Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts framställningar med förslag till statens löneplansförordning m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1947-06-19 · 38 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 37 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1947:233, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts framställningar med förslag till statens löneplansförordning m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 233.
1
Nr 233.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts framställningar med förslag
till statens löneplansförordning m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 281 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 9 maj 1947, föreslagit
riksdagen att
dels godkänna vid propositionen fogat förslag till statens löneplansförordning,
dels bemyndiga Kungl. Maj:t
a) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet förordats
utfärda avlöningsreglementen för tjänstemän (beställningshavare) vid
den civila och den militära statsförvaltningen, för lärare m. fl. vid de högre
kommunala skolorna, de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa
m. fl. och folkskoleväsendet samt för nomadlärare,
b) att under de förutsättningar och i den omfattning, som i statsrådsprotokollet
förordats, vidtaga ändringar i sålunda utfärdade reglementen samt
utfärda övergångsbestämmelser,
c) att, därest värnpliktiga med stöd av 28 § värnpliktslagen skulle inkallas
till militärtjänstgöring, innan nytt krigsavlöningsreglemente utfärdats, besluta
om de ändringar i gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallas av
den nya löneregleringen för befattningshavare i statens tjänst,
d) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet förordats
meddela avlöningsbestämmelser för flaggkorpraler ävensom för följande
övriga personalgrupper vid försvaret, nämligen innehavare av för pensionerad
personal avsedda arvodesbefattningar, viss icke ständigt tjänstgörande
fast anställd personal, övertalig personal samt indelt manskap,
e) att dels, beträffande av riksdagen redan godkända grunder för avlönande
av militära beställningshavare enligt de nya avlöningsbestämmelserna, vidtaga
ändring i fråga om numrering av lönegraderna ävensom beträffande löneklassema
inom lönegraderna för sergeant och fänrik samt fanjunkare, dels
ock införa en ny lönegrad för militära beställningshavare, avsedd för vissa
förvaltare,
f) att i fall, där innehavare av å personalförteckning uppförd ordinarie eller
extra ordinarie lärartjänst vid de allmänna läroverken m. fl. statliga läro
Bihang
till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. Nr 233.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr 233.
anstalter förordnas att inneha rektorsbefattning eller befattning såsom föreståndare
för det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet, föra
den ordinarie eller extra ordinarie lärartjänsten över stat och återbesätta
eller låta återbesätta den på stat befintliga tjänsten.
g) att i förekommande fall jämka av riksdagen redan fastställda årsbelopp
för arvoden och lönetillägg till närmast högre med 12 jämnt delbara hela
krontal samt
h) att i enlighet med vad i det föregående förordats meddela föreskrift
i fråga om anlitande av anslagsmedel till rörligt tillägg,
dels till Barntillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst för budgetåret
1947/48 såsom förslagsanslag anvisa under II huvudtiteln 50 000 kronor,
under III huvudtiteln 3 000 kronor, under IV huvudtiteln 375 000 kronor, under
V huvudtiteln 100 000 kronor, under V a huvudtiteln 75 000 kronor, under
VI huvudtiteln 9 400 kronor, under VII huvudtiteln 120 000 kronor, under
VIII huvudtiteln 130 000 kronor, under IX huvudtiteln 40 000 kronor, under
X huvudtiteln 61 000 kronor, under XI huvudtiteln 800 kronor och under XIV
huvudtiteln 2 400 kronor,
dels ock till Barntillägg åt vissa lärare vid högre kommunala skolor för
budgetåret 1947/48 under VIII huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 20 000
kronor.
Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen nr 300, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 23 maj 1947, föreslagit
riksdagen besluta 1) att månadslön, som angives i statens löneplansförordning,
skall under budgetåret 1947/48 höjas med ett belopp, som motsvarar
12 procent av månadslönen eller, om denna överstiger 1 200 kronor,
av detta belopp, 2) att månadslön, som efter sådan höjning slutar på öretal,
skall jämkas till närmaste krontal eller, om den slutar på 50 öre, till närmast
högre krontal, 3) att jämte månadslön övriga till samma löneklass hörande
belopp skola höjas i sådan omfattning, att de höjda beloppen förhålla sig till
den höjda månadslönen på samma sätt som de oförändrade beloppen till den
oförändrade månadslönen, samt 4) att belopp, vilket efter under 3) avsedd
höjning icke slutar å helt femtal ören, skall jämkas till närmaste femtal.
Utskottet upptager här dessa båda propositioner till behandling i ett sammanhang.
Inledning.
I enlighet med Kungl. Maj:ts i propositionen nr 333 framlagda förslag godkände
1946 års riksdag under höstsessionen grunder för en allmän lönereglering
för befattningshavare i statens tjänst m. fl. De sålunda godkända grunderna,
vilka i huvudsak överensstämde med vad 1945 års lönekommitté föreslagit
i sitt den 29 juni 1946 avgivna betänkande med förslag till statliga
löneplaner m. m., avsågo nya lönebelopp för det stora flertalet statliga tjänste
-
Statsutskottets utlåtande nr 233.
3
män samt lärare vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet. Undantagna
voro emellertid lönebeloppen för provinsialläkare och distriktsveterinärer
samt för det militära manskapet. Utöver nya lönebelopp avsåg 1946 års
riksdags berörda beslut vissa frågor, som ingingo som väsentliga led i själva
löneavvägningen, samt vissa andra därmed sammanhängande förhållanden.
Det förutsattes härvid, att lönekonnnittén skulle senare framlägga förslag i
de frågor, som ej medtagits i det första betänkandet, samt angående de nya
författningsbestämmelsernas utformning.
1945 års lönekommitté härden 11 mars 1947 avgivit sitt andra betänkande,
avseende förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. I betänkandet
framläggas förslag till följande författningar, nämligen dels statens
löneplansförordning, dels statens allmänna avlöningsreglemente, dels de högre
kommunala skolornas avlöningsreglemente av år 1947, dels folkskolans avlöningsreglemente
av år 1947, dels ock avlöningsreglementet för nomadlärare
av år 1947.
Såsom påpekades i lönekommitténs första betänkande har kommittén ställning
både såsom utredningsorgan och såsom förhandlingsdelegation. Dess
uppgift i sistnämnda hänseende är att söka vid förhandlingar med tjänstemännens
huvudorganisationer komma fram till ett förslag, som kan anses
godtagbart ur statens synpunkt och till vilket organisationerna kunna ansluta
sig. Liksom det förslag, som framlades i det första betänkandet, utgör
det förslag, som nu föreligger, resultatet av förda förhandlingar. Det har såsom
förhandlingsprodukt godtagits såväl av lönekommitténs ledamöter som
av organisationerna. Förslaget angående lönereglering för distriktsveterinärerna
har godtagits av svenska distriktsveterinärföreningen, som icke är ansluten
till någon av huvudorganisationerna.
Förutom det nu omförmälda betänkandet har 1945 års lönekommitté avlämnat
dels den 14 april 1947 förslag till avlöningsreglemente av år 1947
för de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl., dels ock den
15 april 1947 förslag till avlöningsreglementet för militära beställningshavare.
Lönekommitténs ovannämnda betänkande och särskilda förslag ha varit föremål
för remissbehandling.
Även förslaget till avlöningsreglemente för militära beställningshavare utgör
resultatet av förda förhandlingar. I vad avser avlöningsbestämmelserna
för militärt manskap ha dock förhandlingarna varit begränsade att avse frågan
vilka avlöningsbestämmelser som borde meddelas, därest 1946 års manskapslöneutrednings
i det följande berörda förslag rörande anställningsform
och löneställning för manskapet genomföres.
Utöver 1945 års lönekommittés i det föregående omförmälda betänkande
och förslag föreligga till behandling i detta sammanhang vissa av andra utredningsorgan
framlagda förslag.
Sålunda har 1944 års deltidstjänstutredning den 23 oktober 1946 avlämnat
betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst in. in. Vidare har 1946 års mnnskapslöneutredning
den 20 december 1946 avgivit betänkande med förslag
4
Statsutskottets utlåtande nr 233.
angående lönereglering för fast anställt manskap vid försvaret m. m. över
dessa betänkanden ha remissutlåtanden inhämtats.
Sedermera liar Kungl. Maj:t den 7 mars 1947 uppdragit åt 1945 års lönekommitté
att uppgöra förslag till de bestämmelser rörande avlöning av fast
anställt manskap, som bleve erforderliga, därest manskapslöneutredningens
förslag beträffande anställningsform och löneställning för dylikt manskap
skulle genomföras. Resultatet av sitt arbete härutinnan har lönekommittén
redovisat i sin skrivelse med förslag till avlöningsreglemente för militära beställningshavare.
Ytterligare ha två särskilda sakkunniga, vilka inom finansdepartementet
biträtt med utredning rörande avlöningsförmåner till timlärare vid det civila
undervisningsväsendet och inom försvaret, avlämnat en den 21 april 1947 dagtecknad
skrivelse.
I vissa hänseenden förutsättas utredningar komma att äga rum framdeles.
Så är förhållandet med arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar (jämför
härom närmare det följande), lotspersonalens avlöningsförhållanden, frågan
om arbete på s. k. obekväm arbetstid och om kompensation för sådant
arbete ävensom ersättning efter ackord eller beting.
Det förutsättes vidare, att från de nya avlöningsreglementenas tillämpning
skola undantagas vissa lärare i övningsämnen vid statliga och kommunala
skolor; beträffande dessa lärare ha 1941 års lärarlönesakkunniga framlagt
förslag till särskilt avlöningsreglemente, vilket varit föremål för remissbehandling.
Frågan om deltidsarbete i statens tjänst m. m.
1944 års deltidstjänstutredning, som tillsattes sedan 1943 års riksdag hemställt
om en förutsättningslös utredning angående åtgärder för att skapa
ökade tillfällen till deltidsarbete i allmän tjänst, har såsom i det föregående
framhållits i oktober 1946 framlagt sitt betänkande.
Departementschefen har i anledning av utredningens förslag anfört i huvudsak
följande.
Utredningen rekommenderar åtgärder för ökat användande i allmän tjänst
av deltidsarbete särskilt med avseende å personer, som i sitt hem vårda barn
i viss ålder eller som prövas vara i behov av tjänstgöring i begränsad omfattning
för att kunna bedriva vissa studier. I sitt förslag har utredningen
sökt ernå en förhållandevis skarp avgränsning av dessa kategorier av personer.
Enligt utredningens uppfattning borde man, i varje fall för närvarande,
framgå med en viss försiktighet vid bedömandet av i vad mån möjlighet
till deltidsarbete för längre tid bör beredas befattningshavare, som är
innehavare av heltidstjänst, med bibehållande av denna tjänst. Enligt utredningens
mening borde sådan möjlighet för närvarande endast tillkomma
befattningshavare tillhörande nämnda kategorier.
För egen del kan jag väl förstå de synpunkter, som varit vägledande för
utredningens förslag härutinnan. Det synes också uppenbart, att man måste
mot varandra väga de skäl, som tala för och emot en sådan anordning, att
tjänster, vilka äro inrättade för heltidstjänstgörande personal, för längre tid
Statsutskottets utlåtande nr 233.
5
uppehållas med deltidsarbete. Emellertid finner jag det icke erforderligt att
liärutinnan uppställa sådana strängt preciserade förutsättningar som utredningen
angivit. Det förefaller vanskligt att överhuvud taget genom bindande
föreskrifter avgränsa de fall, som härvid ifrågakomma. Mot detta talar också
alt, om så skedde, det vore ägnat att ingiva föreställningen att deltidsarbetet
i allmän tjänst under alla förhållanden borde begränsas till att avse personer,
som av sådana skäl, som bär antytts, äro i särskilt stort behov därav. Jag
delar helt deltidstjänstutredningens uppfattning om att det icke minst under
förhandenvarande förhållanden på arbetsmarknaden är särskilt angeläget att
söka få så många som möjligt av de personer, vilka av olika anledningar nu
icke ägna sig åt förvärvsarbete, att ställa sin arbetskraft till arbetsmarknadens
förfogande. I detta syfte böra arbetstillfällena i den utsträckning, som
är möjlig, utbjudas även till sådana arbetssökande, som endast kunna eller
vilja taga deltidsanställning.
Enligt min mening är det av skäl, för vilka jag bär redogjort, mindre
lämpligt att söka reglera förekomsten av deltidsarbete i allmän tjänst genom
detaljerade bestämmelser i avlöningsförfattningarna. Jag förordar, att i stället
Kungl. Maj:t i administrativ väg utfärdar de bestämmelser och anvisningar,
som kunna anses erforderliga för ökad användning av deltidsarbete i
statstjänst. Här anser jag mig endast böra framlägga vissa huvudgrunder,
vilka äro av den natur, att de böra redovisas i detta sammanhang.
Deltidsanställning i den meningen, att anställningen avser tjänstgöring av
mindre omfattning än som eljest normalt gäller inom vederbörande verk, bör
liksom hittills förbehållas icke-ordinarie personal, under det att nedsättning
av den normala tjänstgöringstiden bör kunna beviljas både ordinarie och
icke-ordinarie personal i erforderlig omfattning, i den mån icke allvarliga
olägenheter för verket skulle uppkomma härav. Då fråga är om tillämpning
av de reguljära anställningsformerna, vid vilka lön utgår enligt löneplan,
synes det önskvärt att undvika alltför många variationer i fråga om relationen
mellan reducerad och full tjänstgöring. I sådana fäll bör deltidsanställning
i regel avse halv tjänstgöring, och även i fråga om nedsättning
av den normala tjänstgöringsskyldigheten bör detta i allmänhet eftersträvas.
