Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts framställningar med förslag till statens löneplansförordning m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1947-06-19 · 38 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:233, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts framställningar med förslag till statens löneplansförordning m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

1

Nr 233.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts framställningar med förslag

till statens löneplansförordning m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 281 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 9 maj 1947, föreslagit

riksdagen att

dels godkänna vid propositionen fogat förslag till statens löneplansförordning,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t

a) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet förordats

utfärda avlöningsreglementen för tjänstemän (beställningshavare) vid

den civila och den militära statsförvaltningen, för lärare m. fl. vid de högre

kommunala skolorna, de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa

m. fl. och folkskoleväsendet samt för nomadlärare,

b) att under de förutsättningar och i den omfattning, som i statsrådsprotokollet

förordats, vidtaga ändringar i sålunda utfärdade reglementen samt

utfärda övergångsbestämmelser,

c) att, därest värnpliktiga med stöd av 28 § värnpliktslagen skulle inkallas

till militärtjänstgöring, innan nytt krigsavlöningsreglemente utfärdats, besluta

om de ändringar i gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallas av

den nya löneregleringen för befattningshavare i statens tjänst,

d) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet förordats

meddela avlöningsbestämmelser för flaggkorpraler ävensom för följande

övriga personalgrupper vid försvaret, nämligen innehavare av för pensionerad

personal avsedda arvodesbefattningar, viss icke ständigt tjänstgörande

fast anställd personal, övertalig personal samt indelt manskap,

e) att dels, beträffande av riksdagen redan godkända grunder för avlönande

av militära beställningshavare enligt de nya avlöningsbestämmelserna, vidtaga

ändring i fråga om numrering av lönegraderna ävensom beträffande löneklassema

inom lönegraderna för sergeant och fänrik samt fanjunkare, dels

ock införa en ny lönegrad för militära beställningshavare, avsedd för vissa

förvaltare,

f) att i fall, där innehavare av å personalförteckning uppförd ordinarie eller

extra ordinarie lärartjänst vid de allmänna läroverken m. fl. statliga läro
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. Nr 233.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 233.

anstalter förordnas att inneha rektorsbefattning eller befattning såsom föreståndare

för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet, föra

den ordinarie eller extra ordinarie lärartjänsten över stat och återbesätta

eller låta återbesätta den på stat befintliga tjänsten.

g) att i förekommande fall jämka av riksdagen redan fastställda årsbelopp

för arvoden och lönetillägg till närmast högre med 12 jämnt delbara hela

krontal samt

h) att i enlighet med vad i det föregående förordats meddela föreskrift

i fråga om anlitande av anslagsmedel till rörligt tillägg,

dels till Barntillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst för budgetåret

1947/48 såsom förslagsanslag anvisa under II huvudtiteln 50 000 kronor,

under III huvudtiteln 3 000 kronor, under IV huvudtiteln 375 000 kronor, under

V huvudtiteln 100 000 kronor, under V a huvudtiteln 75 000 kronor, under

VI huvudtiteln 9 400 kronor, under VII huvudtiteln 120 000 kronor, under

VIII huvudtiteln 130 000 kronor, under IX huvudtiteln 40 000 kronor, under

X huvudtiteln 61 000 kronor, under XI huvudtiteln 800 kronor och under XIV

huvudtiteln 2 400 kronor,

dels ock till Barntillägg åt vissa lärare vid högre kommunala skolor för

budgetåret 1947/48 under VIII huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 20 000

kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen nr 300, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 23 maj 1947, föreslagit

riksdagen besluta 1) att månadslön, som angives i statens löneplansförordning,

skall under budgetåret 1947/48 höjas med ett belopp, som motsvarar

12 procent av månadslönen eller, om denna överstiger 1 200 kronor,

av detta belopp, 2) att månadslön, som efter sådan höjning slutar på öretal,

skall jämkas till närmaste krontal eller, om den slutar på 50 öre, till närmast

högre krontal, 3) att jämte månadslön övriga till samma löneklass hörande

belopp skola höjas i sådan omfattning, att de höjda beloppen förhålla sig till

den höjda månadslönen på samma sätt som de oförändrade beloppen till den

oförändrade månadslönen, samt 4) att belopp, vilket efter under 3) avsedd

höjning icke slutar å helt femtal ören, skall jämkas till närmaste femtal.

Utskottet upptager här dessa båda propositioner till behandling i ett sammanhang.

Inledning.

I enlighet med Kungl. Maj:ts i propositionen nr 333 framlagda förslag godkände

1946 års riksdag under höstsessionen grunder för en allmän lönereglering

för befattningshavare i statens tjänst m. fl. De sålunda godkända grunderna,

vilka i huvudsak överensstämde med vad 1945 års lönekommitté föreslagit

i sitt den 29 juni 1946 avgivna betänkande med förslag till statliga

löneplaner m. m., avsågo nya lönebelopp för det stora flertalet statliga tjänste
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

3

män samt lärare vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet. Undantagna

voro emellertid lönebeloppen för provinsialläkare och distriktsveterinärer

samt för det militära manskapet. Utöver nya lönebelopp avsåg 1946 års

riksdags berörda beslut vissa frågor, som ingingo som väsentliga led i själva

löneavvägningen, samt vissa andra därmed sammanhängande förhållanden.

Det förutsattes härvid, att lönekonnnittén skulle senare framlägga förslag i

de frågor, som ej medtagits i det första betänkandet, samt angående de nya

författningsbestämmelsernas utformning.

1945 års lönekommitté härden 11 mars 1947 avgivit sitt andra betänkande,

avseende förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. I betänkandet

framläggas förslag till följande författningar, nämligen dels statens

löneplansförordning, dels statens allmänna avlöningsreglemente, dels de högre

kommunala skolornas avlöningsreglemente av år 1947, dels folkskolans avlöningsreglemente

av år 1947, dels ock avlöningsreglementet för nomadlärare

av år 1947.

Såsom påpekades i lönekommitténs första betänkande har kommittén ställning

både såsom utredningsorgan och såsom förhandlingsdelegation. Dess

uppgift i sistnämnda hänseende är att söka vid förhandlingar med tjänstemännens

huvudorganisationer komma fram till ett förslag, som kan anses

godtagbart ur statens synpunkt och till vilket organisationerna kunna ansluta

sig. Liksom det förslag, som framlades i det första betänkandet, utgör

det förslag, som nu föreligger, resultatet av förda förhandlingar. Det har såsom

förhandlingsprodukt godtagits såväl av lönekommitténs ledamöter som

av organisationerna. Förslaget angående lönereglering för distriktsveterinärerna

har godtagits av svenska distriktsveterinärföreningen, som icke är ansluten

till någon av huvudorganisationerna.

Förutom det nu omförmälda betänkandet har 1945 års lönekommitté avlämnat

dels den 14 april 1947 förslag till avlöningsreglemente av år 1947

för de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl., dels ock den

15 april 1947 förslag till avlöningsreglementet för militära beställningshavare.

Lönekommitténs ovannämnda betänkande och särskilda förslag ha varit föremål

för remissbehandling.

Även förslaget till avlöningsreglemente för militära beställningshavare utgör

resultatet av förda förhandlingar. I vad avser avlöningsbestämmelserna

för militärt manskap ha dock förhandlingarna varit begränsade att avse frågan

vilka avlöningsbestämmelser som borde meddelas, därest 1946 års manskapslöneutrednings

i det följande berörda förslag rörande anställningsform

och löneställning för manskapet genomföres.

Utöver 1945 års lönekommittés i det föregående omförmälda betänkande

och förslag föreligga till behandling i detta sammanhang vissa av andra utredningsorgan

framlagda förslag.

Sålunda har 1944 års deltidstjänstutredning den 23 oktober 1946 avlämnat

betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst in. in. Vidare har 1946 års mnnskapslöneutredning

den 20 december 1946 avgivit betänkande med förslag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 233.

angående lönereglering för fast anställt manskap vid försvaret m. m. över

dessa betänkanden ha remissutlåtanden inhämtats.

Sedermera liar Kungl. Maj:t den 7 mars 1947 uppdragit åt 1945 års lönekommitté

att uppgöra förslag till de bestämmelser rörande avlöning av fast

anställt manskap, som bleve erforderliga, därest manskapslöneutredningens

förslag beträffande anställningsform och löneställning för dylikt manskap

skulle genomföras. Resultatet av sitt arbete härutinnan har lönekommittén

redovisat i sin skrivelse med förslag till avlöningsreglemente för militära beställningshavare.

Ytterligare ha två särskilda sakkunniga, vilka inom finansdepartementet

biträtt med utredning rörande avlöningsförmåner till timlärare vid det civila

undervisningsväsendet och inom försvaret, avlämnat en den 21 april 1947 dagtecknad

skrivelse.

I vissa hänseenden förutsättas utredningar komma att äga rum framdeles.

Så är förhållandet med arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar (jämför

härom närmare det följande), lotspersonalens avlöningsförhållanden, frågan

om arbete på s. k. obekväm arbetstid och om kompensation för sådant

arbete ävensom ersättning efter ackord eller beting.

Det förutsättes vidare, att från de nya avlöningsreglementenas tillämpning

skola undantagas vissa lärare i övningsämnen vid statliga och kommunala

skolor; beträffande dessa lärare ha 1941 års lärarlönesakkunniga framlagt

förslag till särskilt avlöningsreglemente, vilket varit föremål för remissbehandling.

Frågan om deltidsarbete i statens tjänst m. m.

1944 års deltidstjänstutredning, som tillsattes sedan 1943 års riksdag hemställt

om en förutsättningslös utredning angående åtgärder för att skapa

ökade tillfällen till deltidsarbete i allmän tjänst, har såsom i det föregående

framhållits i oktober 1946 framlagt sitt betänkande.

Departementschefen har i anledning av utredningens förslag anfört i huvudsak

följande.

Utredningen rekommenderar åtgärder för ökat användande i allmän tjänst

av deltidsarbete särskilt med avseende å personer, som i sitt hem vårda barn

i viss ålder eller som prövas vara i behov av tjänstgöring i begränsad omfattning

för att kunna bedriva vissa studier. I sitt förslag har utredningen

sökt ernå en förhållandevis skarp avgränsning av dessa kategorier av personer.

Enligt utredningens uppfattning borde man, i varje fall för närvarande,

framgå med en viss försiktighet vid bedömandet av i vad mån möjlighet

till deltidsarbete för längre tid bör beredas befattningshavare, som är

innehavare av heltidstjänst, med bibehållande av denna tjänst. Enligt utredningens

mening borde sådan möjlighet för närvarande endast tillkomma

befattningshavare tillhörande nämnda kategorier.

För egen del kan jag väl förstå de synpunkter, som varit vägledande för

utredningens förslag härutinnan. Det synes också uppenbart, att man måste

mot varandra väga de skäl, som tala för och emot en sådan anordning, att

tjänster, vilka äro inrättade för heltidstjänstgörande personal, för längre tid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

5

uppehållas med deltidsarbete. Emellertid finner jag det icke erforderligt att

liärutinnan uppställa sådana strängt preciserade förutsättningar som utredningen

angivit. Det förefaller vanskligt att överhuvud taget genom bindande

föreskrifter avgränsa de fall, som härvid ifrågakomma. Mot detta talar också

alt, om så skedde, det vore ägnat att ingiva föreställningen att deltidsarbetet

i allmän tjänst under alla förhållanden borde begränsas till att avse personer,

som av sådana skäl, som bär antytts, äro i särskilt stort behov därav. Jag

delar helt deltidstjänstutredningens uppfattning om att det icke minst under

förhandenvarande förhållanden på arbetsmarknaden är särskilt angeläget att

söka få så många som möjligt av de personer, vilka av olika anledningar nu

icke ägna sig åt förvärvsarbete, att ställa sin arbetskraft till arbetsmarknadens

förfogande. I detta syfte böra arbetstillfällena i den utsträckning, som

är möjlig, utbjudas även till sådana arbetssökande, som endast kunna eller

vilja taga deltidsanställning.

Enligt min mening är det av skäl, för vilka jag bär redogjort, mindre

lämpligt att söka reglera förekomsten av deltidsarbete i allmän tjänst genom

detaljerade bestämmelser i avlöningsförfattningarna. Jag förordar, att i stället

Kungl. Maj:t i administrativ väg utfärdar de bestämmelser och anvisningar,

som kunna anses erforderliga för ökad användning av deltidsarbete i

statstjänst. Här anser jag mig endast böra framlägga vissa huvudgrunder,

vilka äro av den natur, att de böra redovisas i detta sammanhang.

Deltidsanställning i den meningen, att anställningen avser tjänstgöring av

mindre omfattning än som eljest normalt gäller inom vederbörande verk, bör

liksom hittills förbehållas icke-ordinarie personal, under det att nedsättning

av den normala tjänstgöringstiden bör kunna beviljas både ordinarie och

icke-ordinarie personal i erforderlig omfattning, i den mån icke allvarliga

olägenheter för verket skulle uppkomma härav. Då fråga är om tillämpning

av de reguljära anställningsformerna, vid vilka lön utgår enligt löneplan,

synes det önskvärt att undvika alltför många variationer i fråga om relationen

mellan reducerad och full tjänstgöring. I sådana fäll bör deltidsanställning

i regel avse halv tjänstgöring, och även i fråga om nedsättning

av den normala tjänstgöringsskyldigheten bör detta i allmänhet eftersträvas.

