Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående organisationen av statens isbrytarverksamhet jämte i ämnet väckt motion.

1947-05-06 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:92, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående organisationen av statens isbrytarverksamhet jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 92.

Nr 92.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående organisationen

av statens isbrytarverksamhet jämte i ämnet

väckt motion.

(l:a avd.)

I propositionen nr 173 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 28 februari 1947,

föreslagit riksdagen godkänna de riktlinjer för organisationen av statens isbrytarverksamhet,

som departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll förordat.

Vidare har i en inom andra kammaren av herr Holmström m. fl. väckt

motion (II: 362) hemställts, att riksdagen måtte uttala, att i isbrytamämnden

skall utses en representant för rikets hamnar efter förslag av svenska hamnförbundet

samt att till statens isbrytardirektör skall utses en kommendörkapten,

aktiv eller i reserven.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionen.

I ett den 8 december 1942 dagtecknat betänkande (SOU 1942: 53) har 1941

års isbrytarutredning framlagt resultaten av sitt arbete.

Vissa delar av betänkandet och däruti innefattade förslag anmäldes av

Kungl. Maj:t i en till 1944 års riksdag den 18 februari samma år avlåten

proposition (nr 132), däri Kungl. Maj:t på hemställan av dåvarande chefen

för handelsdepartementet föreslog riksdagen, bland annat, att godkänna en

av departementschefen förordad plan för ordnande av statens isbrytarverksamhet

samt att besluta anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg

för en beräknad kostnad av högst 5 650 000 kronor.

I propositionen upptogos icke de i betänkandet behandlade frågorna om

ledningen av statens isbrytarverksamhet, om bemanningen av statens isbrytarfartyg,

om isbrytarombuden, om israpporttjänsten, om åtgärder för motverkande

av sådan vintersjöfart, som ej fyller rimliga säkerhetskrav, samt

om sjöfartens och varuägarnas bidrag till driftkostnaderna för nämnda verksamhet.

Propositionen bifölls av riksdagen (skr. 1944: 429), som därjämte anhöll

om ytterligare utredning av frågan om sättet för isbrytningens ordnande utefter

norrlandskusten. Riksdagen uttalade vidare, att vissa motionsvis väckta

frågor, bland annat om isbrytarledningens organisation och om isbrytarfartygens

bemanning, lämpligen kunde undersökas i samband med den begärda

utredningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92.

7

Den ytterligare utredningen av sistnämnda båda frågor har departementschefen

låtit verkställa inom handelsdepartementet, medan norrlandskommittén

genom beslut av Kungl. Maj:t den 22 september 1944 fått i uppdrag att

utreda frågan om sättet för isbrytningens ordnande utefter norrlandskusten.

Sistnämnda utredning är ännu icke slutförd. Innan resultatet därav föreligger,

är departementschefen icke beredd att taga ställning till den därmed

sammanhängande frågan om sjöfartens och varuägamas bidrag till driftkostnaderna

för statens isbrytarverksamhet. Spörsmålen om israpporttjänstens

utnyttjande vid ledandet av statens isbrytarverksamhet samt om

åtgärder för motverkande av sådan vintersjöfart, som ej fyller rimliga säkerhetskrav,

hava ansetts kunna avgöras i administrativ ordning, varför departementschefen

ej funnit anledning anmäla dem i detta sammanhang. Däremot

har departementschefen till behandling nu upptagit övriga av isbrytarutredningen

behandlade frågor, vilka icke berörts i förenämnda proposition

till 1944 års riksdag, ävensom vissa andra med organisationen av statens

isbrytarverksamhet sammanhängande frågor. Detta har ansetts kunna ske

utan att resultatet av norrlandskommitténs utredning föregripes.

Ledningen av statens isbrytarverksamhet.

Ledningen av den statliga isbrytarverksamheten har hittills utövats av de

sjömilitära myndigheterna. Enligt samstämmiga uppgifter i remissutlåtandena

över isbrytarutredningens betänkande har den nuvarande ordningen fungerat

i stort sett tillfredsställande. Emellertid hava starka skäl anförts för att

ledningen i fred, i varje fall såvitt angår dirigeringen i stort av den statliga

isbrytarverksamheten, överflyttas till civil myndighet.