Inom vissa verk eller för vissa befattningshavargrupper kunna arbetsuppgifternas
speciella karaktär lägga hinder i vägen för att tillämpa deltidsarbete,
i varje fall i nämnvärd omfattning. Vad härvid angår det statliga
och det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet är jag icke för
närvarande beredd att förorda några genomgripande förändringar i nu gällande
ordning. Vid de statliga och högre kommunala skolorna böra emellertid
de redan förefintliga möjligheterna att erhålla deltidsarbete i form av
nedsättning av tjänstgöringstiden kunna tillvaratagas i betydligt större utsträckning
än hittills i allmänhet varit fallet.
Ett särskilt spörsmål, som bland annat har avseende å de av riksdagen
godkända personalförteckningarna, är huruvida exempelvis en å visst verks
personalförteckning upptagen extra ordinarie tjänst skall kunna få ersättas
med två halvtidstjänster. Utredningen har ansett, att ett beslut av Kungl.
Maj:t eller Kungl. Maj:t och riksdagen, varigenom visst antal extra ordinarie
tjänster fastställts, bör få tilläggas den innebörden, att genom beslutet fixeras
det högsta antalet »heltider», som de anställda tjänstemännens sammanlagda
tjänstgöring får motsvara. Jag förutsätter, att bestämmelserna i fråga skola
tilläggas den angivna innebörden.
Beträffande vissa avlöningsbestämmelser, som ha avseende å deltidsarbetande
personal, får jag i övrigt hänvisa till vad i det följande anföres i sammanhang
med behandlingen av den allmänna löneregleringen. Frågan om
pensionsbestämmelser upptages likaledes till övervägande i annat sammanhang.
6
Statsutskottets utlåtande nr 233.
I allmänhet synes mig för tillämpning av reglerad befordringsgång böra
iakttagas, att deltidsarbete å ena sidan behandlas på samma sätt som heltidsarbete,
så framt fråga är om arbete å minst halvtid, men å andra sidan i
motsatt fall icke får räknas för uppflyttning enligt befordringsschemat.
Lönereglering för fast anställt manskap inom försvaret m. m.
I detta sammanhang anmäles frågan om löneställning och anställningsform
för manskapet ävensom om den inverkan eventuella förändringar härutinnan
böra erhålla på löneställningen för underofficerare m. fl. Frågan om
nya avlöningsbestämmelser för manskapet behandlas i det följande i samband
med frågan om allmän lönereglering.
Departementschefen har framhållit vissa allmänna synpunkter på frågan
om löneregleringen för fast anställt manskap och därvid anfört i huvudsak
följande.
Den allmänna löneregleringen för statens befattningshavare har ansetts
böra omfatta även försvarets fast anställda manskap. För manskapets del
har löneregleringen emellertid icke ansetts kunna inskränkas enbart till en
uppräkning av lönerna på motsvarande sätt som för befattningshavare i
övrigt. En större förbättring av det fast anställda manskapets hittillsvarande
löneställning har nämligen synts ofrånkomlig för att säkerställa en tillfredsställande
rekrytering. I sådant syfte har även övervägts att för det nuvarande
kontraktsanställda manskapet frångå det s. k. biandlönesystemet —
som innebär kontant lön jämte fri förplägnad, beklädnad, inkvartering m. m.
— och övergå till kontantlönesystem. 1946 års manskapslöneutredning har
emellertid ansett nuvarande lönesystem böra bibehållas under den första
kontraktsperioden om i regel fyra år — anställningstiden över stat icke inräknad.
Den, som efter denna tid kvarstannar i tjänst och innehar eller sedermera
erhåller beställning såsom furir, har föreslagits skola erhålla extra
ordinarie anställning med avlöning enligt kontantlönesystem.
För egen del anser jag det motiverat, även av andra skäl än rekryteringssynpunkter,
att det nuvarande biandlönesystemet för det fast anställda manskapet
vid försvaret i största möjliga utsträckning övergives och ersättes
med det lönesystem, som tillämpas för tjänstemän i allmänhet. Jag anser
mig sålunda böra biträda manskapslöneutredningens förslag, att det äldre
kontraktsanställda manskapet beredes anställning såsom extra ordinarie
tjänstemän och avlöning enligt kontantlönesystem. Beträffande gränsdragningen
mellan de båda lönesystemen anser jag mig — utan att ingå på frågan
om förkortning av den första anställningstiden — böra biträda vad i
vissa remissyttranden föreslagits därom, att övergång till kontantlönesystem
bör ske i och med tillträdande av furirsbeställning. Jag anser mig därvid böra
erinra om att i enlighet med allmänt gällande bestämmelser extra ordinarie
anställning må tillträdas först vid viss uppnådd levnadsålder och att befordran
till furirsbeställning sålunda icke må ske innan denna levnadsålder uppnåtts.
I anslutning till vad manskapslöneutredningen föreslagit beträffande
stamflygförama vid flygvapnet anser jag vidare, att samtliga extra ordinarie
furirer skola vara bundna vid kontraktsanställningen under löpande första
kontraktsperiod. Slutligen biträder jag manskapslöneutredningens förslag, att
extra ordinarie furir skall vara skyldig att iakttaga tre månaders uppsägningstid.
Statsutskottets utlåtande nr 233.
7
I fråga om beräkning av anställning över stat såsom anställningstid innebär
förslaget, att sådan anställning må tagas i beräkning för löneklassplacering
samt för rätt till avskedspremie och civilanställningsförsäkring (sistnämnda
förmån motsvarar enligt manskapslöneutredningens terminologi den
nuvarande övergångsersättningen).
Tillräckliga skäl ha icke ansetts föreligga att undantaga extra ordinarie
furir från tillämpning av förordningen den 18 juni 1927 om ersättning i anledning
av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring.
Beträffande avlöningen för blandavlönat manskap framgå de föreslagna
lönebeloppen av löneplan nr 5 i förslaget till statens löneplansförordning. Hyres-
och ortstilläggen, vilka i fortsättningen skulle tillkomma gift beställningshavare
utan avseende å hans tidigare anställningstid, ha härvid inarbetats i
lönebeloppven. Löneplan nr 5 upptager sålunda under avdelning A de icke
dyrortsgraderade lönebeloppen för ogifta beställningshavare samt under avdelning
B summan av dessa lönebelopp och de dyrortsgraderade hyres- och
ortstilläggen. De olika manskapsbeställningarnas fördelning å olika lönegrader
samt lönegradernas beteckning och konstruktion framgå av nedanstående sammanställning.
Beställningar
Lönegrad
Beteck-
ning
nr
omfattar
löneklas- serna nr
Menig, vicekorpral, vicekonstapel, musikvicekorpral, musikvicekon-
Mha
Mtia
1
2
1-4
4-7
Korpral, konstapel, musikkorpral, musikkonstapel...............
I fråga om de extra ordinarie furirerna innebär förslaget uppdelning på två
lönegrader, nämligen lönegraden Me 1, omfattande löneklasserna 9, 10, 11
och 12 löneplan nr 1 samt lönegraden Me 2, omfattande löneklasserna 10,
11, 12 och 13. Placering i den högre furirslönegraden skall ske av innehavare
av furirbeställning, som räknar en anställningstid i den lägre graden av tre
år eller en sammanlagd anställningstid i manskapsbeställning av sex år.
överfurirer och högbåtsmän föreslås inplacerade i en lönegrad omfattande
löneklasserna 12, 13, 14 och 15.
Innehavarna av de under avveckling varande flaggkorpralsbeställningarna
vid marinen skola enligt förslaget övergångsvis erhålla lön enligt löneklasserna
13, 14, 15 och 16. Avlöningsbestämmelser för ifrågavarande beställningshavare
förutsättas få meddelas av Kungl. Maj:t.
Vid behandlingen av propositionen nr 333 vid 1946 års riksdag bestämdes
preliminärt löneklasserna för sergeantslönegraden till 13, 14, 16 och 18 samt
för fanjunkarlönegraden till 14, 16, 18 och 20. Därvid förutsattes, att utredningen
angående manskapets löneställning kunde komma alt påverka det
definitiva ställningstagandet härtill. Det nu framlagda förslaget innebär att
lönegraden för sergeant (och fänrik) skall omfatta löneklasserna 14, 15, 16
8
Statsutskottets utlåtande nr 233.
och 18 samt att lönegraden för fanjunkare skall omfatta löneklasserna 15,
16, 18 och 20.
Såsom i viss mån sammanhängande med löneregleringen för det fast anställda
manskapet upptages i detta sammanhang frågan om anställningspenning
och vissa civilanställningsförmåner.
Anställningspenningen föreslås höjd från 50 kronor till 75 kronor.
I fråga om civilanställningsförmåner förordas, att avskedspremie skall utgå
efter oförändrade grunder. Den nu utgående öyergångsersättningen föreslås
benämnd civilanställningsförsäkring. Försäkringens belopp skall för vinnande
av enkelhet vid beräkningen av förmånen fastställas till visst belopp för
varje anställningsår mellan sex och tolv. I anslutning till de belopp, som
framkomma vid beräkningen av förmånen med tillämpning av nu gällande
grunder å de föreslagna lönerna förordas, att försäkringens belopp skall bestämmas
till 2 300 kronor efter en anställningstid av sex år och att beloppet
för varje ytterligare anställningsår till och med det tolfte skall ökas med
500 kronor. Beloppet skall höjas eller sänkas med samma procenttal, som vid
tiden för avgången ur tjänst tillämpas i fråga om grundlönen.
Den allmänna löneregleringen.
Anställningsformerna.
Enligt Kungl. Maj ds förslag skola finnas tre huvudanställningsformer:
aspirantanställning, extra ordinarie anställning och ordinarie anställning. Dessa
anställningsformer förutsättas komma att tillämpas i alla de fall, där icke
särskilda skäl till annat föranleda.
Extra ordinarie tjänsteman skall, om ej annat särskilt avtalats, å ena sidan
regelmässigt åtnjuta tre månaders uppsägningstid och å andra sidan vara
skyldig att själv iakttaga en uppsägningstid av en månad.
Det har framhållits, att aspirantanställning icke alltid måste föregå den
mera fasta anställningen. Aspirantanställningen förutsättes i allmänhet icke
behöva uppgå till mer än 18 månader och i intet fall överstiga tre år. Aspiranttjänst
skall, där ej Kungl. Maj:t annorlunda beslutar, åsättas lönegradsnummer
av vederbörande myndighet, som härvid skall ha att tillämpa det nummer,
som med två enheter understiger lönegradsnumret för den ordinarie
eller extra ordinarie tjänst, som normalt utgör första befordringstjänst från
aspiranttjänsten.
Härjämte har föreslagits ytterligare en allmän anställningsform, benämnd
extra anställning. Denna anställningsform har ansetts böra konstrueras så,
att den kan utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt, när icke någon av de
tre huvudanställningsformerna är lämplig att begagna. Den som innehar extra
anställning skall åtnjuta lön enligt allmän löneplan. Lönegraderna för de
extra tjänstemännen skola uppbyggas på samma sätt som lönegraderna för
ordinarie och extra ordinarie tjänstemän. Åtminstone för närvarande räknas
icke med extra tjänstemän med lön enligt annan löneplan än löneplan nr 1.
Statsutskottets utlåtande nr 233. 9
Deras tjänster böra i enlighet med det eljest tillämpade systemet erhålla lönegradsbeteckningen
Cg.
Vad angår de med tjänstinnehavet förenade sociala förmånerna föreslås,
att dessa för extra ordinarie tjänstemän göras lika med de sociala förmåner,
som tillkomma motsvarande ordinarie tjänstemän. För aspiranter och extra
tjänstemän har föreslagits en betydande omläggning av de regler, som nu
gälla för motsvarande personalgruppers sociala förmåner. Sådan tjänsteman,
som icke innehaft sex månaders anställning i statens tjänst (härmed avses
även arbetaranställning, anställning mot arvode o. d.) skall icke äga rätt
till andra sociala förmåner utöver olycksfallsersättning och dylikt än semester.
Från den tid, då han kan räkna sex månaders anställningstid i statens
tjänst, skall han med vissa jämkningar erhålla rätt till de förmåner, vilka nu
tillkomma extra tjänstemän, intill dess han kan räkna tre års statsanställning.
Därefter skall han erhålla samma förmåner, dock ej pensionsrätt, som
om han vore extra ordinarie tjänsteman.
Den nu i betydande utsträckning anlitade formen med anställning mot
arvode skall enligt förslaget i största möjliga utsträckning avvecklas för heltidsanställd
personal. I anslutning härtill förutsättes, att en genomgång sker
av de nuvarande arvodesavlönade befattningshavargruppema i syfte att från
arvodesavlöning utmönstra befattningshavare, beträffande vilka bestämd anledning
saknas att icke tillämpa en reguljär anställningsform med lön enligt
löneplan.
I fråga om inrättande av extra ordinarie tjänster och bestämmande av
antalet ordinarie tjänster föreslås försvarets fabriksverk skola jämställas
med övriga affärsdrivande verk.
År 1946 infördes inom statsförvaltningen en anordning, enligt vilken förordnandetjänstemans
fullmaktstjänst i vissa fall föres över stat och en motsvarande
på stat befintlig tjänst återbesättes. Nu hemställes om riksdagens
bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall föra rektors lärartjänst över
stat och återbesätta den på stat befintliga tjänsten.
Lönernas rörlighet.
I fråga om lönernas rörlighet överensstämmer Kungl. Maj:ts förslag i sak
med principbeslutet vid 1946 års riksdag, vilket innebär, att lönerna höjas
eller sänkas i viss automatisk anslutning till levnadskostnadernas växlingar.