Inom vissa verk eller för vissa befattningshavargrupper kunna arbetsuppgifternas

speciella karaktär lägga hinder i vägen för att tillämpa deltidsarbete,

i varje fall i nämnvärd omfattning. Vad härvid angår det statliga

och det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet är jag icke för

närvarande beredd att förorda några genomgripande förändringar i nu gällande

ordning. Vid de statliga och högre kommunala skolorna böra emellertid

de redan förefintliga möjligheterna att erhålla deltidsarbete i form av

nedsättning av tjänstgöringstiden kunna tillvaratagas i betydligt större utsträckning

än hittills i allmänhet varit fallet.

Ett särskilt spörsmål, som bland annat har avseende å de av riksdagen

godkända personalförteckningarna, är huruvida exempelvis en å visst verks

personalförteckning upptagen extra ordinarie tjänst skall kunna få ersättas

med två halvtidstjänster. Utredningen har ansett, att ett beslut av Kungl.

Maj:t eller Kungl. Maj:t och riksdagen, varigenom visst antal extra ordinarie

tjänster fastställts, bör få tilläggas den innebörden, att genom beslutet fixeras

det högsta antalet »heltider», som de anställda tjänstemännens sammanlagda

tjänstgöring får motsvara. Jag förutsätter, att bestämmelserna i fråga skola

tilläggas den angivna innebörden.

Beträffande vissa avlöningsbestämmelser, som ha avseende å deltidsarbetande

personal, får jag i övrigt hänvisa till vad i det följande anföres i sammanhang

med behandlingen av den allmänna löneregleringen. Frågan om

pensionsbestämmelser upptages likaledes till övervägande i annat sammanhang.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 233.

I allmänhet synes mig för tillämpning av reglerad befordringsgång böra

iakttagas, att deltidsarbete å ena sidan behandlas på samma sätt som heltidsarbete,

så framt fråga är om arbete å minst halvtid, men å andra sidan i

motsatt fall icke får räknas för uppflyttning enligt befordringsschemat.

Lönereglering för fast anställt manskap inom försvaret m. m.

I detta sammanhang anmäles frågan om löneställning och anställningsform

för manskapet ävensom om den inverkan eventuella förändringar härutinnan

böra erhålla på löneställningen för underofficerare m. fl. Frågan om

nya avlöningsbestämmelser för manskapet behandlas i det följande i samband

med frågan om allmän lönereglering.

Departementschefen har framhållit vissa allmänna synpunkter på frågan

om löneregleringen för fast anställt manskap och därvid anfört i huvudsak

följande.

Den allmänna löneregleringen för statens befattningshavare har ansetts

böra omfatta även försvarets fast anställda manskap. För manskapets del

har löneregleringen emellertid icke ansetts kunna inskränkas enbart till en

uppräkning av lönerna på motsvarande sätt som för befattningshavare i

övrigt. En större förbättring av det fast anställda manskapets hittillsvarande

löneställning har nämligen synts ofrånkomlig för att säkerställa en tillfredsställande

rekrytering. I sådant syfte har även övervägts att för det nuvarande

kontraktsanställda manskapet frångå det s. k. biandlönesystemet —

som innebär kontant lön jämte fri förplägnad, beklädnad, inkvartering m. m.

— och övergå till kontantlönesystem. 1946 års manskapslöneutredning har

emellertid ansett nuvarande lönesystem böra bibehållas under den första

kontraktsperioden om i regel fyra år — anställningstiden över stat icke inräknad.

Den, som efter denna tid kvarstannar i tjänst och innehar eller sedermera

erhåller beställning såsom furir, har föreslagits skola erhålla extra

ordinarie anställning med avlöning enligt kontantlönesystem.

För egen del anser jag det motiverat, även av andra skäl än rekryteringssynpunkter,

att det nuvarande biandlönesystemet för det fast anställda manskapet

vid försvaret i största möjliga utsträckning övergives och ersättes

med det lönesystem, som tillämpas för tjänstemän i allmänhet. Jag anser

mig sålunda böra biträda manskapslöneutredningens förslag, att det äldre

kontraktsanställda manskapet beredes anställning såsom extra ordinarie

tjänstemän och avlöning enligt kontantlönesystem. Beträffande gränsdragningen

mellan de båda lönesystemen anser jag mig — utan att ingå på frågan

om förkortning av den första anställningstiden — böra biträda vad i

vissa remissyttranden föreslagits därom, att övergång till kontantlönesystem

bör ske i och med tillträdande av furirsbeställning. Jag anser mig därvid böra

erinra om att i enlighet med allmänt gällande bestämmelser extra ordinarie

anställning må tillträdas först vid viss uppnådd levnadsålder och att befordran

till furirsbeställning sålunda icke må ske innan denna levnadsålder uppnåtts.

I anslutning till vad manskapslöneutredningen föreslagit beträffande

stamflygförama vid flygvapnet anser jag vidare, att samtliga extra ordinarie

furirer skola vara bundna vid kontraktsanställningen under löpande första

kontraktsperiod. Slutligen biträder jag manskapslöneutredningens förslag, att

extra ordinarie furir skall vara skyldig att iakttaga tre månaders uppsägningstid.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

7

I fråga om beräkning av anställning över stat såsom anställningstid innebär

förslaget, att sådan anställning må tagas i beräkning för löneklassplacering

samt för rätt till avskedspremie och civilanställningsförsäkring (sistnämnda

förmån motsvarar enligt manskapslöneutredningens terminologi den

nuvarande övergångsersättningen).

Tillräckliga skäl ha icke ansetts föreligga att undantaga extra ordinarie

furir från tillämpning av förordningen den 18 juni 1927 om ersättning i anledning

av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring.

Beträffande avlöningen för blandavlönat manskap framgå de föreslagna

lönebeloppen av löneplan nr 5 i förslaget till statens löneplansförordning. Hyres-

och ortstilläggen, vilka i fortsättningen skulle tillkomma gift beställningshavare

utan avseende å hans tidigare anställningstid, ha härvid inarbetats i

lönebeloppven. Löneplan nr 5 upptager sålunda under avdelning A de icke

dyrortsgraderade lönebeloppen för ogifta beställningshavare samt under avdelning

B summan av dessa lönebelopp och de dyrortsgraderade hyres- och

ortstilläggen. De olika manskapsbeställningarnas fördelning å olika lönegrader

samt lönegradernas beteckning och konstruktion framgå av nedanstående sammanställning.

Beställningar

Lönegrad

Beteck-

ning

nr

omfattar

löneklas- serna nr

Menig, vicekorpral, vicekonstapel, musikvicekorpral, musikvicekon-

Mha

Mtia

1

2

1-4

4-7

Korpral, konstapel, musikkorpral, musikkonstapel...............

I fråga om de extra ordinarie furirerna innebär förslaget uppdelning på två

lönegrader, nämligen lönegraden Me 1, omfattande löneklasserna 9, 10, 11

och 12 löneplan nr 1 samt lönegraden Me 2, omfattande löneklasserna 10,

11, 12 och 13. Placering i den högre furirslönegraden skall ske av innehavare

av furirbeställning, som räknar en anställningstid i den lägre graden av tre

år eller en sammanlagd anställningstid i manskapsbeställning av sex år.

överfurirer och högbåtsmän föreslås inplacerade i en lönegrad omfattande

löneklasserna 12, 13, 14 och 15.

Innehavarna av de under avveckling varande flaggkorpralsbeställningarna

vid marinen skola enligt förslaget övergångsvis erhålla lön enligt löneklasserna

13, 14, 15 och 16. Avlöningsbestämmelser för ifrågavarande beställningshavare

förutsättas få meddelas av Kungl. Maj:t.

Vid behandlingen av propositionen nr 333 vid 1946 års riksdag bestämdes

preliminärt löneklasserna för sergeantslönegraden till 13, 14, 16 och 18 samt

för fanjunkarlönegraden till 14, 16, 18 och 20. Därvid förutsattes, att utredningen

angående manskapets löneställning kunde komma alt påverka det

definitiva ställningstagandet härtill. Det nu framlagda förslaget innebär att

lönegraden för sergeant (och fänrik) skall omfatta löneklasserna 14, 15, 16

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 233.

och 18 samt att lönegraden för fanjunkare skall omfatta löneklasserna 15,

16, 18 och 20.

Såsom i viss mån sammanhängande med löneregleringen för det fast anställda

manskapet upptages i detta sammanhang frågan om anställningspenning

och vissa civilanställningsförmåner.

Anställningspenningen föreslås höjd från 50 kronor till 75 kronor.

I fråga om civilanställningsförmåner förordas, att avskedspremie skall utgå

efter oförändrade grunder. Den nu utgående öyergångsersättningen föreslås

benämnd civilanställningsförsäkring. Försäkringens belopp skall för vinnande

av enkelhet vid beräkningen av förmånen fastställas till visst belopp för

varje anställningsår mellan sex och tolv. I anslutning till de belopp, som

framkomma vid beräkningen av förmånen med tillämpning av nu gällande

grunder å de föreslagna lönerna förordas, att försäkringens belopp skall bestämmas

till 2 300 kronor efter en anställningstid av sex år och att beloppet

för varje ytterligare anställningsår till och med det tolfte skall ökas med

500 kronor. Beloppet skall höjas eller sänkas med samma procenttal, som vid

tiden för avgången ur tjänst tillämpas i fråga om grundlönen.

Den allmänna löneregleringen.

Anställningsformerna.

Enligt Kungl. Maj ds förslag skola finnas tre huvudanställningsformer:

aspirantanställning, extra ordinarie anställning och ordinarie anställning. Dessa

anställningsformer förutsättas komma att tillämpas i alla de fall, där icke

särskilda skäl till annat föranleda.

Extra ordinarie tjänsteman skall, om ej annat särskilt avtalats, å ena sidan

regelmässigt åtnjuta tre månaders uppsägningstid och å andra sidan vara

skyldig att själv iakttaga en uppsägningstid av en månad.

Det har framhållits, att aspirantanställning icke alltid måste föregå den

mera fasta anställningen. Aspirantanställningen förutsättes i allmänhet icke

behöva uppgå till mer än 18 månader och i intet fall överstiga tre år. Aspiranttjänst

skall, där ej Kungl. Maj:t annorlunda beslutar, åsättas lönegradsnummer

av vederbörande myndighet, som härvid skall ha att tillämpa det nummer,

som med två enheter understiger lönegradsnumret för den ordinarie

eller extra ordinarie tjänst, som normalt utgör första befordringstjänst från

aspiranttjänsten.

Härjämte har föreslagits ytterligare en allmän anställningsform, benämnd

extra anställning. Denna anställningsform har ansetts böra konstrueras så,

att den kan utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt, när icke någon av de

tre huvudanställningsformerna är lämplig att begagna. Den som innehar extra

anställning skall åtnjuta lön enligt allmän löneplan. Lönegraderna för de

extra tjänstemännen skola uppbyggas på samma sätt som lönegraderna för

ordinarie och extra ordinarie tjänstemän. Åtminstone för närvarande räknas

icke med extra tjänstemän med lön enligt annan löneplan än löneplan nr 1.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233. 9

Deras tjänster böra i enlighet med det eljest tillämpade systemet erhålla lönegradsbeteckningen

Cg.

Vad angår de med tjänstinnehavet förenade sociala förmånerna föreslås,

att dessa för extra ordinarie tjänstemän göras lika med de sociala förmåner,

som tillkomma motsvarande ordinarie tjänstemän. För aspiranter och extra

tjänstemän har föreslagits en betydande omläggning av de regler, som nu

gälla för motsvarande personalgruppers sociala förmåner. Sådan tjänsteman,

som icke innehaft sex månaders anställning i statens tjänst (härmed avses

även arbetaranställning, anställning mot arvode o. d.) skall icke äga rätt

till andra sociala förmåner utöver olycksfallsersättning och dylikt än semester.

Från den tid, då han kan räkna sex månaders anställningstid i statens

tjänst, skall han med vissa jämkningar erhålla rätt till de förmåner, vilka nu

tillkomma extra tjänstemän, intill dess han kan räkna tre års statsanställning.

Därefter skall han erhålla samma förmåner, dock ej pensionsrätt, som

om han vore extra ordinarie tjänsteman.

Den nu i betydande utsträckning anlitade formen med anställning mot

arvode skall enligt förslaget i största möjliga utsträckning avvecklas för heltidsanställd

personal. I anslutning härtill förutsättes, att en genomgång sker

av de nuvarande arvodesavlönade befattningshavargruppema i syfte att från

arvodesavlöning utmönstra befattningshavare, beträffande vilka bestämd anledning

saknas att icke tillämpa en reguljär anställningsform med lön enligt

löneplan.

I fråga om inrättande av extra ordinarie tjänster och bestämmande av

antalet ordinarie tjänster föreslås försvarets fabriksverk skola jämställas

med övriga affärsdrivande verk.

År 1946 infördes inom statsförvaltningen en anordning, enligt vilken förordnandetjänstemans

fullmaktstjänst i vissa fall föres över stat och en motsvarande

på stat befintlig tjänst återbesättes. Nu hemställes om riksdagens

bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall föra rektors lärartjänst över

stat och återbesätta den på stat befintliga tjänsten.

Lönernas rörlighet.

I fråga om lönernas rörlighet överensstämmer Kungl. Maj:ts förslag i sak

med principbeslutet vid 1946 års riksdag, vilket innebär, att lönerna höjas

eller sänkas i viss automatisk anslutning till levnadskostnadernas växlingar.