I fred är huvuduppgiften för denna verksamhet att lämna isbrytarhjälp åt

handelssjöfarten. Som regel och särskilt under svåra isvintrar är det icke

möjligt att tillgodose alla framställda krav på isbrytarhjälp. Det är därför

önskvärt, framhåller departementschefen, att de som skola leda verksamheten

äga ingående kännedom om de förhållanden inom handeln, sjöfarten

och näringslivet i övrigt, vilka äro av betydelse för en riktig bedömning av

hjälpbehovens inbördes angelägenhetsgrad. På grund härav har det för

departementschefen framstått såsom både principiellt riktigt och ändamålsenligt

att ledningen av statens isbrytarverksamhet i fredstid handhaves av

civil myndighet med anknytning till handelssjöfarten.

Under krig eller krigsfara tår isbrytarverksamheten en dubbel uppgift. Den

skall fortfarande bispringa handelssjöfarten, i den mån sådan sjöfart överhuvud

taget kan bedrivas, men den skall dessutom vara beredd att i viss

utsträckning lämna isbrytarhjälp åt örlogsflottans fartyg. Eftersom handelssjöfarten

under orostider torde komma att dirigeras av de marina myndigheterna,

på sätt som skedde under beredskapsåren, är det enligt departementschefen

även naturligt alt statens isbrytarverksamhet då ställes under

marinens ledning. Detta har synts departementschefen bli ofrånkomligt, om

isbrytarfartygen i krig skola kunna användas för direkta stridsuppgifter, vilket

departementschefen i likhet med överbefälhavaren och chefen för marinen

ansett nödvändigt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 92.

Från dessa utgångspunkter och med beaktande av att ledningen för isbrytarverksamheten

bör ordnas så, att övergången från freds- till krigsorganisation

kan ske på ett smidigt sätt, har departementschefen föreslagit, att isbrytarledningen

organiseras enligt följande riktlinjer.

Kommerskollegium blir i fred chefsmyndighet för den statliga isbrytarverksamheten,

utom såvitt angår statsisbry tarnas bemanning samt nybyggnad

och underhåll av isbrytarfartygen. Av skäl som närmare utvecklas i det

följande böra fartygen alltjämt vara militärt bemannade icke blott i krig

utan även i fred. Eftersom statsisbrytarna i krig säkerligen komma att tagas i

anspråk för viktiga sjömilitära uppgifter och då marinförvaltningen disponerar

över ingenjörs- och varvspersonal, som är kompetent att svara för deras

underhåll, böra de även framgent upptagas såsom örlogsfartyg. Med hänsyn

härtill böra såväl i fred som i krig frågor om isbrytarnas bemanning handläggas

av chefen för marinen och frågor om nybyggnad och underhåll av

isbrytarfartyg av marinförvaltningen.

Inom kommerskollegium böra isbrytarfrågorna lämpligen handläggas på

sjöfartsbyrån, och då dessa frågor vanligen fordra särskilt snabb behandling,

förutsätter departementschefen att ämbetsverkets beslutanderätt i isbrytarärenden

i stor omfattning kommer att överlåtas på chefen för denna byrå.

Som verkställande tjänsteman bör vid byrån finnas en särskild befattningshavare,

benämnd statens isbrytardirektör. Denne, som bör äga tämligen stor

frihet att handla på eget ansvar, bör vara en kommendörkapten, aktiv eller

pensionerad, med vidsträckt praktisk erfarenhet av isbrytarverksamhet. I

detta sammanhang har departementschefen erinrat om att chefen för försvarsdepartementet

vid anmälan av propositionen nr 130 angående vissa avlönings-

m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1947/

48 framlagt de förslag med avseende å flottans personalstater, som betingas

av den sålunda förordade anordningen.

Med nuvarande omfattning av isbrytarverksamheten kan isbrytardirektören

icke beräknas bliva fullt sysselsatt med handläggning av isbrytarfrågor

under hela året. Det bör därför enligt departementschefen åläggas honom

skyldighet att, i den utsträckning chefen för marinen i samråd med kommerskollegium

bestämmer, utföra arbete inom marinstaben.

Av flera skäl har det synts departementschefen lämpligt att isbrytardirektörens

expedition förlägges inom marinledningens lokaler. Härigenom får

direktören möjlighet att utnyttja det militära förbindelsenätet, och han kan

också erhålla hjälp med telefonpassning nattetid under isbrytningssäsongen.

Då förhållandena det fordra bör dessutom utan större svårighet genom chefen

för marinen tillfälligt biträde av lämplig officers- eller ingenjörspersonal

kunna beredas honom. Slutligen har den sålunda föreslagna anordningen av

isbrytardirektörens tjänstgöringsförhållanden förefallit departementschefen

ändamålsenlig ur beredskapssynpunkt. Vid krig eller krigsfara, då ledningen

av isbrytarverksamheten skulle övergå från kommerskollegium till chefen för

marinen, skulle isbrytardirektören i egenskap av officer omedelbart kunna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92.

9

träda under militärt befäl och utan onödigt avbrott fortsätta sin verksamhet

inom marinstaben.

Departementschefen förutsätter att isbrytardirektören, även om hans tjänstgöring

på sätt sålunda föreslagits förlägges till marinledningens lokaler, fortlöpande

håller chefen för kommerskollegii sjöfartsbyrå underrättad om sin

verksamhet. Detta bör, framhåller departementschefen, givetvis gälla särskilt

under den tid av året, då isbrytarverksamheten pågår.

Med hänsyn till att isbrytarfartygen erbjuda tekniska problem av alldeles

särskild art har det synts departementschefen önskvärt, om någon yngre

mariningenjör särskilt inriktade sig på att studera hela det komplex av frågor,

som rör isbrytarnas konstruktion. De rese- och traktamentskostnader,

som kunna bliva erforderliga för att bereda mariningenjören i fråga tillfälle

att bedriva praktiska studier på svenska och i undantagsfall på utländska

isbrytarfartyg, hava synts böra bestridas från förslagsanslaget Statens isbrytarverksamhet:

Driftkostnader m. m.

Såsom biträde med expeditions- och skrivgöromål har isbrytardirektören

ansetts behöva en arbetskraft, som lämpligen även bör kunna anlitas av

honom under de delar av året, då han utför arbete inom marinledningen.

Chefen för försvarsdepartementet har vid anmälan av förenämnda avlöningsproposition

räknat med inrättande av en kontorsbiträdesbefattning för

ändamålet.

Expensutgifter för isbrytarledningen ha hittills bekostats från anslag under

fjärde huvudtiteln. I samband med att ledningen i fredstid överflyttas till

kommerskollegium, har synts lämpligen böra föreskrivas, att kostnaderna

för isbrytardirektörens resor samt för isbrytarledningens telefon- och telegramavgifter

skola bestridas från isbrytarverksamhetens driftkostnadsanslag.

Under normala år hava resekostnaderna beräknats komma att uppgå

till omkring 800 kronor och telefon- och telegramavgifterna till omkring

1 000 kronor. Kostnaderna för skrivmateriel m. m. hava däremot ansetts

alltjämt böra belasta anslag under fjärde huvudtiteln.

I likhet med isbrytarutredningen och de remissmyndigheter, som uttalat

sig i frågan, har departementschefen ansett, att en särskild isbrytarnämnd

har en uppgift att fylla, även om ledningen av den statliga isbrytarverksamheten

överflyttas till kommerskollegium. Nämnden har ansetts alltjämt böra

organiseras såsom ett rådgivande organ, vilket bör tillfrågas vid planläggning

av isbrytarverksamheten i stort. Chefen för kommerskollegii sjöfartsbyrå

bör vara självskriven ordförande i nämnden, som bör sammanträda

på hans kallelse.

Utredningen har föreslagit, att handelssjöfarten, exportindustrien, importhandeln,

sjöassuradörerna och fartygsbefälet vid handelsflottan skulle vara

företrädda i nämnden. Kommerskollegium har förordat, att förutom de av

utredningen föreslagna näringsrepresentanterna jämväl en representant för

rikets hamnar samt inalles sex representanter med ingående kännedom om

trafiken på de särskilda kustområdena bereddes plats i nämnden. Järnvägsstyrelsen

har ansett önskvärt, att som ledamot i nämnden placerades en re
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 92.

presentant för statens järnvägar. Det har synts departementschefen få ankomma

på Kungl. Maj:t att taga ställning till de framställda önskemålen och

meddela föreskrifter om nämndens sammansättning och arbetsuppgifter.

Härvid har även synts kunna övervägas att bereda fiskerinäringen ävensom

Sverges meteorologiska och hydrologiska institut representation i nämnden.