I författningsförslaget har emellertid det rörliga tillägget utmönstrats såsom
en särskild löneförmån, och i stället har anlitats en konstruktion med förhöjning
av lön (och tjänstledighetsavdrag) respektive vikariatsersättning
och övertidsersättning. För undvikande av en komplicering av lönesystemet,
vilken icke skulle stå i rimlig proportion till frågans ekonomiska betydelse,
skall i de undantagsfall, då rörlig avlöning åtnjutes för mer än en befattning,
lönerörligheten åvägabringas särskilt för varje befattning. Förhöjningen är
avsedd .att i de tabeller, som skola utgivas till hjälp vid avlöningsuträkningen,
sammanarbetas med grundbeloppen, vilket förutsätter att den ej redovisas
särskilt i avlöningsbokföringen. Den sålunda föreslagna anordningen
10
Statsutskottets utlåtande nr 233.
syftar till en väsentlig förenkling i redogöramas arbete. Med angivna anordning
kunna emellertid kostnaderna för förhöjningen endast redovisas efter
vissa schematiska grunder, som innebära att de på en viss period belöpande
sammanräknade kostnaderna för lön, vikariatsersättning och övertidsersättning
fördelas mellan posterna till rörligt tillägg och övriga ifrågavarande anslagsposter
i en proportion, som bestämmes av det för perioden gällande procenttalet
för förhöjningen. Det hemställes om bemyndigande för Kungl.
Maj:t att meddela bestämmelser i angivna riktning.
De föreslagna bestämmelserna om automatisk höjning och sänkning av
lönerna i viss anslutning till levnadskostnadernas växlingar förutsättas icke
träda i kraft samtidigt med lönebestämmelsema i övrigt utan den 1 juli
1948. För budgetåret 1947/48 har förslag framlagts i propositionen 1947: 300.
Sagda proposition är föranledd av att olika sammanträffande förhållanden,
företrädesvis beslutade eller aktuella reformer å skatte- och sociallagstiftningens
områden, beräknas medföra vissa ojämnheter i den automatiska indexregleringens
verkningar under nästkommande budgetår. Det har därför
övervägts att vidtaga åtgärder antingen för bortrensande av direkta skatter
och socialpolitiska förmåner ur index eller också för fastställande av löner
och pensioner utan hänsynstagande till indexföränc’ringarna under den övergångsperiod,
som nästa budgetår representerar Det senare alternativet har
ansetts erbjuda den ur allmänna synpunkter bästa lösningen av frågan, varvid
procenttalet 12 skall läggas till grund för höjningen av månadslön m. fl.
förmåner. Skulle under hudgetåret 1947/48 inträffa sådana nu ej förutsedda
prisrörelser som göra en förnyad prövning av frågan om kompensationen för
levnadskostnadsstegringen påkallad, avses att frågan ånyo skall underställas
riksdagen.
Löneförfattningarna.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle i en förordning, benämnd statens löneplansförordning,
intagas löneplanema samt grundlönetabeller över månadslöner,
daglöner, löneavdrag (A-avdrag) och övertidsersättning. Av löneplanerna
skulle den allmänna dyrortsgraderade löneplanen betecknas såsom
löneplan nr 1, den allmänna icke dyrortsgraderade löneplanen såsom löneplan
nr 2, löneplanen för provinsialläkare såsom löneplan nr 3, löneplanen
för distriktsveterinärer såsom löneplan nr 4 samt löneplanen för det biandavlönade
manskapet såsom löneplan nr 5. Därjämte skulle vid förordningen
kunna fogas de tabeller och anvisningar, som Kungl. Maj:t funne lämpligt
utfärda till hjälp vid tillämpningen av bestämmelserna i vederbörande avlöningsreglementen.
Förslag till statens löneplansförordning har underställts riksdagen för godkännande.
Beträffande själva avlöningsreglementena innebär förslaget, att ordalydelsen
av dessa icke skulle underställas riksdagen för godkännande utan att
Kungl. Maj:t skulle av riksdagen bemyndigas att utfärda reglementena i huvudsaklig
överensstämmelse med vid vederbörande riksdagsskrivelser eller
Statsutskottets utlåtande nr 233.
11
vid i skrivelserna åberopade utskottsutlåtanden fogade författningsförslag.
Vidare skulle Kungl. Maj:t bemyndigas att i vissa fall ändra avlöningsbestämmelsema
utan riksdagens medverkan. De fall, som liärvid åsyftas, äro
följande:
a) då skäl föreligga att utsträcka tillämpningen av enligt reglementena
för vissa grupper av tjänstemän gällande bestämmelser till andra, i stort sett
likartade grupper;
b) då riksdagens beslut i organisations- eller anslagsfrågor föranleda tilllägg
till eller ändringar i reglementenas bestämmelser, så framt dessa tillägg
eller ändringar icke avvika från de principer, på vilka avlöningsreglementenas
bestämmelser äro byggda; samt
c) då skäl föreligga att i samband med ändringar och tillägg, som ovan
sagts, vidtaga vissa modifikationer av gällande bestämmelser.
Därjämte skulle Kungl. Maj:t bemyndigas att utfärda övergångsbestämmelser,
såväl i samband med den nya löneregleringens ikraftträdande som
därefter.
Departementschefen har i anslutning härtill anfört bland annat följande.
»Lönekommitténs förslag till statens allmänna avlöningsreglemente och
särskilda avlöningsreglementen har i flera yttranden mötts av en kritisk inställning.
Man har därvid, i vissa fall under erkännande av det teoretiskt
riktiga i lönekommitténs uppläggning, gjort invändningar mot avlöningsreglementena
i skilda hänseenden, företrädesvis ur synpunkten av deras praktiska
användbarhet. De vid remissbehandlingen uttryckta önskemålen om
större överskådlighet och lätthanterlighet äro otvivelaktigt beaktansvärda.
Lönekommittén, som nödgats starkt forcera arbetet med reglementenas utformning,
har icke hunnit redaktionellt genomarbeta materialet så mycket
som varit önskvärt. Invändningarna mot sakinnehållet äro däremot av begränsad
räckvidd, och reglementsförslagen äro överhuvud taget godtagbara
som underlag för sakbehandlingen vid riksdagen. Jag har därför ansett mig
böra lägga fram dem i förefintligt skick. Utgående från att Kungl. Maj:t
skall få den nyss förordade befogenheten att svara för reglementenas utredigering
bär jag emellertid låtit påbörja en formell översyn i syfte att, i möjligaste
mån, tillmötesgå de framförda önskemålen i fråga om reglementenas
utformning. Vid denna överarbetning kan även övervägas att jämka den föreslagna
grupperingen av författningsmaterialet på skilda reglementen.
Såsom bilagor till detta protokoll fogas alltså 1945 års lönekommittés förslag
till statens allmänna avlöningsreglemente (bil. 1), avlöningsreglemente
för militära beställningshavare (bil. 2), avlöningsreglementen för de högre
kommunala skolorna, de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa
m. fl. och folkskolan (bil. 3—5) samt avlöningsreglemente för nomadlärare
(bil. 6). Den överarbetning av kommitténs förslag, som skulle föregå utfärdandet
av reglementena, bör utom nyssnämnda redaktionella översyn avse
sådana jämkningar i författningstexten, som föranledas av 1947 års riksdags
redan fattade eller emotsedda beslut i organisationsfrågor o. d., i den mån
hänsyn härtill icke hunnit tagas i det av lönekommittén utarbetade förslå
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 233.
get. Vid överarbetningen böra vidare införas de sakändringar i kommittéförslagen
som beslutas vid riksdagsbehandlingen. De ändringar jag för egen
del föreslår redovisas i vederbörliga sammanhang. Utöver dessa ändringar
kan ifrågakomma att vidtaga smärre detaljjämkningar av visserligen saklig
natur men av den obetydliga räckvidd att det icke synts påkallat att tynga
riksdagsbehandlingen med närmare redogörelser och ställningstaganden. Härjämte
böra alla möjligheter att genomföra förenklingar i bestämmelserna
tillvaratagas.»
Krigsavlöningsreglementet förutsättes skola omarbetas. Riksdagens bemyndigande
begäres att, därest värnpliktiga skulle inkallas i kraft av 28 § värnpliktslagen
innan nytt krigsavlöningsreglemente utfärdats, besluta om de
ändringar i gällande krigsavlöningsreglemente, som föranledas av den nya
löneregleringen.
I samband med den sammanslagning av allmänna lönenämnden och försvarsväsendets
lönenämnd, som av lönekommittén förordats och som synes
lämplig såsom en följd av den allmänna löneregleringen, föreslås den nyorganiserade
nämnden bliva benämnd statens lönenämnd.
Lönereglering för provinsialläkare och distriktsveterinärer.
I Kungl. Maj ds förslag till lönereglering för provinsialläkare ifrågasättes
icke något frångående av nuvarande anordning, enligt vilken läkarnas inkomster
av tjänsten utgöras dels av en bestämd, av statsmedel utgående avlöning,
dels av arvoden enligt taxa och för uppdrag i allmänhet.
I fråga om själva löneavvägningen har 1945 års lönekommitté ansett sig
kunna konstatera, att provinsialläkarnas inkomster stegrats under perioden
1936—1942. Denna inkomstutveckling syntes dock enligt vad lönekommittén
anfört — om man bortsåge från enstaka fall — icke ha hållit jämna steg
med de avlöningsförhöjningar, som i dyrtidskompenserande syfte kommit
statliga befattningshavare i allmänhet till del, vilket huvudsakligen torde
vara att tillskriva den omständigheten att några höjningar av taxesatserna
icke vidtagits med hänsyn till det försämrade penningvärdet. Om också provinsialläkarnas
inkomstnivå i stort sett måste betraktas såsom gynnsam i
jämförelse med andra tjänstemannagrupper med specialutbildning av motsvarande
slag eller jämförlig längd, har lönekommittén därför ansett sig
icke böra undantaga provinsialläkarna från en avlöningsförbättring av ungefär
samma storlek, som skulle tillkomma andra statstjänstemän. Härvid påpekas,
att enligt vad lönekommittén inhämtat förefintliga planer på ändring
av taxesatserna icke kunna realiseras för närvarande.
Det förslag till ny löneplan för provinsialläkarna, som framlagts av Kungl.
Maj:t, framgår av förslaget till statens löneplansförordning, där löneplanen
givits ordningsnumret 3. Förslaget innebär, att uppdelningen på fyra lönegrupper
bibehålies. I lägsta lönegruppen ha lönebeloppen avvägts så, att
bruttolönerna höjts lika mycket för provinsialläkarna som för sådana andra
tjänstemän med samma bruttolön, vilka nu åtnjuta lön efter ortsgrupp E
och efter löneregleringen komma att åtnjuta lön efter ortsgrupp 3. Beloppen
Statsutskottets utlåtande nr 233.
13
för de högre lönegrupperna ha i princip avvägts så, att löneökningen icke
kommer att understiga utan i stället att något överstiga löneökningen inom
lägsta lönegrupp.
I fråga om distriktsveterinärerna utvisar en av lönekommittén verkställd
utredning i stort sett samma inkomstutveckling i förhållande till levnadskostnaderna,
som enligt vad ovan sagts gäller för provinsialläkarna.
Kungl. Maj:t har icke föreslagit annan ändring i distriktsveterinärernas nuvarande
löneställning än som betingas av kravet på en uppräkning av den
fasta lönen i motsvarande grad som för andra tjänstemän. Det förslag till
ny löneplan för distriktsveterinärerna, som i enlighet härmed framlagts, framgår
av förslaget till statens löneplansförordning, där löneplanen givits ordningsnumret
4. Förslaget innebär, att antalet lönegrupper skall minskas
från sju till fem. I övrigt har förslaget till ny löneplan samma innebörd som
förslaget till ny löneplan för provinsialläkarna.
Placering samt uppflyftning i löneklass eller löneruin m. m. Vad angår
löneklassuppflyttning, förutsattes vid 1946 års principbeslut om den allmänna
löneregleringen, att den normala tidsperioden för uppflyttning inom lönegrad,
som omfattar flera löneklasser å löneplan nr 1, skulle utgöra tre år.
Detta skulle även gälla inom de militära lönegrader, som äro konstruerade
på sådant sätt, att tjänstemannen vid uppflyttningen överhoppar en löneklass.
Kungl. Maj:t har nu föreslagit, att samma normala uppflyttningsperiod
skall tillämpas å löneplan nr 3 (för provinsialläkare) och löneplan nr 4
(för distriktsveterinärer). Å löneplan nr 5 (för s. k. blandavlönat manskap
vid försvaret) skall däremot uppflyttningsperioden normalt utgöra ett år.
På liknande sätt som hittills skall uppflyttning ske allenast vid ingången av
nytt kalenderkvartal eller, då fråga är om blandavlönat manskap, vid ingången
av ny kalendermånad.
I Kungl. Maj:ts förslag har kravet på viss fullgjord tjänstgöring såsom
förutsättning för löneklassuppflyttning givits en sådan utformning, att på
löneklassuppflyttning kunna verka fördröjande, utöver avstängning eller avhållande
från tjänstgöring m. fl. liknande exceptionella förhållanden, Cavdragsledigheter
av annan anledning än offentligt uppdrag eller militärtjänstgöring.
Beträffande den omfattning, vari bortovaro av dylik anledning
skall ha förekommit för att medföra dröjsmål med uppflyttning, innebär
förslaget, om man bortser från frågan om deltidsarbetes betydelse i sammanhanget,
att antalet dagar för ledigheter av nu nämnda slag kunna för tjänstemän
i allmänhet få uppgå till 120 dagar under en uppflyttningsperiod utan
att föranleda försening med uppflyttning.
I fråga om deltidsarbete ha föreslagits bestämmelser, vilka i princip innebära,
att sådant arbete å ena sidan behandlas på samma sätt som heltidsarbete,
såframt fråga är om arbete å minst halvtid, men å andra sidan i motsatt
fall icke får räknas för löneklassuppflyttning.
Ett av villkoren för rätt till löneklassuppflyttning är för närvarande beträffande
ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, alt pensionsåldern icke
14
Statsutskottets utlåtande nr 233.
uppnåtts. Då avlöningsförhöjningarna numera icke längre inverka på pensionens
storlek, har nämnda villkor icke längre ansetts böra bibehållas.
