Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående organisationen av statens isbrytarverksamhet jämte i ämnet väckt motion.
1947-05-06 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1947:92, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående organisationen av statens isbrytarverksamhet jämte i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
6
Statsutskottets utlåtande nr 92.
Nr 92.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående organisationen
av statens isbrytarverksamhet jämte i ämnet
väckt motion.
(l:a avd.)
I propositionen nr 173 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 28 februari 1947,
föreslagit riksdagen godkänna de riktlinjer för organisationen av statens isbrytarverksamhet,
som departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll förordat.
Vidare har i en inom andra kammaren av herr Holmström m. fl. väckt
motion (II: 362) hemställts, att riksdagen måtte uttala, att i isbrytamämnden
skall utses en representant för rikets hamnar efter förslag av svenska hamnförbundet
samt att till statens isbrytardirektör skall utses en kommendörkapten,
aktiv eller i reserven.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
I ett den 8 december 1942 dagtecknat betänkande (SOU 1942: 53) har 1941
års isbrytarutredning framlagt resultaten av sitt arbete.
Vissa delar av betänkandet och däruti innefattade förslag anmäldes av
Kungl. Maj:t i en till 1944 års riksdag den 18 februari samma år avlåten
proposition (nr 132), däri Kungl. Maj:t på hemställan av dåvarande chefen
för handelsdepartementet föreslog riksdagen, bland annat, att godkänna en
av departementschefen förordad plan för ordnande av statens isbrytarverksamhet
samt att besluta anskaffande av ytterligare ett statens isbrytarfartyg
för en beräknad kostnad av högst 5 650 000 kronor.
I propositionen upptogos icke de i betänkandet behandlade frågorna om
ledningen av statens isbrytarverksamhet, om bemanningen av statens isbrytarfartyg,
om isbrytarombuden, om israpporttjänsten, om åtgärder för motverkande
av sådan vintersjöfart, som ej fyller rimliga säkerhetskrav, samt
om sjöfartens och varuägarnas bidrag till driftkostnaderna för nämnda verksamhet.
Propositionen bifölls av riksdagen (skr. 1944: 429), som därjämte anhöll
om ytterligare utredning av frågan om sättet för isbrytningens ordnande utefter
norrlandskusten. Riksdagen uttalade vidare, att vissa motionsvis väckta
frågor, bland annat om isbrytarledningens organisation och om isbrytarfartygens
bemanning, lämpligen kunde undersökas i samband med den begärda
utredningen.
Statsutskottets utlåtande nr 92.
7
Den ytterligare utredningen av sistnämnda båda frågor har departementschefen
låtit verkställa inom handelsdepartementet, medan norrlandskommittén
genom beslut av Kungl. Maj:t den 22 september 1944 fått i uppdrag att
utreda frågan om sättet för isbrytningens ordnande utefter norrlandskusten.
Sistnämnda utredning är ännu icke slutförd. Innan resultatet därav föreligger,
är departementschefen icke beredd att taga ställning till den därmed
sammanhängande frågan om sjöfartens och varuägamas bidrag till driftkostnaderna
för statens isbrytarverksamhet. Spörsmålen om israpporttjänstens
utnyttjande vid ledandet av statens isbrytarverksamhet samt om
åtgärder för motverkande av sådan vintersjöfart, som ej fyller rimliga säkerhetskrav,
hava ansetts kunna avgöras i administrativ ordning, varför departementschefen
ej funnit anledning anmäla dem i detta sammanhang. Däremot
har departementschefen till behandling nu upptagit övriga av isbrytarutredningen
behandlade frågor, vilka icke berörts i förenämnda proposition
till 1944 års riksdag, ävensom vissa andra med organisationen av statens
isbrytarverksamhet sammanhängande frågor. Detta har ansetts kunna ske
utan att resultatet av norrlandskommitténs utredning föregripes.
Ledningen av statens isbrytarverksamhet.
Ledningen av den statliga isbrytarverksamheten har hittills utövats av de
sjömilitära myndigheterna. Enligt samstämmiga uppgifter i remissutlåtandena
över isbrytarutredningens betänkande har den nuvarande ordningen fungerat
i stort sett tillfredsställande. Emellertid hava starka skäl anförts för att
ledningen i fred, i varje fall såvitt angår dirigeringen i stort av den statliga
isbrytarverksamheten, överflyttas till civil myndighet.