Därest nämnden skulle bliva av den storleksordning, som kommerskollegium

förordat, kan det visa sig lämpligt, framhåller departementschefen, alt

inom nämnden utse ett särskilt arbetsutskott, som skulle kunna sammanträda

tämligen ofta under isbrytningssäsongen. En sådan anordning har med

framgång tillämpats i Danmark.

Ersättning till ledamöterna i den nuvarande statsisbrytarnämnden utgå

enligt kommittékungörelsen och bestridas från tionde huvudtitelns reservationsanslag

till kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Från och med

budgetåret 1947/48 hava kostnaderna för nämndens verksamhet ansetts böra

bestridas från driftkostnadsanslaget för statens isbrytarverksamhet.

Bemanningen av statens isbrytarfartyg.

De statliga isbrytarfartygen ha under senare år varit bemannade med uteslutande

militär personal. Isbrytarutredningen har emellertid ansett, att

bemanningen borde vara civil.

Departementschefen har för sin del icke kunnat finna, att utredningen anfört

övertygande skäl för civil bemanning. Någon befogad kritik mot den

militära personalens sätt att sköta fartygen har icke framkommit. Tvärtom

ha besättningarna vid många tillfällen utfört synnerligen goda arbetsprestationer,

bland annat under innevarande, särskilt svåra isvinter.

Ur militära beredskapssynpunkter tala enligt departementschefen starka

skäl för militär bemanning. För den personal, som skall handha de vapen,

med vilka isbrytarfartygen i krig äro utrustade, erfordras självfallet militär

utbildning. Även för fartygens framförande under krigsförhållanden lär

det emellertid, fortsätter departementschefen, vara nödvändigt, att viss del

av bemanningen i övrigt är väl förtrogen med örlogsflottans taktiska uppträdande

samt med de föreskrifter av navigatorisk och förbindelseteknisk

karaktär, som gälla för örlogsflottans fartyg. Endast härigenom kunna vapnen

utnyttjas fullt effektivt, vilket är av betydelse icke minst för de handelsfartyg,

som isbrytarna skola bistå. Om de för verksamheten i krig erforderliga

militära besättningarna få sin utbildning på isbrytarna redan i

fredstid, har detta synts departementschefen i hög grad underlätta en smidig

övergång från freds- till krigsorganisation.

Utredningen, som förutsatt att hesättningsstyrkorna vid övergång till civil

bemanning kunde minskas med i genomsnitt 16 procent, har beräknat, att

årskostnaderna för avlöning och kost skulle bliva vid militär bemanning

omkring 280 000 kronor samt vid civil bemanning omkring 233 000 kronor,

alltså i runt tal 47 000 kronor lägre vid civil än vid militär bemanning.

Reservanten i utredningen herr Giron har å sin sida hävdat, att kostnaderna

vid militär bemanning borde beräknas bliva omkring 180 000 kronor lägre

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92.

11

än vid civil. Giron har därvid utgått från att en del av den personal, som

vore nödvändig för flottan i krig, under fredstid skulle kunna användas för

tjänstgöring på isbrytarfartygen samt att fartygens personal skulle vara lika

stor vid civil som vid militär bemanning.

För att bilda sig en bestämd uppfattning i kostnadsfrågan har departementschefen

inom handelsdepartementet låtit verkställa nya beräkningar av

statsverkets kostnader för civil och militär bemanning. Beräkningarna ha

skett på grundval av löneläget den 1 januari 1947. De ha i fråga om civil

personal avsett dels de besättningar, med vilka utredningen räknat, dels de

besättningar, som Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet

ansett erforderliga vid tvåvaktsystem. Departementschefen

har ansett sig dock vilja erinra om att båda dessa sammanslutningar liksom

Svenska sjöfolksförbundet förordat trevaktsystem. I fråga om militär personal

ha nu gällande besättningslistor tillämpats. Dessa upptaga något större

besättningar än de för utredningen tillgängliga listorna, men å andra sidan

upptaga de proportionsvis flera värnpliktiga. Vissa jämkningar i utredningens

beräkningsgrunder i övrigt ha även ansetts påkallade, vilka i någon

mån påverkat totalkostnaderna.

