Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under statens affärsverksfonder gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1947/48 i avseende å postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk jämte i ämnet väckta motioner.
1947-03-04 · 80 sidor, varav 78 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 78 av 80 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1947:9, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under statens affärsverksfonder gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1947/48 i avseende å postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 9.
1
Nr 9.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under statens affärsverksfonder gjorda framställningar
om anslag för budgetåret 1947/48 i avseende å postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
Postverket.
l:o) Posthusbyggnad i Bromma i Stockholm. I propositionen nr 1 har
Kungl. Maj:t beträffande kapitalbudgeten under statens affärsverksfonder
(bilaga 27, punkt 1, s. 5 och 6 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för den 3 januari 1947) föreslagit riksdagen att till
Posthusbyggnad i Bromma i Stockholm för budgetåret 1947/48 anvisa ett
investeringsanslag av 100 000 kronor.
I statsrådsprotokollet (s. 2) ha lämnats följande uppgifter rörande reservationerna,
medelsanvisningarna och medelsförbrukningen för budgetåren
1944/45—1946/47 å investeringsanslagen till posthusbyggnader ävensom postverkets
garagebyggnader:
1944/45 1945/46
Reservation vid budgetårets ingång---- 3 531 000 5 899 000
Anslag för budgetåret ................ 5 616 000 2 992 000
Medelsförbrukning ................... 3 231 000 4 139 000
Av statsrådsprotokollet (s. 2—5) inhämtas vidare följande.
I skrivelser den 25 september och den 22 november 1946 har generalpoststyrelsen
för budgetåret 1947/48 äskat anslag med sammanlagt 6 600 000 kronor
till posthusbyggnader och garage för diligensrörelsen.
Statens arbetsmarknadskommission har i utlåtande över generalpoststyrelsens
skrivelse den 25 september 1946 framhållit bland annat, att de företag
till vilka anslag funnes disponibla men beträffande vilka ansökningar om
byggnadstillstånd ej inkommit, och de företag, till vilka generalpoststyrelsen
askat anslag i sin nyssnämnda skrivelse, i oktober 1946 representerade en
byggnadskostnad av sammanlagt 9 746 000 kronor. Utförandet av husbyggnader
för postverket under nästa budgetår i sådan omfattning, som bevil
Bihang
till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. Nr 9. ,
1946/47
4 752 000
5 080 000
2
Statsutskottets utlåtande nr 9.
jade och äskade medel medgåve, skulle innebära en betydande utökning av
denna gren av byggnadsverksamheten. Med nuvarande knapphet på arbetskraft
torde en sådan ökning icke vara möjlig utan motsvarande minskning
av annan produktiv verksamhet. Samtliga företag syntes dock icke kunna
komma till utförande under budgetåret, även om arbetsmarknads- och materialläget
så medgåve. På grund av att företagen vid anslagets beviljande i
regel icke vore fullt förberedda, syntes byggnaderna ofta icke kunna påbörjas
förrän mot slutet av det budgetår anslagen avsåge.
Departemenschefen bar härefter gjort följande allmänna uttalanden rörande
generalposlstyrelsens ifrågavarande anslagsäskanden.
För innevarande budgetår ha till åtta särskilda husbyggnader för postverkets
räkning anvisats tillhopa 5 080 000 kronor. För sex av dessa byggnadsföretag
hade ännu i oktober 1946 byggnadstillstånd icke sökts, beroende på
att detaljplaneringen av företagen då icke avslutats. Enligt vad jag inhämtat
från generalpoststyrelsen har emellertid byggnadstillstånd sedermera sökts
för vissa av dessa byggnader, och för övriga byggnadsföretag, med undantag
av om- och tillbyggnaden av posthuset i Karlstad, kan sådan ansökan väntas
komma att göras före den 1 april i år. Jag vill i detta sammanhang framhålla
vikten av att detaljplaneringen av. aktuella posthusbyggnader bedrives
på sådant sätt, att arbetena kunna igångsättas redan i början av det budgetår
för vilket anslag anvisats, därest så skulle befinnas vara ur arbetsmark - nadssynpunkt lämpligt.
För nästa budgetår har styrelsen till posthusbyggnader och garage äskat
tillhopa 6 600 000 kronor, vilket innebär en ökning med 1 520 000 kronor i
jämförelse med innevarande budgetår. Ett genomförande av detta program
skulle såsom arbetsmarknadskommissionen framhållit innebära en betydande
ökning av denna gren av byggnadsverksamheten. Detta blir i synnerhet fallcl
om — vilket synes sannolikt — åtskilliga av de posthusbyggnader, vartill medel
tidigare anvisats, icke hinna färdigställas under innevarande budgetår. Eu
viss ökning av posthusbyggandet torde emellertid redan från och med innevarande
budgetår bliva ofrånkomlig med hänsyn till den hittillsvarande och
närmast planerade bostadsbyggnadsverksamheten. Härtill kommer att den
fortgående ökningen av poströrelsen på de flesta orter samt de nya uppgifter,
som pålagts postverket genom uppbördsreformen, medföra behov av
ökade lokalutrymmen. Jag anser mig dock icke i nuvarande läge böra tillstyrka
hela det av generalpoststyrelsen föreslagna byggnadsprogrammet. Det
synes nämligen önskvärt att eftersläpningen i del av 1946 års riksdag beslutade
programmet först inhämtas och att ett för nästa budgetår fastställt program
kan genomföras i avsedd omfattning utan att mera väsentligt inkräkta
på annan produktiv verksamhet. Jag har därvid tagit hänsyn till att telegrafstyrelsen
anmält mycket omfattande och angelägna behov av nya telefonstationsbyggnader
och att en begränsning i fråga om posthusbyggnaderna
skulle kunna bidraga till att möjliggöra ett tillgodoseende av dessa behov. 1
fråga om de posthusbyggnader, till vilka jag i det följande kommer att tillstyrka
anslag för nästa budgetår, torde, enligt vad jag under hand gjort mig
underrättad om, planeringsarbetet komma att bedrivas så att ansökningar om
byggnadstillstånd kunna ingivas för flertalet före budgetårets ingång samt för
de övriga före den t oktober 1947.
Vad angår de särskilda byggnadsföretagen har jag för avsikt att i det följande
tillstyrka slutanslag med 100 000 kronor till en posthusbyggnad i Bromma
samt 810 000 kronor till om- och tillbyggnad av posthuset i Linköping
ävensom 610 000 kronor till om- och tillbyggnad av posthuset i Norrtälje.
Vidare finner jag mig böra tillstyrka uppförande av en posthusbyggnad i
Statsutskottets utlåtande nr 9.
3
Katrineholm och en i Västerås samt ett j>osthus och ett garage i Vilhelmina,
vilka byggnadsföretag synas vara de ur postverkets synpunkt mest angelägna.
Anslagen för posthusbyggnaderna i Katrineholm och Västerås böra uppdelas
på två budgetår. Efter samråd med generalpoststyrelsen har jag ansett medelsbehovet
under nästa budgetår böra beräknas beträffande posthuset i
Katrineholm till det av styrelsen äskade beloppet 600 000 kronor samt beträffande
posthuset i Västerås till 600 000 kronor i stället för av styrelsen
äskade 1 000 000 kronor. Till posthus- och garagebyggnaderna i Vilhelmina,
vilka kostnadsberäknats till sammanlagt 785 000 kronor, torde särskilda
anslag böra anvisas, nämligen till posthuset 595 000 kronor och till garaget
190 000 kronor. 0
I enlighet med vad departementschefen sålunda förordat skulle medelsbehovet
för nästa budgetår till husbyggnadsarbeten under postverkets fond
komma att uppgå till 3 505 000 kronor, vilket innebär en minskning med
1 575 000 kronor i förhållande till gällande riksstat.
Beträffande posthusbyggnaden i Bromma i Stockholm inhämtas av statsrådsprotokollet
följande (s. 5 och 6).
Till ändamålet anvisades för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag av
950 000 kronor.
General poststyrelsen har meddelat, att kostnaderna för posthusbygget visat
sig icke kunna hållas inom ramen för det anvisade anslagsbeloppet. Enligt
en reviderad kostnadsberäkning hade nämligen kostnaderna för byggnadsföretaget
beräknats komma att uppgå till ca 1 050 000 kronor eller
100 000 kronor mera än vad som anvisats. Av merkostnaden hänförde sig ca
50 000 kronor till den allmänna ökning av löner och materielpriser, som inträtt
efter det kostnadskalkylerna uppgjordes år 1944. Återstoden av ökningen
vore beroende på åtgärder, som generalpoststyrelsen vidtagit i syfte
att genom en förmånlig uthyrning av för postverket ej erforderliga lokaler
få till stånd en tillfredsställande förräntning av posthuset.
Av den till statsrådsprotokollet lämnade redogörelsen för de förslag som
beröra postverkets kapitalinvesteringar framgår, att generalpoststyrelsen för
nästa budgetår äskat anslag till posthusbyggnader och garage med tillhopa
6 600 000 kronor. Departementschefen har emellertid ansett sig böra tillstyrka
en sammanlagd medelsanvisning till dessa ändamål av allenast
3 505 000 kronor, vilket innebär en minskning jämfört med gällande riksstat
med 1 575 000 kronor. Ett bifall till detta förslag kommer emellertid i
och för sig icke att nödvändiggöra en minskning under nästa budgetår av
posthusbyggandet till en nivå soin svarar mot medelsanvisningen. Betydande
reservationer finnas nämligen å tidigare anvisade anslag. Byggnadsvolymens
verkliga omfattning kommer därför att bli beroende av i vilken omfattning
det med hänsyn till materialläget och förhållandena på arbetsmarknaden kan
bliva möjligt att dels inhämta eftersläpningen å det tidigare beslutade byggnadsprogrammet
och dels realisera det föreslagna programmet för nästa budgetår.
Utskottet vill för egen del ansluta sig till vad departementschefen an
-
V tskottel.
4
Statsutskottets utlåtande nr 0.
fört rörande behovet av en viss ökning från och med innevarande budgetår
av posthusbyggandet med hänsyn dels till den hittillsvarande och närmast
planerade bostadsbyggnadsverksamheten samt den fortgående ökningen av
poströrelsen på de flesta orter, dels ock de nya uppgifter som pålagts postverket
genom uppbördsreformen. De skäl, som föranlett departementschefen
att icke tillstyrka hela det av generalpostslyrelsen framlagda nybyggnadsprogrammet
för nästa budgetår, synas emellertid vara bärande, varför
utskottet icke ifrågasätter någon utvidgning'' av den anslagsram som förordats
av departementschefen.
Vad angår de särskilda byggnadsföretagen avse två slutförande av tidigare
beslutade arbeten. Det ena av dessa är posthusbyggnaden i Bromma
i Stockholm, för vilken kostnaderna numera beräknas komma att med
100 000 kronor överstiga det år 1945 anvisade anslaget av 950 000 kronor. Av
kostnadsökningen belöper hälften på löner och material samt hälften på åtgärder
för inredning m. in. för vissa uthyrningslokaler. Det andra företaget,
vartill slutanslag nu äskas, är om- och tillbyggnad av posthuset i Linköping.
Även i detta fall ha byggnadskostnaderna stegrats i förhållande till tidigare
framlagda beräkningar beroende på vissa ändringar i byggnadsplanerna.
Kostnadsökningen uppgår till 90 000 kronor. Då medelsbehovet för nästa
budgetår tidigare beräknats till 720 000 kronor, skulle alltså nu erfordras en
ytterligare medelsanvisning av 810 000 kronor. Utskottet har ej funnit anledning
till erinran mot dessa förslag.
Övriga av departementschefen tillstyrkta byggnadsföretag avse om- och
tillbyggnad av posthuset i Norrtälje, nybyggnader för postverket i Katrineholm,
Västerås och Vilhelmina samt uppförande av en garagebyggnad i Vilhelmina,
avsedd för postverkets diligensrörelse. Byggnadsarbetena i Norrtälje
ha aktualiserats på grund av telegrafverkets behov av utökade och ur
hygienisk synpunkt tillfredsställande lokaler. Kostnaderna ha beräknats till
610 000 kronor, vilket belopp äskas för nästa budgetår. Utskottet har intet
att erinra mot ifrågavarande förslag. Posthusbyggnaderna i Katrineholm och
Västerås ha kostnadsberäknats till 1 085 000 kronor respektive 2 250 000
kronor, varav dock allenast 600 000 kronor för vartdera byggnadsföretaget
anses behöva anvisas för nästa budgetår. Posthus- och garagebyggnaderna i
Vilhelmina beräknas draga en kostnad av sammanlagt 785 000 kronor, varav
595 000 kronor belöpa på posthusbyggnader och 190 000 kronor på garagebyggnaden.
Behovet av de ifrågavarande nya posthusbyggnaderna samt garagebyggnaden
synes vara styrkt. Med hänsyn härtill och då den beräknade
förräntningen av investerat kapital i dessa fall får anses tillfredsställande,
finner sig utskottet böra lämna förslagen utan erinran.
Under hänvisning till det anförda får utskottet tillstyrka Kungl. Maj ds
förslag beträffande nu ifrågavarande byggnadsföretag.
Under förevarande punkt hemställer utskottet,
att riksdagen må till Posthusbyggnad i Bromma i Stock
holm
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av
100 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
5
2:o) Om- och tillbyggnad av posthuset i Norrtälje. Under åberopande av
vad utskottet anfört under punkten l:o) får utskottet, med tillstyrkande av
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 6—8), hemställa,
att riksdagen må till Om- och tillbyggnad av posthuset i
Norrtälje för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 610 000 kronor.
3:o) Posthusbyggnad i Katrineholm. Under åberopande av vad utskottet
anfört under punkten l:o) och med erinran, att totalkostnaden för ifrågavarande
byggnadsföretag beräknas uppgå till 970 000 kronor, får utskottet,
med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 3, s. 8—10), hemställa,
alt riksdagen må till Posthusbyggnad i Katrineholm för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 600 000
kronor.
4:o) Om- och tillbyggnad av posthuset i Linköping. Under åberopande av
vad utskottet anfört under punkten 1 :o) och med erinran, att totalkostnaden
för ifrågavarande byggnadsföretag — för vilket riksdagen redan anvisat
800 000 kronor — beräknas uppgå till 1 610 000 kronor, får utskottet, med
tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4, s. 10), hemställa,
att riksdagen må till Om- och tillbyggnad av posthuset i
Linköping för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 810 000 kronor.
5:o) Posthusbyggnad i Västerås. Under åberopande av vad utskottet anfört
under punkten l:o) och med erinran, att totalkostnaden för ifrågavarande
byggnadsföretag beräknas uppgå till 2 250 000 kronor, får utskottet,
med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 5, s. 11—13), hemställa,
att riksdagen må till Posthusbyggnad i Västerås för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 600 000 kronor.
6:o) Posthusbyggnad i Vilhelmina. Under åberopande av vad utskottet
anfört underpunkten l:o) får utskottet, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 6, s. 13 och 14), hemställa,
att riksdagen må till Posthusbyggnad i Vilhelmina för bud
getåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 595 000 kro
nor.
6
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Utskottet.
7:o) Inköp av fastigheter i Nyköping. Kungl. Maj:t har (punkt 7, s. 15—
17) föreslagit riksdagen att till Inköp av fastigheter i Nyköping för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 184 000 kronor.
Generalpoststyrelsen har meddelat, att lokal för postkontoret i Nyköping
alltsedan 1902 förhyrdes i riksbankshuset i staden. Lokalen, som från början
omfattade en golvyta av cirka 275 in", utvidgades år 1929 i samband
med om- och tillbyggnad av riksbankshuset till 450 in2. Postkontoret vore
i trängande behov av rymligare och mera tidsenliga lokaler. Enligt styrelsens
mening kunde en rationell lösning av postverkets lokalsvårigheter åstadkommas
endast genom inköp av tomt för postverkets räkning, på vilken
ett posthus kunde uppföras. Avtal hade numera träffats om inköp av tomterna
nr 7, 8 och 9 i fjärde kvarteret Sörmlandsbanken. A tomtmarken, vilken
upptoge en yta av sammanlagt 1 504 m2, funnes vissa äldre byggnadei
uppförda, vilka måste rivas. Köpeskillingen uppginge till 184 000 kronor, motsvarande
cirka 122 kronor per m2. Fastigheternas sammanlagda taxeringsvärde
uppginge till 111 000 kronor, och åbyggnadema vore brandförsäkrade
för tillhopa 100 000 kronor.
Byggnadsstyrelsen har funnit det begärda priset för ifrågavarande tomter
högt både med utgångspunkt från den nuvarande avkastningen av fastigheterna
och med hänsyn till den våningsyta, som kunde utvinnas vid ett bebyggande
av tomterna.
Departementschefen har, under framhållande att tomtpriset finge anses
vara högt, dock ansett sig med hänsyn till föreliggande omständigheter böra
tillstyrka, att det för köpet erforderliga beloppet, 184 000 kronor, äskades för
nästa budgetår.
Köpeskillingen för de till inköp ifrågasatta tomterna uppgår till 184 000
kronor, vilket avsevärt överstiger det fastigheterna åsatta taxeringsvärdet.
111 000 kronor. Tomterna äro emellertid centralt belägna, och utskottet vill,
med hänsyn härtill och då något godtagbart alternativ till de föreslagna
förvärven icke kunnat framläggas, ej motsätta sig att köpet fullföljes.
Utskottet finner sig sålunda böra tillstyrka Kungl. Maj ds förslag och hemställer,
att riksdagen må till Inköp av fastigheter i Nyköping för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 184 000
kronor.
8:o) Inköp av tomter i Landskrona. I enlighet med Kungl. Maj ds förslag
(punkt 8, s. 17), som avser fullföljande av det av statsmakterna år 1946 beslutade
markförvärvet för ett nytt posthus i Landskrona, hemställer utskottet,
alt riksdagen må till Inköp av tomter i Landskrona för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 61000
kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
7
9:o) Inköp av fastigheter. Kungl. Maj:t har (punkt 9, s. 17 och 18) föreslagit
riksdagen att till Inköp av fastigheter för budgetåret 1947/48 anvisa
»dt investeringsanslag av 400 000 kronor.
Alltsedan år 1920 ha varje år medel stått till förfogande för inköp för
postverkets räkning av fastigheter, vilkas förvärvande icke utan synnerlig
olägenhet kunnat uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut. I regel har
för ändamålet varit anslaget ett belopp av omkring 200 000 kronor.
Generalpoststyrelsen har meddelat, att av för ändamålet tidigare anvisade
medel mot slutet av år 1946 komme att kvarstå en behållning av omkring
.33 000 kronor. Huru stort belopp, som under det kommande budgetåret kun<le
bliva erforderligt, vore givetvis omöjligt att i förväg beräkna, men enligt
styrelsens uppfattning borde i varje fall icke lägre belopp än det hittills i
allmänhet tillgängliga anslaget, omkring 200 000 kronor, stå till förfogande.
Departementschefen har förordat, att anslaget för nästa budgetår upptages
med 400 000 kronor, enär anslaget vore avsett att täcka behov i vidare mån
än vad hittills varit fallet. Departementschefen har vidare anfört fcljande.
I likhet med vad som gäller beträffande telegrafverkets anslag till Inköp
av fastigheter torde även postverkets motsvarande anslag från och med budgetåret
1947/48 böra få tagas i anspråk för inköp av fastigheter utan annan
begränsning än att köpeskillingen för varje fastighet icke må överstiga 100 000
kronor. Därest riksdagen icke finner anledning till erinran däremot, torde
det få ankomma på Kungl. Maj:t att till generalpoststyrelsen delegera inköpsrätten
inom den givna ramen.
Generalpoststyrelsen har i sina petita för nästa budgetår hemställt om anvisande
av högst 11 000 kronor till inköp av ett tomtområde i Hällefors, och
enligt vad jag under hand erfarit har styrelsen för avsikt att hemställa om
medel till tomtförvärv jämväl i Värnamo. Köpeskillingen för sistnämnda
tomtförvärv torde icke komma att överstiga 100 000 kronor. Vid bifall till
vad jag föreslagit beträffande dispositionen av anslaget under förevarande
rubrik torde särskilda anslag för nu angivna tomtförvärv icke vara erforderliga.
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot att dispositionsbestämmelserna
beträffande förevarande anslag från och med nästa budgetår ändras
i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet förutsätter därvid, att
specificerad redogörelse för användningen av anvisade medel skall avgivas
till riksdagen på samma sätt som hittills skett.
Mot departementschefens beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår
har utskottet intet att erinra.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Inköp av fastigheter för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 400 000 kronor.
10:o) Anskaffning av autoinobiler in. m. Kungl. Maj:t har (punkt 10, s.
19) föreslagit riksdagen att till Anskaffning av autoinobiler m. in. för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 350 000 kronor.
Utskottet.
8
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Vit lottet.
För innevarande budgetår har till Anskaffning av motorfordon anvisats
ett investeringsanslag av 100 000 kronor. På förslag av generalpostsl yreisen,
som samrått med riksräkenskapsverket, har nämnda anslag i årets statsverksproposition
föreslagits skola uppdelas på två anslag, nämligen Anskaffning
av automobiler m. m. samt Anskaffning av bilmateriel för diligensrörelsen
(s. 1 och 2).
Generalpoststyrelsen har meddelat, att reservationen å föregående budgetårs
anslag till Anskaffning av motorfordon vid senaste budgetårsskifte uppgått
till 2 870 000 kronor, beroende på rådande leveranssvårigheter. Tillsammans
med det för löpande budgetår anvisade anslaget å 100 000 kronor förfogade
styrelsen således för innevarande budgetår över ett belopp av i runt
tal 2 970 000 kronor. Styrelsen ansåge sig emellertid nu — efter besked från
vederbörande leverantörer — ha anledning räkna med att under budgetåret
1946/47 kunna i större utsträckning än vad hittills varit möjligt erhålla redan
beställda motorfordon, så att vid budgetårets utgång av reservationen
skulle kvarstå endast ca 560 000 kronor.
För budgetåret 1947/48 uppginge, anför generalpoststyrelsen vidare, medelsbehovet
för nu ifrågavarande ändamål till 600 000 kronor, varav 400 000
kronor för automobiler och 200 000 kronor för elektriska plattformsvagnar.
Under förutsättning att av den vid innevarande budgetårs utgång beräknade
reservationen av ca 560 000 kronor å anslaget till anskaffning av motorfordon
260 000 kronor tillfördes anslaget under förevarande rubrik, skulle ett
anslag av 340 000 kronor, vilket belopp syntes böra avrundas till 350 000
kronor, vara tillfyllest för inköp av automobiler m. m. under budgetåret
1947/48.
Departementschefen har icke funnit anledning till erinran mot generalpoststyrelsens
beräkningar av medelsbehovet för anskaffning av automobiler
m. m. under nästa budgetår. De icke utnyttjade belopp, som vid utgången
av innevarande budgetår kunde kvarstå å anslaget till Anskaffning av
motorfordon, borde, enligt departementschefen, efter förslag av generalpoststyrelsen
få genom beslut av Kungl. Maj:t fördelas mellan nu förevarande
anslag och anslaget till Anskaffning av bilmateriel för diligensrörelsen.
Enligt det nu framlagda förslaget skall från och med nästa budgetår det
nu å riksstaten uppförda anslaget till Anskaffning av motorfordon ersättas
av två anslag, nämligen Anskaffning av automobiler m. m. samt Anskaffning
av bilmateriel för diligensrörelsen. Härigenom synes en mera rättvisande
bild av postverkets investeringar för diligensrörelsen kunna uppnås. Utskottet
har därför icke något att erinra mot delta förslag.
Beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår under de nya anslagen
föranleder icke till någon erinran från utskottets sida. Under förevarande
punkt får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Anskaffning av automobiler m. m.
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av
350 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
9
11 :o) Garage i Vilhelmina. Under åberopande av vad utskottet anfört under
punkten l:o) får utskottet, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 11, s. 20), hemställa,
att riksdagen må till Garage i Vilhelmina för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 190 000 kronor.
12:o) Anskaffning av bilmateriel för diligensrörelscn. I enlighet med
Kungl. Maj ds förslag (punkt 12, s. 20) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Anskaffning av bilmateriel för diligensrörelsen
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 600 000 kronor.
13:o) Förvärv av billinjer. Kungl. Majd har (punkt 13, s. 20 och 21) föreslagit
riksdagen att till Förvärv av billinjer för budgetåret 1947/48 anvisa
ett investeringsanslag av 300 000 kronor.
Till förevarande ändamål ha tidigare anvisats 300 000 kronor för budgetåret
1945/46 och 200000 kronor för budgetåret 1946/47. t
Generalpoststyrelsen har hemställt att anslaget för nästa budgetår måtte
anvisas med 300 000 kronor.
Departementschefen har tillstyrkt förslaget.
Vid behandlingen av Kungl. Maj ds förslag angående anslag å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46 till Förvärv av billinjer uttalade utskottet
(utlåtande 1946: 18), att utskottet utginge från att erforderligt samarbete
komme till stånd mellan generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen
beräffande sådana utvidgningar av postverkets diligensrörelse, som kunde
tänkas beröra statens järnvägars trafikförhållanden. Utskottet vill i anslutning
härtill framhålla vikten av att frågor angående förvärv av enskild
biltrafik handläggas på sådant sätt att prisuppdrivande åtgärder undvikas.
Utskottet tillstyrker, att det av Kungl. Maj:t äskade anslaget anvisas,
och hemställer,
att riksdagen må till Förvärv av billinjer för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 300 000 kronor.
UtaloUei.
10
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Telegrafverket.
14 :o) Tclefonstationsbyggnad i kvarteren Rutan och Krukmakaren i Stockholm.
Kungl. Maj:t har (punkt 14, s. 24 och 25) föreslagit riksdagen att till
Telefonstationsbyggnad i kvarteren Rutan och Krukmakaren i Stockholm
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 2 650 000 kronor.
Av statsrådsprotokollet (s. 22—24) inhämtas, att telegrafstyrelsen i skrivelser
den 30 september och den 18 oktober 1946 för budgetåret 1947/48 äskat
anslag med 14 990 000 kronor till telefonstations- och förrådsbyggnader m. in.,
däri inbegripet fortsättningsanslag till verkstaden i Sundsvall, samt med
700 000 kronor till inköp av fastigheter.
Statens arbetsmarknadskommission har i utlåtande den 4 november 1946
anfört, att de husbyggnadsföretag för telegrafverket, exklusive radioanläggningar,
till vilka anslag funnes disponibla men beträffande vilka ansökningar
om byggnadstillstånd den 19 oktober 1946 ej inkommit, samt de företag, till
vilka anslag äskats av Kungl. Maj:t å tilläggsstat för innevarande budgetår
och av telegrafstyrelsen å riksstaten för nästa budgetår, representerade en
byggnadskostnad av (5 450 000 + 3 500 000 + 14 990 000) 23 940 000 kronor.
En så omfattande byggnadsverksamhet för telegrafverket, motsvarande arbetstillfällen
på arbetsplatsen om ca 350 000 dagsverken för byggnadsarbetare
av olika slag eller sysselsättning för ca 1 400 årsarbetare, skulle innebära en
betydande utökning av denna gren av byggnadsverksamheten och vore med
nuvarande knapphet på arbetskraft icke möjlig utan motsvarande minskning
av annan produktiv verksamhet. Samtliga företag syntes dock icke komina
till utförande under budgetåret, även om arbetsmarknads- och materialläget
så medgåve. På grund av att företagen vid anslagens beviljande i regel icke
vore fullt förberedda, syntes byggnaderna oftast icke kunna påbörjas förrän
mot slutet av det budgetår anslagen avsåge.
Departementschefen har i anslutning härtill anfört följande.
A riksstaten för innevarande budgetår ha till 16 särskilda lelefonstationsbyggnader
och 3 förrådsbyggnader anvisats tillhopa 9 335 000 kronor. Sedermera
har 1946 års höstriksdag å tilläggsstat till riksstaten för nämnda budgetår
anvisat sammanlagt 3 500 000 kronor till påbörjande av ytterligare eu
telefonstationsbyggnad och en verkstadsbyggnad. Det sammanlagda beloppet
av dessa medelsanvisningar, 12 835 000 kronor, överstiger avsevärt såväl
medelsanvisningarna som medelsförbrukningen under de närmast föregående
budgetåren. Detta beror på dels att byggnadsverksamheten för telegrafverkets
ändamål under krigsåren hållits på en även i jämförelse med förkrigstiden
låg nivå och dels att behovet av nya eller utvidgade telefonstationsbyggnader
samt ny- och tillbyggnader för verkets förråds- och verkstadsrörelse blivit
alltmera trängande allteftersom telefonrörelsen tillvuxit och telegrafverkets
ännu vid krigsutbrottet tämligen goda reserver i näten och på stationerna på
många orter mer eller mindre fullständigt tagits i anspråk.
För nästa budgetår har telegrafstyrelsen till telefonstations- och förrådsbyggnader
m. m. äskat tillhopa 14 990 000 kronor, vilket innebär en ökning
Statsutskottets utlåtande nr 9.
11
med 2 155 000 kronor jämfört med budgetåret 1946/47. Såsom arbetsmarknadskommissionen
framhållit föreligger emellertid en betydande eftersläpning
i det redan beslutade byggnadsprogrammet. Det är sålunda, enligt vad jag
inhämtat från telegrafstyrelsen, sannolikt, att byggnadstillstånd för ett flertal
byggnadsföretag, till vilka medel anvisats för budgetåren 1945/46 eller 1946/47.
komma att sökas först under senare delen av innevarande budgetår. På grund
härav skulle ett genomförande av det redan beslutade byggnadsprogrammet
och de nu av styrelsen ifrågasatta byggnadsföretagen innebära en mycket
betydande utvidgning av denna gren av byggnadsverksamheten under återstoden
av nu löpande och under nästa budgetår. Ehuru eu dylik utvidgning
får anses fullt befogad ur telegrafverkets synpunkt, måste densamma dock
komma att inkräkta på annan produktiv verksamhet. Jag har därför med
hänsyn till angelägenheten av att i nuvarande konjunkturläge såvitt möjligt
begränsa investeringarna ansett mig böra föreslå viss begränsning i telegrafstyrelsens
byggnadsprogram. Denna begränsning har i första hand tagit
sikte på sådana företag, vilka redan till följd av planeringssvårigheter icke
skulle ha kunnat påbörjas förrän tämligen sent under budgetåret 1947/48.
Hänsyn har vidare tagits till den inbördes angelägenheten av de olika företagen.
Vad angår de särskilda byggnadsföretagen har jag för avsikt att i det följande
föreslå anvisande av medel till fullföljande av tre av 1946 års riksdag
beslutade byggnadsföretag, nämligen 2 650 000 kronor till en telefonstationsbyggnad
i kvarteren Rutan och Krukmakaren i Stockholm, 150 000 kronor
till en tillbyggnad av kontorsbyggnaden vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn
och 2 500 000 kronor till en verkstad i Sundsvall. Vidare finner jag
mig böra tillstyrka medelsanvisning för uppförande av nya telefonstationsbyggnader
i Nässjö, Ljungby, Ängelholm, Kävlinge, Göteborg, Ulricehamn,
Köping och Mora samt för tillbyggnader av telefonstationsbyggnadema i
Jönköping och Karlstad. För dessa byggnadsföretag erfordras anslag med till
hopa 6 310 000 kronor. Jag kommer slutligen att förorda uppförande av en
förrådsbyggnad i Slätte för 370 000 kronor samt en tillbyggnad till förrådsbyggnaden
i Nässjö för 110 000 kronor.
I enlighet med vad jag här anfört skulle medelsbehovet för nästa budgetår
uppgå till 8 960 000 kronor för telefonstationsbyggnader nu in. samt till
3 130 000 kronor för förrådsbyggnader m. in. eller tillhopa 12 090 000 kronor.
Detta innebär en minskning med 745 000 kronor jämfört med budgetåret
1946/47, varvid dock är att märka att i anslagssumman för sistnämnda budgetår
ingår ett belopp av 850 000 kronor för tomtförvärv.
Beträffande telefonstationsbyggnaden i kvarteren Rutan och Krukmakaren
i Stockholm inhämtas av statsrådsprotokollet följande.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen 1946:311 (bilaga 12, punkten
3) framlagda förslag anvisade riksdagen till Telefonstationsbyggnad i
kvarteren Rutan och Krukmakaren i Stockholm å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47 ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor.
Telegrafstyrelsen har nu hemställt att det för telefonstationsbyggnadens
fullbordande erforderliga ytterligare beloppet, 2 650 000 kronor, måtte anvisas
för budgetåret 1947/48.
Av den till statsrådsprotokollet lämnade redogörelsen för de förslag som
beröra telegrafverkets kapitalinvesteringar framgår, att telegrafstyrelsen för
nästa budgetår äskat anslag till telefonstations- och förrådsbyggnader in. in.
V Ukotte.t.
12
Statsutskottets utlåtande nr 9.
med tillhopa 14 990 000 kronor. Departementschefer, har emellertid ansett
sig böra tillstyrka en sammanlagd medelsanvisning av allenast 12 090 000
kronor, vilket innebär en minskning jämfört med gällande riksstat med
745 000 kronor. Även för telegrafverkets del föreligga betydande reservationer
å tidigare anvisade anslag, varför utrymme under budgetåret 1947/48 fölen
i förhållande till den äskade medelsanvisningen för samma budgetår utökad
byggnadsverksamhet för telegrafverket förefinnes. Utskottet, som i likhet
med departementschefen finner en utvidgning av byggnadsverksamheten
utöver vad departementschefen förordat vara i och för sig befogad, anser sig
i nuvarande konjunkturläge icke ha anledning att ifrågasätta någon ökning
av den av departementschefen i förevarande sammanhang tillstyrkta anslagssumman
för nästkommande budgetår.
I fråga om telefonstationsbyggnader tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag
om anvisande av slutanslag med 2 650 000 kronor till den av 1946 års
riksdag beslutade telefonstationsbyggnaden i kvarteren Rutan och Krukmakaren
i Stockholm. Kungl. Maj:t har vidare framlagt förslag om anvisande av
medel till tio nya byggnadsföretag, nämligen uppförande av nya telefonstationsbyggnader
i Nässjö, Ljungby, Ängelholm, Göteborg, Ulricehamn och
Köping, samt nybyggnader för post- och telegrafverken i Kävlinge och Mora
ävensom tillbyggnader av telefonstationsbyggnadema i Jönköping och Karlstad.
Den sammanlagda kostnaden för dessa byggnadsföretag uppgår till
6 310 000 kronor. Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj ds förslag i
förevaraode avseenden och kommer förty under vederbörande punkter i det
följande att tillstyrka anvisande av de äskade anslagsbeloppen.
Till förrådsbyggnader m. m. har Kungl. Maj:t äskat anslag med tillhopa
3 130 000 kronor. Huvudposten härav, 2 500 000 kronor, faller på den förra
året beslutade verkstadsbyggnaden i Sundsvall. Utskottet tillstyrker att slutanslag
till detta byggnadsföretag anvisas för nästa budgetår. Utskottet tillstyrker
likaledes förslagen om anvisande av anslag till tillbyggnad av kontorsbyggnaden
vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn, tillbyggnad av förrådsbyggnaden
i Nässjö m. m. samt förrådsbyggnad i Slätte m. in. Utskottet
gör i det följande hemställan om anvisande av de äskade anslagsbeloppen.
Under förevarande punkt hemställer utskottet,
att riksdagen må till Telefonstationsbyggnad i kvarteren
Rutan och Krukmakaren i Stockholm för budgetåret 1947/48
anvisa ett investeringsanslag av 2 650 000 kronor.
15 :o) Tillbyggnad av telcfonstationsbyggnaden i Jönköping. Under åberopande
av vad utskottet anfört under punkten 14 :o) får utskottet, med tillstyrkande
av Kungl. Maj ds förslag (punkt 15, s. 25—27), hemställa,
att riksdagen må till Tillbyggnad av telefonstationsbyggnaden
i Jönköping för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 960 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
13
16:o) Tclcfonstationsbyggiiad i Nässjö. Under åberopande av vad utskottet
anfört under punkten 14 :o) får utskottet, med tillstyrkande av Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 16, s. 27 och 28), hemställa,
att riksdagen må till Telefonstationsbyggnad i Nässjö för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 740 000
kronor.
17:o) Telefonstationsbyggnad i Ljungby. Under åberopande av vad utskottet
anfört under punkten 14 :o) får utskottet, med tillstyrkande av Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 17, s. 28—30), hemställa,
att riksdagen må till Telefonstationsbyggnad i Ljungby för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 460 000
kronor.
18:o) Telefonstationsbyggnad i Ängelholm. Under åberopande av vad utskottet
anfört under punkten 14 :o) får utskottet, med tillstyrkande av Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 18, s. 30 och 31), hemställa,
att riksdagen må till Telefonstationsbyggnad i Ängelholm
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 575 000
kronor.
19:o) Nybyggnad för post- och telegrafverken i Kävlinge. Under åberopande
av vad utskottet anfört under punkten 14 :o) får utskottet, med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 19, s. 31 och 32), hemställa,
att riksdagen må till Nybyggnad för post- och telegrafverken
i Kävlinge för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 400 000 kronor.
20 :o) Telefonstationsbyggnad i stadsdelen Skår i Göteborg. Under åberopande
av vad utskottet anfört under punkten 14 ro) får utskottet, med tillstyrkande
av Kungl. Maj ds förslag (punkt 20, s. 33 och 34), hemställa,
att riksdagen må till Telefonstationsbyggnad i stadsdelen
Skår i Göteborg för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 440 000 kronor.
21:o) Tclcfonstationsbyggnad i Ulricehamn. Under åberopande av vad utskottet
anfört under punkten 14:o) får utskottet, med tillstyrkande av Kungl.
Maj ds förslag (punkt 21, s. 34 och 35), hemställa,
14
Statsutskottets utlåtande nr 9.
att riksdagen må till Telefonstationsbyggnad i Ulricehamn
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 570 000
kronor.
22 :o) Tillbyggnad av telefonstationsbyggnaden i Karlstad. Under åberopande
av vad utskottet anfört under punkten 14:o) får utskottet, med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 22, s. 35 och 36), hemställa,
att riksdagen må till Tillbyggnad av telefonstationsbyggnaden
i Karlstad för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 955 000 kronor.
23:o) Telefonstationsbyggnad i Köping. Under åberopande av vad utskottet
anfört under punkten 14:o) får utskottet, med tillstyrkande av Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 23, s. 37 och 38), hemställa,
att riksdagen må till Telefonstationsbyggnad i Köping för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 460 000
kronor.
24:o) Nybyggnad för post- och telegrafverken i Mora. Under åberopande
av vad utskottet anfört under punkten 14 :o) får utskottet, med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 24, s. 38—39), hemställa,
att riksdagen må till Nybyggnad för post- och telegrafverken
i Mora för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 750 000 kronor.
25 :o) Tillbyggnad av kontorsbyggnaden vid telegrafverkets verkstad i
Nynäshamn. Under åberopande av vad utskottet anfört under punkten 14 :o)
får utskottet, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 25, s. 40 och
41), hemställa,
att riksdagen må till Tillbyggnad av kontorsbyggnaden vid
telegrafverkets verkstad i Nynäshamn för budgetåret 1947/48
anvisa ett investeringsanslag av 150 000 kronor.
26:o) Tillbyggnad av förrådsbyggnaden i Nässjö m. m. Under åberopande
av vad utskottet anfört under punkten 14:o) och med erinran, att totalkostnaden
för ifrågavarande byggnadsföretag beräknats uppgå till 260 000
kronor, får utskottet, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 26,
s. 41 och 42), hemställa,
att riksdagen må till Tillbyggnad av förrådsbyggnaden i
Nässjö m. m. för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 110 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
15
27 :o) Förrådsbyggnad i Slätte in. m. Under åberopande av vad utskottet
anfört under punkten 14 :o) får utskottet, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 27, s. 42 och 43), hemställa,
att riksdagen må till Förrådsbyggnad i Slätte m. in. för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 370 000
kronor.
28:o) Verkstadsbyggnad i Sundsvall. Under åberopande av vad utskottet
anfört under punkten 14 :o) och med erinran, att totalkostnaden för första
etappen av ifrågavarande byggnadsföretag — för vilket redan anvisats
1 500 000 kronor — beräknats uppgå till 4 000 000 kronor, får utskottet, med
tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 28, s. 43 och 44), hemställa,
att riksdagen må till Verkstadsbyggnad i Sundsvall för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 2 500 000
kronor.
29:o) Inköp av fastigheter. Kungl. Maj:t har (punkt 29, s. 44 och 45) föreslagit
riksdagen att till Inköp av fastigheter för budgetåret 1947/48 anvisa
ett investeringsanslag av 700 000 kronor.
Jämlikt bemyndigande av 1943 års riksdag äger Kungl. Maj:t att inom
ramen av för ändamålet tillgängliga medel utan riksdagens hörande meddela
beslut i fråga om förvärv för telegrafverkets räkning av fastigheter i fall,
där köpeskillingen uppgår till högst 100 000 kronor. I överensstämmelse med
redan tidigare gällande, av riksdagen godkända grunder har Kungl. Maj:t
bemyndigat telegrafstyrelsen att själv — inom angivna ram — besluta i
ärenden rörande markinköp, då köpeskillingen håller sig inom ett belopp av
högst 5 000 kronor.
För budgetåret 1946/47 har till inköp av fastigheter för telegrafverkets
räkning anvisats ett investeringsanslag av 700 000 kronor.
I skrivelse den 30 september 1946 har telegrafstyrelsen anmält, att man
enligt styrelsens mening icke kunde räkna med att tillgängliga anslagsmedel
skulle visa sig tillräckliga även för budgetåret 1947/48. Styrelsen har hemställt
om anvisande för nämnda budgetår av 700 000 kronor. Styrelsen har
i anslutning därtill framhållit, att underhandlingar för närvarande påginge
eller beräknades kunna snart påbörjas om inköp av tomter på ett tjugotal
platser, och att kostnaderna enbart för dessa tomter beräknades uppgå
till över 600 000 kronor.
Departementschefen har anfört följande.
Telegrafstyrelsens möjligheter att för markinköp använda anslaget till Inköp
av fastigheter äro för närvarande begränsade i två avseenden. Sålunda
få endast fastighetsförvärv, vid vilka köpeskillingen uppgår till högst 100 000
16
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Utskottet.
kronor, finansieras med anlitande av detta anslag, varjämte beslut av Kungl.
Maj:t erfordras i fall då köpeskillingen överstiger 5 000 kronor. För kontroll
över anslagets användning har dessutom föreskrivits, att redovisning årligen
skall lämnas beträffande de olika förvärven m. m.
Erfarenheterna från handläggningen av dessa ärenden inom Kungl. Maj:ts
kansli giva vid handen, att beslutanderätten bör kunna anförtros telegrafstyrelsen
även i de fall, då köpeskillingen överstiger 5 000 men icke 100 000
kronor. Därigenom skulle förutom ökad snabbhet i handläggningen uppnås
eu välbehövlig minskning av arbetsbelastningen såväl inom Kungl. Maj:ts
kansli som hos styrelsen. Ur kontrollsynpunkt är den redovisningsskyldighet
tillfyllest, som åvilar styrelsen och som alltjämt bör bibehållas. Därest riksdagen
icke finner anledning till erinran däremot, torde det få ankomma på
Kungl. Maj:t att bemyndiga telegrafstyrelsen att besluta i ärenden rörande
fastighetsköp i enlighet med vad jag här förordat.
Mot telegrafstyrelsens beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår har
jag icke funnit anledning till erinran.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot att dispositionsbestämmelsema
beträffande förevarande anslag från och med nästa budgetår ändras
i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet förutsätter därvid, att specificerad
redogörelse för användningen av anvisade medel skall avgivas till
riksdagen på samma sätt som hittills skett.
Mot departementschefens beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår
har utskottet intet haft att erinra.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Inköp au fastigheter för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 700 000 kronor.
30:o) Riks- och landskablar m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 30, s. 50—52)
föreslagit riksdagen att till Riks- och landskablar m. m. för budgetåret 1947/
48 anvisa ett investeringsanslag av 31 660 000 kronor.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats 26 500 000
kronor.
Det för ändamålet för budgetåret 1947/48 behövliga anslaget har telegrafstyrelsen
beräknat till 36 760 000 kronor. Beloppet fördelar sig enligt styrelsens
preliminära beräkningar på följande delposter.
Ny rikskabel (koaxialkabel) Stockholm—Norrköping . . . kronor 6 800 000
Fortsättning av rikskabeln Norrköping—Kalmar till
Karlskrona ...................................... » 3 000 000
Ny rikskabel Kristianstad—Malmö................... » 4 500 000
Fortsättning av rikskabeln Skövde—Grebbestad till
Strömstad....................................... » 1 200 000
Ny rikskabel Västervik—Visby ...................... » 1 400 000
Ny rikskabel Umeå—Vännäs ........................ » 900 000
/
Statsutskottets utlåtande nr 9.
17
Nya landskablar
kronor 10 000 000
Utökning av överdragsstationer och bärfrekvensutrustning
på blanka ledningar samt av pupiniseringen i befintliga
rikskablar.......................................
»
2 840 000
6 120 000
Bärvågstelefoniutrustningar
Summa kronor 36 760 000.
Departementschefen har anfört följande.
Telegrafstyrelsens nu framlagda investeringsprogram för riks- och landskablar
m. m. innebär en ökning av investeringsvolymen med 10 260 000 kronor
jämfört med löpande budgetår. I det för nästa budgetår äskade anslaget
ingå emellertid även medel för kabelanläggningar, vilka skola inköpas från
utlandet. Detta gäller såväl den nya koaxialkabeln Stockholm—Norrköping
som den nya sjökabeln Västervik—Visby. Förhandlingar pågå dessutom
med utländska tillverkare om leverans av vissa övriga i arbetsplanen ingående
riks- och landskablar. Den del av anläggningskostnaden som skulle belöpa
på de utländska tillverkarna uppgår enligt vad jag inhämtat till omkring
7 300 000 kronor. Även med en sådan avlastning av de inhemska kabelfabrikerna
torde svårigheter likväl uppstå att under nästa budgetår realisera återstoden
av styrelsens kabelprogram. Styrelsen har visserligen undersökt möjligheterna
att placera vissa beställningar av lokalkablar i utlandet för att
därigenom möjliggöra tillverkning inom Sverige av övriga riks- och landskablar.
Det är emellertid ovisst i vad mån detta med hänsyn till prisutvecklingen
i utlandet och andra omständigheter lämpligen kan ske. Härtill kommer,
att styrelsens landskabelprogram kommit att släpa efter ungefär ett år.
I detta läge har jag ansett mig böra förorda en nedsättning av anslaget till
riks- och landskablar för nästa budgetår med 5 100 000 kronor. Av detta belopp
falla 900 000 kronor på den föreslagna nya rikskabeln Umeå—Vännäs,
1 200 000 kronor på fortsättandet av rikskabeln Skövde—Grebbestad till
Strömstad samt 3 000 000 kronor på landskablar. Jag vill i detta sammanhang
framhålla, att man i framtiden torde kunna räkna med att koaxialkablar
i större utsträckning än hittills komma att användas för rikskabelanläggningar
och att en omläggning av produktionen av hittills använda kabeltyper
från rikskablar till landskablar därför kan förväntas i framtiden.
Vid bifall till vad departementschefen sålunda förordat skulle medelsbehovet
för nästa budgetår komma att uppgå till 31 660 000 kronor.
Telegrafverkets förslag till rikskabelprogram omfattar anläggande av dels utskottet.
en rikskabel av ny typ, en s. k. koaxialkabel, mellan Stockholm och Norrköping,
dels rikskablar av nu använd typ mellan Kalmar och Karlskrona,
Kristianstad och Malmö samt Västervik och Visby, dels ock vissa med den
fortsatta elektriferingen av statsbanenätet sammanhängande kabelanläggningar,
nämligen mellan Grebbestad och Strömstad samt Umeå och Vännäs.
Departementschefen har tillstyrkt förslaget utom i vad avser sistnämnda båda
kablar. Av vad järnvägsstyrelsen i annat sammanhang upplyst är elektrifieringen
av linjen Vännäs—Umeå—Holmsund avsedd att utföras först i slutet
av elektrifieringsprogrammet. Till elektrifieringen av linjen Uddevalla—
Strömstad har däremot vissa anslagsmedel redan anvisats. I det följande
Bihang till riksdagens protokoll 1947. ti sawl. Nr 9. 2
18
Statsutskottets utlåtande nr 9.
kommer utskottet att förorda, att elektrifieringen av linjen Uddevalla—
Strömstad i enlighet med statsmakternas tidigare beslut genomföres i omedelbar
anslutning till elektrifieringen av linjen Varberg—Borås—Herrljunga
—Uddevalla. Det synes därför angeläget att den under arbete varande rikskabeln
Skövde—Grebbestad kan fortsättas till Strömstad i sådan takt att
elektrifieringen av Bohusbanan icke behöver uppskjutas på grund av försening
av kabelarbetena. Med hänsyn till vad departementschefen anfört rörande
möjligheterna att under nästa budgetår realisera telegrafstyrelsens hela
rikskabelprogram har utskottet emellertid ansett sig icke böra föreslå någon
medelsanvisning till rikskablar utöver vad departementschefen förordat.
Vad departementschefen föreslagit i fråga om landskablar m. m. har icke
givit utskottet anledning till särskilt uttalande.
Utskottet får alltså, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
att riksdagen må till Riks- och landskablar m. m. för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 31 660 000
kronor.
31:o) Telefon- och telegrafstationer. Kungl. Maj:t har (punkt 31, s. 52 och
53) föreslagit riksdagen att till Telefon- och telegrafstationer för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 44 000 000 kronor.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett anslag
av 31 700 000 kronor.
Det för budgetåret 1947/48 behövliga anslaget har av telegrafstyrelsen
beräknats till 52 800 000 kronor enligt följande sammanställning.
Fullföljande av automatiseringsarbeten i Kalmar, Malmö
(Slottsstaden), Ystad, Göteborg (Kålltorp), Skara, Vänersborg,
Katrineholm, Västervik, Drottningholm, Tumba,
Enköping, Ludvika och Östersund in. fl. platser .. kronor 11 379 000
Påbörjande av automatiseringsarbeten i Ljungby, Ängelholm,
Ulricehamn, Arboga, Nässjö, Valdemarsvik, Visby,
Nynäshamn, Gävle, Köping och Norrtälje........ » 2 750 000
Automatisering av växelstationer .................... » 7 500 000
Ny namnanropsstation i Göteborg.................... » 1 300 000
Nya grupp- och riksstationer i Stockholm ............ » 2 500 000
Utökning och ombyggnad av större telefonstationer .... » 24 371 000
Telegrafutrustningar .............................. » 500 000
Övriga stationsarbeten............................. 8_2 500 000
Summa kronor 52 800 000.
Departementschefen har anfört följande.
Telegrafstyrelsen har för nästa budgetår föreslagit avsevärt utvidgade investeringar
i telegraf- och telefonstationsutrustningar. Kostnaderna för ge
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
19
nomförande av detta program beräknas uppgå till 52 800 000 kronor, vilket
innebär en ökning med 21 100 000 kronor jämfört med innevarande
budgetår.
Den av telegrafverket i anspråk tagna tillverkningskapaciteten för automatiska
telefonstationer, mätt i antalet tillverkade stationsnummer, uppgick
1946 till 90 000 nummer. För år 1947 kan man räkna med en ökning
till 115 000 nummer, och under år 1948 synes en ytterligare ökning bliva
möjlig. Det oaktat torde såsom arbetsmarknadskommissionen framhållit ett
genomförande av hela det av telegrafstyrelsen föreslagna investeringsprogrammet
knappast kunna ske under budgetåret 1947/48 utan minskning av
andra beställares andel i den enskilda industriens produktion. Enligt vad
jag inhämtat räknar styrelsen också numera med en förlängning av leveranstiderna,
varigenom medelsbehovet för här ifrågavarande anskaffningar
delvis kommer att skjutas över till budgetåret 1948/49.
Vid anmälan tidigare i dag av styrelsens medelsäskanden för telefonstationsbyggnader
m. m. har jag även ansett mig böra bland annat med hänsyn
till läget på byggnadsmarknaden förorda en begränsning av stationsbyggnadsprogrammet,
vilken i sin tur medför ett minskat behov av nya
stalionsutrustningar.
På grund av nu anförda förhållanden finner jag mig böra förorda, att anslaget
till telefon- och telegrafstationer för nästa budgetår nedsättes med
8 800 000 kronor i jämförelse med telegrafstyrelsens ursprungliga förslag.
Av nämnda belopp hänföra sig 750 000 kronor till påbörjande av automatiseringsarbeten
i Nynäshamn, Visby och Arboga samt återstoden till utökning
och ombyggnad av större telefonstationer. I enlighet härmed skulle
alltså anslaget för nästa budgetår behöva anvisas med (52 800 000 —
8 800 000) 44 000 000 kronor.
Utskottet har tidigare förordat Kungl. Maj ds förslag om viss begränsning
i förhållande till telegrafstyrelsens äskanden i vad avser anvisande av anslag
till telefonstationsbyggnader m. m. Med hänsyn härtill finner sig utskottet nu
böra tillstyrka vad departementschefen under förevarande punkt förordat
beträffande påbörjande och fullföljande av automatiseringen av vissa telefonstationer.
Vad departementschefen i övrigt föreslagit beträffande telefonoch
telegrafstationer har ej givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Telefon- och telegrafstationer för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 44 000 000
kronor.
32:o) Nya abonnentanläggningar, nätarbeten och blanka mellanortsledningar.
Kungl. Majd har (punkt 32, s. 53 och 54) föreslagit riksdagen att till
Nya abonnentanläggningar, nätarbeten och blanka mellanortsledningar för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 48 000 000 kronor.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett anslag
av 44 000 000 kronor. Anslaget är avsett att användas till de abonnentinstallationer
och nätarbeten som erfordras för mottagande av nya telefonabonnenter
samt till anordnande av nya blanka lands- och riksledningar.
Utskottet.
20
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Utskottet.
Telegrafstyrelsen har för budgetåret 1947/48 hemställt om en medelsanvisning
å 48 000 000 kronor med följande fördelning.
Nya abonnentanläggningar .......................... kronor 27 000 000
Nätarbeten ........................................ * 13 000 000
Blanka riksledningar............................... * 1400 000
Blanka landsledningar.............................. * 5 300 000
Övriga arbeten, däri inberäknat nya manuella växelsta
-
tioner
....... » 1 300 000
Summa kronor 48 000 000.
Departementschefen har tillstyrkt telegrafstyrelsens förslag samt därvid anfört
följande.
Vid avgivandet av sina petita för nästa budgetår beräknade telegrafstyrelsen,
att ökningen av antalet telefonapparater under år 1946 skulle stanna
vid 90 000. Denna abonnentökning motsvarar ett anslag under denna rubrik
av omkring 53 000 000 kronor. Då emellertid vid ingången av löpande budgetår
ett icke disponerat belopp av omkring 4 200 000 kronor fanns tillgängligt
å tidigare anvisade anslagsmedel, har telegrafstyrelsen kunnat begränsa
sina medelsäskanden för nästa budgetår till 48 000 000 kronor, vilket
innebär en ökning med 4 000 000 kronor jämfört med innevarande budgetår.
Enligt numera föreliggande uppgifter kan ökningen av antalet telefonapparater
under 1946 beräknas uppgå till närmare 100 000. Även för
1947 torde man ha att räkna med en lika stor atgang av telefonapparater för
nytillkommande abonnenter som under 1946. Med hänsyn härtill har jag
icke ansett mig böra rikta erinran mot telegrafstyrelsens beräkning av medelsbehovet
under denna rubrik.
Telegrafverkets möjligheter att mottaga nya abonnenter är i första hand
beroende av kapaciteten hos telefonstationerna. Även den bristande tillgången
på lokalkablar och telefonapparater lägger dock vissa hinder i vägen för ett
snabbt tillgodoseende av allmänhetens önskemål om nyteckning av abonnemang.
Enligt vad utskottet inhämtat är emellertid situationen i fråga om
anskaffningen av telefonapparater jämförelsevis gynnsam. Utskottet finner
sig med hänsyn härtill böra tillstyrka, att medel för ändamålet anvisas i den
av telegrafstyrelsen föreslagna och av departementschefen tillstyrkta omfattningen.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Nya abonnentanläggningar, nätarbeten
och blanka mellanortsledningar för budgetåret 1947/48
anvisa ett investeringsanslag av 48 000 000 kronor.
33:o) Ny rundradiostation i Stockholm. Kungl. Maj:t har (punkt 33, s. 56)
föreslagit riksdagen att till Ny rundradiostation i Stockholm för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 500 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
21
Med bifall till Kungl. Maj:ts i 1946 års statsverksproposition (kapitalbudgeten,
bil. 5, punkten 39) framlagda förslag anvisade 1946 års riksdag för
budgetåret 1946/47 till Ny rundradiostation i Stockholm ett investeringsanslag
av 500 000 kronor. Anläggningen har preliminärt beräknats kosta sammanlagt
3 700 000 kronor.
Telegrafstyrelsen har meddelat, att hittills endast mätningar och undersökningar
utförts för fastställandet av den nya stationens lämpligaste placering
samt att förberedande förhandlingar upptagits för anskaffande av nödig
mark. För det fortsatta arbetet beräknades 1 500 000 kronor komma att behövas
för nästa budgetår.
Departementschefen har erinrat om, att 1946 års riksdag meddelat principbeslut
om uppförande av en modem rundradiostation om 120 kW i Stockholm
eller dess närhet samt att medel samtidigt anvisats för genomförande
av vissa förberedande åtgärder, huvudsakligen avseende markinköp. Departementschefen
har ansett medelsbehovet för nästa budgetår kunna begränsas
till 500 000 kronor, vilket belopp är avsett möjliggöra beställning av radioutrustning
i utlandet.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Ny rundradiostation i Stockholm för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 500 000
kronor.
34:o) Ny rundradiostation i Sundsvall. Kungl. Maj:t har (punkt 34, s. 56
och 57) föreslagit riksdagen att till Ny rundradiostation i Sundsvall för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 250 000 kronor.
Beslut om uppförande av en ny randradiostation i Sundsvall har tidigare
fattats av statsmakterna. Anläggningskostnaderna ha beräknats till 2 400 000
kronor, av vilket belopp 1 650 000 kronor hittills anvisats.
Telegrafstyrelsen har hemställt om anslag för nästa budgetår med 750 000
kronor för fullföljande av byggnadsföretaget.
Departementschefen har ansett medelsbehovet för nästa budgetår kunna
begränsas till 250 000 kronor.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Ny rundradiostation i Sundsvall för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 250 000
kronor.
Utskottet
Utskottet
22
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Utskottet.
35:o) Trådradioanläggningar. Kungl. Maj:t har (punkt 35, s. 57) föreslagit
riksdagen att till Trådradioanläggningar för budgetåret 1947/48 anvisa ett
investeringsanslag av 1 000 000 kronor.
Anslaget har för innevarande budgetår anvisats med 1 000 000 kronor.
Telegrafstyrelsen har framhållit, att det vore ofrånkomligt att även under
budgetåret 1947/48 fortsätta arbetet med utbyggande av trådradionät på de
håll i landet, där den trådlösa rundradiodistributionen behövde kompletteras
därmed, samt har hemställt om anvisande av 2 000 000 kronor för ändamålet
för nästa budgetår.
Departementschefen har förklarat sig i nuvarande läge icke böra förorda
att det för nästa budgetår avsedda anslaget för ändamålet fastställes till ett
högre belopp än anslaget för innevarande budgetår, eller 1 000 000 kronor.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Trddradioanläggningar för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.
36:o) Fartygsradiostationer m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 36, s. 58) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Fartygsradiostationer m. m. för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 2 050 000
kronor.
37 :o) Markradiostationer för luftfarten. Kungl. Maj:t har (punkt 37, s. 59
—61) föreslagit riksdagen att till Markradiostationer för luftfarten för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 485 000 kronor.
I skrivelse den 12 oktober 1946 har luf tf artsstyrelsen hemställt om anvisande
av anslag å tillhopa 700 000 kronor för budgetåret 1947/48 till vissa
markradiostationer för luftfarten. Styrelsen har därvid uttalat, att medel för
sådana anläggningar i fortsättningen borde anvisas under ett anslag till
radioanläggningar under luftfartsfonden. Till stöd för sitt anslagsäskande
har styrelsen framhållit, att ökningen av flygtrafiken medfört ökade krav på
förbättrad radioservice för ernående av största möjliga säkerhet även vid
dålig väderlek eller i övrigt ogynnsamma förhållanden. Styrelsen har> föreslagit
nya anläggningar vid Stockholm/Bromma, Göteborg/Torslanda, Malmö/
Bulltofta, Norrköping/Kungsängens och Visby flygplatser samt vid Vallda.
Departementschefen har anfört följande.
Jag har för avsikt att senare i dag anmäla luftfartsstyrelsens förslag till
ändrad anslagsrubricering m. m. å luftfartsfonden och därvid föreslå, att re
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
23
dovisningen av markradiostationer för luftfarten även i fortsättningen sker å
telegrafverkets fond. Anslag för ändamålet torde följaktligen böra äskas
under förevarande rubrik. Enligt vad jag inhämtat äro de av luftfartsstyrelsen
föreslagna anläggningarna i luftfartsstyrelsens föreliggande framställning
upptagna efter angelägenhetsordning. Vid prövning av de olika anslagsäskandena
har jag funnit mig böra förorda, att anslag för nästa budgetår anvisas
till en fjärrmanöver- och tontelegrafutrustning för flygsändarestationen
vid Vallda med 70 000 kronor, till ultrakortvågstelefonianläggningar vid
Stockholm—Bromma, Göteborg—Torslanda, Malmö—Bulltofta och Norrköping—Kungsängens
flygplatser med tillhopa 120 000 kronor, till en radioteletypeanläggning
vid Stockholm för fast trafik med Prestwick med 245 000
kronor samt till en kortvågssändare vid Visby flygplats med 50 000 kronor.
Anskaffning av övriga av luftfartsstyrelsen föreslagna anläggningar för fasta
markradioanläggningar synes däremot kunna anstå till ett följande budgetår.
Det sammanlagda anslagsbehovet under denna rubrik skulle i enlighet med
det anförda uppgå till 485 000 kronor. Då anläggningarna var för sig äro av
mindre omfattning och kostnadsberäkningarna för varje särskild anläggning
äro behäftade med vissa osäkerhetsmoment, föreslår jag, att ett gemensamt
anslag anvisas med beteckningen Markradiostationer för luftfarten.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,
att riksdagen må till Markradiostationer för luftfarten för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 485 000
kronor.
38:o) Telegrafverkets dispositionsanslag. I enlighet med Kungl. Maj ds
förslag (punkt 38, s. 61 och 62) och under erinran, att för ändamålet för
innevarande budgetår anvisats likaledes 3 000 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må såsom Telegrafverkets dispositionsanslag
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av
3 000 000 kronor.
Statens järnvägar.
39:o) Utvidgning av sparsystemet vid Hagalunds övre. Kungl. Majd har
(punkt 39, s. 68) föreslagit riksdagen att till Utvidgning av spårsystemet vid
Hagalunds övre för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av
450 000 kronor.
I statsrådsprotokollet (s. 63—67) har lämnats en översikt över de allmänna
förutsättningarna med avseende å statens järnvägars investeringsprogram
för budgetåret 1947/48. Härom inhämtas följande.
I skrivelser den 5 juni samt den 21 och den 29 augusti 1946 har järnvägs
-
U tekottet.
24
Statsutskottets utlåtande nr 9.
styrelsen gjort framställning om de investeringsanslag för statens järnvägar,
som borde anvisas för budgetåret 1947/48. De äskade beloppen uppgå till
sammanlagt 139 345 000 kronor. Härjämte har styrelsen i särskild skrivelse
den 31 augusti 1946 hemställt om ett anslag av 10 000 000 kronor å tilläggsstat
för budgetåret 1946/47 till fortsatt elektrifiering av statsbanenätet.
Över järnvägsstyrelsens framställning den 29 augusti 1946 ha utlåtanden
avgivits av statens arbetsmarknadskommission den 11 oktober 1946 och av
statens industrikommission den 13 november 1946.
Statens arbetsmarknadskommission har framhållit, bland annat, att enligt
investeringsutredningens undersökningar (SOU 1944: 12 s. 68) den genomsnittliga
årliga investeringen för statens järnvägar under tioårsperioden 1930/
31—-1939/40 uppgått till 48 miljoner kronor, oberäknat investeringar i nya
statsbanelinjer och förvärv av enskilda järnvägar. I investeringsstatema för
budgetåren 1944/45—1946/47 hade under statens järnvägars fond uppförts
investeringsanslag med respektive 154 481 300, 160 835 600 och 126 495 000
kronor, medan järnvägsstyrelsen i den remitterade framställningen för nästa
budgetår föreslagit investeringsanslag med sammanlagt 137 015 000 kronor.
Dessa anslagsäskanden innebure således i jämförelse med motsvarande anslag
å riksstaten för innevarande budgetår en ökning med omkring 10 miljoner
kronor. Denna ökning hänförde sig huvudsakligen till anslag för ändamål,
som medförde verkstadsbeställningar. Det av järnvägsstyrelsen i skrivelsen
den 31 augusti 1946 äskade anslaget å 10 miljoner kronor å tilläggsstat
för innevarande budgetår hade även avsetts för att möjliggöra materialbeställningar
för förhindrande av ett avbrott i elektrifieringsarbetena.
Inom den industri, som främst skulle beröras av de förenämnda industribeställningarna,
nämligen metallindustrien, hade sedan lång tid behovet av
arbetskraft icke på långt när kunnat tillgodoses, och som en följd härav och
av andra orsaker vore leveranstiderna inom denna industri i regel långa.
Arbetsmarknadskommissionen ville därför, utan att taga ställning till frågan
om angelägenheten av ifrågavarande arbeten vid statens järnvägar, framhålla
att industriens produktionskapacitet borde i första hand utnyttjas för
tillgodoseende av de i det aktuella läget mest angelägna behoven.
Statens industrikommission har beträffande de för byggnader och anläggningar
erforderliga kvantiteterna järn och stål uttalat, att dessa enligt uppgifter,
som kommissionen erhållit från järnvägsstyrelsen, utgjorde tillhopa
57 616 ton. I denna kvantitet inginge material för rälsutbyten med 25 000 ton,
varav 24 000 ton torde belöpa sig på enbart räls. Då emellertid även de enskilda
järnvägarnas oundgängliga behov av räls för trafiksäkerhetens upprätthållande
måste tillgodoses, kunde leveransmöjligheterna i fråga om räls
till statens järnvägar från Domnarfvets Jernverk, vilket vore ensam tillverkare
av räls, icke beräknas högre än till 80 °/o av nämnda 24 000 ton eller
sålunda till 19 200 ton. Beträffande järnbehovet i övrigt måste kommissionen
reservera sig för den eventualiteten, att leveranserna icke kunde fullgöras
i den takt, som järnvägsstyrelsen kunde komma att önska.
Statsutskottets utlåtande nr 9. 25
De arbeten, som närmast komme att belasta landets verkstadskapacitet,
vore följande:
A. Byggnader och anläggningar.
Växel- och signalsäkerhetsanläggningar ........... kronor 2 000 000
Telefonanläggningar m. ........................ » 4 435 000
Elektriska belysningsanläggningar ................ » 750 000
Anläggningar för elektrisk tågdrift ................ » 9 630 000
Verkstadsmaskiner .............................. 5 2 000 000
kronor 18 815 000
B. Rullande materiel .............................. » 41 000 000
Summa kronor 59 815 000.
Av beloppet för rullande materiel utgjorde, fortsätter kommissionen,
20 000 000 kronor kostnader för arbeten, som direkt belastade järnvägsvagnsverkstäder.
Enligt de senaste av kommissionen införskaffade uppgifterna
om verkstädernas arbetsbeläggning vore dessa för närvarande i det närmaste
fullbelagda. Huru beläggningen komme att gestalta sig vid järnvägsstyrelsens
beställningstillfälle kunde ej nu bedömas, och leveransmöjligheterna
vore givetvis beroende på fördelningen inom budgetperioden av de av styrelsen
beställda arbetena. Enligt tidigare meddelanden från huvudleverantörerna
brukade emellertid leveranserna till järnvägsstyrelsen i vanlig ordning
inplaneras i dessas tillverkningsprogram. Något hinder ur kapacitetssynpunkt
för ifrågavarande leveranser till järnvägsstyrelsen från verkstäderna
torde sålunda, såvitt nu kunde bedömas, icke föreligga.
Vad slutligen angår möjligheten att erhålla elektrisk materiel uttalar kommissionen,
att jämväl denna sammanhängde med frågan om respektive verkstäders
kapacitet. Kabelfabrikerna inom landet vore för närvarande belagda
med order till i genomsnitt den 1 oktober 1947, varför inhemsk kabelmateriel
ej syntes kunna ställas i utsikt i full utsträckning. Emellertid hade i
järnvägsstyrelsens framställning upptagits jämväl anläggningar, varöver
kommissionen yttrat sig i andra sammanhang och som redan torde ha inräknats
i den av kabelfabrikerna uppgivna orderstocken.
Ur de synpunkter kommissionen hade att beakta ansåge sig kommissionen,
såvitt nu kunde bedömas, icke hava något att erinra mot bifall till
framställningen.
Departementschefen har gjort följande allmänna uttalande.
Vid bedömandet av utvecklingen av investeringarna i statens järnvägars
fond är — liksom i fråga om övriga verk — en direkt jämförelse icke möjlig
beträffande anslagsbelopp och utgifter å anslagen före och efter kapitalbudgetens
omläggning. Före den 1 juli 1944 stodo nämligen förutom anslagen
jämväl de s. k. förnyelsefondsmedlen till förfogande för investeringsändamål,
och de faktiska nyinvesteringarna motsvarade icke heller de på anslagen
lyftade medlen. Jag inskränker mig därför i det följande till att angiva vissa
sifferuppgifter för budgetåret 1944/45 och följande budgetår. Bortsett från
26
Statsutskottets utlåtande nr 9.
förvärv av enskilda järnvägar voro reservationerna, medelsanvisningarna och
medelsförbrukningen å statens järnvägars investeringsanslag i jämna tusental
kronor följande.
1944/45 1945/46 1946/47
Reservation vid budgetårets ingång... 72 756 000 99 821 000 121 970 000
Anslag för budgetåret............... 125 115 000 122 950 000 128 195 000
Medelsförbrukning.................. 97 539 000 97 232 000
I ett verk av statens järnvägars storlek är det naturligt, att reservationer
uppkomma å anvisade investeringsanslag. Reservationerna hänföra sig både
till anslag för vissa särskilda företag och till anslag för en fortgående investeringsverksamhet.
I sistnämnda fall äro dock — enligt vad jag erfarit
— medlen i huvudsak disponerade genom beslut av järnvägsstyrelsen, I viss
utsträckning föranledas reservationerna av rent boklöringsmässiga förhållanden,
förskjutningar beträffande tidpunkten för vissa likvider samt svårigheten
att på förhand avgöra huru stora belopp som kunna komma att förbrukas
under visst budgetår. Av de förut återgivna siffrorna framgår emellertid,
att ökningen av reservationerna under de senaste budgetåren väsentligen
måste ha föranletts därav, att järnvägsstyrelsen icke haft möjligheter
att genomföra investeringar i den omfattning anvisade anslag skulle ha
medgivit. Medan den sammanlagda anslagstilldelningen under budgetåren
1944/45 och 1945/46 uppgick till omkring 125 000 000 kronor respektive
123 000 000 kronor, stannade medelsförbrukningen vid allenast omkring
97 000 000 kronor för vartdera budgetåret. Såvitt nu kan bedömas torde
järnvägsstyrelsens möjligheter att genomföra nya investeringar under budgetåret
1946/47 knappast bliva större än under de närmast föregående budgetåren.
Huruvida detta kommer att medföra någon mera avsevärd ökning
av reservationssumman är dock ovisst med hänsyn till att tidigare beställd
och delvis färdigtillverkad materiel i betydande omfattning torde komma att
levereras under budgetåret 1946/47, varvid slutlikvider skola erläggas. Även
om materielsituationen under budgetåret 1947/48 skulle förbättras och arbetskraft
i något ökad omfattning skulle kunna ställas till järnvägsstyrelsens
förfogande, torde dock den härav föranledda ökningen av medelsbehovet
utan svårighet kunna tillgodoses med anlitande av reserverade medel.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden har jag ansett mig böra för nästa
budgetår räkna med, att det sammanlagda behovet av nya medel för genomförande
av möjliga investeringar i statens järnvägars fond skall vara lägre
än den för innevarande budgetår anvisade anslagssumman. Det är emellertid
uppenbart, att medelsbehovet för de särskilda anslagsändamålen kunna visa
sig vara högre eller lägre beroende på reservationernas faktiska storlek i de
särskilda fallen, behovet av utvidgningar och förbättringar på vissa områden,
trafiksäkerhetens krav m. m. Helt nya angelägna anslagsändamål ha
också tillkommit. Till de speciella anslagsfrågorna återkommer jag i det
följande. I detta sammanhang torde jag få inskränka mig till några mera
allmänna anmärkningar.
Å anslagen till Förlängning av mötesspår och anordnande av tredje tågväg
på vissa stationer, Gångbroar och gångtunnlar, Skenfria vägkorsningar m. m.,
Elektriska belysningsanläggningar, Verkstadsmaskiner m. in., Radioorganisation
och Kontaktledningsmateriel finnas medel (i form av reservationer och
anslag) tillgängliga i sådan omfattning, att jag icke ansett erforderligt att
för nästa budgetår föreslå äskande av ytterligare medel för ändamålen. I
några fall — såsom i fråga om anslagen till Fortsatt anläggning av dubbelspår,
Diverse åtgärder för spårförstärkning, Telefonanläggningar m. m., Anläggningar
för elektrisk tågdrift och Statens järnvägars dispositionsanslag —
Statsutskottets utlåtande nr 9.
27
har jag av liknande skäl funnit mig böra förorda en nedsättning av de av
järnvägsstyrelsen äskade beloppen.
Styrelsen har vidare hemställt om anslag till bland annat ett tiotal särskilt
specificerade bangårds-, husbyggnads- och verkstadsföretag. Vid en av mig
företagen undersökning har framgått, att ett flertal dylika företag i olika delar
av landet ännu icke kunnat påbörjas. Under sådana omständigheter föreligger
i och för sig skäl att begränsa styrelsens äskanden av nya anslag. Då emellertid
de nya företagen torde få anses ur statens järnvägars synpunkt angelägna
och möjligheterna att realisera desamma äro beroende av lokala förhållanden,
har jag icke ansett mig böra på enstaka punkter föreslå nedskärningar
av styrelsens äskanden. Styrelsen bör nämligen ha möjlighet att, i
den mån arbetsmarknadsläget så medgiver och andra mera angelägna investeringsbehov
icke föreligga, utföra ifrågavarande företag. Jag utgår emellertid
därvid från att det sannolikt icke kommer att bliva möjligt att före utgången
av nästa budgetår genomföra alla de särskilda investeringar, vartill medel
finnas anvisade eller komma att anvisas. I något fall har jag även funnit mig
böra förorda, att visst arbete uppdelas på flera budgetår och att anslaget för
nästa budgetår i motsvarande mån nedsättes.
Beträffande övriga av styrelsen äskade anslag får jag hänvisa till de särskilda
anslagspunkterna i det följande.
Sammanfattningsvis torde jag dock redan nu få meddela, att vid bifall till
mina förslag den sammanlagda anslagssumman för statens järnvägar kommer
att uppgå till 101 800 000 kronor för nästa budgetår, vilket innebär en
minskning med 26 395 000 kronor i jämförelse med innevarande budgetår.
Då avsevärda reservationer å tidigare anvisade anslag torde komma att
föreligga vid ingången av nästa budgetår, komma de medel, som vid bifall
till mina förslag skulle stå till järnvägsstyrelsens förfogande under budgetåret,
att betydligt överstiga den faktiska medelsförbrukningen för budgetåret
1945/46. Jag förutsätter emellertid, att den ytterligare begränsning av
investeringsprogrammet, som kan bliva nödvändig, skall ske i samband med
prövningen av frågor om beviljande av byggnadstillstånd. Jag anser mig
nämligen icke på grundval av styrelsens i hittills sedvanlig form framlagda
medelsäskanden böra i vidare mån än som skett begränsa styrelsens investeringsmöjligheter
för varje särskilt ändamål. Det synes böra ankomma på
styrelsen att i god tid före avgivande av petita för budgetåret 1948/49 företaga
en omprövning av de av styrelsen fattade besluten om dispositionen av
anvisade medel för olika investeringsändamål samt att upprätta ett tidsschema
för genomförande av de investeringar, vartill medel redan anvisats.
Vid uppgörande av petita bör vidare hänsyn tagas till möjligheten att genomföra
såväl nyssnämnda investeringar som de nya investeringar, vartill
begäres anvisande av ytterligare anslagsmedel.
Beträffande frågan om utvidgning av spårsystemet vid Hagalunds övre inhämtas
av statsrådsprotokollet följande (s. 68).
Järnvägsstyrelsen har anmält, att uppställningsbangården för persontågsätt
vid Hagalunds övre numera vore otillräcklig för ombesörjande av stationens
även vid normal trafik föreliggande arbetsuppgifter. Det hade dessutom
visat sig erforderligt att till stationen överflytta vissa långgående tågsätt,
för vilka utrymme icke längre funnes på uppställningsbangården vid
Stockholm C. Vidare borde ur
för närvarande uppställdes vid Sundbyberg, ävenledes överflyttas till Hagalunds
övre
28
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Utskottet.
För beredande av utrymme för de sålunda tillkommande persontågsätten
och för att i övrigt kunna på ett tillfredsställande sätt ombesörja stationens
arbetsuppgifter vore, anför styrelsen, en utvidgning av spårsystemet ofrånkomlig.
Kostnaden för den avsedda utvidgningen hade beräknats till 900 000
kronor.
Departementschefen har anfört, att ifrågavarande arbeten utan svårigheter
kunde utföras i etapper. Med hänsyn härtill borde en uppdelning ske så att
de mest angelägna utvidgningsarbetena ägde rum nästa budgetår och de återstående
arbetena under budgetåret 1948/49. Av det beräknade kostnadsbeloppet
borde hälften eller 450 000 kronor anvisas för budgetåret 1947/48.
Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår, att järnvägsstyrelsen
gjort framställning om anvisande av investeringsanslag för budgetåret 1947/
48 med inemot 140 miljoner kronor mot omkring 127 miljoner för innevarande
budgetår. Utskottet delar departementschefens uppfattning att med
hänsyn till de under de senaste budgetåren ökade reservationerna —- de uppgingo
den 1 juli 1946 till omkring 122 miljoner kronor — samt till läget på
arbets- och materialmarknaden en begränsning av medelsanvisningen för
budgetåret 1947/48 i förhållande till järnvägsstyrelsens förslag är att förorda.
Vad departementschefen härutinnan anfört — medelsanvisningen kommer vid
bifall till Kungl. Maj:ts olika förslag att för budgetåret 1947/48 uppgå till
inemot 102 miljoner kronor — har sålunda icke givit utskottet anledning till
erinran. Utskottet får emellertid i förevarande sammanhang framhålla, att
utskottet i det följande (punkt 58) avser att i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag förorda vissa modifikationer med avseende å bedrivandet av elektrifieringsarbetena
vid statens järnvägar under den närmaste framtiden; vad utskottet
därvidlag förordar kommer emellertid icke att medföra behov av ökad
medelsanvisning för nästa budgetår.
Under nu förevarande punkt har Kungl. Maj:t äskat medel, 450 000 kronor,
för utvidgning av spårsystemet vid Hagalunds övre. Utskottet tillstyrker
detta Kungl. Maj:ts förslag och hemställer förty,
att riksdagen må till Utvidgning av spårsystemet vid Hagalunds
övre för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 450 000 kronor.
40 :o) Utbyggnad av håll- och lastplatsen vid Södra Sunderbyn. Med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 40, s. 68 och 69), som avser att
åstadkomma bättre tågföring å bandelen Luleå—Boden genom att förlägga
tågmöten till den nuvarande håll- och lastplatsen Södra Sunderbyn, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Utbyggnad av håll- och lastplatsen vid
Södra Sunderbyn för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 275 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
29
41:o) Diverse bangårdsanordningar. I enlighet med Kungl. Maj ds förslag
(punkt 41, s. 69), som åsyftar utförande av anläggningar, ägnade att rationalisera
arbetet på bangårdarna samt underlätta lossning och lastning av vagnar,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Diverse bangårdsanordningar för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.
42 :o) Fortsatt anläggning av dubbelspår. Kungl. Majd har (punkt 42,
s. 69—75) föreslagit riksdagen att till Fortsatt anläggning av dubbelspår för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 4 000 000 kronor.
Hösten 1938 framlade järnvägsstyrelsen en på längre sikt lagd plan för
bedrivande av dubbelspårsbyggnader å statens järnvägars huvudlinjer. Denna
plan omfattade dels fortsatt dubbelspårsbyggnad å linjen Jäma—Katrineholm
jämte vissa andra arbeten, dels ock påbörjande av arbeten för ett successivt
utbyggande av linjerna Katrineholm—Göteborg och Malmö—Norrköping
—Katrineholm till genomgående dubbelspår. De för utbyggnad avsedda sträckorna
omfattade sammanlagt 570 kilometer. Dubbelspårsbyggnaderna skulle
utföras under en tidrymd av omkring 20 år samt beräknades vid tiden för
planens framläggande draga en approximativt uppskattad kostnad av 125
miljoner kronor. Anslagsbeloppen förutsattes skola variera med konjunkturläget
på sådant sätt, att arbetena till väsentlig del skulle utföras under tider
med arbetslöshet.
För budgetåret 1946/47 anvisades för ifrågavarande ändamål 10 000 000
kronor.
Järnvägsstyrelsen har för budgetåret 1947/48 hemställt om anvisande av
medel för fortsatt anläggning av dubbelspår. Styrelsen har därvid meddelat,
att dubbelspårsarbeten för närvarande påginge å sträckorna Jäma—Skebokvam,
Gårdsjö—Skövde och Mjölby—Tranås. Då på grund av arbetsmarknadskommissionens
direktiv nyanställning av arbetare icke fått ske i stället
för ur tjänsten avgångna, hade arbetsstyrkan successivt reducerats från förut
medgivna 1 300 man till inemot 1 000 man. Detta vore till stor olägenhet för
dubbelspårsarbetenas bedrivande i önskvärd takt. Då därtill komme att svårigheterna
att erhålla för arbetenas planenliga bedrivande erforderliga rälskvantiteter
kvarstått under innevarande budgetår, hade till tidtabellsskiftet
under hösten 1946 endast sträckorna Jäma—Mölnbo och Gårdsjö—Älgarås
kunnat öppnas för dubbelspårstrafik.
Utöver den 1938 framlagda planen för dubbelspårsbyggnadernas bedrivande
borde enligt styrelsen programmet utökas med anordnande av dubbelspår
å sträckan Alby—Ange—Bräcke på grund av den väsentligt ökade trafiken
på Norrland.
För arbetenas bedrivande under nästa budgetår ansåge styrelsen — med
hänsyn till vad sålunda anförts rörande eventuell utökning av dubbelspårs
-
30
Statsutskottets utlåtande nr 9.
programmet och de numera gällande ökade löne- och materialkostnaderna
ävensom den omständigheten, att mera materialkrävande arbeten, såsom
spåröverbyggnad och elektrifiering in. m., beräknades komma till utförande
under budgetåret — ett anslag av 12 000 000 kronor vara erforderligt.
Statens arbetsmarknadskommission har beträffande frågan om tillgången
på arbetskraft för dubbelspårsarbeten anfört, att i nuvarande läge en ökning
av arbetsstyrkan vid dubbelspårsarbeten i annan mån än vad avsåge arbeten,
som utfördes på vintern, icke utan särskilt starka skäl syntes böra företagas.
— Järnvägsstyrelsens förslag att i programmet för dubbelspårsarbeten
intaga sträckan Alby—Ånge—Bräcke hade kommissionen funnit ur arbetsmarknadssynpunkt
lämpligt, enär tillgången på arbetskraft i de delar av landet,
som berördes av demia järnvägssträcka, vore bättre än i södra och mellersta
Sverige, ehuru någon arbetslöshet icke för närvarande förelåge i dessa
trakter.
Departementschefen har anfört följande.
Vid anmälan av järnvägsstyrelsens petita för innevarande budgetår erinrade
jag, att huvudsakligen arbetsmarknadspolitiska skäl under förkrigstiden
och de första krigsåren varit avgörande för anvisandet av medel till
dubbelspårsarbeten, medan under senare år i stället svårigheterna att avveckla
trafiken väsentligen varit bestämmande för anvisandet av anslag för
ändamålet, därvid emellertid arbetenas omfattning helt berott av tillgången
på arbetskraft. För budgetåret 1945/46 hade arbetsstyrkan beräknats till
cirka 1 150 man, motsvarande en arbetskostnad av 10 000 000 kronor. För
innevarande budgetår ansåg jag mig med hänsyn till förhållandena på arbetsmarknaden
icke böra förorda en medelsanvisning som syftade till en
ökning av dubbelspårsarbetena utan föreslog, att anslaget i riksstatsförslaget
måtte bibehållas vid samma belopp, 10 000 000 kronor, som för näst föregående
budgetår. Riksdagen gav sin anslutning härtill.
Bristen på arbetskraft för angelägna investeringsbehov har numera ytterligare
skärpts, och någon nyanställning av arbetare till dubbelspårsarbeten
i stället för ur tjänst avgångna har icke ansetts böra ske. Detta har medfört
att arbetsstyrkan nu nedgått till under 1 000 man. Såvitt nu kan bedömas
torde förhållandena på arbetsmarknaden även under den återstående delen
av innevarande budgetår samt under nästa budgetår komma att lägga hinder
i vägen för en utvidgning av dubbelspårsarbetena. Man torde snarast ha att
räkna med att det kan befinnas lämpligt att låta arbetsstyrkan vid dubbelspårsarbetena
nedgå ytterligare. Härför talar, förutom arbetsmarknadspolitiska
skäl, även den omständigheten att räls för spåröverbyggnaden endast
i mycket begränsad omfattning torde kunna tillhandahållas för dubbelspårsanläggningama.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden har jag ansett mig böra för
nästa budgetår räkna med ett medelsbehov för dubbelspårsarbeten av högst
8 000 000 kronor. Då det för innevarande budgetår anvisade anslaget torde
komma att motsvara förbrukningen under budgetåret, men å anslaget föreligger
en reservation av över 4 000 000 kronor, torde anslaget för nästa budgetår
kunna beräknas till 4 000 000 kronor. Jag förutsätter emellertid därvid,
att medel för utnyttjande av de arbetstillfällen dubbelspårsbyggandet har att
erbjuda för sysselsättande av arbetskraft, som i ett förändrat arbetsmarknadsläge
kan bliva friställd, skall komma att ställas till förfogande i annan
ordning.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
31
Dubbelspårsarbetena ha, såsom förut framhållits, under senare år väsentligen
varit motiverade av svårigheterna att på vissa linjesträckor avveckla
trafiken. Med den knapphet på arbetskraft, som alltjämt är rådande, synes
det tills vidare böra fasthållas, att arbetena icke böra utvidgas till nya sträckor
utan att starka trafiktekniska skäl kunna åberopas härför. Såsom järnvägsstyrelsen
framhållit har emellertid norrlandstrafiken numera väsentligt
ökats, vilket haft till följd att särskilt linjedelen Ånge—Bräcke blivit synnerligen
hårt belastad. Jag anser mig därför icke böra rikta erinran mot att
järnvägsstyrelsen, om förhållandena på arbetsmarknaden så medgiva, igångsätter
förberedande arbeten för åstadkommande av dubbelspår jämväl på
sträckan Alby—Ånge—Bräcke, vilket arbete redan nu ingår i investeringsreserven
av dubbelspårsarbeten. Dessa förberedelsearbeten synas böra så bédrivas,
att ett framtida ianspråktagande av detta arbetsobjekt för sysselsättande
av friställd arbetskraft underlättas.
Järnvägsstyrelsen har till fortsatta dubbelspårsanläggningar äskat 12 miljoner
kronor. Departemenschefen har emellertid av arbetsmarknadspolitiska
skäl och med hänsyn till bristen på räls räknat med en medelsförbrukning
under nästa budgetår av allenast 8 miljoner kronor och har, då en reservation
å 4 miljoner kronor beräknas föreligga den 1 juli 1947, förordat anvisande
av 4 miljoner kronor. Utskottet tillstyrker detta förslag men förutsätter
därvid i likhet med departementschefen, att, därest i ett förändrat
arbetsmarknadsläge arbetskraft kan friställas för dubbelspårsbyggandet, medel
för utnyttjande av denna arbetskraft skall komma att ställas till förfogande
i annan ordning.
Mot förslaget att förberedande arbeten för åstadkommande av dubbelspår
å linjen Alby—Ånge—Bräcke igångsättas om läget på arbetsmarknaden det
medgiver har utskottet intet att erinra.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Fortsatt anläggning av dubbelspår för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 4 000 000
kronor.
43:o) Rälsutbyten m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 43, s. 75) föreslagit riksdagen
att till Rälsutbyten in. m. för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 12 000 000 kronor.
För innevarande budgetår har för ifrågavarande ändamål anvisats ett anslag
av 12 000 000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har framhållit, att de senaste årens starka trafik föranlett
stor förslitning av spåröverbyggnaden. Fn utökning av det normala
arbetsprogrammet vore därför ofrånkomligt under några år framåt. Å de förstatligade
järnvägslinjerna erfordrades alltjämt spårförstärkningsarbeten i
stor utsträckning. Styrelsen ansåge därför erforderligt, att ett anslag av
12 000 000 kronor anvisades även för nästa budgetår till nu ifrågavarande
ändamål.
Utskottet
32
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Utskottet.
Departementschefen har anfört följande.
För att tillgodose de ökade kraven på statens järnvägar beträffande driftsäkerhet,
tåghastighet, tyngre rullande materiel samt vagnarnas jämna gång
erfordras omfattande utbyten av lättare spårmateriel mot tyngre. En dylik
standardhöjning synes särskilt påkallad beträffande stora delar av de med
statsbanenätet införlivade enskilda järnvägarna. Härtill kommer att den av
krigsårens högtrafik föranledda ökade förslitningen av rälsen nödvändiggör
en i snabbare takt bedriven förnyelse av denna.
Nämnda förhållanden göra det angeläget, att arbetena med rälsutbyten under
nästa budgetår bedrivas i den omfattning järnvägsstyrelsen föreslagit.
Rälsåtgången kan beräknas motsvara de av industrikommissionen angivna
leveransmöjlighetema från järnindustrien. På grund härav kommer det vid
bifall till nämnda förslag att bli nödvändigt, att i motsvarande mån inskränka
på andra rälskrävande anläggningsarbeten, främst dubbelspårsarbeten
och banelektrifieringar. Jag har emellertid vid en prövning av de olika investeringarnas
inbördes angelägenhetsgrad stannat för att tillstyrka hela den
till rälsutbyten m. m. äskade medelsanvisningen.
Utskottet delar departementschefen uppfattning om nödvändigheten att i
första hand utnyttja förefintliga rälstillgångar för här avsedda rälsutbyten.
Utskottet tillstyrker alltså Kungl. Maj:ts förslag under förevarande punkt och
hemställer,
att riksdagen må till Rälsutbyten m. m. för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 12 000 000 kronor.
44:o) Diverse åtgärder för spårförstärkning. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 44, s. 76), vilket avser anvisande av medel för ett fortsättande
av ett av järnvägsstyrelsen år 1938 framlagt program rörande spårförstärknings-
och kompletteringsarbeten för att möjliggöra användningen av
snabbare loktyp, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Diverse åtgärder för spårförstärkning
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av
500 000 kronor.
45 :o) Broar m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 45, s. 76
och 77) och under erinran, att för innevarande budgetår 2 000 000 kronor
anvisats för ifrågavarande ändamål, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Broar m. m. för budgetåret 1947/48
anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.
46:o) Nytt stationshus i Strängnäs. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 46, s. 77 och 78) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Nytt stationshus i Strängnäs för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 175 000 kro
-
nor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
33
47:o) Ombyggnad av stationshuset vid Trelleborg C. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 47, s. 78) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Ombyggnad av stationshuset vid Trelleborg
C för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 150 000 kronor.
48:o) Om- och tillbyggnad av godsmagasinet i Västerås. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 48, s. 78 och 79) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Om- och tillbyggnad av godsmagasinet
i Västerås för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 250 000 kronor.
49:o) Nytt överliggningshus i Ånge. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 49, s. 79) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Nytt överliggningshus i Ånge för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 350 000
kronor.
50:o) Nya bostadshus. Kungl. Maj:t har (punkt 50, s. 79 och 80) föreslagit
riksdagen att till Nya bostadshus för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 1 000 000 kronor.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett anslag
av 1 000 000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har erinrat hurusom styrelsen i sin skrivelse med anslagsäskanden
till 1946 års riksdag framhållit, att det vore motiverat att
statens järnvägar i begränsad omfattning uppförde nya, för järnvägspersonalen
avsedda bostadshus å vissa platser med sådana speciella förhållanden,
att möjlighet för personalen att på annat sätt skaffa sig bostäder icke funnes
eller inom rimlig tid kunde beräknas uppkomma. Behov av nya bostäder
av ifrågavarande art vore enligt styrelsen alltjämt för handen. Erforderligt
vore därför, att jämväl för nästa budgetår till förevarande ändamål
anvisades ett anslag av 1 000 000 kronor.
Departementschefen har tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Nya bostadshus för budgetåret 1947/48
anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.
Uihang till riksdagens protokoll 19i7. G samt. Nr 9.
U tskottei.
3
34
Statsutskottets utlåtande nr 9.
51 :o) Utvidgning av enrumslägenheter. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 51, s. SO), vilket innebär anvisande för nästa budgetår av anslag
till samma belopp som för innevarande budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Utvidgning av enrumslägcnheter för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 300 000
kronor.
52:o) Modernisering av bostadslägenheter. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 52, s. 81), som innebär medelsanvisning med oförändrat belopp
för nästa budgetår till förevarande ändamål, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Modernisering av bostadslägenheter
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av
1 000 000 kronor.
53:o) Utlämnande av egnahemslån. Kungl. Maj:t har (punkt 53, s. 81—
88) föreslagit riksdagen att till Utlämnande av egnahemslån för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 300 000 kronor.
Med bifall till Kungl. Maj ds därom i statsverkspropositionen (utgifter för
kapitalökning, bil. 1, punkten 39) framlagda förslag i ämnet medgav 1920
års riksdag bland annat, dels att tomter finge av statens järnvägar med tomträtt
upplåtas från ett statens järnvägar tillhörigt, för egnihemsbyggnader
avsett område vid Notviken i Luleå, dels ock att till vid statens järnvägar
fast anställd person, åt vilken tomt upplätes, finge i överensstämmelse med
vissa grunder utlämnas lån för uppförande av egnaliemsbyggnad. Enahanda
medgivande har sedermera jämväl lämnats beträffande ett för jämvägspersonal
avsett egnahemsområde vid Ulriksdal. För utlämnande av dylika lån
har järnvägsstyrelsen jämlikt beslut av 1920 och 1925 års riksdagar erhållit
bemyndigande att av förlagsmedel disponera ett sammanlagt belopp av
1 200 000 kronor. I fråga om lånebeloppens storlek har föreskrivits, att lån
får beviljas med högst nio tiondelar av den av järnvägsstyrelsen fastställda
byggnadskostnaden eller värdet av redan uppförd byggnad, med iakttagande
av att i intetdera fallet värde över 20 000 kronor får tagas i beräkning vid
bestämmande av lånets storlek. Lånen skola i regel amorteras på 30 år. Å
lånen utgår för närvarande ränta efter en räntefot av 3,6 procent
Den sålunda öppnade möjligheten till uppförande av egna hem har beträffande
Ulriksdal utnyttjats i så stor utsträckning, att praktiskt taget hela
det för ändamålet indelade området, omfattande ett 80-tal tomter, tagits i
anspråk för bebyggelse. Vad däremot gäller Notviken ha endast 13 tomter
upplåtits och bebyggts. Efter år 1931 har något egnahemsbyggande inom det
härför avsedda området icke förekommit, ehuru ytterligare ett 30-tal tomter
finnas disponibla.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
35
Järnvägsstyrelsen har framlagt förslag om vissa åtgärder för alt ytterligare
utveckla egnahemsverksamheten vid Notviken. Styrelsen meddelar, att från
personalhåll gjorts gällande, att ett större intresse för egnahemsbyggandet
vid Notviken skulle vara att påräkna, därest tomterna kunde upplåtas med
äganderätt i stället för med tomträtt. I samband därmed hade flertalet av de
nuvarande tomträttsinnehavama inkommit med framställning om friköp av
disponerade egnahemstomter, under förutsättning att rimliga villkor kunde
erhållas. I fråga om möjligheten att under nu rådande förhållanden uppföra
nya egnahemsbyggnader hade för saken intresserade personalrepresentanter
vidare framhållit svårigheten att finansiera ett egnahemsbygge med ett till
18 000 kronor maximerat lånebelopp, samt föreslagit den ändringen av hittills
gällande bestämmelser, att vid bestämmande av lånebelopps storlek ett
högsta byggnadsvärde av 40 000 kronor finge lagas i beräkning. Därjämte
hade uttalats önskvärdheten av att tiden för lånebeloppets återbetalning
måtte, där så av låntagaren begärdes, få utsträckas till 40 år. Slutligen hade
föreslagits en sänkning av nu gällande räntesats till 3 %>.
Järnvägsstyrelsen har förklarat sig beredd att, i den män så lämpligen
kunde ske, understödja de åtgärder, som kunde förväntas befrämja ett fortsatt
egnahemsbyggande vid Notviken. Vad först gällde frågan om dispositionsrätten
till egnahemstomterna ville styrelsen framhålla, att begränsningen
av markupplåtelsen till enbart tomträtt närmast förestavats av önskemålet
att kunna bibehalla egnahemsområdet för bostäder åt järnvägspersonal.
Med hänsyn till att ett medgivande till friköp av tomterna kunde befaras
komma att motverka detta syfte, ansåge sig styrelsen för närvarande icke
kunna föreslå en ändring av hittills gällande grunder i detta hänseende.
Vad anginge frågan om höjning av det maximivärde, varå lånebelopp må
beräknas, förordade styrelsen en höjning, som anslöte sig till vad som i detta
hänseende tillämpats beträffande den statliga egnahemsverksamheten, där
en höjning av maximivärdet å bostadsegnahem under motsvarande tid skett
med 50 °/o. Det högsta byggnadsvärde, varå lånebelopp finge beräknas, borde
sålunda i fråga om nya egnahemslån fastställas till 30 000 kronor.
I fråga om amorteringstidens längd har styrelsen icke funnit anledning
föreslå ändring av gällande grunder.
Beträffande frågan om sänkning av räntesatsen å utlämnade lån har styrelsen
erinrat om att jämlikt Kungl. Maj ris beslut den 19 juni 1942 skall för
här ifrågavarande lån tillämpas det procenttal, efter vilket motsvarande bostadslån
ur statens egnahemsfond förräntas. Styrelsen funne därför icke anledning
att i detta avseende föreslå någon ändring, med mindre ändring av
procenttalet för sistnämnda lån komme i fråga.
Styrelsen har slutligen meddelat, att det belopp av sammanlagt 1 200 000
kronor, som styrelsen ägde disponera för utlämnande av egnahemslån vid
Notviken och Ulriksdal, numera tagits helt i anspråk, samt att det nu kvarstående
lånebeloppet efter verkställda amorteringar uppginge till omkring
700 000 kronor. Med hänsyn till angelägenheten av att ed fortsatt egnahemsbyggande
vid Notviken befrämjades, borde enligt styrelsens mening ytter
-
36
Statsutskottets utlåtande nr 9.
ligare 300 000 kronor få disponeras för egnahemslån. Beloppet borde ställas
till styrelsens förfogande såsom särskilt investeringsanslag.
Representanter för eynahemsägarna inom statens järnvägars egnahemsområde
vid Notviken ha ingivit en skrift i ärendet.
Över järnvägsstyrelsens framställning samt personalrepresentanternas
skrivelse ha utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, egnahemsstyrelsen
och statens bgggnadslånebgrå.
I enlighet med vad byggnadslånebyrån i sitt utlåtande föreslagit har järnvägsstyrelsen
härefter hemställt, att det högsta byggnadsvärde, som finge
tagas i beräkning, måtte bestämmas till 25 000 kronor vid uppförande av
byggnad med endast en bostadslägenhet och till 40 000 kronor vid uppförande
av tvåfamiljshus.
Departementschefen har anfört bland annat följande.
Innan jag ingår på en närmare behandling av de i ärendet föreliggande
särskilda spörsmålen beträffande den av järnvägsstyrelsen bedrivna låneverksamheten
torde jag få erinra därom, att möjligheter redan nu torde
föreligga för ifrågavarande egnahemsbyggare att tillgodose sitt behov av lånemedel
genom den allmänna statliga låneverksamheten för främjande av bostadsproduktionen.
Med hänsyn härtill kan det ifrågasättas huruvida behov
föreligger av en särskild låneverksamhet från järnvägsstyrelsens sida. På de
av järnvägsstyrelsen och statens byggnadslånebyrå anförda skälen anser jag
mig emellertid höra förorda att denna verksamhet tills vidare fortsättes. Jag
förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:t skall vara oförhindrad att framdeles
meddela nya direktiv för verksamheten i anslutning till de beslut som kunna
komma att fattas i anledning av bostadssociala utredningens förslag om
statsbidrag och långivning för egnahemsproduktionen samt att i förekommande
fall besluta om överflyttning av järnvägsstyrelsens verksamhet till
andra organ.
Oberoende av den omläggning som sålunda kan komma att ske böra emellertid
vissa ändringar vidtagas i nu gällande grunder för järnvägsstyrelsens
låneverksamhet i syfte att göra denna mera effektiv. Jag vill sålunda i anslutning
till byggnadslånebyråns av järnvägsstyrelsen biträdda förslag förorda,
att vid utlämnande av nya egnahemslån till jämvägspersonal vid Notviken
det högsta byggnadsvärde som vid fastställande av lånebeloppets storlek
må tagas i beräkning bestämmes till 25 000 kronor vid uppförande av enfamiljshus
och till 40 000 kronor vid uppförande av tvåfamiljshus. Räntefotens
höjd synes höra bestämmas först sedan frågan om räntan på de statliga
lånen från egnahemslånefonden senare under riksdagen vunnit sin lösning.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter
härom. De önskemål som framförts om en förlängning i vissa fall av amorteringstiden
för egnahemslånen synas i viss utsträckning kunna tillgodoses
genom lämpliga jämkningar i amorteringsplanerna. Med hänsyn härtill anser
jag mig icke böra tillstyrka att amorteringstiden utsträckes över 30 år.
Vad angår frågan om dispositionsrätten till tomtmarken framgår av utredningen
i ärendet, att några nämnvärda olägenheter knappast kunna anses
vara förbundna med nuvarande system, enligt vilket upplåtelser ske med
tomträtt. För att även för framtiden bevara egnahemsområdet för avsett
ändamål bör — bland annat med hänsyn till den utveckling på bostadsmarknaden
i Luleå, som kan bliva en följd av utbyggnaden av Norrbottens
järnverk — friköp av tomter icke medgivas. Byggnadslånebyråns förslag att
tomterna skulle överlåtas med äganderätt under förbehåll om återköpsrätt
Statsutskottets utlåtande nr 9. 37
tillgodoser visserligen samma syfte som tomträttssystemet. Då emellertid de
lånesökandes möjligheter att erhålla lån på den allmänna kreditmarknaden
icke torde bliva nämnvärt förbättrade genom en övergång till sistnämnda
system, finner jag mig icke böra tillstyrka att så sker.
Med hänsyn till den rådande stora bristen på bostäder, icke minst för
statens järnvägars personal, och då ökat intresse för egnahemsbyggnadsverksamheten
i Notviken på senare tid förmärkts, bör det av järnvägsstyrelsen för
utlämnande av egnahemslån äskade beloppet av 300 000 kronor nu anvisas.
Förvaltningen av lånen torde böra omhänderhavas av styrelsen i enlighet
med nyss angivna riktlinjer. De amorteringar, som verkställas å lånen, torde
böra tillgodoföras den i investeringsstaten för statens järnvägars fond uppförda
inkomsttiteln Övriga kapitalmedel.
Kungl. Maj:ts förslag om anvisande av ett särskilt investeringsanslag å
300 000 kronor för ifrågavarande ändamål tillstyrkes av utskottet. Vad departementschefen
förordat i fråga om rätt för Kungl. Maj:t att framdeles
meddela nya direktiv för låneverksamheten, om beräknandet av det högsta
byggnadsvärde som vid fastställande av lånebeloppens storlek må tagas i beräkning
samt om räntefotens höjd har icke givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Utlämnande av egnahemslån för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 300 000 kronor.
54:o) Växel- och signalsäkerhetsanläggningar. Kungl. Maj:t har (punkt
54, s. 88 och 89) föreslagit riksdagen att till Växel- och signalsäkerhetsanläggningar
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 2 000 000
kronor.
Till förevarande ändamål bar å gällande riksstat uppförts ett anslag av
4 000 000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har framhållit, alt till växel- och signalsäkerhetsanläggningar
för innevarande budgetår anvisats en summa, som avsevärt överstege
de anslag, vilka tidigare anvisats för ändamålet. Detta högre anslag hade ansetts
behövligt, enär det förväntats bliva möjligt att under innevarande budgetår
utföra anläggningar i större omfattning än tidigare varit fallet, varigenom
en vid budgetårets ingång förekommande eftersläpning i arbetsprogrammet
kunde beräknats bliva inhämtad. Tillgången på arbetskraft och material
hade emellertid blivit mindre än väntat, varigenom ett visst överskott
å anslaget för innevarande budgetår torde komma att uppstå. Av denna anledning
hade styrelsen beräknat, att för nästa budgetår ett till 2 000 000 kronor
sänkt anslag skulle bliva tillräckligt.
Departementschefen bar tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag.
UlaiolUt.
38
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Utskottet. I enlighet med Kungl. Maj ds förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Växel- och signalsäkerhetsanläggningar
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 2 000 000 kronor.
55 :o) Telefonanläggningar in. in. Kungl. Majd bär (punkt 55, s. 89—93)
föreslagit riksdagen att till Telefonanläggningar m. m. för budgetåret 1947/48
anvisa ett investeringsanslag av 3 600 000 kronor.
Förevarande anslag är å gällande riksstat uppfört med 3 960 000 kronor.
Dessutom har ett särskilt anslag å 1 100 000 kronor för innevarande budgetår
anvisats till telefonkabel å bandelen Köping—Frövi.
För budgetåret 1947/48 har järnvägsstyrelsen hemställt om anvisande av
tillhopa 4 435 000 kronor under förevarande rubrik.
Departementschefen har funnit en begränsning av styrelsens anslagsäskanden
för nästa budgetår böra ske. Efter överläggningar med styrelsen har
departementschefen funnit sig böra förorda, att anslaget för nästa budgetår
bestämmes till 3 600 000 kronor, vilket innebär en minskning med 835 000
kronor i förhållande till järnvägsstyrelsens äskanden.
Utskottet. Departementschefens beräkning av anslaget till telefonanläggningar in. m.
för nästa budgetår har icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet
hemställer,
att riksdagen må till Telefonanläggningar m. m. för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 3 600 000
kronor.
56:o) Anläggningar för elektrisk lågdrift. Kungl. Majd har (punkt 56,
s. 93—98) föreslagit riksdagen att till Anläggningar för elektrisk tågdrift för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 6 510 000 kronor.
Till Anläggningar för elektrisk tågdrift ha för budgetåret 1945/46 8 235 000
kronor ställts till järnvägsstyrelsens förfogande, därav från statens järnvägars
dispositionsanslag ett belopp av 1 100 000 kronor avseende ersättningsanskaffning
och förnyelse av dylika anläggningar. För innevarande budgetår
ha för här ifrågavarande ändamål anvisats sammanlagt 6 265 000 kronär,
varav 500 000 kronor avse utvidgning av Frövi omformarstation i samband
med elektrifieringen av bandelen Köping—Frövi.
Järnvägsstyrelsen har erinrat, att den i jämförelse med budgetåret 1945/46
relativt låga medelsanvisningen för innevarande budgetår föranletts av verkstadskonflikten
år 1945. För nästa budgetår, då vissa eftersläpningar i arbetsprogrammet
kunde förväntas bliva inhämtade, vore ett till 9 630 000 kro
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
39
nor höjt anslag erforderligt. Därav avsåge 5 650 000 kronor omiormarstationer
och övriga anläggningar för elektrisk kraftförsörjning samt 320 000 kronor
sex ställverksvagnar. Styrelsen hemställde vidare, att å driftbudgeten
måtte anvisas ett anslag av 2 180 000 kronor till avskrivning å viss del av
den sålunda begärda investeringen.
Departementschefen har framhållit att vissa omformarslationer av försvarstekniska
skäl ansetts böra insprängas i berg, varigenom merkostnader uppkommit
å tillhopa 2 800 000 kronor, men att, då anläggningarna i viss mån
vore nyttiga för den normala driften, de ansetts icke böra i sin helhet utan
allenast intill ett belopp av 1 860 000 kronor omedelbart avskrivas. Medel för
insprängningsarbetena borde emellertid äskas under rubriken Försvarsberedskap.
Vad angår de sex ställverksvagnarna har departementschefen ansett
sig för närvarande icke böra tillstyrka styrelsens förslag.
I övrigt har departementschefen icke funnit anledning till erinran mot järnvägsstyrelsens
förslag, vilket innebär, att förevarande anslag för nästa budgetår
skulle anvisas med 6 510000 kronor.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot departementschefens
beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår under förevarande anslag.
Till frågan om merkostnaderna för insprängning av vissa omformarstationer
i berg återkommer utskottet i det följande (punkt 65).
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Anläggningar för elektrisk tågdrift för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 6 510 000
kronor.
57 :o) Omläggning av kraftförsörjniugssystcmet vid malmbanans södra del.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 57, s. 98 och 99), vilket avser anvisande
av medel till fortsättande av arbetet med den av 1946 års höstriksdag
beslutade omläggningen av matningen av malmbanans södra del till det för
de övriga elektrifierade statsbanorna tillämpade systemet, hemställer utskottet.
alt riksdagen må till Omläggning av kraftförsörjningssgs
temet vid malmbanans södra del för budgetåret 1947/48 anvisa
ett investeringsanslag av 1030 000 kronor.
58:o) Elektrifiering av linjen Varberg—Horas—Hcrrljunga—Uddevalla.
Kungl. Maj:t bär (punkt 58, s. 103—106) föreslagit riksdagen att till Elektrifiering
av linjen Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 9 630 000 kronor.
Uttkottet.
40
Statsutskottets utlåtande nr 9.
1 samband med anmälan av behovet av investeringsanslag för elektrifiering
har chefen för kommunikationsdepartementet lämnat en redogörelse
för ett av järnvägsstyrelsen framlagt förslag om fortsatt elektrifiering
av statsbanenätet. Härom inhämtas följande (s. 99—103).
Vid utgången av år 1945 hade de elektrifierade linjerna vid statens järnvägar
uppnått en banlängd av 4 666 kilometer, motsvarande ca 39 % av hela
statsbanenätet. Elektrodriften har med hänsyn till egenskapen att bäst komma
till sin rätt på de mest trafikbelagda linjerna i allmänhet införts på sådana.
Detta framgår av det förhållandet, att under år 1945 icke mindre än
84 % av trafikarbetet, mätt i bruttotonkilometer, avvecklades i elektrisk
drift, medan återstoden, 16 %>, huvudsakligen ombesörjdes i ång- och rälsbussdrift.
Beslut om införande av elektrodrift vid de svenska statsbanorna i viss ytterligare
omfattning föreligger redan. Sålunda beslöt 1944 års riksdag med
bifall till propositionen nr 279, att linjen Stockholm—Tillberga—Köping
skulle elektrifieras, och härför erforderliga anslag ha numera anvisats. Vidare
beslöt 1945 års riksdag med bifall till propositionen nr 108, att elektrifieringen
av järnvägslinjerna Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla och
Lund—Landskrona—Billeberga skulle påbörjas efter fullbordandet av då
pågående elektrilieringsarbeten, samt uttalade samtidigt, att en elektrifiering
av bandelen Uddevalla—Strömstad jämte linjen Smedberg—Lysekil av byggnadstekniska
och drifttekniska skäl borde utföras i direkt anslutning till
elektrifieringen av linjen Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla. För påbörjande
av elektrifieringen av nämnda linjer har 1946 års riksdag anvisat
anslag för innevarande budgetår. Efter färdigställande av dessa linjer för
elektrisk drift kommer längden av det elektrifierade bannätet vid statens
järnvägar att öka till 5 070 kilometer, motsvarande 42 % av det nuvarande
statsbanenätet. Elektrodriftens andel i det totala trafikarbetet kan därmed
väntas bliva stegrat från 84 till 85 %>.
I skrivelse den 31 augusti 1946 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag om
fortsatt elektrifiering av statsbanenätet.
Styrelsen har därvid närmare behandlat de företagsekonomiska betingelserna
för en fortsatt banelektrifiering samt har framlagt program för en sådan.
Programmet omfattar följande bandelar, uppgående till sammanlagt
ca 1 250 bankilometer, därvid styrelsen räknat med att de olika i programmet
förekommande bandelarna skulle elektrifieras huvudsakligen i den ordning,
i vilken de upptagits.
Ban
kilometer
-
Gävle—Söderhamn—Kilafors .................................. 117
Alvesta—Karlskrona med Emmaboda—Kalmar.................. 187
Söderhamn—Sundsvall ....................................... 149
Ludvika—Tillberga—Sala..................................... 140
Sundsvall—Härnösand ....................................... 68
Statsutskottets utlåtande nr 9. 41
Ban
kilometer
Hässleholm—Kristianstad
..................................... 30
Bastuträsk—Rönnskär med Slind—Boliden...................... . 90
Härnösand—Långsele ........................................ 115
Borås—Alvesta .............................................. 149
Kristinehamn—Persberg med Nyhyttan—Filipstad ö............. 63
Ljusdal—Hudiksvall ......................................... 61
Vännäs—Umeå—Holmsund ................................... 46
Mellansel—Örnsköldsvik ...................................... 29
Summa 1 244
Kapitalbehovet för genomförande av detta program har styrelsen beräknat
till i runt tal 165 miljoner kronor, varav ca 52 miljoner belöpa på ändring
av bana och broar. Behovet av järn har uppskattats till 28 000 ton för den
egentliga elektrifieringen, vartill komma ca 44 000 ton för bl. a. rälsutbyten.
Beträffande utbyggnadstakten och anslagsbehovet har styrelsen anfört, att
programmet borde genomföras med all den snabhet, som förhållandena till - läte. Det vore ett önskemål från styrelsens sida, att programmet kunde genomföras
åtminstone inom loppet av en femårspriod. Skulle det å andra sidan
bliva så att materialsvårighetema och den bristande tillgången på arbetskraft
bleve bestående under längre tid och framtvingade en sänkning av arbetstakten,
syntes det styrelsen icke möjligt att stanna vid ett lägre produktionsminimum
än 125 kilometer bana per år, varvid det föreslagna programmet
skulle kunna genomföras inom loppet av en tioårsperiod. Ett årligt anslag av
33 miljoner kronor under en femårsperiod eller 16 å 17 miljoner kronor
under en tioårsperiod skulle under sådana förhållanden och vid nuvarande
prisläge vara tillräckligt.
Sådana förhållandena nu vore, har styrelsen vidare yttrat, måste i varje
fall med skärpa framhållas vikten av att vissa materielbeställningar snarast
inordnades i industriens leveransprogram, enär det i annat fall måste förutses
ett avbrott i elektrifieringsarbetet, då de nu pågående arbetena avslutades.
För fullföljande av sådana beställningar, vid vilka betydande förskottslikvider
utginge, men också för vissa förberedande arbeten borde å tilläggsstat
till riksstaten för innevarande budgetår anvisas ett belopp av 10 miljoner
kronor. Härom har styrelsen gjort hemställan.
Styrelsen har till slut uttalat, att elektrifieringsprogrammet kunde beräknas
medföra en vinst motsvarande en förräntning av 6% av »den egentliga elek frifieringskostnaden».
Vågade man ej räkna med att trafiken skulle stiga utöver
1938 års värde och att sålunda ökade inkomster icke skulle stå till förfogande
för förräntning av det kapital, som erfordrades för banans upprustning
och ej inräknats i »den egentliga elek t rifieringskostnaden», nedginge
förräntningssiffran för hela programmet från 6 till 3,5 %. Enär även sistnämnda
siffra vore tillfredsställande, måste programmet som helhet betraktat
anses väl försvarligt ur företagsekonomisk synpunkt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4-2 Statsutskottets utlåtande nr 9.
Departementschefen liar anfört följande.
De hittills genomförda lianelektrifieringarna vid statens järnvägar ha utförts
å de trafikstarkare linjerna. Detta framgår bland annat därav, att
ca 84 °/o av trafikarbetet år 1945 fullgjorts på elektrifierade linjer, medan
allenast ca 39 °/o av hela statsbanenätet vid slutet av nämnda år varit elektrifierat.
Vid förhandsbedömandet av dessa banelektrifieringars ekonomiska
berättigande ha jämförelsevis enkla kalkyleringsmetoder använts. Det har
sedan visat sig, att resultatet av banelektrifieringarna blivit bättre än beräknat.
Då man nu står inför frågan om den elektriska driftens utsträckande
till trafiksvagare bandelar, anmäler sig behovet av noggrannare kalkyler rörande
elektrifieringarnas räntabilitet. Järnvägsstyrelsen har också i den
förut omnämnda skrivelsen verkställt eu närmare analys av'' de företagsekonomiska
betingelserna för en fortsatt banelektrifiering. Denna analys synes
visa att den elektriska driften kan vara ekonomiskt fördelaktig även vid
lägre trafikintensitet än man tidigare antagit. Det är emellertid tydligt att
den elektriska driften icke kan utsträckas till banor med allför liten trafik
och att man så småningom når en gräns, där även de allmänna fördelarna
av en övergång till elektrisk bandrift icke bli så stora att elektrifiering framstår
såsom ekonomiskt försvarlig.
Såsom järnvägsstyrelsen framhållit är det önskvärt, att den fortsatta
elektrifieringen genomföres i ett sammanhang och under en relativt kort
tidrymd. Det lärer sålunda icke vara lämpligt att bedriva elektrifieringsarbetet
i lägre takt än som motsvarar ungefär 125 kilometer bana per år, och
det är måhända önskvärt, att arbetstakten hålles betydligt högre. Kostnaderna
för genomförandet av det av styrelsen framlagda programmet skulle uppgå
till i runt tal 165 miljoner kronor och sålunda innebära en förhållandevis
betydande kapitalinvestering, som styrelsen med stöd av sina kalkyler
anser skola giva eu förräntning av mellan 3,5 och 6 procent. En sådan förräntning
får visserligen anses tillfredsställande och skulle i och för sig göra
elektrifieringen ekonomiskt motiverad. Emellertid får detta icke ensamt
bliva avgörande för frågans bedömande i nuvarande läge, då många än mera
räntabla investeringsprojekt måste skrinläggas eller begränsas på grund av
knapphet på material och arbetskraft.
Vad särskilt materiel försörjningen beträffar vill jag erinra om att räls —
som erfordras för banförstärkningsarbeten å linjer, som skola elektrifieras
— icke torde kunna framskaffas i tillräckliga mängder förrän efter en ytterligare
utvidgning av den .svenska järnindustrien. Då tillgängliga rälskvantiteter
i första band erfordras för rälsutbyten och i andra band för spåröverbyggnaden
å de redan terrasserade dubbelspårsträckorna på västra
stambanan, torde här föreligga ett mycket väsentligt binder för ett omedelbart
fortsättande av elektrifieringsarbetet. Vid anmälan tidigare i dag av telegrafstyrelsens
äskanden om anslag till riks- och lanaskablar har jag redogjort
för den bristande kapaciteten bos de svenska kabelverken. Med hänsyn
till de krav som banelektrifieringen ställer i fråga om kabelläggning är
det även nr denna synpunkt önskvärt med ett anstånd i banelektrifieringsarbetena.
Slutligen ställa dessa arbeten även stora anspråk på den elektriska
industrien, vilken sedan lång tid tillbaka är överbelagd med beställningar och
arbetar med långa leveranstider. Det må i detta sammanhang omnämnas, att
jag senare i dag ämnar förorda mycket betydande investeringar för statens
vattenfallsverk, avseende såväl kraftverks- som kraftledningsbyggen, samt
att bland de senare särskilt märkes en ny 350 kV stamlinje Harsprånget—
Midskog—Hallsberg, vilken bör utföras under de närmaste åren och beräknats
kosta 71 miljoner kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
43
Mot ett avbrott i banelektrifieringsarbetet talar — förutom det förhållandet
att de landsdelar, som anse sig stå närmast i tur alt erhålla elektrisk tågdrift,
skulle få vänta på denna efterlängtade kommunikationsförbättring —
att elektrifieringen av arbetstekniska skäl om möjligt bör fortgå kontinuerligt.
Det har sålunda framhållits, att svårigheter skulle kunna uppstå att
sysselsätta statens järnvägars elektrifieringsorganisation. Enligt vad jag inhämtat
är emellertid för närvarande endast en del av denna organisation
sysselsatt med nyelektrifieringsarbeten. En betydande del av organisationens
arbete avser löpande underhåll av de redan elektrifierade linjerna, och dessa
underhållsarbeten kunna väntas komma att öka under de närmaste åren.
Frågan om sysselsättningen ra v elektrifieringsarbetarna torde även på annat
sätt kunna lösas inom statens järnvägar. Jag vill i detta sammanhang även
framhålla, att ett stort behov av arbetare med specialkunskaper från elektrifieringsarbete
erfordras för vattenfallsstyrelsens stamlinjebyggen. Om statens
järnvägar skulle kunna avvara viss del av elektrifieringspersonalen, torde
det böra övervägas, huruvida icke sådan personal lämpligen bör överflyttas
till vattenfallsstyrelsen under den tid de stora stamlinjebyggena pågå.
Vid övervägande av de olika omständigheter, som inverka på bedömandet
av frågan om tidpunkten för fullföljande av statsbanenätels elektrifiering,
har jag ansett mig böra stanna för att förorda ett uppskov härmed i avbidan
på att materielsituationen och läget på arbetsmarknaden bli gynnsammare än
nu är fallet. Jag har därför icke ansett mig böra nu ingå på en närmare
prövning av det program för den fortsatta elektrifieringen, vilket framlagts
av järnvägsstyrelsen.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Mannerskantz m. fl. (I: 127) och den andra inom andra kammaren av herr
Stattin m. fl. (II: 223), har hemställts, att riksdagen ej mindre i princip måtte
fatta beslut om fastställande av järnvägsstyrelsens i skrivelse till Kungl. Maj:t
av den 31 augusti 1946 angivna elektrifieringsprogram, att utföras i den takt,
som möjliggöres av den framtida tillgången på arbetskraft och materiel, än
även, sedan närmare uppgift till ledning därför infordrats från järnvägsstyrelsen,
måtte anvisa lämpligt investeringsanslag för budgetåret 1947/48 till
fortsatt elektrifiering av statsbanenätet, varvid möjligheterna till motsvarande
besparingar å andra punkter enligt vad ovan antytts borde tillvaratagas.
Rörande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden hänvisas
till motionen I: 127.
Beträffande elektrifiering av linjen Val b er g—Borås—
H e r r l j u n r/ a—U d rf e v alla inhämtas av statsrådsprotokollet följande (s.
103—106).
Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 108 beslöt 1945 års riksdag
(skrivelse nr 207), att elektrifieringen av järnvägslinjerna Varberg—Borås—
llerrljunga—Uddevalla och Lund—Landskrona—Billeberga skulle påbörjas
efter fullbordandet av då pågående elektrifieringsarbeten vid statens järnvägar.
1 enlighet med av Kungl. Maj:t i 1946 års statsverksproposition (kapitalbudgeten,
bilaga 5, punkterna 71 och 72) gjorda framställningar anvisade
1946 års riksdag dels ett belopp av 10 500 000 kronor för påbörjande av elek
-
44
Statsutskottets utlåtande nr 9.
trifieringen av såväl den förstnämnda linjen som av bandelen Uddevalla
—Strömstad med Smedberg—Lysekil, dels ock ett belopp av 2 000 000 kronor
för elektrifiering av linjen Lund—Landskrona—Billeberga. Vidare anvisades
till nyanskaffning av elektrolok ett belopp av 6 575 000 kronor, vari
ingick en summa av 3 600 000 kronor, utgörande omkring tredjedelen av den
beräknade anskaffningskostnaden för elektrolok, behövliga för linjerna Varberg—Uddevalla
och Lund—Landskrona—Billeberga.
I allt beräknas elektrifieringskostnaderna uppgå för linjen Varberg—Borås
—Herrljunga—Uddevalla till 28 030 000 kronor, varav för lok 8 400 000 kronor,
samt för linjen Lund—Landskrona—Billeberga till 6 030 000 kronor,
varav för lok 1 840 000 kronor. Med bortseende från anskaffningskostnaderna
för elektrolok och under beaktande av, att i det för innevarande budgetår
anvisade anslaget å 10 500 000 kronor ingick ett belopp av 500 000 kronor för
påbörjandet av elektrifieringen av bandelen Uddevalla—Strömstad med bilinjen
S.nedberg—Lysekil, erfordras alltså ytterligare anslag för elektrifiering
av linjen Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla med 9 630 000 kronor
och för linjen Lund—Landskrona—Billeberga med 2 190 000 kronor.
Behovet av ytterligare anslag för elektrolok för dessa linjer redovisas under
annan rubrik.
I sin skrivelse den 29 augusti 1946 bär järnvägsstyrelsen äskat medel för
nästa budgetår till fortsatt elektrifiering av ifrågavarande järnvägslinjer.
Därvid har styrelsen, i enlighet med det nyss anförda, beräknat medelsbehovet
för linjen V a rbcr g—B o r å s—H errljung a—U d d e v a 11 a
till 9 630 000 kronor och för linjen L u n d— Landskron a—B i 11 e b e rg
a till 2 190 000 kronor.
Styrelsen har vidare erinrat, att kostnaderna för elektrifiering av bandelen
Uddevall a—S trömstad med S m e d b e r g—L y s e k i 1 i styrelsens
petitaskrivelse den 22 september 1945 preliminärt beräknats till omkring
13 000 000 kronor. Anläggningskostnaderna för detta arbete fördelade sig enligt
numera verkställda detaljerade kostnadsberäkningar på följande sätt:
Komplettering av omformarstationer................. kronor 290 000
Kontaktledningar m. m............................. » 4 155 000
Högspänningsledningar för belysning ................ » 515 000
Ändring av bangårdarnas belysningsanläggningar...... » 215 000
Ändring av statens järnvägars signal- och säkerhetsan
läggningar
..................................... » 210 000
Ändring av bana och broar ........................ » 3 890 000
Ändring av statens järnvägars svagströmsanläggningar . . » 1 215 000
Anskaffning av elektrolok .......................... » 2 450 000
Stationära elektriska tågvärmeanläggningar .......... » 60 000
Summa anläggningskostnader kronor 13 000 000.
Härtill komme ett kapitalbehov av 3 660 000 kronor för ändring av telegrafverkets
nu längs banan framdragna svagströmsledningar, varför det sammanlagda
anslagsbehovet skulle uppgå till 16 660 000 kronor. I denna totalkostnad
inginge även vissa kostnader för banans upprustning, vilken vore
Statsutskottets utlåtande nr 9.
45
nödvändig, om man ville till fullo utnyttja de möjligheter till snabbare förbindelser
och tyngre transporter som elektrodriften medförde. Det vore dock
oegentligt att belasta elektrodriften med kostnaderna för nämnda upprustning.
Vid en rättvisande jämförelse med den nuvarande ångdriften borde därför
för eiektrodriftens del blott medräknas det anläggningskapital, som erfordrades
för en med ångdriften ekvivalent elektrodrift. Detta mindre kapital,
benämnt den egentliga elektrifieringskostnaden, hade
styrelsen, med tillämpning av vissa i annat sammanhang redovisade grunder,
beräknat till 6 785 000 kronor för bandelen Uddevalla—Strömstad med Smedberg—Lysekil.
Häremot svarade emellertid, har styrelsen framhållit, vissa besparingar
i driftutgifterna, beräknade till 289 300 kronor. Uttryckt i procent
av den s. k. egentliga elektrifieringskostnaden uppginge således den genom
elektrifieringen påräknade vinsten till 4,3 procent.
Styrelsen har vidare framhållit alt, såsom framginge av den lämnade redogörelsen,
med bortseende från anskaffningskostnaden för elektrolok, vartill
anslag i annat sammanhang komme att begäras, samt med beaktande av
att 500 000 kronor redan anvisats för ifrågavarande ändamål, ett anslagsbehov
av 13 710 000 kronor återstode. Av detta belopp beräknades knappt hälften
eller 6 000 000 kronor bliva behövliga under nästa budgetår.
För budgetåret 1947/48 har styrelsen sålunda för fortsatt elektrifiering av
linjerna Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla—Strömstad med Smedberg
—Lysekil beräkna! bliva erforderliga dels slutanslag för bandelen Varberg—- Uddevalla med 9 630 000 kronor och dels fortsättningsanslag för bandelen
Uddevalla—Strömstad med Smedberg—Lysekil med 6 000 000 kronor eller
sammanlagt 15 630 000 kronor.
Styrelsen bär hemställt om anvisande av sistnämnda belopp.
Departementschefen har anfört följande.
Jag har tidigare i dag förordat uppskov med beslut om fortsatt elektrifiering
av det svenska statsbanenätet. Det bör nu övervägas, huruvida de omständigheter,
som göra ett dylikt uppskov berättigat, även utgöra anledning
att avbryta nu pågående elektrifieringsarbeten eller att uppskjuta igångsättandet
av beslutade sådana.
Elektrifieringsarbetena å linjen Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla ha
nu fortskridit så långt att telefonkabel finnes utlagd från Varberg till trakten
av Borås, medan stolpsättningsarbetena hunnit fram till trakten av Herrljunga.
Ur teknisk synpunkt torde hinder icke möta att avbryta elektrifieringsarbetena
i Herrljunga. Enligt vad jag inhämtat ha emellertid vissa förarbeten
redan utförts för den fortsatta elektrifieringen av linjen från Herrljunga
till Uddevalla. Materielförsörjningen för elektrifieringen av denna
sträcka är även ordnad. Ett avbrott i elektrifieringen vid Herrljunga skulle
dessutom medföra vissa drifttekniska olägenheter. Med hänsyn härtill anser
jag mig böra föreslå, att elektrifieringsarbetena fullföljas till Uddevalla.
Kostnaderna härför beräknas uppgå till 9 630 000 kronor. Det är möjligt att
det ur arbetsteknisk synpunkt och med hänsyn till läget på arbetsmarknaden
kan befinnas lämpligt att bedriva arbetena i långsammare takt än som motsvarar
en medelsförbrukning av angiven storlek under nästa budgetår. Då
46
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Vtthottd.
järnvägsstyrelsen bör ha en viss handlingsfrihet vid bestämmandet av aibetstakten,
förordar jag emellertid, att hela nämnda belopp anvisas för nästa
budgetår.
Vad angår den beslutade elektrifieringen av linjen Uddevalla—Strömstad
med Smedberg—Lysekil ha varken arbetena härmed påbörjats eller beställningar
i större omfattning blivit gjorda. Frågan om denna elektrifiering kan
alltså i huvudsak bedömas under samma förutsättningar som gälla beträffande
de i järnvägsstyrelsens fortsättningsprogram ingående företagen. Med
hänsyn härtill och då förväntningen av det för denna elektrifiering erforderliga
kapitalet beräknats i gynnsammaste fall komma alt uppgå till endast
4,3 procent, torde frågan om fortsatt medelsanvisning för detta ändamål böra
upptagas först framdeles i samband med övriga frågor om den fortsatta
elektrifieringen av statsbanenätet.
Den begränsning av det med nu ifrågavarande anslag finansierade arbetsprogrammet,
som jag sålunda förordat, bör föranleda en motsvarande ändring
av anslagets rubrik. Den behållning å anslaget, som må komma att
föreligga vid utgången av nu löpande budgetår, bör överföras till anslaget för
nästa budgetår.
Elektrifieringen av linjen Lund—Landskrona—Billeberga synes böra fullföljas
enligt den ursprungliga planen. I enlighet med järnvägsstyrelsens förslag
tillstyrker jag, att ett slulanslag av 2 190 000 kronor äskas för budgetåret
1947/48. Härom kommer jag att göra hemställan under nästa punkt.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Karl Andersson m. fl. (I: 77) och den andra inom andra kammaren
av herr Staxäng m. fl. (II: 146), har hemställts, att riksdagen måtte till
elektrifiering av linjen Varberg—Borås—HerrljUnga—Uddevalla—Strömstad
med Smedberg—Lysekil för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 9 630 000 kronor.
Beträffande det närmare innehållet i motionerna hänvisas till motionen
I: 77.
Riksdagen har vid olika tillfällen under senare år givit uttryck åt sin uppfattning
att en övergång till elektrisk drift vid statsbanorna är eftersträvansvärd
när förutsättningar därför befinnas föreligga ur driftsekonomiska och
trafiktekniska synpunkter.
Under krigsåren har emellertid elektrifieringsarbetet med hänsyn särskilt
till läget å materialmarknaden måst begränsas i förhållande till vad eljest
skulle hava varit att förorda. Statsmakterna heslöto sålunda år 1943 (prop.
nr 195, skr. nr 270) att de fortsatta elektrifieringsarbetena skulle bedrivas
endast i sådan takt att åminstone en stomme av den befintliga elektrifieringsorganisationen
skulle kunna hållas sysselsatt med arbeten av ifrågavarande
slag. I samband härmed anvisades medel för påbörjande av elektrifiering
av linjen Östersund—Storlien (totalkostnad inemot 20 miljoner kronor);
beslut i anledning av ett av järnvägsstyrelsen framlagt förslag om elektrifiering
av linjen Varberg—Herrljunga—Uddevalla ansågs däremot böra anstå.
Riksdagen uttalade emellertid i samband med beviljandet av anslag sin bestämda
föi-väntan att så snart tidsförhållandena det medgåve förslag framlades
beträffande sistnämnda linje.
Statsutskottets utlåtande nr i).
47
Redan påföljande år — 1944 — upptogs ånyo till prövning frågan om
den takt, i vilken elektrifieringsarbetena borde bedrivas. Anledningen härtill
var att det visat sig vara förenat med svårigheter att med enbart det under
år 1943 beslutade elektrifieringsföretaget utnyttja den till ett minimum
reducerade elektrifieringsorganisationen. På Kungl. Maj:ts förslag (prop. nr
279) beslöt riksdagen (skr. nr 407) utvidga elektrifieringsprograminet. Arbetena
kommo emellertid icke alt avse linjen Varberg—Uddevalla utan,
sedan förstatligandet av Stockholm—-Västerås—Bergslagens järnvägar mellankommit,
linjen Stockholm—Tillberga—Köping (totalkostnad inemot 29
miljoner kronor).
Elektrifieringsarbetena å Västeråsbanan beräknades ursprungligen bliva
avslutade vid årsskiftet 1946/47. Det befanns emellertid — icke minst med
hänsyn till den starka försämringen å bränslemarknaden — lämpligt att
bedriva arbetena i snabbare takt. Därmed blev frågan ånyo aktuell, huruvida
och i vilken omfattning nya arbetsuppgifter borde tillföras statens järnvägars
elektrifieringsorganisation från och med mitten av år 1946 för att möjliggöra
att bibehålla organisationen vid en tillfredsställande storlek. Kungl.
Maj:t anmälde spörsmålet för 1945 års riksdag (prop. nr 108). Föredragande
departementschefen fann det då icke tillrådligt att med hänsyn till försvarsberedskapen
inom den närmaste framtiden vidtaga sådan begränsning av
elektrifieringsorganisationen att dess funktionsduglighet äventyrades. Även ur
organisatorisk och arbetsteknisk synpunkt ansågs påtagliga fördelar stå att
vinna genom att nya företag i viss utsträckning kunde igångsättas i anslutning
till färdiga sådana. Då jämväl bränsleförsörjningssynpunkter talade för
ett fortsättande av elektrifieringsarbetena förordades i enlighet med förslag
av järnvägsstyrelsen elektrifiering av linjerna Varberg—Borås—Herrljunga
—Uddevalla samt Lund—Landskrona-—Billeberga (totalkostnad tillhopa
omkring 24 miljoner kronor). Riksdagen (skr. nr 207) gav, under åberopande
av att arbetsstyrkan vid elektrifieringsarbetena under åren 1943 och 1944
uppgått till i medeltal 277 respektive 363 man mot normalt under vissa tidigare
förkrigsår över 1 000 man, i princip uttryck åt sin uppfattning att i den
mån tillgången på erforderligt material ökade samt arbetsmarknaden återinträdde
i ett mera normalt läge elektrifieringsarbetena borde återupptagas
i mer normal utsträckning. Kungl. Maj:ts förslag om elektrifiering av sistnämnda
linjer antogs av riksdagen, som i samband därmed i anledning av
väckta motioner uttalade, att elektrifiering av linjen Uddevalla—Strömstad
med Smedberg—Lysekil av byggnadstekniska och driftsekonomiska skäl
borde utföras i direkt anslutning till elektrifieringen av linjen Varberg—
Uddevalla. Riksdagen gav vidare uttryck åt sin uppfattning alt skäl talade för
elektrifiering av linjerna Borås—Alvesta, Alvesta—Karlskrona och Emmaboda—Kalmar
och uttalade jämväl sin förväntan att berörda elektrifieringsarbeten
ej skulle behöva innebära ett uppskov under allt för lång tid med
motsvarande arbetens genomförande å vissa andra linjer — bl. a. inom ostkustbanans
trafikområde — vilkas elektrifiering av järnvägsstyrelsen planerats.
48
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Av den nu lämnade redogörelsen torde framgå, att elektrifieringsarbetena
å statsbanenätet under de närmast förflutna åren bedrivits huvudsakligast i
den begränsade omfattning som varit nödvändig för att hålla s!atens järnvägars
elektrifieringsorganisation vid makt eller som eljest befunnits önskvärd
av organisatoriska och arbetstekniska skäl. Av redogörelsen torde emellertid
även kunna utläsas att riksdagen vid sitt ställningstagande i fråga om
elektrifieringsarbetenas omfattning förutsatt att begränsningen endast skulle
behöva vara temporär och att en återgång till arbeten av en i jämförelse med
förkrigstiden mer normal omfattning så småningom skulle kunna äga rum.
Departementschefen har emellertid nu förordat icke blott en fortsatt begränsning
av nya elektrifieringsarbeten utan även ett skjutande på framtiden
av frågan om tidpunkten för fullföljandet av statsbanenätets elektrifiering.
Härutöver har departementschefen förordat ett uppskov på obestämd tid
jämväl av den redan beslutade elektrifieringen av linjen Uddevalla—Strömstad
med Smedberg—Lysekil. Utskottet har icke kunnat undgå att finna det
totala avbrott i elektrifieringsarbetet, som efter avslutande av arbetena å linjen
Varberg—-Uddevalla sålunda förordats, synnerligen betänkligt. Utskottet
har därför för sin del ansett sig böra ingående överväga, huruvida nu föreliggande
situation verkligen nödvändiggör så långt gående åtgärder. Härutinnan
må följande framhållas.
Järnvägsstyrelsens förslag innebär genomförande under den närmaste framtiden
av elektrifieringsarbeten till en kostnad av 165 miljoner kronor, vilka
om möjligt böra utföras inom en femårsperiod eller, därest material- och
arbetsmarknadsläget så påfordrar, inom en tioårsperiod. Därest arbetena fördelas
å en tioårsperiod beräknas medelsbehovet till 16 å 17 miljoner
kronor per budgetår. Styrelsen bar vidare med skärpa framhållit vikten
av att vissa materialbeställningar snarast inordnas i industriernas leveransprogram,
enär det i annat fall måste förutses ett avbrott i elektrifieringsarbetet,
då de nu pågående arbetena avslutas. För fullföljande av sådana
beställningar samt för vissa förberedande arbeten bör enligt styrelsens mening
för innevarande budgetår anvisas ett tilläggsstatsanslag av 10 miljoner
kronor.
Järnvägsstyrelsens förslag har av departementschefen avvisats på i huvudsak
följande skäl. Den av styrelsen förordade kapitalinvesteringen kunde visserligen
anses ekonomiskt motiverad. Detta finge emellertid i nuvarande
läge icke anses ensamt avgörande, då många än mer räntabla investeringsobjekt
måste skrinläggas eller begränsas på grund av knapphet på material
och arbetskraft. I fråga om materialförsörjningen rådde brist på räls, som
icke syntes kunna framskaffas i tillräckliga mängder förrän efter en ytterligare
utvidgning av den svenska järnindustrien. Vidare vore kapaciteten
hos de svenska kabelverken icke till fyllest, varjämte elektrifieringsarbetenas
fortsättande kornme att ställa stora krav på den elektriska industrien. Slutligen
syntes frågan om sysselsättning av arbetarna inom statens järnvägars
elektrifieringsorganisation kunna lösas genom utnyttjande av arbetskraften
för löpande underhållsarbeten å redan elektrifierade linjer eller inom vattenfallsstyrelsens
arbeten.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
49
Utskottet delar departementschefens uppfattning att ett beslut om omedelbart
fortsättande av elektrifieringsarbetena utöver redan beslutade i den
av järnvägsstyrelsen angivna takten i nuvarande situation icke kan förordas.
Således har läget i fråga om möjligheten att anskaffa erforderlig räls
ansetts utgöra hinder härför. Det torde sålunda vara uppenbart att frågan
om takten för elektrifieringsarbetenas fortsatta bedrivande i sista hand blir
avhängig av situationen å material- och arbetsmarknaden. Det må emellertid
i detta sammanhang framhållas, att övergången till elektrisk drift i
och för sig icke behöver föranleda utbyte av räls i den omfattning som
järnvägsstyrelsen föreslagit. Enligt vad utskottet inhämtat från järnvägsstyrelsen
kan sålunda det till 44 000 ton beräknade behovet av järn och stål
för banförbättringsarbetena nedbringas med 15 000 ton, om planerad hastighetshöjning
på viss del av ostkustbanan uppskjutes till dess tillgången
på räler blir bättre. Vidare bliva 4 600 ton behövliga för rälsutbyten på sträckan
Härnösand—Sundsvall, vare sig elektrifiering av denna sträcka beslutas
eller ej. Sistnämnda kvantitet skulle alltså komma att belasta den produktionsvolym,
som avses täcka behovet för det normala spårunderhållet, och
borde alltså ej inräknas i den kvantitet, som erfordras för järnvägsstyrelsens
elektrifieringsprogram, vilken kvantitet sålunda icke behövde uppgå till mer
än 24 400 ton, det vill säga obetydligt mer än hälften av den ursprungligen
deklarerade kvantiteten. Denna reducerade kvantitet bör enligt järnvägsstyrelsens
förmenande genom lämplig planläggning av elektrifieringsarbetena
icke blott kunna fördelas på ett flertal år utan även inpassas vid lämpliga
tidpunkter i produktionsprogrammet. Däremot torde den i motionerna I: 127
och II: 223 antydda utvägen att tillgodose behovet av räls genom inskränkningar
i fråga om övriga av järnvägsstyrelsen föreslagna rälsutbyten eller utläggande
av dubbelspår icke få anses framkomlig, enär beräknad tillgång
på räls enligt vad utskottet inhämtat under den närmaste tiden helt lärer
komma att utnyttjas för ur trafiksäkerhetssynpunkt erforderliga rälsutbyten
inom det nuvarande bannätet.
Att takten för elektrifieringsarbetenas fortsatta bedrivande i sista hand
blir beroende av situationen å material- och arbetsmarknaden lärer emellertid
icke ovillkorligen behöva leda till att frågan om det fortsatta elektrifieringsprogrammet
nu måste skjutas på framtiden. Enligt utskottets mening
föreligger sålunda intet hinder att — med bortseende tills vidare från den
nu föreliggande material- och arbetsmarknadssituationen -— fatta principbeslut
i denna fråga. I själva verket synes ett dylikt beslut innebära påtagliga
fördelar, i det att, när situationen på material- och arbetsmarknaden
så småningom lättar, ett igångsättande av elektrifieringsarbetena då kan ske
utan tidsutdräkt. Vidare synes det icke välbetänkt att helt åsidosätta de skäl
för ett beslut i denna fråga, som järnvägsstyrelsen anfört. Det måste sålunda
anses vara av största vikt, att järnvägsstyrelsen erhåller klara riktlinjer
för sitt fortsatta handlande, bland annat i vad avser frågan om förestående
förnyelse av lokparken och anskaffningen av vagnar. Ställes beslutet om
fortsatt elektrifiering på framtiden kan befaras att ytterligare kapital måste
Bihang till riksdagens protokoll 1917. G samt. Nr 9.
4
50
Statsutskottets utlåtande nr 9.
nedläggas i en föga räntabel ångdrift. Ett avgörande inom den närmaste
framtiden åter torde göra det möjligt för järnvägsstyrelsen att vidtaga sådana
dispositioner, att ifrågavarande investeringar reserveras för den ur alla
synpunkter mera eftersträvansvärda elektrodriften. Det torde vidare vara uppenbart,
att ett klargörande av elektrifieringsfrågan för de av denna berörda
landsändarna är av stor betydelse, vilket också bestyrkts vid uppvaktningar
inför utskottet av företrädare för av ostkustbanans trafikområde berörda
intressen.
Utskottet förmenar alltså att — även om tidpunkten för ett igångsättande
av de fortsatta elektrifieringsarbetena icke nu kan närmare angivas — ett
ställningstagande i princip i fråga om det närmast förestående elektrifieringsprogrammet
i rådande situation icke är uteslutet.
Ett uppskjutande av ett principbeslut på obestämd tid lärer även ur andra
synpunkter vara ägnat att väcka betänkligheter. Utskottet vill härutinnan
bringa i erinran den strävan, som under krigsåren förelegat att genom nya
elektrifieringsarbeten bibehålla statens järnvägars elektrifieringsorganisation
i en omfattning, som ansetts lämplig icke blott av beredskapsskäl utan även
ur organisatoriska och arbetstekniska synpunkter. Enligt vad utskottet erfarit
från järnvägsstyrelsen kommer nämligen en medelsanvisning för elektrifieringsarbeten
i den av Kungl. Maj:t nu förordade omfattningen att innebära
att organisationen, i den mån den ej tages i anspråk för vissa normala underhållsarbeten,
såsom utbyten av försliten kontakttråd, kommer att kunna
sysselsättas av järnvägsstyrelsen endast i ett eller annat år framåt. Även om
underhållsarbetena kunna beräknas bliva icke oväsentliga, så bör en dylik
situation enligt utskottets mening om möjligt undvikas. I den mån arbetsmarknads-
och materialläget nödvändiggör en inskränkning eller avveckling av
arbetena måste givetvis dessa skäl beaktas. A andra sidan synes det utskottet
vara en uppenbar fördel om förutsättningar föreligga att en eventuell
lättnad i angivna hänseenden utan tidsutdräkt kan utnyttjas. Departementschefens
ställningstagande synes i detta hänseende icke giva erforderlig rörelsefrihet.
Utskottet vill därför ifrågasätta vissa modifikationer i förhållande
till vad departementschefen förordat.
Utskottet förordar sålunda att, i syfte att ur sysselsättningssynpunkt vidga
det närmast aktuella utbyggnadsprogrammet, 1946 års riksdagsbeslut om
elektrifiering av linjen Uddevalla—Strömstad med Smedberg—Lysekil bör
stå fast och elektrifieringen således fullföljas i omedelbar anslutning till
elektrifieringen av linjen Varberg—Uddevalla. Utskottet anser vidare att principbeslut
snarast möjligt bör fattas rörande det fortsatta elektrifieringsprogrammet
vid statsbanorna. Slutligen bör i syfte att möjliggöra ett snabbt
igångsättande av ett dylikt fortsatt program redan nu möjlighet öppnas att
utlägga beställningar beträffande oundgängligen erforderliga materialanskaffningar.
Vad först angår det fortsatta elektrifieringsarbetet å linjen Uddevalla—
Strömstad med Smedberg—Lysekil har 1946 års riksdag för bestridandet av
kostnaderna för viss del av de förberedande arbetena anvisat 500 000 kro
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
51
nor, ingående i anslaget till elektrifiering av linjen Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla—Strömstad
med Smedberg—Lysekil. Departementschefen,
som förordat anvisande av slutanslag för linjen Varberg—Uddevalla, har på
grund av den av honom förordade begränsningen av arbetsprogrammet föreslagit
en motsvarande ändring av det nya anslagets rubrik. Utskottet får nu
föreslå, att det för nästa budgetår avsedda anslaget erhåller samma rubrik
som innevarande budgetår och att det nya anslaget sålunda får tagas i anspråk
jämväl för förberedande arbeten för linjen Uddevalla—Strömstad med
Smedberg—Lysekil. Någon ytterligare medelsanvisning för budgetåret 1947/
48 utöver Kungl. Maj ds förslag lärer icke behöva ifrågakomma.
I motionerna I: 127 och II: 223 har yrkats, att riksdagen i förevarande
sammanhang skall fatta beslut om fastställelse av det av järnvägsstyrelsen
framlagda fortsatta elektrifieringsprogrammet. Enligt utskottets mening lärer
ett dylikt beslut icke kunna fattas på grundval av den i statsverkspropositionen
förebragta utredningen. I anslutning till vad utskottet här ovan anfört
rörande angelägenheten av att principbeslut fattas beträffande den fortsatta
elektrifieringen förutsätter emellertid utskottet att förslag i ämnet snarast
möjligt förelägges riksdagen.
Vad härefter angår frågan om åtgärder för att möjliggöra ett snabbt igångsättande
av ett fortsatt elektrifieringsprogram har järnvägsstyrelsen hos
Kungl. Majd hemställt om anvisning för förberedande materialanskaffningar
m. m. till en kostnad av 10 miljoner kronor. Enligt vad utskottet erfarit
från järnvägsstyrelsen iärer emellertid det avsedda syftet, enär numera avsevärda
förskjutningar måste påräknas i fråga om arbetstakten för såväl
redan beslutade som planerade arbeten, kunna ernås inom en väsentligt
lägre kostnadsram. För ändamålet torde sålunda ett belopp av omkring 3
miljoner kronor vara till fyllest. Här avsedd materialleverans lärer enligt
vad järnvägsstyrelsen meddelat icke möta större svårigheter för därav berörda
företag. Icke heller behöva för materialanskaffningens genomförande å
riksstaten för innevarande budgetår anvisas särskilda medel. Järnvägsstyrelsen
har nämligen upplyst, att å anslag, anvisade för elektrifiering av linjerna
Hässleholm—Hälsingborg, Eslöv—Ramlösa, Östersund—Storlien, Gävle—Ockelbo,
Ånge—Sundsvall samt västkustbanan, såvitt nu kan bedömas
komma att uppstå överskott på sammanlagt omkring 3 miljoner kronor,
vilka skulle kunna användas för bestridande av med beställningarna förenade
kostnader. Utskottet förordar att dessa besparingar få utnyttjas för
det av järnvägsstyrelsen avsedda ändamålet men förutsätter därvidlag att
det i sista hand skall ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra, huruvida beställningarna
med hänsyn till läget på material- och arbetsmarknaden må kunna
utläggas.
Av utskottet nu förordade åtgärder innebära i förhållande till Kungl. Maj ds
Maj ds förslag icke någon egentlig utvidgning under det kommande budgetåret
av elektrifieringsarbeten utöver sådana, för vilka riksdagen anvisat medel.
Någon ytterligare medelsanvisning för budgetåret 1947/48 erfordras sålunda
icke. Med hänsyn till nödvändigheten att i möjligaste mån begränsa
52
Statsutskottets utlåtande nr 9.
investeringsprogrammet lärer en dylik utvidgning — hur önskvärd den annars
än vore — icke kunna komma i fråga. Icke heller lärer vad utskottet
förordat i och för sig draga med sig ytterligare medelsanvisning för nya företag
budgetåret 1948/49 eller därefter följande budgetår; frågan härom får
prövas från då föreliggande förutsättningar. Den av utskottet förordade lösningen
innebär emellertid att möjligheter öppnas för ett snabbare återupptagande
av det fortsatta elektrifieringsarbetet i den takt som framdeles kan befinnas
möjlig och önskvärd. Fördelarna härutinnan torde vara uppenbara.
Anvisande av det av Kungl. Maj:t äskade beloppet för elektrifieringen av
linjen Varberg—Uddevalla tillstyrkes av utskottet.
Av vad nu anförts framgår, att utskottet tillstyrker bifall till motionerna
I: 77 och II: 146. Motionerna I: 127 och II: 223 torde få anses besvarade med
vad utskottet ovan anfört.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Maj ds förslag och motionerna
I: 77 och II: 146 till Elektrifiering av linjen Varberg—Borås—
Herrjunga—Uddevalla—Strömstad med Smedberg—Lysekil
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av
9 630 000 kronor;
b) medgiva, att i det föregående angivna överskott må
disponeras för beställning av material och för andra förberedande
åtgärder sammanhängande med en fortsatt elektrifiering
av statsbanenätet;
II. att motionerna I: 127 och II: 223 må anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört.
59 :o) Elektrifiering av linjen Lund—Landskrona—Billeberga. I enlighet
med Kungl. Maj ds förslag (punkt 59, s. 106 och 107), som avser anvisande
av slutanslag för ifrågavarande elektrifieringsarbeten, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Elektrifiering av linjen Lund—Landskrona—Billeberga
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 2 190 000 kronor.
60:o) Tillbyggnad av lokstallet m. in. i Vansbro. I enlighet med Kungl.
Maj ds förslag (punkt 60, s. 107), vilket avser anvisande av medel för beredande
av dels flera stallplatser för lok och rälsbussar, dels tidsenliga personallokaler,
dels ock ökat verkstadsutrymme, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Tillbyggnad av lokstallet m. in. i
Vansbro för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 350 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
53
61:o) Verkstad vid Hagalunds övre. Kungl. Maj:t har (punkt 61, s. 107
och 108) föreslagit riksdagen att till Verkstad vid Hagalunds övre för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 850 000 kronor.
Statens järnvägar använda ackumulatorbatterier för lok-, signal- och personvagnsbelysning
samt för drift av vis§a lok och traktorer. Dessa ackumulatorer
böra, för att ej försämras, revideras en gång per år, vilken revision
huvudsakligen sker vid en därför avsedd verkstad i vagnhallama vid Hagalunds
övre.
Järnvägsstyrelsen har anmält, att verkstaden vid Hagalunds övre visat sig
vara otillräcklig, emedan antalet ackumulatorer, för närvarande uppgående
till omkring 120 000, under de senaste åren kraftigt ökat. Det hade därför
blivit nödvändigt att bland annat överlämna revision av ett större antal ackumulatorer
till privat firma, vilket medfört ökade kostnader och tidsödande
transporter. För att kunna rationalisera revisionsarbetet och till statens järnvägar
återföra de revisioner, som nu utfördes av den privata firman — vilket
beräknades medföra en sammanlagd årlig kostnadsbesparing av omkring
45 000 kronor — samt för att kunna sköta det ökade antalet ackumulatorer,
som förväntades tillkomma genom ökning av statens järnvägars personvagnspark
och övergång även i äldre vagnar från gasbelysning till elektrisk belysning,
vore en ny ackumulatorrevisionsverkstad nödvändig.
Kostnaderna för en ny verkstadsanläggning ha beräknats till 850 000
kronor.
Departementschefen har anfört följande.
I likhet med järnvägsstyrelsen finner jag önskvärt, att statens järnvägars
nuvarande, i vagnhallarna vid Hagalunds övre befintliga provisoriska anordningar
för underhåll av ackumulatorer ersättas med en rationellt ordnad
revisionsverkstad. Härigenom torde en icke obetydlig årlig kostnadsbesparing
kunna vinnas och även i övrigt avsevärda fördelar uppnås för statens järnvägar.
Möjligheterna att inom landet utföra ackumulatorrevisioner äro numera
begränsade, och en utvidgning av verkstadskapaciteten lärer bliva erforderlig
för att tillgodose nuvarande behov. Jag vill därför förorda, att medel ställas
till järnvägsstyrelsens förfogande redan under nästa budgetår för att möjliggöra
uppförande av den föreslagna anläggningen vid Hagalunds övre. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i vanlig ordning bestämma den närmare
tidpunkten för arbetenas igångsättande.
Fn utökning av ackumulatorrevisionsverkstaden vid Hagalunds övre torde
få anses ofrånkomlig. Utskottet tillstyrker därför Kungl. Maj ds förslag
och hemställer,
att riksdagen må till Verkstad vid Hagalunds övre för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 850 000 kro
-
Utekottet.
nor.
54
Statsutskottets utlåtande nr 9.
62 ro) Vagnreparationsverkstad vid godsbaugården i Malmö. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 62, s. 108 och 109) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Vagnreparationsverkstad vid godsbangården
i Malmö för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 250 000 kronor.
63:o) Tillbyggnad av elektrolokverkstaden i Örebro. I enlighet med Kungl.
Maj ds förslag (punkt 63, s. 109) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Tillbyggnad av elektrolokverkstaden
i Örebro för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 400 000 kronor.
64 :o) Marketenteribyggnad i Malmö. I enlighet med Kungl. Maj ds förslag
(punkt 64. s. 110) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Marketenteribyggnad i Malmö för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 275 000 kronor.
65 :o) Skydd för ininatningsstationer. Mobiliseringsförråd. Omändring av
slutna godsvagnar för manskapstransport. Kungl. Majd har (punkt 65, s.
110—114) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1947/48 anvisa följande
investeringsanslag, nämligen till Skydd för inmatningsstationer 2 920 000
kronor, till Mobiliseringsförråd 30 000 kronor samt till Omändring av slutna
godsvagnar för manskapstransport 160 000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har hemställt, att för vissa åtgärder till höjande av försvarsberedskapen
vid statens järnvägar måtte för budgetåret 1947/48 anvisas
3 000 000 kronor. Beloppet fördelar sig på följande ändamål.
1. Skydd för inmatningsstationer
a) Kompletteringsarbeten vid färdigställda reservsta
-
tioner ...................................... kronor
b) Nya reservstationer i berg eller betong.......... »
2. Kontaktledningsmateriel i beredskapsreserv .......... »
3. Telefonmateriel i beredskapsreserv.................. »
4. Radioorganisation ................................ »
5. Allmän elektroteknisk beredskap.................... »
6. Mobiliseringsförråd................................ »
7. Omändring av slutna godsvagnar för manskapstrans
port
..........................................
8. Truppvagnsinredningar av ny konstruktion ..........
470 000 ’
1 300 000
50 000
50 000
200 000
70 000
100 000
160 000
600 000
Summa kronor 3 000 000.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
55
Styrelsen har därjämte hemställt, att ett belopp av 2 470 000 kronor måtte
anvisas å driftbudgeten för avskrivning av en del av ifrågavarande kapitalinvesteringar.
Departementschefen har i hithörande delar anfört följande.
Av järnvägsstyrelsens framställning framgår, att hittills endast försökskonstruktioner
föreligga beträffande vissa av de kompletteringsarbeten vid
färdigställda reservstationer, för vilka styrelsen nu äskar medel. I avbidan
på att de vetenskapliga resultaten av verkställda försök hunnit slutligt sammanställas,
anser jag mig icke nu böra förorda att medel anvisas till sådana
kompletteringsarbeten. Däremot tillstyrker jag att 120 000 kronor anvisas för
arbeten med förlängning av vissa äldre reservstationer.
Under punkten 56 har jag tillstyrkt, att medel anvisas för att förlägga
de nya ordinarie omformarstationerna i Kristinehamn, Nyköping, Älvsjö
och Tillberga i berg. Kostnaderna härför beräknas uppgå till sammanlagt
2 800 000 kronor och böra bestridas av anslag under rubriken Försvarsberedskap.
I nuvarande läge anser jag mig däremot icke böra tillstyrka att medel
anvisas å riksstaten till nya reservstationer i berg eller betong. Vid bifall
till vad jag här förordat skulle anslaget till skydd för inmatningsstationer för
nästa budgetår behöva anvisas med (120 000 + 2 800 000) 2 920 000 kronor.
Av nämnda belopp synas, i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag, böra
omedelbart avskrivas (120 000 + 1 860 000) 1 980 000 kronor.
Jag finner mig däremot böra tillstyrka, att 30 000 kronor anvisas för vissa
mobiliseringsförråd, vilka äro erforderliga för statens järnvägars nuvarande
behov. Frågan om anvisande av medel för uppförande av mobiliseringsförråd,
vilka komma att erfordras efter ett förstatligande av vissa nu enskilda
järnvägar, torde däremot böra lösas vid en senare tidpunkt. Det av mig tillstyrkta
anslaget, 30 000 kronor, bör utgöra förräntningspliktigt kapital.
Vad slutligen angår de föreslagna åtgärderna för att förbättra anordningarna
för manskapstransport i godsvagnar har jag inhämtat, att järnvägsstyrelsen
avser att på samtliga moderna slutna godsvagnar, som nybeställas,
anordna takgenomföringar för rökrör. Jag har icke något att erinra mot att
sådana takgenomföringar utföras även på redan befintliga eller beställda
vagnar, som sakna sådana anordningar. Dessa arbeten kunna utföras i samband
med de vanliga vagnsrevisionerna. För nästa budgetår torde i enlighet
med järnvägsstyrelsens förslag 160 000 kronor böra anvisas för ändamålet.
Jag har härvid utgått från att den nuvarande truppvagnsinredningen framdeles
skall komma att utbytas mot sådan av ny konstruktion. Det för ändringsarbeten
avsedda beloppet bör i sin helhet avskrivas.
Frågan om anvisande av medel för avskrivning av investeringar under
rubriken Försvarsberedskap anmäles i annat sammanhang av chefen för
finansdepartementet.
Utskottet, som tagit del av de till ärendet hörande handlingarna, tillstyrker
att anslag för ifrågavarande beredslcapsändamål anvisas i den omfattning
Kungl. Maj:t föreslagit. Utskottet hemställer,
att riksdagen må för budgetåret 1947/48 anvisa följande
investeringsanslag, nämligen till
Skydd för inmatningsstationer .......... kronor 2 920 000
Mobiliseringsförråd .................... » 30 000
Omändring av slutna godsvagnar för manskapstransport
...................... > 160 000.
Utskottet.
56
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Utskotta.
66:o) Nyanskaffning av ånglok. Kungl. Maj:t har (punkt 66, s. 114 och
115) föreslagit riksdagen att till Nyanskaffning av ånglok för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 1 100 000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har anmält, att på järnvägsnätet med 1067 mm spårvidd
för närvarande funnes 44 ånglok. Dessa vore mycket gamla -— medelåldern
uppginge till 41 år — och i stor utsträckning förslitna. Sålunda hade redan 7
lok måst slopas och ytterligare 5 vore slopningsmässiga. Då minimibehovet å
ifrågavarande nät vore 37 lok, måste nu 5 lok anskaffas. För att de nyanskaffade
loken skulle finna användning även sedan ombyggnaden av 1067
mm nätet till normal spårvidd kommit till stånd, vore det styrelsens avsikt
att låta bygga loken så, att de för en relativt låg kostnad kunde omändras för
891 mm spårvidd. Anskaffningskostnaden för nämnda 5 lok beräknades uppgå
till 1 100 000 kronor.
Om anvisande av nämnda belopp har järnvägsstyrelsen gjort hemställan.
Departementschefen har anfört följande.
Enligt principbeslut av 1946 års riksdag (skrivelse nr 210) skola linjerna
Karlskrona—Kristianstad, Karlshamn—Vislanda och Bredåkra—Växjö, utgörande
huvudparten av järnvägsnätet med 1067 mm spårvidd, ombyggas
till normalspår. Ombyggnaden har därvid förutsatts komma till utförande
såsom ett led i åtgärder för sysselsättande av friställd arbetskraft.
Med hänsyn till detta beslut bör uppenbarligen nyanskaffning av rullande
materiel för ifrågavarande järnvägsnät såvitt möjligt undvikas. Emellertid
är det i nuvarande stund ovisst, när ombyggnaden av nätet skall kunna påbörjas,
och än mera, när den kan bliva slutförd. Samtidigt föreligger ett
trängande behov av en måttlig förnyelse av den mycket ålderdomliga och
förslitna lokparken. På grund härav vill jag ej motsätta mig bifall till järnvägsstyrelsens
nyss återgivna förslag.
Utskottet har funnit av departementschefen anförda skäl för genomförande
av ifrågavarande nyanskaffning bärande och tillstyrker förty Kungl.
Maj ds förslag. Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Nyanskaffning av ånglok för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 1 100 000 kronor.
67 :o) Ombyggnad av ånglok. I enlighet med Kungl. Majds förslag (punkt
67, s. 115) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Ombyggnad av ånglok för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 210 000 kronor.
68:o) Nyanskaffning av motorlok. Kungl. Majd har (punkt 68, s. 115 och
116) föreslagit riksdagen att till Nyanskaffning av motorlok för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 1 810 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
57
Till nyanskaffning av motorlok har för innevarande budgetår anvisats ett
investeringsanslag av 200 000 kronor, vilket belopp skulle utgöra dellikvid
vid beställning av ett för provdrift avsett dieselelektriskt motorlok av svensk
tillverkning.
Järnvägsstyrelsen har hemställt om anslag för nästa budgetår dels för slutlikvidering
av det tidigare beställda motorloket med ett belopp av 260 000
kronor, dels för anskaffning av ytterligare ett motorlok av svensk tillverkning
till en beräknad kostnad av ca 550 000 kronor, dels ock för inköp av
två utländska motorlok med 1 000 000 kronor. Anslagsbehovet skulle sålunda
uppgå till 1 810 000 kronor.
Departementschefen har tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag.
Kungl. Maj ds förslag har icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet
hemställer,
att riksdagen må till Nyanskaffning av motorlok för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 1 810 000
kronor.
69:o) Nyanskaffning av elektrolok. Kungl. Majd har (punkt 69, s. 116
och 117) föreslagit riksdagen att till Nyanskaffning av elektrolok för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 4 965 000 kronor.
Till nyanskaffning av elektrolok har för innevarande budgetår anvisats
ett investeringsanslag av 6 575 000 kronor. I detta belopp ingå 3 600 000 kronor
till förskottslikvid för omkring 25 elektrolok, avsedda för de under elektrifiering
varande linjerna Varberg—Borås—Herrljunga—Uddevalla och
Lund—Landskrona—Billeberga.
Järnvägsstyrelsen har erinrat, att den sammanlagda kostnaden för nämnda
25 lok beräknats till 10 240 000 kronor, varför ett belopp av 6 640 000 kronor
vore erforderligt för slutlikvid. Enligt den ursprungliga planen skulle för
denna elektrifiering anskaffas 15 snälltågslok, 9 lokaltågslok samt 1 växlingslok.
Det hade dock sedermera befunnits mera ändamålsenligt att tillgodose
detta behov genom omplacering av befintliga lok från redan elektrifierade
bandelar och i stället anskaffa 9 snälltågslok av nyaste typ, 7 växlingslok
samt 7 elektromotorvagnar för lokaltrafik.
För elektrifiering av linjen Uddevalla—Strömstad med bilinjen Smedberg
—Lysekil hade, enligt styrelsen, beräknats ett elektrolokbehov av 6 å 7 stycken
till ett belopp av ca 2 450 000 kronor. För fullgörande av sedvanlig förskottslikvid
i samband med denna beställning erfordrades under budgetåret
1947/48 ett totalbelopp av 825 000 kronor.
Som ersättning för ett slopmässigt lok av litt. Oc erfordrades, har styrelsen
vidare framhållit, ett lok av litt. Ub till ett pris av 260 000 kronor. Vidare
erfordrades utöver redan beställda men ej levererade 15 lok litt. Ub ytterligare
4 dylika lok. Kostnaden för dessa beräknades uppgå till 1 040 000
kronor.
Utskottet.
58
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Utskottet.
Slutligen har styrelsen anfört, att på 18 under byggnad varande ackumulatorlok,
litt. öd, för vilka anslagsmedel beviljats under budgetåren 1944/45—
1946/47, batterikapaciteten ansetts böra ökas. Denna åtgärd hade betingat en
merkostnad av 300 000 kronor, för vilken medelsanvisning nu erfordrades.
Järnvägsstyrelsen har sålunda hemställt, att till Nyanskaffning av elektrolok
måtte för nästa budgetår anvisas 9 065 000 kronor.
Departementschefen har beträffande det av järnvägsstyrelsen äskade beloppet
av 6 640 000 kronor för slutlikvidering av lokbeställningar, för vilka
statsmakterna tidigare anvisat anslag, anfört, att på grund av leveransförseningar
likvider å tillhopa 2 000 000 kronor torde komma att fullgöras först
under andra halvåret 1948, varför detta belopp ej borde medräknas i anslaget
för nästa budgetår. Den förändring beträffande sammansättningen av
planen för anskaffning av dragkraftsmateriel för linjerna Varberg—Borås—
Herrljunga—Uddevalla, vilken järnvägsstyrelsen funnit ändamålsenlig, hade
icke föranlett annan erinran från departementschefens sida än att medel för
anskaffning av 7 elektromotorvagnar borde upptagas under rubriken Nyanskaffning
av elektromotorvagnar med ett belopp av 2 100 000 kronor. Det av
styrelsen beräknade anslagsbehovet till nyanskaffning av elektrolok kunde
1 enlighet härmed nedsättas med samma belopp.
I övrigt har departementschefen tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag. Det
sammanlagda anslagsbehovet under förevarande rubrik skulle i enlighet med
vad departementschefen sålunda anfört uppgå till (9 065 000 — 2 000 000 —
2 100 000) 4 965 000 kronor.
Departementschefens beräkning rörande medelsbehovet under förevarande
anslag har icke givit utskottet anledning till erinran. Under framhållande att
utskottet i det föregående förordat en elektrifiering av linjen Uddevalla—
Strömstad med Smedberg—Lysekil i omedelbar anslutning till linjen Varberg—Uddevalla,
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till Nyanskaffning av elektrolok för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 4 965 000
kronor.
70:o) Ombyggnad av elektrolok. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 70, s. 118) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Ombyggnad av elektrolok för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 900 000 kronor.
71 :o) Nyanskaffning av elektromotorvagnar. Kungl. Maj:t har (punkt 71,
s. 118—120) föreslagit riksdagen att till Nyanskaffning av elektromotorvagnar
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 4870 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
59
För innevarande budgetår har anvisats ett investeringsanslag av 600 000
kronor till förskottslikvid för anskaffande av sex elektromotorvagnar.
Järnvägsstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om anslag till förevarande
ändamål med 3 970 000 kronor. Därav avse 960 000 kronor slutlikvid
av sex under byggnad varande snabbmotortåg, 810 000 kronor förskottsbetalning
av ytterligare tre sådana tåg, 1 200 000 kronor slutlikvidering av de sex
elektromotorvagnar, för vilka anslag beviljats för innevarande budgetår, samt
1 000 000 kronor förskottslikvid för ytterligare ett tiotal elektromotorvagnar.
Departementschefen har tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag, enär en ökad
anskaffning av elektromotorvagnar och snabbmotortåg vore att anse som ett
led i en eftertraktad rationalisering och modernisering av järnvägsdriften.
Enär slutlikvid för de sex elektromotorvagnar, vartill medel anvisats för innevarande
budgetår, icke torde komma att erläggas förrän under andra halvåret
1948, kunde anslagsbehovet för nästa budgetår dock nedsättas med
1 200 000 kronor i jämförelse med styrelsens beräkningar. Under förevarande
rubrik borde — i enlighet med vad departementschefen anfört under rubriken
Nyanskaffning av elektrolok (punkt 69) — även anvisas ett belopp av
2 100 000 kronor utgörande kostnaden för sju tidigare beställda elektromotorvagnar.
Det sammanlagda anslagsbehovet för nyanskaffning av elektromotorvagnar
komme härigenom att uppgå till (3 970 000 — 1 200 000 + 2 100 000)
4 870 000 kronor.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Nyanskaffning av elektromotorvagnar
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av
4 870 000 kronor.
72:o) Nyanskaffning av rälsbussar. Kungl. Maj:t bär (punkt 72, s. 120
och 121) föreslagit riksdagen att till Nyanskaffning av rälsbussar för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor.
För innevarande budgetår har till förevarande ändamål anvisats ett anslag
av 4 000 000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har anmält, att den fortgående trafikstegringen medfört
ytterligare ökat behov av rälsbussar och att en fortsatt utvidgning av rälsbussparken
i ungefär samma tempo som under de senaste åren därför alltjämt
vore erforderlig. Vidare behövde, enligt styrelsen, de under 1930-talet
byggda 2-axliga rälsbussama — 74 stycken — så snart ske kunde ersättas
av större och modernare rälsbussar, detta dels på grund av vagnarnas under
senare åren hårda förslitning och dels med hänsyn till konkurrensen med
andra transportmedel. Slutligen har styrelsen sagt sig, enär de nuvarande
rälsbussama i många fall visat sig vara för små, ha för avsikt att i ökad omfattning
använda sig av större, 2-motoriga rälsbussar. Samtidigt planerades
en övergång från nuvarande träkonstruktion till stålkonstruktion, vilket kom
-
Utslcottet.
60
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Utskottet.
me att innebära flera fördelar, icke minst ur säkerhetssynpunkt. De nya rälsbussama,
särskilt de 2-motoriga, komme givetvis att bliva dyrare i tillverkning
än de nuvarande i träutförande. Medelsbehovet för anskaffande av ungefär
lika många rälsbussar som dem, vilka beställts för det för innevarande
budgetår anvisade anslaget, 4 000 OOO kronor, kunde därför beräknas stiga
till 7 000 000 kronor. På grund av den förlängning av leveranstiden, som man
nu hade att räkna med, torde emellertid under nästa budgetår endast erfordras
viss mindre del av nyssnämnda belopp eller ca 3 000 000 kronor, om
vilket belopp styrelsen hemställt för nästa budgetår.
Departementschefen har biträtt järnvägsstyrelsens förslag.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj: t» förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Nyanskaffning av rälsbussar för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 3 000 000
kronor.
73:o) Ombyggnad av rälsbussar. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 73, s. 121) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Ombyggnad av rälsbussar för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 300 000 kronor.
74:o) Nyanskaffning av lokomotorer. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 74, s. 121) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Nyanskaffning av lokomotorer för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 850 000
kronor.
75:o) Nyanskaffning av person- och resgodsvagnar. Kungl. Maj:t har
(punkt 75, s. 122—124) föreslagit riksdagen att till Nyanskaffning av person - och resgodsvagnar för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av
7 000 000 kronor.
Till ifrågavarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett anslag
av 12 270 000 kronor, avsett för ombyggnad av 22 sittvagnar för närtrafik,
33 sittvagnar för fjärrtrafik, 10 sovvagnar, 3 restaurangvagnar och 19
resgodsvagnar.
Järnvägsstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om anslag till förevarande
ändamål med 7 000 000 kronor.
Den av järnvägsstyrelsen för innevarande och nästa budgetår planerade
anskaffningen av person- och resgodsvagnar framgår av följande sifferuppgifter.
Statsutskottets utlåtande itc 9. 61
1946/47 1947/48
Sittvagnar, närtrafik...................... 22 25
» fj ärrtrafik .................... 33 61
Sovvagnar .............................. 10 15
Restaurangvagnar........................ 3 3
Resgodsvagnar .......................... 19 22
Kostnaderna för anskaffningsprogrammet 1947/48 ha beräknats till
18 680 000 kronor.
Beträffande nyanskaffningsbehovet har styrelsen framhållit, att flera faktorer
tillkommit, som gjorde det nödvändigt att söka ernå en ännu större
ökning av personvagnparken än vad styrelsen i sin petitaskrivelse hösten
1945 räknat med. Även efter den militära beredskapens upphörande hade
persontrafiken under år 1945 fortsatt att öka, och ökningen syntes fortsätta
också under år 1946 enligt vad tillgängliga siffror för tiden januari—juni
1946 utvisade. — Beträffande bristen på sittvagnar har styrelsen anfört,
att den personvagnpark, som statens järnvägar nu ägde, icke kunde sägas
hålla det mått som erfordrades för att tillfredsställande kunna tillgodose
trafikens krav. Sålunda hade det för trafikens avveckling erforderliga vagnantalet
ofta måst väsentligt nedskäras, och flera under högsommaren och
vid helgerna önskvärda dubbleringståg hade icke kunnat anordnas. En besvärande
trängsel hade därigenom ofta blivit följden. — I fråga om nyanskaffningen
av sovvagnar har styrelsen framhållit, att även om alla
användbara sovvagnar vore i trafik, särskilt under sommarmånaderna och
helgtrafik ett stort antal resande måste nekas sovplatser. Beträffande 1- och
2-klass sovvagnar kunde som en ytterligare motivering för nyanskaffning
framhållas, att samtliga 50 vagnar utgjordes av trävagnar med en medelålder
av 41 år och att ej mindre än 19 stycken vore byggda på 1890-talet.
Departementschefen har anfört bland annat följande.
Av järnvägsstyrelsens framställning framgår, att persontrafiken även under
år 1945 ökat i vad avser antalet resor, medan antalet personkilometer
visat någon minskning. Antalet personvagnar har emellertid trots hittills vidtagna
åtgärder varit otillräckligt för att trafiken, särskilt under högsommaren
och helgerna, skall kunna tillfredsställande avvecklas. Många av de vagnar,
som stå till förfogande, äro av äldre konstruktion och hårt förslitna,
varför de inom kort måste slopas och ersättas med nya. En knapphet på
personvagnar kan alltså förutses bestå under den närmaste framtiden. Såväl
hänsynen till trafiksäkerheten som allmänhetens krav på bekvämlighet fordra
en ytterligare förnyelse av statens järnvägars personvagnpark. En genomsnittlig
kvalitetshöjning torde även vara befogad. Jag tillstyrker därför järnvägsstyrelsens
nu framlagda förslag till vagnanskaffning och styrelsens begäran
om medelsanvisning för nästa budgetår.
Utskottet finner välbetänkt att järnvägsstyrelsens förslag i fråga om nyanskaffning
av person- och resgodsvagnar i full utsträckning tillstyrkts. Utskottet
får alltså — under framhållande av angelägenheten att ersättnings- och
nyanskaffningsfrågorna alltfort ägnas vederbörlig uppmärksamhet — tillstyrka
Kungl. Maj ds förslag.
Utskottet.
62
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Nyanskaffning av person- och resgodsvagnar
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 7 000 000 kronor.
76:o) Ombyggnad av person- och resgodsvagnar. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 76, s. 125) och under erinran, att till ifrågavarande
ändamål för innevarande budgetår anvisats 2 115 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Ombyggnad av person- och resgodsvagnar
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 1 545 000 kronor.
77:o) Nyanskaffning av godsvagnar. Kungl. Maj:t har (punkt 77, s. 125
—127) föreslagit riksdagen att till Nyanskaffning av resgodsvagnar för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 9 050 000 kronor.
Till nyanskaffning av godsvagnar har för innevarande budgetår anvisats
ett anslag av 8 090 000 kronor, avsett för anskaffning av 500 tvåaxliga vagnar,
50 treaxliga vagnar för huvudsakligen vissa militära transporter och
20 s. k. överföringsvagnar samt för vissa kompletteringsarbeten.
Järnvägsstyrelsen har erinrat, att statens järnvägars normalspåriga godsvagnpark,
sedan beställda vagnar levererats, komme att omfatta ca 9 900
slutna och ca 19 500 öppna eller tillsammans i runt tal 29 400 vagnar. Vagntillgången
vore alltjämt otillräcklig för att tillgodose föreliggande behov, vilket
framginge bland annat av att underskottet per dag under första halvåret
1946 uppgått till 3 800 å 6 300 öppna vagnar och 1 000 å 2 300 slutna vagnar.
Behovet av slutna vagnar hade ökats, såväl genom de alltmer omfattande
cykeltransporterna som genom det oavbrutet stigande behovet av vagnar för
styckegods. I statens järnvägars godsvagnpark inginge även ca 4 000 äldre,
småbäriga vagnar, vilka till övervägande delen vore förslitna och borde avföras
ur trafikvagnparken så snart förhållandena det medgåve.
För nästa budgetår har styrelsen hemställt om ett anslag av 9 050 000
kronor till förevarande ändamål. Därvid har styrelsen anfört följande.
Trots att någon tendens till minskning i bristen på godsvagnar icke förmärkts,
ansåge sig järnvägsstyrelsen emellertid ej heller för nästkommande
budgetår böra föreslå medel till anskaffning av tvåaxliga godsvagnar
i vidare mån än som betingades av en under alla förhållanden oundgänglig
ersättningsanskaffning eller 500 normalspåriga vagnar, varav 200 slutna och
300 öppna, vilka beräknades kosta tillhopa 6 800 000 kronor.
Vidare anför styrelsen, att utöver 50 stycken treaxliga öppna vagnar
med 30 tons bärighet, avsedda för transport av tyngre motorfordon
för försvarsändamål, för vilkas anskaffande under innevarande budgetår anvisats
900 000 kronor, ytterligare 50 dylika vagnar borde anskaffas. Det vore
Statsutskottets utlåtande nr 9.
63
nämligen synnerligen önskvärt att snarast möjligt kunna frigöra de nu i stor
utsträckning av militärtransporter upptagna fyraxliga godsvagnarna för de
civila transporter, för vilka de egentligen vore avsedda, kostnaden för denna
anskaffning beräknades uppgå till 900 000 kronor.
I statens järnvägars normalspåriga godsvagnpark inginge, fortsätter styrelsen,
för närvarande 475 matvaruvagnar (kylvagnar). Av dylika
vagnar beställdes år 1941 30 stycken och år 1942 20 stycken. Ehuru tillgången
på matvaruvagnar under de senaste åren visat sig otillräcklig, hade
med anskaffning av ytterligare sådana vagnar hittills ansetts böra anstå dels
på grund av de höga anskaffningskostnaderna och dels på grund av svårigheten
att under kriget anskaffa i dessa vagnar i stor utsträckning förekommande
rostfritt stål av fredskvalitet. Någon minskning av anskaffningskostnaderna
torde visserligen för närvarande ej vara att räkna med, men då
material av fredskvalitet nu kunde erhållas och då bristen på dessa vagnar
blivit alltmer kännbar, ansåge sig styrelsen nu böra föreslå anskaffning under
nästa budgetår av 25 dylika vagnar. Anskaffningskostnaden för dessa
vagnar, utförda med behållare för vanlig is, beräknades till 1 200 000 kronor.
Vid kylning med vattenis hade det visat sig svårt att under högsommaren
hålla lägre temperatur i kylvagnarna än +8 till 10° C, under det att för
vissa transporter framställts krav på temperaturer mellan 0 och +2° C. I
anledning härav påginge för närvarande försök med kompressorkylaggregat.
De härvid hittills erhållna resultaten vore sådana, att järnvägsstyrelsen ansåge
sig böra hemställa om ytterligare 150 000 kronor för att kunna utrusta
10 av nyssnämnda 25 vagnar med kompressorkylaggregat. Den sammanlagda
anskaffningskostnaden för de 25 matvaruvagnarna beräknades således till
1 350 000 kronor.
Departementschefen bär biträtt järnvägsstyrelsens förslag och i anslutning
därtill anfört följande.
Behovet av godsvagnar vid statsbanorna är alltjämt stort. Trafikanternas
vagnbeställningar synas dock under senare delen av 1946 ha minskat något,
vilket möjligen berott på den ökade biltrafiken och att vedtransporterna varit
något mindre än föregående år. En viss nedgång i den s. k. vagnbristen,
d. v. s. skillnaden mellan tillgängliga och av trafikanterna rekvirerade vagnar,
har också kunnat iakttagas under hösten 1946 jämfört med motsvarande
tid åren 1944 och 1945. Då man bedömer det framtida godsvagnbehovet, har
man särskilt att taga hänsyn till lastbilstrafikens blivande utveckling samt
det antagna ytterligare bortfallet av vedtransporter. På grund härav finner
jag mig i likhet med järnvägsstyrelsen böra förorda, att anskaffningen av
vanliga tvåaxliga godsvagnar för nästa budgetår bestämmes till samma antal
som för innevarande budgetår, d. v. s. 200 slutna och 300 öppna vagnar,
vilket ungefär motsvarar statens järnvägars behov av ersättningsanskaffning
av sådana vagnar.
Styrelsens förslag om anskaffning av ytterligare 50 treaxliga öppna vagnar
och 25 matvaruvagnar (kylvagnar) ha icke givit mig anledning till erinran.
Av järnvägsstyrelsens uppgifter framgår, att tillgången på godsvagnar alltjämt
är otillräcklig. En viss minskning i antalet vagnbeställningar har emellertid
förmärkts under senare delen av år 1946. Med hänsyn härtill och då en
förväntad minskning av vedtransporterna synes i viss mån kunna återställa
balansen mellan tillgång på och efterfrågan av vagnar, anser utskottet erinringar
icke kunna riktas mot att anskaffningen av vanliga tvåaxliga gods
-
U tskoltet.
64
Statsutskottets utlåtande nr 9.
vagnar bestämmes till vad som motsvarar behovet av ersättningsanskaffning
av dylika vagnar. Förslaget om anskaffning av treaxliga öppna vagnar och
matvaruvagnar tillstyrkes av utskottet, som alltså hemställer,
att riksdagen må till Nyanskaffning av godsvagnar för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 9 050 000
kronor.
78 :o) Ombyggnad av godsvagnar. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 78, s. 127) och under erinran, att till förevarande ändamål för innevarande
budgetår anvisats 1675 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Ombyggnad av godsvagnar för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 1 200 000
kronor.
79:o) Ny tågfärja. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 79, s. 128),
vilket avser täckande av uppkomna merkostnader utöver av riksdagen för
budgetåret 1941/42 och 1942/43 sammanlagt anvisade 5 500 000 kronor för
byggande av en ny tågfärja för leden Malmö—Köpenhamn, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Ny tågfärja för budgetåret 1947/48
anvisa ett investeringsanslag av 880 000 kronor.
80:o) Garagebyggnader m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 80, s. 128 och 129)
föreslagit riksdagen att till Garagebyggnader m. m. för budgetåret 1947/48
anvisa ett investeringsanslag av 1 400 000 kronor.
Till garagebyggnader in. m. har för innevarande budgetår anvisats ett anslag
av 2 200 000 kronor, därav 1 400 000 kronor avse garage- och verkstadsbyggnader
samt 800 000 kronor nya omnibusstationer.
Järnvägsstyrelsen har för nästa budgetår beräknat medelsbehovet till garage-
och verkstadsbyggnader till 1 900 000 kronor. Något belopp för nya
busstationer har däremot beräknats icke bliva erforderligt under nästa budgetår.
Departementschefen har tillstyrkt det av järnvägsstyrelsen begärde anslaget
intill ett belopp av 1 400 000 kronor.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Garagebyggnader m. m. för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 1400 000 kro
-
nor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
65
81 :o) Nyanskaffning av bihnateriel. Kungl. Maj:t har (punkt 81, s. 129
och 130) föreslagit riksdagen att till Nyanskaffning av bilmateriel för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 5 725 000 kronor.
Till förevarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett anslag
av 5 650 000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om ett anslag av
5 725 000 kronor till nyanskaffning av bilmateriel.
Departementschefen har anfört följande.
Järnvägsstyrelsens anskaffningsprogram för nästa budgetår upptager ungefär
100 vägbussar och cirka 10 så kallade turistbussar ävensom ett 25-tal
täckta godssläpvagnar. På grund av det stora behovet att ersätta föråldrad
materiel och med hänsyn till den ökning av turisttrafiken, som kan förväntas
under de närmaste åren, anser jag mig böra tillstyrka en medelsanvisning
i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Nyanskaffning av bilmateriel för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 5 725 000
kronor.
82 ro) Ombyggnad av bilmateriel. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 82, s. 130) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Ombyggnad av bilmateriel för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 1050 000
kronor.
83 :o) Förvärv av billinjer. Kungl. Maj:t har (punkt 83, s. 130 och 131)
föreslagit riksdagen att till Förvärv av billinjer för budgetåret 1947/48 anvisa
ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor.
För detta ändamål ha de tre senaste budgetåren anvisats följande anslags
-
belopp.
Budgetår
1944/45 .......................................... kronor 50Ö 000
1945/46 ........................................... » 1 000 000
1946/47 ........................................... » 2 000 000.
Järnvägsstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om ett anslag av
2 000 000 kronor till förvärv av billinjer. Styrelsen har därvid anfört, att styrelsen
även för budgetåret 1947/48 planerade förvärv av vissa billinjeföretag.
För att icke förhindras fullfölja de sålunda planerade förvärven eller av
brist på medel nödgas försitta de tillfällen till dylika förvärv, som framdeles
kunde yppa sig, och sålunda se sig tvingad överge den genom de hittills anDihang
till riksdagens protokoll 19i7. 6 samt. Nr 9. 5
Utskottet.
66
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Utskottet.
visade medlen möjliggjorda kommunikationspolitiken, vilken visat sig väl
motsvara förväntningarna ej blott i fråga om ändamålsenligheten utan även
affärsekonomiskt sett, framstode det för styrelsen angeläget, att visst anslag
för ändamålet ställdes till styrelsens förfogande även i fortsättningen. Rörande
den erforderliga storleken av ett sådant anslag kunde styrelsen icke
lämna någon säker uppgift, då styrelsen vid sina förvärv av billinjer icke
kunde följa någon på förhand mera bestämd plan utan måste handla från
fall till fall. Ett anslag av minst samma storlek som det för innevarande
budgetår anvisade vore dock önskvärt.
Departementschefen, som i likhet med järnvägsstyrelsen funnit önskvärt
att medel för här avsedda ändamål ställas till styrelsens förfogande även under
nästkommande budgetår, har intet haft att erinra mot det av styrelsen
föreslagna anslagsbeloppet.
Under erinran om vad utskottet under punkten 13 :o) anfört beträffande
postverkets förvärv av billinjer får utskottet, med tillstyrkande av Kungl.
Maj :ts förslag, hemställa,
att riksdagen må till Förvärv av billinjer för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 2 000 OOu kronor.
84 :o) Statens järnvägars dispositionsanslag. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 84, s, 131 och 132) och under framhållande, att utskottet tagit
del av de dispositionsbeslut som fattats under sistförflutet budgetår, hemställer
utskottet,
att riksdagen må såsom Statens järnvägars dispositionsanslag
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av
1 000 000 kronor.
Statens vattenfallsverk.
85 :o) Kraftstation vid Jösseforsen. Kungl. Maj:t har (punkt 85, s. 144)
föreslagit riksdagen att till Kraftstation vid Jösseforsen för budgetåret 1947/48
anvisa ett investeringsanslag av 500 000 kronor.
I statsrådsprotokollet har (s. 133—143) lämnats en redogörelse för u tvecklingen
av belastningen vid statens kraftverk.
Härom inhämtas följande.
Vattenfallsstyrelsen har i skrivelser den 20, 28 och 30 september 1946
hemställt om anvisande av anslag dels å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1946/47 om tillhopa 12 000 000 kronor till kraftstationsföretag
m. m., dels ock för budgetåret 1947/48 om tillhopa 93 550 000 kronor till
Statsutskottets utlåtande nr 9.
67
kraftstationsföretag in. in., vattenregleringar, distributionsanläggningar och
därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk samt stalens vattenfallsverks
dispositionsanslag.
Vattenfallsstyrelsen har i skrivelsen den 30 september 1946 inledningsvis
redogjort för utvecklingen av belastningen vid statens kraftverk. Av redogörelsen
inhämtas, att belastningen under budgetåret 1945/46 ökats med 745
MkWh till 5 409 MkWh, vilken ökning med 64 % överträffar den dittills
största ökningen av totalförbrukningen av elektrisk kraft. Belaslningsökningen
kunde emellertid till cirka 450 MkWh hänföras till vissa speciella
omständigheter av engångsnatur, nämligen verkstadsstrejken 1945, som
minskat förbrukningen under budgetåret 1944/45 med cirka 130 MkWh,
överflyttningen av leveranserna till vissa statens järnvägars omformarstationer
från Krångede aktiebolag till statens vattenfallsverk, vilken medfört en
ökning med 95 MkWh, samt återupptagandet av exporten — särskilt från
trä- och pappersindustrien — varmed sannolikt följt en ökning av cirka 225
MkWh. Minskningen av leveranserna till elektriska ångpannor berodde på
den stora ökningen av den reguljära belastningen och på begränsad vattentillgång.
Angående utsikterna för kraftförsörjningen under återstoden av innevarande
och under nästa budgetår meddelar vattenfallsstyrelsen att numera
forelåge den väsentliga skillnaden i jämförelse med hösten 1945, att den
oyantat stora ökningen under budgetåret 1945/46 bringat upp belastningsnivån
250 å 300 MkWh per år över vad som förutsatts för ett år sedan. Eljest
gällde fortfarande, att insättandet av det första aggregatet i Nämforsen medlorde
det enda krafttillskottet av betydelse under budgetåret 1946/47 varjämte
en mindre produktionsökning komme att uppnås genom dämningshojmngen
i Porjus och anläggandet av en tredje tilloppstunnet därstädes.
L."<!!r budgetåret 1947/48 tiHkomme det andra aggregatet i Nämforsen och
e t forsta aggregat i Forsmoforsen. Maskinleveranserna för sistnämnda före''fg4.
/S^nte! emellertld bli så försenade, att aggregatet icke kunde komma i
drift forran efter högbelastningsperioden. De nästföljande krafttiliskotten —
från andra aggregatet i Forsmostationen och från Hölleforsen — kunde nåraknas^
först efter budgetåret 1947/48. Belastningsökningen under de båda
budgetaren, som år 1945 beräknats till 275 respektive 200 MkWh per år
kunde utfalla högre, om utvecklingen under det senaste året delvis fortsatte.
Styrelsen säger sig förutse, att lcraftförsörjningsläget i varje fall komme
att i iva ansträngt. Tack vare de hittills rikliga höstregnen och de till följd
darav relativt välfyllda magasinen torde kraftförsörjningen under innevarande
budgetar dock kunna klaras med måttlig tillsats av ångkraft och utan
nämnvärd konsumtionsbegränsning, medan under budgetåret 1947/48 förtorde
bliva väsentligt skärpta. Först år 1949, då kraftstationen
vid Ijolleforsen kunde tagas i anspråk, komme vattenkrafttillgån«en att
ringas upp till eu i förhållande till belastningen någorlunda normal nivå
Arbetena med de nu pågående kraftstalionsutbyggnaderna vid Nämforsen
Forsmoforsen och Ilolleforsen samt sjöregleringarna i Ångermanälvens flod
-
68
Statsutskottets utlåtande nr 9.
område måste, framhåller styrelsen vidare, fortsättas i enlighet med arbetsplanerna
utan annan förskjutning än som vållades av försening i maskinleveranserna.
Vidare borde den av 1946 års riksdag beslutade definitiva utbyggnaden
av Harsprånget fullföljas, så att stationen kunde börja leverera kraft
under hösten 1950. Insättandet av ett nionde aggregat i Porjus kraftstation
och ett sjätte aggregat i Västerås ångkraftstation borde slutföras och dessutom
ångpanneinstallationen i Västeråsverket utökas. För ett tredje aggregat
i Stadsforsens kraftstation borde maskiner beställas under budgetåret
1947/48.
Styrelsen anser det däremot icke nödvändigt att igångsätta nagot nytt
kraftstationsbygge under budgetåret 1947/48. Även om belastningsökningen i
fortsättningen skulle bliva lika hög som i medeltal under de senaste sju budgetåren,
nämligen 375 MkWh per år, vilket styrelsen ansåge mycket osannolikt,
komme de nu pågående utbyTggnaderna att bliva tillräckliga intill 1 å 2
år efter det sista Harsprångsaggregatet kommit i drift under år 1952. Till den
tidpunkten kunde kraftstationen vid Kilforsen vara färdig, även om den påbörjades
efter budgetåret 1947/48. I enlighet med tidigare avsikter kunde
detta företag därför upptagas i investeringsreserven för nämnda budgetår.
Skulle emellertid investeringsreserven icke bliva tagen i anspråk under budgetåret
1947/48, vore det bland annat med tanke på oväntad belastningsutveckling
lämpligt att fortsätta förberedelsearbetena för Kilforsbygget något
utöver vad som motsvarade det hittills beviljade anslaget av 1 000 000 kronor.
Statens arbetsmarknadskommission har i utlåtande den 4 november 1946
meddelat, att kommissionen med ledning av vattenfallsstyrelsens anslagsäskanden
beräknat den erforderliga arbetsstyrkan i styrelsens anläggningsarbeten
vid kraftstationer och regleringsföretag till 2 500—3 000 årsarbetare.
Då, enligt vad kommissionen inhämtat, antalet arbetare vid styrelsens vattenbyggnadstekniska
byrås byggnadsarbeten den 1 juli 1946 utgjorde 2 151,
skulle således en ökning av arbetsstyrkorna på byggnadsplatserna bliva erforderlig
för dessa arbetens utförande i den utsträckning, som styrelsen avsett.
Kommissionen framhåller vidare, att den avsevärda utvidgningen av vattenfallsstyrelsens
byggnadsverksamhet, som enligt de hittills framlagda utbyggnadsprogrammen
komme till stånd från och med budgetaret 1946/47,
innebure ett avsevärt större ianspråktagande av vissa grenar av den elektrotekniska
industrien för styrelsens räkning, än vad som förekommit tidigare.
I viss mån berodde detta på att vissa staten tillhöriga vattenfall nu i
första hand komme i fråga för utbyggnad samt på att styrelsen erhållit
Kungl. Maj ds uppdrag att bygga och förvalta nya kraftledningar för 200 kV
och högre spänning. Emellertid hade även för enskilda och kommunala företags
räkning en osedvanligt stor mängd kraftverksbyggnader igångsatts under
åren 1945 och 1946.
Kommissionen har icke ansett sig böra taga ställning till frågan huruvida
det av vattenfallsstyrelsen föreslagna bedrivandet av utbyggnaderna vore
nödvändigt för att tillgodose den framtida kraftkonsumtionen. För sin del
Statsutskottets utlåtande nr 9.
69
ville kommissionen dock anföra, att den fortgående rationaliseringen av näringslivet
betingade en alltjämt ökad användning av elektrisk energi.
Statens industrikommission har den 20 november 1946 utlåtit sig över
vattenfallsstyrelsens framställningar.
Departementschefen har inledningsvis erinrat om att investeringarna i statens
vattenfallsverks fond till största delen omfatta kraftstationsbyggnader
och regleringsföretag m. in. samt distributionsanläggningar. Härtill komma
anslag av finansiell natur, exempelvis för inköp av vattenfall och fastigheter,
förvärv av enskilda företag för elektrisk distributionsverksamhet samt för
vissa ersättningar i anledning av vattenregleringar m. m. Slutligen finnes ett
dispositionsanslag. En sammanställning av de för budgetåren 1944/45—- 1947/48 anvisade respektive äskade anslagen visar följande utveckling.
Kraftstationsbyggnader och
1944/45
1945/46
1946/47
1947/48
regleringsföretag m. in. ..
Distributionsanläggningar
20 200 000
32 500 000
52 710 000
+ 9 000 0001
42 050 0001
m. m.................
Inköp och ersättningar
17 000 000
20 500 000
37 500 000
46 000 0001
m. m.................
Dispositionsanslag och öv-
500 000
2 500 000
4 500 0001
riga anslag ............
2 885 000
2 000 000
2 000 000
+ 3 000 0001
1 000 0001
Summa kronor 40 085 000
55 500 000
106 710 000
93 550 0001
I anslutning härtill har departementschefen framhållit, att den starka ökningen
av de beslutade och föreslagna investeringarna under budgetåren
1946/47 och 1947/48 delvis hänförde sig till investeringar av finansiell natur.
Om anslag av denna art frånräknades nedginge anslagssummorna för nämnda
budgetår till 101 210 000 kronor respektive 89 050 000 kronor. Av anslagen å
riksstaten lör budgetåret 1946/47 föranleddes'' vidare ett belopp av ungefär
5 850 000 kronor av att första likvider för redan under föregående budgetår
beställda maskiner uppskjutits till undvikande av anslag å tilliiggsstat. Detta
belopp hörde sålunda egentligen till budgetåret 1945/46. Slutligen hade statsmakternas
beslut i stamlinjefrågan ökat vattenfallsstyrelsens anslagsbehov
för innevarande och nästa budgetår med 10 000 000 kronor respektive
5 700 000 kronor. Efter avdrag av dessa belopp återslode 85 360 000 respektive
83 350 000 kronor. Även dessa belopp innefattade avsevärda ökningar i
jämförelse med genomsnittet, ca 50 000 000 kronor, för de fyra närmast
föregående budgetåren.
Departementschefen har härefter närmare utvecklat sina synpunkter på
vattenfallsstyrelsens investeringsprogram mot bakgrunden av den antagliga
utvecklingen av kraftbalansen under de närmaste åren. För belysande av re
-
1 Äskat belopp.
70
Statsutskottets utlåtande m 9.
0
sonemanget må hänvisas till diagrammet ås. 72. Departementschefen har
anfört i huvudsak följande.
Vid bedömandet av vattenfallsstyrelsens investeringsprogram har man att
taga hänsyn till å ena sidan önskvärdheten av att i nuvarande konjunkturläge
såvitt möjligt begränsa såväl de statliga som de enskilda investeringarna
och å andra sidan kraftbehovets sannolika utveckling under den närmaste
femårsperioden. Till belysning av förhållandet mellan kraftförbrukning
och krafttillgång får jag hänvisa till ett inom vattenfallsstyrelsen
upprättat diagram. A diagrammet har åskådliggjorts med grövre linjer
kraft tillgången brutto under normalår och med tunnare linjer kraftförbrukningen
exklusive ånggenerering dels för statens vattenfallsverk, dels för enskilda
och kommunala företag, dels ock för hela riket. Kurvorna för
krafttillgången ha under krigsåren i stort sett hållit sig över kraftförbrukningen,
men i mitten av år 1945 började kraftförbrukningen överstiga den
normala krafttillgången. Enbart för statens vattenfallsverk uppgick ökningen
av kraftförbrukningen under budgetåret 1945/46 till nära 750 MkWh.
Denna oväntat stora belastningsökning har bringat upp belastningsnivån
250 å 300 MkWh över vad vattenfallsstyrelsen hösten 1945 räknade med.
Ett bedömande av den framtida belastningsutvecklingen måste givetvis bli
beroende av en mängd osäkerhetsfaktorer. Detta gäller särskilt de enskilda
kraftföretagens produktion och avsättning, som erfarenhetsmässigt uppvisar
en starkare konjunkturkänslighet än statens. För statens vattenfallsverks
vidkommande synas dock de hittillsvarande erfarenheterna giva stöd
för antagandet, att en ökning av kraftförbrukningen med 250 MkWh per
år får anses vara i lägsta laget. Å andra sidan torde en genomsnittlig ökning
av 400 MkWh per år under en längre följd av år — under de sju
senaste budgetåren var medelökningen 375 MkWh — kunna betraktas såsom
mindre sannolik. Kraftbalansens utveckling för statens vattenfallsverks
vidkommande under dessa båda antaganden framgår av diagrammet.
Även om kraftförbrukningen skulle öka med allenast 250 MkWh per år är
det tydligt, att ett kraftunderskott kommer att föreligga under de närmaste
åren och att man först efter Hölleforsaggregatens insättande kan räkna med
att balansen mellan krafttillgång och kraftförbrukning någorlunda återställts.
Därvid är att märka, alt kraftförbrukningen redan nu ligger på en högre
nivå än den som tagits till utgångspunkt för prognosen. Någon torrårsresex^v
av betydelse synes icke vara att påräkna ens efter insättandet av ett av vattenfallsstyrelsen
föreslaget tredje aggregat i Stadsforsen år 1950, såvida icke
de gjorda antagandena rubbas i något väsentligt avseende, exempelvis genom
ett plötsligt konjunkturomslag.
Det förda resonemanget har lett mig till slutsatsen, att de av vattenfallsstyrelsens
nu pågående kraftstationsbyggnader och regleringsföretag, vilka
beräkna* kunna bliva färdigställda fram till år 1950, böra fullföljas i den
takt förhållandena medgiva. Jag kommer därför i det följande att förorda
anvisande av de av styrelsen för angivna ändamål äskade anslagen allenast
med de begränsningar som föranledas av nu kända leveransförseningar.
Jag kommer vidare att tillstyrka styrelsens förslag om utökning av ångpanneutrustningen
i Västerås ångkraftstation samt insättandet av ett tredje
aggregat i Stadsforsens kraftstation.
Utvecklingen av kraftbalansen från och med år 1950 domineras av utbyggnaden
av Harsprånget. Detta företag är av sådan omfattning att det bör
bedömas mot bakgnxnden av krafttillgång och kraftförbnikning i hela riket.
Till belysande härav har jag å diagrammet låtit inlägga prognoslinjer för
kraftförbrukning och kraft tillgäng i hela riket under antagande att utveck
-
Statsutskottets utlåtande nr 9.
71
lingen för enskilda och kommunala företag skulle fortgå enligt samma alternativ
som antagits för statens vattenfallsverk. Man erhåller då en undre och
en övre gränslinje för den framtida kraftförbrukningen i hela landet, motsvarande
eu årlig ökning av 500 respektive 800 MkWh. Dessa prognoslinjer
äro givetvis, som jag förut framhållit, osäkra och avse endast att belysa tänkbara
alternativ för utvecklingen. Om kraftförbrukningen i början av 1950- talet skulle komma att ligga på en nivå motsvarande en genomsnittlig ökning
av omkring 500 MkWh/år från år 1945 räknat, skulle den fullständiga utbyggnaden
av Harsprånget komma att medföra en reserv under normalår av
ca 2 000 MkWh, motsvarande i runt tal 12 % av den totala produktionen.
Om man i stället utgår från en årlig ökning i kraftförbrukningen av omkring
800 MkWh och antager att derna ökning mot slutet av 1940-talet kommer
att avbrytas av eif lågkonjunktur av ungefär samma intensitet som den
under åren 1930—1932 samt diärefter fortsätta liksom tidigare, skulle reserven
bli omkring 1 500 MkWh. En reserv av angiven storleksordning torde
dock icke få anses vara anmärkningsvärt stor om hänsyn tages till den inverkan
ett eller flera torrår kan få på kraftproduktionen. Jag finner mig ur
angivna synpunkter ha anledning räkna med, att en utbyggnad nu av Harsprånget
även under ogynnsamma förhållanden skall visa sig vara fullt försvarlig.
Vad som här kan diskuteras är möjligheten att, med hänsyn till rådande
läge på arbetsmarknaden och belastningen på verkstadsindustrien,
förlänga byggnadstiden vid Harsprånget ett eller annat år. Jag skall senare
återkomma till arbetskrafts- och materialfrågorna och uppehåller mig därför
nu endast vid kraftförsörjningssynpunkterna. Därvid är till en början
att märka, att även om kraftförbrukningen från nuvarande läge fram till
år 1950 skulle bli något lägre än 800 MkWh per år, skulle den normala krafttillgången
komma att ligga under den antagna förbrukningen ända till dess
att Harsprångets första aggregat kan tagas i bruk. Vid denna tid skall emellertid
Norrbottens järnverk enligt föreliggande planer stå färdigt, och detta
tager en icke obetydlig del av aggregatets energiproduktion i anspråk. Om
det första aggregatet icke skulle kunna tagas i bruk förrän ett år senare,
måste man räkna med att kraft behöver överföras från mellersta till övre
Norrland. Möjligheterna härför äro emellertid även beroende av kraftbehovens
utveckling i de mellersta och södra delarna av landet. Ehuru eu beräknad
ökning av kraftförbrukningen av storleksordningen 800 MkWh/år enligt
nuvarande erfarenheter får anses lämna en viss säkerhetsmarginal, kan
dock kraftsituationen under förutsättning av en någorlunda stabil konjunktur
i början av 1950-talet bliva sådan att svårigheter att trygga kraftförsörjningen
kunna uppstå under ett torrår. Vid ett övervägande av här berörda
förhållanden har jag kommit till den slutsatsen att ett uppskjutande av utbyggnaden
av Harsprångets kraftstation ett år skulle innebära så stora risker
att jag icke anser mig böra tillstyrka att så sker. Ett dylikt uppskov
skulle för övrigt möjliggöra eu minskning av arbetskraftbehovet vid Harsprånget
med allenast omkring 200 man. Då tillverkningen av generatorerna
icke kommer att påbörjas förrän år 1949, har ett uppskov icke heller någon
betydelse för belastningen å den elektriska industrien under de närmaste två
åren, utom såvitt angår själva konstruktionsarbetet. Jag kommer senare i
dag att tillstyrka, att de av vattenfallsstyrelsen äskade anslagen för den fortsatta
utbyggnaden av Harsprångets kraftstation anvisas med av styrelsen föreslagna
belopp.
I likhet med vattenfallsstyrelsen anser jag det däremot icke nödvändigt att
under nästa budgetår igångsätta något nytt kraltstationsbygge. Jag har icke
heller ansett erforderligt att förberedelsearbetena vid Kilforsen under nästa
budgetår bedrivas i större omfattning än det redan anvisade anslaget av
72
Statsutskottets utlåtande nr 9.
/923 — /9-5V5
/ / /. 46 H/dskog rensnshgo/-
2 15.10 " A/omforacn 6 /
3 /StO " /?o^/ f/dy än part.
4 /.3. 47 Poryu3 f/Z/cpp3TLo''/->nc/ 3
5/6. ■ — - ddmn/ngsZxjjn/ny
6 / 7 * fieg/ 7asydr? pa/~f.
7/7 - — - 5forsjo v/e/7 por/
8/9 - tfdm/brsen <52.
9 /S.2.4& försmo G/
/O /<£ - ---. öZ
// /6 * /?<“<?/ fingerrr>ar>a/i^n t//r> pa fiorsmo
/2 /.fl '' Porjc/3 G 9 ~
/3 /é. -<9 Mö/Ze/orscn G/ råd. /oA/fo/d
/4 /9 - —- 62--- ---
/3 //. 50 --- <63 -/2/// ---
/é / 4. - ^AzcZsdarxr? (53
/7 /. /<? - Tfarsprange P G/
/8 A/Q 5/ — 62
/? /./tf. 32 — 63 _______
10\l!
voWertfo//syer-A
1930 JS åO åS SO
Statsutskottets utlåtande nr 9.
73
1 000 000 kronor medgiver. Därest arbetsmarknadsläget skulle utvecklas på
sådant sätt att behov skulle uppstå att i större omlattning sysselsätta friställd
arbetskraft, torde detta utan alltför stor tidsutdräkt kunna ske vid
Kilforsen även om förberedelsearbetena begränsas på sätt jag nu föreslagit.
Beträffande arbetskraftsfrågorna har arbetsmarknadskommissionen framhållit,
att arbetsstyrkan vid vattenfallsstyrelsens anläggningsarbeten i kraftstationer
och regleringsföretag den 1 juli 1946 utgjorde omkring 2 150 man
och att en ökning av arbetsstyrkorna på byggnadsplatserna skulle bliva erforderlig
för utförande av det av styrelsen föreslagna byggnadsprogrannnet.
Enligt vad jag inhämtat från vattenfallsstyrelsen var arbetsstyrkan vid den
av kommissionen angivna tidpunkten lägre än normalt. Redan på hösten
1946 var arbetarantalet 2 400, och styrelsen räknar med att icke behöva öka
arbetsstyrkan utöver nämnda antal. Med hänsyn härtill föranleder kommissionens
yttrande icke något vidare uttalande från min sida. Vad industrikommissionen
anfört rörande materielåtgången har icke heller givit mig anledning
lill erinran.
Vad härefter angår kraftstationen vid Jösseforsen har riksdagen
för ifrågavarande utbyggnad för budgetåret 1946/47 anvisat ett investeringsanslag
av 1 000 000 kronor. Anslaget utgör en första del av en investering
av 2 700 000 kronor, avsedd såsom statsverkets bidrag till Billeruds
aktiebolag, som äger anläggningen, för utbyggnad i större omfattning än bolaget
för egen del avsett. Kraftstationen skall emellertid drivas av statens
vattenfallsverk. För nästa budgetår har vattenfallsstyrelsen för ändamålet
äskat 500 000 kronor, vilket äskande departementschefen tillstyrkt.
Vattenfallsstyrelsens förslag beträffande investeringar för kraftstationer
upptar för nästa budgetår icke anslag till någon ny kraftstation. Huvudparten
av de av styrelsen föreslagna investeringarna avser fortsättande av de tidigare
beslutade statliga kraftstationerna vid Forsmoforsen, Hölleforsen och
Harsprånget samt kraftstationen vid Jösseforsen, som befinner sig i enskild
ägo men utbygges med statsverkets medverkan och som avses att drivas i
vattenfall sverkets regi. Vattenfallsstyrelsen liar för angivna ändamål äskat
anslag med tillhopa 30,5 miljoner kronor, i vilket förslag departementschefen
icke gjort annan ändring än att anslaget till kraftstationerna vid Forsmoforsen
och Hölleforsen minskats med 1 miljon kronor vardera till 4 miljoner
respektive 9 miljoner kronor. Till kraftstationen vid Harsprånget har departementschefen
i enlighet med vattenfallsstyrelsens förslag tillstyrkt ett anslag
av 15 miljoner kronor samt till kraftstationen vid Jösseforsen ett anslag av
500 000 kronor. Med erinran att innevarande års riksdag å tilläggsstat anvisat
8 miljoner kronor till kraftstationen vid Harsprånget, får utskottet tillstyrka
de av departementschefen nu framlagda förslagen om anvisande av
fortsättningsanslag till nämnda kraftstationer.
1946 års riksdag har fattat beslut om insättande av ett sjätte maskinaggregat
i Västerås ångkraftstation samt ett nionde maskinaggregat och eu ny trefasgenerator
i Porjus kraftstation. Departementschefen har nu i enlighet med
av vattenfallsstyrelsen framlagt förslag förordat anvisande av slutanslag med
1,G miljoner kronor till maskinaggregatet i Västerås ångkraftstation och med
Utskottet.
74
Statsutskottets utlåtande nr 9.
800 000 kronor till maskinaggregat i Porjus kraftstation samt ett fortsättningsanslag
av 150 000 kronor till trefasgeneratom i Porjus kraftstation. Utskottet
finner sig böra tillstyrka vad departementschefen sålunda förordat.
Riksdagen har å tilläggsstat för innevarande budgetår anvisat ett anslag av
1 miljon kronor till ny ångpanna i Västerås ångkraftstation. Enligt vad utskottet
inhämtat från vattenfallsstyrelsen torde den totala kostnaden för denna
anläggning komma att uppgå till 5 miljoner kronor. Utskottet tillstyrker,
att ett fortsättningsanslag av 2,5 miljoner kronor, vilket äskats av vattenfallsstyrelsen
och tillstyrkts av departementschefen, anvisas för nästa budgetår.
Den enda nya anläggning vid vattenfallsverkets kraftstationer, vartill medel
nu äskas men varom beslut tidigare icke fattats, är ett av vattenfallsstyrelsen
föreslaget tredje maskinaggregat i Stadsforsens kraftstation. Denna
kraftstation har för närvarande två maskinaggregat och en utbyggnadsvattenmängd
av 350 m3 per sekund, medan den längre ned i Indalsälven liggande
Hölleforsens kraftstation utföres med tre aggregat och en utbyggnadsvattenmängd
av 525 m3 per sek. Det tredje aggregatet i Stadsforsen är avsett
att utföras för en vattenmängd av 175 in3 per sek., och efter insättande av
detta aggregat skulle alltså vattenmängden vid Stadsforsen kunna fullständigt
utnyttjas. En sådan utbyggnad synes utskottet ändamålsenlig. Med hänsyn
till '' ad departementschefen inledningsvis anfört rörande kraftbalansens
sannolika utveckling fram till dess Harsprångets första aggregat kan igångsättas
anser sig utskottet böra tillstyrka att det äskade beloppet, 1,5 miljoner
kronor, anvisas för nästa budgetår.
Under förevarande punkt hemställer utskottet,
att riksdagen må till Kraftstation vid Jösseforsen för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 500 000
kronor.
86:o) Ett sjätte maskinaggregat vid Västerås ångkraftstation. Under åberopande
av vad utskottet anfört under punkten 85 :o) får utskottet, med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 86, s. 144 och 145), hemställa,
att riksdagen må till Ett sjätte maskinaggregat i Västerås
ångkraftstation för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 1 600 000 kronor. n
87 :o) Ny ångpanna i Västerås ångkraftstation. Under åberopande av vad
utskottet anfört under punkten 85 :o) får utskottet, med tillstyrkande av
Kungl. Maj ds förslag (punkt 87, s. 145), hemställa,
att riksdagen må till Ny ångpanna i Västerås ångkraftstation
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av
2 500 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
75
88:o) Kraftstation vid Forsmoforsen. Under åberopande av vad utskottet
anfört under punkten 85 :o) får utskottet, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 88, s. 146 och 147), hemställa,
att riksdagen må till Kraftstation vid Forsmoforsen för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 4 000 000
kronor.
89:o) Kraftstation vid Hölleforsen. Under åberopande av vad utskottet
anfört under punkten 85 :o) får utskottet, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 89, s. 147 och 148), hemställa,
att riksdagen må till Kraftstation vid Hälleforsen för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 9 000 000
kronor.
90:o) Ett tredje maskinaggregat i Stadsforsens kraftstation. Under åberopande
av vad utskottet anfört under punkten 85 :o) får utskottet, med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 90, s. 148 och 149), hemställa,
att riksdagen må till Ett tredje maskinaggregat i Stadsforsens
kraftstation för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 1 500 000 kronor.
91 :o) Kraftstation vid Harsprånget. Under åberopande av vad utskottet
anfört under punkten 85 :o) får utskottet, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 91, s. 149 och 150), hemställa,
att riksdagen må till Kraftstation vid Harsprånget för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 15 000 000
kronor.
92 :o) Ett nionde maskinaggregat i Porjus kraftstation. Under åberopande
av vad utskottet anfört under punkten 85:o) får utskottet, med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 92, s. 151), hemställa,
att riksdagen må till Ett nionde maskinaggregat i Porjus
kraftstation för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 800 000 kronor.
93:o) Ny trefasgenerator i Porjus kraftstation. Under åberopande av vad
utskottet anfört under punkten 85 :o) får utskottet, med tillstyrkande av
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 93, s. 151), hemställa,
att riksdagen må till Ng trefasgenerator i Porjus kraftsta
tion
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av
150 000 kronor.
76
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Utskottet.
94 :o) Reglering av sjöar inom Indalsälvens flodområde. Kungl. Maj:t har
(punkt 94, s. 152) föreslagit riksdagen att till Reglering av sjöar inom Indalsälvens
flodområde för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av
500 000 kronor.
Till förevarande ändamål ha anslag tidigare anvisats till sammanlagt belopp
av 7 710 540 kronor.
Vattenfallsstyrelsen har meddelat, att styrelsens kapitalandel i regleringsföretaget
beräknas komma att uppgå till ungefär 8 205 000 kronor den 30
juni 1948, på grund varav ytterligare anslag erfordrades med 500 000 kronor.
Departementschefen har tillstyrkt anvisandet av nämnda belopp.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj ds förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Reglering av sjöar inom Indalsälvens
flodområde för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 500 000 kronor.
95:o) Regleringsåtgärder i Ångermanälvens flodområde. Kungl. Majd har,
(punkt 95, s. 153 och 154) föreslagit riksdagen att till Regleringsåtgärder i
Ångermanälvens flodområde för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 3 000 000 kronor.
Till förevarande ändamål ha anslag tidigare anvisats med tillhopa
10 000 000 kronor.
Vattenfallsstyrelsen har nu äskat anslag med 3 000 000 kronor till dels ett
fortsättande av regleringen av vissa sjöar i Fjällsjöälven, dels påbörjande av
Vojmsjöns reglering, dels ock vissa med Faxälvens reglering sammanhängande
åtgärder.
Departementschefen har anfört bland annat följande.
Vad först angår regleringen i Fjällsjöälven föreligger en regleringsplan,
vars genomförande beräknats draga en kostnad av omkring 12 000 000 kronor,
varav 10 000 000 kronor redan anvisats av riksdagen. Jag har intet att
erinra mot att medel anvisas för fortsättande av denna reglering.
För Vojmsjöns reglering har förslag upprättats, och kostnaderna ha beräknats
till omkring 5 500 000 kronor. Jag tillstyrker, att medel för påbörjande
av arbetena ställas till förfogande under nästa budgetår.
Beträffande det av vattenfallsstyrelsen ifrågasatta utnyttjandet av sjöregleringarna
i övre Faxälven för Nämfors- och Forsmoforsstationema föreligga
ännu icke några kostnadsberäkningar. Om riksdagen icke finner anledning
till erinran däremot, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan
styrelsen förebragt närmare utredning i ärendet, pröva frågan om statens
deltagande i Faxälvsregleringama. Jag förutsätter därvid att medelsbehovet
under nästa budgetår skall kunna tillgodoses inom ramen för det av styrelsen
nu äskade anslaget. Frågan om fortsatt medelsanvisning till förevarande
ändamål torde framdeles få anmälas för riksdagen.
Mot styrelsens beräkningar rörande medelsbehovet för nästa budgetår till
regleringsåtgärder i Ångermanälvens flodområde synes intet vara att erinra.
Statsutskottets utlåtande nr 9.
77
Under förevarande rubrik har Kungl. Maj:t äskat medel till fortsättande
av regleringen i Fjällsjöälven och påbörjande av Vojmsjöns reglering, varjämte
ifrågasatts att sjöregleringarna i övre Faxälven skulle utnyttjas för
Nämfors- och Forsmoforsstationerna. Utskottet, som ej funnit anledning till
erinran mot att frågan om statens deltagande i Faxälvsregleringarna må prövas
av Kungl. Maj:t, tillstyrker att det under förevarande rubrik äskade anslaget,
3 000 000 kronor, anvisas för nästa budgetår.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Regleringsåtgärder i Ångermanälvens
flodområde för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 3 000 000 kronor.
96:o) Åtgärder och ersättningar för {lottning och fiske i Lule älv. Kungl.
Maj:t har (punkt 96, s. 154—156) föreslagit riksdagen att till Åtgärder och
ersättningar för flottning och fiske i Lule älv för budgetåret 1947/48 anvisa
ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.
Till förevarande ändamål ha tidigare utgått sammanlagt 1 400 000 kronor
från anslaget till mindre utvidgningar av förefintliga kraftstationsanläggningar
och Mindre regleringsföretag m. m., vilket anslag numera uppgått i
stålens vattenfallsverks dispositionsanslag.
Vattenfallsstyrelsen har hemställt, att för nästa budgetår ett anslag av
1 000 000 kronor måtte anvisas under förevarande rubrik. Till stöd härför
har styrelsen anfört, att årsregleringen och korttidsregleringen i Lule älv visat
sig ha vållat betydande olägenheter, vilka icke blivit tillräckligt beaktade
när regleringsutvidgningama vid Suorva och Porjus planerats och beslutats.
Man hade då icke förutsett, att så stora kostnader skulle uppstå för avhjälpande
av skador respektive för ersättning för sådana, som nu syntes bliva fallet.
Anspråken på ersättning uppginge sammanlagt till 3 å 4 miljoner kronor,
men det vore ännu oklart huru stor totalersättning, som slutligen komme att
utgå. Kostnaderna vore icke av den storleksordning, att de rubbade det förhållandet
att nyssnämnda regleringar vore ekonomiskt gynnsamma.
Departementschefen har tillstyrkt vattenfallsstyrelsens anslagsäskande.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Åtgärder och ersättningar för flottning
och fiske i Lule älv för budgetåret 1947/48 anvisa ett
investeringsanslag av 1 000 000 kronor.
97:o) Distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten
vid statens kraftverk. Kungl. Maj:t har (punkt 97, s.156—164) föreslagit riksdagen
att till Distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten
vid statens kraftverk för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 45 700 000 kronor.
Utskottet.
Utskottet.
78
Statsutskottets utlåtande nr 9.
Till förevarande ändamål bär riksdagen senast för budgetåren 1944/45
—1946/47 anvisat respektive 17 000 000 kronor, 20 500 000 kronor och
37 500 000 kronor.
Vattenfallsstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om anvisande av anslag
för ändamålet med 46 000 000 kronor.
Av de i vattenfallsstyrelsens petita upptagna arbetena äro stamlinjerna
Hjälta—Stadsforsen, Ange—Västerås samt Hallsberg—Nässjö sådana anläggningar
vilka enligt statsmakternas beslut skola byggas och drivas av staten.
Den sammanlagda anläggningskostnaden har beräknats till 24 800 000 kronor,
varav 12 500 000 kronor anvisats för budgetåren 1945/46 och 1946/47.
De å nästa budgetår belöpande kostnaderna för dessa linjer ha beräknats till
5 700 000 kronor.
Styrelsen har vidare framlagt förslag om byggande av en ny stamlinje
Harsprånget—Midskog—Hallsberg för en överföring av 350 kV. Kostnaderna
för denna linje beräknas till 71 000 000 kronor, vartill komme omkring
10 000 000 kronor för transformatoranläggningar i Midskog och Hallsberg.
Av totalbeloppet beräknas 15 000 000 kronor komma att erfordras för budgetåret
1947/48. Beträffande övriga anläggningar, som ingå i vattenfallsstyrelsens
investeringsprogram, må hänvisas till redogörelsen i statsverkspropositionen.
Departementschefen har tillstyrkt vattenfallsstyrelsens förslag utom i vad
avser ett belopp av 300 000 kronor för anläggningar för järnvägselektrifiering.
Utskottet. Kungl. Maj:ts medelsäskande för nästa budgetår till distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk överstiger
med 8,2 miljoner kronor det för innevarande budgetår anvisade anslaget. Av
medelsbehovet hänföra sig 5,7 miljoner kronor till sådana stamlinjer, vilka
enligt statsmakternas beslut skola byggas och drivas av staten. Den mest
kostnadskrävande av de i Kungl. Maj ds förslag ingående nya anläggningarna
är den nya stamlinjen Harsprånget—Midskog—Hallsberg, vilken beräknas
draga en kostnad av 71 miljoner kronor, vartill komma omkring 10 miljoner
kronor för vissa transformatoranläggningar. Av totalbeloppet skulle
15 miljoner kronor komma att erfordras för budgetåret 1947/48. Utskottet
har ej funnit anledning till erinran mot vad departementschefen i nu förevarande
delar eller i övrigt föreslagit under denna punkt.
Utskottet får alltså med tillstyrkande av Kungl. Maj ds förslag hemställa,
att riksdagen må till Distributionsanlåggningar och därmed
sammanhängande arbeten vid statens kraftverk för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 45 700 000
kronor.
98:o) Inköp av vattenfall och fastigheter. I enlighet med Kungl. Maj ds
förslag (punkt 98, s. 164 och 165) hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande nr 9.
79
att riksdagen må till Inköp av vattenfall och fastigheter för
budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 250 000
kronor.
99:o) Statens vattenfallsverks dispositionsanslag. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 99, s. 165 och 166) och under erinran, att riksdagen
å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande budgetår för ifrågavarande ändamål
anvisat ett investeringsanslag av 3 miljoner kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må såsom Statens vattenfallsverks dispositionsanslag
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 1 000 000 kronor.
Stockholm den 4 mars 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Larsson,
Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Heiding, Gustaf Iwar Anderson, fröken Andersson,
herrar Gillström, Hesselbom, Wetter, Ivar Persson och Lundgren;
samt
från an dra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Malmborg i Skövde,
Falla, Andersson i Malmö, Rubbestad, Mårtensson, Wallentheim, Staxäng,
Lindholm, Pettersson i Dahl, Åkerström och Thapper.
opaginerad Kontrollera mot PDF
477880. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:58 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungt. Maj:ts i statsverkspropositionen under statens affärsverksfonder gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1 s. 1 i texten