I författningsförslaget har emellertid det rörliga tillägget utmönstrats såsom

en särskild löneförmån, och i stället har anlitats en konstruktion med förhöjning

av lön (och tjänstledighetsavdrag) respektive vikariatsersättning

och övertidsersättning. För undvikande av en komplicering av lönesystemet,

vilken icke skulle stå i rimlig proportion till frågans ekonomiska betydelse,

skall i de undantagsfall, då rörlig avlöning åtnjutes för mer än en befattning,

lönerörligheten åvägabringas särskilt för varje befattning. Förhöjningen är

avsedd .att i de tabeller, som skola utgivas till hjälp vid avlöningsuträkningen,

sammanarbetas med grundbeloppen, vilket förutsätter att den ej redovisas

särskilt i avlöningsbokföringen. Den sålunda föreslagna anordningen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 233.

syftar till en väsentlig förenkling i redogöramas arbete. Med angivna anordning

kunna emellertid kostnaderna för förhöjningen endast redovisas efter

vissa schematiska grunder, som innebära att de på en viss period belöpande

sammanräknade kostnaderna för lön, vikariatsersättning och övertidsersättning

fördelas mellan posterna till rörligt tillägg och övriga ifrågavarande anslagsposter

i en proportion, som bestämmes av det för perioden gällande procenttalet

för förhöjningen. Det hemställes om bemyndigande för Kungl.

Maj:t att meddela bestämmelser i angivna riktning.

De föreslagna bestämmelserna om automatisk höjning och sänkning av

lönerna i viss anslutning till levnadskostnadernas växlingar förutsättas icke

träda i kraft samtidigt med lönebestämmelsema i övrigt utan den 1 juli

1948. För budgetåret 1947/48 har förslag framlagts i propositionen 1947: 300.

Sagda proposition är föranledd av att olika sammanträffande förhållanden,

företrädesvis beslutade eller aktuella reformer å skatte- och sociallagstiftningens

områden, beräknas medföra vissa ojämnheter i den automatiska indexregleringens

verkningar under nästkommande budgetår. Det har därför

övervägts att vidtaga åtgärder antingen för bortrensande av direkta skatter

och socialpolitiska förmåner ur index eller också för fastställande av löner

och pensioner utan hänsynstagande till indexföränc’ringarna under den övergångsperiod,

som nästa budgetår representerar Det senare alternativet har

ansetts erbjuda den ur allmänna synpunkter bästa lösningen av frågan, varvid

procenttalet 12 skall läggas till grund för höjningen av månadslön m. fl.

förmåner. Skulle under hudgetåret 1947/48 inträffa sådana nu ej förutsedda

prisrörelser som göra en förnyad prövning av frågan om kompensationen för

levnadskostnadsstegringen påkallad, avses att frågan ånyo skall underställas

riksdagen.

Löneförfattningarna.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle i en förordning, benämnd statens löneplansförordning,

intagas löneplanema samt grundlönetabeller över månadslöner,

daglöner, löneavdrag (A-avdrag) och övertidsersättning. Av löneplanerna

skulle den allmänna dyrortsgraderade löneplanen betecknas såsom

löneplan nr 1, den allmänna icke dyrortsgraderade löneplanen såsom löneplan

nr 2, löneplanen för provinsialläkare såsom löneplan nr 3, löneplanen

för distriktsveterinärer såsom löneplan nr 4 samt löneplanen för det biandavlönade

manskapet såsom löneplan nr 5. Därjämte skulle vid förordningen

kunna fogas de tabeller och anvisningar, som Kungl. Maj:t funne lämpligt

utfärda till hjälp vid tillämpningen av bestämmelserna i vederbörande avlöningsreglementen.

Förslag till statens löneplansförordning har underställts riksdagen för godkännande.

Beträffande själva avlöningsreglementena innebär förslaget, att ordalydelsen

av dessa icke skulle underställas riksdagen för godkännande utan att

Kungl. Maj:t skulle av riksdagen bemyndigas att utfärda reglementena i huvudsaklig

överensstämmelse med vid vederbörande riksdagsskrivelser eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

11

vid i skrivelserna åberopade utskottsutlåtanden fogade författningsförslag.

Vidare skulle Kungl. Maj:t bemyndigas att i vissa fall ändra avlöningsbestämmelsema

utan riksdagens medverkan. De fall, som liärvid åsyftas, äro

följande:

a) då skäl föreligga att utsträcka tillämpningen av enligt reglementena

för vissa grupper av tjänstemän gällande bestämmelser till andra, i stort sett

likartade grupper;

b) då riksdagens beslut i organisations- eller anslagsfrågor föranleda tilllägg

till eller ändringar i reglementenas bestämmelser, så framt dessa tillägg

eller ändringar icke avvika från de principer, på vilka avlöningsreglementenas

bestämmelser äro byggda; samt

c) då skäl föreligga att i samband med ändringar och tillägg, som ovan

sagts, vidtaga vissa modifikationer av gällande bestämmelser.

Därjämte skulle Kungl. Maj:t bemyndigas att utfärda övergångsbestämmelser,

såväl i samband med den nya löneregleringens ikraftträdande som

därefter.

Departementschefen har i anslutning härtill anfört bland annat följande.

»Lönekommitténs förslag till statens allmänna avlöningsreglemente och

särskilda avlöningsreglementen har i flera yttranden mötts av en kritisk inställning.

Man har därvid, i vissa fall under erkännande av det teoretiskt

riktiga i lönekommitténs uppläggning, gjort invändningar mot avlöningsreglementena

i skilda hänseenden, företrädesvis ur synpunkten av deras praktiska

användbarhet. De vid remissbehandlingen uttryckta önskemålen om

större överskådlighet och lätthanterlighet äro otvivelaktigt beaktansvärda.

Lönekommittén, som nödgats starkt forcera arbetet med reglementenas utformning,

har icke hunnit redaktionellt genomarbeta materialet så mycket

som varit önskvärt. Invändningarna mot sakinnehållet äro däremot av begränsad

räckvidd, och reglementsförslagen äro överhuvud taget godtagbara

som underlag för sakbehandlingen vid riksdagen. Jag har därför ansett mig

böra lägga fram dem i förefintligt skick. Utgående från att Kungl. Maj:t

skall få den nyss förordade befogenheten att svara för reglementenas utredigering

bär jag emellertid låtit påbörja en formell översyn i syfte att, i möjligaste

mån, tillmötesgå de framförda önskemålen i fråga om reglementenas

utformning. Vid denna överarbetning kan även övervägas att jämka den föreslagna

grupperingen av författningsmaterialet på skilda reglementen.

Såsom bilagor till detta protokoll fogas alltså 1945 års lönekommittés förslag

till statens allmänna avlöningsreglemente (bil. 1), avlöningsreglemente

för militära beställningshavare (bil. 2), avlöningsreglementen för de högre

kommunala skolorna, de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa

m. fl. och folkskolan (bil. 3—5) samt avlöningsreglemente för nomadlärare

(bil. 6). Den överarbetning av kommitténs förslag, som skulle föregå utfärdandet

av reglementena, bör utom nyssnämnda redaktionella översyn avse

sådana jämkningar i författningstexten, som föranledas av 1947 års riksdags

redan fattade eller emotsedda beslut i organisationsfrågor o. d., i den mån

hänsyn härtill icke hunnit tagas i det av lönekommittén utarbetade förslå
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 233.

get. Vid överarbetningen böra vidare införas de sakändringar i kommittéförslagen

som beslutas vid riksdagsbehandlingen. De ändringar jag för egen

del föreslår redovisas i vederbörliga sammanhang. Utöver dessa ändringar

kan ifrågakomma att vidtaga smärre detaljjämkningar av visserligen saklig

natur men av den obetydliga räckvidd att det icke synts påkallat att tynga

riksdagsbehandlingen med närmare redogörelser och ställningstaganden. Härjämte

böra alla möjligheter att genomföra förenklingar i bestämmelserna

tillvaratagas.»

Krigsavlöningsreglementet förutsättes skola omarbetas. Riksdagens bemyndigande

begäres att, därest värnpliktiga skulle inkallas i kraft av 28 § värnpliktslagen

innan nytt krigsavlöningsreglemente utfärdats, besluta om de

ändringar i gällande krigsavlöningsreglemente, som föranledas av den nya

löneregleringen.

I samband med den sammanslagning av allmänna lönenämnden och försvarsväsendets

lönenämnd, som av lönekommittén förordats och som synes

lämplig såsom en följd av den allmänna löneregleringen, föreslås den nyorganiserade

nämnden bliva benämnd statens lönenämnd.

Lönereglering för provinsialläkare och distriktsveterinärer.

I Kungl. Maj ds förslag till lönereglering för provinsialläkare ifrågasättes

icke något frångående av nuvarande anordning, enligt vilken läkarnas inkomster

av tjänsten utgöras dels av en bestämd, av statsmedel utgående avlöning,

dels av arvoden enligt taxa och för uppdrag i allmänhet.

I fråga om själva löneavvägningen har 1945 års lönekommitté ansett sig

kunna konstatera, att provinsialläkarnas inkomster stegrats under perioden

1936—1942. Denna inkomstutveckling syntes dock enligt vad lönekommittén

anfört — om man bortsåge från enstaka fall — icke ha hållit jämna steg

med de avlöningsförhöjningar, som i dyrtidskompenserande syfte kommit

statliga befattningshavare i allmänhet till del, vilket huvudsakligen torde

vara att tillskriva den omständigheten att några höjningar av taxesatserna

icke vidtagits med hänsyn till det försämrade penningvärdet. Om också provinsialläkarnas

inkomstnivå i stort sett måste betraktas såsom gynnsam i

jämförelse med andra tjänstemannagrupper med specialutbildning av motsvarande

slag eller jämförlig längd, har lönekommittén därför ansett sig

icke böra undantaga provinsialläkarna från en avlöningsförbättring av ungefär

samma storlek, som skulle tillkomma andra statstjänstemän. Härvid påpekas,

att enligt vad lönekommittén inhämtat förefintliga planer på ändring

av taxesatserna icke kunna realiseras för närvarande.

Det förslag till ny löneplan för provinsialläkarna, som framlagts av Kungl.

Maj:t, framgår av förslaget till statens löneplansförordning, där löneplanen

givits ordningsnumret 3. Förslaget innebär, att uppdelningen på fyra lönegrupper

bibehålies. I lägsta lönegruppen ha lönebeloppen avvägts så, att

bruttolönerna höjts lika mycket för provinsialläkarna som för sådana andra

tjänstemän med samma bruttolön, vilka nu åtnjuta lön efter ortsgrupp E

och efter löneregleringen komma att åtnjuta lön efter ortsgrupp 3. Beloppen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

13

för de högre lönegrupperna ha i princip avvägts så, att löneökningen icke

kommer att understiga utan i stället att något överstiga löneökningen inom

lägsta lönegrupp.

I fråga om distriktsveterinärerna utvisar en av lönekommittén verkställd

utredning i stort sett samma inkomstutveckling i förhållande till levnadskostnaderna,

som enligt vad ovan sagts gäller för provinsialläkarna.

Kungl. Maj:t har icke föreslagit annan ändring i distriktsveterinärernas nuvarande

löneställning än som betingas av kravet på en uppräkning av den

fasta lönen i motsvarande grad som för andra tjänstemän. Det förslag till

ny löneplan för distriktsveterinärerna, som i enlighet härmed framlagts, framgår

av förslaget till statens löneplansförordning, där löneplanen givits ordningsnumret

4. Förslaget innebär, att antalet lönegrupper skall minskas

från sju till fem. I övrigt har förslaget till ny löneplan samma innebörd som

förslaget till ny löneplan för provinsialläkarna.

Placering samt uppflyftning i löneklass eller löneruin m. m. Vad angår

löneklassuppflyttning, förutsattes vid 1946 års principbeslut om den allmänna

löneregleringen, att den normala tidsperioden för uppflyttning inom lönegrad,

som omfattar flera löneklasser å löneplan nr 1, skulle utgöra tre år.

Detta skulle även gälla inom de militära lönegrader, som äro konstruerade

på sådant sätt, att tjänstemannen vid uppflyttningen överhoppar en löneklass.

Kungl. Maj:t har nu föreslagit, att samma normala uppflyttningsperiod

skall tillämpas å löneplan nr 3 (för provinsialläkare) och löneplan nr 4

(för distriktsveterinärer). Å löneplan nr 5 (för s. k. blandavlönat manskap

vid försvaret) skall däremot uppflyttningsperioden normalt utgöra ett år.

På liknande sätt som hittills skall uppflyttning ske allenast vid ingången av

nytt kalenderkvartal eller, då fråga är om blandavlönat manskap, vid ingången

av ny kalendermånad.

I Kungl. Maj:ts förslag har kravet på viss fullgjord tjänstgöring såsom

förutsättning för löneklassuppflyttning givits en sådan utformning, att på

löneklassuppflyttning kunna verka fördröjande, utöver avstängning eller avhållande

från tjänstgöring m. fl. liknande exceptionella förhållanden, Cavdragsledigheter

av annan anledning än offentligt uppdrag eller militärtjänstgöring.

Beträffande den omfattning, vari bortovaro av dylik anledning

skall ha förekommit för att medföra dröjsmål med uppflyttning, innebär

förslaget, om man bortser från frågan om deltidsarbetes betydelse i sammanhanget,

att antalet dagar för ledigheter av nu nämnda slag kunna för tjänstemän

i allmänhet få uppgå till 120 dagar under en uppflyttningsperiod utan

att föranleda försening med uppflyttning.

I fråga om deltidsarbete ha föreslagits bestämmelser, vilka i princip innebära,

att sådant arbete å ena sidan behandlas på samma sätt som heltidsarbete,

såframt fråga är om arbete å minst halvtid, men å andra sidan i motsatt

fall icke får räknas för löneklassuppflyttning.

