Näringslivets

egna ansträngningar i detta syfte torde sålunda kräva det allmännas

medverkan i fråga om i första hand en effektiviserad yrkesrådgivning och

arbetsförmedling samt industriens lokalisering. En till följd av befolkningsutvecklingen

vikande tillgång på arbetskraft gjorde det vid en hög sysselsättningsnivå

angeläget att särskild uppmärksamhet från samhällets sida

ägnades åt sådana åtgärder, som kunde bidraga till en så rationell sysselsättning

som möjligt av den arbetsföra befolkningen. Strävandena att åstadkomma

ett effektivt nyttjande av våra produktiva resurser uteslöte icke

risken för perioder av arbetslöshet av mera allmän karaktär eller begränsad

till vissa orter eller branscher. Även under sådana förhållanden krävdes åtgärder

från samhällets sida, exempelvis för att överföra den friställda arbetskraften

till områden med brist på sådan eller för igångsättandet av arbeten

i sysselsättningsfrämjande syfte. Jämväl för en kontinuerlig översyn och utbyggnad

av den beredskap mot arbetslöshet i form av en omfattande investeringsreserv,

som upprättats under senare år, torde erfordras ett centralt organ.

I förut nämnda och liknande lägen på arbetsmarknaden torde uppkomma

behov av skilda, varandra kompletterande åtgärder, som i fråga om den

centrala planläggningen och verkställigheten icke utan olägenheter torde kunna

fördelas på olika organ. Erfarenheterna av det nu praktiserade provisoriska

systemet syntes mig styrka ett sådant antagande.

Vad jag sålunda anfört har icke föranlett erinran från något håll. Då behovet

av ett permanent centralt statsorgan för arbetsmarknadsfrågor sålunda

får anses oomtvistligt, torde jag icke behöva närmare uppehålla mig vid

frågan härom.

På utredningen har ankommit att klarlägga, vilka uppgifter som lämpligast

kunna uppdragas åt ett centralt arbetsmarknadsorgan för att erforderliga

krav på organisatorisk och administrativ samordning i olika avseenden

skola kunna tillgodoses. Utredningen har härom uttalat, att de riktlinjer,

som följts vid sammanförandet hos arbetsmarknadskommissionen av arbetsmarknadsuppgifter

från olika håll, enligt utredningens uppfattning i det väsentliga

äro hållbara även för framtiden. Kärnan i det centrala arbetsmarknadsorganets

verksamhet måsle, anför utredningen, vara ledningen av den

offentliga arbetsförmedlingen såsom samhällets främsta instrument för utjämning

av utbud av och efterfrågan på arbetskraft. Till denna kärna bör

ansluta sig ledningen av de särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som

betingas å ena sidan av överflöd på arbetskraft och å andra sidan av brist

på arbetskraft. I enlighet härmed kan utredningens förslag i stort sett sägas

innebära, att arbetsmarknadskommissionen skall ombildas till ett centralt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 227.

verk. Utredningen finner vidare lämpligt, att till detta verk förläggas vissa

arbetsuppgifter, som nu icke tillhöra arbetsmarknadskommissionen men nära

sammanhänga med dess verksamhet. För det nya ämbetsverket föreslår

utredningen namnet arbetsmarknadsstyrelsen.

Jag ansluter mig till de principiella synpunkter angående verksamhetsområdet

för det centrala arbetsmarknadsorganet, varåt utredningen givit uttryck.

Utredningens förslag till benämning å det nya centralorganet finner jag mig

även böra godtaga.

Jag övergår härefter till att behandla de olika verksamhetsgrenar, som böra

ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen.

Vid behandlingen i det följande av den lokala arbetsförmedlingsorganisationen

föreslår jag, att den offentliga arbetsförmedlingen skall definitivt förstatligas.

Ledningen av denna organisations verksamhet bör vara arbetsmarknadsstyrelsens

främsta uppgift.

Utredningen har gjort särskilda uttalanden rörande två grenar av arbetsförmedlingsorganens

verksamhet, nämligen verksamheten för de partiellt arbetsföra

och yrkesvägledningen.

Inom den offentliga arbetsförmedlingen har organiserats en specialförmedling

för partiellt arbetsföra, vars uppgift är att bereda personer

tillhörande nämnda grupp arbete. Denna organisation bär beträffande personer,

som skadats under militärtjänstgöring, tagits i anspråk för en arbetsvårdande

verksamhet, vilken förutom arbetsberedning innefattar yrkesvägledning,

yrkesutbildning, lämnande av understöd m. in. För nu angivna verksamhet

är sålunda arbetsmarknadskommissionen centralorgan.

Jämlikt bemyndigande den 15 oktober 1943 tillkallade chefen för socialdepartementet

nio sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande

den partiellt arbetsföra arbetskraften. De sakkunniga, vilka antagit benämningen

kommittén för partiellt arbetsföra, ha den 13 mars 1946 avgivit betänkande

med förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet

för partiellt arbetsföra m. m. (SOU 1946: 24). Kommittén har i detta

betänkande föreslagit, att arbetsförmedlingsorganen skola ombesörja icke

blott arbetsberedningsverksamhet för de partiellt arbetsföra utan även viss

arbetsvårdsverksamhet i övrigt, som erfordras för ifrågavarande kategori.

Arbetsmarknadskommissionen skall enligt förslaget vara central arbetsvårdsmyndighet.

Betänkandet har varit föremål för remissbehandling. Sedermera ha

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 mars 1947 handlingarna i ärendet överlämnats

till arbetsmarknadskommissionen för att av kommissionen beaktas

vid den effektivisering och utbyggnad av arbetsvärden för partiellt arbetsföra,

varom kommissionen kunde komma att föranstalta.

Kommittén har numera även avgivit betänkande (SOU 1947: 18) med förslag

angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra

m. m. Detta betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.

Utredningen har anslutit sig till kommitténs förslag, att arbetsvårdsverksamheten

skall organiseras med utgångspunkt från dess viktigaste del, den

arbetsförmedlande verksamheten, och har sålunda räknat med att arbetsmark
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

7

nadsstyrelsen skall vara central arbetsvårdsmyndighet. Mot denna uppfattning

har någon principiell erinran icke gjorts i remissutlåtandena. Även jag

är i princip av samma mening. Till frågan om arbetsvårdsverksamhetens

innehåll — utöver vad som nu åligger arbetsmarknadskommissionen — samt

den närmare gränsdragningen i förhållande till pensionsstyrelsen m. fl. verk

torde ställning få tagas i annat sammanhang.

I den offentliga arbetsförmedlingens arbetsuppgifter ingår för närvarande

en omfattande yrkesvägledande verksamhet, vilken är anknuten till

specialförmedlingen för ungdom men utnyttjas även i arbetsförmedlingens

verksamhet beträffande vuxna arbetssökande. Enligt utredningens förslag bör

ledningen av denna yrkesvägledningsverksamhet ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen.

Utredningen har emellertid ansett, att det pågående utredningsarbetet

på skolväsendets område bör beaktas vid utformande av organisationen

för ifrågavarande ändamål. Någon annan mening har icke framkommit vid

remissbehandlingen. Skolöverstyrelsen har emellertid i sitt yttrande anfört,

att den medicinska yrkesrådgivningen liksom för närvarande är fallet även i

framtiden bör helt ankomma på skolläkarna under skolöverläkarens ledning.

Jag delar för min del utredningens uppfattning rörande yrkesvägledningens

administration. Till vad skolöverstyrelsen anfört kan jag icke för närvarande

ta definitiv ställning. Tills vidare bör den nuvarande fördelningen av arbetsuppgifterna

mellan det centrala arbetsmarknadsorganet och skolöverstyrelsen

bestå.

Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsen skall överta samtliga

de uppgifter för bekämpande och lindrande av arbetslöshet, vilka nu ankomma

på arbetsmarknadskommissionen. Detta innebär bland annat, att styrelsen

skall organiseras för att i egen regi driva arbeten, samt att

styrelsen skall svara för den nu av arbetsmarknadskommissionen om händer

havda beredska pslagr in ge n av materiel för byggnads-

och anläggningsarbeten. Utredningen föreslår, att den byggande

verksamhet, som alltså enligt utredningens mening bör ombesörjas av

arbetsmarknadsstyrelsen, skall ha begränsad omfattning och främst avse mötande

av mera tillfälliga ökningar av arbetslösheten inom visst begränsat yrkesområde

eller geografiskt område. Styrelsen skall dock alltid ha hand om

arbeten i sådan omfattning, att den ur beredskapssynpunkt erforderliga minimiorganisationen

blir fullt sysselsatt.

Utredningens förslag att nämnda uppgifter skola tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen

har under remissbehandlingen föranlett erinringar ur två synpunkter.

Statskontoret har sålunda ansett, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bör ha bättre förutsättningar att fullgöra ifrågavarande uppgifter än

arbetsmarknadsstyrelsen samt att förslagets genomförande kommer att medföra

en icke rationell dubbelorganisation. Med anledning härav har statskontoret

föreslagit, att den byggande verksamheten och beredskapslagringen

skola uppdragas åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De erkända arbetslöshetskassornas

samorganisation har liksom två reservanter i socialstyrelsen

ansett det oförenligt med arbetsförmedlingens neutrala ställning att dess

chefsmyndighet jämväl skall fullgöra arbetsgivaruppgifter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 227.

För egen del vill jag med anledning av statskontorets uttalande anföra

följande. Den av utredningen föreslagna anordningen medför visserligen en

dubbelorganisation, vilken kan synas mindre rationell. Såsom utredningen

framhållit, äro emellertid avsevärda fördelar ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt

förenade med densamma. En organisation, där centralorganet för arbetslöshetsfrågor

kan i egen regi driva arbeten, har, enligt vad erfarenheten

utvisar, goda möjligheter till att ingripa snabbt och effektivt. Detta torde

icke vara fallet om centralorganet är helt beroende av andra myndigheter,

kommuner m. fl. för anordnande av arbeten. Ehuru arbetslösheten för närvarande

är förhållandevis ringa, är en effektiv beredskap på förevarande

område ur samhällsekonomisk och social synpunkt alltjämt av den största

betydelse. Härtill kommer, att enligt vad som framgår av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

yttrande icke oväsentliga svårigheter för väg- och vattenbyggnadsverkets

del äro förknippade med verkets sysslande med arbeten,

som anordnas för arbetslösa. I verkets normala verksamhet måste strängt

ekonomiska synpunkter vara avgörande. När det gäller arbeten, som anordnas

av sysselsättningspolitiska skäl, måste de sociala synpunkterna i vissa

hänseenden få en utslagsgivande betydelse. Detta betingas av att sistnämnda

arbeten ofta måste drivas med icke yrkeskunnig och ibland icke fullgod arbetskraft,

av att arbetena med hänsyn till arbetslösheten kunna behöva drivas

under olämplig årstid o. s. v. Upprätthållandet av den beredskapsorganisation,

som under alla förhållanden måste finnas för att arbeten skola

kunna snabbt ordnas vid ökande arbetslöshet, kan vidare vara svårt att

samordna med väg- och vattenbyggnadsverkets normala verksamhet. Under

dessa förhållanden synes det lämpligt, att nämnda verks befattning med sysselsättningspolitiskt

motiverade arbeten under en högkonjunktur som den

nu rådande begränsas. Beredskapens upprätthållande bör främst ankomma

på det centrala arbetsmarknadsorganet. Däremot anser jag det icke möjligt

att, såsom svenska teknologföreningen synes förutsätta, helt fritaga vägoch

vattenbyggnadsverket från uppgifter på nu ifrågavarande område. Vid

förekomsten av arbetslöshet i större utsträckning torde en omfattande medverkan

från nämnda verk vara ofrånkomlig. I ett sådant läge torde också

möjligheterna till ett inordnande av sysselsättningspolitiskt motiverade arbetsföretag

i verkets normala verksamhet vara goda.

Av de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation m. fl. anförda betänkligheter

mot att arbetsförmedlingsorganens chefsmyndighet även fullgör

statliga arbetsgivaruppgifter kan jag icke heller dela. Den åberopade

konfliktsituationen torde överhuvudtaget icke vara aktuell, när det gäller

i arbetslöshetsbekämpande syfte anordnade arbeten. Om särskilda förhållanden

skulle, såsom fallet varit under krigsåren, nödvändiggöra, att åt arbetsmarknadsorganen

uppdrages bedrivandet av arbeten, vilka icke i första hand

ha nämnda syfte, synes det mig självfallet, att endast arbetenas art och

icke den omständigheten att de bedrivas av arbetsmarknadsorganen får

tillåtas inverka på arbetsförmedlingens handhavande av förmedlingsverksamheten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

9

Jag ansluter mig sålunda till utredningens förslag att arbetsmarknadsstyrelsen

skall organiseras för att i viss utsträckning bedriva arbetsföretag i

egen regi och att styrelsen skall svara för beredskapslagring av arbetsmaskiner

m. m.

Det torde få ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att till prövning upptaga frågan om gränsdragningen mellan

myndigheternas verksamhetsområden samt att, i den mån så erfordras,

underställa Kungl. Maj:t därvid uppkommande spörsmål till avgörande.

Arbetsmarknadskommissionens nuvarande befattning med arbetslöshetshjälp

enligt understödslinjen torde, såsom utredningen föreslagit,

böra överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen. Därest socialvårdskommilténs

utredningsarbete skulle föranleda en väsentlig omläggning av hjälpsystemet

för arbetslösa, torde frågan få upptagas till förnyad prövning.

Utredningens förslag, att arbetsmarknadsstyrelsen skall överta arbetsmarknadskommissionens

befattning med de arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

vilka betingas av brist på arbetskraft, har icke mött erinran under remissbehandlingen.

Jag ansluter mig även i denna del till utredningens förslag.

Arbetsmarknadsstyrelsen bör sålunda vara centralmyndighet för byggnadsregleringen.

Styrelsen bör tills vidare även fortsätta arbetsmarknadskommissionens för

närvarande bedrivna rådgivande verksamhet i frågor rörande industrilokalisering

— en verksamhetsgren, som har betydelse såväl ur arbetslöshetssynpunkt

som med hänsyn till nu rådande arbetskraftsbrist. I sistnämnda hänseende

får jag erinra om att statsrådet Ericsson jämlikt bemyndigande den

14 februari 1947 tillkallat särskilda sakkunniga för utredning rörande näringslivets

lokalisering. I den mån resultatet av detta utredningsarbete ger

anledning därtill, torde frågan om industrilokaliseringen senare få upptagas

till förnyad prövning.

Arbetsmarknadskommissionen handhar för närvarande den planläggande

verksamheten rörande dispositionen av arbetskraften under krig och därmed

jämställda förhållanden, i vilken verksamhet bland annat uppskovsväsendet

ingår. Kommissionen håller vidare kansli åt den av representanter för arbetsmarknadskommissionen

och livsmedelskommissionen bestående riksblockmyndigheten,

vilken är centralmyndighet för arbetsblockorganisationen.

Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsen skall överta arbetsmarknadskommissionens

nuvarande uppgifter på förevarande område

samt att styrelsen skall träda i riksblockmyndighetens ställe såsom centralorgan

för arbetsblockorganisationen. I sistnämnda del har utredningens

förslag avstyrkts av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och livsmedelskommissionen,

vilka föreslå att frågan om arbetsblockorganisationens

fortsatta utformning och uppgifter skall bli föremål för utredning innan frågan

om centralmyndigheten för densamma löses. Riksnämnden har härjämte

anfört, att det ur nämndens synpunkt vore synnerligen önskvärt om de frågor,

som sammanhänga med de olika beredskapsproblemen på hithörande område,

ej nu slutgiltigt lösas utan att därmed får anstå till dess riksnämnden är

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 227.

i stånd att framlägga ett utformat förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens

framtida organisation.

Jag finner de i fråga om riksblockmyndigheten framförda erinringarna mot

utredningens förslag värda beaktande och föreslår därför, att nämnda myndighet

får bestå i avbidan på resultatet av den av riksnämnden omnämnda

utredningen rörande arbetsblockorganisationen. Däremot bör arbetsmarknadsstyrelsen

såsom utredningen föreslagit överta arbetsmarknadskommissionens

befattning med uppskovsväsendet och därmed sammanhängande frågor

ävensom den av kommissionen bedrivna allmänt planläggande verksamheten

rörande arbetskraftsdispositionen under krigsförhållanden. Frågan om

den närmare gränsdragningen meilan riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

och arbetsmarknadsstyrelsen torde icke påverka detta principiella

ställningstagande. I vilken utsträckning tidigare upprättad planläggning i

framtiden skall upprätthållas, torde få avgöras i annat sammanhang.

Jag övergår härefter till frågan om gränsdragningen mellan arbetsmarknadsstyrelsen

och socialstyrelsen. I denna del har utredningen föreslagit, att

tillsynen över den privata arbetsförmedlingen samt de erkända arbetslöshetskassorna

skall överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen, medan tillsynen över

den sociala hemhjälpen och förlikningsmannaväsendet samt den av socialstyrelsen

handhavda arbetsmarknadsstatistiken tills vidare skola kvarstanna

hos socialstyrelsen. Beträffande förlikningsmannaväsendet och statistiken har

utredningen förutsatt, att frågan om den centrala organisationen upptages

till prövning efter det särskilda utredningar rörande ifrågavarande båda

områden verkställts.

Utredningens förslag om överflyttning av tillsynen över de erkända

arbetslöshetskassorna har vid remissbehandlingen avstyrkts

endast av statskontoret, vilket till stöd härför åberopat pågående utredningsarbete

rörande socialvårdens framtida utformning. Förslaget i denna

del har däremot tillstyrkts av bland andra socialstyrelsen, socialvårdskommittén,

de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, landsorganisationen,

arbetsgivareföreningen och tjänstemännens centralorganisation. För egen del

finner jag det naturligt, att ärendena rörande arbetslöshetsförsäkringen, vilka

nära sammanhänga med de arbetsförmedlings- och arbetslöshetsuppgifter

som enligt förslaget skola fullgöras av arbetsmarknadsstyrelsen, böra överflyttas

till denna. Jag tillstyrker sålunda utredningens förslag i denna del.

Mot förslaget om överflyttande av tillsynen över den privata

arbetsförmedlingen har någon erinran icke framställts. Ehuru otvivelaktigt

ett visst konkurrensförhållande består mellan den offentliga och

den privata arbetsförmedlingen, synes det mig icke vara lämpligt, att tillsynen

över den senare kvarligger hos socialstyrelsen, vilken vid bifall till den av

mig föreslagna organisationen i övrigt i framtiden kommer att ha endast

ringa kontakt med arbetsförmedlingsspörsmål. Tillsynen bör därför överflyttas

till den centrala arbetsförmedlingsmyndigheten, arbetsmarknadsstyrelsen.

Jag vill emellertid påpeka, att jag vid behandlingen i det följande av

frågan om ärendenas fördelning mellan de olika byråerna inom arbetsmark
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

11

nadsstyrelsen kommer att förorda, att ärenden rörande den privata och den

offentliga arbetsförmedlingen handläggas på skilda byråer. Härigenom torde

eventuella farhågor undanröjas för att icke den objektivitet, som självfallet

skall prägla handläggningen av förstnämnda ärendesgrupp, upprätthålles.

Frågan om tillsynen över den sociala hemhjälpen har i

remissyttrandena varit föremål för delade meningar, i det att socialstyrelsen

tillstyrkt utredningens förslag att tillsynen skall kvarligga hos styrelsen,

medan bland andra arbetsmarknadskommissionen och två länsstyrelser ifrågasatt

överflyttning av tillsynen till arbetsmarknadsstyrelsen. I detta sammanhang

torde även böra erinras, att 1941 års befolkningsutredning i det förslag,

som ligger till grund för nu gällande bestämmelser rörande den sociala hemhjälpsverksamheten,

förordade förläggning av tillsynen till socialstyrelsen

endast såsom ett provisorium, samt att utredningen i sitt betänkande om

befolkningspolitikens organisation (SOU 1946:53) förutskickat, att utredningen

i ett senare betänkande kommer att föreslå överflyttning av tillsynen till

arbetsmarknadskommissionen.

För egen del har jag i propositionen nr 71/1947 angående anslag till den

sociala hemhjälpsverksamheten för budgetåret 1947/48 anfört, att då verksamheten

med den av mig i nämnda sammanhang förordade utbyggnaden kommer

att närma sig den av befolkningsutredningen på sin tid angivna ramen, behovet

av och riktlinjerna för eu ytterligare utbyggnad borde bli föremål för

utredning. Denna utredning skulle verkställas i så god tid, att förslag i ämnet

kan föreläggas 1948 års riksdag. Det synes mig lämpligt, att med ett definitivt

ställningstagande till frågan om tillsynsmyndigheten för verksamheten får

anstå till dess resultatet av nämnda utredning föreligger. Jag tillstyrker sålunda

förslaget, att socialstyrelsen tills vidare skall vara tillsynsmyndighet för

den sociala hemhjälpsverksamheten.

Vad angår förliknings mannaväsendet vill jag erinra, att 1945

års riksdag i skrivelse nr 240 hemställt om utredning rörande förstärkning

av detsamma. Kungl. Maj:t har den 12 juli 1946 uppdragit åt socialstyrelsen

att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. I avbidan på resultatet

härav och av den ytterligare utredning, som eventuellt kan föranledas av

landsorganisationens bebådade framställning i ämnet, torde frågan om den

framtida centrala organisationen på förevarande område icke böra upptagas

till närmare prövning. Jag tillstyrker sålunda utredningens förslag att

ärendena rörande förlikningsmannaväsendet tills vidare skola såsom hittills

handhas av socialstyrelsen.

Arbetsmarknadsstatistikens organisation och utformning i övrigt

torde få göras till föremål för översyn i särskild ordning. Tills vidare

bör, såsom utredningen föreslagit, den hittills mellan det centrala arbetsmarknadsorganet

och socialstyrelsen tillämpade fördelningen av det .statistiska

arbetet bestå.

I detta sammanhang torde jag få omnämna, att jag med stöd av Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 15 november 1946 tillkallat ordföranden i statens

utlänningskommission N. Ilagelin att inom socialdepartementet verkställa

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 227.

översyn av statens utlänninyskommissions och statens flyktingsnämnds verksamhet

och organisation. Denna översyn syftar till att skapa en efter fredsmässiga

förhållanden anpassad ordning för handläggningen av de frågor, som

hittills ankommit på nämnda organ. Utredningsmannen, som numera fullgjort

sitt uppdrag, har härvid bland annat föreslagit, att vissa delar av den nu på

utlänningskommissionen och flyktingsnämnden ankommande verksamheten

skall överflyttas till arbetsmarknadskommissionen. I särskild proposition till

riksdagen biträder jag i huvudsak utredningsmannens förslag i denna del.

Såsom utredningen anfört synes i förevarande sammanhang icke finnas anledning

att föreslå ändring i försvarets socialbyrås ställning.

Utredningen har rörande arbetsmarknadsstyrelsens ställning i förhållande

till Kungl. Maj.t uttalat, att i den mån styrelsen får att syssla med verksamhet

av kriskaraktär den kommer att vara i behov av samma befogenhet till självständigt

handlande, som tidigare tillkommit arbetslöshetskommissionen och

nu tillkommer arbetsmarknadskommissionen. Utredningen har särskilt pekat

på frågan om befogenheten all besluta om igångsättande av arbetsföretag vid

arbetslöshet. Det är enligt min mening ofrånkomligt, att det centrala arbetsmarknadsorganet,

även om detsamma organiseras såsom ett centralt verk,

måste kunna beredas samma ställning i krissituationer, som de på området

hittills verksamma krismyndigheterna erhållit. Arbetsmarknadsstyrelsen bör

sålunda ha ett vidsträckt utrymme för självständigt handlande och följaktligen

icke bindas av detaljerade föreskrifter, som kunna vara ägnade att försvåra

möjligheterna till snabba och effektiva ingripanden från styrelsens

sida i de ofta snabbt växlande förhållanden, som föreligga på arbetsmarknadens

område.»

I de likalydande motionerna I: 320 och II: 476 har på anförda skäl yrkats,

att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition måtte besluta att

avslå propositionen och att för nästkommande budgetår anvisa, bland andra,

sådana, av vederbörande utskott beräknade anslag under femte huvudtiteln

för statens arbetsmarknadskommission, att den nuvarande organisationen i

stort bibehålies.

Arbetsmarknadsstyrelsens sammansättning m, m. Efter att ha lämnat en

redogörelse för gällande bestämmelser rörande statens arbetsmarknadskommission,

utredningens förslag och däröver avgivna yttranden samt för vissa

frågor rörande handläggningen inom arbetsmarknadsstyrelsen av ärenden

om arbetslöshetsförsäkring (s. 37—46) har föredragande statsrådet för egen

del anfört följande.

»Utredningen har föreslagit, att ledamöterna i arbetsmarknadsstyrelsen

skola vara verkets generaldirektör och överdirektör

samt sju andra av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Av sistnämnda sju ledamöter

skola enligt förslaget två representera arbetsgivarna, två arbetarna

och en tjänstemännen, medan återstående två ledamöter icke skola företräda

vissa bestämda intressen. Förslaget kan sägas innebära, att arbetsmarknads
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

13

styrelsen skulle få samma sammansättning som arbetsmarknadskommissionen

nu har med det undantaget, att antalet ledamöter skulle minskas med

en. Styrelsens byråchefer skola enligt förslaget icke vara ledamöter men —

liksom andra tjänstemän hos styreisen — ha skyldighet att om de såsom

föredragande hysa från styrelsens beslut avvikande mening låta anteckna

denna till protokollet.

Mot förslaget att arbetsmarknadens partsorganisationer skola vara företrädda

bland styrelsens ledamöter har erinran icke riktats under remissbehandlingen.

Jag finner också för min del självfallet, att en dylik representation

måste finnas i arbetsmarknadsstyrelsen liksom den nu finns i arbetsmarknadskommissionen.

Däremot ha i flera yttranden invändningar gjorts mot att byråcheferna

icke skulle erhålla ledamotsställning. I några yttranden har föreslagits, att

byråchef i vart fall skall vara ledamot vid handläggningen av ärenden, som

tillhöra hans byrå, eller i ärenden, där han är föredragande.

Jag delar i viss mån betänkligheterna mot att byråcheferna helt uteslutas

ur den beslutande församlingen. Emellertid är jag liksom utredningen av den

uppfattningen, att de praktiska synpunkterna böra vara avgörande i detta

fall. Det synes mig angeläget, alt den beslutande församlingen erhåller ett

relativt begränsat antal ledamöter. Då jag i det följande föreslår inrättande

av åtta byråer inom arbetsmarknadsstyrelsens permanenta organisation, låter

sig nämnda synpunkt icke förena med att byråcheferna erhålla ledamotsställning.

De böra emellertid regelmässigt vara närvarande vid styrelsens

sammanträden och därvid äga deltaga i överläggningarna. För att bereda

byråcheferna möjlighet att bringa en från styrelsens beslut avvikande mening

till uttryck föreslår jag härjämte, att byråchef skall vara berättigad att

låta till prokollet anteckna sådan avvikande mening, oavsett om han är

föredragande i ärendet eller om detta tillhör hans byrå. Föredragande byråchef

bör liksom annan tjänsteman, vilken är föredragande, vara skyldig att

anmäla avvikande mening.

Jag ansluter mig sålunda till utredningens förslag att ledamöterna i styrelsen

skola vara generaldirektören, överdirektören och ett antal av Kungl.

Maj:t särskilt utsedda ledamöter. Med hänsyn till det önskemål om begränsning

av den beslutande församlingens storlek, varom jag förut talat, har

jag icke något att erinra mot att antalet särskilt utsedda ledamöter begränsas

till sju. Av dessa böra, såsom utredningen föreslagit, fem företräda arbetsmarknadens

partsorganisationer.

De särskilt utsedda ledamöterna i styrelsen torde böra förordnas för högst

tre år i sänder. För var och en av ifrågavarande ledamöter bör finnas ersättare.

Generaldirektören bör vara ordförande i styrelsen. Vid förfall för honom

bör överdirektören inträda såsom ordförande.

Såsom utredningen föreslagit anser jag, att den nu beträffande arbetsmarknadskommissionen

gällande föreskriften om överbefälhavarens representation

bland ledamöterna vid behandling av uppskovsärenden bör upp
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 227.

höra. Samarbetet mellan arbetsmarknadsstyrelsen och de militära myndigheterna

samt de senares möjlighet att göra sin uppfattning i arbetsmarknadsfrågor

gällande bör tillgodoses i annan ordning, som närmare ansluter till numera

tillämpad praxis.

Utredningen har föreslagit, att delegationer skola kunna inrättas

för särskilda ärendesgrupper, d. v. s. att styrelsens beslutande församling i

vissa ärendesgrupper skall kunna ges en annan sammansättning än den vanliga.

En sådan delegation föreslås för ärenden rörande steninköp och en annan

för ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring. Beträffande sistnämnda delegation

ha olika åsikter kommit till uttryck.

En ledamot i utredningen har liksom bland remissinstanserna arbetsgivareföreningen

ansett delegationen överflödig. Flertalet myndigheter m. fl.,

vilka uttalat sig i denna fråga, har emellertid tillstyrkt delegationens inrättande.

För min del ansluter jag mig till förslaget härom.

Enligt utredningens förslag skall nu ifrågavarande delegation bestå av

generaldirektören, överdirektören, en av Kungl. Maj:t utsedd jurist samt fyra

av Kungl. Maj:t utsedda företrädare för de erkända arbetslöshetskassorna.

De sistnämnda skulle sålunda få majoritet i delegationen. Utredningen har

förklarat sig medveten om att ur principiell synpunkt invändningar kunna

resas mot en dylik anordning men har ansett, att någon risk för missbruk

från kassornas sida icke föreligger. Förenämnde reservant inom utredningen

har emellertid förklarat sig i varje fall icke kunna ansluta sig till majoritetens

förslag rörande delegationens sammansättning. En annan ledamot har

biträtt förslaget i denna del men förordat, att om generaldirektören icke kan

godta ett av kassarepresentanterna dikterat beslut i visst ärende, han skall

ha befogenhet att hänskjuta ärendet till avgörande av styrelsen i dess ordinarie

sammansättning, förstärkt med de fem särskilda ledamöterna i delegationen.

I flera yttranden bär den föreslagna majoritetsställningen för arbetslöshetskassornas

företrädare avstyrkts under åberopande av principiella skäl.

1 några yttranden har även framhållits önskvärdheten av att i delegationen

ingår en ledamot med matematisk eller statistisk utbildning.

De åberopade principiella skälen mot att de erkända arbetslöshetskassornas

företrädare tillförsäkras majoritetsställning inom delegationen synas

mig icke vara av utslagsgivande art. Erfarenheterna av kassornas sätt att

hittills handha verksamheten synas ge vid handen, att något starkare statligt

grepp över densamma icke erfordras. Det förefaller tvärtom lämpligt,

att kassorna erhålla det mått av självstyrelse inom ramen för de av statsmakterna

uppdragna riktlinjerna för verksamheten, som en majoritetsställning

inom tillsynsmyndigheten skulle innebära. Jag anser mig sålunda böra

tillstyrka utredningens förslag i princip.

Jag är emellertid av den uppfattningen, att behovet av försäkringstekniskmatematisk

sakkunskap vid handläggningen av försäkringsärendena är lika

framträdande som behovet av juridisk sakkunskap. Enligt utredningens förslag

skulle behovet av sistnämnda men icke av förstnämnda sakkunskap

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

15

säkerställas inom delegationen. Om även en ledamot med försäkringstekniskmatematisk

sakkunskap skulle ingå i delegationen skulle, för bibehållande

av majoritetsställningen för kassarepresenlanterna, antalet ledamöter i delegationen

bli större än jag kan finna lämpligt. Jag förordar därför, att såväl

den juridiska som den försäkringstekniskt-matematiska expertisen skall företrädas

av tjänstemän, som närvara vid delegationens sammanträden. Försäkringsteknisk-matematisk

sakkunskap måste under alla förhållanden vara

företrädd inom den byrå, försäkringsbyrån, inom vilken försäkringsärendena

enligt mitt i det följande utvecklade förslag skola beredas. Juridisk expertis

torde kunna erhållas antingen från försäkringsbyrån eller från någon av

styrelsens andra byråer. Under dessa förhållanden synes det sammanlagda

antalet ledamöter i delegationen kunna minskas till fem, nämligen generaldirektören,

överdirektören och tre företrädare för de erkända arbetslöshetskassorna.