Enligt det av statsmakterna antagna principförslaget skall tjänsteman i
löneturshänseende i den nya tjänsten få vid sneddning räkna sig till godo
ej endast, såsom hittills, intill en lönetursperiod utan intill tre lönetursperioder,
vilka i det nu föreliggande förslaget betecknats lönerum. Uppflyttning
i lönerum har icke ansetts behöva ske successivt under löpande tjänstinnehav,
utan då behov därav föreligger på grund av att vederbörande erhållit
en ny tjänst, vars lönegrad omfattar flera löneklasser. Lönerumskonstruktionen
har i förslaget kommit till användning endast i fråga om tjänster från
vilka övergång till annan tjänst beräknas ske under sådana förhållanden,
att sneddningsregeln kan bli tillämplig vid inplaceringen.
En av de allmänna synpunkter, som anlagts på frågan om inplacering i
löneklass, är, att det kan leda till otillfredsställande resultat om, på sätt för
närvarande i allmänhet sker, hänsyn endast tages till sådan anställning, som
innehafts omedelbart före tjänstetillträdet. Enligt förslaget skall hänsyn i
princip få tagas till varje tidigare innehavd anställning; häri har likväl den
modifikationen ansetts böra göras, att hänsyn enligt normalreglerna ej skall
tagas till anställning efter vars innehav förflutit en sammanhängande treårsperiod,
varunder vederbörande ej innehaft någon statlig eller jämförlig
anställning.
En annan av de allmänna synpunkter som anlagts på inplaceringsfrågorna
är att principen att inplacering skall ske så, att inkomstminskning undvikes,
hittills alltför strikt tillämpats både såsom minimi- och maximiregel. Det hittillsvarande
i stort sett ensidiga hänsynstagandet till inkomsten i den tidigare
anställningen har i vissa fall lett till resultat, som icke kunna anses tilltalande
vare sig ur skälighets- eller arbetsgivarsynpunkt. Emellertid förutsättes,
att vid det kommande bedömandet efter de olika fallens skiftande
beskaffenhet en viss försiktighet kan vara nödvändig särskilt i början av
det nya lönesystemets tillämpningstid. Någon återgång till det äldre tillgodoräkningssystemet
har icke ansetts böra ifrågakomma.
Vad härefter angår de av lönekommittén föreslagna normalreglerna må
framhållas, att deras innebörd i allt väsentligt varit betingad av vad vid 194&
års principbeslut om den allmänna löneregleringen förutsattes i fråga om
sneddningsregelns tillämpningsområde och närmare innebörd samt i fråga
om inplacering med hänsyn till tidigare avlöning enligt kollektivavtal m. m.
Vad lönekommittén nu föreslagit i fråga om normalreglerna synes i allmänhet
böra genomföras.
Beträffande den närmare innebörden av normalreglerna får utskottet hänvisa
till propositionen, s. 115—119.
De militära lönegrader, som skola omfatta flera löneklasser, skola enligt
förslaget erhålla den konstruktion och beteckning som framgår av följande
sammanställning; därjämte skall den nya lönegrad, som skall motsvara hittillsvarande
lönegraden Oa 6, erhålla beteckningen Ma 12.
Statsutskottets utlåtande nr 233.
15
Beställning
löne-
plan
nr
Lön
Löne-
grad
enligt
löneklasserna
nr
Menig, vicekorpral ...........
5
Mha
1
1— 4
Korpral.....................
5
Mha
2
4- 7
Furir, e. o...................
1
Me
1
9—12
Furir, e. o...................
1
Me
2
10-13
Överfurir....................
1
Ma
3
12—15
E. o. underofficer, fänrik.....
1
Me
4
\
Sergeant.....................
1
Ma
4
t 14, 15, 16, 18
Fanjunkare..................
1
Ma
5
15, 16, 18, 20
Förvaltare...................
1
Ma
6
18, 20, 22
Löjtnant.....................
1
Ma
7
18, 20, 22, 24
Förvaltare...................
1
Ma
8
22—25
Kapten......................
1
Ma
9
24, 26, 28, 29
Major.......................
1
Ma
10
29, 31, 32
Överstelöjtnant..............
1
Ma
11
32, 33, 34
Såsom av sammanställningen framgår, innebär förslaget bland annat införande
i lönegradsschemat av ytterligare en lönegrad för vissa förvaltare,
omfattande löneklasserna 22—25. Denna lönegrad är avsedd att utgöra en
normal grad för sådana förvaltare, som efter omorganisation av kassaväsendet
vid försvaret inträda såsom chef för kassaförvaltning.
Vad angår inplaceringsföreskrifter utöver normalreglema skall i avlöningsreglementena
allenast intagas en mera allmänt hållen bestämmelse, innefattande
bemyndigande för Kungl. Maj:t att, om och i den mån så med
hänsyn till särskilda omständigheter prövas skäligt, meddela beslut eller
utfärda bestämmelser i ämnet. Endast genom att så sker, torde möjlighet
överhuvud taget finnas att genomföra det föreslagna frångåendet av den
strikta inkomstjämförelseprincipen. Kungl. Maj:t skall jämväl äga att, när
så anses lämpligt, delegera sin beslutanderätt till underordnad myndighet.
Semester och semesterersättning. Enligt det förslag, som Kungl. Maj:t
framlägger, skola liksom nu särskilda semesterbestämmelser meddelas för
de allmänna anställningsformerna. I fråga om dem bli alltså semesterlagens
bestämmelser icke tillämpliga. Emellertid ha icke heller statstjänstemän, vilka
icke kunnat hänföras till någon av de allmänna anställningsformerna,
ansetts böra vara underkastade allmänna semesterlagen. Förslaget i denna
del innebär endast, att genom särskild författningsbestämmelse föreskrives,
att det åligger Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet alt meddela bestämmelser
om semester och semesterersättning för den personal, varom här
är fråga. Det förutsättes härvid, att dessa bestämmelser icke få bli oförmånligare
än de, som skulle följa av allmänna semesterlagen.
Aspirant och extra tjänsteman, som kan räkna tre års statsanställning eller
vad därmed likställes, skall enligt förslaget erhålla rätt till semester under
16
Statsutskottets utlåtande nr 233.
samma antal dagar, som om han vore extra ordinarie tjänsteman. För övriga
aspiranter och extra tjänstemän föreslås semestern skola utgöra 20 dagar.
Rätt till semesterersättning har ansetts böra tillkomma aspiranter och extra
tjänstemän samt extra ordinarie furir i lönegrad Me 1.
För lärare, vilka äga utla en för helt år beräknad avlöning för kortare tid
än ett år, ha ansetts böra meddelas föreskrift om att avlöningen även inkluderar
ersättning för semester.
I fråga om ordinarie tjänstemän föreslås icke andra ändringar beträffande
semesterns längd än att den rätt, som för närvarande tillkommer beställningshavare
i nuvarande lönegraden Oa 3 att åtnjuta semester som med 10
dagar överstiger semestern för motsvarande civila tjänstemän har ansetts
böra borttagas, samt att semesterförmånen för rektor vid högre kommunal
skola skall helt anpassas efter vad som gäller rektor vid allmänt läroverk.
Beträffande förslagets detaljer får utskottet i övrigt hänvisa till propositionen
s. 134—144.
Avlöning vid tjänstledighet och tjänstgöringshinder m. m. Enligt Kungl.
Maj ds förslag skola de vid tjänstledighet förekommande avdragen alltjämt
vara av tre slag, nämligen A-, B- och G-avdrag. Tjänstemännen skola, så
vitt avser avlöningsförhållanden under tjänstledighet, indelas i tre olika grupper,
varvid till en grupp hänföras aspiranter och extra tjänstemän med
mindre än 6 anställningsmånader, till en annan grupp aspiranter och extra
tjänstemän med 6 men ej 36 anställningsmånader samt till en tredje grupp
aspiranter och extra tjänstemän med 36 anställningsmånader eller mera
ävensom ordinarie och extra ordinarie tjänstemän.
Tjänsteman, tillhörande grupp 1, skall vid varje slag av tjänstledighet vidkännas
C-avdrag. Vid tjänstledighet, som är föranledd av olycksfall i tjänsten,
skulle dylik tjänsteman på grund härav komma att tillerkännas sjukpenning
enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.
Vad angår löneavdragets storlek för grupperna 2 och 3 har grupp 2 i princip
jämställts med de nuvarande extra tjänstemännen och grupp 3 med de
ordinarie tjänstemännen. Vissa jämkningar förekomma dock.
Beträffande dessa får utskottet hänvisa till propositionen s. 145—155 och
157—158.
Vikariatsersättning och vikariatslön. Även inom det blivande lönesystemet
har en skillnad ansetts böra upprätthållas mellan olika slag av vikariatsförordnanden
med hänsyn till dessas större eller mindre stabilitet, vilken
liksom hittills förutsättes komma till uttryck dels i förordnandenas varaktighet
och dels i de former, som äro att iakttaga vid deras meddelande. Ifrågavarande
gradering har ansetts böra äga en motsvarighet däri, att ersättning
för ett vikariat kan utgå antingen i form av vikariatsersättning eller såsom
vikariatslön, beroende på till vilken grupp vikariatet är att hänföra.
Vikariatsersättning skall enligt förslaget liksom nu kunna utgå vid för
-
Statsutskottets utlåtande nr 233.
17
ordnande å ordinarie eller extra ordinarie tjänst, tillhörande högre lönegrad
än den, vari vikariens egen tjänst är placerad. Med hänsyn till arten av anställning
som extra tjänsteman eller aspirant har det ansetts naturligt, att
särskild ersättning däremot icke medgives den, som möjligen förordnas att
vikariera för innehavaren av en dylik anställning.
Enligt förslaget skall på grund av bestämmelserna i allmänna avlöningsreglementet
vikariatsersättning kunna utgå till tjänsteman tillhörande vilken
som helst av de allmänna anställningsformerna, eller sålunda till ordinarie,
extra ordinarie och extra tjänstemän samt aspiranter.
Förslaget innebär att ett helt nytt beräkningssystem konstrueras. Det har
emellertid ansetts önskvärt att kunna grunda detsamma på några sådana
belopp, som i de nya avlöningsförfattningarna redan fixerats för andra ändamål.
Därvid har befunnits, att de daglöner, som enligt förslaget skola angivas
i statens löneplansförordning, bäst lämpa sig för ändamålet. Vad angår
de föreslagna reglerna för beräkning av vikarialsersättningsbeloppen får utskottet
hänvisa till propositionen (s. 163 och 164).
Även i fråga om vikariatslön innebär förslaget tämligen betydelsefulla
ändringar i förhållande till vad nu gäller. Vikariatslön skall sålunda utgå,
så snart vissa i avlöningsreglementet preciserade förutsättningar äro för handen,
utan att frågan om rätt för vikarie att komma i åtnjutande av nämnda
förmån behöver, såsom nu, underställas Kungl. Maj:ts prövning. Det förutsättes
emellertid, att sådan prövning skall kunna erfordras även framgent,
nämligen med avseende å fall, då vissa av de berörda förutsättningarna icke
äro uppfyllda.
Rätten att uppbära vikariatslön innebär enligt det förslag, som Kungl. Maj:t
framlägger, att vikarien i avlöningshänseende behandlas som om han under
förordnandetiden innehaft tjänst i samma lönegrad som den tjänst förordnandet
avser.
övertidsersättning. Genom 1946 års principbeslut godkändes viss höjning
av övertidsersättningarna. I det nu föreliggande förslaget ha behandlats vissa
återstående frågor rörande gottgörelse för övertidstjänstgöring samt den författningsmässiga
utformningen av bestämmelser i ämnet. Utskottet får i dessa
delar hänvisa till propositionen (s. 170).
Arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar.
Utom i vissa undantagsfall har Kungl. Maj:t ansett sig icke böra framlägga
förslag om höjning i samband med löneregleringen av nu utgående
arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar. Beträffande sådana arvoden
in. in., som åsyfta att jämte avlöningen bereda en löneställning som står i
visst förhållande till andra tjänstemäns löneställning, har i regel, med hänsyn
till de ändrade lönebeloppen, eu sådan höjning eller i varje fall någon större
höjning ansetts icke kunna ske utan att rubba nämnda relation. I fråga om
andra arvoden, lönetillägg och särskilda ersättningar bär det icke varit möjligt
att i samband med löneregleringsarbetet verkställa så ingående under
Bihang
till riksdagens protokoll 1917. 6 samt. Nr 233. -j
18
Statsutskottets utlåtande nr 233.
sökningar, som erfordras såsom underlag för bedömandet om jämkningar
äro motiverade. Enligt förslaget förutsättes emellertid, att en allmän översyn
av dessa tilläggsförmåner snarast kommer till stånd under medverkan
av vederbörande myndigheter och personalorganisationer.
Förslaget har alltså i stort sett begränsats till att avse en systematisering
i författningshänseende av ifrågavarande förmåner och ett klarläggande av
rätten att uppbära förmånerna i vissa särskilda fall. Arvodena ha vidare,
då de utgå med visst årsbelopp, i förekommande fall jämkats på sådant sätt,
att de blivit i helt krontal jämnt delbara med 12.
Utskottet får i dessa delar hänvisa till propositionen (s. 172—190).
Såsom inledningsvis framhållits, ha särskilda sakkunniga tillkallats för
utredning av frågan om avlöningsförmåner till timlärare vid det civila undervisningsväsendet
och inom försvaret. De sakkunniga ha i skrivelse den 21
april 1947 framlagt principförslag beträffande vissa med en lönereglering för
timlärare sammanhängande frågor, vilka lämpligen synts böra anmälas för
riksdagen i samband med den allmänna löneregleringen. De sakkunniga ämna
framdeles inkomma med fullständigt förslag i ämnet.