Ett av villkoren för rätt till löneklassuppflyttning är för närvarande beträffande

ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, alt pensionsåldern icke

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 233.

uppnåtts. Då avlöningsförhöjningarna numera icke längre inverka på pensionens

storlek, har nämnda villkor icke längre ansetts böra bibehållas.

Enligt det av statsmakterna antagna principförslaget skall tjänsteman i

löneturshänseende i den nya tjänsten få vid sneddning räkna sig till godo

ej endast, såsom hittills, intill en lönetursperiod utan intill tre lönetursperioder,

vilka i det nu föreliggande förslaget betecknats lönerum. Uppflyttning

i lönerum har icke ansetts behöva ske successivt under löpande tjänstinnehav,

utan då behov därav föreligger på grund av att vederbörande erhållit

en ny tjänst, vars lönegrad omfattar flera löneklasser. Lönerumskonstruktionen

har i förslaget kommit till användning endast i fråga om tjänster från

vilka övergång till annan tjänst beräknas ske under sådana förhållanden,

att sneddningsregeln kan bli tillämplig vid inplaceringen.

En av de allmänna synpunkter, som anlagts på frågan om inplacering i

löneklass, är, att det kan leda till otillfredsställande resultat om, på sätt för

närvarande i allmänhet sker, hänsyn endast tages till sådan anställning, som

innehafts omedelbart före tjänstetillträdet. Enligt förslaget skall hänsyn i

princip få tagas till varje tidigare innehavd anställning; häri har likväl den

modifikationen ansetts böra göras, att hänsyn enligt normalreglerna ej skall

tagas till anställning efter vars innehav förflutit en sammanhängande treårsperiod,

varunder vederbörande ej innehaft någon statlig eller jämförlig

anställning.

En annan av de allmänna synpunkter som anlagts på inplaceringsfrågorna

är att principen att inplacering skall ske så, att inkomstminskning undvikes,

hittills alltför strikt tillämpats både såsom minimi- och maximiregel. Det hittillsvarande

i stort sett ensidiga hänsynstagandet till inkomsten i den tidigare

anställningen har i vissa fall lett till resultat, som icke kunna anses tilltalande

vare sig ur skälighets- eller arbetsgivarsynpunkt. Emellertid förutsättes,

att vid det kommande bedömandet efter de olika fallens skiftande

beskaffenhet en viss försiktighet kan vara nödvändig särskilt i början av

det nya lönesystemets tillämpningstid. Någon återgång till det äldre tillgodoräkningssystemet

har icke ansetts böra ifrågakomma.

Vad härefter angår de av lönekommittén föreslagna normalreglerna må

framhållas, att deras innebörd i allt väsentligt varit betingad av vad vid 194&

års principbeslut om den allmänna löneregleringen förutsattes i fråga om

sneddningsregelns tillämpningsområde och närmare innebörd samt i fråga

om inplacering med hänsyn till tidigare avlöning enligt kollektivavtal m. m.

Vad lönekommittén nu föreslagit i fråga om normalreglerna synes i allmänhet

böra genomföras.

Beträffande den närmare innebörden av normalreglerna får utskottet hänvisa

till propositionen, s. 115—119.

De militära lönegrader, som skola omfatta flera löneklasser, skola enligt

förslaget erhålla den konstruktion och beteckning som framgår av följande

sammanställning; därjämte skall den nya lönegrad, som skall motsvara hittillsvarande

lönegraden Oa 6, erhålla beteckningen Ma 12.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

15

Beställning

löne-

plan

nr

Lön

Löne-

grad

enligt

löneklasserna

nr

Menig, vicekorpral ...........

5

Mha

1

1— 4

Korpral.....................

5

Mha

2

4- 7

Furir, e. o...................

1

Me

1

9—12

Furir, e. o...................

1

Me

2

10-13

Överfurir....................

1

Ma

3

12—15

E. o. underofficer, fänrik.....

1

Me

4

\

Sergeant.....................

1

Ma

4

t 14, 15, 16, 18

Fanjunkare..................

1

Ma

5

15, 16, 18, 20

Förvaltare...................

1

Ma

6

18, 20, 22

Löjtnant.....................

1

Ma

7

18, 20, 22, 24

Förvaltare...................

1

Ma

8

22—25

Kapten......................

1

Ma

9

24, 26, 28, 29

Major.......................

1

Ma

10

29, 31, 32

Överstelöjtnant..............

1

Ma

11

32, 33, 34

Såsom av sammanställningen framgår, innebär förslaget bland annat införande

i lönegradsschemat av ytterligare en lönegrad för vissa förvaltare,

omfattande löneklasserna 22—25. Denna lönegrad är avsedd att utgöra en

normal grad för sådana förvaltare, som efter omorganisation av kassaväsendet

vid försvaret inträda såsom chef för kassaförvaltning.

Vad angår inplaceringsföreskrifter utöver normalreglema skall i avlöningsreglementena

allenast intagas en mera allmänt hållen bestämmelse, innefattande

bemyndigande för Kungl. Maj:t att, om och i den mån så med

hänsyn till särskilda omständigheter prövas skäligt, meddela beslut eller

utfärda bestämmelser i ämnet. Endast genom att så sker, torde möjlighet

överhuvud taget finnas att genomföra det föreslagna frångåendet av den

strikta inkomstjämförelseprincipen. Kungl. Maj:t skall jämväl äga att, när

så anses lämpligt, delegera sin beslutanderätt till underordnad myndighet.

Semester och semesterersättning. Enligt det förslag, som Kungl. Maj:t

framlägger, skola liksom nu särskilda semesterbestämmelser meddelas för

de allmänna anställningsformerna. I fråga om dem bli alltså semesterlagens

bestämmelser icke tillämpliga. Emellertid ha icke heller statstjänstemän, vilka

icke kunnat hänföras till någon av de allmänna anställningsformerna,

ansetts böra vara underkastade allmänna semesterlagen. Förslaget i denna

del innebär endast, att genom särskild författningsbestämmelse föreskrives,

att det åligger Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet alt meddela bestämmelser

om semester och semesterersättning för den personal, varom här

är fråga. Det förutsättes härvid, att dessa bestämmelser icke få bli oförmånligare

än de, som skulle följa av allmänna semesterlagen.

Aspirant och extra tjänsteman, som kan räkna tre års statsanställning eller

vad därmed likställes, skall enligt förslaget erhålla rätt till semester under

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 233.

samma antal dagar, som om han vore extra ordinarie tjänsteman. För övriga

aspiranter och extra tjänstemän föreslås semestern skola utgöra 20 dagar.

Rätt till semesterersättning har ansetts böra tillkomma aspiranter och extra

tjänstemän samt extra ordinarie furir i lönegrad Me 1.

För lärare, vilka äga utla en för helt år beräknad avlöning för kortare tid

än ett år, ha ansetts böra meddelas föreskrift om att avlöningen även inkluderar

ersättning för semester.

I fråga om ordinarie tjänstemän föreslås icke andra ändringar beträffande

semesterns längd än att den rätt, som för närvarande tillkommer beställningshavare

i nuvarande lönegraden Oa 3 att åtnjuta semester som med 10

dagar överstiger semestern för motsvarande civila tjänstemän har ansetts

böra borttagas, samt att semesterförmånen för rektor vid högre kommunal

skola skall helt anpassas efter vad som gäller rektor vid allmänt läroverk.

Beträffande förslagets detaljer får utskottet i övrigt hänvisa till propositionen

s. 134—144.

Avlöning vid tjänstledighet och tjänstgöringshinder m. m. Enligt Kungl.

Maj ds förslag skola de vid tjänstledighet förekommande avdragen alltjämt

vara av tre slag, nämligen A-, B- och G-avdrag. Tjänstemännen skola, så

vitt avser avlöningsförhållanden under tjänstledighet, indelas i tre olika grupper,

varvid till en grupp hänföras aspiranter och extra tjänstemän med

mindre än 6 anställningsmånader, till en annan grupp aspiranter och extra

tjänstemän med 6 men ej 36 anställningsmånader samt till en tredje grupp

aspiranter och extra tjänstemän med 36 anställningsmånader eller mera

ävensom ordinarie och extra ordinarie tjänstemän.

Tjänsteman, tillhörande grupp 1, skall vid varje slag av tjänstledighet vidkännas

C-avdrag. Vid tjänstledighet, som är föranledd av olycksfall i tjänsten,

skulle dylik tjänsteman på grund härav komma att tillerkännas sjukpenning

enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.

Vad angår löneavdragets storlek för grupperna 2 och 3 har grupp 2 i princip

jämställts med de nuvarande extra tjänstemännen och grupp 3 med de

ordinarie tjänstemännen. Vissa jämkningar förekomma dock.

Beträffande dessa får utskottet hänvisa till propositionen s. 145—155 och

157—158.

Vikariatsersättning och vikariatslön. Även inom det blivande lönesystemet

har en skillnad ansetts böra upprätthållas mellan olika slag av vikariatsförordnanden

med hänsyn till dessas större eller mindre stabilitet, vilken

liksom hittills förutsättes komma till uttryck dels i förordnandenas varaktighet

och dels i de former, som äro att iakttaga vid deras meddelande. Ifrågavarande

gradering har ansetts böra äga en motsvarighet däri, att ersättning

för ett vikariat kan utgå antingen i form av vikariatsersättning eller såsom

vikariatslön, beroende på till vilken grupp vikariatet är att hänföra.

Vikariatsersättning skall enligt förslaget liksom nu kunna utgå vid för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

17

ordnande å ordinarie eller extra ordinarie tjänst, tillhörande högre lönegrad

än den, vari vikariens egen tjänst är placerad. Med hänsyn till arten av anställning

som extra tjänsteman eller aspirant har det ansetts naturligt, att

särskild ersättning däremot icke medgives den, som möjligen förordnas att

vikariera för innehavaren av en dylik anställning.

Enligt förslaget skall på grund av bestämmelserna i allmänna avlöningsreglementet

vikariatsersättning kunna utgå till tjänsteman tillhörande vilken

som helst av de allmänna anställningsformerna, eller sålunda till ordinarie,

extra ordinarie och extra tjänstemän samt aspiranter.

Förslaget innebär att ett helt nytt beräkningssystem konstrueras. Det har

emellertid ansetts önskvärt att kunna grunda detsamma på några sådana

belopp, som i de nya avlöningsförfattningarna redan fixerats för andra ändamål.

Därvid har befunnits, att de daglöner, som enligt förslaget skola angivas

i statens löneplansförordning, bäst lämpa sig för ändamålet. Vad angår

de föreslagna reglerna för beräkning av vikarialsersättningsbeloppen får utskottet

hänvisa till propositionen (s. 163 och 164).

Även i fråga om vikariatslön innebär förslaget tämligen betydelsefulla

ändringar i förhållande till vad nu gäller. Vikariatslön skall sålunda utgå,

så snart vissa i avlöningsreglementet preciserade förutsättningar äro för handen,

utan att frågan om rätt för vikarie att komma i åtnjutande av nämnda

förmån behöver, såsom nu, underställas Kungl. Maj:ts prövning. Det förutsättes

emellertid, att sådan prövning skall kunna erfordras även framgent,

nämligen med avseende å fall, då vissa av de berörda förutsättningarna icke

äro uppfyllda.

Rätten att uppbära vikariatslön innebär enligt det förslag, som Kungl. Maj:t

framlägger, att vikarien i avlöningshänseende behandlas som om han under

förordnandetiden innehaft tjänst i samma lönegrad som den tjänst förordnandet

avser.

övertidsersättning. Genom 1946 års principbeslut godkändes viss höjning

av övertidsersättningarna. I det nu föreliggande förslaget ha behandlats vissa

återstående frågor rörande gottgörelse för övertidstjänstgöring samt den författningsmässiga

utformningen av bestämmelser i ämnet. Utskottet får i dessa

delar hänvisa till propositionen (s. 170).

Arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar.

Utom i vissa undantagsfall har Kungl. Maj:t ansett sig icke böra framlägga

förslag om höjning i samband med löneregleringen av nu utgående

arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar. Beträffande sådana arvoden

in. in., som åsyfta att jämte avlöningen bereda en löneställning som står i

visst förhållande till andra tjänstemäns löneställning, har i regel, med hänsyn

till de ändrade lönebeloppen, eu sådan höjning eller i varje fall någon större

höjning ansetts icke kunna ske utan att rubba nämnda relation. I fråga om

andra arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar bär det icke varit möjligt

att i samband med löneregleringsarbetet verkställa så ingående under
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 6 samt. Nr 233. -j

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 233.

sökningar, som erfordras såsom underlag för bedömandet om jämkningar

äro motiverade. Enligt förslaget förutsättes emellertid, att en allmän översyn

av dessa tilläggsförmåner snarast kommer till stånd under medverkan

av vederbörande myndigheter och personalorganisationer.

Förslaget har alltså i stort sett begränsats till att avse en systematisering

i författningshänseende av ifrågavarande förmåner och ett klarläggande av

rätten att uppbära förmånerna i vissa särskilda fall. Arvodena ha vidare,

då de utgå med visst årsbelopp, i förekommande fall jämkats på sådant sätt,

att de blivit i helt krontal jämnt delbara med 12.

Utskottet får i dessa delar hänvisa till propositionen (s. 172—190).

Såsom inledningsvis framhållits, ha särskilda sakkunniga tillkallats för

utredning av frågan om avlöningsförmåner till timlärare vid det civila undervisningsväsendet

och inom försvaret. De sakkunniga ha i skrivelse den 21

april 1947 framlagt principförslag beträffande vissa med en lönereglering för

timlärare sammanhängande frågor, vilka lämpligen synts böra anmälas för

riksdagen i samband med den allmänna löneregleringen. De sakkunniga ämna

framdeles inkomma med fullständigt förslag i ämnet.