Sistnämnda tre ledamöter böra utses av Kungl. Maj:t för tre år

i sänder.

Vid förfall för generaldirektören bör överdirektören i hans ställe vara ordförande

i delegationen. Vid förfall för generaldirektören eller överdirektören

synes chefen för försäkringsbyrån böra inträda som ledamot i delegationen.

För kassarepresentantema böra ersättare finnas utsedda.

Den närmare avgränsningen av delegationens befogenheter dels gentemot

styrelsen i dess allmänna sammansättning och dels gentemot generaldirektören

har behandlats — förutom i vissa yttranden över utredningens förslag -—

av de sakkunniga, vilka på sin tid tillkallades för att inom socialdepartementet

biträda med utredning rörande de åtgärder som behövde vidtagas vid en

överflyttning från socialstyrelsen till arbetsmarknadskommissionen av ärenden

rörande arbetslöshetsförsäkring. Såvitt angår avgränsningen gentemot

styrelsen i dess allmänna sammansättning innebär vad som anförts i nämnda

sakkunnigas promemoria, att ärenden, i vilka det försäkringsmässiga elementet

icke är dominerande, skola handläggas av styrelsen i dess allmänna

sammansättning. Detta skulle sålunda ske beträffande bland annat personalärenden

rörande försäkringsbyrån och lagstiftningsfrågor av större vikt och

räckvidd. De sakkunniga förutsätta, att delegationen skall ha yttranderätt

i ärenden av sistnämnda art. Några remissinstanser, däribland de erkända

arbetslöshetskassornas samorganisation, ha däremot framhållit, att delegationen

bör ha avgörandet även i personalärenden och andra rent administrativa

ärenden i samband med försäkringsverksamheten.

I förevarande fråga ansluter jag mig till den principiella inställning, som

kommit till uttryck i nämnda sakkunnigas uttalande. Vad jag i det föregående

anfört rörande lämpligheten av en viss självstyrelse för arbetslöshetskassorna

hänför sig i stort sett till ärenden av mera utpräglat försäkringsmässig

karaktär. Beträffande ärenden, i vilka det rent administrativa elementet överväger,

gör sig icke samma intresse av självstyrelse gällande. Tvärtom fordrar

samordningen av de olika grenarna av styrelsens verksamhet, att vissa dylika

administrativa ärenden åtminstone formellt handläggas av styrelsen i dess

allmänna sammansättning. Delegationen bör emellertid i samtliga sådana

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 227.

ärenden av större vikt ha möjlighet att avge yttrande. Jag förordar därför,

att på delegationen skola ankomma ärenden rörande erkända arbetslöshetskassor

samt deras verksamhet, dock att frågor rörande framställningar om

anslag, lagstiftningsfrågor av större vikt samt andra frågor av större betydelse

för den allmänna arbetsmarknadspolitiken skola handläggas av styrelsen

i dess ordinarie sammansättning. Även frågor rörande försäkringsbyråns

personal och organisation böra handläggas i sistnämnda ordning. Delegationen

bör ha rätt att yttra sig i frågor, som skola avgöras av styrelsen i dess

allmänna sammansättning men som beröra delegationens verksamhetsområde.

Vid tvekan i vilken ordning visst ärende skall handläggas, bör generaldirektören

ha att fatta beslut härom.

Beträffande gränsdragningen mellan delegationens och generaldirektörens

befogenheter måste uppenbarligen tillämpas den principen, att ärenden av

större vikt skola hänskjutas till delegationen, medan ärenden av mera rutinmässig

karaktär skola avgöras av generaldirektören eller, efter hans bemyndigande,

av överdirektören eller befattningshavare tillhörande försäkringsbyrån.

Gränsdragningen i förevarande hänseende torde icke behöva behandlas

närmare i detta sammanhang.

Såsom utredningen framhållit, synes någon anledning icke finnas att bibehålla

det råd, som nu finns vid arbetsmarknadskommissionens sida. Icke

heller den nu i anslutning till socialstyrelsen verksamma rådgivande

nämnden för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

synes erforderlig efter införande av delegationen för försäkringsärendena.

Slopandet av denna nämnd förutsätter viss ändring av förordningen

om erkända arbetslöshetskassor, vilken jag anmäler i annat sammanhang

denna dag.

Å andra sidan finner jag angeläget, att arbetsmarknadsstyrelsen beredes

möjlighet att i mån av behov anlita experter och sakkunniga. Såsom i vissa

yttranden framhållits, synes behov bland annat föreligga för styrelsen att äga

tillgång till sakkunskap i frågor rörande kvinnlig arbetskraft.

Detta behov bör enligt min mening tillgodoses genom inrättande

av en särskild sakkunnigdelegation för nämnda frågor. Den smidigaste anordningen

synes härvid vara, att arbetsmarknadsstyrelsen tillkallar de sakkunniga.

Vad nu anförts synes böra äga motsvarande tillämpning i fråga om den av

kommittén för partiellt arbetsföra föreslagna delegationen för arbetsvårdsfrågor.

Om behov anses föreligga av ett särskilt organ för underlättande

av samarbetet mellan de myndigheter, vilka ha befattning med frågor

rörande nämnda klientel, synes i avbidan på vidare erfarenhet en samarbetsdelegation

böra inrättas genom överenskommelse mellan de berörda myndigheterna.

»

I de likalydande motionerna I: 321 och II: 475 har hemställts, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i de i propositionen föreslagna principerna

för arbetsmarknadsstyrelsens ordnande, att ärenden beträffande arbetslös
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

17

hetsförsäkring antingen måtte handläggas av arbetsmarknadsstyrelsens plenum

enligt principer, som för ärenden i allmänhet äro gällande, eller ock i

särskild delegation, så sammansatt, att representanterna för de erkända arbetslöshetskassorna

ej äro i majoritet.

Byråindelningen. Av den i propositionen intagna redogörelsen (s. 50—68)

framgår i huvudsak följande. Arbetsmarknadskommissionens kansli, som är

indelat i två avdelningar, består sedan den 1 augusti 1946 av sex byråer samt

fem fristående sektioner. Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsen

skall organiseras i en permanent del och en krisdel, och för den

permanenta organisationen har utredningen föreslagit följande sju byråer,

nämligen första arbetsförmedlingsbyrån, andra arbetsförmedlingsbyrån,

försäkringsbyrån (överflyttad från socialstyrelsen), sociala byrån, tekniska

byrån, försvarsbyrån och kanslibyrån och för varje byrå har utredningen

angivet vilka ärendens handläggning, som avses skola ankomma på byrån. I

de över utredningens förslag avgivna utlåtandena hava föreslagits vissa ändringar

i byråindelningen. Sålunda hava vissa myndigheter m. fl. föreslagit inrättande

av en särskild kameralbyrå, och vissa myndigheter m. fl. hava ansett

en särskild planläggningsbyrå böra organiseras i stället för att fördela

planläggningsuppgifterna å olika byråer på sätt utredningen funnit sig böra

föreslå.

För egen del har föredragande statsrådet anfört följande.

»I direktiven för utredningen anförde jag, att med hänsyn till de från tid

till annan ytterst skiftande förhållandena på arbetsmarknaden, som i sista

hand måste komma att bestämma omfattningen och utformningen av ett

centralt arbetsmarknadsorgans verksamhet, särskild uppmärksamhet av utredningen

borde ägnas åt frågan hur rimliga anspråk på organisationens

elasticitet skola kunna låta sig förena med kravet på nödig stadga och kontinuitet

i fråga om verksamhetens bedrivande. Angivna synpunkt har beaktats

av utredningen bland annat på det sätt, att utredningen i sitt förslag

uppdelat arbetsmarknadsstyrelsens kansliorganisation i en permanent

del och en krisdel. Till den permanenta delen hänför utredningen

personalorganisationen för de arbetsuppgifter, vilka kunna anses vara av bestående

natur och för vilka personalbehovet kan fastställas med rimlig säkerhet.

Inom denna del avses ordinarie och extra ordinarie befattningar komma

till användning i den utsträckning, som är vanlig inom den icke krisbetonade

statsförvaltningen. Inom krisdelen däremot beräknas lösligare anställningsförhållanden

få komma till användning i större eller mindre omfattning.

Ehuru gränsen mellan den permanenta delen och krisdelen under

vissa förhållanden torde komma att te sig flytande, synes mig den av utredningen

gjorda uppdelningen ur praktisk synpunkt lämplig. I betydligt större

omfattning än vad gäller de centrala verken i allmänhet, torde man beträffande

arbetsmarknadsstyrelsen få räkna med att den för permanenta arbetsuppgifter

avsedda organisationen måste kompletteras med en till omfattningen

varierande men under vissa förhållanden sannolikt mycket omfat
Bihang

till riksdagens protokoll 19i7. 6 samt. Nr 227—22H. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 227.

tande organisation för krisuppgifter. Oavsett vilka anställningsvillkor, som

komma att bli gällande för personalen inom sistnämnda del av organisationen

— till frågan härom återkommer jag i det följande vid behandlingen

av krisorganisationen — måste otvivelaktigt i olika sammanhang skillnad

göras mellan ifrågavarande båda delar av personalorganisationen.

Utredningens förslag avser endast den permanenta delen av arbetsmarknadsstyrelsens

kansliorganisation. Utanför denna del har utredningen lämnat

den personalorganisation, som erfordras för handhavande av de nu på

arbetsmarknadskommissionen ankommande ärendena rörande byggnadsregleringen

samt utlännings- och arkivarbetsärendena. Såvitt angår byggnadsregleringen

har denna uppfattning icke mött gensaga. Det synes också självfallet,

att ett tillskapande i nuvarande läge av en permanent organisation

för denna reglering icke kan komma i fråga.

Utredningen har motiverat sitt ställningstagande till utlänningsärendena

därmed, att det centrala arbetsmarknadsorganets befattning med nämnda

ärenden är beroende av hela den för utlänningsverksamheten uppbyggda

krisorganisationens framtida ställning, vilken fråga icke är löst. Under remissbehandlingen

ha utlänningskommissionen samt den sakkunnige, som tillkallats

för översyn av nämnda kommissions och statens flyktingsnämnds

verksamhet och organisation m. m., föreslagit, att viss personal för utlänningsärendena

bör beräknas inom arbetsmarknadsstyrelsens permanenta organisation.

För egen del är jag ännu icke beredd att förorda ett mera stadigvarande

inordnande i arbetsmarknadsstyrelsen av en organisation för utlänningsärendena.

Jag behandlar därför organisationen i denna del i samband

med min behandling i det följande av organisationen för byggnadstillståndsärendena.

Till frågan om organisationen för arkivarbetena återkommer jag vid behandlingen

av personalorganisationen för sociala byrån.

Utredningens förslag innebär bland annat, att inom den permanenta organisationen

skall beräknas viss personal för arbetslöshetsärenden. Utredningen

har motiverat detta med erfarenheten av det stadigvarande behovet

av personal för dessa ärenden samt med beredskapssynpunkter. Jag vill särskilt

uttala min principiella anslutning till utredningens förslag i denna del.

Visserligen måste man räkna med att behovet av personal för detta ändamål

kommer att vara i hög grad avhängigt av konjunkturutvecklingen, men

det synes mig riktigt, att den minimiorganisation, som kan beräknas vara

erforderlig även under goda konjunkturer, erhåller plats inom den permanenta

organisationen.

Såsom utredningen anfört måste beredskapssynpunkterna tillmätas

avsevärd betydelse vid utformandet av arbetsmarknadsstyrelsens

kansliorganisation. När det gäller byråindelningen kunna dessa synpunkter

enligt utredningens mening tillgodoses antingen genom att för viss beredskapsuppgift

inrättas en särskild byrå, vilken vid behov kompletteras genom

ökning av personalen, eller också genom att för ändamålet inom en byrå

organiseras eu underavdelning, vilken vid behov tillfälligt brytes ut till själv
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

19

ständig byrå. Arbetsmarknadskommissionen har i sitt yttrande ännu starkare

än utredningen framhållit beredskapssynpunkterna och företräder den

uppfattningen, att samtliga byråer, vilka kunna beräknas bli erforderliga under

en arbetslöshetskris, också böra ingå i den permanenta organisationen.

Häremot vill jag anföra, att beredskapssynpunkterna givetvis måste vägas

mot ekonomiska hänsyn samt uppfattningen om den organisation som kan

anses behövlig under tider, då kris icke råder. Man synes sålunda icke böra

utesluta en organisationsform, där man räknar med utflyttning under krisförhållanden

av större eller mindre delar av permanenta byråer. Härför talar

även den omständigheten, att en bedömning i förväg av den lämpliga

organisationen under en kristid alltid måste innefatta vissa osäkerhetsmoment.

Jag övergår härefter till att behandla byråorganisationen för de olika grupperna

av ärenden och upptar därvid först frågan om organisationen för a rbetsförmedlingsärendena.

Utredningen har för handläggningen av dessa ärenden föreslagit inrättande

av två byråer, benämnda första och andra arbetsförmedlingsbyråema. På

andra arbetsförmedlingsbyrån skulle enligt förslaget ankomma ärenden rörande

ungdomsförmedling och yrkesvägledning samt partiellt arbetsföra,

medan övriga arbetsförmedlingsärenden skulle handläggas innan första arbetsförmedlingsbyrån.

I remissutlåtandena ha statskontoret och överrevisorerna

vid arbetsmarknadskommissionen ifrågasatt, huruvida icke de av utredningen

föreslagna båda byråerna böra sammanföras till en byrå. Kommittén

för partiellt arbetsföra har förklarat sig vidhålla ett av kommittén tidigare

främfört förslag, att en särskild arbetsvårdsbyrå skall inrättas för

ärenden rörande partiellt arbetsföra. Arbetsmarknadskommissionen bär i

likhet med ytterligare några remissinstanser föreslagit, att ärendena rörande

partiellt arbetsföra skola handläggas inom första arbetsförmedlingsbyrån och

att sålunda endast ärenden rörande ungdomsförmedling och yrkesvägledning

skola ankomma på den av utredningen föreslagna andra arbetsförmedlingsbyrån.

Slutligen har socialstyrelsen ifrågasatt, att ärenden rörande den privata

arbetsförmedlingen skola handläggas å annan byrå än någon av arbetsförmedlingsbyråema.

För egen del anser jag med hänsyn till arbetsförmedlingsärendenas omfattning

uteslutet, att dessa ärenden skola kunna sammanföras inom endast

en byrå. En sådan organisation skulle enligt min mening sannolikt icke kunna

undgå att medföra ogynnsamma återverkningar på effektiviteten i ledningen

av arbetsförmedlingsverksamheten. Jag ansluter mig därför till förslaget om

uppdelning av ifrågavarande ärenden på två byråer. Härvid kan jag i nuvarande

läge icke förorda inrättande av en särskild arbetsvårdsbyrå. Frågan

härom torde böra anstå i vart fall till dess principiell ställning tagits till

frågan om arbetsvärd för partiellt arbetsföra i allmänhet. Å andra sidan delar

jag icke de betänkligheter, som framförts mot förslaget att sammanföra

ärendena rörande de partiellt arbetsföra med ärendena rörande ungdomsförmedling

och yrkesvägledning inom den föreslagna andra arbetsförmedlings
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 227.

byrån. Ärendena rörande partiellt arbetsföra äga utan tvivel ett nära samband

icke enbart med yrkesvägledningen utan även med arbetsförmedlingsärendena

i övrigt. Med hänsyn till sin omfattning och vikt torde de emellertid

under alla förhållanden böra tillförsäkras en relativt fristående ställning i organisatoriskt

hänseende. Detta synes lämpligen kunna ske genom att de förläggas

till en särskild sektion inom den byrå, där ärenden rörande ungdomsförmedling

och yrkesvägledning handläggas. Jag biträder sålunda utredningens

förslag till fördelning av ärendena mellan de två arbetsförmedlingsbyråema.

Av praktiska skäl och med hänsyn till att yrkesvägledningen torde

få betraktas som huvuduppgiften för den byrå, som av utredningen benämnts

andra arbetsförmedlingsbyrån, anser jag dock att denna byrå bör

erhålla benämningen yrkesvägledningsbyrån. Den av utredningen föreslagna

första arbetsförmedlingsbyrån bör härvid benämnas endast arbetsförmedlingsbyrån.

På ytterligare en punkt vill jag förorda avvikelse från utredningens förslag.

I likhet med socialstyrelsen finner jag således mindre lämpligt, att

ärendena rörande den privata arbetsförmedlingen förläggas till någon av de

nu nämnda byråerna. Ifrågavarande ärenden torde i stället böra handläggas

inom kanslibyrån.

Utredningen har föreslagit inrättande av tre byråer med huvudsaklig uppgift

att handlägga arbetslöshetsärenden, nämligen en försäkringsbyrå,

en social byrå och en teknisk byrå. Försäkringsbyrån motsvarar socialstyrelsens

nuvarande arbetsmarknadsbyrå, vilken föreslås överflyttad till arbetsmarknadsstyrelsen.

Inom denna byrå skulle dock i framtiden endast ärenden

rörande arbetslöshetsförsäkring handläggas. Någon erinran mot förslaget i

denna del har icke framförts under remissbehandlingen. Även jag ansluter

mig till förslaget såvitt angår försäkringsbyrån.

Utredningen har i sitt betänkande diskuterat lämpligheten av en organisation,

där arbetslöshetsärendena i övrigt skulle fördelas på tre byråer, nämligen

en planläggningsbyrå, en social byrå och en teknisk byrå. På skäl, för

vilka redogörelse lämnats i det föregående, har utredningen emellertid avvisat

alternativet med en särskild planläggningsbyrå och förordat planläggningsarbetets

uppdelning på sociala och tekniska byråerna. I remissyttrandena

har arbetsmarknadskommissionen liksom åtskilliga andra myndigheter

och organisationer föreslagit, att en planläggningsbyrå skall ingå i byråorganisationen.

Jag vill för min del helt biträda den uppfattning om planläggningsarbetets

stora betydelse, som kommit till uttryck i sistnämnda remissyttranden. Det

synes mig därför vara en angelägenhet av största vikt, att förutsättningar

skapas för att planläggningsarbetet skall kunna bedrivas effektivt. Detta förutsätter

emellertid enligt min mening icke inrättande av en särskild planläggningsbyrå.

Såsom utredningen anfört bör under nuvarande förhållanden

planläggningsarbetet vara en huvuduppgift för båda de av utredningen föreslagna

byråerna, sociala byrån och tekniska byrån. Dessa byråer böra, i nära

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

21

samverkan med varandra, svara för var sin sida av planläggningsarbetet.

Härigenom undvikes att planläggning och verkställighet skiljas åt, vilket —

åtminstone under nuvarande förhållanden, då verkställighetsuppgifterna ha

en begränsad omfattning — torde främja beredskapen. Vidare synes genom

denna anordning förutsättningar skapas för ett effektivt utnyttjande av sociala

och tekniska byråernas personal.

Vad jag nu anfört utesluter icke att under en arbetslöshetskris, då verkställighetsuppgifternas

omfattning avsevärt ökar, en utflyttning av planläggningsverksamheten

helt eller delvis till en eller flera särskilda byråer kan

befinnas lämplig. Vidare synes det tänkbart, att det utredningsarbete rörande

näringslivets lokalisering, som igångsatts jämlikt Kungl. Maj ds beslut den 14

februari 1947, kan ge anledning till omprövning av frågan om en planläggningsbyrå.

Jag ansluter mig sålunda till utredningens förslag, att för närvarande endast

två byråer skola inrättas för ifrågavarande ärenden.

Vad angår kameral - o q h intendent urärenden a, för vilka inom

arbetsmarknadskommissionens kansli finns en särskild byrå, kameral- och

förrådsbyrån, har utredningen föreslagit, att kameralärendena skola handläggas

inom kanslibyrån och att intendenturärendena skola föras till tekniska

byrån. Såväl arbetsmarknadskommissionen som flera andra myndigheter

och organisationer ha föreslagit, att den nuvarande kameral- och förrådsbyrån

skall bibehållas såsom särskild byrå. Av vad som anförts i remissutlåtandena

har jag blivit övertygad om att utredningens förslag i denna

del icke innebär en tillfredsställande lösning. Ett genomförande av förslaget

skulle innebära en återgång till en organisation, som tidigare tillämpats

inom arbetsmarknadskommissionens kansli men befunnits mindre lämplig.

De arbetsuppgifter, som enligt utredningsförslaget skola ankomma på kanslibyrån

— förutom de kamerala ärendena i huvudsak personalärenden, juridiskt-administrativa

ärenden och statistikärenden — äro nämligen alltför

omfattande för en enda byrå. Ett genomförande av förslaget torde därför

innebära risk för att i första hand kameralärendena icke komma att kunna

ägnas den omsorgsfulla handläggning dessa ärenden kräva. Även tekniska

byrån skulle få en relativt stor omfattning i den föreslagna utformningen,

vilket torde medföra en viss risk för eftersättande av intendenturärendena.

Såsom i ett par remissutlåtanden framhålles, synes det vidare önskvärt, att

förrådsverksamheten erhåller en från den byggande verksamheten mera

självständig ställning än följden skulle bli vid ett genomförande av utredningens

förslag. Med hänsyn till det anförda ansluter jag mig till det av arbetsmarknadskommissionen

in. fl. framförda förslaget om inrättande av

en särskild kameralbyrå, till vilken även handläggningen av intendenturärendena

föres. Inom kameralbyrån bör vidare, av skäl som åberopas vid

behandlingen i det följande av frågor rörande medelsförvaltning och revision,

inrättas en specialrevision för granskning av vissa arbetsmarknadsstyrelsen

underlydande organs räkenskaper.

Arbetsmarknadskommissionen bar föreslagit, att den nu till kameral
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 227.

och förrådsbyrån hörande avlöningsdetaljen skall överflyttas till kanslibvrån.

Mot en sådan omplacering har jag icke något att erinra.

I flera yttranden bär uttalats, att den av utredningen föreslagna f ö rsvarsbyrån,

vilken motsvarar den nu inom arbetsmarknadskommissionens

kansli befintliga militära beredskapsbyrån, bör inordnas i någon annan

byrå, varvid främst ifrågasatts dess inordnande i en planläggningsbyrå. I

andra yttranden har utredningens förslag om bibehållande av en särskild

byrå för ifrågavarande ärenden tillstyrkts. För egen del får jag i förevarande

spörsmål anföra följande.

För handhavande av uppskovsväsendet och frågorna i övrigt rörande dispositionen

av arbetskraften under krigsförhållanden erfordrades under

krigsåren icke mindre än tre byråer inom arbetsmarknadskommissionens

kansli. Efter krigets slut har denna omfattande organisation kraftigt reducerats.

Numera återstår endast militära beredskapsbyrån, vilken till sin

personalstyrka är relativt liten. Det planläggningsarbete, som ankommer

på denna byrå, är emellertid av vital betydelse för såväl försvarets som

folkförsörjningens funktionsduglighet i en beredskapssituation. Byråns chef

intar en betydelsefull mellanställning mellan å ena sidan de militära myndigheterna

och å andra sidan företrädare för produktionen. Då härtill kommer

att ifrågavarande verksamhet är artskild från den verksamhet, som i

övrigt kommer att åligga arbetsmarknadsstyrelsen, finner jag övervägande

skäl tala för att den för ändamålet inom arbetsmarknadskommissionen

inrättade särskilda byrån tills vidare bibehålies inom arbetsmarknadsstyrelsen.

I avbidan på närmare erfarenhet rörande den lämpliga organisationen

av den ekonomiska försvarsberedskapen, i vilken ifrågavarande byrå

utgör ett viktigt led, torde dock byråns chef böra erhålla en i vass mån annan

ställning än övriga byråchefer. Härtill återkommer jag i det följande.

Arbetsmarknadskommissionens förslag, att det nuvarande namnet militära

beredskapsbyrån skall bibehållas för ifrågavarande byrå finner jag icke

lämpligt. Den av utredningen föreslagna benämningen försvarsbyrån synes

mig bättre ange byråns arbetsuppgifter.

Utredningen har vidare föreslagit, att den för arbetsmarknadsstyrelsen gemensamma

statistiska personalen, vilken inom arbetsmarknadskommissionen

tillhör kanslisektionen, skall hänföras till kanslibyrån i avbidan

på att närmare klarhet vinnes rörande arbetsmarknadsstatistikens framtida

utformning och organisation och i samband härmed frågan om den statistiska

organisationen inom styrelsen kan tas upp till definitiv prövning. Statens

sakrevision och överrevisorema vid arbetsmarknadskommissionen ha däremot

förordat inordnande av nämnda personal i försäkringsbyrån och en

större koncentration av statistikverksamheten inom styrelsen.

Med hänsyn till rådande läge beträffande arbetsmarknadsstatistiken synes

mig den av utredningen förordade lösningen tills vidare vara lämplig. Jag förutsätter,

att frågorna om den statistiska personalens placering samt om ett

sammanförande i större utsträckning än hittills av statistikärendena få upptas

till prövning sedan ställning tagits till den framtida utformningen av denna

statistikgren.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

23

De delar av förslaget till byråindelning, som icke särskilt upptagits till behandling

i det föregående, föranleda ingen erinran från min sida. Jag föreslår

alltså, att inom arbetsmarknadsstyrelsen inrättas följande åtta permanenta

byråer:

Arbetsförmedlingsbyrån

Y rkesvägledningsbyrån

Försäkringsbyrån

Sociala byrån

Tekniska byrån

Försvarsbyrån

Kanslibyrån

Kameralbyrån.

Arbetsmarknadsstyrelsens befattning-jned uppgifter av kriskaraktär torde

kunna medföra, att även i fråga om den permanenta delen av organisationen

jämkningar i fördelningen av ärendena mellan byråerna kunna befinnas erforderliga.

Jag förutsätter att dylika jämkningar skola kunna vidtagas.»

I motionen 11:477 har på anförda skäl hemställts, att riksdagen ville besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan om den centrala

arbetsvårdsorganisationen snarast måtte bli föremål för proposition.

Chefsbefattningarna m. m. Redogörelse för utredningens förslag och för

innehållet i de avgivna yttrandena har intagits å s. 74—79 i propositionen,

och av denna redogörelse framgår, bland annat, att utredningen föreslagit, att

till varje ledamot i arbetsmarknadsstyrelsen och i delegationen för ärenden

rörande arbetslöshetsförsäkring, dock icke till generaldirektören och överdirektören,

skall utgå arvode av 2 400 respektive 600 kronor för år samt att

ledamöterna av delegationen därjämte skola åtnjuta dagarvode med 20 kronor

för sammanträdesdag.

Föredragande statsrådet har för egen del anfört följande.

»Enligt utredningsmajoritetens förslag skulle befattningen som generaldirektör

och chef för arbetsmarknadsstyrelsen placeras i lönegrad C 15,

vilken lönegrad chefsbefattningarna vid generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

tillhöra. Tre ledamöter ha emellertid ansett befattningen böra

uppföras i C 12 liksom flertalet generaldirektörsbefattningar. Såväl allmänna

lönenämnden som statskontoret ha anslutit sig till sistnämnda förslag, medan

utredningsmajoritetens förslag vunnit anslutning från arbetsmarknadskommissionen.

Jag vill för min del understryka, alt arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsuppgifter

i den föreslagna utformningen bli till omfattningen och framför

allt till sin karaktär sådana, att synnerligen stora krav måste ställas

på handlingskraften och dugligheten hos styrelsens chef. Arbetsuppgifterna

för styrelsen måste förutses bli starkt växlande allt efter de på arbetsmarknaden

rådande förhållandena. Under kristider bli de i både socialt och eko
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 227.

nomiskt hänseende av utomordentlig betydelse. Såsom jag i det föregående

framhållit, torde det bli nödvändigt att i dylika lägen tillägga arbetsmarknadsstyrelsen

omfattande befogenheter och sålunda en självständighet gentemot

Kungl. Maj:t, vilken som regel icke tillkommer de centrala verken.

Det är mig emellertid icke möjligt att förorda utredningsmajoritetens förslag.

Jag förordar istället, att befattningen placeras i den lönegrad som

är den för generaldirektör vanliga eller C 12.

Utredningen har under åberopande av arbetsuppgifternas omfattning och

art föreslagit, att även en befattning som överdirektör och souschef

skall inrättas i arbetsmarknadsstyrelsen. Till detta förslag lämnar jag min

anslutning. Jag vill erinra om att arbetsmarknadskommissionens kansli under

en period varit uppdelad i tre avdelningar under var sin avdelningschef.

Det synes mig icke kunna råda tvekan om att under alla förhållanden vid

chefens sida erfordras åtminstone en befattningshavare i överdirektörs ställning.

Mot vad utredningen anfört rörande överdirektörens arbetsuppgifter har

jag icke något att erinra.

Utredningen har föreslagit, att överdirektörsbefattningen skall placeras i

lönegrad C 9, medan arbetsmarknadskommissionen förordat dess placering i

C 11. För egen del finner jag de arbetsuppgifter som äro avsedda alt ankomma

på överdirektören motivera att befattningen hänföres till C 10. Jag

förordar därför denna placering.

Mot vad utredningen anfört rörande befattningen som överingenjör,

har jag i stort sett icke något att erinra. Jag finner sålunda icke skäl att upptaga

denna befattning inom den permanenta organisationen. Å andra sidan

synes uppenbart, att Kungl. Maj :t måste äga möjlighet att om krisuppgifterna

det påfordra förstärka styrelsens ledning på det sätt som med hänsyn

till omständigheterna befinnes mest lämpligt.

Utredningen har i fråga om byråcheferna föreslagit, att cheferna för

fem av de av utredningen föreslagna sju byråerna (med de av mig förordade

benämningarna arbetsförmedlingsbyrån, yrkesvägledningsbyrån, sociala byrån,

tekniska byrån och försvarsbyrån) skola uppföras å C-planen, varvid

chefen för tekniska byrån skulle tillhöra C 7 och de övriga fyra C 6. För de

två återstående byråerna (försäkringsbyrån och kanslibyrån) bär utredningen

föreslagit chefstjänsternas placering i A 30. Under remissbehandlingen ha

erinringar framställts dels mot användningen av G-planen, för nu ifrågavarande

tjänster, dels mot differentieringen av tjänsterna. I viss utsträckning

delar jag de härvid framförda synpunkterna. Jag finner sålunda skäligt att

endast befattningen som chef för tekniska byrån uppföres på C-planen och

att denna befattning i likhet med flertalet förordnandetjänster såsom byråchef

placeras i C 6. Cheferna för arbetsförmedlingsbyrån, försäkringsbyrån,

sociala byrån, kanslibyrån och kamerala byrån anser jag böra placeras i A 30.

På grund av den ovisshet som råder rörande den framtida organisationen av

yrkesvägledningen och verksamheten för de partiellt arbetsföra, torde chefen

för yrkesvägledningsbyrån tills vidare böra placeras å extra ordinarie

stat. Jag föreslår sålunda för denna befattning placering i Eo 30.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

25

Såsom torde framgå av vad jag anfört vid behandlingen av byråindelningen

anser jag, att ett definitivt ställningstagande till försvarsbyråns organisation

bör göras beroende av lösningen av organisationsfrågan för den ekonomiska

försvarsberedskapen i stort. Med hänsyn härtill och till det förhållandet att

såsom chef för motsvarande byrå i arbetsmarknadskommissionen är förordnad

en pensionsavgången officer föreslår jag, att i avbidan på ytterligare

erfarenhet befattningen som chef för försvarsbyrån icke uppföres å

löneplan utan förenas med arvode. Detta torde med visst hänsynstagande

till utgående pension få högst motsvara lönen i 30 :e lönegraden.

I samtliga fall, då jag i det föregående förordat inrättande av C-tjänster,

avser jag, att befattningarna skola tillsättas medelst förordnande för viss tid,

i regel sex år.

Mot utredningens förslag till ersättning till de särskilt av Kungl. Maj:t

förordnade ledamöterna i arbetsmarknadsstyrelsen m. fl. har jag icke

något att erinra.»

I de likalydande motionerna I: 318 och II: 465 har på anförda skäl yrkats,

att riksdagen måtte, med ändring av Kungl. Maj:ts förslag, besluta, att befattningen

såsom generaldirektör och chef för arbetsmarknadsstyrelsen skall

hänföras till lönegraden G 14, och i de likalydande motionerna 1:317 och

II: 472 har under åberopande av i motionen anförda skäl hemställts, att chefen

för tekniska byrån måtte hänföras till lönegraden C 7 i stället för, enligt

Kungl. Maj:ts förslag, till lönegraden C 6.

Personalorganisationen inom byråerna. Biträdespersonai in. fl. Föredragande

statsrådet har, efter redogörelse för anställningsvillkoren inom arbetsmarknadskommissionen

och för av utredningen anförda allmänna synpunkter

rörande personalorganisationen inom byråerna och för vad som i anledning

därav framhållits i de avgivna yttrandena (s. 81—85) framhållit, att

han delar den av utredningen uttalade uppfattningen, att inom arbetsmarknadsstyrelsens

permanenta del vanliga tryggade statliga anställningsformer

böra komma till användning enligt de principer, som tillämpas inom andra

verk. Fn viss återhållsamhet har emellertid synts statsrådet böra iakttagas

beträffande inrättandet av ordinarie befattningar redan från början.

I det följande (s. 86—126) har statsrådet behandlat personalorganisationen

inom de för arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna byråerna och har i samband

därmed lämnat uppgifter rörande nuvarande organisation, grundade

på förhållandena den 1 december 1946.

Av den sålunda lämnade redogörelsen framgår i huvudsak, att den föreslagna

personalorganisationen, bortsett från personalbehov som kan betingas

av särskilda uppgifter av tillfällig karaktär och som avses skola tillgodoses

genom anställande av arvodesanställd eller extra personal, kommer att bliva

något mindre än den nu för arbetsmarknadskommissionens motsvarande delar

gällande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 227.

Föredragande statsrådet har därefter behandlat frågan om biträdespersonal

m. fl. inom arbetsmarknadsstyrelsen (s. 126—133 i propositionen).

I de likalydande motionerna 1:317 och 11:472 har på anförda skäl hemställts,

att riksdagen måtte, med ändring av Kung], Maj ds förslag, besluta att

utöver den av Kungl. Maj:t föreslagna personalorganisationen för tekniska

byrån inrätta ytterligare en befattning som arbetschef i lönegrad C 5.

Krisorganisationen. Något förslag till personalorganisation för arbetsmarknadsstyrelsens

krisdel har icke framlagts av utredningen, som endast

berört frågan om anställningsformerna för personalen inom denna del av

verket. Arbetsmarknadskommissionen har däremot framlagt vissa förslag, och

även i andra yttranden har denna del av arbetsmarknadsstyrelsen berörts.

För vad som anförts rörande krisorganisationen har en redogörelse intagits i

propositionen (s. 133—138).

Föredragande statsrådet har för egen del anfört följande.

»Vad först angår frågan om anställningsformerna för personalen

inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel kan denna icke definitivt lösas, förrän

ställning tagits till det av 1945 års lönekommitté nyligen avgivna betänkandet

angående statens allmänna avlöningsreglemente m. m. (SOU 1947:23). I den

mån så är möjligt böra givetvis nu ifrågavarande spörsmål behandlas efter

enhetliga linjer för förvaltningen i dess helhet.

Till vissa i detta sammanhang aktuella frågor torde emellertid ställning

kunna tagas redan nu. Härom får jag anföra följande.

Inrättande av ordinarie tjänster bör i vart fall tills vidare i princip icke komma

i fråga inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel. Detta torde icke böra hindra

att ordinarie kontorsbiträdesbefattningar inrättas för personal, som nu

tjänstgör inom sådana delar av arbetsmarknadskommissionens kansli, som

komma att falla utanför den permanenta organisationens ram. Såsom tidigare

nämnts är avsikten, att dylika tjänster under nästa budgetår skola nyinrättas

endast för personal, vilken med tillämpning av principerna för den reglerade

befordringsgången för viss biträdespersonal beräknas vid budgetårets ingång

fylla kraven för befordran till befattning i A 4. För arbetsmarknadsstyrelsens

del bör härvid icke göras skillnad mellan personal, som nu tjänstgör inom

olika delar av arbetsmarknadskommissionens kansli. I det föregående har

jag även föreslagit inrättande av ordinarie kontorsbiträdesbefattningar i enlighet

härmed. Befattningarna böra anses tillhöra den permanenta delen av

verkets personalorganisation. För följande budgetår torde ställning till nu

ifrågavarande spörsmål få tagas i senare sammanhang.

Utredningen har föreslagit, att extra ordinarie befattningar skola kunna

komma till användning även inom krisdelen vid tillämpning av reglerad

befordringsgång för personal i lägre lönegrader. Däremot har utredningen ansett

inrättande av extra ordinarie befattningar i högre lönegrader icke böra

äga rum under nuvarande förhållanden, då en anordning av detta slag icke

vore förenlig med den användning extra-ordinarieanställningen hittills erhållit.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

27

Arbetsmarknadskommissionen har å sin sida framlagt förslag om inrättande

av vissa extra ordinarie befattningar i högre lönegrader och härför vunnit

stöd hos allmänna lönenämnden.

Jag finner det för min del angeläget, att extra ordinarie anställning beredes

viss personal även inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel. De arbetsuppgifter,

som komma att åvila denna personal — exempelvis byggnadsregleringen

— måste i många fall förutses bli mycket ansvarsfulla och krävande.

Det är angeläget, att för sådana arbetsuppgifter förvärvas kunnig och

omdömesgill personal. Möjligheterna härtill torde icke obetydligt ökas om extra

ordinarie anställning kan erbjudas åtminstone i viss omfattning. På grund

härav bör extra ordinarie anställning kunna komma i fråga icke blott i fall,

då så följer av en tillämpning av reglerad befordringsgång för biträdes- och

amanuenspersonal, utan även för personal i högre ställning.

Såvitt angår personalorganisationen för krisdelen har arbetsmarknadskommissionen

föreslagit, att inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel

skola finnas två särskilda byråer. Den ena av dessa, byrån för ärenden angående

byggnadstillstånd, finns redan inrättad inom arbetsmarknadskommissionens

kansli. Mot beståndet av denna byrå har jag icke något att erinra.

Den andra av kommissionen föreslagna byrån skall enligt förslaget bildas genom

att den nuvarande utlänningssektionen inom kommissionens arbetsförmedlingsbyrå

utbrytes. Till stöd härför har kommissionen åberopat de ökade

arbetsuppgifter med avseende å utländsk arbetskraft, som måste påräknas.

Kommissionen har sålunda erinrat om det tidigare omnämnda förslaget

om överflyttning till det centrala arbetsmarknadsorganet av vissa nu av

utlänningskommissionen ombesörjda uppgifter, det ökade arbetskraftsutbyte

med andra länder, som torde följa av ingångna konventioner, den invandring

av utländsk arbetskraft, som ifrågasatts, m. m. I en proposition, vilken

i dagarna framlägges för riksdagen, förordar jag överflyttning av vissa väsentliga

arbetsuppgifter från utlänningskommissionen till det centrala arbetsmarknadsorganet.

Ehuru slutlig ställning icke tagits till frågan om överförande

av arbetskraft från andi''a länder till Sverige, synes det mig angeläget,

att en särskild byrå upprättas inom arbetsmarknadsstyrelsen för frågorna

rörande utländsk arbetskraft. Dessa frågor torde under alla förhållanden för

arbetsmarknadsstyrelsen bli av så stor betydelse och omfattning, att en särskild

byrå för desamma inom styrelsens krisdel måste anses erforderlig.

För byrån för ärenden anyående byggnadstillstånd har kommissionen föreslagit

inrättande av följande befattningar, nämligen en byråchef (C 6), en

byrådirektör (C 5), en förste byråingenjör (Eo 26) och en förste byråsekreterare

(Eo 24). Allmänna lönenämnden har föreslagit, att byråchefs- och byrådirektörsbefattningarna

skola uppföras i Eo 30 respektive Eo 28. Jag förordar

för min del bifall till kommissionens förslag med de av lönenämnden

föreslagna ändringarna.

För byrån för utlänningsärenden bar arbetsmarknadskommissionen föreslagit

befattningar för eu byråchef (G 6), eu förste byråsekreterare (Eo 26),

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 227.

två förste byråsekreterare (Eo 24) och en byråinspektör (Eo 22). Av ifrågavarande

befattningshavare skulle en förste byråsekreterare (Eo 24) avses för

ärenden, som nu ankomma på utlänningskommissionens sociala byrå och

statens flyktingsnämnds kansli.

I överensstämmelse med allmänna lönenämndens förut åberopade uttalande

förordar jag, att byråchefsbefattningen uppföres i Eo 30. I övrigt har jag

ingen erinran mot arbetsmarknadskommissionens förslag i nu ifrågavaram

de del.

Till frågan om personal för vissa tillfälliga arbetsuppgifter inom de permanenta

byråerna återkommer jag vid behandlingen i det följande av kostnadsfrågorna.

»

Arbetsledar- och förrådspersonal. Utredningen har framhållit, att frågorna

om anställningsform och anställningsvillkor i övrigt för arbetsledaroch

förrådspersonal hos arbetsmarknadsstyrelsen böra upptagas till särskild

prövning och att det bör ankomma på det centrala arbetsmarknadsorganet

att framlägga förslag i ämnet. Föredragande statsrådet har anslutit sig härtill

och har i avbidan på att förslag sedermera skall framläggas av nämnda

myndighet icke funnit anledning att nu ingå på ifrågavarande spörsmål (s.

140 och 141).

Medelsförvaltning och revision. Arbetsmarknadskommissionen intar i

fråga om sin medelsförvaltning icke ställningen av huvudförvaltning utan är

inordnad såsom underförvaltning till statskontoret. Detta innebär, att kommissionen

icke såsom huvudförvaltningarna har eget konto i rikshuvudboken

utan att statskontoret gentemot budgeten redovisar även de anslagsbelopp,

som av statskontoret efter rekvisition utbetalas till kommissionen.

I fråga om revision gäller, att arbetsmarknadskommissionens förvaltning

och räkenskaper liksom dess föregångares, statens arbetslöshetskommissions,

granskas av tre av Kungl. Maj:t förordnade överrevisorer, vilka med biträde

av en revisionsavdelning granska kommissionens och dess underlydande organs

verksamhet ur såväl saklig som kameral synpunkt. Den gällande

ordningen innebär, att kommissionen och dess underlydande organ äro undandragna

såväl riksräkenskapsverkets som statens sakrevisions granskning.

1945 års riksdags revisorer upptogo frågan om arbetsmarknadskommissionens

medelsförvaltning och revision till behandling och framlade förslag

till ändringar i gällande bestämmelser, och 1946 års riksdag uttalade sig med

anledning härav i ämnet. För vad som sålunda förekommit har en redogörelse

lämnats i propositionen å s. 142 och 143.

Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsen skall erhålla ställning

såsom huvudförvaltning med dragningsrätt å statsverkets checkräkning.

I fråga om revisionen har utredningen på anförda skäl förordat bibehållande

av nu gällande ordning, enligt vilken överrevisorer skola finnas för verksamheten,

och dessa skall åligga att verkställa såväl saklig som kameral revision.

I yttrandena över utredningens förslag i denna del hava olika mening
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

29

ar framkommit, i det att arbetsmarknadskommissionen och överrevisorerna

vid kommissionen tillstyrkt utredningens förslag, medan däremot statens sakrevision,

riksräkenskapsverket'' och statskontoret avstyrkt utredningens förslag

i fråga om revisionens ordnande. En redogörelse för utredningens förslag

och för innehållet i yttrandena har lämnats av föredragande statsrådet,

och denna finnes intagen å s. 143—146 i propositionen.

Föredragande statsrådet har i detta ämne för egen del anfört följande.

»Revisionen av de statliga myndigheternas medelsförvaltning är i regel

ordnad så att den kamerala revisionen, d. v. s. granskningen av räkenskapernas

bokföringsmässiga riktighet samt av utbetalningarnas överensstämmelse

med gällande bestämmelser, handhas av riksräkenskapsverket. Inom

vissa verk med större lokalförvaltningar ha dock inom verken inrättats s. k.

specialrevisioner, vilka granska de lokala organens räkenskaper. Den sakliga

revisionen, d. v. s. granskningen av verksamhetens ändamålsenlighet, ankommer

på statens sakrevision. Denna utövar emellertid icke någon kontinuerlig

granskning av varje myndighets verksamhet utan upptar till behandling särskilda

frågor, som av en eller annan anledning anses böra bli föremål för

undersökning. Inom vissa verk ha för den sakliga granskningen dessutom

tillsatts särskilda överrevisorer.

I fråga om krisförvaltningen däremot handhas såväl den kamerala som

den sakliga granskningen av överrevisionen för krisförvaltningen. Även vissa

andra avvikelser från de förenämnda principerna för revisionsverksamhetens

uppläggning finnas. En av dessa avser arbetsmarknadskommissionen, vars

verksamhet i såväl kameralt som sakligt hänseende granskas av särskilda

överrevisorer. Kommissionen är undantagen såväl från riksräkenskapsverkets

och sakrevisionens som överrevisionens för krisförvaltningen verksamhetsområden.

Otvivelaktigt äro vissa icke oväsentliga fördelar förknippade med det nu

beträffande arbetsmarknadskommissionen tillämpade revisionssystemet. Utredningen

har med hänvisning härtill föreslagit, att särskilda överrevisorer

jämväl skola ha hand om den kamerala och sakliga granskningen av arbetsmarknadsstyrelsens

förvaltning. Styrelsen skulle dock enligt förslaget vara

underkastad statens sakrevisions granskning. När det centrala arbetsmark - nadsorganet organiseras som ett permanent verk — om än med bibehållande

till viss del av ett krisorgans karaktär — måste emellertid en fortsatt tilllämpning

i huvudsak av det nuvarande revisionssystemet väcka betänkligheter

ur principiell synpunkt. Jag syftar härvid främst på risken av bristande

enhetlighet i fråga om den kamerala revisionen mellan olika delar

av förvaltningen. Då övervägande skäl synas tala för att arbetsmarknadsstyrelsen

underställes riksräkenskapsverkets kamerala granskning, föreslår

jag en sådan anordning. Den kamerala granskningen av de underlydande

lokala organens verksamhet bör dock i första hand ankomma på en inom

arbetsmarknadsstyrelsen organiserad specialrevision. Jag har i det föregående

föreslagit inrättande inom kameralbyrån av en särskild revisionssektion

för detta ändamål. Såsom utredningen föreslagit, bör arbetsmarknadssty
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 227.

relsen i sakligt hänseende vara underkastad statens sakrevisions granskning.

Härjämte böra särskilda överrevisorer fortfarande finnas för en mera kontinuerlig

saklig granskning av verksamheten.

Med den av mig sålunda förordade organisationen erfordras icke det av

utredningen för överrevisorema föreslagna kansliet. Till en del kommer detta

att ingå i den förut berörda revisionssektionen inom kameralbyrån. Till en

annan del ersättes det av personal från riksräkenskapsverket. Då det synes

lämpligt, att överrevisorerna enligt nu gällande regler slutföra granskningen

av arbetsmarknadskommissionens verksamhet t. o. m. innevarande kalenderår,

torde under en övergångsperiod behov komma att föreligga av biträdespersonal

i ungefärligen samma omfattning som nu. Sedermera torde det

vara lämpligt, att en av överrevisorerna mot särskild ersättning tjänstgör

som jourhavande.

Slutligen vill jag uttala, att jag finner det självfallet att arbetsmarknadsstyrelsen

skall erhålla ställning som huvudförvaltning.»

I de likalydande motionerna I: 316 och II: 471 har hemställts, att riksdagen

måtte beträffande den sakliga och kamerala granskningen av arbetsmarknadsstyrelsens

verksamhet besluta i enlighet med det förslag, som avgivits av

utredningen rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan.

Vissa övergångsfrågor. Efter att ha lämnat redogörelse för vad utredningen

anfört rörande övergången till den nya organisationen och för innehållet i

yttrandena, i den mån desamma berört övergångsförhållandena (s. 147—149

i propositionen), har föredragande statsrådet för egen del anfört följande.

»Utredningen har förklarat sig räkna med att arbetsmarknadsstyrelsen bör

träda i verksamhet den 1 juli 1947. Såsom framgår av vad jag i det följande

anför, ha även sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation ansett

det böra eftersträvas, att det av de sakkunniga föreslagna definitiva förstatligandet

av arbetsförmedlingen genomföres från och med nämnda tidpunkt.

Jag är emellertid av den uppfattnirgen, att tidpunkten för den nya organisationens

ikraftträdande bör sättas något senare. Med hänsyn till omfattningen

av den organisation, varom bär är fråga, torde efter statsmakternas beslut i

huvudfrågorna en icke alltför kort tid böra stå till förfogande för den nya

organisationens förberedande. Detta gäller framförallt den lokala organisationen

men även den centrala. Jag föreslår därför, att arbetsmarknadsstyrelsen

skall träda i verksamhet den 1 januari 1948.

Jag har icke något att erinra mot vad utredningen och arbetsmarknadskommissionen

anfört rörande ordningen för tillsättande av befattningarna

hos arbetsmarknadsstyrelsen. Det är uppenbart, att tjänstetillsättningen måste

ske etappvis under en övergångsperiod. Tiden före den 1 januari 1948

torde böra utnyttjas härför. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

för tiden 1 juli—31 december 1947 meddela de föreskrifter angående anpassning

av de nu beträffande arbetsmarknadskommissionen gällande lönebestämmelserna

med hänsyn till den beslutade löneregleringen för vissa stat
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

31

liga befattningshavare samt de beslut rörande anställningsformerna, som

kunna komma att fattas av statsmakterna.

Det synes mig rimligt, att vid organiserandet av arbetsmarknadsstyrelsen

särskild hänsyn tages till sådan personal hos arbetsmarknadskommissionen,

vilken har lång tjänstetid hos kommissionen och dess föregångare (eventuellt

även hos överrevisorerna). Sålunda bör dylik befattningshavare, som icke

kan beredas ordinarie eller extra ordinarie befattning med löneförmåner i

stort sett motsvarande de nu till befattningshavaren utgående, kunna förordnas

att uppehålla lägre befattning men därvid tillerkännas löneförmåner,

vilka motsvara de till vederbörande tidigare utgående. Kungl. Maj:t torde

böra erhålla riksdagens bemyndigande att vid behov i dylika fall fastställa

högre ersättning än som enligt gällande löneplan är förenad med den i varje

särskilt fall ifrågavarande befattningen.

I vad angår amanuensbefattningar torde hänsynstagande till äldre personal

kunna föranleda till avsteg från principerna i fråga om anställandet av

amanuenspersonal, i det att dylika befattningar, i den mån detta är förenligt

med kraven på organisationens effektivitet, utnyttjas för äldre personal, även

om denna icke har kvalifikationer, som anses kunna möjliggöra befordran

enligt reglerad befordringsgång till 21 lönegraden.

Vidare vill jag hänvisa till att arbetsmarknadsstyrelsens personalbehov

utanför den permanenta organisationens ram torde lämna vissa möjligheter

till placering tills vidare av äldre personal, som icke kan beredas lämplig

tjänst inom den permanenta organisationen.

I vidare mån än nu sagts, anser jag mig icke böra i förevarande sammanhang

ta ställning till nu berörda spörsmål.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser,

som i övrigt kunna befinnas erforderliga.»

Den offentliga arbetsförmedlingen.

Inledningsvis har i propositionen (s. 151—163) lämnats en redogörelse för

arbetsförmedlingens hittillsvarande utveckling. Av redogörelsen inhämtas,

bland annat, att understöd av statsmedel för offentlig arbetsförmedlingsverksamhet

började utgå från och med år 1907 samt att arbetsförmedlingsverksamheten

fick avsevärt ökad omfattning under åren 1935—1939, sedan 1934

års arbetsförmedlingslag tillkommit och gynnsammare statsbidragsgrunder

genom denna lag införts. Vid slutet av 1939 uppgick antalet huvud- och avdelningskontor

till 166. Sedan arbetsförmedlingen blivit provisoriskt förstatligad

våren 1940 har en ytterligare utbyggnad ägt rum. De betydande krisoch

beredskapsuppgifter som arbetsförmedlingen ålades under krisåren

påskyndade utbyggnaden, och endast dessa uppgifter sysselsatte år 1944 en

personalstyrka av 919 personer, men i mån som dessa uppgifter minskats

har också personalstyrkan nedgått. Vid utgången av år 1945 voro 743 och

vid utgången av år 1946 343 personer anställda inom krisorganisationen.

Normalorganisationens utbyggnad bar samtidigt pågått, och mellan åren 1939

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 227.

och 1945 ökade antalet egentliga arbetsförmedlingskontor (huvud- och avdelningskontor)

med 87 eller från 166 till 253, vilken ökning till större delen

faller på norrlandslänen, som fått sin kontorsorganisation förstärkt med

45 kontor. Vid de största kontoren har förmedlingsarbetet differentierats

på ett relativt stort antal fackexpeditioner och nya specialförmedlingar hava

tillkommit, såsom expeditioner för tjänstemannaförmedling och för partiellt

arbetsföra. Personalen för den normala organisationen har ökats, och densamma

uppgick vid slutet av år 1946 till 1 439 personer. Utvecklingen belyses

också av tillsättningsresultaten, för vilka uppgifter lämnats och av vilka framgå,

bland annat, att antalet tillsatta platser år 1945 utgjorde 1 096 000 mot

436 000 år 1939. År 1939 anmälde sig 378 000 personer såsom arbetssökande

hos arbetsförmedlingen, och år 1945 var motsvarande antal 723 000. I samband

härmed har det interlokala förmedlingsarbetet också ökat, vilket belyses

av att år 1939 19 600 personer placerades genom annat kontor än det,

där anmälan skett, medan antalet på detta sätt placerade år 1945 uppgick till

över 88 000.

Under år 1939 uppgingo de totala kostnaderna för arbetsförmedlingsverksamheten

till 2 490 000 kronor, däri kostnader för resebidrag för arbetssökande

då icke inräknats, och av nämnda belopp föll under angivna år omkring

1 150 000 kronor å landsting, kommuner och vissa hushållningssällskap. År

1945 uppgingo kostnaderna för länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar

till ett sammanlagt belopp av något över 14 miljoner kronor.

Motiv för offentlig arbetsförmedlingsverksamhet. Arbetsförmedlingens

huvudman. Fördelningen av kostnaderna för arbetsförmedlingsverksamheten

m. m. (s. 163—177). Arbetsförmedlingssakkunniga hava bland annat

framhållit, att arbetsförmedlingens huvudsakliga uppgift är den rent förmedlande,

d. v. s. att stå arbetsgivare och arbetstagare till tjänst genom att bringa

parterna i kontakt med varandra för slutande av anställningsavtal. I anslutning

till sin huvuduppgift och på grund av sin kontakt med arbetsmarknadens

lediga arbetstillfällen har det ansetts naturligt att utnyttja arbetsförmedlingen

såsom kontrollorgan vid den av det allmänna bedrivna hjälpverksamheten

för arbetslösa. Även för vissa andra uppgifter av speciell art har

arbetsförmedlingen befunnits lämplig, framför allt sedan den — särskilt efter

dess provisoriska förstatligande år 1940 — blivit förstärkt och effektiviserad

i olika hänseenden. Den har sålunda tagits i anspråk för, bland andra, följande

särskilda uppgifter, nämligen för yrkesvägledning, för beredande av

sysselsättning åt partiellt arbetsföra och av arbetsvärd åt i militärtjänst skadade,

för rekrytering av tjänstemän och arbetare till statens myndigheter

och organ samt vid överflyttning av krispersonal till andra arbetsområden,

för beredande av civilanställning åt avgånget militärmanskap och rekrytering

av fast anställd personal vid krigsmakten, för den sociala hemhjälpens ordnande,

vid vidtagande av åtgärder för att skapa sysselsättningsreserv vid en

arbetsmarknadskris, vid utredningar rörande industriens lokalisering med

hänsyn till tillgången på arbetskraft samt vid ordnande av utbyte eller över
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

33

flyttning av arbetskraft de nordiska länderna emellan. Härutöver har arbetsförmedlingen

utnyttjats för olika uppgifter i samband med organiserandet

av arbetsmarknaden för krigsberedskap.

Arbetsförmedlingens utnyttjande för nämnda och andra uppgifter har visat

sig vara till fördel såväl för samhället som för arbetsgivare och arbetssökande.

Arbetsförmedlingens fortlöpande kännedom om arbetsmarknadsläget

kan av samhället utnyttjas vid utformningen av sysselsättningspolitiken,

och dess verksamhet garanterar i viss utsträckning att samhällets kostnader

för olika arbetslöshetsåtgärder begränsas till det arbetsmarknadsmässigt

nödvändiga.

Med hänsyn till vunna erfarenheter av arbetsförmedlingens verksamhet på

angivna och näraliggande områden ha de sakkunniga funnit, att offentlig

arbetsförmedling har bevisat sitt värde som samhällsorgan och att dess ställning

bör befästas. De sakkunniga ha också konstaterat, att detta står i överensstämmelse

med den rekommendation angående arbetsförmedling, som

intei-nationella arbetsorganisationens allmänna konferens i Philadelphia antog

den 12 maj 1944.

Med hänsyn till riksintresset av en effektiv arbetsförmedling, till att verksamhetens

natur kan anses ligga i viss mån vid sidan av i varje fall landstingens

och även kommunernas övriga arbetsuppgifter, till behovet av enhetliga

och samordnade principer för arbetet och personalens löne- och anställningsvillkor,

till statens redan före det provisoriska förstatligandet betydande

inflytande över och andel i kostnaderna för arbetsförmedlingsverksamheten,

till de efter det provisoriska förstatligandet vunna erfarenheterna

och till de ökade krav, som beräknas komma att ställas på arbetsförmedlingen,

anses skäl tala för ett definitivt förstatligande, och de sakkunniga ha

föreslagit, att verksamheten i fortsättningen skall omhänderhavas av staten

och denna helt bära kostnaderna för densamma.

I de avgivna yttrandena ha de sakkunnigas förslag genomgående tillstyrkts.

Föredragande statsrådet har för egen del anfört, bland annat, följande i nu

berörda ämnen.

»Under de något mera än fyrtio år som den offentliga arbetsförmedlingen

varit organiserad i vårt land har denna, såsom de sakkunniga framhållit, fått

sin ställning såsom ett nyttigt och nödvändigt samhällsorgan bekräftad. På

alla håll råder sålunda enighet därom, att den offentliga arbetsförmedlingen

är oumbärlig och har betydelsefulla uppgifter att fylla, när det gäller olika

arbetsmarknadsfrågors lösande. I mån som den utbyggts och effektiviserats

har den allt bättre kunnat fullgöra ålagda uppgifter. Framdeles torde, såsom

de sakkunniga jämväl framhållit, ytterligare krav komma att ställas på den

offentliga arbetsförmedlingen i samband med arbetsmarknadslägets utveckling

i olika avseenden. Liksom de sakkunniga är jag därför av den uppfattningen,

att den offentliga arbetsförmedlingens ställning nu bör slutligt bestämmas,

och att den i samband härmed bör erhålla sådan organisation, att

den är väl skickad att möta de påfrestningar, som kunna följa av föränd
Bihang

till riksdagens protokoll It)47. G sand. Nr 227—228.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 227.

ringar av skilda slag på arbetsmarknaden. Med anledning härav måste den i

vissa avseenden effektiviseras.

Självfallet är, att arbetsförmedlingen i fortsättningen liksom hittills skall

vara ett självständigt och opartiskt organ och att dess karaktär av fri förmedlare

och medhjälpare vid lösningen av arbetsgivarnas rekryteringsfrågor

och arbetstagarnas anställningsfrågor skall bibehållas.

Den offentliga arbetsförmedlingen har tillkommit på kommunalt initiativ

och ansvaret för densamma har fram till det provisoriska förstatligandet år

1940 åvilat landstingen och primärkommunerna. Staten har emellertid i stigande

omfattning lämnat bidrag till kostnaderna för verksamheten. År 1939

uppgick statsbidraget till mer än hälften av den sammanlagda kostnadssumman.

Samtidigt med att statsbidraget ökades fick staten större inflytande

å verksamheten.

Den ordning, som på grundval av 1934 års lag om offentlig arbetsförmedling

tillämpades under senare delen av 1930-talet, var behäftad med vissa

brister. Främst kan nämnas, att organisationen präglades av oenhetlighet i

olika avseenden till följd av att huvudmännen — landstingen och de städer,

vilka ej deltaga i landsting — visade ett sinsemellan skiftande intresse för

verksamheten. Den statliga tillsynsmyndighetens befogenheter att ingripa och

hos huvudmännen påfordra åtgärders vidtagande i syfte att effektivisera

arbetsförmedlingen voro, trots den ökning det statliga inflytandet undergått,

begränsade. Redan före det andra världskrigets utbrott ifrågasattes

därför en ytterligare ökning av det statliga inflytandet över arbetsförmedlingen.

När denna år 1940 med tillämpning av lagen om tjänsteplikt provisoriskt

ställdes under statlig ledning, var det emellertid de särskilda krav.

som krigsförhållandena kunde befaras komma att ställa, som voro avgörande.

Någon ställning togs icke till frågan huruvida arbetsförmedlingen efter

återgången till fredliga förhållanden borde ha karaktären av en statlig

eller en kommunal organisation. Då numera de förhållanden, som motiverade

det provisoriska förstatligandet, icke längre äro för handen, måste ifrågavarande

spörsmål lösas.

De sakkunniga ha föreslagit den lösningen, att arbetsförmedlingen nu definitivt

förstatligas. Till stöd härför ha de sakkunniga åberopat, förutom

de olägenheter, som framträdde vid tillämpningen av den på 1934 års lag

grundade ordningen, i stort sett följande. Uppgiften som bärare av arbetsförmedlingen

ligger i viss mån vid sidan av landstingens övriga uppgifter.

Erfarenheterna från tiden för det provisoriska förstatligandet ha visat, att

arbetsförmedlingen bäst kan fylla sina uppgifter om staten leder och bekostar

dess verksamhet. Genom den statliga ledningen har arbetsförmedlingen

nämligen i långt större utsträckning än tidigare kunnat arbeta med hela

arbetsmarknadens intresse för ögonen. Organisationen har kunnat göras enhetlig

och därmed mera elastisk och mera effektiv. Om arbetsförmedlingen

skulle återgå till kommunal huvudman, vore det vidare skäligt, att statsbidraget

höjdes icke obetydligt över den tidigare nivån främst med hänsyn

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

35

till den under statens ledning företagna betydande utbyggnaden. Staten skulle

därför få stå för huvuddelen av kostnaderna.

Samtliga myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig i nu ifrågavarande

spörsmål, ha uttalat sin anslutning till de sakkunnigas förslag.