I fred är huvuduppgiften för denna verksamhet att lämna isbrytarhjälp åt
handelssjöfarten. Som regel och särskilt under svåra isvintrar är det icke
möjligt att tillgodose alla framställda krav på isbrytarhjälp. Det är därför
önskvärt, framhåller departementschefen, att de som skola leda verksamheten
äga ingående kännedom om de förhållanden inom handeln, sjöfarten
och näringslivet i övrigt, vilka äro av betydelse för en riktig bedömning av
hjälpbehovens inbördes angelägenhetsgrad. På grund härav har det för
departementschefen framstått såsom både principiellt riktigt och ändamålsenligt
att ledningen av statens isbrytarverksamhet i fredstid handhaves av
civil myndighet med anknytning till handelssjöfarten.
Under krig eller krigsfara tår isbrytarverksamheten en dubbel uppgift. Den
skall fortfarande bispringa handelssjöfarten, i den mån sådan sjöfart överhuvud
taget kan bedrivas, men den skall dessutom vara beredd att i viss
utsträckning lämna isbrytarhjälp åt örlogsflottans fartyg. Eftersom handelssjöfarten
under orostider torde komma att dirigeras av de marina myndigheterna,
på sätt som skedde under beredskapsåren, är det enligt departementschefen
även naturligt alt statens isbrytarverksamhet då ställes under
marinens ledning. Detta har synts departementschefen bli ofrånkomligt, om
isbrytarfartygen i krig skola kunna användas för direkta stridsuppgifter, vilket
departementschefen i likhet med överbefälhavaren och chefen för marinen
ansett nödvändigt.
8
Statsutskottets utlåtande nr 92.
Från dessa utgångspunkter och med beaktande av att ledningen för isbrytarverksamheten
bör ordnas så, att övergången från freds- till krigsorganisation
kan ske på ett smidigt sätt, har departementschefen föreslagit, att isbrytarledningen
organiseras enligt följande riktlinjer.
Kommerskollegium blir i fred chefsmyndighet för den statliga isbrytarverksamheten,
utom såvitt angår statsisbry tarnas bemanning samt nybyggnad
och underhåll av isbrytarfartygen. Av skäl som närmare utvecklas i det
följande böra fartygen alltjämt vara militärt bemannade icke blott i krig
utan även i fred. Eftersom statsisbrytarna i krig säkerligen komma att tagas i
anspråk för viktiga sjömilitära uppgifter och då marinförvaltningen disponerar
över ingenjörs- och varvspersonal, som är kompetent att svara för deras
underhåll, böra de även framgent upptagas såsom örlogsfartyg. Med hänsyn
härtill böra såväl i fred som i krig frågor om isbrytarnas bemanning handläggas
av chefen för marinen och frågor om nybyggnad och underhåll av
isbrytarfartyg av marinförvaltningen.
Inom kommerskollegium böra isbrytarfrågorna lämpligen handläggas på
sjöfartsbyrån, och då dessa frågor vanligen fordra särskilt snabb behandling,
förutsätter departementschefen att ämbetsverkets beslutanderätt i isbrytarärenden
i stor omfattning kommer att överlåtas på chefen för denna byrå.
Som verkställande tjänsteman bör vid byrån finnas en särskild befattningshavare,
benämnd statens isbrytardirektör. Denne, som bör äga tämligen stor
frihet att handla på eget ansvar, bör vara en kommendörkapten, aktiv eller
pensionerad, med vidsträckt praktisk erfarenhet av isbrytarverksamhet. I
detta sammanhang har departementschefen erinrat om att chefen för försvarsdepartementet
vid anmälan av propositionen nr 130 angående vissa avlönings-
m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1947/
48 framlagt de förslag med avseende å flottans personalstater, som betingas
av den sålunda förordade anordningen.
Med nuvarande omfattning av isbrytarverksamheten kan isbrytardirektören
icke beräknas bliva fullt sysselsatt med handläggning av isbrytarfrågor
under hela året. Det bör därför enligt departementschefen åläggas honom
skyldighet att, i den utsträckning chefen för marinen i samråd med kommerskollegium
bestämmer, utföra arbete inom marinstaben.
Av flera skäl har det synts departementschefen lämpligt att isbrytardirektörens
expedition förlägges inom marinledningens lokaler. Härigenom får
direktören möjlighet att utnyttja det militära förbindelsenätet, och han kan
också erhålla hjälp med telefonpassning nattetid under isbrytningssäsongen.
Då förhållandena det fordra bör dessutom utan större svårighet genom chefen
för marinen tillfälligt biträde av lämplig officers- eller ingenjörspersonal
kunna beredas honom. Slutligen har den sålunda föreslagna anordningen av
isbrytardirektörens tjänstgöringsförhållanden förefallit departementschefen
ändamålsenlig ur beredskapssynpunkt. Vid krig eller krigsfara, då ledningen
av isbrytarverksamheten skulle övergå från kommerskollegium till chefen för
marinen, skulle isbrytardirektören i egenskap av officer omedelbart kunna
Statsutskottets utlåtande nr 92.
9
träda under militärt befäl och utan onödigt avbrott fortsätta sin verksamhet
inom marinstaben.
Departementschefen förutsätter att isbrytardirektören, även om hans tjänstgöring
på sätt sålunda föreslagits förlägges till marinledningens lokaler, fortlöpande
håller chefen för kommerskollegii sjöfartsbyrå underrättad om sin
verksamhet. Detta bör, framhåller departementschefen, givetvis gälla särskilt
under den tid av året, då isbrytarverksamheten pågår.
Med hänsyn till att isbrytarfartygen erbjuda tekniska problem av alldeles
särskild art har det synts departementschefen önskvärt, om någon yngre
mariningenjör särskilt inriktade sig på att studera hela det komplex av frågor,
som rör isbrytarnas konstruktion. De rese- och traktamentskostnader,
som kunna bliva erforderliga för att bereda mariningenjören i fråga tillfälle
att bedriva praktiska studier på svenska och i undantagsfall på utländska
isbrytarfartyg, hava synts böra bestridas från förslagsanslaget Statens isbrytarverksamhet:
Driftkostnader m. m.
Såsom biträde med expeditions- och skrivgöromål har isbrytardirektören
ansetts behöva en arbetskraft, som lämpligen även bör kunna anlitas av
honom under de delar av året, då han utför arbete inom marinledningen.
Chefen för försvarsdepartementet har vid anmälan av förenämnda avlöningsproposition
räknat med inrättande av en kontorsbiträdesbefattning för
ändamålet.
Expensutgifter för isbrytarledningen ha hittills bekostats från anslag under
fjärde huvudtiteln. I samband med att ledningen i fredstid överflyttas till
kommerskollegium, har synts lämpligen böra föreskrivas, att kostnaderna
för isbrytardirektörens resor samt för isbrytarledningens telefon- och telegramavgifter
skola bestridas från isbrytarverksamhetens driftkostnadsanslag.
Under normala år hava resekostnaderna beräknats komma att uppgå
till omkring 800 kronor och telefon- och telegramavgifterna till omkring
1 000 kronor. Kostnaderna för skrivmateriel m. m. hava däremot ansetts
alltjämt böra belasta anslag under fjärde huvudtiteln.
I likhet med isbrytarutredningen och de remissmyndigheter, som uttalat
sig i frågan, har departementschefen ansett, att en särskild isbrytarnämnd
har en uppgift att fylla, även om ledningen av den statliga isbrytarverksamheten
överflyttas till kommerskollegium. Nämnden har ansetts alltjämt böra
organiseras såsom ett rådgivande organ, vilket bör tillfrågas vid planläggning
av isbrytarverksamheten i stort. Chefen för kommerskollegii sjöfartsbyrå
bör vara självskriven ordförande i nämnden, som bör sammanträda
på hans kallelse.
Utredningen har föreslagit, att handelssjöfarten, exportindustrien, importhandeln,
sjöassuradörerna och fartygsbefälet vid handelsflottan skulle vara
företrädda i nämnden. Kommerskollegium har förordat, att förutom de av
utredningen föreslagna näringsrepresentanterna jämväl en representant för
rikets hamnar samt inalles sex representanter med ingående kännedom om
trafiken på de särskilda kustområdena bereddes plats i nämnden. Järnvägsstyrelsen
har ansett önskvärt, att som ledamot i nämnden placerades en re
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 92.
presentant för statens järnvägar. Det har synts departementschefen få ankomma
på Kungl. Maj:t att taga ställning till de framställda önskemålen och
meddela föreskrifter om nämndens sammansättning och arbetsuppgifter.
Härvid har även synts kunna övervägas att bereda fiskerinäringen ävensom
Sverges meteorologiska och hydrologiska institut representation i nämnden.
Därest nämnden skulle bliva av den storleksordning, som kommerskollegium
förordat, kan det visa sig lämpligt, framhåller departementschefen, alt
inom nämnden utse ett särskilt arbetsutskott, som skulle kunna sammanträda
tämligen ofta under isbrytningssäsongen. En sådan anordning har med
framgång tillämpats i Danmark.
Ersättning till ledamöterna i den nuvarande statsisbrytarnämnden utgå
enligt kommittékungörelsen och bestridas från tionde huvudtitelns reservationsanslag
till kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Från och med
budgetåret 1947/48 hava kostnaderna för nämndens verksamhet ansetts böra
bestridas från driftkostnadsanslaget för statens isbrytarverksamhet.
Bemanningen av statens isbrytarfartyg.
De statliga isbrytarfartygen ha under senare år varit bemannade med uteslutande
militär personal. Isbrytarutredningen har emellertid ansett, att
bemanningen borde vara civil.
Departementschefen har för sin del icke kunnat finna, att utredningen anfört
övertygande skäl för civil bemanning. Någon befogad kritik mot den
militära personalens sätt att sköta fartygen har icke framkommit. Tvärtom
ha besättningarna vid många tillfällen utfört synnerligen goda arbetsprestationer,
bland annat under innevarande, särskilt svåra isvinter.
Ur militära beredskapssynpunkter tala enligt departementschefen starka
skäl för militär bemanning. För den personal, som skall handha de vapen,
med vilka isbrytarfartygen i krig äro utrustade, erfordras självfallet militär
utbildning. Även för fartygens framförande under krigsförhållanden lär
det emellertid, fortsätter departementschefen, vara nödvändigt, att viss del
av bemanningen i övrigt är väl förtrogen med örlogsflottans taktiska uppträdande
samt med de föreskrifter av navigatorisk och förbindelseteknisk
karaktär, som gälla för örlogsflottans fartyg. Endast härigenom kunna vapnen
utnyttjas fullt effektivt, vilket är av betydelse icke minst för de handelsfartyg,
som isbrytarna skola bistå. Om de för verksamheten i krig erforderliga
militära besättningarna få sin utbildning på isbrytarna redan i
fredstid, har detta synts departementschefen i hög grad underlätta en smidig
övergång från freds- till krigsorganisation.
Utredningen, som förutsatt att hesättningsstyrkorna vid övergång till civil
bemanning kunde minskas med i genomsnitt 16 procent, har beräknat, att
årskostnaderna för avlöning och kost skulle bliva vid militär bemanning
omkring 280 000 kronor samt vid civil bemanning omkring 233 000 kronor,
alltså i runt tal 47 000 kronor lägre vid civil än vid militär bemanning.
Reservanten i utredningen herr Giron har å sin sida hävdat, att kostnaderna
vid militär bemanning borde beräknas bliva omkring 180 000 kronor lägre
Statsutskottets utlåtande nr 92.
11
än vid civil. Giron har därvid utgått från att en del av den personal, som
vore nödvändig för flottan i krig, under fredstid skulle kunna användas för
tjänstgöring på isbrytarfartygen samt att fartygens personal skulle vara lika
stor vid civil som vid militär bemanning.
För att bilda sig en bestämd uppfattning i kostnadsfrågan har departementschefen
inom handelsdepartementet låtit verkställa nya beräkningar av
statsverkets kostnader för civil och militär bemanning. Beräkningarna ha
skett på grundval av löneläget den 1 januari 1947. De ha i fråga om civil
personal avsett dels de besättningar, med vilka utredningen räknat, dels de
besättningar, som Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet
ansett erforderliga vid tvåvaktsystem. Departementschefen
har ansett sig dock vilja erinra om att båda dessa sammanslutningar liksom
Svenska sjöfolksförbundet förordat trevaktsystem. I fråga om militär personal
ha nu gällande besättningslistor tillämpats. Dessa upptaga något större
besättningar än de för utredningen tillgängliga listorna, men å andra sidan
upptaga de proportionsvis flera värnpliktiga. Vissa jämkningar i utredningens
beräkningsgrunder i övrigt ha även ansetts påkallade, vilka i någon
mån påverkat totalkostnaderna.
De verkställda beräkningarna giva vid handen, att bruttokostnaderna för
den militära personalen under den tid, den kan beräknas tjänstgöra å isbrytarfartygen,
kunna uppskattas till i runt tal 265 000 kronor för år. Från
dessa kostnader ha emellertid ansetts böra dragas avlöningskostnadema för
den i fred befintliga militära personal, som är oundgängligen erforderlig för
isbrytarfartygens bemanning i krig, vare sig besättningarna i övrigt då
bliva civila eller militära. Dessa avlöningskostnader ha på grundval av uppgifter
från marinstaben uppskattats till i runt tal 99 000 kronor. Militär bemanning
skulle alltså kosta omkring 166 000 kronor för år. Civil bemanning
skulle draga en årlig kostnad av omkring 253 000 kronor enligt utredningens
besättningslistor och omkring 310 000 kronor enligt sjöbefälssammanslutningamas.
Man torde få utgå ifrån, framhåller departementschefen, att sistnämnde
besättningslistor komma det verkliga personalbehovet närmare än utredningens.
Vid de beräkningar, för vilka nu redogjorts, har hänsyn icke tagits till
de löneökningar för militärpersonalen, vilka inträda den 1 juli 1947. Ej heller
har nu ansetts kunna helt bedömas, med vilka belopp avlöningarna för
handelsflottans personal då komma att utgå. Även med hänsyn härtill samt
till svårigheterna att rätt beakta alla de övriga faktorer, som inverka på kostnadsberäkningar
av förevarande slag, står det emellertid enligt departementschefens
mening utom allt tvivel, att kostnaderna för militär bemanning
måste avsevärt understiga kostnaderna för civil.
Departementschefen har slutligen erinrat därom, att utredningen gjort gällande,
att inga rekryteringssvårigheter skulle uppstå, om isbrytarbesättningarna
rekryterades från handelsflottan. Särskilt i ett arbetsmarknadsläge som
det nuvarande torde det dock, framhåller departementschefen, vara vanskligt
att erhålla civil personal till isbrytarverksambeten, vars varaktighet ju
12
Statsutskottets utlåtande nr 92.
icke kan förutses. Vid militär bemanning däremot kan, såsom de militära
remissmyndigheterna särskilt framhållit, en tillfredsställande rekrytering anses
säkerställd.
På grund av vad sålunda anförts har departementschefen icke funnit anledning
föreligga att frångå gällande ordning med militär bemanning av statens
isbrytarfartyg.
I det föregående har departementschefen räknat med att isbrytarfartygens
besättningar även framgent skulle vara indelade på två vakter. Erfarenheten
visar emellertid, framhåller departementschefen, att besättningarna vid tvåvaktssystem
under ansträngande isbrytarkampanjer bliva mycket hårt pressade.
Det kan därför enligt departementschefen förtjäna övervägas, huruvida
icke trevaktssystem försöksvis bör tillämpas under ett kommande år. Det
har synts departementschefen få ankomma på Kungl. Maj:t att träffa avgörande
i denna fråga, vilken icke ansetts påverka ställningstagandet till frågan
om civil eller militär bemanning av statsisbrytarna.
Isbrytarombuden.
På sju platser utefter norrlandskusten från Luleå till Gävle finnas sedan
slutet av 1920-talet s. k. isbrytarombud, förordnade av vederbörande länsstyrelse,
som även fastställt instruktion för ombuden. Dessa tjänstgöra såsom
förmedlare av upplysningar och önskemål angående den statliga isbrytarverksamheten
mellan å ena sidan dem som ha behov av isbrytarhjälp och å
andra sidan isbrytarledningen samt isbrytarfartygens chefer.
På grund av att Göteborg en stor del av innevarande vinter varit den
enda större hamnstad, som varit tillgänglig för sjöfart, har chefen för marinen
tillfälligt inrättat ett iskontor i staden i anknytning till det för sjöfartens
dirigering där upprättade sjöfartskontoret.
1941 års isbrytarutredning har föreslagit, att ombud skulle utses förutom
å nämnda sju platser å ytterligare elva platser vid rikets övriga kuster samt
i Vänersborg.
Departementschefen har framhållit, att de hittills tillsatta isbrytarombuden
varit isbrytarledningen till stor nytta. Under stränga vintrar har det emellertid
visat sig föreligga ett behov av ombud även på vissa platser, där sådana
nu icke finnas. Departementschefen har därför ansett sig böra tillstyrka utredningens
förslag om en ökning av antalet isbrytarombud. Därest ledningen
av statens isbrytarverksamhet i enlighet med vad tidigare föreslagits kommer
att övertagas av kommerskollegium, hava ombuden synts böra utses av kollegium.
Chefen för marinen har föreslagit, att ersättning till ombuden skulle utgå
dels i form av fast arvode med visst belopp för isbrytningssäsong, dels i form
av särskilt arvode, beräknat efter den tid, varunder ombudet medverkat vid
ordnandet av den statliga isbrytarverksamheten inom sitt distrikt eller utfört
annat därmed sammanhängande arbete. Ombud i Norrland, Södertälje och
Trollhättan skulle enligt marinchefen åtnjuta såväl fast som särskilt arvode
och ombud i övriga delar av landet endast särskilt arvode. Det fasta arvodet
Statsutskottets utlåtande nr 92.
13
skulle utgå med 150 kronor för isbrytningssäsong, i Trollhättan dock med
300 kronor, och det särskilda arvodet med belopp beräknat efter 150 kronor
för månad.
Det har synts departementschefen skäligt, att isbrytarombuden tillerkännas
ersättning av statsmedel icke blott för sådana expensutgifter, som icke
kunna uttagas av vederbörande uppdragsgivare, utan även för utfört arbete.
Ersättningen har synts böra utgå enligt i huvudsak de grunder, som
föreslagits av chefen för marinen, och belasta förslagsanslaget till Statens
isbrytarverksamhet: Driftkostnader m. m. Under normala vintrar beräknas
kostnaderna för ombudens arvoden och expenser komma att uppgå till i
runt tal 5 000 kronor.
Det har synts departementschefen få ankomma på Kungl. Maj:t att dels
bestämma det högsta antal isbrytarombud, som kommerskollegium skall äga
utse, dels meddela närmare föreskrifter om ersättning åt ombuden.
Under särskilt stränga isvintrar kan det visa sig nödvändigt, framhåller
departementschefen, att i de största hamnstäderna ordna tillfälliga iskontor,
på sätt som detta år skett i Göteborg. Kostnaderna för avlöning åt iskontorens
personal samt för lokalhyra, telefon m. m. hava synts departementschefen,
enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande, böra bestridas från
förenämnda driftkostnadsanslag. Därest riksdagen icke har något att erinra
däremot, torde, framhåller departementschefen, för täckande av de innevarande
budgetår uppkommande kostnaderna för avlöning under en månad
åt föreståndaren för nyssnämnda iskontor i Göteborg från det för budgetåret
1946/47 anvisade förslagsanslaget Statens isbrytarverksamhet: Driftkostnader
m. m. få tagas i anspråk ett belopp av högst 1 500 kronor.
Statens medverkan vid isbrytning i Mälaren.
Innan norrlandskommittén slutfört sin utredning av frågan om isbrytningens
ordnande utefter norrlandskusten, är departementschefen icke beredd
att föreslå någon mera genomgripande ändring i den plan för ordnande av
statens isbrytarverksamhet, som godkändes av 1944 års riksdag. Erfarenheterna
från de år planen tillämpats giva dock vid handen, framhåller departementschefen,
att en viss uppmjukning av de för mälarisbrytningen gällande
reglerna är påkallad.
För att statens medverkan vid isbrytningen i Mälaren skall bliva till verklig
nytta, torde enligt departementschefen en brytning under förvintern icke
vara tillräcklig. Enligt vad departementschefen inhämtat, skulle dock redan
ett åtagande från statens sida att svara för ytterligare ett par brytningar innebära
en betydande hjälp åt vintersjöfarten på Västerås och Köping. Då
dessa brytningar enligt uppgift från marinstabens isbrytardetalj ansetts
kunna utföras med isbrytande bogserbåtar, skulle statsverkets merkostnader
för den ökade isbrytarlijälpen inskränka sig till omkring 5 000 kronor för år.
Då departementschefen ansett dessa kostnader obetydliga i jämförelse
med de fördelar för handelssjöfarten, som härigenom skulle vinnas, har
han förordat, att staten åtager sig att ombesörja brytning av ränna från
öppet vatten utanför Södertälje genom Södertälje kanal och Mälarens djup
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 92.
Utalottit.
led till Västerås och Köping dels högst tre gånger under förvintern, dels en
gång före islossningen på våren. Kostnaderna skulle komma att belasta förslagsanslaget
Statens isbrytarverksamhet: Förhyrning av isbrytarfartyg. Som
förutsättning för detta åtagande bör enligt departementschefen alltjämt
gälla, att de kommuner och enskilda företag, vilka ha intresse av vintersjöfarten
på Mälaren, kunna ställa isbrytare av sådan styrka till förfogande, att
fartyget, sedan ränna brutits, kan hålla denna öppen någon tid.
Kostnader för isflygspaning m. m.
Enligt en den 3 september 1930 mellan Sverige och Danmark träffad överenskommelse
skola de båda ländernas regeringar vid inträdande issvårigheter
gemensamt upprätta isbrytningstjänst i Öresund och vissa angränsande
farvatten. Denna isbrytningstjänst, som skall stå under gemensam ledning
med säte i Köpenhamn, skall kunna omfatta bland annat isflygspaning och
proviantering av fartyg medelst flygplan.
För första gången efter överenskommelsens tillkomst har gemensam
svensk-dansk isbrytningstjänst upprättats i början av februari månad år 1947.
Sveriges andel i kostnaderna för dess ledning bestridas enligt Kungl. Maj:ts
den 17 januari 1947 meddelade beslut från det för budgetåret 1946/47 anvisade
förslagsanslaget Statens isbrytarverksamhet: Driftkostnader m. m.
Därest riksdagen icke har något att erinra däremot, böra enligt departementschefen
jämväl de innevarande budgetår uppkommande kostnaderna för den
av överenskommelsen föranledda flygverksamheten bestridas från nämnda
anslag. Om den gemensamma isbrytningstjänsten även framdeles skulle behöva
träda i verksamhet, hava även då driftkostnadsanslaget för statens
isbrytarverksamhet ansetts böra tagas i anspråk för täckande av dylika kostnader.
Även under mera normala isvintrar än den nuvarande förekommer viss
flygverksamhet i samband med den statliga isbrytarverksamheten, bland
annat för upptäckande och undsättning av infrusna fartyg. Innevarande vinters
erfarenheter ha bestyrkt uppfattningen om nyttan av flygspaning jämväl
till stöd för israpporttjänsten och önskvärdheten av utsträckt isflygspaning
även för att utröna havsisens utbredning, beskaffenhet och förändring.
Ersättning för de av ifrågavarande flygverksamhet föranledda kostnaderna
har hittills utgått från flygvapnets övningsanslag. Därest dylik flygning för
framtiden icke skulle kunna hänföras till övningsflygning, hava jämväl kostnaderna
härför ansetts böra belasta förenämnda driftkostnadsanslag.
Den statliga isbrytarverksamheten lyder så till vida under handelsdepartementet
som ärenden angående anslag till och administrativa föreskrifter
för verksamheten ankomma på detta departements handläggning. Däremot
har den direkta ledningen av denna verksamhet alltsedan år 1926 varit
militär.
Vid övervägande av frågan om den lämpligaste organisationen av statens
isbrytarledning har utskottet i likhet med departementschefen funnit övervägande
skäl tala för att ledningen i fred såvitt angår dirigeringen i stort
Statsutskottets utlåtande nr 92.
15
av denna verksamhet överflyttas till kommerskollegium. Likaledes anser utskottet
motiverat, att såväl i fred som i krig frågor om nybyggnad och underhåll
av isbrytarfartyg liksom hittills handläggas av marinförvaltningen,
där skeppsbyggnadsteknisk kompetens och förvaltningsorgan för fartygsmateriel
finnas.
Vad beträffar statsisbrytarnas bemanning hava delade meningar varit rådande,
huruvida densamma skulle vara militär eller civil. Till stöd för militär
bemanning har anförts att för den personal, som skall handhava de vapen,
med vilka isbrytarfartygen i krig äro utrustade, erfordras självfallet militär
utbildning samt att även för fartygens framförande under krigsförhållanden
det vore nödvändigt att viss del av bemanningen i övrigt vore väl förtrogen
med örlogsflottans taktiska uppträdande samt med de föreskrifter av
navigatorisk och förbindelseteknisk karaktär, som gälla för örlogsflottans
fartyg. Det har vidare framhållits, att om de för verksamheten i krig erforderliga
militära besättningarna finge sin utbildning på isbrytarna redan i
fredstid detta i hög grad komme att underlätta en smidig övergång från
freds- till krigsorganisation. Utskottet anser dessa skäl vägande. Härtill
kommer, att av departementschefen verkställda beräkningar klart framgår,
att ur ekonomisk synpunkt kostnaderna för militär bemanning ställa sig betydligt
fördelaktigare än vid användande av civil personal. Vid angivna förhållanden
och då intet torde vara att erinra mot det sätt, på vilket den militära
personalen hittills handhaft isbrytarverksamheten, synes utskottet anledning
icke föreligga att nu frångå gällande ordning med militär bemanning.
Utskottet ansluter sig alltså till departementschefens uppfattning i denna del.
Som följd härav böra såväl i fred som krig frågor om isbrytarnas bemanning
handläggas av chefen för marinen.
Utskottet finner lämplighetsskäl tala för att inom kommerskollegium isbrytarfrågorna
handläggas på sjöfartsbyrån och biträder jämväl förslaget om
inrättande å nämnda byrå av en befattning för en statens isbrytardirektör.
Enligt departementschefens förslag skulle denne vara kommendörkapten,
aktiv eller pensionerad. Härav följer, att en för ifrågavarande befattning
lämpad reservofficer, vilken befordrats till kommendörkapten, icke skulle
kunna förordnas som isbrytardirektör. Då enligt utskottets mening befogad
anledning icke torde föreligga att från denna befattning utesluta officerare
av nämnda personalkategori, anser sig utskottet i enlighet med det i motionen
II: 362 gjorda yrkandet böra föreslå, att kvalifikationskravet för befattningen
ändras till »kommendörkapten, aktiv eller i reserven». Framhållas
må att inom den senare kategorien rymmes även pensionerad kommendörkapten.
Genom att tillliandagå statens isbrytarledning med råd och upplysningar
synes utskottet den föreslagna isbrytamämnden hava en uppgift att fylla.
Utskottet tillstyrker därför, att en dylik nämnd inrättas. Beträffande nämndens
sammansättning ha av remissmyndigheterna framförts vissa önskemål.
Departementschefen har föreslagit, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att
härutinnan meddela föreskrifter. Häremot har utskottet icke något att erinra.
Därest emellertid, på sätt kommerskollegium förordat, jämväl en repre
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 92.
sentant för rikets hamnar beredes plats i nämnden, vilket utskottet med hänsyn
till isbrytarverksamhetens betydelse för hamnarna finner lämpligt, synes
denne böra tillsättas efter förslag av svenska hamnförbundet. Utskottet delar
alltså den i förberörda motion uttalade uppfattningen i denna fråga.
Beträffande isbrytarombuden, vilka enligt vunnen erfarenhet synas ha varit
till stor nytta för isbrytarledningen, finner utskottet förslaget om viss ökning
av antalet dylika ombud befogat. Det torde såsom förutsatts få ankomma
på Kungl. Maj:t att bestämma det högsta antal isbrytarombud, som
kommerskollegium skall äga utse, ävensom meddela närmare föreskrifter om
ersättning åt ombuden.
Utskottet har icke något att erinra mot vad departementschefen anfört
i fråga om ordnandet av tillfälliga iskontor liksom ej heller beträffande sättet
för täckande av de innevarande budgetår uppkommande avlöningskostnaderna
vid iskontoret i Göteborg.
Med hänsyn till vad i ärendet anförts vill utskottet icke framställa någon
erinran mot att de nu gällande reglerna rörande statens medverkan vid isbrytning
i Mälaren något uppmjukas. Utskottet kan ansluta sig till vad departementschefen
härutinnan föreslagit.
Vad slutligen beträffar sättet för bestridande av de för den gemensamma
svensk-danska isbrytartjänsten förenade kostnaderna har utskottet icke något
att invända mot förslaget i denna del.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj ds förslag och
motionen 11:362 godkänna de riktlin jer för organisationen av
statens isbrytarverksamhet, som av utskottet förordats.
Stockholm den 6 maj 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Lindström, Gränebo, Karl Andersson, Andrén, Gustaf Karlsson, Heiding,
Mannerskantz, Gustaf Iwar Anderson, Näsström och Wetter; samt
från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Bergström,
Rubbestad, Mårtensson, Lindholm, Pettersson i Dahl, Åkerström, Holmström,
Hoppe, Jansson i Kalix och Birke.
477744. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av statens iskryt ar verksamhet jämte i ämnet väckt motion. s. 6 i texten