1 anledning av de sakkunnigas principförslag har departementschefen anfört

följande.

Vad slutligen angår den av särskilda sakkunniga utförda utredningen angående

avlöningsförmåner till timlärare vid civila och militära läroanstalter

torde i detta sammanhang allenast böra beröras vissa för lönesättningen

grundläggande regler. En utgångspunkt bör härvid vara, att -— på sätt de

sakkunniga förordat och myndigheterna tillstyrkt — det nuvarande villkoret

att extra lärares anställning skall avse minst en termin upphäves

och att sålunda heltidstjänstgörande lärare skall kunna anställas såsom

extra lärare även vid kortvariga förordnanden. Härav föranledda ändringar

böra vidtagas i vederbörande av lönekommittén föreslagna reglementsbestämmelser.

Arvode till timlärare bör, där ej särskilda skäl till annat föranleda, i anslutning

till de sakkunnigas förslag motsvara viss kvotdel av lön till jämförlig

extra lärare. I nämnda lön inbegripes av indexläget föranledd förhöjning.

Timlärararvodet bör vidare i viss utsträckning differentieras efter lärarens

kompetens och efter det undervisningsstadium, varom fråga är.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, sedan de sakkunniga

framlagt fullständigt förslag i ämnet, utfärda bestämmelser angående avlöningsförmånerna

för olika slag av timlärare. Härvid böra vissa i remissyttrandena

gjorda uttalanden beaktas. Huruvida på sätt skolöverstyrelsen förordat

möjlighet till viss kompensation för särskilt betungande hemarbete

(skrivningsrättning) bör öppnas, synes icke kunna avgöras utan särskild undersökning,

avseende samtliga av frågan berörda lärargrupper. I samband

med bestämmelsernas utfärdande bör ställning tagas till de sakkunnigas förslag

angående rätt att behålla viss del av arvode under sjukledighet för timlärare

med en medel tjänstgöring av minst 20 timmar i veckan och en anställningstid

av minst 6 månader.

Tjänstebostad. Liksom hittills har regleringen av tjänstebostädernas beskaffenhet,

vård och underhåll icke ansetts böra ske i avlöningsreglementena.

I Kungl. Maj:ts förslag förutsättes emellertid, att i dem skall stadgas,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

19

att i dessa hänseenden skall — vad angår beskaffenheten utöver vad därom

föreskrives i gällande hälsovårdsstadga — gälla vad som må särskilt stadgas

av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande

myndighet. Den närmare regleringen avses skola ske i en eller, i den

mån så anses erforderligt eller lämpligt, flera boställsordningar.

Det förutsättes vidare, att Kungl. Maj:t utfärdar föreskrifter i syfte att

åvägabringa en enhetlig tillämpning av bestämmelserna om hyresbeloppens

fastställande.

Tjänstedräkt. Kungl. Maj:ts förslag innebär i princip ett bibehållande av

det för närvarande rådande s. k. rabattsystemet. Bestämmelserna föreslås

emellertid kompletterade i två hänseenden. Dels har rabatten ansetts böra

väsentligt höjas, nämligen till 75 procent såvitt angår den första anskaffningen

av uniformspersedlar för uniformspliktig tjänsteman. Dels har det

för närvarande inom vissa förvaltningsområden medgivna förfaringssättet,

enligt vilket tjänstemännen äga att själva ombesörja persedlarnas tillverkning

och erhålla sömnadsbidrag högst motsvarande vad statsverket eljest

skulle gälda, ansetts böra fastställas för allmän tillämpning. Å andra sidan

har den inskränkningen i nuvarande grunder ansetts böra vidtagas, att någon

lägsta gräns för storleken av den rabatt, som må medgivas tjänsteman vid

förnyelse av persedlar, icke fastställts.

Beträffande beställningshavare vid försvaret förutsättes, att ekiperingshjälp

och ekiperingsbidrag skola utgå med oförändrade belopp, dock att ekiperingsförmånerna

för det ordinarie manskapet — långtjänstunderbefälet —

ansetts böra vara desamma som för officerare och underofficerare.

Det icke-ordinarie manskapet med biandlön skall även i fortsättningen erhålla

fri beklädnad; det övriga manskapet, som innehar icke-ordinarie anställning,

skall såsom lån erhålla erforderliga uniformspersedlar från kronans

förråd och härför erlägga ersättning med belopp motsvarande hälften

av statens kostnader för persedlarna i fråga.

Utbetalningsbestämmelser. I fråga om utbetalning av avlöning förutsäftes

i förslaget, att en viss valfrihet beredes myndigheterna, dock inom gränser,

som fixeras i avlöningsreglementet. Sålunda har föreslagits, att avlöning

i regel skall utbetalas tidigast den 25 :e dagen och senast den sista helgfria

dagen i månaden. Härigenom erhålles ett icke oväsentligt utrymme för betalningarnas

utspridande, som jämväl beräknas kunna bidraga till en önskvärd

utjämning av arbetsbelastningen såväl för de statliga redogörarna som

också i viss mån inom andra områden, särskilt för postverkets personal.

Vidare ha möjligheter till utbetalning av intjänt avlöning tidigare än vid:

ordinarie avlöningstillfälle alltjämt ansetts bör förefinnas. Såväl av allmänna:

ordningshänsyn som i betraktande av frågans principiella vikt ha emellertid

reglerna härom ansetts böra meddelas inom vederbörande avlöningsreglementes

ram.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 233.

övergångsanordningar. Trots den i lönekommitténs första betänkande föreslagna

grundregeln angående löneklassplacering vid övergång till det nya

systemet kan det med hänsyn till omläggningen av dyrortsgrup peringen eller,

beträffande distriktsveterinärer av lönegrupperingen vara möjligt, att löneminskning

skulle inträda vid övergången. Med hänsyn härtill har föreslagits,

att föreskrifter meddelas, enligt vilka tjänstemännen erhålla garanti mot

kontant löneminskning vid övergången. Hänsyn skulle härvid tagas till det

lönebelopp, som vid tillämpning av nuvarande avlöningsbestämmelser —

och bestämmelser om pensionsavdrag -—- skulle utgått den 1 juli 1947.

Härutöver innehåller Kungl. Maj:ts förslag, att omräkning av befattningshavarnas

lönetur skall företagas vid övergången till det nya systemet. Huvudprincipen

har härvid ansetts vara, att omräkningen skall avse att utvisa,

vilken placering i löneklass och lönerum, som skulle tillkommit viss

tjänsteman, om det nya systemet tillämpats på honom under hela hans tjänstetid.

Det har understrukits, att lönetursomräkningen är subsidiär så till

vida, att dess syfte endast är att konstatera om bättre löneställning bör tillerkännas

viss tjänsteman än den som följer av den i första betänkandet

förordade grundregeln angående löneklassplacering och av den föreslagna

garantien mot inkomstminskning.

De barntillägg, som övergångsvis utgå till vissa tjänstemän, skola enligt

förslaget bibehållas vid löneregleringen. Dessa tillägg avvecklas successivt

för att för det stora flertalet statstjänstemän helt försvinna från och med

den 1 april 1955.

Ordinarie tjänsteman, som i vederbörlig ordning anmält sig icke vilja underkasta

sig nytt avlöningsreglemente, har icke ansetts böra äga bibehålla

provisoriskt lönetillägg, vilket i viss mån haft karaktär av förskott å den blivande

löneregleringen. Kristillägg skulle däremot — jämte rörligt tillägg —

tillkomma sådan tjänsteman.

Vissa särskilda frågor.

Rätt för justitieråd och regeringsråd att med befattningen förena vissa

uppdrag. I samband med tillkomsten av den nya löneregleringen har viss

jämkning ansetts böra företagas i det för närvarande gällande förbudet för

justitieråd och regeringsråd att åtaga sig skiljemannauppdrag av innebörd

att nämnda befattningshavare medgivas rätt att — i likhet med vad som

gäller i fråga om häradshövding — med sin tjänst förena skiljemannauppdrag

såsom ordförande eller som ensam skiljedomare. Nämnda förmån

skulle förknippas med det villkoret, att sådana uppdrag skola anmälas i enlighet

med av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

Avlöningsförhållandena för armé- och flygtekniker. Enligt Kungl. Maj:ts

förslag skall tekniker vid armén och flygvapnet inplaceras i den blivande

lönegraden Ca 12, vilket innebär samma löneställning, som tillkommer över
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

21

furir. Mekanikertillägg har därvid ansetts böra tills vidare utgå till flygtekniker.

Frågan om särskilda med tjänsten förenade förmåner för teknikerpersonalen

förutsättes emellertid upptagas till prövning vid den utredning

angående sådana förmåner, som i annat sammanhang förordats.

Avlöningsförhållandena för innehavare av för pensionerad personal vid

försvaret avsedda arvodesbefaitningar. Den löneförbättring, som från och

med den 1 juli 1947 tillkommer ordinarie beställningshavare, anses böra

tillkomma även innehavare av här avsedda arvodesbefattningar. Arvodena ha

ansetts böra sammanfalla med lönerna i de nya löneklasser i lönegraderna

för aktiv personal, som utgöra motsvarighet till de löneklasser, efter vilka

arvodena nu utgå. Med undantag i fråga om ekiperingsförmåner och begravningshjälp

ha ifrågavarande arvodestagare beträffande förmåner utöver arvodet

ansetts kunna helt likställas med beställningshavare på aktiv stat.

Då annan än pensionsavgången officer eller underofficer förordnas att innehava

här avsedd arvodesbefattning, ha avlöningsförmånerna jämväl i fortsättningen

ansetts böra bestämmas i särskild ordning.

Avlöningsförhållandena för viss, icke ständigt tjänstgörande fast anställd

personal vid försvaret. Löneregleringen för den aktiva personalen har icke

ansetts böra medföra någon reell ändring i avlöningsförhållandena för den

till övergångsstat frivilligt överförda personalen. För tid, varunder tjänstgöring

icke fullgöres, har avlöningen även till beställningshavare, som tvångsvis

överförts till övergångsstat, förutsatts utgå enligt det vid tiden för överföringen

för vederbörande gällande avlöningsreglementet. Under tjänstgöring

skola sistnämnda beställningshavare i anslutning till meddelade föreskrifter

i samband med 1939 års lönereglering för personal på aktiv stat åtnjuta

lön enligt den löneklass i de nya avlöningsbestämmelserna för militära

beställningshavare, som motsvarar den löneklass, enligt vilken vederbörande

äger uppbära lön på övergångsstat.

Motsvarande föreskrifter förutsättas gälla för beställningshavare på avgångsstat

och disponibilitetsstat, dock har i annat sammanhang föreslagits

höjning av disponibilitetsarvodet för beställningshavare, som överföres på

disponibilitetsstat efter den 30 juni 1947. För personal i reserven samt i vägoch

vattenbyggnadskåren skola tillämpas för motsvarande personal på aktiv

stat gällande föreskrifter.

Avlöningsförhållandena för försvarets övertaliga personal. Beställningsltavare,

som beviljats tillstånd att med bibehållen tur och befordringsrätt såsom

lönlös kvarstå vid försvarsväsendet, förutsättas vid fullgörande av vederbörande

författningsenligt åliggande tjänstgöring erhålla samma avlöningsförmåner

som de, vilka vid motsvarande tjänstgöring tillkomma förtidsavgången

personal i reserven.

Avlöningsförmånerna för indelt manskap. I fråga om förmånerna till

ständigt tjänstgörande indelt manskap har föreslagits, att lön och dagavlö
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 233.

ning fastställas till de belopp, som framgå av en å s. 227 i propositionen intagen

tabell, och att rörligt tillägg med samma procental och enligt samma

grunder, som komma att tillämpas för höjning av lön för statstjänstemännen

i allmänhet, skall utgå å summan av lön och dagavlöning.

Lönegradsplacering av vissa föreståndare vid sinnesslöskolor. Vid framläggandet

av propositionen 1946: 333 anfördes att frågan om lönegradsplacering

av tjänster i nuvarande 19 lönegraden borde lösas från fall till fall.

Beträffande föreståndare vid statsunderstödd sinnesslöskola, tillhörande den

blivande lönegrupp IV (nuvarande avlöningsgrupp III), förordas nu inplacering

i lönegraden Ca 23.

Motioner.

I samband med ifrågavarande proposition har utskottet till behandling

förehaft

dels två vid riksdagens början väckta motioner, den ena inom första kammaren

av herr Maimerskantz m. fl. (I: 34) och den andra inom andra kammaren

av herr Skantze m. fl. (11:61), vari hemställts, att riksdagen måtte

bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna

angivna grunder utfärda föreskrifter i fråga om fria resor för meniga

volontärer samt för detta ändamål anvisa ett förslagsanslag av 39 000 kronor

för budgetåret 1947/48;

dels två i anledning av propositionen nr 281 väckta motioner,

den ena inom första kammaren av herr Nerman m. fl. (I: 339) med hemställan,

att riksdagen beträffande justitieråds och regeringsråds rätt att med

tjänsten förena skiljemannauppdrag vidbliver sin vid förra årets riksdag intagna

ståndpunkt, och

den andra inom andra kammaren av herrar Hdstad och Skantze (II: 498)

med hemställan, att riksdagen under hävdande av att avlöningsreglementena

fortfarande böra fastställas av riksdagen måtte dels antaga i propositionen

framlagda förslag blott intill den 1 juli 1948, dels ock hemställa om

en formell översyn av de till propositionen fogade författningsförslagen att

föreläggas 1948 års riksdag för definitivt antagande;

dels ock två i anledning av propositionen nr 300 inom andra kammaren

väckta motioner,

den ena av herrar Senander och Kempe (II: 513) med hemställan, att riksdagen

måtte avslå nämnda proposition och förklara, att riksdagen vidbliver

sitt år 1946 fattade beslut beträffande rörligt tillägg på statstjänarnas löner,

och

den andra av herr Fagerholm (11:514), vari jämväl hemställts om avslag

på sistnämnda proposition, i anledning varav den i propositionen nr 281

föreslagna löneplansförordningen borde träda i kraft den 1 juli 1947 även

i vad angår bestämmelserna i 4 §.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

23

Beträffande de skäl, vilka anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna I: 34 och 339 samt II: 498, 513 och 514.