För egen del finner jag de av de sakkunniga åberopade skälen för ett

definitivt förstatligande av arbetsförmedlingen bärande och förordar bifall

till de sakkunnigas förslag. En effektiv, hela landet omspännande arbetsförmedling

under enhetlig ledning är ett grundvillkor för att samhället skall

kunna bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik. All erfarenhet såväl från tiden

före det provisoriska förstatligandet som från tiden därefter talar för

att den statliga ledningen i hög grad befrämjar arbetsförmedlingens effektivitet.

I själva verket torde det på grund av arbetsförmedlingens utveckling

under de senaste åren vara uteslutet att med bevarande av den uppnådda

effektiviteten återgå till en organisation på kommunal grund.

De sakkunniga ha föreslagit, att det definitiva förstatligandet skall genomföras

från och med den 1 juli 1947. Då emellertid förstatligandet, såsom

framgår av det följande, bör förbindas med en omfattande omorganisation,

synes det önskvärt att efter statsmakternas beslut i ämnet en tidrymd av

något halvår disponeras för förberedande av omorganisationen. Tidpunkten

för det definitiva förstatligandet torde därför böra sättas till den 1 januari

1948.

Då i vissa av de avgivna yttrandena framhållits, bland annat, angelägenheten

av att ett förstatligande av arbetsförmedlingen icke kommer att minska möjligheterna

att tillgodose lokala arbetsmarknadssynpunkter och arbetsmarknadsintressen,

vill jag framhålla, att det i det följande framlagda förslaget

rörande organisationen av arbetsförmedlingens lokala ledning enligt min uppfattning

kommer att i minst lika hög grad som hittills skapa förutsättningar

för att de lokala synpunkterna och intressena skola komma att bliva tillgodosedda.

Självfallet skall också eftersträvas att så långt sig göra låter organisera

förmedlingsverksamheten på sådant sätt, att de lokala organens självverksamhet

icke förhindras eller bindes.

Alltsedan det provisoriska förstatligandet av arbetsförmedlingen år 1940

har staten svarat för kostnaderna för verksamheten. De sakkunniga ha övervägt

frågan, huruvida staten jämväl efter det definitiva förstatligandet bör

helt bestrida kostnaderna eller om någon del av kostnadsansvaret bör åläggas

primärkommunerna, varvid lokalkostnaderna i första hand skulle komma

i fråga. De sakkunniga ha stannat för att icke föreslå någon dylik skyldighet

för primärkommunerna. Jag delar de sakkunnigas uppfattning i denna

del. En rättvis fördelning av kostnaderna mellan olika kommuner skulle

sannolikt möta oövervinnliga svårigheter. Det synes vidare bäst överensstämma

med den syn på arbetsförmedlingens ställning och uppgifter, som

ligger till grund för förslaget om förstatligande, att staten helt svarar för

kostnaderna.

De sakkunniga ha emellertid föreslagit, att kommunerna skola åläggas

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 227.

skyldighet att mot hyra tillhandahålla lokaler för arbetsförmedlingsändamål,

vilka godkännas av arbetsförmedlingens chefsmyndighet. Detta förslag

har mött erinringar från åtskilliga håll, främst från kommunala myndigheter

och sammanslutningar. Otvivelaktigt är det av största värde för arbetsförmedlingsorganen

att kunna påräkna medverkan från kommunernas sida

vid anskaffningen av lämpliga lokaler för arbetsförmedlingen. Det synes

emellertid om möjligt böra undvikas att för detta ändamål tillskapa en

tvångsbestämmelse. Då det även för kommunerna torde te sig angeläget, att

arbetsförmedlingen erhåller lämpliga lokaler för sin verksamhet, anser jag

det sannolikt, att kommunerna även frivilligt komma att lämna sin medverkan

i erforderlig utsträckning. Till följd härav finner jag mig böra för närvarande

avstå från att framlägga förslag om åläggande för kommunerna att

tillhandahålla arbetsförmedlingslokaler. Skulle emellertid erfarenheterna

komma att giva vid handen att lokalfrågorna icke kunna tillfredsställande

lösas med mindre skyldighet i förevarande hänseende ålägges kommunerna,

torde frågan härom få upptagas till nytt övervägande.»

I de likalydande motionerna I: 320 och II: 476 har hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av förevarande proposition måtte besluta dels avslå propositionen,

dels ock för nästa budgetår besluta om sådana, av vederbörande

utskott beräknade anslag under femte huvudtiteln för, bland annat, den

offentliga arbetsförmedlingsverksamheten, att den nuvarande organisationen

i stort bibehålies.

Det lokala arbetsmarknadsområdet (s. 177—189). Arbetsförmedlingssakkunniga

ha funnit sig böra i flertalet fall förorda nuvarande länsindelning

såsom enhet för den lokala arbetsförmedlingsorganisationen men ha föreslagit

härifrån avvikande indelning i arbetsmarknadsområden i vad gäller

dels Stockholms län, dels ock Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län. I

yttrandena hava olika meningar gjort sig gällande i fråga om de föreslagna

ändringarna i arbetsmarknadsområdesindelningen.

Föredragande statsrådet har för egen del anfört följande.

»De sakkunniga ha på anförda skäl förordat vissa ändringar i den nu gällande

lokala arbetsmarknadsområdesindelningen, vilken helt ansluter sig

till länsindelningen. Enligt förslaget skulle sålunda Stockholms län icke

längre komma att bilda ett självständigt arbetsmarknadsområde utan uppdelas

mellan arbetsnämnden i Stockholms stad samt länsarbetsnämnderna

i Uppsala och Södermanlands län. Vidare skulle Göteborgs och Bohus län

indelas i två skilda arbetsmarknadsområden. Till det nordligare av dessa

båda områden, vars arbetsnämnd föreslås stationerad i Uddevalla, skulle

vissa delar av Älvsborgs län hänföras.

Flertalet remissmyndigheter i de delar av riket, som beröras av förslaget

om ändrad områdesindelning, ävensom arbetsmarknadskommissionen och

socialstyrelsen ha anfört starka invändningar mot förslaget. Beträffande

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

37

Stockholmstrakten finner emellertid kommissionen behovet av ändrad områdesindelning

så trängande, att kommissionen tillstyrker en sådan. Därvid

böra enligt kommissionens mening Stockholms stad och län sammanföras

till ett arbetsmarknadsområde.

Även jag är av den meningen, att vissa olägenheter äro förknippade med

den nuvarande gränsdragningen mellan länsarbetsnämndernas verksamhetsområden.

Inrättande av speciella förvaltningsområden, vilkas gränser avvika

från länsindelningens, bör emellertid enligt min mening undvikas för verk

med mera allmänna förvaltningsuppgifter och därmed även för arbetsförmedlingen.

Genom dylik avvikelse skulle det samarbete, som måste äga rum

mellan arbetsförmedlingsorganen och olika länsmyndigheter, otvivelaktigt

försvåras. Olägenheterna härav skulle med särskild styrka göra sig gällande

i en krissituation på arbetsmarknaden. Jag vill i detta sammanhang erinra

om den anknytning till länsmyndigheterna, som åstadkommits genom att länets

landshövding i de allra flesta fall förordnats till ordförande i länsarbetsnämnden.

Jag anser sålunda övervägande skäl tala för att någon ändring i fråga

om länsarbetsnämndernas verksamhetsområden icke nu genomföres. Detta

innebär, att länsarbetsnämnden i Stockholms län enligt min mening alltjämt

bör bestå, ävensom att någon särskild arbetsnämnd i Uddevalla enligt min

uppfattning icke nu bör inrättas. Jag förutsätter emellertid, att särskild uppmärksamhet

kommer att ägnas frågan om åstadkommande av ett fortlöpande

och nära samarbete mellan de lokala arbetsmarknadsorganen i Stockholms

stad och län.

Såvitt angår Göteborgs och Bohus iän torde jag emellertid få anföra följande.

Otvivelaktigt äro arbetsmarknadsförhållandena inom länets norra del

i viss mån särpräglade i jämförelse med förhållandena i den övriga delen

av länet. Här må allenast erinras om den i förstnämnda område betydelsefulla

stenindustriens speciella svårigheter. Ehuru dessa omständigheter icke

böra föranleda till inrättande av en särskild länsarbetsnämnd i Uddevalla,

synas de vara av sådan betydelse, att deras beaktande bör säkerställas i den

mån så är möjligt inom ramen för den av mig förordade organisationen. Med

anledning härav torde avdelningskontoret i Uddevalla böra tillerkännas en

viss särställning. Det synes sålunda lämpligt, att till kontoret knytes en särskild

rådgivande nämnd, bestående av tre personer, vilka utses av Kungl.

Maj:t efter förslag av landstinget, arbetsgivareföreningen och landsorganisationen.

Vidare avser jag att vid framläggande av förslag till instruktion för

länsarbetsnämnderna föreslå, att i denna instruktion intages föreskrift därom,

att föreståndaren för avdelningskontoret i Uddevalla skall vara föredragande

inför länsarbetsnämnden i arbetsmarknadsärenden, som särskilt

beröra avdelningskontorets verksamhetsområde.»

Den lokala arbetsmarknadsmyndigheten (s. 184—189). Arbetsförmedlingssakkunniga

ha utgått från att det lokala arbetsmarknadsorganet skall i

stort sett fylla samma funktion och ha samma arbetsuppgifter som nu och

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 227.

erinra om att enligt bestämmelserna i gällande kungörelse om länsarbetsnämnder

dylik nämnd sedan den 1 juli 1945 består av ordförande samt det

antal ledamöter Kungl. Maj:t bestämmer, dock i Stockholms stad minst sex

och annorstädes sju, och att en av ledamöterna är vice ordförande samt att

för envar ledamot utom vice ordföranden finnes personlig ersättare. Ordförande,

ledamöter och ersättare förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av fyra

år i sänder.

Förslag till ordförande, vice ordförande och ytterligare en ledamot jämte

ersättare för denne avgives av ordföranden och chefen för arbetsmarknadskommissionen,

och beträffande övriga ledamöter jämte ersättare för dessa

avgivas förslag, avseende i varje fall en ledamot, av landstingens förvaltningsutskott,

stadskollegierna i Stockholm och Göteborg samt drätselkamrarna

i Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle, hushållningssällskapens

förvaltningsutskott, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i

Sverige samt tjänstemännens centralorganisation.

Beträffande den ytterligare ledamot utöver ordförande och vice ordförande,

vartill förslag skall avgivas av chefen för arbetsmarknadskommissionen,

gäller för närvarande, att denna ledamot i samtliga fall är kvinna, och

vid samtliga länsarbetsnämnder utom vid arbetsnämnden i Stockholms stad

samt länsarbetsnämnderna i Södermanlands och Malmöhus län har landshövdingen

i länet förordnats såsom ordförande.

De sakkunniga ha funnit den nuvarande sammansättningen av länsarbetsnämnderna

i stort sett tillfredsställande men ansett nämnderna böra utökas

med en ledamot, representerande de erkända arbetslöshetskassorna, enär

dessa måste anses hava stort intresse av arbetsförmedlingens arbete. Förslag

till representant för nämnda kassor ha synts böra avgivas av de erkända

arbetslöshetskassornas samorganisation.

I yttrandena har förslaget att utöka antalet ledamöter med en representant

för de erkända arbetslöshetskassorna från vissa håll avstyrkts. I några yttranden

har ifrågasatts ytterligare utökning av nämnderna. Svenska landskommunernas

förbund har ifrågasatt, huruvida icke länsarbetsnämnderna borde

i stället för länsstyrelserna förordna ordförande, vice ordförande och revisor

i de kommunala arbetslöshetsnämnderna. Yrkeskvinnornas samarbetsförbund

bär ifrågasatt lämpligheten av den korporativa representationsmetoden, när

det gäller länsarbetsnämndernas sammansättning.

Föredragande statsrådet har för egen del i ämnet anfört följande.

»Mot de sakkunnigas förslag, att länsarbetsnämnderna efter arbetsförmedlingens

förstatligande i stort sett skola fylla samma funktion och ha samma

arbetsuppgifter som hittills ha i de avgivna yttrandena icke gjorts några

invändningar. Även jag ansluter mig till detta förslag.

Vidkommande frågan om länsarbetsnämndernas sammansättning ha däremot

delade meningar kommit till uttryck. De sakkunniga ha för sin del

föreslagit, att annan ändring av de nuvarande bestämmelserna i ämnet icke

skall ske än att varje nämnd utökas med en ledamot, representerande de erkända

arbetslöshetskassorna. I vissa yttranden ha invändningar gjorts mot

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

39

den sålunda föreslagna ökningen av antalet ledamöter. I andra yttranden

har föreslagits, att antalet ledamöter skall ytterligare ökas. En remissinstans

har ifrågasatt lämpligheten av de nu tillämpade principerna för utseende av

ledamöter i länsarbetsnämnd. I detta sammanhang har vidare i några yttranden

framhållits lämpligheten av att till avdelningskontor knyta en särskild

nämnd med uppgift att vara rådgivande, när det gäller kontorets

verksamhet.

Vid bedömande av frågan om länsarbetsnämndernas sammansättning bör

främst beaktas nämndernas förhållandevis självständiga uppgift att tillgodose

de lokala arbetsmarknadssynpunktema. I vad gäller nämndernas övriga

uppgifter ha de att ställa sig till efterrättelse centralt meddelade direktiv och

anvisningar för olika arbetsmarknadsärendens handläggning. Det synes mig,

att nämndernas nuvarande sammansättning i stort sett varit lämplig med

hänsyn till deras arbetsuppgifter. Skäl synas mig emellertid finnas för att

också arbetslöshetskassorna bliva representerade i länsarbetsnämnderna.

Mellan arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna existerar nämligen ett

nära samband, men mellan förmedlingens och kassornas synpunkter kunna

ibland uppkomma motsättningar. Framför allt gäller detta arbetsvägransfallen.

Det är av betydelse att eventuellt förekommande divergenser i uppfattningen

kunna sammanjämkas redan inom det lokala arbetsmarknadsorganet.

Tidigare i denna proposition har jag vidare funnit mig böra föreslå, att arbetsmarknadsstyrelsen

skall bliva tillsynsmyndighet för arbetslöshetskassorna.

I anslutning därtill har jag förordat, att inom styrelsen en särskild delegation

skall inrättas för handläggning av vissa ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring

och att i delegationen skola ingå representanter för kassorna.

Jag finner det därför naturligt, att kassorna också få representation i de tillsynsmyndigheten

underställda lokala arbetsmarknadsorganen.

Med hänsyn till det anförda biträder jag de sakkunnigas förslag, att länsarbetsnämnderna

skola utökas med en ledamot såsom representant för arbetslöshetskassorna.

Att såsom i vissa yttranden föreslagits ytterligare öka

antalet ledamöter finner jag däremot varken behövligt eller lämpligt. Erfordras

hos länsarbetsnämnd vid särskilt tillfälle eller under särskilda förhållanden

sakkunskap inom visst område, som icke är företrätt bland nämndens

ledamöter, bör nämnden ha möjlighet att anlita expertis. Denna utväg synes

mig vara lämpligare än att öka antalet nämndsledamöter eller att vid länsarbetsnämndens

sida ställa ett särskilt råd. De hittillsvarande råden, som

stått till länsarbetsnämndernas förfogande, ha enligt vad jag inhämtat visat

sig icke fylla någon väsentlig uppgift. Icke heller kan jag — bortsett från

vad jag i det föregående anfört rörande avdelningskontoret i Uddevalla —

tillstyrka, att något rådgivande organ inrättas vid de större avdelningskontoren.

Dessas behov av expertis bör i stället i förekommande fall tillgodoses

i samma ordning som förordats för länsarbetsnämndernas del.

Ehuru jag sålunda — främst därför att olika meningar gjort sig gällande

i fråga om hur länsarbetsnämnderna böra sammansättas — angivit min uppfattning

i denna fråga, torde Kungl. Maj:t böra äga möjlighet att, liksom hit
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 227.

tills, vidtaga de jämkningar i nämndernas sammansättning, vartill de från

tid till annan skiftande förhållandena kunna giva anledning.

Jag förutsätter, att den blivande arbetsmarknadsstyrelsen i arbetsordningen

för länsarbetsnämnderna kommer att införa föreskrifter om huru nämnderna

skola bedriva sitt arbete och alltså, på sätt arbetsmarknadskommissionen

framhållit, också kommer att meddela anvisningar om sättet för olika

ärendens handläggning. Jag delar nämligen kommissionens uppfattning, att

vissa slag av ärenden med fördel kunna avgöras i annan ordning än av

nämnden in pleno. Ett snabbare avgörande skulle härigenom befordras.

Till den av landskommunernas förbund väckta frågan, huruvida länsarbetsnämnd

i stället för länsstyrelse bör utse ordförande, vice ordförande och

revisor i kommunal arbetslöshetsnämnd, är jag icke nu beredd att taga

ställning. Härmed torde böra anstå, till dess socialvårdskommittén framlagt

förslag rörande vissa närliggande spörsmål.»

Organisationsplan för det lokala arbetsmarknadsområdet (s. 189—203).

Det har synts de sakkunniga, att arbetsförmedlingsorganisationen i sin lokala

utformning bör uppbyggas på den nuvarande organisationens grund. De sakkunniga

föreslå alltså bibehållande av de enheter, på vilka organisationen nu

vilar, nämligen huvudkontor, avdelningskontor (heltids- och deltidskontor)

samt ombud. För de avdelningskontor, som endast hava inskränkt expeditionstid,

föreslås dock benämningen expeditioner, medan avdelningskontorsbenämningen

föreslås förbehållen de s. k. heltidskontoren.

Liksom hittills böra också, framhålla de sakkunniga, förefinnas möjligheter

att i mån av behov inrätta tillfälliga kontor eller expeditioner, t. ex.

i samband med att ett kraftverksbygge pågår på viss ort, där arbetsförmedlingen

under normala förhållanden icke har behov av kontor eller expedition,

och vidare ha de sakkunniga funnit det vara en lämplig anordning att inrätta

»filialer» i förorterna till de större städerna såsom i viss utsträckning redan

skett.

Avdelningskontoren ha av de sakkunniga ansetts böra indelas i fyra klasser,

av vilka den första klassen dock bör differentieras i två grupper, 1 A

och 1 B, enär de allra största avdelningskontoren avsevärt skilja sig från

övriga kontor. Även expeditionerna ha synts de sakkunniga böra uppdelas i

olika klasser.

Ombudsorganisationen ha de sakkunniga betecknat såsom mycket värdefull

i arbetsförmedlingsnätet och böra bliva föremål för särskild uppmärksamhet

från det centrala arbetsmarknadsorganets och länsarbetsnämndernas

sida.

De sakkunniga ha icke framlagt förslag rörande kontorens och expeditionernas

hänförande till olika klasser och ej heller till ersättningsgrunder för

ombuden, enär detta synts böra ankomma på det centrala arbetsmarknadsorganet.

I yttrandena ha huvudorganisationerna för arbetsmarknadens parter understrukit

vikten av att arbetsförmedlingen utbvgges och förstärkes i syfte att

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

41

förmedlingen skall kunna fylla sin funktion i ett samhälle med hög sysselsättning.

Det har icke i något yttrande framställts erinringar mot de sakkunnigas

förslag om att arbetsförmedlingsorganisationen vid förstatligandet bör

uppbyggas på den nuvarande organisationens grund, men stadsfullmäktige i

Norrköping ha ifrågasatt lämpligheten av att bibehålla indelningen i huvudkontor

och avdelningskontor; samtliga dessa kontor borde kunna givas samma

ställning under länsarbetsnämnden.

Stadsfullmäktige i Skellefteå har föreslagit att Västerbottens läns huvudkontor

måtte förläggas till denna stad i stället för till Umeå, och drätselkammaren

i Borlänge har uttalat önskemål om att huvudkontoret i Kopparbergs

län måtte flyttas från Falun till Borlänge.

Enär arbetsförmedlingssakkunniga icke i sitt betänkande framlagt något

förslag i fråga om avdelningskontorens, expeditionernas och ombudens antal

och klassificering eller i fråga om personalorganisationen för arbetsförmedlingen

överhuvud taget, uppdrog Kungl. Maj:t den 6 december 1946 åt arbetsmarknadskommissionen

att verkställa utredning i dessa och därmed sammanhängande

frågor och att till Kungl. Maj:t inkomma med på utredningen

grundade förslag. Med anledning härav har kommissionen den 28 februari

1947 överlämnat förslag i berörda hänseenden, och över arbetsmarknadskommissionens

utredning hava efter remiss yttranden avgivits av statskontoret och

allmänna lönenämnden.

Innebörden av kommissionens förslag, för vilket statsrådet lämnat en närmare

redogörelse i propositionen, framgår av följande tablåer rörande antalet

avdelningskontor och expeditioner.

Antal avdelningskontor

Enligt

Kontorsklass nuvarande

organisation

Enligt

föreliggande

förslag

ökning ( + )

minskning (—)

Klass

i

A.................... —

4

+ 4

y

i

B.................... 4

8

+ 4

>

2

.................... It

27

+ 16

y

3

.................... 66

71

+ 5

y

4

.................... 90

76

- 14

Summa 171

186

+ 15

ökning ( + )

Minskning ( —)

- 9

+ 9

- 2

Summa 68 66 — 2

I fråga om ombuden har kommissionen uttalat, att deras antal vid utgången

av år 1946 utgjorde i runt tal 1 000 och att det centrala arbetsmark - nadsorganet liksom hittills bör äga att inom ramen för till förfogande stående

anslag besluta om inrättande av ombudsbefattningar.

Antal expeditioner

Enligt Enligt

Expeditionsklass nuvarande föreliggande

organisation förslag

Klass 5 ...................... 56 47

• 6 10 19

» 7 2 -

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 227.

Avdelningskontorens och expeditionernas av arbetsmarknadskommissionen

föreslagna inplacering i olika klasser framgår av en till propositionen

fogad tablå (bilaga 1), till vilken utskottet här får hänvisa.

I sitt yttrande har statskontoret uttalat viss tveksamhet rörande den av

kommissionen föreslagna utbyggnaden av arbetsförmedlingsnätet under erinran

om att arbetsförmedlingsorganisationen avsevärt utbyggts under senare

år.

Vissa kommunala myndigheter hava framställt yrkanden om uppflyttning

av det för vederbörlig kommun avsedda arbetsförmedlingsorganet'' till högre

grupp eller klass, och vederbörliga personalorganisationer hava vid förhandlingar

med arbetsmarknadskommissionen framställt yrkanden om ytterligare

uppflyttningar av avdelningskontor och expeditioner med hänvisning till,

bland annat, skäliga anspråk från personalens sida om högre löneställning.

För egen del har föredragande statsrådet anfört följande.

»De nuvarande lokala enheterna för arbetsförmedlingsorganisationen — huvudkontor,

avdelningskontor och ombud — finner jag i likhet med de sakkunniga

vara lämpliga. Dessa enheter torde därför böra bestå även efter arbetsförmedlingens

förstatligande. Det av stadsfullmäktige i Norrköping framförda

förslaget om att huvudkontor och avdelningskontor skola i olika avseenden

jämställas kan jag icke biträda bland annat därför att huvudkontoren

även framdeles komma att ha vissa uppgifter, vilka endast undantagsvis

ankomma på avdelningskontoren, såsom att handlägga ärenden rörande

yrkesrådgivning m. m. Jag har intet att erinra emot de sakkunnigas av praktiskt

taget samtliga myndigheter tillstyrkta förslag, att de avdelningskontor

som endast ha expeditionstid några timmar per dag benämnas expeditioner.

Vad angår huvudkontorens förläggning ansluter jag mig till sakkunnigförslaget,

att dessa kontor böra vara förlagda till samma orter som länsarbetsnämnderna,

och jag finner icke anledning att nu förorda några ändrade

placeringar av länsarbetsnämnder och huvudkontor. De från vissa håll framkomna

förslagen om att vissa huvudkontor — och i samband därmed torde

förslagsställarna också avse länsarbetsnämnderna — skola förläggas till andra

orter än de nuvarande finner jag mig alltså böra avstyrka. Ett bifall till

förslagen skulle innebära, att ifrågavarande huvudkontor skulle flyttas från

residensstäderna i respektive län med härav följande betydande olägenheter

i samband med vissa ärendens handläggning utan ernående av några egentliga

fördelar i andra avseenden. Av vad jag i det föregående föreslagit beträffande

landets indelning i lokala arbetsmarknadsområden följer, att —

med avvikelse från de sakkunnigas och även arbetsmarknadskommissionens

förslag — ett särskilt huvudkontor skall finnas i Stockholm med anknytning

till länsarbetsnämnden i Stockholms län, som av mig föreslagits skola

bibehållas. Å andra sidan förändras icke avdelningskontoret i Uddevalla till

huvudkontor såsom de sakkunniga förutsatt.

Jag finner det angeläget, att nätet av arbetsförmedlingsorgan är väl utbyggt,

enär arbetsförmedlingens effektivitet är avhängig härav. För att rätt kunna

fylla sin uppgift måste arbetsförmedlingen kunna nå ut över hela landet och

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

43

praktiskt taget var som helst inom detta äga möjligheter att lämna effektiv

betjäning. Jag vill i detta sammanhang särskilt understryka det angelägna

uti, att arbetsförmedlingen även utanför tätorterna kan tillvarataga såväl arbetstillfällena

som den tillgängliga arbetskraften. Icke minst viktigt är enligt

erfarenheten, att arbetsförmedlingen är skickad att tillgodose jordbrukets och

skogsbrukets behov av arbetskraft under högsäsongerna. Arbetsförmedlingens

nät av lokala organ har avsevärt utbyggts efter det provisoriska förstatligandet

år 1940, men alltjämt förefinnes, såsom de sakkunniga framhållit och såsom

jämväl understrukits i vissa yttranden, behov av ytterligare förstärkning

av de yttersta leden i arbetsförmedlingsorganisationen, alltså av avdelningskontors-,

expeditions- och ombudsorganisationen. Arbetsmarknadskommissionen

har beaktat detta behov, då den i sin förenämnda utredning föreslagit

en ökning av det sammanlagda antalet avdelningskontor och expeditioner

från 239 till 252 eller med 13 och i vissa fall även en förstärkning avavdelningskontoren

och expeditionerna genom att de uppflyttas i vissa fall

till högre klass och i andra fall från expeditioner till kontor. För min del finner

jag denna ökning av antalet avdelningskontor och expeditioner motiverad.

Jag delar alltså icke statskontorets tveksamhet om lämpligheten av att nu

fortsätta utbyggnaden av det lokala nätet, ty även i nuvarande arbetsmarknadsläge

finnes enligt erfarenhet behov härav. Att arbetsförmedlingens betydelse

icke blir mindre, då hög sysselsättning råder på arbetsmarknaden, har

också understrukits i de uttalanden, som gjorts av huvudorganisationerna för

arbetsmarknadens parter. Elasticiteten i arbetsförmedlingens organisation

torde icke heller i högre grad påverkas genom att antalet lokala arbetsförmedlingsorgan

ökas. Elasticiteten är mera beroende av personalorganisationens

utformning, och till denna fråga avser jag återkomma i det följande.

Jag har sålunda icke funnit anledning till erinran mot det av arbetsmarknadskommissionen

framlagda förslaget, i vad det gäller inrättande av nya

avdelningskontor och expeditioner, men finner icke skäl att i anledning av

de av vissa kommuner framförda önskemålen nu föreslå ytterligare utbyggnad.

Kommissionens förslag rörande kontorens och expeditionernas indelning

i klasser, vilket helt ansluter sig till sakkunnigförslaget utom i det avseendet,

att kommissionen funnit antalet klasser för expeditionerna böra minskas

från tre till två, finner jag mig böra biträda. Avdelningskontoren böra

sålunda indelas i fem klasser, betecknade 1 A, 1 B, 2, 3 och 4, och expeditionerna

i två klasser, betecknade 5 och 6. Mot de av kommissionen tillämpade

principerna för bestämmande av avdelningskontorens och expeditionernas

hänförande till viss klass finner jag icke anledning till erinran. Jag vill framhålla,

att det tid efter annan bör verkställas undersökningar, huruvida de till

grund för den senast gjorda klassificeringen liggande faktorerna undergått

sådan förändring, att kontor eller expedition bör hänföras till högre eller

lägre klass. Dylik översyn hör göras vid tidpunkt, som av Kungl. Maj:t bestämmes

efter förslag av det centrala arbetsmarknadsorganet. och torde i

regel böra komma till stånd med bestämda tidsintervaller. Särskilda omstän
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 227.

digheter, t. ex. markerade ändringar i arbetsnrarknadsförhållanden, böra

dock icke utesluta att omklassificering av avdelningskontor och expeditioner

sker oftare eller att visst kontor eller viss expedition, när det påkallas

av särskilda förhållanden, omföres till annan klass.

Kungl. Maj:t torde inför varje budgetårs början böra föreskriva det högsta

antal avdelningskontor och expeditioner, som under budgetåret må hänföras

till varje klass. Härvid bör emellertid den ordningen tillämpas, att Kungl.

Maj:t fastställer antalet kontor i lägsta klassen liksom antalet expeditioner i

respektive klasser något högre än det antal, som faktiskt finnes vid tidpunkten

för antalets bestämmande. Det centrala arbetsmarknadsorganet bör nämligen,

i mån som behov därav kan uppkomma med hänsyn till arbetsmarknadsutvecklingen,

äga befogenhet att under budgetåret inrätta visst antal nya avdelningskontor

av lägsta klassen och även visst antal nya expeditioner utan

att i varje särskilt fall behöva underställa ärendet Kungl. Maj ds prövning.

Under förutsättning att riksdagen icke har något att erinra emot vad jag

sålunda föreslagit, har jag för avsikt att sedermera föreslå Kungl. Majd att

för budgetåret 1947/48 fastställa antalet avdelningskontor i klass 1 A till 4,

i klass 1 B till 8, i klass 2 till 27, i klass 3 till 71 och i klass 4 till 82 samt

antalet expeditioner i klass 5 till 50 och i klass 6 till 22. Detta innebär, att

det centrala arbetsmarknadsorganet under nästa budgetår får möjligheter att

i mån av behov inrätta 6 nya avdelningskontor i klass 4 samt 3 expeditioner

i klass 5 och 3 expeditioner i klass 6 utöver dem, som enligt nu framlagd plan

äro avsedda att uppföras såsom kontor och expeditioner i respektive klasser.

Vidkommande ombudsorganisationen har jag icke något att erinra emot

kommissionens förslag därom, att det bör få ankomma på det centrala arbetsmarknadsorganet

att fastställa ombudens antal.

Vad de sakkunniga och kommissionen i övrigt anfört och föreslagit under

förevarande rubrik har icke givit mig anledning till särskilt uttalande.»

Arbetsförmedlingens arbetssätt (s. 203—205). Efter att hava i huvudsak

återgivit vad de sakkunniga uttalat rörande arbetsförmedlingens arbetssätt,

vari inbegripas frågorna om den mest ändamålsenliga lokaldispositionen, expeditionssättet,

kontakten med arbetsmarknadens parter etc., och för vad

arbetsmarknadskommissionen i sitt yttrande framhållit i detta ämne, har

föredragande statsrådet för egen del anfört följande.

»Självfallet är, att arbetsförmedlingen skall bedriva sitt arbete så rationellt

som detta överhuvud taget är möjligt, och att frågor om lokalernas disposition,

expeditionssätt m. m. skola ägnas ingående och fortlöpande uppmärksamhet.

En undersökning i syfte att rationalisera arbetet pågår också sedan

omkring ett år tillbaka och denna verkställes av en för ändamålet särskilt

inrättad organisationsavdelning. Ehuru denna undersökning ännu icke avslutats,

har det dock av undersökningsorganet uppgivits, att resultatet av

undersökningen icke kommer att minska det av arbetsmarknadskommissionen

för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen beräknade personalbehovet.

Vid detta förhållande synes mig hinder icke föreligga att nu taga

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

45

slutlig ställning till arbetsförmedlingens såväl organisations- som personalfrågor.

Jag vill i detta sammanhang uttala, att förutsättningar synas förefinnas

för att organisationsavdelningen kan indragas, så snart den fullföljt

nu pågående undersökning. Mitt i det föregående framlagda förslag till personalorganisation

för arbetsförmedlingsbyrån inom arbetsmarknadsstyrelsen

innebär nämligen, att denna byrå utrustas med befattningshavare, vilka

skola ägna, bland annat, arbetsmetoderna inom arbetsförmedlingen fortlöpande

uppmärksamhet. Det torde emellertid få ankomma på arbetsmarknadskommissionen

eller dess efterföljare att närmare överväga frågan, huruvida

organisationsavdelningen skall fortsätta sitt arbete och till behandling

även taga upp spörsmål, som ännu icke varit föremål för avdelningens övervägande.

»

Personalens löneställning m. m. (s. 205—229). De sakkunniga utgå från

att de arbetsuppgifter, som komma att åvila befattningshavarna i den nya

arbetsförmedlingsorganisationen, i stort sett komma att bli desamma som

de, vilka nu åligga befattningshavarna vid länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna,

och följande förslag till tjänsteförteckning för den ordinarie

personalen har av de sakkunniga utarbetats med utgångspunkt härifrån och

med beaktande av de med dessa i flertalet fall förenade löneförmånerna.

Arbetsnämndsdirektör i Stockholm, Göteborg och Malmö .......... C 5

Arbetsnämndsdirektör i Uppsala, Eskilstuna, Linköping, Jönköping,

Kalmar, Kristianstad, Uddevalla, Borås, Skövde, Karlstad, Örebro,

Västerås, Falun, Gävle, Härnösand, Umeå och Luleå.............. C 4

Arbetsnämndsdirektör i Växjö, Karlskrona, Halmstad och Östersund .. C 3

Arbetsnämndsdirektör i Visby .................................. C 2

Förste inspektör............................................... A 24

Inspektör..................................................... A 22

Kontorsföreståndare av klass 1 A................................ A 22

Inspektör..................................................... A 21

Kontorsföreståndare av klass 1 B .............................. A 21

Förste assistent................................................ A 18

Kontorsföreståndare av klass 2.................................. A 18

Assistent ..................................................... A 15

Kontorsföreståndare av klass 3.................................. A 15

Assistent .................................... A 12

Kontorsföreståndare av klass 4 ................................ A 12

Kansliskrivare ................................................ A 11

Kanslibiträde ................................................. A 7

Förste expeditionsvakt ......................................... A 7

Expeditionsvakt ............................................... A 6

» A 5

Kontorsbiträde ................................................ A 4

I fråga om deltidstjänsterna ha de sakkunniga utgått från att lönerna skola

utgå i form av arvode, svarande mot del av lönen i viss lönegrad.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 227.

Något förslag rörande ersättningarna till ombuden har icke framlagts av

de sakkunniga.

Beträffande innehållet i yttrandena, i vad de avse lönegradsplaceringarna

för de olika befattningshavarna, får utskottet hänvisa till propositionen. Här

må allenast framhållas, att förslagen godtagits av vissa, som yttrat sig, att

i andra yttranden föreslagits nedflyttning till lägre lönegrad av vissa befattningar,

och att i andra yttranden yrkats på högre löneställningar.

I arbetsmarknadskommissionens utredning hava länsarbetsdirektörerna

upptagits i allenast tre lönegrader, nämligen i C 5 i vad gäller direktörerna

i Stockholms stad samt i Göteborgs och Bohus län och i Malmöhus län, i

C 4 i vad gäller övriga länsarbetsdirektörer utom i Gotlands län och i C 3

i vad gäller länsarbetsdirektören i sistnämnda län. I samma utredning har

arbetsförmedlingsinspektören i Stockholms stad uppförts i 26 lönegraden. I

övrigt har kommissionen uppfört befattningshavarna i de av de sakkunniga

föreslagna lönegraderna. Beträffande ortsombuden, vars ersättningar för

närvarande variera från 374 kronor 40 öre i lägsta klassen och till högst

1 814 kronor 80 öre i åttonde klassen, har kommissionen framhållit, att ersättningsgrunderna

böra förenklas, men har förutsatt att det centrala arbetsmarknadsorganet

bör få fastställa de nya beloppen efter förhandlingar med

vederbörliga personalorganisationer.

I sina yttranden över denna utredning har statskontoret vidhållit sin i yttrande

över sakkunnigförslaget uttalade uppfattning, att länsarbetsdirektörstjänstema

böra differentieras på lönegraderna 30, 28, 26 och 24, medan allmänna

lönenämnden godtagit kommissionens förslag. Statskontoret har också

framlagt vissa andra ändringsförslag, närmast avseende att inspektörsbefattningar

icke skulle upptagas i 22 lönegraden, och även lönenämnden har

gjort invändningar emot två inspektörsbefattningar i nämnda lönegrad. Beträffande

övriga befattningars placering ha de godtagits av lönenämnden,

medan statskontoret haft vissa allmänna erinringar att framställa. Vissa lönenämndsledamöter

hava yrkat på högre lönegradsplaceringar för vissa befattningshavare.

Föredragande statsrådet har rörande personalens löneställning för egen

del anfört följande.

»Med hänsyn till vikten av att arbetsförmedlingen äger tillgång till en för

sina betydelsefulla uppgifter väl skickad personal är det nödvändigt, att

löneställningen för olika personalkategorier blir tillfredsställande. Det av de

sakkunniga framlagda förslaget till tjänsteförteckning för arbetsförmedlingens

personal synes mig ur angivna synpunkter vara i stort sett väl avvägt.

Jag delar den av landsorganisationen uttalade uppfattningen, att lönerna icke

böra sättas lägre än enligt de sakkunnigas förslag, enär detta skulle minska

möjligheterna att förvärva och behålla den för arbetsförmedlingsarbetet

lämpligaste personalen. Vissa ändringar synas mig dock av särskilda skäl

vara påkallade i de sakkunnigas förslag.

Vad först angår löneställningen för länsarbetsdirektörerna •—- vilken benämning liksom hittills torde böra användas för samtliga direktörer

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

47

utom direktören vid arbetsnämnden i Stockholm — ha de sakkunniga föreslagit,

att befattningarna i fråga skola placeras i lönegraderna C 5, C 4, C 3

och C 2. I yttrandena ha mot de sakkunnigas förslag framställts i huvudsak

två erinringar, innebärande att den föreslagna differentieringen av direktörslönerna

bör begränsas från fyra till tre grupper och alt lönerna böra

utgå icke enligt C-löneplanen utan enligt dyrortsgrupperad löneplan. De skäl

som anförts för ett frångående av sakkunnigförslaget i dessa delar finner

jag beaktansvärda. Principiella överväganden skulle rentav kunna tala för

att differentieringen begränsades till att avse endast två lönegrader, nämligen

en för direktörerna i Stockholms stad, Göteborgs och Bohus län samt

Malmöhus län och en för länsarbetsdirektörerna i samtliga övriga län, alltså

även Gotlands län. Enär emellertid länsarbetsdirektörsbefattningen i sistnämnda

län måste anses vara avsevärt mindre betungande för sin innehavare

än motsvarande befattningar i andra län —- antalet befattningshavare

vid arbetsförmedlingens huvudkontor i Gotlands län är mindre än i något

annat län och ännu finnes icke något egentligt avdelningskontor i länet

utan endast en expedition och ett antal ombud — finner jag skäligt att

länsarbetsdirektörsbefattningen i Gotlands län åtminstone tills vidare hänföres

till lägre lönegrad än befattningarna i övriga län. Jag förordar sålunda,

att länsarbetsdirektörsbefattningarna hänföras till tre olika lönegrader, nämligen

befattningarna i Stockholms stad, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus

län till en högsta lönegrad, befattningarna i övriga län utom Gotlands

till en annan och lägre lönegrad samt befattningen i Gotlands län till en

ännu lägre lönegrad. Vidkommande frågan till vilken löneplan länsarbetsdirektörerna

böra hänföras — den icke dvrortsgrupperade löneplanen C eller

dyrortsgrupperad löneplan — finner jag i likhet med socialstyrelsen, statskontoret

och lönenämnden övervägande skäl tala för att befattningarna hänföras

till dyrortsgrupperad löneplan. Jag delar härvid icke statskontorets uppfattning

att skäl skulle vara för handen att tills vidare inrätta allenast extra

ordinarie befattningar för länsarbetsdirektörerna. Befattningarna böra icke

heller, såsom ifrågasatts i vissa yttranden, ges karaktär av förordnandetjänster,

utan de böra vara ordinarie fullmaktstjänster. Det må i detta sammanhang

särskilt framhållas, att möjligheterna att vid behov förflytta länsarbetsdirektör

från ett län till ett annat vid en sådan lösning icke bli mindre

än de skulle bli vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag utan tvärtom

större. Enligt föreskrift i 3 § civila avlöningsreglementet är nämligen

annan ordinarie tjänsteman än domare pliktig bland annat att låta förflytta

sig till annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör.

Vad sålunda stadgas äger dock icke tillämpning å innehavare av befattning

tillhörande löneplan C.

Vad därefter gäller de lönegrader, till vilka befattningarna böra hänföras,

finner jag lämpligt, alt länsarbetsdirektörerna hänföras till de lönegrader i

A-löneplanen, som niirmast motsvara de av arbetsmarknadskommissionen föreslagna

och av allmänna lönenämnden i dess senast avgivna utlåtande godtagna

lönegraderna i C-löneplanen. Jag föreslår alltså inplacering i lönegra
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 227.

den A 30 för arbetsnämndsdirektören i Stockholms stad ävensom länsarbetsdirektörerna

i Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län, i lönegraden A 28

för länsarbetsdirektörerna i övriga län utom Gotlands län och i lönegraden

A 20 för länsarbetsdirektören i Gotlands län.

Vad angår löneställningen för inspektörer av olika grader ha de sakkunniga

föreslagit, alt vid envar av nämnderna i Stockholms stad, Göteborgs

och Bohus län samt Malmöhus län skall inrättas en befattning som förste

inspektör i 24 lönegraden. Förste inspektören skall vara ställföreträdare

för nämndens direktör. Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, att

förste inspektören i Stockholms stad skall hänföras till 26 lönegraden med

hänsyn till de särskilt stora krav, som måste ställas på denna befattningshavare.

Kommissionens förslag har lämnats ulan erinran av såväl statskontoret

som allmänna lönenämnden. De sakkunnigas förslag om inrättande vid

nämnderna i Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län av två förste

inspektörsbefattningar i 24 lönegraden har godtagits av såväl arbetsmarknadskommissionen

som statskontoret och allmänna lönenämnden. Jag har

för min del intet att erinra mot arbetsmarknadskommissionens förslag i vad

det avser nu ifrågavarande tjänster. Jag tillstyrker sålunda inrättande av

en förste inspektörsbefattning i lönegrad 26 vid arbetsnämnden i Stockholm

samt en förste inspektörsbefattning i lönegrad 24 vid envar av länsarbetsnämnderna

i Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län.

De sakkunniga ha vidare föreslagit inrättande av befattningar som i nspektör

i lönegrad 2 2, vilka befattningar skola kunna användas dels

för inspektörer för arbetsförmedlingsärenden och dels för inspektörer vid

vissa specialförmedlingar. Arbetsmarknadskommissionens förslag innebär,

att i 22 lönegraden skall placeras en inspektör för arbetsförmedlingsärenden

vid samtliga nämnder med undantag av nämnderna i Stockholms stad, Göteborgs

och Bohus län samt Malmöhus län. Ifrågavarande inspektörer fungera

som ställföreträdare för nämndernas direktörer. Däremot skall placering i

22 lönegraden icke tillkomma arbetsförmedlingsinspektörer, vilka icke ha

uppdrag att vara ställföreträdare för direktören. Vidare har kommissionen

föreslagit, att två inspektörer vid huvudkontoret i Stockholm, vilka äro föreståndare

för tjänstemannaförmedlingen respektive expeditionen för partiellt

arbetsföra, skola placeras i 22 lönegraden. Statskontoret har avstyrkt inrättande

av befattningar i 22 lönegraden medan allmänna lönenämnden tillstyrkt

inrättande av dylika befattningar för arbetsförmedlingsinspektörer,

vilka äro ställföreträdare för länsarbetsdirektör, men avstyrkt inrättande avtjänster

av ifrågavarande slag för befattningshavare vid specialförmedlingarna.

Jag är för min del beredd att tillstyrka placering i 22 lönegraden av de

av kommissionen föreslagna befattningarna, då jag anser dessa intaga en särställning

i förhållande till övriga inspektörsbefattningar. Vad särskilt angår

de båda inspektörerna vid huvudkontoret i Stockholm, som äro föreståndare

för tjänstemannaförmedlingen respektive expeditionen för partiellt arbetsföra,

vill jag framhålla, att speciella kvalifikationer erfordras av befattningshavarna

i fråga, enär expeditionerna i viss mån äro rikscentraler var på sitt

område.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

49

Arbetsmarknadskommissionens förslag, att även inspektörerna i 22 lönegraden

skola benämnas förste inspektörer kan jag icke biträda.

För övriga inspektörer ha de sakkunniga föreslagit inrättande av befattningar

som inspektör i lönegrad 2 1. Häremot finnes från min sida

intet att erinra.

Av vad jag sålunda uttalat framgår, att jag icke kan tillstyrka arbetsförmedlingstjänstemännens

riksförbunds förslag rörande lönegradsplacering för

inspektörer.

De sakkunniga ha föreslagit, att kontorsföreståndare vid avdelningskontor

skola placeras i lönegraderna 22, 21, 18, 15 och 12, förste

assistenter i lönegraden 18 och assistenter i lönegraderna 15 och

12. Från personalorganisationernas sida ha framställts yrkanden om högre

löneställning för befattningarna. I vad förslaget avser lönegradsplaceringen

har detsamma i de avgivna yttrandena i övrigt lämnats utan annan erinran

än att statskontoret, liksom beträffande inspektörstjänstema, avstyrkt inrättande

av befattningar i 22 lönegraden. Jag finner mig böra tillstyrka de sakkunnigas

ifrågavarande förslag. Jag delar sålunda icke heller beträffande

förevarande befattningar statskontorets betänkligheter mot inrättande av

tjänster både i 22 och 21 lönegraderna. Med hänsyn till att kontorsföreståndare

äro chefer för sina avdelningskontor, finner jag vidare icke statskontorets

förslag att benämningen assistent skall användas för befattningarna

i fråga lämpligt. Däremot delar jag ämbetsverkets uppfattning, att kontorsföreståndare

bör uppföras i Ijänsteförteckningen utan angivande av klassbeteckning.

Vad i vissa yttranden anförts rörande löneställningen för de

förste assistenter, vilka skola vara konsulenter för det kvinnliga arbetsmarknadsområdet,

ger mig icke för närvarande anledning till särskilt uttalande,

liksom icke heller vad som yttrats om löneställningen för de förste assistenter

inom vissa länsarbetsnämnders kanslier, vilka skola handlägga administrativa

ärenden. Därest utvecklingen sedermera skulle giva vid handen, att dessa

befattningshavares löneställning bör bliva föremål för nytt övervägande, förutsätter

jag, att frågan kommer att upptagas till behandling av arbetsmarknadsstyrelsen.

Vad angår löneställningen för biträdespersonalen ha de sakkunniga

föreslagit, att tjänsterna skola helt anslutas till gällande tjänsteförteckningar

för civilförvaltningen. De sakkunniga ha sålunda föreslagit inrättande

av en befattning som kansliskrivare i lönegrad 11 vid varje nämnd. I övrigt

upptar de sakkunnigas förslag befattningar som kanslibiträde och förste

expeditionsvakt i lönegrad 7, som expeditionsvakt i lönegraderna 6 och 5

samt som kontorsbiträde i lönegrad 4. Arbetsmarknadskommissionen har vid

framläggande av sitt förslag till personalorganisation iakttagit vad de sakkunniga

förordat. Förslaget är sålunda uppgjort med tillämpning av de regler

för lönegradsplacering, som gälla inom andra områden av statsförvaltningen.

Jag kan därför biträda förslaget, dock med undantag för att jag

icke för närvarande anser mig böra förorda inrättandet av kansliskrivarbefattningar.

Skälen härför äro dels att utredning för närvarande pågår inom

It i han q till riksdagens protokoll 19i 7. 6 samt. Nr 227-228. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 227.

finansdepartementet rörande anställningsförhållandena för viss biträdespersonal

dels ock att arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbunds uttalande

rörande arbetsuppgifternas art och omfattning för de avsedda kansliskrivarna

synes mig göra det angeläget, att frågan om ifrågavarande befattningars inrättande

blir föremål för ytterligare övervägande. Till dess ställning kunnat

tagas till dessa spörsmål, synas mig de föreslagna kansliskrivarbefattningarna

alltå böra utgå ur förslaget till tjänsteförteckning och de för dem avsedda

göromålen i stället åläggas extra befattningshavare.

Jag har icke något att erinra emot att det centrala arbetsmarknadsorganet

fastställer löneförmånerna för deltidsanställd personal enligt i huvudsak

de grunder, som angivits av arbetsmarknadskommissionen. Jag anser

emellertid, att förmånerna böra fastställas att utgå i form av arvoden till dess

ställning tagits till frågan om förmåner av skilda slag för deltidsanställd

personal överhuvud taget i statsförvaltningen.

Liksom hittills bör det centrala arbetsmarknadsorganet äga fastställa storleken

av de ersättningar, som skola tillkomma arbetsförmedling sombud

av olika slag.»

I motionen 11:474 har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att förste

inspektören för arbetsförmedlingsärenden vid länsarbetsnämnden i Göteborgs

och Bohus län, liksom motsvarande befattningshavare vid arbetsnämnden i

Stockholms stad, skall hänföras till 26 lönegraden.

Personalens rekrytering, utbildning och befordringsgång m. in. (s. 229—

238). De sakkunniga ha uttalat, att några formella kompetenskrav icke böra

uppställas för länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingarnas personal, att

utbildningen av personalen inom verket bör ägnas särskild uppmärksamhet,

och att rekryteringen av personalen, med hänsyn till att några formella kompetenskrav

icke böra fastställas, måste ägnas den största omsorg. De hava

vidare uttalat sig för en i mesta möjliga mån fri över- och befordringsgång

mellan länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingens olika verksamheter.

I yttrandena ha i regel de sakkunnigas förslag tillstyrkts.

Arbetsmarknadskommissionens utredning har också upptagit ifrågavarande

spörsmål till behandling och kommissionen har därvid framlagt ett fullständigt

förslag till rekryteringens och utbildningens ordnande ävensom till

befordringsgång för aspirantanställd personal, och över detta förslag ha

statskontoret och allmänna lönenåmnden avgivit yttranden, däri statskontoret

framställt vissa erinringar rörande löneställningen för aspiranter.

För egen del har föredragande statsrådet i dessa ämnen anfört följande.

»I de avgivna yttrandena har de sakkunnigas förslag att några formella

kompetensfordringar icke skola uppställas för vinnande av första

anställning inom arbetsförmedlingen i de flesta fall tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. För min del är jag också beredd ansluta mig till detta förslag,

ty genom att avstå från att såsom kompetensfordring för vinnande av

första anställning uppställa krav på genomgången högre utbildning undgår

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

51

man att binda nyrekryteringen till en alltför snäv krels av sökande. Det

måste nämligen hållas i minnet, att arbetsförmedlingsarbetet är av den natur

att vid personalrekryteringen lämpliga personliga egenskaper samt praktiska

kunskaper om arbetslivet och kontakter med arbetsmarknadens parter regelmässigt

böra tillmätas större betydelse än förvärvad formell kompetens. Det

har också hitintills visat sig, att personer med angivna kvalifikationer blivit

lämpliga arbetsförmedlare trots avsaknad av nämnvärda teoretiska meriter.

Detta utesluter givetvis icke önskvärdheten av att befattningshavarna också

förvärvat dylika meriter. Inom vissa speciella områden av arbetsförmedlingen,

främst ungdomsförmedlingen, måste regelmässigt fordras, att vederbörande

före anställnings vinnande genomgått högre utbildning än folkskola, i vissa

fall t. o. m. akademisk utbildning.

Efter vunnen anställning, som under den första tiden bör ha karaktären

av provtjänstgöring, böra de anställda genomgå särskild utbildning,

som ger dem de speciella kunskaper, vilka fordras för ett riktigt fullgörande

av uppgifterna inom arbetsförmedlingen. Detta har framhållits av de sakkunniga

och även beaktats av arbetsmarknadskommissionen vid utarbetande

av det av kommissionen framlagda förslaget rörande utbildning och befordringsgång.

Kommissionen har nämligen förutsatt, att all nyanställd personal

skall genomgå en särskilt anordnad assistentkurs av tre månaders varaktighet,

innan behörighet vinnes att tillträda befattning såsom extra ordinarie

eller ordinarie befattningshavare i assistentlönegradema. Ytterligare utbildning

är planerad för aspiranter till högre befattningar inom arbetsförmedlingen.

Jag vill sålunda nämna, alt kommissionen i annat sammanhang förutsatt

att särskilda kortare instruktionskurser, liksom hittills, skola anordnas

såväl centralt som vid länsarbetsnämnderna. Vidare har kommissionen i samband

med sina anslagsäskanden för nästa budgetår hemställt om medel för

tryckning av en korrespondenskurs, vilken avses bliva obligatorisk för nyanställd

personal och skall inhämtas, innan vederbörande deltager i förenämnda

assistentkurs. Jag finner mig kunna uttala min anslutning till de av kommissionen

framlagda förslagen rörande ordnandet av utbildningen för arbetsförmedlingspersonalen.

Vidkommande löneställningen för rekryteringsperson

a 1 e n har arbetsmarknadskommissionen föreslagit, att nyanställd personal

under provtjänstgöringen och aspirantanställningen skall erhålla avlöning

som extra befattningshavare enligt av kommissionen i varje särskilt fall fastställd

lönegrad, i regel högst lönegraden Ex 10 och undantagsvis högst Ex 12.

Häremot ha vissa erinringar framställts av statskontoret och allmänna lönenämnden.

Statskontoret har sålunda ansett denna löneställning för hög med

hänsyn till att rekryteringspersonalen icke skall ha förvärvat någon formell

kompetens före provtjänstgöringens påbörjande. Lönenämnden bar för sin

del uttalat såsom ett önskemål, att avlöningsbestämmelsema för rekryteringspersonalen

vid arbetsförmedlingen och vissa andra verk, t. ex. postverket

och statens järnvägar, målte göras mera enhetliga. Det bör emellertid beaktas,

alt den rekryteringspersonal, varom här är fråga, regelmässigt haft ti
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 227.

digare utkomst på andra områden av arbetsmarknaden, och att här sålunda

gäller detsamma som när man inom andra statliga områden söker rekrytera

befattningar för arbetsledare bland arbetaranställda: lönen i den nya befattningen

måste sättas så, att den i varje fall uppgår till minst den lön, som

vederbörande åtnjutit i arbetaranställningen. I den mån rekryteringen sker

från andra grupper i samhället än nyss nämnts, ha vederbörande regelmässigt

genomgått högre utbildning, och även beträffande dessa gäller i flertalet

fall, att de, innan de taga anställning hos arbetsförmedlingen, innehaft anställning

på annat område i offentlig tjänst eller på den privata arbetsmarknaden.

Den personal, som rekryterar arbetsförmedlingen, är sålunda nästan

utan undantag äldre än den som vinner första anställning vid andra statliga

verk, t. ex. vid postverket och statens järnvägar. Med hänsyn till angivna omständigheter

anser jag icke, att lönerna för dem som nyanställas inom arbetsförmedlingen

kunna sättas lägre än enligt kommissionens förslag. Jag

har icke heller något att erinra emot att aspirant efter vunnen behörighetsförklaring

på sätt och villkor som kommissionen föreslagit förordnas till extra

ordinarie befattningshavare i 10 lönegraden.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att man skall eftersträva fri överoch

befordringsgång mellan olika grenar av arbetsförmedlingen och vill

framhålla, att sådan också bör ordnas mellan den centrala myndigheten och

de lokala arbetsförmedlingsorganen.

Frågan om befogenheten att tillsätta tjänsterna inom

arbetsförmedlingen synes böra prövas av Kungl. Maj :t i samband med utfärdandet

av instruktioner för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna.

Jag vill dock redan nu såsom min uppfattning uttala, att det synes mig

förefinnas praktiska skäl för att medgiva den centrala arbetsmarknadsmyndigheten

rätt att tillsätta samtliga tjänster för förste inspektörer och

inspektörer. Befattningarna i lägre lönegrader böra, åtminstone under viss

övergångstid, likaledes tillsättas av den centrala arbetsmarknadsmyndigheten.

Biträdes- och motsvarande befattningar synas dock böra från början

tillsättas av länsarbetsnämnderna. Då jag finner mig böra föreslå, att även

samtliga tjänster för assistenter och motsvarande åtminstone tills vidare skola

tillsättas av centralmyndigheten, äger detta samband med dels att

svårigheter eljest kunna uppstå att vid övergången till den nya organisationen

placera den personal, som tidigare varit anställd hos landsting och övriga

äldre huvudmän och som nu i vissa fall är placerad hos annan nämnd

än den, där landstingsanställningen innehafts, dels ock att befattningshavarna

synas mig böra konstitueras och förordnas att vara innehavare av viss

tjänst hos den offentliga arbetsförmedlingen med en tills vidare bestämd

placering och sålunda icke vid förordnandet bindas vid en bestämd nämnd. ^

Personalorganisationens omfattning m. m. (s. 238—254). Arbetsförmedlings

sakkunnig a ha icke för egen del framlagt nagot förslag till personalorganisation

vid ett förstatligande av arbetsförmedlingen utan ansett detta

böra ankomma på den centrala arbetsmarknadsmyndigheten. De hava i sina

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

53

kostnadsberäkningar utgått från vissa preliminära personalplaner, som innebära

en viss påbyggnad av de av arbetsmarknadskommissionen år 1945 fastställda

planerna. Med utgångspunkt härifrån ha de också föreslagit viss fördelning

av personalen på ordinarie och icke-ordinarie befattningar.

I de avgivna yttrandena hava olika synpunkter framkommit. Landsorganisationen

har understrukit vikten av att personalorganisationen förstärkes.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund har i sitt gemensamma

utlåtande framhållit vikten av att den utbyggnad som erfordras

sker successivt i nära anslutning till arbetsmarknadens behov och att organisationen

göres så elastisk som möjligt. I vissa yttranden har uttalats, att

personalorganisationen bör dimensioneras med hänsyn till behovet under

normala förhållanden, och i några yttranden har behovet av utbyggnad av

vissa grenar av organisationen särskilt framhållits, t. ex. när det gäller ungdomsförmedlingen

och yrkesvägledningen.

Arbetsmarknadskommissionens utredning innehåller en redogörelse för

principerna för utarbetande av det framlagda förslaget till ny personalorganisation,

vilket förslag tillkommit efter förhandlingar med vederbörliga personalorganisationer.

Kommissionens förslag innebär ett fullföljande av den år 1945 gjorda

översynen av personalorganisationen, vilken översyn då icke gällde specialförmedlingarna,

d. v. s. ungdomsförmedling och yrkesvägledning, tjänstemannaförmedling

och förmedling för partiellt arbetsföra. I förhållande till

1945 års personalplaner innebär det framlagda förslaget en ökning med 169

befattningar från 1 373 till 1 542 men i förhållande till det faktiska personalläget

vid utgången av december 1946 en ökning med 103 befattningar, ökningen

med 169 befattningar fördelar sig så, att 90 nya befattningar, av vilka eu

del dock redan finnas i form av arvodesbefattningar, tillföras specialförmedlingarna,

att 13 nya befattningar avse föreståndarbefattningar för nya kontor

och expeditioner, vilka enligt det föregående beräknats skola inrättas,

att den övriga förmedlingsorganisationen funnits böra tillföras 27 nya befattningar

med hänsyn till ökade arbetsuppgifter, att sjuksköterskeförmedlingar

beräknats skola inrättas och komma att kräva 11 nya befattningar,

samt att 17 kansliskrivare- och 11 skrivbiträdestjänster beräknats skola tillkomma.

Arbetsmarknadskommissionens förslag i jämförelse med dels personalläget

i december 1946 dels ock nu gällande personalplaner framgår närmare av

omstående tablå.

Av utredningen framgår därjämte, att antalet befattningshavare sysselsatt

med krisuppgifter vid utgången av år 1946 utgjorde 343, och att befattningshavare

för ifrågavarande uppgifter, vilka icke ingå i ovanstående tablå,

skola hänföras till arbetsförmedlingens krisorganisation.

Vidkommande de 1 542 befattningarnas fördelning å ordinarie

och icke-ordinarie anställningsform har kommissionen anfört,

att i det till de sakkunnigas betänkande fogade förslaget till personalorganisation

i anslutning till de av de sakkunniga i betänkandet angivna rikt
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 227.

1945 års

personal- planer

Personal- läget i dec.

1946

Nu fram- lagt förslag

347

352

366

520

551

628

867

903

994

239* 1

227

252

247

262

265

20

47

31

506

536

548

1373

1439

1542

Länsarbetsnämnder och huvudkontor:

Kanslipersonal (inberäknat biträdespersonal)

Förmedlingspersonal ......................

Summa

Avdelningskontor:

Föreståndare...................

Förmedlingspersonal ...........

Biträdespersonal (kanslipersonal).

Summa

Totalsumma

1 Därav 12 kontor ännu ej i verksamhet på grund av olösta lokal- och personalfrågor.

linjerna upptagits 530 befattningar såsom ordinarie, motsvarande 40 procent

av det till 1 341 uppgående sammanlagda antalet befattningar, medan 579

eller 43 procent upptagits såsom extra ordinarie, 143 eller 11 procent såsom

extra samt 89 eller 6 procent såsom arvodesbefattningar för deltidsanställd

personal.

Kommissionen har i de nu framlagda förslagen till personalplaner uppfört

475 befattningar å ordinarie stat eller 30,5 procent av hela antalet befattningar,

medan 744 eller 48,5 procent uppförts såsom extra ordinarie och

224 eller 14,5 procent uppförts såsom extra befattningar. Vidare ha 99 befattningar

eller 6,5 procent upptagits såsom arvodesbefattningar för deltidsanställd

personal.

Kommissionen har förklarat, att den vid upprättandet av sitt förslag beträffande

anställningsformerna i huvudsak följt de av de sakkunniga angivna

principerna för personalens fördelning å olika slag av anställningsformer,

men i vissa hänseenden ha avvikelser befunnits motiverade.

I de av statskontoret och allmänna lönenäntnden avgivna yttrandena över

kommissionens förslag till personalorganisation har endast statskontoret berört

frågan om personalorganisationens utbyggnad och därvid framhållit behovet

av elasticitet i organisationen men också uttalat farhågor för att den

föreslagna organisationen i nuvarande läge blir alltför omfattande. Däremot

ha åtskilliga kowimunala myndigheter i anslutning till de sakkunnigas betänkande

uttalat önskemål om förstärkning av personalen vid kontoren i

respektive kommuner.

Föredragande statsrådet har rörande personalorganisationens omfattning

m. m. för egen del uttalat följande.

»Vad till en början angår omfattningen av personalorganisationen

för arbetsförmedlingen får jag anföra följande.

Ehuru arbetsförmedlingen erhållit en betydligt ökad personalorganisation,

sedan den blev provisoriskt förstatligad våren 1940, har den likväl ännu

icke uppnått den storlek och effektivitet, som kan anses erforderlig för att

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

55

den skall kunna i alla avseenden fylla sin uppgift. Behovet av förstärkning

och effektivisering av personalorganisationen har också understrukits av,

hland andra, huvudorganisationerna för arbetsmarknadens parter i de av

dem över de sakkunnigas betänkande avgivna yttrandena. Å andra sidan

har i vissa yttranden uttalats, att försiktighet bör iakttagas, när det gäller

utbyggnaden av personalorganisationen, att organisationen bör avpassas med

hänsyn till ett normalt läge på arbetsmarknaden och att den överhuvudtaget

bör vara elastisk för att kunna helt följa växlingarna i personalbehovet

med hänsyn till från tid till annan växlande konjunkturförhållanden.

Det är enligt min mening självfallet, att den mera permanenta personalorganisationen

för arbetsförmedlingen måste dimensioneras uteslutande med

tanke på vad man kan kalla normala arbetsuppgifter. Omfattningen av dessa

uppgifter torde emellertid komma att växla i relativt hög grad, varför personalorganisationen

bör besitta ett betydande mått av elasticitet. Detta synes

mig också ha beaktats av arbetsmarknadskommissionen vid framläggandet

av förslaget till personalorganisation. Förslaget innebär visserligen

en ökning av antalet befattningar för arbetsförmedlingens normalorganisation

med 169, om jämförelse göres med det antal befattningar, som upptogs

i de av kommissionen i maj månad 1945 fastställda personalplanerna, och

med 103, om man jämför med det faktiska antalet befattningshavare, som

voro sysselsatta inom arbetsförmedlingen i december 1946, men den sålunda

föreslagna ökningen synes mig — bortsett från 17 kansliskrivarbefattningar

— vara av kommissionen tillfredsställande motiverad. Av de 169 nya befattningarna

hänföra sig sålunda icke mindre än 90 till sådana grenar av

arbetsförmedlingen, som icke blevo beaktade i samband med uppgörandet

av 1945 års personalplaner, nämligen till tjänstemannaförmedlingen, ungdomsförmedlingen

och expeditionerna för partiellt arbetsföra, och denna

ökning kan betecknas såsom nödvändig för att ifrågavarande grenar skola

kunna bliva på tillbörligt sätt tillgodosedda. Det må i sammanhanget särskilt

erinras om att medan kommissionen för expeditionerna för partiellt

arbetsföra räknat med ett sammanlagt antal befattningshavare av 69, kommittén

för partiellt arbetsföra för samma förmedlingsverksamhet beräknat

ett behov av 141 befattningshavare. Ökningen i övrigt, d. v. s. med 79 befattningar,

fördelar sig så, att 13 befattningar äro föranledda av att 13 nya

avdelningskontor skola inrättas, att 17 kansliskrivartjänster föreslås tillkomma

vid länsarbetsnämndernas kanslier, att 11 skrivbiträdestjänster föreslås

inrättade vid avdelningskontor och att 11 nya befattningar beräknas

bliva erforderliga vid bifall till avgivet särskilt förslag om organiserande av

sjuksköterskeförmedlingar. De återstående 27 befattningarna äro föranledda

av ökade behov av personal vid vissa huvud- och avdelningskontor.

Det bör också beaktas, att av de nu föreslagna 1 542 befattningarna 99

äro avsedda för deltidsanställd personal och att i antalet också ingår rekryteringspersonal,

som är under utbildning, och vidare att alla de i personalplanerna

uppförda nya befattningarna icke omedelbart äro avsedda att tillsättas.

Enligt vad kommissionen i samband med anmälan om medelsbeho
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 227.

vet till avlöningar för nästa budgetår framhållit, skola nämligen de nya befattningarna

icke tillsättas, förrän behovet av var och en av dem är klart

konstaterat. Kommissionen har emellertid ansett lämpligt att redan nu i

personalplanerna uppföra alla de befattningar, som beräknas komma att bli

erforderliga icke endast i samband med utan även under tiden närmast efter

arbetsförmedlingens slutliga förstatligande. Jag delar kommissionens uppfattning

om lämpligheten härav.

Jag finner mig alltså kunna i stort sett godtaga kommissionens beräkningar

av personalbehovet för den offentliga arbetsförmedlingen efter dess

slutliga förstatligande. Jag har i stort sett icke heller något att erinra mot

de av kommissionen framlagda förslagen rörande befattningarnas

fördelning å olika lönegrader.

I två olika hänseenden föranleda emellertid mina ställningstaganden i det

föregående ändringar i kommissionens förslag. Jag har sålunda

anfört, att jag icke är beredd att nu förorda inrättande av befattningar

som kansliskrivare vid länsarbetsnämnderna. Till följd härav böra

de 17 av kommissionen upptagna kansliskrivarbefattningarna utgå. Av mitt

förslag om bibehållande av en särskild länsarbetsnämnd i Stockholms län

följer å andra sidan, att för denna länsarbetsnämnds kansli måste tillkomma

följande 12 befattningar, nämligen en länsarbetsdirektör i lönegraden

A 28, 1 inspektör (för arbetsförmedlingsärenden) i A 22, 1 inspektör (för

socialhjälpsärenden) i Eo 21, två förste assistenter i Eo 18 för ärenden

rörande det kvinnliga arbetsmarknadsområdet och för administrativa ärenden

m. m., ett kanslibiträde i A 7, en expeditionsvakt i Eo 6, 1 kontorsbiträde

i A 4, ett kontorsbiträde i Eo 4, 2 skrivbiträden i Eo 2 och ett

skrivbiträde i Ex 2. Vidare bör för huvudkontoret vid länsarbetsnämnden

i Stockholms län beräknas 1 förste assistent i lönegraden A 18, 2 assistenter

i A 15, 2 assistenter i Eo 12 samt 2 extra eller extra ordinarie assistenter

i Ex 12, Ex 10, Ex 8 eller Eo 10. Samtidigt skall emellertid den föreslagna

personalorganisationen för arbetsnämnden i Stockholms stad och

dess huvudkontor minskas med 2 inspektörer i lönegraden Eo 21 (för arbetsförmedlingsärenden

och socialhjälpsärenden), 1 förste assistent i Eo 18 för

det kvinnliga arbetsmarknadsområdet, 1 kontorsbiträde i A 4, 1 skrivbiträde

i Eo 2 och 1 skrivbiträde i Ex 2 respektive med 1 förste assistent i

A 18, 2 assistenter i A 15, 2 assistenter i Eo 12 och 1 extra assistent. Den

sammanlagda ökningen till följd av att länsarbetsnämnden i Stockholms

län bibehålies uppgår alltså till 7 befattningar.

Vidkommande kommissionens förslag om befattningarnas fördelning

å ordinarie och icke-ordinarie tjänster finner

jag detsamma tillfredsställande, då det kan anses tillgodose skäliga krav på

elasticitet i personalorganisationen. Jag kan alltså icke, såsom bland andra

vissa personalorganisationer yrkat, förorda att ordinarie befattningar inrättas

i större omfattning. Beträffande de av kommissionen föreslagna ordinarie

kanslibiträdesbefattningarna vill jag särskilt anföra, att jag, oaktat utredning

rörande de högre biträdesbefattningarna pågår inom finansdeparte
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

57

mentet, icke anser hinder mot upptagande av ifrågavarande befattningar å

ordinarie stat föreligga med hänsyn till att befattningshavarna avses skola

tjänstgöra som redogörare hos länsarbetsnämnderna.

Jag delar kommissionens uppfattning, att å den personalför teckning,

som fastställes av Kungl. Maj:t, befattningarna icke böra fördelas å

de olika länsarbetsnämnderna m. m. Det bör få ankomma på det centrala

arbetsmarknadsorganet dels att fastställa personalförteckning beträffande de

befattningar, som icke upptagas å den av Kungl. Maj:t fastställda förteckningen

och dels att fördela de i de sålunda fastställda personalförteckningarna

upptagna befattningarna på de olika lokala arbetsmarknadsorganen.

Jag vill slutligen framhålla, att jag självfallet förutsätter, att de i personalförteckningarna

uppförda befattningarna icke komma att tillsättas i vidare

mån än detta av det centrala arbetsmarknadsorganet prövas vara med hänsyn

till arbetsuppgifterna oundgängligen erforderligt. Vad särskilt angår de

nya befattningar, som av kommissionen beräknats erforderliga i samband

med ett övertagande av sjuksköterskeförmedlingen, få dessa givetvis icke

upptagas i den personalförteckning, som skall fastställas av det centrala arbetsmarknadsorganet,

förrän Kungl. Maj:t tagit slutlig ställning till frågan

om denna förmedlings hänförande till den offentliga arbetsförmedlingen.

Vad i förevarande sammanhang anförts gäller i sin helhet arbetsförmedlingens

normalorganisation. Frågan om personal för arbetsförmedlingens

krisuppgifter behandlas i det följande i samband med anslagsfrågorna.»

Det av föredragande statsrådet beräknade behovet av personal samt befattningarnas

fördelning på ordinarie och icke-ordinarie tjänster framgår

av vid propositionen fogade bilagor 2—4.

I motionen II: 477 har hemställts, att personalförteckningen för arbetsförmedlingen

måtte utökas med 24 dispensärkuratorer.

Vissa övergångsfrågor (s. 254—263). Efter att ha lämnat redogörelse för

vad arbetsförmedlingssakkunniga anfört rörande uppkommande övergångsfrågor

i samband med det definitiva förstatligandet av arbetsförmedlingen

och för innehållet i yttrandena i anledning härav samt för vad arbetsmarknadskommissionen

anfört i sin utredning har föredragande statsrådet anfört

följande.

»Såsom jag tidigare anfört, bör tidpunkten för arbetsförmedlingens definitiva

förstatligande enligt min mening sättas till den 1 januari 1948. I samband

med övergången till den nya organisationen uppkomma vissa övergångsspörsmål,

som fordra särskild uppmärksamhet.

Vad först angår de inventarier, som övertagits från de tidigare huvudmännen

i samband med arbetsförmedlingens provisoriska förstatligande

år 1940 och vilkas värde uppskattats till ett belopp av i runt tal 194 550 kronor,

ha de sakkunniga förutsatt, att dessa inventarier komma att överlåtas

till statsverket utan att de tidigare huvudmännen framställa anspråk på ersättning.

Skäl för att så bör ske är, att de tidigare huvudmännen bli befriade

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr 227.

från kostnader för arbetsförmedlingsverksamheten i fortsättningen genom

att staten helt övertager verksamheten och att staten tidigare lämnat bidrag

till anskaffningen av praktiskt taget alla de ifrågavarande inventarierna. I

de avgivna yttrandena ha de tidigare huvudmännen ej heller framställt erinringar

mot de sakkunnigas ifrågavarande förslag. Jag utgår därför från att

inventarierna komma att utan särskild föreskrift härom överlåtas utan ersättning.

Vidkommande därefter från tidigare huvudmän övertagna befattningshavares

övergång till den nya arbetsförmedlingsorganisationen

synes det mig icke möjligt att nu taga slutlig ställning till alla i samband

därmed uppkommande frågor. Självfallet är, att dessa, som enligt de

sakkunnigas uppgift uppgå till ett antal av något över 300, i mån av lämplighet

böra beredas fortsatt anställning och alltså överflyttas till befattningar

inom den nya organisationen. I fråga om sättet för deras överflyttande håller

jag före, att de regelmässigt böra förordnas å befattningar i den nya organisationen

efter ansökningsförfarande. Därvid synas emellertid, såsom de

sakkunniga jämväl ha förutsatt, vissa av de ifrågavarande befattningshavarna

böra tillförsäkras skälig företrädesrätt att övergå till de nya befattningarna.

Detta synes böra ske på så sätt, att företrädesrätt beredes dem att ifrågakomma

till ordinarie befattningar framför andra lika lämpliga sökande. Denna

företrädesrätt synes mig — i nära anslutning till vad de sakkunniga och arbetsförmedlingstjänstemännens

riksförbund föreslagit — böra gälla sådan

personal, som vid tiden för det provisoriska förstatligandet år 1940 innehade

ordinarie anställning eller däremot svarande anställning hos tidigare huvudman.

Såsom likvärdig med ordinarie tjänst synes mig böra förstås stadigvarande

anställning under en tid av tre år omedelbart före tidpunkten för det

provisoriska förstatligandet år 1940. En ytterligare förutsättning för företrädesrätten

måste givetvis vara, att vederbörande befattningshavare innehaft

fortlöpande anställning inom arbetsförmedlingen eller hos arbetsmarknadskommissionen

under hela tiden efter det provisoriska förstatligandet intill tidpunkten

för övergången till den nya organisationen, övrig hos tidigare huvudmän

anställd personal synes mig icke böra tillförsäkras någon särskild

rätt att övergå till befattningar inom den omorganiserade arbetsförmedlingen

men bör, såsom redan framhållits, i mån av lämplighet få övergå till den

förstatligade arbetsförmedlingen.

I samband med överförandet av från tidigare huvudmän övertagen personal

till den nya arbetsförmedlingsorganisationen bör ställning också tagas

till den av de sakkunniga till behandling upptagna frågan om rätt för dessa

befattningshavare att, om de så önska, vara bibehållna vid de löneförmåner

m. m., som tillkommit dem hos de tidigare huvudmännen. Dylik rätt har

gällt under tiden för arbetsförmedlingens provisoriska förstatligande, och de

sakkunniga ha föreslagit, att samma rätt skall fortfara att gälla, samt att

statsverket skall — liksom skett under tiden för det provisoriska förstatligandet

-—- svara jämväl för uppkommande löneskillnadskostnader. Arbetsförmedlingstjänstemännens

riksförbund har för sin del framställt yrkande av

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

59

innebörd, att vederbörande befattningshavare skola tillförsäkras de förmåner,

som de skulle ha åtnjutit, därest de kvarstått i tjänst hos sin tidigare

huvudman ända fram till tiden för det slutliga förstatligandet av arbetsförmedlingen,

d. v. s. att hänsyn skall tagas även till de löneförbättringar, som

förutvarande huvudman kan ha beslutat för med arbetsförmedlingstjänstemän

tidigare likställda befattningshavare i huvudmannens tjänst. För egen

del finner jag mig såtillvida kunna tillstyrka vad som föreslagits, att befattningshavare,

som efter det slutliga förstatligandet förordnas å befattning

vilken i lönehänseende eller med hänsyn till andra förmåner medför sämre

villkor än dem han skulle ägt åtnjuta, om han den 31 december 1947 kvarstått

i sin tidigare befattning hos landstinget eller kommunen, tillförsäkras

rätt att bibehålla de med denna befattning förenade löneförmånerna i stället

för den avlöning och de övriga förmåner, som skulle tillkomma honom såsom

statstjänsteman. I anledning av det av arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund

framställda yrkandet vill jag framhålla, att hänsyn bör få tagas endast

till generella löneförbättringar, som självfallet skulle kommit även arbetsförmedlingstjänstemännen

till godo, om dessa fortfarande varit landstings- eller

kommunalanställda. Den omständigheten, att enstaka personalgrupper, som

tidigare varit i lönehänseende likställda med vissa arbetsförmedlingstjänstemän,

uppflyttats till högre lönegrad eller eljest fått förbättrade löneförmåner,

bör däremot icke medföra rätt för ifrågavarande arbetsförmedlingstjänstemän

att räkna sig dessa löneförhöjningar till godo. Mot förslaget att kostnaderna

för de ökade förmåner, som kunna bliva en följd av sålunda angiven

övergångsbestämmelse, skola i sin helhet bestridas av statsverket, har jag

intet att erinra.

Arbetsmarknadskommissionen har i anslutning till frågan om den från

tidigare huvudmän övertagna personalens överförande till den nya organisationen

framlagt förslag om att Kungl. Maj:t skulle utverka riksdagens bemyndigande

att till övergångsstat föra sådan personal, som icke kan

placeras å motsvarande befattningar i den nya organisationen, därvid skyldighet

dock skulle stadgas för till övergångsstat förd befattningshavare att

uppehålla annan av den centrala arbetsmarknadsmyndigheten anvisad befattning

hos arbetsförmedlingen, vilken befattning i dylikt fall icke skulle

tillsättas i vanlig ordning. För egen del är jag icke beredd att nu tillstyrka,

att en övergångs- eller indragningsstat inrättas, enär behovet därav icke nu

kan med säkerhet bedömas. Skulle svårigheter uppkomma att placera några

av de nuvarande befattningshavarna å motsvarande befattningar i den nya

organisationen, förutsätter jag — i överensstämmelse med vad jag anfört vid

behandlingen av motsvarande spörsmål beträffande arbetsmarknadsstyrelsen

— att vederbörande skola kunna förordnas att uppehålla lägre befattningar

men därvid tillerkännas löneförmåner, vilka moih -ra de tidigare utgående.

Därefter bör frågan om denna personals slutliga anställningsförhållanden

eller eventuella förtidspensionering, måhända genom tidigare huvudmans

försorg, bli föremål för slutligt ställningstagande så snart ske kan. Huru

dessa spörsmål slutligt skola lösas blir i viss mån beroende av ställningsta
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande nr 227.

gandet till det av de sakkunniga framlagda förslaget om att staten skulle

helt övertaga de tidigare huvudmännens pensionsförpliktelser.

I fråga om pensioneringens ordnande för den personal, som

innehaft anställningar hos tidigare huvudmän eller som tillträtt sina anställningar

under tiden för det provisoriska förstatligandet skall givetvis gälla, att

ifrågavarande befattningshavare skola i vanlig ordning bliva underkastade

gällande tjänste- och familjepensionsreglementen i och med att vederbörande

tillträda ordinarie eller extra ordinarie befattningar i statens tjänst. Tillgodoräknande

av tid för anställning hos den offentliga arbetsförmedlingen dessförinnan

såsom tjänstår i pensionshänseende bör få prövas av Kungl. Maj:t

enligt i tjänstepensionsreglementet givna bestämmelser. Vad särskilt angår

tid, varunder vederbörande varit anställd hos tidigare huvudman, synes mig

dock tillgodoräkningsfrågan böra bliva föremål för ytterligare utredning.

Såsom arbetsmarknadskommissionen framhållit, synes nämligen staten icke

ha anledning att övertaga äldre huvudmäns pensionsförpliktelser utan att

dessa huvudmän bereda staten skälig ersättning för den skyldighet, som staten

förutsatts skola övertaga och de tidigare huvudmännen befrias från. Jag

avser för den skull inom en nära framtid föreslå Kungl. Maj:t att tillkalla

särskilda sakkunniga med uppdrag att upptaga förhandlingar med de äldre

huvudmännen härom. Vad jag sålunda anfört om övertagande av pensionsskyldigheten

för ännu icke pensionerade gäller jämväl frågan om övertagandet

av pensionsförpliktelsema för redan pensionerad personal. Kostnaderna

för deras fortsatta pensionering böra alltså, tills nyssnämnda utredning

verkställts och därpå grundade förslag prövats, liksom hittills bestridas

av de tidigare huvudmännen med bidrag av statsmedel.

I avvaktan på resultatet av den ytterligare utredningen rörande pensionsfrågan

för den från tidigare huvudmän övertagna personalen synes, i mån

som pensionsfrågor uppkomma, ställning få tagas till dessa från fall till

fall.

Vad angår kommissionens förslag därom, att i personalförteckning uppförd

ordinarie befattning icke bör slutligt tillsättas,

därest den som finnes böra ifrågakomma till befattningen icke räknar en anställningstid

i arbetsförmedlingens eller därmed jämförlig tjänst av minst tre

år, finner jag de av kommissionen härför anförda skälen ha fog för sig. Befattningen

synes dock icke, såsom kommissionen föreslagit, böra uppehållas

genom att befattningshavaren beredes extra ordinarie i stället för ordinarie

anställning. Riktigare synes vara, att vederbörande förordnas att tills vidare

uppehålla befattningen mot åtnjutande av vikariatslön.

Beträffande ordningen för befattningarnas tillsätta nd

e har jag icke något att erinra mot vad arbetsmarknadskommissionen föreslagit.

Tiden före den 1 januari 1948 torde böra utnyttjas härför.

Vad slutligen angår personalen; löneförmåner under tiden

den 1 juli — 31 december 1947 synes det böra få ankomma på

Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser härom med beaktande av

den beslutade löneregleringen.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

61

Det torde vidare få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser,

som i övrigt befinnas erforderliga.»

Anslagsberäkningar.

Anslagsuppdelningen (s. 264—266). Föredragande statsrådet har i anslutning

till vad han i det föregående förordat beträffande tidpunkten för omorganisationen

anmält, att anslag böra anvisas för första hälften av budgetåret

1947/48 såväl till statens arbetsmarknadskommission: avlöningar och

omkostnader som till länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:

avlöningar och omkostnader. Vad angår tiden från och med den 1 januari

1948 har föredragande statsrådet i enlighet med ett av arbetsmarknadskommissionen

avgivet förslag ansett medel böra anvisas till avlöningar

och omkostnader för arbetsmarknadsstyrelsen och för den offentliga arbetsförmedlingen,

därvid medelsanvisningar böra avse vederbörliga normalorganisationer,

medan särskilda medelsanvisningar böra ske till arbetsmarknadsstyrelsen:

krisorganisationen och till den offentliga arbetsförmedlingen:

krisorganisationen.

Anslag till avlöningar för det centrala arbetsmarknadsorganet (s. 266—

272). För budgetåret 1945/46 uppgingo avlöningskostnaderna för det centrala

arbetsmarknadsorganet till 3 306 000 kronor, varav på det centrala organet

belöpte 2 967 000 kronor, medan återstoden hänförde sig till kostnader

för exempelvis praktikanter inom ungdomsförmedlingen, vilka tjänstgjort

inom den lokala organisationen men avlönats från kommissionens avlöningsanslag.

För innevarande budgetår beräknas avlöningsanslaget, som

är anvisat med ett förslagsvis beräknat belopp av 2 650 000 kronor, komma

att belastas med 2 725 000 kronor.

Sammanlagda årsbeloppet av löner, inberäknat samtliga tillägg, till personalen

å socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå utgör ca 110 000 kronor.

För nästa budgetår har föredragande statsrådet, som lämnat en redogörelse

för arbetsmarknadskommissionens förslag till beräkning av arbetsmarknadsstyrelsens

avlöningsanslag för hela budgetåret 1947/48, beräknat

anslagsbehovet till statens arbetsmarknadskommission: avlöningar för tiden

1 juli—31 december 1947 till 1 500 000 kronor. Härvid ha beräknats nya

kostnader under anslaget på grund av, bland annat, överförande av vissa

arbetsuppgifter till arbetsmarknadskommissionen från utlänningskommissionen

och genomförandet av en provisorisk lönereglering för arbetsmarknadskommissionens

personal i anslutning till den allmänna löneregleringen.

För arbetsmarknadsstyrelsen har föredragande statsrådet framlagt förslag

till dels personalförteckning dels ock enligt angivna beräkningsgrunder avlöningsstat,

som här återgives.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande nr 227.

Belopp kronor

Styr. Budgetåret

fungerar hela 1947/48

budgetåret (''/i—S0/6 48)

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . . 690 000 345 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis................... 87 000 43 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, för
slagsvis

.................................. 1 680 000 840 000

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, för
slagsvis

.................................. 25 000 12 500

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 138 000 69 000

Summa 2 620 000 1 310 000.

Förevarande anslag har alltså för nästa budgetår föreslagits skola upptagas

med 1 310 000 kronor.

Anslag till omkostnader för det centrala arbetsmarknadsorganet (s. 272

—275). Till statens arbetsmarknadskommission: omkostnader för tiden den

1 juli—31 december 1947 beräknar föredragande statsrådet 425 000 kronor

eller hälften av det belopp, varmed anslaget upptagits för innevarande budgetår,

och till arbetsmarknadsstyrelsen: omkostnader för senare hälften av

budgetåret 1947/48 390 000 kronor eller, med viss avrundning, hälften av

det belopp, som arbetsmarknadskommissionen beräknat för helt budgetår.

Anslag till arbetsmarknadsstyrelsen: krisorganisationen (s. 275—276).

För krisorganisationen har beräknats vissa av föredragande statsrådet angivna

extra ordinarie befattningar, och under anslaget har ansetts böra uppföras

två anslagsposter, nämligen en till avlöningar, för helt budgetår beräknad

till 550 000 kronor, och en till omkostnader, beräknad till 105 000 kronor

för helt budgetår, båda posterna förslagsvis beräknade.

För senare hälften av budgetåret 1947/48 har föredragande statsrådet i

enlighet härmed funnit böra anvisas till arbetsmarknadsstyrelsen: krisorganisationen

325 000 kronor.

Anslag till avlöningar för de lokala arbetsmarknadsorganen (s. 277—285).

Föredragande statsrådet har under denna rubrik angivit, vilka befattningar

som vid bifall till vad han i det föregående föreslagit komma att uppföras på

personalförteckningen för den offentliga arbetsförmedlingen efter dess omorganisation.

Härefter har föredraganden lämnat en redogörelse för det förslag rörande

beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår, som avgivits av arbetsmarknadskommissionen

och av vilken framgår, att avlöningskostnaderna för

normalorganisationen vid tillämpning av nu gällande avlöningsbestämmelser

komma att uppgå till 10 783 000 kronor, däri då jämväl inräknats kostnaderna

för kristillägg och provisoriskt avlöningstillägg, och vid tillämpning av

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227. 63

de från och med den 1 juli 1948 gällande avlöningsbestämmelserna till

12 546 000 kronor.

Föredraganden har härefter anmält, att medelsbehovet för första halvåret

av budgetåret 1947/48 till länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna

kan beräknas till 5 825 000 kronor mot en beräknad kostnad, så vitt

nu kan bedömas, av 10 455 000 kronor under innevarande budgetår. De under

nästa budgetår uppkommande merkostnaderna, som beräknats, hänföra

sig till dels utbyggnad i viss omfattning av specialförmedlingar dels ock kostnader

för genomförande av en provisorisk lönereglering för arbetsförmedlingspersonalen

i anslutning bli den allmänna löneregleringen.

För tiden den 1 januari—30 juni 1948 har föredragande statsrådet beräknat

medel''''behovet under anslaget till den offentliga arbetsförmedlingen: avlöningar

till 6 250 000 kronor, vilken beräkning hänför sig till följande förslag

till avlöningsstat.

1. Avlöningar bil ordinarie tjänstemän, förslags
vis

....................................

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ..............

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ..............................

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke
ordinarie

tjänstemän, förslagsvis .........

5. Pensionskostnader för av förutvarande huvud
män

pensionerade befattningshavare, förslagsvis

................................

6. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................

Summa 12 500 000 6 250 000.

Det må framhållas, att föredraganden vid beräkning av medelsbehovet utgått

från att alla befattningar som upptagits i personalplanerna för den offentliga

arbetsförmedlingen icke komma att vara tillsatta under budgetåret

1947/48. Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har

sålunda nedräknats med ett belopp av 100 000 kronor för bden den 1 januari

—30 juni 1948.

Anslag till omkostnader för de lokala arbetsmarknadsorgancn (s. 285—

289). För innevarande budgetår beräknas anslaget till länsarbetsnämnderna

och arbetsförmedlingsanstalterna: omkostnader, vilket i riksstaten är uppfört

med ett förslagsanslag av 3 300 000 kronor, komma att belastas med ett belopp

av 3 930 000 kronor. Med utgångspunkt härifrån beräknar föredragande

statsrådet medelsbehovet under ifrågavarande anslag för tiden den 1 juli—

31 december 1947 till 1 965 000 kronor.

Belopp

en förstatligade

arbetsförraedl.

fungerar hela

budgetåret

3 740 000

260 000

7 710 000

1 500

100 000

688 500

kronor

Budgetåret

1947/48

(Vi—8% 1948)

1 870 000

130 000

3 855 000

750

50 000

344 250

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr 227.

Anslagsbehovet för den offentliga arbetsförmedlingen: omkostnader för tiden

den 1 januari—30 juni 1948 har av föredragande statsrådet beräknats

till 1 765 000 kronor, därvid statsrådet funnit anslagsbehovet kunna beräknas

till något lägre belopp än det av arbetsmarknadskommissionen uppgivna.

Anslag till den offentliga arbetsförmedlingen: krisorganisationen (s.

289—291 i propositionen). Föredragande statsrådet har lämnat en redogörelse

för det av arbetsmarknadskommissionen beräknade personalbehovet för krisuppgifter

— omfattande byggnadsreglering, utlänningsverksamhet, förrådsverksamhet,

omflyttning av arbetskraft till skogsbruket samt utgivande av

skogsarbetarpremier ävensom jordbrukshjälp i form av s. k. ungdomsberedskap

— under budgetåret 1947/48 och det i anslutning härtill beräknade medelsbehovet

för avlöningar till ifrågavarande personal, vilket medelsbehov

upptagits med ett förslagsvis beräknat belopp av 1 450 000 kronor. För omkostnader

har kommissionen beräknat ett medelsbehov av 340 000 kronor

med angiven fördelning.

Föredragande statsrådet, som godtagit kommissionens sålunda framlagda

beräkningar, har funnit ett förslagsanslag böra anvisas till krisorganisationens

avlöningar och omkostnader av 795 000 kronor för tiden den 1 januari

—30 juni 1948.

Utskottet.

Kungl. Maj ds i förevarande proposition nr 239 framlagda förslag innebära,

dels att ett stadigvarande centralt ämbetsverk under namn av arbetsmarknadsstyrelsen

skall inrättas och övertaga de uppgifter på arbetsmarknadsområdet,

vilka för närvarande åligga statens arbetsmarknadskommission

samt arbetsmarknadsbyrån i socialstyrelsen, dels ock att den offentliga

arbetsförmedlingen, som med stöd av den ännu i vissa delar gällande tjänstepliktslagen

är provisoriskt förstatligad, skall definitivt omhändertagas av staten.

Organisationen för såväl arbetsmarknadsstyrelsen som arbetsförmedlingen

föreslås avpassad med hänsyn till de arbetsuppgifter, som beräknas

komma att åvila respektive organ under normala förhållanden på arbetsmarknaden.

Av krisförhållanden föranledda arbetsuppgifter skola handläggas

inom särskilda krisdelar av vederbörliga organ, och dessa krisdelar förutsättas

alltså skola indragas i samband med att krisförhållandena upphöra.

Vid sin granskning av Kungl. Maj ds proposition har utskottet funnit frågorna

om inrättande av ett permanent centralt arbetsmarknadsorgan och om

definitivt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen vara tillfredsställande

utredda och de för arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga

arbetsförmedlingen föreslagna organisationerna vara i huvudsak så avpassade

och uppbyggda, att riksdagen nu synes böra fatta beslut i anledning av

Kungl. Maj ds proposition. Utskottet har alltså funnit sig kunna i huvudsak

tillstyrka Kungl. Maj ds förslag, varav följer att utskottet avstyrker de likalydande

motionerna 1:320 och 11:476, vari hemställts, att riksdagen måtte

avslå Kungl. Maj ds förevarande proposition.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

65

Arbetsmarknadsstyrelsen. Kungl. Maj:ts förslag att ett centralt ämbetsverk,

arbetsmarknadsstyrelsen, skall inrättas från och med den 1 januari

1948 med uppgift att handlägga de frågor, som avse samhällets arbetsmarknadspolitiska

åtgöranden, har utskottet funnit sig böra tillstyrka. Det för arbetsmarknadsstyrelsen

föreslagna verksamhetsområdet, som i huvudsak skall

avse ledningen av den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten, åtgärder

för bekämpande och lindrande av arbetslöshet, arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

vilka betingas av brist på arbetskraft samt planläggningsverksamheten

rörande dispositionen av arbetskraften under krig och därmed jämställda

förhållanden, har utskottet funnit lämpligt avgränsat.

Utskottet finner sig emellertid böra understryka, att den för arbetsmarknadsstyrelsen

ur beredskapssynpunkt föreslagna uppgiften att bedriva arbetsföretag

i egen regi och att svara för beredskapslagring av arbetsmaskiner

m. m. bör bliva starkt begränsad, och förutsätter, att denna styrelsens uppgift

bör bliva föremål för förnyat övervägande, därest omständigheterna skulle

giva anledning till antagande, att uppgiften i fråga i sin helhet kan överflyttas

på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Vad särskilt angår de uppgifter för styrelsen, som avse dispositionen av

arbetskraften under krig och jämställda förhållanden, vill utskottet uttala en

bestämd förväntan, att de ifrågavarande uppgifternas omfattning bliva föremål

för särskilt övervägande i samband med att Kungl. Maj:t utfärdar instruktion

för ämbetsverket, enär dylika uppgifter under fredsförhållanden

böra så långt som möjligt begränsas och förenklas i syfte att spara arbetskraft.

Frågan om det militära uppskovsväsendets handhavande m. m. synes

vidare böra tagas under förnyat övervägande i anslutning till att arbetsuppgifterna

för riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap i detalj bestämmas.

I fråga om den yrkesvägledande verksamheten, vilken skall ledas av

arbetsmarknadsstyrelsen, vill utskottet uttala, att det synes erforderligt, att

omfattningen av denna verksamhet begränsas och att dess inriktning också

slutligt bestämmes senast i samband med att statsmakterna fatta beslut i

fråga om organisationen in. m. av folk- och högre skolor. Dessa spörsmål

böra alltså bliva föremål för överväganden i anslutning till pågående utredningar

i fråga om landets skolväsende. I likhet med föredragande statsrådet

finner utskottet alltså välbetänkt, att för yrkesvägledningsverksamhet avsedda

befattningshavare tills vidare endast beredas icke-ordinarie anställningar.

Vidkommande därefter det i motionen II: 477 framställda yrkandet, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att frågan om den centrala

arbetsvårdsorganisationen snarast måtte bliva föremål för proposition, finner

utskottet väl ifrågavarande spörsmål vara av stor betydelse, icke minst med

hänsyn till rådande arbetskraftsbrist, men då spörsmålen rörande de partiellt

arbetsföras problem av skilda slag för närvarande äro föremål för prövning

av Kungl. Maj:t i anledning av de förslag, som framlagts av en särskild utredning,

synes det utskottet icke vara påkallat, alt riksdagen nu hos Kungl.

Maj:t hemställer om att få sig särskilt förslag förelagt. Det må ock erinras,

att inom arbetsmarknadsstyrelsen kominer att inrättas eu särskild sektion,

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. Nr 227—228.

it

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande nr 227.

som skall ha till uppgift att fungera som centralt arbetsvårdsorgan, och att

erfarenheterna av dess verksamhet torde komma att bli bestämmande för

det centrala arbetsvårdsorganets blivande ställning och organisation. Utskottet

får därför föreslå riksdagen att avslå motionen i nu berörd del.

Vad föredragande statsrådet anfört rörande gränsdragningen mellan arbetsmarknadsstyrelsen

och socialstyrelsen ger utskottet anledning framhalla,

att med hänsyn till verksamhetens art övervägande skäl tala för att tillsynen

över den sociala hemhjälpen fortfarande bör åligga socialstyrelsen.

Vad slutligen angår arbetsmarknadsstatistikens organisation och utformning

finner sig utskottet i anledning av den avsedda översynen av densamma

böra framhålla angelägenheten av att denna statistiks omfattning begränsas

och att handhavandet av densamma centraliseras. För närvarande

synes den nämligen vara onödigt arbetskrävande bland annat därför, att

den omhänderhaves av olika myndigheter.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

rörande arbetsmarknadsstyrelsens sammansättning, innebärande att ledamöter

skola vara verkets generaldirektör och överdirektör samt sju andra av

Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, av vilka fem skola representera arbetsmarknadens

parter. Utskottet vill i anslutning härtill uttala, att med hänsyn

till jordbruksnäringens stora beroende av arbetsmarknadsärendenas

handläggning utskottet förutsätter, att denna näring kommer att bliva representerad

bland styrelsens ledamöter.

Kungl. Maj:ts förslag att ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring skola

handläggas — i stället för av arbetsmarknadsstyrelsens plenum — av en

särskild för ändamålet inrättad delegation, bestående av verkets generaldirektör

och överdirektör samt tre av Kungl. Maj:t utsedda företrädare för

de erkända arbetslöshetskassorna, har utskottet funnit sig böra biträda. Med

hänsyn till att de försäkrade jämte statsverket bära kostnaderna för arbetslöshetskassornas

verksamhet, finner nämligen utskottet naturligt, att företrädarna

för kassorna få en utslagsgivande ställning inom delegationen, vilken

företrädesvis får att handlägga ärenden, som avse tillsynen över försäkringen.

Utskottet avstyrker därför de likalydande motionerna I: 321 och

II: 475, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta antingen att ärenden

beträffande arbetslöshetsförsäkring skola handläggas av arbetsmarknadsstyrelsens

plenum enligt de principer, som för ärenden i allmänhet äro gällande,

eller ock att den särskilda delegation, som skall handlägga dylika

ärenden, så sammansättes, att representanterna för de erkända arbetslöshetskassorna

ej äro i majoritet.

Kungl. Maj :ts förslag rörande arbetsmarknadsstyrelsens indelning i en

permanent del, bestående av åtta byråer — arbetsförmedlingsbyrån, yrkesvägledningsbyrån,

försäkringsbvrån, sociala byrån, tekniska byrån, försvarsbyrån,

kanslibyrån och kameralbyrån —- och en krisdel, bestående av två

byråer — byggnadstillståndsbyrån och utlänningsbyrån — har utskottet funnit

sig kunna biträda. Utskottet får emellertid beträffande försvarsbyrån

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

67

framhålla, att det synes tveksamt, huruvida de på denna byrå under fredstid

fallande arbetsuppgifterna motivera inrättande av en särskild byrå. Med

hänsyn till att arbetsuppgifterna i fråga icke för närvarande lämpligen synas

kunna sammanföras med någon av de andra byråernas uppgifter och till

att frågan om nu förevarande byrås arbetsuppgifter kommer att bliva föremål

för nytt övervägande i samband med att uppgifterna för riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap skola slutligt bestämmas samt att några

merkostnader icke synas uppkomma genom att den nuvarande militära beredskapsbyrån

inom arbetsmarknadskommissionen överföres till arbetsmarknadsstyrelsen

under namn av försvarsbyrån, har utskottet dock icke velat

motsätta sig, att en särskild försvarsbyrå ingår i arbetsmarknadsstyrelsens

organisation, men förutsätter, att riksdagen sedermera skall bliva satt i

tillfälle att taga frågan om byråns bestånd under nytt övervägande.

Vidkommande chefsbefattningarna har utskottet funnit sig böra tillstyrka

Kungl. Maj:ts förslag att generaldirektören och chefen för verket uppföres

i samma lönegrad som flertalet generaldirektörer och verkschefer eller

i nuvarande lönegraden C 12 liksom också att en särskild befattning såsom

överdirektör och souschef i lönegraden C 10 inrättas, och har jämväl

funnit sig kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i fråga om löneställningen

för byråcheferna inom styrelsens permanenta del. Härav följer att utskottet

avstyrker dels de likalydande motionerna 1:318 och 11:465, vari hemställts

att befattningen såsom generaldirektör och chef för verket skall hänföras

till lönegraden C 14, dels ock det i de likalydande motionerna 1:317

och II: 472 framställda yrkandet, att chefen för styrelsens tekniska byrå måtte

hänföras till lönegraden C 7 i stället för till lönegraden C 6 enligt Kungl.

Maj:ts förslag.

Vad därefter angår organisationen av byråer, som skola ingå i den permanenta

organisationen, de för dessa byråer beräknade befattningshavarna

och deras löneställning har utskottet funnit anledning framhålla följande.

Med hänsyn till att försvarsbyråns ställning och uppgifter av utskottet

förutsättas skola i ett senare sammanhang komma under förnyat övervägande,

synes det utskottet, att några ordinarie befattningar, utom i vad gäller

biträdespersonal, icke böra beräknas för denna byrå. Den av Kungl.

Maj:t föreslagna befattningen såsom förste byråinspektör i lönegraden

A 26 bör därför uppföras såsom extra ordinarie befattning. I de likalydande

motionerna 1:317 och 11:472 har på anförda skäl hemställts, att ytterligare

en arbetschefsbefattning i lönegraden C 5 måtte inrättas vid tekniska

byrån. Utskottet finner sig emellertid böra avstyrka ifrågavarande hemställan,

enär utskottet i det föregående framhållit, att arbetsmarknadsstyrelsens

uppgift att vara byggande verk bör begränsas till att avse minsta möjliga

organisation. Skulle behov av ytterligare kvalificerad teknisk personal likväl

bli erforderlig med hänsyn till byråns arbetsuppgifter, bör detta behov,

såsom Kungl. Maj:t förutsatt, tillgodoses genom att sådan personal anställes

mot arvode. Beträffande den för sociala byrån beräknade personalupp
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande nr 227.

sättningen, har utskottet uppmärksammat, att Kungl. Maj:ts förslag innebär,

att någon befattningshavare icke beräknats för befattningen såsom chef

för den sektion, vilken skall handlägga ärenden rörande arkivarbeten och

musikerhjälp. Arbetsmarknadskommissionen hade framlagt förslag om beräknande

av befattningshavare härför, sedan utredningen rörande arkivarbetshjälpen

m. m. slutförts, vilken utredning alltjämt pågick, då de sakkunniga

rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan framlade sitt förslag med

följd att dessa sakkunniga icke ansågo sig kunna beräkna personal för

ifrågavarande arbetsuppgifter. Kommissionen föreslog alltså, att med hänsyn

till ifrågavarande uppgift skulle beräknas en byrådirektör i 28 lönegraden.

Enligt kommissionens förslag skulle för socialbyrån med den i densamma

ingående sociala beredskapssektionen beräknas tre sektionschefer,

nämligen byråchefen, tillika chef för en av byråns tre sektioner, och två

byrådirektörer, avsedda såsom chefer för var sin av de båda övriga sektionerna.

Kungl. Maj:t har emellertid i likhet med de sakkunniga rörande ett

centralt arbetsmarknadsorgan beräknat, utöver byråchefen, allenast en byrådirektör.

Med beaktande av det av arbetsmarknadskommissionen beräknade

personalbehovet och med hänsyn till att denna beräkning svarar mot

personaluppsättningen för de nuvarande motsvarande sektionerna finner

sig utskottet böra föreslå, att ytterligare en byrådirektörsbefattning i 28 lönegraden

utöver den av Kungl. Maj:t föreslagna inrättas och avses för sociala

byrån. Befattningen bör uppföras såsom extra ordinarie. Därest befattningen

icke skulle komma att i samband med arbetsmarknadsstyrelsens inrättande

tillsättas med någon av arbetsmarknadskommissionens motsvarande

befattningshavare eller då befattningen blir vakant på grund av innehavarens

avgång ur tjänst, förutsätter utskottet, att frågan om löneställningen

för den befattningshavare, vilken skall handlägga ärenden rörande arkivbeten

in. m., blir föremål för nytt övervägande. Vid inrättande av denna

av utskottet föreslagna byrådirektörsbefattning synes i stället en befattning

för byråsekreterare i lönegraden Eo 21 böra utgå ur organisationen för sociala

byrån.

Av de för kanslibyrån beräknade befattningarna har utskottet funnit en

befattning för byråsekreterare i lönegraden Eo 21 kunna utgå. För personalsektionens

del synes nämligen en byråsekreterare i 21 lönegraden icke erforderlig,

sedan det merarbete bortfallit, vilket blir en följd av den nya

organisationens genomförande. Det tillfälliga personalbehov vid personalsektionen,

som utan tvivel kommer att förefinnas under tiden för omorganisationen,

synes utskottet böra tillgodoses genom att befattningshavare inom

annan del av arbetsmarknadsstyrelsen tages i anspråk vid nämnda sektion.

Kungl. Maj:ts förslag till personalorganisation för arbetsmarknadsstyrelsen

har i övrigt icke föranlett till annat särskilt uttalande från utskottets sida,

än att utskottet vill framhålla, att de för styrelsen beräknade befattningarna

självfallet icke skola tagas i anspråk i vidare mån än så visar sig oundgängligen

erforderligt och att i den mån möjligheter kunna uppkomma att minska

styrelsens personalbestånd, dessa möjligheter givetvis skola utnyttjas. Ut
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

69

skottet vill i detta sammanhang särskilt framhålla, att det synes utskottet

böra undersökas, huruvida icke det beräknade behovet av biträdespersonal

skulle kunna nedbringas genom anordnande av en eller flera skrivcentraler

inom arbetsmarknadsstyrelsen i stället för att, såsom nu är fallet, varje byrå

och i viss utsträckning också varje sektion har sin egen skrivpersonal. Självfallet

kunna möjligheterna till anordnande av skrivcentral för närvarande

vara begränsade på grund av mindre lämpliga tjänstelokaler, men möjligheterna

böra dock undersökas.

Det beräknade behovet av personal inom arbetsmarknadsstyrelsens permanenta

del samt befattningarnas fördelning på ordinarie och icke ordinarie

tjänster framgår av en vid detta utlåtande fogad bilaga 1.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande styrelsens krisorganisation och rörande

arbetsledar- och förrådspersonal har icke givit utskottet anledning till

särskilt uttalande.

I fråga om medels förvaltning och revision inom arbetsmarknadsstyrelsen

innebär Kungl. Maj:ts förslag, att arbetsmarknadsstyrelsen till skillnad från

vad som gällt för arbetsmarknadskommissionen i fråga om kameral revision

skall underställas rik sräkenskaps verket och statens sakrevision. Härjämte

skola liksom i arbetsmarknadskommissionen finnas särskilda överrevisorer,

men deras uppgift skall begränsas till att avse en kontinuerlig, saklig granskning

av styrelsens verksamhet. Föredragande statsrådet har ansett denna

ändring motiverad med hänsyn till att arbetsmarknadsstyrelsen kommer att

blir ett permanent ämbetsverk.

I de likalydande motionerna 1:316 och 11:471 har, under åberopande av

att arbetsmarknadsstyrelsen kommer att få praktiskt taget samma arbetsuppgifter

som arbetsmarknadskommissionen och att detta föranledde de

sakkunniga rörande inrättande av ett centralt arbetsmarknadsorgan att föreslå

bibehållande i princip av nu gällande organisation i fråga om revisionen

av arbetsmarknadsstyrelsen, föreslagits sådan ändring av Kungl. Maj:ts förslag

rörande revisionens ordnande, att de särskilda överrevisorerna i stället

för riksräkenskapsverket jämväl skola svara för den kamerala granskningen

av styrelsens verksamhet. Praktiska skäl tala enligt motionärernas mening

för att den nuvarande ordningen bibehålies, enär arbetsmarknadsstyrelsens

verksamhet liksom hittills arbetsmarknadskommissionens starkt avviker från

den, som bedrives av de vanliga statsorganen. Utskottet delar den av de sakkunniga

och motionärerna uttalade uppfattningen och finner, med hänsyn

till statsverkets intresse av att det nya centrala arbetsmarknadsorganet icke

bindes i fråga om sin handlingsfrihet av en kameral revision, vilken skulle

komma att fullgöra sin granskning avsevärt mindre smidigt än om nuvarande

överrevisorsinstitution bibehölles, övervägande skäl tala för att den

kamerala revisionen bör liksom hittills i arbetsmarknadskommissionen åligga

överrevisorerna i stället för att överflyttas till riksräkenskapsverket. Kostnaderna

för revisionen torde bli i stort sett desamma, vilkendera ordningen som

än tillämpas. Vid bifall till det motionsvis framlagda förslaget måste emellertid

ett överrevisorernas kansli inrättas i enlighet med de sakkunnigas för
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande nr 227.

slag. Följande befattningar böra alltså beräknas för detta kansli: 1 revisionskommissarie

i lönegraden A 26, 1 revisor i A 21, 3 amanuenser, 1 kontorist i

A 9, 1 kanslibiträde i A 7, 1 kontorsbiträde i A 4 och 2 icke-ordinarie biträden.

Samtidigt kunna emellertid följande av Kungl. Maj:t beräknade befattningar

för kamerala byrån indragas, nämligen 1 förste revisor i A 24, 1 revisor

i A 21, 1 amanuens samt 3 icke-ordinarie biträden ävensom 1 kontorsskrivare

i Eo 15 och 1 kontorsbiträde i A 4 vid tekniska byrån, vilka båda

sistnämnda befattningshavare beräknats för teknisk revision inom nämnda

byrå. övrig personalökning till följd av inrättandet av ett överrevisorernas

kansli kan beräknas i motsvarande mån minska personalbehovet inom riksräkenskapsverket.

Utskottet föreslår alltså riksdagen att med bifall till motionerna

I: 316 och II: 471 besluta om revisionens ordnande i enlighet med vad

utskottet ovan anfört, och att i samband därmed arbetsmarknadsstyrelsens

och överrevisorernas kanslis organisation bestämmes på sätt, som ovan angivits.

Vad föredragande statsrådet anfört och föreslagit beträffande sättet för

ordnande av övergången till den nya organisationen föranleder icke annat

utskottets uttalande, än att utskottet förutsätter att ett medgivande för Kungl.

Maj:t att i särskilda fall låta befattningshavare, som kvarstå från en äldre

organisation, bibehålla sina vid tiden omedelbart för övergången till den nya

organisationen utgående löneförmåner kommer att utnyttjas endast i ett fåtal

fall och endast för äldre befattningshavare med mångårig tidigare anställning

i en följd hos såväl arbetsmarknadskommissionen som dess föregångare,

arbetslöshetskommissionen.

Den offentliga arbetsförmedlingen. Utskottet delar den av föredragande

statsrådet uttalade uppfattningen, att den offentliga arbetsförmedlingens ställning

nu bör slutligt bestämmas, och att den i samband därmed bör erhålla

sådan organisation, att den är väl skickad att möta de påfrestningar, som

kunna följa av förändringar av skilda slag på arbetsmarknaden, samt att

den med anledning härav bör i vissa avseenden effektiviseras. Vidare håller

utskottet liksom föredraganden före att arbetsförmedlingen liksom hittills

bör vara ett självständigt och opartiskt organ, som skall biträda såväl arbetsgivare

som arbetstagare vid förmedling av arbetskraft.

På skäl som föredraganden anfört finner utskottet, att arbetsförmedlingsverksamheten

bör helt förstatligas. Staten bör alltså definitivt inträda såsom

huvudman för arbetsförmedlingen och det nuvarande provisoriska förstatligandet

avlösas av ett bestående sådant. Härav bör också följa att staten helt

övertager samtliga kostnader för arbetsförmedlingsverksamheten. Utskottet

har icke något att erinra mot den för reformens genomförande föreslagna

tidpunkten, den 1 januari 1948.

Vad angår det lokala arbetsmarknadsområdet ha såsom av propositionen

framgår arbetsförmedlingssakkunniga ifrågasatt vissa ändringar i den nu

gällande lokala arbetsmarknadsområdesindelningen, enär denna, som för

närvarande följer länsindelningen, i fråga om vissa delar av landet icke helt

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

71

sammanfaller med de naturliga arbetsmarknadsområdena. De sakkunniga ha

sålunda förordat, att Stockholms län skulle upphöra såsom eget arbetsmarknadsområde,

och att delar av Göteborgs och Bohus län samt Dalsland skulle

bilda en särskild arbetsmarknadsenhet med Uddevalla såsom huvudort. Föredragande

statsrådet har emellertid pa anförda skäl, främst de administrativa

olägenheterna som skulle bliva en följd av avvikelser från länsindelningen,

förordat, att någon ändring i fråga om länsarbetsnämndernas verksamhetsområden

icke nu genomföres. Utskottet liar funnit sig böra intaga

samma ståndpunkt som föredraganden, även om utskottet funnit skäl tala

för såväl att Stockholms läns arbetsmarknadsområde sammanfördes med angränsande

arbetsmarknadsområde eller -områden som att norra och mellersta

delarna av Göteborgs och Bohus län finge bilda särskilt arbetsmarknadsområde.

Då utskottet funnit sig kunna godtaga Kungl. Maj:ts förslag att bibehålla

den nuvarande arbetsmarknadsområdesindelningen, vill utskottet likväl

uttala, att förevarande spörsmål med hänsyn till de ytterligare erfarenheter,

som kunna vinnas, sedermera kan böra upptagas till förnyat övervägande.

I avvaktan på att så sker finner utskottet lämpligt, att de särskilda

arbetsmarknadsförhållandena i förenämnda delar av Göteborgs och Bohus

län bliva företrädda i länsarbetsnämnden på sätt föredragande statsrådet

förordat.

Föreslagen sammansättning och avsedda uppgifter för den lokala arbetsmarknadsmyndigheten,

länsarbetsnämnd, ha icke givit utskottet anledning

till någon erinran.

Vidkommande organisationsplanen för det lokala arbetsmarknadsområdet,

innebärande att arbetsförmedlingen skall indelas i huvudkontor, avdelningskontor,

expeditioner (deltidskontor) och ombud, har utskottet icke funnit

anledning till erinran mot denna, då densamma överensstämmer med den nu

gällande lokala utformningen av arbetsförmedlingsnätet och befunnits lämplig.

Utskottet finner i likhet med föredragande statsrådet angeläget, att nätet

av förmedlingsorgan är väl utbyggt över hela landet, enär arbetsförmedlingens

effektivitet är avhängig härav. Utskottet har salunda funnit sig kunna i

princip godtaga den framlagda planen. Vidkommande kontorens och expeditionernas

indelning i klasser har utskottet funnit sig kunna godtaga den föreslagna

indelningen, men det har icke synts utskottet vara åtminstone tills

vidare påkallat att i samband med den nya indelningen uppflytta kontor och

expeditioner till högre klass i den omfattning, som skulle bliva en följd av

bifall till Kungl. Maj ds förslag oförändrat.

Utskottet kan heller icke finna tillräckliga skäl vara för handen att med

hänsyn till eventuellt uppkommande behov av utbyggnad av nätet bestämma

antalet avdelningskontor i klass 4, d. v. s. av lägsta klassen, och antalet expeditioner

högre än som motsvarar det av arbetsmarknadskommissionen och

Kungl. Majd nu beräknade faktiska behovet. Det synes nämligen utskottet,

att behov av nya kontor och expeditioner skall kunna överblickas så lång tid

i förväg, att det skall bliva möjligt att underställa riksdagen frågor om eventuell

utbyggnad av kontors- och expeditionsnätet. I avvaktan pa att sa kan

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande nr 227.

ske, förefinnes ju liksom hittills möjlighet att, därest det i särskilda fall t. ex.

i anslutning till uppbyggnaden av ett större företag å ort där arbetsförmedlingskontor

eller -expedition tidigare icke finnes, upprätta tillfälligt kontor

eller tillfällig expedition. I anslutning till vad som sålunda anförts finner sig

utskottet böra föreslå riksdagen besluta, att antalet avdelningskontor bestämmes

till 4 i klass 1 A, 8 i klass 1 B, 17 i klass 2, 69 i klass 3 och 80 i klass 4,

vilket i förhållande till Kungl. Maj ds förslag innebär en minskning av antalet

kontor i klass 2 med 10, vilka i stället böra hänföras till klass 3, och i klass

3 med 12, vilka i stället hänföras till klass 4, samt i klass 4 med 8, vilka i

stället uppföras såsom expeditioner i klass 5. Antalet expeditioner i klass 5

bör till följd härav av riksdagen bestämmas till 55 i stället för 47 enligt Kungl.

Maj ds förslag. I enlighet med Kungl. Maj ds förslag bör antalet expeditioner

i klass 6 bestämmas till 19. Sammanlagda antalet avdelningskontor och expeditioner

blir alltså enligt utskottets förslag liksom enligt Kungl. Maj ds 252,

men desamma hänföras i viss utsträckning till lägre klasser än enligt Kungl.

Maj ds förslag. Utskottet vill emellertid framhålla sin bestämda förväntan, att

frågan om inrättande av de nya kontor och expeditioner, som sålunda beräknats,

kommer att underkastas ytterligare övervägande, innan åtgärder vidtagas

för inrättandet. Behovet av kontor eller expedition bör nämligen vara

klart ådagalagt, innan inrättande kommer till stånd. Det bör ankomma på

Kungl. Majd att efter förslag av det centrala arbetsmarknadsorganet besluta

om vilka kontor och expeditioner, som skola hänföras till respektive klasser,

då det icke nu varit utskottet möjligt att taga ställning härtill. I samband

härmed vill utskottet uttala, att det bör åligga det centrala arbetsmarknadsorganet

att tid efter annan undersöka icke endast i vilken omfattning kontorsnätet

kan behöva utbyggas eller förstärkas utan jämväl huruvida arbetsmarknadsförhållandena

så ändrats att tidigare inrättat kontor eller expedition

icke längre erfordras eller kan nedflyttas till lägre klass.

Vad föredraganden i övrigt anfört i nu förevarande sammanhang, bland

annat rörande ombudsorganisationen, har icke givit utskottet anledning till

annat uttalande, än att ombudsorganisationen och dess effektivitet böra bii

föremål för särskild uppmärksamhet.

Utskottet har icke velat motsätta sig att personalens löneställning bestämmes

enligt det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget. Utskottet avstyrker alltså

det i motionen 11:474 gjorda yrkandet, alt förste inspektören för arbetsförmedlingsärenden

vid länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län hänföres

till lönegraden A 26 i stället för lönegraden A 24 enligt Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet har nämligen icke funnit tillräckliga skäl för den sålunda föreslagna

högre lönegradsplaceringen.

De framlagda förslagen rörande personalens rekrytering, utbildning och

befordringsgång m. m. har icke givit utskottet anledning till annat uttalande,

än att utskottet vill understryka vikten av å ena sidan att samtliga befattningar

tillsättas med för arbetsuppgifterna i varje särskilt fall väl lämpade

personer och å andra sidan att några bestämda kvalifikationsfordringar i fråga

om tidigare undergången skolutbildning icke komma att uppställas, då

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

73

det här gäller ett verksamhetsområde, där dokumenterad praktisk duglighet

bör tillmätas större värde än vissa examina.

Kungl. Maj:ts förslag beträffande personalorganisationens omfattning m. in.

innebär, att för den permanenta delen av arbetsförmedlingen skola beräknas

1 532 befattningshavare, varav för länsarbetsnämndernas centrala kanslier

355, för arbetsförmedlingarnas huvudkontor 629 och för avdelningskontoren

548 befattningshavare. De 1 532 befattningshavarna skola enligt Kungl.

Maj:ts förslag beträffande anställningsformerna fördela sig så, att 478 komma

att inneha ordinarie anställningar och 730 extra ordinarie anställningar,

225 utgöras av rekryteringspersonal och alltså innehava anställningar såsom

aspiranter i vissa Ex-lönegrader eller efter avslutad aspiranttjänstgöring i

lönegraden Eo 10 samt 99 innehava deltidsanställning mot åtnjutande av arvode.

Till nämnda antal befattningshavare skall därjämte komma ett icke

uppgivet antal arbetsförmedlingsombud, d. v. s. personer som fullgöra vissa

uppgifter för arbetsförmedlingen genom att inneha arbetsförmedlingsuppdrag

såsom bisyssla till annan och huvudsaklig verksamhet.

I förhållande till de år 1945 av arbetsmarknadskommissionen fastställda

personalplanerna för arbetsförmedlingens permanenta organisation innebär

Kungl. Maj:ts förslag en ökning av personalorganisationen med 159, vilken

ökning i huvudsak faller -— förutom på de nya avdelningskontor som avsetts

skola inrättas — på de s. k. specialförmedlingama, alltså på ungdomsförmedling

och yrkesvägledning, tjänstemannaförmedling, arbetsberedning för

partiellt arbetsföra, förmedling för artister och musiker, samt de sjukvårdsexpeditioner,

som beräknas komma att utbyggas, om arbetsförmedlingen övertager

sjuksköterskeförmedlingen.

I motionen II: 477 har under åberopande av det förslag som framlagts av

kommittén för partiellt arbetsföra rörande effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet

hemställts, att ytterligare 24 befattningar skulle

inrättas utöver de av Kungl. Maj:t föreslagna, nämligen 24 befattningar i

lönegraden Eo 15 för dispensärkuralorer.

Utskottet finner väl goda skäl vara anförda för den av Kungl. Maj:t föreslagna

utökningen av personalorganisationen för arbetsförmedlingen och för

att denna ökning i första hand bör avse de specialförmedlingar, vars personalbehov

icke var föremål för övervägande i samband med fastställandet av

1945 års personalplaner. Utskottet har dock icke kunnat undgå att finna,

att återhållsamhet bör iakttagas, när det gäller arbetsförmedlingens utbyggnad.

Densamma har undergått en avsevärd utbyggnad sedan den blev provisoriskt

förstatligad år 1940 och personalen har också beretts en i förhållande

till andra befattningshavare i statens tjänst förhållandevis god löneställning,

vilken nu kommer att definitivt fastställas och i viss utsträckning, när

det gäller de högre befattningshavarna inom arbetsförmedlingen, också förbättras.

Med hänsyn härtill har utskottet funnit säg böra föreslå riksdagen att

besluta vissa reduceringar i den av Kungl. Maj:t föreslagna personalorganisationen.

Härav följer att utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka det motionsvis

framlagda förslaget om inrättande av 24 befattningar för dispensärkura
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande nr 227.

torer. Ett särskilt skäl för utskottets ställningstagande till motionens förslag

är ock, att frågan om organisationen för arbetsvärden bör prövas i samband

med att ställning tages till övriga spörsmål rörande partiellt arbetsföra.

Utskottet har redan i det föregående föreslagit, att uppflyttning i högre

klass av avdelningskontor och expeditioner skall ske i mindre omfattning än

enligt Kungl. Maj ds förslag. Härav följer, att de för kontoren avsedda föreståndarbefattningarna

komma att hänföras till lägre lönegrad än enligt Kungl.

Maj ds förslag. Några av dessa befattningar synas utskottet också kunna förändras

från ordinarie till extra ordinarie tjänster.

Någon indragning av tjänster vid avdelningskontoren har utskottet icke

funnit sig böra föreslå med hänsyn till vikten av att arbetsförmedlingen utanför

de större tätorterna skall kunna fylla sina betydelsefulla uppgifter. Däremot

har utskottet funnit det för huvudkontoren av Kungl. Majd beräknade

antalet befattningshavare kunna något reduceras, nämligen med 13 befattningar,

och jämväl beträffande huvudkontorens befattningshavare synes någon

förskjutning böra äga rum från ordinarie till extra ordinarie befattningshavare

och en något större förskjutning från extra ordinarie till extra befattningshavare

också göras. För huvudkontorens del har utskottet sålunda

räknat med att 13 befattningshavare av de av Kungl. Majd beräknade böra

kunna utgå ur organisationen. För avdelningskontorens del beräknar utskottet,

att antalet heltidsanställda befattningshavare i förhållande till Kungl. Maj ds

förslag skall kunna minskas med 8 men att deltidsanställd personal i stället

skall tagas i anspråk för ifrågavarande uppgifter. Då utskottet föreslagit minskning

av antalet befattningshavare för huvudkontoren, har utskottet räknat

med att minskningen i första hand skall kunna avse några av förste assistentbefattningarna

i lönegraden 18, som beräknats för uppgiften att samordna

förmedlingsverksamheten m. m. vid vissa huvud- och avdelningskontor. Utskottet

har nämligen icke blivit övertygat om att dessa befattningshavare äro

oundgängligen erforderliga i varje fall i den omfattning, som i propositionen

beräknats. Vidare har utskottet ställt sig tveksamt till behovet av ytterligare

tjänster för uppgiften att förmedla anställningar för artister och musiker och

vill i samband härmed uttala sin tveksamhet rörande lämpligheten av att

inrätta mera stadigvarande befattningar för dessa arbetsuppgifter. En viss

tveksamhet har också gjort sig gällande rörande behovet av att i beräknad

omfattning anställa kvinnliga konsulenter för handläggning av ärenden rörande

det kvinnliga arbetsmarknadsområdet och huruvida tjänstemannaförmedlingens

behov av befattningshavare kan bli bestående i den i det

framlagda förslaget beräknade omfattningen. Visst antal befattningshavare

vid huvud- och avdelningskontor har vidare synts kunna hänföras till lägre

lönegrader än som skulle bli följden av bifall till Kungl. Maj ds förslag oförändrat.

Med hänsyn till angivna ställningstagande har utskottet funnit sig böra

föreslå, att i förhållande till Kungl. Maj ds förslag antalet ordinarie befattningshavare

i 18 lönegraden minskas med 15 och i 15 lönegraden med 10,

d. v. s. att antalet ordinarie befattningshavare minskas med tillsammans 25

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

75

från 478 till 453 och alt antalet extra ordinarie befattningshavare i lönegraden

15 minskas med 27, medan antalet dylika befattningshavare i 12 lönegraden

ökas med 13, d. v. s. att antalet extra ordinarie befattningshavare

minskas med 14, varav följer att det kommer att utgöra 716 i stället för av

Kungl. Maj:t beräknade 730. Antalet befattningshavare med aspirantanställning

(eller efter avslutad sådan tjänstgöring i extra ordinarie anställning

i 10 lönegraden) samt antalet extra befattningshavare bör i förhållande

till Kungl. Maj ds förslag ökas med 18, d. v. s. från 225 till 243. Antalet

deltidsanställda i arvodesbefattningar förutsätter utskottet, i enlighet med

vad ovan anförts, skola ökas med 8 från av Kungl. Majd beräknade 99 till

107. Innebörden av utskottets förslag till personalorganisation i förhållande

till det av Kungl. Majd framlagda framgår närmare av till utlåtandet fogad

bilaga 2.

Det bör ankomma på Kungl. Majd att besluta om de olika befattningarnas

fördelning såväl å länsarbetsnämndskanslierna, huvudkontor, avdelningskontor

och expeditioner som om vilka befattningar, som skola hänföras till

de olika anställningsformerna.

Även om utskottet sålunda funnit sig kunna föreslå riksdagen besluta att

beräkna 1 519 befattningshavare för arbetsförmedlingens permanenta organisation

förutsätter utskottet, att ifrågavarande antal befattningar icke skall

komma att bliva erforderligt i omedelbar anslutning till arbetsförmedlingens

omorganisation. Personalplanen upptager nämligen vissa befattningar, av vilka

behovet icke för närvarande annat än i vissa delar av landet kan vara

aktuellt. Utskottet syftar härvid främst på de 20 befattningar för inspektörer

för socialhjälpsärenden, vilka beräknats för 20 av länsarbetsnämnderna. För

närvarande ha dylika befattningshavare inrättats eller beslutats skola inrättas

allenast i fyra län, och utskottet har övervägt föreslå att tills vidare låta

ifrågavarande befattningshavare i övriga län utgå. Med hänsyn till beredskapssynpunkter

har utskottet dock icke ansett sig böra framlägga förslag

härom, men utskottet förutsätter, att befattningarna i fråga icke komma att

tillsättas så länge möjligheter finnas att avstå från dessa befattningshavare.

Utskottet förutsätter i övrigt, att samtliga nytillkommande tjänster komma

att tillsättas allenast i mån av oundgängligt behov och att nästa års riksdag

i samband med prövningarna av anslagsbehovet för budgetåret 1948/49 kommer

att få en redogörelse för i vilken utsträckning befattningarna, som nu

uppföras på personalplanema, behövt tagas i anspråk under budgetåret

1947/48.

Vad föredraganden anfört rörande vissa övergångsfrågor har utskottet funnit

sig kunna lämna utan erinran. Utskottet har sålunda i likhet med föredraganden

funnit, att de tidigare huvudmännen för arbetsförmedlingen böra

överlämna äldre inventarier till statsverket utan att beredas ersättning härför,

och att hos tidigare huvudman anställd personal hör beredas möjligheter

att övergå till den omorganiserade arbetsförmedlingen på sätt, som föredraganden

förordat, ävensom att sättet för pensionsfrågans lösande för den

äldre personal, som övergått från tidigare huvudman till statens tjänst, hör

underkastas särskild utredning.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande nr 227.

Anslagsberäkningar. Utskottet finner i likhet med föredraganden sådan

anslag suppdelning lämplig, att särskilda anslag beräknas å ena sidan för

arbetsmarknadsstyrelsens och den offentliga arbetsförmedlingens normalorganisationer

och å andra sidan för samma organs krisorganisationer.

Vidkommande de framlagda beräkningarna rörande anslagsbehovet för

statens arbetsmarknadskommission och för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna

under första hälften av budgetåret 1947/48, därunder

dessa organ skola bestå i sin nuvarande utformning, ha desamma icke givit

utskottet anledning till någon erinran. Utskottet har heller icke något att

erinra mot de gjorda beräkningarna av anslagsbehoven för arbetsmarknadsstyrelsens

krisorganisation och för den offentliga arbetsförmedlingens krisorganisation.

Vad angår Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet till Arbetsmarknadsstyrelsen:

Avlöningar för tiden 1 januari—30 juni 1948 medför utskottets i

det föregående framlagda förslag om förändring av en befattning i 26 lönegraden

från ordinarie till extra ordinarie och om ökning med en byrådirektörsbefattning

i lönegraden Eo 28 samt minskning med 2 byråsekreterarebefattningar

i Eo 21 ävensom om inrättandet av ett överrevisoremas kansli

och samtidigt indragande av vissa befattningar vid kamerala och tekniska

byråerna, att anslagsposterna till avlöningar till ordinarie tjänstemän och till

övrig icke-ordinarie personal borde ökas med tillsammans 11 000 kronor.

Med hänsyn till att båda anslagsposterna uppföras med förslagsvis beräknade

belopp har utskottet dock icke funnit anledning att föreslå någon uppräkning

av anslaget.

Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att till Den offentliga arbetsförmedlingen:

Avlöningar för senare hälften av budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av 6 250 000 kronor. Till följd av utskottets förslag om minskning

av antalet ordinarie befattningar med 25 kan anslagsposten till Avlöningar

till ordinarie tjänstemän minskas med 104 000 kronor, och denna anslagspost

bör alltså uppföras i avlöningsstaten med 1 766 000 kronor i stället för

av Kungl. Maj:t beräknade 1 870 000 kronor. Anslagsposten till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal bör i anslutning till utskottets ovan framlagda

förslag dels ökas med 114 000 kronor, dels ock minskas med 101 000

kronor, d. v. s. posten bör i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag, uppräknas

med 13 000 kronor från 3 855 000 kronor till 3 868 000 kronor. Vidare bör

i anslutning till dessa nya beräkningar av förenämnda anslagsposter posten

till rörligt tillägg minskas med 5 000 kronor och alltså uppföras i avlöningsstaten

med 339 250 kronor i stället för av Kungl. Maj:t beräknade 344 250

kronor.

Vid bifall till vad utskottet sålunda föreslagit skulle avlöningsstatens för

den offentliga arbetsförmedlingen slutsumma komma att sluta på ett belopp

av 6 154 000 kronor i stället för av Kungl. Maj:t beräknade 6 250 000

kronor.

Vad därefter angår anslagen till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader

och till Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader har Kungl. Maj ds

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

77

förslag till beräkning av medelsbehoven och vad föredraganden i anslutning

därtill uttalat och förordat icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet

finner sig emellertid böra uttala, att frågan huruvida länsarbetsnämnderna

böra disponera tjänstebilar synes böra upptagas till nytt övervägande,

sedan den nuvarande byggnadstillståndslagstiftningen upphört att gälla.

Det synes nämligen utskottet vara tveksamt, huruvida varje länsarbetsnämnd,

möjligen med undantag av nämnd i till ytvidden större län, därefter kan ha

behov av att disponera egen tjänstebil.

Hemställan.

Under åberopande av vad utskottet i det föregående anfört får utskottet

hemställa,

att riksdagen må

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

motionerna I: 320 och II: 476 besluta om inrättande från och

med den 1 januari 1948 av en arbetsmarknadsstyrelse och

förstatligande från och med samma dag av den offentliga arbetsförmedlingen;
b)

med avslag å motionerna 1:321 och 11:475 bifalla

Kungl. Maj:ts förslag rörande delegationen i arbetsmarknadsstyrelsen

för handläggning av vissa ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring

;

c) med avslag å Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till

motionerna 1:316 och 11:471 besluta, att jämväl den kamerala

revisionen av arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet skall

ankomma på styrelsens överrevisorer;

d) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

motionen II: 477, i övrigt med av utskottet i det föregående

föreslagna ändringar godkänna av föredragande statsrådet i

statsrådsprotokollet över socialärenden för den 25 april 1947

framlagda förslag i fråga om organisationen m. m. av arbetsmarknadsstyrelsen

och den offentliga arbetsförmedlingen;

e) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

motionerna I: 317 och II: 472, I: 318 och II: 465 samt II: 474

bemyndiga Kungl. Maj:t att med av utskottet i det föregående

föreslagna ändringar fastställa personalförteckningar för arbetsmarknadsstyrelsens

permanenta organisation, styrelsens

krisorganisation och den offentliga arbetsförmedlingen i enlighet

med det förslag, som föredragande statsrådet förordat

i förenämnda statsrådsprotokoll;

f) godkänna följande avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsens

permanenta organisation, att tillämpas under

tiden den 1 januari—30 juni 1948:

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande nr 227.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................... kronor 345 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj :t förslagsvis » 43 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal,

förslagsvis................. » 840 000

4. Ersättningar till experter och sakkun
niga,

förslagsvis .................. » 12 500

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 69 000

Summa kronor 1 310 000;

g) godkänna följande avlöningsstat för den offentliga arbetsförmedlingen,

att tillämpas under tiden den 1 januari—

30 juni 1948:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 1 766 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 130 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal,

förslagsvis ................ » 3 868 000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis

........................ > 750

5. Pensionskostnader för av förutvarande

huvudmän pensionerade befattningshavare,

förslagsvis .............. » 50 000

6. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 339 250

Summa kronor 6 154 000;

h) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,

som må erfordras i anledning av inrättandet av

arbetsmarknadsstyrelsen och förstatligandet av den offentliga

arbetsförmedlingen;

i) under V huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisa

1) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar

ett förslagsanslag av 1 500 000 kronor;

2) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader

ett förslagsanslag av 425 000 kronor;

3) till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:

Avlöningar ett förslagsanslag av 5 825 000 kronor;

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

79

4) till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:

Omkostnader ett förslagsanslag av 1 965 000 kronor;

5) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag

av 1 310 000 kronor;

6) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag

av 390 000 kronor;

7) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen ett

förslagsanslag av 325 000 kronor;

8) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar ett

förslagsanslag av 6 154 000 kronor;

9) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader ett

förslagsanslag av 1 765 000 kronor;

10) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen

ett förslagsanslag av 795 000 kronor.

Stockholm den 19 juni 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Karl

Andersson, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Gustaf Iwar Anderson, fröken

Andersson, herrar Gillström, Albertsson, Näsström, Gustav Emil Andersson

och Karl Johan Olsson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Falla, Andersson i

Malmö, Rubbestad, Mårtensson, Lindholm, Pettersson i Dahl, Åkerström,

Petterson i Degerfors, Persson i Svensköp, Jansson i Kalix och Birke.

Reservationer:

1) av herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Gustaf livar Anderson,

Gillström, Näsström, Karl Johan Olsson, Andersson i Malmö, Mårtensson,

Lindholm, Åkerstöm, Petterson i Degerfors och Jansson i Kalix, vilka beträffande

arbetsmarknadsstyrelsens uppgift att bedriva arbeten i egen regi

ansett, att det stycke å s. 65, som börjar med »Utskottet finner» och slutar

med »och vattenbyggnadsstyrelsen», bort hava följande lydelse:

»Utskottet finner sig emellertid böra understryka, att den för arbetsmarknadsstyrelsen

ur beredskapssynpunkt föreslagna uppgiften att bedriva arbetsföretag

i egen regi och att svara för beredskapslagring av arbetsmaskiner

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Statsutskottets utlåtande nr 227.

m. m. särskilt under nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden bör givas

en begränsad omfattning och att personaluppsättningen i styrelsen för denna

uppgift också bör anpassas därefter.»;

2) av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Mannerskantz, fröken

Andersson, herrar Albertsson, Gustav Emil Andersson, Falla, Rnbbestad, Pettersson

i Dahl, Persson i Svensköp och Birke, vilka beträffande sammansättningen

av delegationen för ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring ansett,

dels att det stycke å s. 66, som börjar med »Kungl. Maj:ts» och slutar

med »i majoritet», bort hava följande lydelse:

»Utskottet kan i princip biträda Kungl. Maj:ts förslag att ärenden rörande

arbetslöshetsförsäkring skola handläggas — i stället för av arbetsmarknadsstyrelsens

plenum — av en särskild för ändamålet inrättad delegation, men

kan icke tillstyrka den av Kungl. Maj:t för delegationen föreslagna sammansättningen

— verkets generaldirektör och överdirektör samt tre av Kungl.

Maj:t utsedda företrädare för de erkända arbetslöshetskassorna —, enär en

sådan sammansättning av delegationen skulle innebära, att arbetslöshetsförsäkringens

representanter skulle komma att innehava majoriteten inom delegationen.

Det synes utskottet av vikt, att denna delegation, som skall ha

att besluta i tolknings- och tillämpningsfrågor rörande arbetslöshetsförsäkringen,

intar den fria och obundna ställning, som alltid bör tillkomma ett

statligt organ, vilket har att utöva tillsyn över enskilda och halvoffentliga

institutioner. På grund härav och i anslutning till de i motionerna I: 321

och II: 475 gjorda yrkandena finner sig utskottet böra föreslå, att riksdagen

med ändring av Kungl. Maj:ts förslag beslutar, att delegationen skall

bestå av fyra ledamöter, nämligen verkets generaldirektör och överdirektör

samt två av Kungl. Maj:t utsedda särskilda ledamöter, representerande de

arbetslöshetsförsäkrade. Härigenom tillförsäkras den statliga myndigheten

utslagsgivande ställning inom delegationen, utan att de arbetslöshetsförsäkrades

intresse att kunna öva stort inflytande vid ärendenas avgörande efter - sättes.»;

dels ock att momentet b) i utskottets hemställan bort hava följande lydelse:
»b)

i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

I: 321 och II: 475 besluta, att delegationen i arbetsmarknadsstyrelsen

för handläggning av vissa ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring

skall hava den sammansättning, som utskottet

i det föregående föreslagit;»;

3) av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Mannerskantz, fröken

Andersson, herrar Albertsson, Näsström, Eriksson i Stockholm, Falla, Rubbestad,

Pettersson i Dahl, Persson i Svensköp och Birke, vilka beträffande

medelsförvaltning och revision inom arbetsmarknadsstyrelsen ansett,

dels att det avsnitt å s. 69 och 70, som börjar med »I fråga» och slutar

med »ovan angivits» bort hava följande lydelse:

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

81

»I fråga om medels förvaltning och revision inom arbetsmarknadsstyrelsen

innebär Kungl. Maj:ts förslag att arbetsmarknadsstyrelsen till skillnad från

vad som gällt för arbetsmarknadskommissionen i fråga om kameral revision

skall underställas riksräkenskapsverket och statens sakrevision. Härjämte

skola liksom i arbetsmarknadskommissionen finnas särkilda överrevisorer,

men deras uppgift skall begränsas till att avse en kontinuerlig, saklig granskning

av styrelsens verksamhet. Föredragande statsrådet har ansett denna

ändring motiverad med hänsyn till att arbetsmarknadsstyrelsen kommer att

bli ett permanent ämbetsverk. Utskottet biträder detta förslag, varav följer

att utskottet avstyrker de likalydande motionerna 1:316 och 11:471, vari

föreslagis att den kamerala revisionen liksom hittills i arbetsmarknadskommissionen

skall åvila överrevisorerna i stället för riksräkenskapsverket.»;

dels att det stycke å s. 76, som börjar med »Vad angår» och slutar med

»av posterna» bort hava följande lydelse:

»Vad angår Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet till Arbetsmarknadsstyrelsen:

Avlöningar för tiden 1 januari—30 juni 1948 borde utskottets

i det föregående framlagda förslag om förändring av en befattning i 26 lönegraden

från ordinarie till extra ordinarie och om ökning med en byrådirektörsbefattning

i lönegraden Eo 28 samt minskning med 2 byråsekreterarbefattningar

i Eo 21, medföra att anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän borde minskas med visst belopp och anslagsposten till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal ökas med något lägre belopp än det varmed

ordinarieposten skulle kunna minskas. Med hänsyn emellertid till att båda

anslagsposterna avses skola uppföras med förslagsvis beräknade belopp av

icke obetydlig storleksordning har utskottet icke funnit erforderligt att föreslå

någon ändring i den av Kungl. Maj:t föreslagna avlöningsstaten.»;

dels ock att momentet c) i utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

»c) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

motionerna I: 316 och II: 471 besluta, att den kamerala revisionen

av arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet skall ankomma

på riksräkenskapsverket;»;

4) av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Mannerskantz och Gustav

Emil Andersson, Falla, Ilubbestad, Pettersson i Dahl och Birke, vilka

ansett,

dels att utskottets yttrande å s. 73 ff. rörande personalorganisationens

för den offentliga arbetsförmedlingen omfattning m. m. bort hava följande

lydelse:

»Kungl. Maj:ts —--huvudsaklig verksamhet.

I förhållande---överlager sjuksköterskeförmedlingen.

I motionen---för dispensärkuratorer.

Utskottet finner---partiellt arbetsföra.

Utskottet har — — — ordinarie tjänster.

Utom i vad gäller 2 befattningar i lönegraden A 18, som beröras i del föl
liihanq

till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. Nr 227—22S.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets utlåtande nr 227.

jande, har utskottet icke i övrigt funnit sig böra föreslå någon minskning av

antalet tjänster vid avdelningskontoren med hänsyn till vikten av att arbetsförmedlingen

utanför de större tätorterna skall kunna fylla sina betydelsefulla

uppgifter. Däremot har utskottet funnit det av Kungl. Maj:t för länsarbetsnämndernas

centrala kanslier och för huvudkontoren beräknade antalet

befattningshavare kunna reduceras. De för de centrala kanslierna beräknade

befattningarna för inspektörer för socialhjälpsärenden, tillsammans

20 befattningshavare, vilka uppförts i lönegraden Eo 21, synas sålunda utskottet

icke vara tills vidare erforderliga i mer än två län, där viss restarbetslöshet

förefinnes, nämligen i Göteborgs och Bohus län samt i Västernorrlands

län. I övriga län samt i Stockholms stad synas dylika befattningshavare,

som främst skola hava att taga befattning med arbetslöshetsärenden

inom respektive arbetsmarknadsområde, icke kunna vara erforderliga under

nu rådande förhållanden på arbetsmarknaden, och vid en eventuellt uppkommande

ändrad situation på arbetsmarknaden synas tillfälliga befattningshavare

kunna anställas, intill dess frågan om befattningarnas mera

definitiva inrättande hinner underställas riksdagens prövning. Av ifrågavarande

20 befattningar finner utskottet alltså 18 kunna tills vidare utgå ur

personalorganisationen. Vidare finner utskottet tillräckliga skäl icke vara för

handen att å länsarbetsnämndernas kanslier nu inrätta hela det av Kungl.

Maj:t beräknade antalet befattningar för förste assistenter i lönegraden Eo

18 med uppgift att handlägga frågor rörande det kvinnliga arbetsmarknadsområdet.

Dylika befattningar ha av Kungl. Maj:t beräknats för samtliga län

utom Gotlands, men antalet synes utskottet kunna tills vidare begränsas till

10, varav följer att antalet av Kungl. Maj:t beräknade befattningar av denna

kategori minskas med 13. Vidkommande Kungl. Maj ds beräkning av antalet

befattningar för förste assistenter i lönegraden A 18 med huvudsaklig

uppgift att samordna förmedlingsarbetet vid vederbörligt huvud- respektive

avdelningskontor, innebär denna att dylika befattningshavare skola finnas

vid 15 huvudkontor och 2 avdelningskontor. Utskottet finner sådana befattningshavare

böra beräknas endast för de sju största av de 15 huvudkontoren

och föreslår alltså en minskning av antalet befattningar för förste assistenter

i lönegraden A 18 med 10. Vidare har utskottet funnit det för huvudkontoren

beräknade antalet befattningshavare i övrigt kunna reduceras med 13,

och synes denna minskning i första hand böra avse tjänster, som beräknats

för artist- och musikerförmedlingen samt för tjänstemannaförmedlingen.

Jämväl beträffande huvudkontorens befattningshavare synes vidare någon

förskjutning böra äga rum från ordinarie till extra ordinarie befattningshavare

och en något större förskjutning från extra ordinarie till extra befattningshavare

också göras. För huvudkontorens del har utskottet sålunda räknat

med att 23 befattningshavare av de av Kungl. Maj:t beräknade böra

kunna utgå ur organisationen. För avdelningskontorens del beräknar utskottet,

att antalet heltidsanställda befattningshavare i förhållande till Kungl.

Maj ds förslag skall kunna minskas med — förutom ovannämnda 2 befattningshavare

i lönegraden A 18 — 8 befattningshavare, men att deltidsan
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

83

ställd personal i stället för nämnda 8 skall tagas i anspråk för ifrågavarande

uppgifter. Visst antal befattningshavare vid huvud- och avdelningskontor har

vidare synts kunna hänföras till lägre lönegrader än som skulle bli följden

av bifall till Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

Med hänsyn till angivna ställningstagande har utskottet funnit sig böra

föreslå, att i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag antalet ordinarie befattningshavare

i 18 lönegraden minskas med 25 och i 15 lönegraden med 10,

d. v. s. att antalet ordinarie befattningshavare minskas med tillsammans 35

från 478 till 443, och att antalet extra ordinarie befattningshavare minskas

med 18 i lönegraden 21, 13 i lönegraden 18 och 27 i lönegraden 15, medan

antalet extra ordinarie befattningshavare i 12 lönegraden ökas med 13, d. v. s.

att antalet extra ordinarie befattningshavare minskas med 45, varav följer

att det kommer att utgöra 685 i stället för av Kungl. Maj:t beräknade 730.

Antalet befattningshavare med aspirantanställning (eller efter avslutad sådan

tjänstgöring i extra ordinarie anställning i 10 lönegraden) samt antalet extra

befattningshavare bör i förhållande till Kungl. Maj ds förslag ökas med 18,

d. v. s. från 225 till 243. Antalet deltidsanställda i arvodesbefattningar förutsätter

utskottet, i enlighet med vad ovan anförts, skola ökas med 8 från

av Kungl. Majd beräknade 99 till 107.

Det bör--— olika anställningsformerna.

Även om utskottet sålunda funnit sig kunna föreslå riksdagen besluta att

beräkna 1 478 befattningshavare för arbetsförmedlingens permanenta organisation

förutsätter utskottet, alt ifrågavarande antal befattningar icke skall

komma att bliva erforderligt i omedelbar anslutning till arbetsförmedlingens

omorganisation. Personalplanen upptager nämligen vissa befattningar, av

vilka behovet icke för närvarande synes vara aktuellt. Utskottet förutsätter

sålunda, att samtliga nytillkommande tjänster komma att tillsättas allenast

i mån av oundgängligt behov, och att nästa års riksdag i samband med prövning

av anslagsbehovet för budgetåret 1948/49 kommer att få en redogörelse

för, i vilken utsträckning befattningarna, som nu uppföras på personalplanema,

behövt tagas i anspråk under budgetåret 1947/48.»;

dels att utskottets yttrande å s. 77, i vad gäller beräkningen av anslaget

till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar, bort ha följande lydelse:

»Kungl. Majd har föreslagit riksdagen att till Den offentliga arbetsförmedlingen:

Avlöningar för senare hälften av budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av 6 250 000 kronor. Till följd av utskottets förslag om minskning

av antalet ordinarie befattningar med 35 kan anslagsposten till Avlöningar

till ordinarie tjänstemän minskas med 148 000 kronor och denna anslagspost

bör alltså uppföras i avlöningsstaten med 1 722 000 kronor i stället för av

Kungl. Majd beräknade 1 870 000 kronor. Anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal bör i anslutning till utskottets ovan framlagda

förslag dels ökas med 114 000 kronor, dels ock minskas med 173 000 kronor

och alltså uppföras med 3 796 000 kronor i stället för enligt Kungl. Majds

förslag med 3 855 000 kronor. Vidare bör i anslutning till dessa nya beräkningar

av förenämnda anslagsposter posten till rörligt tillägg minskas med

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets utlåtande nr 227.

12 000 kronor och alltså uppföras i avlöningsstaten med 332 250 kronor i

stället för av Kungl. Maj:t beräknade 344 250 kronor.

Vid bifall till vad utskottet sålunda föreslagit kommer avlöningsstaten för

den offentliga arbetsform edlingen att sluta på ett belopp av 6 031 000 kronor

i stället för av Kungl. Maj:t beräknade 6 250 000 kronor.»;

dels ock att momenten g) och i) 8) i utskottets hemställan bort hava följande

lydelse:

»g) godkänna följande avlöningsstat för den offentliga arbetsförmedlingen,

att tillämpas under tiden den 1 januari—

30 juni 1948:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 1 722 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 130 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal,

förslagsvis ................ » 3 796 000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis

........................ » 750

5. Pensionskostnader för av förutvarande

huvudmän pensionerade befattningshavare,

förslagsvis................ » 50 000

6. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 332 250

Summa kronor 6 031 000;

i) under V huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisa

8) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar ett

förslagsanslag av 6 031 kronor;».

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 227.

85

Bilaga 1.

Personalorganisationen för arbetsmarknadsstyrelsen enligt Kungl.

Maj:ts förslag med av utskottet föreslagna ändringar.

P

erm

a n e n t o

r g a n i s a

tion

Krisorganisa-

tion1 2 3

Löne-

grad

Gemen-

sam

perso-

nal4

Arbets-

förmed-

lings-

byrån

Yrkes-

vägled-

nings-

byrån

För-

säk-

rings-

byrån

Soci-

ala

byrån

Tek-

niska

byrån

För-

svars-

byrån

Kans-

li-

byrån

Kame-

ral-

byrån

Hela

an-

talet

Bygg-

nads-

tilist.

byrån

Ut-

län-

nings-

byrån

G 12

i

Ord

i n a i

• i e t

j ä n

s t e i

n ä n

1

•

10

i

—

—

—

—

—

—

—

—

1

—

—

9

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

7

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

6

—

—

—

—

—

1

—

—

—

1

—

—

5

—

—

—

—

—

2

—

—

—

2

—

—

A 30

_

1

_

1

i

_

_

1

i

5

_

_

28

—

1

—

_

_

_

—

1

—

2

_

_

26

i

1

—

—

—

1

—

1

2

6

—

—

24

—

3

—

1

i

—

—

1

—

6

—

22

—

1

—

—

—

—

—

—

—

1

—

—

21

i

2

—

—

i

—

—

1

2

7

—

—

18

—

2

—

—

—

—

—

—

—

2

—

—

17

—

—

—

—

—

—

—

—

1

1

—

—

15

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

14

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

11

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

9

i

—

—

—

—

—

—

—

—

1

—

—

7

14

—

—

—

—

—

—

—

—

214

—

—

5

5

—

—

—

—

—

_

—

—

5

—

—

4

44

—

—

—

—

—

—

—

—

2 44

—

—

Eo 30

68

11

_

I

1

2

eke-

3

) r d i

4

nar

i e p

1 1

ö

e r s

6

n a 1

99

2

1

1

28

—

—

1

2

_

—

—

—

3

1

—

26

—

1

1

—

—

i

i

—

—

4

1

1

24

—

3

1

1

—

i

i

3

1

11

1

2

23

22

—

2

1

—

—

—

—

—

—

3

—

1

21

—

3

4

2

2

2

—

1

1

15

—

—

18

—

1

—

—

—

—

—

1

2

4

—

—

17

—

—

—

—

—

1

—

—

1

2

—

—

15

—

—

—

—

—

1

—

1

1

3

—

—

14

—

—

—

—

—

—

—

1

1

2

—

—

11

—

1

3

—

1

2

—

1

1

9

—

—

9

—

—

—

—

1

—

—

2

5

8

—

—

6

2

—

—

—

—

—

—

—

—

2

—

—

Arvoden

—

1

3

—

—

1

—

—

—

5

—

—

Aman...

3

4

5

3

3

1

2

7

3

31

—

—

Bitr. ...

63

—

—

•—

—

—

—

—

—

63

—

—

S:a

68

136

16

27

19

19

7

9

9

12

10

14

6

5

17

22

16

22

167

266

4

4

6

5

1 Arvode motsvarande lönegrad 30.

2 Härav torde 21 erhålla e. o. tjänster i högre lönegrad.

3 Tablån upptager endast viss ledningspersonal; övriga befattningshavare avses skola vara

extra eller, vad gäller viss hiträdespersonal, extra ordinarie befattningshavare.

4 Häri hänföres även personalen inom överrevisorernas kansli, tillsammans 10 befattningshavare.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande nr 227.

Bilaga 2.

Personalorganisationen för arbetsförmedlingens normalorganisation

enligt dels Kungl. Maj:ts dels ock utskottets förslag.

Lönegrad

Centr.

kansli

Huvudkontoren

Avd.-kontoren

Summa

Ut-

skottets

förslag

innebär

Kungl.

Maj:t

Ut-

skottet

Kungl.

Maj:t

Ut-

skottet

Kungl.

Maj:t

Ut-

skottet

0 r

dina

r i e

: j ä n

s t e m

ä n

A 30 ..................

3

_

_

_

_

3

3

—

28 ..................

21

—

—

—

—

21

21

—

26 ..................

2

—

—

—

—

2

2

—

24 ..................

2

—

—

—

—

2

2

—

22 ..................

21

i

1

4

4

26

26

—

21 ..................

—

3

3

8

8

11

11

—

18 ..................

—

57

56

31

17

88

73

- 15

15 ..................

—

88

83

85

80

173

163

- 10

12 ..................

—

—

_

51

51

51

Öl

—

7 ..................

29

—

—

—

—

29

29

—

6 ..................

20

—

—

—

—

20

20

—

5 ..................

1

—

—

—

—

1

1

—

4 ..................

51

—

—

—

—

51

51

—

150

149

143

179

160

478

453

- 25

I c k

e-o r d i n a

i e p

e r s o

n a 1

Eo 22 ..................

_

1

1

—

—

i

1

—

21 ..................

26

O

O

3

—

—

29

29

—

18 ..................

47

71

69

4

6

122

122

+ 0

15 ..................

2

153

123

25

28

180

153

- 27

12 ..................

—

169

176

140

146

309

322

+ 13

7 ..................

2

—

—

—

—

2

2

—

6 ..................

2

—

—

—

—

2

2

—

5 ..................

2

■ -

—

3

3

5

5

—

4 ..................

19

—

—

3

3

22

22

—

2 ..................

56

—

—

2

2

58

58

—

156

397

372

177

188

730

716

- 14

Ex. 12, 10, 8 eller Eo 10

_

82

100

71

71

153

171

+ 18

5 ..................

1

—

—

—

—

1

1

—

2 ..................

48

—

—

23

23

71

71

—

49

82

100

94

94

225

243

+ 18

Deltidsanställd personal ..

—

1

1

98

106

99

107

+ 8

Summa

355

629

616

54S

548

1588

1519

- 13

Innebörd =

—

—

- 13

—

± o

—

- 13

- 13

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:441 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande av den offentliga arbetsfö s. 1 i texten