De verkställda beräkningarna giva vid handen, att bruttokostnaderna för

den militära personalen under den tid, den kan beräknas tjänstgöra å isbrytarfartygen,

kunna uppskattas till i runt tal 265 000 kronor för år. Från

dessa kostnader ha emellertid ansetts böra dragas avlöningskostnadema för

den i fred befintliga militära personal, som är oundgängligen erforderlig för

isbrytarfartygens bemanning i krig, vare sig besättningarna i övrigt då

bliva civila eller militära. Dessa avlöningskostnader ha på grundval av uppgifter

från marinstaben uppskattats till i runt tal 99 000 kronor. Militär bemanning

skulle alltså kosta omkring 166 000 kronor för år. Civil bemanning

skulle draga en årlig kostnad av omkring 253 000 kronor enligt utredningens

besättningslistor och omkring 310 000 kronor enligt sjöbefälssammanslutningamas.

Man torde få utgå ifrån, framhåller departementschefen, att sistnämnde

besättningslistor komma det verkliga personalbehovet närmare än utredningens.

Vid de beräkningar, för vilka nu redogjorts, har hänsyn icke tagits till

de löneökningar för militärpersonalen, vilka inträda den 1 juli 1947. Ej heller

har nu ansetts kunna helt bedömas, med vilka belopp avlöningarna för

handelsflottans personal då komma att utgå. Även med hänsyn härtill samt

till svårigheterna att rätt beakta alla de övriga faktorer, som inverka på kostnadsberäkningar

av förevarande slag, står det emellertid enligt departementschefens

mening utom allt tvivel, att kostnaderna för militär bemanning

måste avsevärt understiga kostnaderna för civil.

Departementschefen har slutligen erinrat därom, att utredningen gjort gällande,

att inga rekryteringssvårigheter skulle uppstå, om isbrytarbesättningarna

rekryterades från handelsflottan. Särskilt i ett arbetsmarknadsläge som

det nuvarande torde det dock, framhåller departementschefen, vara vanskligt

att erhålla civil personal till isbrytarverksambeten, vars varaktighet ju

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 92.

icke kan förutses. Vid militär bemanning däremot kan, såsom de militära

remissmyndigheterna särskilt framhållit, en tillfredsställande rekrytering anses

säkerställd.

På grund av vad sålunda anförts har departementschefen icke funnit anledning

föreligga att frångå gällande ordning med militär bemanning av statens

isbrytarfartyg.

I det föregående har departementschefen räknat med att isbrytarfartygens

besättningar även framgent skulle vara indelade på två vakter. Erfarenheten

visar emellertid, framhåller departementschefen, att besättningarna vid tvåvaktssystem

under ansträngande isbrytarkampanjer bliva mycket hårt pressade.

Det kan därför enligt departementschefen förtjäna övervägas, huruvida

icke trevaktssystem försöksvis bör tillämpas under ett kommande år. Det

har synts departementschefen få ankomma på Kungl. Maj:t att träffa avgörande

i denna fråga, vilken icke ansetts påverka ställningstagandet till frågan

om civil eller militär bemanning av statsisbrytarna.

Isbrytarombuden.

På sju platser utefter norrlandskusten från Luleå till Gävle finnas sedan

slutet av 1920-talet s. k. isbrytarombud, förordnade av vederbörande länsstyrelse,

som även fastställt instruktion för ombuden. Dessa tjänstgöra såsom

förmedlare av upplysningar och önskemål angående den statliga isbrytarverksamheten

mellan å ena sidan dem som ha behov av isbrytarhjälp och å

andra sidan isbrytarledningen samt isbrytarfartygens chefer.

På grund av att Göteborg en stor del av innevarande vinter varit den

enda större hamnstad, som varit tillgänglig för sjöfart, har chefen för marinen

tillfälligt inrättat ett iskontor i staden i anknytning till det för sjöfartens

dirigering där upprättade sjöfartskontoret.

1941 års isbrytarutredning har föreslagit, att ombud skulle utses förutom

å nämnda sju platser å ytterligare elva platser vid rikets övriga kuster samt

i Vänersborg.

Departementschefen har framhållit, att de hittills tillsatta isbrytarombuden

varit isbrytarledningen till stor nytta. Under stränga vintrar har det emellertid

visat sig föreligga ett behov av ombud även på vissa platser, där sådana

nu icke finnas. Departementschefen har därför ansett sig böra tillstyrka utredningens

förslag om en ökning av antalet isbrytarombud. Därest ledningen

av statens isbrytarverksamhet i enlighet med vad tidigare föreslagits kommer

att övertagas av kommerskollegium, hava ombuden synts böra utses av kollegium.

Chefen för marinen har föreslagit, att ersättning till ombuden skulle utgå

dels i form av fast arvode med visst belopp för isbrytningssäsong, dels i form

av särskilt arvode, beräknat efter den tid, varunder ombudet medverkat vid

ordnandet av den statliga isbrytarverksamheten inom sitt distrikt eller utfört

annat därmed sammanhängande arbete. Ombud i Norrland, Södertälje och

Trollhättan skulle enligt marinchefen åtnjuta såväl fast som särskilt arvode

och ombud i övriga delar av landet endast särskilt arvode. Det fasta arvodet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92.

13

skulle utgå med 150 kronor för isbrytningssäsong, i Trollhättan dock med

300 kronor, och det särskilda arvodet med belopp beräknat efter 150 kronor

för månad.

Det har synts departementschefen skäligt, att isbrytarombuden tillerkännas

ersättning av statsmedel icke blott för sådana expensutgifter, som icke

kunna uttagas av vederbörande uppdragsgivare, utan även för utfört arbete.

Ersättningen har synts böra utgå enligt i huvudsak de grunder, som

föreslagits av chefen för marinen, och belasta förslagsanslaget till Statens

isbrytarverksamhet: Driftkostnader m. m. Under normala vintrar beräknas

kostnaderna för ombudens arvoden och expenser komma att uppgå till i

runt tal 5 000 kronor.

Det har synts departementschefen få ankomma på Kungl. Maj:t att dels

bestämma det högsta antal isbrytarombud, som kommerskollegium skall äga

utse, dels meddela närmare föreskrifter om ersättning åt ombuden.

Under särskilt stränga isvintrar kan det visa sig nödvändigt, framhåller

departementschefen, att i de största hamnstäderna ordna tillfälliga iskontor,

på sätt som detta år skett i Göteborg. Kostnaderna för avlöning åt iskontorens

personal samt för lokalhyra, telefon m. m. hava synts departementschefen,

enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande, böra bestridas från

förenämnda driftkostnadsanslag. Därest riksdagen icke har något att erinra

däremot, torde, framhåller departementschefen, för täckande av de innevarande

budgetår uppkommande kostnaderna för avlöning under en månad

åt föreståndaren för nyssnämnda iskontor i Göteborg från det för budgetåret

1946/47 anvisade förslagsanslaget Statens isbrytarverksamhet: Driftkostnader

m. m. få tagas i anspråk ett belopp av högst 1 500 kronor.

Statens medverkan vid isbrytning i Mälaren.

Innan norrlandskommittén slutfört sin utredning av frågan om isbrytningens

ordnande utefter norrlandskusten, är departementschefen icke beredd

att föreslå någon mera genomgripande ändring i den plan för ordnande av

statens isbrytarverksamhet, som godkändes av 1944 års riksdag. Erfarenheterna

från de år planen tillämpats giva dock vid handen, framhåller departementschefen,

att en viss uppmjukning av de för mälarisbrytningen gällande

reglerna är påkallad.

För att statens medverkan vid isbrytningen i Mälaren skall bliva till verklig

nytta, torde enligt departementschefen en brytning under förvintern icke

vara tillräcklig. Enligt vad departementschefen inhämtat, skulle dock redan

ett åtagande från statens sida att svara för ytterligare ett par brytningar innebära

en betydande hjälp åt vintersjöfarten på Västerås och Köping. Då

dessa brytningar enligt uppgift från marinstabens isbrytardetalj ansetts

kunna utföras med isbrytande bogserbåtar, skulle statsverkets merkostnader

för den ökade isbrytarlijälpen inskränka sig till omkring 5 000 kronor för år.

Då departementschefen ansett dessa kostnader obetydliga i jämförelse

med de fördelar för handelssjöfarten, som härigenom skulle vinnas, har

han förordat, att staten åtager sig att ombesörja brytning av ränna från

öppet vatten utanför Södertälje genom Södertälje kanal och Mälarens djup
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 92.

Utalottit.

led till Västerås och Köping dels högst tre gånger under förvintern, dels en

gång före islossningen på våren. Kostnaderna skulle komma att belasta förslagsanslaget

Statens isbrytarverksamhet: Förhyrning av isbrytarfartyg. Som

förutsättning för detta åtagande bör enligt departementschefen alltjämt

gälla, att de kommuner och enskilda företag, vilka ha intresse av vintersjöfarten

på Mälaren, kunna ställa isbrytare av sådan styrka till förfogande, att

fartyget, sedan ränna brutits, kan hålla denna öppen någon tid.

Kostnader för isflygspaning m. m.

Enligt en den 3 september 1930 mellan Sverige och Danmark träffad överenskommelse

skola de båda ländernas regeringar vid inträdande issvårigheter

gemensamt upprätta isbrytningstjänst i Öresund och vissa angränsande

farvatten. Denna isbrytningstjänst, som skall stå under gemensam ledning

med säte i Köpenhamn, skall kunna omfatta bland annat isflygspaning och

proviantering av fartyg medelst flygplan.

För första gången efter överenskommelsens tillkomst har gemensam

svensk-dansk isbrytningstjänst upprättats i början av februari månad år 1947.

Sveriges andel i kostnaderna för dess ledning bestridas enligt Kungl. Maj:ts

den 17 januari 1947 meddelade beslut från det för budgetåret 1946/47 anvisade

förslagsanslaget Statens isbrytarverksamhet: Driftkostnader m. m.

Därest riksdagen icke har något att erinra däremot, böra enligt departementschefen

jämväl de innevarande budgetår uppkommande kostnaderna för den

av överenskommelsen föranledda flygverksamheten bestridas från nämnda

anslag. Om den gemensamma isbrytningstjänsten även framdeles skulle behöva

träda i verksamhet, hava även då driftkostnadsanslaget för statens

isbrytarverksamhet ansetts böra tagas i anspråk för täckande av dylika kostnader.

Även under mera normala isvintrar än den nuvarande förekommer viss

flygverksamhet i samband med den statliga isbrytarverksamheten, bland

annat för upptäckande och undsättning av infrusna fartyg. Innevarande vinters

erfarenheter ha bestyrkt uppfattningen om nyttan av flygspaning jämväl

till stöd för israpporttjänsten och önskvärdheten av utsträckt isflygspaning

även för att utröna havsisens utbredning, beskaffenhet och förändring.

Ersättning för de av ifrågavarande flygverksamhet föranledda kostnaderna

har hittills utgått från flygvapnets övningsanslag. Därest dylik flygning för

framtiden icke skulle kunna hänföras till övningsflygning, hava jämväl kostnaderna

härför ansetts böra belasta förenämnda driftkostnadsanslag.

Den statliga isbrytarverksamheten lyder så till vida under handelsdepartementet

som ärenden angående anslag till och administrativa föreskrifter

för verksamheten ankomma på detta departements handläggning. Däremot

har den direkta ledningen av denna verksamhet alltsedan år 1926 varit

militär.

Vid övervägande av frågan om den lämpligaste organisationen av statens

isbrytarledning har utskottet i likhet med departementschefen funnit övervägande

skäl tala för att ledningen i fred såvitt angår dirigeringen i stort

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 92.

15

av denna verksamhet överflyttas till kommerskollegium. Likaledes anser utskottet

motiverat, att såväl i fred som i krig frågor om nybyggnad och underhåll

av isbrytarfartyg liksom hittills handläggas av marinförvaltningen,

där skeppsbyggnadsteknisk kompetens och förvaltningsorgan för fartygsmateriel

finnas.

Vad beträffar statsisbrytarnas bemanning hava delade meningar varit rådande,

huruvida densamma skulle vara militär eller civil. Till stöd för militär

bemanning har anförts att för den personal, som skall handhava de vapen,

med vilka isbrytarfartygen i krig äro utrustade, erfordras självfallet militär

utbildning samt att även för fartygens framförande under krigsförhållanden

det vore nödvändigt att viss del av bemanningen i övrigt vore väl förtrogen

med örlogsflottans taktiska uppträdande samt med de föreskrifter av

navigatorisk och förbindelseteknisk karaktär, som gälla för örlogsflottans

fartyg. Det har vidare framhållits, att om de för verksamheten i krig erforderliga

militära besättningarna finge sin utbildning på isbrytarna redan i

fredstid detta i hög grad komme att underlätta en smidig övergång från

freds- till krigsorganisation. Utskottet anser dessa skäl vägande. Härtill

kommer, att av departementschefen verkställda beräkningar klart framgår,

att ur ekonomisk synpunkt kostnaderna för militär bemanning ställa sig betydligt

fördelaktigare än vid användande av civil personal. Vid angivna förhållanden

och då intet torde vara att erinra mot det sätt, på vilket den militära

personalen hittills handhaft isbrytarverksamheten, synes utskottet anledning

icke föreligga att nu frångå gällande ordning med militär bemanning.

Utskottet ansluter sig alltså till departementschefens uppfattning i denna del.

Som följd härav böra såväl i fred som krig frågor om isbrytarnas bemanning

handläggas av chefen för marinen.

Utskottet finner lämplighetsskäl tala för att inom kommerskollegium isbrytarfrågorna

handläggas på sjöfartsbyrån och biträder jämväl förslaget om

inrättande å nämnda byrå av en befattning för en statens isbrytardirektör.

Enligt departementschefens förslag skulle denne vara kommendörkapten,

aktiv eller pensionerad. Härav följer, att en för ifrågavarande befattning

lämpad reservofficer, vilken befordrats till kommendörkapten, icke skulle

kunna förordnas som isbrytardirektör. Då enligt utskottets mening befogad

anledning icke torde föreligga att från denna befattning utesluta officerare

av nämnda personalkategori, anser sig utskottet i enlighet med det i motionen

II: 362 gjorda yrkandet böra föreslå, att kvalifikationskravet för befattningen

ändras till »kommendörkapten, aktiv eller i reserven». Framhållas

må att inom den senare kategorien rymmes även pensionerad kommendörkapten.

Genom att tillliandagå statens isbrytarledning med råd och upplysningar

synes utskottet den föreslagna isbrytamämnden hava en uppgift att fylla.

Utskottet tillstyrker därför, att en dylik nämnd inrättas. Beträffande nämndens

sammansättning ha av remissmyndigheterna framförts vissa önskemål.

Departementschefen har föreslagit, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att

härutinnan meddela föreskrifter. Häremot har utskottet icke något att erinra.

Därest emellertid, på sätt kommerskollegium förordat, jämväl en repre
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 92.

sentant för rikets hamnar beredes plats i nämnden, vilket utskottet med hänsyn

till isbrytarverksamhetens betydelse för hamnarna finner lämpligt, synes

denne böra tillsättas efter förslag av svenska hamnförbundet. Utskottet delar

alltså den i förberörda motion uttalade uppfattningen i denna fråga.

Beträffande isbrytarombuden, vilka enligt vunnen erfarenhet synas ha varit

till stor nytta för isbrytarledningen, finner utskottet förslaget om viss ökning

av antalet dylika ombud befogat. Det torde såsom förutsatts få ankomma

på Kungl. Maj:t att bestämma det högsta antal isbrytarombud, som

kommerskollegium skall äga utse, ävensom meddela närmare föreskrifter om

ersättning åt ombuden.

Utskottet har icke något att erinra mot vad departementschefen anfört

i fråga om ordnandet av tillfälliga iskontor liksom ej heller beträffande sättet

för täckande av de innevarande budgetår uppkommande avlöningskostnaderna

vid iskontoret i Göteborg.

Med hänsyn till vad i ärendet anförts vill utskottet icke framställa någon

erinran mot att de nu gällande reglerna rörande statens medverkan vid isbrytning

i Mälaren något uppmjukas. Utskottet kan ansluta sig till vad departementschefen

härutinnan föreslagit.

Vad slutligen beträffar sättet för bestridande av de för den gemensamma

svensk-danska isbrytartjänsten förenade kostnaderna har utskottet icke något

att invända mot förslaget i denna del.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj ds förslag och

motionen 11:362 godkänna de riktlin jer för organisationen av

statens isbrytarverksamhet, som av utskottet förordats.

Stockholm den 6 maj 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,

Lindström, Gränebo, Karl Andersson, Andrén, Gustaf Karlsson, Heiding,

Mannerskantz, Gustaf Iwar Anderson, Näsström och Wetter; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Bergström,

Rubbestad, Mårtensson, Lindholm, Pettersson i Dahl, Åkerström, Holmström,

Hoppe, Jansson i Kalix och Birke.

477744. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av statens iskryt ar verksamhet jämte i ämnet väckt motion. s. 6 i texten