över motionerna 1:34 och 11:61 har, efter därom i vederbörlig ordning

framställd begäran, yttrande avgivits av försvarsväsendets lönenämnd. vilket

yttrande såsom bilaga fogats härvid. (Bilaga.)

Departementspromemoria.

I en till utskottet av finansdepartementet överlämnad, den 14 juni 1947

dagtecknad promemoria har upptagits frågan om rätt att med domarämbete

förena uppdrag att vara ordförande i hyresnämnd eller suppleant för ordföranden

i sådan nämnd. Efter en redogörelse för de för häradshövding och

vattenrättsdomare gällande bestämmelserna på området — vari någon saklig

ändring icke är föreslagen i samband med nu ifrågavarande lönereglering

— anföres i promemorian följande.

»I skrivelse den 16 maj 1947 har statens hyresråd — med förmälan att för

närvarande tjugu häradshövdingar och en vattenrättsdomare tjänstgjorde såsom

ordförande i hyresnämnd samt att ungefär hälften av dessa tjänstgjort

i sådan egenskap från hyresregleringens början — framhållit, att det enligt

hyresrådets mening vore mycket lämpligt, om möjlighet bereddes häradshövdingarna

att mottaga uppdrag såsom ordförande i hyresnämnd eller

suppleant för sådan. Dessa uppdrag hade rådet att meddela. Arbetet såsom

ordförande i hyresnämnd stode enligt hyresrådets mening domargärningen

mycket nära. Häradshövdingarna och vattenrättsdomama måste genom sin

erfarenhet såsom domare och genom sin ställning i samhället anses vara

synnerligen väl lämpade för dessa uppdrag, som i hög grad fordrade oväld

och gott omdöme av innehavaren.

Hyresrådets framställning har anmälts för chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss, som efter samråd med chefen för justitiedepartementet

ansett det lämpligt att de nya avlöningsbestämmelserna gåves sådan avfattning,

att med domarämbete kunde förenas uppdrag att vara ordförande i

hyresnämnd eller suppleant för ordförande i sådan nämnd.»

Utskottet.

I rådande läge på arbetsmarknaden finner utskottet i likhet med departementschefen

önskvärt att arbetstillfällena i den utsträckning, som är möjlig,

utbjudas även till sådana arbetssökande, som endast kunna eller vilja

taga deltidsanställning. De anordningar, som departementschefen förordar i

detta syfte, synas utskottet ändamålsenliga. Utskottet kan även ansluta sig

till vad departementschefen anfört i fråga om nedsättning av tjänstgöringstiden

för heltidsanställd personal.

Att ett beslut av Kungl. Maj:t eller Kungl. Maj:t och riksdagen, varigenom

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 233.

visst antal extra ordinarie tjänster fastställts, skall tilläggas den innebörden,

att genom beslutet fixeras det högsta antalet »heltider», som de anställda

tjänstemännens sammanlagda tjänstgöring får motsvara, föranleder icke någon

erinran från utskottets sida.

1 fråga om vissa militära beställningar innebär Kungl. Maj:ts förslag en

betydande förbättring av löneställningen utöver den, som genom löneregleringen

kommer tjänstemän i allmänhet till del. Dessa förslag har inom utskottet

föranlett viss tvekan. Utskottet har emellertid med beaktande särskilt

av rådande rekryteringssvårigheter ansett sig böra tillstyrka den föreslagna

löneförbättringen för sådant fast anställt manskap, som enligt förslaget alltjämt

skall bibehållas vid ett lönesystem med såväl kontant lön som vissa

naturaförmåner. Förslaget, att furirema skola beredas extra ordinarie anställning

och efter vissa grunder fördelas på två olika lönegrader, biträdes

även av utskottet. Vad angår furirernas löneställning har utskottet uppmärksammat,

att de i den högre furirslönegraden erhålla en löneställning,

som är något gynnsammare än den som efter löneregleringens genomförande

kommer stationskarlar och andra befattningshavare i nuvarande lönegrad

A 5 till del. Lämpligheten härav kan ifrågasättas med hänsyn till att berörda

befattningshavargrupper även i fortsättningen torde komma att i viss

utsträckning rekryteras av före detta fast anställt manskap. Det torde emellertid

få förutsättas, att furir, som icke kan väntas erhålla pensionsberättigande

militär beställning, i regel skall avgå ur tjänst, innan han uppnått den

högre furirslönegraden. I den mån så icke blir fallet, lärer vidare civilanställningsförsäkringen

{nuvarande övergångsersättningen) komma att erbjuda

honom visst skydd mot inkomstminskning. Utskottet har därför funnit sig

kunna godtaga förslaget om furirernas fördelning på två lönegrader, omfattande

löneklassema 9, 10, 11 och 12 respektive 10, 11, 12 och 13 löneplan

nr 1.

I propositionen föreslagna löneställningar för dels överfurirer och högbåtsmän,

dels flaggkorpraler, dels ock beställningshavare i sergeants-, fänriks-

och fanjunkargradema framstå såsom konsekvenser av den av utskottet

ovan godtagna löneförbättringen för furirer och föranleda icke någon erinran

från utskottets sida. Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda

övergångsvis gällande avlöningsbestämmelser för flaggkorpralerna, vilka enligt

1942 års försvarsbeslut icke skola bibehållas i försvarsorganisationen.

De föreslagna förändringarna i fråga om anställningspenningens och civilanställningsförsäkringens

belopp tillstyrkas av utskottet. I detta sammanhang

vill utskottet framhålla, att bestämmelserna om avskedspremie och civilanställningsförsäkring

icke böra intagas i det för de militära beställningshavarna

gällande avlöningsreglementet. Lämpligare synes vara, att dessa bestämmelser

sammanföras med gällande föreskrifter om övriga civilanställningsförmåner.

Vidkommande därefter den allmänna löneregleringen vill utskottet först

behandla frågan om riksdagens medverkan vid löneförfattningamas tillkomst.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

25

Kungl. Maj:t har underställt riksdagen ett förslag till statens löneplansförordning.

Däri intagna löneplaner skola enligt förordningen tillämpas i den

utsträckning, som angives i avlöningsreglementen utfärdade av Kungl. Maj:t

med stöd av riksdagens beslut. Men enligt Kungl. Maj-.ts förslag skola dessa

avlöningsreglementen icke till sin ordalydelse underställas riksdagen. I följd

härav föreslås riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att dels utfärda avlöningsreglementen

för vissa uppräknade grupper befattningshavare, dels under

vissa förutsättningar och i viss omfattning vidtaga ändringar i sålunda utfärdade

reglementen och dels utfärda övergångsbestämmelser.

Såvitt avser avlöningsbestämmelser, vilka skola motsvara exempelvis de

nu gällande civila och militära avlöningsreglementena innebär Kungl. Maj:ts

förslag ett avsteg från hittills följd praxis, då ordalydelsen av dessa reglementen

med däri vidtagna ändringar hittills underställts riksdagens prövning.

Såsom skäl för detta avsteg har bland annat anförts, att riksdagens medverkan

i avlöningsfrågor efter genomförandet av 1939 års lönereglering påkallats

på ett sätt, som icke kunnat förutses. Det har ansetts önskvärt, att

riksdagen befrias från formella frågor eller frågor av mindre saklig betydelse.

Ett annat skäl för riksdagen att lämna Kungl. Maj:t ifrågavarande bemyndiganden

har ansetts vara, att de nya reglementena förutsättas skola innehålla

bestämmelser för jämväl den icke-ordinarie personalen. Beträffande

denna personal innebär Kungl. Maj :ts förslag i själva verket en ökad medverkan

från riksdagens sida, eftersom hittills endast löneplanema men icke avlöningsbestämmelsema

i övrigt tillkommit under riksdagens medverkan.

Beträffande de föreslagna bemyndigandenas räckvidd innebär förslaget, att

bestämmelsernas sakliga innebörd i princip skall underställas riksdagen,

medan deras redaktionella utformning skall överlämnas åt Kungl. Maj:t. Det

förutsättes, att vid reglementenas utfärdande sådana smärre detaljjämkningar

av saklig natur även skola kunna vidtagas av Kungl. Maj:t, vilka äro

av den obetydliga räckvidd att det icke synts påkallat att tynga riksdagsbehandlingen

med närmare redogörelser och ställningstaganden. Sakliga

ändringar i reglementena sedan de utfärdats föreslås skola kunna vidtagas

utan riksdagens hörande (a) då skäl föreligga att utsträcka tillämpningen av

för vissa grupper av tjänstemän enligt reglementena gällande bestämmelser

till andra, i stort sett likartade grupper, (b) då riksdagens beslut i organisations-

eller anslagsfrågor föranleda tillägg till eller ändringar i reglementenas

bestämmelser, så framt dessa tillägg eller ändringar icke avvika från

de principer, på vilka avlöningsreglementenas bestämmelser äro byggda,

samt (c) då skäl föreligga att i samband med sådana ändringar och tillägg,

som avses vid (a) och (b), vidtaga vissa modifikationer av gällande bestämmelser.

Bemyndigandet att utfärda övergångsbestämmelser avser dylika bestämmelser

såväl i samband med löneregleringens ikraftträdande som därefter

och någon särskild begriinsning av dess räckvidd har ej ifrågasatts i

propositionen.

Utskottet vill erinra, att lönekommitténs förslag i nu berörda frågor i

främsta rummet innebar, atl Kungl. Maj:t skulle av riksdagen bemyndigas

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 233.

att utfärda avlöningsreglementena i huvudsaklig överensstämmelse med vid

vederbörande riksdagsskrivelse eller vid i skrivelserna åberopade utskottsutlåtanden

fogade författningsförslag. Lönekommitténs vid propositionen fogade

förslag till statens allmänna avlöningsreglemente och särskilda avlöningsreglementen

ha dock i flera remissyttranden mötts av en starkt kritisk

inställning, företrädesvis ur synpunkten av reglementenas praktiska användbarhet.

Inom finansdepartementet har en formell översyn påbörjats i syfte

att i möjligaste mån tillmötesgå de framförda önskemålen i fråga om reglementenas

utformning. Denna överarbetning kan förväntas bliva av förhållandevis

genomgripande natur. Bland annat överväges en jämkning av den

föreslagna grupperingen av författningsmaterialet på skilda reglementen.

Betydelsen av att lönereglementen i tillfredsställande grad uppfylla kraven

på praktisk användbarhet torde icke behöva särskilt understrykas. Enligt utskottets

mening bör riksdagen icke frånhända sig möjligheten att granska

framlagda reglementsförslag ur denna synpunkt. I nuvarande läge är emellertid

en sådan granskning utesluten, då icke ens den blivande allmänna

uppställningen av de avsedda reglementena framgår av de förslag, som fogats

till propositionen. Med hänsyn härtill kan utskottet icke tillstyrka att

Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att utfärda annat än sådana provisoriska

bestämmelser, som erfordras för den allmänna löneregleringens ikraftträdande

och genomförande av de beslut i sakfrågor, till vilka riksdagen nu

har att taga ställning. Utskottet förutsätter härvid att genomarbetade reglementsförslag

skola underställas riksdagen nästa år, varefter definitiva reglementen

kunna utfärdas.

Med denna motivering biträder utskottet alltså i det väsentliga yrkandet i

motionen 11:498. De synpunkter, vilka ligga till grund för Kungl. Maj:ts

förslag om formerna för riksdagens medverkan vid avlöningsbestämmelsernas

tillkomst har utskottet dock funnit beaktansvärda. Utskottets ställningstagande

innebär allenast, att utskottet anser sig sakna anledning att nu medverka

till sådan ändring av hittillsvarande riksdagspraxis, som innebär att

riksdagen frånhänder sig en granskningsmöjlighet. Den slutliga prövningen

av själva principfrågan om riksdagens medverkan bör lämpligen äga rum i

samband med ställningstagandet nästa riksdag till de nya reglementsförslagen.

Bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda övergångsbestämmelser i samband

med löneregleringens ikraftträdande kan av naturliga skäl icke undvaras.

Utskottet är däremot icke berett att lämna ett generellt bemyndigande

att utfärda övergångsbestämmelser i samband med sådana sakliga ändringar

i utfärdade reglementen, vilka framdeles underställas riksdagens prövning.

När utskottet nu övergår till att granska den sakliga innebörden av Kungl.

Maj:ts förslag till nya avlöningsbestämmelser m. in. för statstjänstemän och

vissa befattningshavare vid det kommunala undervisningsväsendet, vill utskottet

erinra, att förslaget i de delar det överensstämmer med vad 1945 års

lönekommitté föreslagit i betänkande med förslag till statens allmänna avlö
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 23:].

27

ningsreglemente m. m. utgör resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén

och tjänstemännens huvudorganisationer. Såsom riksdagen framhöll förra

året vid behandlingen under höstsessionen av Kungl. Maj:ts proposition

1946: 333 angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst

m. fl. har icke lönekommitténs ställning såsom förhandlingsdelegation inneburit,

att kommittén haft befogenhet träffa ett för statsmakterna bindande

avtal. Riksdagen hade emellertid vid prövningen av frågan om då föreliggande

förslag kunde anses godtagbart, ansett sig böra utgå från den uppfattningen,

att en mera väsentlig avvikelse från detsamma skulle innebära en

vittgående åtgärd. Detta uttalande av riksdagen har utskottet funnit äga

giltighet jämväl för de förslag, som lönekommittén framlagt i sitt senare,

i propositionen nr 281 behandlade betänkande.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att den begränsade tiden icke

medgivit en sakbehandling av förslaget i alla dess detaljer. Utskottet har därför

i stort sett måst begränsa sin granskning av propositionen till där behandlade

principfrågor och andra spörsmål av större ekonomisk räckvidd.

Förslaget att för de av löneregleringen berörda tjänstemännen skola finnas

tre huvudanställningsformer, nämligen ordinarie och extra ordinarie

anställning samt aspirantanställning ävensom ytterligare en allmän anställningsform

— extra anställning — biträdes av utskottet, som icke heller funnit

anledning till erinran mot vad som föreslagits beträffande dessa anställningsformers

innebörd, användningsområde m. m. I fråga om den extra

anställningen vill utskottet understryka, att extra tjänsteman regelmässigt

icke bör beredas högre löneställning än ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän

med motsvarande arbetsuppgifter. Särskilt bör beaktas, att den omständigheten,

att extra tjänst i enlighet med vad som hittills gällt icke skall vara

förenad med pensionsrätt. icke får åberopas såsom skäl för att bereda extra

tjänsteman högre kontantlön än som följer av angivna jämförelse med ordinarie

och extra ordinarie tjänstemän.

Bestämmelserna om höjning och sänkning av lön i viss automatisk anslutning

till levnadskostnadernas växlingar har i Kungl. Maj:ts förslag till statens

löneplansförordning utformats i huvudsaklig överensstämmelse med det

principbeslut i frågan, som fattades av 1946 års riksdag. I propositionen nr

300 har Kungl. Maj:t emellertid på där närmare anförda skäl föreslagit, att

förevarande bestämmelser icke skola träda i kraft under budgetåret 1947/

48. Under nämnda budgetår föreslås i stället skola för höjning av månadslön

och vissa andra i 3 § av statens löneplansförordning intagna belopp tillämpas

ett fast, till 12 bestämt procenttal. Denna höjning skall verkställas efter

samma grunder, som enligt 4 § löneplansförordningen skola gälla vid där

avsedd höjning av ifrågavarande belopp. Det av Kungl. Maj:t sålunda föreslagna

avsteget från den överenskommelse mellan lönekommittén och personalorganisationerna,

på vilken riksdagens principbeslut grundade sig, har

under vissa förutsättningar godkänts av statstjänarkartellen och tjänstemännens

centralorganisation, under det att den tredje i överenskommelsen deltagande

huvudorganisationen, stats!jänstemännens riksförbund, uttalat sig

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 233.

för vidblivande av den i principbeslutet ingående automatiska indexregleringen.

Såsom ett alternativ till det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget har

övervägts bortrensande av direkta skatter och socialpolitiska förmåner ur

index, vilka faktorer beräknas medföra vissa ojämnheter i levnadskostnadstalen

och därmed i lönerna under nästkommande budgetår. Alla tre organisationerna

ha emellertid uttalat sig mot att man — med bibehållande av automatisk

rörlighet — redan från och med nästa budgetår skulle övergå till

ändrade grunder för indexberäkningarna.

I motionerna II: 513 och II: 514 har hemställts, att riksdagen måtte avslå

Kungl. Maj:ts proposition, nr 300.

Såsom i nämnda proposition framhållits torde automatisk indexreglering

under nästkommande budgetår föranleda vissa sakligt sett omotiverade

svängningar i löneutvecklingen. Vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag skulle

däremot erhållas en stabilisering av lönerna samtidigt som rådrum vunnes

för en omprövning av indexregleringen i hela dess vidd. Förslaget synes

därför innebära en ur allmänna synpunkter lämplig lösning av förevarande

spörsmål. Med hänsyn till den vikt, som bör tillmätas de mellan lönekommittén

och tjänstemännens huvudorganisationer träffade överenskommelserna,

hade utskottet helst sett att en så betydande avvikelse från principöverenskommelsen,

som Kungl. Maj:ts förslag innebär, hade kunnat vinna allmän

anslutning. Då emellertid den avsedda stabiliseringen av lönenivån lärer innebära

vissa fördelar även för tjänstemännen, vilket kan anses bestyrkt därav,

att de två största personalorganisationerna godkänt förslaget, bör den

omständigheten, att förslaget icke biträtts av samtliga tre huvudorganisationer,

enligt utskottets mening icke få utgöra hinder för förslagets genomförande.

Utskottet vill understryka att frågan om kompensationen för levnadskostnadsstegringen

bör upptagas till förnyad prövning, därest under budgetåret

inträffa sådana nu ej förutsedda prisrörelser, som göra en dylik prövning

påkallad. Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att till statens löneplansförordning

foga en övergångsbestämmelse av samma innehåll som Kungl.

Maj ds hemställan i proposition nr 300.

De av Kungl. Maj:t föreslagna löneplanerna för provinsialläkare och distriktsveterinärer

ha godkänts vid förhandlingar mellan lönekommittén och

vederbörliga personalorganisationer. Då vidare lönebeloppen i dessa löneplaner

uppräknats efter i huvudsak samma principer som beloppen i de av

riksdagen vid 1946 års höstsession fastställda löneplanerna nr 1 och 2, ha

de icke föranlett någon erinran.

Vad särskilt angår den för distriktsveterinärer avsedda löneplanen nr 4

innebär detta, att utskottet tillstyrker minskning av antalet lönegrupper från

sju till fem. Beträffande den omgruppering av distriktsveterinärbefattningarna,

som härigenom blir nödvändig, vill utskottet tillägga, att även om —

såsom i propositionen föreslagits -— inplacering i lönegrupper bör ske under

hänsynstagande i första hand till inkomster av praktik och av uppdrag såsom

veterinär vid sidan av den egentliga tjänsten, jämväl distriktens svårskötthet

bör tillbörligen beaktas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

29

Såsom framhållits i flertalet remissyttranden äro de av lönekommitfén föreslagna

bestämmelserna om placering samt uppflyttning i löneklass synnerligen

invecklade och torde komma att föranleda betydande svårigheter

vid tillämpningen. Den yttersta orsaken härtill torde vara att söka i att lönekommittén

eftersträvat att giva bestämmelserna en sådan saklig innebörd,

att de skola med ett ur skälighetssynpunkt tillfredsställande resultat kunna

tillämpas i sinsemellan helt olikartade fall, utan att härvid ojämnheter uppkomma

i tjänstemännens inbördes löneklassplacering. Det vill förefalla utskottet,

som om lönekommittén gått för långt i denna sin strävan. En betydande

förenkling av bestämmelserna vore enligt utskottets mening önskvärd.

En sådan förenkling lärer emellertid icke kunna genomföras utan väsentliga

ändringar i bestämmelsernas sakliga innebörd, som godkänts i den mellan

lönekommittén och personalorganisationerna träffade överenskommelsen.

Vid sådant förhållande får utskottet inskränka sig till att framhålla, att vid

omarbetningen av lönekommitténs förslag varje möjlighet till förenkling och

förtydligande av bestämmelserna bör tillvaratagas, önskvärt är att härvid

de principer på vilka bestämmelserna grunda sig komma till uttryck i författningstexten.

Det av utskottet sålunda tillstyrkta förslaget om nya grunder för löneklassplacering

är av mycket genomgripande natur. Det är därför anledning erinra

om att ställningstagandet i denna fråga liksom i övriga sakfrågor är avsett

att vara definitivt. Vad utskottet ovan anfört därom, att lönebestämmelsema

för nästa budgetår böra vara av provisorisk natur, avser såsom torde framgå

av det redan anförda bestämmelsernas utformning, men icke deras sakliga

innebörd.

I fråga om förutsättningarna för löneklassuppflyttning innebär Kungl.

Maj:ts förslag att tjänstledighet för sjukdom m. m. med bibehållande av viss

del av lönen icke skall inverka fördröjande på löneklassuppflyttning. Enligt

kommitténs förslag skulle däremot sjukledigheter omfattande mer än

600 dagar under en och samma uppflyttningsperiod till överskjutande del

inverka fördröjande på uppflyttningen i samma utsträckning som exempelvis

tjänstledighet för enskilda angelägenheter med C-avdrag. Med sjukledighet

skall enligt lönekommitténs förslag i här ifrågavarande avseende jämställas

ledighet för uppdrag inom personalsammanslutning och härutinnan

innebär Kungl. Maj:ts förslag icke någon saklig ändring.

Utskottet kan icke finna, att sakliga skäl föreligga för den av Kungl.

Maj:t förordade ändringen av lönekommitténs förslag och tillstyrker således,

att detta förslag godtages i oförändrat skick.

De av Kungl. Maj:t föreslagna vikariatsersättningsbestämmelserna synas

utskottet väl komplicerade. Då utskottet emellertid av skäl som ovan antytts

i nuvarande läge ansett sig förhindrat att framlägga förslag om ändrade

grunder för vikariatsersättningens bestämmande, tillstyrker utskottet Kungl.

Maj:ts förslag.

Vid behandlingen av vissa särskilda frågor föreslår Kungl. Maj:t sådan

jämkning av gällande förbud för justitieråd och regeringsråd att med befatt
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 233.

ningen förena uppdrag såsom skiljemän, att förbudet icke skall avse uppdrag

såsom ordförande i skiljenämnd eller såsom ensam skiljedomare. 1

motionen 1:339 har uttalats, att sådan jämkning icke bör vidtagas.

Utskottet, som vid 1946 års riksdag förklarade sig icke vara berett att

tillstyrka ett då motionsvägen framfört förslag av nu ifrågavarande innebörd,

finner icke anledning frångå detta sitt ställningstagande.

Vad i finansdepartementets ovannämnda promemoria anförts rörande rätt

att med domarämbete förena uppdrag att vara ordförande i hyresnämnd eller

suppleant för ordförande i sådan nämnd har, i vad avser häradshövding och

vattenrättsdomare, ej föranlett erinran.

I de hänseenden, utskottet ej berört här ovan, har Kungl. Maj:ts förslag

ej givit utskottet anledning till uttalande. Förslaget innebär bland annat, att

de önskemål, som framföras i de vid riksdagens början väckta motionerna

I: 34 och II: 61, i huvudsak tillgodosetts, i vad de avse fria resor för volontärema.

Utskottet har icke ansett sig böra förorda i motionerna avsedda

löneförmåner i vidare utsträckning än som följer av Kungl. Maj:ts förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må beträffande propositionen nr 281

I. godkänna i nämnda proposition framlagt förslag till statens

löneplansförordning;

II. med bifall till motionen I: 339 avslå Kungl. Maj:ts förslag

i vad detsamma avser rätt för justitieråd och regeringsråd

att med tjänsten förena visst uppdrag såsom skiljeman;

III. medgiva, att häradshövding och vattenrättsdomare

må med tjänsten förena uppdrag att vara ordförande i hyresnämnd

eller suppleant för ordförande i sådan nämnd;

IV. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

I: 34 och II: 61 ävensom motionen II: 498 bemyndiga Kungl.

Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet

förordat för tiden intill den 1 juli 1948 utfärda provisoriska

avlöningsbestämmelser för tjänstemän (beställningshavare)

vid den civila och den militära statsförvaltningen, för lärare

m. fl. vid de högre kommunala skolorna, de statsunderstödda

skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl. och folkskoleväsendet

samt för nomadlärare;

V. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag bemyndiga Kungl.