1 anledning av de sakkunnigas principförslag har departementschefen anfört
följande.
Vad slutligen angår den av särskilda sakkunniga utförda utredningen angående
avlöningsförmåner till timlärare vid civila och militära läroanstalter
torde i detta sammanhang allenast böra beröras vissa för lönesättningen
grundläggande regler. En utgångspunkt bör härvid vara, att -— på sätt de
sakkunniga förordat och myndigheterna tillstyrkt — det nuvarande villkoret
att extra lärares anställning skall avse minst en termin upphäves
och att sålunda heltidstjänstgörande lärare skall kunna anställas såsom
extra lärare även vid kortvariga förordnanden. Härav föranledda ändringar
böra vidtagas i vederbörande av lönekommittén föreslagna reglementsbestämmelser.
Arvode till timlärare bör, där ej särskilda skäl till annat föranleda, i anslutning
till de sakkunnigas förslag motsvara viss kvotdel av lön till jämförlig
extra lärare. I nämnda lön inbegripes av indexläget föranledd förhöjning.
Timlärararvodet bör vidare i viss utsträckning differentieras efter lärarens
kompetens och efter det undervisningsstadium, varom fråga är.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, sedan de sakkunniga
framlagt fullständigt förslag i ämnet, utfärda bestämmelser angående avlöningsförmånerna
för olika slag av timlärare. Härvid böra vissa i remissyttrandena
gjorda uttalanden beaktas. Huruvida på sätt skolöverstyrelsen förordat
möjlighet till viss kompensation för särskilt betungande hemarbete
(skrivningsrättning) bör öppnas, synes icke kunna avgöras utan särskild undersökning,
avseende samtliga av frågan berörda lärargrupper. I samband
med bestämmelsernas utfärdande bör ställning tagas till de sakkunnigas förslag
angående rätt att behålla viss del av arvode under sjukledighet för timlärare
med en medel tjänstgöring av minst 20 timmar i veckan och en anställningstid
av minst 6 månader.
Tjänstebostad. Liksom hittills har regleringen av tjänstebostädernas beskaffenhet,
vård och underhåll icke ansetts böra ske i avlöningsreglementena.
I Kungl. Maj:ts förslag förutsättes emellertid, att i dem skall stadgas,
Statsutskottets utlåtande nr 233.
19
att i dessa hänseenden skall — vad angår beskaffenheten utöver vad därom
föreskrives i gällande hälsovårdsstadga — gälla vad som må särskilt stadgas
av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande
myndighet. Den närmare regleringen avses skola ske i en eller, i den
mån så anses erforderligt eller lämpligt, flera boställsordningar.
Det förutsättes vidare, att Kungl. Maj:t utfärdar föreskrifter i syfte att
åvägabringa en enhetlig tillämpning av bestämmelserna om hyresbeloppens
fastställande.
Tjänstedräkt. Kungl. Maj:ts förslag innebär i princip ett bibehållande av
det för närvarande rådande s. k. rabattsystemet. Bestämmelserna föreslås
emellertid kompletterade i två hänseenden. Dels har rabatten ansetts böra
väsentligt höjas, nämligen till 75 procent såvitt angår den första anskaffningen
av uniformspersedlar för uniformspliktig tjänsteman. Dels har det
för närvarande inom vissa förvaltningsområden medgivna förfaringssättet,
enligt vilket tjänstemännen äga att själva ombesörja persedlarnas tillverkning
och erhålla sömnadsbidrag högst motsvarande vad statsverket eljest
skulle gälda, ansetts böra fastställas för allmän tillämpning. Å andra sidan
har den inskränkningen i nuvarande grunder ansetts böra vidtagas, att någon
lägsta gräns för storleken av den rabatt, som må medgivas tjänsteman vid
förnyelse av persedlar, icke fastställts.
Beträffande beställningshavare vid försvaret förutsättes, att ekiperingshjälp
och ekiperingsbidrag skola utgå med oförändrade belopp, dock att ekiperingsförmånerna
för det ordinarie manskapet — långtjänstunderbefälet —
ansetts böra vara desamma som för officerare och underofficerare.
Det icke-ordinarie manskapet med biandlön skall även i fortsättningen erhålla
fri beklädnad; det övriga manskapet, som innehar icke-ordinarie anställning,
skall såsom lån erhålla erforderliga uniformspersedlar från kronans
förråd och härför erlägga ersättning med belopp motsvarande hälften
av statens kostnader för persedlarna i fråga.
Utbetalningsbestämmelser. I fråga om utbetalning av avlöning förutsäftes
i förslaget, att en viss valfrihet beredes myndigheterna, dock inom gränser,
som fixeras i avlöningsreglementet. Sålunda har föreslagits, att avlöning
i regel skall utbetalas tidigast den 25 :e dagen och senast den sista helgfria
dagen i månaden. Härigenom erhålles ett icke oväsentligt utrymme för betalningarnas
utspridande, som jämväl beräknas kunna bidraga till en önskvärd
utjämning av arbetsbelastningen såväl för de statliga redogörarna som
också i viss mån inom andra områden, särskilt för postverkets personal.
Vidare ha möjligheter till utbetalning av intjänt avlöning tidigare än vid:
ordinarie avlöningstillfälle alltjämt ansetts bör förefinnas. Såväl av allmänna:
ordningshänsyn som i betraktande av frågans principiella vikt ha emellertid
reglerna härom ansetts böra meddelas inom vederbörande avlöningsreglementes
ram.
20
Statsutskottets utlåtande nr 233.
övergångsanordningar. Trots den i lönekommitténs första betänkande föreslagna
grundregeln angående löneklassplacering vid övergång till det nya
systemet kan det med hänsyn till omläggningen av dyrortsgrup peringen eller,
beträffande distriktsveterinärer av lönegrupperingen vara möjligt, att löneminskning
skulle inträda vid övergången. Med hänsyn härtill har föreslagits,
att föreskrifter meddelas, enligt vilka tjänstemännen erhålla garanti mot
kontant löneminskning vid övergången. Hänsyn skulle härvid tagas till det
lönebelopp, som vid tillämpning av nuvarande avlöningsbestämmelser —
och bestämmelser om pensionsavdrag -—- skulle utgått den 1 juli 1947.
Härutöver innehåller Kungl. Maj:ts förslag, att omräkning av befattningshavarnas
lönetur skall företagas vid övergången till det nya systemet. Huvudprincipen
har härvid ansetts vara, att omräkningen skall avse att utvisa,
vilken placering i löneklass och lönerum, som skulle tillkommit viss
tjänsteman, om det nya systemet tillämpats på honom under hela hans tjänstetid.
Det har understrukits, att lönetursomräkningen är subsidiär så till
vida, att dess syfte endast är att konstatera om bättre löneställning bör tillerkännas
viss tjänsteman än den som följer av den i första betänkandet
förordade grundregeln angående löneklassplacering och av den föreslagna
garantien mot inkomstminskning.
De barntillägg, som övergångsvis utgå till vissa tjänstemän, skola enligt
förslaget bibehållas vid löneregleringen. Dessa tillägg avvecklas successivt
för att för det stora flertalet statstjänstemän helt försvinna från och med
den 1 april 1955.
Ordinarie tjänsteman, som i vederbörlig ordning anmält sig icke vilja underkasta
sig nytt avlöningsreglemente, har icke ansetts böra äga bibehålla
provisoriskt lönetillägg, vilket i viss mån haft karaktär av förskott å den blivande
löneregleringen. Kristillägg skulle däremot — jämte rörligt tillägg —
tillkomma sådan tjänsteman.
Vissa särskilda frågor.
Rätt för justitieråd och regeringsråd att med befattningen förena vissa
uppdrag. I samband med tillkomsten av den nya löneregleringen har viss
jämkning ansetts böra företagas i det för närvarande gällande förbudet för
justitieråd och regeringsråd att åtaga sig skiljemannauppdrag av innebörd
att nämnda befattningshavare medgivas rätt att — i likhet med vad som
gäller i fråga om häradshövding — med sin tjänst förena skiljemannauppdrag
såsom ordförande eller som ensam skiljedomare. Nämnda förmån
skulle förknippas med det villkoret, att sådana uppdrag skola anmälas i enlighet
med av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
Avlöningsförhållandena för armé- och flygtekniker. Enligt Kungl. Maj:ts
förslag skall tekniker vid armén och flygvapnet inplaceras i den blivande
lönegraden Ca 12, vilket innebär samma löneställning, som tillkommer över
-
Statsutskottets utlåtande nr 233.
21
furir. Mekanikertillägg har därvid ansetts böra tills vidare utgå till flygtekniker.
Frågan om särskilda med tjänsten förenade förmåner för teknikerpersonalen
förutsättes emellertid upptagas till prövning vid den utredning
angående sådana förmåner, som i annat sammanhang förordats.
Avlöningsförhållandena för innehavare av för pensionerad personal vid
försvaret avsedda arvodesbefaitningar. Den löneförbättring, som från och
med den 1 juli 1947 tillkommer ordinarie beställningshavare, anses böra
tillkomma även innehavare av här avsedda arvodesbefattningar. Arvodena ha
ansetts böra sammanfalla med lönerna i de nya löneklasser i lönegraderna
för aktiv personal, som utgöra motsvarighet till de löneklasser, efter vilka
arvodena nu utgå. Med undantag i fråga om ekiperingsförmåner och begravningshjälp
ha ifrågavarande arvodestagare beträffande förmåner utöver arvodet
ansetts kunna helt likställas med beställningshavare på aktiv stat.
Då annan än pensionsavgången officer eller underofficer förordnas att innehava
här avsedd arvodesbefattning, ha avlöningsförmånerna jämväl i fortsättningen
ansetts böra bestämmas i särskild ordning.
Avlöningsförhållandena för viss, icke ständigt tjänstgörande fast anställd
personal vid försvaret. Löneregleringen för den aktiva personalen har icke
ansetts böra medföra någon reell ändring i avlöningsförhållandena för den
till övergångsstat frivilligt överförda personalen. För tid, varunder tjänstgöring
icke fullgöres, har avlöningen även till beställningshavare, som tvångsvis
överförts till övergångsstat, förutsatts utgå enligt det vid tiden för överföringen
för vederbörande gällande avlöningsreglementet. Under tjänstgöring
skola sistnämnda beställningshavare i anslutning till meddelade föreskrifter
i samband med 1939 års lönereglering för personal på aktiv stat åtnjuta
lön enligt den löneklass i de nya avlöningsbestämmelserna för militära
beställningshavare, som motsvarar den löneklass, enligt vilken vederbörande
äger uppbära lön på övergångsstat.
Motsvarande föreskrifter förutsättas gälla för beställningshavare på avgångsstat
och disponibilitetsstat, dock har i annat sammanhang föreslagits
höjning av disponibilitetsarvodet för beställningshavare, som överföres på
disponibilitetsstat efter den 30 juni 1947. För personal i reserven samt i vägoch
vattenbyggnadskåren skola tillämpas för motsvarande personal på aktiv
stat gällande föreskrifter.
Avlöningsförhållandena för försvarets övertaliga personal. Beställningsltavare,
som beviljats tillstånd att med bibehållen tur och befordringsrätt såsom
lönlös kvarstå vid försvarsväsendet, förutsättas vid fullgörande av vederbörande
författningsenligt åliggande tjänstgöring erhålla samma avlöningsförmåner
som de, vilka vid motsvarande tjänstgöring tillkomma förtidsavgången
personal i reserven.
Avlöningsförmånerna för indelt manskap. I fråga om förmånerna till
ständigt tjänstgörande indelt manskap har föreslagits, att lön och dagavlö
-
22
Statsutskottets utlåtande nr 233.
ning fastställas till de belopp, som framgå av en å s. 227 i propositionen intagen
tabell, och att rörligt tillägg med samma procental och enligt samma
grunder, som komma att tillämpas för höjning av lön för statstjänstemännen
i allmänhet, skall utgå å summan av lön och dagavlöning.
Lönegradsplacering av vissa föreståndare vid sinnesslöskolor. Vid framläggandet
av propositionen 1946: 333 anfördes att frågan om lönegradsplacering
av tjänster i nuvarande 19 lönegraden borde lösas från fall till fall.
Beträffande föreståndare vid statsunderstödd sinnesslöskola, tillhörande den
blivande lönegrupp IV (nuvarande avlöningsgrupp III), förordas nu inplacering
i lönegraden Ca 23.
Motioner.
I samband med ifrågavarande proposition har utskottet till behandling
förehaft
dels två vid riksdagens början väckta motioner, den ena inom första kammaren
av herr Maimerskantz m. fl. (I: 34) och den andra inom andra kammaren
av herr Skantze m. fl. (11:61), vari hemställts, att riksdagen måtte
bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna
angivna grunder utfärda föreskrifter i fråga om fria resor för meniga
volontärer samt för detta ändamål anvisa ett förslagsanslag av 39 000 kronor
för budgetåret 1947/48;
dels två i anledning av propositionen nr 281 väckta motioner,
den ena inom första kammaren av herr Nerman m. fl. (I: 339) med hemställan,
att riksdagen beträffande justitieråds och regeringsråds rätt att med
tjänsten förena skiljemannauppdrag vidbliver sin vid förra årets riksdag intagna
ståndpunkt, och
den andra inom andra kammaren av herrar Hdstad och Skantze (II: 498)
med hemställan, att riksdagen under hävdande av att avlöningsreglementena
fortfarande böra fastställas av riksdagen måtte dels antaga i propositionen
framlagda förslag blott intill den 1 juli 1948, dels ock hemställa om
en formell översyn av de till propositionen fogade författningsförslagen att
föreläggas 1948 års riksdag för definitivt antagande;
dels ock två i anledning av propositionen nr 300 inom andra kammaren
väckta motioner,
den ena av herrar Senander och Kempe (II: 513) med hemställan, att riksdagen
måtte avslå nämnda proposition och förklara, att riksdagen vidbliver
sitt år 1946 fattade beslut beträffande rörligt tillägg på statstjänarnas löner,
och
den andra av herr Fagerholm (11:514), vari jämväl hemställts om avslag
på sistnämnda proposition, i anledning varav den i propositionen nr 281
föreslagna löneplansförordningen borde träda i kraft den 1 juli 1947 även
i vad angår bestämmelserna i 4 §.
Statsutskottets utlåtande nr 233.
23
Beträffande de skäl, vilka anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna I: 34 och 339 samt II: 498, 513 och 514.
över motionerna 1:34 och 11:61 har, efter därom i vederbörlig ordning
framställd begäran, yttrande avgivits av försvarsväsendets lönenämnd. vilket
yttrande såsom bilaga fogats härvid. (Bilaga.)
Departementspromemoria.
I en till utskottet av finansdepartementet överlämnad, den 14 juni 1947
dagtecknad promemoria har upptagits frågan om rätt att med domarämbete
förena uppdrag att vara ordförande i hyresnämnd eller suppleant för ordföranden
i sådan nämnd. Efter en redogörelse för de för häradshövding och
vattenrättsdomare gällande bestämmelserna på området — vari någon saklig
ändring icke är föreslagen i samband med nu ifrågavarande lönereglering
— anföres i promemorian följande.
»I skrivelse den 16 maj 1947 har statens hyresråd — med förmälan att för
närvarande tjugu häradshövdingar och en vattenrättsdomare tjänstgjorde såsom
ordförande i hyresnämnd samt att ungefär hälften av dessa tjänstgjort
i sådan egenskap från hyresregleringens början — framhållit, att det enligt
hyresrådets mening vore mycket lämpligt, om möjlighet bereddes häradshövdingarna
att mottaga uppdrag såsom ordförande i hyresnämnd eller
suppleant för sådan. Dessa uppdrag hade rådet att meddela. Arbetet såsom
ordförande i hyresnämnd stode enligt hyresrådets mening domargärningen
mycket nära. Häradshövdingarna och vattenrättsdomama måste genom sin
erfarenhet såsom domare och genom sin ställning i samhället anses vara
synnerligen väl lämpade för dessa uppdrag, som i hög grad fordrade oväld
och gott omdöme av innehavaren.
Hyresrådets framställning har anmälts för chefen för finansdepartementet,
statsrådet Wigforss, som efter samråd med chefen för justitiedepartementet
ansett det lämpligt att de nya avlöningsbestämmelserna gåves sådan avfattning,
att med domarämbete kunde förenas uppdrag att vara ordförande i
hyresnämnd eller suppleant för ordförande i sådan nämnd.»
Utskottet.
I rådande läge på arbetsmarknaden finner utskottet i likhet med departementschefen
önskvärt att arbetstillfällena i den utsträckning, som är möjlig,
utbjudas även till sådana arbetssökande, som endast kunna eller vilja
taga deltidsanställning. De anordningar, som departementschefen förordar i
detta syfte, synas utskottet ändamålsenliga. Utskottet kan även ansluta sig
till vad departementschefen anfört i fråga om nedsättning av tjänstgöringstiden
för heltidsanställd personal.
Att ett beslut av Kungl. Maj:t eller Kungl. Maj:t och riksdagen, varigenom
24
Statsutskottets utlåtande nr 233.
visst antal extra ordinarie tjänster fastställts, skall tilläggas den innebörden,
att genom beslutet fixeras det högsta antalet »heltider», som de anställda
tjänstemännens sammanlagda tjänstgöring får motsvara, föranleder icke någon
erinran från utskottets sida.
1 fråga om vissa militära beställningar innebär Kungl. Maj:ts förslag en
betydande förbättring av löneställningen utöver den, som genom löneregleringen
kommer tjänstemän i allmänhet till del. Dessa förslag har inom utskottet
föranlett viss tvekan. Utskottet har emellertid med beaktande särskilt
av rådande rekryteringssvårigheter ansett sig böra tillstyrka den föreslagna
löneförbättringen för sådant fast anställt manskap, som enligt förslaget alltjämt
skall bibehållas vid ett lönesystem med såväl kontant lön som vissa
naturaförmåner. Förslaget, att furirema skola beredas extra ordinarie anställning
och efter vissa grunder fördelas på två olika lönegrader, biträdes
även av utskottet. Vad angår furirernas löneställning har utskottet uppmärksammat,
att de i den högre furirslönegraden erhålla en löneställning,
som är något gynnsammare än den som efter löneregleringens genomförande
kommer stationskarlar och andra befattningshavare i nuvarande lönegrad
A 5 till del. Lämpligheten härav kan ifrågasättas med hänsyn till att berörda
befattningshavargrupper även i fortsättningen torde komma att i viss
utsträckning rekryteras av före detta fast anställt manskap. Det torde emellertid
få förutsättas, att furir, som icke kan väntas erhålla pensionsberättigande
militär beställning, i regel skall avgå ur tjänst, innan han uppnått den
högre furirslönegraden. I den mån så icke blir fallet, lärer vidare civilanställningsförsäkringen
{nuvarande övergångsersättningen) komma att erbjuda
honom visst skydd mot inkomstminskning. Utskottet har därför funnit sig
kunna godtaga förslaget om furirernas fördelning på två lönegrader, omfattande
löneklassema 9, 10, 11 och 12 respektive 10, 11, 12 och 13 löneplan
nr 1.
I propositionen föreslagna löneställningar för dels överfurirer och högbåtsmän,
dels flaggkorpraler, dels ock beställningshavare i sergeants-, fänriks-
och fanjunkargradema framstå såsom konsekvenser av den av utskottet
ovan godtagna löneförbättringen för furirer och föranleda icke någon erinran
från utskottets sida. Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda
övergångsvis gällande avlöningsbestämmelser för flaggkorpralerna, vilka enligt
1942 års försvarsbeslut icke skola bibehållas i försvarsorganisationen.
De föreslagna förändringarna i fråga om anställningspenningens och civilanställningsförsäkringens
belopp tillstyrkas av utskottet. I detta sammanhang
vill utskottet framhålla, att bestämmelserna om avskedspremie och civilanställningsförsäkring
icke böra intagas i det för de militära beställningshavarna
gällande avlöningsreglementet. Lämpligare synes vara, att dessa bestämmelser
sammanföras med gällande föreskrifter om övriga civilanställningsförmåner.
Vidkommande därefter den allmänna löneregleringen vill utskottet först
behandla frågan om riksdagens medverkan vid löneförfattningamas tillkomst.
Statsutskottets utlåtande nr 233.
25
Kungl. Maj:t har underställt riksdagen ett förslag till statens löneplansförordning.
Däri intagna löneplaner skola enligt förordningen tillämpas i den
utsträckning, som angives i avlöningsreglementen utfärdade av Kungl. Maj:t
med stöd av riksdagens beslut. Men enligt Kungl. Maj-.ts förslag skola dessa
avlöningsreglementen icke till sin ordalydelse underställas riksdagen. I följd
härav föreslås riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att dels utfärda avlöningsreglementen
för vissa uppräknade grupper befattningshavare, dels under
vissa förutsättningar och i viss omfattning vidtaga ändringar i sålunda utfärdade
reglementen och dels utfärda övergångsbestämmelser.
Såvitt avser avlöningsbestämmelser, vilka skola motsvara exempelvis de
nu gällande civila och militära avlöningsreglementena innebär Kungl. Maj:ts
förslag ett avsteg från hittills följd praxis, då ordalydelsen av dessa reglementen
med däri vidtagna ändringar hittills underställts riksdagens prövning.
Såsom skäl för detta avsteg har bland annat anförts, att riksdagens medverkan
i avlöningsfrågor efter genomförandet av 1939 års lönereglering påkallats
på ett sätt, som icke kunnat förutses. Det har ansetts önskvärt, att
riksdagen befrias från formella frågor eller frågor av mindre saklig betydelse.
Ett annat skäl för riksdagen att lämna Kungl. Maj:t ifrågavarande bemyndiganden
har ansetts vara, att de nya reglementena förutsättas skola innehålla
bestämmelser för jämväl den icke-ordinarie personalen. Beträffande
denna personal innebär Kungl. Maj :ts förslag i själva verket en ökad medverkan
från riksdagens sida, eftersom hittills endast löneplanema men icke avlöningsbestämmelsema
i övrigt tillkommit under riksdagens medverkan.
Beträffande de föreslagna bemyndigandenas räckvidd innebär förslaget, att
bestämmelsernas sakliga innebörd i princip skall underställas riksdagen,
medan deras redaktionella utformning skall överlämnas åt Kungl. Maj:t. Det
förutsättes, att vid reglementenas utfärdande sådana smärre detaljjämkningar
av saklig natur även skola kunna vidtagas av Kungl. Maj:t, vilka äro
av den obetydliga räckvidd att det icke synts påkallat att tynga riksdagsbehandlingen
med närmare redogörelser och ställningstaganden. Sakliga
ändringar i reglementena sedan de utfärdats föreslås skola kunna vidtagas
utan riksdagens hörande (a) då skäl föreligga att utsträcka tillämpningen av
för vissa grupper av tjänstemän enligt reglementena gällande bestämmelser
till andra, i stort sett likartade grupper, (b) då riksdagens beslut i organisations-
eller anslagsfrågor föranleda tillägg till eller ändringar i reglementenas
bestämmelser, så framt dessa tillägg eller ändringar icke avvika från
de principer, på vilka avlöningsreglementenas bestämmelser äro byggda,
samt (c) då skäl föreligga att i samband med sådana ändringar och tillägg,
som avses vid (a) och (b), vidtaga vissa modifikationer av gällande bestämmelser.
Bemyndigandet att utfärda övergångsbestämmelser avser dylika bestämmelser
såväl i samband med löneregleringens ikraftträdande som därefter
och någon särskild begriinsning av dess räckvidd har ej ifrågasatts i
propositionen.
Utskottet vill erinra, att lönekommitténs förslag i nu berörda frågor i
främsta rummet innebar, atl Kungl. Maj:t skulle av riksdagen bemyndigas
26
Statsutskottets utlåtande nr 233.
att utfärda avlöningsreglementena i huvudsaklig överensstämmelse med vid
vederbörande riksdagsskrivelse eller vid i skrivelserna åberopade utskottsutlåtanden
fogade författningsförslag. Lönekommitténs vid propositionen fogade
förslag till statens allmänna avlöningsreglemente och särskilda avlöningsreglementen
ha dock i flera remissyttranden mötts av en starkt kritisk
inställning, företrädesvis ur synpunkten av reglementenas praktiska användbarhet.
Inom finansdepartementet har en formell översyn påbörjats i syfte
att i möjligaste mån tillmötesgå de framförda önskemålen i fråga om reglementenas
utformning. Denna överarbetning kan förväntas bliva av förhållandevis
genomgripande natur. Bland annat överväges en jämkning av den
föreslagna grupperingen av författningsmaterialet på skilda reglementen.
Betydelsen av att lönereglementen i tillfredsställande grad uppfylla kraven
på praktisk användbarhet torde icke behöva särskilt understrykas. Enligt utskottets
mening bör riksdagen icke frånhända sig möjligheten att granska
framlagda reglementsförslag ur denna synpunkt. I nuvarande läge är emellertid
en sådan granskning utesluten, då icke ens den blivande allmänna
uppställningen av de avsedda reglementena framgår av de förslag, som fogats
till propositionen. Med hänsyn härtill kan utskottet icke tillstyrka att
Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att utfärda annat än sådana provisoriska
bestämmelser, som erfordras för den allmänna löneregleringens ikraftträdande
och genomförande av de beslut i sakfrågor, till vilka riksdagen nu
har att taga ställning. Utskottet förutsätter härvid att genomarbetade reglementsförslag
skola underställas riksdagen nästa år, varefter definitiva reglementen
kunna utfärdas.
Med denna motivering biträder utskottet alltså i det väsentliga yrkandet i
motionen 11:498. De synpunkter, vilka ligga till grund för Kungl. Maj:ts
förslag om formerna för riksdagens medverkan vid avlöningsbestämmelsernas
tillkomst har utskottet dock funnit beaktansvärda. Utskottets ställningstagande
innebär allenast, att utskottet anser sig sakna anledning att nu medverka
till sådan ändring av hittillsvarande riksdagspraxis, som innebär att
riksdagen frånhänder sig en granskningsmöjlighet. Den slutliga prövningen
av själva principfrågan om riksdagens medverkan bör lämpligen äga rum i
samband med ställningstagandet nästa riksdag till de nya reglementsförslagen.
Bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda övergångsbestämmelser i samband
med löneregleringens ikraftträdande kan av naturliga skäl icke undvaras.
Utskottet är däremot icke berett att lämna ett generellt bemyndigande
att utfärda övergångsbestämmelser i samband med sådana sakliga ändringar
i utfärdade reglementen, vilka framdeles underställas riksdagens prövning.
När utskottet nu övergår till att granska den sakliga innebörden av Kungl.
Maj:ts förslag till nya avlöningsbestämmelser m. in. för statstjänstemän och
vissa befattningshavare vid det kommunala undervisningsväsendet, vill utskottet
erinra, att förslaget i de delar det överensstämmer med vad 1945 års
lönekommitté föreslagit i betänkande med förslag till statens allmänna avlö
-
Statsutskottets utlåtande nr 23:].
27
ningsreglemente m. m. utgör resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén
och tjänstemännens huvudorganisationer. Såsom riksdagen framhöll förra
året vid behandlingen under höstsessionen av Kungl. Maj:ts proposition
1946: 333 angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst
m. fl. har icke lönekommitténs ställning såsom förhandlingsdelegation inneburit,
att kommittén haft befogenhet träffa ett för statsmakterna bindande
avtal. Riksdagen hade emellertid vid prövningen av frågan om då föreliggande
förslag kunde anses godtagbart, ansett sig böra utgå från den uppfattningen,
att en mera väsentlig avvikelse från detsamma skulle innebära en
vittgående åtgärd. Detta uttalande av riksdagen har utskottet funnit äga
giltighet jämväl för de förslag, som lönekommittén framlagt i sitt senare,
i propositionen nr 281 behandlade betänkande.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att den begränsade tiden icke
medgivit en sakbehandling av förslaget i alla dess detaljer. Utskottet har därför
i stort sett måst begränsa sin granskning av propositionen till där behandlade
principfrågor och andra spörsmål av större ekonomisk räckvidd.
Förslaget att för de av löneregleringen berörda tjänstemännen skola finnas
tre huvudanställningsformer, nämligen ordinarie och extra ordinarie
anställning samt aspirantanställning ävensom ytterligare en allmän anställningsform
— extra anställning — biträdes av utskottet, som icke heller funnit
anledning till erinran mot vad som föreslagits beträffande dessa anställningsformers
innebörd, användningsområde m. m. I fråga om den extra
anställningen vill utskottet understryka, att extra tjänsteman regelmässigt
icke bör beredas högre löneställning än ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän
med motsvarande arbetsuppgifter. Särskilt bör beaktas, att den omständigheten,
att extra tjänst i enlighet med vad som hittills gällt icke skall vara
förenad med pensionsrätt. icke får åberopas såsom skäl för att bereda extra
tjänsteman högre kontantlön än som följer av angivna jämförelse med ordinarie
och extra ordinarie tjänstemän.
Bestämmelserna om höjning och sänkning av lön i viss automatisk anslutning
till levnadskostnadernas växlingar har i Kungl. Maj:ts förslag till statens
löneplansförordning utformats i huvudsaklig överensstämmelse med det
principbeslut i frågan, som fattades av 1946 års riksdag. I propositionen nr
300 har Kungl. Maj:t emellertid på där närmare anförda skäl föreslagit, att
förevarande bestämmelser icke skola träda i kraft under budgetåret 1947/
48. Under nämnda budgetår föreslås i stället skola för höjning av månadslön
och vissa andra i 3 § av statens löneplansförordning intagna belopp tillämpas
ett fast, till 12 bestämt procenttal. Denna höjning skall verkställas efter
samma grunder, som enligt 4 § löneplansförordningen skola gälla vid där
avsedd höjning av ifrågavarande belopp. Det av Kungl. Maj:t sålunda föreslagna
avsteget från den överenskommelse mellan lönekommittén och personalorganisationerna,
på vilken riksdagens principbeslut grundade sig, har
under vissa förutsättningar godkänts av statstjänarkartellen och tjänstemännens
centralorganisation, under det att den tredje i överenskommelsen deltagande
huvudorganisationen, stats!jänstemännens riksförbund, uttalat sig
28
Statsutskottets utlåtande nr 233.
för vidblivande av den i principbeslutet ingående automatiska indexregleringen.
Såsom ett alternativ till det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget har
övervägts bortrensande av direkta skatter och socialpolitiska förmåner ur
index, vilka faktorer beräknas medföra vissa ojämnheter i levnadskostnadstalen
och därmed i lönerna under nästkommande budgetår. Alla tre organisationerna
ha emellertid uttalat sig mot att man — med bibehållande av automatisk
rörlighet — redan från och med nästa budgetår skulle övergå till
ändrade grunder för indexberäkningarna.
I motionerna II: 513 och II: 514 har hemställts, att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj:ts proposition, nr 300.
Såsom i nämnda proposition framhållits torde automatisk indexreglering
under nästkommande budgetår föranleda vissa sakligt sett omotiverade
svängningar i löneutvecklingen. Vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag skulle
däremot erhållas en stabilisering av lönerna samtidigt som rådrum vunnes
för en omprövning av indexregleringen i hela dess vidd. Förslaget synes
därför innebära en ur allmänna synpunkter lämplig lösning av förevarande
spörsmål. Med hänsyn till den vikt, som bör tillmätas de mellan lönekommittén
och tjänstemännens huvudorganisationer träffade överenskommelserna,
hade utskottet helst sett att en så betydande avvikelse från principöverenskommelsen,
som Kungl. Maj:ts förslag innebär, hade kunnat vinna allmän
anslutning. Då emellertid den avsedda stabiliseringen av lönenivån lärer innebära
vissa fördelar även för tjänstemännen, vilket kan anses bestyrkt därav,
att de två största personalorganisationerna godkänt förslaget, bör den
omständigheten, att förslaget icke biträtts av samtliga tre huvudorganisationer,
enligt utskottets mening icke få utgöra hinder för förslagets genomförande.
Utskottet vill understryka att frågan om kompensationen för levnadskostnadsstegringen
bör upptagas till förnyad prövning, därest under budgetåret
inträffa sådana nu ej förutsedda prisrörelser, som göra en dylik prövning
påkallad. Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att till statens löneplansförordning
foga en övergångsbestämmelse av samma innehåll som Kungl.
Maj ds hemställan i proposition nr 300.
De av Kungl. Maj:t föreslagna löneplanerna för provinsialläkare och distriktsveterinärer
ha godkänts vid förhandlingar mellan lönekommittén och
vederbörliga personalorganisationer. Då vidare lönebeloppen i dessa löneplaner
uppräknats efter i huvudsak samma principer som beloppen i de av
riksdagen vid 1946 års höstsession fastställda löneplanerna nr 1 och 2, ha
de icke föranlett någon erinran.
Vad särskilt angår den för distriktsveterinärer avsedda löneplanen nr 4
innebär detta, att utskottet tillstyrker minskning av antalet lönegrupper från
sju till fem. Beträffande den omgruppering av distriktsveterinärbefattningarna,
som härigenom blir nödvändig, vill utskottet tillägga, att även om —
såsom i propositionen föreslagits -— inplacering i lönegrupper bör ske under
hänsynstagande i första hand till inkomster av praktik och av uppdrag såsom
veterinär vid sidan av den egentliga tjänsten, jämväl distriktens svårskötthet
bör tillbörligen beaktas.
Statsutskottets utlåtande nr 233.
29
Såsom framhållits i flertalet remissyttranden äro de av lönekommitfén föreslagna
bestämmelserna om placering samt uppflyttning i löneklass synnerligen
invecklade och torde komma att föranleda betydande svårigheter
vid tillämpningen. Den yttersta orsaken härtill torde vara att söka i att lönekommittén
eftersträvat att giva bestämmelserna en sådan saklig innebörd,
att de skola med ett ur skälighetssynpunkt tillfredsställande resultat kunna
tillämpas i sinsemellan helt olikartade fall, utan att härvid ojämnheter uppkomma
i tjänstemännens inbördes löneklassplacering. Det vill förefalla utskottet,
som om lönekommittén gått för långt i denna sin strävan. En betydande
förenkling av bestämmelserna vore enligt utskottets mening önskvärd.
En sådan förenkling lärer emellertid icke kunna genomföras utan väsentliga
ändringar i bestämmelsernas sakliga innebörd, som godkänts i den mellan
lönekommittén och personalorganisationerna träffade överenskommelsen.
Vid sådant förhållande får utskottet inskränka sig till att framhålla, att vid
omarbetningen av lönekommitténs förslag varje möjlighet till förenkling och
förtydligande av bestämmelserna bör tillvaratagas, önskvärt är att härvid
de principer på vilka bestämmelserna grunda sig komma till uttryck i författningstexten.
Det av utskottet sålunda tillstyrkta förslaget om nya grunder för löneklassplacering
är av mycket genomgripande natur. Det är därför anledning erinra
om att ställningstagandet i denna fråga liksom i övriga sakfrågor är avsett
att vara definitivt. Vad utskottet ovan anfört därom, att lönebestämmelsema
för nästa budgetår böra vara av provisorisk natur, avser såsom torde framgå
av det redan anförda bestämmelsernas utformning, men icke deras sakliga
innebörd.
I fråga om förutsättningarna för löneklassuppflyttning innebär Kungl.
Maj:ts förslag att tjänstledighet för sjukdom m. m. med bibehållande av viss
del av lönen icke skall inverka fördröjande på löneklassuppflyttning. Enligt
kommitténs förslag skulle däremot sjukledigheter omfattande mer än
600 dagar under en och samma uppflyttningsperiod till överskjutande del
inverka fördröjande på uppflyttningen i samma utsträckning som exempelvis
tjänstledighet för enskilda angelägenheter med C-avdrag. Med sjukledighet
skall enligt lönekommitténs förslag i här ifrågavarande avseende jämställas
ledighet för uppdrag inom personalsammanslutning och härutinnan
innebär Kungl. Maj:ts förslag icke någon saklig ändring.
Utskottet kan icke finna, att sakliga skäl föreligga för den av Kungl.
Maj:t förordade ändringen av lönekommitténs förslag och tillstyrker således,
att detta förslag godtages i oförändrat skick.
De av Kungl. Maj:t föreslagna vikariatsersättningsbestämmelserna synas
utskottet väl komplicerade. Då utskottet emellertid av skäl som ovan antytts
i nuvarande läge ansett sig förhindrat att framlägga förslag om ändrade
grunder för vikariatsersättningens bestämmande, tillstyrker utskottet Kungl.
Maj:ts förslag.
Vid behandlingen av vissa särskilda frågor föreslår Kungl. Maj:t sådan
jämkning av gällande förbud för justitieråd och regeringsråd att med befatt
-
30
Statsutskottets utlåtande nr 233.
ningen förena uppdrag såsom skiljemän, att förbudet icke skall avse uppdrag
såsom ordförande i skiljenämnd eller såsom ensam skiljedomare. 1
motionen 1:339 har uttalats, att sådan jämkning icke bör vidtagas.
Utskottet, som vid 1946 års riksdag förklarade sig icke vara berett att
tillstyrka ett då motionsvägen framfört förslag av nu ifrågavarande innebörd,
finner icke anledning frångå detta sitt ställningstagande.
Vad i finansdepartementets ovannämnda promemoria anförts rörande rätt
att med domarämbete förena uppdrag att vara ordförande i hyresnämnd eller
suppleant för ordförande i sådan nämnd har, i vad avser häradshövding och
vattenrättsdomare, ej föranlett erinran.
I de hänseenden, utskottet ej berört här ovan, har Kungl. Maj:ts förslag
ej givit utskottet anledning till uttalande. Förslaget innebär bland annat, att
de önskemål, som framföras i de vid riksdagens början väckta motionerna
I: 34 och II: 61, i huvudsak tillgodosetts, i vad de avse fria resor för volontärema.
Utskottet har icke ansett sig böra förorda i motionerna avsedda
löneförmåner i vidare utsträckning än som följer av Kungl. Maj:ts förslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen må beträffande propositionen nr 281
I. godkänna i nämnda proposition framlagt förslag till statens
löneplansförordning;
II. med bifall till motionen I: 339 avslå Kungl. Maj:ts förslag
i vad detsamma avser rätt för justitieråd och regeringsråd
att med tjänsten förena visst uppdrag såsom skiljeman;
III. medgiva, att häradshövding och vattenrättsdomare
må med tjänsten förena uppdrag att vara ordförande i hyresnämnd
eller suppleant för ordförande i sådan nämnd;
IV. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 34 och II: 61 ävensom motionen II: 498 bemyndiga Kungl.
Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet
förordat för tiden intill den 1 juli 1948 utfärda provisoriska
avlöningsbestämmelser för tjänstemän (beställningshavare)
vid den civila och den militära statsförvaltningen, för lärare
m. fl. vid de högre kommunala skolorna, de statsunderstödda
skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl. och folkskoleväsendet
samt för nomadlärare;
V. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag bemyndiga Kungl.
Maj:t att vidtaga sådana ändringar i sålunda utfärdade provisoriska
bestämmelser, vilka på grund av det under IV lämnade
bemyndigandet skolat kunna intagas i bestämmelserna
vid deras utfärdande, ävensom meddela övergångsbestämmelser
i anslutning till utfärdande av de provisoriska avlöningsbestämmelsema
och ändringar i eller tillägg till dessa;
Statsutskottets utlåtande nr 233-
31
VI. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
a) bemyndiga Kungl. Maj:t
1) att, därest värnpliktiga med stöd av 28 § vämpliktsla
gen skulle inkallas till militärtjänstgöring, innan nytt krigsavlöningsreglemente
utfärdats, besluta om de ändringar i
gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallas av den nya
löneregleringen för befattningshavare i statens tjänst;
2) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förordats
i statsrådsprotokollet över finansärenden för den 9
maj 1947 meddela avlöningsbestämmelser för flaggkorpraler
ävensom för följande övriga personalgrupper vid försvaret,
nämligen innehavare av för pensionerad personal avsedda
arvodesbefattningar, viss icke ständigt tjänstgörande
fast anställd personal, övertalig personal samt indelt manskap;
3)
att dels, beträffande av riksdagen redan godkända
grunder för avlönande av militära beställningshavare enligt
de nya avlöningsbestämmelserna, vidtaga ändring i fråga om
numrering av lönegraderna ävensom beträffande löneklassema
inom lönegraderna för sergeant och fänrik samt fanjunkare,
dels ock införa en ny lönegrad för militära beställningshavare,
avsedd för vissa förvaltare;
4) att i fall, där innehavare av å personalförteckning uppförd
ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst vid de allmänna
läroverken m. fl. statliga läroanstalter förordnas att inneha
rektorsbefattning eller befattning såsom föreståndare för
det till konstfackskolan hörande teckningslärarinstitutet, föra
den ordinarie eller extra ordinarie lärartjänsten över stat och
återbesätta eller låta återbesätta den på stat befintliga tjänsten;
5)
att i förekommande fall jämka av riksdagen redan fastställda
årsbelopp för arvoden och lönetillägg till närmast
högre med 12 jämnt delbara hela krontal; samt
6) att i enlighet med vad som förordats i statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 9 maj 1947 meddela föreskrift
i fråga om anlitande av anslagsmedel till rörligt tilllägg;
b)
till Barntillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst
för budgetåret 1947/48 såsom förslagsanslag anvisa: under
andra huvudtiteln 50 000 kronor, under tredje huvudtiteln
3 000 kronor, under fjärde huvudtiteln 375 000 kronor, under
V huvudtiteln 100 000 kronor, under Va huvudtiteln
75 000 kronor, under sjätte huvudtiteln 9 400 kronor, under
32
Statsutskottets utlåtande nr 233.
sjunde huvudtiteln 120 000 kronor, under åttonde huvudtiteln
130 000 kronor, under nionde huvudtiteln 40 000 kronor, under
tionde huvudtiteln 61 000 kronor under elfte huvudtiteln
800 kronor och under fjortonde huvudtiteln 2 400 kronor,
c) till Barntillägg åt vissa lärare vid högre kommunala
skolor för budgetåret 1947/48 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 20 000 kronor;
B. att riksdagen må beträffande propositionen nr 300
I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på
motionerna II: 513 och 514 besluta,
a) att månadslön, som angives i statens löneplansförordning,
skall under budgetåret 1947/48 höjas med ett belopp,
som motsvarar 12 procent av månadslönen eller, om denna
överstiger 1 200 kronor, av detta belopp;
b) att månadslön, som efter sådan höjning slutar på öretal,
skall jämkas till närmaste krontal eller, om den slutar på
50 öre, till närmast högre krontal;
c) att jämte månadslön övriga till samma löneklass hörande
belopp skola höjas i sådan omfattning, att de höjda
beloppen förhålla sig till den höjda månadslönen på samma
sätt som de oförändrade beloppen till den oförändrade månadslönen;
samt
d) att belopp, vilket efter under c) avsedd höjning icke
slutar å helt femtal ören, skall jämkas till närmaste femtal,
II. bemyndiga Kungl. Maj :t att till bestämmelsen om löneplansförordningens
ikraftträdande foga en föreskrift i överensstämmelse
med under I. meddelat beslut.
Stockholm den 19 juni 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo,
Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Gustaf Iwar Anderson,
fröken Andersson, herrar Gillström, Albertsson, Näsström och Gustav
Emil Andersson; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Malmborg i Skövde,
Falla, Rubbestad, Mårtensson, Lindholm, Pettersson i Dahl, Åkerström,
Holmström, Petterson i Degerfors, Thapper och Persson i Vinberg.
Statsutskottets utlåtande nr 233.
33
Reservationer:
1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, fröken Andersson
och herr Holmström, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka Kungl. Maj:ts
förslag i vad avser rätt för justitieråd och regeringsråd att med tjänsten förena
visst skiljemannauppdrag och att alltså
dels det stycke på s. 30 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet,
som» och slutar med orden »sitt ställningstagande», hort hava följande
lydelse:
»Utskottet, som vid 1946 års riksdag förklarade sig icke vara berett att
tillstyrka ett då motionsvägen framfört förslag av samma innebörd, har, sedan
frågan därefter varit föremål för ytterligare avväganden, icke velat motsätta
sig Kungl. Maj ds förslag. Härvid vill utskottet erinra att ifrågavarande
tjänstemän förutsättas skola hos Kungl. Maj:t anmäla mottagna uppdrag.»
dels ock momentet A II i utskottets hemställan bort hava följande lydelse:
»II. med bifall till Kungl. Maj ds förslag och med avslag
på motionen 1:339 medgiva, att justitieråd och regeringsråd
må med tjänsten förena skiljemannauppdrag såsom ordförande
eller såsom ensam skiljedomare.»
2) av herrar Gustaf Karlsson och Thapper, vilka ansett, att utskottet ej
bort tillstyrka att häradshövding eller vattenrättsdomare medgives att med
tjänsten förena uppdrag såsom ordförande i hyresnämnd eller suppleant för
sådan ordförande och att alltså
dels det stycke på s. 30 av utskottets yttrande, som börjar med orden »Vad
i» och slutar med orden »föranlett erinran» bort hava följande lydelse:
»Det i finansdepartementets ovannämnda promemoria ifrågasatta medgivandet
för domare att vara ordförande i hyresnämnd eller suppleant för ordförande
i sådan nämnd anser sig utskottet icke böra tillstyrka.»
dels ock momentet A III i utskottets hemställan bort hava följande lydelse:
»III. besluta att i fråga om häradshövdings och vattenrättsdomares
rätt att med befattningen förena tjänst eller
uppdrag nuvarande bestämmelser skola äga oförändrad giltighet.
» ''
3) av herrar Gustaf Karlsson, Mårtensson, Åkerström och Petterson i Degerfors,
vilka ansett, att utskottet hort i huvudsak tillstyrka vad Kungl. Maj:ts
förslag innehåller i fråga om riksdagens medverkan vid löneförfattningamas
tillkomst och att därför
dels de tre stycken i utskottets yttrande på s. 25 och 26, vilka börja med
orden »Utskottet vill» och sluta med orden »nya reglementsförslagen», bort
ersättas med text av följande lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 sand. Nr 233.
3
34
Statsutskottets utlåtande nr 233.
»Den här berörda principfrågan om riksdagens medverkan vid avlöningsbestämmelsernas
tillkomst bör betraktas mot bakgrunden av det allmänna
önskemålet att befria riksdagen från att handlägga ärenden av mindre vikt.
Från denna utgångspunkt kan enligt utskottets mening invändning icke göras
mot den föreslagna huvudregeln, att Kungl. Maj:t skall äga utforma reglementena
sedan riksdagen godkänt deras sakinnehåll. Detsamma gäller redigeringen
av ändringar i utfärdade reglementen sedan ändringen i sakfrågan
prövats av riksdagen. Ej heller synes vad som anförts rörande möjligheten
för Kungl. Maj:t att vid utfärdande av reglementena vidtaga smärre detaljjämkningar
av saklig natur böra föranleda tvekan. Det synes även utskottet
att de fall, då Kungl. Maj :t skall äga utan riksdagens hörande vidtaga sakliga
ändringar i redan utfärdade reglementen, äro i stort sett tillfredsställande avgränsade.
Utskottet anser sig emellertid böra förorda det ytterligare förbehållet,
att den sakliga ändringen endast bör få vidtagas därest den är av
mindre räckvidd ur såväl principiell som ekonomisk synpunkt. Det synes
utskottet, att genom finansdepartementets försorg bör vid början av varje
riksdag till konstitutions- och statsutskotten överlämnas en förteckning över
de författningsrum, vilka blivit ändrade med stöd av bemyndigandet. Sker
så kan bemyndigandet icke innebära, att önskvärd kontrollmöjlighet för
riksdagen eftersättes. Utskottet kan alltså icke biträda yrkandet i motionen
II: 498.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla det angelägna i att avlöningsreglementena
under nu pågående arbete med deras omredigering erhålla en
sådan utformning, att de på tillfredsställande sätt uppfylla kravet på praktisk
användbarhet.»
clels ock att momenten A IV och A V i utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:
»IV. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 34 och II: 61 ävensom med avslag på motionen II: 498 bemyndiga
Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet förordat utfärda avlöningsreglementen för
tjänstemän (beställningshavare) vid den civila och den militära
statsförvaltningen, för lärare m. fl. vid de högre kommunala
skolorna, de statsunderstödda skolorna för bildbara
sinnesslöa m. fl. och folkskoleväsendet samt för nomadlärare;
V. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag bemyndiga Kungl.
Maj:t att under de förutsättningar och i den omfattning, somutskottet
förordat, vidtaga ändringar i sålunda utfärdade reglementen
och utfärda övergångsbestämmelser i anslutning till
såväl löneregleringens genomförande som de ändringar, som
må ske på grund av detta bemyndigande;»
4) av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, fröken Andersson,
herrar Rubbestad och Holmström, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka
motionerna II: 513 och 514 och att alltså
Statsutskottets utlåtande nr 233.
35
dels det stycke på s. 28 i utskottets yttrande, vilket börjar med orden
»Såsom i» och slutar med orden »nr 300» bort hava följande lydelse:
»Såsom i---förevarande spörsmål. Med hänsyn till den vikt som
bör tillmätas den med tjänstemännens huvudorganisationer träffade överenskommelsen,
vilken godkänts av statsmakterna, har utskottet icke ansett
sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet förordar alltså, att statens
löneplansförordning även i avseende på höjning eller sänkning av de i grundlönetabellema
angivna beloppen skall träda i kraft den 1 juli 1947.»
dels ock att utskottets hemställan i nedannämnda del bort erhålla följande
lydelse:
»B. att riksdagen må med avslag på Kungl. Maj:ts i proposition
nr 300 framlagda förslag samt med bifall till motionerna
II: 513 och 514 dels besluta, att bestämmelserna
om lönernas automatiska rörlighet skola träda i kraft den
1 juli 1947 dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att utforma bebestämmelsen
om löneplansförordningens ikraftträdande i
överensstämmelse med detta beslut.»
36
Statsutskottets utlåtande nr 233.
Bilaga.
Till riksdagens statsutskott.
Sedan Kung], Maj:t anbefallt försvarsväsendets lönenämnd att till riksdagens
statsutskott avgiva utlåtande över två likalydande motioner, 1:34 och
11:61, om anslag till fria resor för meniga volontärer vid krigsmakten, får
lönenämnden anföra följande.
I motionerna uttalas, att det vore motiverat, att meniga volontärer under
de första 18 månaderna av sin tjänstgöring erhölle rätt till tre fria hemresor
jämte traktamentsersättning enligt samma grunder, som gälla för de värnpliktiga
under deras första tjänstgöring. Motionärerna hemställa därför,
att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med angivna grunder utfärda föreskrifter i fråga om fria resor för
meniga volontärer samt att riksdagen för detta ändamål måtte anvisa ett förslagsanslag
av 39 000 kronor för budgetåret 1947/48.
Med anledning härav vill lönenämnden erinra, att 1946 års manskapslöneutredning
i betänkande (SOU 1946:95) med förslag angående lönereglering
för fast anställt manskap vid försvaret m. m. framlagt förslag om rätt för
beställningshavare, tillhörande 1 löneklassen i den för s. k. blandavlönat
manskap föreslagna löneplanen, att vid semester och tjänstledighet åtnjuta
fri resa från tjänstgöringsorten till den ort inom riket, varest beställningshavaren
omedelbart före anställningen var bosatt eller där hans närmaste
anhörige är bosatt, och åter. Sådan förmån skulle dock få åtnjutas endast en
gång för varje period om fyra månader, av den tid, vederbörande tillhörde
sagda löneklass. Då utredningen förutsatte, att volontär regelmässigt skulle
tillhöra 1 löneklassen under 18 månader, skulle antalet fria resor för varje
volontär komma att uppgå till 4. Lönenämnden, som i utlåtande över manskapslöneutredningens
betänkande förordade sådan jämkning av löneklassplaceringsreglerna,
att vederbörande regelmässigt skulle komma att kvarstå i
1 löneklassen endast under 12 månader, gjorde icke något särskilt uttalande
i fråga om volontärernas rätt till fria resor.
Motionärernas förslag i fråga om fria resor för volontärerna föranleder härutöver
icke annat uttalande från lönenämndens sida än att lönenämnden vill
framhålla, att 1947 års riksdag lärer få tillfälle att pröva manskapslöneutredningens
förslag vid behandlingen av det förslag till militärt avlöningsreglemente,
innefattande jämväl bestämmelser rörande manskapets avlöningsförmåner,
som är avsett att framläggas av 1945 års lönekommitté.
Vad angår frågan om traktamentsersättning till volontärer under fria resor
av ovan nämnt slag, finner lönenämnden för sin del tveksamt, om skäl
föreligga att i ifrågavarande avseende jämställa de värnpliktiga, som endast
äga uppbära penningbidrag med — i allmänhet — 1 krona för dag, och
volontärerna, som åtnjuta månadslön. Beträffande de värnpliktiga har vidare
förelegat ett särskilt skäl att bevilja såväl fria resor som traktamentsersättning
under dessa, i det att de ansetts böra beredas kostnadsfri hemresa
under de övningsuppehåll, som förekomma under deras tjänstgöring och som
vid marinen och flygvapnet årligen uppgå till tre (jfr prop. 1945: 354, s. 18
tf). Erinras må vidare, att i motionerna åberopade föreskrifter angående fria
resor till musikelever (kungl. brev den 24 maj 1946; regleringsbrevet) icke
Statsutskottets utlåtande nr 233.
37
innefatta rätt att uppbära traktamentsersättning under resorna. Vid bedömandet
av förevarande spörsmål bör även beaktas, att volontärerna — liksom
för övrigt de värnpliktiga under övningsuppehåll och tjänstledighet
av längre varaktighet än två dygn — äga åtnjuta förplägnadsersättning under
semester och sådan tjänstledighet, varunder de bibehålla någon del av
kontantlönen. Av anförda skäl är lönenämnden icke beredd att biträda motionärernas
hemställan i fråga om traktamentsersättning. Enligt lönenämndens
mening bör för övrigt förevarande spörsmål behandlas i samband med
det förslag till lönereglering för det fast anställda manskapet, som — enligt
vad ovan sagts — lärer komma att framläggas för 1947 års riksdag.
Lönenämnden vill tillägga, att nämnden ansett sig icke ha anledning att ingå
på granskning av motionärernas beräkning av det medelsbehov, som skulle
följa av ett bifall till deras förslag.
Stockholm den 12 mars 1947.
ERIK STRIDSBERG.
Lennart Rydback.
opaginerad Kontrollera mot PDF
478002. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:442 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar med förslag till statens löneplansförordning m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten