Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående bidrag till främjande av humanistisk forskning jämte en i ämnet väckt motion.

1947-04-22 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:77, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående bidrag till främjande av humanistisk forskning jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 77.

1

Nr 77.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående

bidrag till främjande av humanistisk forskning

jämte en i ämnet väckt motion.

(2:a avd.)

I propositionen nr 74 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 7 februari

1947, föreslagit riksdagen att till Bidrag till främjande av humanistisk

forskning för budgetåret 1947/48 anvisa ett anslag av 600 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första

kammaren av herrar Andrén och Holmbäck väckt motion (I: 229), vari

hemställts, att riksdagen måtte bifalla propositionen nr 74 med i motionen

föreslagna ändringar.

Inledning.

I skrivelse den 25 april 1946 har vitterhets-, historia- och antikvitetsakademien

anhållit, att Kungl. Maj:t måtte av riksdagen äska ett årligt anslag av

650 000 kronor såsom bidrag till främjande av humanistisk

forskning. Tillsammans med ränteavkastningen av humanistiska

fonden, omkring 250 000 kronor för år, skulle härigenom ett årligt belopp av

omkring 900 000 kronor bli tillgängligt för utdelande av bidrag till ifrågavarande

ändamål. Anslagsfördelningen skulle enligt förslaget omhänderhavas

av humanistiska fondens nämnd, som därvid skulle erhålla annan sammansättning

än för närvarande.

Sedan akademien preliminärt godkänt ett av en inom akademien utsedd

20-mannaberedning upprättat förslag till skrivelse i ämnet, inhämtade

akademien yttranden häröver från teologiska och juridiska fakulteterna

samt humanistiska sektionerna vid universiteten i Uppsala och Lund, från

humanistiska samt stats-,och rättsvetenskapliga avdelningarna vid Stockholms

högskola ävensom från lärarrådet vid Göteborgs högskola. Med anledning

av vad i de avgivna yttrandena anförts vidtog akademien sedermera

vissa ändringar i sitt preliminära förslag.

Utlåtanden över akademiens slutliga förslag ha avgivits av kanslern för

rikets universitet efter hörande av humanistiska sektionerna vid universiteten

i Uppsala och Lund, statskontoret samt 7.9/7 års universitetsberedning.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 19lf7. 6 samt. Nr 77.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 77.

Behovet av ytterligare åtgärder för stöd åt humanistisk forskning.

Akademien framhåller, efter att ha erinrat om det storartade materiella

framåtskridandet under de senare årtiondena och det starka stöd, som

givits den därpå inriktade forskningen, nödvändigheten av att även åt

de av akademien företrädda vetenskaperna beredas väsentligt ökade möjligheter

att bedriva ett effektivt och något så när omfattande arbete. Härvidlag

utgjorde den första förutsättningen tillgången till betydligt rikligare

anslag än som nu stode till förfogande.

Akademien erinrar i detta sammanhang om att — frånsett anslagen till

universitet, högskolor, arkiv, bibliotek och museer — endast ett fåtal anslag

under åttonde huvudtiteln direkt avse humanistisk forskning, nämligen för

innevarande budgetår anslagen till utgivande av Svenskt biografiskt lexikon,

Svenskt diplomatarium och Nusvensk ordbok om tillhopa 52 000 kronor

(i riksstatsförslaget för nästa budgetår äro dessa tre anslag upptagna med tillhopa-

61 000 kronor) samt en del av anslaget å 200 000 kronor till understöd

för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker. Av sistnämnda anslag

för budgetåret 1945/46, 190 000 kronor, disponerades i runt tal 90 000 kronor

för humanistiska tidskrifter och arbeten.

Vidare påpekar akademien, att vissa allmänna medel indirekt tillföras

humanistisk forskning därigenom att Svenska akademiens stora ordboksverk

bekostas av medel, som inflyta från det denna akademi tillkommande privilegiet

att utgiva Post- och Inrikes Tidningar.

Akademien framhåller slutligen att, förutom nämnda anslag, numera, då

enskilda donationer av större mått av bekanta skäl blivit ytterst sällsynta,

huvudsakligen endast avkastningen av humanistiska fonden stode till förfogande

för understödjande av vetenskaplig humanistisk forskning och publikationsverksamhet.

Beträffande humanistiska fondens tillkomst och hittillsvarande

verksamhet har akademien anfört bland annat följande.

Då humanistiska fonden efter framställning av akademien genom Kungl.

Maj:ts beslut den 22 oktober 1927 instiftades, torde det ha varit Kungl.

Maj:ts avsikt att skapa ett varaktigt och tillräckligt ekonomiskt stöd åt

den humanistiska forskningen i vårt land. Meningen var att genom stora

successiva tilldelningar av s. k. överskottsmedel från de då ännu icke förstatligade

penninglotterierna låta fonden växa tills den uppnått en sådan

storlek, att dess avkastning rimligen kunde anses fylla de behov, för vilka

den var avsedd.

Tyvärr har emellertid humanistiska fondens utveckling icke blivit sådan

som från början avsågs. I och med penninglotteriernas förstatligande indrogos

till lotterimedelsfonden de rikliga s. k. överskottsmedel, tack vare vilka

fondens kapital bildats och tillvuxit. Därmed råkade också dess ränteavkastning

i stagnation. Trots att fonden sedermera kommit i åtnjutande av årliga

tillskott av lotterimedel — från och med år 1940 250 000 kronor — har på

grund av räntefotens samtidiga sjunkande ränteavkastningen icke ökats, utan

visat en tendens att sakta falla. Detsamma gäller givetvis även andra fonder

för allmännyttiga ändamål.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 77. 3

Humanistiska f onden 1936—1945.

År

Kapital vid

årets början

kronor

Ränteavkastning

kronor

Omkostnader

kronor

Utdelningsbara

räntemedel

(för följande år)

kronor

1936 ..........

4 236 895

193 440

9 080

184 360

1937 ..........

4 819 570

213 347

11 501

201 846

1938 ..........

5 407 841

217 628

11828

205 800

1939 ..........

6 103 343

238 018

15 433

222 585

1940 ..........

6 653 263

245 264

15 262

230 002

1941..........

6 853 263

270196

16 767

253 429

1942 ..........

6 853 263

252 627

18 113

234 514

1943 ..........

7 253 263

257 962

18 348

239 614

1944 .........

7 253 263

255 651

18 620

237 031

1945 ..........

7 453 263

253 897

17 485

236 412

För att åtminstone tillfälligt möjliggöra för fonden att i ökad utsträckning

tillgodose de viktigaste behoven av understöd åt humanistisk forskning har

Kungl. Maj:t medgivit, att av de årliga för kapitalökning avsedda tillskotten

av lotterimedel 50 000 kronor — för år 1946 100 000 kronor — fingo användas

till utdelning i stället för att avsättas till ökning av fondkapitalet. Den

för utdelning disponibla räntebehållningen uppgick för år 1946 till i runt

tal 236 000 kronor, varför humanistiska fondens nämnd år 1946 kunnat utdela

— jämte vissa besparingar å tidigare anslag å tillhopa omkring 14 000 kronor

— omkring 350 000 kronor, en summa, som motsvarar mindre än hälften

av summan av samtidigt sökta anslag, i runt tal 730 000 kronor.

Akademien anser sig under sådana förhållanden böra hos Kungl. Maj:t

göra framställning om att ett större årligt anslag måtte utverkas av riksdagen

för att tillsammans med humanistiska fondens avkastning användas till att

stödja och främja, humanistisk vetenskaplig forskning samt att fördelningen

av dessa anslagsmedel måtte överlämnas åt humanistiska fondens nämnd,

sedan densamma ombildats på sätt akademien föreslår i det följande.

Akademiens förslag har i de avgivna yttrandena från företrädarna för de

humanistiska och teologiska vetenskaperna hälsats med stor tillfredsställelse.

Verksamhetsområdets omfattning.

I fråga om principerna för användningen av anslagsmedlen till stöd åt

humanistisk forskning har akademien framhållit, att skäl syntes föreligga att

i stort sett bibehålla vad i sådant hänseende stadgades i § 1 av reglementet

för humanistiska fonden.

Vissa tillägg och förtydliganden i dessa bestämmelser anser akademien dock

behövliga. Akademien har bland annat ansett sig böra undersöka, huruvida

det kunde vara önskvärt och lämpligt, att humanistiska fondens verksamhetsområde

utvidgades att omfatta, förutom de egentliga humanistiska

ämnena, jämväl de teologiska och juridiska ämnesgrupperna.

Akademien har därvid kommit till den uppfattningen, att den teologiska

ämnesgruppen lämpligen borde i sin helhet tillgodoses genom anslag ur

humanistiska fonden, medan däremot någon utvidgning av fondens verk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 77.

samhetsområde till förmån för de juridiska och samhällsvetenskapliga ämnesgrupperna

icke ifrågasatts av akademien.

I syfte att förtydliga innebörden av sitt förslag rörande verksamhetsområdets

omfattning har akademien lämnat en specificerad redogörelse för de

ändamål, till vilka bidrag borde kunna utgå ur den på föreslaget sätt förstärkta

humanistiska fonden.

a) Understöd till enskildas forskningsarbeten.

Sådana understöd borde kunna utgå i form av ersättning för mistad lön vid

kortare ledighet och dylikt samt bidrag till arbetshjälp, materialier m. m.

b) Anslag till »forskningsår». Anslag borde, yttrar akademien,

kunna tilldelas en forskare för att möjliggöra för honom att erhålla

ledighet från sin befattning under längre tid, t. ex. ett år, »forskningsår».

c) Reseanslag.

Beträffande de under b) och c) upptagna anslagsändamålen anför akademien

följande.

Akademien har givetvis icke genom dessa ändamåls upptagande bland

humanistiska fondens ändamål avsett att ersätta befintliga eller motverka

ifrågasatta statutenliga möjligheter för statsuniversitetens, eventuellt också

de fria högskolornas professorer och lärare att även på annat och måhända

för dem fördelaktigare sätt ernå här avsedda tjänstledighet med bibehållen

lön ävensom reseanslag och dylikt. Akademien avser att genom sitt förslag

förhjälpa icke minst de många forskare, som icke åtnjuta dylika privilegier, att

kunna frigöra sig en tid från det dagliga tjänste- eller förvärvsarbetet för att

kunna genomföra en forskningsuppgift. Sådana forskare finnas i många olika

ställningar: såsom tjänstemän vid arkiv, bibliotek och museer, vid läroverk

och skolor av olika slag, stundom även i privata tjänsteställningar och såsom

fria yrkesutövare. Deras medverkan i humanistiskt forskningsarbete är synnerligen

önskvärd. Alltför ofta har en god undersökning stannat på ett halvgånget

stadium och blivit utan nytta, därför att vederbörande forskare icke

kunnat ernå den tid av samling och arbetsro, som erfordrats för att föra

arbetet till slut.

Denna uppgift är för övrigt icke ny för humanistiska fondens verksamhet,

ehuru den på grund av medlens knapphet hittills icke kunnat praktiseras i

så stor utsträckning, som varit önskvärd.

Humanistiska sektionen i Uppsala understryker, att statsanställda vetenskapsmän

böra erhålla statutenlig möilighet till »forskningsår» och annan

jämförlig ledighet utan att medel ur det nu begärda anslaget tages i anspråk.

Även i fråga om reseanslagen har sektionen anfört vissa betänk-- ligheter. Humanistiska sektionen i Lund har däremot anslutit sig till akademiens

förslag.

Kanslern för rikets universitet har ansett sig icke kunna biträda förslaget,

att anslag ur fonden skulle utgå för att möjliggöra för en forskare att erhålla

ledighet från sin befattning under längre tid, t. ex. ett år, »forskningsår».

Ersättning för dylik ledighet borde tillgodoses i annan ordning.

Universitetsberedningen bär anslutit sig till kanslerns förslag liksom även

statskontoret.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 77.

5

d) Anslag för vetenskapliga undersökningar »i

fältet». Härmed avses, anför akademien, expeditioner, undersökningar

eller andra arbeten av bland annat historisk, statsvetenskaplig, konsthistorisk,

arkeologisk, språkvetenskaplig, litteraturhistorisk, kulturgeografisk, etnografisk

och folkloristisk natur såväl inom som utom landet. Hit höra också företag,

som utföras av forskare från vårt land gemensamt med forskare från ett

eller flera andra länder, t. ex. nordiskt samarbete.

e) »H alvpermanenta anslag». Härmed avser akademien anslag

av kortare eller längre varaktighet till forsknings- och utgivningsföretag,

ledda av lärda sällskap eller andra kompetenta sammanslutningar. Såsom

exempel nämnas: Svenskt diplomatarium, Sveriges runinskrifter, Sveriges

kyrkor, Svenskt biografiskt lexikon, arbeten utgivna av Kungl. Samfundet

för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia m. fl.

f) Anslag för redigering och utgivning av urkundspublikationer

av alla slag. Härmed likställer akademien

bibliografier, register och andra likartade hjälpmedel för vetenskaplig

forskning.

g) Anslag till museer, bibliotek och arkiv. Akademien

har tänkt sig, att anslag skulle kunna tilldelas dylika och liknande

institutioner i och för utförande av humanistisk forskning i egen regi samt

för materialier, böcker, fotografier m. m. dylikt för samma ändamål.

Ifrågavarande förslag har blivit föremål för invändningar i vissa av de

avgivna yttrandena.

h) Anslag för att möjliggöra publicering av

resultaten av humanistisk forskning (tryckning, klichering,

bindning, översättning till främmande språk m. m.).

i) Anslag till internationella forskningsföretag

av allmänt värde för humanistisk forskning.

k) Anslag för förvärv av föremål till museer,

arkiv och bibliotek. Akademien motiverar ifrågavarande förslag

på följande sätt.

I reglementet för humanistiska fonden återfinnes i § 1 sista stycket en bestämmelse,

som medgiver användande i vissa fall av fondens medel till förvärvande

av föremål till svenska offentliga samlingar. Denna bestämmelse

har under fondens snart 20-åriga tillvaro endast två gånger kommit i tilllämpning

och då med mycket oansenliga belopp. Detta torde huvudsakligen

ha berott därpå, att fondens medel ej ens tillnärmelsevis räckt till för tillgodoseende

av kraven på publicering och forskning. Klart är emellertid å andra

sidan, att de mycket blygsamma inköpsanslag, som i de flesta fall stå till

förfogande för museer, bibliotek, arkiv och dylikt, aldrig kunna förslå till

förvärv av sådana verkligt betydande konstverk, handskrifts- och boksamlingar

eller arkivalier, som stundom av olika anledningar, ofta helt oförmodat,

erbjudas till förvärvande. I vissa fall ha sådana förvärv kunnat genomföras,

dock endast tack vare mellankomst av enskilda donatorer eller föreningar.

Men denna väg för anskaffande av medel lärer nog i framtiden bli

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 77.

allt mindre framkomlig. Därför synes det vitterhetsakademien vara angeläget,

att en möjlighet beredes att — då fråga är om förvärv av för offentliga

samlingar särskilt viktiga föremål — medel mera extraordinärt kunde

ställas till förfogande. Beslut härom torde emellertid, då fråga är om större

summor, t. ex. överstigande 20 000 kronor, böra i varje särskilt fall underställas

Kungl. Maj:ts stadfästelse. Oberoende härav torde det böra lämnas

humanistiska nämnden möjlighet att till mötande av större utgifter av nu

omförmält slag årligen ur anslaget avsätta penningmedel.

Det kan möjligen invändas, att anslag sådana som dessa ej direkt höra

samman med ett humanistiskt forskningsanslag. Men akademien vill då

erinra därom, att offentliga samlingar i sig själva erbjuda den bästa grundval

för mångsidig forskning på åtskilliga områden. Deras berikande med viktiga

ting står sålunda i nära sammanhang med forskningen. Härförutom torde det

få anses vara ett självklart statsintresse, att våra offentliga samlingar av nu

ifrågavarande art kunna för den svenska allmänheten framvisa ett kvalitativt

så högt stående material som möjligt.

Invändningar riktas i flera av de avgivna yttrandena mot ifrågavarande

förslag. Sålunda har bland annat kanslern — varmed universitetsberedningen

och statskontoret instämt — icke funnit lämpligt, att humanistiska

fonden skulle belastas med att utgiva anslag till museer, arkiv och bibliotek

m. fl. för förvärvande av föremål av ifrågavarande slag. Medel för

sådant ändamål syntes i stället böra beräknas under vederbörande institutioners

ordinarie anslag.

Anslagets storlek.

Akademien har, som nämnts, anhållit, att anslaget till bidrag till främjande

av humanistisk forskning måtte fastställas till 650 000 kronor. Akademien

hade därvid beräknat årsbehovet till omkring 900 000 kronor och

humanistiska fondens ränteavkastning till cirka 250 000 kronor.

Akademien har i detta sammanhang framhållit önskvärdheten av att humanistiska

fonden allt fortfarande måtte få påräkna samma årliga tillskott till

sitt fondkapital som hittills beviljats av lotterimedel. En visserligen långsam

men dock stadig stegring av fondens räntemedel ansåge akademien vara viktig,

då dessa medel under alla förhållanden kunde påräknas oberoende av i

övrigt växlande statsfinansiella konjunkturer.

Kanslern har förklarat sig anse, att det av akademien beräknade medelsbehovet

icke syntes vara för högt tilltaget. Härvid räknade kanslern med,

att från den förstärkta humanistiska fonden skulle utgå understöd även för

de av akademien angivna ändamål, vilka nu tillgodosågos genom särskilda

anslag under åttonde huvudtiteln.

Universitetsberedningen tillstyrker, att 650 000 kronor anvisas till ifrågavarande

ändamål.

Statskontoret framhåller, att det undandroge sig ämbetsverkets bedömande,

huruvida och i vilken utsträckning medel borde ställas till förfogande

för ifrågavarande ändamål utöver vad som för närvarande utginge från humanistiska

fonden samt genom anslag å riksstaten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 77.

7

Anslagets administration.

.4 kademien förordar, att humanistiska fondens organ skola handhava det

nya forskningsanslaget.

I fråga om humanistiska fonden stadgas i reglementet för fonden, att densamma

tilldelats akademien och står under dess förvaltning. Förvaltningen

skall vara helt skild från akademiens övriga fondförvaltning och ombesörjas

av tre ekonomidelegerade, av vilka en utses av Kungl. Maj:t och tva av

akademien. Dessa, vilka äro ansvariga för vården av fondens penningmedel,

äga rätt att anställa sekreterare och räkenskapsförare. Ekonomidelegerade må

icke besluta andra utgifter än sådana, som sammanhänga med fondens penningförvaltning.

Beträffande placeringen av fondens medel finnas detaljerade bestämmelser

i reglementet. Fondens kapital får ej tagas i anspråk utan Kungl. Maj:ts

tillstånd.

I fråga om humanistiska fondens nämnd samt beträffande

utdelningen av anslag från fonden finnas föreskrifter i §§ 5—12 i

förutnämnda reglemente.

Såsom förut nämnts har akademien förordat viss ändrad sammansättning

av humanistiska fondens nämnd. Syftet härmed angives vara att vid dess

tillsättande ett större inflytande än hittills garanteras universiteten och högskolorna

i Stockholm och Göteborg. Akademiens förslag att den teologiska

ämnesgruppen skall inbegripas inom fondens verksamhetsområde har även

ansetts göra en ökning av antalet nämndledamöter ofrånkomligt.

Nuvarande sammansättning:

4 ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t (därav ordförande och vice ordförande)

.

6 ledamöter, utsedda av akademien (3 av vardera klassen).

Av akademien föreslagen sammansättning:

3 ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t (därav ordförande och vice ordförande),

4 ledamöter, utsedda av akademien (2 av vardera klassen),

4 ledamöter, utsedda, 1 av humanistiska sektionen i Uppsala, 1 av humanistiska

sektionen i Lund, 1 av humanistiska avdelningen vid Stockholms

högskola samt 1 av lärarrådet vid Göteborgs högskola,

1 ledamot, utsedd gemensamt av de teologiska fakulteterna i Uppsala och

Lund.

Härtill skulle komma suppleanter för envar av de ledamöter, som icke

förordnats av Kungl. Maj:t. Akademien skulle tillse, att den forskningsverksamhet,

som bedrives utanför universitet och högskolor även blir representerad

i nämnden genom de av akademien valda ledamöterna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 77.

Mandattiden för ledamöterna i nämnden borde sättas till fem år och bestämmelser

införas till befrämjande av önskvärd cirkulation i nämndens

sammansättning.

I flera yttranden ha förslag framlagts om annan sammansättning av

nämnden än den av akademien förordade. Motivet har därvid varit att

tillförsäkra de fyra humanistiska avdelningarna vid universiteten och högskolorna

en förhållandevis starkare representation i nämnden. Denna uppfattning

har framförts av humanistiska sektionen i Uppsala, universitetskanslern,

universitetsheredningen och statskontoret. Kanslern har anfört

bland annat följande.

Från universitets- och högskolehåll har framhållits betydelsen av att ett

avgörande inflytande i nämnden förbehålles de humanistiska sektionerna vid

universiteten samt Stockholms högskolas humanistiska avdelning och lärarrådet

vid Göteborgs högskola. I anslutning härtill har humanistiska sektionen

i Uppsala föreslagit, att nämnden skulle bestå av tolv ledamöter, av vilka

Kungl. Maj:t skulle utse ordförande och vice ordförande samt de humanistiska

sektionerna i Uppsala och Lund vardera två ledamöter, humanistiska

avdelningen vid Stockholms högskola och lärarrådet vid Göteborgs högskola

vardera en ledamot, teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund gemensamt

en ledamot samt vitterhetsakademien tre ledamöter; för de akademiska organens

och akademiens representanter skulle personliga suppleanter väljas.

För egen del vill jag framhålla, att jag anser det i hög grad betydelsefullt,

att nämnden får en sådan sammansättning, att tillräckligt inflytande i densamma

beredes yngre, i aktivt forskningsarbete verksamma akademiska

lärare. Detta önskemål torde bäst tillgodoses genom att de fyra humanistiska

avdelningarna vid universiteten och högskolorna beredas en förhållandevis

stark representation i nämnden. Jag ansluter mig därför till det förslag, som

framlagts av humanistiska sektionen i Uppsala, dock med den jämkningen,

att vitterhetsakademien i enlighet med dess förslag bör utse fyra ledamöter

i nämnden, av vilka akademiens båda klasser skulle välja vardera två. Härvid

synes likväl böra iakttagas, att minst två av dessa ledamöter företräda

humanistisk forskning utanför de akademiska lärosätena. För att likväl kunna

hålla nämnden inom det föreslagna medlemsantalet av tolv anser jag mig

böra föreslå, att vice ordförande icke förordnas av Kungl. Maj:t utan utses

av nämnden bland dess valda ledamöter.

De olika läroanstalterna samt vitterhetsakademien böra före valens förrättande

samråda med varandra för att ernå största möjliga allsidighet i

nämndens sammansättning och härvid eftersträva att i regel ingen lärdomsgren

erhåller mer än en företrädare.

I likhet med akademien anser jag att mandattiden bör fastställas till fem

år och i överensstämmelse med vad humanistiska sektionen i Uppsala framhållit

håller jag före, att bestämmelse bör införas om att ingen må omedelbart

kunna omväljas för en ny femårsperiod. En successiv förnyelse av nämnden

genom cirkulation synes mig också ändamålsenlig.

Jag är jämväl av den uppfattningen, att en viss åldersgräns för valbarhet

till nämnden lämpligen bör fastställas. I sådant avseende torde för de av

universiteten och högskolorna valda ledamöterna pensionsåldern för akademiska

lärare vid statsuniversiteten få anses utgöra en rimlig norm. För de

av akademien utsedda ledamöterna torde uppnådd levnadsålder av 70 år

böra fastställas som gräns.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 77.

9

Vad sålunda av mig föreslagits i fråga om de valda ledamöterna bör givetvis

icke gälla den av Kungl. Maj:t förordnade ordföranden.

Vniversitetsberedningen har anslutit sig till kanslerns förslag.

Statskontoret har bland annat framhållit, att lotterimedel icke vidare

borde anvisas till förstärkning av humanistiska fonden ävensom att fonden

borde överflyttas till statskontorets förvaltning.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Vår tid kännetecknas av en snabb utveckling inom naturvetenskapernas,

teknikens och medicinens områden, och framtidsperspektiven synas öppna

utsikter mot nya stora landvinningar på dessa områden. Den naturvetenskapliga,

tekniska och medicinska forskningens grundläggande betydelse för detta

materiella uppsving är numera uppenbar för alla. För det kulturella livet

och dess framåtskridande spelar den humanistiska forskningen en motsvarande

roll. Försummas denna forskningsgren, uppstår fara för att den kulturella

utvecklingen sackar efter den materiella. De åtgärder, som vidtagits

eller planeras för att bereda större ekonomiska resurser åt de naturvetenskapliga,

tekniska och medicinska forskningsområdena, böra därför enligt min

mening följas av motsvarande åtgärder till stöd åt den humanistiska forskningen.

Jag är därför beredd att i princip ge mitt stöd åt det förslag i dylikt

syfte, som framlagts av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

Akademien erinrar, att den till förvaltning erhållit den s. k. humanistiska

fonden, vilken vid sin tillkomst för 20 år sedan avsågs skola genom årliga

kapitaltillskott av lotterimedel uppbringas till sådan storlek, att dess årligen

utdelade ränteavkastning på ett tillfredsställande sätt skulle kunna sörja för

behovet av medel till stöd åt svensk humanistisk forskning. Fonden är för

närvarande relativt betydande — dess kapitalbelopp uppgår till omkring

7,8 miljoner kronor — men dess ränteavkastning, i runt tal 250 000 kronor

om året, är till följd av penningvärdets försämring, räntesatsens sjunkande

m. fl. omständigheter ännu icke på långt när tillräcklig för att fylla sin uppgift.

Det nu äskade anslaget är avsett till förstärkning av dessa för årlig utdelning

tillgängliga räntemedel. Med hänsyn härtill torde det vara ändamålsenligt,

att samma organ, som har att fördela dessa räntemedel, även får sig

anförtrott att fördela de nu ifrågasatta anslagsmedlen. För närvarande utdelas

anslagen från humanistiska fonden av »humanistiska fondens nämnd». Även

anslagsmedlens fördelning torde därför böra ankomma på denna nämnd, som

i samband därmed torde böra omorganiseras på sätt jag i det följande förordar.

I ärendet har till närmare granskning upptagits vissa av de ändamål, till

vilka anslag för närvarande kunna beviljas från humanistiska fonden och vartill

enligt akademiens förslag anslag alltjämt borde kunna beviljas även om

fondavkastningen förstärktes medelst anslag å riksstaten. Från några håll ha

därvid framförts mer eller mindre bestämt uttalade önskemål om begränsningar

i det anslagsbeviljande organets befogenhet att anslå medel till vissa

av akademien närmare angivna ändamål. Med anledning av dessa erinringar

må till en början framhållas, att det icke synes önskvärt att i fråga om fördelningen

av anslaget till humanistisk forskning uppställa begränsningar, som

icke ansetts lämpliga eller erforderliga beträffande dispositionen av motsvarande

anslag till främjande av medicinsk eller naturvetenskaplig forskning.

Fastmera synes det böra hävdas, att humanistiska nämnden i princip bör

åtnjuta lika stor frihet som de medicinska och naturvetenskapliga forsknings
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 77.

råden med avseende på fördelningen av forskningsanslagen. Genom en allsidig

och även i övrigt väl avvägd sammansättning av nämnden torde för

övrigt vinnas en fullgod garanti för att anslag icke komma att beviljas för

ändamål, som falla utom ramen för syftet att främja humanistisk forskning.

Jag är således av principiella skäl icke benägen att förorda, att den bidragsbeviljande

nämnden alltför mycket bindes genom statliga direktiv och ställer

mig därför tveksam till de av en del remissmyndigheter framställda förslagen

att i vissa hänseenden begränsa verksamhetsområdets omfattning. Jag kan

sålunda icke dela de från universitetshåll uttalade betänkligheterna mot beviljande

i nu ifrågavarande ordning av anslag till s. k. »forskningsår», d. v. s.

anslag för att bereda en forskare möjlighet till en längre tids ledighet från sin

tjänst för att kunna odelat ägna sig åt en forskningsuppgift. Detta ställningstagande

får givetvis icke anses prejudicerande i vare sig ena eller andra

riktningen i fråga om statsmakternas ställningstagande till universitetens

önskemål om införande av en författningsenlig rätt för universitetslärare att

erhålla »forskningsår» med bibehållna löneförmåner.

Invändningar ha även gjorts mot tanken att humanistiska nämnden skulle

äga möjlighet att bevilja anslag till museer, bibliotek och arkiv för humanistisk

forskning i dessas egen regi. För egen del vill jag framhålla, att det härvid,

såvitt gäller statliga institutioner, givetvis icke kan bli fråga om annat

än undantagsfall, då det torde få förutsättas, att medel för dylika ändamål

skola av statsmakterna ställas till förfogande i annan ordning. Med hänsyn

härtill och framför allt av det skälet, att icke-statliga institutioner av ifrågavarande

slag icke böra frånhändas möjligheten att erhålla forskningsanslag,

kan jag icke finna de framförda invändningarna bärande.

Erinringar ha även framställts mot att medel skulle kunna beviljas för

förvärvande av föremål till museer, arkiv och bibliotek. Det bör i detta sammanhang

erinras om att enligt det av Kungl. Maj:t fastställda reglementet

för humanistiska fonden dennas avkastning må användas bland annat till att,

då synnerliga skäl därtill äro, till svenska offentliga samlingar förvärva sådana

föremål (konstverk, handskrifter, trycksaker och dylikt), vilka äro ägnade att

tjäna såsom vetenskapligt material eller hjälpmedel för humanistisk forskning

och vilkas bevarande eller förvärvande åt Sverige anses vara av större

vikt. Formuleringen är sålunda i sig själv så snäv, att något oberättigat intrång

på andra forskningsändamål icke torde behöva befaras. En allsidig

sammansättning av den anslagsfördelande nämnden torde därjämte utgöra

garanti mot missbruk. Jag är för övrigt för egen del beredd att medverka till,

att statliga museer, bibliotek och arkiv till sitt förfogande erhålla så avpassade

anslag på riksstaten, att krav från deras sida icke regelmässigt skola

behöva framställas om bidrag från de för humanistisk forskning avsedda

anslagsmedlen. Jag anser mig på anförda skäl icke böra ifrågasätta någon uttrycklig

inskränkning i humanistiska nämndens nuvarande möjligheter att

bevilja anslag även för ifrågavarande ändamål, vilka möjligheter i fortsättningen

liksom hittills icke lärer komma att utnyttjas annat än i sällsynta

fall. På sätt akademien förordat torde dock beslut om bidrag för ändamålet

böra underställas Kungl. Maj:ts prövning, såvitt fråga är om anslag på

över 20 000 kronor, en regel som för övrigt, i likhet med vad som stadgats

för beslut av medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden, torde böra

gälla generellt oavsett anslagsändamålets art.

Vad akademien i övrigt anfört rörande verksamhetsområdets omfattning,

har icke givit mig anledning till erinran.

Akademiens framställning utmynnar i förslag om anvisande av ett riks
i
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 77.

11

statsanslag av 650 000 kronor, varvid akademien emellertid tänkt sig, att de

särskilda å riksstaten uppförda anslagen å tillhopa 52 000 kronor till utgivande

av Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt diplomatarium och Nusvensk

ordbok skulle indragas och det ekonomiska ansvaret härför övertagas av

humanistiska nämnden. Akademiens anslagsberäkningar föranleda icke^ annan

erinran från min sida än att — då riksstatsförslaget för nästa budgetår alltjämt

upptager särskilda anslag för nämnda ändamål — det anslag till främjande

av humanistisk forskning, som torde böra anvisas för nästa budgetår,

synes böra reduceras till i avrundat tal 600 000 kronor. Jag förutsätter härvid

i likhet med akademien, att från detta anslag hädanefter skola bestridas

vissa utgifter, vilka hittills belastat anslaget till utgivande av tidskrifter, lärda

verk och läroböcker. Till denna fråga torde jag få återkomma framdeles

vid anmälan av frågan om anslagsbehovet för nästa budgetår till sistnämnda

ändamål.

I fråga om sammansättningen av den nämnd, som skall få i uppdrag att

fördela ifrågavarande anslagsmedel, ha delade meningar gjort sig gällande.

Humanistiska fondens nämnd består för närvarande av 10 ledamöter, varav

Kungl. Maj:t utser 4, därav en ordförande och en vice ordförande, och akademien

6. Det är givet, att universiteten och de fria högskolorna hädanefter böra

få en förhållandevis stark egen representation i nämnden. Det ligger härvid

nära till hands att universitets- och högskolerepresentationen blir följande,

nämligen en teolog, gemensamt utsedd av de teologiska fakulteterna i Uppsala

och Lund, samt 4 humanister, varav en bör utses av humanistiska sektionen

i Uppsala, en av humanistiska sektionen i Lund, en av humanistiska avdelningen

vid Stockholms högskola samt en av Göteborgs högskolas lärarråd.

Det förefaller vidare rimligt, att vitterhetsakademien får representeras av 2

ledamöter från vardera av dess klasser. Slutligen torde Kungl. Maj:t böra

utse en ordförande och en vice ordförande. Inalles skulle således nämnden

bestå av (1 + 4 + 4 + 2=) 11 ledamöter, varav universiteten och högskolorna

skulle utse 5, akademien 4 och Kungl. Maj:t 2. En dylik sammansättning,

vilken jag för egen del finner lämplig, överensstämmer med kanslerns

förslag med den skillnaden, att Kungl. Maj:t skulle komma att utse

två ledamöter i stället för en samt att de humanistiska sektionerna vid statsuniversiteten

skulle komma att utse vardera en i stället för vardera två ledamöter.

Sistnämnda förslag skulle få den enligt min mening mindre lyckliga

konsekvensen, att statsuniversitetens humanistiska sektioner komme att få

en dubbelt så stark representation som de fria högskolorna.

Såsom kanslern föreslagit torde de olika läroanstalterna samt vitterhetsakademien

före valen av ledamöter i nämnden böra samråda med varandra

för att största möjliga allsidighet i nämndens sammansättning skall kunna

ernås. Mandattiden synes lämpligen böra bestämmas till högst fem år och

föreskrift meddelas i syfte att åstadkomma en successiv förnyelse av ledamöterna

samt för att förhindra omedelbart omval av ledamot, som innehaft

mandat två perioder i följd. Vad som från universitetshåll och av kanslern

anförts rörande viss maximiålder för valbarhet synes även beaktansvärt; ett

uttryckligt stadgande härom torde dock kunna undvaras. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att på förslag av akademien meddela erforderliga

detaljbestämmelser rörande nämndens sammansättning och vad därmed står

i samband.

Akademien har förutsatt, att även vid bifall till dess förslag om anvisande

av ett större riksstatsanslag till främjande av humanistisk forskning avsättningar

av lotterimedel till ökning av humanistiska fondens kapital alltjämt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande tit 77.

skulle företagas. Då denna fråga icke är av beskaffenhet att kräva riksdagens

medverkan, påkallas icke nu något ställningstagande till densamma. För egen

del är jag dock av den principiella uppfattningen, att anslag av lotterimedel

som regel icke bör beviljas för ändamål av beskaffenhet att böra tillgodoses

genom anslag å riksstaten. Med hänsyn härtill är jag för egen del benägen

att ansluta mig till den av statskontoret uttalade meningen, att lotterimedel

hädanefter icke böra anvisas till förstärkning av humanistiska fonden. Däremot

är jag icke beredd att tillstyrka statskontorets förslag, att humanistiska

fondens förvaltning skulle fråntagas akademien och att fondens ränteavkastning

skulle redovisas över riksstaten såsom särskilda uppbördsmedel. Jag förordar

således, att fondförvaltningen alltjämt skall vara uppdragen åt akademien

genom särskilda ekonomidelegerade. Vid sådant förhållande ifrågasätter

jag icke anvisande av ett särskilt förvaltningsanslag utan torde förvaltningskostnaderna

tills vidare böra bestridas på samma sätt som hittills.

Det anslag till »bidrag till främjande av humanistisk forskning», vars anvisande

jag i det föregående tillstyrkt, torde vid bifall till vad jag förordat böra

uppföras såsom obetecknat. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att

meddela bestämmelser rörande anslagets disposition och angående humanistiska

nämndens sammansättning m. m.

I detta sammanhang torde få anmälas, att lektorn vid högre allmänna läroverket

i Ystad, docenten Martin Fries hos Kungl. Maj:t anhållit om tjänstledighet

från sin lektorstjänst under läsåret 1947/48 för fortsättandet av det

av honom påbörjade arbetet med utgivandet av framlidne professorn Axel

Hägerströms skrifter samt om ekonomiskt vederlag, svarande mot de avlöningsförmåner,

som han på grund av tjänstledigheten skulle komma att

mista. Beträffande betydelsen för svensk humanistisk forskning av detta editionsarbete

synes icke råda någon tvekan. Jag utgår därför ifrån, att vid bifall

till förslaget om anvisande av ett större riksstatsanslag till främjande av

humanistisk forskning Fries skall kunna påräkna anslag av dessa medel

med belopp svarande mot vad han visar sig avstå under tjänstledighet budgetåret

1947/48 för ifrågavarande forskningsuppgift.

I motionen I: 229 anföres i huvudsak följande.

I proposition nr 74 föreslår Kungl. Maj:t, att riksdagen måtte bevilja ett

anslag av 600 000 kronor till främjande av humanistisk forskning. Initiativet

till detta förslag är taget av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

Det är uppenbart, att vårt lands humanistiska vetenskaper

synnerligen väl förtjäna och behöva det stöd, som sålunda föreslagits. Det

torde icke^ heller kunna bestridas, att vetenskapliga forskningar på teologiens

område lämpligen böra stödjas på samma sätt och av samma medel

som övriga humanistiska vetenskaper.

Därempt måste man ifrågasätta, om en nämnd, som helt eller nästan

helt består av vetenskapsmän (av vilka kanske ingen är konsthistoriker),

kan vara det rätta organet att besluta om inköp av konstföremål m. m. till

museer. Invändningar mot detta förslag ha också gjorts av humanistiska

sektionen i Uppsala, av Göteborgs högskolas lärarråd, av universitetskanslern,

universitetsberedningen och statskontoret. Det förefaller, som om

museernas konstinköp bäst främjas genom särskilda anslag, utdelade av

därför lämpade organ.

Det synes icke heller lämpligt att låta det nu föreslagna anslaget användas

för »forskningsår» (tjänstledighet med bibehållen lön) åt befattningshavare

vid vetenskapliga läroanstalter och institutioner. Sådan ledighet för

forskning bör likformigt ordnas för samtliga vetenskapsidkare vid univer
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 77.

13

sitet, högskolor och andra vetenskapliga institutioner och ej genom någon

specialanordning för de humanistiska vetenskapsmännen. Detta önskemål

har med styrka framhållits av humanistiska sektionen i Uppsala, teologiska

fakulteten i Lund, universitetskanslern, universitetsberedningen och statskontoret.

Kungl. Maj:t förutsätter tydligen, att vid sidan av den nu föreslagna

ordningen för beviljande av »forskningsår» även andra former skola

kunna anlitas härför. Det torde icke vara lämpligt att samma ändamål tillgodoses

på helt olika vägar.

Det är uppenbarligen av största vikt, att de för den humanistiska forskningens

främjande anslagna medlen få bästa möjliga användning. Härför

fordras, att det organ, som har den ömtåliga uppgiften att besluta om utdelningen,

har en så mångsidig och intim kontakt som möjligt med modern

forskning och de yngre forskarna.

När vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien tog sitt berömvärda

initiativ avsåg den endast att främja den humanistiska forskningens allmänna

intressen, ej att tillgodose några ensidiga akademiska önskemål. Icke

desto mindre föreslog den emellertid i sitt första förslag, att nämnden skulle

inrymma 6 ledamöter (med 2 suppleanter) från akademien och 4 representanter

för universitetens och de fria högskolornas humanistiska forskare.

Någon annan akademi än vitterhetsakademien skulle icke vara företrädd i

nämnden. Detta förslag väckte mycken opposition från universitet och

högskolor. I akademiens slutliga förslag nedbringades därför dess egen representation

till 4 ledamöter. Kungl. Maj:t har följt detta förslag och föreslår

sålunda att akademien skall hava cn lika stark representation som

samtliga humanistiska avdelningar vid våra universitet och högskolor. Såväl

den humanistiska sektionen vid Uppsala universitet och Göteborgs högskolas

lärarråd som universitetskanslern, universitetsberedningen och statskontoret

ha velat åt universitet och högskolor (tillsammantagna) bereda

en starkare representation än åt vitterhetsakademien. Starka skäl kunna

också anföras för denna ståndpunkt. Vitterhetsakademien inrymmer normalt

50 »arbetande ledamöter». Av dessa ha för närvarande mer än hälften

överskridit pensionsåldern (65 år). Akademien återspeglar med denna

ålderssammansättning icke det aktuella läget i svensk vetenskap. Universitetens

i tjänst varande lärare göra det långt bättre än denna ärevördiga

institution. Därtill kommer, att stockholmsintressena lätt få en av förhållandena

icke motiverad överrepresentation inom akademien. Olika vetenskapsgrenar

äro också mycket ojämnt företrädda inom akademien, som

dessutom ganska ensidigt representerar vår historiska forskning. Akademien

företräder icke så allsidigt vår humanistiska vetenskap och har icke

den kontakt med de yngre forskarna, som man måste fordra av de institutioner,

som skola ha ett dominerande inflytande vid fördelningen av det

nu föreslagna anslaget. Med hänsyn till dessa förhållanden torde det vara

motiverat, att akademien endast får två — eller högst tre -—■ representanter

i den humanistiska fondens nämnd. För övrigt torde Kungl. Maj:ts

förslag till nämndens sammansättning kunna bifallas.

T syfte att tillgodose kravet på nödig kontakt med den nyare forskningen

har universitetskanslern — med instämmande från universitetsberedningen

—- föreslagit, att för nämndens ledamöter stadgas en övre åldergräns på

70 år. Även detta mycket moderata förslag har icke upptagits av Kungl.

Maj:t. Det kunde föreligga starka skäl att sänka denna övre gräns till 65

är. Vi skola dock icke bestämt yrka på cn sådan sänkning. Däremot förefaller

det oss riktigt att riksdagen beslutar, att eu övre åldersgräns skall

fastslås vid 65 eller 70 år.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 77.

Utskottet.

Utskottet är ense med departementschefen därom, att de åtgärder, som

vidtagits eller planeras för att bereda större ekonomiska resurser åt de

naturvetenskapliga, tekniska och medicinska forskningsområdena, böra följas

av motsvarande åtgärder till stöd för den humanistiska forskningen,

vilken spelar en avgörande roll för det kulturella livet och dess framåtskridande.

Utskottet biträder därför i likhet med departementschefen det av

vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien i detta syfte framställda

förslaget om anvisande av ett särskilt anslag på riksstaten till förstärkning

av de räntemedel, varöver humanistiska fonden för närvarande förfogar

för utdelande av understöd åt svensk humanistisk forskning. I enlighet

med vad departementschefen förordat torde detta anslag för nästa budgetår

böra uppföras med 600 000 kronor.

Departementschefen har funnit det mest ändamålsenligt, att samma

organ — humanistiska fondens nämnd — som har att fördela fondens

räntemedel, även får sig anförtrott att fördela ovannämnda anslagsmedel,

i samband varmed departementschefen framlagt förslag beträffande nämndens

omorganisation.

Enligt departementschefens förslag skulle nämnden bestå av elva ledamöter,

varav universiteten i Uppsala och Lund samt högskolorna i Stockholm

och Göteborg skulle utse fem, akademien fyra och Kungl. Maj:t två

(ordförande och vice ordförande). I motionen 1:229 har på anförda skäl

föreslagits, att akademien skulle utse två eller högst tre ledamöter.

Jämväl utskottet anser att humanistiska fondens nämnd, på lämpligt

sätt omorganiserad, bör handhava fördelningen av samtliga ifrågavarande

till den humanistiska forskningens stödjande avsedda medel. Vad nämndens

sammansättning beträffar har utskottet liksom motionärerna funnit

övervägande skäl tala för att akademiens inflytande vid fördelningen av

anslagsmedlen i viss mån reduceras genom att antalet akademiledamöter i

nämnden begränsas att avse ett lägre antal än vad departementschefen

förutsatt. Utskottet har därför funnit sig böra förorda, att antalet av

akademien valda ledamöter begränsas till tre. Av dessa torde lämpligen

akademiens båda klasser böra utse vardera en ledamot och den tredje

ledamoten väljas av båda klasserna gemensamt.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att mandattiden lämpligen

synes böra bestämmas till högst fem år och att föreskrift bör meddelas

i syfte att åstadkomma en successiv förnyelse av ledamöterna samt

för att förhindra ett omedelbart omval av ledamot, som innehaft mandat

två perioder i följd. Vad beträffar den såväl av departementschefen som i

motionen I: 229 berörda frågan om viss maximiålder för valbarhet får

utskottet — som delar departementschefens uppfattning om att ett uttryckligt

stadgande härom synes kunna undvaras — framhålla angelägenheten

av att nämndens ledamöter rekryteras med beaktande av att nödig

kontakt från ledamöternas sida kan upprätthållas med den nyare forskningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 77.

15

Vidkommande omfattningen av det anslagsbe viljande organets verksamhetsområde

ansluter utskottet sig till den uppfattning, varåt departementschefen

givit uttryck.

Nämnden torde alltså böra äga befogenhet att efter prövning i varje

särskilt fall utdela anslag av till dess förfogande stående medel för att

möjliggöra för en forskare att erhålla ledighet från sin befattning under

längre tid. Utskottet vill emellertid framhålla, dels att begreppet »forskningsår»

för undvikande av missförstånd icke synes böra användas i förevarande

sammanhang, dels ock att en förmån av nu angivet slag allenast

synes böra tillkomma forskare av utmärkt skicklighet för genomförandet

av en viss konkret vetenskaplig arbetsuppgift. Enligt departementschefen

borde ett ställningstagande till här förevarande spörsmål givetvis icke få

anses prejudicerande i vare sig den ena eller andra riktningen i fråga om

statsmakternas ståndpunktstagande till universitetens önskemål om införande

av en författningsenlig rätt för universitetslärare att erhålla ledighet

med bibehållna löneförmåner för bedrivande av forskningsverksamhet.

Utskottet ansluter sig till denna uppfattning.

Departementschefen har icke ansett sig böra ifrågasätta någon uttrycklig

inskränkning i humanistiska nämndens nuvarande möjligheter att bevilja

anslag för förvärvande av föremål till museer, arkiv och bibliotek,

men förutsatte, att dessa möjligheter liksom hittills icke komme att utnyttjas

annat än i särskilda fall. I motionen I: 229 har gjorts gällande

att dylika inköp bäst främjades genom särskilda anslag, utdelade av därför

lämpade organ. Utskottet — som hyser den principiella uppfattningen att

medel för ifrågavarande ändamål i regel torde böra beräknas under vederbörande

institutioners ordinarie anslag — har likväl icke velat motsätta

sig att möjligheter hållas öppna för nämnden att i undantagsfall använda

de till nämndens förfogande stående medlen för att till svenska offentliga

samlingar förvärva sådana föremål, som äro ägnade att tjäna som vetenskapligt

material eller hjälpmedel för humanistisk forskning och vilkas

bevarande eller förvärvande åt Sverige anses vara av större vikt. I enlighet

med vad departementschefen förordat, torde beslut om bidrag för ifrågavarande

ändamål böra — såvitt fråga är om anslag överstigande 20 000

kronor — underställas Kungl. Maj:ts prövning.

På av departementschefen anförda skäl anser jämväl utskottet, att lotterimedel

hädanefter icke böra anvisas till förstärkning av humanistiska

fonden.

Vad departementschefen i övrigt i förevarande sammanhang yttrat och

föreslagit har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

Under åberopande av vad utsköttet sålunda anfört hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen

I: 229 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet

här ovan anfört;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 77.

b) till Bidrag till främjande av humanistisk forskning

för budgetåret 1947/48 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett anslag av 600 000 kronor.

Stockholm den 22 april 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar

Olsson, Pauli, Larsson, Karl Andersson, Bergvall, Gustaf Karlsson, Mannerskantz,

Gillström, von Heland och Lundgren; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm,

Svensson i Grönvik, Ward, Bergström, Falla, Rubbestad, Lindholm, Åkerström,

Hoppe, Sefve och Persson i Svensköp.

Reservation

av herrar Larsson och Karl Andersson, vilka ansett, att utskottet bort

tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag beträffande sammansättningen av humanistiska

fondens nämnd och att sålunda det stycke mitt på s. 14 i utskottets

yttrande, som börjar med orden »Jämväl utskottet» och slutar

med orden »klasserna gemensamt», bort hava följande lydelse:

»Jämväl utskottet anser att humanistiska fondens nämnd, på lämpligt

sätt omorganiserad, bör handhava fördelningen av samtliga ifrågavarande

till den humanistiska forskningens stödjande avsedda medel. Beträffande

nämndens sammansättning har utskottet funnit departementschefens förslag

innebära en riktig avvägning mellan olika intressen, varför utskottet

tillstyrker bifall till detta förslag.»

Stockholm 1947 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

471818

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:190 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till främjande av humanistisk forskning jämte eu i ämnet väckt motion. s. 10 i texten