Maj:t att vidtaga sådana ändringar i sålunda utfärdade provisoriska

bestämmelser, vilka på grund av det under IV lämnade

bemyndigandet skolat kunna intagas i bestämmelserna

vid deras utfärdande, ävensom meddela övergångsbestämmelser

i anslutning till utfärdande av de provisoriska avlöningsbestämmelsema

och ändringar i eller tillägg till dessa;

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233-

31

VI. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

a) bemyndiga Kungl. Maj:t

1) att, därest värnpliktiga med stöd av 28 § vämpliktsla

gen skulle inkallas till militärtjänstgöring, innan nytt krigsavlöningsreglemente

utfärdats, besluta om de ändringar i

gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallas av den nya

löneregleringen för befattningshavare i statens tjänst;

2) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förordats

i statsrådsprotokollet över finansärenden för den 9

maj 1947 meddela avlöningsbestämmelser för flaggkorpraler

ävensom för följande övriga personalgrupper vid försvaret,

nämligen innehavare av för pensionerad personal avsedda

arvodesbefattningar, viss icke ständigt tjänstgörande

fast anställd personal, övertalig personal samt indelt manskap;
3)

att dels, beträffande av riksdagen redan godkända

grunder för avlönande av militära beställningshavare enligt

de nya avlöningsbestämmelserna, vidtaga ändring i fråga om

numrering av lönegraderna ävensom beträffande löneklassema

inom lönegraderna för sergeant och fänrik samt fanjunkare,

dels ock införa en ny lönegrad för militära beställningshavare,

avsedd för vissa förvaltare;

4) att i fall, där innehavare av å personalförteckning uppförd

ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst vid de allmänna

läroverken m. fl. statliga läroanstalter förordnas att inneha

rektorsbefattning eller befattning såsom föreståndare för

det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet, föra

den ordinarie eller extra ordinarie lärartjänsten över stat och

återbesätta eller låta återbesätta den på stat befintliga tjänsten;
5)

att i förekommande fall jämka av riksdagen redan fastställda

årsbelopp för arvoden och lönetillägg till närmast

högre med 12 jämnt delbara hela krontal; samt

6) att i enlighet med vad som förordats i statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 9 maj 1947 meddela föreskrift

i fråga om anlitande av anslagsmedel till rörligt tilllägg;
b)

till Barntillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst

för budgetåret 1947/48 såsom förslagsanslag anvisa: under

andra huvudtiteln 50 000 kronor, under tredje huvudtiteln

3 000 kronor, under fjärde huvudtiteln 375 000 kronor, under

V huvudtiteln 100 000 kronor, under Va huvudtiteln

75 000 kronor, under sjätte huvudtiteln 9 400 kronor, under

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 233.

sjunde huvudtiteln 120 000 kronor, under åttonde huvudtiteln

130 000 kronor, under nionde huvudtiteln 40 000 kronor, under

tionde huvudtiteln 61 000 kronor under elfte huvudtiteln

800 kronor och under fjortonde huvudtiteln 2 400 kronor,

c) till Barntillägg åt vissa lärare vid högre kommunala

skolor för budgetåret 1947/48 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 20 000 kronor;

B. att riksdagen må beträffande propositionen nr 300

I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på

motionerna II: 513 och 514 besluta,

a) att månadslön, som angives i statens löneplansförordning,

skall under budgetåret 1947/48 höjas med ett belopp,

som motsvarar 12 procent av månadslönen eller, om denna

överstiger 1 200 kronor, av detta belopp;

b) att månadslön, som efter sådan höjning slutar på öretal,

skall jämkas till närmaste krontal eller, om den slutar på

50 öre, till närmast högre krontal;

c) att jämte månadslön övriga till samma löneklass hörande

belopp skola höjas i sådan omfattning, att de höjda

beloppen förhålla sig till den höjda månadslönen på samma

sätt som de oförändrade beloppen till den oförändrade månadslönen;

samt

d) att belopp, vilket efter under c) avsedd höjning icke

slutar å helt femtal ören, skall jämkas till närmaste femtal,

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att till bestämmelsen om löneplansförordningens

ikraftträdande foga en föreskrift i överensstämmelse

med under I. meddelat beslut.

Stockholm den 19 juni 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo,

Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Gustaf Iwar Anderson,

fröken Andersson, herrar Gillström, Albertsson, Näsström och Gustav

Emil Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Malmborg i Skövde,

Falla, Rubbestad, Mårtensson, Lindholm, Pettersson i Dahl, Åkerström,

Holmström, Petterson i Degerfors, Thapper och Persson i Vinberg.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

33

Reservationer:

1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, fröken Andersson

och herr Holmström, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka Kungl. Maj:ts

förslag i vad avser rätt för justitieråd och regeringsråd att med tjänsten förena

visst skiljemannauppdrag och att alltså

dels det stycke på s. 30 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet,

som» och slutar med orden »sitt ställningstagande», hort hava följande

lydelse:

»Utskottet, som vid 1946 års riksdag förklarade sig icke vara berett att

tillstyrka ett då motionsvägen framfört förslag av samma innebörd, har, sedan

frågan därefter varit föremål för ytterligare avväganden, icke velat motsätta

sig Kungl. Maj ds förslag. Härvid vill utskottet erinra att ifrågavarande

tjänstemän förutsättas skola hos Kungl. Maj:t anmäla mottagna uppdrag.»

dels ock momentet A II i utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

»II. med bifall till Kungl. Maj ds förslag och med avslag

på motionen 1:339 medgiva, att justitieråd och regeringsråd

må med tjänsten förena skiljemannauppdrag såsom ordförande

eller såsom ensam skiljedomare.»

2) av herrar Gustaf Karlsson och Thapper, vilka ansett, att utskottet ej

bort tillstyrka att häradshövding eller vattenrättsdomare medgives att med

tjänsten förena uppdrag såsom ordförande i hyresnämnd eller suppleant för

sådan ordförande och att alltså

dels det stycke på s. 30 av utskottets yttrande, som börjar med orden »Vad

i» och slutar med orden »föranlett erinran» bort hava följande lydelse:

»Det i finansdepartementets ovannämnda promemoria ifrågasatta medgivandet

för domare att vara ordförande i hyresnämnd eller suppleant för ordförande

i sådan nämnd anser sig utskottet icke böra tillstyrka.»

dels ock momentet A III i utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

»III. besluta att i fråga om häradshövdings och vattenrättsdomares

rätt att med befattningen förena tjänst eller

uppdrag nuvarande bestämmelser skola äga oförändrad giltighet.

» ''

3) av herrar Gustaf Karlsson, Mårtensson, Åkerström och Petterson i Degerfors,

vilka ansett, att utskottet hort i huvudsak tillstyrka vad Kungl. Maj:ts

förslag innehåller i fråga om riksdagens medverkan vid löneförfattningamas

tillkomst och att därför

dels de tre stycken i utskottets yttrande på s. 25 och 26, vilka börja med

orden »Utskottet vill» och sluta med orden »nya reglementsförslagen», bort

ersättas med text av följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 sand. Nr 233.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 233.

»Den här berörda principfrågan om riksdagens medverkan vid avlöningsbestämmelsernas

tillkomst bör betraktas mot bakgrunden av det allmänna

önskemålet att befria riksdagen från att handlägga ärenden av mindre vikt.

Från denna utgångspunkt kan enligt utskottets mening invändning icke göras

mot den föreslagna huvudregeln, att Kungl. Maj:t skall äga utforma reglementena

sedan riksdagen godkänt deras sakinnehåll. Detsamma gäller redigeringen

av ändringar i utfärdade reglementen sedan ändringen i sakfrågan

prövats av riksdagen. Ej heller synes vad som anförts rörande möjligheten

för Kungl. Maj:t att vid utfärdande av reglementena vidtaga smärre detaljjämkningar

av saklig natur böra föranleda tvekan. Det synes även utskottet

att de fall, då Kungl. Maj :t skall äga utan riksdagens hörande vidtaga sakliga

ändringar i redan utfärdade reglementen, äro i stort sett tillfredsställande avgränsade.

Utskottet anser sig emellertid böra förorda det ytterligare förbehållet,

att den sakliga ändringen endast bör få vidtagas därest den är av

mindre räckvidd ur såväl principiell som ekonomisk synpunkt. Det synes

utskottet, att genom finansdepartementets försorg bör vid början av varje

riksdag till konstitutions- och statsutskotten överlämnas en förteckning över

de författningsrum, vilka blivit ändrade med stöd av bemyndigandet. Sker

så kan bemyndigandet icke innebära, att önskvärd kontrollmöjlighet för

riksdagen eftersättes. Utskottet kan alltså icke biträda yrkandet i motionen

II: 498.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla det angelägna i att avlöningsreglementena

under nu pågående arbete med deras omredigering erhålla en

sådan utformning, att de på tillfredsställande sätt uppfylla kravet på praktisk

användbarhet.»

clels ock att momenten A IV och A V i utskottets hemställan bort hava följande

lydelse:

»IV. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

I: 34 och II: 61 ävensom med avslag på motionen II: 498 bemyndiga

Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad utskottet förordat utfärda avlöningsreglementen för

tjänstemän (beställningshavare) vid den civila och den militära

statsförvaltningen, för lärare m. fl. vid de högre kommunala

skolorna, de statsunderstödda skolorna för bildbara

sinnesslöa m. fl. och folkskoleväsendet samt för nomadlärare;

V. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag bemyndiga Kungl.

Maj:t att under de förutsättningar och i den omfattning, somutskottet

förordat, vidtaga ändringar i sålunda utfärdade reglementen

och utfärda övergångsbestämmelser i anslutning till

såväl löneregleringens genomförande som de ändringar, som

må ske på grund av detta bemyndigande;»

4) av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, fröken Andersson,

herrar Rubbestad och Holmström, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka

motionerna II: 513 och 514 och att alltså

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

35

dels det stycke på s. 28 i utskottets yttrande, vilket börjar med orden

»Såsom i» och slutar med orden »nr 300» bort hava följande lydelse:

»Såsom i---förevarande spörsmål. Med hänsyn till den vikt som

bör tillmätas den med tjänstemännens huvudorganisationer träffade överenskommelsen,

vilken godkänts av statsmakterna, har utskottet icke ansett

sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet förordar alltså, att statens

löneplansförordning även i avseende på höjning eller sänkning av de i grundlönetabellema

angivna beloppen skall träda i kraft den 1 juli 1947.»

dels ock att utskottets hemställan i nedannämnda del bort erhålla följande

lydelse:

»B. att riksdagen må med avslag på Kungl. Maj:ts i proposition

nr 300 framlagda förslag samt med bifall till motionerna

II: 513 och 514 dels besluta, att bestämmelserna

om lönernas automatiska rörlighet skola träda i kraft den

1 juli 1947 dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att utforma bebestämmelsen

om löneplansförordningens ikraftträdande i

överensstämmelse med detta beslut.»

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 233.

Bilaga.

Till riksdagens statsutskott.

Sedan Kung], Maj:t anbefallt försvarsväsendets lönenämnd att till riksdagens

statsutskott avgiva utlåtande över två likalydande motioner, 1:34 och

11:61, om anslag till fria resor för meniga volontärer vid krigsmakten, får

lönenämnden anföra följande.

I motionerna uttalas, att det vore motiverat, att meniga volontärer under

de första 18 månaderna av sin tjänstgöring erhölle rätt till tre fria hemresor

jämte traktamentsersättning enligt samma grunder, som gälla för de värnpliktiga

under deras första tjänstgöring. Motionärerna hemställa därför,

att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med angivna grunder utfärda föreskrifter i fråga om fria resor för

meniga volontärer samt att riksdagen för detta ändamål måtte anvisa ett förslagsanslag

av 39 000 kronor för budgetåret 1947/48.

Med anledning härav vill lönenämnden erinra, att 1946 års manskapslöneutredning

i betänkande (SOU 1946:95) med förslag angående lönereglering

för fast anställt manskap vid försvaret m. m. framlagt förslag om rätt för

beställningshavare, tillhörande 1 löneklassen i den för s. k. blandavlönat

manskap föreslagna löneplanen, att vid semester och tjänstledighet åtnjuta

fri resa från tjänstgöringsorten till den ort inom riket, varest beställningshavaren

omedelbart före anställningen var bosatt eller där hans närmaste

anhörige är bosatt, och åter. Sådan förmån skulle dock få åtnjutas endast en

gång för varje period om fyra månader, av den tid, vederbörande tillhörde

sagda löneklass. Då utredningen förutsatte, att volontär regelmässigt skulle

tillhöra 1 löneklassen under 18 månader, skulle antalet fria resor för varje

volontär komma att uppgå till 4. Lönenämnden, som i utlåtande över manskapslöneutredningens

betänkande förordade sådan jämkning av löneklassplaceringsreglerna,

att vederbörande regelmässigt skulle komma att kvarstå i

1 löneklassen endast under 12 månader, gjorde icke något särskilt uttalande

i fråga om volontärernas rätt till fria resor.

Motionärernas förslag i fråga om fria resor för volontärerna föranleder härutöver

icke annat uttalande från lönenämndens sida än att lönenämnden vill

framhålla, att 1947 års riksdag lärer få tillfälle att pröva manskapslöneutredningens

förslag vid behandlingen av det förslag till militärt avlöningsreglemente,

innefattande jämväl bestämmelser rörande manskapets avlöningsförmåner,

som är avsett att framläggas av 1945 års lönekommitté.

Vad angår frågan om traktamentsersättning till volontärer under fria resor

av ovan nämnt slag, finner lönenämnden för sin del tveksamt, om skäl

föreligga att i ifrågavarande avseende jämställa de värnpliktiga, som endast

äga uppbära penningbidrag med — i allmänhet — 1 krona för dag, och

volontärerna, som åtnjuta månadslön. Beträffande de värnpliktiga har vidare

förelegat ett särskilt skäl att bevilja såväl fria resor som traktamentsersättning

under dessa, i det att de ansetts böra beredas kostnadsfri hemresa

under de övningsuppehåll, som förekomma under deras tjänstgöring och som

vid marinen och flygvapnet årligen uppgå till tre (jfr prop. 1945: 354, s. 18

tf). Erinras må vidare, att i motionerna åberopade föreskrifter angående fria

resor till musikelever (kungl. brev den 24 maj 1946; regleringsbrevet) icke

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 233.

37

innefatta rätt att uppbära traktamentsersättning under resorna. Vid bedömandet

av förevarande spörsmål bör även beaktas, att volontärerna — liksom

för övrigt de värnpliktiga under övningsuppehåll och tjänstledighet

av längre varaktighet än två dygn — äga åtnjuta förplägnadsersättning under

semester och sådan tjänstledighet, varunder de bibehålla någon del av

kontantlönen. Av anförda skäl är lönenämnden icke beredd att biträda motionärernas

hemställan i fråga om traktamentsersättning. Enligt lönenämndens

mening bör för övrigt förevarande spörsmål behandlas i samband med

det förslag till lönereglering för det fast anställda manskapet, som — enligt

vad ovan sagts — lärer komma att framläggas för 1947 års riksdag.

Lönenämnden vill tillägga, att nämnden ansett sig icke ha anledning att ingå

på granskning av motionärernas beräkning av det medelsbehov, som skulle

följa av ett bifall till deras förslag.

Stockholm den 12 mars 1947.

ERIK STRIDSBERG.

Lennart Rydback.

opaginerad Kontrollera mot PDF

478002. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:442 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar med förslag till statens löneplansförordning m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten