Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1947-06-19 · 86 sidor, varav 86 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 86 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1947:227, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 227.
1
Nr 227.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande
av en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande
av den offentliga arbetsförmedlingen m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln (punkterna
18—21) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1947/48 såsom förslagsanslag beräkna
till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar 2 650 000 kronor,
till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader 850 000 kronor,
till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsans tal terna: Avlöningar
9 500 000 kronor,
till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstaltema: Omkostnader
3 300 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 239, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 25 april 1947,
föreslagit riksdagen att
dels godkänna av föredragande statsrådet framlagda förslag i fråga om inrättande
frän och med den 1 januari 1948 av en arbetsmarknadsstyrelse och
förstatligande från och med samma dag av den offentliga arbetsförmedlingen;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckningar för arbetsmarknadsstyrelsens
permanenta organisation, styrelsens krisorganisation
och den offentliga arbetsförmedlingen i enlighet med av föredragande statsrådet
framlagda förslag;
dels godkänna av föredragande statsrådet förordad avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsens
permanenta organisation, att tillämpas under tiden
1 januari—30 juni 1948;
dels godkänna av föredragande statsrådet förordad avlöningsstat för den
offentliga arbetsförmedlingen, att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni
1948;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t alt utfärda de övergångsbestämmelser, som
må erfordras i anledning av inrättandet av arbetsmarknadsstyrelsen och förstatligandet
av den offentliga arbetsförmedlingen;
dels ock under V huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisa
1) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar ett förslagsanslag
av 1 500 000 kronor;
2) till Statens arbetsmarknadskommission: Omkostnader ett förslagsanslag
av 425 000 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 saml. Nr 227—22S.
t
2
Statsutskottets utlåtande nr 227.
3) till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Avlöningar
ett förslagsanslag av 5 825 000 kronor;
4) till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna: Omkostnader
ett förslagsanslag av 1 965 000 kronor;
5) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 310 000
kronor;
6) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av
390 000 kronor;
7) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen ett förslagsanslag av
325 000 kronor;
8) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar ett förslagsanslag av
6 250 000 kronor;
9) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 1 765 000 kronor;
10) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen ett förslagsanslag
av 795 000 kronor.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande
i anledning av propositionen nr 239 väckta motioner, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Gillström (I: 316) samt den andra inom andra kammaren av herr Jansson
i Kalix m. fl. (II: 471), i vilka hemställts, att riksdagen måtte beträffande
den sakliga och kamerala granskningen av arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet
besluta i enlighet med det förslag, som avgivits av de sakkunniga för
utredning rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Gillström (I: 317) och den andra inom andra kammaren av herrar Jansson
i Kalix och Skoglund i Umeå (11:472), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte med ändring av Kungl. Maj:ts förslag dels besluta att utöver den av
Kungl. Maj:t föreslagna personalorganisationen för tekniska byrån inrätta
ytterligare en befattning som arbetschef i lönegraden C 5, dels ock besluta
att chefen för tekniska byrån placeras i lönegraden C 7;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Gillström m. fl. (I: 318) och den andra inom andra kammaren av herrar
Fagerholm och Allard (11:465), i vilka hemställts, att riksdagen måtte med
ändring av Kungl. Maj:ts förslag besluta, att befattningen såsom generaldirektör
och chef för arbetsmarknadsstyrelsen skall hänföras till lönegraden
C 14;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lundgren (I: 320) och den andra inom andra kammaren av herr Hagberg
i Malmö m. fl. (11:476), i vilka hemstälUs, att riksdagen måtte besluta
dels att för närvarande avslå propositionen nr 239, dels ock för nästkommande
budgetår besluta om sådana, av vederbörande utskott beräknade anslag
under femte huvudtiteln för statens arbetsmarknadskommission och den
Statsutskottets utlåtande nr 227. 3
offentliga arbetsförmedlingsverksamheten, att den nuvarande organisationen
i stort bibehålies;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fröken Andersson (1:321) och den andra inom andra kammaren av herr
Hagård (11:475), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring
i de i propositonen nr 239 föreslagna principerna för arbetsmarknadsstyrelsens
ordnande att ärenden beträffande arbetslöshetsförsäkring antingen
måtte handläggas av arbetsmarknadsstyrelsens plenum enligt principer, som
för ärenden i allmänhet äro gällande, eller ock i särskild delegation, så sammansatt
att representanterna för de erkända arbetslöshetskassorna ej äro i
majoritet;
dels en inom andra kammaren av herr Nilsson i Göteborg väckt motion
(II: 474), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att förste inspektören
för arbetsförmedlingsärenden vid länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus
län hänföres till lönegraden A 26;
dels ock en inom andra kammaren av herr Jonsson i Järvsand väckt motion
(II: 477), vari hemställts, att personalförteckningen för den offentliga arbetsförmedlingen
måtte utökas med 24 dispensärkuratorer, att avlöningsstaten
måtte höjas med därför erforderligt belopp samt att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte hemställa att frågan om den centrala arbetsvårdsorganisationen
snarast måtte bli föremål för proposition.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställningar,
iar utskottet hänvisa till motionerna I: 316, I: 320, II: 465, II: 472, II: 474, II:
475 och II: 477.
Inledning.
I betänkande den 16 januari 1947 (SOU 1947:24) har av särskilda sakkunniga
— utredningen rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan — framlagts
förslag rörande inrättande av ett centralt arbetsmarknadsorgan, och den
13 juni 1946 ha av andra särskilda sakkunniga — sakkunniga angående arbetsförmedlingens
organisation — framlagts två betänkande^ av vilka det
ena behandlar den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren (SOU 1946:
44) och det andra den offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation,
motiv och förslag (SOU 1946:51).
Vjdare ha två särskilda sakkunniga inom socialdepartementet den 20 februari
1947 överlämnat en promemoria rörande vissa frågor i samband med
förläggning till en nyinrättad arbetsmarknadsstyrelse av socialstyrelsens arbetsmardnadsbyrå.
Redogörelse för de sakkunnigas uppdrag m. m. och för de utlåtanden och
yttranden, som avgivits över de olika betänkaridena, har av föredraganden,
statsrådet Mossberg, lämnats å s. 2—4 i propositionen, till vilken här hänvisas.
4
Statsutskottets utlåtande nr 227.
Den centrala organisationen.
Arbetsmarknadsfrågornas centrala handläggning. Föredraganden har in
ledningsvis lämnat en redogörelse för den nu rådande ordningen för central
handläggning av arbetsmarknadsfrågor och dess tillkomst och givit en kortfattad
översikt av utredningens förslag samt har därefter upptagit till behandling
frågan om inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt om dess
verksamhetsområde, därvid han redogjort för utredningens yttrande och förslag
samt för innehållet i de avgivna utlåtandena, i vad de beröra nyssnämnda
spörsmål (s. 5—28 i propositionen).
För egen del har föredragande statsrådet i anslutning härtill anfört följande.
»De centrala arbetsmarknadsuppgifterna äro för närvarande väsentligen
fördelade mellan två myndigheter, statens arbetsmarknadskommission och
socialstyrelsen. Arbetsmarknadskommissionen, vilken i sin nuvarande form
tillkom år 1940, har de mest omfaltande uppgifterna av ifrågavarande slag.
Kommissionen har att utöva den ledning av den offentliga arbetsförmedlingens
verksamhet, vilken grundas på det nämnda år med stöd av tjänstepliktslagen
företagna provisoriska förstatligandet av de kommunala arbetsförmedlingarna.
Kommissionen har vidare att fullgöra den verksamhet för bekämpande
och lindrande av arbetslöshet, vilken tidigare ankommit på statens
arbetslöshetskommission, samt den förebyggande och planerande arbetslöshets
verksamhet, som under de senaste åren upptagits. Även handhavan det
av de regleringar, vilka nödvändiggjorts av den under krigsåren och därefter
rådande bristen på arbetskraft, har uppdragits åt kommissionen. Av dessa
regleringar återstår nu endast den av såväl arbetskrafts- som materialsvårigheter
föranledda byggnadsregleringen. Under krigsåren däremot var denna
sida av kommissionens verksamhet tidtals mycket omfattande. Slutligen kan
såsom en huvudgrupp av de på kommissionen ankommande uppgifterna
nämnas den planerande verksamhet med avseende å arbetskraftens utnyttjande
under krig och därmed jämställda förhållanden, i vilken bland annat
uppskovsväsendet ingår såsom en del.
Socialstyrelsen var före 1940 tillsynsmyndighet för den offentliga arbetsförmedlingen.
Den nämnda år verkställda överflyttningen av ärendena rörande
den offentliga arbetsförmedlingen till arbetsmarknadskommissionen
hade karaktären av ett provisorium. Styrelsen är för närvarande tillsynsmyndighet
för den privata arbetsförmedlingen, den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen
och den sociala hemhjälpen. Styrelsen har vidare bland annat
hand om förlikningsmannaväsendet och viss statistik, som avser arbetsmarknaden.
Den centrala organisationen på arbetsmarknadsområdet har i väsentliga
delar tillkommit med tanke på den gångna kristidens förhållanden. Efter
krigets slut och inför den pågående återgången till fredsförhållanden har det
synts nödvändigt att uppta hithörande spörsmål till omprövning.
Vid utverkande av Kungl. Maj:ts bemyndigande att föranstalta om det ut
-
Statsutskottets utlåtande nr 227.
5
redningsarbele, vars resultat nu föreligger, uttalade jag, alt det förefölle mig
vara uppenbart att det allt framgent kommer att finnas behov av ett centralt,
statligt organ för handläggning av de frågor, som avse samhällets arbetsmarknadspolitiska
åtgöranden.
Denna uppfattning motiverade jag sålunda. För förverkligandet av en så
hög och jämn sysselsättning som möjligt komme otvivelaktigt åtgärder från
samhällets sida av arbetsmarknadspolitisk natur att bli erforderliga. Näringslivets
egna ansträngningar i detta syfte torde sålunda kräva det allmännas
medverkan i fråga om i första hand en effektiviserad yrkesrådgivning och
arbetsförmedling samt industriens lokalisering. En till följd av befolkningsutvecklingen
vikande tillgång på arbetskraft gjorde det vid en hög sysselsättningsnivå
angeläget att särskild uppmärksamhet från samhällets sida
ägnades åt sådana åtgärder, som kunde bidraga till en så rationell sysselsättning
som möjligt av den arbetsföra befolkningen. Strävandena att åstadkomma
ett effektivt nyttjande av våra produktiva resurser uteslöte icke
risken för perioder av arbetslöshet av mera allmän karaktär eller begränsad
till vissa orter eller branscher. Även under sådana förhållanden krävdes åtgärder
från samhällets sida, exempelvis för att överföra den friställda arbetskraften
till områden med brist på sådan eller för igångsättandet av arbeten
i sysselsättningsfrämjande syfte. Jämväl för en kontinuerlig översyn och utbyggnad
av den beredskap mot arbetslöshet i form av en omfattande investeringsreserv,
som upprättats under senare år, torde erfordras ett centralt organ.
I förut nämnda och liknande lägen på arbetsmarknaden torde uppkomma
behov av skilda, varandra kompletterande åtgärder, som i fråga om den
centrala planläggningen och verkställigheten icke utan olägenheter torde kunna
fördelas på olika organ. Erfarenheterna av det nu praktiserade provisoriska
systemet syntes mig styrka ett sådant antagande.
Vad jag sålunda anfört har icke föranlett erinran från något håll. Då behovet
av ett permanent centralt statsorgan för arbetsmarknadsfrågor sålunda
får anses oomtvistligt, torde jag icke behöva närmare uppehålla mig vid
frågan härom.
På utredningen har ankommit att klarlägga, vilka uppgifter som lämpligast
kunna uppdragas åt ett centralt arbetsmarknadsorgan för att erforderliga
krav på organisatorisk och administrativ samordning i olika avseenden
skola kunna tillgodoses. Utredningen har härom uttalat, att de riktlinjer,
som följts vid sammanförandet hos arbetsmarknadskommissionen av arbetsmarknadsuppgifter
från olika håll, enligt utredningens uppfattning i det väsentliga
äro hållbara även för framtiden. Kärnan i det centrala arbetsmarknadsorganets
verksamhet måsle, anför utredningen, vara ledningen av den
offentliga arbetsförmedlingen såsom samhällets främsta instrument för utjämning
av utbud av och efterfrågan på arbetskraft. Till denna kärna bör
ansluta sig ledningen av de särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som
betingas å ena sidan av överflöd på arbetskraft och å andra sidan av brist
på arbetskraft. I enlighet härmed kan utredningens förslag i stort sett sägas
innebära, att arbetsmarknadskommissionen skall ombildas till ett centralt
6
Statsutskottets utlåtande nr 227.
verk. Utredningen finner vidare lämpligt, att till detta verk förläggas vissa
arbetsuppgifter, som nu icke tillhöra arbetsmarknadskommissionen men nära
sammanhänga med dess verksamhet. För det nya ämbetsverket föreslår
utredningen namnet arbetsmarknadsstyrelsen.
Jag ansluter mig till de principiella synpunkter angående verksamhetsområdet
för det centrala arbetsmarknadsorganet, varåt utredningen givit uttryck.
Utredningens förslag till benämning å det nya centralorganet finner jag mig
även böra godtaga.
Jag övergår härefter till att behandla de olika verksamhetsgrenar, som böra
ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen.
Vid behandlingen i det följande av den lokala arbetsförmedlingsorganisationen
föreslår jag, att den offentliga arbetsförmedlingen skall definitivt förstatligas.
Ledningen av denna organisations verksamhet bör vara arbetsmarknadsstyrelsens
främsta uppgift.
Utredningen har gjort särskilda uttalanden rörande två grenar av arbetsförmedlingsorganens
verksamhet, nämligen verksamheten för de partiellt arbetsföra
och yrkesvägledningen.
Inom den offentliga arbetsförmedlingen har organiserats en specialförmedling
för partiellt arbetsföra, vars uppgift är att bereda personer
tillhörande nämnda grupp arbete. Denna organisation bär beträffande personer,
som skadats under militärtjänstgöring, tagits i anspråk för en arbetsvårdande
verksamhet, vilken förutom arbetsberedning innefattar yrkesvägledning,
yrkesutbildning, lämnande av understöd m. in. För nu angivna verksamhet
är sålunda arbetsmarknadskommissionen centralorgan.
Jämlikt bemyndigande den 15 oktober 1943 tillkallade chefen för socialdepartementet
nio sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande
den partiellt arbetsföra arbetskraften. De sakkunniga, vilka antagit benämningen
kommittén för partiellt arbetsföra, ha den 13 mars 1946 avgivit betänkande
med förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet
för partiellt arbetsföra m. m. (SOU 1946: 24). Kommittén har i detta
betänkande föreslagit, att arbetsförmedlingsorganen skola ombesörja icke
blott arbetsberedningsverksamhet för de partiellt arbetsföra utan även viss
arbetsvårdsverksamhet i övrigt, som erfordras för ifrågavarande kategori.
Arbetsmarknadskommissionen skall enligt förslaget vara central arbetsvårdsmyndighet.
Betänkandet har varit föremål för remissbehandling. Sedermera ha
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 mars 1947 handlingarna i ärendet överlämnats
till arbetsmarknadskommissionen för att av kommissionen beaktas
vid den effektivisering och utbyggnad av arbetsvärden för partiellt arbetsföra,
varom kommissionen kunde komma att föranstalta.
Kommittén har numera även avgivit betänkande (SOU 1947: 18) med förslag
angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra
m. m. Detta betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.
Utredningen har anslutit sig till kommitténs förslag, att arbetsvårdsverksamheten
skall organiseras med utgångspunkt från dess viktigaste del, den
arbetsförmedlande verksamheten, och har sålunda räknat med att arbetsmark
-
Statsutskottets utlåtande nr 227.
7
nadsstyrelsen skall vara central arbetsvårdsmyndighet. Mot denna uppfattning
har någon principiell erinran icke gjorts i remissutlåtandena. Även jag
är i princip av samma mening. Till frågan om arbetsvårdsverksamhetens
innehåll — utöver vad som nu åligger arbetsmarknadskommissionen — samt
den närmare gränsdragningen i förhållande till pensionsstyrelsen m. fl. verk
torde ställning få tagas i annat sammanhang.
I den offentliga arbetsförmedlingens arbetsuppgifter ingår för närvarande
en omfattande yrkesvägledande verksamhet, vilken är anknuten till
specialförmedlingen för ungdom men utnyttjas även i arbetsförmedlingens
verksamhet beträffande vuxna arbetssökande. Enligt utredningens förslag bör
ledningen av denna yrkesvägledningsverksamhet ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen.
Utredningen har emellertid ansett, att det pågående utredningsarbetet
på skolväsendets område bör beaktas vid utformande av organisationen
för ifrågavarande ändamål. Någon annan mening har icke framkommit vid
remissbehandlingen. Skolöverstyrelsen har emellertid i sitt yttrande anfört,
att den medicinska yrkesrådgivningen liksom för närvarande är fallet även i
framtiden bör helt ankomma på skolläkarna under skolöverläkarens ledning.
Jag delar för min del utredningens uppfattning rörande yrkesvägledningens
administration. Till vad skolöverstyrelsen anfört kan jag icke för närvarande
ta definitiv ställning. Tills vidare bör den nuvarande fördelningen av arbetsuppgifterna
mellan det centrala arbetsmarknadsorganet och skolöverstyrelsen
bestå.
Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsen skall överta samtliga
de uppgifter för bekämpande och lindrande av arbetslöshet, vilka nu ankomma
på arbetsmarknadskommissionen. Detta innebär bland annat, att styrelsen
skall organiseras för att i egen regi driva arbeten, samt att
styrelsen skall svara för den nu av arbetsmarknadskommissionen om händer
havda beredska pslagr in ge n av materiel för byggnads-
och anläggningsarbeten. Utredningen föreslår, att den byggande
verksamhet, som alltså enligt utredningens mening bör ombesörjas av
arbetsmarknadsstyrelsen, skall ha begränsad omfattning och främst avse mötande
av mera tillfälliga ökningar av arbetslösheten inom visst begränsat yrkesområde
eller geografiskt område. Styrelsen skall dock alltid ha hand om
arbeten i sådan omfattning, att den ur beredskapssynpunkt erforderliga minimiorganisationen
blir fullt sysselsatt.
Utredningens förslag att nämnda uppgifter skola tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen
har under remissbehandlingen föranlett erinringar ur två synpunkter.
Statskontoret har sålunda ansett, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bör ha bättre förutsättningar att fullgöra ifrågavarande uppgifter än
arbetsmarknadsstyrelsen samt att förslagets genomförande kommer att medföra
en icke rationell dubbelorganisation. Med anledning härav har statskontoret
föreslagit, att den byggande verksamheten och beredskapslagringen
skola uppdragas åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De erkända arbetslöshetskassornas
samorganisation har liksom två reservanter i socialstyrelsen
ansett det oförenligt med arbetsförmedlingens neutrala ställning att dess
chefsmyndighet jämväl skall fullgöra arbetsgivaruppgifter.
8
Statsutskottets utlåtande nr 227.
För egen del vill jag med anledning av statskontorets uttalande anföra
följande. Den av utredningen föreslagna anordningen medför visserligen en
dubbelorganisation, vilken kan synas mindre rationell. Såsom utredningen
framhållit, äro emellertid avsevärda fördelar ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt
förenade med densamma. En organisation, där centralorganet för arbetslöshetsfrågor
kan i egen regi driva arbeten, har, enligt vad erfarenheten
utvisar, goda möjligheter till att ingripa snabbt och effektivt. Detta torde
icke vara fallet om centralorganet är helt beroende av andra myndigheter,
kommuner m. fl. för anordnande av arbeten. Ehuru arbetslösheten för närvarande
är förhållandevis ringa, är en effektiv beredskap på förevarande
område ur samhällsekonomisk och social synpunkt alltjämt av den största
betydelse. Härtill kommer, att enligt vad som framgår av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
yttrande icke oväsentliga svårigheter för väg- och vattenbyggnadsverkets
del äro förknippade med verkets sysslande med arbeten,
som anordnas för arbetslösa. I verkets normala verksamhet måste strängt
ekonomiska synpunkter vara avgörande. När det gäller arbeten, som anordnas
av sysselsättningspolitiska skäl, måste de sociala synpunkterna i vissa
hänseenden få en utslagsgivande betydelse. Detta betingas av att sistnämnda
arbeten ofta måste drivas med icke yrkeskunnig och ibland icke fullgod arbetskraft,
av att arbetena med hänsyn till arbetslösheten kunna behöva drivas
under olämplig årstid o. s. v. Upprätthållandet av den beredskapsorganisation,
som under alla förhållanden måste finnas för att arbeten skola
kunna snabbt ordnas vid ökande arbetslöshet, kan vidare vara svårt att
samordna med väg- och vattenbyggnadsverkets normala verksamhet. Under
dessa förhållanden synes det lämpligt, att nämnda verks befattning med sysselsättningspolitiskt
motiverade arbeten under en högkonjunktur som den
nu rådande begränsas. Beredskapens upprätthållande bör främst ankomma
på det centrala arbetsmarknadsorganet. Däremot anser jag det icke möjligt
att, såsom svenska teknologföreningen synes förutsätta, helt fritaga vägoch
vattenbyggnadsverket från uppgifter på nu ifrågavarande område. Vid
förekomsten av arbetslöshet i större utsträckning torde en omfattande medverkan
från nämnda verk vara ofrånkomlig. I ett sådant läge torde också
möjligheterna till ett inordnande av sysselsättningspolitiskt motiverade arbetsföretag
i verkets normala verksamhet vara goda.
Av de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation m. fl. anförda betänkligheter
mot att arbetsförmedlingsorganens chefsmyndighet även fullgör
statliga arbetsgivaruppgifter kan jag icke heller dela. Den åberopade
konfliktsituationen torde överhuvudtaget icke vara aktuell, när det gäller
i arbetslöshetsbekämpande syfte anordnade arbeten. Om särskilda förhållanden
skulle, såsom fallet varit under krigsåren, nödvändiggöra, att åt arbetsmarknadsorganen
uppdrages bedrivandet av arbeten, vilka icke i första hand
ha nämnda syfte, synes det mig självfallet, att endast arbetenas art och
icke den omständigheten att de bedrivas av arbetsmarknadsorganen får
tillåtas inverka på arbetsförmedlingens handhavande av förmedlingsverksamheten.
Statsutskottets utlåtande nr 227.
9
Jag ansluter mig sålunda till utredningens förslag att arbetsmarknadsstyrelsen
skall organiseras för att i viss utsträckning bedriva arbetsföretag i
egen regi och att styrelsen skall svara för beredskapslagring av arbetsmaskiner
m. m.
Det torde få ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att till prövning upptaga frågan om gränsdragningen mellan
myndigheternas verksamhetsområden samt att, i den mån så erfordras,
underställa Kungl. Maj:t därvid uppkommande spörsmål till avgörande.
Arbetsmarknadskommissionens nuvarande befattning med arbetslöshetshjälp
enligt understödslinjen torde, såsom utredningen föreslagit,
böra överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen. Därest socialvårdskommilténs
utredningsarbete skulle föranleda en väsentlig omläggning av hjälpsystemet
för arbetslösa, torde frågan få upptagas till förnyad prövning.
Utredningens förslag, att arbetsmarknadsstyrelsen skall överta arbetsmarknadskommissionens
befattning med de arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
vilka betingas av brist på arbetskraft, har icke mött erinran under remissbehandlingen.
Jag ansluter mig även i denna del till utredningens förslag.
Arbetsmarknadsstyrelsen bör sålunda vara centralmyndighet för byggnadsregleringen.
Styrelsen bör tills vidare även fortsätta arbetsmarknadskommissionens för
närvarande bedrivna rådgivande verksamhet i frågor rörande industrilokalisering
— en verksamhetsgren, som har betydelse såväl ur arbetslöshetssynpunkt
som med hänsyn till nu rådande arbetskraftsbrist. I sistnämnda hänseende
får jag erinra om att statsrådet Ericsson jämlikt bemyndigande den
14 februari 1947 tillkallat särskilda sakkunniga för utredning rörande näringslivets
lokalisering. I den mån resultatet av detta utredningsarbete ger
anledning därtill, torde frågan om industrilokaliseringen senare få upptagas
till förnyad prövning.
Arbetsmarknadskommissionen handhar för närvarande den planläggande
verksamheten rörande dispositionen av arbetskraften under krig och därmed
jämställda förhållanden, i vilken verksamhet bland annat uppskovsväsendet
ingår. Kommissionen håller vidare kansli åt den av representanter för arbetsmarknadskommissionen
och livsmedelskommissionen bestående riksblockmyndigheten,
vilken är centralmyndighet för arbetsblockorganisationen.
Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsen skall överta arbetsmarknadskommissionens
nuvarande uppgifter på förevarande område
samt att styrelsen skall träda i riksblockmyndighetens ställe såsom centralorgan
för arbetsblockorganisationen. I sistnämnda del har utredningens
förslag avstyrkts av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och livsmedelskommissionen,
vilka föreslå att frågan om arbetsblockorganisationens
fortsatta utformning och uppgifter skall bli föremål för utredning innan frågan
om centralmyndigheten för densamma löses. Riksnämnden har härjämte
anfört, att det ur nämndens synpunkt vore synnerligen önskvärt om de frågor,
som sammanhänga med de olika beredskapsproblemen på hithörande område,
ej nu slutgiltigt lösas utan att därmed får anstå till dess riksnämnden är
10
Statsutskottets utlåtande nr 227.
i stånd att framlägga ett utformat förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens
framtida organisation.
Jag finner de i fråga om riksblockmyndigheten framförda erinringarna mot
utredningens förslag värda beaktande och föreslår därför, att nämnda myndighet
får bestå i avbidan på resultatet av den av riksnämnden omnämnda
utredningen rörande arbetsblockorganisationen. Däremot bör arbetsmarknadsstyrelsen
såsom utredningen föreslagit överta arbetsmarknadskommissionens
befattning med uppskovsväsendet och därmed sammanhängande frågor
ävensom den av kommissionen bedrivna allmänt planläggande verksamheten
rörande arbetskraftsdispositionen under krigsförhållanden. Frågan om
den närmare gränsdragningen meilan riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
och arbetsmarknadsstyrelsen torde icke påverka detta principiella
ställningstagande. I vilken utsträckning tidigare upprättad planläggning i
framtiden skall upprätthållas, torde få avgöras i annat sammanhang.
Jag övergår härefter till frågan om gränsdragningen mellan arbetsmarknadsstyrelsen
och socialstyrelsen. I denna del har utredningen föreslagit, att
tillsynen över den privata arbetsförmedlingen samt de erkända arbetslöshetskassorna
skall överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen, medan tillsynen över
den sociala hemhjälpen och förlikningsmannaväsendet samt den av socialstyrelsen
handhavda arbetsmarknadsstatistiken tills vidare skola kvarstanna
hos socialstyrelsen. Beträffande förlikningsmannaväsendet och statistiken har
utredningen förutsatt, att frågan om den centrala organisationen upptages
till prövning efter det särskilda utredningar rörande ifrågavarande båda
områden verkställts.
Utredningens förslag om överflyttning av tillsynen över de erkända
arbetslöshetskassorna har vid remissbehandlingen avstyrkts
endast av statskontoret, vilket till stöd härför åberopat pågående utredningsarbete
rörande socialvårdens framtida utformning. Förslaget i denna
del har däremot tillstyrkts av bland andra socialstyrelsen, socialvårdskommittén,
de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, landsorganisationen,
arbetsgivareföreningen och tjänstemännens centralorganisation. För egen del
finner jag det naturligt, att ärendena rörande arbetslöshetsförsäkringen, vilka
nära sammanhänga med de arbetsförmedlings- och arbetslöshetsuppgifter
som enligt förslaget skola fullgöras av arbetsmarknadsstyrelsen, böra överflyttas
till denna. Jag tillstyrker sålunda utredningens förslag i denna del.
Mot förslaget om överflyttande av tillsynen över den privata
arbetsförmedlingen har någon erinran icke framställts. Ehuru otvivelaktigt
ett visst konkurrensförhållande består mellan den offentliga och
den privata arbetsförmedlingen, synes det mig icke vara lämpligt, att tillsynen
över den senare kvarligger hos socialstyrelsen, vilken vid bifall till den av
mig föreslagna organisationen i övrigt i framtiden kommer att ha endast
ringa kontakt med arbetsförmedlingsspörsmål. Tillsynen bör därför överflyttas
till den centrala arbetsförmedlingsmyndigheten, arbetsmarknadsstyrelsen.
Jag vill emellertid påpeka, att jag vid behandlingen i det följande av
frågan om ärendenas fördelning mellan de olika byråerna inom arbetsmark
-
Statsutskottets utlåtande nr 227.
11
nadsstyrelsen kommer att förorda, att ärenden rörande den privata och den
offentliga arbetsförmedlingen handläggas på skilda byråer. Härigenom torde
eventuella farhågor undanröjas för att icke den objektivitet, som självfallet
skall prägla handläggningen av förstnämnda ärendesgrupp, upprätthålles.
Frågan om tillsynen över den sociala hemhjälpen har i
remissyttrandena varit föremål för delade meningar, i det att socialstyrelsen
tillstyrkt utredningens förslag att tillsynen skall kvarligga hos styrelsen,
medan bland andra arbetsmarknadskommissionen och två länsstyrelser ifrågasatt
överflyttning av tillsynen till arbetsmarknadsstyrelsen. I detta sammanhang
torde även böra erinras, att 1941 års befolkningsutredning i det förslag,
som ligger till grund för nu gällande bestämmelser rörande den sociala hemhjälpsverksamheten,
förordade förläggning av tillsynen till socialstyrelsen
endast såsom ett provisorium, samt att utredningen i sitt betänkande om
befolkningspolitikens organisation (SOU 1946:53) förutskickat, att utredningen
i ett senare betänkande kommer att föreslå överflyttning av tillsynen till
arbetsmarknadskommissionen.
För egen del har jag i propositionen nr 71/1947 angående anslag till den
sociala hemhjälpsverksamheten för budgetåret 1947/48 anfört, att då verksamheten
med den av mig i nämnda sammanhang förordade utbyggnaden kommer
att närma sig den av befolkningsutredningen på sin tid angivna ramen, behovet
av och riktlinjerna för eu ytterligare utbyggnad borde bli föremål för
utredning. Denna utredning skulle verkställas i så god tid, att förslag i ämnet
kan föreläggas 1948 års riksdag. Det synes mig lämpligt, att med ett definitivt
ställningstagande till frågan om tillsynsmyndigheten för verksamheten får
anstå till dess resultatet av nämnda utredning föreligger. Jag tillstyrker sålunda
förslaget, att socialstyrelsen tills vidare skall vara tillsynsmyndighet för
den sociala hemhjälpsverksamheten.
Vad angår förliknings mannaväsendet vill jag erinra, att 1945
års riksdag i skrivelse nr 240 hemställt om utredning rörande förstärkning
av detsamma. Kungl. Maj:t har den 12 juli 1946 uppdragit åt socialstyrelsen
att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. I avbidan på resultatet
härav och av den ytterligare utredning, som eventuellt kan föranledas av
landsorganisationens bebådade framställning i ämnet, torde frågan om den
framtida centrala organisationen på förevarande område icke böra upptagas
till närmare prövning. Jag tillstyrker sålunda utredningens förslag att
ärendena rörande förlikningsmannaväsendet tills vidare skola såsom hittills
handhas av socialstyrelsen.
Arbetsmarknadsstatistikens organisation och utformning i övrigt
torde få göras till föremål för översyn i särskild ordning. Tills vidare
bör, såsom utredningen föreslagit, den hittills mellan det centrala arbetsmarknadsorganet
och socialstyrelsen tillämpade fördelningen av det .statistiska
arbetet bestå.
I detta sammanhang torde jag få omnämna, att jag med stöd av Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 15 november 1946 tillkallat ordföranden i statens
utlänningskommission N. Ilagelin att inom socialdepartementet verkställa
12
Statsutskottets utlåtande nr 227.
översyn av statens utlänninyskommissions och statens flyktingsnämnds verksamhet
och organisation. Denna översyn syftar till att skapa en efter fredsmässiga
förhållanden anpassad ordning för handläggningen av de frågor, som
hittills ankommit på nämnda organ. Utredningsmannen, som numera fullgjort
sitt uppdrag, har härvid bland annat föreslagit, att vissa delar av den nu på
utlänningskommissionen och flyktingsnämnden ankommande verksamheten
skall överflyttas till arbetsmarknadskommissionen. I särskild proposition till
riksdagen biträder jag i huvudsak utredningsmannens förslag i denna del.
Såsom utredningen anfört synes i förevarande sammanhang icke finnas anledning
att föreslå ändring i försvarets socialbyrås ställning.
Utredningen har rörande arbetsmarknadsstyrelsens ställning i förhållande
till Kungl. Maj.t uttalat, att i den mån styrelsen får att syssla med verksamhet
av kriskaraktär den kommer att vara i behov av samma befogenhet till självständigt
handlande, som tidigare tillkommit arbetslöshetskommissionen och
nu tillkommer arbetsmarknadskommissionen. Utredningen har särskilt pekat
på frågan om befogenheten all besluta om igångsättande av arbetsföretag vid
arbetslöshet. Det är enligt min mening ofrånkomligt, att det centrala arbetsmarknadsorganet,
även om detsamma organiseras såsom ett centralt verk,
måste kunna beredas samma ställning i krissituationer, som de på området
hittills verksamma krismyndigheterna erhållit. Arbetsmarknadsstyrelsen bör
sålunda ha ett vidsträckt utrymme för självständigt handlande och följaktligen
icke bindas av detaljerade föreskrifter, som kunna vara ägnade att försvåra
möjligheterna till snabba och effektiva ingripanden från styrelsens
sida i de ofta snabbt växlande förhållanden, som föreligga på arbetsmarknadens
område.»
I de likalydande motionerna I: 320 och II: 476 har på anförda skäl yrkats,
att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition måtte besluta att
avslå propositionen och att för nästkommande budgetår anvisa, bland andra,
sådana, av vederbörande utskott beräknade anslag under femte huvudtiteln
för statens arbetsmarknadskommission, att den nuvarande organisationen i
stort bibehålies.
Arbetsmarknadsstyrelsens sammansättning m, m. Efter att ha lämnat en
redogörelse för gällande bestämmelser rörande statens arbetsmarknadskommission,
utredningens förslag och däröver avgivna yttranden samt för vissa
frågor rörande handläggningen inom arbetsmarknadsstyrelsen av ärenden
om arbetslöshetsförsäkring (s. 37—46) har föredragande statsrådet för egen
del anfört följande.
»Utredningen har föreslagit, att ledamöterna i arbetsmarknadsstyrelsen
skola vara verkets generaldirektör och överdirektör
samt sju andra av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Av sistnämnda sju ledamöter
skola enligt förslaget två representera arbetsgivarna, två arbetarna
och en tjänstemännen, medan återstående två ledamöter icke skola företräda
vissa bestämda intressen. Förslaget kan sägas innebära, att arbetsmarknads
-
Statsutskottets utlåtande nr 227.
13
styrelsen skulle få samma sammansättning som arbetsmarknadskommissionen
nu har med det undantaget, att antalet ledamöter skulle minskas med
en. Styrelsens byråchefer skola enligt förslaget icke vara ledamöter men —
liksom andra tjänstemän hos styreisen — ha skyldighet att om de såsom
föredragande hysa från styrelsens beslut avvikande mening låta anteckna
denna till protokollet.
Mot förslaget att arbetsmarknadens partsorganisationer skola vara företrädda
bland styrelsens ledamöter har erinran icke riktats under remissbehandlingen.
Jag finner också för min del självfallet, att en dylik representation
måste finnas i arbetsmarknadsstyrelsen liksom den nu finns i arbetsmarknadskommissionen.
Däremot ha i flera yttranden invändningar gjorts mot att byråcheferna
icke skulle erhålla ledamotsställning. I några yttranden har föreslagits, att
byråchef i vart fall skall vara ledamot vid handläggningen av ärenden, som
tillhöra hans byrå, eller i ärenden, där han är föredragande.
Jag delar i viss mån betänkligheterna mot att byråcheferna helt uteslutas
ur den beslutande församlingen. Emellertid är jag liksom utredningen av den
uppfattningen, att de praktiska synpunkterna böra vara avgörande i detta
fall. Det synes mig angeläget, alt den beslutande församlingen erhåller ett
relativt begränsat antal ledamöter. Då jag i det följande föreslår inrättande
av åtta byråer inom arbetsmarknadsstyrelsens permanenta organisation, låter
sig nämnda synpunkt icke förena med att byråcheferna erhålla ledamotsställning.
De böra emellertid regelmässigt vara närvarande vid styrelsens
sammanträden och därvid äga deltaga i överläggningarna. För att bereda
byråcheferna möjlighet att bringa en från styrelsens beslut avvikande mening
till uttryck föreslår jag härjämte, att byråchef skall vara berättigad att
låta till prokollet anteckna sådan avvikande mening, oavsett om han är
föredragande i ärendet eller om detta tillhör hans byrå. Föredragande byråchef
bör liksom annan tjänsteman, vilken är föredragande, vara skyldig att
anmäla avvikande mening.
Jag ansluter mig sålunda till utredningens förslag att ledamöterna i styrelsen
skola vara generaldirektören, överdirektören och ett antal av Kungl.
Maj:t särskilt utsedda ledamöter. Med hänsyn till det önskemål om begränsning
av den beslutande församlingens storlek, varom jag förut talat, har
jag icke något att erinra mot att antalet särskilt utsedda ledamöter begränsas
till sju. Av dessa böra, såsom utredningen föreslagit, fem företräda arbetsmarknadens
partsorganisationer.
De särskilt utsedda ledamöterna i styrelsen torde böra förordnas för högst
tre år i sänder. För var och en av ifrågavarande ledamöter bör finnas ersättare.
Generaldirektören bör vara ordförande i styrelsen. Vid förfall för honom
bör överdirektören inträda såsom ordförande.
Såsom utredningen föreslagit anser jag, att den nu beträffande arbetsmarknadskommissionen
gällande föreskriften om överbefälhavarens representation
bland ledamöterna vid behandling av uppskovsärenden bör upp
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 227.
höra. Samarbetet mellan arbetsmarknadsstyrelsen och de militära myndigheterna
samt de senares möjlighet att göra sin uppfattning i arbetsmarknadsfrågor
gällande bör tillgodoses i annan ordning, som närmare ansluter till numera
tillämpad praxis.
Utredningen har föreslagit, att delegationer skola kunna inrättas
för särskilda ärendesgrupper, d. v. s. att styrelsens beslutande församling i
vissa ärendesgrupper skall kunna ges en annan sammansättning än den vanliga.
En sådan delegation föreslås för ärenden rörande steninköp och en annan
för ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring. Beträffande sistnämnda delegation
ha olika åsikter kommit till uttryck.
En ledamot i utredningen har liksom bland remissinstanserna arbetsgivareföreningen
ansett delegationen överflödig. Flertalet myndigheter m. fl.,
vilka uttalat sig i denna fråga, har emellertid tillstyrkt delegationens inrättande.
För min del ansluter jag mig till förslaget härom.
Enligt utredningens förslag skall nu ifrågavarande delegation bestå av
generaldirektören, överdirektören, en av Kungl. Maj:t utsedd jurist samt fyra
av Kungl. Maj:t utsedda företrädare för de erkända arbetslöshetskassorna.
De sistnämnda skulle sålunda få majoritet i delegationen. Utredningen har
förklarat sig medveten om att ur principiell synpunkt invändningar kunna
resas mot en dylik anordning men har ansett, att någon risk för missbruk
från kassornas sida icke föreligger. Förenämnde reservant inom utredningen
har emellertid förklarat sig i varje fall icke kunna ansluta sig till majoritetens
förslag rörande delegationens sammansättning. En annan ledamot har
biträtt förslaget i denna del men förordat, att om generaldirektören icke kan
godta ett av kassarepresentanterna dikterat beslut i visst ärende, han skall
ha befogenhet att hänskjuta ärendet till avgörande av styrelsen i dess ordinarie
sammansättning, förstärkt med de fem särskilda ledamöterna i delegationen.
I flera yttranden bär den föreslagna majoritetsställningen för arbetslöshetskassornas
företrädare avstyrkts under åberopande av principiella skäl.
1 några yttranden har även framhållits önskvärdheten av att i delegationen
ingår en ledamot med matematisk eller statistisk utbildning.
De åberopade principiella skälen mot att de erkända arbetslöshetskassornas
företrädare tillförsäkras majoritetsställning inom delegationen synas
mig icke vara av utslagsgivande art. Erfarenheterna av kassornas sätt att
hittills handha verksamheten synas ge vid handen, att något starkare statligt
grepp över densamma icke erfordras. Det förefaller tvärtom lämpligt,
att kassorna erhålla det mått av självstyrelse inom ramen för de av statsmakterna
uppdragna riktlinjerna för verksamheten, som en majoritetsställning
inom tillsynsmyndigheten skulle innebära. Jag anser mig sålunda böra
tillstyrka utredningens förslag i princip.
Jag är emellertid av den uppfattningen, att behovet av försäkringstekniskmatematisk
sakkunskap vid handläggningen av försäkringsärendena är lika
framträdande som behovet av juridisk sakkunskap. Enligt utredningens förslag
skulle behovet av sistnämnda men icke av förstnämnda sakkunskap
Statsutskottets utlåtande nr 227.
15
säkerställas inom delegationen. Om även en ledamot med försäkringstekniskmatematisk
sakkunskap skulle ingå i delegationen skulle, för bibehållande
av majoritetsställningen för kassarepresenlanterna, antalet ledamöter i delegationen
bli större än jag kan finna lämpligt. Jag förordar därför, att såväl
den juridiska som den försäkringstekniskt-matematiska expertisen skall företrädas
av tjänstemän, som närvara vid delegationens sammanträden. Försäkringsteknisk-matematisk
sakkunskap måste under alla förhållanden vara
företrädd inom den byrå, försäkringsbyrån, inom vilken försäkringsärendena
enligt mitt i det följande utvecklade förslag skola beredas. Juridisk expertis
torde kunna erhållas antingen från försäkringsbyrån eller från någon av
styrelsens andra byråer. Under dessa förhållanden synes det sammanlagda
antalet ledamöter i delegationen kunna minskas till fem, nämligen generaldirektören,
överdirektören och tre företrädare för de erkända arbetslöshetskassorna.
Sistnämnda tre ledamöter böra utses av Kungl. Maj:t för tre år
i sänder.
Vid förfall för generaldirektören bör överdirektören i hans ställe vara ordförande
i delegationen. Vid förfall för generaldirektören eller överdirektören
synes chefen för försäkringsbyrån böra inträda som ledamot i delegationen.
För kassarepresentantema böra ersättare finnas utsedda.
Den närmare avgränsningen av delegationens befogenheter dels gentemot
styrelsen i dess allmänna sammansättning och dels gentemot generaldirektören
har behandlats — förutom i vissa yttranden över utredningens förslag -—
av de sakkunniga, vilka på sin tid tillkallades för att inom socialdepartementet
biträda med utredning rörande de åtgärder som behövde vidtagas vid en
överflyttning från socialstyrelsen till arbetsmarknadskommissionen av ärenden
rörande arbetslöshetsförsäkring. Såvitt angår avgränsningen gentemot
styrelsen i dess allmänna sammansättning innebär vad som anförts i nämnda
sakkunnigas promemoria, att ärenden, i vilka det försäkringsmässiga elementet
icke är dominerande, skola handläggas av styrelsen i dess allmänna
sammansättning. Detta skulle sålunda ske beträffande bland annat personalärenden
rörande försäkringsbyrån och lagstiftningsfrågor av större vikt och
räckvidd. De sakkunniga förutsätta, att delegationen skall ha yttranderätt
i ärenden av sistnämnda art. Några remissinstanser, däribland de erkända
arbetslöshetskassornas samorganisation, ha däremot framhållit, att delegationen
bör ha avgörandet även i personalärenden och andra rent administrativa
ärenden i samband med försäkringsverksamheten.
I förevarande fråga ansluter jag mig till den principiella inställning, som
kommit till uttryck i nämnda sakkunnigas uttalande. Vad jag i det föregående
anfört rörande lämpligheten av en viss självstyrelse för arbetslöshetskassorna
hänför sig i stort sett till ärenden av mera utpräglat försäkringsmässig
karaktär. Beträffande ärenden, i vilka det rent administrativa elementet överväger,
gör sig icke samma intresse av självstyrelse gällande. Tvärtom fordrar
samordningen av de olika grenarna av styrelsens verksamhet, att vissa dylika
administrativa ärenden åtminstone formellt handläggas av styrelsen i dess
allmänna sammansättning. Delegationen bör emellertid i samtliga sådana
16
Statsutskottets utlåtande nr 227.
ärenden av större vikt ha möjlighet att avge yttrande. Jag förordar därför,
att på delegationen skola ankomma ärenden rörande erkända arbetslöshetskassor
samt deras verksamhet, dock att frågor rörande framställningar om
anslag, lagstiftningsfrågor av större vikt samt andra frågor av större betydelse
för den allmänna arbetsmarknadspolitiken skola handläggas av styrelsen
i dess ordinarie sammansättning. Även frågor rörande försäkringsbyråns
personal och organisation böra handläggas i sistnämnda ordning. Delegationen
bör ha rätt att yttra sig i frågor, som skola avgöras av styrelsen i dess
allmänna sammansättning men som beröra delegationens verksamhetsområde.
Vid tvekan i vilken ordning visst ärende skall handläggas, bör generaldirektören
ha att fatta beslut härom.
Beträffande gränsdragningen mellan delegationens och generaldirektörens
befogenheter måste uppenbarligen tillämpas den principen, att ärenden av
större vikt skola hänskjutas till delegationen, medan ärenden av mera rutinmässig
karaktär skola avgöras av generaldirektören eller, efter hans bemyndigande,
av överdirektören eller befattningshavare tillhörande försäkringsbyrån.
Gränsdragningen i förevarande hänseende torde icke behöva behandlas
närmare i detta sammanhang.
Såsom utredningen framhållit, synes någon anledning icke finnas att bibehålla
det råd, som nu finns vid arbetsmarknadskommissionens sida. Icke
heller den nu i anslutning till socialstyrelsen verksamma rådgivande
nämnden för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen
synes erforderlig efter införande av delegationen för försäkringsärendena.
Slopandet av denna nämnd förutsätter viss ändring av förordningen
om erkända arbetslöshetskassor, vilken jag anmäler i annat sammanhang
denna dag.
Å andra sidan finner jag angeläget, att arbetsmarknadsstyrelsen beredes
möjlighet att i mån av behov anlita experter och sakkunniga. Såsom i vissa
yttranden framhållits, synes behov bland annat föreligga för styrelsen att äga
tillgång till sakkunskap i frågor rörande kvinnlig arbetskraft.
Detta behov bör enligt min mening tillgodoses genom inrättande
av en särskild sakkunnigdelegation för nämnda frågor. Den smidigaste anordningen
synes härvid vara, att arbetsmarknadsstyrelsen tillkallar de sakkunniga.
Vad nu anförts synes böra äga motsvarande tillämpning i fråga om den av
kommittén för partiellt arbetsföra föreslagna delegationen för arbetsvårdsfrågor.
Om behov anses föreligga av ett särskilt organ för underlättande
av samarbetet mellan de myndigheter, vilka ha befattning med frågor
rörande nämnda klientel, synes i avbidan på vidare erfarenhet en samarbetsdelegation
böra inrättas genom överenskommelse mellan de berörda myndigheterna.
»
I de likalydande motionerna I: 321 och II: 475 har hemställts, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i de i propositionen föreslagna principerna
för arbetsmarknadsstyrelsens ordnande, att ärenden beträffande arbetslös
-
Statsutskottets utlåtande nr 227.
17
hetsförsäkring antingen måtte handläggas av arbetsmarknadsstyrelsens plenum
enligt principer, som för ärenden i allmänhet äro gällande, eller ock i
särskild delegation, så sammansatt, att representanterna för de erkända arbetslöshetskassorna
ej äro i majoritet.
Byråindelningen. Av den i propositionen intagna redogörelsen (s. 50—68)
framgår i huvudsak följande. Arbetsmarknadskommissionens kansli, som är
indelat i två avdelningar, består sedan den 1 augusti 1946 av sex byråer samt
fem fristående sektioner. Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsen
skall organiseras i en permanent del och en krisdel, och för den
permanenta organisationen har utredningen föreslagit följande sju byråer,
nämligen första arbetsförmedlingsbyrån, andra arbetsförmedlingsbyrån,
försäkringsbyrån (överflyttad från socialstyrelsen), sociala byrån, tekniska
byrån, försvarsbyrån och kanslibyrån och för varje byrå har utredningen
angivet vilka ärendens handläggning, som avses skola ankomma på byrån. I
de över utredningens förslag avgivna utlåtandena hava föreslagits vissa ändringar
i byråindelningen. Sålunda hava vissa myndigheter m. fl. föreslagit inrättande
av en särskild kameralbyrå, och vissa myndigheter m. fl. hava ansett
en särskild planläggningsbyrå böra organiseras i stället för att fördela
planläggningsuppgifterna å olika byråer på sätt utredningen funnit sig böra
föreslå.
För egen del har föredragande statsrådet anfört följande.
»I direktiven för utredningen anförde jag, att med hänsyn till de från tid
till annan ytterst skiftande förhållandena på arbetsmarknaden, som i sista
hand måste komma att bestämma omfattningen och utformningen av ett
centralt arbetsmarknadsorgans verksamhet, särskild uppmärksamhet av utredningen
borde ägnas åt frågan hur rimliga anspråk på organisationens
elasticitet skola kunna låta sig förena med kravet på nödig stadga och kontinuitet
i fråga om verksamhetens bedrivande. Angivna synpunkt har beaktats
av utredningen bland annat på det sätt, att utredningen i sitt förslag
uppdelat arbetsmarknadsstyrelsens kansliorganisation i en permanent
del och en krisdel. Till den permanenta delen hänför utredningen
personalorganisationen för de arbetsuppgifter, vilka kunna anses vara av bestående
natur och för vilka personalbehovet kan fastställas med rimlig säkerhet.
Inom denna del avses ordinarie och extra ordinarie befattningar komma
till användning i den utsträckning, som är vanlig inom den icke krisbetonade
statsförvaltningen. Inom krisdelen däremot beräknas lösligare anställningsförhållanden
få komma till användning i större eller mindre omfattning.
Ehuru gränsen mellan den permanenta delen och krisdelen under
vissa förhållanden torde komma att te sig flytande, synes mig den av utredningen
gjorda uppdelningen ur praktisk synpunkt lämplig. I betydligt större
omfattning än vad gäller de centrala verken i allmänhet, torde man beträffande
arbetsmarknadsstyrelsen få räkna med att den för permanenta arbetsuppgifter
avsedda organisationen måste kompletteras med en till omfattningen
varierande men under vissa förhållanden sannolikt mycket omfat
Bihang
till riksdagens protokoll 19i7. 6 samt. Nr 227—22H. 2
18
Statsutskottets utlåtande nr 227.
tande organisation för krisuppgifter. Oavsett vilka anställningsvillkor, som
komma att bli gällande för personalen inom sistnämnda del av organisationen
— till frågan härom återkommer jag i det följande vid behandlingen
av krisorganisationen — måste otvivelaktigt i olika sammanhang skillnad
göras mellan ifrågavarande båda delar av personalorganisationen.
Utredningens förslag avser endast den permanenta delen av arbetsmarknadsstyrelsens
kansliorganisation. Utanför denna del har utredningen lämnat
den personalorganisation, som erfordras för handhavande av de nu på
arbetsmarknadskommissionen ankommande ärendena rörande byggnadsregleringen
samt utlännings- och arkivarbetsärendena. Såvitt angår byggnadsregleringen
har denna uppfattning icke mött gensaga. Det synes också självfallet,
att ett tillskapande i nuvarande läge av en permanent organisation
för denna reglering icke kan komma i fråga.
Utredningen har motiverat sitt ställningstagande till utlänningsärendena
därmed, att det centrala arbetsmarknadsorganets befattning med nämnda
ärenden är beroende av hela den för utlänningsverksamheten uppbyggda
krisorganisationens framtida ställning, vilken fråga icke är löst. Under remissbehandlingen
ha utlänningskommissionen samt den sakkunnige, som tillkallats
för översyn av nämnda kommissions och statens flyktingsnämnds
verksamhet och organisation m. m., föreslagit, att viss personal för utlänningsärendena
bör beräknas inom arbetsmarknadsstyrelsens permanenta organisation.
För egen del är jag ännu icke beredd att förorda ett mera stadigvarande
inordnande i arbetsmarknadsstyrelsen av en organisation för utlänningsärendena.
Jag behandlar därför organisationen i denna del i samband
med min behandling i det följande av organisationen för byggnadstillståndsärendena.
Till frågan om organisationen för arkivarbetena återkommer jag vid behandlingen
av personalorganisationen för sociala byrån.
Utredningens förslag innebär bland annat, att inom den permanenta organisationen
skall beräknas viss personal för arbetslöshetsärenden. Utredningen
har motiverat detta med erfarenheten av det stadigvarande behovet
av personal för dessa ärenden samt med beredskapssynpunkter. Jag vill särskilt
uttala min principiella anslutning till utredningens förslag i denna del.
Visserligen måste man räkna med att behovet av personal för detta ändamål
kommer att vara i hög grad avhängigt av konjunkturutvecklingen, men
det synes mig riktigt, att den minimiorganisation, som kan beräknas vara
erforderlig även under goda konjunkturer, erhåller plats inom den permanenta
organisationen.
Såsom utredningen anfört måste beredskapssynpunkterna tillmätas
avsevärd betydelse vid utformandet av arbetsmarknadsstyrelsens
kansliorganisation. När det gäller byråindelningen kunna dessa synpunkter
enligt utredningens mening tillgodoses antingen genom att för viss beredskapsuppgift
inrättas en särskild byrå, vilken vid behov kompletteras genom
ökning av personalen, eller också genom att för ändamålet inom en byrå
organiseras eu underavdelning, vilken vid behov tillfälligt brytes ut till själv
-
Statsutskottets utlåtande nr 227.
19
ständig byrå. Arbetsmarknadskommissionen har i sitt yttrande ännu starkare
än utredningen framhållit beredskapssynpunkterna och företräder den
uppfattningen, att samtliga byråer, vilka kunna beräknas bli erforderliga under
en arbetslöshetskris, också böra ingå i den permanenta organisationen.
Häremot vill jag anföra, att beredskapssynpunkterna givetvis måste vägas
mot ekonomiska hänsyn samt uppfattningen om den organisation som kan
anses behövlig under tider, då kris icke råder. Man synes sålunda icke böra
utesluta en organisationsform, där man räknar med utflyttning under krisförhållanden
av större eller mindre delar av permanenta byråer. Härför talar
även den omständigheten, att en bedömning i förväg av den lämpliga
organisationen under en kristid alltid måste innefatta vissa osäkerhetsmoment.
Jag övergår härefter till att behandla byråorganisationen för de olika grupperna
av ärenden och upptar därvid först frågan om organisationen för a rbetsförmedlingsärendena.
Utredningen har för handläggningen av dessa ärenden föreslagit inrättande
av två byråer, benämnda första och andra arbetsförmedlingsbyråema. På
andra arbetsförmedlingsbyrån skulle enligt förslaget ankomma ärenden rörande
ungdomsförmedling och yrkesvägledning samt partiellt arbetsföra,
medan övriga arbetsförmedlingsärenden skulle handläggas innan första arbetsförmedlingsbyrån.
I remissutlåtandena ha statskontoret och överrevisorerna
vid arbetsmarknadskommissionen ifrågasatt, huruvida icke de av utredningen
föreslagna båda byråerna böra sammanföras till en byrå. Kommittén
för partiellt arbetsföra har förklarat sig vidhålla ett av kommittén tidigare
främfört förslag, att en särskild arbetsvårdsbyrå skall inrättas för
ärenden rörande partiellt arbetsföra. Arbetsmarknadskommissionen bär i
likhet med ytterligare några remissinstanser föreslagit, att ärendena rörande
partiellt arbetsföra skola handläggas inom första arbetsförmedlingsbyrån och
att sålunda endast ärenden rörande ungdomsförmedling och yrkesvägledning
skola ankomma på den av utredningen föreslagna andra arbetsförmedlingsbyrån.
Slutligen har socialstyrelsen ifrågasatt, att ärenden rörande den privata
arbetsförmedlingen skola handläggas å annan byrå än någon av arbetsförmedlingsbyråema.
För egen del anser jag med hänsyn till arbetsförmedlingsärendenas omfattning
uteslutet, att dessa ärenden skola kunna sammanföras inom endast
en byrå. En sådan organisation skulle enligt min mening sannolikt icke kunna
undgå att medföra ogynnsamma återverkningar på effektiviteten i ledningen
av arbetsförmedlingsverksamheten. Jag ansluter mig därför till förslaget om
uppdelning av ifrågavarande ärenden på två byråer. Härvid kan jag i nuvarande
läge icke förorda inrättande av en särskild arbetsvårdsbyrå. Frågan
härom torde böra anstå i vart fall till dess principiell ställning tagits till
frågan om arbetsvärd för partiellt arbetsföra i allmänhet. Å andra sidan delar
jag icke de betänkligheter, som framförts mot förslaget att sammanföra
ärendena rörande de partiellt arbetsföra med ärendena rörande ungdomsförmedling
och yrkesvägledning inom den föreslagna andra arbetsförmedlings
-
20
Statsutskottets utlåtande nr 227.
byrån. Ärendena rörande partiellt arbetsföra äga utan tvivel ett nära samband
icke enbart med yrkesvägledningen utan även med arbetsförmedlingsärendena
i övrigt. Med hänsyn till sin omfattning och vikt torde de emellertid
under alla förhållanden böra tillförsäkras en relativt fristående ställning i organisatoriskt
hänseende. Detta synes lämpligen kunna ske genom att de förläggas
till en särskild sektion inom den byrå, där ärenden rörande ungdomsförmedling
och yrkesvägledning handläggas. Jag biträder sålunda utredningens
förslag till fördelning av ärendena mellan de två arbetsförmedlingsbyråema.
Av praktiska skäl och med hänsyn till att yrkesvägledningen torde
få betraktas som huvuduppgiften för den byrå, som av utredningen benämnts
andra arbetsförmedlingsbyrån, anser jag dock att denna byrå bör
erhålla benämningen yrkesvägledningsbyrån. Den av utredningen föreslagna
första arbetsförmedlingsbyrån bör härvid benämnas endast arbetsförmedlingsbyrån.
På ytterligare en punkt vill jag förorda avvikelse från utredningens förslag.
I likhet med socialstyrelsen finner jag således mindre lämpligt, att
ärendena rörande den privata arbetsförmedlingen förläggas till någon av de
nu nämnda byråerna. Ifrågavarande ärenden torde i stället böra handläggas
inom kanslibyrån.
Utredningen har föreslagit inrättande av tre byråer med huvudsaklig uppgift
att handlägga arbetslöshetsärenden, nämligen en försäkringsbyrå,
en social byrå och en teknisk byrå. Försäkringsbyrån motsvarar socialstyrelsens
nuvarande arbetsmarknadsbyrå, vilken föreslås överflyttad till arbetsmarknadsstyrelsen.
Inom denna byrå skulle dock i framtiden endast ärenden
rörande arbetslöshetsförsäkring handläggas. Någon erinran mot förslaget i
denna del har icke framförts under remissbehandlingen. Även jag ansluter
mig till förslaget såvitt angår försäkringsbyrån.
Utredningen har i sitt betänkande diskuterat lämpligheten av en organisation,
där arbetslöshetsärendena i övrigt skulle fördelas på tre byråer, nämligen
en planläggningsbyrå, en social byrå och en teknisk byrå. På skäl, för
vilka redogörelse lämnats i det föregående, har utredningen emellertid avvisat
alternativet med en särskild planläggningsbyrå och förordat planläggningsarbetets
uppdelning på sociala och tekniska byråerna. I remissyttrandena
har arbetsmarknadskommissionen liksom åtskilliga andra myndigheter
och organisationer föreslagit, att en planläggningsbyrå skall ingå i byråorganisationen.
Jag vill för min del helt biträda den uppfattning om planläggningsarbetets
stora betydelse, som kommit till uttryck i sistnämnda remissyttranden. Det
synes mig därför vara en angelägenhet av största vikt, att förutsättningar
skapas för att planläggningsarbetet skall kunna bedrivas effektivt. Detta förutsätter
emellertid enligt min mening icke inrättande av en särskild planläggningsbyrå.
Såsom utredningen anfört bör under nuvarande förhållanden
planläggningsarbetet vara en huvuduppgift för båda de av utredningen föreslagna
byråerna, sociala byrån och tekniska byrån. Dessa byråer böra, i nära
Statsutskottets utlåtande nr 227.
21
samverkan med varandra, svara för var sin sida av planläggningsarbetet.
Härigenom undvikes att planläggning och verkställighet skiljas åt, vilket —
åtminstone under nuvarande förhållanden, då verkställighetsuppgifterna ha
en begränsad omfattning — torde främja beredskapen. Vidare synes genom
denna anordning förutsättningar skapas för ett effektivt utnyttjande av sociala
och tekniska byråernas personal.
Vad jag nu anfört utesluter icke att under en arbetslöshetskris, då verkställighetsuppgifternas
omfattning avsevärt ökar, en utflyttning av planläggningsverksamheten
helt eller delvis till en eller flera särskilda byråer kan
befinnas lämplig. Vidare synes det tänkbart, att det utredningsarbete rörande
näringslivets lokalisering, som igångsatts jämlikt Kungl. Maj ds beslut den 14
februari 1947, kan ge anledning till omprövning av frågan om en planläggningsbyrå.
Jag ansluter mig sålunda till utredningens förslag, att för närvarande endast
två byråer skola inrättas för ifrågavarande ärenden.
Vad angår kameral - o q h intendent urärenden a, för vilka inom
arbetsmarknadskommissionens kansli finns en särskild byrå, kameral- och
förrådsbyrån, har utredningen föreslagit, att kameralärendena skola handläggas
inom kanslibyrån och att intendenturärendena skola föras till tekniska
byrån. Såväl arbetsmarknadskommissionen som flera andra myndigheter
och organisationer ha föreslagit, att den nuvarande kameral- och förrådsbyrån
skall bibehållas såsom särskild byrå. Av vad som anförts i remissutlåtandena
har jag blivit övertygad om att utredningens förslag i denna
del icke innebär en tillfredsställande lösning. Ett genomförande av förslaget
skulle innebära en återgång till en organisation, som tidigare tillämpats
inom arbetsmarknadskommissionens kansli men befunnits mindre lämplig.
De arbetsuppgifter, som enligt utredningsförslaget skola ankomma på kanslibyrån
— förutom de kamerala ärendena i huvudsak personalärenden, juridiskt-administrativa
ärenden och statistikärenden — äro nämligen alltför
omfattande för en enda byrå. Ett genomförande av förslaget torde därför
innebära risk för att i första hand kameralärendena icke komma att kunna
ägnas den omsorgsfulla handläggning dessa ärenden kräva. Även tekniska
byrån skulle få en relativt stor omfattning i den föreslagna utformningen,
vilket torde medföra en viss risk för eftersättande av intendenturärendena.
Såsom i ett par remissutlåtanden framhålles, synes det vidare önskvärt, att
förrådsverksamheten erhåller en från den byggande verksamheten mera
självständig ställning än följden skulle bli vid ett genomförande av utredningens
förslag. Med hänsyn till det anförda ansluter jag mig till det av arbetsmarknadskommissionen
in. fl. framförda förslaget om inrättande av
en särskild kameralbyrå, till vilken även handläggningen av intendenturärendena
föres. Inom kameralbyrån bör vidare, av skäl som åberopas vid
behandlingen i det följande av frågor rörande medelsförvaltning och revision,
inrättas en specialrevision för granskning av vissa arbetsmarknadsstyrelsen
underlydande organs räkenskaper.
Arbetsmarknadskommissionen bar föreslagit, att den nu till kameral
-
22
Statsutskottets utlåtande nr 227.
och förrådsbyrån hörande avlöningsdetaljen skall överflyttas till kanslibvrån.
Mot en sådan omplacering har jag icke något att erinra.
I flera yttranden bär uttalats, att den av utredningen föreslagna f ö rsvarsbyrån,
vilken motsvarar den nu inom arbetsmarknadskommissionens
kansli befintliga militära beredskapsbyrån, bör inordnas i någon annan
byrå, varvid främst ifrågasatts dess inordnande i en planläggningsbyrå. I
andra yttranden har utredningens förslag om bibehållande av en särskild
byrå för ifrågavarande ärenden tillstyrkts. För egen del får jag i förevarande
spörsmål anföra följande.
För handhavande av uppskovsväsendet och frågorna i övrigt rörande dispositionen
av arbetskraften under krigsförhållanden erfordrades under
krigsåren icke mindre än tre byråer inom arbetsmarknadskommissionens
kansli. Efter krigets slut har denna omfattande organisation kraftigt reducerats.
Numera återstår endast militära beredskapsbyrån, vilken till sin
personalstyrka är relativt liten. Det planläggningsarbete, som ankommer
på denna byrå, är emellertid av vital betydelse för såväl försvarets som
folkförsörjningens funktionsduglighet i en beredskapssituation. Byråns chef
intar en betydelsefull mellanställning mellan å ena sidan de militära myndigheterna
och å andra sidan företrädare för produktionen. Då härtill kommer
att ifrågavarande verksamhet är artskild från den verksamhet, som i
övrigt kommer att åligga arbetsmarknadsstyrelsen, finner jag övervägande
skäl tala för att den för ändamålet inom arbetsmarknadskommissionen
inrättade särskilda byrån tills vidare bibehålies inom arbetsmarknadsstyrelsen.
I avbidan på närmare erfarenhet rörande den lämpliga organisationen
av den ekonomiska försvarsberedskapen, i vilken ifrågavarande byrå
utgör ett viktigt led, torde dock byråns chef böra erhålla en i vass mån annan
ställning än övriga byråchefer. Härtill återkommer jag i det följande.
Arbetsmarknadskommissionens förslag, att det nuvarande namnet militära
beredskapsbyrån skall bibehållas för ifrågavarande byrå finner jag icke
lämpligt. Den av utredningen föreslagna benämningen försvarsbyrån synes
mig bättre ange byråns arbetsuppgifter.
Utredningen har vidare föreslagit, att den för arbetsmarknadsstyrelsen gemensamma
statistiska personalen, vilken inom arbetsmarknadskommissionen
tillhör kanslisektionen, skall hänföras till kanslibyrån i avbidan
på att närmare klarhet vinnes rörande arbetsmarknadsstatistikens framtida
utformning och organisation och i samband härmed frågan om den statistiska
organisationen inom styrelsen kan tas upp till definitiv prövning. Statens
sakrevision och överrevisorema vid arbetsmarknadskommissionen ha däremot
förordat inordnande av nämnda personal i försäkringsbyrån och en
större koncentration av statistikverksamheten inom styrelsen.
Med hänsyn till rådande läge beträffande arbetsmarknadsstatistiken synes
mig den av utredningen förordade lösningen tills vidare vara lämplig. Jag förutsätter,
att frågorna om den statistiska personalens placering samt om ett
sammanförande i större utsträckning än hittills av statistikärendena få upptas
till prövning sedan ställning tagits till den framtida utformningen av denna
statistikgren.
Statsutskottets utlåtande nr 227.
23
De delar av förslaget till byråindelning, som icke särskilt upptagits till behandling
i det föregående, föranleda ingen erinran från min sida. Jag föreslår
alltså, att inom arbetsmarknadsstyrelsen inrättas följande åtta permanenta
byråer:
Arbetsförmedlingsbyrån
Y rkesvägledningsbyrån
Försäkringsbyrån
Sociala byrån
Tekniska byrån
Försvarsbyrån
Kanslibyrån
Kameralbyrån.
Arbetsmarknadsstyrelsens befattning-jned uppgifter av kriskaraktär torde
kunna medföra, att även i fråga om den permanenta delen av organisationen
jämkningar i fördelningen av ärendena mellan byråerna kunna befinnas erforderliga.
Jag förutsätter att dylika jämkningar skola kunna vidtagas.»
I motionen 11:477 har på anförda skäl hemställts, att riksdagen ville besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan om den centrala
arbetsvårdsorganisationen snarast måtte bli föremål för proposition.
Chefsbefattningarna m. m. Redogörelse för utredningens förslag och för
innehållet i de avgivna yttrandena har intagits å s. 74—79 i propositionen,
och av denna redogörelse framgår, bland annat, att utredningen föreslagit, att
till varje ledamot i arbetsmarknadsstyrelsen och i delegationen för ärenden
rörande arbetslöshetsförsäkring, dock icke till generaldirektören och överdirektören,
skall utgå arvode av 2 400 respektive 600 kronor för år samt att
ledamöterna av delegationen därjämte skola åtnjuta dagarvode med 20 kronor
för sammanträdesdag.
Föredragande statsrådet har för egen del anfört följande.
»Enligt utredningsmajoritetens förslag skulle befattningen som generaldirektör
och chef för arbetsmarknadsstyrelsen placeras i lönegrad C 15,
vilken lönegrad chefsbefattningarna vid generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
tillhöra. Tre ledamöter ha emellertid ansett befattningen böra
uppföras i C 12 liksom flertalet generaldirektörsbefattningar. Såväl allmänna
lönenämnden som statskontoret ha anslutit sig till sistnämnda förslag, medan
utredningsmajoritetens förslag vunnit anslutning från arbetsmarknadskommissionen.
Jag vill för min del understryka, alt arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsuppgifter
i den föreslagna utformningen bli till omfattningen och framför
allt till sin karaktär sådana, att synnerligen stora krav måste ställas
på handlingskraften och dugligheten hos styrelsens chef. Arbetsuppgifterna
för styrelsen måste förutses bli starkt växlande allt efter de på arbetsmarknaden
rådande förhållandena. Under kristider bli de i både socialt och eko
-
24
Statsutskottets utlåtande nr 227.
nomiskt hänseende av utomordentlig betydelse. Såsom jag i det föregående
framhållit, torde det bli nödvändigt att i dylika lägen tillägga arbetsmarknadsstyrelsen
omfattande befogenheter och sålunda en självständighet gentemot
Kungl. Maj:t, vilken som regel icke tillkommer de centrala verken.
Det är mig emellertid icke möjligt att förorda utredningsmajoritetens förslag.
Jag förordar istället, att befattningen placeras i den lönegrad som
är den för generaldirektör vanliga eller C 12.
Utredningen har under åberopande av arbetsuppgifternas omfattning och
art föreslagit, att även en befattning som överdirektör och souschef
skall inrättas i arbetsmarknadsstyrelsen. Till detta förslag lämnar jag min
anslutning. Jag vill erinra om att arbetsmarknadskommissionens kansli under
en period varit uppdelad i tre avdelningar under var sin avdelningschef.
Det synes mig icke kunna råda tvekan om att under alla förhållanden vid
chefens sida erfordras åtminstone en befattningshavare i överdirektörs ställning.
Mot vad utredningen anfört rörande överdirektörens arbetsuppgifter har
jag icke något att erinra.
Utredningen har föreslagit, att överdirektörsbefattningen skall placeras i
lönegrad C 9, medan arbetsmarknadskommissionen förordat dess placering i
C 11. För egen del finner jag de arbetsuppgifter som äro avsedda alt ankomma
på överdirektören motivera att befattningen hänföres till C 10. Jag
förordar därför denna placering.
Mot vad utredningen anfört rörande befattningen som överingenjör,
har jag i stort sett icke något att erinra. Jag finner sålunda icke skäl att upptaga
denna befattning inom den permanenta organisationen. Å andra sidan
synes uppenbart, att Kungl. Maj :t måste äga möjlighet att om krisuppgifterna
det påfordra förstärka styrelsens ledning på det sätt som med hänsyn
till omständigheterna befinnes mest lämpligt.
Utredningen har i fråga om byråcheferna föreslagit, att cheferna för
fem av de av utredningen föreslagna sju byråerna (med de av mig förordade
benämningarna arbetsförmedlingsbyrån, yrkesvägledningsbyrån, sociala byrån,
tekniska byrån och försvarsbyrån) skola uppföras å C-planen, varvid
chefen för tekniska byrån skulle tillhöra C 7 och de övriga fyra C 6. För de
två återstående byråerna (försäkringsbyrån och kanslibyrån) bär utredningen
föreslagit chefstjänsternas placering i A 30. Under remissbehandlingen ha
erinringar framställts dels mot användningen av G-planen, för nu ifrågavarande
tjänster, dels mot differentieringen av tjänsterna. I viss utsträckning
delar jag de härvid framförda synpunkterna. Jag finner sålunda skäligt att
endast befattningen som chef för tekniska byrån uppföres på C-planen och
att denna befattning i likhet med flertalet förordnandetjänster såsom byråchef
placeras i C 6. Cheferna för arbetsförmedlingsbyrån, försäkringsbyrån,
sociala byrån, kanslibyrån och kamerala byrån anser jag böra placeras i A 30.
På grund av den ovisshet som råder rörande den framtida organisationen av
yrkesvägledningen och verksamheten för de partiellt arbetsföra, torde chefen
för yrkesvägledningsbyrån tills vidare böra placeras å extra ordinarie
stat. Jag föreslår sålunda för denna befattning placering i Eo 30.
Statsutskottets utlåtande nr 227.
25
Såsom torde framgå av vad jag anfört vid behandlingen av byråindelningen
anser jag, att ett definitivt ställningstagande till försvarsbyråns organisation
bör göras beroende av lösningen av organisationsfrågan för den ekonomiska
försvarsberedskapen i stort. Med hänsyn härtill och till det förhållandet att
såsom chef för motsvarande byrå i arbetsmarknadskommissionen är förordnad
en pensionsavgången officer föreslår jag, att i avbidan på ytterligare
erfarenhet befattningen som chef för försvarsbyrån icke uppföres å
löneplan utan förenas med arvode. Detta torde med visst hänsynstagande
till utgående pension få högst motsvara lönen i 30 :e lönegraden.
I samtliga fall, då jag i det föregående förordat inrättande av C-tjänster,
avser jag, att befattningarna skola tillsättas medelst förordnande för viss tid,
i regel sex år.
Mot utredningens förslag till ersättning till de särskilt av Kungl. Maj:t
förordnade ledamöterna i arbetsmarknadsstyrelsen m. fl. har jag icke
något att erinra.»
I de likalydande motionerna I: 318 och II: 465 har på anförda skäl yrkats,
att riksdagen måtte, med ändring av Kungl. Maj:ts förslag, besluta, att befattningen
såsom generaldirektör och chef för arbetsmarknadsstyrelsen skall
hänföras till lönegraden G 14, och i de likalydande motionerna 1:317 och
II: 472 har under åberopande av i motionen anförda skäl hemställts, att chefen
för tekniska byrån måtte hänföras till lönegraden C 7 i stället för, enligt
Kungl. Maj:ts förslag, till lönegraden C 6.
Personalorganisationen inom byråerna. Biträdespersonai in. fl. Föredragande
statsrådet har, efter redogörelse för anställningsvillkoren inom arbetsmarknadskommissionen
och för av utredningen anförda allmänna synpunkter
rörande personalorganisationen inom byråerna och för vad som i anledning
därav framhållits i de avgivna yttrandena (s. 81—85) framhållit, att
han delar den av utredningen uttalade uppfattningen, att inom arbetsmarknadsstyrelsens
permanenta del vanliga tryggade statliga anställningsformer
böra komma till användning enligt de principer, som tillämpas inom andra
verk. Fn viss återhållsamhet har emellertid synts statsrådet böra iakttagas
beträffande inrättandet av ordinarie befattningar redan från början.
I det följande (s. 86—126) har statsrådet behandlat personalorganisationen
inom de för arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna byråerna och har i samband
därmed lämnat uppgifter rörande nuvarande organisation, grundade
på förhållandena den 1 december 1946.
Av den sålunda lämnade redogörelsen framgår i huvudsak, att den föreslagna
personalorganisationen, bortsett från personalbehov som kan betingas
av särskilda uppgifter av tillfällig karaktär och som avses skola tillgodoses
genom anställande av arvodesanställd eller extra personal, kommer att bliva
något mindre än den nu för arbetsmarknadskommissionens motsvarande delar
gällande.
26
Statsutskottets utlåtande nr 227.
Föredragande statsrådet har därefter behandlat frågan om biträdespersonal
m. fl. inom arbetsmarknadsstyrelsen (s. 126—133 i propositionen).
I de likalydande motionerna 1:317 och 11:472 har på anförda skäl hemställts,
att riksdagen måtte, med ändring av Kung], Maj ds förslag, besluta att
utöver den av Kungl. Maj:t föreslagna personalorganisationen för tekniska
byrån inrätta ytterligare en befattning som arbetschef i lönegrad C 5.
Krisorganisationen. Något förslag till personalorganisation för arbetsmarknadsstyrelsens
krisdel har icke framlagts av utredningen, som endast
berört frågan om anställningsformerna för personalen inom denna del av
verket. Arbetsmarknadskommissionen har däremot framlagt vissa förslag, och
även i andra yttranden har denna del av arbetsmarknadsstyrelsen berörts.
För vad som anförts rörande krisorganisationen har en redogörelse intagits i
propositionen (s. 133—138).
Föredragande statsrådet har för egen del anfört följande.
»Vad först angår frågan om anställningsformerna för personalen
inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel kan denna icke definitivt lösas, förrän
ställning tagits till det av 1945 års lönekommitté nyligen avgivna betänkandet
angående statens allmänna avlöningsreglemente m. m. (SOU 1947:23). I den
mån så är möjligt böra givetvis nu ifrågavarande spörsmål behandlas efter
enhetliga linjer för förvaltningen i dess helhet.
Till vissa i detta sammanhang aktuella frågor torde emellertid ställning
kunna tagas redan nu. Härom får jag anföra följande.
Inrättande av ordinarie tjänster bör i vart fall tills vidare i princip icke komma
i fråga inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel. Detta torde icke böra hindra
att ordinarie kontorsbiträdesbefattningar inrättas för personal, som nu
tjänstgör inom sådana delar av arbetsmarknadskommissionens kansli, som
komma att falla utanför den permanenta organisationens ram. Såsom tidigare
nämnts är avsikten, att dylika tjänster under nästa budgetår skola nyinrättas
endast för personal, vilken med tillämpning av principerna för den reglerade
befordringsgången för viss biträdespersonal beräknas vid budgetårets ingång
fylla kraven för befordran till befattning i A 4. För arbetsmarknadsstyrelsens
del bör härvid icke göras skillnad mellan personal, som nu tjänstgör inom
olika delar av arbetsmarknadskommissionens kansli. I det föregående har
jag även föreslagit inrättande av ordinarie kontorsbiträdesbefattningar i enlighet
härmed. Befattningarna böra anses tillhöra den permanenta delen av
verkets personalorganisation. För följande budgetår torde ställning till nu
ifrågavarande spörsmål få tagas i senare sammanhang.
Utredningen har föreslagit, att extra ordinarie befattningar skola kunna
komma till användning även inom krisdelen vid tillämpning av reglerad
befordringsgång för personal i lägre lönegrader. Däremot har utredningen ansett
inrättande av extra ordinarie befattningar i högre lönegrader icke böra
äga rum under nuvarande förhållanden, då en anordning av detta slag icke
vore förenlig med den användning extra-ordinarieanställningen hittills erhållit.
Statsutskottets utlåtande nr 227.
27
Arbetsmarknadskommissionen har å sin sida framlagt förslag om inrättande
av vissa extra ordinarie befattningar i högre lönegrader och härför vunnit
stöd hos allmänna lönenämnden.
Jag finner det för min del angeläget, att extra ordinarie anställning beredes
viss personal även inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel. De arbetsuppgifter,
som komma att åvila denna personal — exempelvis byggnadsregleringen
— måste i många fall förutses bli mycket ansvarsfulla och krävande.
Det är angeläget, att för sådana arbetsuppgifter förvärvas kunnig och
omdömesgill personal. Möjligheterna härtill torde icke obetydligt ökas om extra
ordinarie anställning kan erbjudas åtminstone i viss omfattning. På grund
härav bör extra ordinarie anställning kunna komma i fråga icke blott i fall,
då så följer av en tillämpning av reglerad befordringsgång för biträdes- och
amanuenspersonal, utan även för personal i högre ställning.
Såvitt angår personalorganisationen för krisdelen har arbetsmarknadskommissionen
föreslagit, att inom arbetsmarknadsstyrelsens krisdel
skola finnas två särskilda byråer. Den ena av dessa, byrån för ärenden angående
byggnadstillstånd, finns redan inrättad inom arbetsmarknadskommissionens
kansli. Mot beståndet av denna byrå har jag icke något att erinra.
Den andra av kommissionen föreslagna byrån skall enligt förslaget bildas genom
att den nuvarande utlänningssektionen inom kommissionens arbetsförmedlingsbyrå
utbrytes. Till stöd härför har kommissionen åberopat de ökade
arbetsuppgifter med avseende å utländsk arbetskraft, som måste påräknas.
Kommissionen har sålunda erinrat om det tidigare omnämnda förslaget
om överflyttning till det centrala arbetsmarknadsorganet av vissa nu av
utlänningskommissionen ombesörjda uppgifter, det ökade arbetskraftsutbyte
med andra länder, som torde följa av ingångna konventioner, den invandring
av utländsk arbetskraft, som ifrågasatts, m. m. I en proposition, vilken
i dagarna framlägges för riksdagen, förordar jag överflyttning av vissa väsentliga
arbetsuppgifter från utlänningskommissionen till det centrala arbetsmarknadsorganet.
Ehuru slutlig ställning icke tagits till frågan om överförande
av arbetskraft från andi''a länder till Sverige, synes det mig angeläget,
att en särskild byrå upprättas inom arbetsmarknadsstyrelsen för frågorna
rörande utländsk arbetskraft. Dessa frågor torde under alla förhållanden för
arbetsmarknadsstyrelsen bli av så stor betydelse och omfattning, att en särskild
byrå för desamma inom styrelsens krisdel måste anses erforderlig.
För byrån för ärenden anyående byggnadstillstånd har kommissionen föreslagit
inrättande av följande befattningar, nämligen en byråchef (C 6), en
byrådirektör (C 5), en förste byråingenjör (Eo 26) och en förste byråsekreterare
(Eo 24). Allmänna lönenämnden har föreslagit, att byråchefs- och byrådirektörsbefattningarna
skola uppföras i Eo 30 respektive Eo 28. Jag förordar
för min del bifall till kommissionens förslag med de av lönenämnden
föreslagna ändringarna.
För byrån för utlänningsärenden bar arbetsmarknadskommissionen föreslagit
befattningar för eu byråchef (G 6), eu förste byråsekreterare (Eo 26),
28
Statsutskottets utlåtande nr 227.
två förste byråsekreterare (Eo 24) och en byråinspektör (Eo 22). Av ifrågavarande
befattningshavare skulle en förste byråsekreterare (Eo 24) avses för
ärenden, som nu ankomma på utlänningskommissionens sociala byrå och
statens flyktingsnämnds kansli.
I överensstämmelse med allmänna lönenämndens förut åberopade uttalande
förordar jag, att byråchefsbefattningen uppföres i Eo 30. I övrigt har jag
ingen erinran mot arbetsmarknadskommissionens förslag i nu ifrågavaram
de del.
Till frågan om personal för vissa tillfälliga arbetsuppgifter inom de permanenta
byråerna återkommer jag vid behandlingen i det följande av kostnadsfrågorna.
»
Arbetsledar- och förrådspersonal. Utredningen har framhållit, att frågorna
om anställningsform och anställningsvillkor i övrigt för arbetsledaroch
förrådspersonal hos arbetsmarknadsstyrelsen böra upptagas till särskild
prövning och att det bör ankomma på det centrala arbetsmarknadsorganet
att framlägga förslag i ämnet. Föredragande statsrådet har anslutit sig härtill
och har i avbidan på att förslag sedermera skall framläggas av nämnda
myndighet icke funnit anledning att nu ingå på ifrågavarande spörsmål (s.
140 och 141).
Medelsförvaltning och revision. Arbetsmarknadskommissionen intar i
fråga om sin medelsförvaltning icke ställningen av huvudförvaltning utan är
inordnad såsom underförvaltning till statskontoret. Detta innebär, att kommissionen
icke såsom huvudförvaltningarna har eget konto i rikshuvudboken
utan att statskontoret gentemot budgeten redovisar även de anslagsbelopp,
som av statskontoret efter rekvisition utbetalas till kommissionen.
I fråga om revision gäller, att arbetsmarknadskommissionens förvaltning
och räkenskaper liksom dess föregångares, statens arbetslöshetskommissions,
granskas av tre av Kungl. Maj:t förordnade överrevisorer, vilka med biträde
av en revisionsavdelning granska kommissionens och dess underlydande organs
verksamhet ur såväl saklig som kameral synpunkt. Den gällande
ordningen innebär, att kommissionen och dess underlydande organ äro undandragna
såväl riksräkenskapsverkets som statens sakrevisions granskning.
1945 års riksdags revisorer upptogo frågan om arbetsmarknadskommissionens
medelsförvaltning och revision till behandling och framlade förslag
till ändringar i gällande bestämmelser, och 1946 års riksdag uttalade sig med
anledning härav i ämnet. För vad som sålunda förekommit har en redogörelse
lämnats i propositionen å s. 142 och 143.
Utredningen har föreslagit, att arbetsmarknadsstyrelsen skall erhålla ställning
såsom huvudförvaltning med dragningsrätt å statsverkets checkräkning.
I fråga om revisionen har utredningen på anförda skäl förordat bibehållande
av nu gällande ordning, enligt vilken överrevisorer skola finnas för verksamheten,
och dessa skall åligga att verkställa såväl saklig som kameral revision.
I yttrandena över utredningens förslag i denna del hava olika mening
-
Statsutskottets utlåtande nr 227.
29
ar framkommit, i det att arbetsmarknadskommissionen och överrevisorerna
vid kommissionen tillstyrkt utredningens förslag, medan däremot statens sakrevision,
riksräkenskapsverket'' och statskontoret avstyrkt utredningens förslag
i fråga om revisionens ordnande. En redogörelse för utredningens förslag
och för innehållet i yttrandena har lämnats av föredragande statsrådet,
och denna finnes intagen å s. 143—146 i propositionen.
Föredragande statsrådet har i detta ämne för egen del anfört följande.
»Revisionen av de statliga myndigheternas medelsförvaltning är i regel
ordnad så att den kamerala revisionen, d. v. s. granskningen av räkenskapernas
bokföringsmässiga riktighet samt av utbetalningarnas överensstämmelse
med gällande bestämmelser, handhas av riksräkenskapsverket. Inom
vissa verk med större lokalförvaltningar ha dock inom verken inrättats s. k.
specialrevisioner, vilka granska de lokala organens räkenskaper. Den sakliga
revisionen, d. v. s. granskningen av verksamhetens ändamålsenlighet, ankommer
på statens sakrevision. Denna utövar emellertid icke någon kontinuerlig
granskning av varje myndighets verksamhet utan upptar till behandling särskilda
frågor, som av en eller annan anledning anses böra bli föremål för
undersökning. Inom vissa verk ha för den sakliga granskningen dessutom
tillsatts särskilda överrevisorer.
I fråga om krisförvaltningen däremot handhas såväl den kamerala som
den sakliga granskningen av överrevisionen för krisförvaltningen. Även vissa
andra avvikelser från de förenämnda principerna för revisionsverksamhetens
uppläggning finnas. En av dessa avser arbetsmarknadskommissionen, vars
verksamhet i såväl kameralt som sakligt hänseende granskas av särskilda
överrevisorer. Kommissionen är undantagen såväl från riksräkenskapsverkets
och sakrevisionens som överrevisionens för krisförvaltningen verksamhetsområden.
Otvivelaktigt äro vissa icke oväsentliga fördelar förknippade med det nu
beträffande arbetsmarknadskommissionen tillämpade revisionssystemet. Utredningen
har med hänvisning härtill föreslagit, att särskilda överrevisorer
jämväl skola ha hand om den kamerala och sakliga granskningen av arbetsmarknadsstyrelsens
förvaltning. Styrelsen skulle dock enligt förslaget vara
underkastad statens sakrevisions granskning. När det centrala arbetsmark - nadsorganet organiseras som ett permanent verk — om än med bibehållande
till viss del av ett krisorgans karaktär — måste emellertid en fortsatt tilllämpning
i huvudsak av det nuvarande revisionssystemet väcka betänkligheter
ur principiell synpunkt. Jag syftar härvid främst på risken av bristande
enhetlighet i fråga om den kamerala revisionen mellan olika delar
av förvaltningen. Då övervägande skäl synas tala för att arbetsmarknadsstyrelsen
underställes riksräkenskapsverkets kamerala granskning, föreslår
jag en sådan anordning. Den kamerala granskningen av de underlydande
lokala organens verksamhet bör dock i första hand ankomma på en inom
arbetsmarknadsstyrelsen organiserad specialrevision. Jag har i det föregående
föreslagit inrättande inom kameralbyrån av en särskild revisionssektion
för detta ändamål. Såsom utredningen föreslagit, bör arbetsmarknadssty
-
30
Statsutskottets utlåtande nr 227.
relsen i sakligt hänseende vara underkastad statens sakrevisions granskning.
Härjämte böra särskilda överrevisorer fortfarande finnas för en mera kontinuerlig
saklig granskning av verksamheten.
Med den av mig sålunda förordade organisationen erfordras icke det av
utredningen för överrevisorema föreslagna kansliet. Till en del kommer detta
att ingå i den förut berörda revisionssektionen inom kameralbyrån. Till en
annan del ersättes det av personal från riksräkenskapsverket. Då det synes
lämpligt, att överrevisorerna enligt nu gällande regler slutföra granskningen
av arbetsmarknadskommissionens verksamhet t. o. m. innevarande kalenderår,
torde under en övergångsperiod behov komma att föreligga av biträdespersonal
i ungefärligen samma omfattning som nu. Sedermera torde det
vara lämpligt, att en av överrevisorerna mot särskild ersättning tjänstgör
som jourhavande.
Slutligen vill jag uttala, att jag finner det självfallet att arbetsmarknadsstyrelsen
skall erhålla ställning som huvudförvaltning.»
I de likalydande motionerna I: 316 och II: 471 har hemställts, att riksdagen
måtte beträffande den sakliga och kamerala granskningen av arbetsmarknadsstyrelsens
verksamhet besluta i enlighet med det förslag, som avgivits av
utredningen rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan.
Vissa övergångsfrågor. Efter att ha lämnat redogörelse för vad utredningen
anfört rörande övergången till den nya organisationen och för innehållet i
yttrandena, i den mån desamma berört övergångsförhållandena (s. 147—149
i propositionen), har föredragande statsrådet för egen del anfört följande.
»Utredningen har förklarat sig räkna med att arbetsmarknadsstyrelsen bör
träda i verksamhet den 1 juli 1947. Såsom framgår av vad jag i det följande
anför, ha även sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation ansett
det böra eftersträvas, att det av de sakkunniga föreslagna definitiva förstatligandet
av arbetsförmedlingen genomföres från och med nämnda tidpunkt.
Jag är emellertid av den uppfattnirgen, att tidpunkten för den nya organisationens
ikraftträdande bör sättas något senare. Med hänsyn till omfattningen
av den organisation, varom bär är fråga, torde efter statsmakternas beslut i
huvudfrågorna en icke alltför kort tid böra stå till förfogande för den nya
organisationens förberedande. Detta gäller framförallt den lokala organisationen
men även den centrala. Jag föreslår därför, att arbetsmarknadsstyrelsen
skall träda i verksamhet den 1 januari 1948.
Jag har icke något att erinra mot vad utredningen och arbetsmarknadskommissionen
anfört rörande ordningen för tillsättande av befattningarna
hos arbetsmarknadsstyrelsen. Det är uppenbart, att tjänstetillsättningen måste
ske etappvis under en övergångsperiod. Tiden före den 1 januari 1948
torde böra utnyttjas härför. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att
för tiden 1 juli—31 december 1947 meddela de föreskrifter angående anpassning
av de nu beträffande arbetsmarknadskommissionen gällande lönebestämmelserna
med hänsyn till den beslutade löneregleringen för vissa stat
-
Statsutskottets utlåtande nr 227.
31
liga befattningshavare samt de beslut rörande anställningsformerna, som
kunna komma att fattas av statsmakterna.
Det synes mig rimligt, att vid organiserandet av arbetsmarknadsstyrelsen
särskild hänsyn tages till sådan personal hos arbetsmarknadskommissionen,
vilken har lång tjänstetid hos kommissionen och dess föregångare (eventuellt
även hos överrevisorerna). Sålunda bör dylik befattningshavare, som icke
kan beredas ordinarie eller extra ordinarie befattning med löneförmåner i
stort sett motsvarande de nu till befattningshavaren utgående, kunna förordnas
att uppehålla lägre befattning men därvid tillerkännas löneförmåner,
vilka motsvara de till vederbörande tidigare utgående. Kungl. Maj:t torde
böra erhålla riksdagens bemyndigande att vid behov i dylika fall fastställa
högre ersättning än som enligt gällande löneplan är förenad med den i varje
särskilt fall ifrågavarande befattningen.
I vad angår amanuensbefattningar torde hänsynstagande till äldre personal
kunna föranleda till avsteg från principerna i fråga om anställandet av
amanuenspersonal, i det att dylika befattningar, i den mån detta är förenligt
med kraven på organisationens effektivitet, utnyttjas för äldre personal, även
om denna icke har kvalifikationer, som anses kunna möjliggöra befordran
enligt reglerad befordringsgång till 21 lönegraden.
Vidare vill jag hänvisa till att arbetsmarknadsstyrelsens personalbehov
utanför den permanenta organisationens ram torde lämna vissa möjligheter
till placering tills vidare av äldre personal, som icke kan beredas lämplig
tjänst inom den permanenta organisationen.
I vidare mån än nu sagts, anser jag mig icke böra i förevarande sammanhang
ta ställning till nu berörda spörsmål.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser,
som i övrigt kunna befinnas erforderliga.»
Den offentliga arbetsförmedlingen.
Inledningsvis har i propositionen (s. 151—163) lämnats en redogörelse för
arbetsförmedlingens hittillsvarande utveckling. Av redogörelsen inhämtas,
bland annat, att understöd av statsmedel för offentlig arbetsförmedlingsverksamhet
började utgå från och med år 1907 samt att arbetsförmedlingsverksamheten
fick avsevärt ökad omfattning under åren 1935—1939, sedan 1934
års arbetsförmedlingslag tillkommit och gynnsammare statsbidragsgrunder
genom denna lag införts. Vid slutet av 1939 uppgick antalet huvud- och avdelningskontor
till 166. Sedan arbetsförmedlingen blivit provisoriskt förstatligad
våren 1940 har en ytterligare utbyggnad ägt rum. De betydande krisoch
beredskapsuppgifter som arbetsförmedlingen ålades under krisåren
påskyndade utbyggnaden, och endast dessa uppgifter sysselsatte år 1944 en
personalstyrka av 919 personer, men i mån som dessa uppgifter minskats
har också personalstyrkan nedgått. Vid utgången av år 1945 voro 743 och
vid utgången av år 1946 343 personer anställda inom krisorganisationen.
Normalorganisationens utbyggnad bar samtidigt pågått, och mellan åren 1939
32
Statsutskottets utlåtande nr 227.
och 1945 ökade antalet egentliga arbetsförmedlingskontor (huvud- och avdelningskontor)
med 87 eller från 166 till 253, vilken ökning till större delen
faller på norrlandslänen, som fått sin kontorsorganisation förstärkt med
45 kontor. Vid de största kontoren har förmedlingsarbetet differentierats
på ett relativt stort antal fackexpeditioner och nya specialförmedlingar hava
tillkommit, såsom expeditioner för tjänstemannaförmedling och för partiellt
arbetsföra. Personalen för den normala organisationen har ökats, och densamma
uppgick vid slutet av år 1946 till 1 439 personer. Utvecklingen belyses
också av tillsättningsresultaten, för vilka uppgifter lämnats och av vilka framgå,
bland annat, att antalet tillsatta platser år 1945 utgjorde 1 096 000 mot
436 000 år 1939. År 1939 anmälde sig 378 000 personer såsom arbetssökande
hos arbetsförmedlingen, och år 1945 var motsvarande antal 723 000. I samband
härmed har det interlokala förmedlingsarbetet också ökat, vilket belyses
av att år 1939 19 600 personer placerades genom annat kontor än det,
där anmälan skett, medan antalet på detta sätt placerade år 1945 uppgick till
över 88 000.
Under år 1939 uppgingo de totala kostnaderna för arbetsförmedlingsverksamheten
till 2 490 000 kronor, däri kostnader för resebidrag för arbetssökande
då icke inräknats, och av nämnda belopp föll under angivna år omkring
1 150 000 kronor å landsting, kommuner och vissa hushållningssällskap. År
1945 uppgingo kostnaderna för länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar
till ett sammanlagt belopp av något över 14 miljoner kronor.
Motiv för offentlig arbetsförmedlingsverksamhet. Arbetsförmedlingens
huvudman. Fördelningen av kostnaderna för arbetsförmedlingsverksamheten
m. m. (s. 163—177). Arbetsförmedlingssakkunniga hava bland annat
framhållit, att arbetsförmedlingens huvudsakliga uppgift är den rent förmedlande,
d. v. s. att stå arbetsgivare och arbetstagare till tjänst genom att bringa
parterna i kontakt med varandra för slutande av anställningsavtal. I anslutning
till sin huvuduppgift och på grund av sin kontakt med arbetsmarknadens
lediga arbetstillfällen har det ansetts naturligt att utnyttja arbetsförmedlingen
såsom kontrollorgan vid den av det allmänna bedrivna hjälpverksamheten
för arbetslösa. Även för vissa andra uppgifter av speciell art har
arbetsförmedlingen befunnits lämplig, framför allt sedan den — särskilt efter
dess provisoriska förstatligande år 1940 — blivit förstärkt och effektiviserad
i olika hänseenden. Den har sålunda tagits i anspråk för, bland andra, följande
särskilda uppgifter, nämligen för yrkesvägledning, för beredande av
sysselsättning åt partiellt arbetsföra och av arbetsvärd åt i militärtjänst skadade,
för rekrytering av tjänstemän och arbetare till statens myndigheter
och organ samt vid överflyttning av krispersonal till andra arbetsområden,
för beredande av civilanställning åt avgånget militärmanskap och rekrytering
av fast anställd personal vid krigsmakten, för den sociala hemhjälpens ordnande,
vid vidtagande av åtgärder för att skapa sysselsättningsreserv vid en
arbetsmarknadskris, vid utredningar rörande industriens lokalisering med
hänsyn till tillgången på arbetskraft samt vid ordnande av utbyte eller över
-
Statsutskottets utlåtande nr 227.
33
flyttning av arbetskraft de nordiska länderna emellan. Härutöver har arbetsförmedlingen
utnyttjats för olika uppgifter i samband med organiserandet
av arbetsmarknaden för krigsberedskap.
Arbetsförmedlingens utnyttjande för nämnda och andra uppgifter har visat
sig vara till fördel såväl för samhället som för arbetsgivare och arbetssökande.
Arbetsförmedlingens fortlöpande kännedom om arbetsmarknadsläget
kan av samhället utnyttjas vid utformningen av sysselsättningspolitiken,
och dess verksamhet garanterar i viss utsträckning att samhällets kostnader
för olika arbetslöshetsåtgärder begränsas till det arbetsmarknadsmässigt
nödvändiga.
Med hänsyn till vunna erfarenheter av arbetsförmedlingens verksamhet på
angivna och näraliggande områden ha de sakkunniga funnit, att offentlig
arbetsförmedling har bevisat sitt värde som samhällsorgan och att dess ställning
bör befästas. De sakkunniga ha också konstaterat, att detta står i överensstämmelse
med den rekommendation angående arbetsförmedling, som
intei-nationella arbetsorganisationens allmänna konferens i Philadelphia antog
den 12 maj 1944.
Med hänsyn till riksintresset av en effektiv arbetsförmedling, till att verksamhetens
natur kan anses ligga i viss mån vid sidan av i varje fall landstingens
och även kommunernas övriga arbetsuppgifter, till behovet av enhetliga
och samordnade principer för arbetet och personalens löne- och anställningsvillkor,
till statens redan före det provisoriska förstatligandet betydande
inflytande över och andel i kostnaderna för arbetsförmedlingsverksamheten,
till de efter det provisoriska förstatligandet vunna erfarenheterna
och till de ökade krav, som beräknas komma att ställas på arbetsförmedlingen,
anses skäl tala för ett definitivt förstatligande, och de sakkunniga ha
föreslagit, att verksamheten i fortsättningen skall omhänderhavas av staten
och denna helt bära kostnaderna för densamma.
I de avgivna yttrandena ha de sakkunnigas förslag genomgående tillstyrkts.
Föredragande statsrådet har för egen del anfört, bland annat, följande i nu
berörda ämnen.
»Under de något mera än fyrtio år som den offentliga arbetsförmedlingen
varit organiserad i vårt land har denna, såsom de sakkunniga framhållit, fått
sin ställning såsom ett nyttigt och nödvändigt samhällsorgan bekräftad. På
alla håll råder sålunda enighet därom, att den offentliga arbetsförmedlingen
är oumbärlig och har betydelsefulla uppgifter att fylla, när det gäller olika
arbetsmarknadsfrågors lösande. I mån som den utbyggts och effektiviserats
har den allt bättre kunnat fullgöra ålagda uppgifter. Framdeles torde, såsom
de sakkunniga jämväl framhållit, ytterligare krav komma att ställas på den
offentliga arbetsförmedlingen i samband med arbetsmarknadslägets utveckling
i olika avseenden. Liksom de sakkunniga är jag därför av den uppfattningen,
att den offentliga arbetsförmedlingens ställning nu bör slutligt bestämmas,
och att den i samband härmed bör erhålla sådan organisation, att
den är väl skickad att möta de påfrestningar, som kunna följa av föränd
Bihang
till riksdagens protokoll It)47. G sand. Nr 227—228.
3
34
Statsutskottets utlåtande nr 227.
ringar av skilda slag på arbetsmarknaden. Med anledning härav måste den i
vissa avseenden effektiviseras.
Självfallet är, att arbetsförmedlingen i fortsättningen liksom hittills skall
vara ett självständigt och opartiskt organ och att dess karaktär av fri förmedlare
och medhjälpare vid lösningen av arbetsgivarnas rekryteringsfrågor
och arbetstagarnas anställningsfrågor skall bibehållas.
Den offentliga arbetsförmedlingen har tillkommit på kommunalt initiativ
och ansvaret för densamma har fram till det provisoriska förstatligandet år
1940 åvilat landstingen och primärkommunerna. Staten har emellertid i stigande
omfattning lämnat bidrag till kostnaderna för verksamheten. År 1939
uppgick statsbidraget till mer än hälften av den sammanlagda kostnadssumman.
Samtidigt med att statsbidraget ökades fick staten större inflytande
å verksamheten.
Den ordning, som på grundval av 1934 års lag om offentlig arbetsförmedling
tillämpades under senare delen av 1930-talet, var behäftad med vissa
brister. Främst kan nämnas, att organisationen präglades av oenhetlighet i
olika avseenden till följd av att huvudmännen — landstingen och de städer,
vilka ej deltaga i landsting — visade ett sinsemellan skiftande intresse för
verksamheten. Den statliga tillsynsmyndighetens befogenheter att ingripa och
hos huvudmännen påfordra åtgärders vidtagande i syfte att effektivisera
arbetsförmedlingen voro, trots den ökning det statliga inflytandet undergått,
begränsade. Redan före det andra världskrigets utbrott ifrågasattes
därför en ytterligare ökning av det statliga inflytandet över arbetsförmedlingen.
När denna år 1940 med tillämpning av lagen om tjänsteplikt provisoriskt
ställdes under statlig ledning, var det emellertid de särskilda krav.
som krigsförhållandena kunde befaras komma att ställa, som voro avgörande.
Någon ställning togs icke till frågan huruvida arbetsförmedlingen efter
återgången till fredliga förhållanden borde ha karaktären av en statlig
eller en kommunal organisation. Då numera de förhållanden, som motiverade
det provisoriska förstatligandet, icke längre äro för handen, måste ifrågavarande
spörsmål lösas.
De sakkunniga ha föreslagit den lösningen, att arbetsförmedlingen nu definitivt
förstatligas. Till stöd härför ha de sakkunniga åberopat, förutom
de olägenheter, som framträdde vid tillämpningen av den på 1934 års lag
grundade ordningen, i stort sett följande. Uppgiften som bärare av arbetsförmedlingen
ligger i viss mån vid sidan av landstingens övriga uppgifter.
Erfarenheterna från tiden för det provisoriska förstatligandet ha visat, att
arbetsförmedlingen bäst kan fylla sina uppgifter om staten leder och bekostar
dess verksamhet. Genom den statliga ledningen har arbetsförmedlingen
nämligen i långt större utsträckning än tidigare kunnat arbeta med hela
arbetsmarknadens intresse för ögonen. Organisationen har kunnat göras enhetlig
och därmed mera elastisk och mera effektiv. Om arbetsförmedlingen
skulle återgå till kommunal huvudman, vore det vidare skäligt, att statsbidraget
höjdes icke obetydligt över den tidigare nivån främst med hänsyn
Statsutskottets utlåtande nr 227.
35
till den under statens ledning företagna betydande utbyggnaden. Staten skulle
därför få stå för huvuddelen av kostnaderna.
Samtliga myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig i nu ifrågavarande
spörsmål, ha uttalat sin anslutning till de sakkunnigas förslag.
För egen del finner jag de av de sakkunniga åberopade skälen för ett
definitivt förstatligande av arbetsförmedlingen bärande och förordar bifall
till de sakkunnigas förslag. En effektiv, hela landet omspännande arbetsförmedling
under enhetlig ledning är ett grundvillkor för att samhället skall
kunna bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik. All erfarenhet såväl från tiden
före det provisoriska förstatligandet som från tiden därefter talar för
att den statliga ledningen i hög grad befrämjar arbetsförmedlingens effektivitet.
I själva verket torde det på grund av arbetsförmedlingens utveckling
under de senaste åren vara uteslutet att med bevarande av den uppnådda
effektiviteten återgå till en organisation på kommunal grund.
De sakkunniga ha föreslagit, att det definitiva förstatligandet skall genomföras
från och med den 1 juli 1947. Då emellertid förstatligandet, såsom
framgår av det följande, bör förbindas med en omfattande omorganisation,
synes det önskvärt att efter statsmakternas beslut i ämnet en tidrymd av
något halvår disponeras för förberedande av omorganisationen. Tidpunkten
för det definitiva förstatligandet torde därför böra sättas till den 1 januari
1948.
Då i vissa av de avgivna yttrandena framhållits, bland annat, angelägenheten
av att ett förstatligande av arbetsförmedlingen icke kommer att minska möjligheterna
att tillgodose lokala arbetsmarknadssynpunkter och arbetsmarknadsintressen,
vill jag framhålla, att det i det följande framlagda förslaget
rörande organisationen av arbetsförmedlingens lokala ledning enligt min uppfattning
kommer att i minst lika hög grad som hittills skapa förutsättningar
för att de lokala synpunkterna och intressena skola komma att bliva tillgodosedda.
Självfallet skall också eftersträvas att så långt sig göra låter organisera
förmedlingsverksamheten på sådant sätt, att de lokala organens självverksamhet
icke förhindras eller bindes.
Alltsedan det provisoriska förstatligandet av arbetsförmedlingen år 1940
har staten svarat för kostnaderna för verksamheten. De sakkunniga ha övervägt
frågan, huruvida staten jämväl efter det definitiva förstatligandet bör
helt bestrida kostnaderna eller om någon del av kostnadsansvaret bör åläggas
primärkommunerna, varvid lokalkostnaderna i första hand skulle komma
i fråga. De sakkunniga ha stannat för att icke föreslå någon dylik skyldighet
för primärkommunerna. Jag delar de sakkunnigas uppfattning i denna
del. En rättvis fördelning av kostnaderna mellan olika kommuner skulle
sannolikt möta oövervinnliga svårigheter. Det synes vidare bäst överensstämma
med den syn på arbetsförmedlingens ställning och uppgifter, som
ligger till grund för förslaget om förstatligande, att staten helt svarar för
kostnaderna.
De sakkunniga ha emellertid föreslagit, att kommunerna skola åläggas
36
Statsutskottets utlåtande nr 227.
skyldighet att mot hyra tillhandahålla lokaler för arbetsförmedlingsändamål,
vilka godkännas av arbetsförmedlingens chefsmyndighet. Detta förslag
har mött erinringar från åtskilliga håll, främst från kommunala myndigheter
och sammanslutningar. Otvivelaktigt är det av största värde för arbetsförmedlingsorganen
att kunna påräkna medverkan från kommunernas sida
vid anskaffningen av lämpliga lokaler för arbetsförmedlingen. Det synes
emellertid om möjligt böra undvikas att för detta ändamål tillskapa en
tvångsbestämmelse. Då det även för kommunerna torde te sig angeläget, att
arbetsförmedlingen erhåller lämpliga lokaler för sin verksamhet, anser jag
det sannolikt, att kommunerna även frivilligt komma att lämna sin medverkan
i erforderlig utsträckning. Till följd härav finner jag mig böra för närvarande
avstå från att framlägga förslag om åläggande för kommunerna att
tillhandahålla arbetsförmedlingslokaler. Skulle emellertid erfarenheterna
komma att giva vid handen att lokalfrågorna icke kunna tillfredsställande
lösas med mindre skyldighet i förevarande hänseende ålägges kommunerna,
torde frågan härom få upptagas till nytt övervägande.»
I de likalydande motionerna I: 320 och II: 476 har hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av förevarande proposition måtte besluta dels avslå propositionen,
dels ock för nästa budgetår besluta om sådana, av vederbörande
utskott beräknade anslag under femte huvudtiteln för, bland annat, den
offentliga arbetsförmedlingsverksamheten, att den nuvarande organisationen
i stort bibehålies.
Det lokala arbetsmarknadsområdet (s. 177—189). Arbetsförmedlingssakkunniga
ha funnit sig böra i flertalet fall förorda nuvarande länsindelning
såsom enhet för den lokala arbetsförmedlingsorganisationen men ha föreslagit
härifrån avvikande indelning i arbetsmarknadsområden i vad gäller
dels Stockholms län, dels ock Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län. I
yttrandena hava olika meningar gjort sig gällande i fråga om de föreslagna
ändringarna i arbetsmarknadsområdesindelningen.
Föredragande statsrådet har för egen del anfört följande.
»De sakkunniga ha på anförda skäl förordat vissa ändringar i den nu gällande
lokala arbetsmarknadsområdesindelningen, vilken helt ansluter sig
till länsindelningen. Enligt förslaget skulle sålunda Stockholms län icke
längre komma att bilda ett självständigt arbetsmarknadsområde utan uppdelas
mellan arbetsnämnden i Stockholms stad samt länsarbetsnämnderna
i Uppsala och Södermanlands län. Vidare skulle Göteborgs och Bohus län
indelas i två skilda arbetsmarknadsområden. Till det nordligare av dessa
båda områden, vars arbetsnämnd föreslås stationerad i Uddevalla, skulle
vissa delar av Älvsborgs län hänföras.
Flertalet remissmyndigheter i de delar av riket, som beröras av förslaget
om ändrad områdesindelning, ävensom arbetsmarknadskommissionen och
socialstyrelsen ha anfört starka invändningar mot förslaget. Beträffande
Statsutskottets utlåtande nr 227.
37
Stockholmstrakten finner emellertid kommissionen behovet av ändrad områdesindelning
så trängande, att kommissionen tillstyrker en sådan. Därvid
böra enligt kommissionens mening Stockholms stad och län sammanföras
till ett arbetsmarknadsområde.
Även jag är av den meningen, att vissa olägenheter äro förknippade med
den nuvarande gränsdragningen mellan länsarbetsnämndernas verksamhetsområden.
Inrättande av speciella förvaltningsområden, vilkas gränser avvika
från länsindelningens, bör emellertid enligt min mening undvikas för verk
med mera allmänna förvaltningsuppgifter och därmed även för arbetsförmedlingen.
Genom dylik avvikelse skulle det samarbete, som måste äga rum
mellan arbetsförmedlingsorganen och olika länsmyndigheter, otvivelaktigt
försvåras. Olägenheterna härav skulle med särskild styrka göra sig gällande
i en krissituation på arbetsmarknaden. Jag vill i detta sammanhang erinra
om den anknytning till länsmyndigheterna, som åstadkommits genom att länets
landshövding i de allra flesta fall förordnats till ordförande i länsarbetsnämnden.
Jag anser sålunda övervägande skäl tala för att någon ändring i fråga
om länsarbetsnämndernas verksamhetsområden icke nu genomföres. Detta
innebär, att länsarbetsnämnden i Stockholms län enligt min mening alltjämt
bör bestå, ävensom att någon särskild arbetsnämnd i Uddevalla enligt min
uppfattning icke nu bör inrättas. Jag förutsätter emellertid, att särskild uppmärksamhet
kommer att ägnas frågan om åstadkommande av ett fortlöpande
och nära samarbete mellan de lokala arbetsmarknadsorganen i Stockholms
stad och län.
Såvitt angår Göteborgs och Bohus iän torde jag emellertid få anföra följande.
Otvivelaktigt äro arbetsmarknadsförhållandena inom länets norra del
i viss mån särpräglade i jämförelse med förhållandena i den övriga delen
av länet. Här må allenast erinras om den i förstnämnda område betydelsefulla
stenindustriens speciella svårigheter. Ehuru dessa omständigheter icke
böra föranleda till inrättande av en särskild länsarbetsnämnd i Uddevalla,
synas de vara av sådan betydelse, att deras beaktande bör säkerställas i den
mån så är möjligt inom ramen för den av mig förordade organisationen. Med
anledning härav torde avdelningskontoret i Uddevalla böra tillerkännas en
viss särställning. Det synes sålunda lämpligt, att till kontoret knytes en särskild
rådgivande nämnd, bestående av tre personer, vilka utses av Kungl.
Maj:t efter förslag av landstinget, arbetsgivareföreningen och landsorganisationen.
Vidare avser jag att vid framläggande av förslag till instruktion för
länsarbetsnämnderna föreslå, att i denna instruktion intages föreskrift därom,
att föreståndaren för avdelningskontoret i Uddevalla skall vara föredragande
inför länsarbetsnämnden i arbetsmarknadsärenden, som särskilt
beröra avdelningskontorets verksamhetsområde.»
Den lokala arbetsmarknadsmyndigheten (s. 184—189). Arbetsförmedlingssakkunniga
ha utgått från att det lokala arbetsmarknadsorganet skall i
stort sett fylla samma funktion och ha samma arbetsuppgifter som nu och
38
Statsutskottets utlåtande nr 227.
erinra om att enligt bestämmelserna i gällande kungörelse om länsarbetsnämnder
dylik nämnd sedan den 1 juli 1945 består av ordförande samt det
antal ledamöter Kungl. Maj:t bestämmer, dock i Stockholms stad minst sex
och annorstädes sju, och att en av ledamöterna är vice ordförande samt att
för envar ledamot utom vice ordföranden finnes personlig ersättare. Ordförande,
ledamöter och ersättare förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av fyra
år i sänder.
Förslag till ordförande, vice ordförande och ytterligare en ledamot jämte
ersättare för denne avgives av ordföranden och chefen för arbetsmarknadskommissionen,
och beträffande övriga ledamöter jämte ersättare för dessa
avgivas förslag, avseende i varje fall en ledamot, av landstingens förvaltningsutskott,
stadskollegierna i Stockholm och Göteborg samt drätselkamrarna
i Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle, hushållningssällskapens
förvaltningsutskott, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i
Sverige samt tjänstemännens centralorganisation.
Beträffande den ytterligare ledamot utöver ordförande och vice ordförande,
vartill förslag skall avgivas av chefen för arbetsmarknadskommissionen,
gäller för närvarande, att denna ledamot i samtliga fall är kvinna, och
vid samtliga länsarbetsnämnder utom vid arbetsnämnden i Stockholms stad
samt länsarbetsnämnderna i Södermanlands och Malmöhus län har landshövdingen
i länet förordnats såsom ordförande.
De sakkunniga ha funnit den nuvarande sammansättningen av länsarbetsnämnderna
i stort sett tillfredsställande men ansett nämnderna böra utökas
med en ledamot, representerande de erkända arbetslöshetskassorna, enär
dessa måste anses hava stort intresse av arbetsförmedlingens arbete. Förslag
till representant för nämnda kassor ha synts böra avgivas av de erkända
arbetslöshetskassornas samorganisation.
I yttrandena har förslaget att utöka antalet ledamöter med en representant
för de erkända arbetslöshetskassorna från vissa håll avstyrkts. I några yttranden
har ifrågasatts ytterligare utökning av nämnderna. Svenska landskommunernas
förbund har ifrågasatt, huruvida icke länsarbetsnämnderna borde
i stället för länsstyrelserna förordna ordförande, vice ordförande och revisor
i de kommunala arbetslöshetsnämnderna. Yrkeskvinnornas samarbetsförbund
bär ifrågasatt lämpligheten av den korporativa representationsmetoden, när
det gäller länsarbetsnämndernas sammansättning.
Föredragande statsrådet har för egen del i ämnet anfört följande.
»Mot de sakkunnigas förslag, att länsarbetsnämnderna efter arbetsförmedlingens
förstatligande i stort sett skola fylla samma funktion och ha samma
arbetsuppgifter som hittills ha i de avgivna yttrandena icke gjorts några
invändningar. Även jag ansluter mig till detta förslag.
Vidkommande frågan om länsarbetsnämndernas sammansättning ha däremot
delade meningar kommit till uttryck. De sakkunniga ha för sin del
föreslagit, att annan ändring av de nuvarande bestämmelserna i ämnet icke
skall ske än att varje nämnd utökas med en ledamot, representerande de erkända
arbetslöshetskassorna. I vissa yttranden ha invändningar gjorts mot
Statsutskottets utlåtande nr 227.
39
den sålunda föreslagna ökningen av antalet ledamöter. I andra yttranden
har föreslagits, att antalet ledamöter skall ytterligare ökas. En remissinstans
har ifrågasatt lämpligheten av de nu tillämpade principerna för utseende av
ledamöter i länsarbetsnämnd. I detta sammanhang har vidare i några yttranden
framhållits lämpligheten av att till avdelningskontor knyta en särskild
nämnd med uppgift att vara rådgivande, när det gäller kontorets
verksamhet.
Vid bedömande av frågan om länsarbetsnämndernas sammansättning bör
främst beaktas nämndernas förhållandevis självständiga uppgift att tillgodose
de lokala arbetsmarknadssynpunktema. I vad gäller nämndernas övriga
uppgifter ha de att ställa sig till efterrättelse centralt meddelade direktiv och
anvisningar för olika arbetsmarknadsärendens handläggning. Det synes mig,
att nämndernas nuvarande sammansättning i stort sett varit lämplig med
hänsyn till deras arbetsuppgifter. Skäl synas mig emellertid finnas för att
också arbetslöshetskassorna bliva representerade i länsarbetsnämnderna.
Mellan arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna existerar nämligen ett
nära samband, men mellan förmedlingens och kassornas synpunkter kunna
ibland uppkomma motsättningar. Framför allt gäller detta arbetsvägransfallen.
Det är av betydelse att eventuellt förekommande divergenser i uppfattningen
kunna sammanjämkas redan inom det lokala arbetsmarknadsorganet.
Tidigare i denna proposition har jag vidare funnit mig böra föreslå, att arbetsmarknadsstyrelsen
skall bliva tillsynsmyndighet för arbetslöshetskassorna.
I anslutning därtill har jag förordat, att inom styrelsen en särskild delegation
skall inrättas för handläggning av vissa ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring
och att i delegationen skola ingå representanter för kassorna.
Jag finner det därför naturligt, att kassorna också få representation i de tillsynsmyndigheten
underställda lokala arbetsmarknadsorganen.
Med hänsyn till det anförda biträder jag de sakkunnigas förslag, att länsarbetsnämnderna
skola utökas med en ledamot såsom representant för arbetslöshetskassorna.
Att såsom i vissa yttranden föreslagits ytterligare öka
antalet ledamöter finner jag däremot varken behövligt eller lämpligt. Erfordras
hos länsarbetsnämnd vid särskilt tillfälle eller under särskilda förhållanden
sakkunskap inom visst område, som icke är företrätt bland nämndens
ledamöter, bör nämnden ha möjlighet att anlita expertis. Denna utväg synes
mig vara lämpligare än att öka antalet nämndsledamöter eller att vid länsarbetsnämndens
sida ställa ett särskilt råd. De hittillsvarande råden, som
stått till länsarbetsnämndernas förfogande, ha enligt vad jag inhämtat visat
sig icke fylla någon väsentlig uppgift. Icke heller kan jag — bortsett från
vad jag i det föregående anfört rörande avdelningskontoret i Uddevalla —
tillstyrka, att något rådgivande organ inrättas vid de större avdelningskontoren.
Dessas behov av expertis bör i stället i förekommande fall tillgodoses
i samma ordning som förordats för länsarbetsnämndernas del.
Ehuru jag sålunda — främst därför att olika meningar gjort sig gällande
i fråga om hur länsarbetsnämnderna böra sammansättas — angivit min uppfattning
i denna fråga, torde Kungl. Maj:t böra äga möjlighet att, liksom hit
-
40
Statsutskottets utlåtande nr 227.
tills, vidtaga de jämkningar i nämndernas sammansättning, vartill de från
tid till annan skiftande förhållandena kunna giva anledning.
Jag förutsätter, att den blivande arbetsmarknadsstyrelsen i arbetsordningen
för länsarbetsnämnderna kommer att införa föreskrifter om huru nämnderna
skola bedriva sitt arbete och alltså, på sätt arbetsmarknadskommissionen
framhållit, också kommer att meddela anvisningar om sättet för olika
ärendens handläggning. Jag delar nämligen kommissionens uppfattning, att
vissa slag av ärenden med fördel kunna avgöras i annan ordning än av
nämnden in pleno. Ett snabbare avgörande skulle härigenom befordras.
Till den av landskommunernas förbund väckta frågan, huruvida länsarbetsnämnd
i stället för länsstyrelse bör utse ordförande, vice ordförande och
revisor i kommunal arbetslöshetsnämnd, är jag icke nu beredd att taga
ställning. Härmed torde böra anstå, till dess socialvårdskommittén framlagt
förslag rörande vissa närliggande spörsmål.»
Organisationsplan för det lokala arbetsmarknadsområdet (s. 189—203).
Det har synts de sakkunniga, att arbetsförmedlingsorganisationen i sin lokala
utformning bör uppbyggas på den nuvarande organisationens grund. De sakkunniga
föreslå alltså bibehållande av de enheter, på vilka organisationen nu
vilar, nämligen huvudkontor, avdelningskontor (heltids- och deltidskontor)
samt ombud. För de avdelningskontor, som endast hava inskränkt expeditionstid,
föreslås dock benämningen expeditioner, medan avdelningskontorsbenämningen
föreslås förbehållen de s. k. heltidskontoren.
Liksom hittills böra också, framhålla de sakkunniga, förefinnas möjligheter
att i mån av behov inrätta tillfälliga kontor eller expeditioner, t. ex.
i samband med att ett kraftverksbygge pågår på viss ort, där arbetsförmedlingen
under normala förhållanden icke har behov av kontor eller expedition,
och vidare ha de sakkunniga funnit det vara en lämplig anordning att inrätta
»filialer» i förorterna till de större städerna såsom i viss utsträckning redan
skett.
Avdelningskontoren ha av de sakkunniga ansetts böra indelas i fyra klasser,
av vilka den första klassen dock bör differentieras i två grupper, 1 A
och 1 B, enär de allra största avdelningskontoren avsevärt skilja sig från
övriga kontor. Även expeditionerna ha synts de sakkunniga böra uppdelas i
olika klasser.
Ombudsorganisationen ha de sakkunniga betecknat såsom mycket värdefull
i arbetsförmedlingsnätet och böra bliva föremål för särskild uppmärksamhet
från det centrala arbetsmarknadsorganets och länsarbetsnämndernas
sida.
De sakkunniga ha icke framlagt förslag rörande kontorens och expeditionernas
hänförande till olika klasser och ej heller till ersättningsgrunder för
ombuden, enär detta synts böra ankomma på det centrala arbetsmarknadsorganet.
I yttrandena ha huvudorganisationerna för arbetsmarknadens parter understrukit
vikten av att arbetsförmedlingen utbvgges och förstärkes i syfte att
Statsutskottets utlåtande nr 227.
41
förmedlingen skall kunna fylla sin funktion i ett samhälle med hög sysselsättning.
Det har icke i något yttrande framställts erinringar mot de sakkunnigas
förslag om att arbetsförmedlingsorganisationen vid förstatligandet bör
uppbyggas på den nuvarande organisationens grund, men stadsfullmäktige i
Norrköping ha ifrågasatt lämpligheten av att bibehålla indelningen i huvudkontor
och avdelningskontor; samtliga dessa kontor borde kunna givas samma
ställning under länsarbetsnämnden.
Stadsfullmäktige i Skellefteå har föreslagit att Västerbottens läns huvudkontor
måtte förläggas till denna stad i stället för till Umeå, och drätselkammaren
i Borlänge har uttalat önskemål om att huvudkontoret i Kopparbergs
län måtte flyttas från Falun till Borlänge.
Enär arbetsförmedlingssakkunniga icke i sitt betänkande framlagt något
förslag i fråga om avdelningskontorens, expeditionernas och ombudens antal
och klassificering eller i fråga om personalorganisationen för arbetsförmedlingen
överhuvud taget, uppdrog Kungl. Maj:t den 6 december 1946 åt arbetsmarknadskommissionen
att verkställa utredning i dessa och därmed sammanhängande
frågor och att till Kungl. Maj:t inkomma med på utredningen
grundade förslag. Med anledning härav har kommissionen den 28 februari
1947 överlämnat förslag i berörda hänseenden, och över arbetsmarknadskommissionens
utredning hava efter remiss yttranden avgivits av statskontoret och
allmänna lönenämnden.
Innebörden av kommissionens förslag, för vilket statsrådet lämnat en närmare
redogörelse i propositionen, framgår av följande tablåer rörande antalet
avdelningskontor och expeditioner.
Antal avdelningskontor
Enligt
Kontorsklass nuvarande
organisation
Enligt
föreliggande
förslag
ökning ( + )
minskning (—)
Klass
i
A.................... —
4
+ 4
y
i
B.................... 4
8
+ 4
>
2
.................... It
27
+ 16
y
3
.................... 66
71
+ 5
y
4
.................... 90
76
- 14
Summa 171
186
+ 15
ökning ( + )
Minskning ( —)
- 9
+ 9
- 2
Summa 68 66 — 2
I fråga om ombuden har kommissionen uttalat, att deras antal vid utgången
av år 1946 utgjorde i runt tal 1 000 och att det centrala arbetsmark - nadsorganet liksom hittills bör äga att inom ramen för till förfogande stående
anslag besluta om inrättande av ombudsbefattningar.
Antal expeditioner
Enligt Enligt
Expeditionsklass nuvarande föreliggande
organisation förslag
Klass 5 ...................... 56 47
• 6 10 19
» 7 2 -
42
Statsutskottets utlåtande nr 227.
Avdelningskontorens och expeditionernas av arbetsmarknadskommissionen
föreslagna inplacering i olika klasser framgår av en till propositionen
fogad tablå (bilaga 1), till vilken utskottet här får hänvisa.
I sitt yttrande har statskontoret uttalat viss tveksamhet rörande den av
kommissionen föreslagna utbyggnaden av arbetsförmedlingsnätet under erinran
om att arbetsförmedlingsorganisationen avsevärt utbyggts under senare
år.
Vissa kommunala myndigheter hava framställt yrkanden om uppflyttning
av det för vederbörlig kommun avsedda arbetsförmedlingsorganet'' till högre
grupp eller klass, och vederbörliga personalorganisationer hava vid förhandlingar
med arbetsmarknadskommissionen framställt yrkanden om ytterligare
uppflyttningar av avdelningskontor och expeditioner med hänvisning till,
bland annat, skäliga anspråk från personalens sida om högre löneställning.
För egen del har föredragande statsrådet anfört följande.
»De nuvarande lokala enheterna för arbetsförmedlingsorganisationen — huvudkontor,
avdelningskontor och ombud — finner jag i likhet med de sakkunniga
vara lämpliga. Dessa enheter torde därför böra bestå även efter arbetsförmedlingens
förstatligande. Det av stadsfullmäktige i Norrköping framförda
förslaget om att huvudkontor och avdelningskontor skola i olika avseenden
jämställas kan jag icke biträda bland annat därför att huvudkontoren
även framdeles komma att ha vissa uppgifter, vilka endast undantagsvis
ankomma på avdelningskontoren, såsom att handlägga ärenden rörande
yrkesrådgivning m. m. Jag har intet att erinra emot de sakkunnigas av praktiskt
taget samtliga myndigheter tillstyrkta förslag, att de avdelningskontor
som endast ha expeditionstid några timmar per dag benämnas expeditioner.
Vad angår huvudkontorens förläggning ansluter jag mig till sakkunnigförslaget,
att dessa kontor böra vara förlagda till samma orter som länsarbetsnämnderna,
och jag finner icke anledning att nu förorda några ändrade
placeringar av länsarbetsnämnder och huvudkontor. De från vissa håll framkomna
förslagen om att vissa huvudkontor — och i samband därmed torde
förslagsställarna också avse länsarbetsnämnderna — skola förläggas till andra
orter än de nuvarande finner jag mig alltså böra avstyrka. Ett bifall till
förslagen skulle innebära, att ifrågavarande huvudkontor skulle flyttas från
residensstäderna i respektive län med härav följande betydande olägenheter
i samband med vissa ärendens handläggning utan ernående av några egentliga
fördelar i andra avseenden. Av vad jag i det föregående föreslagit beträffande
landets indelning i lokala arbetsmarknadsområden följer, att —
med avvikelse från de sakkunnigas och även arbetsmarknadskommissionens
förslag — ett särskilt huvudkontor skall finnas i Stockholm med anknytning
till länsarbetsnämnden i Stockholms län, som av mig föreslagits skola
bibehållas. Å andra sidan förändras icke avdelningskontoret i Uddevalla till
huvudkontor såsom de sakkunniga förutsatt.
Jag finner det angeläget, att nätet av arbetsförmedlingsorgan är väl utbyggt,
enär arbetsförmedlingens effektivitet är avhängig härav. För att rätt kunna
fylla sin uppgift måste arbetsförmedlingen kunna nå ut över hela landet och
Statsutskottets utlåtande nr 227.
43
praktiskt taget var som helst inom detta äga möjligheter att lämna effektiv
betjäning. Jag vill i detta sammanhang särskilt understryka det angelägna
uti, att arbetsförmedlingen även utanför tätorterna kan tillvarataga såväl arbetstillfällena
som den tillgängliga arbetskraften. Icke minst viktigt är enligt
erfarenheten, att arbetsförmedlingen är skickad att tillgodose jordbrukets och
skogsbrukets behov av arbetskraft under högsäsongerna. Arbetsförmedlingens
nät av lokala organ har avsevärt utbyggts efter det provisoriska förstatligandet
år 1940, men alltjämt förefinnes, såsom de sakkunniga framhållit och såsom
jämväl understrukits i vissa yttranden, behov av ytterligare förstärkning
av de yttersta leden i arbetsförmedlingsorganisationen, alltså av avdelningskontors-,
expeditions- och ombudsorganisationen. Arbetsmarknadskommissionen
har beaktat detta behov, då den i sin förenämnda utredning föreslagit
en ökning av det sammanlagda antalet avdelningskontor och expeditioner
från 239 till 252 eller med 13 och i vissa fall även en förstärkning avavdelningskontoren
och expeditionerna genom att de uppflyttas i vissa fall
till högre klass och i andra fall från expeditioner till kontor. För min del finner
jag denna ökning av antalet avdelningskontor och expeditioner motiverad.
Jag delar alltså icke statskontorets tveksamhet om lämpligheten av att nu
fortsätta utbyggnaden av det lokala nätet, ty även i nuvarande arbetsmarknadsläge
finnes enligt erfarenhet behov härav. Att arbetsförmedlingens betydelse
icke blir mindre, då hög sysselsättning råder på arbetsmarknaden, har
också understrukits i de uttalanden, som gjorts av huvudorganisationerna för
arbetsmarknadens parter. Elasticiteten i arbetsförmedlingens organisation
torde icke heller i högre grad påverkas genom att antalet lokala arbetsförmedlingsorgan
ökas. Elasticiteten är mera beroende av personalorganisationens
utformning, och till denna fråga avser jag återkomma i det följande.
Jag har sålunda icke funnit anledning till erinran mot det av arbetsmarknadskommissionen
framlagda förslaget, i vad det gäller inrättande av nya
avdelningskontor och expeditioner, men finner icke skäl att i anledning av
de av vissa kommuner framförda önskemålen nu föreslå ytterligare utbyggnad.
Kommissionens förslag rörande kontorens och expeditionernas indelning
i klasser, vilket helt ansluter sig till sakkunnigförslaget utom i det avseendet,
att kommissionen funnit antalet klasser för expeditionerna böra minskas
från tre till två, finner jag mig böra biträda. Avdelningskontoren böra
sålunda indelas i fem klasser, betecknade 1 A, 1 B, 2, 3 och 4, och expeditionerna
i två klasser, betecknade 5 och 6. Mot de av kommissionen tillämpade
principerna för bestämmande av avdelningskontorens och expeditionernas
hänförande till viss klass finner jag icke anledning till erinran. Jag vill framhålla,
att det tid efter annan bör verkställas undersökningar, huruvida de till
grund för den senast gjorda klassificeringen liggande faktorerna undergått
sådan förändring, att kontor eller expedition bör hänföras till högre eller
lägre klass. Dylik översyn hör göras vid tidpunkt, som av Kungl. Maj:t bestämmes
efter förslag av det centrala arbetsmarknadsorganet. och torde i
regel böra komma till stånd med bestämda tidsintervaller. Särskilda omstän
-
44
Statsutskottets utlåtande nr 227.
digheter, t. ex. markerade ändringar i arbetsnrarknadsförhållanden, böra
dock icke utesluta att omklassificering av avdelningskontor och expeditioner
sker oftare eller att visst kontor eller viss expedition, när det påkallas
av särskilda förhållanden, omföres till annan klass.
Kungl. Maj:t torde inför varje budgetårs början böra föreskriva det högsta
antal avdelningskontor och expeditioner, som under budgetåret må hänföras
till varje klass. Härvid bör emellertid den ordningen tillämpas, att Kungl.
Maj:t fastställer antalet kontor i lägsta klassen liksom antalet expeditioner i
respektive klasser något högre än det antal, som faktiskt finnes vid tidpunkten
för antalets bestämmande. Det centrala arbetsmarknadsorganet bör nämligen,
i mån som behov därav kan uppkomma med hänsyn till arbetsmarknadsutvecklingen,
äga befogenhet att under budgetåret inrätta visst antal nya avdelningskontor
av lägsta klassen och även visst antal nya expeditioner utan
att i varje särskilt fall behöva underställa ärendet Kungl. Maj ds prövning.
Under förutsättning att riksdagen icke har något att erinra emot vad jag
sålunda föreslagit, har jag för avsikt att sedermera föreslå Kungl. Majd att
för budgetåret 1947/48 fastställa antalet avdelningskontor i klass 1 A till 4,
i klass 1 B till 8, i klass 2 till 27, i klass 3 till 71 och i klass 4 till 82 samt
antalet expeditioner i klass 5 till 50 och i klass 6 till 22. Detta innebär, att
det centrala arbetsmarknadsorganet under nästa budgetår får möjligheter att
i mån av behov inrätta 6 nya avdelningskontor i klass 4 samt 3 expeditioner
i klass 5 och 3 expeditioner i klass 6 utöver dem, som enligt nu framlagd plan
äro avsedda att uppföras såsom kontor och expeditioner i respektive klasser.
Vidkommande ombudsorganisationen har jag icke något att erinra emot
kommissionens förslag därom, att det bör få ankomma på det centrala arbetsmarknadsorganet
att fastställa ombudens antal.
Vad de sakkunniga och kommissionen i övrigt anfört och föreslagit under
förevarande rubrik har icke givit mig anledning till särskilt uttalande.»
Arbetsförmedlingens arbetssätt (s. 203—205). Efter att hava i huvudsak
återgivit vad de sakkunniga uttalat rörande arbetsförmedlingens arbetssätt,
vari inbegripas frågorna om den mest ändamålsenliga lokaldispositionen, expeditionssättet,
kontakten med arbetsmarknadens parter etc., och för vad
arbetsmarknadskommissionen i sitt yttrande framhållit i detta ämne, har
föredragande statsrådet för egen del anfört följande.
»Självfallet är, att arbetsförmedlingen skall bedriva sitt arbete så rationellt
som detta överhuvud taget är möjligt, och att frågor om lokalernas disposition,
expeditionssätt m. m. skola ägnas ingående och fortlöpande uppmärksamhet.
En undersökning i syfte att rationalisera arbetet pågår också sedan
omkring ett år tillbaka och denna verkställes av en för ändamålet särskilt
inrättad organisationsavdelning. Ehuru denna undersökning ännu icke avslutats,
har det dock av undersökningsorganet uppgivits, att resultatet av
undersökningen icke kommer att minska det av arbetsmarknadskommissionen
för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen beräknade personalbehovet.
Vid detta förhållande synes mig hinder icke föreligga att nu taga
Statsutskottets utlåtande nr 227.
45
slutlig ställning till arbetsförmedlingens såväl organisations- som personalfrågor.
Jag vill i detta sammanhang uttala, att förutsättningar synas förefinnas
för att organisationsavdelningen kan indragas, så snart den fullföljt
nu pågående undersökning. Mitt i det föregående framlagda förslag till personalorganisation
för arbetsförmedlingsbyrån inom arbetsmarknadsstyrelsen
innebär nämligen, att denna byrå utrustas med befattningshavare, vilka
skola ägna, bland annat, arbetsmetoderna inom arbetsförmedlingen fortlöpande
uppmärksamhet. Det torde emellertid få ankomma på arbetsmarknadskommissionen
eller dess efterföljare att närmare överväga frågan, huruvida
organisationsavdelningen skall fortsätta sitt arbete och till behandling
även taga upp spörsmål, som ännu icke varit föremål för avdelningens övervägande.
»
Personalens löneställning m. m. (s. 205—229). De sakkunniga utgå från
att de arbetsuppgifter, som komma att åvila befattningshavarna i den nya
arbetsförmedlingsorganisationen, i stort sett komma att bli desamma som
de, vilka nu åligga befattningshavarna vid länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna,
och följande förslag till tjänsteförteckning för den ordinarie
personalen har av de sakkunniga utarbetats med utgångspunkt härifrån och
med beaktande av de med dessa i flertalet fall förenade löneförmånerna.
Arbetsnämndsdirektör i Stockholm, Göteborg och Malmö .......... C 5
Arbetsnämndsdirektör i Uppsala, Eskilstuna, Linköping, Jönköping,
Kalmar, Kristianstad, Uddevalla, Borås, Skövde, Karlstad, Örebro,
Västerås, Falun, Gävle, Härnösand, Umeå och Luleå.............. C 4
Arbetsnämndsdirektör i Växjö, Karlskrona, Halmstad och Östersund .. C 3
Arbetsnämndsdirektör i Visby .................................. C 2
Förste inspektör............................................... A 24
Inspektör..................................................... A 22
Kontorsföreståndare av klass 1 A................................ A 22
Inspektör..................................................... A 21
Kontorsföreståndare av klass 1 B .............................. A 21
Förste assistent................................................ A 18
Kontorsföreståndare av klass 2.................................. A 18
Assistent ..................................................... A 15
Kontorsföreståndare av klass 3.................................. A 15
Assistent .................................... A 12
Kontorsföreståndare av klass 4 ................................ A 12
Kansliskrivare ................................................ A 11
Kanslibiträde ................................................. A 7
Förste expeditionsvakt ......................................... A 7
Expeditionsvakt ............................................... A 6
» A 5
Kontorsbiträde ................................................ A 4
I fråga om deltidstjänsterna ha de sakkunniga utgått från att lönerna skola
utgå i form av arvode, svarande mot del av lönen i viss lönegrad.
46
Statsutskottets utlåtande nr 227.
Något förslag rörande ersättningarna till ombuden har icke framlagts av
de sakkunniga.
Beträffande innehållet i yttrandena, i vad de avse lönegradsplaceringarna
för de olika befattningshavarna, får utskottet hänvisa till propositionen. Här
må allenast framhållas, att förslagen godtagits av vissa, som yttrat sig, att
i andra yttranden föreslagits nedflyttning till lägre lönegrad av vissa befattningar,
och att i andra yttranden yrkats på högre löneställningar.
I arbetsmarknadskommissionens utredning hava länsarbetsdirektörerna
upptagits i allenast tre lönegrader, nämligen i C 5 i vad gäller direktörerna
i Stockholms stad samt i Göteborgs och Bohus län och i Malmöhus län, i
C 4 i vad gäller övriga länsarbetsdirektörer utom i Gotlands län och i C 3
i vad gäller länsarbetsdirektören i sistnämnda län. I samma utredning har
arbetsförmedlingsinspektören i Stockholms stad uppförts i 26 lönegraden. I
övrigt har kommissionen uppfört befattningshavarna i de av de sakkunniga
föreslagna lönegraderna. Beträffande ortsombuden, vars ersättningar för
närvarande variera från 374 kronor 40 öre i lägsta klassen och till högst
1 814 kronor 80 öre i åttonde klassen, har kommissionen framhållit, att ersättningsgrunderna
böra förenklas, men har förutsatt att det centrala arbetsmarknadsorganet
bör få fastställa de nya beloppen efter förhandlingar med
vederbörliga personalorganisationer.
I sina yttranden över denna utredning har statskontoret vidhållit sin i yttrande
över sakkunnigförslaget uttalade uppfattning, att länsarbetsdirektörstjänstema
böra differentieras på lönegraderna 30, 28, 26 och 24, medan allmänna
lönenämnden godtagit kommissionens förslag. Statskontoret har också
framlagt vissa andra ändringsförslag, närmast avseende att inspektörsbefattningar
icke skulle upptagas i 22 lönegraden, och även lönenämnden har
gjort invändningar emot två inspektörsbefattningar i nämnda lönegrad. Beträffande
övriga befattningars placering ha de godtagits av lönenämnden,
medan statskontoret haft vissa allmänna erinringar att framställa. Vissa lönenämndsledamöter
hava yrkat på högre lönegradsplaceringar för vissa befattningshavare.
Föredragande statsrådet har rörande personalens löneställning för egen
del anfört följande.
»Med hänsyn till vikten av att arbetsförmedlingen äger tillgång till en för
sina betydelsefulla uppgifter väl skickad personal är det nödvändigt, att
löneställningen för olika personalkategorier blir tillfredsställande. Det av de
sakkunniga framlagda förslaget till tjänsteförteckning för arbetsförmedlingens
personal synes mig ur angivna synpunkter vara i stort sett väl avvägt.
Jag delar den av landsorganisationen uttalade uppfattningen, att lönerna icke
böra sättas lägre än enligt de sakkunnigas förslag, enär detta skulle minska
möjligheterna att förvärva och behålla den för arbetsförmedlingsarbetet
lämpligaste personalen. Vissa ändringar synas mig dock av särskilda skäl
vara påkallade i de sakkunnigas förslag.
Vad först angår löneställningen för länsarbetsdirektörerna •—- vilken benämning liksom hittills torde böra användas för samtliga direktörer
Statsutskottets utlåtande nr 227.
47
utom direktören vid arbetsnämnden i Stockholm — ha de sakkunniga föreslagit,
att befattningarna i fråga skola placeras i lönegraderna C 5, C 4, C 3
och C 2. I yttrandena ha mot de sakkunnigas förslag framställts i huvudsak
två erinringar, innebärande att den föreslagna differentieringen av direktörslönerna
bör begränsas från fyra till tre grupper och alt lönerna böra
utgå icke enligt C-löneplanen utan enligt dyrortsgrupperad löneplan. De skäl
som anförts för ett frångående av sakkunnigförslaget i dessa delar finner
jag beaktansvärda. Principiella överväganden skulle rentav kunna tala för
att differentieringen begränsades till att avse endast två lönegrader, nämligen
en för direktörerna i Stockholms stad, Göteborgs och Bohus län samt
Malmöhus län och en för länsarbetsdirektörerna i samtliga övriga län, alltså
även Gotlands län. Enär emellertid länsarbetsdirektörsbefattningen i sistnämnda
län måste anses vara avsevärt mindre betungande för sin innehavare
än motsvarande befattningar i andra län —- antalet befattningshavare
vid arbetsförmedlingens huvudkontor i Gotlands län är mindre än i något
annat län och ännu finnes icke något egentligt avdelningskontor i länet
utan endast en expedition och ett antal ombud — finner jag skäligt att
länsarbetsdirektörsbefattningen i Gotlands län åtminstone tills vidare hänföres
till lägre lönegrad än befattningarna i övriga län. Jag förordar sålunda,
att länsarbetsdirektörsbefattningarna hänföras till tre olika lönegrader, nämligen
befattningarna i Stockholms stad, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus
län till en högsta lönegrad, befattningarna i övriga län utom Gotlands
till en annan och lägre lönegrad samt befattningen i Gotlands län till en
ännu lägre lönegrad. Vidkommande frågan till vilken löneplan länsarbetsdirektörerna
böra hänföras — den icke dvrortsgrupperade löneplanen C eller
dyrortsgrupperad löneplan — finner jag i likhet med socialstyrelsen, statskontoret
och lönenämnden övervägande skäl tala för att befattningarna hänföras
till dyrortsgrupperad löneplan. Jag delar härvid icke statskontorets uppfattning
att skäl skulle vara för handen att tills vidare inrätta allenast extra
ordinarie befattningar för länsarbetsdirektörerna. Befattningarna böra icke
heller, såsom ifrågasatts i vissa yttranden, ges karaktär av förordnandetjänster,
utan de böra vara ordinarie fullmaktstjänster. Det må i detta sammanhang
särskilt framhållas, att möjligheterna att vid behov förflytta länsarbetsdirektör
från ett län till ett annat vid en sådan lösning icke bli mindre
än de skulle bli vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag utan tvärtom
större. Enligt föreskrift i 3 § civila avlöningsreglementet är nämligen
annan ordinarie tjänsteman än domare pliktig bland annat att låta förflytta
sig till annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör.
Vad sålunda stadgas äger dock icke tillämpning å innehavare av befattning
tillhörande löneplan C.
Vad därefter gäller de lönegrader, till vilka befattningarna böra hänföras,
finner jag lämpligt, alt länsarbetsdirektörerna hänföras till de lönegrader i
A-löneplanen, som niirmast motsvara de av arbetsmarknadskommissionen föreslagna
och av allmänna lönenämnden i dess senast avgivna utlåtande godtagna
lönegraderna i C-löneplanen. Jag föreslår alltså inplacering i lönegra
-
48
Statsutskottets utlåtande nr 227.
den A 30 för arbetsnämndsdirektören i Stockholms stad ävensom länsarbetsdirektörerna
i Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län, i lönegraden A 28
för länsarbetsdirektörerna i övriga län utom Gotlands län och i lönegraden
A 20 för länsarbetsdirektören i Gotlands län.
Vad angår löneställningen för inspektörer av olika grader ha de sakkunniga
föreslagit, alt vid envar av nämnderna i Stockholms stad, Göteborgs
och Bohus län samt Malmöhus län skall inrättas en befattning som förste
inspektör i 24 lönegraden. Förste inspektören skall vara ställföreträdare
för nämndens direktör. Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, att
förste inspektören i Stockholms stad skall hänföras till 26 lönegraden med
hänsyn till de särskilt stora krav, som måste ställas på denna befattningshavare.
Kommissionens förslag har lämnats ulan erinran av såväl statskontoret
som allmänna lönenämnden. De sakkunnigas förslag om inrättande vid
nämnderna i Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län av två förste
inspektörsbefattningar i 24 lönegraden har godtagits av såväl arbetsmarknadskommissionen
som statskontoret och allmänna lönenämnden. Jag har
för min del intet att erinra mot arbetsmarknadskommissionens förslag i vad
det avser nu ifrågavarande tjänster. Jag tillstyrker sålunda inrättande av
en förste inspektörsbefattning i lönegrad 26 vid arbetsnämnden i Stockholm
samt en förste inspektörsbefattning i lönegrad 24 vid envar av länsarbetsnämnderna
i Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län.
De sakkunniga ha vidare föreslagit inrättande av befattningar som i nspektör
i lönegrad 2 2, vilka befattningar skola kunna användas dels
för inspektörer för arbetsförmedlingsärenden och dels för inspektörer vid
vissa specialförmedlingar. Arbetsmarknadskommissionens förslag innebär,
att i 22 lönegraden skall placeras en inspektör för arbetsförmedlingsärenden
vid samtliga nämnder med undantag av nämnderna i Stockholms stad, Göteborgs
och Bohus län samt Malmöhus län. Ifrågavarande inspektörer fungera
som ställföreträdare för nämndernas direktörer. Däremot skall placering i
22 lönegraden icke tillkomma arbetsförmedlingsinspektörer, vilka icke ha
uppdrag att vara ställföreträdare för direktören. Vidare har kommissionen
föreslagit, att två inspektörer vid huvudkontoret i Stockholm, vilka äro föreståndare
för tjänstemannaförmedlingen respektive expeditionen för partiellt
arbetsföra, skola placeras i 22 lönegraden. Statskontoret har avstyrkt inrättande
av befattningar i 22 lönegraden medan allmänna lönenämnden tillstyrkt
inrättande av dylika befattningar för arbetsförmedlingsinspektörer,
vilka äro ställföreträdare för länsarbetsdirektör, men avstyrkt inrättande avtjänster
av ifrågavarande slag för befattningshavare vid specialförmedlingarna.
Jag är för min del beredd att tillstyrka placering i 22 lönegraden av de
av kommissionen föreslagna befattningarna, då jag anser dessa intaga en särställning
i förhållande till övriga inspektörsbefattningar. Vad särskilt angår
de båda inspektörerna vid huvudkontoret i Stockholm, som äro föreståndare
för tjänstemannaförmedlingen respektive expeditionen för partiellt arbetsföra,
vill jag framhålla, att speciella kvalifikationer erfordras av befattningshavarna
i fråga, enär expeditionerna i viss mån äro rikscentraler var på sitt
område.
Statsutskottets utlåtande nr 227.
49
Arbetsmarknadskommissionens förslag, att även inspektörerna i 22 lönegraden
skola benämnas förste inspektörer kan jag icke biträda.
För övriga inspektörer ha de sakkunniga föreslagit inrättande av befattningar
som inspektör i lönegrad 2 1. Häremot finnes från min sida
intet att erinra.
Av vad jag sålunda uttalat framgår, att jag icke kan tillstyrka arbetsförmedlingstjänstemännens
riksförbunds förslag rörande lönegradsplacering för
inspektörer.
De sakkunniga ha föreslagit, att kontorsföreståndare vid avdelningskontor
skola placeras i lönegraderna 22, 21, 18, 15 och 12, förste
assistenter i lönegraden 18 och assistenter i lönegraderna 15 och
12. Från personalorganisationernas sida ha framställts yrkanden om högre
löneställning för befattningarna. I vad förslaget avser lönegradsplaceringen
har detsamma i de avgivna yttrandena i övrigt lämnats utan annan erinran
än att statskontoret, liksom beträffande inspektörstjänstema, avstyrkt inrättande
av befattningar i 22 lönegraden. Jag finner mig böra tillstyrka de sakkunnigas
ifrågavarande förslag. Jag delar sålunda icke heller beträffande
förevarande befattningar statskontorets betänkligheter mot inrättande av
tjänster både i 22 och 21 lönegraderna. Med hänsyn till att kontorsföreståndare
äro chefer för sina avdelningskontor, finner jag vidare icke statskontorets
förslag att benämningen assistent skall användas för befattningarna
i fråga lämpligt. Däremot delar jag ämbetsverkets uppfattning, att kontorsföreståndare
bör uppföras i Ijänsteförteckningen utan angivande av klassbeteckning.
Vad i vissa yttranden anförts rörande löneställningen för de
förste assistenter, vilka skola vara konsulenter för det kvinnliga arbetsmarknadsområdet,
ger mig icke för närvarande anledning till särskilt uttalande,
liksom icke heller vad som yttrats om löneställningen för de förste assistenter
inom vissa länsarbetsnämnders kanslier, vilka skola handlägga administrativa
ärenden. Därest utvecklingen sedermera skulle giva vid handen, att dessa
befattningshavares löneställning bör bliva föremål för nytt övervägande, förutsätter
jag, att frågan kommer att upptagas till behandling av arbetsmarknadsstyrelsen.
Vad angår löneställningen för biträdespersonalen ha de sakkunniga
föreslagit, att tjänsterna skola helt anslutas till gällande tjänsteförteckningar
för civilförvaltningen. De sakkunniga ha sålunda föreslagit inrättande
av en befattning som kansliskrivare i lönegrad 11 vid varje nämnd. I övrigt
upptar de sakkunnigas förslag befattningar som kanslibiträde och förste
expeditionsvakt i lönegrad 7, som expeditionsvakt i lönegraderna 6 och 5
samt som kontorsbiträde i lönegrad 4. Arbetsmarknadskommissionen har vid
framläggande av sitt förslag till personalorganisation iakttagit vad de sakkunniga
förordat. Förslaget är sålunda uppgjort med tillämpning av de regler
för lönegradsplacering, som gälla inom andra områden av statsförvaltningen.
Jag kan därför biträda förslaget, dock med undantag för att jag
icke för närvarande anser mig böra förorda inrättandet av kansliskrivarbefattningar.
Skälen härför äro dels att utredning för närvarande pågår inom
It i han q till riksdagens protokoll 19i 7. 6 samt. Nr 227-228. 4
50
Statsutskottets utlåtande nr 227.
finansdepartementet rörande anställningsförhållandena för viss biträdespersonal
dels ock att arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbunds uttalande
rörande arbetsuppgifternas art och omfattning för de avsedda kansliskrivarna
synes mig göra det angeläget, att frågan om ifrågavarande befattningars inrättande
blir föremål för ytterligare övervägande. Till dess ställning kunnat
tagas till dessa spörsmål, synas mig de föreslagna kansliskrivarbefattningarna
alltå böra utgå ur förslaget till tjänsteförteckning och de för dem avsedda
göromålen i stället åläggas extra befattningshavare.
Jag har icke något att erinra emot att det centrala arbetsmarknadsorganet
fastställer löneförmånerna för deltidsanställd personal enligt i huvudsak
de grunder, som angivits av arbetsmarknadskommissionen. Jag anser
emellertid, att förmånerna böra fastställas att utgå i form av arvoden till dess
ställning tagits till frågan om förmåner av skilda slag för deltidsanställd
personal överhuvud taget i statsförvaltningen.
Liksom hittills bör det centrala arbetsmarknadsorganet äga fastställa storleken
av de ersättningar, som skola tillkomma arbetsförmedling sombud
av olika slag.»
I motionen 11:474 har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att förste
inspektören för arbetsförmedlingsärenden vid länsarbetsnämnden i Göteborgs
och Bohus län, liksom motsvarande befattningshavare vid arbetsnämnden i
Stockholms stad, skall hänföras till 26 lönegraden.
Personalens rekrytering, utbildning och befordringsgång m. in. (s. 229—
238). De sakkunniga ha uttalat, att några formella kompetenskrav icke böra
uppställas för länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingarnas personal, att
utbildningen av personalen inom verket bör ägnas särskild uppmärksamhet,
och att rekryteringen av personalen, med hänsyn till att några formella kompetenskrav
icke böra fastställas, måste ägnas den största omsorg. De hava
vidare uttalat sig för en i mesta möjliga mån fri över- och befordringsgång
mellan länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingens olika verksamheter.
I yttrandena ha i regel de sakkunnigas förslag tillstyrkts.
Arbetsmarknadskommissionens utredning har också upptagit ifrågavarande
spörsmål till behandling och kommissionen har därvid framlagt ett fullständigt
förslag till rekryteringens och utbildningens ordnande ävensom till
befordringsgång för aspirantanställd personal, och över detta förslag ha
statskontoret och allmänna lönenåmnden avgivit yttranden, däri statskontoret
framställt vissa erinringar rörande löneställningen för aspiranter.
För egen del har föredragande statsrådet i dessa ämnen anfört följande.
»I de avgivna yttrandena har de sakkunnigas förslag att några formella
kompetensfordringar icke skola uppställas för vinnande av första
anställning inom arbetsförmedlingen i de flesta fall tillstyrkts eller lämnats
utan erinran. För min del är jag också beredd ansluta mig till detta förslag,
ty genom att avstå från att såsom kompetensfordring för vinnande av
första anställning uppställa krav på genomgången högre utbildning undgår
Statsutskottets utlåtande nr 227.
51
man att binda nyrekryteringen till en alltför snäv krels av sökande. Det
måste nämligen hållas i minnet, att arbetsförmedlingsarbetet är av den natur
att vid personalrekryteringen lämpliga personliga egenskaper samt praktiska
kunskaper om arbetslivet och kontakter med arbetsmarknadens parter regelmässigt
böra tillmätas större betydelse än förvärvad formell kompetens. Det
har också hitintills visat sig, att personer med angivna kvalifikationer blivit
lämpliga arbetsförmedlare trots avsaknad av nämnvärda teoretiska meriter.
Detta utesluter givetvis icke önskvärdheten av att befattningshavarna också
förvärvat dylika meriter. Inom vissa speciella områden av arbetsförmedlingen,
främst ungdomsförmedlingen, måste regelmässigt fordras, att vederbörande
före anställnings vinnande genomgått högre utbildning än folkskola, i vissa
fall t. o. m. akademisk utbildning.
Efter vunnen anställning, som under den första tiden bör ha karaktären
av provtjänstgöring, böra de anställda genomgå särskild utbildning,
som ger dem de speciella kunskaper, vilka fordras för ett riktigt fullgörande
av uppgifterna inom arbetsförmedlingen. Detta har framhållits av de sakkunniga
och även beaktats av arbetsmarknadskommissionen vid utarbetande
av det av kommissionen framlagda förslaget rörande utbildning och befordringsgång.
Kommissionen har nämligen förutsatt, att all nyanställd personal
skall genomgå en särskilt anordnad assistentkurs av tre månaders varaktighet,
innan behörighet vinnes att tillträda befattning såsom extra ordinarie
eller ordinarie befattningshavare i assistentlönegradema. Ytterligare utbildning
är planerad för aspiranter till högre befattningar inom arbetsförmedlingen.
Jag vill sålunda nämna, alt kommissionen i annat sammanhang förutsatt
att särskilda kortare instruktionskurser, liksom hittills, skola anordnas
såväl centralt som vid länsarbetsnämnderna. Vidare har kommissionen i samband
med sina anslagsäskanden för nästa budgetår hemställt om medel för
tryckning av en korrespondenskurs, vilken avses bliva obligatorisk för nyanställd
personal och skall inhämtas, innan vederbörande deltager i förenämnda
assistentkurs. Jag finner mig kunna uttala min anslutning till de av kommissionen
framlagda förslagen rörande ordnandet av utbildningen för arbetsförmedlingspersonalen.
Vidkommande löneställningen för rekryteringsperson
a 1 e n har arbetsmarknadskommissionen föreslagit, att nyanställd personal
under provtjänstgöringen och aspirantanställningen skall erhålla avlöning
som extra befattningshavare enligt av kommissionen i varje särskilt fall fastställd
lönegrad, i regel högst lönegraden Ex 10 och undantagsvis högst Ex 12.
Häremot ha vissa erinringar framställts av statskontoret och allmänna lönenämnden.
Statskontoret har sålunda ansett denna löneställning för hög med
hänsyn till att rekryteringspersonalen icke skall ha förvärvat någon formell
kompetens före provtjänstgöringens påbörjande. Lönenämnden bar för sin
del uttalat såsom ett önskemål, att avlöningsbestämmelsema för rekryteringspersonalen
vid arbetsförmedlingen och vissa andra verk, t. ex. postverket
och statens järnvägar, målte göras mera enhetliga. Det bör emellertid beaktas,
alt den rekryteringspersonal, varom här är fråga, regelmässigt haft ti
-
52
Statsutskottets utlåtande nr 227.
digare utkomst på andra områden av arbetsmarknaden, och att här sålunda
gäller detsamma som när man inom andra statliga områden söker rekrytera
befattningar för arbetsledare bland arbetaranställda: lönen i den nya befattningen
måste sättas så, att den i varje fall uppgår till minst den lön, som
vederbörande åtnjutit i arbetaranställningen. I den mån rekryteringen sker
från andra grupper i samhället än nyss nämnts, ha vederbörande regelmässigt
genomgått högre utbildning, och även beträffande dessa gäller i flertalet
fall, att de, innan de taga anställning hos arbetsförmedlingen, innehaft anställning
på annat område i offentlig tjänst eller på den privata arbetsmarknaden.
Den personal, som rekryterar arbetsförmedlingen, är sålunda nästan
utan undantag äldre än den som vinner första anställning vid andra statliga
verk, t. ex. vid postverket och statens järnvägar. Med hänsyn till angivna omständigheter
anser jag icke, att lönerna för dem som nyanställas inom arbetsförmedlingen
kunna sättas lägre än enligt kommissionens förslag. Jag
har icke heller något att erinra emot att aspirant efter vunnen behörighetsförklaring
på sätt och villkor som kommissionen föreslagit förordnas till extra
ordinarie befattningshavare i 10 lönegraden.
Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att man skall eftersträva fri överoch
befordringsgång mellan olika grenar av arbetsförmedlingen och vill
framhålla, att sådan också bör ordnas mellan den centrala myndigheten och
de lokala arbetsförmedlingsorganen.
Frågan om befogenheten att tillsätta tjänsterna inom
arbetsförmedlingen synes böra prövas av Kungl. Maj :t i samband med utfärdandet
av instruktioner för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna.
Jag vill dock redan nu såsom min uppfattning uttala, att det synes mig
förefinnas praktiska skäl för att medgiva den centrala arbetsmarknadsmyndigheten
rätt att tillsätta samtliga tjänster för förste inspektörer och
inspektörer. Befattningarna i lägre lönegrader böra, åtminstone under viss
övergångstid, likaledes tillsättas av den centrala arbetsmarknadsmyndigheten.
Biträdes- och motsvarande befattningar synas dock böra från början
tillsättas av länsarbetsnämnderna. Då jag finner mig böra föreslå, att även
samtliga tjänster för assistenter och motsvarande åtminstone tills vidare skola
tillsättas av centralmyndigheten, äger detta samband med dels att
svårigheter eljest kunna uppstå att vid övergången till den nya organisationen
placera den personal, som tidigare varit anställd hos landsting och övriga
äldre huvudmän och som nu i vissa fall är placerad hos annan nämnd
än den, där landstingsanställningen innehafts, dels ock att befattningshavarna
synas mig böra konstitueras och förordnas att vara innehavare av viss
tjänst hos den offentliga arbetsförmedlingen med en tills vidare bestämd
placering och sålunda icke vid förordnandet bindas vid en bestämd nämnd. ^
Personalorganisationens omfattning m. m. (s. 238—254). Arbetsförmedlings
sakkunnig a ha icke för egen del framlagt nagot förslag till personalorganisation
vid ett förstatligande av arbetsförmedlingen utan ansett detta
böra ankomma på den centrala arbetsmarknadsmyndigheten. De hava i sina
Statsutskottets utlåtande nr 227.
53
kostnadsberäkningar utgått från vissa preliminära personalplaner, som innebära
en viss påbyggnad av de av arbetsmarknadskommissionen år 1945 fastställda
planerna. Med utgångspunkt härifrån ha de också föreslagit viss fördelning
av personalen på ordinarie och icke-ordinarie befattningar.
I de avgivna yttrandena hava olika synpunkter framkommit. Landsorganisationen
har understrukit vikten av att personalorganisationen förstärkes.
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund har i sitt gemensamma
utlåtande framhållit vikten av att den utbyggnad som erfordras
sker successivt i nära anslutning till arbetsmarknadens behov och att organisationen
göres så elastisk som möjligt. I vissa yttranden har uttalats, att
personalorganisationen bör dimensioneras med hänsyn till behovet under
normala förhållanden, och i några yttranden har behovet av utbyggnad av
vissa grenar av organisationen särskilt framhållits, t. ex. när det gäller ungdomsförmedlingen
och yrkesvägledningen.
Arbetsmarknadskommissionens utredning innehåller en redogörelse för
principerna för utarbetande av det framlagda förslaget till ny personalorganisation,
vilket förslag tillkommit efter förhandlingar med vederbörliga personalorganisationer.
Kommissionens förslag innebär ett fullföljande av den år 1945 gjorda
översynen av personalorganisationen, vilken översyn då icke gällde specialförmedlingarna,
d. v. s. ungdomsförmedling och yrkesvägledning, tjänstemannaförmedling
och förmedling för partiellt arbetsföra. I förhållande till
1945 års personalplaner innebär det framlagda förslaget en ökning med 169
befattningar från 1 373 till 1 542 men i förhållande till det faktiska personalläget
vid utgången av december 1946 en ökning med 103 befattningar, ökningen
med 169 befattningar fördelar sig så, att 90 nya befattningar, av vilka eu
del dock redan finnas i form av arvodesbefattningar, tillföras specialförmedlingarna,
att 13 nya befattningar avse föreståndarbefattningar för nya kontor
och expeditioner, vilka enligt det föregående beräknats skola inrättas,
att den övriga förmedlingsorganisationen funnits böra tillföras 27 nya befattningar
med hänsyn till ökade arbetsuppgifter, att sjuksköterskeförmedlingar
beräknats skola inrättas och komma att kräva 11 nya befattningar,
samt att 17 kansliskrivare- och 11 skrivbiträdestjänster beräknats skola tillkomma.
Arbetsmarknadskommissionens förslag i jämförelse med dels personalläget
i december 1946 dels ock nu gällande personalplaner framgår närmare av
omstående tablå.
Av utredningen framgår därjämte, att antalet befattningshavare sysselsatt
med krisuppgifter vid utgången av år 1946 utgjorde 343, och att befattningshavare
för ifrågavarande uppgifter, vilka icke ingå i ovanstående tablå,
skola hänföras till arbetsförmedlingens krisorganisation.
Vidkommande de 1 542 befattningarnas fördelning å ordinarie
och icke-ordinarie anställningsform har kommissionen anfört,
att i det till de sakkunnigas betänkande fogade förslaget till personalorganisation
i anslutning till de av de sakkunniga i betänkandet angivna rikt
-
54
Statsutskottets utlåtande nr 227.
1945 års
personal- planer
Personal- läget i dec.
1946
Nu fram- lagt förslag
347
352
366
520
551
628
867
903
994
239* 1
227
252
247
262
265
20
47
31
506
536
548
1373
1439
1542
Länsarbetsnämnder och huvudkontor:
Kanslipersonal (inberäknat biträdespersonal)
Förmedlingspersonal ......................
Summa
Avdelningskontor:
Föreståndare...................
Förmedlingspersonal ...........
Biträdespersonal (kanslipersonal).
Summa
Totalsumma
1 Därav 12 kontor ännu ej i verksamhet på grund av olösta lokal- och personalfrågor.
linjerna upptagits 530 befattningar såsom ordinarie, motsvarande 40 procent
av det till 1 341 uppgående sammanlagda antalet befattningar, medan 579
eller 43 procent upptagits såsom extra ordinarie, 143 eller 11 procent såsom
extra samt 89 eller 6 procent såsom arvodesbefattningar för deltidsanställd
personal.
Kommissionen har i de nu framlagda förslagen till personalplaner uppfört
475 befattningar å ordinarie stat eller 30,5 procent av hela antalet befattningar,
medan 744 eller 48,5 procent uppförts såsom extra ordinarie och
224 eller 14,5 procent uppförts såsom extra befattningar. Vidare ha 99 befattningar
eller 6,5 procent upptagits såsom arvodesbefattningar för deltidsanställd
personal.
Kommissionen har förklarat, att den vid upprättandet av sitt förslag beträffande
anställningsformerna i huvudsak följt de av de sakkunniga angivna
principerna för personalens fördelning å olika slag av anställningsformer,
men i vissa hänseenden ha avvikelser befunnits motiverade.
I de av statskontoret och allmänna lönenäntnden avgivna yttrandena över
kommissionens förslag till personalorganisation har endast statskontoret berört
frågan om personalorganisationens utbyggnad och därvid framhållit behovet
av elasticitet i organisationen men också uttalat farhågor för att den
föreslagna organisationen i nuvarande läge blir alltför omfattande. Däremot
ha åtskilliga kowimunala myndigheter i anslutning till de sakkunnigas betänkande
uttalat önskemål om förstärkning av personalen vid kontoren i
respektive kommuner.
Föredragande statsrådet har rörande personalorganisationens omfattning
m. m. för egen del uttalat följande.
»Vad till en början angår omfattningen av personalorganisationen
för arbetsförmedlingen får jag anföra följande.
Ehuru arbetsförmedlingen erhållit en betydligt ökad personalorganisation,
sedan den blev provisoriskt förstatligad våren 1940, har den likväl ännu
icke uppnått den storlek och effektivitet, som kan anses erforderlig för att
Statsutskottets utlåtande nr 227.
55
den skall kunna i alla avseenden fylla sin uppgift. Behovet av förstärkning
och effektivisering av personalorganisationen har också understrukits av,
hland andra, huvudorganisationerna för arbetsmarknadens parter i de av
dem över de sakkunnigas betänkande avgivna yttrandena. Å andra sidan
har i vissa yttranden uttalats, att försiktighet bör iakttagas, när det gäller
utbyggnaden av personalorganisationen, att organisationen bör avpassas med
hänsyn till ett normalt läge på arbetsmarknaden och att den överhuvudtaget
bör vara elastisk för att kunna helt följa växlingarna i personalbehovet
med hänsyn till från tid till annan växlande konjunkturförhållanden.
Det är enligt min mening självfallet, att den mera permanenta personalorganisationen
för arbetsförmedlingen måste dimensioneras uteslutande med
tanke på vad man kan kalla normala arbetsuppgifter. Omfattningen av dessa
uppgifter torde emellertid komma att växla i relativt hög grad, varför personalorganisationen
bör besitta ett betydande mått av elasticitet. Detta synes
mig också ha beaktats av arbetsmarknadskommissionen vid framläggandet
av förslaget till personalorganisation. Förslaget innebär visserligen
en ökning av antalet befattningar för arbetsförmedlingens normalorganisation
med 169, om jämförelse göres med det antal befattningar, som upptogs
i de av kommissionen i maj månad 1945 fastställda personalplanerna, och
med 103, om man jämför med det faktiska antalet befattningshavare, som
voro sysselsatta inom arbetsförmedlingen i december 1946, men den sålunda
föreslagna ökningen synes mig — bortsett från 17 kansliskrivarbefattningar
— vara av kommissionen tillfredsställande motiverad. Av de 169 nya befattningarna
hänföra sig sålunda icke mindre än 90 till sådana grenar av
arbetsförmedlingen, som icke blevo beaktade i samband med uppgörandet
av 1945 års personalplaner, nämligen till tjänstemannaförmedlingen, ungdomsförmedlingen
och expeditionerna för partiellt arbetsföra, och denna
ökning kan betecknas såsom nödvändig för att ifrågavarande grenar skola
kunna bliva på tillbörligt sätt tillgodosedda. Det må i sammanhanget särskilt
erinras om att medan kommissionen för expeditionerna för partiellt
arbetsföra räknat med ett sammanlagt antal befattningshavare av 69, kommittén
för partiellt arbetsföra för samma förmedlingsverksamhet beräknat
ett behov av 141 befattningshavare. Ökningen i övrigt, d. v. s. med 79 befattningar,
fördelar sig så, att 13 befattningar äro föranledda av att 13 nya
avdelningskontor skola inrättas, att 17 kansliskrivartjänster föreslås tillkomma
vid länsarbetsnämndernas kanslier, att 11 skrivbiträdestjänster föreslås
inrättade vid avdelningskontor och att 11 nya befattningar beräknas
bliva erforderliga vid bifall till avgivet särskilt förslag om organiserande av
sjuksköterskeförmedlingar. De återstående 27 befattningarna äro föranledda
av ökade behov av personal vid vissa huvud- och avdelningskontor.
Det bör också beaktas, att av de nu föreslagna 1 542 befattningarna 99
äro avsedda för deltidsanställd personal och att i antalet också ingår rekryteringspersonal,
som är under utbildning, och vidare att alla de i personalplanerna
uppförda nya befattningarna icke omedelbart äro avsedda att tillsättas.
Enligt vad kommissionen i samband med anmälan om medelsbeho
-
56
Statsutskottets utlåtande nr 227.
vet till avlöningar för nästa budgetår framhållit, skola nämligen de nya befattningarna
icke tillsättas, förrän behovet av var och en av dem är klart
konstaterat. Kommissionen har emellertid ansett lämpligt att redan nu i
personalplanerna uppföra alla de befattningar, som beräknas komma att bli
erforderliga icke endast i samband med utan även under tiden närmast efter
arbetsförmedlingens slutliga förstatligande. Jag delar kommissionens uppfattning
om lämpligheten härav.
Jag finner mig alltså kunna i stort sett godtaga kommissionens beräkningar
av personalbehovet för den offentliga arbetsförmedlingen efter dess
slutliga förstatligande. Jag har i stort sett icke heller något att erinra mot
de av kommissionen framlagda förslagen rörande befattningarnas
fördelning å olika lönegrader.
I två olika hänseenden föranleda emellertid mina ställningstaganden i det
föregående ändringar i kommissionens förslag. Jag har sålunda
anfört, att jag icke är beredd att nu förorda inrättande av befattningar
som kansliskrivare vid länsarbetsnämnderna. Till följd härav böra
de 17 av kommissionen upptagna kansliskrivarbefattningarna utgå. Av mitt
förslag om bibehållande av en särskild länsarbetsnämnd i Stockholms län
följer å andra sidan, att för denna länsarbetsnämnds kansli måste tillkomma
följande 12 befattningar, nämligen en länsarbetsdirektör i lönegraden
A 28, 1 inspektör (för arbetsförmedlingsärenden) i A 22, 1 inspektör (för
socialhjälpsärenden) i Eo 21, två förste assistenter i Eo 18 för ärenden
rörande det kvinnliga arbetsmarknadsområdet och för administrativa ärenden
m. m., ett kanslibiträde i A 7, en expeditionsvakt i Eo 6, 1 kontorsbiträde
i A 4, ett kontorsbiträde i Eo 4, 2 skrivbiträden i Eo 2 och ett
skrivbiträde i Ex 2. Vidare bör för huvudkontoret vid länsarbetsnämnden
i Stockholms län beräknas 1 förste assistent i lönegraden A 18, 2 assistenter
i A 15, 2 assistenter i Eo 12 samt 2 extra eller extra ordinarie assistenter
i Ex 12, Ex 10, Ex 8 eller Eo 10. Samtidigt skall emellertid den föreslagna
personalorganisationen för arbetsnämnden i Stockholms stad och
dess huvudkontor minskas med 2 inspektörer i lönegraden Eo 21 (för arbetsförmedlingsärenden
och socialhjälpsärenden), 1 förste assistent i Eo 18 för
det kvinnliga arbetsmarknadsområdet, 1 kontorsbiträde i A 4, 1 skrivbiträde
i Eo 2 och 1 skrivbiträde i Ex 2 respektive med 1 förste assistent i
A 18, 2 assistenter i A 15, 2 assistenter i Eo 12 och 1 extra assistent. Den
sammanlagda ökningen till följd av att länsarbetsnämnden i Stockholms
län bibehålies uppgår alltså till 7 befattningar.
Vidkommande kommissionens förslag om befattningarnas fördelning
å ordinarie och icke-ordinarie tjänster finner
jag detsamma tillfredsställande, då det kan anses tillgodose skäliga krav på
elasticitet i personalorganisationen. Jag kan alltså icke, såsom bland andra
vissa personalorganisationer yrkat, förorda att ordinarie befattningar inrättas
i större omfattning. Beträffande de av kommissionen föreslagna ordinarie
kanslibiträdesbefattningarna vill jag särskilt anföra, att jag, oaktat utredning
rörande de högre biträdesbefattningarna pågår inom finansdeparte
-
Statsutskottets utlåtande nr 227.
57
mentet, icke anser hinder mot upptagande av ifrågavarande befattningar å
ordinarie stat föreligga med hänsyn till att befattningshavarna avses skola
tjänstgöra som redogörare hos länsarbetsnämnderna.
Jag delar kommissionens uppfattning, att å den personalför teckning,
som fastställes av Kungl. Maj:t, befattningarna icke böra fördelas å
de olika länsarbetsnämnderna m. m. Det bör få ankomma på det centrala
arbetsmarknadsorganet dels att fastställa personalförteckning beträffande de
befattningar, som icke upptagas å den av Kungl. Maj:t fastställda förteckningen
och dels att fördela de i de sålunda fastställda personalförteckningarna
upptagna befattningarna på de olika lokala arbetsmarknadsorganen.
Jag vill slutligen framhålla, att jag självfallet förutsätter, att de i personalförteckningarna
uppförda befattningarna icke komma att tillsättas i vidare
mån än detta av det centrala arbetsmarknadsorganet prövas vara med hänsyn
till arbetsuppgifterna oundgängligen erforderligt. Vad särskilt angår de
nya befattningar, som av kommissionen beräknats erforderliga i samband
med ett övertagande av sjuksköterskeförmedlingen, få dessa givetvis icke
upptagas i den personalförteckning, som skall fastställas av det centrala arbetsmarknadsorganet,
förrän Kungl. Maj:t tagit slutlig ställning till frågan
om denna förmedlings hänförande till den offentliga arbetsförmedlingen.
Vad i förevarande sammanhang anförts gäller i sin helhet arbetsförmedlingens
normalorganisation. Frågan om personal för arbetsförmedlingens
krisuppgifter behandlas i det följande i samband med anslagsfrågorna.»
Det av föredragande statsrådet beräknade behovet av personal samt befattningarnas
fördelning på ordinarie och icke-ordinarie tjänster framgår
av vid propositionen fogade bilagor 2—4.
I motionen II: 477 har hemställts, att personalförteckningen för arbetsförmedlingen
måtte utökas med 24 dispensärkuratorer.
Vissa övergångsfrågor (s. 254—263). Efter att ha lämnat redogörelse för
vad arbetsförmedlingssakkunniga anfört rörande uppkommande övergångsfrågor
i samband med det definitiva förstatligandet av arbetsförmedlingen
och för innehållet i yttrandena i anledning härav samt för vad arbetsmarknadskommissionen
anfört i sin utredning har föredragande statsrådet anfört
följande.
»Såsom jag tidigare anfört, bör tidpunkten för arbetsförmedlingens definitiva
förstatligande enligt min mening sättas till den 1 januari 1948. I samband
med övergången till den nya organisationen uppkomma vissa övergångsspörsmål,
som fordra särskild uppmärksamhet.
Vad först angår de inventarier, som övertagits från de tidigare huvudmännen
i samband med arbetsförmedlingens provisoriska förstatligande
år 1940 och vilkas värde uppskattats till ett belopp av i runt tal 194 550 kronor,
ha de sakkunniga förutsatt, att dessa inventarier komma att överlåtas
till statsverket utan att de tidigare huvudmännen framställa anspråk på ersättning.
Skäl för att så bör ske är, att de tidigare huvudmännen bli befriade
58
Statsutskottets utlåtande nr 227.
från kostnader för arbetsförmedlingsverksamheten i fortsättningen genom
att staten helt övertager verksamheten och att staten tidigare lämnat bidrag
till anskaffningen av praktiskt taget alla de ifrågavarande inventarierna. I
de avgivna yttrandena ha de tidigare huvudmännen ej heller framställt erinringar
mot de sakkunnigas ifrågavarande förslag. Jag utgår därför från att
inventarierna komma att utan särskild föreskrift härom överlåtas utan ersättning.
Vidkommande därefter från tidigare huvudmän övertagna befattningshavares
övergång till den nya arbetsförmedlingsorganisationen
synes det mig icke möjligt att nu taga slutlig ställning till alla i samband
därmed uppkommande frågor. Självfallet är, att dessa, som enligt de
sakkunnigas uppgift uppgå till ett antal av något över 300, i mån av lämplighet
böra beredas fortsatt anställning och alltså överflyttas till befattningar
inom den nya organisationen. I fråga om sättet för deras överflyttande håller
jag före, att de regelmässigt böra förordnas å befattningar i den nya organisationen
efter ansökningsförfarande. Därvid synas emellertid, såsom de
sakkunniga jämväl ha förutsatt, vissa av de ifrågavarande befattningshavarna
böra tillförsäkras skälig företrädesrätt att övergå till de nya befattningarna.
Detta synes böra ske på så sätt, att företrädesrätt beredes dem att ifrågakomma
till ordinarie befattningar framför andra lika lämpliga sökande. Denna
företrädesrätt synes mig — i nära anslutning till vad de sakkunniga och arbetsförmedlingstjänstemännens
riksförbund föreslagit — böra gälla sådan
personal, som vid tiden för det provisoriska förstatligandet år 1940 innehade
ordinarie anställning eller däremot svarande anställning hos tidigare huvudman.
Såsom likvärdig med ordinarie tjänst synes mig böra förstås stadigvarande
anställning under en tid av tre år omedelbart före tidpunkten för det
provisoriska förstatligandet år 1940. En ytterligare förutsättning för företrädesrätten
måste givetvis vara, att vederbörande befattningshavare innehaft
fortlöpande anställning inom arbetsförmedlingen eller hos arbetsmarknadskommissionen
under hela tiden efter det provisoriska förstatligandet intill tidpunkten
för övergången till den nya organisationen, övrig hos tidigare huvudmän
anställd personal synes mig icke böra tillförsäkras någon särskild
rätt att övergå till befattningar inom den omorganiserade arbetsförmedlingen
men bör, såsom redan framhållits, i mån av lämplighet få övergå till den
förstatligade arbetsförmedlingen.
I samband med överförandet av från tidigare huvudmän övertagen personal
till den nya arbetsförmedlingsorganisationen bör ställning också tagas
till den av de sakkunniga till behandling upptagna frågan om rätt för dessa
befattningshavare att, om de så önska, vara bibehållna vid de löneförmåner
m. m., som tillkommit dem hos de tidigare huvudmännen. Dylik rätt har
gällt under tiden för arbetsförmedlingens provisoriska förstatligande, och de
sakkunniga ha föreslagit, att samma rätt skall fortfara att gälla, samt att
statsverket skall — liksom skett under tiden för det provisoriska förstatligandet
-—- svara jämväl för uppkommande löneskillnadskostnader. Arbetsförmedlingstjänstemännens
riksförbund har för sin del framställt yrkande av
Statsutskottets utlåtande nr 227.
59
innebörd, att vederbörande befattningshavare skola tillförsäkras de förmåner,
som de skulle ha åtnjutit, därest de kvarstått i tjänst hos sin tidigare
huvudman ända fram till tiden för det slutliga förstatligandet av arbetsförmedlingen,
d. v. s. att hänsyn skall tagas även till de löneförbättringar, som
förutvarande huvudman kan ha beslutat för med arbetsförmedlingstjänstemän
tidigare likställda befattningshavare i huvudmannens tjänst. För egen
del finner jag mig såtillvida kunna tillstyrka vad som föreslagits, att befattningshavare,
som efter det slutliga förstatligandet förordnas å befattning
vilken i lönehänseende eller med hänsyn till andra förmåner medför sämre
villkor än dem han skulle ägt åtnjuta, om han den 31 december 1947 kvarstått
i sin tidigare befattning hos landstinget eller kommunen, tillförsäkras
rätt att bibehålla de med denna befattning förenade löneförmånerna i stället
för den avlöning och de övriga förmåner, som skulle tillkomma honom såsom
statstjänsteman. I anledning av det av arbetsförmedlingstjänstemännens riksförbund
framställda yrkandet vill jag framhålla, att hänsyn bör få tagas endast
till generella löneförbättringar, som självfallet skulle kommit även arbetsförmedlingstjänstemännen
till godo, om dessa fortfarande varit landstings- eller
kommunalanställda. Den omständigheten, att enstaka personalgrupper, som
tidigare varit i lönehänseende likställda med vissa arbetsförmedlingstjänstemän,
uppflyttats till högre lönegrad eller eljest fått förbättrade löneförmåner,
bör däremot icke medföra rätt för ifrågavarande arbetsförmedlingstjänstemän
att räkna sig dessa löneförhöjningar till godo. Mot förslaget att kostnaderna
för de ökade förmåner, som kunna bliva en följd av sålunda angiven
övergångsbestämmelse, skola i sin helhet bestridas av statsverket, har jag
intet att erinra.
Arbetsmarknadskommissionen har i anslutning till frågan om den från
tidigare huvudmän övertagna personalens överförande till den nya organisationen
framlagt förslag om att Kungl. Maj:t skulle utverka riksdagens bemyndigande
att till övergångsstat föra sådan personal, som icke kan
placeras å motsvarande befattningar i den nya organisationen, därvid skyldighet
dock skulle stadgas för till övergångsstat förd befattningshavare att
uppehålla annan av den centrala arbetsmarknadsmyndigheten anvisad befattning
hos arbetsförmedlingen, vilken befattning i dylikt fall icke skulle
tillsättas i vanlig ordning. För egen del är jag icke beredd att nu tillstyrka,
att en övergångs- eller indragningsstat inrättas, enär behovet därav icke nu
kan med säkerhet bedömas. Skulle svårigheter uppkomma att placera några
av de nuvarande befattningshavarna å motsvarande befattningar i den nya
organisationen, förutsätter jag — i överensstämmelse med vad jag anfört vid
behandlingen av motsvarande spörsmål beträffande arbetsmarknadsstyrelsen
— att vederbörande skola kunna förordnas att uppehålla lägre befattningar
men därvid tillerkännas löneförmåner, vilka moih -ra de tidigare utgående.
Därefter bör frågan om denna personals slutliga anställningsförhållanden
eller eventuella förtidspensionering, måhända genom tidigare huvudmans
försorg, bli föremål för slutligt ställningstagande så snart ske kan. Huru
dessa spörsmål slutligt skola lösas blir i viss mån beroende av ställningsta
-
60
Statsutskottets utlåtande nr 227.
gandet till det av de sakkunniga framlagda förslaget om att staten skulle
helt övertaga de tidigare huvudmännens pensionsförpliktelser.
I fråga om pensioneringens ordnande för den personal, som
innehaft anställningar hos tidigare huvudmän eller som tillträtt sina anställningar
under tiden för det provisoriska förstatligandet skall givetvis gälla, att
ifrågavarande befattningshavare skola i vanlig ordning bliva underkastade
gällande tjänste- och familjepensionsreglementen i och med att vederbörande
tillträda ordinarie eller extra ordinarie befattningar i statens tjänst. Tillgodoräknande
av tid för anställning hos den offentliga arbetsförmedlingen dessförinnan
såsom tjänstår i pensionshänseende bör få prövas av Kungl. Maj:t
enligt i tjänstepensionsreglementet givna bestämmelser. Vad särskilt angår
tid, varunder vederbörande varit anställd hos tidigare huvudman, synes mig
dock tillgodoräkningsfrågan böra bliva föremål för ytterligare utredning.
Såsom arbetsmarknadskommissionen framhållit, synes nämligen staten icke
ha anledning att övertaga äldre huvudmäns pensionsförpliktelser utan att
dessa huvudmän bereda staten skälig ersättning för den skyldighet, som staten
förutsatts skola övertaga och de tidigare huvudmännen befrias från. Jag
avser för den skull inom en nära framtid föreslå Kungl. Maj:t att tillkalla
särskilda sakkunniga med uppdrag att upptaga förhandlingar med de äldre
huvudmännen härom. Vad jag sålunda anfört om övertagande av pensionsskyldigheten
för ännu icke pensionerade gäller jämväl frågan om övertagandet
av pensionsförpliktelsema för redan pensionerad personal. Kostnaderna
för deras fortsatta pensionering böra alltså, tills nyssnämnda utredning
verkställts och därpå grundade förslag prövats, liksom hittills bestridas
av de tidigare huvudmännen med bidrag av statsmedel.
I avvaktan på resultatet av den ytterligare utredningen rörande pensionsfrågan
för den från tidigare huvudmän övertagna personalen synes, i mån
som pensionsfrågor uppkomma, ställning få tagas till dessa från fall till
fall.
Vad angår kommissionens förslag därom, att i personalförteckning uppförd
ordinarie befattning icke bör slutligt tillsättas,
därest den som finnes böra ifrågakomma till befattningen icke räknar en anställningstid
i arbetsförmedlingens eller därmed jämförlig tjänst av minst tre
år, finner jag de av kommissionen härför anförda skälen ha fog för sig. Befattningen
synes dock icke, såsom kommissionen föreslagit, böra uppehållas
genom att befattningshavaren beredes extra ordinarie i stället för ordinarie
anställning. Riktigare synes vara, att vederbörande förordnas att tills vidare
uppehålla befattningen mot åtnjutande av vikariatslön.
Beträffande ordningen för befattningarnas tillsätta nd
e har jag icke något att erinra mot vad arbetsmarknadskommissionen föreslagit.
Tiden före den 1 januari 1948 torde böra utnyttjas härför.
Vad slutligen angår personalen; löneförmåner under tiden
den 1 juli — 31 december 1947 synes det böra få ankomma på
Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser härom med beaktande av
den beslutade löneregleringen.
Statsutskottets utlåtande nr 227.
61
Det torde vidare få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser,
som i övrigt befinnas erforderliga.»
Anslagsberäkningar.
Anslagsuppdelningen (s. 264—266). Föredragande statsrådet har i anslutning
till vad han i det föregående förordat beträffande tidpunkten för omorganisationen
anmält, att anslag böra anvisas för första hälften av budgetåret
1947/48 såväl till statens arbetsmarknadskommission: avlöningar och
omkostnader som till länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:
avlöningar och omkostnader. Vad angår tiden från och med den 1 januari
1948 har föredragande statsrådet i enlighet med ett av arbetsmarknadskommissionen
avgivet förslag ansett medel böra anvisas till avlöningar
och omkostnader för arbetsmarknadsstyrelsen och för den offentliga arbetsförmedlingen,
därvid medelsanvisningar böra avse vederbörliga normalorganisationer,
medan särskilda medelsanvisningar böra ske till arbetsmarknadsstyrelsen:
krisorganisationen och till den offentliga arbetsförmedlingen:
krisorganisationen.
Anslag till avlöningar för det centrala arbetsmarknadsorganet (s. 266—
272). För budgetåret 1945/46 uppgingo avlöningskostnaderna för det centrala
arbetsmarknadsorganet till 3 306 000 kronor, varav på det centrala organet
belöpte 2 967 000 kronor, medan återstoden hänförde sig till kostnader
för exempelvis praktikanter inom ungdomsförmedlingen, vilka tjänstgjort
inom den lokala organisationen men avlönats från kommissionens avlöningsanslag.
För innevarande budgetår beräknas avlöningsanslaget, som
är anvisat med ett förslagsvis beräknat belopp av 2 650 000 kronor, komma
att belastas med 2 725 000 kronor.
Sammanlagda årsbeloppet av löner, inberäknat samtliga tillägg, till personalen
å socialstyrelsens arbetsmarknadsbyrå utgör ca 110 000 kronor.
För nästa budgetår har föredragande statsrådet, som lämnat en redogörelse
för arbetsmarknadskommissionens förslag till beräkning av arbetsmarknadsstyrelsens
avlöningsanslag för hela budgetåret 1947/48, beräknat
anslagsbehovet till statens arbetsmarknadskommission: avlöningar för tiden
1 juli—31 december 1947 till 1 500 000 kronor. Härvid ha beräknats nya
kostnader under anslaget på grund av, bland annat, överförande av vissa
arbetsuppgifter till arbetsmarknadskommissionen från utlänningskommissionen
och genomförandet av en provisorisk lönereglering för arbetsmarknadskommissionens
personal i anslutning till den allmänna löneregleringen.
För arbetsmarknadsstyrelsen har föredragande statsrådet framlagt förslag
till dels personalförteckning dels ock enligt angivna beräkningsgrunder avlöningsstat,
som här återgives.
62
Statsutskottets utlåtande nr 227.
Belopp kronor
Styr. Budgetåret
fungerar hela 1947/48
budgetåret (''/i—S0/6 48)
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . . 690 000 345 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, förslagsvis................... 87 000 43 500
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, för
slagsvis
.................................. 1 680 000 840 000
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, för
slagsvis
.................................. 25 000 12 500
5. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 138 000 69 000
Summa 2 620 000 1 310 000.
Förevarande anslag har alltså för nästa budgetår föreslagits skola upptagas
med 1 310 000 kronor.
Anslag till omkostnader för det centrala arbetsmarknadsorganet (s. 272
—275). Till statens arbetsmarknadskommission: omkostnader för tiden den
1 juli—31 december 1947 beräknar föredragande statsrådet 425 000 kronor
eller hälften av det belopp, varmed anslaget upptagits för innevarande budgetår,
och till arbetsmarknadsstyrelsen: omkostnader för senare hälften av
budgetåret 1947/48 390 000 kronor eller, med viss avrundning, hälften av
det belopp, som arbetsmarknadskommissionen beräknat för helt budgetår.
Anslag till arbetsmarknadsstyrelsen: krisorganisationen (s. 275—276).
För krisorganisationen har beräknats vissa av föredragande statsrådet angivna
extra ordinarie befattningar, och under anslaget har ansetts böra uppföras
två anslagsposter, nämligen en till avlöningar, för helt budgetår beräknad
till 550 000 kronor, och en till omkostnader, beräknad till 105 000 kronor
för helt budgetår, båda posterna förslagsvis beräknade.
För senare hälften av budgetåret 1947/48 har föredragande statsrådet i
enlighet härmed funnit böra anvisas till arbetsmarknadsstyrelsen: krisorganisationen
325 000 kronor.
Anslag till avlöningar för de lokala arbetsmarknadsorganen (s. 277—285).
Föredragande statsrådet har under denna rubrik angivit, vilka befattningar
som vid bifall till vad han i det föregående föreslagit komma att uppföras på
personalförteckningen för den offentliga arbetsförmedlingen efter dess omorganisation.
Härefter har föredraganden lämnat en redogörelse för det förslag rörande
beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår, som avgivits av arbetsmarknadskommissionen
och av vilken framgår, att avlöningskostnaderna för
normalorganisationen vid tillämpning av nu gällande avlöningsbestämmelser
komma att uppgå till 10 783 000 kronor, däri då jämväl inräknats kostnaderna
för kristillägg och provisoriskt avlöningstillägg, och vid tillämpning av
Statsutskottets utlåtande nr 227. 63
de från och med den 1 juli 1948 gällande avlöningsbestämmelserna till
12 546 000 kronor.
Föredraganden har härefter anmält, att medelsbehovet för första halvåret
av budgetåret 1947/48 till länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna
kan beräknas till 5 825 000 kronor mot en beräknad kostnad, så vitt
nu kan bedömas, av 10 455 000 kronor under innevarande budgetår. De under
nästa budgetår uppkommande merkostnaderna, som beräknats, hänföra
sig till dels utbyggnad i viss omfattning av specialförmedlingar dels ock kostnader
för genomförande av en provisorisk lönereglering för arbetsförmedlingspersonalen
i anslutning bli den allmänna löneregleringen.
För tiden den 1 januari—30 juni 1948 har föredragande statsrådet beräknat
medel''''behovet under anslaget till den offentliga arbetsförmedlingen: avlöningar
till 6 250 000 kronor, vilken beräkning hänför sig till följande förslag
till avlöningsstat.
1. Avlöningar bil ordinarie tjänstemän, förslags
vis
....................................
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis ..............
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ..............................
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke
ordinarie
tjänstemän, förslagsvis .........
5. Pensionskostnader för av förutvarande huvud
män
pensionerade befattningshavare, förslagsvis
................................
6. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................
Summa 12 500 000 6 250 000.
Det må framhållas, att föredraganden vid beräkning av medelsbehovet utgått
från att alla befattningar som upptagits i personalplanerna för den offentliga
arbetsförmedlingen icke komma att vara tillsatta under budgetåret
1947/48. Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har
sålunda nedräknats med ett belopp av 100 000 kronor för bden den 1 januari
—30 juni 1948.
Anslag till omkostnader för de lokala arbetsmarknadsorgancn (s. 285—
289). För innevarande budgetår beräknas anslaget till länsarbetsnämnderna
och arbetsförmedlingsanstalterna: omkostnader, vilket i riksstaten är uppfört
med ett förslagsanslag av 3 300 000 kronor, komma att belastas med ett belopp
av 3 930 000 kronor. Med utgångspunkt härifrån beräknar föredragande
statsrådet medelsbehovet under ifrågavarande anslag för tiden den 1 juli—
31 december 1947 till 1 965 000 kronor.
Belopp
en förstatligade
arbetsförraedl.
fungerar hela
budgetåret
3 740 000
260 000
7 710 000
1 500
100 000
688 500
kronor
Budgetåret
1947/48
(Vi—8% 1948)
1 870 000
130 000
3 855 000
750
50 000
344 250
64
Statsutskottets utlåtande nr 227.
Anslagsbehovet för den offentliga arbetsförmedlingen: omkostnader för tiden
den 1 januari—30 juni 1948 har av föredragande statsrådet beräknats
till 1 765 000 kronor, därvid statsrådet funnit anslagsbehovet kunna beräknas
till något lägre belopp än det av arbetsmarknadskommissionen uppgivna.
Anslag till den offentliga arbetsförmedlingen: krisorganisationen (s.
289—291 i propositionen). Föredragande statsrådet har lämnat en redogörelse
för det av arbetsmarknadskommissionen beräknade personalbehovet för krisuppgifter
— omfattande byggnadsreglering, utlänningsverksamhet, förrådsverksamhet,
omflyttning av arbetskraft till skogsbruket samt utgivande av
skogsarbetarpremier ävensom jordbrukshjälp i form av s. k. ungdomsberedskap
— under budgetåret 1947/48 och det i anslutning härtill beräknade medelsbehovet
för avlöningar till ifrågavarande personal, vilket medelsbehov
upptagits med ett förslagsvis beräknat belopp av 1 450 000 kronor. För omkostnader
har kommissionen beräknat ett medelsbehov av 340 000 kronor
med angiven fördelning.
Föredragande statsrådet, som godtagit kommissionens sålunda framlagda
beräkningar, har funnit ett förslagsanslag böra anvisas till krisorganisationens
avlöningar och omkostnader av 795 000 kronor för tiden den 1 januari
—30 juni 1948.
Utskottet.
Kungl. Maj ds i förevarande proposition nr 239 framlagda förslag innebära,
dels att ett stadigvarande centralt ämbetsverk under namn av arbetsmarknadsstyrelsen
skall inrättas och övertaga de uppgifter på arbetsmarknadsområdet,
vilka för närvarande åligga statens arbetsmarknadskommission
samt arbetsmarknadsbyrån i socialstyrelsen, dels ock att den offentliga
arbetsförmedlingen, som med stöd av den ännu i vissa delar gällande tjänstepliktslagen
är provisoriskt förstatligad, skall definitivt omhändertagas av staten.
Organisationen för såväl arbetsmarknadsstyrelsen som arbetsförmedlingen
föreslås avpassad med hänsyn till de arbetsuppgifter, som beräknas
komma att åvila respektive organ under normala förhållanden på arbetsmarknaden.
Av krisförhållanden föranledda arbetsuppgifter skola handläggas
inom särskilda krisdelar av vederbörliga organ, och dessa krisdelar förutsättas
alltså skola indragas i samband med att krisförhållandena upphöra.
Vid sin granskning av Kungl. Maj ds proposition har utskottet funnit frågorna
om inrättande av ett permanent centralt arbetsmarknadsorgan och om
definitivt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen vara tillfredsställande
utredda och de för arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga
arbetsförmedlingen föreslagna organisationerna vara i huvudsak så avpassade
och uppbyggda, att riksdagen nu synes böra fatta beslut i anledning av
Kungl. Maj ds proposition. Utskottet har alltså funnit sig kunna i huvudsak
tillstyrka Kungl. Maj ds förslag, varav följer att utskottet avstyrker de likalydande
motionerna 1:320 och 11:476, vari hemställts, att riksdagen måtte
avslå Kungl. Maj ds förevarande proposition.
Statsutskottets utlåtande nr 227.
65
Arbetsmarknadsstyrelsen. Kungl. Maj:ts förslag att ett centralt ämbetsverk,
arbetsmarknadsstyrelsen, skall inrättas från och med den 1 januari
1948 med uppgift att handlägga de frågor, som avse samhällets arbetsmarknadspolitiska
åtgöranden, har utskottet funnit sig böra tillstyrka. Det för arbetsmarknadsstyrelsen
föreslagna verksamhetsområdet, som i huvudsak skall
avse ledningen av den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten, åtgärder
för bekämpande och lindrande av arbetslöshet, arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
vilka betingas av brist på arbetskraft samt planläggningsverksamheten
rörande dispositionen av arbetskraften under krig och därmed jämställda
förhållanden, har utskottet funnit lämpligt avgränsat.
Utskottet finner sig emellertid böra understryka, att den för arbetsmarknadsstyrelsen
ur beredskapssynpunkt föreslagna uppgiften att bedriva arbetsföretag
i egen regi och att svara för beredskapslagring av arbetsmaskiner
m. m. bör bliva starkt begränsad, och förutsätter, att denna styrelsens uppgift
bör bliva föremål för förnyat övervägande, därest omständigheterna skulle
giva anledning till antagande, att uppgiften i fråga i sin helhet kan överflyttas
på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Vad särskilt angår de uppgifter för styrelsen, som avse dispositionen av
arbetskraften under krig och jämställda förhållanden, vill utskottet uttala en
bestämd förväntan, att de ifrågavarande uppgifternas omfattning bliva föremål
för särskilt övervägande i samband med att Kungl. Maj:t utfärdar instruktion
för ämbetsverket, enär dylika uppgifter under fredsförhållanden
böra så långt som möjligt begränsas och förenklas i syfte att spara arbetskraft.
Frågan om det militära uppskovsväsendets handhavande m. m. synes
vidare böra tagas under förnyat övervägande i anslutning till att arbetsuppgifterna
för riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap i detalj bestämmas.
I fråga om den yrkesvägledande verksamheten, vilken skall ledas av
arbetsmarknadsstyrelsen, vill utskottet uttala, att det synes erforderligt, att
omfattningen av denna verksamhet begränsas och att dess inriktning också
slutligt bestämmes senast i samband med att statsmakterna fatta beslut i
fråga om organisationen in. m. av folk- och högre skolor. Dessa spörsmål
böra alltså bliva föremål för överväganden i anslutning till pågående utredningar
i fråga om landets skolväsende. I likhet med föredragande statsrådet
finner utskottet alltså välbetänkt, att för yrkesvägledningsverksamhet avsedda
befattningshavare tills vidare endast beredas icke-ordinarie anställningar.
Vidkommande därefter det i motionen II: 477 framställda yrkandet, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att frågan om den centrala
arbetsvårdsorganisationen snarast måtte bliva föremål för proposition, finner
utskottet väl ifrågavarande spörsmål vara av stor betydelse, icke minst med
hänsyn till rådande arbetskraftsbrist, men då spörsmålen rörande de partiellt
arbetsföras problem av skilda slag för närvarande äro föremål för prövning
av Kungl. Maj:t i anledning av de förslag, som framlagts av en särskild utredning,
synes det utskottet icke vara påkallat, alt riksdagen nu hos Kungl.
Maj:t hemställer om att få sig särskilt förslag förelagt. Det må ock erinras,
att inom arbetsmarknadsstyrelsen kominer att inrättas eu särskild sektion,
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. Nr 227—228.
it
66
Statsutskottets utlåtande nr 227.
som skall ha till uppgift att fungera som centralt arbetsvårdsorgan, och att
erfarenheterna av dess verksamhet torde komma att bli bestämmande för
det centrala arbetsvårdsorganets blivande ställning och organisation. Utskottet
får därför föreslå riksdagen att avslå motionen i nu berörd del.
Vad föredragande statsrådet anfört rörande gränsdragningen mellan arbetsmarknadsstyrelsen
och socialstyrelsen ger utskottet anledning framhalla,
att med hänsyn till verksamhetens art övervägande skäl tala för att tillsynen
över den sociala hemhjälpen fortfarande bör åligga socialstyrelsen.
Vad slutligen angår arbetsmarknadsstatistikens organisation och utformning
finner sig utskottet i anledning av den avsedda översynen av densamma
böra framhålla angelägenheten av att denna statistiks omfattning begränsas
och att handhavandet av densamma centraliseras. För närvarande
synes den nämligen vara onödigt arbetskrävande bland annat därför, att
den omhänderhaves av olika myndigheter.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
rörande arbetsmarknadsstyrelsens sammansättning, innebärande att ledamöter
skola vara verkets generaldirektör och överdirektör samt sju andra av
Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, av vilka fem skola representera arbetsmarknadens
parter. Utskottet vill i anslutning härtill uttala, att med hänsyn
till jordbruksnäringens stora beroende av arbetsmarknadsärendenas
handläggning utskottet förutsätter, att denna näring kommer att bliva representerad
bland styrelsens ledamöter.
Kungl. Maj:ts förslag att ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring skola
handläggas — i stället för av arbetsmarknadsstyrelsens plenum — av en
särskild för ändamålet inrättad delegation, bestående av verkets generaldirektör
och överdirektör samt tre av Kungl. Maj:t utsedda företrädare för
de erkända arbetslöshetskassorna, har utskottet funnit sig böra biträda. Med
hänsyn till att de försäkrade jämte statsverket bära kostnaderna för arbetslöshetskassornas
verksamhet, finner nämligen utskottet naturligt, att företrädarna
för kassorna få en utslagsgivande ställning inom delegationen, vilken
företrädesvis får att handlägga ärenden, som avse tillsynen över försäkringen.
Utskottet avstyrker därför de likalydande motionerna I: 321 och
II: 475, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta antingen att ärenden
beträffande arbetslöshetsförsäkring skola handläggas av arbetsmarknadsstyrelsens
plenum enligt de principer, som för ärenden i allmänhet äro gällande,
eller ock att den särskilda delegation, som skall handlägga dylika
ärenden, så sammansättes, att representanterna för de erkända arbetslöshetskassorna
ej äro i majoritet.
Kungl. Maj :ts förslag rörande arbetsmarknadsstyrelsens indelning i en
permanent del, bestående av åtta byråer — arbetsförmedlingsbyrån, yrkesvägledningsbyrån,
försäkringsbvrån, sociala byrån, tekniska byrån, försvarsbyrån,
kanslibyrån och kameralbyrån —- och en krisdel, bestående av två
byråer — byggnadstillståndsbyrån och utlänningsbyrån — har utskottet funnit
sig kunna biträda. Utskottet får emellertid beträffande försvarsbyrån
Statsutskottets utlåtande nr 227.
67
framhålla, att det synes tveksamt, huruvida de på denna byrå under fredstid
fallande arbetsuppgifterna motivera inrättande av en särskild byrå. Med
hänsyn till att arbetsuppgifterna i fråga icke för närvarande lämpligen synas
kunna sammanföras med någon av de andra byråernas uppgifter och till
att frågan om nu förevarande byrås arbetsuppgifter kommer att bliva föremål
för nytt övervägande i samband med att uppgifterna för riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap skola slutligt bestämmas samt att några
merkostnader icke synas uppkomma genom att den nuvarande militära beredskapsbyrån
inom arbetsmarknadskommissionen överföres till arbetsmarknadsstyrelsen
under namn av försvarsbyrån, har utskottet dock icke velat
motsätta sig, att en särskild försvarsbyrå ingår i arbetsmarknadsstyrelsens
organisation, men förutsätter, att riksdagen sedermera skall bliva satt i
tillfälle att taga frågan om byråns bestånd under nytt övervägande.
Vidkommande chefsbefattningarna har utskottet funnit sig böra tillstyrka
Kungl. Maj:ts förslag att generaldirektören och chefen för verket uppföres
i samma lönegrad som flertalet generaldirektörer och verkschefer eller
i nuvarande lönegraden C 12 liksom också att en särskild befattning såsom
överdirektör och souschef i lönegraden C 10 inrättas, och har jämväl
funnit sig kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i fråga om löneställningen
för byråcheferna inom styrelsens permanenta del. Härav följer att utskottet
avstyrker dels de likalydande motionerna 1:318 och 11:465, vari hemställts
att befattningen såsom generaldirektör och chef för verket skall hänföras
till lönegraden C 14, dels ock det i de likalydande motionerna 1:317
och II: 472 framställda yrkandet, att chefen för styrelsens tekniska byrå måtte
hänföras till lönegraden C 7 i stället för till lönegraden C 6 enligt Kungl.
Maj:ts förslag.
Vad därefter angår organisationen av byråer, som skola ingå i den permanenta
organisationen, de för dessa byråer beräknade befattningshavarna
och deras löneställning har utskottet funnit anledning framhålla följande.
Med hänsyn till att försvarsbyråns ställning och uppgifter av utskottet
förutsättas skola i ett senare sammanhang komma under förnyat övervägande,
synes det utskottet, att några ordinarie befattningar, utom i vad gäller
biträdespersonal, icke böra beräknas för denna byrå. Den av Kungl.
Maj:t föreslagna befattningen såsom förste byråinspektör i lönegraden
A 26 bör därför uppföras såsom extra ordinarie befattning. I de likalydande
motionerna 1:317 och 11:472 har på anförda skäl hemställts, att ytterligare
en arbetschefsbefattning i lönegraden C 5 måtte inrättas vid tekniska
byrån. Utskottet finner sig emellertid böra avstyrka ifrågavarande hemställan,
enär utskottet i det föregående framhållit, att arbetsmarknadsstyrelsens
uppgift att vara byggande verk bör begränsas till att avse minsta möjliga
organisation. Skulle behov av ytterligare kvalificerad teknisk personal likväl
bli erforderlig med hänsyn till byråns arbetsuppgifter, bör detta behov,
såsom Kungl. Maj:t förutsatt, tillgodoses genom att sådan personal anställes
mot arvode. Beträffande den för sociala byrån beräknade personalupp
-
68
Statsutskottets utlåtande nr 227.
sättningen, har utskottet uppmärksammat, att Kungl. Maj:ts förslag innebär,
att någon befattningshavare icke beräknats för befattningen såsom chef
för den sektion, vilken skall handlägga ärenden rörande arkivarbeten och
musikerhjälp. Arbetsmarknadskommissionen hade framlagt förslag om beräknande
av befattningshavare härför, sedan utredningen rörande arkivarbetshjälpen
m. m. slutförts, vilken utredning alltjämt pågick, då de sakkunniga
rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan framlade sitt förslag med
följd att dessa sakkunniga icke ansågo sig kunna beräkna personal för
ifrågavarande arbetsuppgifter. Kommissionen föreslog alltså, att med hänsyn
till ifrågavarande uppgift skulle beräknas en byrådirektör i 28 lönegraden.
Enligt kommissionens förslag skulle för socialbyrån med den i densamma
ingående sociala beredskapssektionen beräknas tre sektionschefer,
nämligen byråchefen, tillika chef för en av byråns tre sektioner, och två
byrådirektörer, avsedda såsom chefer för var sin av de båda övriga sektionerna.
Kungl. Maj:t har emellertid i likhet med de sakkunniga rörande ett
centralt arbetsmarknadsorgan beräknat, utöver byråchefen, allenast en byrådirektör.
Med beaktande av det av arbetsmarknadskommissionen beräknade
personalbehovet och med hänsyn till att denna beräkning svarar mot
personaluppsättningen för de nuvarande motsvarande sektionerna finner
sig utskottet böra föreslå, att ytterligare en byrådirektörsbefattning i 28 lönegraden
utöver den av Kungl. Maj:t föreslagna inrättas och avses för sociala
byrån. Befattningen bör uppföras såsom extra ordinarie. Därest befattningen
icke skulle komma att i samband med arbetsmarknadsstyrelsens inrättande
tillsättas med någon av arbetsmarknadskommissionens motsvarande
befattningshavare eller då befattningen blir vakant på grund av innehavarens
avgång ur tjänst, förutsätter utskottet, att frågan om löneställningen
för den befattningshavare, vilken skall handlägga ärenden rörande arkivbeten
in. m., blir föremål för nytt övervägande. Vid inrättande av denna
av utskottet föreslagna byrådirektörsbefattning synes i stället en befattning
för byråsekreterare i lönegraden Eo 21 böra utgå ur organisationen för sociala
byrån.
Av de för kanslibyrån beräknade befattningarna har utskottet funnit en
befattning för byråsekreterare i lönegraden Eo 21 kunna utgå. För personalsektionens
del synes nämligen en byråsekreterare i 21 lönegraden icke erforderlig,
sedan det merarbete bortfallit, vilket blir en följd av den nya
organisationens genomförande. Det tillfälliga personalbehov vid personalsektionen,
som utan tvivel kommer att förefinnas under tiden för omorganisationen,
synes utskottet böra tillgodoses genom att befattningshavare inom
annan del av arbetsmarknadsstyrelsen tages i anspråk vid nämnda sektion.
Kungl. Maj:ts förslag till personalorganisation för arbetsmarknadsstyrelsen
har i övrigt icke föranlett till annat särskilt uttalande från utskottets sida,
än att utskottet vill framhålla, att de för styrelsen beräknade befattningarna
självfallet icke skola tagas i anspråk i vidare mån än så visar sig oundgängligen
erforderligt och att i den mån möjligheter kunna uppkomma att minska
styrelsens personalbestånd, dessa möjligheter givetvis skola utnyttjas. Ut
-
Statsutskottets utlåtande nr 227.
69
skottet vill i detta sammanhang särskilt framhålla, att det synes utskottet
böra undersökas, huruvida icke det beräknade behovet av biträdespersonal
skulle kunna nedbringas genom anordnande av en eller flera skrivcentraler
inom arbetsmarknadsstyrelsen i stället för att, såsom nu är fallet, varje byrå
och i viss utsträckning också varje sektion har sin egen skrivpersonal. Självfallet
kunna möjligheterna till anordnande av skrivcentral för närvarande
vara begränsade på grund av mindre lämpliga tjänstelokaler, men möjligheterna
böra dock undersökas.
Det beräknade behovet av personal inom arbetsmarknadsstyrelsens permanenta
del samt befattningarnas fördelning på ordinarie och icke ordinarie
tjänster framgår av en vid detta utlåtande fogad bilaga 1.
Vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande styrelsens krisorganisation och rörande
arbetsledar- och förrådspersonal har icke givit utskottet anledning till
särskilt uttalande.
I fråga om medels förvaltning och revision inom arbetsmarknadsstyrelsen
innebär Kungl. Maj:ts förslag, att arbetsmarknadsstyrelsen till skillnad från
vad som gällt för arbetsmarknadskommissionen i fråga om kameral revision
skall underställas rik sräkenskaps verket och statens sakrevision. Härjämte
skola liksom i arbetsmarknadskommissionen finnas särskilda överrevisorer,
men deras uppgift skall begränsas till att avse en kontinuerlig, saklig granskning
av styrelsens verksamhet. Föredragande statsrådet har ansett denna
ändring motiverad med hänsyn till att arbetsmarknadsstyrelsen kommer att
blir ett permanent ämbetsverk.
I de likalydande motionerna 1:316 och 11:471 har, under åberopande av
att arbetsmarknadsstyrelsen kommer att få praktiskt taget samma arbetsuppgifter
som arbetsmarknadskommissionen och att detta föranledde de
sakkunniga rörande inrättande av ett centralt arbetsmarknadsorgan att föreslå
bibehållande i princip av nu gällande organisation i fråga om revisionen
av arbetsmarknadsstyrelsen, föreslagits sådan ändring av Kungl. Maj:ts förslag
rörande revisionens ordnande, att de särskilda överrevisorerna i stället
för riksräkenskapsverket jämväl skola svara för den kamerala granskningen
av styrelsens verksamhet. Praktiska skäl tala enligt motionärernas mening
för att den nuvarande ordningen bibehålies, enär arbetsmarknadsstyrelsens
verksamhet liksom hittills arbetsmarknadskommissionens starkt avviker från
den, som bedrives av de vanliga statsorganen. Utskottet delar den av de sakkunniga
och motionärerna uttalade uppfattningen och finner, med hänsyn
till statsverkets intresse av att det nya centrala arbetsmarknadsorganet icke
bindes i fråga om sin handlingsfrihet av en kameral revision, vilken skulle
komma att fullgöra sin granskning avsevärt mindre smidigt än om nuvarande
överrevisorsinstitution bibehölles, övervägande skäl tala för att den
kamerala revisionen bör liksom hittills i arbetsmarknadskommissionen åligga
överrevisorerna i stället för att överflyttas till riksräkenskapsverket. Kostnaderna
för revisionen torde bli i stort sett desamma, vilkendera ordningen som
än tillämpas. Vid bifall till det motionsvis framlagda förslaget måste emellertid
ett överrevisorernas kansli inrättas i enlighet med de sakkunnigas för
-
70
Statsutskottets utlåtande nr 227.
slag. Följande befattningar böra alltså beräknas för detta kansli: 1 revisionskommissarie
i lönegraden A 26, 1 revisor i A 21, 3 amanuenser, 1 kontorist i
A 9, 1 kanslibiträde i A 7, 1 kontorsbiträde i A 4 och 2 icke-ordinarie biträden.
Samtidigt kunna emellertid följande av Kungl. Maj:t beräknade befattningar
för kamerala byrån indragas, nämligen 1 förste revisor i A 24, 1 revisor
i A 21, 1 amanuens samt 3 icke-ordinarie biträden ävensom 1 kontorsskrivare
i Eo 15 och 1 kontorsbiträde i A 4 vid tekniska byrån, vilka båda
sistnämnda befattningshavare beräknats för teknisk revision inom nämnda
byrå. övrig personalökning till följd av inrättandet av ett överrevisorernas
kansli kan beräknas i motsvarande mån minska personalbehovet inom riksräkenskapsverket.
Utskottet föreslår alltså riksdagen att med bifall till motionerna
I: 316 och II: 471 besluta om revisionens ordnande i enlighet med vad
utskottet ovan anfört, och att i samband därmed arbetsmarknadsstyrelsens
och överrevisorernas kanslis organisation bestämmes på sätt, som ovan angivits.
Vad föredragande statsrådet anfört och föreslagit beträffande sättet för
ordnande av övergången till den nya organisationen föranleder icke annat
utskottets uttalande, än att utskottet förutsätter att ett medgivande för Kungl.
Maj:t att i särskilda fall låta befattningshavare, som kvarstå från en äldre
organisation, bibehålla sina vid tiden omedelbart för övergången till den nya
organisationen utgående löneförmåner kommer att utnyttjas endast i ett fåtal
fall och endast för äldre befattningshavare med mångårig tidigare anställning
i en följd hos såväl arbetsmarknadskommissionen som dess föregångare,
arbetslöshetskommissionen.
Den offentliga arbetsförmedlingen. Utskottet delar den av föredragande
statsrådet uttalade uppfattningen, att den offentliga arbetsförmedlingens ställning
nu bör slutligt bestämmas, och att den i samband därmed bör erhålla
sådan organisation, att den är väl skickad att möta de påfrestningar, som
kunna följa av förändringar av skilda slag på arbetsmarknaden, samt att
den med anledning härav bör i vissa avseenden effektiviseras. Vidare håller
utskottet liksom föredraganden före att arbetsförmedlingen liksom hittills
bör vara ett självständigt och opartiskt organ, som skall biträda såväl arbetsgivare
som arbetstagare vid förmedling av arbetskraft.
På skäl som föredraganden anfört finner utskottet, att arbetsförmedlingsverksamheten
bör helt förstatligas. Staten bör alltså definitivt inträda såsom
huvudman för arbetsförmedlingen och det nuvarande provisoriska förstatligandet
avlösas av ett bestående sådant. Härav bör också följa att staten helt
övertager samtliga kostnader för arbetsförmedlingsverksamheten. Utskottet
har icke något att erinra mot den för reformens genomförande föreslagna
tidpunkten, den 1 januari 1948.
Vad angår det lokala arbetsmarknadsområdet ha såsom av propositionen
framgår arbetsförmedlingssakkunniga ifrågasatt vissa ändringar i den nu
gällande lokala arbetsmarknadsområdesindelningen, enär denna, som för
närvarande följer länsindelningen, i fråga om vissa delar av landet icke helt
Statsutskottets utlåtande nr 227.
71
sammanfaller med de naturliga arbetsmarknadsområdena. De sakkunniga ha
sålunda förordat, att Stockholms län skulle upphöra såsom eget arbetsmarknadsområde,
och att delar av Göteborgs och Bohus län samt Dalsland skulle
bilda en särskild arbetsmarknadsenhet med Uddevalla såsom huvudort. Föredragande
statsrådet har emellertid pa anförda skäl, främst de administrativa
olägenheterna som skulle bliva en följd av avvikelser från länsindelningen,
förordat, att någon ändring i fråga om länsarbetsnämndernas verksamhetsområden
icke nu genomföres. Utskottet liar funnit sig böra intaga
samma ståndpunkt som föredraganden, även om utskottet funnit skäl tala
för såväl att Stockholms läns arbetsmarknadsområde sammanfördes med angränsande
arbetsmarknadsområde eller -områden som att norra och mellersta
delarna av Göteborgs och Bohus län finge bilda särskilt arbetsmarknadsområde.
Då utskottet funnit sig kunna godtaga Kungl. Maj:ts förslag att bibehålla
den nuvarande arbetsmarknadsområdesindelningen, vill utskottet likväl
uttala, att förevarande spörsmål med hänsyn till de ytterligare erfarenheter,
som kunna vinnas, sedermera kan böra upptagas till förnyat övervägande.
I avvaktan på att så sker finner utskottet lämpligt, att de särskilda
arbetsmarknadsförhållandena i förenämnda delar av Göteborgs och Bohus
län bliva företrädda i länsarbetsnämnden på sätt föredragande statsrådet
förordat.
Föreslagen sammansättning och avsedda uppgifter för den lokala arbetsmarknadsmyndigheten,
länsarbetsnämnd, ha icke givit utskottet anledning
till någon erinran.
Vidkommande organisationsplanen för det lokala arbetsmarknadsområdet,
innebärande att arbetsförmedlingen skall indelas i huvudkontor, avdelningskontor,
expeditioner (deltidskontor) och ombud, har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot denna, då densamma överensstämmer med den nu
gällande lokala utformningen av arbetsförmedlingsnätet och befunnits lämplig.
Utskottet finner i likhet med föredragande statsrådet angeläget, att nätet
av förmedlingsorgan är väl utbyggt över hela landet, enär arbetsförmedlingens
effektivitet är avhängig härav. Utskottet har salunda funnit sig kunna i
princip godtaga den framlagda planen. Vidkommande kontorens och expeditionernas
indelning i klasser har utskottet funnit sig kunna godtaga den föreslagna
indelningen, men det har icke synts utskottet vara åtminstone tills
vidare påkallat att i samband med den nya indelningen uppflytta kontor och
expeditioner till högre klass i den omfattning, som skulle bliva en följd av
bifall till Kungl. Maj ds förslag oförändrat.
Utskottet kan heller icke finna tillräckliga skäl vara för handen att med
hänsyn till eventuellt uppkommande behov av utbyggnad av nätet bestämma
antalet avdelningskontor i klass 4, d. v. s. av lägsta klassen, och antalet expeditioner
högre än som motsvarar det av arbetsmarknadskommissionen och
Kungl. Majd nu beräknade faktiska behovet. Det synes nämligen utskottet,
att behov av nya kontor och expeditioner skall kunna överblickas så lång tid
i förväg, att det skall bliva möjligt att underställa riksdagen frågor om eventuell
utbyggnad av kontors- och expeditionsnätet. I avvaktan pa att sa kan
72
Statsutskottets utlåtande nr 227.
ske, förefinnes ju liksom hittills möjlighet att, därest det i särskilda fall t. ex.
i anslutning till uppbyggnaden av ett större företag å ort där arbetsförmedlingskontor
eller -expedition tidigare icke finnes, upprätta tillfälligt kontor
eller tillfällig expedition. I anslutning till vad som sålunda anförts finner sig
utskottet böra föreslå riksdagen besluta, att antalet avdelningskontor bestämmes
till 4 i klass 1 A, 8 i klass 1 B, 17 i klass 2, 69 i klass 3 och 80 i klass 4,
vilket i förhållande till Kungl. Maj ds förslag innebär en minskning av antalet
kontor i klass 2 med 10, vilka i stället böra hänföras till klass 3, och i klass
3 med 12, vilka i stället hänföras till klass 4, samt i klass 4 med 8, vilka i
stället uppföras såsom expeditioner i klass 5. Antalet expeditioner i klass 5
bör till följd härav av riksdagen bestämmas till 55 i stället för 47 enligt Kungl.
Maj ds förslag. I enlighet med Kungl. Maj ds förslag bör antalet expeditioner
i klass 6 bestämmas till 19. Sammanlagda antalet avdelningskontor och expeditioner
blir alltså enligt utskottets förslag liksom enligt Kungl. Maj ds 252,
men desamma hänföras i viss utsträckning till lägre klasser än enligt Kungl.
Maj ds förslag. Utskottet vill emellertid framhålla sin bestämda förväntan, att
frågan om inrättande av de nya kontor och expeditioner, som sålunda beräknats,
kommer att underkastas ytterligare övervägande, innan åtgärder vidtagas
för inrättandet. Behovet av kontor eller expedition bör nämligen vara
klart ådagalagt, innan inrättande kommer till stånd. Det bör ankomma på
Kungl. Majd att efter förslag av det centrala arbetsmarknadsorganet besluta
om vilka kontor och expeditioner, som skola hänföras till respektive klasser,
då det icke nu varit utskottet möjligt att taga ställning härtill. I samband
härmed vill utskottet uttala, att det bör åligga det centrala arbetsmarknadsorganet
att tid efter annan undersöka icke endast i vilken omfattning kontorsnätet
kan behöva utbyggas eller förstärkas utan jämväl huruvida arbetsmarknadsförhållandena
så ändrats att tidigare inrättat kontor eller expedition
icke längre erfordras eller kan nedflyttas till lägre klass.
Vad föredraganden i övrigt anfört i nu förevarande sammanhang, bland
annat rörande ombudsorganisationen, har icke givit utskottet anledning till
annat uttalande, än att ombudsorganisationen och dess effektivitet böra bii
föremål för särskild uppmärksamhet.
Utskottet har icke velat motsätta sig att personalens löneställning bestämmes
enligt det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget. Utskottet avstyrker alltså
det i motionen 11:474 gjorda yrkandet, alt förste inspektören för arbetsförmedlingsärenden
vid länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län hänföres
till lönegraden A 26 i stället för lönegraden A 24 enligt Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet har nämligen icke funnit tillräckliga skäl för den sålunda föreslagna
högre lönegradsplaceringen.
De framlagda förslagen rörande personalens rekrytering, utbildning och
befordringsgång m. m. har icke givit utskottet anledning till annat uttalande,
än att utskottet vill understryka vikten av å ena sidan att samtliga befattningar
tillsättas med för arbetsuppgifterna i varje särskilt fall väl lämpade
personer och å andra sidan att några bestämda kvalifikationsfordringar i fråga
om tidigare undergången skolutbildning icke komma att uppställas, då
Statsutskottets utlåtande nr 227.
73
det här gäller ett verksamhetsområde, där dokumenterad praktisk duglighet
bör tillmätas större värde än vissa examina.
Kungl. Maj:ts förslag beträffande personalorganisationens omfattning m. in.
innebär, att för den permanenta delen av arbetsförmedlingen skola beräknas
1 532 befattningshavare, varav för länsarbetsnämndernas centrala kanslier
355, för arbetsförmedlingarnas huvudkontor 629 och för avdelningskontoren
548 befattningshavare. De 1 532 befattningshavarna skola enligt Kungl.
Maj:ts förslag beträffande anställningsformerna fördela sig så, att 478 komma
att inneha ordinarie anställningar och 730 extra ordinarie anställningar,
225 utgöras av rekryteringspersonal och alltså innehava anställningar såsom
aspiranter i vissa Ex-lönegrader eller efter avslutad aspiranttjänstgöring i
lönegraden Eo 10 samt 99 innehava deltidsanställning mot åtnjutande av arvode.
Till nämnda antal befattningshavare skall därjämte komma ett icke
uppgivet antal arbetsförmedlingsombud, d. v. s. personer som fullgöra vissa
uppgifter för arbetsförmedlingen genom att inneha arbetsförmedlingsuppdrag
såsom bisyssla till annan och huvudsaklig verksamhet.
I förhållande till de år 1945 av arbetsmarknadskommissionen fastställda
personalplanerna för arbetsförmedlingens permanenta organisation innebär
Kungl. Maj:ts förslag en ökning av personalorganisationen med 159, vilken
ökning i huvudsak faller -— förutom på de nya avdelningskontor som avsetts
skola inrättas — på de s. k. specialförmedlingama, alltså på ungdomsförmedling
och yrkesvägledning, tjänstemannaförmedling, arbetsberedning för
partiellt arbetsföra, förmedling för artister och musiker, samt de sjukvårdsexpeditioner,
som beräknas komma att utbyggas, om arbetsförmedlingen övertager
sjuksköterskeförmedlingen.
I motionen II: 477 har under åberopande av det förslag som framlagts av
kommittén för partiellt arbetsföra rörande effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet
hemställts, att ytterligare 24 befattningar skulle
inrättas utöver de av Kungl. Maj:t föreslagna, nämligen 24 befattningar i
lönegraden Eo 15 för dispensärkuralorer.
Utskottet finner väl goda skäl vara anförda för den av Kungl. Maj:t föreslagna
utökningen av personalorganisationen för arbetsförmedlingen och för
att denna ökning i första hand bör avse de specialförmedlingar, vars personalbehov
icke var föremål för övervägande i samband med fastställandet av
1945 års personalplaner. Utskottet har dock icke kunnat undgå att finna,
att återhållsamhet bör iakttagas, när det gäller arbetsförmedlingens utbyggnad.
Densamma har undergått en avsevärd utbyggnad sedan den blev provisoriskt
förstatligad år 1940 och personalen har också beretts en i förhållande
till andra befattningshavare i statens tjänst förhållandevis god löneställning,
vilken nu kommer att definitivt fastställas och i viss utsträckning, när
det gäller de högre befattningshavarna inom arbetsförmedlingen, också förbättras.
Med hänsyn härtill har utskottet funnit säg böra föreslå riksdagen att
besluta vissa reduceringar i den av Kungl. Maj:t föreslagna personalorganisationen.
Härav följer att utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka det motionsvis
framlagda förslaget om inrättande av 24 befattningar för dispensärkura
-
74
Statsutskottets utlåtande nr 227.
torer. Ett särskilt skäl för utskottets ställningstagande till motionens förslag
är ock, att frågan om organisationen för arbetsvärden bör prövas i samband
med att ställning tages till övriga spörsmål rörande partiellt arbetsföra.
Utskottet har redan i det föregående föreslagit, att uppflyttning i högre
klass av avdelningskontor och expeditioner skall ske i mindre omfattning än
enligt Kungl. Maj ds förslag. Härav följer, att de för kontoren avsedda föreståndarbefattningarna
komma att hänföras till lägre lönegrad än enligt Kungl.
Maj ds förslag. Några av dessa befattningar synas utskottet också kunna förändras
från ordinarie till extra ordinarie tjänster.
Någon indragning av tjänster vid avdelningskontoren har utskottet icke
funnit sig böra föreslå med hänsyn till vikten av att arbetsförmedlingen utanför
de större tätorterna skall kunna fylla sina betydelsefulla uppgifter. Däremot
har utskottet funnit det för huvudkontoren av Kungl. Majd beräknade
antalet befattningshavare kunna något reduceras, nämligen med 13 befattningar,
och jämväl beträffande huvudkontorens befattningshavare synes någon
förskjutning böra äga rum från ordinarie till extra ordinarie befattningshavare
och en något större förskjutning från extra ordinarie till extra befattningshavare
också göras. För huvudkontorens del har utskottet sålunda
räknat med att 13 befattningshavare av de av Kungl. Majd beräknade böra
kunna utgå ur organisationen. För avdelningskontorens del beräknar utskottet,
att antalet heltidsanställda befattningshavare i förhållande till Kungl. Maj ds
förslag skall kunna minskas med 8 men att deltidsanställd personal i stället
skall tagas i anspråk för ifrågavarande uppgifter. Då utskottet föreslagit minskning
av antalet befattningshavare för huvudkontoren, har utskottet räknat
med att minskningen i första hand skall kunna avse några av förste assistentbefattningarna
i lönegraden 18, som beräknats för uppgiften att samordna
förmedlingsverksamheten m. m. vid vissa huvud- och avdelningskontor. Utskottet
har nämligen icke blivit övertygat om att dessa befattningshavare äro
oundgängligen erforderliga i varje fall i den omfattning, som i propositionen
beräknats. Vidare har utskottet ställt sig tveksamt till behovet av ytterligare
tjänster för uppgiften att förmedla anställningar för artister och musiker och
vill i samband härmed uttala sin tveksamhet rörande lämpligheten av att
inrätta mera stadigvarande befattningar för dessa arbetsuppgifter. En viss
tveksamhet har också gjort sig gällande rörande behovet av att i beräknad
omfattning anställa kvinnliga konsulenter för handläggning av ärenden rörande
det kvinnliga arbetsmarknadsområdet och huruvida tjänstemannaförmedlingens
behov av befattningshavare kan bli bestående i den i det
framlagda förslaget beräknade omfattningen. Visst antal befattningshavare
vid huvud- och avdelningskontor har vidare synts kunna hänföras till lägre
lönegrader än som skulle bli följden av bifall till Kungl. Maj ds förslag oförändrat.
Med hänsyn till angivna ställningstagande har utskottet funnit sig böra
föreslå, att i förhållande till Kungl. Maj ds förslag antalet ordinarie befattningshavare
i 18 lönegraden minskas med 15 och i 15 lönegraden med 10,
d. v. s. att antalet ordinarie befattningshavare minskas med tillsammans 25
Statsutskottets utlåtande nr 227.
75
från 478 till 453 och alt antalet extra ordinarie befattningshavare i lönegraden
15 minskas med 27, medan antalet dylika befattningshavare i 12 lönegraden
ökas med 13, d. v. s. att antalet extra ordinarie befattningshavare
minskas med 14, varav följer att det kommer att utgöra 716 i stället för av
Kungl. Maj:t beräknade 730. Antalet befattningshavare med aspirantanställning
(eller efter avslutad sådan tjänstgöring i extra ordinarie anställning
i 10 lönegraden) samt antalet extra befattningshavare bör i förhållande
till Kungl. Maj ds förslag ökas med 18, d. v. s. från 225 till 243. Antalet
deltidsanställda i arvodesbefattningar förutsätter utskottet, i enlighet med
vad ovan anförts, skola ökas med 8 från av Kungl. Majd beräknade 99 till
107. Innebörden av utskottets förslag till personalorganisation i förhållande
till det av Kungl. Majd framlagda framgår närmare av till utlåtandet fogad
bilaga 2.
Det bör ankomma på Kungl. Majd att besluta om de olika befattningarnas
fördelning såväl å länsarbetsnämndskanslierna, huvudkontor, avdelningskontor
och expeditioner som om vilka befattningar, som skola hänföras till
de olika anställningsformerna.
Även om utskottet sålunda funnit sig kunna föreslå riksdagen besluta att
beräkna 1 519 befattningshavare för arbetsförmedlingens permanenta organisation
förutsätter utskottet, att ifrågavarande antal befattningar icke skall
komma att bliva erforderligt i omedelbar anslutning till arbetsförmedlingens
omorganisation. Personalplanen upptager nämligen vissa befattningar, av vilka
behovet icke för närvarande annat än i vissa delar av landet kan vara
aktuellt. Utskottet syftar härvid främst på de 20 befattningar för inspektörer
för socialhjälpsärenden, vilka beräknats för 20 av länsarbetsnämnderna. För
närvarande ha dylika befattningshavare inrättats eller beslutats skola inrättas
allenast i fyra län, och utskottet har övervägt föreslå att tills vidare låta
ifrågavarande befattningshavare i övriga län utgå. Med hänsyn till beredskapssynpunkter
har utskottet dock icke ansett sig böra framlägga förslag
härom, men utskottet förutsätter, att befattningarna i fråga icke komma att
tillsättas så länge möjligheter finnas att avstå från dessa befattningshavare.
Utskottet förutsätter i övrigt, att samtliga nytillkommande tjänster komma
att tillsättas allenast i mån av oundgängligt behov och att nästa års riksdag
i samband med prövningarna av anslagsbehovet för budgetåret 1948/49 kommer
att få en redogörelse för i vilken utsträckning befattningarna, som nu
uppföras på personalplanema, behövt tagas i anspråk under budgetåret
1947/48.
Vad föredraganden anfört rörande vissa övergångsfrågor har utskottet funnit
sig kunna lämna utan erinran. Utskottet har sålunda i likhet med föredraganden
funnit, att de tidigare huvudmännen för arbetsförmedlingen böra
överlämna äldre inventarier till statsverket utan att beredas ersättning härför,
och att hos tidigare huvudman anställd personal hör beredas möjligheter
att övergå till den omorganiserade arbetsförmedlingen på sätt, som föredraganden
förordat, ävensom att sättet för pensionsfrågans lösande för den
äldre personal, som övergått från tidigare huvudman till statens tjänst, hör
underkastas särskild utredning.
76
Statsutskottets utlåtande nr 227.
Anslagsberäkningar. Utskottet finner i likhet med föredraganden sådan
anslag suppdelning lämplig, att särskilda anslag beräknas å ena sidan för
arbetsmarknadsstyrelsens och den offentliga arbetsförmedlingens normalorganisationer
och å andra sidan för samma organs krisorganisationer.
Vidkommande de framlagda beräkningarna rörande anslagsbehovet för
statens arbetsmarknadskommission och för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna
under första hälften av budgetåret 1947/48, därunder
dessa organ skola bestå i sin nuvarande utformning, ha desamma icke givit
utskottet anledning till någon erinran. Utskottet har heller icke något att
erinra mot de gjorda beräkningarna av anslagsbehoven för arbetsmarknadsstyrelsens
krisorganisation och för den offentliga arbetsförmedlingens krisorganisation.
Vad angår Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet till Arbetsmarknadsstyrelsen:
Avlöningar för tiden 1 januari—30 juni 1948 medför utskottets i
det föregående framlagda förslag om förändring av en befattning i 26 lönegraden
från ordinarie till extra ordinarie och om ökning med en byrådirektörsbefattning
i lönegraden Eo 28 samt minskning med 2 byråsekreterarebefattningar
i Eo 21 ävensom om inrättandet av ett överrevisoremas kansli
och samtidigt indragande av vissa befattningar vid kamerala och tekniska
byråerna, att anslagsposterna till avlöningar till ordinarie tjänstemän och till
övrig icke-ordinarie personal borde ökas med tillsammans 11 000 kronor.
Med hänsyn till att båda anslagsposterna uppföras med förslagsvis beräknade
belopp har utskottet dock icke funnit anledning att föreslå någon uppräkning
av anslaget.
Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att till Den offentliga arbetsförmedlingen:
Avlöningar för senare hälften av budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av 6 250 000 kronor. Till följd av utskottets förslag om minskning
av antalet ordinarie befattningar med 25 kan anslagsposten till Avlöningar
till ordinarie tjänstemän minskas med 104 000 kronor, och denna anslagspost
bör alltså uppföras i avlöningsstaten med 1 766 000 kronor i stället för
av Kungl. Maj:t beräknade 1 870 000 kronor. Anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal bör i anslutning till utskottets ovan framlagda
förslag dels ökas med 114 000 kronor, dels ock minskas med 101 000
kronor, d. v. s. posten bör i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag, uppräknas
med 13 000 kronor från 3 855 000 kronor till 3 868 000 kronor. Vidare bör
i anslutning till dessa nya beräkningar av förenämnda anslagsposter posten
till rörligt tillägg minskas med 5 000 kronor och alltså uppföras i avlöningsstaten
med 339 250 kronor i stället för av Kungl. Maj:t beräknade 344 250
kronor.
Vid bifall till vad utskottet sålunda föreslagit skulle avlöningsstatens för
den offentliga arbetsförmedlingen slutsumma komma att sluta på ett belopp
av 6 154 000 kronor i stället för av Kungl. Maj:t beräknade 6 250 000
kronor.
Vad därefter angår anslagen till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader
och till Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader har Kungl. Maj ds
Statsutskottets utlåtande nr 227.
77
förslag till beräkning av medelsbehoven och vad föredraganden i anslutning
därtill uttalat och förordat icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet
finner sig emellertid böra uttala, att frågan huruvida länsarbetsnämnderna
böra disponera tjänstebilar synes böra upptagas till nytt övervägande,
sedan den nuvarande byggnadstillståndslagstiftningen upphört att gälla.
Det synes nämligen utskottet vara tveksamt, huruvida varje länsarbetsnämnd,
möjligen med undantag av nämnd i till ytvidden större län, därefter kan ha
behov av att disponera egen tjänstebil.
Hemställan.
Under åberopande av vad utskottet i det föregående anfört får utskottet
hemställa,
att riksdagen må
a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna I: 320 och II: 476 besluta om inrättande från och
med den 1 januari 1948 av en arbetsmarknadsstyrelse och
förstatligande från och med samma dag av den offentliga arbetsförmedlingen;
b)
med avslag å motionerna 1:321 och 11:475 bifalla
Kungl. Maj:ts förslag rörande delegationen i arbetsmarknadsstyrelsen
för handläggning av vissa ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring
;
c) med avslag å Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till
motionerna 1:316 och 11:471 besluta, att jämväl den kamerala
revisionen av arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet skall
ankomma på styrelsens överrevisorer;
d) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionen II: 477, i övrigt med av utskottet i det föregående
föreslagna ändringar godkänna av föredragande statsrådet i
statsrådsprotokollet över socialärenden för den 25 april 1947
framlagda förslag i fråga om organisationen m. m. av arbetsmarknadsstyrelsen
och den offentliga arbetsförmedlingen;
e) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna I: 317 och II: 472, I: 318 och II: 465 samt II: 474
bemyndiga Kungl. Maj:t att med av utskottet i det föregående
föreslagna ändringar fastställa personalförteckningar för arbetsmarknadsstyrelsens
permanenta organisation, styrelsens
krisorganisation och den offentliga arbetsförmedlingen i enlighet
med det förslag, som föredragande statsrådet förordat
i förenämnda statsrådsprotokoll;
f) godkänna följande avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsens
permanenta organisation, att tillämpas under
tiden den 1 januari—30 juni 1948:
78
Statsutskottets utlåtande nr 227.
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ....................... kronor 345 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Maj :t förslagsvis » 43 500
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal,
förslagsvis................. » 840 000
4. Ersättningar till experter och sakkun
niga,
förslagsvis .................. » 12 500
5. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 69 000
Summa kronor 1 310 000;
g) godkänna följande avlöningsstat för den offentliga arbetsförmedlingen,
att tillämpas under tiden den 1 januari—
30 juni 1948:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ...................... kronor 1 766 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 130 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal,
förslagsvis ................ » 3 868 000
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis
........................ > 750
5. Pensionskostnader för av förutvarande
huvudmän pensionerade befattningshavare,
förslagsvis .............. » 50 000
6. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 339 250
Summa kronor 6 154 000;
h) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som må erfordras i anledning av inrättandet av
arbetsmarknadsstyrelsen och förstatligandet av den offentliga
arbetsförmedlingen;
i) under V huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisa
1) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar
ett förslagsanslag av 1 500 000 kronor;
2) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader
ett förslagsanslag av 425 000 kronor;
3) till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:
Avlöningar ett förslagsanslag av 5 825 000 kronor;
Statsutskottets utlåtande nr 227.
79
4) till Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna:
Omkostnader ett förslagsanslag av 1 965 000 kronor;
5) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag
av 1 310 000 kronor;
6) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 390 000 kronor;
7) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen ett
förslagsanslag av 325 000 kronor;
8) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar ett
förslagsanslag av 6 154 000 kronor;
9) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader ett
förslagsanslag av 1 765 000 kronor;
10) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen
ett förslagsanslag av 795 000 kronor.
Stockholm den 19 juni 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Karl
Andersson, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Gustaf Iwar Anderson, fröken
Andersson, herrar Gillström, Albertsson, Näsström, Gustav Emil Andersson
och Karl Johan Olsson; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Falla, Andersson i
Malmö, Rubbestad, Mårtensson, Lindholm, Pettersson i Dahl, Åkerström,
Petterson i Degerfors, Persson i Svensköp, Jansson i Kalix och Birke.
Reservationer:
1) av herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Gustaf livar Anderson,
Gillström, Näsström, Karl Johan Olsson, Andersson i Malmö, Mårtensson,
Lindholm, Åkerstöm, Petterson i Degerfors och Jansson i Kalix, vilka beträffande
arbetsmarknadsstyrelsens uppgift att bedriva arbeten i egen regi
ansett, att det stycke å s. 65, som börjar med »Utskottet finner» och slutar
med »och vattenbyggnadsstyrelsen», bort hava följande lydelse:
»Utskottet finner sig emellertid böra understryka, att den för arbetsmarknadsstyrelsen
ur beredskapssynpunkt föreslagna uppgiften att bedriva arbetsföretag
i egen regi och att svara för beredskapslagring av arbetsmaskiner
80 Statsutskottets utlåtande nr 227.
m. m. särskilt under nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden bör givas
en begränsad omfattning och att personaluppsättningen i styrelsen för denna
uppgift också bör anpassas därefter.»;
2) av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Mannerskantz, fröken
Andersson, herrar Albertsson, Gustav Emil Andersson, Falla, Rnbbestad, Pettersson
i Dahl, Persson i Svensköp och Birke, vilka beträffande sammansättningen
av delegationen för ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring ansett,
dels att det stycke å s. 66, som börjar med »Kungl. Maj:ts» och slutar
med »i majoritet», bort hava följande lydelse:
»Utskottet kan i princip biträda Kungl. Maj:ts förslag att ärenden rörande
arbetslöshetsförsäkring skola handläggas — i stället för av arbetsmarknadsstyrelsens
plenum — av en särskild för ändamålet inrättad delegation, men
kan icke tillstyrka den av Kungl. Maj:t för delegationen föreslagna sammansättningen
— verkets generaldirektör och överdirektör samt tre av Kungl.
Maj:t utsedda företrädare för de erkända arbetslöshetskassorna —, enär en
sådan sammansättning av delegationen skulle innebära, att arbetslöshetsförsäkringens
representanter skulle komma att innehava majoriteten inom delegationen.
Det synes utskottet av vikt, att denna delegation, som skall ha
att besluta i tolknings- och tillämpningsfrågor rörande arbetslöshetsförsäkringen,
intar den fria och obundna ställning, som alltid bör tillkomma ett
statligt organ, vilket har att utöva tillsyn över enskilda och halvoffentliga
institutioner. På grund härav och i anslutning till de i motionerna I: 321
och II: 475 gjorda yrkandena finner sig utskottet böra föreslå, att riksdagen
med ändring av Kungl. Maj:ts förslag beslutar, att delegationen skall
bestå av fyra ledamöter, nämligen verkets generaldirektör och överdirektör
samt två av Kungl. Maj:t utsedda särskilda ledamöter, representerande de
arbetslöshetsförsäkrade. Härigenom tillförsäkras den statliga myndigheten
utslagsgivande ställning inom delegationen, utan att de arbetslöshetsförsäkrades
intresse att kunna öva stort inflytande vid ärendenas avgörande efter - sättes.»;
dels ock att momentet b) i utskottets hemställan bort hava följande lydelse:
»b)
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 321 och II: 475 besluta, att delegationen i arbetsmarknadsstyrelsen
för handläggning av vissa ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring
skall hava den sammansättning, som utskottet
i det föregående föreslagit;»;
3) av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Mannerskantz, fröken
Andersson, herrar Albertsson, Näsström, Eriksson i Stockholm, Falla, Rubbestad,
Pettersson i Dahl, Persson i Svensköp och Birke, vilka beträffande
medelsförvaltning och revision inom arbetsmarknadsstyrelsen ansett,
dels att det avsnitt å s. 69 och 70, som börjar med »I fråga» och slutar
med »ovan angivits» bort hava följande lydelse:
Statsutskottets utlåtande nr 227.
81
»I fråga om medels förvaltning och revision inom arbetsmarknadsstyrelsen
innebär Kungl. Maj:ts förslag att arbetsmarknadsstyrelsen till skillnad från
vad som gällt för arbetsmarknadskommissionen i fråga om kameral revision
skall underställas riksräkenskapsverket och statens sakrevision. Härjämte
skola liksom i arbetsmarknadskommissionen finnas särkilda överrevisorer,
men deras uppgift skall begränsas till att avse en kontinuerlig, saklig granskning
av styrelsens verksamhet. Föredragande statsrådet har ansett denna
ändring motiverad med hänsyn till att arbetsmarknadsstyrelsen kommer att
bli ett permanent ämbetsverk. Utskottet biträder detta förslag, varav följer
att utskottet avstyrker de likalydande motionerna 1:316 och 11:471, vari
föreslagis att den kamerala revisionen liksom hittills i arbetsmarknadskommissionen
skall åvila överrevisorerna i stället för riksräkenskapsverket.»;
dels att det stycke å s. 76, som börjar med »Vad angår» och slutar med
»av posterna» bort hava följande lydelse:
»Vad angår Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet till Arbetsmarknadsstyrelsen:
Avlöningar för tiden 1 januari—30 juni 1948 borde utskottets
i det föregående framlagda förslag om förändring av en befattning i 26 lönegraden
från ordinarie till extra ordinarie och om ökning med en byrådirektörsbefattning
i lönegraden Eo 28 samt minskning med 2 byråsekreterarbefattningar
i Eo 21, medföra att anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän borde minskas med visst belopp och anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal ökas med något lägre belopp än det varmed
ordinarieposten skulle kunna minskas. Med hänsyn emellertid till att båda
anslagsposterna avses skola uppföras med förslagsvis beräknade belopp av
icke obetydlig storleksordning har utskottet icke funnit erforderligt att föreslå
någon ändring i den av Kungl. Maj:t föreslagna avlöningsstaten.»;
dels ock att momentet c) i utskottets hemställan bort hava följande lydelse:
»c) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna I: 316 och II: 471 besluta, att den kamerala revisionen
av arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet skall ankomma
på riksräkenskapsverket;»;
4) av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Mannerskantz och Gustav
Emil Andersson, Falla, Ilubbestad, Pettersson i Dahl och Birke, vilka
ansett,
dels att utskottets yttrande å s. 73 ff. rörande personalorganisationens
för den offentliga arbetsförmedlingen omfattning m. m. bort hava följande
lydelse:
»Kungl. Maj:ts —--huvudsaklig verksamhet.
I förhållande---överlager sjuksköterskeförmedlingen.
I motionen---för dispensärkuratorer.
Utskottet finner---partiellt arbetsföra.
Utskottet har — — — ordinarie tjänster.
Utom i vad gäller 2 befattningar i lönegraden A 18, som beröras i del föl
liihanq
till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. Nr 227—22S.
6
82
Statsutskottets utlåtande nr 227.
jande, har utskottet icke i övrigt funnit sig böra föreslå någon minskning av
antalet tjänster vid avdelningskontoren med hänsyn till vikten av att arbetsförmedlingen
utanför de större tätorterna skall kunna fylla sina betydelsefulla
uppgifter. Däremot har utskottet funnit det av Kungl. Maj:t för länsarbetsnämndernas
centrala kanslier och för huvudkontoren beräknade antalet
befattningshavare kunna reduceras. De för de centrala kanslierna beräknade
befattningarna för inspektörer för socialhjälpsärenden, tillsammans
20 befattningshavare, vilka uppförts i lönegraden Eo 21, synas sålunda utskottet
icke vara tills vidare erforderliga i mer än två län, där viss restarbetslöshet
förefinnes, nämligen i Göteborgs och Bohus län samt i Västernorrlands
län. I övriga län samt i Stockholms stad synas dylika befattningshavare,
som främst skola hava att taga befattning med arbetslöshetsärenden
inom respektive arbetsmarknadsområde, icke kunna vara erforderliga under
nu rådande förhållanden på arbetsmarknaden, och vid en eventuellt uppkommande
ändrad situation på arbetsmarknaden synas tillfälliga befattningshavare
kunna anställas, intill dess frågan om befattningarnas mera
definitiva inrättande hinner underställas riksdagens prövning. Av ifrågavarande
20 befattningar finner utskottet alltså 18 kunna tills vidare utgå ur
personalorganisationen. Vidare finner utskottet tillräckliga skäl icke vara för
handen att å länsarbetsnämndernas kanslier nu inrätta hela det av Kungl.
Maj:t beräknade antalet befattningar för förste assistenter i lönegraden Eo
18 med uppgift att handlägga frågor rörande det kvinnliga arbetsmarknadsområdet.
Dylika befattningar ha av Kungl. Maj:t beräknats för samtliga län
utom Gotlands, men antalet synes utskottet kunna tills vidare begränsas till
10, varav följer att antalet av Kungl. Maj:t beräknade befattningar av denna
kategori minskas med 13. Vidkommande Kungl. Maj ds beräkning av antalet
befattningar för förste assistenter i lönegraden A 18 med huvudsaklig
uppgift att samordna förmedlingsarbetet vid vederbörligt huvud- respektive
avdelningskontor, innebär denna att dylika befattningshavare skola finnas
vid 15 huvudkontor och 2 avdelningskontor. Utskottet finner sådana befattningshavare
böra beräknas endast för de sju största av de 15 huvudkontoren
och föreslår alltså en minskning av antalet befattningar för förste assistenter
i lönegraden A 18 med 10. Vidare har utskottet funnit det för huvudkontoren
beräknade antalet befattningshavare i övrigt kunna reduceras med 13,
och synes denna minskning i första hand böra avse tjänster, som beräknats
för artist- och musikerförmedlingen samt för tjänstemannaförmedlingen.
Jämväl beträffande huvudkontorens befattningshavare synes vidare någon
förskjutning böra äga rum från ordinarie till extra ordinarie befattningshavare
och en något större förskjutning från extra ordinarie till extra befattningshavare
också göras. För huvudkontorens del har utskottet sålunda räknat
med att 23 befattningshavare av de av Kungl. Maj:t beräknade böra
kunna utgå ur organisationen. För avdelningskontorens del beräknar utskottet,
att antalet heltidsanställda befattningshavare i förhållande till Kungl.
Maj ds förslag skall kunna minskas med — förutom ovannämnda 2 befattningshavare
i lönegraden A 18 — 8 befattningshavare, men att deltidsan
-
Statsutskottets utlåtande nr 227.
83
ställd personal i stället för nämnda 8 skall tagas i anspråk för ifrågavarande
uppgifter. Visst antal befattningshavare vid huvud- och avdelningskontor har
vidare synts kunna hänföras till lägre lönegrader än som skulle bli följden
av bifall till Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.
Med hänsyn till angivna ställningstagande har utskottet funnit sig böra
föreslå, att i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag antalet ordinarie befattningshavare
i 18 lönegraden minskas med 25 och i 15 lönegraden med 10,
d. v. s. att antalet ordinarie befattningshavare minskas med tillsammans 35
från 478 till 443, och att antalet extra ordinarie befattningshavare minskas
med 18 i lönegraden 21, 13 i lönegraden 18 och 27 i lönegraden 15, medan
antalet extra ordinarie befattningshavare i 12 lönegraden ökas med 13, d. v. s.
att antalet extra ordinarie befattningshavare minskas med 45, varav följer
att det kommer att utgöra 685 i stället för av Kungl. Maj:t beräknade 730.
Antalet befattningshavare med aspirantanställning (eller efter avslutad sådan
tjänstgöring i extra ordinarie anställning i 10 lönegraden) samt antalet extra
befattningshavare bör i förhållande till Kungl. Maj ds förslag ökas med 18,
d. v. s. från 225 till 243. Antalet deltidsanställda i arvodesbefattningar förutsätter
utskottet, i enlighet med vad ovan anförts, skola ökas med 8 från
av Kungl. Majd beräknade 99 till 107.
Det bör--— olika anställningsformerna.
Även om utskottet sålunda funnit sig kunna föreslå riksdagen besluta att
beräkna 1 478 befattningshavare för arbetsförmedlingens permanenta organisation
förutsätter utskottet, alt ifrågavarande antal befattningar icke skall
komma att bliva erforderligt i omedelbar anslutning till arbetsförmedlingens
omorganisation. Personalplanen upptager nämligen vissa befattningar, av
vilka behovet icke för närvarande synes vara aktuellt. Utskottet förutsätter
sålunda, att samtliga nytillkommande tjänster komma att tillsättas allenast
i mån av oundgängligt behov, och att nästa års riksdag i samband med prövning
av anslagsbehovet för budgetåret 1948/49 kommer att få en redogörelse
för, i vilken utsträckning befattningarna, som nu uppföras på personalplanema,
behövt tagas i anspråk under budgetåret 1947/48.»;
dels att utskottets yttrande å s. 77, i vad gäller beräkningen av anslaget
till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar, bort ha följande lydelse:
»Kungl. Majd har föreslagit riksdagen att till Den offentliga arbetsförmedlingen:
Avlöningar för senare hälften av budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av 6 250 000 kronor. Till följd av utskottets förslag om minskning
av antalet ordinarie befattningar med 35 kan anslagsposten till Avlöningar
till ordinarie tjänstemän minskas med 148 000 kronor och denna anslagspost
bör alltså uppföras i avlöningsstaten med 1 722 000 kronor i stället för av
Kungl. Majd beräknade 1 870 000 kronor. Anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal bör i anslutning till utskottets ovan framlagda
förslag dels ökas med 114 000 kronor, dels ock minskas med 173 000 kronor
och alltså uppföras med 3 796 000 kronor i stället för enligt Kungl. Majds
förslag med 3 855 000 kronor. Vidare bör i anslutning till dessa nya beräkningar
av förenämnda anslagsposter posten till rörligt tillägg minskas med
84
Statsutskottets utlåtande nr 227.
12 000 kronor och alltså uppföras i avlöningsstaten med 332 250 kronor i
stället för av Kungl. Maj:t beräknade 344 250 kronor.
Vid bifall till vad utskottet sålunda föreslagit kommer avlöningsstaten för
den offentliga arbetsform edlingen att sluta på ett belopp av 6 031 000 kronor
i stället för av Kungl. Maj:t beräknade 6 250 000 kronor.»;
dels ock att momenten g) och i) 8) i utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:
»g) godkänna följande avlöningsstat för den offentliga arbetsförmedlingen,
att tillämpas under tiden den 1 januari—
30 juni 1948:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ...................... kronor 1 722 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 130 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal,
förslagsvis ................ » 3 796 000
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis
........................ » 750
5. Pensionskostnader för av förutvarande
huvudmän pensionerade befattningshavare,
förslagsvis................ » 50 000
6. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 332 250
Summa kronor 6 031 000;
i) under V huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisa
8) till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar ett
förslagsanslag av 6 031 kronor;».
Statsutskottets utlåtande nr 227.
85
Bilaga 1.
Personalorganisationen för arbetsmarknadsstyrelsen enligt Kungl.
Maj:ts förslag med av utskottet föreslagna ändringar.
P
erm
a n e n t o
r g a n i s a
tion
Krisorganisa-
tion1 2 3
Löne-
grad
Gemen-
sam
perso-
nal4
Arbets-
förmed-
lings-
byrån
Yrkes-
vägled-
nings-
byrån
För-
säk-
rings-
byrån
Soci-
ala
byrån
Tek-
niska
byrån
För-
svars-
byrån
Kans-
li-
byrån
Kame-
ral-
byrån
Hela
an-
talet
Bygg-
nads-
tilist.
byrån
Ut-
län-
nings-
byrån
G 12
i
Ord
i n a i
• i e t
j ä n
s t e i
n ä n
1
•
10
i
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
9
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
7
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
6
—
—
—
—
—
1
—
—
—
1
—
—
5
—
—
—
—
—
2
—
—
—
2
—
—
A 30
_
1
_
1
i
_
_
1
i
5
_
_
28
—
1
—
_
_
_
—
1
—
2
_
_
26
i
1
—
—
—
1
—
1
2
6
—
—
24
—
3
—
1
i
—
—
1
—
6
—
22
—
1
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
21
i
2
—
—
i
—
—
1
2
7
—
—
18
—
2
—
—
—
—
—
—
—
2
—
—
17
—
—
—
—
—
—
—
—
1
1
—
—
15
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
14
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
11
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9
i
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
7
14
—
—
—
—
—
—
—
—
214
—
—
5
5
—
—
—
—
—
_
—
—
5
—
—
4
44
—
—
—
—
—
—
—
—
2 44
—
—
Eo 30
68
11
_
I
1
2
eke-
3
) r d i
4
nar
i e p
1 1
ö
e r s
6
n a 1
99
2
1
1
28
—
—
1
2
_
—
—
—
3
1
—
26
—
1
1
—
—
i
i
—
—
4
1
1
24
—
3
1
1
—
i
i
3
1
11
1
2
23
22
—
2
1
—
—
—
—
—
—
3
—
1
21
—
3
4
2
2
2
—
1
1
15
—
—
18
—
1
—
—
—
—
—
1
2
4
—
—
17
—
—
—
—
—
1
—
—
1
2
—
—
15
—
—
—
—
—
1
—
1
1
3
—
—
14
—
—
—
—
—
—
—
1
1
2
—
—
11
—
1
3
—
1
2
—
1
1
9
—
—
9
—
—
—
—
1
—
—
2
5
8
—
—
6
2
—
—
—
—
—
—
—
—
2
—
—
Arvoden
—
1
3
—
—
1
—
—
—
5
—
—
Aman...
3
4
5
3
3
1
2
7
3
31
—
—
Bitr. ...
63
—
—
•—
—
—
—
—
—
63
—
—
S:a
68
136
16
27
19
19
7
9
9
12
10
14
6
5
17
22
16
22
167
266
4
4
6
5
1 Arvode motsvarande lönegrad 30.
2 Härav torde 21 erhålla e. o. tjänster i högre lönegrad.
3 Tablån upptager endast viss ledningspersonal; övriga befattningshavare avses skola vara
extra eller, vad gäller viss hiträdespersonal, extra ordinarie befattningshavare.
4 Häri hänföres även personalen inom överrevisorernas kansli, tillsammans 10 befattningshavare.
86
Statsutskottets utlåtande nr 227.
Bilaga 2.
Personalorganisationen för arbetsförmedlingens normalorganisation
enligt dels Kungl. Maj:ts dels ock utskottets förslag.
Lönegrad
Centr.
kansli
Huvudkontoren
Avd.-kontoren
Summa
Ut-
skottets
förslag
innebär
Kungl.
Maj:t
Ut-
skottet
Kungl.
Maj:t
Ut-
skottet
Kungl.
Maj:t
Ut-
skottet
0 r
dina
r i e
: j ä n
s t e m
ä n
A 30 ..................
3
_
_
_
_
3
3
—
28 ..................
21
—
—
—
—
21
21
—
26 ..................
2
—
—
—
—
2
2
—
24 ..................
2
—
—
—
—
2
2
—
22 ..................
21
i
1
4
4
26
26
—
21 ..................
—
3
3
8
8
11
11
—
18 ..................
—
57
56
31
17
88
73
- 15
15 ..................
—
88
83
85
80
173
163
- 10
12 ..................
—
—
_
51
51
51
Öl
—
7 ..................
29
—
—
—
—
29
29
—
6 ..................
20
—
—
—
—
20
20
—
5 ..................
1
—
—
—
—
1
1
—
4 ..................
51
—
—
—
—
51
51
—
150
149
143
179
160
478
453
- 25
I c k
e-o r d i n a
i e p
e r s o
n a 1
Eo 22 ..................
_
1
1
—
—
i
1
—
21 ..................
26
O
O
3
—
—
29
29
—
18 ..................
47
71
69
4
6
122
122
+ 0
15 ..................
2
153
123
25
28
180
153
- 27
12 ..................
—
169
176
140
146
309
322
+ 13
7 ..................
2
—
—
—
—
2
2
—
6 ..................
2
—
—
—
—
2
2
—
5 ..................
2
■ -
—
3
3
5
5
—
4 ..................
19
—
—
3
3
22
22
—
2 ..................
56
—
—
2
2
58
58
—
156
397
372
177
188
730
716
- 14
Ex. 12, 10, 8 eller Eo 10
_
82
100
71
71
153
171
+ 18
5 ..................
1
—
—
—
—
1
1
—
2 ..................
48
—
—
23
23
71
71
—
49
82
100
94
94
225
243
+ 18
Deltidsanställd personal ..
—
1
1
98
106
99
107
+ 8
Summa
355
629
616
54S
548
1588
1519
- 13
Innebörd =
—
—
- 13
—
± o
—
- 13
- 13
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:441 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande av den offentliga arbetsfö s. 1 i texten