Sök i Ratio Lex

Regionalpolitik för 90-talet

1990-05-22 · 465 sidor, varav 419 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 9,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 419 av 465 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1989/90:AU13, Regionalpolitik för 90-talet

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetsmarknadsutskottets

betänkande

1989/90:AU13

Regionalpolitik för 90-talet

1989/90

AU13

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
betänkandet behandlas

-proposition 1989/90:100
bil. 12 (arbetsmarknadsdepartementet) anslagspunkterna D 1 —D 11,
-proposition 1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet (industridepartementet),
-proposition 1989/90:146 om livsmedelspolitiken (joidbruksdeparte-

mentet) anslagspunkten D
2, - riksdagens revisorers förslag 1988/89:26 om utvärdering av glesbygdsstödet,
-över 200 motioner om regionalpolitiken, varav 87 väckts med anledning av
proposition 76.

Flera
politikområden, som har nära anknytning till regionalpolitiken, behandlas av
riksdagen denna vår. Det gäller regeringsförslag om bl.a. skatte-, forsknings-,
närings-, trafik- och livsmedelspolitiken.

Utskottet
har bl.a. av denna anledning beslutat överlämna ett antal motionsyrkanden för
beredning i resp. fackutskott. Dessutom har utskottet inhämtat yttranden över
den regionalpolitiska propositionen och med anledning av denna väckta motioner
från skatte-, kultur-, utbildnings-, trafik-, jordbruks- och näringsutskotten.
Jordbruksutskottet har tillsammans med punkt D 2 i proposition 146 med eget
yttrande överlämnat ett antal motionsyrkanden med anknytning till
anslagspunkten.

Sammanfattning Mål och riktlinjer

Utskottet
instämmer inledningsvis i regeringens förslag att nuvarande övergripande mål
för regionalpolitiken skall ligga fast men preciseras. Målen innebär att
människor oavsett var de bor i landet skall ges tillgång till arbete, service
och en god miljö. Preciseringen innebär bl.a. att politiken skall främja en
rättvis fördelning av välSrden mellan människor i olika delar av landet, en
balanserad befolkningsutveckling så att en betydande valfrihet i boendet
åstadkommes samt att produk-

1 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

opaginerad Kontrollera mot PDF

tionen sker rationellt,
varigenom en god ekonomisk tillväxt kan upp- 1989/90:AU13

nås. Regionalpolitiken
skall således främja rättvisa, valfrihet och ekonomisk tillväxt.

Utskottet
avstyrker motioner som förordar en omläggning inom ett eller flera
politikområden för att påverka förutsättningarna för regionalpolitiken.
Moderata samlingspartiets, folkpartiets, centerns, vänsterpartiet
kommunisternas och miljöpartiet de grönas företrädare i utskottet har
reserverat sig i anslutning härtill.

Geografiska prioriteringar och stödområdesindelning

Utskottet
delar regeringens bedömning att regionalpolitiska insatser framför allt behövs
i norra Sveriges inland, i delar av Bergslagen och i delar av nordvästra
Värmland.

Nuvarande
stödområdesindelning har tre nivåer: A, B och C. Stödområde A omfattar de
regionalpolitiskt mest utsatta delarna av landet. Regeringen föreslår att den
nuvarande stödområdesindelningen ersätts av inplacering av kommun eller
kommundel i två stödområden, 1 och 2. Utskottet biträder detta
regeringsförslag. Folkpartiet, centern och vpk reserverar sig till förmån för
en annan stödområdesindelning.

I
likhet med regeringen föreslår utskottet dels att stödområde 1 skall omfatta
nuvarande område A och ytterligare tre kommuner, som nu ingår i område B, dels
att i stödområde 2 skall ingå övriga kommuner eller delar av kommuner som nu
ingår i stödområde B. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag att 18
kommuner eller kommundelar som nu tillhör område C skall ingå i stödområde 2.
Dessutom föreslår utskottet till skillnad mot regeringen att ytterligare sex
kommuner som nu ingår i område C skall ingå i stödområde 2. 17 kommuner
föreslås inte längre vara inplacerade i permanent stödområde. Utskottet
avstyrker ett antal motionsyrkanden som förordar att ytterligare kommuner skall
ingå i permanent stödområde.

Företagsstöd

Utskottet
biträder regeringens förslag, som bl.a. innebär förenklingar i stödgjvningen
genom att några stödformer upphör. Det gäller investeringsbidraget,
lokaliseringslånen, offertstödet och regionalpolitiskt utvecklingskapital.
Vidare föreslås att Stiftelsen Industricentras verksamhet avvecklas.

Stöd
till investeringar i byggnader och maskiner m.m. skall i fortsättningen enbart
lämnas i form av lokaliseringsbidrag. Immateriella ("mjuka")
investeringar skall stödjas av ett nytt utvecklingsbidrag.
Lx>kaliseringsbidragets procentandelar av kostnaderna för investeringsobjekten
sänks, medan sysselsättningsstödet, med benämningen ändrad till
sysselsättningsbidrag, räknas upp. Stödformen nedsättning av socialavgifter,
som nu bedrivs i Norrbottens län, skall fortsätta under 1990-talet men knyts nu
till stödområde 1.

Moderaterna
anser att lokaliseringsbidragen skall ersättas med risk-

garantilån och vill inskränka användningen av sysselsättningsbidraget. 2

Centern motsätter sig de sänkta nivåerna på lokaliseringsbidraget och

opaginerad Kontrollera mot PDF

att offertstödet
avskaffas. Vidare yrkar centern att lokaliseringslånen 1989/90:AU13 skall
ersättas med statliga kreditgarantier. Vpk vill avskaffa nedsätt-ningen av
socialavgifter, medan miljöpartiet de gröna yrkar att stödformen skall
användas i avsevärt större omfattning än hittills. Moderaterna, folkpartiet
och centern vill att avgjftsnedsättningen skall omfatta all privat
näringsverksamhet utan de begränsningar som regeringen har förordat.

Stödsystemets
konstruktion påverkas för centerns men även för folkpartiets och vpk:s del av
partiernas ståndpunkter beträffande stödområdesindelningen.

Sektorer av betydelse för den regionala utvecklingen

Utskottet
instämmer med regeringen angående olika sektorers betydelse för en god
regional utveckling. Utskottet vill också peka på vikten av en helhetsbild av
de olika regionerna.

Ett
stort antal motioner på energiområdet avstyrks av utskottet med hänvisning till
att dessa frågor planeras bli behandlade under hösten 1990 med anledning av den
aviserade energipolitiska propositionen. Frågan om åtgärder till förmån för de
vattenkraftsproducerande regionerna har tagits upp i ett antal motioner.
Utskottet menar att man bör avvakta resultaten av den utredning som nu ser över
frågan om kraftföretagens vinster. Mot detta ställningstagande reserverar sig
centern, vpk och miljöpartiet de gröna.

På
utbildningsområdet behandlar utskottet motioner om gymnasieutbildning,
vuxenutbildning, högskoleutbildning, forskning vid mindre högskolor m.m.
Utskottet understryker betydelsen av att öka den högre utbildningens
tillgänglighet i olika delar av landet och ser därför positivt på att
distansutbildningen skall utredas. Utskottet utgår från att den utredningen
också överväger distansundervisningens förutsättningar på nationell nivå.
Utskottet biträder regeringens förslag att 35 milj.kr. av regionalpolitiska
medel avsätts för att tillfålligt förstärka forskningen vid de mindre och
medelstora högskolorna främst i eller i anslutning till de prioriterade
regionerna. Moderata samlingspartiet framför synpunkter på kvalitetsbegreppet i
samband med forskning vid mindre högskolor och folkpartiet anser att
ytterligare 15 milj.kr. bör anvisas. Centern reserverar sig till förmån för att
150 milj.kr. avsätts till små och medelstora högskolor inom resursområdet och
50 milj.kr. till de små högskolorna utanför resursområdet.

Utskottet
ställer sig bakom förslaget i propositionen angående förlängning av den tid
för vilken medflyttandebidrag kan lämnas.

Vidare
föreslås i propositionen att länsstyrelserna ges möjlighet att delta i
finansieringen av kultursabningar med medel ur anslaget för regionala
utvecklingsinsatser. Utskottet ställer sig bakom propositionen på denna punkt
och avvisar — liksom kulturutskottet som yttrat sig över förslaget — framförda
motionsyrkanden att kultursatsningar endast skulle vara möjliga om
länsanslagen uppräknas.

På trafikområdet
avstyrker utskottet — med hänvisning bl.a. till -.

trafikutskottets yttrande
— motionsyrkanden om att motverka bilkrä-

opaginerad Kontrollera mot PDF

vande
kommunikationssystem, Vänersjöfarten, investeringar i vägnätet 1989/90:AU13

m.m.
Miljöpartiet de gröna reserverar sig till förmån för en radikalare miljöpolitik
på den kommunala och regionala nivån.

Ett stort antal yrkanden på skatteområdet avstyrks av
utskottet med hänvisning till att motsvarande frågor behandlas av
skatteutskottet under våren 1990 i samband med skattereformen.

På jämställdhetsområdet slår utskottet fast
könskvoteringsregelns positiva roll i regionalpolitiken.

Infrastrukturåtgärder inom vissa samhälls- och
politikområden

Utskottet tillstyrker förslaget om ett nytt
regionalpolitiskt anslag på 330 milj.kr. för särskilda infrastrukturåtgärder.
200 milj.kr. beräknas för stödområde 1, medan resterande 130 milj.kr. i
huvudsak bör avse kompletterande medel i stödområde 1, insatser i stödområde 2
och samt insatser i stödjepunkter. /Vndra delar av landet där medlen kan ha
regionalpolitisk betydelse kan också komma i fråga.

Det gemensamma anslaget för stödområde 1 bör avse större
projekt av gemensam betydelse för hela eller stora delar av regionen. Länsstyrelserna
bör gemensamt utarbeta förslag till användningen av dessa 200 milj.kr., medan
de 130 milj.kr. bör disponeras av regeringen. Moderaterna reserverar sig mot
att 200 milj.kr. skall anvisas till de nordligaste länen. Miljöpartiet de gröna
anser att inte någon del av medlen bör fördelas genom centrala beslut.

Insatser i glesbygd

Regeringen har föreslagit att IKS-stödet och stödet till
samhällelig service skall upphöra som stödformer inom glesbygdsstödets ram.
Till dessa ändamål kan i stället andra former av samhällsstöd lämnas.
Regeringens förslag tillstyrks av utskottet. Folkpartiet, centern och vpk
reserverar sig till förmån för att IKS-stödet skall vara kvar, folkpartiet
dessutom till förmån för stödet till samhällelig service.

Utskottet ställer sig bakom förslagen att högsta belopp
för avskrivningslån vid stöd till företag höjs från 300 000 kr. till 350 000
kr. och till uthyrningsstugor från 45 000 kr. till 50 000 kr., att högsta
belopp för servicebidrag till kommersiell service höjs från 60 000 kr. till 80
000 kr. Dessutom biträder utskottet förslaget att avskrivningslån även skall
kunna lämnas till immateriella investeringar. Centern föreslår i en reservation
att högsta belopp för avskrivningslån till företag och uthyrningsstugor höjs
till 500 000 kr. resp. 100 000 kr. Vpk föreslår i en reservation att högsta belopp
för servicebidrag till kommersiell service höjs till 100 000 kr.

Utskottet biträder regeringens förslag om inrättandet av
en ny glesbygdsmyndighet och att denna lokaliseras till Östersund. Mot detta
förslag reserverar sig moderata samlingspartiet, folkpartiet, centern och
miljöpartiet de gröna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utvecklingsproblem
i landsdelar och län

Utskottet tar i detta avsnitt upp utvecklingsproblem i
skilda landsdelar och behandlar därvid yrkanden i en rad motioner om insatser
av skilda slag för att främja utvecklingen i län och regioner. Utskottet tar
också ställning till regeringens förslag om särskilda regionalpolitiska
insatser i Jämtlands län. Utskottet tillstyrker regeringens förslag att anvisa
särskilda medel för insatser i Jämtlands län. Mot förslaget att anvisa
särskilda medel för insatserna i detta län reserverar sig moderata
samlingspartiet, som anser att det ordinarie länsanslaget bör kunna användas.

1989/90: AU 13

s. 3 Kontrollera mot PDF

Anslagsfrågor

Utskottet föreslår att anslaget Regionala
utvecklingsinsatser ("länsanslaget"), som med regeringens förslag
räknas upp till 972 milj.kr., höjs ytterligare till 1 050 milj.kr. Utskottet
uttalar att det överskjutande beloppet bör tilldelas sydöstra Sverige och andra
län i vilka de regionala förutsättningarna ändras vid genomförandet av
förslagen på det regionalpolitiska området. Socialdemokraterna reserverar sig
och yrkar att anslag anvisas i enlighet med de belopp regeringen har begärt i
propositionerna 76 och 146.

I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag till
regionalpolitiska anslag för nästa budgetår. Detta innebär att utskottet
föreslår en sammanlagd medelsanvisning av 2 400 milj.kr., att jämföra med det
belopp på sammanlagt 1 977 milj.kr. som har anslagits för innevarande
budgetår. Moderata samlingspartiet, folkpartiet, centern, vpk och miljöpartiet
de gröna fullföljer sina yrkanden i sakfrågorna med ett antal reservationer om
anslagstilldelningen.

Propositionerna

Budgetpropositionen

I proposition 1989/90:100 bilaga 12 föreslår regeringen
att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1990/91 beräknar under punkterna

D 1

till Visst regionalpolitiskt stöd ett förslagsanslag på 1
000 kr.,

D2

till
Lokaliseringsbidrag m.m. ett reservationsanslag på

362 000
000 kr.,

D 3

till Lokaliseringslån ett reservationsanslag på 100 000
000 kr..

s. 4 Kontrollera mot PDF

D4 1989/90: AU 13

till
Regionala utvecklingsinsatser m.m. ett reservationsanslag på 800 000
000 kr.,

D 5

till
Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i

glesbygder
m.m. ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

D6

till
Ersättning för nedsättning av socialavgifter ett förslagsanslag på

395 000
000 kr.,

D 7

till Sysselsättningsstöd ett förslagsanslag på 165 000 000
kr.,

D 8

till
Expertgruppen för forskning om regional utveckling ett reservationsanslag på 4
414 000 kr.,

D 9

till
Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden ett förslagsanslag på
2 400 000 kr.,

D 10

till
Bergslagsdelegationen ett reservationsanslag på 3 000 000 kr.,

D 11

till
Särskilda regionalpolitiska insatser m.m. i Västernorrlands län ett

reservationsanslag
på 65 000 000 kr.

Propositionen 1989/90:76 (regionalpolitiken)

I propositionen föreslår regeringen
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1.
lag om ändring
i lagen (1983:1055) om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens
län,

2.
lag om
nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift,

3.
lag om ändring
i lagen (1982:423) om allmän löneavgift.

Vidare föreslår regeringen

1.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om målen och riktlinjerna för
regionalpolitiken (avsnitt 3),

2.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om stödområden för
näringslivsutveckling (avsnitt 4.2),

3.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om geografiska områden för
särskilda regional pol i tiska infrastrukturåtgärder (avsnitt 4.4),

4.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om regionalpolitiska åtgärder i
orter och regioner i strukturomvandling (avsnitt 4.5),

5.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om

avgränsning
av glesbygds- och landsbygdsområden (avsnitt 4.6),

s. 7 Kontrollera mot PDF

6. att riksdagen godkänner vad som i propositionen
förordats om 1989/90:AU13

regionalpolitiskt företagsstöd i samband med investeringar i byggnader,

maskiner
m.m. (avsnitt 7.2.1.2),

7.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om regionalpolitiskt företagsstöd
till immateriella investeringar m.m. (avsnitt 7.2.1.3),

8.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om sysselsättningsbidrag (avsnitt
7.2.1.4),

9.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om länsstyrelsens beslutanderätt i
ärenden om lokaliseringsbidrag och av-ska&nde av rätten att överklaga
beslut av statens industriverk, (avsnitt 7.2.1.5),

10.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om nedsatta socialavgifter (avsnitt
7.2.2),

11.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om avvecklingen av Stiftelsen
Industricentra och användningen av medel som kan tillföras staten i samband
härmed (avsnitt 7.4),

12.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om forskning vid mindre högskolor
(avsnitt 8.7.1),

13.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om bidrag till medflyttande
familjemedlem (avsnitt 8.8),

14.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om länsstyrelsens möjlighet att
finansiera kultursatsningar (avsnitt 8.9),

15.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om regionalpolitiska medel till
infrastrukturåtgärder (avsnitt 9),

16.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om stödformerna inom
glesbygdsstödet (avsnitt 10.2),

17.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om högsta beloppsgränser för stöd
till företag i glesbygd (avsnitt 10.2),

18.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om glesbygdsstöd till immateriella
Investeringar (avsnitt 10.2),

19.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om högsta beloppsgräns för
servicebidrag till kommersiell service (avsnitt 10.2),

20.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om rätt för länsstyrelsen att ta
upp överläggningar om alternativa lösningar inför indragningar av statlig
service (avsnitt 10.3),

21.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om inrättandet av en myndighet för
glesbygdsfrågor (avsnitt 10.5),

22.
att riksdagen
godkänner vad som i propositionen förordats om särskilda regionalpolitiska
insatser i Jämtlands län (avsnitt 12),

Dessutom bereds riksdagen tillfålle att ta del av vad som
i propositionen anförts om

1. den regionalpolitiska problembilden
(avsnitt 2),

2. det regionalpolitiska arbetets
geografiska inriktning (avsnitt 4.1),

3. regionalpolitiska åtgärder i vissa
stödjepunkter (avsnitt 4.3),

4. storstädernas betydelse för den regionala utvecklingen
(avsnitt

4.7),

s. 8 Kontrollera mot PDF

5.
regionalpolitik
i andra länder (avsnitt 5), 1989/90:AU13

6.
organisation
och administration av regionala utvecklingsinsatser på central och regional
nivå (avsnitt 6),

7.
det
regionalpolitiska företagsstödets framtida inriktning (avsnitt 7.1),

8.
handläggningsordning
m.m. för regionalpolitiskt företagsstöd (avsnitt 7.2.1.5),

9.
riskkapitalbolagens
roll inom regionalpolitiken (avsnitt 7.3),

10. åtgärder för att främja kvinnors
företagande (avsnitt 7.5),

11. lokaliseringssamråd (avsnitt 7.6),

12. de regionalpolitiska åtgärdernas
överensstämmelse med internationella överenskommelser m.m. (avsnitt 7.7),

13. olika samhälls- och politikområdens
betydelse för den regionala utvecklingen (avsnitt 8),

14. glesbygds- och
landsbygdsinsatsernas allmänna inriktning (avsnitt 10.1 och 10.4),

15.
regionalpolitiska
åtgärder i orter och regioner som genomgår strukturförändringar (avsnitt 11),

16.
vissa frågor om
inriktningen av den regionalpolitiska forskningen m.m. (avsnitt 13),

Slutligen föreslår regeringen att riksdagen för budgetåret
1990/91 anvisar under punkterna

D 1

till
Lokaliseringsbidrag m.m. ett reservationsanslag på

350 000
000 kr.,

D 2

till
Regionala utvecklingsinsatser ett reservationsanslag på

900 000
000 kr.,

D 4

till
Ersättning för nedsättning av socialavgifter ett förslagsanslag på

350 000
000 kr.,

D 5

till Sysselsättningsbidrag ett förslagsanslag på 250 000
000 kr.,

D6

till
Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. ett reservationsanslag
på 330 000 000 kr.,

D 7

till Glesbygdsdelegationen ett reservationsanslag på 15
000 000 kr.,

D 8

till
Expertgruppen för forskning om regional utveckling ett reservationsanslag på 6
000 000 kr.,

D9

till
Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden ett förslagsanslag på
3 000 000 kr.,

s. 9 Kontrollera mot PDF

D 10 1989/90:AU13

till
Särskilda regionalpolitiska insatser i Jämtlands län ett reservationsanslag på
46 000 000 kr.

Under punkten D 3 föreslår regeringen att riksdagen

1.
medger att
statlig kreditgaranti för lån till företag i glesbygder och för lån till
kommersiell service får beviljas i en sådan omfattning att det sammanlagda
beloppet för utestående garantier som beslutats efter den 1 juli 1985 uppgår
till högst 190 000 000 kr.,

2.
till Täckande
av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m. för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Proposition 1989/90:146 (livsmedelspolitiken)

Regeringen föreslår under punkt D 2 att riksdagen på
reservationsanslaget Regionala utvecklingsinsatser för budgetåret 1990/91
anvisar 72 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i prop. 1989/90:76.

Motioner

Motioner från allmänna motionstiden 1988/89

1988/89:A401 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att en plan utarbetas i
samverkan med länets myndigheter för lokalisering av minst 1 000 statliga
arbetstillfållen till Kalmar län i en första etapp.

1988/89:A402 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (c) vari
yrkas \ att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de sex
kommunerna i norra Kalmar län, Västervik, Vimmerby, Hultsfred, Högsby,
Oskarshamn och Mönsterås tillfålligt bör inplaceras i stödområde C.

1988/89:A403 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger rege; igen till
känna vad som i

motionen anförts om vikten av statlig utlokalisering till norra Kalmar

län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att

Västervik särskilt skall tas i beaktande vid eventuell fortsatt utökning

av antalet fångelseplatser.

1988/89:A407 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om inriktningen av närings- och regionålpolitiska
utvecklingsinsatser i östra Norrbotten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ett

särskilt investmentbolag bör bildas för Tornedalen med den inriktning

som angivits i motionen,

s. 10 Kontrollera mot PDF

1988/89:A408
av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 1989/90:AU13

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om länets
arbetsmarknad,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet
av utveckling av Stockholms län.

1988/89:A411 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar om generellt frisläpp av investeringsfonder och allmänna
investeringsreserver för investeringar i Blekinge och övriga delar av sydöstra
Sverige.

1988/89:A412 av Ewy Möller och Bertil Danielsson (m) vari
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om generellt frisläppande av investeringsfonder och allmän
investeringsreserv i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen samt

2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ändrade avskrivningsregler i enlighet med de riktlinjer som
angivits i motionen.

1988/89:A413 av Larz Johansson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om behovet av regionalpolitiska medel för Södermanlands län.

1988/89:A415 av Hugo Bergdahl () vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
arbetstillfållen i Västmanland,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering
av statlig verksamhet till Västmanland.

1988/89:A418 av Gunnar Björk och Karin Starrin (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om en sammanhållen skärgårdspolitik för södra Norrland.

1988/89:A419 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
Ljusnarsbergs kommun,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om att Ljusnarsberg
fortsatt blir föremål för regionalpolitiskt stöd samt

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att

särskilda medel bör anvisas så att Ljusnarsbergs kommuns ansökan om

förhöjt regionalpolitiskt stöd för planerad utbyggnad av turistanlägg

ningarna vid Gillersklack kan beviljas.

1988/89:A421 av Sigge Godin (fp) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
befolkningsutvecklingen i Västernorrland,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om den
strukturomvandling som sker i de västernorrländska storföretagen,

10

s. 11 Kontrollera mot PDF

3.
att riksdagen
begär att regeringen utvecklar en plan för en 1989/90:AU13 utveckling av
Västernorrlands län inom data, arkivväsende och tjänsteproduktion,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av
satsningar i Västernorrlands inland.

1988/89:A422 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om regionalpolitikens förutsättningar och inriktning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i

motionen anförs om utlokalisering av statlig verksamhet från Stock

holm,

1988/89:A425 av Björn Samuelson (vpk) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
särskild utredning om Värmland.

1988/89:A427 av Olle Svensson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av åtgärder till stöd för en positiv utveckling inom Södermanlands
län.

1988/89:A428 av /Vxel /Vndersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av åtgärder för att främja utveckling och sysselsättning i Gävleborgs
län.

1988/89:A430 av Ulla Samuelsson m.fl. (s) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
konsekvensen av förändrat lokaliseringsbidrag samt

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att medel anvisas så att påbörjade
näringslivssatsningar i Hällefors kommun kan fullföljas med tidigare beslutad
nivå på lokaliseringsbidragen.

1988/89:A431 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om förstärkningar av infrastrukturen i syfte att stimulera utvecklingen i
Västmanlands län.

1988/89:A432 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behov av fortsatt utlokalisering av statlig verksamhet och tjänsteproduktion.

1988/89:A433 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvecklingen i Fyrstadsområdet.

1988/89:A434 av Hans Rosengren m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om åtgärder för att genom bland annat avlänkning av tillväxt från de
överhettade regionerna skapa en bättre regional balans.

s. 12 Kontrollera mot PDF

1988/89:A435
av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1989/90:AU 13

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i

motionen anförts om nödvändigheten av en decentralistisk inriktning

av regionalpolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att

politiken på alla samhällsområden bör utformas så att storstädernas

andel av befolkningen långsiktigt hålls oförändrad,

3. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av
befolknings

koncentrationens negativa miljöeffekter för storstadsmiljön och att

regeringen därefter återkommer till riksdagen med förslag om ett

åtgärdsprogram för att förbättra storstadsmiljön i enlighet med vad som

i motionen anförts,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av
att insatserna på alla politikområden underordnas de regionala målen,

5.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ansvar
och former för länsstyrelsernas regionalpolitiska arbete,

6.
att riksdagen
hos regeringen hemställer om förslag till utvecklingsprogram för sydöstra
Sverige, Norrlands inland och mellanbygder samt hela Bergslagen i enlighet med
vad som i motionen anförts,

7.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
länsorganens ansvar för att stärka det kvinnliga företagandet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i

motionen anförts om vikten av att riksdagens beslut om förutsättningar

och prioriteringsordning för lokalisering av statliga myndigheter skall

ligga fast och fullföljas,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i

motionen anförts angående omlokalisering av statlig verksamhet och

decentralisering av funktioner inom den statliga verksamheten till

läns- och kommunnivå.

1988/89.A436 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (c) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av reonalpolitiska satsningar i Värmland,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om lokaliseringen av en enhet för Geografiska Sverigedata
(GSD) och om lokaliseringen av en ny statlig verksamnet till Värmland,

1988/89.A438 av Pär Granstedt och Karin Söder (c) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om vikten av en
lugn och balanserad utveckling för Stockholmsregionen,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om behovet av en
kraftfull regionalpolitik,

3.
att riksdagen
hos regeringen begär ett program för omfördelning 12 av statliga arbetsplatser i Stockholms län.

s. 13 Kontrollera mot PDF

4. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till
ett projekt i 1989/90:AU13 samverkan mellan landsting och kommuner
för att underlätta för offentligt anställda att få arbete så nära bostaden
som möjligt.

1988/89:A440 av Bengt Harding Olson m.fl. (Ip) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett
regionalt utvecklingsorgan för Skåne,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
konsekvensutredning angående statlig centralisering.

1988/89:A441 av Siw Persson m.fl. (fjp) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om ökat
kommunalt inflytande över det regionala utvecklingsarbetet i Skåne,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om särskild
satsning på östra Skåne.

1988/89:A442 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om behovet av ökad lokalisering av verksamhet inom datakommunikation i Kalmar
län.

1988/89:A444 av Göran Magnusson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om datorn som regionalpolitiskt medel.

1988/89:A446 av Maggj Mikaelsson (vpk) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
satsningar på Västerbotten.

1988/89:A447 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder i syfte att åstadkomma en positiv utveckling av Karesuandoregionen.

1988/89:A448 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utflyttning av ungdomar och kvinnor från Gävleborgs län.

1988/89:A451 av Birger Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av åtgärder för en positiv utveckling av Västmanlands län.

1988/89:A453 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
åtgärder för en kraftfull och aktiv regionalpolitik,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringeri till känna att ett program med önskad utveckling
som anger den politiska viljan alltid bör finnas som underlag till regionplaner
och långtidsutredningar,

13

s. 14 Kontrollera mot PDF

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att 1989/90:AU13 alternativa planer och prognoser utformas
parallellt med de "traditionella" enligt vad som anförts i motionen,

1988/89:N453 av Inger Schörling
m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen beslutar att sänka
arbetsgivaravgifterna med 10

procentenheter i de områden som i
motionen anges. Motiveringen återfinns i motion 1988/89:A453.

1988/89:A453 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående utlokalisering och decentralisering av statliga
verk,

1988/89:A454 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om stimulanser
för att rekrytera arbetskraft med högre utbildning till bristområden,

2.
att riksdagen
godkänner de allmänna riktlinjer för regionalpolitiken som framförs i
motionens avsnitt,

1988/89:A455 av Karl-Göran Biörsmark och Lola Björkquist
(fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i

motionen anförts om stödåtgärder för service av olika slag.

1988/89:A457 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
regionalpolitiska medel för att stimulera fortsatt omlokalisering från
storstäderna,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet
av insatser för att stärka infrastruktur och andra utvecklingsresurser i
skogslänen.

1988/89:A460 av Iris Mårtensson m.fl. (s) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
regionalpolitiskt stöd till satsningar för kvinnor inom kultur- och
fritidsområdet,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utlokalisering av statlig verksamhet,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
länsstyrelsernas årliga redovisning till regeringen,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
årlig redovisning i budgetpropositionen av användningen av det
regionalpolitiska stödet,

1988/89:A461 av Hans Petersson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförs om behovet av en konkret politik för att möta framtida
strukturproblem i Västmanland,

s. 15 Kontrollera mot PDF

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i 1989/90:AU13 motionen anförs om ett
lokalt förankrat investerings- och utvecklingsråd för regionala investeringar,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om åtgärder
för främjandet av en inomregional lokaliseringspolitik,

4.
att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om styrning av
näringslivets investeringar,

5.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om en
politik för att hävda rätten till en svensk regionalpolitik utan utländsk
inblandning.

1988/89:A462 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i

motionen anförs om regionalpolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
inrätta en

regional investeringsfond genom avsättningar av företagens likviditets

överskott enligt vad som i motionen anförs,

1988/89:A465 av /Vnna Wohlin-Andersson och Roland Larsson
(c) vari yrkas

3. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till
ett näringspoli

tiskt centrum i södra Östergötland i enlighet med vad som anförts i

motionen,

1988/89:A466 av Anders Castberger och Elver Jonsson (fjp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande de infrastrukturella förutsättningarna för
expansion och utveckling i norra Älvsborg.

1988/89:A469 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ökad rättvisa och kvalitet i beslutsunderlaget för regionalpolitiken.

1988/89:A470 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av samordnad offentlig service.

1988/89:A471 av Kersti Johansson och Rune Backlund (c)
vari yrkas

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringeii till känna vad som i motionen anförts om ökade
statliga medel till utbildningsprojektet Östra Småland,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet
av ett särskilt åtgärdsprogram för sydöstra Sverige.

1988/89:A472 av Gunilla André och Bengt Kindbom (c) vari
yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
lokaliseringsstöd för etableringar i kommunerna Gullspång, Töreboda och
Karlsborg,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
länsanslag för landsbygdsutveckJingsprojekt,

s. 16 Kontrollera mot PDF

3. att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 1989/90:AU13

motionen anförts om en plan för utlokalisering av statliga myndigheter

och företag samt

4. att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att län

som hittills inte fått del av statliga utlokaliseringar skall komma i

första hand för sådana lokaliseringar.

1988/89:A473
av Gunnar Björk och Karin Starrin (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i motionen om utvecklingen i Gävleborgs län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna om vad som anförts om särskilt X paket till Gävleborg,

1988/89:A474
av Jan Hyttring m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om Bergslagsdelegationens fortsatta
verksamhet,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett
utvecklingsprogram för Bergslagen i enlighet med de riktlinjer som anförs i
motionen.

1988/89:A475
av Isa Halvarsson (fJD) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om samlade insatser syftande till en positiv
utveckling för Värmlands län.

1988/89:A476
av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar ta erforderliga
initiativ för att reformera den politiska beslutsprocessen på
regionalpolitikens område i enlighet med vad som anförs i motion.

1988/89:A479
av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att motverka obalans inom en region i
samband med offentliga organisationsförändringar.

1988/89:A480
av Martin Olsson och Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av samlade
insatser syftande till en positiv utveckling för Västernorrlands län.

1988/89:A481
av Görel Thurdin och Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av lokaliseringsstöd
till gruvbrytning i Rocklidengru-van.

1988/89.A482
av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om åtgärder för regional utjämning.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Fi224.

1988/89:A483
av Filip Fridolfsson m.fl. (m) vari yrkas

1.
att riksdagen uttalar sig för att inga åtgärder bör vidtas i syfte att bromsa
tillväxten i Stockholmsregionen,

16

s. 17 Kontrollera mot PDF

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som 1989/90:AU13 anförs
angående de tilläggsdirektiv regeringen omgående bör ge utredningen om
livsmiljön och det politiska deltagandet i storstäderna,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs beträffande den högre
utbildningens betydelse för Stockholmsregionen.

1988/89:A485 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (c) vari
yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att vända
utvecklingen, stärka sysselsättning och service, behålla ungdomen och öka
inflyttningen i Kalmar län,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om samlad
helhetssyn och regional rättvisa som grund för de politiska besluten,

3.
att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ett samlat regionalpolitiskt utvecklings-
och åtgärdsprogram för sydöstra Sverige och Kalmar län i enlighet med vad som
anförs i motionen,

5.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om ändrade
villkor för att främja investeringar i Kalmar län,

6.
att riksdagen
hos regeringen begär förslag om ett 5-årigt investeringsprogram för statliga
investeringar i Kalmar län om 1,2 miljoner kronor.

1988/89:A487 av Barbro Sandberg och Håkan Holmberg (fjp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om införlivande av Älvkarleby i stödområde C. Motiveringen
återfinns i motion 1988/89:T256.

1988/89:Sk331 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om extra stimulansavdrag i samband med s.k. avknoppning. Motiveringen återfinns
i motion 1988/89:A411.

Motioner från allmänna motionstiden 1989/90

1989/90:A250 av Lars-Ove Hagberg (vpk) vari yrkas att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära ett Avestapaket enligt vad som i
motionen anförts.

1989/90:A283 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen hos regeringen begär ändrade regler för
bidrag till arbetsgivare för anställning av medflyttande i enlighet med vad som
anförts i motionen,

1989/90:A291 av Lars Werner m.fl.
(vpk) vari yrkas 3. att riksdageri som sin mening ger regeringen till känna vad
i

motionen anförts om åtgärder för
regional utjämning och balans. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi212.

17 2 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 18 Kontrollera mot PDF

1989/90;A297
av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 1989/90:AU 13

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länets
arbetsmarknad,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om
behovet av utveckling i Stockholms län.

1989/90:A401 av Larz Johansson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av resurser för regionalpolitiska insatser i Södermanlands län.

1989/90:A402 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (c) vari
yrkas

1.
att riksdagen
hos regeringen anhåller om åtgärder så att en plan utarbetas i samverkan med
länets myndigheter för lokalisering av minst 1 000 statliga arbetstillfållen
till Kalmar län i en första etapp,

2.
att riksdagen
begär att regeringen i särskild ordning prövar en utlokalisering av SIDAs
huvudkontor till Kalmar län.

1989/90:A403 av Gunnar Björk och Karin Starrin (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en sammanhållen skärgårdspolitik i södra Norrland.

1989/90:A404 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering
och förslagsredovisning med anledning av landsbygdskampanjen Hela Sverige ska
leva.

1989/90:A405 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lokalisering av statlig verksamhet till Kronobergs län.

1989/90:A406 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ökad lokalisering av verksamhet inom datakommunikation i Kalmar
län.

1989/90:A407 av Per-Ola Eriksson och Britta Bjelle (c, fp)
vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
sysselsättningsskapande åtgärder i Arjeplog som alternativ till gruvnäringen,

2.
att riksdagen
hos regeringen begär att en särskild delegation tillsätts med uppgift att
framlägga förslag till sysselsättningsskapande åtgärder i /Vrjeplog,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förhandlingar med större svenska industriföretag,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering
av statliga administrativa tjänster till Arjeplog.

1989/90:A408 av Olle Svensson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av åtgärder till stöd för en positiv utveckling inom Söderman

lands län. 18

s. 19 Kontrollera mot PDF

1989/90:A409
av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1989/90:AU13

som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlokalisering av
såväl statliga som privata tjänstenäringar.

1989/90:A410 av Marianne Andersson i Vårgårda och Stina
Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med kompetenscentrum för
kvinnor.

1989/90:A411 av Lars Ernestam och Gudrun Norberg (f) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda mjligheterna att flytta statistiska centralbyrån till
Örebro.

1989/90:A412 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
insatser för landsbygdens utveckling samt hemställer om att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ett åtgärdsprogram för landsbygdens utveckling i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande
av ett "landsbygdens forskningsråd",

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om landsbygdens
utveckling och samhällsekonomin samt hos regeringen begär förslag om en analys
av statsbudgetens och skatteomläggningens effekter för landsbygdsbefolkningen i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:A413 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar tilldela Kronobergs län 11 milj. kr. för regionalpolitiska
insatser, anslag D 4.

1989/90:A414 av Per Stenmarck m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts orti
Skånes utvecklingsmöjligheter.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T207.

1989/90:A416 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utlokalisering av statlig verksamhet från Storstockholmsområdet,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att frågan om lokalisering av statlig
verksamhet till Jönköpings län då blir föremål för speciell prövning.

1989/90:A417 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående behov av stöd för den framtida utvecklingen i Fyrstadsområdet.

1989/90:A418 av Ulla Pettersson och Eva Johansson (s) vari
yrkas att

riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om
utredning och utnyttjande av möjligheterna till utlokalise- 19

ring av
statlig verksamhet till Gotland.

s. 20 Kontrollera mot PDF

1989/90:A419
av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas 1989/90:AU13

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
konsekvensanalys av strukturomvandlingen i östra Skåne,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
ett åtgärdsprogram i syfte att skapa med andra delar av södra Sverige
likvärdiga utvecklingsmöjligheter.

1989/90:A420 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att genom bl.a. avlänkning av tillväxt från de överhettade
regionerna skapa en bättre regional balans.

1989/90:A421 av Isa Halvarsson och Elver Jonsson (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att bibehålla särskilda insatser för att främja en
regional, positiv utveckling i västra Värmland och norra Dalsland.

1989/90:A422 av Roland Larsson och Hugo Andersson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utlokalisering av statlig verksamhet från Stockholmsområdet.

1989/90.A423 av Gullan Lindblad och
Göthe Knutson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att

arbetsgivaravgiften
bör sänkas i stödområden,

4. att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

länsanslagen
bör höjas och att de skall kunna användas friare än nu.

1989/90:A424 av Anders Svärd och Karl-Erik Persson (c,
vpk) vari yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utlokalisering av SCB från Stockholm till Örebro.

1989/90:A425 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om ett förslag till ändring
avseende reglerna angående nedsättning av socialförsäkringsavgiften för turism.

1989/90:A426 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
samlad översyn av möjligheterna att införa differentierade drivmedelspriser.

1989/90:A427 av Kurt Ove Johansson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om styrning av insatser inom infrastruktur, forskning och utveckling samt
regjonalisering av statsförvaltning som medel för att avlänka expansionen inom
Stockholmsregionen.

1989/90:A428 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lokaliseringsstöd till Västernorrland.

20

opaginerad Kontrollera mot PDF

1989/90:A429
av Nils-Olof Gustabson och Margareta Winberg (s) vari 1989/90:AU13

yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ett aktivt arbete för utlokalisering av verksamheter från Stockholmsområdet.

1989/90:A430 av Karl-Erik Persson (vpk) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
en konkret politik för att möta framtida strukturproblem i Örebro län,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om styrning av
näringslivets investeringar,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en politik
för att hävda rätten till en svensk regionalpolitik utan utländsk inblandning.

1989/90:A431 av Rune Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödåtgärder
i Dalsland,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att norra
Dalsland även framgent bör vara ett regionalpolitiskt prioriterat område.

1989/90:A432 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utlokalisering av statlig verksamhet,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktiv
medverkan för att stimulera utlokalisering av centrala huvudkontor för ideella
organisationer och fackförbund.

1989/90:A433 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexiblare
användning av stödformer på länsplan.

1989/90:A434 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vikten av statlig utlokalisering till Västerviks kommun.

1989/90:A435 av Lars-Ove Hagberg (vpk) vari yrkas att
riksdagen beslutar att de 200 milj.kr. som ställts till ABBs förfogande
överförs till Västerbergslagen för insatser för fler arbetstillfållen.

1989/90:A436 av Iris Mårtensson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att stoppa ungdomars utflyttning från skogslänen och underlätta
återflyttning.

1989/90:A437
av Inge Carlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande länsanslag för
regional balans.

s. 21 Kontrollera mot PDF

1989/90:A438
av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en utbyggnad av infrastrukturen i
Västmanland.

21

s. 22 Kontrollera mot PDF

1989/90:A439
av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om 1989/90:AU 13

ett
tilläggsbelopp avseende bidragsmedel om 30 milj. kr. på anslaget Regionala
utvecklingsinsatser m.m., D 4, för Jämtlands län.

1989/90:A440 av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
regionalpolitiska åtgärder i Kronobergs län.

1989/90:A441 av Mona Saint Cyr m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
forskning och utveckling kring skärgårdsfrågor. Motiveringen återfinns i motion
1989/90:Lrb307.

1989/90:A442 av Viola Furubjelke och Maj-Inger Klingvall
(s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
glesbygdsförordningen att statligt bidrag kan utgå till transportstöd i
skärgården utan den begränsande 3-årsregeln.

1989/90:A443 av /Vnders Castberger m.fi. (fjp) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen
av en kraftfull utbyggnad av infrastrukturen för goda möjligheter till
utveckling i Älvsborgs län,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen
för ÄJvsborgs län av att Sveriges relationer till Norden och EG löses på ett
gynnsamt sätt,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om faran med
det ensidiga beroendet av tung verkstadsindustri,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
prioritera frågan om den låga andelen offentliganställda i Sjuhäradsbygden,

5.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett
regionalpolitiskt stöd även i framtiden skall utgå i de norra delarna av
Dalsland,

6.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den
regionalpolitiska utredningens förslag att sätta högskolan
Trollhättan-Uddevalla i negativ särställning inte kan accepteras.

1989/90:A444 av Gösta Lyngå m.fi. (mp) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sydsveriges
situation och dess utvecklingsmöjligheter,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden
av skånska tätorter.

1989/90:A445 av Roy Ottosson och Eva Goés (mp) vari yrkas
att riksdagen beslutar att Lidens och Holms församlingar skall ingå i
stödområdet enligt vad som anförts i motionen.

22

s. 23 Kontrollera mot PDF

1989/90:A446
av Kersti Johansson och Rune Backlund (c) vari yrkas 1989/90:AU13 att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ökade anslag till länsstyrelsen i Jönköpings län för regionala utvecklingsinsatser.

1989/90:A447 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ett åtgärdspaket för Råne älvdal.

1989/90:A448 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förändringar av regionalpolitiken i skogslänen.

1989/90:A449 av Gunnar Björk och Karin Starrin (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingen i Gävleborgs län.

1989/90:A450 av Rolf Dahlberg (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av
insatser i Gävleborgs län.

1989/90:A451 av Marianne Andersson i Vårgårda och Stina
Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppdrag att klarlägga koncentrationens effekter.

1989/90:A454 av Sylvia Pettersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten
av att Nordiska ministerrådets stöd till skärgårdsprojektet bibehålls på lägst
nuvarande nivå.

1989/90:A455 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
ändrade regler för glesbygdsstöd.

1989/90:A456 av Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av
lokaliseringsstöd till gruvbrytning i Rocklidengruvan.

1989/90:A457 av Gudrun Norberg och Lars Ernestam (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stimulansåtgärder för Karlskoga.

1989/90:A458 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördubbling
av det s.k. länsanslaget till Kronobergs län,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompensation
för I 11.

1989/90:A459 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av regionalpolitiska insatser i Värmlands län.

23

s. 24 Kontrollera mot PDF

1989/90u\460
av Pär Granstedt och Karin Söder (c) vari yrkas 1989/90:AU13

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en
lugn och balanserad utveckling för Stockholmsregionen,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
en kraftfull regionalpolitik,

3.
att riksdagen
hos regeringen begär ett program för omfördelning av statliga arbetsplatser i
Stockholms län.

1989/90:A461 av Ingrid Sundberg m.fl. (m, fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om Sydsveriges situation och utvecklingsmöjligheter.

1989/90:A462 av Rolf Kenneryd och Ivar Franzén (c) vari
yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
inomregional utveckling i Hallands län,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppräkning
och fördelning av länsanslagen.

1989/90:A463 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
betydelsen av en lugn utvecklingstakt för storstäderna och behovet av en aktiv
regionalpolitik.

Motiveringen
återfinns i motion 1989/90:Bo250.

1989/90:A817 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari
yrkas

4. att riksdagen beslutar att 40 % av länsanslagens
projektmedel

specialdestineras till projekt för kvinnor i enlighet vad som anförts i

motionen,

1989/90:N438 av Marianne Stålberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
återföring av vattenkraftens övervinster till de regioner där vattenkraften
produceras.

1989/90:N439 av Stina Eliasson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att ett
halvt öre/kWh producerad vatten-kraftsel återförs till de
vattenkraftsproducerande kommunerna och att ett halvt öre/kWh återförs till
länet där de vattenkraftsproducerande kommunerna ingår,

2. att riksdagen beslutar att
utbetalningarna sker den 1 juli 1990.

Motioner med anledning av proposition 1989/90:76
(regionalpolitiken)

1989/90:A31 av Karin Starrin m.fl. (c, m, fp, mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en försöksverksamhet med högskolestudier för kvinnor i glesbygd.

24

s. 25 Kontrollera mot PDF

1989/90:A32
av Björn Samuelson och Kjell Ericsson (vpk, c) vari yrkas 1989/90:AU13
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om stödområdesindelningen i Värmland.

1989/90:A33 av Ove Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
angivna kommuners i Kopparbergs län inplacering i stödområden.

1989/90:A34 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nedsättningen av socialavgifterna i Norrbottens län.

1989/90:A35 av Barbro Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Nordupplands
placering i tillfålligt stödområde till 1995.

1989/90:A36 av Björn Samuelson (vpk) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inplacering i stödområde för Kristinehamn.

1989/90:A37 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av regionalpolitiska åtgärder i Gävleborgs län.

1989/90:A38 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Lindesberg
kommuns inplacering i stödområde.

1989/90:A39 av Torsten Karlsson m.fl. (s) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
omfördelning av länsanslaget till förmån för länsstyrelsen i Östergötland,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållande
av investeringsbidraget.

1989/90:A40 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nödvändigheten av att Älvsby kommun placeras i stödområde 1.

1989/90:A41 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas

1.
att riksdagen
beslutar utveckla sydöstra Sverige i enlighet med förslaget i REK 87,

2.
att riksdagen,
vid avslag på yrkande 1, beslutar tillföra länsanslaget för Kronobergs län 20
milj. kr. utöver vad som äskats i motion 1989/90:c 646, dvs. 31 milj. kr.,

3.
att riksdagen
beslutar att mervärdeskatt ej skall uttagas på biobränslen,

4.
att riksdagen
beslutar inrätta ett särskilt anslag för landsbygdsutveckling,

5.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
satsning på alternativa grödor.

25

s. 26 Kontrollera mot PDF

1989/90:A42
av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 1989/90:AU13

mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om inplacering av kommunerna
Storfors, Kristinehamn, Årjäng, Säffle och Sunne i tillfålligt stödområde.

1989/90:A43 av Ove Karlsson m.fl. (s) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
lokala stödåtgärder för att trygga sysselsättningen,

2.
att riksdagen
som sin mening i övrigt ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
särskilda åtgärder för glesbygden.

1989/90:A44 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att placera Hallstahammars kommun inom det permanenta
stödområdet.

1989/90:A45 av Rune Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunerna
Åmåls, Bengtsfors och Dals-Eds inplacering i stödområde 2,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillfållig
förstärkning av forsknings- och utvecklingsverksamhet vid högskolan i Trollhättan/Uddevalla.

1989/90:A46 av Iris Mårtensson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av försöksutbildning vid högskolorna i skogslänen.

1989/90:A47 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas

1.
att riksdagen
beslutar att till stödområde 1 hänföra hela Jämtlands län med undantag av
Östersund,

2.
att riksdagen
beslutar att ge länsstyrelsen möjlighet till ett mera flexibelt användande av
länsanslaget för att uppnå en större rättvisa inom länet.

1989/90:A48 av Irene Vestlund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Hedemora kommuns inplacering i stödområde två.

1989/90:A49 av Mats Lindberg och Roland Brännström (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stödområdesindelningen i Västerbotten.

1989/90:A50 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående
regionalpolitiska medel till infrastrukturåtgärder,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
generös behandling vid ansökningar om lokaliseringsstöd,

26

s. 27 Kontrollera mot PDF

3. att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i 1989/90:AU13

motionen
anförts angående behovet av att noga följa utvecklingen i

sydöstra
Sverige och vid behov besluta om tillfålliga inplaceringar i

stödområde.

1989/90:A51 av Catarina Rönnung m.fl. (s) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Jönköpings högskola bör ingå bland de mindre och medelstora högskolorna som
skall erhålla stöd lir det särskilda anslaget på 35 milj. kr.,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
grundläggande rättsutbildning,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de
resursmässiga behov som Jönköpings högskola har för att förstärka sin kompetens
inte minst utrustningsmässigt, när den fördelar medel ur infrastrukturanslaget
på 310 milj. kr.

1989/90:A52 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
åtgärder för att möta östra Skånes långsiktiga strukturproblem inför
1990-talet,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsanslagen
i Kristianstads län,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för
att utveckla Malmöregionen som storstadsregion och alternativ till
huvudstadsregionen i enlighet med vad i motionen anförts,

5.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling
av kollektivtrafiken i västra Skåne.

1989/90:A53 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c)
vari yrkas

1.
att riksdagen
beslutar att de i motionen nämnda kommunerna skall ingå i stödområdet,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
länsanslagen—landsbygdsutveckling,

3.
att riksdagen
som sn mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning
av landsbygdens vägnät,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avdraget för
resor mellan bostad och arbetsplats,

5.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
småföretagsutveckling,

6.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jordbrukets
utveckling,

7.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilldelning
av regionalpolitiska medel för decentraliserad utbildning och anordnande av
fristående kurser vid högskolan i Karlstad,

8.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tilläggsbidrag för studiecirklar på gymnasieorter inom stödområden,

s. 28 Kontrollera mot PDF

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i 1989/90:AU13

motionen anförts om sysselsättningsbidraget till företag inom turistnä

ringen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i

motionen anförts om användningen av länsanslagen för kultursektorn.

1989/90:A54 av Stina Eliasson (c) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att de sänkta arbetsgivaravgifterna i
stödområde 1 skall omfattas av all privat näringsverksamhet,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att Bräcke kommun skall föras till
stödområde 1,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att Åre kommun skall föras till
stödområde 1,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att hela Krokoms kommun skall föras
till stödområde 1,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att

Häggenås och Näs församlingar inom Östersunds kommun skall föras

till stödområde 1.

1989/90.A55 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till en
fiskevårdsanläggning i Gullspångs kommun,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
en stärkt tjänstesektor i Skaraborgs län.

1989/90:A56 av Margareta Winberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
ändring av regelsystemet för erhållandet av regionalpolitiskt stöd.

1989/90:A57 av Nils-Olof Gustafsson och Margareta Winberg
(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regionalpolitiska insatser i Jämtlands län.

1989/90:A58 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att Gotland skall tillhöra
stödområde,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i

motionen i övrigt anförts om behovet av resurser för regionalpolitiska

insatser för Gotlands län.

1989/90:A59 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Marianne
/Vndersson i Vårgårda (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att
kommunerna Bengtsfors, Åmål och Dals Ed skall ingå i stödområde C,

2. att riksdagen beslutar att
sysselsättningsstöd skall utgå i stödområde C.

28

s. 29 Kontrollera mot PDF

1989/90:A60
av Ove Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 1989/90:AU13
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
ekonomiskt stöd för utveckling av kooperativa utvecklingscentra i glesbygden.

1989/90:A61 av Björn Samuelson (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om främjande av sjöfarten på Vänern m.m.

1989/90:A62 av Annika Åhnberg (vpk) vari yrkas att
riksdagen beslutar att anslå 5 milj. kr. för försöksverksamhet med
framtidsverkstäder i enlighet med vad som i motionen anges.

1989/90:A63 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ökat stöd för forskning och utveckling vid högskolorna i
Trollhät-tanAJddevalla, Halmstad, Skövde och Borås.

1989/90:A64 av Mona Saint Cyr m.fl. (m) vari yrkas

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nödvändigheten av att snarast bygga ut det filosofiska verksamhetsområdet vid
Linköpings universitet,

3.
att riksdagen
för budgetåret 1990/91 anslår 5 milj. kr. utöver budgetpropositionens förslag
till Linköpings universitet under utbildningsdepartementets huvudtitel, D 10
(Linjer samt fristående kurser),

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna, att Vadstena folkhögskola får rätten
att såväl utbilda som examinera kantorer,

5.
att riksdagen
hos regeringen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att
analysera förutsättningarna för ett motorsportgymnasium i Östergötland,

6.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
rådgivningsverksamheten inom jordbruket och skogsbruket,

9. att Kinda, Åtvidaberg och Valdemarsvik får utveckla den
typ av gymnasieutbildning, som stärker deras roller i ett samlat östgötaperspektiv.

1989/90:A66 av Inger Hestvik m.fi. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
stöd till kvinnor i skogsläneri.

1989/90:A68 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas

1.
att riksdagen
hos regeringen begär förslag om ett program för individinriktade åtgärder i
syfte att främja bosättning i glest befolkade områden i Norrbotten,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den
geografiska omfattningen och indelningen i resursområden,

3.
att riksdagen
beslutar om återföring av vinsterna från den vattenkraft som produceras i
Norrbotten motsvarande 1 öre/kWh, 29

s. 30 Kontrollera mot PDF

4. att riksdagen beslutar om sänkning av socialavgifterna
enligt de 1989/90:AU13 riktlinjer som anförs i motionen.

1989/90:A69 av Sigge Godin (fp) vari yrkas

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande den
elkraftsintensiva industrin,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens anförts om
Västernorrlands läns beroende av länets exportindustri,

4.
att riksdagen
beslutar att bibehålla nuvarande stödområdesindelning,

5.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts beträffande Ange och
Härnösands kommuners inplacering i stödområdet,

6.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att Örnsköldsviks, Härnösands samt
Sundsvall—Timrås kommuner bör inlemmas i gruppen stödjepunkter i anslutning
till stödområdet.

1989/90:A70 av Ulla Orring (fp) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödet
till IKS-verksamheten bibehålles,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att samma procentstöd skall utgå till
såväl kommunägda som privatägda industrilokaler.

1989/90:A71 av Ulla Orring (fp) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
nedsättning av sociala avgifter skall omfatta all icke offentlig verksamhet,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
nedsättningen bör omfatta stödområde A med tillägg av följande kommuner: Mala
kommun, Norsjö kommun, Skellefteå, dvs. del av (Fällfors, Jörn och Kalvträsk),
samt Lycksele, dvs. del av (Kristineberg).

1989/90:A72 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas

1.
att riksdagen
avslår regeringens förslag att ändra stödområdesindelningen,

2.
att riksdagen
avslår regeringens förslag att avveckla IKS-stödet och stödet till samhällelig
service inom ramen för glesbygdsstödet.

1989/90:A73 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen
av att se Kristinehamn, Karlskoga, Degerfors och Storfors som en sammanhängande
region vid inplacering i tillfålligt stödområde,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Kristinehamn ges möjlighet att utvecklas som stödjepunkt i östra Värmland.

1989/90:A74 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Carl-Johan
Wilson (båda 30

fp) vari yrkas

s. 31 Kontrollera mot PDF

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i 1989/90:AU13 motionen anförts om höjda länsanslag till Jönköpings län,
vari yrkas

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående
regionalpolitisk satsning på högskolan i Jönköping.

1989/90:A75 av Barbro Sandberg och Håkan Holmberg (båda
fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödområdesförändringen och Älvkarlebys införande i
stödområde C.

1989/90:A76 av Ulla Orring och Margitta Edgren (båda fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riktlinjer för en utbyggnad av distansundervisningen på
högskolenivå.

1989/90:A77 av Gösta Lyngå (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att den statliga förvaltningen bör
införa teknik som underlättar för beslutsfattare och tjänstemän att leva och
arbeta på hemorten.

1989/90:A78 av Göran Engström och Birgitta Hambraeus (båda
c) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inplacering
av Hedemora kommun i stödområde C och Ore församling i Rättviks kommun i
stödområde B,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utlokalisering av statlig verksamhet och samråd med tjänsteföretag,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av
att statsbidragen för barnomsorg utformas så att de gynnar kvinnligt
företagande,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användande
av infrastrukturanslaget för etable-ring av ett nationellt centrum för
trafikfrågor i Borlänge/Falun,

5.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sysselsättningsbidrag till turistföretag,

6.
att riksdagen
avslår regeringens förslag om ändring i glesbygdsdelegationens ställning,

7.
att riksdagen,
vid avslag på yrkande 6, beslutar lokalisera den nya glesbygdsmyndigheten till
Mora.

1989/90:A79 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om skattebefrielse av regionalpolitiska skäl för plockning av bär, svamp och
kottar i skogen.

1989/90.A80 av Kjell Dahlström m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en alternativ regional och lokal utveckling. 31

s. 32 Kontrollera mot PDF

1989/90:A81
av Birgitta Hambraeus och Göran Engström (båda c) vari 1989/90:AU13

yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om bifall till landsbygdsriksdagarnas förslag.

1989/90:A82 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m)
vari yrkas

1.
att riksdagen
beslutar att göra Kristinehamns kommun till tillfålligt stödområde i enlighet
med vad som anförts i motionen,

2.
att riksdagen
beslutar att placera in de tre kommunerna Sunne, Säffle och Årjäng i stödområde
2.

1989/90:A83 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att nedsättningen av
socialavgifter i stödom

råde 1 skall gälla alla verksamheter förutom offentlig sektor, i enlighet

med vad i motionen anförts,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målen och
medlen för regionalpolitiken,

3.
att riksdagen
avslår vad regeringen föreslagit beträfiande regionalpolitiskt företagsstöd i
samband med investeringar i byggnader och maskiner,

4.
att riksdagen
beslutar att införa ett system med riskgarantilån i enlighet med vad i motionen
anförts,

5.
att riksdagen
beslutar att godkänna riktlinjer för utvecklingsbidrag i enlighet med vad i
motionen anförts,

6.
att riksdagen
beslutar att godkänna riktlinjer för sysselsättningsstöd i enlighet med vad i
motionen anförts,

7.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den högre
utbildningens kvalitet,

8.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de krav som
måste gälla även för utbildning i form av distansundervisning,

9.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning
av och tydligare klargörande av ansvaret för distansundervisningen,

10. att riksdagen beslutar att godkänna
riktlinjer för forskning vid mindre högskolor i enlighet med vad i motionen
anförts,

11. att riksdagen avslår regeringens
förslag om särskilda regionalpolitiska insatser i Jämtland i enlighet med vad
i motionen anförts,

12.
att riksdagen
avslår regeringens förslag om inrättande av en myndighet för glesbygdsfrågor i
enlighet med vad i motionen anförts,

13.
att riksdagen
avslår regeringens förslag att till Lokaliseringsbidrag för budgetåret 1990/91
anvisa ett reservationsanslag av 350 000 000 kr.,

15.
att riksdagen
till Nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1990/91 anvisar ett
förslagsanslag av 415 000 000 kr.,

16.
att riksdagen
till Sysselsättningsbidrag för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag av
75 000 000 kr.,

17. att
riksdagen till Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder

för
budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag av 32

100 000
000 kr..

s. 33 Kontrollera mot PDF

18.
att riksdagen
till Glesbygdsdelegationen för budgetåret 1990/91 1989/90:AU13 anvisar ett reservationsanslag av 7 000 000
kr.,

19.
att riksdagen
till Riskgarantilån för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag av
250 000 000 kr.

1989/90:A84 av Rolf Dahlberg (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att såväl Hofors som Sandvikens
kommuner

får del av Bergslagspaketet,

2.
att riksdagen
beslutar att Ockelbo och Bollnäs kommuner får ingå i stödområde 2,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att Gävleborgs län får utökade medel
vid fördelningen av länsanslagen.

I989/90:A85 av Gunilla André och Bengt Kindbom (båda c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att högskolan i Skövde tilldelas 5 milj. kr. för forskning
från det regionalpolitiska anslaget för särskilda infrastrukturåtgärder.

1989/90:A87 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att placera Hallstahammars kommun i stödområde 2.

1989/90:A88 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas

1.
att riksdagen
beslutar om att Ramsele och Junsele församlingar i Sollefteå kommun inplaceras
i stödområde 1,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
regionalpolitiska åtgärder för Västernorrland.

1989/90:A89 av Stig Bertilsson och /Vrne Andersson i Ljung
(båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kommunerna Bengtsfors, Dals-Ed och Åmål bör ingå i
stödområde 2.

1989/90:A91 av /Vnn-Cathrine Hajjlund (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
noggrann prövning av stödområdesindelningen.

1989/90:A92 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den
ekonomiska politikens och energipolitikens avgörande betydelse för utvecklingen
i Gävleborg och andra län med starkt exportinriktade basindustrier,

2.
att riksdagen
beslutar öka regionalpolitikens länsanslag med 145 milj. kr. utöver
propositionens förslag,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelarna
med ökade länsanslag i stället för "paket" från regeringen,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Gävleborgs
beroende av en förstärkt högskola och att denna bör benämnas "Gävleborgs
högskola".

33

3 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 34 Kontrollera mot PDF

5. att
riksdagen beslutar att Nordanstigs och Söderhamns kommuner 1989/90:AU13

även i framtiden bör ingå i regionalpolitikens stödområde.

1989/90:A93 av Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärgårdens
betydelse för Sverige,

2.
att riksdagen
hos regeringen begär en kartläggning av viktiga stödjepunkter för
skärgårdstrafiken och förslag till åtgärder för att trygga en nödvändig
skärgårdstrafik,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av
lagstiftning för att garantera den bofasta befolkningen i skärgården
möjligheter till en bra bostad och till bra möjligheter att utöva yrkesfiske,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående
förslag till fastighetsbeskattning av vissa skärgårdsområden,

5.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
skärgårdsbefolkningens speciella roll inom försvaret,

6.
att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära förslag till stöd för projekt med havet som
energikälla,

7.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
en samordning av skärgårdspolitiken,

8.
att riksdagen
hos regeringen begär förslag om ett skärgårdsprogram.

1989/90:A94 av Görel Thurdin (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Västernorrlands län och dess behov,

5.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Västernorrlands behov av infrastrukturella åtgärder,

6.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Fiskeristyrelsens hantering av utfiskning,

7.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogslänens
betydelse för svensk ekonomi och vikten av att regionalpolitiken förnyas
utifrån en ny syn på dessa län och der£is behov.

1989/90:A95 av Karl Erik Olsson och Ingbritt Irhammar
(båda c) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
regionalpolitiska medel för infrastrukturåtgärder inom vissa samhälls- och
politikområden,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning
vid mindre högskolor.

1989/90:A96 av Ulla Orring (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i

motionen anförts om stöd till kvinnor i norra Norrlands inland 34

avseende
arbetsmarknad, fritid och kultur.

s. 35 Kontrollera mot PDF

2. att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i 1989/90:AU13

motionen
anförts om anslag av 15 milj. kr. till de lyra norrlandslänen—Norrbotten,
Västerbotten, Västernorrland och Jämtland—för riktade insatser.

1989/90:A97 av Bengt Westerberg m.fl. (fjj) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna
för det regionalpolitiska arbetet,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering
av länsstyrelsernas regionalpolitiska stödverksamhet,

3.
att riksdagen
avslår regringens förslag att ombilda glesbygdsdelegationen till ett verk,

4.
att riksdagen
avslår regeringens förslag om ny stödområdesindelning och i stället beslutar
att nuvarande stödområden skall bibehållas,

5.
att riksdagen
hos regeringen begär en utredning av hur en framtida stödområdesindelning skall
ske,

6.
att riksdagen
beslutar att lokaliseringsbidragen maximalt skall uppgå till 35 % i stödområde
A, till 25 % i stödområde B och till 15 % i stödområde C, i enlighet med vad i
motionen anförts,

7.
att riksdagen
beslutar att länsstyrelserna skall få besluta om lokaliseringsbidrag upp till
ett investeringsbehov av 20 milj. kr. i enlighet med vad i motionen anförts,

8.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om IKS-stöd och
stöd till samhällelig service,

9.
att riksdagen
beslutar att nedsatta socialavgifter skall omfatta all icke-offentlig
verksamhet i enlighet med vad i motionen anförts,

10.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade
resurser för forskning och utveckling vid de regionala högskolorna,

11.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om speciella
regionalpolitiska insatser i områden där naturskyddsbesluten är särskilt
omfattande,

12.
att riksdagen
beslutar för budgetåret 1990/91 på anslaget D 1. Lokaliseringsbidrag m.m. anslå
250 000 000 kr.,

13.
att
riksdagen beslutar att för budgetåret 1990/91 på anslaget D 2. Regionala
utvecklingsinsatser anslå 145 000 000 kr. mer än regeringen föreslagit, dvs. 1
045 000 000 kr.,

14.
att riksdagen
beslutar att för budgetåret 1990/91 på anslaget D 4. Ersättning för nedsättning
av socialavgifter anslå 150 000 000 kr. mer än regeringen föreslagit, dvs. 500
000 000 kr.,

15.
att riksdagen
beslutar att för budgetåret 1990/91 på anslaget D 7. Glesbygdsdelegationen,
anslå 5 000 000 kr.

1989/90:A98 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar anvisa 2 000 000 kr. budgetåret 1990/91 till Sveriges lantbruksuniversitet
för regionalt arbete och för utveckling av nya affärsområden för landsbygden i
enlighet med vad som anförts i motionen.

35

s. 36 Kontrollera mot PDF

1989/90:A99
av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen 1989/90:AU13

som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpolitiska
åtgärder för Kalmar och Gotlands län.

1989/90:A100 av Gudrun Norberg och Lars Ernestam (båda fp)
vari yrkas att riksdagen beslutar att Lindesbergs kommun (Guldsmedshyttan)
skall kvarstå i stödområde C.

1989/90:A101 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
konsekvenserna av särskild investeringsskatt och höjd fastighetsskatt för
Stockholmsregionen,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
resurser till länsstyrelsen i Stockholms län,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande de
särskilda förutsättningar som råder i Stockholms län vad avser
uppgiftsfördelningen mellan de regionala organen.

1989/90:A102 av Karl-Göran Biörsmark och Lola Björkquist
(båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fördelningen inom D 2-anslaget så att kraftigt ökade
medel tillfaller Östergötland.

1989/90:A103 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)
vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin
mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en
politik för regional balans och regionalpolitiska insatser i Kalmar län för att
vända utvecklingen, stärka sysselsättning och service, behålla ungdomen och
öka inflyttningen i Kalmar län,

2. att riksdagen beslutar att som sin
mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den
ekonomiska politiken för att utjämna de regionala skillnaderna i löne- och
inkomstutveckling i landet,

3. att riksdagen beslutar att som sin
mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett
decentraliserat synsätt och mer rättvis fördelning i de politiska beslut som
fattas för att öka optimismen och framtidstron i Kalmar län,

4. att riksdagen beslutar avslå prop.
1989/90:76 förslagom stödområden för näringslivsutveckling,

5. att riksdagen beslutar behålla
nuvarande princip för indelning av landet i tre stödområden,

6.
att riksdagen
beslutar att benämningen "stödområde" utgår och ersattes med
"resursområde",

7.
att riksdagen
beslutar att kommunerna Högsby, Torsås, Hultsfred, Mönsterås, Emmaboda, Nybro,
Oskarshamn, Västervik, Vimmerby, Borgholm och Mörbylånga, med undantag av
församlingarna Glöm-

minge,
/Vlgutsrum och Torslunda, tillförs resursområde C, 36

s. 37 Kontrollera mot PDF

8.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i 1989/90:AU13 motionen anförts om behov av ökat länsanslag för
regionala utvecklingsinsatser i Kalmar län,

9.
att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära förslag om ett 5-årig;t investeringsprogram
för statliga investeringar i Kalmar län om 1,2 miljarder kronor,

10.
att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
riktlinjer för lokalisering av statlig verksamhet,

11.
att riksdagen
hos regeringen begär åtgärder för lokalisering av kollektivforskningsinstitut
inom sektorerna trä, turism och vattenbruk till Kalmar län,

12.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att 50 milj. kr. bör avsättas till
bl.a. Kalmar län för vuxenutbildningsinsatser,

13.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att särskilda resurser bör avsättas
till Kalmar län för särskilda mottagnings- och utvecklingsenheter för att
stimulera och stödja kvinnor som planerar starta egna företag i länet,

14.
att riksdagen
hos regeringen begär kompletterande regionalpolitiska insatser i övrigt för
Kalmar län och Sydöstra Sverige i linje med de samstämmiga förslag som framförs
av den regionalpolitiska utredningen och i särskild reservation till denna
från centerns representant i utredningen,

15.
att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
det regionalpolitiska stödets inriktning i framtiden.

1989/90:A104 av Björn Samuelson (vpk) vari yrkas att
riksdagen anslår 100 000 000 kr. till länsstyrelsen i Värmland i enlighet med
vad i motionen anförts.

1989/90:A105 av Jan-Olof Ragnanson (vpk) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om att Hallstahammars kommun förs in i stödområde 2.

1989/90:A106 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
regionalpolitikens inriktning,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att regionalpolitiska och ekologiska
hänsyn skall tas i all statlig planering,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att länsstyrelserna vid fördelning av
lokaliseringsstöd, glesbygdsstöd och infrastrukturstöd skall ha möjlighet att
till en mindre del även fördela dessa till kommuner utanför det stödområde som
de i första hand är avsedda för,

4.
att riksdagen
begär att regeringen uppdrar åt länsstyrelserna att upprätta regionala
landsbygdsprogram, som utgår från den kommunala planeringen,

37

s. 38 Kontrollera mot PDF

5. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt
fackdepartementen 1989/90:AU13

att årligen till ansvarigt departement redovisa vad som uträttats för att

nå
uppställda mål för landsbygden,

6.
att riksdagen
begär att regeringen under hösten 1990 återkommer med ett särskilt glesbygds-
och landsbygdsprogram där effekterna av skattereformen samt energi- och
livsmedelspolitiken behandlas,

7.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att vid fördelning av
lokaliseringsstöd och glesbygdsstöd den kooperativa företagsformen särskilt
uppmärksammas,

8.
att riksdagen
hos regeringen begär förslag om utformning av mer flexibla regelsystem för
byggnadslov och lån anpassade för landsbygden och ekologiskt byggande enligt
vad som anförts i motionen,

9.
att riksdagen
hos regeringen begär förslag om översyn av fastighetstaxeringen för permanent
boende i vissa attraktiva turistorter enligt vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen avslår regeringens
förslag att ombilda glesbygdsdelegationen till en myndighet,

12. att riksdagen beslutar att
glesbygdsdelegationen skall finnas kvar med den organisation och
arbetsuppgifter och lokalisering som anges i motionen,

13. att riksdagen beslutar att ett
projektkontor underställt glesbygdsdelegationen inrättas i Östersund med
arbetsuppgifter enligt vad som anges i motionen,

14. att riksdagen beslutar att till
anslaget D 7 Glesbygdsdelegationen anslå 50 milj. kr.,

15.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att ALA-gruppen vid
lantbruksuniversitetet tilldelas 2 milj. kr. för sin organisation ur anslaget D
7 Glesbygdsdelegationen,

16.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att STU och /VLA-gruppen beviljas
anslag för projekt avseende småskalig livsmedelsproduktion för norra Sverige
från de föreslagna infrastrukturella medlen eller som särskilt anslag,

18. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande stöd till
lantbruksföretag,

19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om lokala fiskeintressen,

20.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att trålfiske bör förbjudas i Bottenhavet
och Bottenviken,

21.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att man på den kommunala och regionala
nivån skall ges ökade befogenheter att driva en radikalare miljöpolitik i
enlighet med vad som anförts i motionen,

22.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
komvuxkurser med endast åtta elever skall kunna startas även i andra
glesbygdsområden än stödområde 1 och 2,

23.
att riksdagen
beslutar att till anslaget D 2 Regionala utvecklingsinsatser anslå 1 165 milj.
kr., varav 165 milj. kr. reserveras för åtgärder med anledning av "Hela
Sverige skall leva"-kampanjen, 38

s. 39 Kontrollera mot PDF

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att av I989/90:AU13

anslaget D 6 Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder 200 milj.

kr. skall
disponeras av länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län
för insatser inom stödområde 1 och 2 och att 130 milj. kr. skall disponeras av
länsstyrelserna i Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs, Värmlands,
Västmanlands och Örebro län för insatser inom stödområde 2,

25. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om
återföring av

skatt på äldre vattenkraftverk till vattenkraftregionerna i enlighet med

vad som föreslås i motionen,

27.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om rätt för
landsting och landstingsfria kommuner att utta regionala drivmedelsskatter,

28.
att riksdagen
beslutar sänka arbetsgivaravgifterna i alla verksamheter i Norrland, på
Gotland och i de kommuner i Svealand som föreslås ingå i stödområde 2 med 10
procentenheter,

29.
att riksdagen
beslutar sänka arbetsgivaravgifterna i kommuner i stödområde 1 med ytterligare
10 procentenheter i de branscher som anges i propositionen,

30.
att riksdagen
beslutar att sänka arbetsgivaravgifterna i alla verksamheter i övriga delar av
landet med undantag för storstadsområdena med 1,5 procentenheter,

31.
att riksdagen
beslutar att sänka arbetsgivaravgifterna inom sjukvård, äldre- och
handikappomsorg i storstadsområdena med 1,5 pro centenheter,

32.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet
till eftergift på återbetalning av studielån för kvinnor som flyttar åter till
landsbygden,

33.
att riksdagen
uppdrar åt regeringen att lämna förslag på utlokalisering av 5 000
arbetsplatser från Stockholmsområdet i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:A107 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1.
att riksdagen
anslår under budgetåret 1990/91 516 000 000 kr. till anslag D 2 Regionala
utvecklingsinsatser utöver vad regeringen föreslår,

2.
att riksdagen
beslutar anta vpk:s stödområdesindelning i enlighet med vad som i motionen
anförts,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att statliga och andra samhällsägda
företag samt löntagarfonderna skall bli aktiva verktyg för att nå de
regionalpolitiska målen,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att statliga och andra samhällsägda
företag samt löntagarfonderna bör medverka till en ökad förädling av landets
råvaror inom landet,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
utformning av

redskap för de demokratiska instanserna att kunna kontrollera och

styra lokaliseringen av arbetsplatser för att kunna korrigera nuvarande

koncentrationstendenser.

s. 40 Kontrollera mot PDF

6.
att riksdagen
avslår regeringens förslag om nedsättning av företa- I989/90:AU13 gens socialavgifter till
en kostnad av 350 milj. kr.,

7.
att riksdagen
avslår regeringens förslag att ej bevilja medel till den s k IKS-verksamheten
samt att anslaget tillförs 3 milj. kr. för uppjustering i dagens penningvärde,

8.
att riksdagen
till IKS-verksamhet för budgetåret 1990/91 anslår 33 000 000 kr.,

9.
att riksdagen
beslutar att höja maximigränsen för butiksstöd i glesbygd från 60 000 kr. till
100 000 kr.,

10.
att riksdagen
till butiksstöd i glesbygd för budgetåret 1990/91 anslår 10 000 000 kr. utöver
regeringens förslag,

11.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EG och
regionalpolitiken,

12.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de statliga
företagens roll i Norrbotten,

13.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sydöstra
Sverige,

14.
att riksdagen
hos regeringen begär förslag om hur sydöstra Sverige skall få del av den
väntade expansionen i kontakterna med Östeuropa,

15.
att riksdagen
hos regeringen begär förslag om en omställnings-plan för Oskarshamnsverket,

17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om Blekinge och Gotland,

18. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ett utvecklingsprogram på såg- och träområdet enligt vad som
anförts i motionen,

19. att riksdagen till
lokaliseringsbidrag till utveckling av förädlingsmöjligheterna inom
sågverksindustrin för budgetåret 1990/91 anslår 150 000 000 kr. utöver vad
regeringen föreslår,

21.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att energi-,
miljö- och regionala hänsyn skall tas i den statliga energipolitiken,

22.
att riksdagen
hos regeringen begär förslag om nationella och regionala energiplaner,

23.
att riksdagen
beslutar dra in 1 öre/kWh på vattenkraft och att medlen skall användas till
infrastruktursatsningar enligt vad som sägs i motionen,

24.
att riksdagen
till regionala utvecklingsinsatser till Lantbruksstyrelsen för budgetåret
1990/91 anslår 193 000 000 kr. för att användas i enlighet med vad som i
motionen anförts,

25.
att riksdagen
för rekryteringsbefrämjande åtgärder och utökat antal studietimmar i den
kommunala vuxenutbildningen inom stödområdet till anslag D 6 anslår 50 000 000
kr.,

26.
att riksdagen
till högskolans distansundervisning och till lokala studiecentra för budgetåret
1990/91 anslår 10 000 000 kr.,

27.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kommunikationerna,

28.
att riksdagen
hos regeringen begär en långsiktig strategi för att 40 motverka uppbyggandet av
bilkrävande infrastruktur.

s. 41 Kontrollera mot PDF

21.
att riksdagen
beslutar om skattefrihet vad gäller biobränslen, 1989/90:AU13

22.
att riksdagen
beslutar om nedsättning av turistmomsen i stödområdet,

31.
att riksdagen
beslutar om skattefrihet för svamp-, bär- och kottplockning,

32.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kvittningsrätten,

33.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors
möjligheter på landsbygden,

34.
att riksdagen
för budgetåret 1990/91 anslår 338 000 000 kr. över nytt anslag till sextimmars
dag i stödområde 1 inom vård och omsorg enligt vad som sägs i motionen,

35.
att riksdagen
ger regeringen i uppdrag att komma med förslag om forskningsprojekt med
särskild inriktning på kvinnor på landsbygden,

36.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om boendet i
glesbygd,

37.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om små
servicehem med närhet till hemmiljön,

38.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till samutnyttjade
lokaler,

39.
att riksdagen
för budgetåret 1990/91 anslår ett anordningsbidrag med 25 000 per plats i
daghem och fritidshem, totalt 250 milj. kr., varav 50 000 000 kr. tas över
anslag D 6, att användas till att utveckla daghemsformer i glesbygd i enlighet
med vad som anförts i motionen,

40.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomars
livsmiljö i glesbygd och prioritering av verksamheter med flickor som målgrupp,

41. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med

uppgift att se över de regler som hindrar postverket att bygga ut en

social service i glesbygd.

1989/90:A108 av Maggj Mikaelsson (vpk) vari yrkas

1.
att riksdagen
beslutar överföra Bjurholms, Vindelns, Norsjös och Lycksele kommuner till
stödområde ett,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
övervinsterna från vattenkraftsproduktionen skall återföras till länet,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet att
ta till vara kvinnors kunskaper och erfarenheter,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samma bidrag
till kommunägda industrifastigheter som till privatägda,

5.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
att behålla IKS-stödet i inlandet.

41

s. 42 Kontrollera mot PDF

1989/90:A109
av Anders G Högmark m.fl. (m) vari yrkas 1989/90:AU13

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
insatser för infrastruktur samt ökad andel av anslaget för Regionala
utvecklingsinsatser (D 2),

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
en översyn av principer och riktlinjer för fördelning av anslaget för Regionala
utvecklingsinsatser.

1989/90:A110 av Bengt Hurtig (vpk) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om de
statliga företagens roll i Norrbotten,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
stödområdesindelningen,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om infrastruktur
och trafikpolitiska satsningar i Norrbotten,

4.
att riksdagen
anvisar medel för infrastruktur- och trafikpolitiska satsningar i Norrbottens
län i enlighet med vad som anförts i motionen,

5.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
infrastruktur, offentliga byggnader och anläggningar i Norrbotten,

6.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om projekt
i östra Norrbotten,

7.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
IKS-verksamheten,

8.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
etablering av statlig verksamhet till Norrbotten,

9.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om försök
med bioenergiteknik i Norrbotten,

10.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
malmprospektering m.m.,

11.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
träindustrin i Norrbotten,

12.
att riksdagen
anvisar medel till åtgärder för att öka vidareförädlingen av sågade trävaror i
Norrbotten i enlighet med vad som anförts i motionen,

13.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
kulturens roll i regionalpolitiken,

14.
att riksdagen
anvisar medel för stimulans av scenisk utbildning i Norrbottens län i enlighet
med vad som anförts i motionen.

1989/90:A111 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den konkreta
inriktningen och utformningen av de regionalpolitiska utvecklingsinsatserna,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av
breddad och utbyggd verksamhet vid

de
regionala högskolorna, 42

s. 43 Kontrollera mot PDF

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i 1989/90:AU13

motionen anförts om kollektiva forskningsinstitutens verksamhet och

lokalisering,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen
av distansundervisning för vuxna med avseende på den regionala utvecklingen,

5.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen
av ekonomiska resurser för distansundervisning och forskning,

6.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för
studiecirkelverksamheten inom resursområdet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansieringen av nya vägsträckningar avseende
Europa- och riksvägar,

10.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om postgirots
lokalisering,

11.
att riksdagen
beslutar att biobränslen ej skall beskattas i enlighet med vad som anförs i
motionen,

12.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av naturgasintroduktionens
inverkan på insatser för en utvecklad biobränslemarknad och naturgasintroduktionens
betydelse för den regionala utvecklingen,

14. att riksdagen hos regeringen
hemställer att en utredning tillkallas med direktiv att utreda organisationen
för kulturcentrumbildningar i enlighet med vad som anförs i motionen,

15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpolitiskt stöd till
etablering av bokhandlare resp. kulturarbetare,

16. att riksdagen beslutar om en
decentraliserad och effektiviserad utformning av det företagsinriktade
regionalpolitiska stödet från och med budgetåret 1990/91 i enlighet med vad som
anförs i motionen,

17. att riksdagen beslutar att anvisade
medel för regionala utvecklingsinsatser och lokaliseringsbidrag sammanförs
till ett anslag i enlighet med vad som anförs i motionen,

18.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lokaliseringslånen och med avslag på prop. 1989/90:100 i denna del anvisa ett
förslagsanslag på 1 000 kr.,

19.
att riksdagen
beslutar att till Regionala utvecklingsinsatser m.m. anvisar ett
reservationsanslag om 1 150 000 000 kr. för budgetåret 1990/91 att fördelas och
utnyttjzis i enlighet med vad som anförs i motionen,

20. att riksdagen med avslag på prop. 1989/90:100 i denna
del

bemyndigar regeringen att inom en särskild ram om högst

200 000 000 kr. besluta om lokaliseringsärenden överstigande

25 000 000 kr. samt för detta ändamål anvisar 100 000 000 kr. över

anslaget för Lokaliseringsbidrag m.m. i enlighet med vad som anförs i

motionen, 43

s. 44 Kontrollera mot PDF

21.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i 1989/90:AU13 motionen anförts om möjligheter till fortsatt offertstöd,

22.
att riksdagen
beslutar att högsta belopp till avskrivningslån för investeringar och för
uthyrningsstugor höjs till 500 000 kr. resp. 100 000 kr. i enlighet med vad som
anförts i motionen,

23.
att riksdagen
beslutar att kravet om äldre arbetskraft slopas för intensifierade kommunala
sysselsättningsinsatser (IKS) samt att högsta stödbelopp höjs till 75 000 kr. i
enlighet med vad som anförts i motionen,

24.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sysselsättningsstödets
utformning,

25. att riksdagen med avslag på prop. 1989/90:76 i denna
del

beslutar att sysselsättningsstöd skall kunna utgå med ett högsta belopp

om 200 000 kr. inom resursområde A, 120 000 kr. inom resursområ

de B samt med 55 000 kr. inom resursområde C per nytt arbetstillfålle

i enlighet med vad som anförts i motionen,

26. att riksdagen beslutar att till Sysselsättningsbidrag
för budgetåret

1990/91 anvisa 300 000 000 kr.,

27.
att riksdagen
till Kompetensutvecklingsstöd beslutar anvisa 50 000 000 kr. att utnyttjas i
enlighet med vad som anförts i motionen,

28.
att riksdagen
beslutar att lokaliseringsbidrag skall kunna utgå med 50 % för investeringar i
industrilokaler i resursområde A, 40 % i resursområde B och med 30 % i
resursområde C,

29.
att riksdagen
beslutar att lokaliseringsbidrag till maskininvesteringar skall utgå med 35 %
inom resursområde A, med 25 % inom resursområde B och med 20 % inom
resursområde C i enlighet med vad som anförts i motionen,

30.
att riksdagen
med avslag på prop. 1989/90:76 i denna del beslutar att stöd till byggnader och
maskiner i de landsbygdsbetonade delarna av resursområde C skall utgå med 40 %
av investeringskostnader för byggnader resp. 20 % av investeringskostnaden för
maskiner,

31.
att riksdagen
beslutar att den 10-procentiga nedsättningen av socialförsäkringarna skall
gälla hela resursområde A och med 5 % inom kommuner i Norrbotten inplacerade i
resursområde B i enlighet med vad som anförts i motionen,

32.
att riksdagen
med avslag på prop. 1989/90:76 i denna del beslutar att nedsättningen av
socialavgifter i resursområde A skall gälla all privat näringsverksamhet samt
med 10 % för jordbrukets och dess förädlingsindustrier i kommuner inplacerade i
resursområde inom Norbottens län i enlighet med vad som anförts i motionen,

33.
att riksdagen
till Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1990/91
beslutar anvisa ett förslagsanslag om 450 000 000 kr.,

34.
att riksdagen
hos regeringen hemställer om att en utredning om reglerna för transportstöd
tillkallas i enlighet med vad som anförts i motionen,

35.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i 44 motionen anförts om individinriktade stödåtgärder
i syfte att stimulera

s. 45 Kontrollera mot PDF

inflyttning
till kommuner inom resursområde A samt begär förslag om 1989/90:AU13

bidrag
till arbetsgivare för medflyttande resp. avskrivning av studiemedelsavgift i
enlighet med vad som anförts i motionen,

36.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av
ett personligt regionalpolitiskt investeringskonto,

37.
att riksdagen
beslutar att avdrag för resor mellan bostad och arbete skall medges med 15 kr.
per mil i enlighet med vad som anförts i motionen,

38.
att riksdagen
beslutar att medel över tolfte huvudtiteln anvisas i enlighet med vad som
förordas i motionen.

1989/90:A112 av Jan Hyttring m.fl. (c) vari yrkas

1.
att riksdagen
.som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd för
den kommungrupp som bildas när Bergslagsdelegationen upphör den 1 juli 1990,

2.
att riksdagen
beslutar att samtliga 23 Bergslagskommuner skall omfattas av
stödområdesindelningen,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till
forsluiing vid de mindre och medelstora högskolorna som har verksamhet i
Bergslagen,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tilläggsbidrag till studiecirklar,

5.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sysselsättningsbidrag till turistföretag,

6.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till
kulturen från länsanslagen.

1989/90:A113 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett samlat förslag till
utbyggnad av distansundervisningen på högskolenivå bör utformas med utgångspunkt
i de riktlinjer som här givits och redovisas för riksdagen under
planeringsperioden 1990—93.

1989/90:A114 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
landsbygdspolitikens inriktning,

2.
att riksdagen
med avslag på prop. 1989/90:76 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om avgränsningen av och insatser i glesbygds-
och landsbygdsområden,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hanteringen
av förslag från landsbygdskampanjen och landsbygdsriksdagarna,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för
skärgårdstrafiken,

5.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
folkhögskolornas betydelse för landsbygdsutvecklingen,

45

s. 46 Kontrollera mot PDF

6. att riksdagen som sin mening ger ergeringen till känna
vad i 1989/90:AU13

motionen anförts om utformningen av stödet till samlingslokaler på

landsbygden,

7.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Folkrörelserådets framtida verksamhet samt beslutar anvisa 9 000 000 kr. för
detta ändamål,

8.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsultstöd
till bygdekommittéerna för landsbygdsutveckling,

9.
att riksdagen
beslutar att till landsbygdsutveckling anvisa ett reservationsanslag om 750 000
000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:A115 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av arkitektutbildning i
Skellefteå enligt de riktlinjer som anges i motionen.

1989/90:A116 av Karin Starrin och Gunnar Björk (båda c)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att Hofors

och Ljusdal bör placeras i stödområde B,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att

Söderhamn, Nordanstig, Ockelbo, Sandviken och Bjuråker i Hudiks

valls kommun bör placeras i stödområde C.

1989/90:A117 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en positiv
behandling av de ärenden som rör lokaliseringsstöd och ianspråktagande av
investeringsfondsmedel,

2.
att riksdagen
beslutar att nuvarande stödområde C bibehålles och att de fem
Blekingekommunerna förs över till detta område,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioritering
av högskolan Karlskrona/Ronneby vad gäller fördelning av medel för forskning.

1989/90:A118 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nödvändigheten av en decentralistisk inriktning av regionalpolitiken och
regional balans som ett centralt mål för besluten inom alla politiska
sektorsområden,

2.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambanden
mellan målen regional balans, en stark samhällsekonomi och en god miljö,

3.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den
ekonomiska politikens inriktning och betydelse för möjligheterna att nå målet
regional balans samt om regional balans som en förutsättning för en effektiv
ekonomisk politik,

4.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
befolkningsmål för att nå en mer balanserad befolkningsutveckling över landet,

5.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i 46 motionen anförts om behovet av en demografisk
utredning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i 1989/90:AU13 motionen anförts om innebörden av begreppet
"region",

2.
att riksdagen
med avslag på prop. 1989/90:76 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riktlinjer och principiella förutsättningar
samt behovet av långsiktiga och stabila regler för inplacering av kommuner i
resursområden för näringslivsutveckling,

8. att riksdagen med avslag på förslaget i prop.
1989/90:76 om

stödområden för näringslivsutveckling i denna del beslutar anta motio

nens förslag om geografisk omfattning och principer för indelning av

resursområden för näringslivsutveckling,

9. att riksdagen med avslag på prop. 1989/90:76 i denna
del som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regional

politiska åtgärder i orter och regioner utanför det permanenta resurs

området för näringslivsutveckling,

10.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strukturella
förhållanden och villkor för förändring i geografisk omfattning av
resursområde C,

11.
att riksdagen
med avslag på prop. 1989/90:76 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om s.k. "stödjepunkter" för regional
utveckling,

12.
att riksdagen
med avslag på prop. 1989/90:76 såvitt avser förslag om inplacering av kommuner
i stödområde 1 och 2 beslutar anta motionens förslag om inplacering av kommuner
i resursområden A, B och C,

13.
att riksdagen
med avslag på prop. 1989/90:76 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om organisation och administration av regionala
utvecklingsinsatser,

14.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
en reformerad och decentraliserad politisk beslutsprocess,

15.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ansvaret
för de regionalpolitiska frågorna inom regeringskansliet bör förändras,

16.
att riksdagen
beslutar att utreda och lägga förslag om en förändrad hantering av frågor med
regional betydelse i riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

17. att riksdagen beslutar att som sin
mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att
riksdagens beslut om förutsättningar och prioriteringsordning för lokalisering
av statliga myndigheter skall ligga fast och fullföljas,

18. att riksdagen med avslag på prop.
1989/90:76 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principerna för decentralisering av funktioner resp. utlokalisering
av statliga verk och myndigheter,

19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om den inomregionala
decentraliseringen,

47

s. 48 Kontrollera mot PDF

20. att
riksdagen hos regeringen begär förslag om utlokalisering av 1989/90:AU13

Statens Industriverk (SIND) till Östersund i enlighet med vad som

anförts i
motionen,

21.
att riksdagen
vid bifall till yrkande 20 och med avslag på prop. 1989/90:76 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
glesbygdsdelegationens lokalisering och fortsatta verksamhet,

22.
att riksdagen
vid avslag på yrkande 20 beslutar att glesbygdsdelegationen med oförändrade
uppgifter skall lokaliseras till Östersund,

23.
att riksdagen
beslutar att till Glesbygdsdelegationen för budgetåret 1990/91 anvisa ett
reservationsanslag på 6 000 000 kr.,

24.
att riksdagen
med avslag på prop. 1989/90:76 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Expertgruppens för regionalutveckling (ERU) fortsatta
verksamhet,

25.
att riksdagen
beslutar avslå förslaget i prop. 1989/90:76 om anvisning av medel till
Expertgruppen för regionalutveckling i enlighet med vad som anförs i motionen,

26.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om landstingens
ansvar för de regionalpolitiska frågorna på länsnivå,

28.
att riksdagen
med avslag på prop. 1989/90:76 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående förändrad inriktning av de regionalpolitiska
stödformerna,

29.
att riksdagen
med avslag på prop. 1989/90:76 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts mot regionalpolitikens inriktning och det
europeiska integrationsarbetet,

30.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om a)
betydelsen av näringspolitikens inriktning, teknik, teknikspridning, spridning
av företag inom framtidsinriktade branscher, tekniskt kunnande och teknisk
utveckling för den regionala utvecklingen, b) sambandet mellan förnyelsen av energisystemet
och regional utveckling, c) de areella näringarnas betydelse för den regionala
utvecklingen, d) forskningens och utbildningsväsendets utformning och
inriktning för att främja den regionala utvecklingen, e) bostadspolitikens
betydelse för den regionala utvecklingen, f) åtgärder på
arbetsmarknadspolitikens område för att främja regional balans och motverka
överhettning, g) sambanden mellan kulturpolitikens inriktning och ett brett
och varierat kulturutbud för den regionala utvecklingen, h) betydelsen av
inriktning och utformning av kommunikationer och transportväsendet för en
positiv regional utveckling och regional balans, i) sambanden mellan god miljö
och regional balans, j) sambanden mellan regional balans och ett starkt
totalförsvar, k) sambanden mellan skatteomläggningen och målet regional
balans, I) sambanden mellan ökad jämställdhet
och en positiv regional utveckling, samt m) sambanden mellan ungdomars boende,
utbildnings- och sysselsättningsmöjligheter m.m. och den regionala utvecklingen,

31. att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen
anförts om småföretagsamhetens betydelse för den regionala 48

utvecklingen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i 1989/90:AU13

motionen anförts om vikten av vidareutbildning på mellannivå av

ingenjörer,
tekniker och ekonomer för den regionala utvecklingen,

33. att riksdagen beslutar anvisa ett reservationsanslag
om

150 000 000 kr. till breddad och utökad verksamhet vid de mindre

och medelstora högskolorna inom resursområdet i enlighet med vad

som anförts i motionen,

34. att
riksdagen beslutar anvisa ett reservationsanslag om 50 000

000 kr.
för breddad och utökad verksamhet vid de små högskolorna

utanför resursområdet i enlighet med vad som anförs i motionen,

35.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheter
för företag inom områden med tillfållig investeringsavgift att med
regionalpolitiskt stöd förlägga planerad investering till resursområdet,

36.
att riksdagen
med avslag på prop. 1989/90:76 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förändrad organisation vid länsstyrelserna i
syfte att förbättra förutsättningarna för kvinnligt företagande,

37.
att riksdagen
som sin mening ger regringen till känna vad i motionen anförts om att
målsättningen om att 40 % av nytillkommande arbetstillfållen skall förbehållas
vardera könet upprätthålls,

38.
att riksdagen
hos regeringen begär att den regionalpolitiska utredningen får i uppdrag att
utreda omfattning och inriktning av kapitalströmmarna från avfolkningsbygder
till koncentrationsorter i enlighet med vad som anförs i motionen,

39.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen
av kommuners och landstings verksamhet för en positiv regional utveckling,

40.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna
för den kommunala skatteutjämningen,

42. att riksdagen med avslag på prop. 1989/90:76 i denna
del hos regeringen begär förslag om återförande av en vinstandel motsvarande

1 öre/kWh
producerad vattenkraftsel till de kommuner och län där

vattenkraften produceras för regionalpolitiskt motiverade investeringar

enligt de riktlinjer som anförs i motionen.

Motioner med anledning av proposition 1989/90:146
(livsmedelspolitiken)

1989/90:Jo62 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c)
vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av landsbygdsutveckling.

1989/90.Jo68 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

34. att riksdagen till regionala utvecklingsinsatser till
lantbruksstyrelsen för budgetåret 1990/91 anslår 193 milj. kr. för att
användas i enlighet med vad som anförts i motionen.

49

4 Riksdagen 1989/90. 18 sami Nr 13

s. 50 Kontrollera mot PDF

1989/90;Jo73
av Stina Gustavsson (c) vari yrkas 1989/90:AU13

3. att riksdagen beslutar om regionalpolitiskt stöd i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:Jo77 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

31. att riksdagen beslutar anslå 200 milj. kr. till
glesbygdsstöd till hela Sverige, i enlighet med motionen.

1989/90:Jo84 av Kersti Johansson och Rune Backlund (båda
c) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar om regionalpolitiskt stöd i
enlighet med vad

i motionen anförts.

1989/90:Jo89 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar om regionalpolitiskt stöd i
enlighet med vad

som anförts i motionen.

1989/90:Jo94 av Gunnar Björk och
Karin Starrin (båda c) vari yrkas 4. att riksdagen beslutar anslå 200 milj. kr.
till glesbygdsstöd.

1989/90:Jo97 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (båda c)
vari yrkas

4. att riksdagen beslutar om regionalpolitiskt stöd i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:Jo270 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

18. att riksdagen till anslaget för landsbygdsutveckling
för budgetåret 1990/91 anslår 200 000 000 kr. i enlighet med vad som i motionen
anförs.

Motioner med anledning av proposition 1989/90:90
(forskningspropositionen)

1989/90:A27 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas

1.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
lokal och regional forskning för främjande av lokal och regional utveckling,

2.
att riksdagen
hos regeringen begär förslag om program för och anslag till lokal och regional
forskning för främjande av lokal och regional utveckling.

1989/90:A30 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i

motionen anförts om behovet av en förstärkt forskning kring landsbyg

dens förhållanden och utveckling.

Motiveringen
återfinns i motion N45.

2. att riksdagen beslutar att till Landsbygdens
Forskningsråd anvisa

ett reservationsanslag under åttonde huvudtiteln på 6 000 000 kr.

Motiveringen
återfinns i motion N45.

50

s. 51 Kontrollera mot PDF

Riksdagens
revisorers förslag 1988/89:26 1989/90:AU13

1988/89:26
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad revisorerna anfört om utarbetandet av riktlinjer för effektivare
uppföljning och utvärdering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad revisorerna anfört om en utredning angående utveckling och samordning
av datorstödet för uppföljning och utvärdering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad revisorerna anfört om en utredning av formerna för kompetenshöjande
stöd.

Motion med anledning av revisorernas förslag

1988/89:A15
av Anna Horn af Rantzien (mp) vari yrkas att länsstyrelsen utreder hur
personliga resurser på bästa sätt kan komplettera den datorstödda
utvärderingen.

Utskottet Inledning

Den
aktiva lokaliseringspolitik som inleddes i mitten av 1960-talet innebar att man
införde statligt ekonomiskt stöd för att påverka industrins lokalisering.

Regionalpolitiken
har alltsedan den introducerades tagjt sin utgångspunkt framför allt i
strukturella förändringar som har påverkat sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen
negativt i olika delar av landet.

Från
att i första hand ha försökt påverka industrins lokalisering har
regionalpolitiken byggts ut till en allmän regional välfårdspolitik. Regional
balans är ett av målen för den ekonomiska politiken. För att nå detta mål är
målsättningen för regionalpolitiken att ge alla invånare tillgång till arbete,
service och en god miljö oavsett var de bor i landet.

Några
viktiga årtal för regionalpolitikens utveckling framgår av följande
sammanställning.

196S Statligt
lokaliseringsstöd till framför allt industrin införs.

1967
Den
första länsplaneringen genomförs.

1968
Särskilda
stödåtgärder i glesbygderna introduceras.

1970
Beslut
tas om sysselsättningsstöd i inre Norrland.

1971
Den första
etappen i omlokaliseringen av statlig verksamhet beslutas.

1971
Transportstöd
införs.

1972
Riksdagen
tar st ä llning till ett regionalpolitiskt 51 handlingsprogram.

s. 52 Kontrollera mot PDF

1 geg/QO-AU 13

1975
Vissa
beslut om regionalpolitiskt st ö d decentraliseras till l ä nsstyrelserna.

1976
Samr å d med de st ö rsta industrif ö retagen i lokaliserings-fr å gor inleds.

1982 Neds ä ttning av socialavgifter inf ö rs som regionalpolitiskt medel och
det s.k. l ä nsanslaget f ö r regional pol i t i ska insatser
som beslutas av l ä nsstyrelserna tillkommer.

Regionalpolitiken har varit föremål för en fortlöpande
uppföljning och översyn. Under den senaste femtonårsperioden har beslut om
regionalpolitikens inriktning och omfattning tagits åren 1976, 1979, 1982 och
1985. Besluten har i samtliga dessa fall föregåtts av ett omfattande
utredningsarbete. Regeringen lägger i proposition 1989/90:76 fram förslag som
rör regionalpolitiken för 90-talet. Även detta förslag har föregåtts av en
utredning (1987 års regionalpolitiska kommitté) som tillsattes med anledning av
ett riksdagsuttalande år 1987 (AU1986/87:13, rskr. 268).

Utöver regionalpolitiska kommitténs slutbetänkande (SOU
1989:55) Fungerande regioner i samspel bygger propositionen på ett antal andra
utredningsbetänkanden och rapporter rörande regionalpolitiken.

Inför utskottets behandling av propositionen har en rad
uppvaktningar ägt rum av företrädare för olika län och kommuner samt
representanter för folkrörelserådet Hela Sverige skall leva. Dessutom har ett
flertal skrivelser från enskilda, organisationer, myndigheter, kommuner och län
inkommit till utskottet.

Flera politikområden, som har nära anknytning till
regionalpolitiken, behandlas av riksdagen denna vår. Det gäller
regeringsförslag om bl.a. skatte-, forsknings-, närings-, trafik- och
livsmedelspolitiken.

Utskottet har bl.a. av denna anledning genom beslut den 3
april 1990 överlämnat ett antal motionsyrkanden för beredning i resp. fackutskott.
Sålunda har yrkanden överlämnats till utrikes-, kultur-, utbildnings-, trafik-
och näringsutskotten. Dessutom har utskottet inhämtat yttranden över den
regionalpolitiska propositionen och med anledning av denna väckta motioner från
de fyra sistnämnda utskotten ävensom från skatte- och jordbruksutskotten.
Jordbruksutskottet har tillsammans med punkt D 2 i proposition 146 med eget
yttrande överlämnat ett antal motionsyrkanden med anknytning till anslagspunkten.

Den regionala problembilden

Propositionen

Under avsnittet 2 (s. 14 ff.) bereds riksdagen tillfålle
att ta del av vad industriministern anfört om den regionala problembilden.

1 propositionen ges en bild av den regionala problembilden
och hur

den har förändrats under tre decennier fram till i dag. Under

1960-talet var det den snabba minskningen av antalet sysselsatta inom 52

jord- och
skogsbruk som utgjorde det dominerande problemet. Ned-

s. 53 Kontrollera mot PDF

gången
drabbade sysselsättning och befolkning främst i de s.k. skogslä- 1989/90:AU13
nen (Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands, Gävleborgs,
Kopparbergs och Värmlands län) där dessa näringar hade stor betydelse.
Industrin expanderade och de regionalpolitiska medlen inriktades som ovan
sagts mot att påverka industrins lokalisering. Den offentliga sektorn
expanderade. Utbildningsväsendet byggdes ut och bidrog till snabb tillväxt i
främst storstäder och länscentra.

Antalet sysselsatta inom jord- och skogsbruket fortsatte
att minska under 1970-talet men i långsammare takt. Den offentliga sektorn fortsatte
att expandera men fick nu en mera regionalt spridd lokalisering. Svåra
strukturproblem drabbade däremot industrin. Strukturförändringarna kom att
drabba orter i Syd- och Mellansverige som tidigare haft en allmänt sett god
utveckling. Strukturproblem av den art det var fråga om krävde såväl
arbetsmarknads- och regionalpolitiska som industripolitiska åtgärder.

Utvecklingen kom att innebära att flyttningarna både
mellan och inom län minskade. Nettoflyttningarna till storstadsregionerna
byttes i en viss utflyttning och flertalet av de s.k. skogslänen hade en viss
nettoinflyttning.

De strukturella förändringar som präglade främst senare
delen av 1970-talet fortsatte under 1980-talet — främst inom gruv- och stålindustrin
samt i begränsad omfattning kvarvarande delar av varvsindustrin. Detta ledde i
berörda regioner till betydande negativa sysselsättningseffekter, som dock i
huvudsak kunde hävas genom olika arbetsmarknads- och regionalpolitiska
åtgärder.

Under början av 1980-talet skedde också en uppbromsning av
tillväxten inom den offentliga sektorn. Härigenom minskade dess tidigare
stabiliserande inverkan på sysselsättningens regionala fördelning. Industrisysselsättningen
började samtidigt öka något och blev regionalt förhållandevis jämnt fördelad.
Tillväxten ökade snabbt inom främst företagsinriktade privata tjänster.

Trots en allmänt sett positiv utveckling med mycket hög
sysselsättning i landet som helhet har det inte varit möjligt att vända den
negativa sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen i bl.a. norra Sveriges
inland, heter det i propositionen. Utvecklingen har också präglats av stor
befolkningstillväxt i storstadsregionerna — främst i Stockholmsområdet.
Sysselsättningstillväxten har där till stor del skett inom de privata
tjänstenäringarna.

Utflyttningen av yngre människor — särskilt kvinnor — från
stödområdet till storstadsregioner och större orter tycks emellertid inte
alltid bero på brist på arbete i hemorten utan även på ungdomars strävan att
söka sig till en varierad arbetsmarknad, stort utbud av nöjes- och kulturliv
m.m.

Denna utveckling får dock långsiktigt negativa effekter
främst i utflyttningsområdena genom dess påverkan på bl.a. könsfördelning och
åldersstruktur.

Av den statistik som redovisas i propositionen framgår
bl.a. att

1980-talet inneburit en klar försämring av den regionala balansen i 53

flyttningshänseende
jämfört med 1970-talet samt en avsevärd flyttnings-

s. 54 Kontrollera mot PDF

förlust för stödområde A
gentemot övriga delar av landet. Sammanlagt 1989/90:AU13 handlar det om ca 8
800 personer eller ca 5 % under perioden 1981—1988. /Vnmärkningsvärt är att
stödområde A:s flyttningsförluster inte minskat särskilt mycket jämfört med
1970-talet, då förlusterna var stora för stödområde A trots att skogslänen
samtidigt hade en förhållandevis gynnsam utveckling. Detta belyser delvis de
stora inomregionala skillnader som ofta finns inom enskilda län.

Positivt
för den regionala balansen kan dock sägas vara att Stockholms läns
flyttningsöverskott gentemot övriga landet har minskat mycket kraftigt under
1980-talet och under åren 1988 och 1989 t.o.m. övergått till underskott.

Även
om en viss stabilisering av befolkningsutvecklingen skett under senare år, har
effekterna av tidigare utflyttning lett till att mer än hälften av landets
kommuner har födelseunderskott.

Statistiken
visar att den ungefårliga tredjedel av kommunerna som har haft de största
underskotten under de senaste åren finns främst i norra Sveriges inland, de
västra delarna av mellersta Sverige samt i sydöstra Sverige. Mycket ofta har
dessa kommuner samtidigt en nettoutflyttning till andra delar av landet som
förstärker åldersstrukturens negativa effekter på befolkningsutvecklingen.

Den
stabilisering som trots allt skett de senaste två åren beror deb på ökad
nettoinvandring, deb på ökade födelsetal.

Förvärvsfrekvensen
i Sverige är internationellt sett mycket hög och visar liten skillnad mellan
kvinnor och män. Det finns emellertid stora regionala skillnader. Som exempel
kan från den statistik som presenteras i propositionen nämnas att
sysselsättningsgraden bland män i åldersgruppen 16—64 år var år 1987 82,4 % i
storstadslänen (i Stockholms län 83,5) och 76,1 % i stödområde A. Motsvarande
siffror för kvinnor var 79,7 (i Stockholms län 82,0) resp. 73,2 %.

Även
om männens sysselsättningsgrader uppvisar mindre regionala skillnader än
kvinnornas finns betydande skillnader mellan enskilda kommuner. I fråga om
kvinnors sysselsättningsgrad är skillnaderna mellan enskilda kommuner
avsevärda. De högsta sysselsättningsgraderna finner man i kommunerna i eller
nära storstadsområdena och i de största kommunerna i övriga landet.

Trots
en generell arbetskraftsbrist — som dock i viss utsträckning beror på
skillnader i åldersstrukturen — finns det således områden där det fortfarande
finns tillgång på arbetskraft. Det gäller särskilt i norra Sveriges inland,
delar av Bergslagen och nordvästra Värmland. Detta förhållande ger enligt
propositionen skäl att koncentrera de regionalpolitiska åtgärderna främst till
dessa områden deb för att det leder till minskade regionala skillnader, deb för
att det är nödvändigt att utnyttja alla resurser för att få en god ekonomisk
utveckling.

Tillgången
på varierande sysselsättningsmöjligheter och differentie

rad service skiljer sig således i olika delar av landet. I exempelvis de

mer tättbefolkade södra och mellersta delarna av landet finns arbets

marknader som fungerar väl eller där det finns goda förutsättningar

för att detta skall ske. I norra Sveriges inland är däremot befolknings- 54

tätheten så låg och de
geografiska avstånden så stora att det krävs

s. 55 Kontrollera mot PDF

samhällsinsatser
för att kunna upprätthålla sysselsättning och service, 1989/90:AU13
framhålls det i propositionen. Det är i denna del av landet som de mest
uttalade behoven finns av långsiktiga och effektiva regionalpolitiska
insatser.

I vissa delar av Bergslagen och nordvästra Värmland finns
också strukturella problem av en sådan storleksordning att de kräver långsiktiga
regionalpolitiska åtgärder. Däremot görs i propositionen den bedömningen att
problemen i sydöstra Sverige inte är av den typ som motiverar regionalpolitiska
insatser av samma slag som krävs för norra Sveriges inland, vissa delar av
Bergslagen och delar av nordvästra Värmland. Enligt propositionen finns det
emellertid i alla län glesbygds- och landsbygdsproblem där vissa
utvecklingsinsatser behövs för att skapa en balanserad befolknings;- och
sysselsättningsutveckling.

Enligt propositionen är fortsatta strukturförändringar
nödvändiga. För att klara förändringarna behövs aktiva insatser i glesbygden
för att skapa alternativa sysselsättningar.

Långtidsutredningen 1990

Långtidsutredningen 1990 framhåller att
strukturomvandlingen under 1990-talet bedöms bli snabb, bl.a. mot bakgrund av
den ökade integrationen med omvärlden och de åtgärder som kan väntas inom
miljö-och energipolitiken.

I näringslivets kunskapsintensiva delar, bl.a.
delbranscherna maskin-, elektro- och instrumentindustri, bedöms tillväxten
kunna bli drygt 4 %. Det talar för att behovet av utbildning kommer att öka
under 1990-talet.

Den privata tjänstesektorn beräknas växa med 2,4 % per år
under 1990-talet, vilket innebär att antalet sysselsatta inom sektorn växer
till ca 1,5 miljoner. Därmed blir tjänstesektorn från sysselsättningssynpunkt
betydligt större än de varuproducerande sektorerna.

Övriga sektorer får en långsammare tillväxt enligt
långtidsutredningen. Den kapitalintensiva industrin beräknas växa med endast
0,5 % per år. Antalet sysselsatta beräknas sjunka. Ökade investeringar inom
transport- och kommunikationsområdet är nödvändiga både för att underlätta
näringslivets tillväxt siimt av miljöpolitiska skäl, betonar långtidsutredningen.

Mål och riktlinjer för regionalpolitiken

De övergripande målen för regionalpolitiken

Den regionala utvecklingen utgör utgångspunkt för
förslagen i propositionen och i ett antal motioner beträffande
regionalpolitikens inriktning.

Regeringen föreslår att nuvarande övergripande mål för
regionalpo

litiken skall ligga fast men preciseras. Målen innebär — som ovan sagts

— att alla människor oavsett var de bor i landet skall ges tillgång till

arbete, service och en god miljö. 55

s. 56 Kontrollera mot PDF

Preciseringen innebär bl.a. att politiken skall främja en
rättvis 1989/90:AU 13 fördelning av välfården mellan människor i olika delar av
landet, en balanserad befolkningsutveckling så att en betydande valfrihet i
boendet åstadkoms samt att produktionen kan ske rationellt, varigenom en god
ekonomisk tillväxt kan ske. Regionalpolitiken skall således främja rättvisa,
valfrihet och ekonomisk tillväxt.

Även de motioner som behandlar målen för
regionalpolitiken, dvs. A83 (m), A97 (fp). Al 18 (c), A107 (vpk) och A106 (mp)
synes utgå från att de övergripande målen skall vara oförändrade. Utskottet har
ingen annan mening och föreslår att riksdagen godkänner vad som anförs i
propositionen i denna del.

Regionalpolitikens förutsättningar och allmänna inriktning

Målen för regionalpolitiken är, som fastslagits, att
åstadkomma en balanserad befolkningsutveckling i landets olika delar samt att
ge människor tillgång till arbete, service och en god miljö oavsett var de bor.

Propositionen

Målen måste enligt industriministern preciseras och
utvecklas så att de kan genomföras i så stor utsträckning som möjligt. Det
regional politiska arbetet har bedrivits med inriktning på att deb främja en
sektorspolitik som anpassas efter de regionalpolitiska målen, deb främja näringslivsutveckling
och nyetableringar för att åstadkomma regional utjämning mellan skilda delar av
landet.

Industriministern uppger att den regionala utvecklingen
under de senaste åren karakteriserats av en allmänt förbättrad arbetsmarknads-och
sysselsättningssituation och en balanserad befolkningsutveckling.

Kraftiga regionalpolitiska insatser har gjorts för att
motverka tendenser till regionala obalanser och för att hantera omfattande
strukturförändringar. Utöver ordinäre regionalpolitiska medel på ca 2
miljarder kronor per år har omfattande särskilda regionalpolitiska åtgärder under
senare år genomförts i bl.a. Norrbottens län och norra Sveriges inland.
Bergslagen samt Västernorrlands och Blekinge län.

Regionalpolitiken har successivt breddats och delvis getts
en ny inriktning. Ökad medvetenhet om sektorspolitikens och infrastrukturens
betydelse för den regionala utvecklingen har inneburit att särskilt industri-,
arbetsmarknads-, jordbruks-, utbildning- och forskningj-samt trafikpolitiken
uppmärksammats.

Insatser har gjorts för att underlätta teknik- och
kompetensspridning. Lokaliseringssamråd har bedrivits för att påverka
lokalisering av industri- och tjänsteföretag.

Det regionalpolitiska stödet till företag har enligt
propositionen

medverkat till att skapa allt fler sysselsättningstillfållen. Budgetåret

1988/89 tillskapades härigenom 4 600 sysselsättningstillfållen. Effekter

na av sysselsättningsstödet har beräknats ge ca 1 200 nya arbetstillfål

len. Genom samrådet med tjänsteföretag beräknas 1 100 arbetstillfållen 55

tillkomma i regionalpolitiskt prioriterade regioner genom expansion

s. 57 Kontrollera mot PDF

av
befintlig verksamhet och avlänkning från Stockholmsregionen. Ge- 1989/90:AU13
nom glesbygdsstödet beräknas närmare 1 500 nya arbetstillfållen tillkomma
varje år. De senaste årens beslut om omlokalisering av statlig verksamhet från
Stockholm till prioriterade regioner berör ca 1 300 tjänster. Till detta kommer
indirekta effekter och effekter av sektorspåverkan m.m. som inte lätt kan
kvantifieras.

Ett av regionalpolitikens mål är att främja en jämn och
rättvb fördelning av välfärden. Därför är goda möjligheter till arbete, bostad
och service i hela landet ett primärt mål för välfårdspolitiken, heter det i propositionen.

Ett glest befolkat land som Sverige, med jämn och god
levnadsstandard, har förutsättningar att genom en aktiv regionalpolitik skapa
en betydande valfrihet i bosättningen som fattigare och mer tättbefolkade
länder saknar, framhålls det vidare. För att minska orters och regioners
sårbarhet är det viktigt att ha en varierad näringsstruktur. Erfarenheten
visar att det främst är orter som är ensidigt beroende av ett företag eller en
bransch som har sämst förutsättningar att klara strukturförändringar. Det är
emellertid också viktigt att bygga på regioners och orters särart och speciella
karaktär.

Regionalpolitiken kan på flera sätt medverka till att
främja den ekonomiska tillväxten genom att resurser tas till vara på ett
effektivt sätt. Arbetskraft, kapital och naturtillgångar kan komma till användning
genom regionalpolitiska åtgärder. Regionalpolitiken kan också bidra till att
underlätta strukturförändringar som innebär att produktionens förädlingsvärde
ökar. Genom en aktiv regionalpolitik skapas större acceptans för strukturella
förändringar i regioner som annars skulle drabbas hårt av industrinedläggningar
och företagskriser.

Samtidigt understryks i propositionen behovet av
strukturförändringar såväl för att upprätthålla ett konkurrenskraftigt och
effektivt näringsliv som för att förbättra livsmiljön. Detta är i sin tur en
förutsättning för bevarad välfård.

Regionalpolitiken skall därför inriktas på att stimulera
tillväxten av befintligt och utvecklingsbart näringsliv samt stödja
nyetableringar. Genom förbättringar av infrastrukturen kan brister i
förutsättningarna för näringslivets utveckling undanröjas. En
tyngdpunktsförskjutning av de regionalpolitiska insatserna bör därför ske från
företagsstöd mot infrastrukturåtgärder. Regionalpolitiken kan även främja den
ekonomiska tillväxten genom att avlänka produktion från överhettade områden
och därigenom pressa tillbaka kostnadsökningarna.

För att uppnå målen om rättvisia, valfrihet och tillväxt
måste regionalpolitiken inriktas på att skapa arbete, service och god miljö i
hela landet.

Regionala problem som finns i olika delar av landet måste
åtgärdas genom en samordnad sektorspolitik och samverkan mellan olika samhällsverksamheter,
framhålls det i propositionen. I vissa delar av landet kommer det att behövas
stöd till näringslivsutveckling under överskådlig tid för att kompensera för
långa transporter, klimatförhållanden

57

s. 58 Kontrollera mot PDF

eller
andra konkurrensnackdelar, medan det i andra regioner kan vara 1989/90:AU13
frågan om att göra samhälleliga insatser för att underlätta genomförandet av
omfattande strukturförändring.

Kravet på en balanserad befolkningsutveckling kommer i ett
regionalt perspektiv att ställa Sverige inför åtminstone två utmaningar. För det
första ökar andelen äldre människor. Det sker särskilt markant i de glesast
befolkade delarna av landet. För det andra måste något göras åt den könsmässiga
snedfördelningen. Kvinnorna måste i betydligt större utsträckning få
sysselsättningsmöjligheter, goda levnadsvillkor samt ett kultur- och
fritidsutbud avpassat efter deras behov och önskemål också i glesbygd och i
andra mindre tätbefolkade områden.

Genom samverkan kan regionala utvecklingsåtgärder bidra
till att skapa ekonomiskt, socialt, kulturellt och miljömässigt fungerade regioner.

Regionalpolitiken skall inriktas på åtgärder som främst
underlättar situationen i de ur olika synvinklar värst drabbade regionerna.

En övergripande riktlinje för regionalpolitiken är att den
skall genomföras i så decentralberade former som möjligt för att därigenom
komma nära de regionala problemen och kunna ta vara på varje enskild regions
egna resurser och utvecklingsmöjligheter. Vissa väsentliga inslag i
regionalpolitiken — t.ex. infrastruktursatsningar, vissa företagsfrågor,
principiellt viktiga frågor — kräver emellertid att de avgörs i ett större
sammanhang, framhåller propositionen. Till decentraliseringssträvandena hör
också att decentralisera sysselsättning från större till mindre orter.
Förenklingar bör genomföras när det gäller t.ex. reglerna och handläggningen av
företagsstöd.

För att försöka nå de uppställda målen föreslår regeringen
en rad åtgärder. Utvecklingsåtgärderna koncenteras främst till norra Sveriges
inland. Förbättrade och förenklade möjligheter att utveckla glesbygd och
landsbygd föreslås. Den viktiga sektorssamordningen förstärks och särskilda
åtgärder satsas på att förbättra infrastrukturen. Regionalpolitiska medel
avsätts exempelvis särskilt för att förstärka forsknings- och
utvecklingsverksamhet vid mindre och medelstora hökolor i eller i anslutning
till stödområdena samt i sydöstra Sverige.

Företagsstödet föreslås bli mer inriktat på
utvecklingsinriktade investeringar samtidigt som förslag till betydande
förenklingar av stöden läggs fram. En kraftig decentralisering av
regionalpolitikens genomförande till länsstyrelserna föreslås. Särskilda
åtgärder föreslås för Jämtlands län. Resurserna för regionala
utvecklingsinsatser förstärks enligt förslaget.

Förslagen kommer att behandlas närmare under respektive
avsnitt i den följande framställningen.

Motionerna

Moderata samlingspartiet framhåller i sin partimotion A83
bl.a. följan

de. Hela landet måste bidra till den ekonomiska tillväxten. Tillväxtpro

cessen måste därför fungera i hela landet. Regeringens förslag innehål- 58

ler inga nyheter. Det präglas av en stark tilltro till statliga myndigheter

s. 59 Kontrollera mot PDF

och
diverse offentliga inslag i näringslivet. Man vill inte inse att ett 1989/90:AU13

allmänt
gott näringslivsklimat är den bästa förutsättningen för tillväxt och välstånd i
alla landets regioner framhåller motionärerna. Här nämns särskilt
marknadsekonomins betydelse för den regionala utvecklingen.

Om politiken förändras när det t.ex. gäller skattesystemet,
Sveriges framtida roll i Europa, energiförsörjningen, en bättre fungerande arbetsmarknad
samt undanröjande av regler och lagar som försvårar företagande kommer
tillväxten i den svenska ekonomin att öka. Då kommer alla delar av landet att
kunna utvecklas. Regionalpolitiska insatser behövs då för att underlätta
utvecklingsprocessen — inte för att starta den. Målsättningen för
regionalpolitiken bör vara att alla landets regioner skall fungera på ett
tillfredsställande sätt. De särskilda regionalpolitiska insatserna skall
koncentreras till de regioner som har den svagaste utvecklingen.
Regionalpolitiska medel måste vara effektiva och bli föremål för kontinuerlig
uppföljning och utvärdering.

Men samtliga län har landsbygds- eller glesbygdsområden med
speciella problem. Även för länen utanför de regionalpolitiska stödområdena
måste det finnas resurser att göra insatser för att främja utvecklingen på
landsbygden.

Beslutsprocessen över regionalpolitiska stödmedel bör
decentraliseras till länsnivå i så stor utsträckning som möjligt.

Liknande synpunkter framförs i kommittémotion 1988/89:A422
(m) som dessutom framhåller att utvecklingen har drivits mot centralisering.
Successivt har det offentliga inflytandet över individer och företag ökat.
Motionärerna framhåller också att tillväxten i storstadsregionerna inte är ett
hot mot utvecklingen utan snarare en motor för tillväxt i hela landet.

Folkpartiets partimotion A97 tar upp följande synpunkter.
Det är tillfredsställande att regeringen presenterar en politik som i flera
avseenden går folkpartiet till mötes. Regeringen inser bl.a. att det är viktigt
att satsa på infrastrukturen. Länsstyrelserna får större frihet att besluta i
regionala frågor samtidijt som stödformerna förenkliis och schabloniseras. Ändå
är propositionen otillräcklig mot bakgrund av de behov som föreligger.

Regionalpolitiken skall öka den enskildes möjligheter att
fritt välja arbete och bostad och åstadkomma en mer likvärdig ekonomisk, social
och kulturell standard för landets olika delar. De regionalpolitiska problem
som finns i dag är annorlunda än på 1960-talet när lokaliseringspolitiken
tillkom. Då bottnade problemen i industrins expansion och rationaliseringar
inom jordbruket. I dag är vi i en situation där ett fåtal orter befinner sig i
utveckling samtidigt som ortskriser och problem på ett annat sätt än tidigare
riskerar att uppstå i hela landet, framhålls det i motionen.

De snabbt växande delarna av industrin, som data- och
tjänstenä

ringarna, som etablerar sig i tillväjrtområdena, styrs av andra "etable-

ringsfaktorer" vid sidan av nationella kostnadshänsyn. Dessa företag

bygger på behov av ny kunskap och kvalificerad personal. 59

s. 60 Kontrollera mot PDF

Detta
betyder att infrastruktur av olika slag har blivit allt viktigare. 1989/90:AU13

Det gäller
att erbjuda företagsamheten en sådan miljö att kreativitet och nytänkande kan
stimuleras. Den nya regionalpolitiken måste ha en mobiliseringspolitisk
utgångspunkt. Frågor om utbildning och forskning, kommunikationer och även
kultur blir därmed viktiga vid sidan av stödsystemen.

En central aktör i regionalpolitiken är länet. Dess roll
inom regionalpolitiken kommer att ställa stora krav på länsorganens överblick,
planering och sektorssamordning. En utvärdering av deras verksamhet bör ske.

Liknande synpunkter kommer fram i folkpartiets partimotion
1988/89:A454 som dessutom yrkar att åtgärder vidtas för att stimulera
arbetskraft med högre utbildning till bristområden.

Centern tar i sin partimotion A118 upp följande. Ett
radikalt nytt synsätt krävs för att mobilisera landets resurser för en allsidig
utveckling av hela Sverige. En positiv utveckling förutsätter ett decentraliserat
samhälle med arbetsplatser, bostäder, utbildning och service över hela landet.
Den negativa befolkningsutvecklingen måste vändas. Ett Sverige i balans är
nödvändigt också för koncentrationsorterna. Dagens koncentrations- och
centraliseringspolitik leder till miljöproblem och bostadsbrist i storstäderna,
medan serviceunderlaget hotas på utflyttningsorterna och basinvesteringarna
utnyttjas dåligt. Alla har rätt till arbete, god miljö och bra service oavsett
bostadsort.

Den socialdemokratiska regeringens koncentrationspolitik
har allvarligt försämrat den regionala och inomregionala balansen. Koncentrationsområdena
har drivit på löneglidningen och är en avgörande orsak till överhettningen i
ekonomin, vilket lett till att den ekonomiska politiken misslyckats.

Regional balans är ett övergripande politiskt mål.
Utgångspunkten för en sådan politik är en helhetssyn på och samordning av bl.a.
den ekonomiska politiken, näringspolitiken, energipolitiken, sysselsättningspolitiken,
trafikpolitiken, bostadspolitiken, skattepolitiken samt utbildnings- och
forskningspolitiken. Målsättningen måste vara att lägga fast en sammanhållen
politik som utvecklar hela vårt land. Önskvärt vore att finansministern fick
ansvaret för de regionalpolitiska utvecklingsfrågorna som en övergripande
samhällsekonomisk uppgift och att finansutskottet efter hörande av berörda
utskott får i uppdrag att göra en samlad bedömning av effekterna av förslagen i
budgetpropositionen och särskilt redovisa detta. Målsättningen för
regionalpolitiken måste vara att skapa förutsättningar för fungerande
regioner, dvs. regioner som fungerar ekonomiskt, socialt, kulturellt och
ekologiskt. Här betonas i motionen infrastrukturens betydelse.

Liknande synpunkter tas upp i centerns partimotion
1988/89:A435

där motionärerna dessutom yrkar att planerade centraliseringar av

statliga verk och myndigheter måste föreläggas länsstyrelsernas styrel

ser, att länsstyrelserna i sina beslut prioriterar den inomregionala

utvecklingen och att länsstyrelserna får i uppdrag att utarbeta en plan

för inomregional decentralisering av all statlig verksamhet inom resp. 60

län.

s. 61 Kontrollera mot PDF

I centerns kommittémotion Al 11 anges närmare, mot
bakgrund av 1989/90:AU13 förslagen i partimotionen Al 18, den konkreta
inriktningen av utformningen av de regionalpolitiska utvecklingsinsatserna.

Vänsterpartiet kommunbterna ställer sig i sin partimotion
A107 bakom tankarna att regionalpolitiken skall aktiveras liksom att
utslagningen från arbetslivet måste minskas. Vpk stödjer också en utbyggnad
och breddning av infrastrukturen och en ansvarsfull hushållning med
naturresurserna.

Regionalpolitiska och övriga politiska beslut måste
inriktas i ett ekologiskt perspektiv. Produktionen måste organiseras så att den
befrämjar de arbetandes hälsa i psykiskt och fysiskt avseende. Arbetsmiljön behöver
förbättras. Kulturverksamheten är viktig.

Som ett verktyg i en ny, mer verkningsfull regionalpolitik
bör de statliga och samhällsägda företagen samt löntagarfonderna ingå. För att
säkra de regionalpolitiska målen krävs ökade redskap för det allmänna för att
styra lokaliseringar av arbetsiplatser. De demokratiska instanserna: kommun,
landsting, län och riksdag måste kunna kontrollera och styra lokaliseringen av
arbetsplatser.

Liknande synpunkter tas upp i partimotion 1988/89:A462 där
motionärerna dessutom särskilt understryker behovet av omfattande satsningar
på infrastruktur såsom

-
kommunikationer

-
transporter
-tele, post

-skola,
vård och omsorg

Motionärerna vill dessutom ha en regional investeringsfond
genom avsättning av företagens likviditetsöverskott.

I partimotion 1988/89:A482 efterlyser vpk särskilda
regionalpolitiska insatser för att stödja och bredda kvinnors möjligheter till
arbete och utkomst i utflyttningsorterna.

I partimotion A291 framhålls särskilt att
samhällsutvecklingen måste styras efter regional balans.

Miljöpartiet de gröna framhåller i sin motion A106
följande. Regionalpolitiska propositionen innehåller inget nytänkande. Den
bekräftar den politik som förts. Det finns ingen helhetssyn och ingen uppluckring
av sektorspolitiken, något som är nödvändigt för 90-talets regionalpolitik.
Regeringens politiska mål formuleras i traditionella termer, allt syftande till
fortsatt materiell tillväxt med bibehållen kontroll över människors ekonomi och
sätt att leva. Miljöpartiets politik innebär att hela Sverige skall leva, varje
region efter sina förutsättningar och efter sin bärkraft.

Dagens regionala obalans är i första hand ett centrum/periferiproblem.
Välfården har byggts upp med hjälp av människor och naturtillgångar från områden
som i dag tillhör landets periferi. De regionalpolitiska insatserna som nu
tillförs för att åter bygga upp dessa områden skall ses som en återbetalning av
tidigare uttag — inte som en samhällets nådegåva.

För att på
sikt erhålla en stabil regional balans måste beslutssystemet 61

demokratiseras
ytterligare och decentraliseras. En orsak till den själv-

s. 62 Kontrollera mot PDF

genererande
tillväxten är maktkoncentrationen. Där beslut fattas, dit 1989/90:AU13
dras människorna. Den nya överföringstekniken har gett oss nya
möjligheter att ändra på detta. Regionalpolitiska och ekologiska hänsyn skall
tas i all statlig planering.

I motion 1988/89:A453 (mp) anser motionärerna att ett
program med önskad utveckling — som anger den politiska viljan — alltid bör
finnas som underlag till de mer traditionella regionplanerna, långtidsutredningarna
och prognoserna. En alternativ plan/prognos parallell med den traditionella bör
utformas av fristående personer med bred samhällsförankring.

Utskottet
redovisar härefter några enskilda motioner. Marianne Andersson och Stina
Eliasson (c) begär i motion A451 en utredning som får i uppgift att klarlägga
koncentrationens effekter. Vad kostar det att bo på landsbygd resp. tätort och
i storstäder? Vem betalar för vem i storstad resp. landsbygd.

I motion A430 (vpk) framför Karl-Erik Persson att framtida
strukturkriser måste lösas i förväg och att det behövs en styrning av
näringslivets investeringar.

Kjell Dahlström (mp) säger i motion A80 att hela det
regionalpolitiska understödstänkandet är förkastligt. En annan utveckling är
självständiga regioner med egna representativa församlingar som får bära
ansvaret för sitt län, landskap. En radikalt ökad självstyrelse är det främsta
medlet för att skapa en genuint egen livskraft i några landskap. Då försvinner
behovet av dagens alla stödformer och ersätts med enhetliga regionala
utjämningsbidrag. En komplettering behövs med kraftiga satsningar på utbyggnad
av infrastrukturen.

Bo Holmberg m.fl. (s) vill i motion A448 ha förändringar
av regionalpolitiken i skogslänen genom

-Fortsatta
satsningar på infrastrukturen. Satsningar har gjorts i Stockholmsregionen
medan andra områden har fått stå tillbaka. En rättvis fördelning i syfte att
uppnå regional balans efterlyses. -Fortsatt utlokalisering av statlig
verksamhet samt decentralisering. /Vffårsverken bör få till uppgift att
redovisa hur investeringar och service fördelas i landet. - Samordnad offentlig
service bör prövas i Norrland. Den försöksverksamhet som skett har gett goda
resultat.

Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) anser i motion A420 att en
avlänkning av tillväxt från överhettade regioner bör ske för att skapa bättre
regional balans. Ekonomiska stimulanser är nödvändiga. Information bör ges om
etableringg- och utvecklingsmöjligheter i andra delar av landet. Nya metoder
för regionalpolitiken bör prövas. Särskilda företagsfonder bör skapas.
Avsättning till dessa skulle ske av Stockholmsföretagens vinster för att
disponeras av resp. företag för investeringar i de sysselsättningssvaga länen.
Ytterligare utlokaliseringar av statlig verksamhet kan ske jämte
decentralisering av arbetsuppgifter från central till regional statlig
verksamhet.

62

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bo Holmberg m.fl. (s) understryker i motion 1988/89:A469
betydel- 1989/90:AU13 sen av rättvisa fakta om befolkningsutveckling,
sysselsättning och arbetslöshet samt serviceutbud som grund för
regionalpolitiken. Kvalitén i faktamaterialet bör utvecklas.

Göran Magnusson (s) framhåller i motion 1988/89:A444 att
datatekniken kan vara ett effektivt medel i strävandena att skapa regional
balans.

Iris Mårtensson m.fl. (s) vill i motion A436 ha åtgärder
för att hejda ungdomens utflyttning från Norrlandslänen och underlätta
återflyttning. Regionalpolitiska åtgärder inom samhällssektorerna arbetsmarknad,
barnomsorg, kultur- och fritidsaktiviteter behövs för att återflyttning till
hemorterna skall bli möjlig.

Utskottets överväganden

För sin del vill utskottet framhålla följande.

Utskottet har tidigare i framställningen ställt sig bakom
de övergripande målen för politiken som innebär att alla människor oavsett var
de bor i landet skall ges tillgång till arbete, service och en god miljö.

Med utgångspunkt från de resonemang som förs i
propositionen bör målen fyllas med konkretare innehåll. Politiken skall främja
en rättvis fördelning av välfården mellan människor i olika delar av landet, en
balanserad befolkningsutveckling så att en betydande valfrihet i boendet
åstadkommes samt att produktionen sker rationellt varigenom en god ekonomisk
tillväxt kan ske.

Utskottet har i inledningen till detta avsnitt redovisat
vissa utvecklingstendenser beträffande den rcjjonala utvecklingen. Det är
enligt utskottets mening oroväckande med de regionala balansproblem som
fortfarande finns. Det krävs målmedvetna insatser för att lösa dessa problem.

Det bör noteras att utöver de ordinarie regionalpolitiska
anslagen har under 1980-talet omfattande insatser gjorts i krisdrabbade
regioner som Norrbottens län. Bergslagen, Uddevalla, Malmö och Blekinge län.

De regionalpolitiska insatserna har gett och ger goda
resultat. Bara under det senaste året har — som redovisats i propositionen —
det regionalpolitiska stöd som lämnats till företag medverkat till att skapa 4
600 nya sysselsättningstillfållen. Till detta kommer nästan lika många
arbetstillfållen som skapats genom bl.a. sysselsättningsstödet och
glesbygdsstödet.

Utskottet delar regeringens bedömning att
regionalpolitiska insatser i första hand behövs i norra Sveriges inland, delar
av Bergslagen och delar av nordvästra Värmland. Det förslag till permanent
stödområdesindelning som redovisas i propositionen kan utskottet i huvudsak
ansluta sig till. I den följande framställningen redogör utskottet för sina överväganden
i denna del.

Det finns som propositionen också konstaterar glesbygds-
och landsbygdsområden utanför stödområdet som har behov av ökade medel från
det anslag som länsstyrelserna disponerar för regionala utvecklingsinsatser.
Genom den föreslagna flexiblare användningen av pro-

s. 64 Kontrollera mot PDF

jektmedlen inom
länsanslaget bör man kunna tillgodose de orter som 1989/90:AU
13

är i behov av
utvecklingsinsatser för att skapa en balanserad sysselsättnings- och
befolkningsutveckling men som inte tillhör stödområde. Även projektmedel från
ett nytt anslag till infrastrukturåtgärder kan komma ifråga.

Utskottet
vill emellertid framhålla att regionalpolitiken inte ensam kan lösa de
regionala problemen.

Av
grundläggande betydelse för utvecklingen är den ekonomiska politiken. De
nuvarande ekonomiska problemen med hög inflation, svag tillväxt och lågt
sparande utgör ett allvarligt hot mot sysselsättningen och äventyrar
välfården. Utskottet framhöll nyligen i sitt betänkande AUll att förutsättningen
för en fortsatt framgångsrik arbetsmarknadspolitik är en framgångsrik
ekonomisk politik. Förutsättningen för en framgångsrik regionalpolitik är
också den en framgångsrik ekonomisk politik. De åtgärder som regeringen i andra
sammanhang föreslår bör kunna leda till en uppbromsning i den nuvarande negativa
utvecklingen och på sikt stärka den svenska ekonomin.

Utskottet
delar regeringens bedömning att de medel som anslås inom regionalpolitikens ram
endast marginellt kan påverka den regionala utvecklingen.

Flertalet
samhälls- och politikområden har således stor betydelse för den regionala
utvecklingen. En del sektorer ger den grund som behövs för en god samhälls- och
företagsutveckling i hela landet. Andra kan ha särskild betydelse för att skapa
förutsättningar för utveckling i enskilda orter och regioner.

Olika
former av företagsstöd kan t.ex. vara verksamma instrument för att stödja en
nyetablering eller en expansion vid ett företag på en ort. Om orten eller
regionen saknar vissa grundläggande förutsättningar för utveckling hjälper det
inte med ett väl utvecklat system för företagsstöd. De förutsättningar som
krävs för att underlätta företagsutveckling m.m. varierar från projekt till
projekt. Ett väl utbyggt och flexibelt utbildningsutbud, tillgång till goda
kommunikationer, väl fungerande boendemiljöer och ett rikt kulturliv är exempel
på faktorer som är allmänt viktiga för den regionala utvecklingen. Ett väl
avvägt skattesystem ger utsatta kommuner möjligheter att utveckla de lokala
förutsättningarna osv.

I
propositionen framhålls att det bör ske en tyngdpunktsförskjutning av de
regionalpolitiska insatserna från företagtöd mot infrastrukturåtgärder.

Utskottet
konstaterar att en sådan utveckling redan har påbörjats. Genom den utveckling
som har skett sedan regionalpolitiken formulerades på 1960-talet har politiken
delvis fått en ändrad inriktning. En av grundtankarna på 1960-talet var att
styra över en del av tillväxten inom industrisektorn till
underindustrialiserade regioner. Ambitionen var i stor utsträckning
lokaliseringspolitik.

Betingelserna
för en sådan politik ändrades under 1970-talet, främst

därför att det inte fanns så mycket tillväxt att fördela. I stället handlade

det mer om strukturomvandling inom industrin. De regionala proble- 64

men blev mer koncentrerade
både i tid och rum.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Under 1980-talet har de regionalpolitiska insatserna
alltmer inriktats 1989/90:AU13 på mer generella och långsiktiga åtgärder
för att bygga upp miljöer där nya verksamheter och nya företag kan
skapas och växa. Detta är emellertid ett långsiktigt arbete som sällan utgör
någon lösning på snabbt uppkomna, lokala kriser.

Det kan således konstateras att inriktningen på de
regionala insatserna successivt har förändrats. De har alltmer kommit att
inriktas på infrastrukturåtgärder som utbildningsinsatser, teknik- och
kompetensspridning, kommunikationer m.m. samt utveckling och förnyelse av
näringslivet.

Infrastrukturfrågor som t.ex. forskning, utbildning,
vägar, järnvägar, telekommunikation och energi spelar en avgörande roll inte
bara för näringslivets utveckling utan också för samhällsutvecklingen i stort.
Det är därför också utskottets uppfattning att ökade satsningar på dessa
områden är av utomordentlig betydelse för framtiden.

Utskottet kommer senare i framställningen att närmare gå
in på samhälls- och politikområden av särskild betydelse för den regionala
utvecklingen. Samtidigt vill utskottet erinra om att åtskilliga frågor av
central betydelse för regionalpolitiken för närvarande bereds i andra utskott.
Riksdagen kommer således att inom kort fatta beslut som rör bl.a. närings-,
trafik-, forsknings-, livsmedels- och skattepolitiken; samtliga områden av
utomordentlig betydelse i strävandena att skapa regional balans.

I motioner deb med anledning av förevarande proposition
deb från allmänna motionstiden 1988/89 och 1989/90 framläggs synpunkter och
yrkanden om regionalpolitikens inriktning.

Utskottet konstaterar att fiera motioner tar upp
betydelsen av satsningar på infrastrukturen. De kraftiga markeringar i
propositionen som görs beträffande inriktningen på satsningarna inom detta
område bör tillgodose de synpunkter och krav som förs fram i motionerna.

I flera motioner framhålls vikten av decentralbering av
beslutsfattandet på det regionalpolitiska området. Utskottet delar
uppfattningen att besluten så långt möjligt bör fattas ute i länen. De förslag
som i denna del läggs fram i propositionen bör i stor utsträckning kunna
tillgodose kraven härpå i motionerna.

Som tidigare nämnts påverkas den regionala utvecklingen av
det samlade resultatet av insatserna inom olika politikområden.

Utskottet vill i detta sammanhang i likhet med flera
motionärer stryka under betydelsen av en aktiv samverkan mellan de olika
politikområdena. För att åstadkomma en löpande samordning och bedömning av
regionalpolitiskt betydelsefulla sektorsfrågor i regeringskansliet bereds ett
stort antal frågor i en särskild grupp bestående av statssekreterare från
olika departement. I gruppen prövas och vägs samman olika frågor utifrån de
regionalpolitiska aspekterna. Industriministern uppger i propositionen att han
avser att intensifiera gruppens verksamhet. Detta kan ske genom att gruppen
tillsammans med företrädare för regionalpolitiskt betydelsefulla
sektorsmyndigheter

65

5 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 66 Kontrollera mot PDF

tar fram
underlag för utformningen av regionalpolitiska riklinjer för 1989/90:AU13

myndigheterna.
Utskottet anser det värdefullt att gruppens arbete utvecklas på detta sätt.

Sektorssamverkan är även väsentlig på länsnivå. Riksdagens
beslut nyligen om en ny regional statlig förvaltning har till syfte att
åstadkomma en bättre samordning av olika sektorsfrågor och att få en mer effektiv
och slagkraftig organisation i arbetet för en positiv regional utveckling.

Resultatet av de försök med samordnade servicelösningar
som gjorts inom ramen för landsbygdskampanjen har medfört bevarad eller förbättrad
service och medfört att sektorsgränser har luckrats upp.

Vidare kan i detta sammanhang nämnas att de särskilda
regioninsatser som gjorts och för närvarande pågår har föranlett särskilda
organisatoriska lösningar med delegationer med egna resurser avsedda för
insatser inom olika politikområden att arbeta med. Som exempel kan nämnas det
projekt för Samordnad Lokal Offentlig Service som pågår i Västernorrlands län,
och där nyligen en utvärdering av den första fasen i projektet gjorts.

Kommunerna har självfallet en viktig roll i arbetet för den
regionala utvecklingen. De samverkar också i allmänhet på ett aktivt sätt med
bl.a. länsstyrelserna och utvecklingsfonderna i olika projekt osv.

Det finns slutligen anledning att peka på att den
påtagliga koncentrationen till storstadsregionerna inte endast får negativa
konsekvenser för de delar av landet som avfolkas. För storstadsregionerna
innebär expansionen bl.a. miljömässiga verkningar som är svåra att komma till
rätta med. Det bör sålunda finnas ett gemensamt intresse av att bryta den nu
pågående utvecklingen.

Om andra orter och regioner ges bättre förutsättningar i
form av service, kommunikationer, utbildad arbetskraft osv. kan verksamheter
"länkas av" från storstadsregionerna.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang betona att
det inte finns anledning att ställa storstadsregionerna mot övriga regioner. En
tillväxt i storstadsregionerna är en nationell tillgång. /Vlternativet till
företagande i t.ex. Stockholmsregionen är för övrigt ofta inte heller andra
delar av landet utan andra länder. Utskottet delar regeringens uppfattning att
Stockholmsregionen är den av storstadsregionerna som bör ha bäst
förutsättningar att utöva en internationell dragningskraft, vilket är av mycket
stor betydelse för Sverige som helhet. Det finns därför anledning att värna om
att Stockholmsregionen förblir en väl fungerande huvudstadsregion. De
flaskhalsar som finns i infrastrukturen är det angeläget att åtgärda.
Utskottet har tidigare framhållt kommunikationernas betydelse för den
.regionala balansen. Sett ur såväl ett nationellt som ett internationellt
perspektiv är en mycket viktig infrastrukturen fråga den om goda
kommunikationer till och från vår huvudstad.

Med anledning av förslaget i motion Al 18 om en analys av
kapital

strömmarna från avfolkningsbygder till koncentrationsorter vill utskot

tet hänvisa till näringsutskottets yttrande (NU9y). I detta yttrande anför 66

näringsutskottet att likartade motionsyrkanden avstyrkts av näringsut-

s. 67 Kontrollera mot PDF

skottet
och avslagits av riksdagen. I det föreliggande fallet begär motio- 1989/90:AU13

närerna
att den regionalpolitiska kommittén bör få i uppdrag att utreda frågan.
Utskottet konstaterar att regionalpolitiska kommittén har avslutat sitt arbete.

I flera motioner, A420 (s), A430 (vpk) och A462 (vpk) tar
motionärerna upp frågan om avsättning till särskilda fonder av företagens
övervinster för att därigenom styra näringslivets investeringar.

Utskottet vill här hänvisa till att frågor om
fondavsättning kommer att behandlas i samband med riksdagens behandling av
propositionen 110 om en reformerad inkomst- och företagsbeskattning. Förslagen
bör därför inte föranleda någon åtgärd i nu förevarande sammanhang.

De i motion A420 (s) framförda förslagen om uppsökande
verksamhet gentemot företagen främst inom privata tjänstesektorn för att
informera och intressera dessa för etableringar i andra delar av landet görs
för närvarande inom regerin]kansliet. Kontakt har tagits med ett 100-tal
företag. Kontakterna har resulterat i att beslut fattats om att ca 1 500
arbetstillfållen skall etableras utanför Stockholmsområdet. Kontaktverksamheten
kommer att fortsätta aktivt och väntas leda till ytterligare betydelsefulla
etableringar.

De frågor som tas upp i motion A451 (c) berörs av
storstadsutredningen (SB 1988:1), som haft att utarbeta förslag till åtgärder
för att förbättra livsmiljön i storstäderna. Utredningen har tagit fram ett
omfattande underlagsmaterial, som behandlar vissa av de aspekter som nämns i
motionen. Regeringen kommer senare att ta ställning till utredningens förslag.

Dessutom har regeringen nyligen gett direktiv (dir.
1990:20) till en parlamentarisk utredning med uppdrag att deb utforma ett nytt
system för statens bidrag till kommuner och landsting, deb se över den
kommunala sektorns övriga finansieringskällor. Utredningen kan väntas ta fram
ett detaljerat underlag där kostnadsbestämmande faktorer vad gäller kommunernas
verksamhet på olika områden framgår.

Även inom den regional politiska forskningen, t.ex. inom expertgruppen
för forskning om regional utveckling (ERU), görs studier som delvis berör
frågor som nämns i motion A451. Motionen bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Vad gäller förslagen i motion 1988/89:A469 (s) om bättre
beslutsunderlag som grund för regionalpolitiken vill utskottet erinra om
länsstyrelsernas uppgifter som bl.a. innebär att årliga sysselsättnings- och
befolkningsprognoser för länet och dess kommuner skall upprättas. Även ERU har
till uppgift att bedriva forskning som kan bidra till att förbättra
kunskapsunderlaget för regionalpolitiken. Slutligen bedriver också statens
industriverk (SIND) utredningsverksamhet som ger underlag till
regionalpolitikens utformning och inriktning. Mot denna bakgrund bör motionen
inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

De synpunkter på satsningar på bl.a. sysselsättning,
infrastruktur, decentralisering och samordnad offentlig service som förs fram i
mo-

67

s. 68 Kontrollera mot PDF

tionerna
1988/89:A444 (s), A436 (s) och A448 (s) ligger i linje med de 1989/90:AU13

föreslagna
riktlinjerna för regionalpolitiken och bör följaktligen inte föranleda några
åtgärder från riksdagens sida.

Sammanfattningsvis vill utskottet ställa sig bakom den
inriktning av regionalpolitiken som kommer till uttryck i propositionen.
Sammantaget bör denna politik tillsammans med politiken på andra för regionalpolitiken
viktiga områden enligt utskottets uppfattning ge förutsättningar för en
balanserad regional utveckling i riket.

Med det anförda avstyrks de i sammanhanget behandlade
motionsyrkandena beträffande inriktningen av regionalpolitiken.

Vad som
anförts härom i propositionen bör godkännas av riksdagen.

Geografiska prioriteringar

Inledning

1 avsnitt 4 i propositionen behandlas frågan om
geografiska prioriteringar inom regionalpolitiken. Inom ramen för de tidigare
beskrivna målen har det regionalpolitiska arbetet två sidor: Regional
utveckling och mellanregjonal utjämning.

Den sektorsövergripande planeringen och samordningen utgör
enligt propositionen en mycket viktig del i regionalpolitiken. Detta arbete
syftar till att genom samordning av flera samhällssektorer allmänt främja
utvecklingen i alla delar av landet — regional utveckling. Detta innebär att
åtgärder inom skilda sektorer planeras och genomförs på ett samordnat sätt —
tidsmässigt, geografiskt osv. Därmed uppnås en ökad effektivitet och
hushållning med tillgängliga resurser, vilket bidrar till ekonomisk tillväxt
och jämn fördelning av välfården. Således bör enligt propositionen alla län
tillföras vissa resurser från anslaget för regionala utvecklingsinsatser för
denna typ av allmänt utvecklingsfrämjande åtgärder. Detta är den ena sidan av
det regionalpolitiska arbetet.

Enligt propositionen är dock huvuduppgiften för
regionalpolitiken att åstadkomma regional balans och utjämning såväl inom som
mellan länen.

Riktlinjer för de geografiska prioriteringarna

I propositionen föreslås att nya områden för
regionalpolitbkt företagsstöd och nedsatta socialavgifter läggs fast för en
längre tid.

Vidare bör vissa större orter utanför de permanenta
stödområdena kunna fungera som stödjepunkter för dessa och i vissa fall utgöra
alternativa lokaliseringsorter. Storstadsregionernas tillväxt bör avlänkas till
regionalpolitiskt prioriterade orter genom fortsatt utflyttning av
sysselsättning inom privat och statlig tjänsteverksamhet.

Särskilda infrastrukturåtgärder bör inom
regionalpolitikens ram vid

tas inom prioriterade orter och regioner, i första hand i stödområde 1.

Länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län skall få

disponera särskilda medel för infrastrukturåtgärder i stödområde 1. 68

s. 69 Kontrollera mot PDF

Regeringen
bör vidare enligt propositionen få disponera medel för 1989/90:AU13

kompletterande
åtgärder i stödområdena 1 och 2 och i stödjepunkterna.

Den utpräglade glesbygden prioriteras vad gäller
glesbygds- och landsbygdsåtgärder.

Regeringen bör få utökade möjligheter att vidta åtgärder
för orter/regioner, som drabbas av regionalpolitbka problem i samband med
strukturförändringar.

Det läggs på länsstyreberna att ange geografiska
prioriteringar och riktlinjer inom de ramar som fastställts av riksdag och
regering.

Det avgörande för vilka geografiska prioriteringar som bör
göras är enligt propositionen problemens karaktär och omfattning i olika regioner.
Detta gäller såväl vid t.ex. fördelning till länen av medel från anslaget för
regionala utvecklingsinsatser som vid avgränsning av stödområden m.m. Även
analyser av bakomliggande faktorer bör ligga till grund för prioriteringarna.
Faktorer som nämns i propositionen är låg sysselsättningsgrad, hög arbetslöshet
samt negativ befolknings- och sysselsättningsutveckling. Andra hänsyn som bör
tas är behoven av att förbättra utvecklingsförutsättningarna för företag genom
att exempelvis åtgärda brister i samhällets infrastruktur. Vidare måste enligt
propositionen hänsyn tas till situationen inom större sammanhängande områden
och till avstånd till större orter och deras arbetsmarknader. Även problemens
varaktighet bör vägas in i bedömningarna.

Även om propositionen förordar att ansvaret för det
praktiska genomförandet av stödinsatserna i ökad utsträckning bör delegeras
betonas att de stödområdesindelningar m.m. som fastställts av regering och
riksdag även i fortsättningen bör vara styrande för insatsernas omfattning och
inriktning i skilda delar av landet.

I det följande behandlar utskottet i skilda avsnitt
stödområdesindelningen, stödjepunkter för vissa rejponala utvecklingsinsatser,
orter och regioner i strukturomvandling sfimt storstädernas betydelse för den
regionala utvecklingen. I dessa avsnitt behandlas frågorna från mera
principiella utgångspunkter. I anslutning härtill behandlas också ett antal
motioner i hithörande frågor. I ett senare avsnitt behandlas län för län de
förslag som framförs i propositionen och i ett stort antal motioner om
stödområdesindelning, åtgärder i län och regioner, omlokalisering m.m.

Stödområdesindelningen — principer

Den nu gällande stödområdesindelningen för det
regionalpolitiska företagsstödet lades fast av riksdagen våren 1982. För stödet
fastställdes tre permanenta stödområden, benämnda A, B och C, där A är högst
prioriterat. Ytmässigt omfattar desisa stödområden ca 62 % av Sverige och ca 13
% av befolkningen. Riksdagen gav samma år regeringen fullmakt att placera in
kommuner eller delar av kommuner i tillfålligt stödområde om allvarliga
sysselsättningsproblem uppkommit till följd

69

s. 70 Kontrollera mot PDF

av
exempelvis omfattande strukturrationaliseringar. Elva kommuner 1989/90:AU13

eller
delar av kommuner är för närvarande på detta sätt inplacerade i tillfålligt
stödområde.

I propositionen betonas vikten av att stödområdesindelningen
inte ändras för ofta. Den bör ligga fast över en längre tid, bl.a. för att
underlätta planeringen för företag och myndigheter. Industriministern anför att
den genomgång som gjorts av den regionala problembilden övertygat honom om att det
nu är lämpligt att göra vissa förändringar.

I propositionen föreslås att den nuvarande inplaceringen i
stödområdena A, B och C ersätts av inplacering av kommun eller kommundel i två
stödområden, 1 och 2. Förskjutningen av de regionalpolitiska insatserna som bör
ske från direkt företagsstöd till åtgärder för att förbättra infrastrukturen
medför förslag om att de maximala procentsatserna för bidrag i samband med
investeringar i byggnader och maskiner sänks. Det blir då inte så stor skillnad
i stöd mellan olika stödområden vilket enligt propositionen gör det motiverat
att antalet stödområden fortsättningsvis begränsas till två.

En följd av förskjutningen mot infrastrukturåtgärder är
enligt industriministern att företagsstödet koncentreras till de områden som
har de långsiktigt svåraste problemen. Till grund för de framförda förslagen
ligger även kvantitativa och kvalitativa bedömningar av de regionala problemens
svårighetsgrad i olika områden.

De
kvantitativa faktorerna är enligt propositionen främst

-
arbetslöshetsnivå
-sysselsättningsgrader för såväl kvinnor som män

-
befolkningsutveckling
under senare år -sysselsättningsutveckling under senare år.

Kvalitativa bedömningsfaktorer är exempelvis -avstånd till
marknader

- klimatförhållanden

-gleshet i bebyggelsen

-de lokala
arbetsmarknadernas utseende.

En strävan har enligt propositionen också varit att skapa
sammanhängande stödområden och att undvika skarpa gränser mellan olika
områden.

I propositionen beskrivs beträfiande vissa regioner vilka
omständigheter som ligger till grund för regeringens ställningstaganden. Någon
fullständig redovisning lämnas dock inte. Det får enligt utskottets mening
anses underförstått att kvantitativa och kvalitativa bedömningsfaktorer ligger
bakom. Till propositionen är för övrigt fogade tabeller, ur vilka man län för
län och kommun för kommun kan utläsa framför allt de kvantitativa faktorerna.

Motioner

Folkpartiet yrkar i motion A97 avslag på regeringens
förslag. Enligt partiets mening har regeringen inte presenterat någon fullgod
argumentation för den nya indelningen. Varje förändring av stödområdesindelningen
innebär gränsdragningsproblem. Det är därför nödvändigt

s. 71 Kontrollera mot PDF

att
redovisa vilka överväganden som ligger bakom. Partiet anser att den 1989/90: AU 13

nuvarande
stödområdesindelningen bör behållas tills en utredning kan presentera ett
fullgott beslutsunderlag för förändringar. Liknande uppfattningar som partiet
framför Sigge Godin (A69) och Isa Halvarsson (A72).

I sin partimotion Al 18 framför centern kritik av
principiellt slag mot regeringens förslag. Partiet vill för det första ha en
definition av begreppet region. Geografiskt bör detta vara detsamma som de
lokala arbetsmarknaderna. Begreppet stödområde bör ersättas med resursområde.
Därigenom markeras enligt centern att avsikten är att ta till vara resurser och
inneboende möjligheter till positiv utveckling. Partiet påtalar att
stödområdesgränserna i snitt har ändrats oftare än vart femte år. Detta är
oacceptabelt enligt centern. Långsiktiga spelregler måste gälla för företagen,
annars uppstår betydande osäkerhet. Företagen måste kunna planera på lång sikt
och kunna räkna med att samma villkor skall gälla. Annars kan projekt äventyras
och det blir fara för spekulation och riskfyllda projekt. Även kommunerna är
betjänta av långsiktiga regler. Grundläggande strukturproblem kan inte lösas på
kortare tid än tio år. Detta talar för att ändringar oftare än så måste
undvikas. Enligt centern gäller detta framför allt områdena A och B. 1 område C
är det rimligt med större flexibilitet, t.ex. om en mer balanserad ålders- och
könsstruktur uppnåtts eller sysselsättningssituationen förbättrats. Om en
tillfållig inplacering måste göras bör den minsta perioden vara fem år.

Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) framför i
motion A103 liknande synpunkter som partiet.

Vpk vill enligt sin partimotion A107 inte ändra
stödområdesindelningen. Partiet anser att en förändring inte är sakligt
motiverad utan mer skall ses som ett utslag av EG-anpassning.

Stödområdesindelningen avseende skilda regioner

Propositionen

De nyss beskrivna bakgrundsfaktorerna som bör ligga till
grund för den nya stödområdesindelningen leder enligt propositionen fram till
att de svåraste problemen även framdeles kommer att finnas i det s.k. inlandet.
Förslaget innebär att det regionalpolitiska stödet fortsättningsvis i första
hand koncentreras till detta område.

1 fråga om främst Norrlands kustland, delar av Värmland
och Dab-land samt Gotland som nu ingår i stödområde C anförs att områdena har
sådana utvecklingsförutsättningar att det inte är befogat att inplacera dem i
stödområde. 1 propositionen erinras dock om möjligheten till tillfållig
stödområdesinplacering i samband med mer omfattande strukturförändringar.

Beträffande Bergslagen anförs att regionen sedan år 1984
berörts av två särskilda utvecklingsprogram, som beslutats av riksdagen och
regeringen. Insatserna har samordnats av en särskild Bergslagsdelegation.
Enligt industriministern har delegationens arbete varit framgångsrikt.

71

s. 72 Kontrollera mot PDF

Därigenom
har grunden lagts för ett utvecklingsarbete som bör fortsät- 1989/90: AU 13

ta
genom ordinarie organ. Även i Bergslagen finns det emellertid enligt
propositionen områden som har problem av en karaktär och storleksordning som
kräver långsiktiga regionalpolitiska åtgärder. Dessa bör ingå i det permanenta
stödområdet, men med lägre stödnivåer än de områden som har de svåraste
problemen. Detsamma gäller enligt industriministern nordvästra Värmland.

Vad beträffar sydöstra Sverige bedöms problemen inte ha
sådan karaktär och svårighetsgrad att det, bl.a. mot bakgrund av den koncentration
av det direkta företagsstödet som förordats, är motiverat att inplacera några
delar i det permanenta stödområdet. Här avviker propositionen från vad REK87
föreslagit.

Industriministern anser att det i denna del av landet inte
finns de utvecklingshinder för företagen som motiverar stödområdesinplaceringen
av norra Sveriges inland. Bergslagen och nordvästra Värmland. I de landsdelarna
är det långa avstånd till leverantörer, kunder och kvalificerad
företagsservice, och klimatet försvårar och fördyrar verksamheten. Det finns
också brister i samhällets infrastruktur i form av kommunikationer, utbildning
etc. vilket bidrar till att företagsamheten där försvåras på ett särskilt sätt.

Även om det i sydöstra Sverige finns vissa orter med
strukturomvandlingsproblem är förutsättningarna i nyssnämnda hänseenden avsevärt
bättre, sägs det i propositionen. Dessutom ingår dessa kommuner nästan
undantagslöst i större gemensamma arbetsmarknader inom vilka
sysselsättningsmöjligheter kan erbjudas. Industriministern erinrar också om de
åtgärder som regeringen under senare år vidtagit för att såväl på kort som på
lång sikt stödja utvecklingen i Blekinge län på grund av de
strukturförändringar som äger rum där. Så sent som i början av detta år har
riksdagen på regeringens förslag beslutat om ytterligare åtgärder i länet.

I propositionen framhålls att företag även i delar av
Kalmar län exempelvis medgivits att ta i anspråk investeringsfonder och vidare
att regeringen gjort punktinsatser med regionalpolitiskt stöd.

Vad slutligen gäller Gotlands län visar enligt
propositionen ingen av de kvantitativa bedömningsfaktorerna att utvecklingen är
ogynnsam. Åtgärder har föreslagits av SIND för att utveckla näringslivet där.
Vissa av dessa förslag har genomförts och andra bereds inom regeringskansliet.

Med regeringens förslag kommer de nya stödområdena att
omfatta 58 % av Sveriges yta, att jämföra med 62 % som omfattas idag. De
omfattar 7 % av befolkningen mot 13 % tidigare. 23 kommuner eller kommundelar,
som nu ingår i område C, föreslås inte längre vara inplacerade i permanent
stödområde. Det är kommuner i Norrlands kustland, i Jämtland, Bergslagen,
Värmland och Dalsland samt Gotland.

De konkreta förslagen till kommuninplaceringar i
stödområde be

handlas i avsnittet Utvecklingsfrågor i län och regioner. Regeringsför

slagen och utskottets ställningstaganden sammanfattas i särskilda tabell- 72

och kartbilagor.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Motioner 1989/90:AU13

Centern anser enligt sin motion Al 18 att förslaget bygger
på en alltför grov indelning. Det får oacceptabla effekter för vissa kommuner.
Förslaget leder enligt centern till att kommuner med likartade förhållanden
får helt skilda förutsättningar. Partiet, som således yrkar avslag på
propositionen i denna del, anser att stödområdesindelningen bör bygga på
kommitténs förslag. Dock bör A, B och C områdena bibehållas med vissa
kompletteringar. Den starka centraliseringen till storstadsregionerna
motiverar enligt centern en större geografisk omfattning av stödområdet.
Dessutom finns behov av bättre infrastruktur. Ytterligare kommuner bör enligt
motionen föras in i C-området, nämligen sådana kommuner i Elergslagen, som inte
är inplacerade idag, kommuner i sydöstra Sverige i enlighet med utredningen
förslag samt vissa kommuner i södra Östergötland. Centern har i en förteckning
upptagande omkring 100 kommuner i 16 län angivit hur stödområdesindelningen
bör ske. En fullständig redovisning av dessa yrkanden görs i anslutning till
behandlingen av de enskilda länen.

Som nämnts anser folkpartiet enligt sin motion A97 att den
nu gällande stödområdesindelningen bör bibehållas i avvaktan på ett bättre
beslutsunderlag. Därutöver anser partiet att speciella regionalpolitiska
insatser krävs i områden medl omfattande naturskyddsbeslut, inte minst för att
stimulera s.k. kombinationsverksamheter.

Vpk vill enligt motion A107 ha viss utökning av
stödområdet och vissa förändringar inom och mellan områdena. Partiet yrkar att
nuvarande område A skall ingå i stödområde 1 samt nuvarande B och C i område 2
med undantag för Norrbottens och Västerbottens län, där vissa kommuner som idag
ingår i B bör hänföras till stödområde 1. Partiet vill också, vilket framgår
nedan, att Hedemora kommun skall ingå i stödområde.

Även i enskilda motioner framförs mera övergripande
synpunkter på propositionens förslag om ändrad stödområdesindelning.

Ann-Cathrine Haglund (m) anser i A91 att de föreslagna
förändringarna är i huvudsak bra men att det ändå finns anledning för
utskottet att noga pröva stödområdesindelningen med hänsyn till Bergslagskommunernas
särskilda problem. Barbro Sandberg och Håkan Holmberg (båda fp) yrkar enligt
motion A75 att nuvarande stödområdesindelning behålls till dess att man gjort
en utvärdering av vad en förändring kommer att innebära för berörda kommuner.
Jan Hyttring m.fl. (c) framför i Al 12 synpunkter om Bergslagens utveckling.
Det är enligt motionärerna nödvändigt med ök:at stöd till den kommungrupp som
bildas när Bergslagsdelegationen upphör vid halvårsskiftet 1990. Motionärerna
yrkar att samtliga 23 Bergslagskommuner skall omfattas av
stödområdesindelningen. Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vill enligt motion A50
att sydöstra Sverige vid behov tillfålligt skall kunna ingå i stödområde med
hänsyn till de särskilda problem som finns där.

73

s. 74 Kontrollera mot PDF

Utöver de
nu refererade motionerna finns en mängd yrkanden som 1989/90:AU13

avser
enskilda kommuners eller kommungruppers inplacering i stödområde. Dessa
yrkanden redovisas i anslutning till behandlingen av de enskilda länen.

Utskottets överväganden

Som framgått av det inledande avsnittet delar utskottet
regeringens bedömning om var i landet regionalpolitiska insatser framför allt
behövs. Det är i norra Sveriges inland, i delar av Bergslagen och i delar av
Värmland. Utskottet kan i huvudsak ansluta sig till det förslag till permanent
stödområdesindelning som redovisas i propositionen.

Det finns enligt utskottets mening anledning att
understryka att den permanenta stödområdesindelningen bör grunda sig på en
långsiktig bedömning av en viss regions svårigheter och problem. Därigenom
kommer särskilt de kvalitativa bedömningsfaktorerna i förgrunden, dvs. sådant
som avstånd, klimatförhållanden, gleshet i bebyggelsen, kommunikationer osv.
Med detta synsätt framstår utan tvivel de i propositionen särskilt angivna områdena
som de där behovet av permanenta stödåtgärder är som störst.

Kvantitativa faktorer som en hög arbetslöshet eller låg
sysselsättningsgrad kan, men behöver inte vara, tecken på att regionen
generellt sett har svåra problem. Det kan vara effekter av strukturomvandlingsproblem.
En sådan region kan trots tillfålliga problem ha goda utvecklingsförutsättningar.
1 båda fallen är det en uppgift för regionalpolitiken att förbättra
betingelserna för en positiv utveckling. Med det sagda vill utskottet betona att
den permanenta stödområdesindelningen bara är en — om än viktig — del av
regionalpolitiken. Vid sidan därav bör möjligheter finnas t.ex. att placera en
kommun med strukturomvandlingsproblem i tillfålligt stödområde eller att
genomföra infrastrukturåtgärder i regioner där behoven är särskilt stora.

Det är enligt utskottets mening naturligt att i samband
med den föreslagna förskjutningen av de regionalpolitiska insatserna göra en
genomgång av stödområdesindelningen för att ta ställning till om några förändringar
är påkallade. Kritik har framförts i framför allt centerns partimotion mot
alltför täta ändringar av stödområdesgränserna. Som nämnts är det åtta år sedan
den nu gällande stödområdesindelningen lades fast. Utskottet, som i och för sig
delar uppfattningen att strävan bör vara att gränserna läggs fast för längre
tid, anser att tiden nu är mogen för en något mer genomgripande revidering. Det
underlag — vid sidan av sådant som är allmänt veterligt, såsom t.ex.
geografiskt läge — för förändringarna som presenteras i propositionen, framför
allt i form av statistiska tabeller, är enligt utskottets mening till fyllest.

Utskottet ansluter sig med det anförda till propositionens
förslag om vilka principer som bör ligga till grund för den nya
stödområdesindelningen. Motionerna A50, A69, A72, A75, A91, A97, A103, A107,
Al 12 och Al 18 avstyrks således i berörda delar. Som kommer att framgå i det
följande har dock utskottet vid sina överväganden funnit att ytterligare några
kommuner bör ingå i stödområdet.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Stödjepunkter
för vissa regionala utvecklingsinsatser 1989/90:AU13

REK87 ansåg att en förstärkning av vissa s.k. mellanstäder
var nödvändig för att stärka de prioriterade landsdelarna och för att
möjliggöra en avlänkning av tillväxt från storstadsområdena. Enligt
propositionen har emellertid flera av de mellanstäder som pekats ut av
kommittén en egen växtkraft som gör att några permanenta möjligheter till
regionalpolitiska åtgärder riktade direkt till företagen i sådana städer inte
är motiverade.

Propositionen

I propositionen erinras om att ett väsentligt mål i
regionalpolitiken är att åstadkomma en mellanregional utjämning. Med ett sådant
mål blir det enligt industriministern i vissa fall nödvändigt med vissa typer
av regionalpolitiska åtgärder — t.ex. infrastrukturåtgärder och stöd till
privata tjänsteföretag — även utanför stödområdena. Propositionen förordar att
vissa insatser som är motiverade för att åstadkomma regional utveckling och
utjämning även fortsättningsvis bör kunna göras i s.k. stödjepunkter i
anslutning till stödområdena. Några mellanstäder pekas inte ut.

Åtgärder i stödjepunkter bör enligt propositionen utgå
från två förutsättningar, nämligen för det första att det finns etableringar
eller infrastrukturfunktioner som bara kan lokaliseras till eller fungera i ett
fåtal större orter. Som exempel nämns högskolor och regionala flygplatser. För
det andra är det i vissa fall bara större orter som kan vara realistiska
alternativ i valet mellan Stockholmsregionen och något annat
lokaliseringsalternativ.

Insatser som avses i propositionen är decentralisering och
eventuell omlokalisering av statlig verksamhet från Stockholm och etableringar
av privat tjänsteproduktion som annars skulle fortsätta sin verksamhet i
Stockholmsregionen. Det sägs vidare att det är nödvändigt att fortsatta
satsningar på högskolan i första hand sker i orter med högskoleenheter, vilket
ofta är liktydigt med s.k. stödjepunkter.

Enligt propositionen finns det inte skäl att på förhand peka
ut de orter som kan betecknas som stödjepunkter. Vad som avses är dock i
huvudsak länscentra och vissa andra orter i eller i anslutning till
stödområdet.

I detta avsnitt av propositionen betonas också att det är
angeläget att det inom länen kan ske en inomregional utjämning, exempelvis genom
insatser för att utveckla s.k. lokalkontor.

Motioner

Centern framför i sin motion Al 18 kritiska synpunkter mot
proposi

tionen i denna del och anser att s.k. stödjepunkter är ännu mer

riskfyllt än s.k. mellanstäder. Inomregionala obalanser som redan är

kraftiga förstärks enligt centern genom att "mellanstäder" kommer att

existera reellt utan att vara formellt utpekade. Staten kan stödja fler

"mellanstäder" än enligt kommitténs förslag genom att inte peka ut 75

några
konkreta stödjepunkter. Detta kommer att hindra en mer små-

s. 76 Kontrollera mot PDF

skälig och
allsidig geografisk utlokalisering av statliga verksamheter 1989/90:AU13

från
Stockholm. Dessa "mellanstäder" blir motorer utan att ha politiska
eller praktiska förutsättningar att klara det. De redan mest gynnade orterna
främjas och systemet med fasta resursområden blir verkningslöst.

I motion A69 framför Sigge Godin (fp) att Örnsköldsvik,
Härnösand och Sundsvall—Timrå fyller kriterierna för stödjepunkter och alltså
bör kunna fungera som sådana. Isa Halvarsson (fp) framför i A73 att
Kristinehamn måste ges möjlighet att utvecklas som stödjepunkt. Kristinehamn
är omgivet av kommuner som är tillfålligt placerade i stödområde.

Utskottets överväganden

Redan tidigare har utskottet ställt sig bakom att t.ex.
stöd till privata tjänsteföretag skall kunna lämnas i stödjepunkter i
anslutning till stödområdena (prop. 1984/85, AU 13, rskr. 354). Utskottet delar
inte de farhågor som framförs i centermotionen. Utskottet instämmer i
industriministerns uppfattning att det inte finns skäl att på förhand peka ut
de orter som kan betecknas som stödjepunkter. Med stöd av det anförda avstyrks
de nu behandlade motionerna i berörda delar.

Orter och regioner i strukturomvandling

Propositionen

För att upprätthålla näringslivets konkurrenskraft måste
strukturförändringar underlättas, franihålls det på flera ställen i
propositionen. Olönsamma verksamheter måste kunna läggas ned eller förnyas för
att resurser skall kunna föras över till sektorer med bättre utvecklingsmöjligheter
för framtiden. Därigenom ges förutsättningar för en gynnsam ekonomisk tillväxt.
Enligt propositionen bör strukturförändringar som berör industriföretag normalt
hanteras inom ramen för ordinarie statliga medel.

I situationer där det handlar om mycket omfattande
strukturförändringar och om att snabbt kunna åstadkomma effekter bör
regeringen enligt propositionen dessutom ha möjlighet att för en begränsad tid
placera in kommuner eller delar av kommuner i stödområde. Därutöver föreslås
att regeringen får möjlighet att höja den maximala andelen lokalberingsbidrag i
kommuner eller delar av kommuner som redan tillhör stödområde 2 om en mycket
omfattande strukturförändring skulle inträffa.

I propositionen hemställs om riksdagens godkännande av vad
som föreslagits.

76

s. 77 Kontrollera mot PDF

Motion 1989/90: AU 13

I centerns partimotion Al 18 framförs att möjligheten att
inplacera kommuner med akuta problem bör kvarstå. Den bör dock utnyttjas mer
rättvist och konsekvent. En akut industrikris och en kontinuerlig
strukturförändring med minskande sysselsättningstillfållen som följd bör
likabehandlas. Centern yrkar ett tillkännagivande i enlighet med detta.

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens uppfattning att det kan finnas
situationer som är så allvarliga och akuta att extraordinära åtgärder måste
sättas in. Möjligheten att placera in i tillfålligt stödområde eller att höja
bidragsnivån kan då vara ett medel att snabbt och effektivt åstadkomma
resultat. Självfallet bör en likabehandlingsprincip — liksom i annan offentlig
verksamhet — tillämpas i den meningen att lika fall skall behandlas lika. De
situationer som åsyftas i propositionen är dock knappast av det slaget att en
jämförelse i denna bemärkelse låter sig göras. Att fastställa en sådan
likabehandlingsprincip som centern efterlyser är därför enligt utskottets
uppfattning varken meningsfullt eller möjligt. Med stöd av det anförda
tillstyrks propositionen och avstyrks motionen i de nu behandlade delarna.

Avgränsning av glesbygds- och landsbygdsområden

Propositionen

Begreppen glesbygd och landsbygd är, vilket framhålls i
propositionen, inte synonyma begrepp. 1 propositionen föreslås att begreppet glesbygd
skall definieras som stora sammanhängande områden med gles bebyggelse och långa
avstånd till sysselsättning eller service samt skärgårdar och liknande områden,
en definition som är hämtad från förordningen (1985:619) om glesbygdsstöd. Med
utgångspunkt härifrån skall länsstyrelsen avgränsa de områden i länet där
glesbygdsstöd skall kunna lämnas.

När det gäller landsbygden påpekas att en vedertagen
definition saknas. Följaktligen finns inte heller någon statistik över
utvecklingen där. Enligt propositionen bör länsstyrelsen även bedöma behovet av
att avgränsa landsbygdsområden där andra regionålpolitiska utvecklingsinsatser
bör kunna genomföras.

Eftersom resurserna är begränsade måste enligt
propositionen den utpräglade glesbygden prioriteras. Det viktigaste motivet för
stödet till företag i glesbygd är enligt industriministerns mening att utveckla
småföretagsamheten i den utpräglade glesbygden. Skulle sådant stöd lämnas även
till företag i centralorten eller i tätortsnära landsbygd skulle glesbygdsföretagens
konkurrensförmåga gentemot dem kraftigt försämras.

Regeringen vill ha riksdagens godkännande av vad som
sålunda

förordats om avgränsningen av glesbygds- och landsbygdsområden. 77

s. 78 Kontrollera mot PDF

Motion 1989/90: AU 13

I sammanhanget behandlar utskottet en kommittémotion av
Börje Hörnlund m.fl. (c). I motionen (Al 14) anförs att det är väsentligt att
ingen gles- eller landsbygdsdel undantas från möjlighet till stöd. Motionärerna
understryker att de av dem föreslagna medlen för landsbygdsutveckling avser
hela landet och särskilt landsbygdsdelar i områden utanför resursområdet.
Länsstyrelsen bör avgöra om stöd till visst projekt kan komma i fråga. Med
avslag på propositionen i denna del önskar de ett tillkännagivande i enlighet
med det anförda.

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens uppfattning att den närmare
avgränsningen av landsbygds- och glesbygdsområdena liksom vilka insatser som behövs
måste anförtros vederbörande länsstyrelse. Utskottet instämmer också i att det
är den utpräglade glesbygden som måste prioriteras. Förhållandena skiljer sig
inte bara mellan glesbygd och landsbygd. Glesbygdsområdena liksom
landsbygdsområdena skiljer sig också åt mellan olika regioner. Bakom en
genomsnittligt negativ befolkningsutveckling i en glesbygdsregion kan dölja
sig bygder eller byar med goda utvecklingsmöjligheter och stark livskraft. Av
detta följer att det inte är möjligt att på förhand närmare ange hur stödet bör
fördelas, bara efter vilka riktlinjer detta bör ske. Med det anförda
tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionen i nu berörda delar.

Utskottet återkommer senare till frågor om
utvecklingsinsatser i glesbygd och landsbygd.

Storstädernas betydelse för den regionala utvecklingen

De tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö
har ökat sin folkmängd med nära en miljon invånare sedan 1950. Det motsvarar
en 50-procentig ökning. Totalt bor där 2,8 miljoner personer, vilket är en
tredjedel av landets befolkning.

Storstadsregionerna har utvecklats på olika sätt.
Stockholm är en central knutpunkt i nationella och internationella nätverk. Där
finns en stor offentlig förvaltning. Nya teknologiska strömningar tar ofta
vägen via Stockholm. Där förekommer en omfattande partihandel. Under 1980-talet
har länets befolkning ökat med omkring 7 %. Ökningen i Stockholms kommun var 3
%. Göteborg är ett viktigt industriellt centrum och exportcentrum. Regionen
har ökat med 3 % under det senaste decenniet medan invånarantalet i Göteborgs
kommun varit i stort sett konstant. Malmö har i nationellt sammanhang ett
relativt perifert läge. Den industriella utvecklingen har varit svag. Regionen
har utvecklats till ett servicécentrum för landets södra delar. Länet har ökat
med 4 % medan Malmö kommun minskat något.

Storstadsregionerna präglas enligt propositionen av
tjänstesektorns stora betydelse — andelen sysselsatta i dessa näringar uppgår
till nära tre Ijärdedelar av den totala sysselsättningen.

78

s. 79 Kontrollera mot PDF

Att
storstadsregionerna haft en bättre tillväxt än riksgenomsnittet 1989/90:AU13

kan enligt
en ERU-studie i första hand förklaras med att där finns stora regionala
marknader, bra trafikförbindelser, främst med flyg, och god tillgång på
arbetskraft med högre teknisk och ekonomisk utbildning.

Propositionen

Enligt propositionen bör Stockholmsregionen ha de bästa
förutsättningarna av storstadsregionerna att utöva en internationell dragningskraft.
Detta är av betydelse för hela landet. Det finns därför enligt propositionen
anledning att värna om att regionen är en väl fungerande huvudstadsregion.
Brister som nu finns i olika delar av infrastrukturen måste åtgärdas,
köproblem vad gäller bostäder, vård etc. måste tas bort och miljöfrågorna
angripas. Industriministern konstaterar att många brister i infrastrukturen som
nu finns i Stockholm och dess omgivningar är till nackdel inte bara för
Stockholmsregionen och dem som bor och verkar där. Bristerna utgör en hämsko
för utvecklingen i landet i sin helhet.

Det är enligt propositionen av nationellt intresse att
dämpa en alltför snabb tillväxt i Stockholmsregionen och därmed minska inflation,
bostadsproblem, trafikbelastning osv. Sysselsättningstillväxten måste alltså
begränsas. Av det skälet har regeringen systematiska kontakter med större
privata tjänsteföretag för att förmå dem att etablera verksamhet i
regionalpolitiskt prioriterade områden i stället för att expandera i
Stockholmsregionen. Dessa kontakter har enligt propositionen varit framgångsrika.
Under det senaste året har beslut om regionalpolitiskt stöd fattats som innebär
att över 1 100 nya arbetstillfållen skapas i prioriterade regioner. Till detta
kommer SINDs kontaktverksamhet som enligt uppgift har lett till 150 nya
arbetstillfållen i regionalpolitiskt prioriterade regioner.

När det gäller omlokalisering anförs i propositionen att
.sådan för närvarande genomförs beträffande ca 1 300 statliga tjänster till
olika Orter utanför Stockholm. Det betonas att decentralisering och omlokalisering
av statlig verksamhet även framdeles måste vara viktiga inslag i strävandena
att åstadkomma en balanserad regional utveckling. Den förnyelseprocess som
pågår inom den offentliga sektorn måste enligt propositionen också innehålla
sådana åtgärder. I första hand bör enligt industriministern decentralisering av
statlig verksamhet tillgripas. I andra hand bör det i enstaka fall också vara
möjligt att omlokalisera central statlig verksamhet från Stockholm, i första
hand till de s.k. stödjepunkterna.

Motioner

Ett stort antal motioner rör situationen i storstäderna
och innehåller synpunkter och förslag rörande den framtida utvecklingen där. I
flera av dem föreslås en omlokalisering av verksamhet från i första hand
Stockholmsregionen. I nu förevarande sammanhang behandlas syn-

79

s. 80 Kontrollera mot PDF

punkter
och förslag av mer allmän karaktär rörande sådana frågor. I 1989/90:AU13

den mån
motionerna avser lokalisering till bestämda orter och regioner behandlas de i
avsnitt 14.

I centerns partimotioner 1988/89:A435 och A463 framförs
principiella synpunkter på utvecklingen i storstäderna. Ett väsentligt mål är
enligt centern att skapa en bra livsmiljö i storstaden. Därför måste
befolkningstillväxten begränsas. Förnyelse av regionalpolitiken krävs för att
bevara och utveckla miljön i storstäderna. En alltför stor
befolkningskoncentration leder till försämrad naturmiljö. Centern anser att
det behövs en kartläggning av befolkningskoncentrationens negativa
miljöeffekter vilken skall leda till ett åtgärdsprogram för en bättre
storstadsmiljö.

Även Pär Granstedt och Karin Söder (c) betonar i motion
1988/89:A438 behovet av en krafthill regionalpolitik i Stockholms-reonen.
Avlänkning krävs — bl.a. måste den högre utbildningen och forskningen byggas ut
i olika delar av landet. De anser också att möjligheten att få flyttningsbidrag
vid flyttning till området bör avskaffas. Infrastruktur med telenät och andra
kommunikationer behöver förstärkas etc.

Hans Rosengren (s) pekar i motion 1988/89:A434 på
överhettningsproblemen i storstadsregionerna. Det krävs enligt honom nya
åtgärder i form av avlänkning av tillväxt, ekonomiska stimulanser som befrämjar
lokalisering till andra regioner och insatser som motverkar övereta-blering.
Detta gäller företrädesvis tjänsteproducerande företag. Användningen av
investeringsfonderna bör ges en regionalpolitisk profil. Man bör enligt
motionären också pröva särskilda företagsfonder för regional utjämning. Skatte-
och avgiftspolitiken borde kunna ges en mer uttalad regionalpolitisk profil.

Även Magnus Persson m.fl. (s) framhåller i motion
1988/89:A457 nackdelarna med överhettningen i storstäderna. Regionala obalanser
kan leda till ökade klyftor. En kraftigt minskad sysselsättning i vissa
regioner kan innebära ytterligare koncentration till storstäderna och en
försvagning av skogslänen. Därför behövs regionalpolitiska medel för
omlokalisering från storstäderna.

Gunnar Nilsson m.fl. (s) framför i motion A52 att Malmöhus
län och även Göteborgs och Bohus län ofta är mer realistiska alternativ vid en
avlänkning av tillväxt från Stockholm än andra områden. Malmö—Lund-området har
den mest kvalificerade servicen i den sydligaste landsdelen. Motionären påpekar
att centralorten Malmö minskar. Förvärvsfrekvensen är låg och arbetslösheten
högre än i landet i snitt. En fortsatt förstärkning och utveckling av området
bör ske genom att den mest kvalificerade servicen förläggs till Malmö—Lund.
Åldersstrukturen är som i glesbygden. Den näringsmässiga bredden saknas.
Motionärerna betonar vikten av att Malmö får behålla funktionen som länk mellan
huvudstaden och södra Sverige.

När det gäller omlokalisering av statlig verksamhet
framhåller Sonja

Rembo m.fi. (m) i motion 1988/89:A422 att moderaterna var kritiska

till den förra utlokaliseringsomgången. Den innebar påfrestningar för 80

enskilda
människor och ledde till skiftande resultat i fråga om effekti-

s. 81 Kontrollera mot PDF

vitet och
kostnader. Det förekom i flera fall svårigheter att rekrytera 1989/90:AU13

kvalificerad
personal. Enligt motionen bör centrala ämbetsverk med stora kontaktytor ligga i
huvudstadsregionen; andra myndigheter eller delar av dem kan flyttas till andra
orter. Det framhålls att decentralisering utgör ett alternativ till
omlokalisering. Enligt motionärerna är den viktigaste formen av
decentralisering att ge de enskilda människorna ökat inflytande över sina egna
aktiviteter.

Centerns inställning är enligt motionerna 1988/89:A435 och
Al 18 att beslut och befogenheter måste ligga nära den enskilda människan.
Därför måste en decentralisering ske av funktioner från den centrala nivån till
läns- och kommunnivå. De centrala myndigheterna måste minskas i fråga om
storlek och inflytande. På sikt bör en halvering komma till stånd av antalet
tjänster på central nivå. De centrala verken kan ha kvar en stab med hög
kompetens som länk mellan riksdag/regering och kommun/länsförvaltning. Enligt
centern bör i första hand decentralisering av funktioner ske, i andra hand
utlokalisering av myndigheter helt eller delvis. Riksdagens beslut om
förutsättningar och prioriteringsordning för omlokalisering av statliga myndigheter
bör enligt centern ligga fast. Partiet framför även synpunkter rörande den
inomregionala decentraliseringen. Län med snabbt växande
"länshuvudstäder" bör arbeta med att utlokalisera och decentralisera
inom länet. Länsstyrelserna bör i detta syfte lägga fram förslag om
decentralisering av tjänster inom länsstyrelsen, skogsvårdsstyrelsen m.fl.
myndigheter. Även landstingen bör konsekvent delegera befogenheter.

Inger Schörling m.fl. i miljöpartiet de gröna
(1988/89:A453 och A106) anser att en fortsatt utflyttning av statliga
administrativa verksamheter måste ske för att förhindra en odemokratisk
maktkoncentration och skapa en bättre regional balans. 5 000 statliga
arbetsplatser bör kunna utlokaliseras från Stockholmsområdet under de närmaste
fem åren. Utlokaliseringen kan avse såväl hela statliga verk som delar av dem.
Decentralisering till länsnivå av uppgifter och arbetsplatser bör också komma i
fråga enligt motionärerna.

Även i ett antal kommittémotioner och enskilda motioner
framförs

principiella synpunkter på utlokalisering av statlig och annan verk

samhet. Motionärerna pekar på utlokalisering som ett sätt att såväl

dämpa överhettning i storstadsområdena som att åstadkomma regional

utjämning och en mer differentierad arbetsmarknad ävensom syssel

sättning för kvinnor. Roland Larsson och Hugo Andersson (c) anser i

A422 att de tidigare utlokaliseringarna varit till fördel för både motta-

garkommunerna och Stockholm. I motionerna framförs att det syste

matiskt bör prövas vilka myndigheter som kan utlokaliseras (A416,

Åke Gustavsson m.fl., s) och att den offentliga sektorn måste ta större

hänsyn till de regionalpolitiska målen (A432, Britta Sundin m.fl., s).

Förslag framförs om att AB Tipstjänst (1988/89:A432, Leif Marklund

m.fl., s), naturvårdsverket (A409, Sten-Ove Sundström m.fl., s) resp.

postgirots centrala uppgifter (Al 11, Börje Hörnlund m.fl., c) bör

kunna lokaliseras till andra delar av landet. Kurt Ove Johansson m.fl. 81

(s) anser
enligt A427 att staten vid förändring av verksamhet måste

6 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 82 Kontrollera mot PDF

utnyttja
sin roll som avtalspart för att kollektiva forskningsinstitut 1989/90:AU13

flyttas ut
från Stockholm med tanke på att hälften av landets forskarut-bildade arbetar i
företagssektorn i Stockholms län. Iris Mårtensson m.fl. (s) framför i motion
1988/89:A460 att en utflyttning av statlig verksamhet skulle betyda mycket för
sysselsättningen i skogslänen, speciellt för kvinnorna som saknar
arbetstillfållen inom tjänstesektorn. Bo Lundgren m.fl. (m) pekar i motion
1988/89:A479 på den risk som föreligger att organisationsförändringar inom
offentlig förvaltning leder till obalans inom regionen. Det händer att
kvarvarande enheter koncentreras till vissa orter. Därför måste man enligt
motionärerna vid varje sådan förändring ha ett vidare perspektiv.

Britta Sundin m.fl. anser enligt den nyssnämnda motionen
A432 att ideella organisationer och fackförbund bör kunna utlokalisera sin
verksamhet.

I motionerna framförs även synpunkter på
prioritetsordningen vid utlokalisering. Gunilla André och Bengt Kindbom (båda
c) anser enligt motion 1988/89:A472 att de områden som inte fått någon
utlokalisering bör komma i fråga i första hand och nämner särskilt Skaraborgs
län. En plan bör upprättas för utlokaliseringen. Agne Hansson och Marianne
Jönsson i samma parti menar enligt motion A103 att den tidigare prioritetsordningen
bör gälla, dvs. att utlokalisering skall ske i första hand till Norrlands
inland, sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden. Slutligen åberopas den nya
kommunikationstekniken som stöd för utlokalisering. Gösta Lyngå (mp) anser
enligt A77 att den statliga förvaltningen bör införa teknik som underlättar för
beslutsfattare och tjänstemän att leva och arbeta på hemorten.

Som tidigare nämnts behandlas motioner som rör
utlokalisering till bestämda orter i avsnitt 14.

Utskottets överväganden

Allmänt om storstädernas betydelse

Utskottet har redan i det inledande avsnittet av detta
betänkande framhållit de negativa konsekvenserna av en alltför stark expansion
i storstadsregionerna. Samtidigt har emellertid betonats att det inte finns
anledning att ställa storstadsregionerna mot övriga regioner. Inte minst sett
ur ett internationellt perspektiv finns det anledning att värna om en
fungerande huvudstadsregion. Det som man måste försöka förhindra är en alltför
snabb och ohämmad tillväxt som leder till inflation, brist på arbetskraft,
köproblem i fråga om bostäder, vård och service samt inte minst utgör ett hot
mot miljön. Här har regionalpolitiken en viktig uppgift.

Liknande tankegångar återfinns i propositionen. Regeringen
försö

ker med olika åtgärder dämpa tillväxten i storstadsregionerna. Nämnas

kan de systematiska kontakterna med tjänsteföretag för att förmå dem

att etablera verksamhet i prioriterade områden och investeringsskatten

på s.k. oprioriterat byggande som har till syfte bl.a. att dämpa överhett

ningen på byggmarknaden. 82

s. 83 Kontrollera mot PDF

Propositionen och de motioner .som tar upp situationen i
storstäder- 1989/90:AU13 na ger uttryck för likartade synpunkter. Fungerande
storstadsregioner är av intresse för hela landet. En relativ enighet synes
också föreligga om behovet av att med olika medel dämpa tillväxten. Utskottet
har som framgått inte heller någon annan uppfattning. Flertalet av
motionsyrkandena får således anses tillgodosedda med vad som nu anförts.

Det är enligt utskottets mening också nödvändigt att komma
till rätta med brister i infrastrukturen i storstadsområdena. Storstadsutredningen
har nyligen framlagt sitt slutbetänkande (1990:36) Storstadsliv Rika
möjligheter — hårda villkor. Utredningen anser det nödvändigt att
infrastrukturen i och omkring storstadsområdena byggs ut för att de skall kunna
spela en dynamisk roll i landets ekonomiska utveckling. En utbyggnad behövs
också för att miljön skall förbättras. Utredningens betänkande skall inom kort
sändas ut på remiss. Meningen är att utredningens olika förslag skall utgöra
ett av de viktigaste underlagen när det gäller att utforma en mer samlad
politik för storstadsregionerna. När det gäller trafikfrågorna i
storstadsområdena har regeringen nyligen beslutat tillsätta tre förhandlare, en
för varje storstadsregion, med uppdrag att med berörda parter utarbeta
överenskommelser som skall syfta till att i resp. region förbättra
trafikförsörjningen och minska miljöproblemen från trafiken. Man kan således
konstatera att frågor med anknytning till infrastruktur och miljö i
storstäderna kommer att bli föremål för ytterligare överväganden och förslag.
Med hänsyn härtill avstyrks centerns partimotioner 1988/89:A435 och A463 i
motsvarande delar.

Med anledning av den i motion 1988/89:A438 av Pär
Granstedt och Karin Söder väckta frågan om att slopa flyttningsbidrag vid
flyttning till Stockholmsregionen vill utskottet erinra om att det nyligen i
sitt betänkande om arbetsmarknadspolitiken behandlat ett liknande motionsyrkande
av centern. Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till att ett
genomförande av ett sådant förslag skulle innebära att ersättning för de reella
flyttningskostnaderna inte längre skulle kunna utgå vid arbetsmarknadspolitiskt
motiverade flyttningar i andra delar av landet än avfolkningsbygderna.
Riksdagen biföll utskottets hemställan (1989/90:AU11, rskr. 242). Utskottet
finner inte anledning att nu inta någon annan ståndpunkt varför motion
1988/89:A438 avstyrks i denna del.

Motion 1988/89:A434 tar upp de regionalpolitiska
aspekterna på användningen av investeringsfonderna och skatte- och
avgiftspolitiken i stort. Där föreslås också särskilda företagsfonder för
regional utjämning. Frågor av detta slag kommer att behandlas i anslutning
till de skattepropositioner som nyligen förelagts riksdagen. Det finns därför
inte någon anledning för utskottet att nu ta ställning till motionen i dessa
delar.

83

s. 84 Kontrollera mot PDF

Allmänna
principer för omlokalisering 1989/90:AU13

När det gäller frågan om omlokalisering av statlig och
annan verksamhet instämmer utskottet i den uppfattning som framförs i
propositionen. Omlokalisering, men kanske framför allt decentralisering, är
viktiga inslag i strävandena att åstadkomma en balanserad regional utveckling.
En sådan åtgärd kan också vara ett led i den förnyelseprocess som pågår inom
den offentliga sektorn. Därför bör en fortlöpande prövning ske av
förutsättningarna för en decentralisering av verksamheter.

Utskottet delar också uppfattningen att vid överväganden
om omlokalisering av central statlig verksamhet sådan i första hand bör ske
till de s.k. stödjepunkterna, dvs. länscentra eller vissa andra orter i eller i
anslutning till stödområdet. En utgångspunkt är att myndigheterna även efter en
omlokalisering eller decentralisering skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter
effektivt. Det gäller således att förutom de regionalpolitiska aspekterna
beakta förutsättningarna att behålla eller rekrytera kvalificerad personal,
behovet av kontakter med andra myndigheter, medflyttandes möjligheter till
arbete m.m. Lokalisering även till andra orter än stödjepunkterna, särskilt
sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden, kan således komma i fråga.

Frågan om ändrad lokalisering av myndigheter torde i
allmänhet få anses gälla sådana grundläggande och långsiktiga förändringar i
förvaltningsstrukturen som enligt regeringens proposition (1986/87:99) om
ledning av den statliga förvaltningen bör beslutas av riksdagen.
Delege-ringsfrågor, som gäller myndigheternas sätt att fullgöra sina uppgifter,
bör däremot enligt vad som framfördes av civilministern i budgetpropositionen
1987/1988 avgöras av den berörda myndigheten själv eller av regeringen liksom
omlokaliseringar som endast rör en del av en myndighet och som har liten
omfattning.

Utskottet har tidigare i sitt av riksdagen godkända
betänkande AU 1987/88:13 uttalat att beslut om omlokalisering av befintlig
verksamhet eller lokalisering av nya myndigheter bör föregås av noggranna
överväganden i de avseenden som nyss beskrivits. Utskottet har betonat vikten
av att besluten föregås av information till och samråd med den berörda
personalen.

Med hänvisning till det anförda avstyrks de motioner som
avser allmänna principer för omlokalisering.

1 anledning av motion A77 vill utskottet uttala att den
nya kommunikationstekniken ovedersägligt i vissa fall kan underlätta
omlokalisering och decentralisering av funktioner och även möjliggöra för
tjänstemän och förtroendevalda att i ökad utsträckning leva och arbeta på
hemorten. Motionen får anses tillgodosedd med det anförda.

Organisation och administration av regionala
utvecklingsinsatser

Enligt propositionen bör det regionalpolitiska
arbetet styras av de

allmänna
utgångspunkter för den offentliga sektorn som regeringen 84

redovisat
i årets budgetproposition och som utskottet anslutit sig till i

s. 85 Kontrollera mot PDF

det
föregående. Det gäller t.ex. tydligare ansvarsfördelning och bättre 1989/90:AU13

samordning
mellan offentliga verksamheter, mer av mål- och resultatstyrning,
decentralisering m.m.

Enligt industriministern bör regionalpolitiskt
betydelsefulla myndigheter i sina årliga anslagsframställningar redovisa på
vilket sätt regionalpolitiska hänsyn har tagits, resultaten och uppföljning
framåt i tiden. Vidare bör arbetet inom regeringens statssekreterargrupp för
regionalpolitisk samordning ytterligare intensifieras. Beträffande handläggningen
av regionalpolitiskt stöd aviseras vissa förändringar i ansvarsfördelningen
mellan statens industriverk (SIND) och länsstyrelserna. Utskottet redovisar
sina överväganden på denna punkt i avsnittet om regionalpolitiskt stöd. När det
gäller utvärdering av det regionalpolitiska stödet bör SIND ha ett överjipande
ansvar. Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) bör svara för
utvärdering i samband med förstärkning av infrastrukturen medan den i
propositionen föreslagna nya myndigheten för glesbygdsfrågor bör få ansvar för
utvärdering av glesbygdsstödet.

Länsstyrelserna bör — på den regionala nivån — ha
huvudansvaret för samordningen av statens regiionala utvecklingsinsatser. För
att skapa gynnsammare utvecklingsförutsättningar i de regionalpolitiskt mest
prioriterade områdena föreslås i propositionen att särskilda regionalpolitiska
medel avsätts för vissa infrastrukturinsatser. Berörda länsstyrelser bör få i
uppdrag att gemensamt redovisa förslag till åtgärder för att på sikt åstadkomma
en positiv regional utveckling. Den information som nu ges i de årliga
länsrapporterna är viktig information och bör enligt industriministern i
fortsättningen kunna ges i anslagsframställningarna.

Kommunernas verksamhet har stor betydelse för att
regionalpolitiken skall kunna genomföras på ett effektivt sätt. Det bör vara
en viktig uppgift för länsstyrelserna att främja en väl fungerande kommunal
näringslivsutveckling. Som tidigare redovisats (prop. 1989/90:100 bil. 1) avser
regeringen att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppdrag att se över
statens bidrag till kommunerna. Översynen, som också skall omfatta
skatteutjämningssystemet, bör resultera i att en jämnare fördelning av
kommunalskatterna kan uppnås. Industriministern förutsätter att de
regionalpolitiska aspekterna kommer att vägas in i denna utredning.

Centerns motion Al 18 upptar flera yrkanden som rör frågor
om

organbation och adminbtration av regionala utvecklingsinsatser samt

kommunal skatteutjämning. Inledningsvis gör centern den bedömning

en att propositionen endast vagt redovisar bedömningar av möjlighe

terna att effektivisera beslutsorganisationen för att främja en regional

utveckling. Utvecklingen under de senare åren har enligt motionen

visat att det krävs en bred parlamentarisk medverkan, om det skall

kunna föras en medveten politik för regional balans. Slutsatsen är att

den parlamentariska beslutsprocessen måste anpassas därefter. Enligt

centern har statssekreterargruppen uppenbarligen misslyckats i sitt

samordnande arbete. Därför vore det önskvärt att finansdepartementet 85

kraftfullt
tog itu med de regionalpolitiska utvecklingsfrågorna som en

s. 86 Kontrollera mot PDF

övergripande
samhällsekonomisk uppgift och att finansdepartementet 1989/90:AU13

fick det
samordnande ansvaret inom regeringskansliet. Vidare bör riksdagens
finansutskott efter hörande av berörda utskott få i uppdrag att göra en samlad
bedömning — ur regionalpolitisk synpunkt — av förslagen i budgetpropositionen
och redovisa dessa i ett särskilt betänkande. Dessa synpunkter tas även upp i
centerns kommittémotion 1988/89:A476.

Miljöpartiet de gröna begär i motion A106 att regeringen
uppdrar åt fackdepartementen att årligen redovisa vad som har uträttats för att
nå uppställda mål för landsbygden.

Centern tar vidare i motion Al 18 upp landstingens roll.
Enligt centerns mening måste av demokratiska skäl de folkvalda landstingen få
utökade befogenheter och ett övergripande ansvar för länsfrågorna. Vidare
redovisar centern att partiet mycket aktivt har verkat för förbättringar av den
kommunala skatteutjämningen. Tillsättningen av en utredning om den kommunala
skatteutjämningen hälsas därför med tillfredsställelse. Enligt centern bör
utgångspunkterna vara att samtliga kommuner omfattas av
skatteutjämningssystemet, att merparten spe-cialdestinerade bidrag överförs
till detta system och att systemet enbart bygger på sådana faktorer som
kommunerna inte kan påverka. Utredningen bör bedrivas skyndsamt.

Ylva Annerstedt (fp) behandlar i ett par yrkanden i motion
AlOl uppgifterna för länsstyrelsen i Stockholms län i samband med propositionens
bedömningar. I motionen anförs att länsstyrelsen är engagerad i arbetet att —
liksom statsmakterna i stort — öka avlänkningen från Stockholmsområdet. För
detta arbete måste länsstyrelsen i Stockholms län ges erforderliga resurser.
Vidare måste en särskild anpassning göras i Stockholms län beträffande ansvars-
och uppgiftsfördelning mellan olika regionala organ.

Utskottet
vill i anslutning till motionerna anföra följande.

Enligt utskottets uppfattning, som också redovisats i den
tidigare framställningen, krävs åtgärder inom en rad olika samhälls- och politikområden
för att nå de regionalpolitiska målen. Verksamheten inom resp. område bör
därför utformas så att de krav som de regionalpolitiska målen ställer
uppfylls. Utskottet ansluter sig till bedömningen i propositionen att
huvudprincipen bör vara att detta skall ske som en integrerad del av
verksamheten. De i propositionen föreliggande bedömningarna beträffande
organisation och administration är väl ägnade att ligga till grund för ett
effektivt genomförande av förslagen på olika områden. Beträffande
motionssynpunkterna på regeringens och riksdagens interna arbetsformer vill
utskottet emellertid klart säga ifrån att regeringen själv bedömer sina
arbetsformer med hänsyn till alla de aspekter, inklusive samordning och effektivitet
i arbetet, som kan föreligga. Utskottet är inte heller berett att med det
underlagsmaterial som presenterats i motionen medverka till några ändringar i
riksdagens arbetsformer.

86

s. 87 Kontrollera mot PDF

Centern har tidigare under innevarande riksmöte med
anledning av 1989/90:AU13 proposition 154 om samordnad länsförvaltning
föreslagit att landstingen skall få vidgade uppgifter och utvecklas till
länsparlament. 1 detta sammanhang har bostadsutskottet (BoU4 s. 11) anfört följande:

Frågan om en förnyelse av den statliga regionala
adminstrationen enligt riktlinjer som brukar benämnas en länsdemokratisk
ordning eller genom reformer i huvudsak genom förändringar inom dagens statliga
regionala organisation ger bostadsutskottet anledning uttala att den
demokratiska procesen inom ramen för dagens länsförvaltning i allt väsentligt
får anses acceptabel. Det bör dock framhållas att de demokratiska
beslutsformerna bl.a. genom ett utökat förtroendeman-nainflytande kommer att
fördjupas i de nya länsstyrelserna som kommer att skapas vid ett riksdagens
bifall till den nu behandlade propositionen.

Med hänvisning till det anförda föreslog bostadsutskottet
avslag på de behandlade motionerna. Riksdagen följde bostadsutskottets mening i
samband med den förnyade behandlingen av ärendet om samordnad länsförvaltning
(BoU9, rskr. 89). /j-betsmarknadsutskottet ansluter sig till riksdagens nyligen
gjorda bedömning på denna punkt.

Utskottet utgår från att länsstyrelsen i Stockholms län
och i andra län liksom tidigare erhåller resurser för det regionalpolitiska
arbetet i enlighet med problemens svårighetsgrad i de olika länen. I samband
med genomförandet av en ny regional statlig förvaltning finns det vissa
ytterligare behov att precisera den nya länsstyrelsens arbetsuppgifter,
ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och andra organ på central och
regional nivå och formerna för länsstyrelsens samverkan med dessa. Enligt
regeringsbeslut i februari 1990 bör en central organisationskommitté och en
särskild utredare i varje län tillkallas för att förbereda genomförandet av
reformen med en ny regional statlig förvaltning. Direktiven för
utredningsarbetet (dir. 1990:9) innebär att den centrala organisationskommittén
skall ange de generella ramarna för organisationsstrukturen i länen. Särskilt
viktigt är att de speciella lösningar som kan behövas för Stockholms och
Gotlands län redovisas. Utskottet utgår från att även sådana anpassningar som
kan behöva göras i Stockholms län enligt motion AlOl tas upp i detta sammanhang.

Beträffande den i motion Al 18 aktualiserade utredningen
om bl.a. skatteutjämningssystemet vill utskottet hänvisa till att
kommittédirektiv för en utredning om statsbidragen och kommunernas finansiering
nyligen har utfårdats. Enligt dessa (dir. 1990:20) skall kommittén redovisa en
eller flera lösningar när det gäller finansiering av kommunal verksamhet.
Lösningarna bör ligga inom en ram för total kommunal utdebitering, exkl.
församlingsskatt, på högst 30 kr./skattekrona. Den kommunala verksamheten
förutsätts även i framtiden huvudsakligen finansieras med kommunalskatt,
statsbidrag och olika avgifter även om förhållandet mellan de olika källorna
kan förändras. Bl.a. bör omfattningen av statens transfereringar till den
kommunala sektorn, avgifternas roll som styrinstrument och finansieringskälla
samt möjligheterna att omfördela resurser mellan kommunerna utredas.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Vidare skall kommittén presentera alternativ som innebär
att skill- 1989/90:AU13 nåder i utdebitering mellan kommuner och landsting i
framtiden i första hand speglar skillnader i service- och avgiftsnivå och
organisationens effektivitet. Hänsyn skall tas till opåverkbara
kostnadsskillnader på grund av olika åldersstruktur, social struktur och
geografiskt läge etc. Kommittén skall lägga regionalpolitiska fispekter på
utjämningssystemet.

Beträfiande statsbidragens utformning sägs i direktiven
att inriktningen bör vara att de statliga transfereringarna samordnas och så
långt möjligt fördelas efter generella principer. Kommittén skall pröva om det
som komplement är nödvändigt med sektorsanknutna eller någon form av
specialdestinerade bidrag. Kommittén skall belysa alternativens konsekvenser
bl.a. vad gäller det totala skattetrycket och utvecklingen i olika regioner.
Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt och vara avslutat den 31 oktober
1991.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de
behandlade yrkandena i motionerna 1988/89.A476 (c), AlOl (fp), A106 (mp) och Al
18 (c) inte påkallar någon riksdagens åtgärd, varför motionerna avstyrks i
aktuella delar.

Företagsstöd

Utgångspunkter för det regionalpolitiska företagsstödets
framtida inriktning

Det regionalpolitiska stödet som riktar sig direkt till
företagen utgörs för närvarande av lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån
(lokaliseringsstöd), investeringsbidrag, offertstöd, lån till regionala
investmentbolag, regionalpolitiskt utvecklingskapital, sysselsättningsstöd,
nedsättning av socialavgifter samt transportstöd. Företagsstöd kan även lämnas
inom ramen för glesbygdsstödet. Detta behandlas i ett följande avsnitt.

Förutom de ovannämnda stödformerna har vissa av staten
inrättade organ stor regionalpolitisk betydelse när det gäller företagsstöd. I
propositionen (s. 65—66) nämns som exempel de regionala utvecklingsfonderna.
Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (lUC) och
Stiftelsen Norrlandsfonden. Utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden behandlas i
proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor. Härutöver bör erinras
om Stiftelsen Industricentra, vars verksamhet föreslås bli avvecklad.

Beträffande transportstödet upplyses i propositionen att
regeringen har tillsatt en särskild utredare (dir. K1989:B) med uppgift att
lämna förslag om stödets framtida utformning. Vissa frågor om stödformen
behandlas i senare avsnitt av detta betänkande.

Som påpekats i inledningen till detta betänkande startade
den regio

nålpolitiska verksamheten med stöd till företag budgetåret 1965/66 i

enlighet med de riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik som stats

makterna antog på hösten 1964 (proposition 1964:185, bankoutskottets

utlåtande 48, rskr. 408). Verksamheten, som till en början var på __

försök,
har alltså med utgången av innevarande budgetår pågått i 25 år.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Under denna tid har
stödformerna förändrats i olika avseenden vid de 1989/90:AU13

återkommande översyner av
regionalpolitikens inriktning och innehåll som utskottet också erinrat om
inledningsvis. Dessutom har ofta gjorts justeringar i stödreglerna i samband
med de årliga budgetprövningarna.

1
den nu föreliggande propositionen 76 anger industriministern några
utgångspunkter för en ny revidering av det regionalpolitiska företagsstödet.
Dessa utgångspunkter ansluter till vad som tidigare sagts i propositionen om
att det är önskvärt att det sker en tyngdpunktsförskjutning från direkt
företagsstöd till infrastrukturella insatser, att åtgärderna koncentreras till
områden med de långsiktigt svåraste problemen och att handläggningen av det
regionalpolitiska stödet förenklas och decentraliseras ytterligare. En
förskjutning sägs vidare böra ske från stöd till investeringar i byggnader och
maskiner till stöd för immateriella investeringar. Härutöver presenteras i
samma avsnitt andra aktuella förändringar av stödformerna. Dessa föreslås bli
fårre än nu som ett led i strävandena att förenkla stödgivningen.

Utskottet
kommer in på de ovan sammanfattade utgångspunkterna i den följande behandlingen
av de konkreta ändringsförslagen i propositionen och motionerna beträffande
formerna för företagsstödet. Med denna notering föreslår utskottet att det
aktuella avsnittet av propositionen av riksdagen läggs till handlingarna.

Lokaliseringsstöd
och investeringsbidrag

Den
fortsatta användningen av stödformerna

Lokaliseringsstödet,
dvs. lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån, har funnits alltsedan
stödverksamheten började i mitten av 1960-talet. Proportionerna när det gäller
användningen av bidrag och lån har dock förändrats under åren. Tidigare
dominerade långivningen. Som exempel kan nämnas att för stödperioden 1973—1979
avsattes 1 000 milj.kr. till bidrag mot 3 200 milj.kr. till lån. Under de
senaste åren motsvarar det sammanlagda beloppet av beviljade lån mindre än en
tredjedel av det sammanlagda bidragsbeloppet.

Det
är bl.a. mot denna bakgrund som regeringen föreslår att lokaliseringslånen
avskaffas. Även investeringsbidraget föreslås utgå ur stödsystemet. Detsamma
gäller — som senare redovisas — om offertstödet och regionalpolitiskt
utvecklingskapital. Lokaliseringsbidraget förutsätts vara kvar men med lägre
procentsatser. Å andra sidan förordar regeringen att det för immateriella
("mjuka") investeringar tillkommer ett nytt bidrag, benämnt
utvecklingsbidrag.

Utskottet
har nyss erinrat om att den regionalpolitiska stödverksamheten under de 25 år
den pågått ständigt förändrats. En följd av förändringarna är en tilltagande
komplexitet i regelsystem och regelhantering. Det har varit en uppgift för
REK87 liksom för tidigare regionalpolitiska utredningar att föreslå
regelförenklingar. Som remissinstanserna och industriministern konstaterat har
kommittén inte lagt fram några egentliga förslag i det avseendet.

89

s. 90 Kontrollera mot PDF

Den överarbetning
av kommittéförslaget som skett i regeringskansli- 1989/90:AU13

et har,
som framgått av redogörelsen ovan, lett till fårre stödformer. Därtill kommer
att med avvecklingen av de statliga industricentra upphör en särskild form av
lokalsubventioner.

Utöver utrensningen av stödformer föreslår regeringen
förändringar av själva regelhanteringen liksom av uppföljnings- och
utvärderingsansvaret.

Regeringens förenklingssträvanden har över lag mottagits
positivt i parti- och kommittémotionerna, och utskottet vill uttala sin
tillfredsställelse över denna inriktning av regeringsförslagen. Som utskottet
ser det bör det vara en bestämd målsättning att så långt möjligt verka för
förenklingar i regelsystemet och en decentraliserad och sammanhållen
ärendehandläggning.

Utskottet går härefter över till regeringens och
motionernas konkreta förslag beträffande lokaliseringsbidrag, lokaliseringslån
och investeringsbidrag.

I fråga om stöd till byggnader, maskiner m.m. innebär
regeringens förslag att lokaliseringsbidraget behålls som enda form av stöd och
att, som nämnts, lokaliseringslånen och investeringsbidragen avskaffas.
Moderata samlingspartiet godtar enligt motion A83 den senare delen av förslaget
men anser att riksdagen beträffande lokaliseringsbidraget, med avslag på
propositionen i denna del, skall ersätta detta bidrag med en ny stödform,
kallad rbkgarantilån.

Moderaterna anför härom i motionen att de högre riskerna
med företagsengagemang i Norrlands inland behöver kompenseras, vilket bör ske
med de föreslagna riskgarantilånen. Dessa förutsätts vara ränte-och
amorteringsfria under ett antal år, som fiastställs i en plan för varje enskilt
projekt. Motionärerna utgår vidare från att riskgarantilånen hanteras i nära
samverkan med berörda banker. Dessa antas svara för det utlånade kapitalet och
staten för kostnaderna för räntor och amorteringar.

Förslag att ersätta lokaliseringsbidragen med
riskgarantilån har förts fram av moderata samlingspartiet sedan mitten av
1980-talet. Enligt utskottets uppfattning medför dessa lån inte några egentliga
fördelar. Tvärtom minskar man sannolikt möjligheterna att påverka företagen att
göra regionalpolitiskt önskvärda lokaliseringsval. Detta vill utskottet lika
litet nu som tidigare medverka till och därför avstyrks motion A83 i denna del.
Lokaliseringsbidraget bör alltså vara kvar som stöd till byggnader och maskiner
m.m.

I anslutning till regeringsförslaget att avskaffa
lokaliseringslånen föreslår centern i kommittémotionen Al 11 att stödsystemet
kompletteras med statliga kreditgarantier.

Som ett av skälen för att avskaffa lökaliseringslånen sägs
i propositionen att dessa lån numera endast i undantagsfall har avgörande
betydelse för om ett lokaliseringsprojekt skall komma till stånd. Utskottet
anser att det för sådana undantagsfall inte är behövligt att komplicera
stödsystemet med kreditgarantier. Detta motverkar förenklingssträvandena. I
propositionen pekar industriministern på de sär-

s. 91 Kontrollera mot PDF

skilda
kreditmöjligheter som står till buds för att tillgodose angelägna 1989/90:AU13

stödprojekt
i de fall företagen inte kan erbjuda säkerheter som är till fyllest för
reguljära banklån. I sista hand bör det finnas möjlighet att bevilja ett
förhöjt lokaliseringsbidrag. Liksom regeringen anser utskottet således att
lokaliseringslånen bör avskaffas utan att de samtidigt ersätts med
kreditgarantier. Motion Al 11 avstyrks därmed på denna punkt.

Investeringsbidrag kan för närvarande beviljas av
länsstyrelserna för investeringar i byggnader och maskiner m.m. ingående i
projekt utanför stödområdena. Bidragen har enligt propositionen utnyttjats i
liten omfattning och bör avvecklas.

Miljöpartiet de gröna yrkar i motion A106 att riksdagen
skall uttala sig för att länsstyrelserna skall ha möjlighet att till mindre del
fördela bl.a. lokaliseringsstöd utanför det stödområde de i första hand är
avsedda för. 1 sak innebär motionsförslaget på denna punkt att den
stödmöjlighet investeringsbidraget nu ger bör behållas. Torsten Karlsson m.fl.
(s) hävdar i motion A39 uttryckligen att investeringsbidraget bör kvarstå.

Med hänsyn till vad som upplysts i propositionen om det
ringa utnyttjandet av investeringsbidraget anser utskottet att motionsförslagen
inte tillgodoser något mer uttalat behov. Däremot hindrar de den önskade förenklingen
av stödsystemet, och utskottet avstyrker de båda motionerna i föreliggande
delar.

Lokaliseringsbidragets storlek

Med nuvarande regler beviljas lokaliseringsbidrag med
högst följande procentandelar av totalkostnaderna för företagsinvesteringar i byggnader,
markanläggningar, maskiner och inventarier:

Stödområde
A 50 %

Stödområde
B 35 %

Stödområde
C 20 %

I tillfålliga stödområden, som regeringen kan inrätta, är
den högsta procentandelen 15 eller 20 %. Bidrag till att uppföra lokaler för
uthyrning och till markberedning för torvproduktion är lägre än nu sagts.

Undantagsvis (om det föreligger "synnerliga
skäl") kan regeringen medge lokaliseringsbidrag med upp till 70 % av
investeringskostnaden för projekt i hela landet.

Regeringen föreslår i likhet med REK87 en sänkning av
procentandelarna. Maximalt skall bidrag utgå i det nya stödområdet 1 med 35 %
och i stödområde 2 med 20 %.

Procentandelen i tillfålliga stödområden bör få bestämmas
av rege

ringen i varje särskilt fall, dock till högst 35 %. För uthyrning av

lokaler och för markberedning för torvproduktion föreslås en högsta

andel som är 5 procentenheter lägre än den som gäller för resp.

stödområde. I dag är bidragsreduceringen i dessa fall 10 procentenhe

ter. 91

s. 92 Kontrollera mot PDF

Slutligen anser regeringen att det liksom hittills bör
finnas möjlighet 1989/90:AU13 att i undantagsfall bevilja
lokaliseringsbidrag med högre procentandelar än som gäller för stödområdet.
Detta har antytts i det närmast föregående avsnittet. Denna högre andel
föreslås bli maximerad till 50 %.

Nu gällande allmänna villkor för att få regionalpolitiskt
stöd bör fortfarande gälla. Däri ingår att nuvarande könskvotering skall bestå,
dvs. målsättningen att minst 40 % av nytillkommande platser skall förbehållas
vartdera könet.

I motionerna redovisas följande ställningstaganden till
regeringens förslag beträffande lokaliseringsbidraget.

Moderata samlingspartiets avstyrkande av att
lokaliseringsbidraget i fortsättningen används som stödform har behandlats i
det föregående avsnittet.

Folkpartiet föreslår — med hänvisning till förslaget i
motion A97 att nuvarande stödområde skall behållas — att lokaliseringsbidraget
får utgå med maximalt 35 % i stödområde A, 25 % i stödområde B och 15 % i stödområde
C.

Centerpartiet föreslår i kommittémotionen Al 11 följande
procentandelar:

Resursom- Resursom- Resursomr å de C

rade
A rade B Landsbygds- Ö vriga delar delar Byggnader 50 » 40 % 40 % 30 *
Maskiner 35 % 25 % 20 % 20 %

Centern motsätter sig att bidraget reduceras för byggnader
som uppförs för uthyrning och påpekar särskilt att stödet skall vara detsamma
för såväl privata som kommunala industrihus.

I fråga om industrihusen finns yrkanden också i motionerna
A70 av Ulla Orring (fp) och A108 av Maggj Mikaelsson (vpk). Yrkandena innebär
att bidraget inte bör reduceras för kommunägda industrifastigheter.

Miljöpartiet de gröna motsätter sig enligt motion A106 att
lokaliseringsbidraget sänks. Något yrkande härom framställs dock inte i motionen.

Vänsterpartiet kommunisterna anser som framgått i
avsnittet om stödområdesindelningen att de nuvarande stödområdena B och C med
vissa modifieringar skall ingå i det nya stödområdet 2. För kommunerna i
nuvarande stödområde C innebär förslaget ett bibehållet lokaliseringsbidrag på
samma nivå som för närvarande, dvs. 20 %.

Utskottet
gör följande bedömning.

I det föregående har utskottet biträtt regeringens
principer för en ny stödområdesindelning, innebärande att antalet stödområden
minskas från tre till två. Vid bifall till detta ställningstagande från
riksdagens sida faller förutsättningarna för folkpartiets och centerns
bidragsalternativ. Dessa alternativ bygger på att nuvarande tredelade
stödområdesindelning behålls i oförändrat skick resp. med vissa förändringar.

Den sänkta
bidragsnivån utgår från vad REK87 har förordat, och de 92

skäl som
anförs av kommittén med kompletteringar av industriminis-

s. 93 Kontrollera mot PDF

tern anser
utskottet vara övertygande. Utskottet vill för egen del i detta 1989/90:AU13
sammanhang peka på de förbättringar i bidragshänseende som görs för s.k.
immateriella investeringar med det nya utvecklingsbidrag som behandlas i det
följande. Vidare vill utskottet framhålla att de verksamheter som beviljas
regionalpolitiskt stöd förutsätts kunna drivas utan fortsatt stöd. Detta
innebär, som industriministern påpekar, att avkastningskravet inte får sättas
alltför lågt. Dessutom bör det inte råda någon tveksamhet om att ansvaret för
de projekt som får stöd ligger hos företagen själva och deras övriga privata
finansiärer.

När det sedan gäller den särskilda frågan om bidragsnivån
för uthyrningslokaler påpekas i propositionen att skälet till det lägre
bidraget i dessa fall är att det generellt sett inte är en samhällelig uppgift
att tillhandahålla lokaler åt företagen. De bör stimuleras att bygga egna
lokaler. Därtill har det visat sig att företag som får hyra subventionerade
lokaler ofta får ett totalt större stöd, eftersom de även kan få
lokaliseringsbidrag till sina maskininvesteringar. Bidragsreduceringen är som
nämnts i dag 10 procentenheter. Med regeringsförslaget minskar
bidragsskillnaden till 5 procentenheter. Utskottet anser att det inte heller på
denna punkt är motiverat att gå ifrån propositionen.

Med avstyrkande av de ovan redovisade yrkandena i
motionerna A70, A97, A108 och Al 11 biträder utskottet sålunda regeringens
förslag beträffande de andelar med vilka lokaliseringsbidraget i fortsättningen
skall täcka stödföretagens kostnader för investeringar i byggnader, maskiner
m.m.

Övriga frågor om lokaliseringsbidraget

I propositionen berörs också frågor om den fortsatta
stödgivningen till teknikcentra, bidragets storlek per arbetstillfålle, stöd
till miljöinvesteringar, nedskrivningsperioder m.m. Dessa frågor har inte
aktualiserats i de föreliggande motionerna, och utskottet anser att vad som här
anförts i propositionen kan godtas. I sammanhanget noterar utskottet att
hittills gällande allmänna villkor för stöd alltjämt skall gälla. Utskottet
konstaterar med tillfredsställelse att könskvoteringsregeln har uppmärksammats
och att regeringen har förutsatt att den skall behållas i nuvarande omfattning.

Utvecklingsbidrag

Bidragets konstruktion m.m.

I likhet med REK87 föreslår regeringen en ny stödform,
utvecklings

bidrag, för immateriella ("mjuka") investeringar i stödområdena. Som

exempel på sådana investeringar kan anföras åtgärder för produktut

veckling, marknadsföring och utbildning. För närvarande kan stöd till

investeringar av detta slag lämnas i form av lokaliseringslån, offertstöd

och regionalpolitiskt utvecklingskapital. Med tillkomsten av utveck

lingsbidraget anser regeringen att offertstödet och regionalpolitiskt

utvecklingskapital kan avskaffas som stödformer, såsom nyss förutsatts q-,

ske
beträffande lokaliseringslånen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Utvecklingsbidragets
andel av företagens investeringskostnader skall 1989/90:AU13

utgöra
högst 50 %. Som högsta bidrag för ett projekt förordar regeringen ett belopp
av 500 000 kr. I undantagsfall skall det vara möjligt att lämna
utvecklingsbidrag dels med högre belopp än nu sagts, dels till projekt även
utanför stödområdena och dels till projekt utan direkt samband med immateriella
investeringar. Som exempel på nu avsedda undantag nämner industriministern
bidrag till etableringar av privata företag inom tjänste- och servicesektorn
utanför stödområdena. Vidare bör försök kunna göras med att staten tillgodogör
sig avkastningen på lyckade projekt, exempelvis som villkor för att bevilja ett
större utvecklingsbidrag.

Det nya utvecklingsbidragets konstruktion har tagits upp
till diskussion i moderaternas partimotion A83. Motionärerna godtar att utvecklingsbidrag
far beviljas med upp till 500 000 kr. Bidragskostnaderna förutsätts bli
finansierade från länsanslaget. Däremot avvisar motionärerna den föreslagna
möjligheten att undantagsvis bevilja bidrag med högre belopp än det angivna.
Därmed, tillägger motionärerna, finns ingen anledning med den märkliga
konstruktion med ägarkapital som regeringen har föreslagit.

Utskottet godtar för sin del regeringens förslag, även när
det gäller möjligheterna att i undantagsfall frångå principerna för bidragets
reguljära användning. Med anlitande i speciella fall av den friare hanteringen
av bidraget kan man på motsvarande sätt som i dag sker genom offertstödet
främja regionalpolitiskt angelägna etableringar av företag inom tjänste- och
servicesektorn. Den av moderaterna kritiserade möjligheten för staten att få
del av avkastningen från lyckade lokaliseringsprojekt finns redan genom
reglerna för det regionalpolitiska utvecklingskapitalet. Staten bör inte
avhända sig den möjligheten genom att den stödformen avskaffas. Utskottet anser
med andra ord att rekvisi-ten för det nya bidraget inte bör utformas så snävt
som moderaterna kräver. I enlighet härmed tillstyrker utskottet propositionen i
denna del och avstyrker motion A83 i motsvarande del. Till frågan om bidragets
finansiering återkommer utskottet i avsnittet om anslagsfrågor.

Centern yrkar i kommittémotionen Al 11 att offertstödet
skall behållas inom de av centern föreslagna resursområdena A och B.

Yrkandet strider mot de strävanden att förenkla
stödsystemet som centern i samma motion har ställt sig positiv till. Vidare bör
påpekas att med den friare användning av utvecklingsbidraget som utskottet
tillstyrkt för särskilda fall bör det vara möjligt att tillgodose det syfte
motionärerna vill uppnå. På dessa grunder avstyrker utskottet det föreliggande
motionsyrkandet.

1 detta sammanhang tar utskottet upp ett av centern i
partimotionen

Al 18 framlagt förslag avseende offertstödet. I motionen yrkas att om

ett företag driver verksamhet inom ett område med tillfållig investe

ringsavgift och avser att göra en investering i något av de av centern

förordade resursområdena så skall företaget kunna erbjudas offertstöd

t.ex. i form av skattelättnader. 94

s. 95 Kontrollera mot PDF

Liknande
förslag har nyligen behandlats av skatteutskottet, som i sitt 1989/90:AU13
yttrande avstyrker det nu redovisade förslaget. Med hänvisning till det
berörda fackutskottets ställningstagande som biträds av arbetsmarknadsutskottet
avstyrks det förevarande centeryrkandet.

Övriga
frågor om utvecklingsbidraget

Vad
i övrigt anförts i propositionen om utvecklingsbidraget lämnas av utskottet
utan erinran med påpeliLande av att en i propositionen och motion Al 11 (c)
berörd fråga omi s.k. konsultcheckar behandlas i ett följande avsnitt.

Sysselsättningsstöd/bidrag

Stödgivningen
i huvuddrag

Sysselsättningsstödet
skall stimulera företagen till ökad sysselsättning och ger kompensation för
inkörningskostnaderna när ett företag ny-startar eller utvidgar sin verksamhet.
I nuvarande stödområde A lämnas bidrag med sammanlagt 180 000 kr. per ny
årsarbetskraft och i stödområde B med sammanlagt 110 000 kr. Beloppen fördelas
i stödområde A på sju år (kalenderår) och i stödområde B på fem år.
Sysselsättningsstöd kunde tidigare beviljas även i stödområde C. Stödbeloppet
var 55 000 kr. fördelat på tre år. Bidragsgivningen i stödområde C är nu under
avveckling eftersom nytt stöd inte får beviljas sedan år 1988.

Regeringen
föreslår att sysselsiittningsstödet — med den ändrade benämningen
sysselsättningsbidrag — höjs till sammanlagt 200 000 kr. i det nya stödområdet
1 och till 120 000 kr. i stödområde 2 samt att stödgivningen fördelas på fem år
i båda stödområdena. Bidragsutbetalningarna under den perioden framgår av
följande tabell, som anger belopp per ny årsarbetskraft:

St ö domr å de 1 St ö domr å de 2

kr.

kr.

F ö rsta å rsst ö d

60 000

40 000

Fortsatt
st ö d f ö r

andra å ret

50 000

30 000

tredje å ret

40 000

25 000

fj ä rde å ret

30 000

15 000

femte å ret

20 000

10 000

Summa

200 000

120 000

Den
begränsning av stödgivningen till tjänsteföretag som REK87 förutsatt avvisas
av regeringen.

I
fråga om syssebättningsbidragets belopp och geografiska avgränsning presenterar
moderaterna och centern följande alternativ.

Moderaterna
anser i motion A83 att sysselsättningsstödet kan vara ett alternativ till de
riskgarantilån de föreslagit och således inte utgöra ett komplement till dessa
lån eller andra stödformer. Bidraget bör ges restriktivt och beviljas endast i
stödområde 1. Det sammanlagda beloppet bör vara 100 000 kr. fördelat på tre
år.

Centern'godtar i motion Al
11 de av regeringen föreslagna beloppen 95

i de av centern föreslagna
resursområdena A och B. För område C

s. 96 Kontrollera mot PDF

föreslås
att bidraget återinförs med ett sammanlagt belopp av 55 000 1989/90:AU13

kr.
Sysselsättningsbidrag skall alltså enligt centern kunna ges till industri- och
tjänsteföretag i hela det av centern föreslagna resursområdet.

Samma förslag beträffande område C finns i motion A59 av Ingvar
Karlsson i Bengtsfors och Marianne Andersson i Vårgårda (båda c).

Utskottet kan inte dela moderaternas närmast negativa
inställning till sysselsättningsbidraget och dess användning. Deras förslag
till utformning av bidraget avstyrks. Centerförslagen beträffande bidraget
anser utskottet inte vara aktuellt att ta upp till sakdiskussion med hänvisning
till utskottets ställningstagande till regeringens förslag till ny
stödområdesindelning. Med det ställningstagandet kommer det i fortsättningen
inte längre att finnas ett stöd- eller resursområde C. Med avstyrkande av de
förevarande motionsyrkandena biträder utskottet regeringens ovan redovisade
förslag beträffande sysselsättningsbidraget.

I tre motioner, A53 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring
(båda c), A78 av Göran Engström och Birgitta Hambraeus (båda c) och Al 12 av
Jan Hyttring m.fl. (c), framställs yrkanden om syssebättningsbidrag till
turbtnäringen. Motionärerna vill att sysselsättningsbidrag skall kunna lämnas
till turistföretag även i stödområde (resursområde) C. Vidare påtalas i två av
motionerna att sysselsättningsbidrag lämnas för helårstjänster, vilket vållar
svårigheter när arbete inom turistnäringen kombineras med annat säsongarbete.

Kulturutskottet anför i sitt yttrande över motionerna att
då arbetsmarknadsutskottet tar ställning till stödområdesindelningen får
utskottet också pröva om det är motiverat att göra undantag för indelningen
när det gäller turismen. Vad beträffar helårsanställning, fortsätter kulturutskottet,
ligger det i sakens natur att turistsäsongen i många fall är kort, vilket är
ett problem. Å andra sidan skulle bidragsreglerna kompliceras om man ger avkall
på helårsanställning.

För egen del får arbetsmarknadsutskottet redovisa följande
ställningstaganden.

Regionalpolitiskt stöd inkl. sysselsättningsstöd lämnas
till turistnäringen endast i de nuvarande stödområdena A och B. En första
begränsning i stödgivningen beslöts år 1982 på förslag av den dåvarande
tvåpartiregeringen som en prioritering av inlandskommunerna i Norrland och med
hänsyn till turismens betydelse för dessa kommuner. De möjligheter som efter
år 1982 fanns kvar att ge regionalpolitiskt stöd till turistverksamhet i
stödområde C slopades förra året, varvid vissa hänsynstaganden gjordes till
Gotland.

Skälen för att begränsa stödgivningen till turistisk
verksamhet är enligt utskottets uppfattning alltjämt bärande. Med hänsyn
härtill och till utskottets inställning i fråga om stödområdesindelningen kan
utskottet inte förorda att sysselsättningsstöd/bidrag återinförs i de kommuner
som nu ingår i stödområde C.

Med anledning av det i motionerna och kulturutskottets
yttrande berörda problemet med helårstjänster erinrar arbetsmarknadsutskottet
om de regler som gäller för bidragsberäkningen.

Sysselsättningsstöd/bidrag
beräknas inte per helårstjänster utan per 96

årsarbetskraft.
Antalet arbetskrafter räknas fram genom att det vid

s. 97 Kontrollera mot PDF

företaget
utförda totalantalet arbetstimmar under ett kalenderår divide- 1989/90:AU13 ras
med ett timantal som skall anses motsvara ett helårsarbete. Detta timantal är
enligt vad SIND fastställt för närvarande 1 520. Timantalet räknas således fram
oberoende av om de vid företaget är anställda för helår, delar, deltid eller
säsong. Såvitt utskottet kan finna tar alltså de beräkningsregler som gäller
hänsyn till de säsongsvängningar i sysselsättning som förekommer i exempelvis
turistnäringen.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet
att riksdagen ansluter sig till vad som anförts i de tre motionerna om
sysselsättningsbidrag till turistnäringen.

Övriga frågor om sysselsättningsbidraget

I propositionen förutsätts att som bidragsvillkor skall
oförändrat gälla att minst 40 % av de nytillkomna arbetstillfållena skall
förbehållas vartdera könet. Vidare erinras om att vid sidan av
sysselsättningsstöd kan flyttningsstöd lämnas när arbetstagare med kvalificerad
yrkesutbildning tar anställning inom ett stödområde vid ett företag med
stödberättigad verksamhet.

Vad här
anförts i propositionen lämnar utskottet utan erinran.

Handläggning och uppföljning

Med gällande principer ankommer det utom i två avseenden
på regeringen att fastställa ordningen för att behandla ärenden och fatta
beslut om regionalpolitiskt stöd.

Ansvaret att avgöra stödärendena är i dag uppdelat mellan
regeringen, SIND och länsstyrelserna. När det gäller sysselsättningsstödet och
regionalpolitiskt utvecklingskapital har även länsarbetsnämnderna och de
regionala utvecklingsfonderna beslutsfunktioner. Dessa organ deltar vidare i
beredning och uppföljning av stödgivningen i övrigt.

Som ett led i strävandena att förenkla stödgivningen anför
industriministern att beslutsfattandet på regional nivå i fortsättningen bör
samlas hos ett organ, länsstyrelserna. Dessa bör även ha hela ansvaret för
stödärendenas beredning och uppföljning på regional nivå. Länsarbetsnämnderna
och de regionala utvecklingsfonderna förutsätts därvid bli anlitade av
länsstyrelserna för uppgifter i stödgivningen.

I undantagsfall, fortsätter industriministern, är det
också i fortsättningen motiverat att beslut fattas på central nivå av SIND
eller regeringen. Hur ärendefördelningen skall ske mer i detalj på den centrala
nivån kommer att bestämmas senare av regeringen.

Som nyss nämnts är handläggningsordningen i två fall
fastställd av riksdagen. I det ena är det fråga om den beloppsmässiga
avgränsningen av länsstyrebernas beslutsrätt beträffande det regionalpolitiska
stödet. Det andra fallet gäller rätten att till regeringen överklaga beslut av
SIND.

Vad först beträffar beslutsrätten så kan länsstyrelserna
med nuvaran

de bestämmelser bevilja bidrag till investeringar om kapitalbehovet

inte överstiger 12 milj.kr. Regeringen föreslår att beloppsgränsen höjs 97

till 15
milj.kr.

7 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

Beslut i
stödärenden som meddelats av en länsstyrelse kan inte 1989/90:AU13

överklagas.
Däremot kan beslut som fattas av SIND överklagas hos regeringen. 1
propositionen föreslås att denna överklagningsrätt slopas.

1 fråga om dessa förändringar uttalar folkpartiet i motion
A97 att länsstyrelsernas beslutsrätt bör omfatta projekt upp till 20 milj.kr.
Centern förordar i motion Al 11 att beloppsgränsen höjs till 25 milj.kr. Bidrag
till projekt som överstiger det beloppet bör beslutas av regeringen efter det
att ärendena har beretts av en länsstyrelse eller SIND. De beslut regeringen
fattar i stödärendena bör anmälas i samband med riksdagens frågestund, tilläggs
i motionen.

I denna avvägning av beloppsgränserna har utskottet
stannat för samma bedömning som regeringen. Länsstyrelsernas beslutsrätt bör i
fortsättningen enligt utskottets mening omfatta projekt med ett investeringsbehov
upp till 15 milj.kr. Med detta ställningstagande saknas anledning för utskottet
att gå in på den i centermotionen föreslagna handläggningsordningen och de
konsekvenser den har för överklag-ningprätten. Utskottet tillstyrker alltså
regeringens förslag med avstyrkande av motionerna A97 och Al 11 i berörda
delar.

Folkpartiet förordar i motion A97 också en utvärdering av
länsstyrelsernas stödverksamhet.

Enligt propositionen kommer SIND att få ett direkt uppdrag
att svara för utvärdering av stödverksamheten medan länsstyrelserna skall svara
för uppföljningen av de enskilda stödärendena på det sätt som nyss angivits.
Utskottet vill med anledning av motionen instämma i att det är av stor vikt att
både uppföljning och utvärdering av de uppnådda resultaten av stödverksamheten
förbättras. Betydelsen härav ökar med den fortsatta decentralisering av
stödgivningen som sker.

Vidare bör här erinras om att utskottet nyligen har
föreslagit riksdagens revisorer att granska länsstyrelsernas användning av det
s.k. länsanslaget. Motionens önskemål om utvärdering är med hänsyn härtill och
till vad ovan anförts tillgodosett, och det är inte påkallat med någon åtgärd
med anledning av motionen i den nu aktuella delen.

Vad som i övrigt anförts i förevarande avsnitt av
propositionen om handläggningsordning m.m. för regionalpolitiskt stöd föreslås
av riksdagen bli lagt till handlingarna.

Nedsatta socialavgifter

Enligt en särskild lag, 1983:1055, har företagen i
Norrbottens län möjlighet att få nedsättning av socialavgifter och den allmänna
löneavgiften. Nedsättningen av dessa avgifter är 10 procentenheter. I första
hand är det folkpensionsavgiften och därefter barnomsorgsavgiften som skall
nedsättas.

Nedsättningen omfattar hela länet med undantag för
Svappavaara samhälle i Kiruna kommun. Där är företagen i princip helt befriade
från socialavgifter t.o.m. år 1993. Branschmässigt gäller nedsättningen

98

s. 99 Kontrollera mot PDF

följande
verksamheter: Gruvor, tillverkning, produktionsinriktad parti- 1989/90:AU13

handel,
uppdragsverksamhet samt hotell-, pensionats- eller campingverksamhet.

Företag i länet som har haft en nettoökning av sin
sysselsättning kan utöver avgiftsnedsättningen få bidrag till kostnaderna för
arbetsgivaravgifter med 10 000 kr. per helårsarbetare och kalenderår. Består
nettoökningen kan bidrag erhållas under ytterligare två år.

De nu
beskrivna reglerna gäller även egenföretagare.

Regeringen föreslår att systemet med avgiftsnedsättning
behålls med följande förändringar, att gälla fi-.o.m. den 1 januari 1991 t.o.m.
år 2000.

Nedsättningen skall som hittills utgöra 10 procentenheter.
Den geografiska omfattningen utökas till hela stödområde 1. De företag som är
verksamma i detta stödområde men utanför Norrbottens län får under år 1991 en
nedsättning med 5 procentenheter. Därefter skall nedsättningen gälla fullt ut.
I Norrbottenkommunerna utanför stödområde 1 får företagen övergångsvis en
avgiftsnedsättning med 5 procentenheter under fem år.

Den totala avgiftsbefrielsen i Svappavaara samhälle bör
enligt regeringen upphöra med utgången av år 1993 och därefter ersättas med
samma regler som skall gälla för stödområde 1. Även det särskilda bidraget till
företag som ökar sin sysselsättning föreslås bli avskaffat.

Av tekniska skäl föreslår regeringen att nedsättningen som
enligt gällande lag enbart gäller folkpensions- och barnomsorgsavgift skall
inkludera även sjukförsäkringsavgiften. Denna förändring föreslås gälla redan
fr.o.m. den 1 januari 1990.

Också beträffande den branschmässiga omfattningen av
avgiftsnedsättningen föreslår regeringen förändringar. Vissa basindustier
skall undantas. Härmed avser regeringen malmgruvor, massa- och pappersindustri
samt järn-, stål- och ferrolegeringsverk. Å andra sidan förordas att
nedsättningen utvidgas att gälla restaurang- och kaféverksamhet, om
verksamheten bedrivs i kombination med hotell-, pensionats- eller
campingverksamhet.

Liksom hittills skall verksamhet som bedrivs av kommuner
och statliga myndigheter undantas från avgiftsnedsättningen. Vad nu sagts
gäller inte de statliga affårsdrivande verken som oförändrat skall ha rätt till
nedsatta socialavgifter.

Regeringen hemställer att riksdagen skall dels godkänna
vad som anförts i propositionen om nedsatta socialavgifter, dels anta ett
förslag till ny lag om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift,
dels ett lagförslag med följdändring i lagen om allmän löneavgift, dels ock
förslag till ändring i den nu gällande lagen om avgiftsnedsättning i
Norrbottens län beträffande sjukförsäkringsavgiften.

I de i ärendet föreliggande motionerna diskuteras
regeringsförslagets gränsdragningar i såväl geografiskt som branschmässigt
hänseende. Innan utskottet går in på motionsyrkanden med den inriktningen tar
utskottet upp till överväganden frågan om användningen av nedsatta

99

s. 100 Kontrollera mot PDF

socialavgifter
som regionalpolitbkt styrmedel. Frågan har aktualiserats 1989/90:AU13

från helt
skilda utgångspunkter i motioner från vänsterpartiet kommunisterna och
miljöpartiet de gröna.

Vpk avvisar i motion A107 liksom tidigare denna form av
företagsstöd. Partiet anser att det finns både principiella och praktiska skäl
som talar mot detta slag av speciella privilegier för företag. Förmånerna är
inte förenade med någon rimlig insyn och möjlighet till uppföljning från
statens sida gentemot företagen, såsom fallet torde vara med bl.a.
lokaliseringsbidragen.

Miljöpartiet de gröna stöder tanken att använda nedsatta
socialavgifter som regionalpolitiskt styrmedel men anser i motion A106 att man
bör anlägga ett betydligt vidare perspektiv på frågan än som görs i
propositionen. I motionen, anförs vidare att det är ett viktigt inslag i
miljöpartiets skattepolitik att öka skatterna på energi, knappa råvaror och
utsläpp i miljön och i stället sänka skatterna på arbete. En sådan omläggning
av skatterna ("skatteväxling") sägs göra det mer lönsamt med
hushållning och återvinning.

Mot denna bakgrund föreslår miljöpartiet att
arbetsgivaravgifterna sänks med

- 10 procentenheter för alla
arbetsgivare och egenföretagare i hela Norrland, de delar av Svealand som
skall ingå i stödområde 2 samt på Gotland, -med ytterligare 10 procentenheter i
stödområde 1 för verksamheter i

de
branscher som anges i propositionen, -med 1,5 procentenheter i övriga delar av
landet utom storstadsområdena samt -med 1,5 procentenheter för sjukvård samt
handikapp- och barnomsorg i storstadsområdena. I övrigt skall inte ske någon
avgiftsnedsättning i dessa områden.

Kostnaden för att i en första omgång sänka
arbetsgivaravgifterna på detta sätta uppskattas i motionen till 14 miljarder
kronor.

Ett liknande yrkande framställdes förra året av
miljöpartiet i motion 1988/89:N453.

Utskottet
gör följande bedömning.

Nedsättning av sociala avgifter tillkom som
regionalpolitiskt medel i början av 1980-talet. REK87 anser att stödformen bör
behållas. Utskottet konstaterar att det nu liksom tidigare råder en bred
uppslutning i riksdagen kring tanken att nedsatta socialavgifter bör ingå bland
de regionalpolitiska medlen för att främja företagsutveckling. Mot den
bakgrunden går utskottet inte in på en närmare argumentering för att
avgiftsnedsättningen skall kvarstå i den regionålpolitiska medelsarsenalen
utan avstyrker det aktuella vpk-yrkandet.

Inte heller miljöpartiet de grönas vittsyftande förslag
till omläggning

av skatte- och avgiftspolitiken har vunnit anslutning i riksdagen när de

har förts fram i andra sammanhang (se senast 1989/90:FiU20 s.

84—86). Den av miljöpartiet beräknade kostnaden för omläggningen,

14 miljarder kronor, kan fö. jämföras med de knappt 2 miljarder

kronor som innevarande budgetår anslagits till regionalpolitiken. Ut- 100

skottet
avstyrker miljöpartiets yrkanden.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Utskottet går härefter över till frågan om
avgiftsnedsättningens geo- 1989/90:AU13 graftska omfattning. Den frågan
regleras i 1, 5 och 6 §§ i regeringens förslag till ny lag om
avgiftsnedsättningen. '

Folkpartiet uttalar i motion A97 att avgiftsnedsättningen
med tio procentenheter även bör omfatta de delar av Norrbottens län som inte
kommer att ingå i stödområde A. Ulla Orring (fp) yrkar i motion A71 att
nedsättningen skall omfatta nuvarande stödområde A och därutöver Mala och
Norsjö kommuner samt Fällfors, Jörn och Kalvträsk i Skellefteå kommun och
Kristineberg i Lycksele kommun.

Centern yrkar i motion Al 11 att nedsättningen med tio
procentenheter skall gälla i hela det av centern föreslagna resursområdet A
och med fem procentenheter i de Norrbottenkommuner som av centern hänförts till
resursområde B.

Sten-Ove Sundström m.fl. (s) motsätter sig i motion A34 att
nedsättningen av avgifterna med fem procentenheter i kustområdena i Norrbottens
län skall upphöra efter fem år.- De anser att det först måste göras en
ordentlig utvärdering av effekterna av nedsättningen och arbetsmarknadsläget.
Vad som anförts i motionen föreslås regeringen bli underrättad om.

Utskottet instämmer i propositionens uttalande att
avgiftsnedsättningen bör förbehållas de delar av landet där det råder
varaktiga konkurrensnackdelar. Att en avgiftsnedsättning med den aktuella omfattningen,
tio procentenheter, skall sättas in i kommuner med de absolut största
problemen, dvs. i stödområde 1 (motsvarande) har egentligen inte ifrågasatts i
de nu behandlade motionerna.

En följd av den ändrade geografiska gränsdragning som
föreslås i propositionen är att avgiftsnedsättningen kommer att upphöra i några
kommuner i Norrbottens län. Det är självklart att hänsynen till de företag som
i dag åtnjuter avgiftsnedsättning kräver att omläggningen inte genomförs i ett
slag, utan den förutsätter övergångsanordningar. Regeringens förslag om en
nedsättning av avgifterna med fem procentenheter under fem år är enligt
utskottets uppfattning en rimlig avvägning.

Utskottet ansluter sig med det anförda till regeringens
förslag beträffande avgiftsnedsättningens geografiska avgränsning. Med
avstyrkande av motionerna A34 samt A71, A97 och Al 11 i aktuella delar föreslår
utskottet att riksdagen antar 1, 5 och 6 §§ i regeringens förslag till lag om
nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift.

Vad sedan beträffar regeringens förslag till branschmässig
avgränsning av avgiftsnedsättningen (2 § i regeringens aktuella lagförslag) så
yrkar moderaterna i motion A83 att avgiftsnedsättningen skall omfatta samtliga
näringsgrenar inkl. de statliga affärsdrivande verken, folkpartiet i motion A97
att den skall gälla all icke offentlig verksamhet och centern i motion Alll att
den skall avse all privat verksamhet. Yrkande om sänkning av
arbetsgivaravgifterna i stödområdena framställs vidare i motionerna A71 av
Ulla Orring (fp) och A423 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m).

Nedsättningen
bör enligt motion Alll även omfatta jordbruket och 101

dess
förädlingsindustrier i de kommuner i Norrbottens län som enligt

s. 102 Kontrollera mot PDF

centern
bör ingå i resursområde. Liknande yrkanden framställs i
1989/90:AU13 motionerna A54 av Stina Eliasson (c) och A68 av Per-Ola Eriksson

(c).

Britta Bjelle (fp) yrkar i motion A425 att riksdagen hos
regeringen skall hemställa om förslag till avgiftsnedsättning för turism.

Utskottet
får för sin del anföra.

Regeringens förslag till branschmässig avgränsning innebär
inskränkningar i förhållande tifl dagsläget. Motsvarande undantag som nu
föreslås görs nämligen inte i den nu gällande lagen för malmgruvor, för massa-
och pappersindustri eller för järn-, stål- och ferrolegeringsverk. Undantagen
motiveras av regeringen med de stora kostnaderna för stödformen och att det
därför är nödvändigt att begränsa stödgivningen till verksamheter som i
betydande utsträckning kan påverkas av stödet och som inte i första hand
konkurrerar på den internationella marknaden. Dessa skäl har inte motsagts i
motionerna, och utskottet anser dem vara vägande.

När det gäller jordbruket anser utskottet att denna
näringsgren som hittills bör stödjas i särskild ordning. Utskottet erinrar om
den livsmedelspolitiska propositionen, 1989/90:146, och med anledning av den
väckta motioner, som beträffande glesbygdsstöd behandlas i det följande och i
övriga delar i jordbruksutskottet.

Moderaterna kritiserar i motion A83 propositionens
särskilda begränsningsregel för restaurang- och kaféverksamhet och invänder
att sådan verksamhet inte blir mer värdefull för bygden om den bedrivs i
kombination med t.ex. en campingplats. Motionärerna förbiser därvid att utan
den i propositionen gjorda begränsningen, dvs. utan anknytning till turistisk
verksamhet, är restaurang- och kaféverksamhet att betrakta som lokal service.
Sådan service har hittills fallit utanför verksamhet som skall anses som
stödberättigad i den mån den inte kan tillgodoses inom ramen för
glesbygdsstödet. Utskottet återkommer till frågan i avsnittet om åtgärder för
att främja kvinnors företagande.

Yrkandet i motion A425 (fp) att avgiftsnedsättningen även
skall omfatta turism är tillgodosett genom de ovan berörda regierna om
nedsättning för hotell-, pensionats- och campingverksamhet och med den
föreslagna utvidgningen med restaurang- och kaféverksamhet med turistisk
inriktning. I den delen påkallar motionen således inte någon riksdagens åtgärd.
Utskottet är inte berett att biträda motionen till den del den innefattar
yrkande om att avgiftsnedsättningen för turism skall medges utanför stödområde
1 eller för annan verksamhet såsom skidliftar enligt motionens exemplifiering.

Med de nu redovisade övervägandena tillstyrker utskottet
regeringens förslag beträffande branschmässig avgränsning av avgiftsnedsättningen
och avstyrker de i anslutning härtill behandlade yrkandena i motionerna A54,
A68, A71, A83, A97, Alll, A423 och A425. Riksdagen bör i enlighet med vad nu
förordats anta 2 § i regeringens aktuella lagförslag.

Förslaget att den särskilda avgiftsbefrielsen i
Svappavaara samhälle

skall upphöra liksom det särskilda bidraget för ökad sysselsättning har 102

inte
berörts i motionerna. Utskottet tillstyrker förslagen liksom att

s. 103 Kontrollera mot PDF

riksdagen
antar återstående delar av den nya lagen om nedsättning av 1989/90:AU13
socialavgifter och allmän löneavgift. Detsamma gäller om följdändringen i
lagen om allmän löneavgift och förslaget att ändra den nu gällande lagen om
nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län så att
nedsättningen även skall omfatta sjukförsäkringsavgiften.

Slutligen lämnar utskottet utan erinran vad som anförts i
propositionens avsnitt om nedsatta socialavgifter i den mån det anförda inte
har behandlats i det föregående.

Riskkapitalbolag

År 1982 infördes lån till privata investmentbolag som
regionalpolitisk stödform. Industriministern uttalar i propositionen att stödformen
bör finnas kvar.

I övrigt redovisas i detta avsnitt av propositionen
förslaget i REK87 att en del av vinsterna på vattenltraften skulle kunna
användas till uppbyggnad av riskkapitalbolag i de fyra nordligaste länen. Något
ställningstagande till detta förslag sker inte utan industriministern hänvisar
till den nya utredningen om kraftföretagens vinster. Vidare förs resonemang om
kapitalförsörjningen i de regionalpolitiskt prioriterade områdena med hänsyn
till vad som förordats i finansieringsutredningens betänkande om statligt
finansiellt stöd (SOU 1989:24). I den delen hänvisar industriministern till
ställningstagandena i den näringspolitiska propositionen (1989/90:88).

Utskottet har ingen invändning mot att regionalpolitiska
medel även i fortsättningen kan tas i anspråk för lån till privata
investmentbolag. I övrigt föranleder detta avsnitt i propositionen inte något
uttalande från utskottets sida. Utskottet föreslår att avsnittet av riksdagen
läggs till handlingarna.

Stiftelsen Industricentra

Uppförande och drift av statliga industricentra tillkom
som regionalpolitiskt medel i samband med antagandet av nya riktlinjer för
regionalpolitiken på hösten 1972. Vid det tillfållet fattades också principbeslut
om att uppföra de två första anläggningarna, de i Lycksele och Strömsund.
Tanken med industricentra var att staten skulle stimulera ny
industrisysselsättning på strategiskt viktiga orter i regionalpolitiskt högt
prioriterade regioner - i verksamhetens början avsågs härmed s.k. regionala
centra i det dåvarande inre stödområdet. Stimulansmomentet ligger i att lokaler
tillhandahålls genom uthyrning på förmånliga villkor.

Enligt propositionen har investerats sammanlagt 536
milj.kr. i de

industricentra som nu finns på följande åtta orter (inom parentes

anges det år då anläggningarna började byggas): Lycksele och Ström

sund (1973), Ljusdal (1976), Haparanda (1978), Vilhelmina och Ange

(1980) samt Gällivare och Sveg (1982). Verksamheten administreras av

en stiftelse med kansli i Skellefteå. 103

s. 104 Kontrollera mot PDF

Ägandeformer
och verksamhetens betydelse för näringslivsutveck- 1989/90:AU13

lingen har
granskats av en särskild utredare och av ERU. I propositionen konstateras att
de ursprungliga förutsättningarna för verksamheten numera saknas. Stiftelsen
bör avvecklas och dess anläggningar säljas. En del av de medel som frigörs vid
försäljningen av anläggningarna skall användas till att utveckla näringslivet i
de åtta kommuner där anläggningarna är belägna.

Mot regeringens förslag har inte riktats någon invändning
i motionerna. Inte heller utskottet har funnit anledning att motsätta sig den
föreslagna avvecklingen av stiftelsens verksamhet. Avvecklingen bör genomföras
i enlighet med vad regeringen har förordat.

Åtgärder för att främja kvinnors företagande

I det aktuella avsnittet av propositionen redovisar
industriministern ett förslag av REK87 om att särskilda kompetenscentra för
kvinnor skall inrättas i de särskilt utpekade landsdelarna och att ett visst
belopp skall avsättas för ändamålet. Industriministern anser att något nytt
organ inte behöver tillskapas. Han menar att befintliga organ bör utveckla sitt
arbete med att främja kvinnors företagande.

Industriministern anmäler vidare att SIND skall få i
uppdrag att utreda olika frågor om möjligheter och hinder som kvinnor möter som
företagare i stödområdena. De synpunkter han anför utvecklas närmare i det
följande.

När det gäller åtgärder för att främja företagande bland
kvinnor har avgivits följande motionsförslag.

Centern yrkar i motion Al 18 att regeringen skall ges till
känna att det bör inrättas särskilda besöks- och utvecklingscentra på
länsstyrelsernas regionalekonomiska enheter och inom utvecklingsfonderna. Målsättningen
skall vara att kvinnliga sökande, om de så önskar, skall få möjligheter att
träffa kvinnliga rådgivare.

Ett motsvarande yrkande om länsorganens ansvar för att
stärka kvinnors företagande framställdes även förra året av centern i motion
1988/89:A435.

Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) yrkar i motion
A103 att särskilda mottagnings- och utvecklingsenheter inrättas i Kalmar län
för att stödja företagande bland kvinnor.

Marianne /Vndersson och Stina Gustavsson (båda c) föreslår
i motion A410 att kompetenscentra för kvinnor på försök startas vid några
folkhögskolor, lanthushållsskolor och lantbruksskolor. Motionärerna anser
liksom regeringen att särskilda organ för ändamålet inte bör inrättas såsom
REK87 förordade.

Göran Erigström och Birgitta Hambraeus (båda c) hemställer
i motion A78 att riksdagen skall uttala att statsbidragen till barnomsorg utformas
så att de gynnar kvinnligt företagande. Ett likställande av olika former av
drift och ägande av exempelvis daghem skulle enligt motionärerna vara en
avgörande förbättring för kvinnligt företagande av

särskild
betydelse för utvecklingen mot jämställdhet i kommuner med

.................................
,. - 104

svag
foretagartradition bland kvinnor.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Margareta
Winberg (s) föreslår i motion A56 ett tillkännagivande till 1989/90:AU 13

regeringen
av innebörd att det regionalpolitbka stödet utformas så att det kan användas
till verksamheter som av tradition är relevanta för kvinnor. I motionen görs en
genomgång av beviljandet av lokaliserings- och glesbygdsstöd beträffande
Strömsunds kommun. Av den framgår att kvinnor har fått avslag på ansökningar om
bidrag till verksamheter som möbelrenovering, kemtvätt, frisör, kafé, hundpensionat
m.m.

Utskottet
får erinra om följande.

Frågor om kvinnors företagande ur de aspekter som nu har
aktualiserats övervägdes av utskottet vid behandlingen av regeringens förslag
till femårig handlingsplan för det fortsatta jämställdhetsarbetet (AU1987/88:17
s. 24-29). Vid det tillfållet diskuterade utskottet ganska ingående sådana
frågor som kvinnors företagande och de offentliga monopolen, möjligheterna att
bidra till en bättre regional balans genom att främja kvinnors företagande samt
utvecklingsfondernas verksamhet och inriktning på kvinnliga företagare. 1 dessa
delar hade utskottet vid sina ställningstaganden tillgång till ett yttrande
från näringsutskottet (NU1987/88:3 y). Någon enighet i sättet att se på dessa
frågor kunde inte uppnås vid ärendebehandlingen, utan reservationer avgavs i
fråga om kvinnors företagande och de offentliga monopolen av m, fp, i fråga om
regional balans och kvinnors företagande av c och i fråga om
utvecklingsfondernas verksamhet av m, fp och c var för sig.

I såväl den föreliggande propositionen om
regionalpolitiken som i propositionen om näringspolitiken (1989/90:88)
bekräftar regeringen för sin del att kravet på ökad jämställdhet skall vara en
utgångspunkt för strävandena att öka det kvinnliga företagandet. I stödområdena
har kvinnorna, påpekas det, fortfarande lägre förvärvsfrekvens och arbetar i
högre grad inom traditionella yrkesområden än i det övriga landet. Det sägs
därför vara särskilt viktigt att möjligheterna för kvinnor att vara företagare
främjas i dessa områden.

Vidare hänvisas till att så gott som samtliga
utvecklingsfonder har genomfört särskilda aktiviteter för kvinnliga företagare.
Många fonder har bedrivit kurser och seminarier om marknadsföring, ledarskap
och starta-eget. /Vndra aktiviteter har varit rådgivning, bildande av nätverk
och föreningar samt mässor och utställningar. Erfarenheterna har visat att
behovet och intresset för denna verksamhet är stort.

Dessutom upplyses i propositionerna att regeringen har
anslagit medel till SIND för att finansiera ett treårigt projekt som syftar
till att stödja kvinnor som startar och driver företag.

Som skäl för det inledningsvis i detta avsnitt omnämnda
kartläggningsuppdraget till SIND anför industriministern, att kunskaperna om
betydelsen av kvinnors företagande för näringslivets tillväxt och utveckling i
stödområdet är otillräckliga. Detsamma gäller om det kvinnliga företagandets
omfattning. Vidare saknas tillfredsställande utvärderingar och uppföljningar
av aktiviteter som görs via utvecklingsfonderna och andra organ. I detta kan
utskottet för sin del instämma.

105

s. 106 Kontrollera mot PDF

Utskottet
biträder också vad som anförs av industriministern om att 1989/90:AU13

det är
angeläget att öka kunskapen om de eventuella hinder som kan möta kvinnor som
vill starta företag liksom att det är önskvärt att förstärka insatserna för att
skapa nätverk för kvinnliga företagare.

Avslutningsvis pekar industriministern på att det i många
avseenden saknas relevant informationsmaterial om förutsättningarna för företagande
och att detta troligen i särskilt hög grad drabbar kvinnorna. Det skall ingå i
uppdraget till SIND att svara för att ett sådant informationsmaterial
utarbetas av de berörda myndigheterna.

Utskottet anser att det är värdefullt att regeringen på
ovan beskrivna sätt har uppmärksammat behovet av åtgärder för att främja kvinnors
möjligheter till eget företagande och utgår från att arbetet på att utveckla
dessa möjligheter drivs på.

Efter denna bakgrundsredovisning gör utskottet följande
ytterligare kommentarer till de föreliggande motionsyrkandena.

Över yrkandena i motionerna A103 och Al 18 (båda c) om
besöks-och utvecklingscentra har näringsutskottet i sitt yttrande hänvisat till
sin kommande behandling av frågor inom ämnesområdet och att utskottet därför
inte är berett att ta ställning till den särskilda organisatoriska anordningen
enligt motion Al 18. Att riksdagen skulle uttala sig för sådana åtgärder
avseende endast Kalmar län enligt förslaget i motion A103 finner
näringsutskottet vara uteslutet.

När det gäller förslaget i motion A410 (c) om försök vid
lanthushållsskolor m.fl. som kompetenscentra för kvinnor vill arbetsmarknadsutskottet
påpeka att industriministern anmält att avsikten är att från det nya
infrastrukturanslaget tillföra de regionala utvecklingsfonderna i stödområdena
medel för att kunna bättre främja kvinnors företagande. Utskottet anser liksom
motionärerna att det är angeläget att man för ändamålet utnyttjar redan
tillgängliga resurser på bl.a. utbildningssidan. Hur och i vilken omfattning
sådana resurser skall tas i anspråk bör dock inte fastställas centralt genom
ett riksdagsbeslut, utan det bör bestämmas lokalt utifrån de skilda
förutsättningar som där råder.

Statsbidragen till barnomsorgen faller utanför utskottets
normala beredningsområde, och utskottet är inte berett att föreslå riksdagen
några uttalanden i det ämnet med anledning av motion A78 (c). Det kan dock
tilläggas att bidragssystemet aktualiserats i vårens kompletteringsproposition
(1989/90:150 s.37) beträffande personalkooperativa daghem och fritidshem. I
anslutning härtill erinras i samma proposion om att regeringen nyligen har
tillsatt en särskild aktionsgrupp för barnomsorgen med uppgift att senast den 1
september i år lägga fram förslag som kan påskynda utbyggnaden m.m.

Vad slutligen beträfer motion A56 (s) och dess kritik att
verksamheter av särskilt intresse för kvinnor inte beviljas regionalpolitiskt
stöd får tillfogas följande.

Stödet är principiellt inriktat på verksamheter som kan
påverkas till sin lokalisering eller omfattning. Med den inriktningen kan det
vara

106

s. 107 Kontrollera mot PDF

svårt att
tillgodose verksamhet som närmast är att se som lokal service. 1989/90:AU13

Däremot
finns inget hinder att bevilja glesbygdsstöd för verksamhet av det slaget om de
allmänna villkoren för sistnämnda stöd är uppfyllda.

Med det ovan anförda föreslår utskottet att riksdagen dels
lämnar utan åtgärd motionerna A56, A78, A103, Al 18 och A410, i förekommande
fall i aktuella delar, dels lägger det aktuella avsnittet av propositionen
till handlingarna.

Lokaliseringssamråd

Lokaliseringssamrådet har syftet att påverka näringslivets
investeringar i en från regionalpolitisk synpunkt önskvärd riktning.
Verksamheten grundades ursprungligen på lagstiftning i ämnet (lag 1970:725).
Lagen fick av olika skäl inte avsedd effekt och ersattes år 1976 av överenskommelser
mellan regeringen och Sveriges Industriförbund, Kooperativa Förbundet och
Lantbrukarnas Riksförbund om samråd med de större industriföretagen i landet.
Industriministern anser att samrådet med industriföretagen bör fortsätta.

Industriförbundet har ifrågasatt behovet av 1976 års
överenskommelser med tanke på de etablerade relationerna mellan parterna, och
industriministern uttalar att den hittillsvarande formella grunden för
verksamheten bör diskuteras. Han tillägger att i den samtidigt framlagda
näringspolitiska propositionen har beskrivits ett samrådsförfarande beträffande
de större svenska företagens internationalisering och vissa planer beträffande
samrådet i den delen.

År 1979 beslöts att det dittillsvarande, till
industriföretagen begränsade samrådet skulle vidgas att omfatta även den
privata tjänste- och servicesektorn. Utveckling och resultat av
lokaliseringssamrådet inom denna sektor beskrivs av industriministern liksom
arbetsfördelningen mellan industridepartementet och SIND. Departementet har
hand om de större företagen (banker, försäkringsbolag, finansbolag, data- och
mediaföretag m.fl.) och SIND om de mindre och medelstora företagen.
Industriministern bedömer denna form av samråd som mycket angelägen. Utskottet
har samma uppfattning.

I detta avsnitt av propositionen påkallas inte något
beslut av riksdagen. Utskottet föreslår att det av riksdagen läggs till
handlingarna.

Företagsstödet och internationella regler

REK87 gjorde i sitt betänkande en bedömning av i vilken
grad EGs regler för företagsstöd och regionalpolitik kan innebära restriktioner
för vår egen regionalpolitik. Ett av kommitténs konstateranden i den delen är
att nuvarande bidragsnivå i Sverige är högre än som tillåts i de rikare
EG-länderna. I de mindre utvecklade länderna är däremot subventionsnivån lika
hög som i Sverige.

Industriministern ägnar särskild uppmärksamhet åt det
svenska

stödsystemets förenlighet med EFTA-konventionen, eftersom den inne

håller de enligt hans mening viktigaste och för Sveriges del mest

relevanta bestämmelserna att beakta i ett internationellt sammanhang. 107

Den
bedömning industriministern gör är sammanfattningsvis att den

s. 108 Kontrollera mot PDF

allmänna
tendensen i flertalet europeiska länder under senare år har 1989/90:AU13

varit att
minska de direkta samhällsstöden till enskilda företag och att policyn inom
exempelvis EG är att vidta åtgärder för att förbättra infrastrukturen.

Industriministern anser att de förslag han har presenterat
i propositionen ligger väl i linje med den inriktning och de regler som gäller
och som har diskuterats inom t.ex. EFTA och EG. Förslagen sägs vara särskilt
inriktade på de små och medelstora företagen och bidragsnivån synes vara väl
accepterad i andra länder. Förslaget till stödområdesav-gränsning innebär en
koncentration av stödinsatserna till områden med långsiktiga
utvecklingsproblem. Föreslagna åtgärder i samband med strukturkriser anser han
ligga helt i linje med t.ex. EFT/Vs regler.

Industriministerns uttalanden har mött invändningar i
centerns och vänsterpartiet kommunisternas motioner.

Centern
gör i motion Al 18 följande bedömning:

Enligt vår mening innebär regeringens strategi betydande
faror. /Vn-passningen sker till EGs formella utåtriktade regler, som skiljer
sig mycket från samma länders faktbka regler, inte till svenska folkets krav
och önskemål. Regeringens agerande visar EG att Sverige knappast kommer att
arbeta hårt för vår egen regionalpolitiska övertygelse och våra framtida regionala
behov. Regeringens förslag innebär dessutom en anpassning i förväg till de
stora EG-ländernas uppfattning i regionalpolitiska frågor och inte till Irland,
Portugal m.fl. länder som vill ha en skandinavisk regionalpolitik i EG. Med
regeringens politik negligeras att Sverige och Norden är Europas mest extrema
glesbygder som kräver samhällsinsatser för att utvecklas och överleva.

Enligt vår mening är detta inte en acceptabel syn för ett
framgångsrikt integrationsarbete med bevarad målsättning att hela Sverige
skall leva och utvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.

Vänsterpartiet kommunisterna anser i sin begäran om ett
tillkännagivande till regeringen i motion A107 att de i propositionen gjorda
förändringarna av regionalpolitiken i viktiga avseenden är ett led i
anpassningsarbetet gentemot EG. Vpk anför i motionen:

Stödområdet minskas till att omfatta endast 7 % av
befolkningen från att tidigare ha omfattat 13 % av befolkningen. Detta kommer
många att uppfatta som en anpassning av svenska principer för stödområdesindelning
till EGs principer.

Den utredning om transportstödet som aviseras kommer
troligen att också tvingas föreslå förändringar av detta stöd i liknande
riktning. Att den högsta bidragsnivån till investeringar sänks från 50 % till
35 % motiveras i propositionen med direkt hänvisning till EGs regler. Att
möjligheterna till statliga investeringsbidrag utanför stödområdena avskaffas
sker också med motiveringen att sådant stöd kan möta hinder inom EG. Att
regeringen i propositionen vill tona ner flera olika regionalpolitiska insatser
måste ses som ett led i anpassningen till den överstatliga organisationen EG.

I motionerna 1988/89:A461 av Hans Petersson (vpk) och
1989/90:A430 av Karl-Erik Persson (vpk) begärs riksdagsuttalanden om en svensk
regionalpolitik utan utländsk inblandning.

Utskottet
vill till en början framhålla att det föreliggande avsnittet i ,_„

a o lUo

propositionen
är en analys frän industriministerns sida av frågan

s. 109 Kontrollera mot PDF

huruvida
regeringsförslagen till ny utformning av det regionalpolitiska 1989/90:AU13

företagsstödet
i fråga om subventionsnivåer och geografisk avgränsning kan möta hinder till
följd av våra konventionsenliga förpliktelser gentemot övriga EFTA-länder och
till följd av samarbetssträvandena gentemot EG.

Liksom industriministern anser utskottet att med det
mycket stora internationella beroende som Sverige och de svenska företagen
lever i finns det all anledning att se till att eventuella otillbörliga och
konkur-renssnedvridande företagsstöd försvinner. Det är alltså utskottets bestämda
uppfattning att vi i Sverige inte kan driva en regionalpolitik och
näringspolitik oberoende av omvärlden. Vid utformningen av denna politik kan vi
inte undgå att ta hänsyn till internationella spelregler och värderingar
förutom den direkta bundenhet som föreligger till följd av ingångna
överenskommelser av det slag som EFTA-konventionen utgör.

När det gäller de praktiska slutsatser som kan dras av de
skilda värderingar som här föreligger så har centern krävt ett företagsstöd på
högre nivåer än regeringen, och vidsträcktare stödområden. Centerförslagen har
inte biträtts av utskottet. Det bör framhållas att för de lägre stödnivåerna
och de geografiska avgränsningar som utskottet förordat utgör anpassningen till
internationell standard ett delmotiv. Ett annat väl så viktigt skäl är, som
tidigare betonats, att förskjuta tyngdpunkten i den regionalpolitiska
stödverksamheten från det direkta företagsstödet till infrastrukturåtgärder och
ökad sektorssamordning.

Vänsterpartiet kommunisterna har föreslagit en jämfört med
dagsläget oförändrad omfattning av stödområdena men har i motsats till centern
inte föreslagit ökade företagssubventioner. Tvärtom har vpk, såsom tidigare
redovisats, krävt att en av stödformerna, nedsättningen av socialavgifter,
skall slopas. Vpk kritiserar alltså regeringen för att den föreslår ett minskat
företagsstöd och föreslår samtidigt ytterligare nedskärningar i detta stöd.

Som framgått av det ovan sagda kan utskottet inte ansluta
sig till centerns och vpk:s bedömningar. En sådan anslutning är f.ö. inte
möjlig med de ställningstaganden i sak som utskottet gjort i det föregående
beträffande stödområdesindelning och företagsstödets omfattning. Utskottet
avstyrker för den skull att riksdagen gör uttalanden med det innehåll som
centern och vpk har begärt i motionerna A107 resp. Al 18 eller som har begärts
i motionerna 1988/89:A461 och A430.

Individinriktade åtgärder

I detta avsnitt tar utskottet upp några motionsyrkanden om
individinriktade åtgärder.

Centern föreslår i motion Al 18 att riksdagen skall göra
ett principuttalande om att det vid sidan av de generella regionalpolitiska
insatserna behövs mer direkta insatser för att stimulera såväl nyföretagande
som befintlig företagsamhet i utsatta regioner, riktade direkt mot individer
som väljer att göra insatser i de mest utsatta regionerna.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Också i
motionerna A68 av Per-Ola Eriksson (c) och A103 av Agne 1989/90:AUI3

Hansson
och Marianne Jönsson (båda c) förespråkas ett mer individin-riktat
regionalpolitiskt stöd.

I kommittémotionen Alll presenterar centern konkreta
förslag till individinriktade åtgärder i form av dels avskrivning av
studiemedel under den tid en arbetstagare är skriven inom resursområde A, dels
införande av personliga regional politiska investeringskonton med möjlighet
för enskilda personer att skattefritt avsätta upp till tre basbelopp som start-
och riskkapital, dels att reseavdraget för innevarande budgetår skall
fastställas till 15 kr. per mil oavsett körsträcka. Motionsförslagen om
personliga investeringskonton och reseavdragen behandlas i ett följande avsnitt
tillsammans med andra skattefrågor.

Eftergift av studielån föreslås även i miljöpartimotionen
A106. Förslaget i den motionen avser kvinnor som återflyttar till landsbygden,
främst till stödområdena 1 och 2.

Utskottet ställer sig positivt till tanken att
företagsstödet kompletteras med individinriktade åtgärder. Behovet av en sådan
komplettering har uppmärksammats på olika sätt. Utskottet kan som exempel
erinra om den utbildnings- och rådgivningsverksamhet som bedrivs av de regionala
utvecklingsfonderna och av andra kursanordnare. Den ökade satsning på åtgärder
för att främja kvinnors företagande som utskottet starkt understött i ett
föregående avsnitt är också uttryck för det intresse som finns för
individinriktade åtgärder.

För att underlätta rekryteringen av arbetstagare med
särskild yrkesutbildning infördes redan vid 1960-talets mitt en möjlighet att
bevilja flyttningsbidrag till s.k. nyckelarbetskraft. Detta flyttningsstöd
utgår fortfarande och har byggts ut med ett medflyttandebidrag för att
underlätta anställning åt medflyttande make/sambo. Medflyttandebidra-get
behandlas i ett senare avsnitt om arbetsmarknadspolitik. En annan typ av
individåtgärder, som liksom flyttningsstödet bekostas av arbetsmarknadsmedel,
är starta-eget-bidraget som beviljas arbetslösa som avbryter sin arbetslöshet
genom att börja egen verksamhet.

Med hänvisning till vad nu sagts får önskemålet i
motionerna A68, A103 och Al 18 om att inrikta stödpolitiken mot individåtgärder
anses vara tillgodosett. Motionerna påkallar följaktligen inte någon särskild
åtgärd från riksdagens sida i dessa delar.

Utskottet är således införstått med tanken att man i den
framtida regionalpolitiska verksamheten fortsätter att flytta positionerna från
det typiska företagsstödet i riktning mot mer individpräglade åtgärder. Man kan
också se den förskjutning som föreslagits av regeringen från stöd till
investeringar i byggnader och maskiner till stöd för immateriella eller
"mjuka" investeringar i produktutveckling, marknadsföring och
utbildning som steg åt samma håll.

Däremot ställer sig utskottet tveksamt till förslagen i
motionerna

A106 och Alll om avskrivning på studielån. Riksdagen har nämligen

tidigare avvisat liknande förslag med åberopande av svårlösta rättvise

problem. Det är också svårt för utskottet att bilda sig en uppfattning

om motionsförslagens närmare innebörd med hänsyn till den kortfatta- 110

s. 111 Kontrollera mot PDF

de
beskrivningen i motionerna. Utskottet är därför inte berett att 1989/90:AU13

föreslå
riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av yrkandena i de båda
motionerna.

Sigge Godin (fp) efterlyser i motion A433 flexiblare
stödformer med möjlighet för länsstyrelserna att ekonomiskt stödja
påbyggnadsutbildning för nyföretagare. Motionären fånker sig en kortare
utbildning som skall hjälpa nyföretagaren att undvika olika fallgropar och att
bemästra nyföretagandets problem.

Som förut nämnts har industriministern i propositionens
avsnitt om åtgärder för att främja företagande bland kvinnor påtalat att det i
många avseenden saknas relevant informationsmaterial om förutsättningarna för
företagande. Det material som enligt industriministern skall tas fram kommer
sannolikt vara ett sätt att tillgodose det informationsbehov som motionären
har pekat på. Med hänsyn härtill och till bl.a. utvecklingsfondernas
utbildnings- och rådgivningsverksamhet anser utskottet att motion A433 av
riksdagen kan lämnas utan åtgärd.

Sektorer av betydelse för den regionala utvecklingen

Allmänna utgångspunkter För sektorernas betydelse

Enligt propositionen har flertalet samhälls- och
politikområden stor betydelse för den regionala utvecklingen. Denna uppfattning
har utskottet i det föregående anslutit sig till. En del sektorer gäller hela
landet medan andra kan ha särskild betydelse för enskilda orter och regioner.
De medel som anslås inom regionalpolitikens ram kan endast marginellt påverka
den regionala utvecklingen. Avgörande är de grundläggande förutsättningarna
t.ex. i fråga om utbildningsutbud, kommunikationer, boendemiljö och kulturliv.
Ett väl avvägt skatteutjämningssystem ger utsatta kommuner möjlighet att
utveckla de lokala förutsättningarna. Inför genomgången av sektor för sektor
pekar industriministern på behovet av flexibilitet för att kunna möta de
skiftande förutsättningarna.

I centerns motion Al 18 begärs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

a)
betydelsen av
näringspolitikens inriktning, teknik, teknikspridning, spridning av företag
inom framtidsinriktade branscher, tekniskt kunnande och teknisk utveckling för
den regionala utvecklingen

b)
sambandet
mellan förnyelsen av energisystemet och regional utveckling

c) de
areella näringarnas betydelse för den regionala utvecklingen

d) forskningens och utbildningsväsendets utformning och
inriktning

för att främja den regionala utvecklingen

e) bostadspolitikens
betydelse för den regionala utvecklingen

f) åtgärder på arbetsmarknadspolitikens område för att
främja regio

nal balans och motverka överhettning

g) sambanden
mellan kulturpolitikens inriktning och ett brett och

varierat
kulturutbud för den regionala utvecklingen . ..

s. 112 Kontrollera mot PDF

h)
betydelsen av inriktning och utformning av kommunikationer 1989/90:AU13

och
transportväsendet för en positiv regional utveckling och regional balans

i)
sambanden mellan god miljö och regional balans

j)
sambanden mellan regional balans och ett starkt totalförsvar

k)
sambanden mellan skatteomläggningen och målet regional balans

I) sambanden mellan ökad jämställdhet och en positiv
regional utveckling, samt

m) sambanden mellan ungdomars boende, utbildnings- och
sysselsättningsmöjligheter m.m. och den regionala utvecklingen.

För en utförlig beskrivning av de av centern redovisade
sambanden och synpunkterna på betydelsen av de olika sektorerna hänvisas till
motionstexten. (Moderata samlingspartiets synpunkter på betydelsen av olika
faktorer för den regionala utvecklingen har behandlats i avsnittet Mål och
riktlinjer för regionalpolitiken.)

Ett annat yrkande i centermotionen Al 18 rör kommunernas
och landstingens betydelse för regionalpolitiken. Enligt motionärerna måste
kommuner och landsting ges rimliga förutsättningar och möjligheter att klara
ekonomin och att bedriva den kommunala verksamheten på ett effektivt sätt.

I miljöpartiets partimotion A106 framhålls att för att nå
målet regional balans måste all statlig verksamhet underordnas de ekologiska,
de regionalpolitiska och de fredspolitiska målen. Stad och land behövs i
samarbete på rättvisa villkor och landsbygden skall tillåtas leva av egen
kraft.

Utskottet instämmer med propositionen och motionerna
angående betydelsen av olika sektorer för en god regional utveckling. Utöver
den betydelse som sektorerna var och en för sig innebär vill utskottet också
peka på vikten av att sammanfoga information och åtgärdsförslag till en
helhetsbild av de olika regionerna. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa
till avsnittet Geografiska prioriteringar, där en sådan helhetsbild
presenteras. När det gäller centerns yrkande om tillkännagivande om betydelsen
resp. sambanden mellan olika sektorer finner utskottet ett allmänt uttalande av
denna art knappast meningsfullt. Med hänvisning till att såväl centern som
övriga motionärer också framför konkreta yrkanden inom olika sektorer anser
utskottet att det är i detta sammanhang som utskottets sakliga behandling av de
olika frågorna bör äga rum.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna i Al
18 vad

gäller kravet att kommuner och landsting måste ges rimliga förutsätt

ningar att klara ekonomin. 1 propositionen framhålls också att ett väl

avvägt skatteutjämningssystem är en av de förutsättningar som krävs

för att underlätta företagsutveckling m.m. I avsnittet Organisation och

administration av regionala utvecklingsinsatser har de nyligen utfårda-

de direktiven till en utredning om statsbidragen och kommunernas

finansiering redovisats (dir. 1990:20). Utskottet hänvisar till denna

redogörelse. Utskottet ser positivt på att även regionalpolitiska aspekter

på skatteutjämningssystemet skall vägas in. 112

s. 113 Kontrollera mot PDF

Slutligen vill utskottet i anslutning till motion A106
erinra om att 1989/90:AU13 till myndigheternas allmänna ansvar och
uppgifter enligt verksförordningen (1987:1100) också hör att beakta de krav
som ställs av hänsyn till totalförsvaret, regionalpolitiken och miljöpolitiken.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionerna A106 och Al 18 i aktuella delar.

Näringspolitik, teknikspridning och turistfrågor

I propositionen ges en redovisning av
näringslivsutvecklingen och behovet av en ökad tillväxt. Därefter behandlas
näringspolitikens mål och hur närings- och regionalpolitik samverkar för att uppnå
väsentliga samhällsmål. Särskilda näringspolitiska medel har utvecklats inom i
huvudsak fyra områden: småföretajpolitik, teknikpolitik, statligt företagande
och mineralpolitik. Enligt propositionen bör fortsatta insatser göras för att
underlätta teknikspridning till främst mindre och medelstora företag i
regionalpolitiskt prioriterade regioner. Tyngdpunkten i arbetet bör läggas vid
att på olika sätt förmedla den kompetens som finns vid olika kompetenscentra.
Turismen har stor regionalpolitisk betydelse, särskilt i norra Sveriges inland.
Turistpolitiken samverkar därför med regionalpolitiken när det gäller att
förbättra den regionala balansen.

1 centerns partimotion Al 18 begärs ett tillkännagivande
om småföretagsamhetens betydebe för den regionala utvecklingen. Enligt motionärerna
måste de generella åtgärderna för att utveckla infrastrukturen kompletteras med
stimulans av nyetablering och utveckling av befintlig företagsamhet i utsatta
regioner. Genom de mindre och medelstora företagen kan näringsstrukturen i
dessa regioner breddas.

Näringsutskottet har i sitt yttrande NU9y till
arbetsmarknadsutskottet behandlat centerns yrkande angående
småföretagsamhetens betydelse. Näringsutskottet hänvisar bl.a. till
propositionen 1989/90:88 Vissa näringspolitiska frågor. Småföretagspolitikens
mål är, anförs sammanfattningsvis i denna proposition, att få till stånd
effektiva småföretag som kan lämna avgörande bidrag till den ekonomiska
tillväxten. Med anledning av den näringspolitiska propositionen kommer näringsutskottet
enligt yttrandet att behandla bl.a. centerförslag angående finansiella
satsningar på småföretagsutveckling. Näringsutskottet avstyrker det nu berörda
yrkandet i motion Al 18 av det skälet att det av motionärerna begärda
uttalandet — mot bakgrund av regeringens deklaration beträffande
småföretagsutveckling och den politiska enighet som råder om småföretagens
betydelse — inte synes kunna bli riktningsgivande på något särskilt sätt.
Arbetsmarknadsutskottet finner inte anledning att göra någon annan bedömning
och avstyrker därför motion A118 i denna del.

113

I vänsterpartiet kommunisternas motion A107 behandlas vbsa
nä-ringspolitbka frågor, bl.a. de statliga företagen resp. sågverksindustrin.
Vpk anser att statliga och andra samhällsägda företag samt löntagarfonderna
bör medverka till en ökad förädling av landets råvaror inom landet. Detta
gäller både inom metallurgin och inom träområdet.

8 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 114 Kontrollera mot PDF

Vidare bör
de statliga företagen på ett mer effektivt sätt medverka i att 1989/90:AU13

stärka
utvecklingen i svagare regioner som Norrbottens län. En sådan

medverkan
skall ske på affårsmässiga grunder och i första hand med

kapital
och vinstmedel som finns i företagen och med stöd av en aktiv

regionalpolitik.
Ett motsvarande yrkande finns även i motion Al 10 av

Bengt
Hurtig (vpk).

Vidare anförs i vpk;s partimotion A107 att SINDs
utvecklingsprogram för sågverks- och trämanufakturindustrin i de fyra
nordligaste länen är viktig och bör få allt stöd. Domänverket har ett stort
ansvar att driva vidareförädling av sågade trävaror i de utsatta delarna av
landet. Vpk föreslår 150 milj.kr. i de fyra nordligaste länen för särskilt
strategiska insatser för förädling av sågade trävaror. För övriga delar av stödområdet
föreslås ett utvecklingsprogram i SINDs regi på samma sätt som nu gäller de
fyra nordligaste länen. Även i motion Al 10 av Bengt Hurtig (vpk) begärs
åtgärder för ökad förädling av trävaror i Norrbotten och särskilda medel för
detta ändamål.

I näringsutskottets ovan nämnda yttrande redovisas att
statligt företagande är ett av huvudämnena i den näringspolitiska
propositionen, som näringsutskottet tar ställning till i sitt betänkande NU35.
Näringsutskottet hänvisar till ämnets behandling i detta sammanhang och avstår
från uttalande beträffande de nu aktuella yrkandena i motion A107. Frågan om
fortsatta statliga åtgärder för den träbearbetande industrin behandlas i den
näringspolitiska propositionen. Regeringen föreslår där att SINDs program för sågverks-
och snickeriindustrierna skall fortsätta under ännu en treårsperiod.
Näringsutskottet informerar om att det kommer att ta upp ämnet i sitt
betänkande NU30. Enligt näringsutskottets uppfattning bör riksdagens
ställningstagande beträffande åtgärder på detta område ske i det sammanhanget.

Utskottet anser för sin del att det är tillfredsställande
att de berörda näringspolitiska frågorna får en samlad bedömning under
innevarande riksmöte. Utskottet avstyrker därför de aktuella yrkandena i
motionerna A107 och Al 10.

Annika /Vhnberg (vpk) föreslår i motion A62 en konkret
åtgärd på teknikspridningens område. Enligt motionären bör riksdagen anslå 5
milj. kr. för försöksverksamhet ni d framtidsverkstäder. En sådan verkstad är
utrustad med maskiner och redskap för att ta fram prototyper. I verkstaden
hålls också seminarier m.m. kring aktuella forsknings-och utvecklingsprojekt.
En framtidsverkstad bör vara ett samarbetsprojekt mellan många olika
intressenter som kommuner, landsting, högskolor, privata företag m.fl.

Näringsutskottet som har yttrat sig över nämnda motion
menar att det i första hand bör ankomma på regionala organ och sammanslutningar
att överväga projekt av den art som motionären avser. För ett beslut av
riksdagen om stöd till framtidsverkstäder finns det inte underlag enligt
näringsutskottet som sålunda avstyrker motionen. Arbetsmarknadsutskottet har i
denna fråga samma uppfattning som näringsutskottet och avstyrker därför nämnda
yrkande.

114

s. 115 Kontrollera mot PDF

Energifrågor 1989/90:AU13

Enligt propositionen avser industriministern att under
hösten 1990 lägga fram förslag för riksdagen om bl.a. kärnkraftsawecklingen.
Ett omfattande utredningsarbete pågår i syfte att skapa underlag för den
kommande propositionen. Mot denna bakgrund är det f.n. varken möjligt eller
lämpligt att ta ställning till regionalpolitiska kommitténs eller
remissinstansernas förslag på energiområdet.

I propositionen redogörs för det nuvarande svenska
energisystemet samt för de energipolitiska insatser som har regionalpolitisk
betydelse. Bl.a. har energiskatten på elkraft utformats så att hushållen i
norra Sverige har gynnats. Från 1 mars i år är skattesatsen i de nordligaste
länen m.fl. områden 2,2 öre per kilowattimme resp. 7,2 öre för övriga delar av
landet när det gäller icke-industriell förbrukning. Den ökade
energiskattefördelen för hushållen i de nordliga delarna av landet är avsedd
att mildra effekten bl.a. av att mervärdeskatt på energi samtidigt införs.

Den pågående omställningen av energisystemet har som syfte
att landets behov av energi varaktigt skall kunna tillgodoses på ett sätt som
är förenligt med samhällsekonomiska mål. En förutsättning är ett effektivare
utnyttjande av tillgängliga energiresurser. En betydande real prishöjning på el
kan förutses under alla förhållanden, anförs det i propositionen.
Slutbetänkande har nyligen avlämnats från utredningen EL 90 (ME 1988:05)
angående effekterna för den elintensiva industrin av stora elprishöjningar.
Utredningen har bl.a. redovisat eventuella behov av åtgärder för att rimliga
konkurrensvillkor skall kunna behållas för denna industri samtidigt som
kärnkraftsawecklingen genomförs. Statsmakterna har i skilda sammanhang uttalat
att den elintensiva industrin också i framtiden skall ges rimliga
konkurrensvillkor.

REK87 har föreslagit att vattenkraftsregionerna skall få
del av vattenkraftens vinster vid en kommande höjning av elpriserna. Med
anledning härav erinras i propositionen att en särskild utredare tillkallats
med uppgift att utreda denna fråga. I utredningsdirektiven (dir. 1989:63) sägs
bl.a. att utredaren bör utforma sina förslag med hänsyn tagen till att vinster
från äldre vattenkraft skall kunna återföras till de regioner där de genereras.
I avvaktan på utredningens resultat är inte industriministern beredd att ta
ställning till regionalpolitiska kommitténs förslag. I propositionens avsnitt
9 föreslås särskilda medel för att förstärka infrastrukturen i främst
stödområde 1.

Det råder i dag bred enighet om att biobränslenas andel av
energiförsörjningen måste ökas kraftigt om de långsiktiga miljö- och energipolitiska
målen skall kunna nås. Enligt propositionen kan en väsentligt ökad användning
av biobränslen vid dagens kostnadsrelationer endast nås genom statliga
styrmedel av olika slag. Förslag har bl.a. lagts fram i betänkandet (SOU
1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken — Energi och trafik. Om dessa
förslag genomförs kan biobränslenas konkurrenssituation förbättras gentemot
bl.a. naturgas. Som tidigare nämnts bereds inom regeringskansliet förslag till
riksdagen om en övergripande reform på energiskatteområdet.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Energipolitikens
inriktning tas upp av vänsterpartiet kommunisterna i 1989/90:AU13

motion
A107 och av centerpartiet i motion Alll. Även i motion A41 av Stina Gustavsson
(c) framförs ett yrkande på detta område.

Enligt vpk har de statliga insatserna på energiområdet en
god möjlighet att kombinera miljöhänsyn med positiva regionala åtgärder.
Fossila bränslen och kärnkraft skall ersättas med ökad energieffektivitet och
ökat sparande. Ökad användning av förnyelsebara bränslen gynnar utsatta
regioner eftersom bränslena produceras i glesbygden. /Vndra förnyelsebara
energikällor än biobränslen förbigås emellertid med skrämmande tystnad i
propositionen. Vpk menar att det så snart som möjligt bör upprättas nationella
och regionala energiplaner, som bl.a. bör utvisa hur befintliga resurser ska
tillvaratas. Vidare anser vpk i samband med synpunkter på vissa län att
regeringen i god tid måste presentera en övergångsplan för kärnkraftverket i
Oskarshamn.

Centern hänvisar till sin allmänna syn att
effektivisering, hushållning, sparande och utnyttjande av inhemsk, förnybar
och miljövänlig energi gynnar regional utveckling. Satsningar på inhemsk
förnybar energi — energiskog, odling av energi och fibrer för näringslivet och
satsning på alternativa drivmedel — har en avsevärd betydelse för den regionala
utvecklingen. En omställning enligt centerns modell kommer också att medföra
ett mindre sårbart samhälle.

I motionerna A107, Alll och A41 framförs kravet att
biobränslen skall vara befriade från skatt. Bakgrunden är främst att en skatt
på biobränslen slår hårt mot glesbygden men också miljöskäl nämns. I Alll
framhåller centern att utbygnaden av naturgasnätet måste ske på ett sådant sätt
att biobränslemarknaden kan utvecklas optimalt vad gäller regional utveckling
och bättre miljö.

Näringsutskottet informerar i sitt yttrande till
arbetsmarknadsutskottet att det har beslutat föreslå riksdagen att behandling
av yrkanden som gäller energipolitikens inriktning skall uppskjutas till
riksmötet 1990/91, så att de kan tas upp i anslutning till en proposition om
den framtida energipolitiken som regeringen avser att avlämna till riksdagen
hösten 1990. Inom näringsutskottet har centerpartiets, vänsterpartiet
kommunisternas och miljöpartiet de grönas företrädare reserverat sig mot
näringsutskottets nu nämnda beslut.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att regionalpolitiska
aspekter måste tillmätas vikt vid utformningen av den långsiktiga energipolitiken.
Näringsutskottet räknar med "att förslag om fortsatt omställning av
energisystemet, bl.a. produktion av inhemska bränslen, kommer att aktualiseras
när energifrågorna under nästa riksmöte får en samlad behandling. För dagen
finns det, menar näringsutskottet, inte erforderligt underlag för
ställningstaganden av riksdagen.

Enligt utskottets uppfattning är näringsutskottets beslut
att behandla

inriktningen av energipolitiken i ett sammanhang ägnat att få till stånd

ett bättre underlag och en bättre prövning av dessa frågor. Utskottet

vill inte här föregripa den omfattande behandling som planeras äga

rum inom en nära framtid. Självfallet kan utskottet instämma i den

allmänna bedömning som görs i propositionen och av näringsutskottet 116

att
energisystemets utformning och prissättningen av olika energislag

s. 117 Kontrollera mot PDF

har stor
betydelse för den regionala utvecklingen. Med hänvisning 1989/90:AU13

härtill
och vad som i övrigt anfc'rts avstyrker utskottet de aktuella yrkandena i
motionerna A41 (c), A107 (vpk) och Alll (c).

1 motion A69 av Sigge Godin (fp) anförs att
Västernorrlands län har en stor andel av den elintensiva industrin. Redan i dag
märks effekterna av ökade kostnader för elenergi och en fortsatt ökning kommer
att medföra påtagliga strukturförändringar. Dessa farhågor pekar enligt
motionären på ytterligare behov av regionalpolitiska insatser i Västernorrland.

Utskottet vill hänvisa till vad som anförs i propositionen
att elpriserna i Sverige fastställs av kraftföretagen utan någon egentlig
styrning från statsmakternas sida. Indirekt påverkar dock staten prisbildningen
i egenskap av ägare med avkastningiikrav. Utskottet vill hävda att statsmakternas
uttalande att den elintensiva industrin också i framtiden skall ges rimliga
konkurrensvillkor gäller även i Västernorrlands län. Med hänvisning till vad
som anförts anser utskottet att motion A69 i denna del inte påkallar någon
riksdagens åtgärd.

1 två
motioner berörs frågan om regionala drivmedebskatter.

1 motion A106 av Inger Schörling m.fl. (mp) föreslås att
landstingen och kommunerna får rätt att införa miljö- och trängselavgifter på
bensin och diesel. Sådana regionala och lokala miljöavgifter på drivmedel
torde enligt motionärerna främst vara aktuella i storstadsregionerna. Dagens
likriktade system innebär att betydande medel omfördelas från mer
glesbefolkade landsdelar till de mer tätbefolkade.

Med syftet att åstadkomma likvärdiga kommunikationsvillkor
i glesbygd och tätort begär Leo Persson m.fl. (s) i motion A426 en samlad
översyn av möjligheterna att införa differentierade drivmedelspriser.

Utskottet har tidigare berört det omfattande
beredningsarbete som pågår inom regeringskansliet för att få till stånd ett
tillräckligt underlag för beslut om den framtida enerppolitiken. I detta
sammanhang är regeringskansliet oförhindrat att ta upp frågor även om
drivmedelsskatter och regionala hänsyn. Skatteutskottet har — enligt sitt
bilagda yttrande — tidigare avstyrkt ett liknande yrkande med hänvisning till
praktiska och andra svårigheter med den föreslagna ordningen. Mot denna
bakgrund är utskottet för sin del inte berett att tillstyrka de berörda
motionsyrkandena.

Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner
tas upp i centerns motion Al 18, vänsterpartiet kommunisternas motion A107 samt
i miljöpartiet de grönas motion A106. Därutöver behandlas denna fråga av
Nils-Olof Gustafsson och Margareta Winberg (båda s) i motion A57, av Per-Ola
Eriksson (c) i motion A68 samt av Maggi Mikaelsson (vpk) i motion A108. I
samband med att näringsutskottet har yttrat sig över motionskraven angående
återförande av vattenkraftvinster har näringsutskottet till
arbetsmarknadsutskottet — under förutsättning av dess medgivande — också
överlämnat två motioner med likartade krav, nämligen N438 av Marianne Stålberg
m.fl. (s) samt N439 av Stina Eliasson (c).

Centern
begär att en avgift på 1 öre/kWh av den vattenkraftproduce- 117

rande
elen tas ut av kraftbolagen omgående och utan ytterligare

s. 118 Kontrollera mot PDF

utredning.
Medlen skall användas för näringslivsutveckling och all- 1989/90:AU13

mänt
regionalpolitiskt stöd. Det bör enligt motionärerna ankomma på länsstyrelserna
att fördela medlen till kommunerna med beaktande av utbyggda
vattenkraftstillgångar och behov av regionalpolitiskt stöd. Små vattenkraftverk
med en effekt understigande 1 500 kW skulle undantas från avgiftsskyldigheten.
Även vpk anser att det av regionalpolitiska kommittén föreslagna återförandet
av 1 öre/kWh av vattenkraftsskatten bör genomföras. Medlen — 600 milj. kr. —
bör gå till infrastruktursatsningar. I A108 återupprepas vpk:s krav. Önskemål i
samma riktning uttalas av miljöpartiet de gröna, som dock vill differentiera
skatten till 2 resp 3 öre efter vattenkraftverkens ålder.

Motion A57 utgår från förhållandena i Jämtlands län. Bl.a.
hänvisas till tidigare framställningar från länsstyrelsen att vattenkraftens
övervinster bör återföras. Motionärerna utgår från att den nu tillsatta
utredningen får som direktiv att utforma förslag i samma riktning som den
regionalpolitiska kommitténs. I motion A68 begärs återföring av vinsterna från
den vattenkraft som produceras i Norrbotten, motsvarande 1 öre/kWh. Detta
skulle för Norrbottens län betyda minst 150 milj. kr. årligen. 1 N438 föreslås
ett uttalande av riksdagen till regeringen om återföring av vattenkraftverkens
övervinster till de regioner där vattenkraften produceras. Av inflytande medel,
för Norrlands del beräknade till 550 ä 600 milj. kr. per år, skulle under en
tioårsperiod årligen minst 300 milj. kr. tillföras inlandet. Medlen fördelas av
regeringen och tillförs länsstyrelserna i berörda län. I motion N439 begärs ett
beslut om att fr.o.m. den 1 juli 1990 ett halvt öre/kWh producerad
vattenkraftsel återförs till de vattenkraftsproducerande kommunerna och att ett
halvt öre/kWh återförs till länet där de aktuella kommunerna ingår.

Näringsutskottet har i sitt yttrande redovisat att
motioner liknande de ovan refererade under en följd av år har väckts. När
motionsyrkanden av denna innebörd senast behandlades av riksdagen, våren 1989,
avslogs de efter att ha avstyrkts av näringsutskottet med hänvisning till att
frågan om ett sådant system var under utredning hos den regionalpolitiska
kommittén.

Näringsutskottet anför vidare att eftersom frågan om
återförande av vinstmedel från äldre vattenkraftverk till de regioner där
vattenkraften har genererats är föremål för särskild utredning finns det inte
anledning till initiativ på detta område från riksdagens sida. Därefter följer
näringsutskottets avstyrkande av de i yttrandet behandlade motionerna.

Enligt direktiven för utredningen om kraftföretagens
vinster (dir.

1989:63) bör utgångspunkten vara att omställningen av energisystemet

skall genomföras med så små samhällsekonomiska kostnader som

möjligt och med bevarade, väl fungerande energimarknader. Utredaren

bör dels belysa dagens ekonomiska villkor för kraftföretag av olika

typer, dels undersöka i vilken utsträckning de vinster som genereras är

erforderliga för att klara framtida investeringsbehov. Mot bakgrund av

det material som kommer fram bör utredaren bedöma storleken av de

vinster som kan uppkomma i kraftindustrin som helhet eller inom 118

vissa
typer av kraftföretag. Om utredaren finner att dessa vinster blir

s. 119 Kontrollera mot PDF

betydande
bör denne redovisa lämpliga åtgärder för att vinsterna i 1989/90:AU13

ökad
utsträckning skall kunna komma hela samhället till del. Förslagen bör utformas
med hänsyn tagen till att vinster från äldre vattenkraft skall kunna återföras
till de regioner där de genereras. Syftet skulle vara att finansiera olika
samhällsinsatser, som kan bidra till den regionala utvecklingen i
vattenkraftsregionerna. Praktiska och principiella aspekter på olika åtgärder
på skatteområdet bör belysas. Resultatet av utredningen bör redovisas före
utgången av år 1990.

Utskottet vill för sin del uttrycka tillfredsställelse
över att de nämnda frågorna om återförande av vattenkraft vinster till de
regioner där vattenkraften genereras är föremål för omfattande — såväl
principiella som praktiska — överväganden. Resultaten av den nämnda utredningen
bör avvaktas menar utskottet, som därutöver vill erinra om att
regeringsförslaget om nya infrastrukturmedel i första hand avser stödområde 1.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A57 (s), A68 (c), A106 (mp),
A107 (vpk), A108 (vpk). Al 18 (c), N438 (s) och N439 (c) i aktuella delar.

De areella näringarna

Enligt propositionen kommer de areella näringarna även
fortsättningsvis att ha stor betydelse för glesbygdsområdena.
Regionalpolitiska insatser inom de areella näringarna bör i första hand avse
utveckling av kombinationsföretag med jord- och skogsbruk som bas.

Vidare informeras i den regionalpolitiska propositionen om
skogsbruket och det statliga stödet till detta samt om fisket. Bl.a. redovisas
en överenskommelse mellan statsministrarna i EFTA-länderna om att frihandel med
fisk och marina produkter skall införas fr.o.m. den 1 juli 1990 med en
anpassningstid till år 1994. Med överenskommelsen följer bl.a. att
möjligheterna att lämna generella statliga stöd till fisket begränsas.

I tre
motioner behandlas jordbrukets utveckling.

I motion A106 av miljöpartiet de gröna anförs att
miljöpartiet är mycket positivt till utveckling av kombinationsföretag,
eftersom de kan innebära större trygghet i försörjningen och högre
livskvalitet. Samtidigt anser miljöpartiet att det är fel att styra detta från
central nivå. Beslut om sådana satsningar bör kunna göras på regional nivå.
Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) framhåller i motion A53 att den
framtida jordbrukspolitiken måste inriktas på målet att ha ett livskraftigt
jordbruk i hela landet. Det är därför nödvändigt med vissa stödåtgärder och
även att stödet till norra Sverige bibehålls och utvecklas. Stina Gustavsson
(c) tar i motion A41 upp behovet av satsning på alternativa grödor. Om någon
sådan satsning inte görs kommer det småskaliga jordbruket med mjölk- och
köttproduktion i bl.a. Kronobergs län att konkurreras ut.

Utskottet vill i detta sammanhang redovisa
jordbruksutskottets all

männa syn på de berörda frågorna, vilken framgår av jordbruksutskott

ets yttrande JoU5y. Yttrandet är som bilaga fogat till detta betänkande. „

Jordbruksutskottet framhåller inledningsvis den stora betydelse jord-

s. 120 Kontrollera mot PDF

bruksnäringen
har för sysselsättningen i olika regioner. Genom sin 1989/90:AU13

mångfacetterade
verksamhet bidrar lantbrukarna aktivt till sysselsättningen i glesbygderna.

Frågor om jordbrukets utveckling torde enligt
jordbruksutskottet omfattas av dess behandling av den livsmedelspolitiska
propositionen. Jordbruksutskottet finner mot den bakgrunden inte skäl att mera
utförligt granska sådana motionsyrkanden i förevarande sammanhang. De bör
därför avslås i nu berörda delar enligt jordbruksutskottet.

Regeringens proposition 146 om livsmedelspolitiken har
sedermera framlagts och utskottet kan därvid konstatera att förslag läggs fram
om åtgärder för att stärka livsmedelspolitikens regionalpolitiska profil. Bl.a.
föreslås ett utökat glesbygdsstöd om 100 milj.kr. som särskilt avser
kombinationsföretag, där jordbruket ingår som en del. I samband med behandlingen
av propositionen har jordbruksutskottet med eget yttrande (JoU8y) överlämnat
den ovan nämnda anslagspunkten i proposition 146 jämte motionsyrkanden till
arbetsmarknadsutskottet. Dessa frågor behandlas i avsnittet /Vnslagsfrågor.

Utskottet kan ansluta sig till jordbruksutskottets
uppfattning i yttrandet JoU5y att det inte i detta sammanhang finns skäl att
mera utförligt behandla yrkanden om jordbrukets utveckling. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna A41, A53 och A106 i aktuella delar.

Mona Saint Cyr m.fl. (m) tar i motion A64 upp
rådgivningsverksamheten inom jordbruket. Den rådgivning som i dag ges till
lantbrukarna är splittrad mellan olika intressenter, framhåller motionärerna.
Det finns alltså behov av en samordnad rådgivning, som kan koncentreras till
länets lantbruksskolor.

Frågan om rådgivningsverksamheten har nyligen utförligt
behandlats av jordbruksutskottet (1989/90:JoU12). Jordbruksutskottet har därvid
framhållit att rådgivningsverksamheten behöver ses över, och jordbruksutskottet
har för sin del utgått från att regeringen kommer att låta verkställa en
översyn sedan beslut har fattats om den nya inriktningen av
jordbrukspolitiken. Med hänvisning till det anförda finner utskottet — i likhet
med jordbruksutskottet i sitt yttrande till arbetsmarknadsutskottet — att det
aktuella yrkandet inte påkallar någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Åtgärder för fisket aktualiseras i två motioner, nämligen
i A94 av Görel Thurdin (c) och i A106 av Inger Schörling m.fl. (mp).

Görel Thurdin beklagar att flera yrkesfiskare längs den
ångerman-ländska kusten har blivit av med sin yrkesfiskelicens, därför att de
inte kunnat försörja sig huvudsakligen på fisket. Fiskeristyrelsen bör ges
direktiv för att vidta nödvändiga åtgärder. Enligt motion A106 är bestånden av
torsk i Bottenhavet utfiskade beroende på att fiskare från södra Sverige med
effektiva fiskemetoder bedrivit ett intensivt fiske. En större hänsyn måste tas
till det lokala fiskets krav genom bl.a. skonsammare fiskemetoder. Trålfiske
bör förbjudas i Bottenhavet och Bottenviken.

Utskottet noterar att jordbruksutskottet i sitt yttrande
säger att

fiskarena längs kusten utgör en viktig yrkesgrupp och att även insjöfis- 120

ket har
sin betydelse för sysselsättningen. Beträffande de nämnda

s. 121 Kontrollera mot PDF

yrkandena
om fiskeristyrelsens hantering av utfiskning, lokala fiskein- 1989/90:AU13

tressen
och förbud mot trålfiske ii Bottenhavet och Bottenviken anger
jordbruksutskottet att dessa frågor torde behandlas av jordbruksutskottet i
samband med behandlingen av proposition 1989/90:123 om fisket. Mot den
bakgrunden finner inte jordbruksutskottet — och inte heller
arbetsmarknadsutskottet — skäl att nu utförligt behandla de nämnda frågorna.
Motionerna bör därför avslås i nu berörda delar.

I motion A55 av Jan Fransson m.fl. (s) begärs stöd till en
fbkevårds-anläggning i Gulbpångs kommun. Motionärerna anför att
Gullspångs-laxen är en art som är i utdöende i samband med att de naturliga
lekplatserna har försvunnit. För att garantera en fortlevnad krävs en rationell
odling. Ett statligt stöd till en fiskevårdsanläggning har betydelse från
såväl regionalpolitisk synpunkt som från naturskyddssynpunkt.

Jordbruksutskottet
anför följande i fråga om nämnda motion.

Senast i årets av riksdagen godkända budgetbetänkande
(1989/90:JoU14, rskr. 194) har utskottet framhållit att fiskeristyrelsen har
ansvar för erforderliga åtgärder för att bevara naturreproducerande
fiskstammar. I betänkandet redovisas vilka åtgärder som nyligen vidtagits för
att förbättra lekbottnarna i Gullspångsälven. Enligt vad utskottet sedermera
erfarit har frågan om finansieringen av en fiskevårdsanläggning även tagits
upp av berörda länsorgan med regeringen. Något särskilt uttalande av riksdagen
med anledning av motionsyrkandet synes mot den bakgrunden knappast påkallat.

Mot bakgrunden av de skäl som jordbruksutskottet anför
avstyrker utskottet motion A55 i denna del.

Utbildningspolitik

I propositionen framhålls att utbildningsinsatser har stor
betydelse för en positiv regional utveckling. Olika utbildningsformer bör ges
en bred geografisk spridning. Detta förutsätter bl.a. flexibla organisationsformer.

Gymnasieskolan

Gymnasieskolan är utbyggd i alla delar av landet,
konstateras i propositionen. Bl.a. mot bakgrund av de minskande
ungdomskullarna under 1990-talet planeras under budgetåret 1990/91 en
proposition angående en omstrukturerad gymnasieskola. Sedan hösten 1988 pågår
inom gymnasieskolan en treårig försöksverksamhet med treåriga yrkesinriktade
linjer. En särskild utvärderare följer försöksverksamheten.

Mona Saint Cyr m.fl. (m) begär i motion A64
motorsportgymnasium och utveckling av gymnasieutbildning i Östergötland. 1
motionen begärs att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att
analysera förutsättningarna för ett motorsportgymnasium i Östergötland. I
motionen anförs vidare att kommuner som Kinda, Åtvidaberg och Valdemarsvik bör
få utveckla den typ av gymnasieutbildning, som stärker deras

roller i
ett samlat östgötaperspektiv.

121

s. 122 Kontrollera mot PDF

Utskottet vill beträffande de nämnda kraven hänvisa till
utbildnings- 1989/90:AU13 utskottets behandling av motsvarande frågor under
innevarande riksmöte (UbU15). Utbildningsutskottets betänkande i frågan,
/Vnslag till gymnasieskolor m.m., bifölls av riksdagen den 4 maj (rskr. 238).
Arbetsmarknadsutskottet har inte funnit skäl till något annat ställningstagande.
Motion A64 avstyrks därmed i berörda delar.

ViLtenuibildnlng

I propositionen informeras om att kommunernas och
landstingskommunernas efterfrågan på undervisningstimmar för grundvux och
kom-vux har ökat under senare år och att efterfrågan väsentligt överstiger den
tillgängliga statliga resursramen. SÖ:s fördelningsbeslut har inneburit en begränsad
omfördelning från i första hand storstadslän till glesbygdslän.
Vuxenutbildningen är för närvarande föremål för en genomgripande analys, och
industriministern är därför inte beredd att nu biträda regionalpolitiska
kommitténs förslag om ökade resurser till vuxenutbildningen.

Vidare redovisas i propositionen bestämmelsen i
vuxenutbildningsförordningen (1985:288) att kurser får startas inom komvtix om
antalet studerande varaktigt beräknas uppgå till lägst tolv eller i glesbygd
lägst åtta. Med glesbygd avses i detta sammanhang kommuner som ingår i
stödområde enligt bestämmelserna om regionalpolitiskt stöd, med undantag för
ort inom kommunen där tre- eller fyraårig linje av gymnasieskolan får
anordnas, s.k. g-ort. Motsvarande definition av glesbygd finns även i
förordningen (1981:518) om statsbidrag till studiecirklar m.m. Tilläggsbidrag
med 15 kr. för varje studietimme utgår för en studiecirkel inom detta område.

I två
motioner begärs ytterligare resurser för vuxenutbildning.

Vänsterpartiet kommunisterna anför i motion A107 att
utbildningsnivån är lägre i de delar av landet som behöver regionalpolitiskt
stöd. Vpk föreslår därför en satsning på 50 milj. kr. för att öka rekryteringen
inom vuxenutbildningen och för att öka antalet studietimmar i den kommunala
vuxenutbildningen i stödområdet. I motion A103 begär Agne Hansson och Marianne
Jönsson (båda c) att 50 milj. kr. i enlighet med den regionalpolitiska
kommitténs förslag avsätts till bl.a. Kalmar län för vuxenutbildningsinsatser.

Som nämns i propositionen är vuxenutbildningen föremål för
en genomgripande analys. Enligt budgetpropositionen planeras en proposition
under år 1991 med förslag till strategi för vuxenutbildningen på kort och lång
sikt.

Eftersom frågan om vuxenutbildning är föremål för ett
flertal utredningar med sikte på kommande regeringsförslag anser utskottet att
det inte finns någon anledning till initiativ på detta område från riksdagens
sida. De aktuella motionerna avstyrks alltså av utskottet i aktuella delar.

I fyra motioner behandlas vuxenutbildning och
studiecirklar i glesbygd.

122

s. 123 Kontrollera mot PDF

I motion
A106 av miljöpartiet de gröna framhålls att även inom 1989/90:AU13

andra
glesbygdsområden än inom stödområdena 1 och 2 kan det vara svårt att hitta fler
elever än åtta till en komvuxkurs. Miljöpartiet förordar därför att
komvuxkurser med endast åtta elever skall kunna starta även i andra
glesbygdsområden. I centerns motion Alll anförs att möjligheten att anordna
studiecirklar med bättre ekonomiska villkor inom resursområdena betyder mycket
för landsbygdsutvecklingen. Centern föreslår att tilläggsbidrag skall utgå inom
stödområdena oavsett om gymnasieutbildning finns på orten. Samma uppfattning
uttrycker Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) i motion A53 och även Jan
Hyttring m.fl. (c) i motion Al 12.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att orter
med svagt utbildningsutbud i första hand priioriteras. Liksom i dag bör kurser
få startas i stödområdena (enligt bestämmelserna om regionalpolitiskt stöd) med
åtta deltagare i stället för tolv. Tilläggsbidrag för studiecirklar i glesbygd
kan lämnas om orten inte är en s.k. g-ort. Enligt propositionen kommer
statsrådet Persson senare att föreslå att de områden som nu omfattas av särbestämmelserna
som gäller för glesbygd — men inte längre kommer att göra det med den nya
stödområdesindelningen — kommer att få tillämpa de nuvarande bestämmelserna
även under budgetåret 1990/91. Utskottet har när det gäller frågan om fortsatt
tilläggsbidrag för glesbygdscirklar i det nuvarande området efter budgetåret
1990/91 erfarit att denna fråga är föremål för förnyat övervägande inom
regeringskansliet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionerna A53 (c), A106 (mp), Alll (c) och Al 12 (c) i tillämpliga delar.

Mona Saint Cyr m.fl. (m) föreslår i motion A64 att
Vadstena folkhögskola får rätten att såväl utbilda som examinera kantorer.
Motionärerna anför att det finns en väl utvecklad kyrkomusiklinje i anslutning
till Vadstena folkhögskola och att skolan bör ges examensrätt i samband med
omläggningen av Itantorsutbildningen. Skolan förfogar över både kompetenta
lärare, goda undervisningslokaler och instrument.

Ett motsvarande motionsyrkande av samma motionärer har
nyligen behandlats av utbildningsutskottet i dess betänkande UbU17 (s. 25),
vilket har bifallits av riksdagen under detta riksmöte (rskr. 176).
Arbetsmarknadsutskottet finner med hänvisning till vad utbildningsutskottet
anfört inte anledning för riksdagen att göra något uttalande om
kantorsutbildningen vid Vadstena folkhögskola. Yrkandet bör således avslås av
riksdagen.

Högskoleutbildning

I propositionen framhålls den rcjponalpolitiska betydelsen
av högskolan. Högskolans organisation utgör — som det formulerades av utbildningsutskottet
år 1989 — ett nätverk av riksrekryterande universitet, feckhögskolor samt
medelstora och mindre högskolor, som skall samverka och komplettera varandra.
Organisationen har nu nått sin fulla

123

s. 124 Kontrollera mot PDF

utbyggnad
genom tillkomsten av högskolan i Karlskrona—Ronneby 1989/90:AU13

den
1 juli 1989 och inrättandet av en högskola i Trollhättan—Uddevalla
den 1 juli 1990.

I propositionen erinras om den pågående utbyggnaden inom
högskoleområdet, bl.a. riksdagens beslut år 1989 om en ny kortare ingen- .
jörsutbildning, förstärkning av basorganisationen vid högskolorna i
Falun—Borlänge och Östersund, försök med en ny modell för samverkan mellan
universiteten och högskolorna, utveckling av och förstärkning av resurserna
för distansundervisning, en särskild förstärkning av utbildningsresurserna vid
universitetet i Umeå med 30 milj. kr. fr.o.m. budgetåret 1990/91 avsedd bl.a.
för fortbildning och decentraliserad utbildning samt enligt årets
budgetproposition vissa förstärkningar vad gäller högskolan i
Karlskrona—Ronneby m.m. 1 propositionen konstateras att en omfattande
utbyggnad pågår vid flera av de högskoleenheter som ligger i anslutning till
de prioriterade områdena.

Förslagen i årets budgetproposition på detta område har
godkänts av riksdagen i maj 1990 (bet. UbU19 och UbU24, rskr. 231 resp. 229).

Moderata samlingspartiet och centern framför olika krav på
högskoleutbildningen med hänsyn till regionala aspekter.

Moderata samlingspartiet anför i motion A83 synpunkter på
den högre utbildningens kvalitet. Trots krav på utökning vid de mindre
högskolorna måste riksdagen ta sitt ansvar och tydligt fastställa vilken roll
högskolorna skall spela. Ett litet land som Sverige har inte möjligheter till
en större spridning av högre utbildning och forskning utan men för kvaliteten,
anför motionärerna.

I centerns partimotion A118 framförs kritik mot
regeringens bristande handlingskraft och insatser på utbildningsområdet.
Centern framhåller att de små högskolornas fördelar måste tas till vara. De
har betydelse för kunskapsspridning i samarbete med näringslivet i de regioner
där de verkar. Ett sätt att underlätta för företagen att få kvalificerad
personal är att öka vidareutbildningen av tekniker, ingenjörer och ekonomer.
Enligt centern bör en vidareutbildning på mellannivå, baserad på gymnasier och
regionala högskolor, skapas. Vidare anser centern att utbudet av ämnen vid
flertalet av de mindre högskolorna måste breddas. I enlighet med REK87:s förslag
bör 150 milj.kr. avsättas till små och medelstora högskolor inom resursområdet
och 50 milj.kr. till de små högskolorna utanför resursområdet. Med en sådan
inriktning blir de små högskolorna en av "motorerna" i en mer
balanserad regional utveckling. I motion Alll framhålls vikten av en breddad
och utbyggd verksamhet vid de regionala högskolorna. Detta bör även gälla
sådana län som ej ligger inom de prioriterade områdena.

Utskottet vill för det första framhålla att en hög
kvalitet på utbild

ningen vid de mindre och medelstora högskolorna är en förutsättning

för att de skall kunna medverka till utvecklingen i den region där de

verkar. Något särskilt uttalande från riksdagens sida i denna fråga är

enligt utskottets mening inte påkallat, varför utskottet avstyrker mo

tion A83 (m) i denna del. 124

s. 125 Kontrollera mot PDF

Den
omfattande utbyggnaden inom högskoleområdet — också i 1989/90:AU13

anslutning
till prioriterade områden — kan enligt utskottets uppfattning knappast vittna
om brist på handlingskraft. Beträöande vidareutbildning på mellannivå har som
ovan nämnts en ny ingenjörsutbildning inrättats (prop. 1988/89:90, bet. UbU30,
rskr. 280). Utbildningen skall byggas upp successivt som försöksverksamhet och
vara fullt genomförd budgetåret 1993/94. I utbildningsutskottets betänkande
UbU19 från innevarande riksmöte behandlas dimensioneringen och lokaliseringen
av den nya ingenjörsutbildningen utförligt. För en detaljerad redovisning
hänvisas till detta betänkande. Som framgår både av propositionen och motion Al
18 kan en sådan utbildning svara mot direkta regionalpolitiska behov. I fråga
om ekonomutbildning på mellannivå vill utskottet upplysa om att
utbildningsutskottet behandlat ett sådant yrkande i sitt av riksdagen godkända
betänkande UbU20 (s. 18) under innevarande riksmöte (rskr. 230).

Breddning och utbyggnad av de mindre och medelstora
högskoleenheterna bör enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning beredas i
den ordinarie budgetprocessen. Det är i detta sammanhang behovet av medel lill
utbyggnad av de mindre och medelstora högskolorna vägs mot andra angelägna
utbildningsbehov vid övriga högskoleenheter. I viss mån har dock statliga medel
för högskoleutbildning under senare år anslagits även från länsanslaget. För vissa
län kan förslaget i propositionen om ett särskilt anslag för
infrastrukturåtgärder i framtiden även komma högskoleutbildningen till del.
Utskottet vill vidare erinra om att riksdagen den 3 maj 1990 följt
utbildningsutskottets förslag att LIF-anslaget (anslag till lokala och
individuella linjer samt fristående kurser) bör utökas med 13 milj. kr. utöver
vad regeringen föreslagit (bet. UbU24, rskr. 231). Beloppet bör fördelas med 1
milj. kr. vardera till 13 regionala högskolor, nämligen högskolorna i Eskilstuna—Västerås,
Falun —Borlänge, Giävle—Sandviken, Jönköping, Halmstad, Kalmar,
Karlskrona—Ronneby, Kristianstad, Borås, Skövde, Trollhättan—Uddevalla,
Sundsvall—Härnösand och Östersund. Mot bakgrund av det anförda anser inte
utskottet att den i motion Al 18 begärda medelsanvisningen kan förordas.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionerna Alll (c) och Al 18 (c) i här behandlade delar.

I sju
motioner behandlas frågor i samband med dbtansundervisning.

Moderata samlingspartiet framhåller i motion A83 att
utbildning på distans — som all annan utbildning — måste bedrivas på
vetenskaplig grund. Distansundervisning får inte begränsas till att bli en
nyttoinrik-tad utbildning för det lokala näringslivets behov enligt
motionärerna. Ansvaret för distansundervisningen bör tydligare klargöras och en
bättre samordning ske av befintlig distansundervisning.

1 centerns motion Alll betonas att vuxenutbildningen och
högsko

lornas distansundervisning bör byg,ga på gedigna analyser av de lokala

kunskapsbehoven innan undervisningen sätter i gång. Kvaliteten i

distansundervisningen måste ligga på samma nivå som undervisning i

traditionella former. Erfarenheterna från universitetet i Umeå pekar 125

s. 126 Kontrollera mot PDF

på att
detta är möjligt. Fördelningen av ekonomiska resurser måste 1989/90:AU 13

dock ta
hänsyn till att distansundervisningen är mera kostnadskrävande.

Vänsterpartiet kommunisterna anför i sin motion A107 att
distansundervisning är viktig för att rekrytera nya grupper med långa avstånd
till någon högskoleort till högre utbildning. Vpk föreslår att 10 milj. kr.
anslås till högskolans distansundervisning och till lokala studiecentra för
budgetåret 1990/91.

1 motion A76 av Ulla Orring och Margitta Edgren (båda fp)
och i motion Al 13 av Börje Hörnlund (c) begärs ett tillkännagivande om
riktlinjer för en utbyggnad av distansundervisningen på högskolenivå. I
motionerna föreslås att universitetet i Umeå tillsammans med en högskoleenhet
med teknisk fakultet, t.ex. universitetet i Lund, ges huvudansvaret för
planering och genomförande av en utbyggd distansundervisning. De båda
ansvariga enheterna bör tillföras resurser för nödvändiga förstärkningar av
basorganisationen. En sådan rikstäckande distansundervisning bör utvecklas
stegvis under ett antal år.

Karin Starrin m.fl. (c, m, fp, mp) föreslår i motion A31
en försöksverksamhet med distansstudier för kvinnor i glesbygd. Enligt motionärerna
kan det vara svårare för kvinnor än för män att bekosta studier på annan ort.
Därför föreslås en tvåårig distansundervisning med förläggning till högskolan i
Gävle—Sandviken att genomföras i samarbete med andra högskolor, kommunal
vuxenutbildning och folkhögskolor.

I motion A46 av Iris Mårtensson m.fl. (s) framförs ett
likartat krav på försöksutbildning vid högskolorna i skogslänen.
Distansundervisning i samarbete med folkhögskolor, kommunal vuxenutbildning
och högskolor kan vara en lösning som gagnar kvinnorna i skogslänen.

För sin del vill utskottet understryka betydelsen av att
öka den högre utbildningens tillgänglighet i olika delar av landet. Utöver en
geografiskt väl utbyggd högskoleutbildning kan distansundervisning vara ett
medel för att högskolans insatser för fort- och vidareutbildning skall kunna
spridas till olika regioner. Som motionärerna har framfört bör
distansundervisning vara en lösning som särskilt gagnar kvinnorna. Utskottet
ser därför positivt på det uppdrag som enligt regeringsbeslut i januari 1990
getts till universitets- och högskoleämbetet, skolöverstyrelsen och statens
industriverk. Uppdraget avser att följa upp och utvärdera verksamheter inom
utbildningsdepartementets område som kommit till stånd med hjälp av medel i
samband med särskilda regionalpolitiska satsningar i delar av Bergslagen,
norra Sveriges inland och Norrbottens län. En av delutredningarna inom
uppdragets ram avser distansundervisningen. För denna del har följande direktiv
angetts.

Universitetet i Umeå har de senaste åren erhållit medel
för att utveckla

högskoleutbildning
på distans i framför allt ekonomiska ämnen och

språk.
Verken bör genom kontakt med olika kommunföreträdare och

näringslivsföreträdare
undersöka vilken betydelse man anser att denna

distansutbildning
har och vilka önskemål man har på en framtida

distansutbildning.

126

s. 127 Kontrollera mot PDF

Mot
bakgrund av vad utskottet ovan anfört och vad som även anförts 1989/90:AU13 av
motionärerna utgår utskottet från att den nämnda utredningen också innefattar
överväganden angående distansundervisningens förutsättningar på nationell
nivå. Enligt utskottets uppfattning är det viktigt i detta sammanhang att också
belysa kvalitetsaspekterna i distansundervisningen liksom behovet av
metodutveckling och kostnadsaspekter. Med hänvisning till det anförda anser
utskottet att de behandlade motionerna inte påkallar någon riksdagens åtgärd.
De avstyrks följaktligen i aktuella delar.

Utskottet övergår härefter till att behandla sex motioner
med yrkanden om högskoleutbildning vid olik.a orter.

I motion A51 av Catarina Rönnung m.fl. (s) anförs att
högskolan i Jönköping snarast bör få möjligliet att inrätta en allmän linje med
grundläggande rättsutbildning. Vidare begär motionärerna att högskolan i
Jönköping — för att förstärka sin kompetens och utrustning — skall få del av
det infrastrukturanslag som föreslås i propositionen. Börje Hörnlund (c)
föreslår i motion Al 15 att en arkitektutbildning inrättas i Skellefteå. Mona
Saint Cyr m.fl. (m) framhåller i motion A64 behovet av ökat LIF-anslag till
universitetet i Linköping för att bygga ut det filosofiska verksamhetsområdet.
Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) begär i motion A53 en ökad tilldelning
av regionalpolitiska medel för decentraliserad utbildning och anordnande av
fristående kurser vid högskolan i Karlstad. Hans Lindblad (fp) framhåller i
motion A92 Gävleborgs läns beroende av en förstärkt högskola. Slutligen sägs i
motion A443 av Anders Castberger m.fl. (Ip) att den regionalpolitiska
utredningens förslag att sätta högskolan i Trollhättan—Uddevalla i negativ
särställning inte kan accepteras och inte får läggas till grund för ett
regeringens förslag till riksdagen.

Utskottet anser att ställningstaganden till inrättande av
olika utbildningslinjer samt anslag till lokala och individuella linjer samt
fristående kurser (LIF-anslaget) bör ske i den ordinarie budgetprocessen.
Förslag om nyetablering av arkitektutbildning i Norrland (i Luleå eller Umeå)
har denna vår avslagits av riksdagen (bet. UbU19 s. 10, rskr. 229). En
eventuell utökning av arkitektutbildningen måste — av resursskäl — ske genom
omdispositioner vid de högskoleenheter som nu anordnar utbildningen enligt
utbildningsutskottet. Även yrkanden om ett utökat LIF-anslag till universitetet
i Linköping har behandlats av riksdagen i år (bet. UbU24, rskr. 231).

Slutligen vill utskottet erinra om möjligheten att
utnyttja länsanslaget inom utbildningssektorn liksom även det
regionalpolitiska anslag för infrastrukturåtgärder, som föreslås i
propositionen (se avsnittet Infrastrukturåtgärder).

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet här
behandlade yrkanden.

127

s. 128 Kontrollera mot PDF

Samverkansfrågor 1989/90:AU13

Inom de prioriterade regionerna är behovet av samordning
och samverkan stort, anförs det i propositionen. Industriministern är beredd
att överväga att använda medel från det särskilda regionalpolitiska anslag för
infrastrukturåtgärder som föreslås i propositionen på ett sätt som kompletterar
medel inom utbildningssektorn.

Med utgångspunkt i Kristianstads län tar Karl Erik Olsson
och Ingbritt Irhammar (båda c) i motion A95 upp möjligheterna till
samfinansiering och samverkan mellan olika parter bl.a. i fråga om förstärkning
av kompetensen vid länets högskola och utrustning för utbildning i samverkan
mellan flera utbildningsanordnare. Enligt motionärerna bör dessa insatser
beaktas vid fördelning av regionalpolitiska medel för infrastrukturåtgärder.

Med hänvisning till att industriministern på ovan nämnt
sätt överväger användningen av regionalpolitiska medel inom utbildningssektorn
samt att också länsanslagen kan utnyttjas inom denna sektor anser utskottet att
motionsyrkandet inte påkallar någon riksdagens åtgärd. Motion A95 avstyrks
således i denna del.

Forskning vid mindre högskolor

Högre utbildning och forskning är betydelsefull för de
regioner där högskolorna är belägna, bl.a. genom ökad tillgång till välutbildad
arbetskraft, stöd till kompetensutveckling till det lokala näringslivet,
uppdragsverksamhet till detta m.m. I propositionen föreslås att 35 milj.kr. av
regionalpolitiska medel avsätts för att tillfålligt förstärka forsknings- och
utvecklingsverksamheten vid de mindre och medelstora högskolorna främst i
eller i anslutning till de prioriterade regionerna. Medlen bör under den kommande
treårsperioden avsättas från anslaget för infrastrukturåtgärder. Tyngdpunkten
bör ligga på det tekniska området. Följande högskoleenheter i anslutning till
de prioriterade regionerna bör få del av dessa medel: Östersund, Sundsvall—Härnösand,
Falun—Borlänge, Gävle—Sandviken, Karlstad, Örebro och Eskilstuna—Västerås.
Därutöver bör vissa medel anvisas till högskolorna i sydöstra Sverige: Växjö,
Kalmar och Karlskrona—Ronneby. Verksamheten bör i huvudsak genomföras så att
STU har ett sammanhållande ansvar för nätverksbygge, projektframtagning,
tekniskt-industriella bedömningar m.m.

Det fortsatta beredningsarbetet bör enligt
industriministern i proposition 76 inriktas mot att utifrån successiva
utvärderingar under treårsperioden och höga vetenskapliga krav finna former i
vilka forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna kan utvecklas.
Bedömningen skall innefatta det behov av forskning som kan föreligga i
regionalpolitiskt prioriterade regioner.

Vidare informeras om den under våren 1990 avlämnade
proposition

90 om forskning. Tyngdpunkten i regeringens förslag till förstärkning

ar till forskningen vid universitet och högskolor ligger i stor utsträck

ning vid högskoleenheter utanför Stockholm, vilket bör få gynnsamma 128

effekter för den regionala utvecklingen i berörda regioner. De mindre

s. 129 Kontrollera mot PDF

och
medelstora högskolorna föreslås i forskningspropositionen få kraf- 1989/90:AU13

tigt
förstärkta resurser för forskningsstödjande åtgärder med sammanlagt 30 milj.kr.
under den aktuella treårsperioden.

I moderata samlingspartiets motion A83 föreslås följande
riktlinjer för forskning vid mindre högskolor. Kvalitetsbegreppet understryks.
Eftersom forskning kräver vitala forskningsinstitutioner kan dessa inte vara för
små. Vid de mindre högskolorna bör forskningen bedrivas på individuell basis,
och några forskningsinriktade institutioner bör inte byggas upp. För att ge
mest nytta i ett nationellt perspektiv bör STU ha frihet att inom ramen för de
35 milj.kr. lägga ut forskningsverksamhet inte bara vid de små högskolorna
utan även vid högskolor med etablerad forskningsverksamhet.

Folkpartiet anför i motion A97 att man delar regeringens
uppfattning att det av regionalpolitiska skäl fordras särskild satsning på de
utpekade högskolorna. Folkpartiet menar dock att en större satsning är
motiverad och att ytterligare 15 milj.kr. utöver regeringens förslag bör
avsättas för detta område. Det bör ankomma på högskolorna själva att prioritera
de insatser som är mest angelägna. Med hänsyn till den framtida
kompetensutvecklingen bör en större andel av lärarna vid de mindre och
medelstora högskolorna vara forskarutbildade.

Utskottet vill i likhet med proposition 76 och
motionärerna peka på betydelsen av höga vetenskapliga kvalitetskrav oavsett var
i landet forskningen bedrivs. En forskning som fyller höga kvalitetskrav kan
förutsättas ha en positiv betydelse för den ekonomiska, sociala och kulturella
utecklingen i berörda regioner.

Utskottet anser att propositionens förslag om en
tillfållig förstärkning av forskningen vid högskolorna i anslutning till de
regionalpolitiskt prioriterade regionerna är positivt och bör godkännas.
Utskottet ställer sig också bakom propositionens förslag att lägga tyngdpunkten
vid teknisk forskning mot den bakgrunden att kraven på teknisk kompetens
sannolikt kommer att öka inom de flesta näringsgrenar. Med det anförda avstyrks
motionerna A83 (m) och A97 (fp) i berörda delar.

I ett antal motioner behandlas frågor om forskning vid vbs
region eller högskoleenhet.

Enligt Karl Erik Olsson och Ingbritt Irhammar (båda c) i
motion

A95 bör inte högskolan i Kristianstad komma i ett sämre läge än

högskolorna på andra håll i sydöstra Sverige. Sven-Olof Petersson (c) i

motion Al 17 anför att det är positivt och angeläget att prioritera

högskolan i Karlskrona—Ronneby när forskningsmedlen skall fördelas.

I motion A63 av Jan Fransson m.fl. (s) framhålls behovet av ökat stöd

för forskning och utveckling vid högskolorna i Trollhät

tan—Uddevalla, Halmstad, Skövde och Borås. Samtliga mindre och

medelstora högskolor måste få en likvärdig satsning i fråga om forsk

ning och utveckling, menar motionärerna. Rune Johansson m.fl. (s)

anför i motion A45 att även högskolan i Trollhättan—Uddevalla bör få

del av de 35 milj.kr. för tillfållig förstärkning av forskning- och

utvecklingsverksamheten. Gunilla .'Vndré och Bengt Kindbom (båda c) 129

begär i
motion A85 att högskolan i Skövde tilldelas 5 milj.kr. för

9 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 130 Kontrollera mot PDF

forskning.
Också i denna motion anförs att samtliga mindre och 1989/90:AU13

medelstora
högskolor bör få en likvärdig satsning i fråga om forskning. Catarina Rönnung
m.fl. (s) i motion A51 liksom Ingrid Ronne-Björkqvist och Carl-Johan Wilson
(båda fp) i motion A74 anser att högskolan i Jönköping bör ingå bland de
högskolor som skall få extra stöd för forskning. I motion Al 12 av Jan Hyttring
m.fl. (c) begärs att en betydande del av de tillfålliga forskningsmedlen skall
komma de högskolor till godo som deltar i Bergslagsområdets kompetensuppbyggnad.

Regeringens proposition 90 om forskning är för närvarande
under utskottsbehandling i riksdagen. I juni månad kommer riksdagen att ta
ställning till de förslag som läggs fram angående forskning vid mindre och
medelstora högskolor. I forskningspropositionen föreslås att de i ovanstående
motioner nämnda högskolorna tillika med övriga mindre och medelstora högskolor
skall få kraftigt förstärkta resurser — sammanlagt 30 milj. kr. — för
forskningsstödjande åtgärder, bl.a. avsett för forskarutbildning av lärare. En
utgångspunkt enligt forskningspropositionen är att forskningsverksamheten
skall utföras där de vetenskapliga kvalitetskraven bäst kan uppfyllas. Med
hänvisning till vad som ovan anförts är utskottet inte berett att förorda någon
annan fördelning av den tillfålliga förstärkningen av forskningsmedel än den i
propositionen föreslagna. Motsvarande uppfattning kommer till uttryck i motion
Al 17, som sålunda inte påkallar någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker
därmed motionerna A45 (s), A51 (s), A63 (s), A74 (fp), A85 (c), A95 (c). Al 12
(c) och Al 17 (c) i aktuelfa delar.

Forskning utanför högskolan

1 propositionen anförs att de kollektiva
forskningsinstituten utgör viktiga länkar mellan högskoleforskning och
utvecklingsarbete inom industrin. Verksamheten bör gradvis byggas upp till en
nivå som kommer att bestämmas av industrins intresse för medverkan och av
tillgången på kvalificerad personal. Regionalpolitiska medel bör inledningsvis
kunna anvisas från anslaget för särskilda infrastrukturåtgärder. En
handlingslinje kan vara att låta några befintliga kollektiva forskningsinstitut
få möjlighet att bilda filialer, t.ex. i de prioriterade regionerna. Staten
torde under de första åren få ta ett något större ekonomiskt ansvar för varje
etablering än de 40 % som är målsättningen för de befintliga instituten.

1 motion Alll av Börje Hörnlund m.fl. (c) ansluter sig
motionärerna till den regionalpolitiska kommitténs uppfattning om decentralisering
och förstärkning av resurserna för de kollektiva forskningsinstituten. Enligt
motionärerna bör en utredning tillkallas med syfte att ge underlag för
förhandlingar mellan staten och de privata stiftarna i syfte att verksamhet
motsvarande minst statens andel av institutens budget förläggs till orter med
mindre högskolor eller där andra särskilda förutsättningar föreligger.

Kollektivforskningsinstituten
behandlas utförligt i näringsutskottets

1 3n yttrande, NU9y, till vilket utskottet hänvisar för en
detaljerad redovis-

s. 131 Kontrollera mot PDF

ning.
Näringsutskottet anser för sin del att möjligheterna att ytterligare
1989/90:AU13 kollektiv forskning skall kunna lokaliseras till andra orter än
där sådan forskning nu förekommer bör beaktas. En utredningsverksamhet som i
realiteten skulle syfta till en kostnadskrävande omlokalisering av befintliga
forskningsinstitut kan näringsutskottet däremot inte förorda. Utskottet har i
denna fråga samma uppfattning som näringsutskottet och avstyrker därför motion
Alll i denna del.

Arbetsmarknadspolitik

/Vrbetskraftsfrågorna kan väntas få en allt större
betydelse för den regionala utvecklingen enligt propositionen. Arbetslinjen är
grunden. Behovet av kompetensutveckling bör uppmärksammas. Jämställdhetspolitiken
kan bidra till att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingens
uppgift att underlätta företagens rekrytering är särskilt betydelsefull i
sysselsättningssvaga regioner. För de arbetslösa som trots aktiva regional- och
arbetsmarknadspolitiska insatser inte har kunnat placeras på den lokala
arbetsmarknaden finns olika rörlighetsunderlättande åtgärder.

Flyttningsbidrag lämnas bl.a. i form av starthjälp till
s.k. nyckelpersoner i syfte att rekrytera kvalificerad arbetskraft som inte
finns på orten. Medflyttandebidrag kan lämnas till arbetsgivare i skogslänen
och de kommuner utanför skogslänen som ingår i stödområde C. I propositionen
föreslås att den tid under vilken bidraget kan lämnas förlängs från ett till
två år. /Vnpassning kommer senare att föreslås med hänsyn till den nya
stödområdesavgränsningen. Kostnaden för denna förbättring ryms inom ramen för
årets budgetproposition.

Enligt förordningen (1987:407) om flyttningsbidrag m.m.
lämnas medflyttandebidrag med 50 % av den totala lönekostnaden under högst tolv
månader. Bidrag får lämnas till en arbetsgivare som anställer en familjemedlem
vilken inte kan få arbete utan att bidrag lämnas. Utskottet har ingenting att
invända mot den i propositionen förordade förlängningen av tid för vilken bidrag
kan lämnas och godkänner därmed vad som anförts i propositionen i denna del.

I motion A283 av Börje Hörnlund m.fl. (c) behandlas
medflyttande-bidraget. Enligt motionen bör bidragsprocenten till arbetsgivaren
höjas till 90 % av den totala lönekostnaden för den anställde under det första
året och utgå till arbetsgivare inom stödområdet. Denna förändring bedöms inte
innebära något ökat anslagsbehov utöver det av regeringen föreslagna beloppet.

Med hänsyn till att bidragstiden således fördubblas anser
utskottet att den i motionen begärda förbättringen av bidragsprocenten inte är
påkallad. Utskottet vill tillägga att regeringens förslag i fråga om medel till
flyttningsbidragen har godkänts av riksdagen (bet. AUll, rskr. 242). Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A283 i motsvarande del.

131

s. 132 Kontrollera mot PDF

Kulturpolitik 1989/90: AU 13

I propositionen betonas kulturpolitikens betydelse för att
skapa regional utveckling, dels som en dynamisk faktor för människorna i regionen,
dels utifrån en näringspolitisk synvinkel när kulturvärdena vägs in vid val av
lokalisering av företag etc. Därutöver kan en satsning på kulturen ha en
särskild betydelse för kvinnorna i regionen. I årets budgetproposition (prop.
100, bil 10, s. 53 f.) har regeringen också presenterat förslag till en
omfattande kulturpolitisk reforminsats i vilken tyngdpunkten ligger på att
stärka kulturens ställning i hela landet.

Riksdagen har tidigare anslagit medel till
försöksverksamheter inom kulturområdet som särskilda regionalpolitiska insatser
för Bergslagen, norra Sveriges inland resp. Norrbottens län. Så långt
insatserna har kunnat utvärderas har de fallit väl ut när det gällt att med
relativt begränsade medel skapa ett ökat utbud av kulturverksamheter i de
aktuella regionerna. Enligt föredraganden bygger kulturpolitiken på att Staten
erbjuder ökade insatser på den regionala nivån samtidigt som det fordras en
motprestation av landsting och kommuner i form av medverkan i reformarbetet med
insatser som samordnas med de statliga-

I propositionen föreslås att länsstyrelserna ges möjlighet
att delta i finansieringen av kultursatsningar med medel ur anslaget för
regionala utvecklingsinsatser. För de tre nordligaste länen tillkommer också
förslaget om det gemensamma anslaget för särskilda infrastrukturåtgärder. Även
detta anslag bör kunna utnyttjas inom kulturområdet. Länsstyrelserna har goda
förutsättningar för denna delvis nya uppgift genom sina kontakter med
kulturmiljövården och de kulturinstitutioner som har ett regionalt ansvar i
länen.

1 sitt yttrande till arbetsmarknadsutskottet, KrU7y, fogat
som bilaga till detta betänkande, konstaterar kulturutskottet med
tillfredsställelse att kulturpolitiken ägnas stor uppmärksamhet i propositionen
och, framför allt, att kulturinsatser tillmäts stor betydelse i ett regionalt
perspektiv. Kulturutskottet ställer sig bakom de i propositionen redovisade
synpunkterna, vilka står i god överensstämmelse med den syn på kulturens
betydelse för människorna som kulturutskottet gett uttryck åt i olika
sammanhang. Även kulturutskottet anser det angeläget att satsningarna inom
kulturområdet för att stärka regional utveckling och regional identitet
förstärks. Vad beträffar förslagen i årets budgetproposition på kulturens
område informerar kulturutskottet att det funnit skäl att i vissa avseenden
föreslå ett förstärkt stöd utöver det av regeringen föreslagna (bet. KrU17, 19
och 21). I enlighet med det synsätt på kulturen som en betydelsefull faktor för
den regionala utvecklingen som kulturutskottet tidigare gett uttryck åt
tillstyrks att länsanslagen skall få användas också för projektstöd inom
kulturområdet liksom att de särskilda resurserna för infrastrukturåtgärder
skall kunna utnyttjas för insatser inom kulturområdet.

Kultursektorn
och länsanslagen behandlas i ett par centermotioner.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kjell
Ericsson och Jan Hyttring (c) ansluter sig i motion A53 till 1989/90:AU13

propositionens
förslag endast under förutsättning att länsanslagen får en kraftig uppräkning.
Den av regeringen föreslagna anslagsnivån är inte tillräcklig i detta
sammanhang. Länsstyrelsens beredningsarbete bör vidare ske i nära kontakt med
landsting och kommuner. Samma synpunkter uttrycks i motion Al 12 av Jan
Hyttring m.fl. (c). Hänvisning kan också göras till centerns partimotion. Al
18.

Kulturutskottet uttalar i sitt yttrande att det tar
avstånd från det synsätt som kommer till uttryck i motionerna A53, Al 12 och Al
18 i här aktuellt avseende. Oavsett om länsanslagen kommer att höjas i
förhållande till regeringens förslag måste nämligen enligt kulturutskottets
mening insatser för kulturen tillmätas samma vikt som insatser inom andra
sektorer. Det är enligt kulturutskottet angeläget att arbetsmarknadsutskottet
slår fast denna princip då förslag om länsanslagen avges till riksdagen. Om så
inte sker finns en betydande risk för att insatser på kulturområdet får stå
tillbaka i en prioriteringssituation gentemot projekt inom andra sektorer litan
att en rejäl jämförelse mellan de olika projektens betydelse från
regionalpolitisk synpunkt görs. Mot bakgrund av det anförda avstyrker
kulturutskottet de angivna motionsyrkandena.

Även utskottet anser att den föreslagna förändringen när
det gäller att utnyttja länsanslaget för olika insatser inom kulturområdet är
av stor och positiv betydelse, inte minst för kvinnorna. Utskottet vill —
liksom kulturutskottet — avvisa den motionssynpunkten att kultursatsningar
endast skulle vara möjliga om länsanslagen uppräknas. Med hänvisning till att
kulturfrågorna hör till den infrastruktur, i vid mening, som kan stå för
utveckling och dynamik i en region anser utskottet att satsningar också inom
kultursektorn är en förutsättning för regional utveckling. I likhet med
kulturutskottet anser utskottet det angeläget att kultursektorn skall tillmätas
betydelse på samma sätt som övriga sektorer. Att på något sätt försöka
kvantifiera denna betydelse anser dock utskottet varken vara möjligt eller
önskvärt. Med hänsyn till att kommuner och landsting ofta är huvudmän för de
regionala kulturinstitutionerna kommer sjäh/fallet även kommuner och landsting
att få medverka i beredningsarbetet. Med det anförda tillstyrker utskottet
propositionen i motsvarande del och avstyrker de behandlade motionerna i
berörda delar.

I motion Alll av Börje Hörnlund m.fl. (c) begärs en
utredning för att förutsättningslöst se på organbationen av centrumbildningarna
på kulturområdet.

Utskottet vill i detta fall hänvisa till kulturutskottets
yttrande. Med hänsyn till att det pågår en översyn hos statens kulturråd av
bidragsgivningen till centrumbildningarna — i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
— och till att centrumbildningarna inte är statliga organ avstyrks yrkandet.

I motion Alll (c) behandlas vidare frågan om
regionalpolitbkt stöd

till etablering av bokhandlare resp. till kulturarbetare. Det av centern

förordade anslaget för landsbygdsutveckling borde kunna användas 133

liksom
även investeringsstöd och sysselsättningsstöd.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Kulturutskottet erinrar i sitt yttrande om bokhandelns
viktiga kul- 1989/90:AU13 turpolitiska funktion och att den utgör en
betydelsefull del av den kommersiella servicen.

När det gäller stöd till näringsidkare vill
arbetsmarknadsutskottet — liksom kulturutskottet — peka på att de allmänna
regler som kommer att föreligga för stöd till näringsidkare i första hand får
prövas. Därutöver finns det inom ramen för glesbygdsstödet redan nu möjlighet
att lämna stöd till fackhandelsservice, t.ex. bokhandlare, om det är av
särskild betydelse för konsumenterna i ett glesbygdsområde. Med det anförda
avstyrks motion Alll i denna del.

Kommunikations- och transportfrågor

I propositionen anförs att kommunikationerna har en
avgörande betydelse för den regionala utvecklingen. I riksdagens beslut under
riksmötet 1987/88 om mål och inriktning för trafikpolitiken slås fast att det
övergripande målet är att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika
delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till
lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Enligt propositionen behöver de
samhällsekonomiska modellerna utvecklas för att de regionalpolitiska effekterna
av investeringar i kommunikationssektorn skall kunna bedömas. Expertgruppen
för forskning om regional utveckling (ERU) bör kunna medverka till att sådana
modeller utvecklas.

Vidare informeras att regeringen tillsatt en särskild
utredare (dir. K 1989:B) med uppgift att lämna förslag på hur det
regionalpolitiska transportstödet skall utformas i framtiden. Utredningen skall
också behandla stödet till Vänersjöfarten, stödet till godstransporterna i glesbygd
m.m. Resultatet av översynen skall föreligga den 1 september 1990.

Regeringen har uppdragit åt berörda kommunikationsverk att
utarbeta och redovisa sina långsiktiga investeringsplaner till den 1 januari
1991. I samband därmed har uppdrag givits åt statens naturvårdsverk och
boverket att ta fram olika underlag avseende miljövårdsfrågor. Denna samordnade
planering syftar till att ge ett bättre underlag för beslut om
resurstilldelningen till transportsektorn som helhet. Inom denna ram för
ordinarie investeringsplanering bör de olika förslagen från den
regionalpolitiska kommittén hanteras. Industriministern avstår från att i
detta sammanhang ta ställning till specifika utbyggnadsprojekt vad avser
vägar, järnvägar eller flygplatser.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i sin motion A107 på
ett tillkännagivande angående kommunikationerna och motverkande av en
bilkrävande infrastruktur. Motionärerna beklagar att det inte finns några som
helst miljö- och energiaspekter på kommunikationssektorn i propositionens
beskrivning. Av miljö- och energiskäl måste ökningen av bil- och flygtrafiken
brytas. Även andra skäl talar för ett ökat kollektivt, spårbundet resande.
Bilismen skall gynnas där den är samhällsekonomiskt lönsam (inkluderat
miljökostnader) dvs. framför allt i Norrlands inland. Vpk menar vidare att
infrastrukturen måste ses över

s. 135 Kontrollera mot PDF

i stort
och att vi inte får bygga oss fast i ett bil- och flygberoende. Det 1989/90:AU13

kan inte
vara riktigt att bygga på ett sådant sätt att långväga pendling tvingas fram.
Vpk efterlyser en långsiktig strategi för att motverka en sådan felaktig
infrastrukturuppbyggnad.

Trafikutskottet har yttrat sig över de nämnda yrkandena. I
yttrandet, TU2y, vilket som bilaga är fogat till detta betänkande, erinrar
trafikutskottet om det trafikpolitiska målet. Vidare beskriver trafikutskottet
bl.a. de medel som står till buds inom den statliga trafikpolitiken för att
uppnå målet. Det framgår att bilismen är en förutsättning för samhället, men
att bilismen måste beakta de säkerhets- och miljökrav som samhället ställer.

Trafikutskottet finner inte skäl ompröva riksdagens beslut
och avstyrker därför för sin del de båda motionsyrkandena.

På de grunder som trafikutskottet anfört i sitt yttrande
ansluter sig utskottet till trafikutskottets uppfattning och avstyrker motion
A107 i aktuella delar.

I motton Alll av Börje Hörnlund m.fl. (c) begärs en
utredning om reglerna för transportstöd. Direktiven bör klargöra att
transportstödet också fortsättningsvis blir en ersättning för företagens
fördyrade transportkostnader.

Björn Samuelson (vpk) anser i motion A61 att efter
inhämtande av underlagsmaterial i fråga om bl.a. godsinventering och
finansieringssystem bör riksdagen hos regeringen begära förslag om utveckling
av sjöfarten på Vänern, Glafeorden etc.

Utskottet vill — i likhet med trafikutskottet — erinra om
att regeringen nyligen tillsatt en särskild utredare med uppgift bl.a. att se
över stödet till godstransporter i glesbygd samt Vänerregionens transportsystem.
Enligt direktiven bör Vänerregionens transportsystem i form av vägar, järnvägar
och sjöfart ses i ett samlat perspektiv. I avvaktan på resultatet av den nämnda
utredningen avstyrker utskottet för sin del de nämnda yrkandena.

Börje Hörnlund framhåller vidare i motion Alll att
investeringar i det större vägnätet och nya vägsträckningar för utbyggnad av
Europa- och riksvägar inte bör finansieras med regionalpolitiska medel utan
över ordinarie väganslag.

Investeringar i vägnätet tas även upp av Kjell Ericsson
och Jan Hyttring (båda c) i motion A53. Enligt motionärerna har det
lågtrafi-kerade vägnätet under hela 1980-talet fått stå tillbaka för satsningar
på motorleder och andra stora leder. Motionärerna föreslår att 40 milj. kr.
öronmärks och anslås till förbättring av Värmlands vägnät under budgetåret
1990/91.

I motion A52 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) framhålls att det
behövs ett statligt stöd för ett system med regionala snabbspårvägar runt
Malmö—Lund och Helsingborg.

Trafikutskottet anför i sitt yttrande att statlig
finansiering av vägbyggen sker via sjätte huvudtitelns anslag B 3. Byggande av
riksvägar och B 4. Byggande av länstrafikanläggningar samt i vissa fall med
AMS-medel för beredskapsarbeten. Av propositionen framgår att det före-

s. 136 Kontrollera mot PDF

slagna
infrastrukturanslaget inte bör kunna användas för investeringar 1989/90:AU13

av typen
vägar, järnvägar, flygplatser osv. Trafikutskottet, som delar denna
uppfattning, finner att syftet med motion Alll i denna del därmed är
tillgodosett. Trafikutskottet avstyrker även yrkandet om regionala
snabbspårvägar med hänvisning bl.a. till den befintliga investeringsplaneringen.

Utskottet biträder trafikutskottets uppfattning på
samtliga refererade punkter och vill tillägga att såväl Europa- och riksvägar
som vägnätet i Värmland bör behandlas inom ramen för den ordinarie
decentraliserade investeringsplanering som gäller för vägväsendet. Med det
anförda avstyrks motionerna A52 (s), A53 (c) och Alll (c) i behandlade delar.

I motion A78 av Göran Engström och Birgitta Hambraeus
(båda c) föreslås att medel från infrastrukturanslaget kan utgå till etablering
av ett nationellt centrum för trafikfrågor i BorlängelFalun. Forskning och
utbildning om trafik och trafiksäkerhet bör komplettera de myndigheter inom
trafikområdet som redan finns etablerade i Borlänge/Falun.

Trafikutskottet har yttrat sig över detta motionskrav och
därvid utförligt beskrivit forskning och utveckling inom det transporttekniska
området vid högskolan i Falun—Borlänge, trafikinriktad utbildning vid högskolan
m.m. Utskottet hänvisar till detta yttrande. Trafikutskottet finner inte någon
riksdagens åtgärd erforderlig med anledning av motionsyrkandet. På de grunder
som trafikutskottet anfört anser utskottet att någon riksdagens åtgärd inte är
påkallad och avstyrker därmed motionsyrkandet.

Miljöfrågor

Enligt propositionen bör regionala utvecklingsinsatser
innefatta miljömässiga bedömningar av utvecklingsinsatsernas förutsättningar
och konsekvenser. Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) bör
få till uppgift att initiera och bedriva forskning om sambanden mellan miljö-
och regionalpolitik.

En övergripande princip i miljöpolitiken är att utsläppen
i första hand skall åtgärdas vid källan. En annan princip är att kostnaderna
för att minska miljöskadorna skall bäras av dem som orsakar skadorna. Mot denna
bakgrund bör miljöinvesteringar inte generellt innefattas i underlaget för
regionalpolitiska stöd. Regionala aspekter förväntas bli behandlade i en
miljöpolitisk proposition som planeras till år 1991.

Miljöpartiet de gröna föreslår i motion A106 att man på
den kommunala och regionala nivån skall ges ökade befogenheter att driva en
radikalare miljöpolitik än på riksplanet. Det finns enligt motionärerna ett
allvarligt glapp mellan kommunernas utökade ansvar, t.ex. enligt
miljöskyddslagen, och deras befogenheter att åtgärda problemen. Som exempel
anförs att kommunerna inte har möjlighet att generellt förbjuda användningen av
kemikalier som påverkar reningsverkens funktion och förgiftar rötslammet så att
det inte går att återföra till jordbruket.

Jordbruksutskottet som yttrat sig i denna fråga (JoU5y)
erinrar om att man nyligen behandlat regeringens förslag om
avfallshantering

s. 137 Kontrollera mot PDF

(prop.
1989/90:100 bil. 16, J0UI6). Jordbruksutskottet har därvid till- 1989/90:AU13

styrkt ett
förslag om utvidgning av det kommunala ansvaret för avfallshanteringen. Vad
särskilt beträffar slam från kommunala reningsverk innefattar
budgetpropositionen ett program för att senast till år 1995 få bort de
farligaste ämnena i slammet. Målet är att slam fortlöpande skall kunna
utnyttjas inom bl.a. jordbruket utan risker för miljö och hälsa.
Jordbruksutskottet finner ingen anledning att föreslå någon särskild riksdagens
åtgärd med anledning av motion A106 yrkande 21. Utskottet instämmer i jordbruksutskottets
ställningstagande med hänvisning till de skäl som jordbruksutskottet har
angivit. Härutöver vill utskottet stryka under angelägenheten av det aviserade
uppdraget till ERU angående forskning om sambanden mellan miljöförhållanden och
regional utveckling. Med det anförda avstyrker utskottet motion A106 i
motsvarande del.

Försvarspolitik

I propositionen betonas att en positiv regional utveckling
är av stor betydelse även för det civila och militära försvaret. Försvaret ger
också liksom många andra verksamheter en regionalt fördelad sysselsättning. Av
beredskapshänsyn är det viktigt att bosättning, samhällsservice m.m. kan
upprätthållas i hela landet, inte minst i norra Sverige.

I motion A93 tar Görel Thurdin m.fl. (c) upp
skärgårdsbefolkningens speciella roll inom försvaret. Enligt motionärerna beror
det svenska totalförsvarets resurser i hög utsträckning på vad det civila
samhället kan erbjuda i form av personal, tjänster och varor. När bofasta
skärgårdsbor tvingas "gå i land" försvagas den svenska beredskapen,
vilket bör tas med i kostnadskalkylen för en nödvändig skärgårdspolitik.

I likhet med propositionen vill utskottet betona värdet av
en positiv regional utveckling i hela landet — även ur beredskapssynpunkt. Som
utskottet tidigare har anfört är en balanserad befolkningsutveckling i olika
delar av landet ett av de mål som skall främjas genom regionalpolitiken. I
årets budgetproposition, bilaga 6, s. 65—66, redovisas de insatser som gjorts
under de senare åren vad gäller regionala mål- och riskanalyser ur
försvarssynpunkt. Arbete pågår alltjämt på myndighetsnivå. Med det anförda
avstyrker utskottet det aktuella motionskravet.

Skattefrågor i ett regionalt perspektiv

I propositionen behandlas i första hand skattereformen.
Reformen,

som genomförs åren 1990 och 1991, innebär en genomgripande för

ändring av det svenska skattesystemet. De regionalpolitiska effekterna

av skattereformen bör belysas i samband med analysen av reformen i

stort. Sänkningen av skattesatserna ger en begränsad skattelättnad för

regioner med låga inkomster. Övergången till en mer likformig be

skattning av löneförmåner och kapitalinkomster ger därför en sam

mantaget förhållandevis stor skatteökning för personer, och därmed

regioner, med höga inkomster. Fastighetsskatten ökar väsentligt bl.a. i 137

s. 138 Kontrollera mot PDF

Stockholmsområdet.
Vidare anförs i propositionen att skatteutjäm- 1989/90:AU13

ningssystemet
har en utomordentligt stor betydelse för att skapa regional utjämning, vilket
tidigare har tagits upp.

Motionerna
behandlar olika skattefrågor i ett regionalt perspektiv.

I vänsterpartiet kommunisternas motion A107 anförs att
kvittningsrätten mellan tjänsteinkomster och underskott i rörelse är ett
problem som återstår att lösa. Kvittningsrätten har en avgörande betydelse vad
gäller tillkomsten av småföretag i glesbygden, speciellt jordbruk. Som ett led
i småföretagsutveckling görs även i motion A53 av Kjell Ericsson och Jan
Hyttring (båda c) en positiv markering beträffande en viss bibehållen kvittningsrätt.
Därutöver föreslås sänkning av arbetsgivaravgiften och möjligheter till
skattefritt sparande för att satsa i företag genom ett personligt
investeringskonto. Inrättande av personligt regionalpolitiskt investeringskonto
föreslås även i motion Alll av Börje Hörnlund m.fl. (c).

Effekterna av fastighetstaxeringen i särskilt utsatta
skärgårdsområden behandlas i motion A93 av Görel Thurdin m.fl. (c). I motion
A106 av Inger Schörling m.fl. (mp) begärs en översyn av fastighetstaxeringen
för permanent boende i vissa attraktiva turistorter. Enligt motionärerna bör
alternativa principer gälla för beskattning av fastigheter i områden med
fritidsbebyggelse.

En nedsättning av mervärdeskatten för att främja turismen
i stödområdena förordas i motion A107 av vänsterpartiet kommunisterna. Även
statens turistråd har pekat på detta, anförs det i motionen.

I motion A107 (vpk) yrkas vidare på skattefrihet för
svamp-, bär-och kottplockning. I glesbygden är detta ett mycket viktigt
tillskott till försörjningen, som dessutom tar tillvara tillgångar i skogen,
som annars skulle ruttna bort. Även Birgitta Hambraeus m.fl. (c) begär i
motion A79 sådan skattebefrielse av regionalpolitiska skäl. Enligt motionärerna
är det en felaktig utveckling att samhället tvingar uppköpare och industrier
att importera dessa råvaror.

Avdraget för bilresa mellan bostad och arbetsplats bör
enligt motionerna Alll av Börje Hörnlund m.fl. (c) och A53 av Kjell Ericsson
och Jan Hyttring (båda c) höjas till 15 kr/mil. Motionärerna menar att avdraget
är fördelningspolitiskt betydelsefullt eftersom befolkningen på landsbygden och
i skogslänen har klart lägre inkomst än genomsnittet.

Skatteutskottet har yttrat sig över ovanstående motioner i
sitt yttrande till arbetsmarknadsutskottet, SkU3y, vilket finns fogat som
bilaga till detta betänkande. Skatteutskottet framhåller därvid att motsvarande
eller liknande yrkanden väckts under den allmänna motionstiden i år. Samtliga
dessa frågor kommer att behandlas av skatteutskottet i anslutning till de
skattepropositioner som föreläggs riksdagen under våren. Det finns därför
enligt skatteutskottets mening inte anledning att nu gå in på en närmare
prövning av de motionsyrkanden i dessa skattefrågor som väckts i anslutning
till proposition 76. Skatteutskottet avstyrker därför motionerna i dessa delar.

Utskottet gör följande bedömning. Skatteutskottet anför i
sitt yttran

de att samtliga upptagna motionsfrågor kommer att behandlas av 138

skatteutskottet under våren. Med hänsyn till den förestående behand-

s. 139 Kontrollera mot PDF

lingen av
skattereformen anser inte heller utskottet att det i detta 1989/90:AU13
sammanhang finns anledning att gå in på enskilda delar av skattesystemet.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla angelägenheten av att de
regionalpolitiska effekterna av skattereformen följs upp och utvärderas. Med
det anförda avstyrker utskottet samtliga motionsyrkanden.

Jämställdhet

I propositionen konstateras att de regionalpolitiska målen
uttrycker en jämlikhetsuppfattning som också innefattar jämställdhet. För en
god regional utveckling är kvinnors kompetens och särskilda erfarenheter
nödvändiga inslag. Kvinnornas insats på arbetsmarknaden är också en av
förutsättningarna för fullföljande av den ekonomiska politiken.

Liksom den regionalpolitiska kommittén anser
industriministern att jämställdhetsinsatser huvudsakligen skall bedrivas inom
ramen för olika organs ordinarie verksamhet. Under vissa omständigheter kan
dock speciella insatser erfordras för att driva på utvecklingen i önskad
riktning. På annan plats i dettai betänkande behandlas förslag med betydelse
för kvinnor, bl.a. åtgärder för kvinnor som startar företag, förlängning av
medflyttandebidraget inom arbetsmarknadspolitikens ram samt användning av
länsanslaget även för kulturinsatser.

Vänsterpartiet kommunisterna behandlar olika frågor med
anknytning till jämställdhet i sin motion A107. Enligt vpk innehåller propositionen
vackra ord om kvinnor men få förslag till konkreta åtgärder. Regionalpolitikens
utformning har missgynnat kvinnorna, eftersom det regionalpolitiska stödet
hittills främst har gällt manliga yrken. Könskvoteringsregeln — att minst 40 %
av det antal arbetsplatser som tillkommer till följd av stödet skall
förbehållas vartdera könet — kan syn£is jämlik men mot bakgrund av att
merparten av stödet går till manliga sysselsättningar missgynnas kvinnorna
systematiskt. Vpk menar att det regionalpolitiska stödet nu måste
omprioriteras och under kommande år gå till kvinnor i större utsträckning.

Även centern tar i motion Al 18 upp frågan om
könskvoteringen och vill därvid betona målsättningen om att minst 40 % av de
nytillkommande arbetstillfållena skall förbehållas vartdera könet.

Utskottet kan konstatera att en utredning om
könskvoteringen, som nyligen gjorts på uppdrag av arbetsmarknadsdepartementet,
visar att kvoteringen fört med sig en breddad arbetsmarknad för kvinnorna i de
aktuella regionerna. Utskottet har i avsnittet Företagsstöd uttalat sin
tillfredsställelse med könskvoteringsregelns bibehållande. Denna regel har
hittills mest använts för att kvotera in kvinnor på mansdominerade
arbetsplatser och utgör på det viset ett led i ansträngningarna att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden. Utskottet vill med det anförda ta avstånd från
den uppfattning som kommer till uttryck i motion A107 och slå fast
könskvoteringsregelns positiva roll i regionalpolitiken. Mot bakgrund av den
information som ges i propositionen påkallar yrkandet i motion Al 18 inte
någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker därmed motionerna A107 (vpk) och
Al 18 (c) i tillämpliga delar.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Vpk framhåller i motion A107 att det behövs forskning om
kvinnor 1989/90:AU13 på landsbygden, bl.a. med inriktning på vad som krävs av
regionala satsningar. Vidare föreslår vpk en försöksverksamhet med
sexlimmars-dag inom vård och omsorg i stödområde 1 och vill till detta anslå
338 milj.kr. Maggi Mikaelsson (vpk) pekar i motion A108 på behovet att ta till
vara kvinnors kunskaper och erfarenheter på ett bättre sätt och på behovet av
sex timmars arbetsdag inom vård och omsorg i inlandet.

Utskottet vill anföra att forskningsområdet kvinnor på
landsbygden ingår som ett område bland andra inom regionalpolitisk forskning.
Bl.a. pågår arbete inom ERUs ram. Motionskravet påkallar enligt utskottets
uppfattning ingen särskild riksdagens åtgärd. Beträffande vpk:s krav på kortare
arbetstid för vårdpersonal i stödområde 1 vill utskottet hänvisa till att
riksdagen under innevarande riksmöte har tagit ställning till den allmänna
frågan om förkortad arbetstid för vårdpersonal (AU2). Därvid har utskottet
anfört att frågor om arbetstidens längd och förläggning i första hand är en
fråga som arbetsmarknadens parter har att ta ställning till. Utskottet har
inte ändrat uppfattning i denna fråga och avstyrker därför motionerna A107 och
A108 i aktuella delar.

I flera motioner begärs regionalpolitbkt stöd till
särskilda satsningar på kvinnor.

I motion 1988/89:A460 av Iris Mårtensson m.fl. (s)
framhålls behovet av regionalpolitiskt stöd till satsningar för kvinnor inom
kultur-och fritidsområdet. Kulturen är en hittills underskattad faktor för
regionalpolitisk utveckling enligt motionärerna. I länsstyrelsernas årliga
länsrapport måste utvärderingen av det regionalpolitiska stödets effekter
kompletteras med effekterna även för kvinnorna. Med detta underlag bör också
regeringen i budgetpropositionen kunna redogöra för dessa aspekter på ett
nationellt plan.

Stöd till kvinnor i norra Norrlands inland avseende arbetsmarknad,
fritid och kultur behandlas även i motion A96 av Ulla Orring (fp). Utöver
arbetsmarknadsinsatser behövs en rad regionala utvecklingsinsatser för bl.a.
projektstöd inom olika kulturområden.

Inger Hestvik m.fl. (s) tar i motion A66 upp olika former
av stöd för kvinnor i skogslänen, bl.a. behovet av en
"upplysningscentral" som kan ge råd om utbildningsmöjligheter,
studiesocialt stöd etc. Motionärerna anser att en viss summa pengar ur
anslaget för regional projektverksamhet skall specialdestineras till kvinnor i
skogslänen.

Utskottet har tidigare i avsnittet Kulturpolitik uttryckt
sin tillfreds

ställelse över att länsanslagen liksom medel från det föreslagna anslaget

för infrastrukturåtgärder skall få användas till insatser inom kulturom

rådet. Detta kan ha en särskilt stor betydelse för kvinnor som i hög

grad engagerar sig i kulturlivet. Utskottet har ingen annan uppfattning

än motionärerna när det gäller att kvinnors speciella önskemål måste

få komma till uttryck i dessa sammanhang. Med hänsyn också till den

föreslagna medelsökningen vad gäller dessa anslag anser utskottet att

syftet med motionärernas yrkanden på detta område till viss del är

tillgodosett. När det gäller önskemål om redovisningar med uppdel- 140

ning på
kvinnor och män, vill utskottet dels erinra om att information

s. 141 Kontrollera mot PDF

om de
regionalpolitiska medlens användning m.m. i fortsättningen 1989/90:AU13

föreslås
ges inom ramen för länsstyrelsernas anslagsframställningar, dels hänvisa till
att jämställdhetsredovisningar i ökad utsträckning tas upp i
budgetpropositionen i bilaga 15. Med det anförda avstyrker utskottet de
aktuella motionsyrkandena.

Infrastrukturåtgärder

Trots huvudprincipen om att varje område för sig bör ta
ansvar för de regionalpolitiska kraven anser industriministern att användning
av regionalpolitiska medel kan vara motiverad i vissa fall. Exempel på sådana
fall är när ordinarie sektorsmedel inte kan täcka de behov som finns eller när
regionalpolitiskt angelägna men udda projekt är svåra att passa in i den
ordinarie budgetprocessen. Enligt propositionen bör det finnas vissa flexibla
medel inom regionalpolitiken. Därför föreslås en samlad lösning som innebär att
330 milj.kr. anvisas för särskilda infrastrukturåtgärder. Med hänsyn till att
behoven är störst inom norra Sveriges inland beräknas i propositionen att 200
milj.kr. skall avse stödområde 1. Länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län bör tillsammans utarbeta förslag till hur dessa medel skall
användas. Resterande 130 milj.kr. bör disponeras av regeringen och avse sådana
beslut som bör fattas på central nivå. Dessa medel bör i huvudsak avse
kompletterande medel i stödområde 1, insatser i stödområde 2 samt vissa
insatser i stödjepunkter i anslutning till stödområdena. /Vndra delar av
landet där medlen kan ha regionalpolitisk betydelse kan också komma i fråga —
bl.a. har sydöstra Sverige tidigare nämnts i samband med in>atser på
forskningsområdet.

Utöver dessa särskilda medel bör länsstyrelserna i
samtliga län, med projektmedel från anslaget för regiionala
utvecklingsinsatser, ha möjlighet att bedriva sektorssamordning och stödja
mindre infrastrukturprojekt.

I fråga om användningen av medlen anförs i propositionen
att det gemensamma anslaget för stödområde 1 bör avse större projekt av
gemensam betydelse för hela eller stora delar av regionen. Det bör därför inte
kunna delas upp mellan berörda länsstyrelser. Vid genomgången av olika
politikområden i propositionen har exempel lämnats på ändamål, till vilka
infrastrukturanslaget bör kunna användas, t.ex. samverkan mellan flera
utbildningsanordnare, teknikspridningsprojekt, åtgärder för kvinnors
företagande, kulturinsatser m.m. Investeringar av typen vägar, järnvägar och
flygplatser bör däremot inte komma i fråga. Medlen är heller inte avsedda att
ersätta ordinarie statliga stöd inom olika områden.

Moderaterna anser i motion A83 att beteckningen
infrastrukturåt-

ggrder delvis är missvisande. Regeringen avser inte att medlen skall

nyttjas till förbättrade vägar, järnvägar eller flygplatser. Den typ av

åtgärder som anslaget bör användas till enligt regeringen bör huvud

sakligen kunna tillgodoses inom ramen för länsanslagen. Regeringens

förslag innebär att 200 milj.kr. skall anvisas till de nordligaste länen. ..

Denna del
av anslaget bör kunna utgå. Moderaterna hänvisar i sam-

s. 142 Kontrollera mot PDF

manhanget
till att de i sin partimotion med anledning av proposition 1989/90:AU13

1989/90:88
om näringspolitiken föreslagit väg- och järnvägsinvesteringar med sammanlagt
drygt 2 miljarder kronor.

För de insatser som beslutas centralt anser moderaterna
att det är tillräckligt att ett belopp om 100 milj.kr. står till regeringens
förfogande.

Miljöpartiet de gröna framför i motion A106 ett alternativt
förslag för dispositionen av infrastrukturanslaget. Miljöpartiet anser att inte
någon del av dessa medel skall fördelas genom centrala beslut. I stället bör
130 milj.kr. fördelas av länsstyrelserna i Västernorrlands, Gävleborgs,
Kopparbergs, Värmlands, Västmanlands och Örebro län för insatser inom
stödområde 2. Vidare skall 200 milj.kr. disponeras av länsstyrelserna i
Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län för insatser inom stödområdena 1
och 2.

I motsats till moderaterna anser utskottet att det är
angeläget att länsstyrelserna i de tre nordligaste länen får disponera
särskilda medel för utvecklingsåtgärder av den typ som exemplifieras av
regeringen. Det bör understrykas att det är fråga om insatser i de från
regionalpolitisk synpunkt mest utsatta kommunerna i vårt land. De särskilda
stödmöjligheter regeringsförslaget erbjuder bör få prövas i dessa kommuner.
Med tillstyrkande av regeringens förslag i denna del avstyrker utskottet
således motion A83 i motsvarande del.

Av vad nu sagts framgår att utskottet ser det som
angeläget att huvuddelen av medlen skall gå till den del av landet där behoven
är störst, dvs. stödområde 1. Förslaget i miljöpartiets motion att de berörda
länsstyrelserna skall kunna disponera medlen för åtgärder även i stödområde 2
avstyrks på denna grund.

När det gäller de medel som avses för beslut på central
nvå ansluter sig utskottet till regeringens avvägning av beloppets storlek, 130
milj.kr. Den av moderaterna i motion A83 gjorda uppskattningen av erforderligt
medelsbelopp, 100 milj.kr., har således inte utskottets stöd. Denna fråga
behandlas vidare under avsnittet /Vnslagsfrågor.

Utskottet kan konstatera att planering om disponering av
viss del av de 130 milj.kr. redan föreligger. Således räknas med 35 milj.kr.
till Blekinge kustbana och lantmäteriprojekt i Karlskrona. Vidare har 35
milj.kr. beräknats för forskning vid mindre och medelstora högskolor, bl.a. i
sydöstra Sverige. De centrala medlen för teknikspridning, konsult- och
utredningsinsatser, vilka under innevarande budgetår uppgår till 35 milj.kr.,
kan även under nästa budgetår beräknas ha motsvarande omfattning. Avsikten med
återstående centrala medel är att vara en kompletterande resurs till de
regionala medlen med de syften som angetts ovan.

Miljöpartiets förslag till disposition av 130 milj.kr. med
fördelning av medlen på sex länsstyrelser avvisar utskottet med hänsyn till att
infrastrukturåtgärder ofta är länsöverskridande till sin karaktär och kräver
större satsningar än en länsstyrelse kan mäkta med. Motion A106 avstyrks i
denna del.

Utskottet
godkänner därmed den föreslagna satsningen på regional- 142

politiska
medel till infrastrukturåtgärder.

s. 143 Kontrollera mot PDF

I två
motioner begärs insatser för att stärka infrastrukturen. 1989/90: AU 13

I motion 1988/89:A457 av Magnus Persson m.fl. (s)
framhålls behovet av insatser för att stärka infrastruktur och andra
utvecklingsresurser i skogslänen. Statens medverkan behövs därför på en rad områden,
t.ex. samverkan i utvecklingsfrågor över administrativa gränser,
kvin-nosysselsättning, utbildningsfrågor m.m. I motion A50 av Yvonne
Sandberg-Fries m.fl. (s) anförs att regionalpolitiska medel för infrastrukturinsatser
även bör få tas i anspråk för sydöstra Sverige. För detta talar bl.a. behoven
av samverkan inom regionen samt den låga utbildningsnivån i sydöstra Sverige.

Utskottet kan konstatera att motionerna i allt väsentligt
är tillgodosedda genom utskottets förslag om användning av regionalpolitiska
medel till infrastrukturåtgärder. Tidigare har förslag om infrastrukturmedel
till högskolorna i sydöstra Sverige redovisats. Därutöver vill utskottet erinra
om att även anslaget för regionala utvecklingsinsatser kan användas för att
stödja mindre infrastrukturprojekt. Motionskraven påkallar därför inte någon
riksdagens åtgärd och avstyrks sålunda.

Utvecklingsinsatser i glesbygd och på landsbygd

Allmän inriktning

De regionalpolitiska stödåtgärder som har redovisats i den
föregående framställningen kompletteras av särskilda insatser för de mest
glesbefolkade områdena. Dessa insatser är inriktade på sysselsättning och
service i glesbygderna.

Propositionens överväganden beträffande det framtida
glesbygdsstödet grundas på förslag och synpunkter från — förutom REK87 och
remissinstanserna — det av glesbygdsdelegationen utarbetade landsbygdsprogrammet
och förslag från folkrörelsernas landsbygdsriksdag i Umeå våren 1989.

En av förutsättningarna för upprätthållande av många
strategiska funktioner i glesbygderna är bl.a. att byar och samhällen kan
överleva och utvecklas, heter det i propositionen. På så sätt skapas också
möjlighet att ta till vara glesbygdens resurser. Det är mot denna bakgrund som
glesbygds- och landsbygdspolitiken i ett nationellt perspektiv utgör en viktig
del av regionalpolitiken, framhåller industriministern, som också betonar att
den utpräglade glesbygden, när det gäller insatser av olika slag, även
fortsättningsvis måste prioriteras.

För att glesbygden och landsbygden skall kunna utvecklas
ekonomiskt, socialt och kulturellt krävs en helhetssyn och att myndigheter och
organisationer på alla nivåer samverkar. I den tidigare framställningen har
utskottet redogjort för olika sektorers regionalpolitiska betydelse. I den
följande framställningen kommer också en sammanfattning av dessa sektorers
betydelse från glesbygds- och landsbygdssynpunkt.

143

s. 144 Kontrollera mot PDF

Propositionen 1989/90:AU13

Enligt propositionen är ett ytterligare förbättrat
glesbygdsstöd samt en utbyggd sektorssamordning några av hörnstenarna i
glesbygdspolitiken. Glesbygds- och landsbygdsinsatserna måste ha en sådan
inriktning att de medverkar till att ta till vara den mänskliga kraften och de
lokala resurserna. Det gäller också att förbättra kvinnornas förutsättningar
att bo och och verka på landsbygden. Väl fungerande boendemiljöer med tillgång
till service är också betydelsefulla liksom förbättrade utbildningsmöjligheter.
Kommunikationerna är viktiga såväl för person- och godstransporter som för
teleöverföringar. Ytterligare ett område som har stor betydelse är kulturen,
framhålls det i propositionen.

Industriministern anser att projektmedlen i ökad
utsträckning och på ett friare sätt bör kunna användas i glesbygden men även på
landsbygden för att utveckla närmiljön genom satsning på vissa typer av
infrastruktur. Det bör vidare ankomma på länsstyrelserna att för resp. län
utarbeta ett särskilt landsbygdsprogram, något som redan har gjorts i en del
län. Inför kommande anslagsframställningar bör utarbetas material som belyser
hur länsstyrelsen bedömer sina landsbygdsinsatser. Ett sådant material ger
utvärderingsmöjligheter för länsstyrelsen, den nya glesbygdsmyndigheten och
regeringen. Utvärderingen kan sedan ligga till grund för nya riktlinjer för
verksamheten, framhåller industriministern.

Motionerna

Moderata samlingspartiet utvecklar sin syn på
landsbygdspolitiken i sin partimotion Jo268 som bl.a. behandlas i
jordbruksutskottet. /Vila yrkanden i motionen utom ett bereds eller har beretts
av andra utskott.

Centern anför i sin partimotion A412 kritiska synpunkter
på regeringens politik som man anser har varit koncentrationsinriktad och
missgynnat landsbygden. Motionärerna föreslår i motionen att ett åtgärdsprogram
upprättas för att utveckla landsbygden och redovisar därvid vissa
förutsättningar som bör ligga till grund för ett sådant program. Programmet bör
innehålla bl.a. följande: -Ett utvecklingsanslag på 750 milj.kr.

- En
uppräkning av länsanslaget

-Ett
10-årigt program för vägförbättringar

-Återföring av vinsterna från
vattenkraften till de producerande regionerna

- Kraftig
förbättring av den kommunala skatteutjämningen

-Stimulansbidrag om 80 000 kr. per lägenhet till smålägenheter på

landsbygden
-Ingen offentlig service på landsbygden får dras in utan att alternativ prövats

-
Industriella
satsningar för att stärka småföretagsutvecklingen -Ökat stöd till
lantbruksnäringen för anställningar och miljöförbättringar

-
Insatser för
forskning och utbildning -t a a

s. 145 Kontrollera mot PDF

-En konsekvensanalys av
statsbudgetens och skatteomläggningens ef- 1989/90:AU13 fekter för
landsbygdsbefolkningen

I kommittémotion Al 14 (c) anknyter motionärerna till och
kompletterar förslagen i partimotionen. Flertalet av de konkreta motionsyrkandena
behandlas i olika avsnitt i framställningen.

Likvärdiga levnadsvillkor i olika delar av landet med
tillgång till arbete, kommunikationer, utbildning, social och kommersiell
service, kultur, fungerande föreningsliv mm. förutsätter att statsmakterna tar
hänsyn till landsbygdens krav och behov, framhåller motionärerna.

En förutsättning för att vända den negativa
befolkningsutvecklingen är bl.a. en breddning och differentiering av
näringslivet.

Förslag som kommit fram genom landsbygdskampanjen och
landsbygdsriksdagarna måste tas till vara.

Motionärerna yrkar att 750 milj.kr. beviljas i form av ett
nytt reservationsanslag för det föreslagna åtgärdsprogrammet. Glesbygdsstödet
bör vara en del i ett sådant anslag. Motionärerna understryker att de
föreslagna medlen för landsbygdsutveckling avser hela landet och särskilt
landsbygdsdelar i områden utanför resursområdet.

Även vänsterpartiet kommunbterna tar i sin motion A107 upp
förslag om ett särskilt anslag. Anslaget föreslås uppgå till 193 milj.kr. för
landsbygdsutveckling. Lantbruksstyrelsen har under några år arbetat med ett
särskilt stöd för landsbygdsutveckling i norra Sverige. Verksamheten utgör
komplement till jord- och skogsbruksnäringen. Dessa kombinationsnäringar har
särskilt gynnat kvinnornas situation på landsbygden, betonar motionärerna.
Liknande synpunkter för vpk fram.i motionerna Jo68 och Jo270.

I miljöpartiet de grönas motion A106 föreslås att
länsstyrelserna på regeringens uppdrag bör upprätta regionala landsbygdsprogram
som utgår från den kommunala planeringen. Denna kommer därigenom att omfatta
även landsbygden i sin översiktsplanering.

Regeringen bör under hösten 1990 återkomma med ett
särskilt glesbygds- och landsbygdsprogram, där effekterna av skattereformen,
energi- och livsmedelspolitiken behandlas.

Sten Svensson (m) vill i motion A404 ha ett
tillkännagivande om utvärdering och förslagsredovisning med anledning av
landsbygdskampanjen "Hela Sverige ska leva".

Birgitta Hambraeus och Göran Engström (båda c) vill i
motion A81 ha ett tillkännagivande om att regeringen bör bifalla de förslag som
lagts fram av landsbygdsriksdagarna.

Utskottets överväganden

Utskottet behandlar inledningsvis kraven i motionerna Al
14 (c) och A412 (c) vad gäller ett åtgärdsprogram för landsbygdens utveckling.
Utskottet har sedan länge och senast i sitt av riksdagen godkända betänkande
1988/89:AU13 deklarerat sin principiella inställning att förhållandena
varierar så kraftigt mellan olika regioner att ett samlat utveck-

145

10 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 146 Kontrollera mot PDF

lingsprogram
för hela landet inte blir meningsfullt. Förekommande 1989/90:AU13

problem
bör i stället behandlas i utvecklingsplaneringen i resp. län. Alla län arbetar
i dag med utvecklingsfrågor för landsbygden.

Utskottet delar bedömningen i propositionen att särskilt
stöd liksom hittills bör förbehållas de av länsstyrelserna avgränsade
glesbygdsområdena. Medlen för regional projektverksamhet bör vara ett av de
viktigaste instrumenten för många av de insatser som behövs för både glesbygden
och landsbygden. Den ökade möjlighet till flexiblare användning av
projektmedlen som ges genom förslagen i propositionen innebär som tidigare
sagts att insatser också kan göras på landsbygden utanför glesbygdsområdet.
Flera av de förslag som innefattas i det föreslagna åtgärdsprogrammet kommer
deb att i viss utsträckning tillgodoses genom satsningar över andra
huvudtitlar, deb att bli föremål för ytterligare utredning. Med hänvisning till
det anförda avstyrks motionerna Al 14 (c) och A412 (c) i nu behandlade delar.
Härav följer också att utskottet inte heller är berett att biträda
motionsyrkandena om särskilda medel för landsbygdsutveckling, till vilket
utskottet återkommer i det följande.

Beträffande förslagen av vpk i motionerna A107, Jo68 och
Jo270 får utskottet framhålla följande.

Regeringen föreslår i den livsmedelspolitiska
propositionen 1989/90:146 ytterligare medel som förstärkning av de
regionalpolitiska medel som är avsedda för glesbygdsstöd och regional
projektverksamhet. Det är naturligt, framhålls det i propositionen, att denna
utökning av medlen går till s.k. kombinationsföretag där jordbruket ingår som
en del. På detta sätt kan intentionen med det tidigare s.k. åtgärdsprogrammet
för jordbruket i norra Sverige fullföljas och vidareutvecklas.

Regeringsförslaget och anslutande motionsyrkanden
behandlas närmare i avsnittet anslagsfrågor.

Med det anförda får motionerna A107, Jo68 och Jo270 i viss
utsträckning anses vara tillgodosedda. Utskottet avstyrker därför motionerna i
nu behandlade delar.

Beträffande yrkandena i motionerna A81 (c) och Al 14 (c)
om behandlingen av förslagen från landsbygdsriksdagarna får utskottet hänvisa
till den tidigare framställningen varav framgår att förslagen från landsbygdsriksdagarna
har varit ett av underlagen för de överväganden och förslag som återfinns i
propositionen. Utskottet avstyrker därför här aktuella motionsyrkanden.

Vad angår yrkandet i motion A404 (m) konstaterar utskottet
att

glesbygdsdelegationen den 23 november 1989 antog ett program för

90-talets landsbygdspolitik. Programmet skall enligt delegationen ses

som en uppföljning av landsbygdskampanjen "Hela Sverige ska leva"

och som ett underlag för regeringen i dess arbete med den regionalpo

litiska propositionen. Programmet finns dokumenterat i Ds 1990:10.

Som tidigare sagts har även förslagen från glesbygdsdelegationen legat

till grund för förslagen i den regionalpolitiska propositionen. Försla

gen i motion A404 är således i huvudsak tillgodosedda, varför motio

nen avstyrks. 146

s. 147 Kontrollera mot PDF

Beträffande kraven i motion A106 (mp) om regionala
landsbygds- 1989/90:AU13 program får utskottet anföra följande.

Flera länsstyrelser har redan upprättat sådana regionala landsbygdsprogram
som motionärerna efterlyser. Det bör enligt utskottets mening ankomma på
länsstyrelsen själv att bedöma behovet av att utarbeta särskilt
landsbygdsprogram. Motion A106 avstyrks därför i nu behandlad del.

Beträffande förslagen i motionerna A106 (mp) och 412 (c)
om att regeringen skall återkomma med ett särskilt program som bl.a. behandlar
effekterna av skattereformen, energi- och livsmedelspolitiken, vill utskottet i
fråga om skattereformen hänvisa till skatteutskottets yttrande, SkU3y. Arbetsmarknadsutskottet
delar skatteutskottets uppfattning att bedömningen av skattereformens effekter
m.m. bör göras i samband med att riksdagen tar ställning till propositionerna
om skattereformen. Även nu pågående behandling av den livsmedelspolitiska propositionen
bör enligt utskottets bedömning avvaktas. Vad angår energipolitiken kommer
riksdagen att under hösten 1990 behandla denna i ett större sammanhang. Med det
anförda avstyrker utskottet motion A106 (mp) och A412 (c) i nu behandlade
delar.

Stödformerna

Glesbygdsstöd kan lämnas i form av
avskrivningslån, kreditgaranti

eller
bidrag till

-företag

-
kommersiell
service

-
intensifierade
sysselsättningsinsatser (IKS) -samhällelig service

Frågor om stöd prövas i allmänhet av länsstyrelsen, som
inom resp. län också svarar för den närmare avgränsningen av de områden inom
vilka glesbygdsstöd kan utgå. När det gäller kommersiell service i glesbygden
har länsstyrelsen att samråda med bl.a. berörd kommun. I principiellt viktiga
ärenden skall samråd ske med konsumentverket.

Propositionen

Glesbygdsstöd lämnades, under budgetåret 1988/89 med 233
milj. kr. Huvuddelen av stödet användes för att delfinansiera investeringar i
ca 1 800 småföretag. Subventionen per nytt arbetstillfålle uppgick till 100 000
kr. Vidare lämnades investeringsstöd till ca 200 glesbygdsbutiker.

Det konstateras att huvuddelen av företagsstödet går till
manliga företagare. Inte minst för att stimulera företagsamheten bland kvinnor
i glesbygd föreslås att s.k. mjuka investeringar räknas in i stödunderlaget
vid bestämmande av stödets storlek.

I propositionen framhålls att glesbygdsstödet har visat
sig vara ett effektivt och flexibelt system. Problemet har varit uppföljning
och utvärdering av stöden. Huvudansvaret för uppföljningen av glesbygdsstödet
vilar på länsstyrelsen. Föredraganden anser att en del av projekt-

147

s. 148 Kontrollera mot PDF

medlen bör
kunna avsättas för uppföljningsändamål. Den föreslagna 1989/90:AU13

glesbygdsmyndigheten
bör få i uppgift att göra centrala utvärderingar av stödet. Regeringen bör ge
klarare riktlinjer för verksamheten.

Även om alla fyra stödformerna haft positiva effekter
föreslås nu att stödformerna intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser
(IKS) och samhällelig service skall upphöra. Det finns enligt industriministern
inte längre något behov av att regelstyra dessa båda insatser inom ramen för
glesbygdsstödet. Skälen för dessa förslag är följande.

Enligt en utvärdering av IKS-stödet som har gjorts av RRV
framgår att IKS-verksamheten bedömdes som rutiniserad med dålig fantasi vad
gäller inventering av de arbetslösas sysselsättningsbehov. Endast 57 % av
antalet dagsverken hade utförts av den egentliga målgruppen, dvs. lokalt bunden
äldre arbetskraft. Dessutom var andelen kvinnor i IKS-verksamheten endast 5 %.

Det främsta skälet till förslaget är emellertid att de
sysselsättningsskapande åtgärderna inom arbetsmarknadspolitiken kraftigt har
förändrats under senare år. Genom tillkomsten av medel för otradilionella insatser
finns utrymme att välja den mest effektiva insatsen för att lösa problemen. De
arbetsmarknadspolitiska insatserna riktar sig främst till de grupper, bl.a.
lokalt bunden äldre arbetskraft, som även i goda konjunkturlägen har svårt att
få arbete på öppna marknaden. Av denna anledning anser industriministern att
det inte längre finns skäl att inom ramen för glesbygdsstödet behålla ett
särskilt arbetsmarknadspolitiskt instrument.

De medel som härigenom frigörs inom länsanslaget kan i
stället användas till att ge fler företag i glesbygden investeringsstöd. Därmed
skapas bestående arbetstillfållen. I den mån IKS-medel har använts till projekt
i enskild regi bör företagsstödet fortsättningsvis vara den stödform som
används, anser industriministern.

Stöd till samhällelig service kan för närvarande lämnas
till kommuner och landstingskommuner för att täcka kostnaderna för särskilda
insatser avseende främst vård eller service för äldre eller handikappade samt
aktiviteter för barn och ungdom. Stödet har emellertid enligt propositionen i
ringa grad använts till sådan verksamhet. Huvuddelen har i stället använts till
upprustning av samlingslokaler.

Industriministern konstaterar att för stöd till
investeringar i samlingslokaler finns ett särskilt anslag under
bostadsdepartementets huvudtitel. Genom en regeländring som genomfördes den 1
juli 1989 förbättrades möjligheterna för de ofta små samlingslokalerna i
glesbygd att få stöd. Dessutom medverkar kommunerna i många fall till upprustning
av samlingslokaler.

Slutligen konstaterar industriministern att den föreslagna
friare användningen av medlen för regionala utvecklingsinsatser gör att det
saknas anledning att inom ramen för glesbygdsstödet behålla stöd till
samhällelig service.

1 propositionen föreslås dessutom att högsta belopp för
avskrivningslån vid stöd till företag höjs från 300 000 kr. till 350 000 kr.
Avskrivningslån skall i fortsättningen enligt regeringens förslag även kunna

s. 149 Kontrollera mot PDF

lämnas
till immateriella investeringar. Högsta belopp för avskrivnings-
1989/90:AU13 lån till uthyrningsstugor föreslås höjt från 45 000 kr. till 50
000 kr. och högsta belopp för servicebidrag till kommersiell
service från 60 000 kr. till 80 000 kr.

Motionerna

Flera motioner tar upp glesbygdsstö'dets utformning och
tillämpning.

Åtta motioner behandlar regeringsförslaget att slopa IKS-
och/eller stödet till samhällelig service. Det gäller partimotionerna A97 (fp)
och A107 (vpk), kommittémotion Alll (c) samt motionerna A70 av Ulla Orring
(fp), A72 av Isa Halvarsson (fp) och A108 av Maggi Mikaelsson (vpk). Bengt
Hurtig (vpk) föreslår i motion Al 10 att IKS-verksamheten behålls i vissa
kommuner i Norrbottens län. I motion A43 av Ove Karlsson m.fl. (s) anför
motionärerna tveksamhet till förslaget i propositionen att slopa stödet till
IKS-verksamheten och stödet till samhällelig service. Om dessa stöd slopas
anser motionärerna att stöden bör ersättas med ett nytt stöd, eventuellt inom
ramen för glesbygdsstödet.

I samtliga motioner betonas betydelsen av IKS-stödet för
möjligheterna att skapa sysselsättning för den lokalt bundna arbetskraften.

Stödet till landsbygdens samlingslokaler bör enligt motion
Al 14 (c) föras över från boverket till det av centern föreslagna
landsbygdsanslaget och resp. länsstyrelse. Ett sådant stöd kan komplettera
fritidsutbudet på landsbygden så att både flickors och pojkars
fritidsintressen kan tillgodoses. Ur landsbygdsanslaget bör ett
femtioprocentigt stöd till byggande och upprustning kunna utgå. Beslut om stöd
på upp till 5 milj.kr. bör kunna tas på länsnivå. Anslag till större projekt
bör beslutas av boverket anser motionärerna.

Även i vpk-rnotionen A107 tas frågan upp om bidrag till
samutnyttjande av lokaler i glesbygd.

Inger Schörling m.fl. (mp) framhåller i motion A106 att
den kooperativa företagsformen bör stödjas särskilt då den har stora förutsättningar
i glesbygd deb av ekonomiska skäl, deb på grund av att samarbete och samverkan
av tradition praktiserats av människor på landsbygden.

Ove Karlsson m.fl. (s) anför i motion A60 att det behövs
ekonomiskt stöd för utveckling av kooperativa utvecklingscentra i glesbygden.
Behovet av glesbygdsrådgivning och resurssamordning kommer av flera skäl att
öka de närmaste åren. De lokala kooperativa utvecklingsorganisationerna kommer
därvid alt spela en viktig roll som kunskaps-och resurssamordnare de kommande
åren. Medel för verksamheten bör kunna erhållas genom omfördelning av
utvecklingsfondernas och länsstyrelsernas resurser för företagsutveckling och
regional utveckling.

Lena
Öhrsvik (s) vill i motion A455 ha ett tillkännagivande om

ändrade
regler för glesbygdsstödet för att möjliggöra det högre stöd

som
kooperativ verksamhet kräver samt avsätta viss del av befintliga

resurser
för stöd till kooperativ verksamhet.

1 motion
Alll (c) föreslås att inriktningen av IKS-stödet på äldre

14Q arbetskraft slopas och att högstbeloppet höjs frän 39
000 kr. till 75 000

s. 150 Kontrollera mot PDF

kr. I
motionen föreslås dessutom att högsta belopp för avskrivningslån 1989/90:AU13

vid stöd
till företag höjs till 500 000 kr. och till uthyrningsstugor till 100 000 kr. I
motion A107 (vpk) föreslås att IKS-stödet uppräknas med 3 milj.kr. och att
högsta belopp för servicebidrag till kommersiell service höjs till 100 000 kr.

Utskottets överväganden

Utskottet gör för egen del denna bedömning beträffande
stödformerna för glesbygdsstödet. Sådan verksamhet som i dag kan erhålla stöd
till IKS-verksamheten enligt glesbygdsstödsförordningen kan också i fortsättningen
erhålla medel för verksamheten. Skillnaden i förhållande till dagens situation
blir att medlen inte kommer från anslaget till glesbygdsstödet utan via anslag
till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i
propositionen och avstyrker motionerna A43 (s), A70 (fp), A72 (fp), A97 (fjj),
A107 (vpk), A108 (vpk). Al 10 (vpk) och Alll (c) i förekommande fall i aktuella
delar.

När det gäller stöd till samhällelig service konstaterar
utskottet att anslaget i huvudsak synes ha använts till annat ändamål än
avsett. Detta förhållande liksom också möjligheterna att det för det ändamål
medlen har använts (stöd till investeringar i samlingslokaler) finns dels ett
särskilt anslag, dels möjligheter att använda medlen för regional
projektverksamhet är anledning att slopa stödformen. Utskottet kan inte finna
annat än att också här medel för investeringar i samlingslokaler kommer att
kunna erhållas i fortsättningen, men över annat anslag.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i
propositionen och avstyrker motionerna A72 (fp) och A97 (fp) i behandlade
delar.

Som en konsekvens av utskottets ställningstagande
beträffande IKS-stödet avstyrker utskottet också förslagen i motion Alll (c) om
höjd beloppsgräns för stödet liksom förslaget att slopa inriktningen på äldre
arbetskraft.

Beträffande förslagen i motion Al 14 (c) och A107 (vpk)
och stöd till samlingslokaler avstyrks dessa av utskottet mot bakgrund av deb
vad utskottet nyss har anfört om fortsatt möjlighet att erhålla stöd, deb att
boendeservicedelegationens utvärdering av samutnyttjade lokaler i glesbygd
kommer att framläggas vid årsskiftet.

Utskottet godtar för sin del den bedömning av högsta
belopp för stöd till företag i glesbygd som gjorts av regeringen och avstyrker
de föreslagna högre beloppsgränserna i motion Alll (c).

Utskottet godtar också för sin del den bedömning av högsta
belopp till kommersiell service som gjorts av regeringen och avstyrker den
föreslagna högre beloppsgränsen i motion A107 (vpk).

Över motionerna A60 (s) och A106 (mp) om den kooperativa
företagsformen m.m. har näringsutskottet avgett yttrande (NU9y).

Näringsutskottet uppger att utskottet kommer att behandla
flera motioner rörande kooperativ verksamhet i sitt betänkande 1989/90:NU30 om
näringspolitiken. I det sammanhanget får utskottet

s. 151 Kontrollera mot PDF

tillfålle
att närmare diskutera förutsättningarna för sådan verksamhet. 1989/90:AU13

Utskottet
påpekar att regeringen nyligen har fattat beslut om tre olika utredningar inom
det kooperativa området. Det rör sig om en expertgrupp med uppgift att
undersöka om den kooperativa företagsformen missgynnas, en enmansutredning med
uppgift att analysera den kooperativa företagsformens utvecklingsmiöjligheter
på olika områden och en grupp inom civildepartementet med uppgift att utreda
hur stödet till kooperativa utvecklingscentra skall se ut i framtiden. Den
sistnämnda utredningen skall alltså ägnas just åt de organ som motion
1989/90:A60 (s) handlar om. Näringsutskottet finner inte anledning att föreslå
någon åtgärd med anledning av de båda här aktuella motionsyrkandena.

Vad slutligen angår yrkandet i motion A455 (s) vill
utskottet anföra följande.

Glesbygdsstödet gör inte skillnad på olika företagsformer,
utan kräver endast att det skapas sysselsättning för den bofasta befolkningen
i verksamheter som bedöms få tillfredsställande lönsamhet och har
förutsättningar att bestå under länijre tid. Det maximala stödbeloppet föreslås
i propositionen höjt från 300 000 kr till 350 000 kr. Dessutom kan
kreditgaranti för lån lämnas.

Glesbygdsstödet är avsett för småföretagsamhet i utpräglad
glesbygd. Rör det sig om större investeringar kan lokaliserings- och
utvecklingsbidrag komma i fråga också i stödområdenas glesbygder. Kooperativ i
stödområdena som uppfyller villkoren för regionalpolitiskt stöd kan alltså få
lokaliseringsbidrag om det gäller större investeringar.

/Vrbetsmarknadsutskottet instämmer i näringsutskottets
slutsats och avstyrker på grund av vad sålunda anförts motionerna A60 (s) och
A106 (mp), i förekommande fall i aktuell del. Även motion A455 avstyrks mot
bakgrund av vad utskottet ovan anfört.

Sektorsfrågor

1 den föregående framställningen (avsnitt 8) har utskottet
redovisat sin syn på olika samhällssektorers betydelse för den regionala
utvecklingen. Denna helhetssyn gäller naturligtvis också för glesbygden och
landsbygden.

Liksom propositionen tar utskottet i anslutning till vissa
motionsyrkanden upp och stryker under vissa frågor av särskild betydelse i
detta sammanhang.

Propositionen

Inledningsvis understryks att länsstyrelsen skall, i
första hand i gles

bygdsområden, kunna ta upp överläggningar för att samordna offentlig

service med annan på orten existerande verksamhet innan statlig

service får läggas ned. En lösning kan vara t.ex. sambruk av lokaler

eller — i vissa fall — av personal. Den förstärkta länsstyrelserollen bör

leda till att alternativa lösningar verkligen prövas. Även vad gäller

olika samhällsorgans service på landsbygden bör den s.k. blandnings- 151

modellen
prövas. Det innebär att varje sektor bor ha huvudansvaret

s. 152 Kontrollera mot PDF

för att
verksamheten uppfyller de krav som de regionalpolitiska målen 1989/90:AU13

ställer.
Efter den modell som prövades i landsbygdskampanjen bör verk och myndigheter i
fortsättningen på begäran av den nya glesbygdsmyndigheten som föreslås
inrättad årligen göra en avrapportering av åtgärder av landsbygdspolitisk
betydelse. Glesbygdsmyndigheten bör årligen till regeringen redovisa resultatet
av detta arbete.

Jordbruket har stor betydelse som bas för sysselsättningen
i glesbygd. Insatser som görs av regionalpolitiska skäl bör sätta
sysselsättningen i centrum med tonvikt på kombinationsföretagande eller
alternativ sysselsättning. Som förut nämnts behandlar utskottet senare i
betänkandet regeringens förslag i den livsmedelspolitiska propositionen om
ytterligare ökning av anslaget till regionala utvecklingsinsatser för att härigenom
kunna stödja jordbruksföretag med kombinationsverksamheter. Denna satsning bör
innebära förbättringar för jordbruksföretagen i glesbygden.

Beträffande turbtnäringen bör det finnas en
utvecklingspotential. Sveriges turistråd bör kunna ha en aktiv roll i detta
sammanhang liksom folkrörelserna. Studieförbund och folkhögskolor bör kunna
erbjuda utbildning för dem som planerar att satsa på småskalig turism.

Inom utbildningsväsendet behövs en decentraliserad
struktur. Utbildningen på olika nivåer bör förläggas så nära eleverna som
möjligt. Vuxenutbildning och vidareutveckling av distansutbildningen är av
strategisk betydelse för landsbygdens små företag med begränsade möjligheter
till internutbildning. Folkhögskolorna och studieförbunden är betydelsefulla
som kunskapsspridare på landsbygden.

/Vngående social service framhålls att en fortsatt
utbyggnad av barnomsorgen är nödvändig för att barnfamiljer skall vilja
bosätta sig på landsbygden. Försöksverksamhet med olika modeller bör
uppmuntras. Även när det gäller äldreomsorgen är det viktigt att skapa bättre
förutsättningar för kvarboende samtidigt som det måste finnas tillgång till
servicebostäder när de äldre inte längre kan bo kvar i hemmiljön.

Väl fungerande kommunikationer har stor betydelse för utvecklingen
av landsbygden. Tillgången till billiga och rationella transportlösningar m.m.
är en grundförutsättning för landsbygdsföretagens möjligheter att utveckla
produktion i små samverkande enheter.

För att öka möjligheterna till boende på landsbygden studeras
olika lösningar inom en särskild arbetsgrupp för boende- och servicefrågor på
landsbygden. I arbetsgruppen ingår bl.a. representanter för bostads-och
socialdepartementen, boendeservicedelegationen och glesbygdsdelegationen. Det
förutsätts att arbetsgruppen också kommer att se över bostadslånesystemet för
att underlätta anpassning av ny bebyggelse till regionens
bebyggelsetraditioner. 1 den kommunala översiktsplaneringen och i de kommunala
bostadsbyggnadsprogrammen bör bostadsförsörjningen på landsbygden ägnas ökad
uppmärksamhet.

Kulturen har stor betydelse för utvecklingen på
landsbygden. Kulturutbudet skapar bättre förutsättningar för ungdomen att
stanna kvar i bygden efter avslutad utbildning. Dessutom blir bygden mer
attraktiv

152

s. 153 Kontrollera mot PDF

när det
gäller att rekrytera utbildad arbetskraft. Slutligen bör betonas 1989/90:AU 13

vikten av
att kultursatsningar görs för att skapa en attraktiv miljö för kvinnor och ge
dem möjligheter till meningsfulla fritidsaktiviteter.

Motioner

I kommittémotion Al 14 (c) betonas folkhögskolornas roll i
det regionalpolitiska arbetet. De bör ges en vidgad roll. Särskilda
projektmedel bör anslås till folkhögskolor i syfte att bl.a. ta till vara
folkhögskolornas möjligheter som motor för landsbygdsutvecklingen.

Vpk anser i motion A107 att åtgärder bör vidtas för att
främja boendet i glesbygd och för att framför allt yngre och äldre kan ha ett
rimligt boende. Stöd bör ges till .självbyggande, experimentbyggande osv.
Bostadsfinansieringen bör ses över. Beträffande äldres boende framhålls
betydelsen av boende i servicehem med närhet till hemmiljön. Vpk är emot
koncentration till stora hem i tätorter.

Beträffande barnomsorg i glesbygd framhåller motionärerna
att ca 8 000 barn på landsbygden är i behov av någon form av barnomsorg. Två
modeller har prövats: skördedagis och kombinationen skola/förskola. Öronmärkta
pengar behövs för denna verksamhet som kan vara värd att mer eller mindre
permanenta. Varje nyuppförd plats bör stimuleras initialt med 25 000 kr. i form
av ett anordningsbidrag.

När det gäller ungdomars möjligheter till olika
aktiviteter finns traditionellt ett stort utbud för pojkar medan det som
attraherar flickor kommer i andra hand. En prioritering till förmån för
flickorna efterlyses.

Motionärerna föreslår beträffande lantbrevbärningen att
verksamheten utvidgas med en social funktion, t.ex. enklare tillsynsuppgifter.
En utredning bör se över vilka regler .som behöver justeras för att postverket
skall kunna utveckla sin lantbrevbärarverksamhet och därmed sin sociala service
i glesbygd.

I motion A106 (mp) föreslås ett flexiblare regelsystem för
byggnadslov och lån anpassade dels för landsbygden, dels för ekologiskt byggande
både för enskilda hus och ekobyar.

Bo Holmberg m.fl. (s) anser i motion 1988/89:A470 att en
politik för samordnad offentlig service bör läggas fast. Innan en enskild
myndighet beslutar om indragning av service skall den planerade förändringen
anmälas till länsstyrelsen som tar initiativ till gemensam prövning.

Utskottets överväganden

Vad först angår folkhögskolorna har utskottet ingen annan
uppfattning

än motionärerna i motion Al 14 (c) om folkhögskolornas och studie

förbundens betydebe för landsbygdsutvecklingen. Frågan om projekt

medel bör anslås till verksamheten bör anstå till dess den nu pågående

översynen av statsbidragen till studieförbunden är fårdig och folkhög

skolekommittén har avslutat sitt arbete. Motion Al 14 (c) avstyrks

därför i aktuell del. -i c-.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Beträffande
övriga samhälbsektorers betydebe för glesbygden och 1989/90: AU 13

landsbygden
vill utskottet anföra följande.

I likhet med propositionen och motion A107 (vpk) anser
utskottet när det gäller boendet på landsbygden att det är angeläget att
underlätta boendet både för äldre och yngre. Enligt utskottets uppfattning är
det arbete som bedrivs av arbetsgruppen för boende- och servicefrågor på
landsbygden därför av stor betydelse för att lösa de speciella problem som
hänger samman med dessa frågor.

Även utskottet anser i likhet med propositionen och motion
A107 att försöksverksamhet med olika modeller för att lösa barnomsorgsproblem
i glesbygden bör uppmuntras. Projektmedel från anslaget för regionala
utvecklingsinsatser kan komma till användning för att stödja mindre
infrastrukturprojekt, dit försöksverksamhet med alternativa former för
barnomsorg bör räknas. Det torde få ankomma på respektive länsstyrelse att
bedöma vilka projekt som skall stödjas från detta anslag. Utskottet är
emellertid inte berett att ställa sig bakom den höjning av
infrastrukturanslaget som vpk förordar.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna vad
angår strävandena att utveckla ungdomens livsmiljö på landsbygden och den
prioritering som måste göras till förmån för flickorna. Utskottet tar under
olika avsnitt upp förslag till åtgärder som direkt eller indirekt kommer att
påverka ungdomar och då särskilt flickornas möjligheter att bo kvar och verka
på hemorten, om de så önskar.

Vad slutligen angår lantbrevbärningens roll konstaterar
utskottet att post- och teleutredningen i sitt nyligen framlagda betänkande
(SOU 1990:27) /Vifårsverk med regionalt och socialt ansvar framlagt förslag om
bl.a. postverkets regionala och sociala ansvar. Trafikutskottet har i sitt
yttrande till arbetsmarknadsutskottet, TU2y, hänvisat till detta betänkande. I
avvaktan på resultatet av regeringens beredning av utredningens förslag
avstyrker trafikutskottet för sin del motionsyrkandet. /Vrbetsmarknadsutskottet
ansluter sig till detta ställningstagande.

Med det anförda avstyrker utskottet motion A107 (vpk) i nu
behandlade delar.

Utskottet förutsätter i likhet med propositionen att den
tidigare nämnda arbetsgruppen för boende- och servicefrågor på landsbygden
också kommer att se över frågor om byggnadslov och lån för byggande i glesbygd
och på landsbygden. Motion A106 (mp) bör därför i denna del inte föranleda
någon åtgärd.

Det i motion 1988/89:A470 (s) framförda förslaget om en
samlad politik för samordnad offentlig service är tillgodosett med regeringens
förslag i denna del. Utskottet godtar således regeringens förslag om rätt för
länsstyrelsen att ta upp överläggningar om alternativa lösningar inför
indragningar av statlig service och avstyrker motion 1988/89: A470.

154

s. 155 Kontrollera mot PDF

Glesbygdsdelegationen 1989/90: AU 13

Propositionen

I propositionen föreslås att glesbygdsdelegationen
ombildas till myndighet och lokaliseras till Östersund. Som skäl för detta
förslag anges bl.a. att allt fler myndigheter och organ arbetar med och
avsätter resurser för glesbygds- och landsbygdsutveckling. Risken för visst
dubbelarbete kan härvid uppkomma. Dessutom ställs ökade krav på ett centralt
samordningsorgan genom den inriktning på glesbygds- och landsbygdsinsatser som
föreslagits.

Genom att den nya myndigheten lokaliseras till Östersund
kommer myndigheten närmare de vardagliga glesbygdsfrågorna samtidigt som
kommunikationsmöjligheterna till andra delar av landet förblir goda. En
lokalisering till Östersund innebär dessutom utflyttning av statlig verksamhet
från Stockholm och ett sysselsättningstillskott till Jämtlands län.

Verksamhetsinriktningen för den nya myndigheten bör i
huvudsak vara densamma som den hittillsvarande glesbygdsdelegationen. Därutöver
bör den ges vissa nya arbetsuppgifter. Myndigheten bör arbeta med
utvecklingsfrågor för att förbättra glesbygds- och landsbygdsbefolkningens
levnadsförhållanden i oli.ka delar av landet, men med tyngdpunkten i de s.k.
skogslänens inre delar samt i skärgårdsområdena. Information och rådgivning i
glesbygdsfrågor liksom utredningsverksamhet bör ingå i arbetsuppgiifterna.

Motionerna

I moderata samlingspartiets motion A83 yrkas avslag på
regeringens förslag att inrätta ett nytt statligt verk. De uppgifter regeringen
föreslår att den nya myndigheten skall ha är knappast av den karaktären att det
krävs ett särskilt statligt verk. En särskild glesbygdsmyndighet medför risk
för att andra myndigheter tar mindre hänsyn till glesbygdsaspekterna inom sina
ansvarsområden, anför motionärerna.

Även folkpartiet yrkar avslag på regeringens förslag. I
motion A97 anförs att glesbygdsproblem och övriga regionalpolitiska problem måste
ses i ett sammanhang. Motionärerna är oroliga för att regeringens förslag
splittrar helheten. Risken är att glesbygden blir förlorare om dess problem
skall bevakas av en myndighet i stället för respektive länsstyrelse.

Centern yrkar i motion Al 18 i första hand att SIND
utlokaliseras till Östersund. Om riksdagen avslår detta yrkande vill centern
att glesbygdsdelegationen med oförändrade uppgifter utlokaliseras till
Östersund. Omlokalisering av j;lesbygdsdelegationen med dess fåtal anställda
bör inte tillmätas någon avgörande regionalpolitisk betydelse, anför
motionärerna.

Göran Engström och Birgitta Hambraeus (båda c) yrkar i
motion

A78 avslag på regeringens förslag om ändring i glesbygdsdelegationens

ställning. Vid avslag på detta motionsyrkande vill motionärerna att den . j-

nya
glesbygdsmyndigheten skall lokaliseras till Mora.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Miljöpartiet
de gröna yrkar i motion A106 avslag på regeringens 1989/90:AU13

förslag
och vill behålla glesbygdsdelegationen, men med förstärkt organisation och
förstärkt anslag. Nuvarande arbetsuppgifter bör behållas. Delegationens arbete
kräver närhet till departement, verk och andra centrala organ, och motionärerna
anser därför att den bör ligga kvar i Stockholm. Motionärerna anser emellertid
att projektkontor underställt delegationen kan förläggas till Östersund.

Börje Hörnlund m.fl (c) anser i kommittémotion Al 14 att
folkrörelserådet bör få en breddad och vidgad verksamhet. Medel som
"frigörs" genom vad centern förordat om glesbygdsdelegationen bör gå
till rådet för att ge det bättre möjligheter att bedriva verksamhet i länen och
mer kontinuerligt anordna s.k. landsbygdsriksdagar.

Utskottet

Utskottet behandlar först centerns förstahandsyrkande om
utlokalbe-ring av SIND till Östersund. Över detta yrkande har utskottet
inhämtat yttrande från näringsutskottet som bl.a. anfört följande.

SIND har som en av sina huvuduppgifter att vara central
förvaltningsmyndighet för det regionalpolitiska stödet till näringslivet.
Därutöver är verket central förvaltningsmyndighet för frågor som rör industri
och hantverk.

Näringsutskottet understryker vidare att SIND:s verksamhet
inte huvudsakligen är inriktad på regionalpolitik. Verket har omfattande
uppgifter av allmänt näringspolitisk natur. Dess verksamhet har nära anknytning
till den som bedrivs av styrelsen för teknisk utveckling (STU). Det synes
välmotiverat att verket, såsom nu är fallet, är lokaliserat i nära anslutning
till STU och även till statens energiverk.

Näringsutskottet konstaterar slutligen att det inte
föreligger någon utredning av förutsättningarna för och konsekvenserna av en
sådan utlokalisering som motionärerna förordar.

Med det anförda avstyrker näringsutskottet det berörda
yrkandet i motion 1989/90:A118 (c).

Arbetsmarknadsutskottet delar näringsutskottets uppfattning
och avstyrker för sin del motion Al 18 i nu behandlad del.

Utskottet gör för egen del följande bedömning beträffande
en glesbygdsmyndighet i Östersund.

Under senare år har alltfler myndigheter och organ arbetat
med och avsatt resurser för glesbygds- och landsbygdsutveckling. Det är därför
viktigt att insatserna samordnas och utnyttjas på bästa sätt. Den föreslagna
glesbygdsmyndigheten får ansvar för dessa samordningsfrågor.

Myndighetens lokalisering till Östersund innebär — som
också framhålls i propositionen — att verksamheten kommer närmare de vardagliga
glesbygdsfrågorna samtidigt som kommunikationerna tillhandahåller goda
kontaktmöjligheter med övriga landet.

Vad beträffar farhågorna i folkpartimotionen om risken för
att glesbygden blir förlorare menar utskottet att länsstyrelsernas ansvar

156

s. 157 Kontrollera mot PDF

inte
kommer att förändras genom tillkomsten av den nya myndighe- 1989/90:AU13

ten.
Huvudansvaret för genomförandet av glesbygds- och landsbygdsinsatserna skall
ligga kvar på länsstyrelserna.

Miljöpartiet de grönas förslag om en förstärkt medelsram
för fortsatta insatser blir i den delen tillgodosedd genom att resurserna
tredubblas genom förslaget. Utskottet kan inte dela motionärernas farhågor för
att landsbygdsfrågorna genom glesbygdsmyndighetens placering i Östersund
skulle få en försämrad ställning i den politiska processen. Med den moderna
telekommunikationstekniken, som gör det möjligt att snabbt komma i kontakt med
olika delar av landet, synes dessa farhågor överdrivna.

Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom förslaget
att ombilda glesbygdsdelegationen till myndighet och att denna lokaliseras till
Östersund.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna
A78 (c), A83 (m), A97 (fp), A106 (mp) och Al 18 (c) i nu behandlade delar.

Även utskottet anser att folkrörelserådet "Hela
Sverige ska leva" också i fortsättningen bör kunna spela en aktiv roll när
det gäller att skapa opinion för glesbygdsfrågorna. Utskottet har emellertid
nyss tagit ställning för att glesbygdsdelegationen bör ombildas till en
myndighet. Det bör ankomma på regeringen att utfårda närmare föreskrifter för
användningen av de medel som anslås till den nya glesbygdsmyndigheten.

Mot bakgrund av det anförda avstyrks motion Al 14 (c) i nu
behandlad del.

Övriga glesbygds- och landsbygdsfrågor

Utskottet tar i detta sammanhang upp deb riksdagens
revisorers förslag 1988/89:26 om en utvärdering av glesbygdsstödet och en med
anledning av förslaget väckt motion 1988/89:A15 av Anna Horn af Rantzien (mp),
deb några motioner som rör övriga frågor om glesbygden och landsbygden.

Utskottet behandlar först riksdagens revborers förslag om
utvärdering av glesbygdsstödet. Revisorerna har inriktat sin granskning på att
utröna hur glesbygdsstödet kan följas upp och utvärderas på ett mer
ändamålsenligt sätt. Granskningen har visat att såväl länsstyrelsen som berörda
centrala myndigheters uppföljning och utvärdering i stort sett måste betraktas
som föga utvecklad. Uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet måste därför
förbättras i syfte att utgöra en mer ändamålsenlig del i styrningen av stödet.
Samordningsbehovet när det gäller uppföljning och utvärdering av de olika stöd
som utgår från anslaget Regionala utvecklingsinsatser m.mi. måste härvid
beaktas.

Revisorernas förslag innebär att en expertgrupp bör
tillsättas med uppgift att utarbeta riktlinjer för utvärdering av
glesbygdsstödet, att datorstödet för utvärderingen utvecklas och att formerna
för kompetenshöjande stöd utreds.

s. 158 Kontrollera mot PDF

I motion
A15 stöder motionären revisorernas förslag, men vill att 1989/90:AU13

läns-styrelsen
utreder hur personliga resurser på bästa sätt kan komplettera den datorstödda
utvärderingen.

Utskottet konstaterar att också propositionen
uppmärksammat behovet av uppföljning och utvärdering. Industriministern anser
att det bör ankomma på den nya glesbygdsmyndigheten att ta fram sådana metoder
och i övrigt bistå de berörda myndigheterna med rådgivning och utbildning i
uppföljningsfrågor. Huvudansvaret för den direkta uppföljningen ligger
emellertid på länsstyrelsen, betonar industriministern, som anser att en del av
projektmedlen kan användas för uppföljningsändamål. Utöver den utbildnings-
och rådgivningsroll som den nya glesbygdsmyndigheten får bör dess uppgift
dessutom bli att göra centrala utvärderingar av glesbygds- och
landsbygdsinsatserna. Det bör ankomma på regeringen att klarare ange
riktlinjer för verksamheten, menar industriministern.

Utskottet
ansluter sig till vad industriministern förordat.

Med hänvisning till det anförda får motion A15 (mp) anses
tillgodosedd. Utskottet föreslår att riksdagen lägger förslag 1988/89:26 till
handlingarna.

1 kommittémotion Al 14 (c) föreslås att bygdekommittéerna
för landsbygdsutveckling bör få gratb konsultstöd under tre dagar. Stödet
skall finansieras genom det av centern förordade landsbygdsutvecklingsanslaget.

Utskottet har i den tidigare framställningen avstyrkt
centerns förslag om ett särskilt landsbygdsutvecklingsanslag. Utskottet vill
emellertid informera om att bl.a. bygdekommittéer har fått stöd i olika former
via projektmedlen. Denna möjlighet kvarstår och nu med utökade resurser,
vilket även bör tillgodose syftet med motionen i denna del. Med det anförda
avstyrks motion Al 14 (c) i nu behandlad del.

1 motion A106 (mp) föreslås att glesbygdsdelegationen bör
ha ett närmare samarbete med ALA-gruppen. Denna grupp bör få 2 milj. kr.
årligen från anslaget D7 till glesbygdsdelegationen och ingå i en samlad strategi
för den organisatoriska delen av landsbygdspolitiken. Beträffande ett projekt
om småskalig livsmedelsproduktion för norra Sverige förutsätter motionärerna
att det kan utvecklas och geografiskt utvidgas genom det föreslagna
infrastrukturella anslaget eller som särskilt anslag.

Även Karin Starrin (c) föreslår i motion A98 att
ALA-gruppen får 2 milj. kr. till sin verksamhet.

Sedan 1987 bedrivs vid lantbruksuniversitetet ett projekt
som syftar till att stimulera landsbygdens näringsliv. Projektet bedrivs av
Arbetsgruppen Lantbruk och Samhälle, /VLA-gruppen. Intressenter och finansiärer
är för närvarande bl.a. lantbruksuniversitetet, arbetsmarknadsdepartementet,
lantbrukarnas riksförbund och statens industriverk. En viktig uppgift för
ALA-gruppen är att sprida kunskap om aktuell forskning som kan omsättas i
konkreta satsningar på landsbygden.

Beträffande
yrkandena i motionerna A106 (mp) och A98 (c) om 158

medel till
/VLA-gruppens verksamhet delar utskottet den bedömning

s. 159 Kontrollera mot PDF

som görs
av jordbruksutskottet i dess yttrande JoU5y. Jordbruksutskot- 1989/90:AU13

tet är
nämligen inte berett att bitriida förslaget om att särskilt destinera medel ur
glesbygdsdelegationens anslag till /VLA-gruppen. Det bör ankomma på den
föreslagna glesbygdsmyndigheten och lantbruksuniversitetet att komma överens
om formerna för samarbetet, anser jordbruksutskottet, som alltså avstyrker
motionsyrkandena. Arbetsmarknadsutskottet delar jordbruksutskottets
uppfattning och avstyrker dessa yrkanden.

Vad angår yrkandet i motion A106 (mp) om medel från
anslaget till STU och ALA-gruppen för projekt beträffande småskalig
livsmedebpro-dukiion, kommer denna fråga att behandlas i samband med riksdagens
behandling av propositionen om livsmedelspolitiken. Motionsyrkandet bör därför
i förevarande sammanhang inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Ove Karlsson m.fl. (s) anser i motion A43 att det
erfordras särskilda åtgärder för glesbygden och att det behövs en tydlig
markering från regeringens sida härom. Detta blir ett nödvändigt komplement
till den fria resurshanteringen på regional nivå.

Utskottet har nyligen konstaterat att industriministern
understrukit att det bör ankomma på regeringen att klarare ange riktlinjer för
verksamheten i fråga om utvärdering av glesbygds- och landsbygdsinsatserna.
Genom sådana riktlinjer skulle man få bättre möjligheter att mäta graden av
måluppfyllelse. Motionen A43 (s) bör därför inte föranleda någon åtgärd.

Särskilda regionalpolitiska insatser i Jämtlands län

I propositionen redogörs för en rad olika
regionalpolitiska insatser som under senare år gjorts i Jämtlands län. Bl.a.
informeras om att regionalpolitiskt företagsstöd beviljats till 465
arbetsställen i länet med drygt 700 milj.kr. i bidrag och lån under tiden
fr.o.m. den 1 juli 1982 t.o.m. budgetåret 1988/89. Stödet har inneburit att
närmare 2 300 personer har beretts sysselsättning. Länsanslaget har för
Jämtlands del inneburit en ökning från 40 milj.kr. under budgetåret 1982/83
till 105 milj.kr. innevarande budgetår. Som ett resultat av arbetet med att
avlänka verksamhet inom tjänstesektorn från Stockholmsregionen har regeringen
beviljat 25 milj.kr. till tjänsteföretag som därigenom etablerat ca 150 nya
arbetstillfållen i länet. Riksdagens beslut våren 1988 (prop. 1987/88:64, AU14,
rskr. 147) om regionalpolitiska insatser i norra Sveriges inland inriktas
framför allt på bl.a. utbildningsområdet och teknik- och kompetensspridning.

Inom ramen för dessa åtgärder beräknades också medel om
sammanlagt 4 milj.kr. för en permanent förstärkning av högskolan i Östersund.
Riksdagen beslöt år 1989 (prop. 1988/89:150 bil. 9, AU21, rskr. 335) att
avsätta 40 milj.kr. till ett regionalt investmentbolag som skall verka i
Västernorrlands och Jämtlands län.

Trots dessa insatser kvarstår långsiktiga
strukturproblem. Utveck

lingen i Jämtlands län har enligt propositionen karakteriserats av en . .„

långsiktigt svag befolkningsutveckling vilken bl.a. lett till en ogynnsam

s. 160 Kontrollera mot PDF

befolkningssammansättning.
Andelen äldre människor är stor och an- 1989/90:AU13 delen personer i
förvärvsarbetande ålder är mindre än i riket totalt. Dessutom har länet
ett kvinnounderskott. Detta är mest tydligt i åldersgruppen 25—44 år
i kommunerna utanför Östersund.

För att ytterligare stödja utvecklingsprocessen i
Jämtlands län föreslås i propositionen att medel anvisas för särskilda
utvecklingsinsatser. Insatserna skall inriktas på näringslivsutveckling,
förstärkning av högskolan, teknikspridning, arbetsmarknadsåtgärder och
kultursatsningar.

Regeringen föreslår att 46 milj.kr. anvisas till ett nytt
anslag för Särskilda regionalpolitiska insatser i Jämtlands län. Vissa insatser
bör dock finansieras via ordinarie anslag.

För näringslivsutvecklande åtgärder beräknas 10 milj.kr.
för bl.a. insatser inom mineralområdet, insatser för fiskevården och turismen.

För utbildningsinsatser beräknas 12 milj.kr. för bl.a.
förstärkning under en femårsperiod av högskolan i Östersund.

För teknikspridningsåtgärder beräknas 20 milj.kr. för
bl.a. teknikspridningsprogram, projekt inom det underhållstekniska området och
informationsteknologiområdet.

För
regionala kultursatsningar beräknas 4 milj.kr.

I moderata samlingspartiets partimotion A83 föreslås
avslag på regeringens förslag om .särskilda medel för insatser i Jämtlands
län. Enligt motionen finns det visserligen anledning att beakta de särskilda
regionalpolitiska förhållandena i Jämtlands län men däremot finns det inte
skäl att särskilda medel skall utgå just till Jämtlands län. De verksamheter
som regeringen anser skall erhålla stöd kan erhålla sådant inom ramen för
länsanslaget.

Utskottets överväganden

Utskottet gör för egen del samma bedömning som
industriministern, nämligen att särskilda medel bör anvisas utanför
länsanslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i Jämtlands län.
Regeringens förslag bör därför godkännas och motion A83 (m) avslås i nu
behandlad del.

Regionalpolitisk forskning

Enligt propositionen bör expertgruppen för forskning om regional
utveckling (ERU) även i fortsättningen ha som huvuduppgift att initiera och
samordna forskning som bidrar till att förbättra kunskaperna om den regionala
utvecklingen samt att medverka till att forskningsresultaten blir kända. ERU
bör behandla de frågor som gruppen har tagit upp i sitt forskningsprogram,
utveckla analysen när det gäller sambanden mellan miljöförhållanden och
regional utveckling samt ta upp frågor inom kommunikationssektorn m.m. Vidare
aviserar industriministern ett kommande uppdrag till ERU att utvärdera de
regionalpolitiska åtgärder som vidtas i samband med att särskilda regionalpolitiska
medel avsätts för att förbättra infrastrukturen i de prioriterade områdena.

I centerns
motion Al 18 föreslås ett tillkännagivande att ERU om- 150

vandias
till landsbygdens forskningsråd och att kvarstående åtaganden

s. 161 Kontrollera mot PDF

för ERU
får belasta kommittéanslaget. Landsbygdens forskningsråd tas 1989/90:AU13 även
upp i centermotion A412 från den allmänna motionstiden. Centerns syn utvecklas
vidare i komrnittémotion A30 med motivering i motion N45. Ett särskilt
forskningsråd för landsbygden skulle enligt motionen komplettera de nuvarande
forskningsråden och forskningsinstituten. Därigenom skapas förutsättningar för
ett statligt stöd, som är konsekvent inriktat mot att stödja såväl forskning
som utvecklingsprojekt i syfte att främja landsbygdens utveckling. ERU:s
ombildning till landsbygdens forskningsråd medför enligt centern att 6 milj.kr.
avseende ERU frigörs och i stället utnyttjas för stöd till landsbygdsutvecklande
forskning.

Utskottet anser för sin del att det är angeläget med en
forskning som bidrar till att förbättra kunskaperna om den regionala
utvecklingen. ERU har redovisat uppläggningen av ett forskningsprogram, där
frågor om effektiviteten av olika regionalpolitiska medel, sektorspolitikens
roll, möjligheten av politiska åtgärder för att styra den geografiska
omvandlingen m.m. tas upp. Därutöver har aviserats uppgifter för ERU när det
gäller sambanden mellan miljöförhållanden och regional utveckling m.m. Det
program som ERU redovisat och de ytterligare uppdrag som kan komma att läggas
på ERU utgör enligt utskottets uppfattning starka skäl för den nuvarande
ordningen. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna A30, Al 18 och A412 i tillämpliga delar.

I motion A27 av Krister Skånberg (mp) behandlas behovet av
lokal och regional forskning för främjande av lokal och regional utveckling. Behov
av forskning föreligger bl.a. i samband med den europeiska integrationen,
kommunernas nya roll, nya organisationsformer för offentlig konsumtion, den
informella ekonomins betydelse, möjligheter till lokal ekonomi, riskkapital på
lokal nivå, utvärdering av vänorts-projekt m.m. I motionen begärs även resurser
till sådan forskning.

Enligt utskottets uppfattning bör ovanstående enligt
motionären angivna forskningsbehov på ordinarie sätt få konkurrera med andra
forskningsbehov genom ansökan om medel vid forskningsråden m.fl. finansiärer.
De nu berörda yrkandena avstyrks alltså av utskottet.

Anslagsfrågor

För innevarande budgetår har medel för regional utveckling
anvisats under följande anslag, med nedan angivna belopp och huvudändamål, i
den mån ändamålet inte direkt framgår av anslagsbenämningen.

Anslag Huvud ä ndam å l

Dl. Visst regionalpolitiskt st ö d Ä ldre lokaliseringsbidrag/avskriv-

1 000 kr. ningsl å n. Ä ldre oTFertst ö d

D2. Lokaliseringsbidrag m.m. l.ok3l i ser ingsbidrag (centrala

362 000
000 kr. beslut). Offertst ö d. L å n till

regionala
investmentbolag

D3.
lx>kal i ser ings l å n 100
000 000 kr.

D4.
Regionala utvecklingsinsatser m.m. Lokaliseringsbidrag (l ä nsstyrelse- Il Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

161

s. 162 Kontrollera mot PDF

800 000
000 kr. beslut). Investeringsbidrag. F ö re- lOSQ/QQ-AUn

tagsutveckling.
Glesbygdsst ö d. Regional projektverksamhet.
Teknik-och kunskapsspridning. Konsult- och utredningsinsatser

D5. T ä ckande av f ö rluster
p å grund av kreditgarantier till f ö retag i glesbygder m.m.

1 000
kr.

D6. Ers ä ttning f ö r neds ä ttning av T ä cka bortfall av socialavgifter

socialavgifter i Norrbottens l ä n

395 000
000 kr.

D7. Syssels ä ttningsst ö d 165 000 000 kr.

D8. Expertgruppen f ö r forskning om regional utveckling 4 414 000 kr.

D9. Kapitaltillskott till en utvecklingsfond f ö r V ä stnorden

2 400
000 kr.

DIO. Bergslagsdelegationen

3 000
000 kr.

Dll. S ä rskilda regionalpolitiska

insatser
m.m. i V ä sternorrlands

l ä n

65 000
000 kr.

De två sistnämnda anslagen är av engångskaraktär och
upphör alltså med utgången av innevai"ande budgetår. I övrigt följer av
regeringens förslag att nuvarande anslag till Lokaliseringslån inte längre
behövs och att å andra sidan nya anslag tillkommer för infrastrukturåtgärder,
för myndigheten för glesbygdsfrågor samt för de särskilda insatserna i Jämtlands
län.

1 motionerna föreslås såväl höjningar som sänkningar av de
anslagsbelopp regeringen har begärt. Beträffande ett par av anslagen finns
yrkanden om att regeringens framställning om medel helt skall avslås. Vidare
föreligger yrkanden i motionerna om att anslag skall anvisas för nya ändamål
vid sidan av regeringens förslag.

Lokaliseringsbidrag m.m.

1988/89 Utgift 506 797 354 Reservation 1 075 383 497
1989/90 Anslag 362 000 000 1990/91 Prop. 350 000 000

Av reservationen på anslaget per den 1 juli 1989 var 47,7
milj.kr. inte ianspråktagna genom tidigare beslut.

Regeringen föreslår i proposition
76 (s. 212—214) mot bakgrunden av de tidigare redovisade förslagen att anslaget
i fortsättningen skall bekosta följande ändamål: -lokaliseringsbidrag och utvecklingsbidrag
som beviljas av regeringen

eller SIND,

-lån till privata regionala investmentbolag, 162

s. 163 Kontrollera mot PDF

-viss
administration, uppföljning och utvärdering av regionalpolitiskt 1989/90:AU13

stöd.

Vidare bör anslaget få finansiera bidrag till
administrationskostnader för Stiftelsen Industricentra under dess avveckling
samt utbetalningar av lokaliseringsbidrag, avskrivningslån och offertstöd
enligt tidigare gällande regler.

Regeringen
anger medelsbehovet under anslaget till 350 milj.kr.

Moderaterna yrkar i motion A83 att riksdagen skall avslå
regeringens anslagsframställning i denna del med hänvisning till förslaget i
samma motion att ersätta lokaliseringsbidragen med riskgarantilån. För det
sistnämnda ändamålet yrkar moderaterna att riksdagen skall anvisa ett nytt
anslag på 250 milj.kr. Kostnaderna för det nya utvecklingsbidraget bör enligt
moderaterna finansieras från anslaget Regionala utvecklingsinsatser.

Folkpartiet föreslår i motion A97 att det anslag
regeringen begär skall reduceras med 100 milj.kr. som en följd av förslaget i
samma motion att fastställa beloppsgränsen för länsstyrelsernas beslutsrätt
till 20 milj.kr.

Centern yrkar i motion Alll att anslaget uppförs med 100
milj.kr. som en konsekvens av förslaget i samma motion om en beloppsgräns av 25
milj.kr. för länsstyreIsermis beslutsrätt. Det belopp om 250 milj.kr., varmed
anslaget minskas i förhållande till regeringens förslag, förutsätts bli
överfört till anslaget D2. Regionala utvecklingsinsatser. Centern föreslår
dessutom i motionen att regeringen skall bemyndigas att fatta beslut om
lokaliseringsbidrag inom en ram av 200 milj.kr. I motionen yrkas också att ett
särskilt anslag på I 000 kr. skall anvisas för att täcka kostnaderna för de
ki-editgarantier som enligt centern bör ersätta lokaliseringslånen.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar slutligen i motion 107
på en anslagshöjning i förhållande till regeringens förslag med 150 milj.kr.
som finansiering av samma motions förslag om stöd till sågverksindustrin.

Utskottet har i det föregående avstyrkt motionsförslagen
om riskgarantilån, kreditgarantier, länsstyrelsernas beslutsrätt och särskilt
stöd till sågverksindustrin. Med hänvisning härtill och då propositionens
medelsberäkning lämnas utan erinran föreslår utskottet att riksdagen med avslag
på de ovan redovisade motionsyrkandena för nästa budgetår till
Lokaliseringsbidrag m.m. anslår det belopp regeringen har begärt.

Regionala utvecklingsinsatser

1988/89 Utgift 639 210 108 Reservation 847 368 405 1989/90
Anslag 800 000 000 1990/91 Prop. 972 000 000

nte

Av reservationen på anslaget per den 1 juli 1989 var ca 44
milj.kr. i bundna genom tidigare beslut.

163

s. 164 Kontrollera mot PDF

Anslaget,
som för närvarande har benämningen Regionala utveck- 1989/90:AU 13

lingsinsatser
m.m., har hittills använts för att finansiera länsstyrelsernas
regionalpolitiska stödgivning i form av lokaliserings- och investeringsbidrag,
bidrag till företagsutveckling, glesbygdsstöd och projektverksamhet. En
mindre del (35 milj.kr.) har avsatts för att bekosta av regeringen och SIND
beslutade konsult- och utredningsinsatser och för teknik- och kunskapsspridning.
Fördelning på olika anslagsändamål framgår översiktligt av följande uppgifter
som hämtats från proposition 76 (s. 215) och som visar hur länsstyrelserna
under budgetåret 1988/89 genom sina bidragsbeslut använde tilldelade medel:
lokaliserings- och investeringsbidrag 314 milj.kr., företagsutveckling 51
milj.kr., glesbygdsstöd 233 milj.kr. och regional projektverksamhet 140
milj.kr.

Propositionerna

Regeringen föreslår deb i proposition 76 (s. 214—218) att
anslag med den till Regionala utvecklingsinsatser förkortade benämningen för
nästa budgetår skall anvisas med 900 milj.kr., deb i proposition 146 (s. 202)
att på samma anslag skall anvisas ytterligare 72 milj.kr.

Proposition 76. Med hänvisning till
de föreslagna förändringarna av stödformerna föreslår regeringen att
länsstyrelserna i fortsättningen skall få disponera anslaget för -
lokaliserings- och utvecklingsbidrag, -glesbygdsstöd och -regional
projektverksamhet.

Den tidigare användningen av anslaget för
investeringsbidrag och för regionalpolitiskt utvecklingskapital bortfaller
liksom, beträffande glesbygdsstödet, kostnaderna för IKS-verksamheten och stöd
till samhällelig service. Å andra sidan skall anslaget i fortsättningen
bekosta stöd till s.k. mjuka investeringar genom det nya utvecklingsbidraget
och genom att glesbygdsstöd även skall få lämnas till sådana investeringar.

Centralt beslutade konsult- och utredningsinsatser och
insatser för kunskaps- och teknikspridning skall fortsättningsvis betalas över
det nya anslaget till infrastrukturåtgärder. Länsstyrelserna kommer därmed att
disponera anslaget i dess helhet med undantag för att ett mindre belopp, såsom
REK87 föreslagit, bör avsättas för länsövergripande projekt.

Det har hittills ankommit på regeringen att bestämma hur
stor andel av länsanslaget som får användas för regional projektverksamhet.
Denna begränsning av länsstyrelsernas dispositionsrätt föreslås slopad. Det
förutsätts dock i propositionen att det fortfarande skall vara regeringens sak
att fördela anslaget mellan länen och i övrigt utfårda de föreskrifter som
behövs för medlens användning.

1
propositionen informeras om ett par ytterligare frågor: stödet till

hemslöjdskonsulenter
samt användningen av medel som länsstyrelser-

164

s. 165 Kontrollera mot PDF

na återvinner
i konkurser. Något förslag i dessa frågor föreläggs inte 1989/90:AU13

riksdagen
för prövning.

Proposition 146. Med syfte att
stärka livsmedelspolitikens regionalpolitiska profil föreslås att
glesbygdsstödet utökas med 100 milj.kr. som särskilt skall gå till s.k.
kombinationsföretag, i vilka jordbruket ingår som en del. Under budgetåret
1990/91 bör ett belopp på 28 milj.kr. användas för stöd till sockerbruken på
Gotland och Öland m.m. Beloppet föreslås bli anvisat som ett särskilt anslag på
jordbrukshuvudtiteln. Anslaget Regionala utvecklingsinsatser föreslås mot
denna bakgrund under nästa budgetår bli förstärkt med 72 milj.kr.

Motioner om anslagets belopp och användning

Med anledning av förslaget i proposition 76 om ett anslag
på 900 milj.kr. har framställts följande motionsyrkanden:

Folkpartiet yrkar i motion A97 på ett anslag om 1 045
milj.kr. Samma anslagsbelopp begärs i motion A92 av Hans Lindblad (fp).
Motionären förordar dessutom höjda länsanslag i stället för åtgärdspaket för
länen.

Centern yrkar i kommittémotionen Alll att anslag anvisas
med 1 150 milj.kr. Uppräkningen med 250 milj.kr. i förhållande till regeringens
förslag motsvaras av den i samma motion föreslagna minskningen av anslaget
Lokaliseringsbidrag m.m. med samma belopp. Vidare föreslås i centermotionen Al
14 ett nytt anslag på 750 milj.kr. för landsbygdsutveckling, från vilket bl.a.
glesbygdsstödet skall finansieras.

Vänsterpartiet kommunbterna yrkar i motion Al 07 att
anslaget skall allmänt förstärkas i förhållande till regeringsförslaget med 516
milj.kr. Dessutom beräknar motionärerna för fortsatt IKS-verksamhet ett belopp
om 33 milj.kr. och för stöd till kommersiell service i glesbygder ytterligare
10 milj.kr. Vpk föreslår alltså ett anslag på sammanlagt 1 459 milj.kr. Därjämte
yrkar vpk i motionen att riksdagen till lantbruksstyrelsens fortsatta arbete
med landsbygdsutveckling skall anslå 193 milj.kr.

Miljöpartiet de gröna yrkar i motion A106 att anslaget
skall uppföras med 1 165 milj.kr., varav 165 milj.kr skall reserveras för
åtgärder med anledning av kampanjen "Hela Sverige ska leva".

Principer för anslagets användning
diskuteras i motion A109 av /Vnders G Högmark m.fl. (m). Motionärerna kommer in
på frågan om tilldelningen av medel till länen i sydöstra Sverige och behandlar
i övrigt relationerna mellan län som tillhör resp. inte tillhör stödområde.
Fördelningsprinciper med förespråkande av möjlighet för länsstyrelserna till
flexiblare disposition av tilldelade medel behandlas vidare i motionerna A47 av
Ingrid Hemmingsson (m) och A423 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m).
1 två motioner, A96 av Ulla Orring (fp) och A817 av Gunilla /Vndré och Karin
Starrin (båda c),

yrkas att
särskilda medel avsätts av anslaget till insatser för kvinnor.

165

s. 166 Kontrollera mot PDF

Förslaget
i proposition 146 om anslag med ytterligare 72 milj.kr. har 1989/90:AU13

föranlett
följande motionsyrkanden:

Enligt centerns partimotion Jo77 bör det i propositionen
föreslagna bidraget till kombinationsverksamhet i jordbruksföretag höjas till
200 milj.kr. Beloppet förutsätts kunna utnyttjas i hela landet, eftersom södra
Sveriges skogs- och mellanbygder har stora behov. Liknande yrkanden framställs
i motionerna Jo62 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) och Jo94 av
Gunnar Björk och Karin Starrin (båda c). 1 tre motioner, Jo73 av Stina
Gustavsson (c), Jo84 av Kersti Johansson och Rune Backlund (båda c) och Jo89 av
Sven-Olof Petersson (c), yrkas en medelsanvisning med 200 milj.kr., varav 100
milj.kr. bör gå till skogs- och mellanbygderna i södra och mellersta Sverige. I
motion Jo97 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (båda c) yrkas också att stöd
skall kunna ges i södra och mellersta Sverige.

1 partimotionerna Jo270 och Jo68 yrkar vänsterpartiet
kommunisterna att riksdagen skall anvisa 200 resp. 193 milj.kr. till
lantbruksstyrelsens arbete med landsbygdsutveckling.

Jordbruksutskottet

I yttrandet 1989/90:Jo8y, varmed jordbruksutskottet
överlämnat den aktuella anslagspunkten i proposition 146 och de ovan refererade
motionsyrkandena, erinras om att det treåriga programmet med särskilt stöd
till jordbruket i norra Sverige nu upphör. Programmet kommer med regeringens
förslag att ersättas med en förstärkning av anslaget Regionala
utvecklingsinsatser. Jordbruksutskottet har ingen erinran häremot och påpekar
att det anslaget inte är tidsbegränsat och att det inte heller när det gäller
användningen är begränsat till norra Sverige. Därigenom, noterar jordbruksutskottet,
förstärks möjligheterna att stödja jordbruksföretag med
kombinationsverksamheter. Jordbruksutskottet tillägger att det fåster stort
avseende vid att medlen används for att stärka jordbruksnäringen och till
verksamheter som drivs i kombination med jordbruksföretag.

Jordbruksutskottet förordar en medelsanvisning i enlighet
med regeringens förslag och är inte berett att biträda motionsförslagen om
ytterligare anslagshöjning och om en annan anslagskonstruktion. Utskottet
hänvisar i den senare delen till att anslaget inte är begränsat till användning
i norra Sverige. Motionerna får enligt jordbruksutskottet i den delen anses
vara tillgodosedda.

Motionsyrkanden om anslagets fördelning på länen

I följande motioner har yrkanden framställts om ökad
medelstilldelning till nedan angivna län:

beträffande Östergötlands län i motionerna A39 av Torsten
Karlsson m.fl. (s), A102 av Karl-Göran Biörsmark och Lola Björkquist (båda fp)
och A437 av Inge Karlsson m.fl. (s),

beträffande Jönköpings län i motionerna A74 av Ingrid
Ronne-

Björkvist och Carl-Johan Wilson (båda fp) och A446 av Kersti Johans- rr

son och
Rune Backlund (båda c).

s. 167 Kontrollera mot PDF

beträffande Kronobergs län i motionerna A41 och A413 av
Stina 1989/90:AU13 Gustavsson (c) och A458 av Charlotte Branting (fp),

beträffande
Gotland i motion A58 av Gunhild Bolander (c),

beträffande Krbtianstads Län i motion A52 av Gunnar
Nilsson m.fl. (s),

beträffande Hallands län i motion A462 av Rolf Kenneryd
och Ivar Franzén (båda c),

beträffande Värmlands län i motion A53 av Kjell Ericsson
och Jan Hyttring (båda c),

beträffande
Gävleborgs län i motion A84 av Rolf Dahlberg (m) och

beträffande
Jämtlands län i motion A439 av Stina Eliasson (c).

Björn Samuelson (vpk) yrkar i motion A104 att Värmlands
län under tre år skall tillföras ett särskilt anslag på 100 milj.kr.

Utskottets överväganden

1 fråga om medelsanvisningen under anslaget innebär det i
proposition 76 föreslagna anslaget på 900 milj.kr. en viss uppräkning. Vidare
får beaktas att en del uppgifter som hittills finansierats från detta anslag
förs över på andra verksamheter eller är avsedda att bekostas på annat sätt,
bl.a. från det nya infrastrukturanslaget. Uppräkningen enligt proposition 146
är motiverad som ett utökat glesbygdsstöd till framför allt
kombinationsverksamheter där jordbruk ingår som en del.

Motionsförslagen innefattar krav på ytterligare
medelsförstärkningar av delvis mycket betydande slag. Som närmare framgått av
redovisningen i det föregående föreslås mied anledning av proposition 76 av
folkpartiet (motionerna A92 och A97) ett anslag på 1 045 milj.kr., av centern
(motionerna A41, Alll och Al 14) ett anslag på 1 150 milj.kr. jämte ett nytt
anslag för landsbygdsutveckling på 750 milj.kr., av vänsterpartiet
kommunisterna (motion A107) ett anslag på sammanlagt 1 459 milj.kr. jämte ett
nytt anslag på 193 milj.kr. för landsbygdsutveckling samt av miljöpartiet de
jröna (motion A106) ett anslag på 1 165 milj.kr.

Med anledning av proposition 146 yrkas i centermotionerna
Jo62, Jo73, Jo77 (partimotion), Jo84, Jo89 och Jo94 ett medelstillskott om 200
milj.kr. I några av dessa motioner och i motion Jo97 (c) begärs samtidigt en
delvis annan anslagskonstruktion. Vänsterpartiet kommunisterna lägger även i
motion Jo68 fram förslag att 193 milj.kr. skall anvisas till
landsbygdsutveckling. I motion Jo270 från allmänna motionstiden föreslår vpk
ett belopp av 200 milj.kr. för samma ändamål.

Frågor om anslagets användning från allmänna
utgångspunkter har, som också redovisats i det föregående, aktualiserats i
några motioner. Fördelningen av anslaget på landsdelar och län tas upp till
principiell diskussion i motion A109 av Anders G Högmark m.fl. (m). Motionerna
A47 av Ingrid Hemmingsson (m), A96 av Ulla Orring (fp), A423 av Gullan Lindblad
och Göthe Knutson (båda m) samt A817 av Gunilla André och Karin Starrin
(båda c) behandlar från olika aspekter

länsstyrelsernas
rätt att disponera tilldelade medel.

167

s. 168 Kontrollera mot PDF

Vad först
beträffar medebanvbningen för nästa budgetår så har ut- 1989/90:AU13

skottet
vid avvägningen av de olika önskemålen om anslagets storlek för sin del stannat
för att föreslå riksdagen — med anledning av dels propositionerna 76 och 146,
dels de ovan redovisade motionerna — att för nästa budgetår anvisa ett anslag
av 1 050 milj.kr. Utskottet anser att den ytterligare prioritering av de mest
utsatta delarna av landet som görs i de regionalpolitiska bedömningarna i det
nu föreliggande ärendet inte bör undanskymma att det finns behov av regionala
utvecklingsinsatser i hela landet. Det belopp utskottet nu föreslår utöver vad
regeringen har förordat bör enligt utskottets mening i första hand användas för
en ökad medelstilldelning till länen i sydöstra Sverige och andra län, i vilka
de regionala förutsättningarna ändras vid genomförandet av de i det föregående
behandlade förslagen. Ett mindre belopp av anslaget bör, såsom regeringen har
föreslagit, få avsättas för länsövergripande projekt.

I fråga om medelstillskottet för att stödja
jordbruksföretag med kombinationsverksamheter erinras om vad jordbruksutskottet
anfört om användningen av detta medelstillskott. Till jordbruksutskottets
synpunkter kan utskottet ansluta sig.

I övrigt får utskottet beträffande här aktuella
motionsförslag redovisa följande ställningstaganden:

Yrkandena i motionerna A107 (vpk) och Al 14 (c) om
särskilda anslag till landsbygdsutveckling avstyrks.

När det sedan gäller den i motionerna A47 (m) och A423 (m)
aktualiserade frågan om flexiblare användning av anslagsmedlen bör noteras att
länsstyrelserna genom regeringens förslag, som utskottet i den delen
tillstyrker, skall få större möjlighet att själva prioritera hur de skall
använda sina länsanslag. De skall i ökad utsträckning fritt kunna använda
anslaget för glesbygdsinsatser, regional projektverksamhet och i förekommande
fall lokaliserings- och utvecklingsbidrag. Detta bör öka såväl effektivitet som
flexibilitet i användningen av stödmedlen. Syftet med yrkandena i de båda
motionerna får därmed anses vara tillgodosett, och motionerna bör därmed i
dessa delar inte leda till någon riksdagens åtgärd.

Vad beträffar yrkandena i motionerna A96 (fp) och A817 (c)
om avsättning av delbelopp av länsanslagen för insatser för kvinnor förutsätter
utskottet att länsstyrelserna uppmärksammar behovet av sådana insatser, inte
minst mot bakgrund av de uttalanden om insatser av detta slag som gjorts såväl
i propositionen som av utskottet i den föregående framställningen. Med hänsyn
till den ökade frihet för länsstyrelserna att själva bestämma över
anslagsdispositionen som utskottet nyss uttalat sig för avstyrker utskottet
att riksdagen i enlighet med motionsyrkandena samtidigt bestämmer hur
länsstyrelserna skall använda en del av sina anslag.

Då det gäller motionsyrkandena om för vissa län
konstaterar utskot

tet att flertalet av dessa yrkanden avser län i Sydsverige. Yrkandena

med den inriktningen tillgodoses genom vad utskottet ovan uttalat om

fördelningen av det belopp som utskottet har föreslagit utöver rege- 168

opaginerad Kontrollera mot PDF

ringens
förslag liksom av vad jordbruksutskottet har uttalat om den 1989/90:AU13

anslagsuppräkning
som görs för jordbruksföretag och kombinationsverksamheter.

I övrigt bör det liksom hittills få ankomma på regeringen
att fördela anslagen mellan länen med beaktande av de olika förhållanden och de
skilda problem som finns i resp. län. Med den anslagsuppräkning som nu föreslås
ske, från ett belopp på sammanlagt 880 milj.kr. som anvisats för innevarande
budgetår till 1 050 milj. kr. för nästa budgetår, och med beaktande av att
visst ändamål i fortsättningen bekostas på annat sätt än från detta anslag bör
länen generellt sett kunna räkna med ett påtagligt ökat medelstillskott.

I enlighet med det anförda bör alltså riksdagen avstå från
att meddela anvisningar om medelstilldelningen till enskilda län utöver de
allmänna fördelningsprinciper som ovan angivits från utskottets och från
jordbruksutskottets sida. De i det föregående redovisade motionsyrkandena
härom avstyrks följaktligen.

Vad särskilt beträffar yrkandet i motion A439 (c) om
länsanslaget till Jämtlands län kan härutöver hänvisas till det anslag som
föreslås i det följande till särskilda insatser i länet.

Yrkandet i motion A104 (vpk) om ett treårigt särskilt
anslag för Värmlands län på 100 milj.kr. avstyrks.

Regeringens förslag om detta anslag innebär en mindre
förändring av benämningen (tillägget "m.m." försvinner). Utskottet
vill slutligen påpeka att detta inte bör vara hinder för att vid innevarande
budgetårs utgång överföra kvarvarande reservationsmedel till anslaget med den
nya benämningen.

Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till
företag i glesbygder m.m.

1988/89

Utgift

15
571 813

1989/90

Ans
lag

1 000

1990/91

Prop.

1 000

I enlighet med förslagen i proposition 76 (s. 218—219) bör
riksdagen dels medge att den för innevarande budgetår fastställda s.k. engagemangsramen
för kreditgivningen om 175 milj.kr. för nästa budgetår utökas till 190
milj.kr., dels för nästa budgetår på nytt anvisa ett anslag med formellt belopp
om 1 000 ki'.

Ersättning för nedsättning av socialavgifter

1988/89 Utgift 405 546 892 1989/90 Anslag 395 000 000
1990/91 Prop. 350 000 000

I proposition 76 (s. 219—220) beräknas medelsbehovet under
anslaget till 350 milj.kr.

Utifrån de i motionerna A83, A97 och Alll angivna
förutsättning

arna för avgiftsnedsättningens omfattning föreslår moderaterna ett an

slag på 415 milj.kr., folkpartiet ett anslag på 500 milj.kr. och centern jgg

ett anslag på 450 milj.kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vänsterpartiet
kommunisterna yrkar i motion A107 — i enlighet 1989/90:AU13

med sin
inställning att avgiftsnedsättningen bör avskaffas — att riksdagen skall avslå
regeringens anslagsframställning.

Med hänvisning till sakbehandlingen i avsnittet
Företagsstöd av den fortsatta användningen av stödformen som regionalpolitiskt
medel avstyrker utskottet samtliga motionsyrkanden i den nu aktuella anslagsfrågan.
Regeringens framställning om medel biträds av utskottet.

Sysselsättningsbidrag

1988/89 Utgift 239 333 362 1989/90 Anslag 165 000 000
1990/91 Prop. 250 000 000

Anslaget är innevarande budgetår uppfört på riksstaten
under rubriken Sysselsättningsstöd. Med hänsyn till stödformens ändrade
benämning föreslås anslaget för nästa budgetår bli uppfört under rubriken
Sysselsättningsbidrag. Medelsbehovet anges i proposition 76 (s. 220—221) till
250 milj.kr.

Moderaterna anser i motion A83 att anslaget kan sänkas
till 75 milj.kr. med den i motionen föreslagna restriktiva användningen av
bidraget. Centern föreslår i motion Alll ett anslag på 300 milj.kr. med hänsyn
till förslaget att sysselsättningsbidrag skall kunna utges även i det av
centern föreslagna resursområdet C.

Utskottet har i det föregående anslutit sig till
regeringens förslag beträffande sysselsättningsbidraget. I samband därmed har
utskottet avstyrkt moderaternas och centerns yrkanden om en i förhållande till
regeringens förslag begränsad resp. vidgad användning av bidraget. I konsekvens
härmed avstyrker utskottet motionsförslagen beträffande medelsanvisning för
ändamålet och tillstyrker regeringens förslag till anslag för nästa budgetår.

Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.

I proposition 76 (s. 221 — 222) föreslår regeringen ett
nytt anslag på 330 milj.kr. med ovanstående rubrik. Regeringens förslag till
principer för användningen av det nya anslaget har utskottet behandlat i det
föregående avsnittet om infrastrukturåtgärder inom vissa samhälls- och
politikområden. Enligt regeringens principer skall 200 milj.kr. disponeras av
länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län för regionalt
beslutade infrastrukturåtgärder, medan återstående 130 milj.kr. skall användas
för centralt beslutade åtgärder av nämnda slag.

Härutöver föreslår regeringen att anslaget skall bekosta
stöd till

teknik- och kunskapsspridning i regionalpolitiskt prioriterade regioner

samt centrala konsult- och utredningsinsatser. För dessa ändamål har

innevarande budgetår beräknats ett belopp av 35 milj.kr. under ansla

get Regionala utvecklingsinsatser m.m. Vidare anmäls att högst 35

milj.kr. bör engångsvis få tas i anspråk för infrastrukturinsatser i

Blekinge län i enlighet med vad som anförts i proposition 1989/90:66 170

(behandlad
i AU20).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Moderaterna föreslår i motion A83 en medelsanvisning med
100 1989/90:AU13 milj.kr. Motiveringen för detta förslag har redovisats
i det nyssnämnda avsnittet om infrastrukturåtgärder inom vissa samhälls- och
politikområden.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i motion A107 å andra
sidan att anslaget skall räknas upp med sammanlagt 100 milj.kr. i förhållande
till regeringens förslag. Vpk vill anslå 50 milj.kr. för bidrag till
rekryteringsåtgärder m.m. i kommunal vuxenutbildning i stödområdena och 50
milj.kr. för daghemsplatser i glesbygder i enlighet med motionens tidigare
redovisade förslag.

Med hänvisning till de ställnin;5staganden i sakfrågorna
som utskottet gjort i det föregående avstyrker utskottet de båda motionernas
yrkanden om medelsanvisningen. De ytterligare preciseringar av medelsanvändningen
som regeringen gör i det förevarande avsnittet av propositionen lämnar
utskottet utan erinran. Det anslag regeringen begärt bör följaktligen anvisas
av riksdagen.

Glesbygdsdelegationen

Regeringen föreslår i proposition 76 (s. 222) ett nytt
anslag på 15 milj.kr. med ovan angivna rubrik. Medlen är avsedda att disponeras
för förvaltnings- och projektkostnaderna för den till en ny myndighet ombildade
glesbygdsdelegationen.

Moderaterna i motion A83 och folkpartiet i motion A97
föreslår med hänvisning till yrkandena om avslag på förslaget att ombilda
glesbygdsdelegationen till myndighet att anslag anvisas med 7 resp.

5
milj.kr.
Centern yrkar — i andra hand — att anslag anvisas med

6
milj.kr. De
medel som frigörs genom att glesbygdsdelegationen inte ombildas till myndighet,
9 milj.kr., bör som ett särskilt anslag ställas till förfogande för
Folkrörelserådet för breddad och vidgad verksamhet.

Miljöpartiet de gröna yrkar i motion A106 att anslag
anvisas med 50 milj.kr. varav — såsom tidigare redovisats — 10 milj.kr. är
avsedda för en oförändrad glesbygdsdelegation och 40 milj.kr. för ett projektkontor.
1 motionen yrkas i anslutning härtill att ett belopp av 2 milj.kr. skall
avsättas till ALA-gruppen vid lantbruksuniversitet.

I enlighet med de tidigare ställningstagandena till
ombildningen av glesbygdsdelegationen till ny myndighet med lokalisering till
Östersund biträder utskottet regeringens anslagsframställning på denna punkt
och avstyrker de föreliggande motionerna i motsvarande delar. Utöver de i
propositionen angivna ändamålen bör anslaget täcka kostnader för
förberedelsearbete och övergångsanordningar innan den nya myndigheten startar
sin verksamhet.

Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU)

1988/89 Utgift 4 803 000 Reservation 99 000 1989/90
Anslag 4 414 000 1990/91 Prop. 6 000 000

171

s. 6 Kontrollera mot PDF

I proposition
76 (s. 222—223) föreslås ett anslag om 6 milj.kr. Centern yrkar i motion A118
att riksdagen skall avslå denna framställning om anslag med hänvisning till
förslagen i motion A30 (c) att ERU ombildas till ett Landsbygdens
forskningsråd och att kvarstående åtaganden för ERU skall belasta vederbörande
kommittéanslag.

Den av centern begärda ombildningen av ERU har avstyrkts i
avsnittet om regionalpolitisk forskning. Med hänsyn härtill avstyrks även
yrkandet i anslagsdelen, medan regeringens förslag till anslag till ERU för
nästa budgetår tillstyrks.

Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden

1988/89 Anslag 2 000 000 1989/90 Anslag 2 400 000 1990/91
Prop. 3 000 000

I enlighet med regeringens förslag i proposition 76 (s.
223) bör för det aktuella ändamålet anvisas ett anslag på 3 milj.kr.

Särskilda regionalpolitiska insatser i Jämtlands län

Regeringen föreslår i proposition 76 (s. 224) att ett nytt
anslag på 46 milj.kr. anvisas med den ovan angivna benämningen. Moderaterna
yrkar i motion A83 att regeringens framställning om särskilda medel för
ändamålet skall avvisas av riksdagen.

Behovet av de särskilda insatser det här gäller har
behandlats i ett föregående avsnitt med samma rubrik. Med hänvisning till de
överväganden som redovisas där biträder utskottet regeringens begäran om
anslag och avstyrker motion A83 i motsvarande del.

Nya anslag enligt motionsyrkanden

I motion A118 föreslår centern dels ett nytt anslag på 150
milj.kr. till breddad och utökad verksamhet vid de mindre och medelstora högskolorna
inom det av centern föreslagna resursområdet, dels ett nytt anslag på 50
milj.kr. till verksamhet vid små högskolor utanför samma resursområde.
Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i motion 107 på ett anslag om 10 milj.kr.
till högskolans distansundervisning m.m.

De i motion Al 18 (c) begärda anslagen avstyrks med
hänvisning till utskottets ställningstaganden i avsnittet om
utbildningspolitik.

Likaså avstyrks yrkandet i motion A107 (vpk) om anslag
till distansundervisning.

Vidare föreslår centern i motion Alll ett anslag på 50
milj.kr. till

Kompetensutveckling. /Vnslaget skall bekosta konsultstöd åt mindre fö

retag ("konsultcheckar"). Yrkandet avstyrks med hänvisning till de

konsultinsatser som de regionala utvecklingsfonderna kan erbjuda och

till möjligheten att härutöver finansiera konsulttjänster med hjälp av

det nya utvecklingsbidraget. Vidare avstyrks ett i samma motion fram

ställt yrkande att riksdagen skall anvisa medel över tolfte huvudtiteln i ] 72

enlighet med vad som förordas i motionen. Slutligen avstyrker utskot-

s. 7 Kontrollera mot PDF

tet
vänsterpartiet kommunisternas yrkande i motion A107 om anslag
1989/90:AU13 med 338 milj.kr. för att täcka kostnader för sex timmars arbebdag
i stödområde I inom vård och omsorg på grund av utskottets överväganden i
avsnittet Jämställdhet.

Utvecklingsfrågor i län och regioner

Som tidigare nämnts är ett av regiionalpolitikens mål att
främja Sveriges tillväxt. Därför bör successiva strukturförändringar
underlättas så att olönsamma verksamheter kan ersättas eller förnyas.

Enligt industriministerns mening bör den grundläggande
principen vara att de människor och regioner som berörs av omfattande strukturförändringar
inte ensamma skall bära de negativa konsekvenserna. Ett väl utbyggt socialt
skyddsnät, arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder etc. kan behövas i
dessii fall. På 1980-talet har åtgärderna anpassats beroende på situationen i
det enskilda fallet. Det normala bör dock vara att strukturförändringarna hanteras
inom ramen för ordinarie statliga program. Inom dessa bör det enligt
propositionen finnas en stor flexibilitet, t.ex. möjlighet för regeringen att i
undantagsfall bevilja regionalpolitiskt företag;sstöd även utanför
stödområdena.

Utskottet övergår nu till att behandla frågor som rör
stödområdesindelningen och utvecklingen i de olika länen och regionerna.

Genomgången görs länsvis och inleds med en kort
redovisning av faktorer som befolkningsutveckling, sysselsättningsgrad och
arbetslöshet. Uppgifterna är till största delen hämtade från de tabeller som
bifogats propositionen. Här redo-zisas nu genomsnittliga siffror i de berörda
avseendena:

Sysselsättningsgrad båda könen (andel förvärvsarbetande av
antalet invånare 16—64 år i %)

1985 1986 1987 Differens

Storstadsl ä nen 79,8 80,7 81,1 1,3 Skogsl ä nen 77,9 78,7 79,2 1,2 Ö vriga l ä n 79,4 80,2 80,8
1,4

Riket 79,2 80,1 80,6 1,4

Syssels ä ttningsgrad m ä n

Storstads
l ä nen

81,3

82,2

82,4

1,1

Skogsl ä nen

80,9

81,2

81,4

0,5

Ö vriga l ä n

83,1

83,5

83,8

0.7

Riket 82,0 82,5 82,8 0,8

Syssels ä ttningsgrad kvinnor

Storstads
l ä nen

78,2

79,2

79,7

1.5

Skogs
l ä nen

74,7

76,0

76,9

2,2

Ö vriga l ä n

75,7

76,7

77,7

2,0

s. 8 Kontrollera mot PDF

Riket 76,5 77,5 78,3 1,8

Arbets l ö shet

173

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riket Genomsnitt 1986-1988
Genomsnitt jan-maj 1989 19S9/90"AIJ13

2,14 % 1,36 %

I fråga om identifieringen av lokala arbetsmarknader har
uppgifter inhämtats från SCB, avdelningen för arbetsmarknadsstatistik. Lokal
arbetsmarknad är vanligen benämningen på ett geografiskt begränsat område inom
vilket arbetsmarknaden i viss mån fungerar självständigt. Begreppet används i
olika typer av studier men trots att det är vanligt förekommande råder enligt
SCB oklarhet om vad en lokal arbetsmarknad egentligen är. SCB har utgått från
kommunen som den minsta byggstenen och avgränsningen, som görs i två steg,
bygger helt på observerade pendlingsströmmar. Först avgörs vilka kommuner som
utgör centra i lokala arbetsmarknader och därefter bestäms till vilka centra
övriga kommuner skall föras. Med denna indelning uppgår antalet lokala
arbetsmarknader i landet till 123. Mönstret är att antalet ingående kommuner
per lokal arbetsmarknad är mycket stort i storstadsregionerna. Övriga folkrika
kommuner bildar lokal arbetsmarknad tillsammans med en handfull kringliggande
kommuner. I framför allt Norrlands inland och glest befolkade områden i södra
Sverige utgörs de lokala arbetsmarknaderna däremot i allmänhet av endast en
kommun som också utgör centrum. Detta konstaterade mönster beror på att
pendlingen är mycket stor i storstadsområdena och vissa större städer men
mycket liten i många övriga kommuner. Det betonas att indelningen ger en mycket
grov bild av hur arbetsmarknaden är funktionellt geografiskt uppdelad. Om man
t.ex. vill studera konsekvenserna för den lokala arbetsmarknaden vid
företagsnedläggningar bör man beakta möjligheten av att nedläggningen i sig
själv kan påverka pendlingsströmmarna och därmed indelningen i lokala arbetsmarknader.

Stockholms län (AB)

I Stockholms län bor nära 1 630 000 invånare. Det är
rikets största län befolkningsmässigt och också det mest tätbefolkade. I slutet
av 1988 fanns 249 invånare per kvadratkilometer, att jämföra med riksgenomsnittet
21. Länet har en stark befolkningstillväxt, som ökat under senare delen av
åttiotalet. Invånarna är nästan 7 % fler än i början av decenniet. Samtliga
kommuner utom Salem har vuxit, elva med 10 % eller mer. Samtliga dessa kraftigt
ökande kommuner ligger i länets norra eller östra delar. Allra mest har Vaxholm
vuxit. Kommunen har ökat sin befolkning med mer än en tredjedel. Den är å andra
sidan länets minsta kommun till invånarantalet. Sysselsättningsgraden ligger
genomgående över riksgenomsnittet. Även kvinnornas sysselsättningsgrad
överstiger riksgenomsnittet för båda könen. Den uppgår till 82,0 %.
/Vrbetslösheten understiger 1 %. Det är bara Södertälje med sina 1,32 % som
ligger i närheten av snittet för riket. Samtliga länets 25 kommuner ingår i
samma lokala arbetsmarknad.

174

s. 175 Kontrollera mot PDF

Stödområde 1989/90: AU 13

Länet ingår inte i stödområde och några förslag om
detta har inte heller framförts.

Åtgärds program m.m.

Sex motioner rör skilda åtgärder för Stockholms län.

Filip FridolÉsson m.fl. (m) understryker i motion
1988/89:A483 vikten av goda villkor och möjligheter i Stockholmsregionen med
hänsyn till den europeiska integrationen. De framför att storstadsutredningen
borde få tilläggsdirektiv att undersöka vilka krav denna integration ställer
på regionen. Tillväxten får inte bromsas. Det som är bra för regionen är enligt
motionärerna bra för hela landet. De anser att det inte är möjligt att på
politisk, väg styra över tillväxten till andra delar av landet. Motionärerna
framför också att det inte råder något tvivel om att Mälarregionen har de bästa
förutsättningarna för etablering av en god forskningsmiljö.

Ylva Annerstedt m.fl. (fp) anser i motionerna 1988/89:A408
och A297 att farhågor för obalans på arbetsmarknaden i länet är obefogade. Det
är bara inom vissa högspecialiserade områden som tillverkningsindustrin kan
konkurrera om arbetskraften i regionen. Det finns därför ingen anledning att
försöka hålla kvar sådan industri. Följden skulle bli att andra regioner
berövades arbetstillfållen. Enligt motionärerna är en välutvecklad
huvudstadsregion en förutsättning för att Stockholm skall kunna hävda sig i
konkurrensen med övriga storstäder, något som är av intresse för hela landet. 1
motion AlOl framför Ylva /Vnnerstedt att den särskilda investeringsskatten på
byggande i Stockholmsregionen och den förhöjda fastighetsskatten bör
avskaffas. Skatterna slår enligt motionären hårt mot tillväxten utan att bidra
till någon spridningseffekt.

Pär Granstedt och Karin Söder (c) framför i motionerna
1988/89:A438 och A460 att en alltför snabb tillväxt är det största hotet mot
Stockholmsregionens miljökvalitéer. En tillväxt som sker på ett obalanserat
sätt är dessutom ett hot mot arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Brist på
bostäder leder till brist på arbetskraft. Motionärerna påpekar vidare att
staten har 45 000 anställda i central verksamhet i regionen. Staten borde ge
byjgnadsstyrelsen i uppdrag att utforma ett program för bättre fördelning av
statliga arbetsplatser. Ett sådant program i kombination med möjligheter till
arbetsplatsbyte skulle göra att många anställda kunde arbeta närmare bostaden.
Om programmet utformades i samverkan med landsting och kommuner skulle den
enskilde ges ytterligare valmöjligheter.

Utskottets överväganden

Utskottet har i avsnittet om storstädernas betydelse för
den regionala

utvecklingen
uppehållit sig vid de negativa konsekvenserna av en för

stark
expansion i storstäderna. /Vnsträngningar måste göras för att

förhindra
en alltför snabb och ohämmad tillväxt. Denna uppfattning 175

framförs
också av Pär Granstedt och Karin Söder i motionerna

s. 176 Kontrollera mot PDF

1988/89:A438
och A460. Utskottet har ställt sig bakom de försök som 1989/90:AU13

görs för
att dämpa tillväxten, t.ex. genom att förmå tjänsteföretag att etablera
verksamhet i prioriterade områden. Försöken har varit framgångsrika, vilket
visar att det är möjligt att på politisk väg styra över tillväxten till andra
delar av landet. Utskottet delar således inte den uppfattning som framförs i
motion 1988/89:A483 av Filip Fridolfsson m.fl. (m) i fråga om
regionalpolitikens möjligheter.

Även den särskilda investeringsskatten på s.k.
oprioriterat byggande syftar till att dämpa tillväxten i storstadsregionen.
Utskottet har anslutit sig till den bedömning som ligger bakom den nyligen
genomförda höjningen av skattesatsen (yttr. AU3y, bet. SkU27, rskr. 207) och
har inte någon annan uppfattning nu. Frågor om den framtida fastighetsbeskattningen
kommer att behandlas i anslutning till de skattepropositioner som nyligen
förelagts riksdagen. Det finns därför inte anledning för utskottet att göra
något uttalande i den frågan.

1 moderatmotionen framhålls betydelsen av en fungerande
Stockholmsregion sett ur ett internationellt perspektiv, tankar som även
framförs i motion A408. I detta hänseende har utskottet inte någon annan
uppfattning, vilket framgår redan av inledningsavsnittet i detta betänkande.
Med anledning av yrkandet i den förra motionen om att Storstadsutredningen bör
få tilläggsdirektiv kan utskottet konstatera att utredningen i april i år lagt
fram sitt slutbetänkande Storstadsliv. Rika Möjligheter - Hårda villkor (SOU
1990:36).

Rörande det av Pär Granstedt och Karin Söder framförda
förslaget om jämnare fördelning av offentliga arbetsplatser och ett program för
arbetsplatsbyte vill utskottet erinra om att, i samband med att förutsättningarna
för de statliga organen förändras, möjligheterna alltid skall prövas till en
förändrad lokalisering där hänsyn tas till den inomregionala obalansen. När
det gäller förslaget om att regeringen skall ta initiativ till ett projekt i
samverkan mellan landsting och kommuner för att underlätta för offentligt
anställda att få arbete så nära bostaden som möjligt har bostadsutskottet under
våren behandlat och avstyrkt ett identiskt yrkande av samma motionärer.
Bostadsutskottet har därvid uttalat (1989/90:BoU13) att i den mån behov
föreligger av den typ av åtgärder som förordas i motionen är det närmast en
kommunal planeringsfråga. Arbetsmarknadsutskottet instämmer i detta.

Utskottet har i avsnittet om utbildningspolitiken
redovisat sin syn på forskningen och dess betydelse för den ekonomiska, sociala
och kulturella utvecklingen i berörda regioner. Den under våren avlämnade
proposition 90 om forskning, som för närvarande är under utskottsbehandling,
lägger i sina förslag till förstärkningar tyngdpunkten vid högskoleenheter
utanför Stockholm.

Med stöd av det anförda avstyrker utskottet motionerna
1988/89:A408, 1988/89:A438, 1988/89:A483, AlOl, A297 och A460.

176

s. 177 Kontrollera mot PDF

Uppsala
län (C) 1989/90:AU13

Länet har ökat sin befolkning kraftigt under åttiotalet,
särskilt under senare delen. Det är framför allt Uppsala kommun som vuxit.
Invånarantalet har ökat med över 18 000 eller omkring 13 %. Uppsala är rikets
Ijärde största kommun. Två kommuner, /Vlvkarleby och Tierp, har minskande
befolkning. Sysselsättningsgraden ligger nära landets genomsnitt. Den är högst
i Håbo kommun, 82,7 %, och lägst i Tierp, 79,6 %. Arbetslösheten ligger under
riksgenomsnittet med undantag för Älvkarleby där den uppgår till 2,26 %,
motsvarande 127 personer. Kommunen har också en negativ utveckling av
sysselsättningen; den har minskat med 3,0 % under perioden 1985—1987. Tierp,
Uppsala, Enköping och Östhammar bildar tillsammans med Heby kommun i
Västmanlands län en lokal arbetsmarknad, medan Håbo ingår i samma arbetsmarknad
som Stockholm och Älvkarleby i samma som Gävle.

Stödområde

Ingen del av Uppsala län ingår i stödområde och något
förslag därom har inte framförts i propositionen. Tierp och Östhammar är
inplacerade i tillfålligt stödområde enligt regeringens beslut.

I flera motioner framförs yrkanden om
stödområdesinplacering. Centern vill enligt motion Al 18 ha Tierps och
Östhammars kommuner i resursområde C. Barbro Sandberg och Håkan Holmberg (båda
fp) yrkar i både 1988/89.A487 och A75 att Älvkarleby inplaceras i stödområde C
och i den senare motionen dessutom att nuvarande stödområdesindelning generellt
skall bestå i avvaktan på en utvärdering av vad den föreslagna förändringen
skulle innebära. Barbro /Vndersson m.fl. (s) framför i A35 att Nordupplands
kommuner bör placeras i tillfålligt stödområde till 1995.

Utskottets överväganden

Några kvantitativa eller kvalitativa bedömningsfaktorer
som skulle motivera inplacering av någon del av länet i permanent stödområde
föreligger inte enligt utskottets mening. Motionerna 1988/89:A487, Al 18 och
A75 avstyrks således i berörda delar. Med anledning av yrkandet om tillfålligt
stödområde lian konstateras att regeringen redan fattat sådant beslut i fråga
om kommuner i Norduppland. Det saknas anledning att göra något uttalande i
frågan. Även motion A35 avstyrks således av utskottet.

Södermanlands län (D)

Länet har i stort sett lika stor befolkning i dag som för
tio år sedan. I

mitten av decenniet var den i minskande men ökade svagt under de

sista åren. Det är bara Strängnäs kommun som ökat mera påtagligt,

invånarna där är omkring 10 % fler än 1980. Oxelösund, Flen och

Eskilstuna har minskat sin befolkning, men tecken tyder på att ten

densen vänt mot slutet av årtiondet. Sysselsättningsgraden är genom- , j-,

gående något lägre än i landet i övrigt. /Vndelen sysselsatta kvinnor är

12 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 178 Kontrollera mot PDF

särskilt
låg, 76,4 %, vilket är lägre än den genomsnittliga kvinnliga 1989/90:AU13

sysselsättningen
i de s.k. skogslänen. Arbetslösheten understiger riksgenomsnittet något. Fyra
lokala arbetsmarknader kan utskiljas i länet, Nyköping, Katrineholm, Flen och
Eskilstuna.

Stödområde

Södermanlands län ingår inte i stödområde och något
förslag om det har inte heller framförts.

Atgärdsprograin m.m.

I motionerna 1988/89:A427 och A408 av Olle Svensson m.fl.
(s) framförs synpunkter och förslag som rör länets framtid. Motionärerna
framför att även om utvecklingen i länet varit ganska optimistisk är alla
problem inte övervunna. Att sysselsättningen varit tryggad kan till stor del
förklaras med högkonjunkturen. Den låga arbetslösheten kan bero på att särskilt
ungdomar flyttat till arbete och utbildning i andra regioner. Enligt
motionärerna krävs åtgärder på central nivå. Eskilstuna är en av fyra kommuner
inom det s.k. Bergslagsprogrammet som inte är klassad som strukturomvandlingskommun.
Så bör ske enligt motionärerna. De pekar vidare på att den statliga
verksamheten i länet minskar. Motionärerna anser att problemen inom industrin
inte löses genom att tillverkningsenheter flyttas; i stället måste varje läns
specifika profil och egenskaper utvecklas. Förbättrade kommunikationer krävs,
vilket inte minst gynnar kvinnorna. Kulturminnesvårdsenheten vid länsstyrelsen
bör tillföras resurser.

Larz Johansson (c) framför i 1988/89:A413 och A401
liknande synpunkter rörande problembilden i länet. Motionären efterlyser regionala
insatser på olika områden. Högskolan Eskilstuna—Västerås bör delas, satsningar
bör även göras på gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Järnvägen och vägnätet
måste byggas ut. Även sjöfarten är viktig. Åtgärder krävs för miljöskydd och
kulturminnesvård. I utvecklingsarbetet måste beaktas att länet saknar en egen
livsmedelsindustri. Länsanslaget har varit otillräckligt. Enligt motionären är
15 milj.kr. en mer rimlig nivå än det samlade anslaget på 6,5 milj.kr. under
budgetåret 1988/89.

Utskottets överväganden

Liksom i många andra landsdelar som fått vidkännas en
minskande befolkning under 1980-talets tidiga år synes en vändpunkt ha inträtt
mot senare delen av decenniet. Arbetslösheten har sjunkit och sysselsättningsgraden
ökat något.

I s-motionerna framhålls särskilt att den ganska positiva
utveckling

en i länet inte får tas till intäkt för att alla problem är lösta. Förkla

ringen skulle kunna sökas i att många, särskilt yngre, flyttar till

utbildning och arbete i andra regioner. Motionärerna pekar bl.a. på att

den statliga verksamheten i länet minskar. Utskottet har tidigare i detta

betänkande uttalat att en fortlöpande prövning måste ske av förutsätt- 178

ningarna
för en decentralisering av statlig verksamhet. En sådan decen-

s. 179 Kontrollera mot PDF

tralisering
kan självfallet bidra till en balanserad regional utveckling. 1989/90:AU13

Om en
omlokalisering av statlig verksamhet skulle komma i fråga bör sådan dock i första
hand ske till de s.k. stödjepunkterna eller till vissa andra av riksdagen
prioriterade områden.

Vad särskilt gäller de i c-motionen framförda synpunkterna
på högskolan i Eskilstuna—Västerås vill utskottet erinra om de avsättningar —
35 milj. kr. av regionalpolitiska medel — som föreslås för tillfållig
förstärkning av forskning*!- och utvecklingsverksamheten vid de mindre och
medelstora högskolorna. Enligt propositionen bör Eskilstuna—Västerås få del av
dessci medel. Utskottet vill också hänvisa till de satsningar som görs genom
det i betänkandet förut berörda s.k. LIF-anslaget. Riksdagen har den 3 maj 1990
följt utbildningsutskottets förordande av att anslaget bör ökais med 13
milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit. Med utbildningsutskottets förslag
skulle detta innebära en förstärkning för Eskilstuna—Västerås del med 1
milj.kr. I övrigt bör enligt arbetsmarknadsutskottets mening frågor om
breddning och utbyggnad av de mindre och medelstora högskoleenheterna beredas i
den ordinarie budgetprocessen.

Utskottet instämmer i den regionalpolitiska betydelsen av
väl fungerande kommunikationer. Regeringens förslag på trafikområdet bereds
emellertid i trafikutskottet och kommer att behandlas av riksdagen under våren.

Av medlen för regionala utvecklingsinsatser har enligt
propositionen under innevarande budgetår hittills 755 milj.kr. fördelats till
länsstyrelserna. 7 milj. kr. belöper på Södermanlands län. Utskottet har i det
föregående ställt sig bakom att det även fortsättningsvis bör ankomma på
regeringen att fördela anslaget mellan länen efter de regionalpolitiska
problemens svårighetsgrad. Med den uppräkning av anslaget som nu föreslås i
förhållande till regeringens förslag bör man kunna utgå från att även
Södermanlands län får ökade medel för insatser av detta slag.

Vad slutligen gäller Eskilstuna och dess eventuella
klassning som strukturomvandlingskommun kan konstateras att utskottet
behandlade ett motsvararande motionsyrkande i sitt av riksdagen godkända betänkande
AU1987/88:13. Kravet torde enligt utskottet syfta på ökade möjligheter till
investeringsstöd i kommunen. Utskottet erinrade om att Eskilstuna ingår bland
de 23 kommuner för vilka ett särskilt åtgärdsprogram finns. Bergslagen har
sedan år 1984 berörts av två särskilda utvecklingsprogram, som beslutats av
riksdagen och regeringen. Det andra startade år 1986 och avsluta; i och med
detta budgetårs utgång. Insatserna har samordnats av en särskild
Bergslagsdelegation. Utskottet instämmer i industriministerns bedömning att
delegationens arbete har varit framgångsrikt. Det fortsatta utvecklingsarbetet
bör enligt utskottets mening ske genom ordinarie organ såsom länsstyrelserna,
andra länsorgan och berörda kommuner.

Motionerna 1988/89:A413, 1988/89:A427, A401 och A408 avstyrks
av utskottet.

179

s. 180 Kontrollera mot PDF

Östergötlands
län (E) 1989/90:AU13

I länet bor ca 400 000 invånare. Befolkningen har ökat med
knappt 2 % under åttiotalet men det är bara två kommuner som står för i stort
sett hela ökningen, nämligen Linköping och Söderköping. Linköping har vuxit med
nära 8 000 personer eller ca 7 % och Söderköping med knappt 1 600 personer
eller 14 %. Genom ökningen har Linköping passerat Norrköping med ett par hundra
personer. Invånarantalet i Norrköping har varit tämligen konstant under
decenniet. Båda kommunerna har runt 120 000 invånare. Sysselsättningsgraden i
länet är ungefår densamma som i riket som helhet, men i Ödeshög och Ydre
understiger den 78 %. Högst är den i Söderköping. Arbetslösheten är lägre än
riksgenomsnittet i länets samtliga 13 kommuner. Man kan urskilja tre lokala
arbetsmarknader, Linköping med sex kommuner, Norrköping med fyra och Motala med
två kommuner. Ydre kommun ingår i samma lokala arbetsmarknad som Tranås i
Jönköpings län.

Stödområde

Ingen del av länet ingår i stödområde och något förslag om
detta har inte framförts i propositionen. Centern yrkar däremot i motion Al 18
att tre kommuner i den södra delen av länet, Ydre, Kinda och Valdemarsvik,
skall ingå i resursområde C.

Utskottets överväganden

Några kvantitativa eller kvalitativa bedömningsfaktorer
som skulle motivera en permanent inplacering i stödområde av Ydre, Kinda eller
Valdemarsvik föreligger inte enligt utskottet mening. Motion Al 18 avstyrks
således av utskottet i nu berörd del.

Aigärdsprogram m.m.

I motion 1988/89:A465 av Anna Wohlin-Andersson och Roland
Larsson (båda c) framförs önskemål om ett näringspolitiskt centrum i södra
delen av länet. I ett sådant centrum borde ingå personal från
utvecklingsfonden, skogsvårdsstyrelsen m.fl. statliga organ. Det är enligt
motionärerna viktigt att samhällets servicefunktioner för det privata
näringslivet finns utlokaliserade till de orter där man vill skapa nya
verksamheter.

Utskottets överväganden

Det åligger länsstyrelsen att främja länets utveckling och
särskilt den

regionala utvecklingen. Inom dess ansvarsområde ligger att samordna

sådana regionalpolitiska insatser som bedöms som angelägna utan att

något särskilt initiativ krävs från statsmakternas sida. Utskottet vill

erinra om att länen med det uppräknade länsanslag som förordats i det

föregående generellt sett kan räkna med ett påtagligt ökat medelstill

skott. Länsstyrelserna kan i ökad utsträckning fritt använda anslaget

för glesbygdsinsatser, regional projektverksamhet och i förekommande

fall lokaliserings- och utvecklingsbidrag. Motionen avstyrks således. '"

s. 181 Kontrollera mot PDF

Jönköpings
län (F) 1989/90:AU13

Länet har haft en svag ökning av antalet invånare under
åttiotalet. Ökningen har varit större under senare delen av decenniet.
Tillväxten har varit störst i Jönköpings och Värnamo kommuner. Sysselsättningsgraden
är högre än den genomsnittliga i landet. Gnosjö, Gislaveds och Värnamo kommuner
har högsta andelen sysselsatta i riket med 88,1, 86,2 resp. 85,7 %. Skillnaden
är emellertid stor mellan mäns och kvinnors sysselsättningsgrad. Kvinnornas är
bara obetydligt högre än riksgenomsnittet för kvinnor, medan männens är nästan
tre procentenheter högre än genomsnittet för män och landets näst högsta. Sett
till hela landet skiljer sig mäns och kvinnors sysselsättningsgrad med 4,5
procentenheter. I Jönköpings län är differensen 7,2 procentenheter.
Arbetslösheten är mycket låg, 0,84 % i länet. I flera kommuner understiger den
0,5 %. Rikets lägsta siffra står Gnosjö för. Arbetslösheten är där 0,15 %
eller i genomsnitt nio personer. Bara en kommun, Tranås, har en arbetslöshet
som överstiger riksgenomsnittet. 1 länet kan urskiljas nio lokala
arbetsmarknader. Flertalet kommuner bildar egen arbetsmarknad. Jönköping utgör
tillsammans med tre andra kommuner en regional arbetsmarknad.

Stödområde

Jönköpings län ingår inte i stödområde och något förslag
om det har inte heller framförts.

o

Aigärdsprogram
m.m.

Motion 1988/89:A471 av Kersti Johansson och Rune Backlund
(båda c) avser situationen i östra delen av länet. Motionärerna konstaterar att
befolkningen där har minskat. De framför att projektet Östra Småland som syftar
till att stärka det befintliga näringslivet och servicen i regionen borde få
mer stöd än de 3,5 milj. kr. som regeringen hittills beviljat. De anser också
att ett ;>amlat åtgärdsprogram krävs med hänsyn till att utbyggnaden av
infrastrukturen i östra Småland ligger efter.

Omlokalisering m.m.

1 motion A416 av Åke Gustavsson m.fl. (s) framförs att
Jönköping lämpar sig för omlokalisering av statlig verksamhet eftersom kommunen
har tidigare erfarenhet av sådan. Anpassningen i den nya regionen skulle därför
underlättas.

Utskottets överväganden

Utbildningsprojektet Östra Småland bygger på samverkan
mellan de fyra länsstyrelserna i regionen, och utbildningen vänder sig i första
hand till de anställda i företag. Det har lett till ett 40-tal utbildningar i
länet, och enligt vad utskottet erfarit kommer minst ett 20-tal utbild-

181

s. 182 Kontrollera mot PDF

ningar
att genomföras under projektets tredje och sista år. Sedan 1989/90:AU13

motionsyrkandet
framställdes har ytterligare 2,5 milj.kr. beviljats vilket innebär att
regeringen hittills satsat 6 milj. kr. på projektet.

Vad gäller kravet på ett särskilt åtgärdsprogram för
sydöstra Sverige med hänsyn till brister i infrastrukturen erinrar utskottet om
länsstyrelsernas ansvar för det regionalpolitiska utvecklingsarbetet.
Utskottet vill erinra om att länen med det uppräknade länsanslag som förordats
i det föregående generellt sett kan räkna med ett påtagligt ökat medelstillskott.
Länsstyrelserna kan i ökad utsträckning fritt använda anslaget för
glesbygdsinsatser, regional projektverksamhet och i förekommande fall
lokaliserings- och utvecklingsbidrag.

Med
hänvisning till det anförda avstyrks motion 1988/89:A471.

Utskottet har i det föregående uttalat sin principiella
uppfattning i fråga om lokalisering av statlig verksamhet. Omlokalisering av
befintlig verksamhet eller lokalisering av nya myndigheter måste grundas på
noggranna överväganden i skilda avseenden. Motionen ger enligt utskottets
mening inte underlag för något uttalande om omlokalisering till Jönköping
varför även motion A416 avstyrks i berörd del.

Kronobergs län (G)

I länet bor drygt 176 000 personer. Det är ett av landets
minsta län i fråga om invånarantalet. Det är också glest befolkat; 21 invånare
per kvadratkilometer vilket motsvarar genomsnittet för landet. Kronobergs län
tillsammans med Kalmar och Gotlands län skiljer sig därigenom från de södra
delarna av landet i övrigt som är betydligt mer tätbefolkade. Fem av länets
åtta kommuner har minskat sin befolkning under åttiotalet. Det är bara
residensstaden Växjö som har ökat invånarantalet mera påtagligt. Befolkningen
där har ökat med omkring 6 % till knappt 69 000. Sysselsättningsgraden i länet
är ungefår densamma som i riket som helhet. Det är dock, liksom i Jönköpings
län, stor skillnad mellan män och kvinnor. Kvinnornäs sysselsättningsgrad
ligger under riksgenomsnittet för kvinnor medan männens överstiger snittet för
män. Det skiljer mer än sju procentenheter mellan könen. Arbetslösheten är
genomgående låg, 0,77 % i länet. Den understeg riksgenomsnittet även under
åren 1986—1988. Fyra lokala arbetsmarknader kan noteras i länet. Den största är
Växjö som i sig inräknar fem kommuner.

Stödområde

Kronobergs län ingår inte i stödområde och något förslag
om detta framförs inte i propositionen.

Centern yrkar i Al 18 att Uppvidinge, Lessebo och
Tingsryds kommuner skall ingå i resursområde C.

182

s. 183 Kontrollera mot PDF

Utskottets
överväganden 1989/90:AU13

Utskottet delar regeringens uppfattning att sådana
utvecklingshinder för företagen som motiverar inplacering av områden i framför
allt norra Sveriges inland inte finns i denna del av landet. Företagsamheten
försvåras inte av långa avstånd till leverantörer, kunder och kvalificerad
företagsservice. Klimatet är inte särskilt ogynnsamt och några brister i
infrastrukturen som skulle försvåra särskilt föreligger inte. Inte heller
föreligger några kvantitativa bedömningsfaktorer som skulle motivera en
permanent inplacering i stödområde av Uppvidinge, Lessebo och Tingsryd. Motion
Al 18 avstyrks således av utskottet i berörd del.

o

Aigärdsprogram
m.m.

Kjell Nilsson m.fl. (s) tar i motion A440 upp situationen
i Kronobergs län. Motionärerna framför att även om utvecklingen varit gynnsam
under senare år krävs en långsiktig politik. Det finns en hotbild till följd av
strukturomvandlingen som kräver omfattande satsningar på infrastrukturen. Det
måste satsas på forskning och utbildning och förbättrade kommunikationer.
Utlokalisering av statlig verksamhet måste komma till stånd. Med nedläggningen
av I 11 i Växjö försvinner 450 arbetsplatser som måste kompenseras. Glasmuseet
i samma kommun måste byggas ut. Enligt motionärerna måste länet klassas som
skogslän och få del av anslag för s.k. bärighetshöjande åtgärder.

Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) pekar i motion A50 på den
ogynnsamma befolkningssammansättningen i den sydöstra regionen med liten andel
unga personer. De framhåller att även om tyngdpunkten i stödet bör avse
infrastrukturåtgärder krävs insatser för företagsutveckling i samband med
nödvändig strukturomvandling. Kronoberg är en stagnerande region. Enligt
motionärerna är det av avgörande betydelse att riksdagen står fast vid
uttalandet om att sydöstra Sverige skall behandlas generöst i fråga om
lokaliseringsstöd.

Charlotte Branting (fp) framför i motion A458 att det
finns anledning till oro för den framtida utvecklingen, eftersom prognoser
talar om tillbakagång i skogslänen. Lik

I motion A41 slutligen framför Stina Gustavsson (c) kritik
mot propositionen vad avser sydöstra Sverige. Hon anser att riksdagen bör fatta
beslut om utvecklingen där i enlighet med det förslag som lagts fram av REK 87.

183

opaginerad Kontrollera mot PDF

Omlokalisering 1989/90:AU13

Stina Gustavsson (c) föreslår i motion A405 att,
naturvårdsverket lokaliseras till Växjö. Hon framhåller att länet har liten
statlig verksamhet. För en omlokalisering talar enligt motionären att det vid
högskolan i Växjö finns ett miljöcentrum och att det i länet finns flera
företag med koppling till miljöfrågor.

Utskottets överväganden

Utskottet har i det föregående behandlat frågor om
forskning vid mindre högskolor och därvid hänvisat till den under våren 1990
avlämnade proposition 90 om forskning. Tyngdpunkten i regeringens förslag till
förstärkningar ligger vid högskoleenheter utanför Stockholm, vilket bör få
gynnsamma effekter för den regionala utvecklingen i berörda regioner. De mindre
och medelstora högskolorna föreslås få kraftigt förstärkta resurser för
forskningsstödjande åtgärder med sammanlagt 30 milj.kr. under den aktuella
treårsperioden. Därutöver erinras om det likaledes tidigare behandlade
förslaget i den regionalpolitiska propositionen om tillfållig förstärkning av
forsknings- och utvecklingsverksamheten vid dessa högskolor. Vissa medel
föreslås därvid till bl.a. högskolan i Växjö.

Under innevarande budgetår har som tidigare nämnts
hittills 755 milj. kr. fördelats till länsstyrelserna. 5,3 milj. kr. belöper på
Kronobergs län. Utskottet vill erinra om att länen med det uppräknade
länsanslag som förordats i det föregående generellt sett kan räkna med ett
påtagligt ökat medelstillskott. Länsstyrelserna kan i ökad utsträckning fritt
använda anslaget för glesbygdsinsatser, regional projektverksamhet och i
förekommande fall lokaliserings- och utvecklingsbidrag. Beloppet bör enligt vad
utskottet tidigare uttalat i första hand användas för en ökad medelstilldelning
till länen i sydöstra Sverige och andra län i vilka de regionala
förutsättningarna förändras vid genomförandet av de förslag som behandlats
tidigare i betänkandet.

När det gäller de i motionerna framförda förslagen om
kompensation för nedläggningen av I 11 i Växjö genom lokalisering av statlig
verksamhet dit hänvisar utskottet till vad som framförts i det föregående. De
s.k. stödjepunkterna och bl.a. sydöstra Sverige är områden som i första hand
bör komma i fråga. Omlokalisering av befintlig verksamhet eller lokalisering
av nya myndigheter skall grundas på noggranna överväganden i skilda avseenden.
Motionerna ger enligt utskottets mening inte underlag för något uttalande om
omlokalisering till regionen varför motionerna avstyrks.

Utskottet kan av samma skäl inte heller tillstyrka
förslaget om lokalisering av naturvårdsverket till Växjö.

Med anledning av kravet att länet bör klassas som skogslän
för att

därmed få del av anslaget för bärighetshöjande åtgärder vill utskottet

erinra om att det s.k. bärighetspaketet syftar till att göra det möjligt att

höja de tillåtna vikterna för tunga fordon på stora delar av vägnätet för

att därmed åstadkomma en anpassning till EG:s viktbestämmelser. Det jg4

är ett
tioårigt investeringsprogram, grundat på ett riksdagsbeslut år

opaginerad Kontrollera mot PDF

1987, som
innefattar åtgärder på riksvägar och primära länsvägar i hela
1989/90:AU13 landet. För de sju nordligaste länen ingår dessutom åtgärder på de
mindre vägarna. Frågor om ändring i detta program bör enligt utskottets mening
behandlas i trafikutskottet.

Motionerna rör även i övrigt frågor som inte hör till
utskottets beredningsområde.

På anförda grunder avstyrks motionerna A41, A50 i berörd
del, A405, A440 och A458.

Kalmar, Gotland och Blekinge län

A tgärdsprogram

I detta avsnitt behandlas tre yrkanden i vpk-motionen A107
som tar sikte på utvecklingen i alla tre länen.

Vpk pekar på att dessa län, särskilt Blekinge, har en del
typiska glesbygdsproblem. Det är låg FoU—verksamhet, ungdomar flyttar ut, det
är brist på tjänster inom privata sektorn och svårigheter finns för kvinnlig
arbetskraft. Den industri som är baserad på jordbruksprodukter måste vara
garanterad överlevnad. Strävan bör vara att ge dessa län en del av det som
annars automatiskt på grund av den fria marknaden tillfaller landets
expansionsområden. Mot bakgrund av den snabba och positiva utvecklingen i
Östeuropa och mot bakgrund av den växande insikten om gemensamma miljöproblem
och samtidiga behov av strukturomvandlingar av ländernas energisektorer bör
enligt vpk dessa tendenser sammanfalla i möjligheter och krav på satsningar i
dessa län. En kraftig ökning sker av kontakterna med öststaterna på alla
tänkbara områden. Vpk föreslår att regeringen utreder och kommer med förslag på
hur detta skall utvecklsts. Det gäller områden som turism, kultur, idrott,
handel, utbildning och FoU, miljöåtgärder, gemensamma Östersjöprojekt m.m.

Blekinge och Gotlands län bör prioriteras speciellt
eftersom de i vissa avseenden uppvisar liknande problem som övre Norrland. Centrum
för vindkraftverk bör ligga där, utveckling av bioenergiteknik och
kollektivtransportmedel bör till vissa delar lokaliseras dit liksom utvecklingen
och uppbyggnaden av biobränsleanläggningar. Även utbildning och FoU om
öststaterna bör förläggas till dessa län. Vpk vill även se att handelskontor
för Östersjö handel och filial till fiskeristyrelsen placeras i Blekinge.

Utskottets överväganden

Näringsutskottet har yttrat sig över motionen i den del
den avser

samverkan med Östeuropa (1989/90:NU9y). Näringsutskottet finner det

inte osannolikt att den pågående utvecklingen i Östeuropa, bl.a. i de

baltiska länderna, kan öppna möjligheter för nya aktiviteter som också

får regionalpolitisk betydelse i Sverige på det sätt som motionärerna

tänkt sig. Utskottet framhåller samtidigt att andra aspekter än regional

politiska måste vara bestämmande för utformningen av kontakterna loc

med Östeuropa och av nya institutioner som möjligen kan bli aktuella

s. 186 Kontrollera mot PDF

i detta sammanhang.
Näringsutskottet anser inte att det nu finns 1989/90:AU13
sakunderlag för en sådan framställning till regeringen som det nämnda
motionsyrkandet syftar till.

Arbetsmarknadsutskottet
delar näringsutskottets uppfattning i frågan och avstyrker således motionen i
denna del. Utskottet anser att yrkandena inte heller i övrigt ger underlag för
något tillkännagivande av det slag som begärs varför motionsyrkandena avstyrks
även i övriga delar.

Kalmar
län (H)

Kalmar
län har minskat sin befolkning under 1980-talet, men utvecklingen har vänt
under sista delen av decenniet. I länet bor nu knappt 240 000 personer. Det har
samma folktäthet som Kronobergs län, 21 personer per kvadratkilometer. Bortsett
från Kalmar och Borgholm har samtliga kommuner minskande befolkning. Kalmar har
ökat med knappt 6 %. Sysselsättningsgraden ligger något under riksgenomsnittet.
Liksom i övriga Smålandslän är skillnaden stor mellan män och kvinnor i detta
avseende. Männens sysselsättningsgrad är högre än genomsnittet och kvinnornas
lägre. Kvinnornas är lägre än t.o.m. genomsnittet för kvinnor i skogslänen.
Arbetslösheten i kommunerna understiger — och understeg under perioden
1986—1988 — nästan genomgående riksgenomsnittet. Den uppgick under 1989 till
1,12 %. Högst är den i Borgholm och Mönsterås där den är 1,75 resp. 1,70 %. Man
kan urskilja sex lokala arbetsmarknader. Fyra kommuner bildar egen
arbetsmarknad, medan Kalmar tillsammans med fyra andra kommuner bildar en och
Oskarshamn tillsammans med två andra utgör en arbetsmarknad.

Stödområde

Kalmar
län ingår inte i stödområde och något förslag om det framförs inte i
propositionen.

Centern
vill enligt motion Al 18 ha hela länet utom Kalmar kommun och delar av
Mörbylånga i resursområde C. I detta yrkande instämmer Agne Hansson och
Marianne Jönsson (båda c) i motion A103. I en motion från förra årets allmänna
motionstid, 1988/89:A402, framställer samma motionärer yrkande om att den norra
delen av länet skall inplaceras tillfålligt i stödområde.

Utskottets
överväganden

Utskottet
delar regeringens uppfattning att sådana utvecklingshinder

för företagen som motiverar inplacering av områden i framför allt

norra Sveriges inland inte finns i denna del av landet. Företagsamhe

ten försvåras inte av långa avstånd till leverantörer, kunder och kvalifi

cerad företagsservice. Klimatet är inte särskilt ogynnsamt och några

brister i infrastrukturen som skulle försvåra särskilt föreligger inte.

Inte heller föreligger några kvantitativa bedömningsfaktorer som skulle

motivera en permanent inplacering i stödområde av delar av Kalmar

län enligt utskottet mening. Beslut om inplacering av en kommun i 186

tillfålligt stödområde
fattas av regeringen. Någon grund för ett uttalan-

s. 187 Kontrollera mot PDF

de i frågan från
riksdagens sida föreligger inte enligt utskottets mening. 1989/90:AU
13

Motionerna 1988/89:A402,
A103 och Al 18 avstyrks således av utskottet.

Aigärdsprogram
m.m.

Den
förut nämnda motionen A50 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) rör även Kalmar
län. Motionärerna pekar på att en fortsatt minskning pågår av antalet anställda
inom jord- och skogsbruk i länet.

Även
andra motioner rör insatser för Kalmar län. Ewy Möller och Bertil Danielsson
(båda m) anser att ökade näringslivssatsningar måste stimuleras i Kalmar och
Blekinge län (1988/89:A412). Detta bör enligt motionärerna ske genom att metlel
som avsatts i investeringsfond och allmän investeringsreserv släpps generellt
för investeringar. På det sättet kan vinstgivande företag utan
skattekonsekvenser placera sina vinster i sydöstra regionen. Därigenom undviks
fokuseringen vid olika typer av statsstöd. Liknande synpunkter framförs av
Karl-Gösta Svenson (m) i motion 1988/89:Sk331 och 1988/89:A411, som framför
allt gäller Blekinge län. Motionären menar att s.k. avknoppningar bör
stimuleras i samband med frisläppande av investeringsfonder. Företagen bör
utöver direktavdrag få extra stimulansavdrag motsvarande en procentuell andel
av investering!>kostnaden. Åtgärderna är enligt motionären ett sätt att
åstadkomma ett mer differentierat näringsliv.

Ingrid
Hasselström Nyvall (fp) framför i motion A99 att Kalmar län är som Sverige i
miniatyr: Bra i söder, sämre i norr. Länet borde enligt motionären få del av
förhöjt länsanslag och ökade anslag för forskning vid prioriterade högskolor.

Agne
Hansson och Marianne Jönsson (båda c) framför en rad förslag med syfte att
vända utvecklingen i Kalmar län (1988/89:A485 och A103). Servicen behöver
stärkas, ungdomen måste fås att stanna kvar, inflyttningen måste ökas och
länsanslaget förstärkas. Det krävs enligt motionärerna ett decentraliserat
synsätt i de politiska besluten och en mer rättvis fördelningssyn på en rad
områden. Koncentrationen till expansiva områden leder till ökade regionala
klyftor. Staten bör ge lån med garanterad ränta på produktiva investeringar,
och 1,2 miljarder kronor bör satsas under en femårsperiod i ett statligt
investeringsprogram i länet. Regeringen bör enligt motionärerna återkomma till
riksdagen med kompletterande förslag vad gäller Kalmar län och landsdelen i
övrigt.

Omlokalisering

Bengt
Kronblad (s) framför (1988/89:A442 och A406) att det är viktigt att telenätet
inte utvecklas så att vissa regioner får sämre möjligheter än andra rent
tekniskt. Han anser att verksamhet med stort inlag av datakommunikation bör
lokaliseras till regionen. Högskolan och tele-skolan i Kalmar borgar för att
regionen kan erbjuda kompetent personal.

Agne Hansson och Marianne
.lönsson (båda c) framför i motionerna .o

1988/89:A401, A402 och
A103 förslag om omlokalisering av minst

s. 188 Kontrollera mot PDF

1 000
statliga arbetstillfållen till fånet. De framhåller att Kalmar län 1989/90:AU13

har den
näst lägsta andelen statligt anställda i landet. En på detta sätt ökad statlig
verksamhet skulle komplettera näringslivet och medföra en mer differentierad
arbetsmarknad. Länet kan enligt motionärerna erbjuda bra flygförbindelser, en
bra bostadsmarknad, fungerande serviceapparat och en fin natur. Motionärerna
berör vidare förändringarna kring Östersjön. De anser att samarbetet med öst
bör utvecklas från de geografiskt närmast belägna delarna av landet och
föreslår att SID/Vs huvudkontor placeras i Kalmar. De pekar därvid även på det
historiska sambandet mellan länet och andra sidan Östersjön. Slutligen anser
motionärerna att ett kollektivforskningsinstitut inom trä, turism och
vattenbruk bör lokaliseras till länet.

Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser enligt motionerna
1988/89:A403 och A434 att statlig verksamhet bör lokaliseras till norra delen
av länet, förslagsvis Västervik. Lokaler finns liksom bra landsvägsförbindelser.
Tidigare jordbrukare står inför att söka anställning. En utbyggnad av
kriminalvårdsanstalten i Västervik bör enligt motionären ske med hänsyn till
att där redan finns en lokalanstalt. En utökning skulle kunna göras i
anslutning till den eller till Norra sjukhuset.

Utskottets överväganden

Av de 755 milj. kr. som under innevarande budgetår
hittills fördelats för regionalpolitiska utvecklingsinsatser belöper 9,5
milj.kr. på Kalmar län, vilket är mer än vad övriga Smålandslän uppburit.
Utskottet vill erinra om att länen med det uppräknade länsanslag som förordats
i det föregående generellt sett kan räkna med ett påtagligt ökat medelstillskott.
Länsstyrelserna kan i ökad utsträckning fritt använda anslaget för
glesbygdsinsatser, regional projektverksamhet och i förekommande fall
lokaliserings- och utvecklingsbidrag. Enligt vad utskottet tidigare uttalat bör
förstärkningen i första hand användas för en ökad medelstilldelning till länen
i sydöstra Sverige och andra län i vilka de regionala förutsättningarna
förändras vid genomförandet av de förslag som behandlats tidigare i
betänkandet.

Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) efterlyser ett
statligt investeringsprogram i Kalmar län på 1,2 miljarder kronor. Långsiktiga
investeringsprogram för olika statliga verksamheter görs fortlöpande. Som
exempel kan nämnas de investeringsplaner som för närvarande utarbetas för de
olika kommunikationsgrenarna och som skall redovisas den 1 januari 1991. De
skall bl.a. ligga till grund för fördelningen av resurser mellan olika
regioner. I utarbetandet av dessa planer skall regionalpolitiska
hänsynstaganden göras.

När det gäller frågor om forskning och utbildning hänvisas
till vad som anförts med anledning av liknande motioner rörande Kronobergs län.
Högskolan i Kalmar föreslås komma i fråga inte bara vid fördelning av de
regionalpolitiska medlen utan också för det s.k. LIF-anslaget, som redovisats i
avsnittet om forskning.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Några motioner rör investeringsifonder och allmänna
investeringsre- 1989/90:AU13 server. Dessa och anknytande frågor kommer
att behandlas i samband med att riksdagen under våren tar ställning till
regeringens proposition om reformerad inkomst- och företagsbeskattning.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna
1988/89:A411, 1988/89:A412, 1988/89:A485, 1988/89:Sk331, A99 och A103 i berörda
delar.

Utskottet har i det föregående uttalat sin principiella
uppfattning i fråga om decentralisering och omlokalisering av statlig
verksamhet. De s.k. stödjepunkterna och bl.a. sydöstra Sverige är områden som i
första hand bör komma i fråga. Omlokalisering av befintlig verksamhet eller
lokalisering av nya myndigheter måste emellertid grundas på noggranna
överväganden i skilda avseenden. Motionerna ger enligt utskottets mening inte
underlag för något uttalande om omlokalisering till någon bestämd ort varför
motionen avstyrks.

Vad särskilt gäller förslaget om ett
kollektivforskningsinstitut i Kalmar län hänvisas till avsnittet om forskning
utanför högskolan.

Med hänvisning till det anförda avstyrks även motionerna
1988/89:A401, 1988/89:A403, 1988/89:A442, A103, A402 samt A406 och A434 i
berörda delar.

Gotlands län (I)

Gotland är i fråga om invånarantalet Sveriges minsta län
och efter Blekinge även det till ytan minsta. Det är också det mest glesbebodda
länet i landets södra delar. Befolkningen har ökat svagt under 1980-ta-let,
från drygt 55 000 till knappt 57 000 invånare. Länet utgör en enda kommun.
Sysselsättningsgraden är ungefår densamma som i landet i stort. Arbetslösheten
ligger strax över riksgenomsnittet och gjorde så även under perioden 1986—1988.
Gotland utgör en enda lokal arbetsmarknad.

Stödområde

Gotland ingår för närvarande i stödområde C. 1
propositionen föreslås att länet inte längre skall tillhöra stödområde.

Folkpartiet vill enligt motion A97 behålla den nuvarande
stödområdesindelningen i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag.
Vänsterpartiet kommunisterna yrkar enligt motion A107 att stödområde C skall
behållas och ingå i det nya stödområde 2; dock görs vissa undantag från denna
huvudprincip. Centern yrkar i motion Al 18 att Gotland även fortsättningsvis
skall tillhöra resursområde C. Att länet skall ingå i stödområde yrkas även i
två enskilda motioner, A99 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) och A58 av Gunhild
Bolander (c).

Vidare yrkas i fem enskilda motioner att nuvarande
stödområdesin

delning generellt skall behållas, nämligen i A68 av Per-Ola Eriksson

(c), A69 av Sigge Godin (fjj), A72 av Isa Halvarsson (fp), A75 av

Barbro Sandberg och Håkan Holmberg (båda fp) och Al 17 av Sven-

Olof Petersson (c). jg9

s. 190 Kontrollera mot PDF

Utskottets
överväganden 1989/90:AU13

Några kvantitativa bedömningsfaktorer som skulle visa på
en ogynnsam utveckling och därmed motivera en permanent inplacering i
stödområde av Gotland föreligger inte enligt utskottet mening. De nu behandlade
motionerna avstyrks således av utskottet. I fråga om regionalpolitiska
insatser för Gotland hänvisas till vad som sägs nedan.

Aigärdsprogram, omlokalisering

Ingrid Hasselström Nyvall (fp) framför i den nyssnämnda
motionen A99 att Gotland måste få ökat länsanslag.

Ulla Pettersson och Eva Johansson (båda s) anser enligt
A418 att statlig verksamhet borde kunna omlokaliseras till Gotland. De hänvisar
till de goda erfarenheterna av den flyttning som skett till Gotland av
tullverkets granskningsverksamhet och en del av KAS-administratio-nen. I länet
finns 500—600 arbetslösa. Förutsättningarna för ytterligare omlokalisering är
därför mycket goda enligt motionärerna.

Utskottets överväganden

Jordbruksutskottet har i sitt betänkande JoU25 tillstyrkt
att 28 milj.kr. anslås till insatser vid sockerbruken bl.a. på Gotland. Vidare
har insatser gjorts för att utveckla turismen där. Förslag finns, bl.a. från SIND,
till fortsatta insatser. Gotlands geografiska läge är speciellt och dess
näringsliv förutses genomgå strukturförändringar. Mot bakgrund av dessa
speciella förutsättningar är det enligt utskottets mening angeläget att länet
blir väl tillgodosett med medel för regionala utveckJings-och
glesbygdsinsatser.

Utskottet vill också erinra om att transportstödet till
Gotland tillsammans med andra frågor skall behandlas av en särskild utredare
(dir. K 1989 B). Resultatet av översynen skall föreligga den 1 september
innevarande år.

När det gäller decentralisering och omlokalisering av
statlig verksamhet har utskottet i det föregående uttalat sin principiella
uppfattning. Omlokalisering av befintlig verksamhet eller lokalisering av nya
myndigheter måste grundas på noggranna överväganden i skilda avseenden.
Motionen ger enligt utskottets mening inte underlag för något uttalande om
omlokalisering till Gotland.

Med stöd av det anförda avstyrks motionerna A99 och A418 i
berörda delar.

Blekinge län (K)

Blekinge är Sveriges till ytan minsta län. Under
1980-talet har länet

minskat
sin befolkning med 2,3 % eller 3 600 personer. Minskning

har skett
i samtliga kommuner utom Sölvesborg som fr.o.m. 1986 ökat

svagt.
Sysselsättningsgraden är lägre än riksgenomsnittet. Det är en

påtaglig
skillnad mellan män och kvinnor. Länets kvinnor har landets

lägsta
sysselsättningsgrad, 74,6 %. Olofetröm är den enda kommun där ,q

andelen
sysselsatta är högre än i övriga landet. /Vrbetslösheten är

s. 191 Kontrollera mot PDF

genomgående
något högre än riksgenomsnittet, i länet uppgår den till 1989/90:AU13

1,70 %.
Genomsnittet för perioden 1986—1988 var 2,99 %. Man kan urskilja tre lokala
arbetsmarknader, där Olofetröm bildar en medan Karlskrona—Ronneby utgör en och
Karlshamn—Sölvesborg en arbetsmarknad.

Stödområde

Blekinge län utgör inte stödområde och något förslag om
detta framförs inte i propositionen. Centern yrkar i motion Al 18 att samtliga
fem Blekingekommuner placeras ii resursområde C, i vilket Sven-Olof Petersson
(c) instämmer i motion Al 17. Motionären vill dessutom, liksom centern, behålla
stödområde C i övrigt.

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens uppfattning att sådana
utvecklingshinder för företagen som motiverar inplacering av områden i framför
allt norra Sveriges inland inte finns i Blekinge. Företagsamheten försvåras
inte av långa avstånd till leverantörer, kunder och kvalificerad företagsservice.
Klimatet är inte särsltilt ogynnsamt och några brister i infrastrukturen som skulle
försvåra särskilt föreligger inte. Inte heller föreligger några kvantitativa
bedömningsfaktorer som skulle motivera en permanent inplacering i stödområde av
Blekinge län enligt utskottets mening. Erinras bör också om åtgärder som
vidtagits för att på såväl kort som lång sikt stödja utvecklingen i länet på
grund av de strukturförändringar som äger rum där. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna Al 17 och Al 18 i nu behandlade delar.

o

.Aigärdsprogram
m.m.

I den förutnämnda motionen A5Ö av Yvonne Sandberg-Fries
m.fl. (s) berörs även situationen i Blekinge. Motionärerna pekar på regionens
extrema beroende av verkstadsindustrin. Blekinge har flest varsel av alla län.
Länet, liksom sydöstra Sverige i övrigt, måste därför behandlas generöst i fråga
om lokaliseringsstöd. I de likaledes förutnämnda motionerna 1988/89:A411 och
1988/89:Sk331 av Karl-Gösta Svensson (m) samt 1988/89:A412 av Ewy Möller och
Bertil Danielsson (båda m) framförs även för Blekinge läns vidkommande att
frisläpp av investeringsfonder m.m. måste möjliggöras. I den förstnämnda
påpekas att nedläggningen av telefontillverkningen i Karlskrona berör 700
anställda. Slutligen vill Sven-Olof Petersson (c) enligt motion Al 17 ha ett
tillkännagivande om positiv behandling av ärenden som rör lokaliseringsstöd
och ianspråktagande av investeringsfondsmedel i Blekinge län.

191

s. 192 Kontrollera mot PDF

Utskottets
överväganden 1989/90:AU13

Som nyss sagts har omfattande åtgärder vidtagits för att
stödja länet. Riksdagen har så sent som denna vår anslagit 35 milj. kr. för
särskilda utvecklingsinsatser i Blekinge (1989/90:AU20, rskr. 144). Av de medel
som under innevarande budgetår fördelats till länsstyrelserna för regionala
utvecklingsinsatser belöper 11,5 milj. kr. på Blekinge. Det är det högsta
länsbeloppet i de södra delarna av Sverige.

Det uppräknade belopp som utskottet föreslagit i det
föregående bör enligt vad som angetts tidigare i första hand användas för en
ökad medelstilldelning till bl.a. länen i sydöstra Sverige.

Vad gäller yrkandet om frisläpp av investeringsfonder m.m.
hänvisas till vad som sagts beträffande dessa yrkanden i anslutning till behandlingen
av Kalmar län.

Utskottet vill slutligen uttala att regeringen på grund av
Blekinges speciella situation uppmärksamt bör följa utvecklingen där.

Med stöd av det anförda avstyrks de nu behandlade
motionerna i berörda delar.

Kristianstads län (L) och Malmöhus län (M)

Krbtianstads län har ökat sin befolkning med 2 % under
åttiotalet. Ökningen var större under sjuttiotalet. Av länets 13 kommuner är
det bara Båstad och Ängelholm som ökat nämnvärt. Endast tre kommuner har en
sysselsättningsgrad som överstiger riksgenomsnittet. Det skiljer stort mellan
mäns och kvinnors förvärvsgrad. Männens ligger över snittet för män medan
kvinnornas är landets näst lägsta, 75,7 %. /Vndelen sysselsatta har ökat något.
Arbetslösheten är lägre än i landet i övrigt. I endast två kommuner överstiger
den riksgenomsnittet något. I länet kan urskiljas fyra olika lokala arbetsmarknader,
Perstorp, Kristianstad, Simrishamn och Hässleholm. /Vngelholm och fyra
ytterligare kommuner i länet ingår i samma arbetsmarknad som Helsingborg i
Malmöhus län.

Efter Stockholms län är Malmöhus län landets mest folkrika
och

tätbefolkade. Länets befolkning har ökat med knappt 4 % under

1980-talet. Antalet invånare har stigit från 743 000 till 771 000. Av

länets tjugo kommuner har samtliga utom fyra ökat, några med mer

än 10 %. Malmö kommun hör till dem som inte vuxit. Sysselsättnings

graden skiftar. I länet ligger den under riksgenomsnittet för båda

könen. Malmö kommun har en syssselsättningsgrad på 76,4 %, en nivå

som är jämförbar med den i flertalet kommuner som ingår i stödområ

de. 1 vissa kommuner är den emellertid betydligt högre; så t.ex. i

Staffanstorp och Svedala där den är över 83 %. /Vrbetslösheten i länet

ligger nära riksgenomsnittet men skiftar också den ganska kraftigt

mellan kommunerna. I Malmö överstiger den 2 % — genomsnittet

under åren 1986—1988 var 3,39 % —medan den i nio kommuner

ligger under 1 %. Malmö kommun bildar tillsammans med 14 andra

kommuner en gemensam arbetsmarknad och Helsingborg tillsammans

med nio andra, varav fem i Kristianstads län, en arbetsmarknad. 192

s. 193 Kontrollera mot PDF

Stödområde 1989/90:AU13

Länen ingår inte i stödområde och något förslag därom har
inte heller framförts.

Aigärdsprogram m.m.

Ingrid Sundberg m.fl. (m, fp) anser i motion A461 att det
krävs en gemensam syn och strategi för att åstadkomma en reell förändring av
Sydsveriges situation och utvecklingsmöjligheter. På de områden där insatser
behövs för att stärka landsändan måste en helhetssyn med inriktning på största
möjliga nytta för hela Sydsverige vara vägledande.

Bengt Harding Olson (fp) anför i motion 1988/89:A440 att
det för en interregional samverkan mellan de båda Skånelänen bör tillskapas ett
regionalt utvecklingsorgan med parlamentarisk sammansättning, vilket skall
ansvara för Skåneregionens gemensamma frågor. Dessutom anser motionären att en
konsekvensutredning angående statlig centralisering tycks ofrånkomlig för att
säkra en rimlig skånsk andel av nya statliga verk och myndigheter.

Per Stenmarck m.fl. (m) förordar i motion A414 aktiva
satsningar i ny och utbyggd infrastruktur från näringsliv, stat och kommuner
för att stimulera utvecklingen i Skåne. Utvecklingen i Europa ger Skåne en
historisk chans som regionen inte haft tidigare.

I motion A444 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) föreslås ett
tillkännagivande till regeringen om Sydsverigt» situation — vari innefattas
bl.a. miljöproblemen — och dess utvecklingsmöjligheter. Därutöver begärs en
begränsning av utbyggnaden av städerna i västra Skåne till förmån för flera
mindre utbyggnader av mindre orter i östra Skåne.

Siw Persson m.fl. (fp) anser i motion 1988/89:A441 att det
kommunala inflytandet över det regionala utvecklingsarbetet i Skåne bör
stärkas. Särskild uppmärksamhet måste ägnas östra Skånes näringsliv där det
finns stora tillgångar som kan bli till fördel för hela regionen. Det är
olyckligt om denna del av regionen behandlas som Skånes baksida.

I motion A52 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) förordas olika
typer av åtgärder för att möta östra Skånes långsiktiga strukturproblem inför
1990-talet. Behovet av en konsekvensanal- ■
av den väntade omställningen inom jordbruks- och livsmedelssektorn framhålls.
Detta påpekas även av Börje Nilsson m.fl. (s) i motion A419 som föreslår att
analysarbetet lämpligen bör uppdras åt länsstyrelsen. Dessutom bör arbetet
följas av ett åtgärdsprogram i syfte att skapa utvecklingsmöjligheter likvärdiga
med andra delar av södra Sverige.

Utskottets överväganden

Utskottet har ovan konstaterat att utvecklingen i de båda
Skånelänen

är relativt gynnsam ur regionalpolitisk synpunkt. Bl.a. har praktiskt

taget alla kommuner haft positiva flyttningsnetton på senare år. Trots

vissa farhågor i motionerna om östra Skånes utvecklingsmöjligheter

anser utskottet att utvecklingen i Sydöstra Sverige inte är av sådan 193

13 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 194 Kontrollera mot PDF

karaktär
och svårighetsgrad som de delar av landet som nu föreslås bli 1989/90:AU13

inplacerade
i stödområden. Med tanke på utvecklingen i Europa tycks regionen ha goda
utvecklingsförutsättningar.

Utskottet vill också erinra om att de regionala
projektmedlen ökar och att länsstyrelserna får större möjligheter att
prioritera mellan olika områden. Vidare kan konstateras att länsstyrelserna är
oförhindrade att göra en sådan konsekvensanalys, som begärts av motionärerna.
Något regeringsuppdrag kan inte anses vara nödvändigt. Detsamma gäller
motionsönskemålet om ett åtgärdsprogram. Vidare innebär den nu gällande
ordningen att länsstyrelsen bör samråda med länsstyrelsen i ett annat län i
frågor av betydelse för båda länen. Inget hindrar heller att t.ex. två
länsstyrelser inrättar lämpligt samarbetsorgan när så bedöms ändamålsenligt.
Det kan i detta sammanhang erinras om att det är länsstyrelsen som har ansvaret
för att främja länets naturvård och miljöskydd.

Även utskottet anser att kommunernas verksamhet har stor
betydelse för att regionalpolitiken skall kunna genomföras på ett effektivt
sätt. Som utskottet har redovisat tidigare i framställningen (avsnittet Organisation
och administration av regionala utvecklingsinsatser) har en parlamentarisk
kommitté tillsatts med uppdrag dels att utforma ett nytt system för statens
bidrag till kommuner och landsting, dels se över den kommunala sektorns övriga
finansieringskällor. Beträffande motionskravet om en begränsning av byggandet
i västra Skåne vill utskottet erinra om att utskottet och riksdagen har tagit
ställning till denna fråga under innevarande riksmöte (yttr. AU3y, bet. SkU 27,
rskr. 207). Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna fråga. Därmed
avstyrker utskottet motionerna 1988/89:A440, 1988/89:A441, A52, A414, A419, A444
och A461 i tillämpliga delar.

Hallands län (N)

Befolkningen i Hallands län har ökat med nästan 9 % under
åttiotalet och uppgår nu till drygt en kvarts miljon. Det är framför allt Kungsbacka
som vuxit. Invånarna där är 10 000 fler än för tio år sedan, motsvarande en
ökning med över 20 %. I länet har endast Hylte kommun minskat sin befolkning.
Sysselsättningsgraden är ungefår densamma som för landet i stort. Skillnaden är
emellertid stor mellan män och kvinnor. Det skiljer sju procentenheter. Arbetslösheten
är genomgående lägre än riksgenomsnittet och har varit så även under perioden
1986—1988. 1 länet kan urskiljas fyra lokala arbetsmarknader. Kungsbacka ingår
i Göteborgs lokala arbetsmarknad.

Stödområde

Länet utgör inte stödområde och något förslag om det har
inte heller framförts.

194

s. 195 Kontrollera mot PDF

Aigärdsprogram m.m. 1989/90:AU13

Rolf
Kenneryd och Ivar Franzén (båda c) framhåller i motion A462 behovet av
inomregional utveckling i Hallands län. Länet framställs ofta som ett välmående
län med stadig befolkningstillväxt. Denna helhetsbild är riktig men döljer
stora skillnader inom länet.

Utskottets
överväganden

Även
utskottet anser att en inomregional balans är eftersträvansvärd. Som tidigare
har redovisats har det uppdragits åt kommittén för utredning av statsbidragen
och kommunernas finansiering (avsnittet Organisation och administration av
regionala utvecklingsinsatser) att också se på möjligheterna att omfördela
resurser mellan kommunerna. Enligt motionen krävs vissa åtgärder på
skatteområdet, bl.a. förbättrade reseavdrag vid resa till arbetet, för att få
till stånd en positiv landsbygdsutveckling. Liknande yrkanden behandlas av
skatteutskottet och riksdagen i samband med behandlingen av den föreslagna
skattereformen. Enligt utskottets uppfattning bör därför skattefrågorna inte
tas upp i förevarande sammanhang. Med hänvisning till det anförda avstyrks
motion A462 i denna del.

Göteborgs
och Bohus län (O) och Älvsborgs län (P)

Göteborgs
och Bohus län är befolkningsmässigt det tredje största i landet. Invånarantalet
har ökat med nära 25 000 personer under 1980-talet. Inte någon av länets 15
kommuner har minskat sin befolkning. Sysselsättningsgraden ligger för 1987
något under riksgenomsnittet och uppgår till 79,7 %. Den skiftar emellertid
ganska kraftigt mellan kommunerna. Hälften av dem har en högre
sysselsättningsgrad. Högst är den i Mölndal, 83,7 %, och lägst i Strömstad,
76,3 %. I Göteborgs kommun är andelen sysselsatta 78,5 %. /Vrbetslösheten i
länet ligger nära riksgenomsnittet vilket den gjorde även under perioden
1986—1988. Högst är den i Göteborgs kommun, 1,92 %. Den överstiger annars inte
1,5 % i någon av kommunerna. Femton kommuner ingår i samma arbetsmarltnad som
Göteborg. Ytterligare fem lokala arbetsmarknader kan urskiljas i länet.

Stödområde

Göteborgs
och Bohus län ingår inte i stödområde och något förslag om detta har inte
heller framförts.

I
Älvsborgs län bor 437 000 personer. Befolkningen har ökat med

knappt 3 % under 1980-talet. Ökningstakten var större under 1970-ta-

let. Invånarantalet har ökat i de flesta av länets 18 kommuner, men

undantag finns. Minskat sin befolkning har bl.a. Bengtsfors, Mellerud

och Åmål, alla med omkring 2 %. Sysselsättningsgraden ligger i de

flesta kommuner över eller nära riksgenomsnittet. Påtagligt lägre är

den bara i Dals-Ed där den är 77,6 %. I den kommunen har andelen

sysselsatta dessutom sjunkit sedan 1985. Om man bortser från Åmål är .q,

arbetslösheten i stort
sett i hela länet lägre än i övriga landet; genom-

s. 196 Kontrollera mot PDF

snittet
för fånet är 1,06 %. I Åmål uppgår den till 1,71 % under 1989. 1989/90:AU13

Även sett
till perioden 1986—1988 understeg arbetslösheten riksgenomsnittet. Fem lokala
arbetsmarknader kan avgränsas. Trollhättan inkluderar fem kommuner och Borås
fyra. Dals-Ed och Bengtsfors bildar en medan Tranemo och Åmål utgör egna lokala
arbetsmarknader.

Stödområde

I dag ingår de tre nordligaste kommunerna i Älvsborgs län,
Dals-Ed, Bengtsfors och Åmål, i stödområde C. I propositionen föreslås att
dessa Dalslandskommuner skall lämna det permanenta stödområdet. Motiveringen
är att områdena anses ha sådana utvecklingsförutsättningar att det mot bakgrund
av de kriterier som bör gälla — bl.a. att området har de långsiktigt svåraste
problemen — inte är befogat att inplacera dem i stödområde.

Folkpartiet vill enligt motion A97 behålla den nuvarande
stödområdesindelningen i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag.
Vänsterpartiet kommunisterna yrkar enligt motion A107 att stödområde C behålls
och ingår i det nya stödområdet 2. Centern vill enligt Al 18 ha kvar Dals-Ed,
Bengtsfors och /Vmål i resursområde C, ett yrkande som också framställs i A59
av Ingvar Karlsson och Marianne Andersson (båda c). Rune Johansson m.fl. (s)
och Stig Bertilsson och Arne /Vndersson (båda m) vill i sina resp. motioner A45
och A89 att de tre kommunerna hänförs till det nya stödområdet 2.

Härutöver yrkas i de förutnämnda motionerna A68, A69, A72,
A75 och Al 17 att nuvarande stödområdesindelning generellt skall behållas.

Utskottets överväganden

Enligt utskottets mening föreligger beträffande de nu
berörda tre kommunerna i Älvsborgs län sådana bedömningsfaktorer som gör det
motiverat att de ingår i permanent stödområde. Utskottet förordar således
inplacering av Bengtsfors, Dals-Ed och /Vmål i stödområde 2 och tillstyrker
därmed de nu behandlade motionerna i berörda delar.

.Aigärdsprogram — omlokalisering m.m.

Ingvar Johnsson m.fl. (s) anser i motionerna 1988/89:A433
och A417 att fyrstadsområdet, bestående av kommunerna Trollhättan, Uddevalla,
Vänersborg och Lysekil, befolkningsmässigt kan jämställas med ett
genomsnittslän. Fyrstadsregionen är en naturlig planeringsregion för
kommunikationer, utbildning och arbetsmarknad. Därför bör — vad gäller statlig
service och lokalisering av statliga verksamheter — lyr-stadsregionen betraktas
som ett län.

Anders Castberger m.fl. (fp) anser enligt A443 att det
krävs åtgärder

mot den låga andelen offentliganställda i Sjuhäradsbygden. Det ensidi

ga beroendet av tung verkstadsindustri borde enligt motionärerna leda

till att riksdagen prioriterar frågan om balans mellan privat- och

offentliganställda i regionen. 196

s. 197 Kontrollera mot PDF

Anders
Castberger och Elver Jonsson (båda fp) behandlar i motion 1989/90:AU13

1988/89:A466
utvecklingen i norra Älvsborgs län och anför att sysselsättningen i delar av
länet är starkt knuten till några få mycket stora industriföretag. Motionärerna
framhåller vikten av att infrastrukturen byggs ut i takt med efterfrågan;
annars riskerar länet att få en minskad konkurrenskraft. En regions utveckling
och expansion är avhängig av infrastrukturens utseende, sammansättning och
fortlöpande utbyggnad.

I motion A443 framhåller Anders Castberger m.fl. (fj)) att
infrastrukturen kraftigt måste byggas ut för att ge goda möjligheter till
utveckling i Älvsborgs län. Det är av avgörande betydelse att Sveriges
relationer till Norden och EG löses på ett gynnsamt sätt. Vidare uttrycker
motionärerna oro för det ensidiga beroendet av tung verkstadsindustri vilket
gör länet starkt utsatt för konjunktursvängningar i ekonomin. Vad beträffar
norra delarna av Dalsland anser motionärerna att regionalpolitiskt stöd även i
fortsättningen skall utgå till dessa delar.

I motion A431 anför Rune Johansson m.fl. (s) att det trots
flera års högkonjunktur finns problem i Dalsland vad avser bl.a. utbildning,
offentliga tjänster och kommunikationer. Stödåtgärder behövs därför i Dalsland.

Utskottets överväganden

Beträffande den statliga verksamheten vilken har tagits
upp i ett par av motionerna vill utskottet peka på att den förnyelseprocess som
pågår i den offentliga sektorn också innefattar decentralisering och omlokalisering
(se avsnittet Storstädernas betydelse för den regionala utvecklingen).
Utskottet har i det föregående uttalat sin principiella uppfattning i fråga om
decentralisering och omlokalisering av statlig verksamhet. Omlokalisering av
befintlig verksamhet eller lokalisering av nya myndigheter måste grundas på
noggranna överväganden i skilda avseenden. Sjuhäradsbygden är en region som
enligt vad som tidigare anförts bör kunna komma i fråga för lokalisering av
statlig verksamhet. Motionen ger enligt utskottets mening inte underlag för
något ställningstagande därutöver. Motion A443 avstyrks således.

De frågor som aktualiserats i motionerna angående de
infrastrukturella förutsättningarna ligger enlij utskottets mening inom ramen
för länsmyndigheternas ordinarie verksamhet vad gäller planering och genomförande
av olika åtgärder. Därtill kommer att utvecklingsförutsättningarna i södra
Sverige kan förbättras genom utvecklingen i Europa. De frågor om sårbarheten
som tagits upp i motionerna måste naturligtvis beaktas av bl.a.
länsstyrelserna. När det gäller Fyrstadsregionen har det tidigare arbetet med
det s.k. Uddevallapaketet på olika sätt kommit hela regionen till godo och
vitaliserat det kommunala samarbetet i regionen. Enligt utskottets uppfattning
är det inte påkallat med någon riksdagens åtgärd på detta område.

Den regionalpolitiska situationen i norra Dalsland —
bortsett från stödområdesfrågorna — har tagits upp i ett par motioner. Som
utskottet redovisat ovan finns det skäl att inplacera Bengtsfors, Dals-Ed och

s. 198 Kontrollera mot PDF

Åmål i
stödområde 2, vilket medför att olika regionalpolitiska stöd kan 1989/90:AU13
komma i fråga. Rent allmänt vill utskottet säga att det med hänsyn till de
föränderliga förutsättningarna i olika områden är angeläget med en regionalpolitik
som är flexibel. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1988/89:A433, 1988/89:A466, A417, A431 och A443 i tillämpliga delar.

Skaraborgs län (R)

Skaraborgs län har ökat sin befolkning med knappt 2 %
under 1980-talet. Befolkningsökningen har varit starkare under senare delen av
decenniet. Flertalet kommuner har ökat sin befolkning men någon mer dramatisk
förändring av invånarantalet har inte ägt rum. Sysselsättningsgraden är i de
flesta kommuner högre än riksgenomsnittet och allra högst i Habo där den uppgår
till 84,6 %. Arbetslösheten är låg och uppgår till 1,06 %. Under perioden
1986—1988 var genomsnittet 1,80 %. Åtta lokala arbetsmarknader kan urskiljas.
Det är bara Skövde som inkluderar fler än två kommuner.

Stödområde, åtgärdsprogram m.m.

Länet ingår inte i stödområde och något förslag därom har
inte heller framförts i propositionen. I motion 1988/89:A472 av Gunilla André
och Bengt Kindbom (båda c) framförs dock att lokaliseringsstöd måste kunna utgå
vid nyetablering eller utökad verksamhet hos befintliga företag i Karlsborgs,
Töreboda och Gullspångs kommuner. Motionärerna framför att kommunerna och
deras näringspolitiska organ för en ojämn kamp gentemot de kommuner där
lokaliseringsstöd utgår. De föreslår att 3 milj. kr. av länsanslaget tillförs
Skaraborgs län för fullföljande av kampanjen Hela Sverige ska leva.

Jan Fransson m.fl. (s) tar i motion A55 upp behovet av en
stark tjänstesektor i Skaraborgs län. Detta förutsätter en utveckling inom både
den offentliga och privata sektorn. En stark tjänstesektor är viktig bl.a. för
kvinnornas sysselsättning.

Utskottets överväganden

Med hänsyn till att Skaraborgs lan enligt ovanstående
länsanalys och enligt den statistik som har redovisats av REK87 inte kan sägas
vara ett utsatt län kan utskottet inte biträda förslag om några speciella
åtgärder för att främja näringslivsutvecklingen. Kvinnorna i Skaraborgs län har
för övrigt en något högre sysselsättningsgrad än kvinnorna genomsnittligt i
riket. Motionskravet om ytterligare resurser till kampanjen Hela Sverige ska
leva är numera överspelat med hänsyn till att kampanjen har avslutats. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna 1988/89:A472 och A55 i aktuella delar.

198

s. 199 Kontrollera mot PDF

Värmlands
län (S) 1989/90:AU13

Invånarantalet i Värmlands län har minskat något under
1980-talet men tecken tyder på att en vändning har skett under slutet av
årtiondet. Av länets 16 kommuner har 10 minskat sin befolkning. Kommuner som
Kristinehamn, Filipstad, Hagfors, Arvika och Säffle och Torsby har gått
tillbaka. Det är bara Karlstad och dess grannkommuner Kil och Hammarö som ökat
mera påtagligt. Större delen av länet är glest bebodd; det bor 16 personer per
kvadratkilometer vilket är under riksgenomsnittet. Sysselsiittningsgraden
ligger under landet i stort. I Eda är den extremt låg, 72,8 %, vilket är
landets lägsta siffra bortsett från två kommuner i Norrbottens län. Endast i
tre kommuner är sysselsättningsgraden högre än i övriga landet. Arbetslösheten
i länet uppgår till 1,98 %. I tre kommuner överstiger den 3 %, nämligen i
Torsby, Munkfors och Hagfors; i fyra ligger den i intervallet 2—3%, nämligen i
Eda, Sunne, Karlstad och Kristinehamn. Under perioden 1986—1988 var
genomsnittet för länet 3,18 %. Man kan urskilja tio skilda lokala
arbetsmarknader, där åtta utgörs av enskilda kommuner. Karlstad bildar lokal
arbetsmarknad med fyra kommuner.

Stödområde

För närvarande ingår tio Värmlandskommuner i stödområde,
Torsby i område B och Eda, Storfors, Munkfors, Årjäng, Sunne, Filipstad,
Hagfors, /Vrvika och Säffle i område C. I propositionen föreslås att Torsby,
Eda, Munkfors, Filipstad, Hagfors och /Vrvika hänförs till stödområde 2.
Storfors, Årjäng, Sunne och Säffle föreslås inte längre ingå i stödområde.

Kristinehamns
kommun är tillfålligt inplacerad i stödområde.

Flera motioner rör stödområdesindelningen i Värmlands län.
Folkpartiet vill enligt motion A97 behålla den nuvarande stödområdesindelningen
i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag. Vänsterpartiet kommunisterna yrkar
enligt motion A107 att stödområde A skall ingå i det nya stödområdet 1 samt att
B och C skall behållas och ingå i det nya stödområdet 2. Centern yrkar i Al 18
att övre delen av Torsby kommun hänförs till resursområde A och att Årjäng,
Säffle, Sunne och Kristinehamn hänförs till område C. Göthe Knutson och Gullan
Lindblad (m) vill enligt motion A82 ha Sunne, Säffle och Årjäng i stödområde 2.
Björn Samuelson och Kjell Ericsson (vpk, c) framför samma uppfattning i motion
A32. Kjell Ericsson och Jan Hyttring (c) vill enligt motion A53 detsamma men
vill även inkludera Kristinehamn. De vill dessutom ha Torsby kommun utom
Fryksände i område A. Slutligen yrkar Björn Samuelson (vpk) i motion A36 att
Kristinehamn förs till stödområde 2.

Härutöver yrkas i de förutnämnda motionerna A68, A69, A72,
A75 och Al 17 att nuvarande stödområdesindelning generellt skall behållas.

I tre motioner yrkas tillfållig stödområdesinplacering. Bo
Finnkvist m.fl. (s) vill enligt motion A42 ha Storfors, Kristinehamn, Årjäng,

199

s. 200 Kontrollera mot PDF

Säffle
och Sunne i tillfålligt stödområde. Isa Halvarsson (fp) samt 1989/90:AU13

Göthe
Knutson och Gullan Lindblad (m) yrkar i sina motioner A73 resp. A82 att
Kristinehamn placeras i tillfålligt stödområde.

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens uppfattning att situationen i
delar av Värmland är sådan att det är motiverat med inplacering i stödområde
2. Emellertid anser utskottet att det även i fråga om vissa av de kommuner som
av regeringen föreslås lämnas utanför stödområdet föreligger sådana faktorer
som gör det befogat med fortsatt permanent stödområdesinplacering. Detta
gäller kommunerna Sunne, Årjäng och Säffle. Utskottet förordar således
inplacering av dessa tre kommuner i stödområde 2. Utskottet tillstyrker därmed
motionerna A32, A53, A68, A69, A72, A75, A82, A97, A107, Al 17 och Al 18 i
motsvarande delar. I övriga delar avstyrks motionerna.

.Aigärdsprogram m.m.

1 motion 1988/89:A425 av Björn Samuelson (vpk) begärs en
särskild utredning om Värmland. Verkstads-, stål- och skogsindustrin kommer att
omfattas av långtgående strukturella förändringar under 1990-talet och därför
behövs enligt motionären ett samhälleligt åtgärdspaket. Den tidigare
"Värmlandsdelegationens" olika förslag bör tas till vara liksom
länsstyrelsens utredningar om transportsystemet. Även förslag och projekt från
högskolan i Karlstad och de politiska partiernas och de fackliga
organisationernas olika initiativ i frågorna bör beaktas. Särskilda medel för
ändamålet bör anslås till länsstyrelsen.

Motion 1988/89:A436 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring
(båda c) behandlar regional utveckling i Värmland. Det krävs ett kraftfullt och
idérikt arbete och ett starkt stöd av regering och riksdag. Satsningar måste
göras på små och medelstora företag. Skatte- och avgiftsuttagen måste minskas.
Det måste även satsas på resursscentra för att stärka den industriella
konkurrenskraften, på forskning, turism och miljö. Insatser krävs så att idéer
som kommit fram i kampanjen Hela Sverige ska leva kan förverkligas.

Isa Halvarsson (fp) efterlyser i motion 1988/89:A475
utvecklingsinsatser i Värmlands län. Hon anser att regionalpolitiken bör bli
mer • utvecklingsinriktad och skapa fysiska, sociala och kulturella miljöer så
att kreativitet och nyskapande stimuleras. Närheten till högre utbildning har
blivit en allt viktigare etableringsfaktor. Högskolan i Karlstad måste få egna
medel till forskning. Det är värdefullt med en rik flora av livskraftiga
småföretag. Länsanslaget behöver höjas, och det måste ges en ökad frihet att
göra prioriteringar på länsnivå. Det måste även bli en ändrad inriktning på de
regionalpolitiska stödformerna mot kunskaps- och tjänsteföretag. Goda
kommunikationer är en förutsättning för en fortsatt positiv utveckling.
Slutligen föreslår motionären att ett arealstöd införs för jordbruket.

Samma
motionär anför tillsammans med Elver Jonsson (båda fp) i 200

motion
A421 att det — mot bakgrund av det förslag som lagts fram av

s. 201 Kontrollera mot PDF

REK87 om
att stödområde C sk.all avskaffas — är nödvändigt att 1989/90:AU13

bibehålla
särskilda insatser för att främja en regional, positiv utveckling i västra
Värmland och norra Dalsland.

Magnus Persson m.fl. (s) pekar i motion A459 på
konsekvenserna för Värmlands del av en lågkonjunktur. Basnäringarna i länet är
konkurrensutsatta och dessutom energikrävande. De stora neddragningarna i
Bofors drabbar även de östra delarna av länet.- Det är svårt att rekrytera
nyckelpersoner i de värmländska bruksorterna. En beredskap behövs varför
förnyelsearbetet måste pågå med oförminskad kraft. Kommunikationer, utbildning,
forskning och boendemöjligheter måste förbättras. Utlokalisering från
storstadsregionerna måste ske. EG-an-passningen innebär för jordbrukets del
extra osäkerhet för utvecklingen. Stöd måste utgå till turistnäringen och en
kraftfull kulturell satsning bör ske i länet. Sammantaget krävs en långsiktig
strategi för utvecklingen i Värmlands län.

Utskottets överväganden

Som framgått ovan har utskottet inte följt regeringens
förslag såvitt gäller Årjäng, Säffle och Sunne. Dessa kommuner kommer således
alltjämt att ingå i det permanenta stödområdet liksom större delen av länet i
övrigt. Av detta framgår att utskottet delar uppfattningen om behovet av
långsiktiga insatser i länet.

Vad gäller önskemål om åtgärdsprogram vill utskottet
erinra om länsstyrelsens ansvar att främja länets utveckling och särskilt den
regionala utvecklingen. Inom dess. ansvarsområde ligger att samordna sådana
regionalpolitiska insatser som bedöms som angelägna utan att något särskilt
initiativ krävs från statsmakternas sida. Regeringen fördelar anslaget för
regionalpolitiska utvecklingsinsatser efter de regionala problemens
svårighetsgrad. Av de medel som hittills fördelats under budgetåret, 755
milj.kr., belöper 60 milj.kr. på Värmlands län. Utskottet vill erinra om att
länen med det uppräknade länsanslag som förordats i det föregående generellt
sett kan räkna med ett påtagligt ökat medelstillskott. Länsstyrelserna kan i
ökad utsträckning fritt använda anslaget för glesbygdsinsatser, regional
projektverksamhet och i förekommande fall lokaliserings- och utvecklingsbidrag.
Utskottet har också uttalat att den förstärkning som föreslagits i första hand
bör användas för en ökad medelstilldelning bl.a. i de län i vilka de regionala
förutsättningarna förändras vid genomförandet av de förslag som behandlats
tidigare i betänkandet.

De delar av länet som ingår i stödområde skulle också
kunna komma i fråga för medel för särskilda infrastrukturåtgärder enligt
regeringens beslut.

Vad gäller
önskemål om förstärkningar av högskolan vill utskottet

hänvisa
till avsnittet om utbildningspolitiken. Högskolan i Karlstad hör

till dem
som föreslås få en tillfållig förstärkning av forsknings- och

utvecklingsverksamheten.
Till detta kommer att det i proposition 90

om
forskning föreslås att de mindre och medelstora högskolorna får

201

s. 202 Kontrollera mot PDF

kraftigt
förstärkta resurser för forskningsstödjande åtgärder under en 1989/90:AU13

treårsperiod.
Förstärkningarna bör på sikt medföra gynnsamma effekter på utvecklingen i
länet.

Flera av de förslag som i övrigt framförs i motionerna
ligger väl i linje med regeringens förslag, som utskottet i det föregående har
ställt sig bakom. /Vndra förslag tillhör inte utskottets beredningsområde.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna
1988/89:A425, 1988/89:A436, 1988/89:A475, A421 och A459.

Omlokalisering

Kjell Ericsson och Jan Hyttring (c) anser enligt motion
1988/89.A436 att statlig verksamhet bör lokaliseras till Värmland och åsyftar
därvid särskilt en enhet av Geografiska Sverigedata (GSD).

Utskottet har i det föregående uttalat sin principiella
uppfattning i fråga om decentralisering och omlokalisering av statlig
verksamhet. Omlokalisering av befintlig verksamhet eller lokalisering av nya
myndigheter måste grundas på noggranna överväganden i skilda avseenden.
Motionen ger enligt utskottets mening inte underlag för något uttalande
därutöver om omlokalisering till Värmlands län. Motionen avstyrks därför.

Bergslagen

Utskottet behandlar nu i ett särskilt avsnitt frågor som
särskilt rör Bergslagen.

I motion 1988/89:A474 av Jan Hyttring m.fl. (c) yrkas ett
tillkännagivande om Bergslagsdelegationens fortsatta verksamhet och ett utvecklingsprogram
för Bergslagen. Delegationens mandattid bör förlängas till år 1991. Satsningar
måste göras på en rad områden — näringsliv, jordbruk, förnybar energi,
kommunikationer, utbildning och turism. Motionärerna redovisar sina förslag i
14 punkter.

Rolf Dahlberg (m) begär i motion A84 att Hofors och
Sandvikens kommuner i Gävleborgs län skall hänföras till Bergslagsområdet och
därmed få del av Bergslagspaketet.

Lars-Ove Hagberg (vpk) yrkar i motion A435 att de 200
milj. kr. som ställts till förfogande för ASEA Brown Boveri (ABB) skall överföras
till Västerbergslagen till insatser för fler arbetstillfållen.

Bergslagen har sedan år 1984 berörts av två särskilda
utvecklingsprogram som beslutats av regeringen. Det andra startade år 1986 och
avslutas i och med detta budgetårs utgång. Regering och riksdag har beträffande
den geografiska inriktningen angivit 23 kommuner som i första hand bör bli
föremål för särskilda stödinsatser. Insatserna har samordnats av en särskild
Bergslagsdelegation. Verksamheten, som ursprungligen var tänkt att upphöra med
utgången av budgetåret 1988/89, förlängdes efter beslut av regeringen till den
30 juni 1990.

Härutöver har riksdagen för budgetåret 1987/88 anvisat
140,5

milj.kr. för kostnaderna för att motverka effekterna av nedläggningen

av gruvan i Grängesberg. Vid samma tillfålle anvisades medel för att 202

underlätta
en expansion av verksamheten vid ASEA Brown Boveri

s. 203 Kontrollera mot PDF

(ABB) i
Ludvika. 100 milj.kr. anslogs till /VBB till lokaliseringsbidrag
1989/90:AU13 m.m. och 100 milj.kr. till särskilda arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i Ludvika. Sedan /VBB meddelat att bolaget på grund av ändrade förutsättningar
inte kunde fullfölja åtajndet fann regeringen att delar av detta åtgärdsprogram
borde omprövas.

Riksdagen har sedermera beslutat (prop. 1989/90:125, AU27,
rskr. 245) att de statliga medel som återstod av de anslagna medlen, 188,6
milj.kr., inte skall tas i anspråk för de ursprungligen avsedda ändamålen. I
stället har 158,6 milj.kr an'ifisats till särskilda regionalpolitiska insatser
för att stödja det fortsatta arbetet med att skapa nya arbetstillfållen i
området. Av dessa medel skall 15 milj.kr. disponeras av en arbetsgrupp, vars
syfte är att bredda arbetsmarknaden genom etablering eller expansion av andra
företag. Övriga medel bör användas till att bl.a. stödja genomförandet av
projekt som gruppen initierar. Såväl regionalpolitiskt företagsstöd som andra
former av stöd, t.ex. till utbildning, bör komma i fråga. Regeringen utformar
de närmare riktlinjerna för medlens användning för de :järskilda
regionalpolitiska ändamål som detta anslag avser att tillgodose inom den
geografiskt och belopps-mässigt fastställda ramen.

Utskottet kan således konstatera att medel av betydande
omfattning står till regionens förfogande för regionalpolitiska insatser. Något
skäl att ytterligare förlänga Bergslagsdelegationens arbete föreligger inte
enligt utskottets mening.

Motionerna
1988/89:A474, A84 och A435 avstyrks.

Örebro län (T)

Invånarantalet i länet minskade i hörjan av 1980-talet men
utvecklingen synes därefter ha vänt. Det är framför allt Örebro kommun som
ökat sin befolkning. Annars har åtta av länets elva kommuner minskat. Särskilt
påtaglig är minskningen i Karlskoga som förlorat nästan 3 000 invånare sedan
1980. Där bor nu 34 000 personer. 1 länet finns drygt 271 000 invånare.
Sysselsättningsgraden ligger nära riksgenomsnittet. I Ljusnarsbergs kommun
avviker den emellertid påtagligt från länet i övrigt. Den uppgår där till
endast 73,5 %. Även arbetslösheten är där påtagligt högre än i länet i övrigt.
Siffran är 3,35 % för 1989 och 4,72 % som genomsnitt åren 1986—1988. I länet är
arbetslösheten något högre än riksgenomsnittet. I fyra kommuner överstiger den
2 %, förutom i Ljusnarsberg även i Degerfors, Hällefors och Karlskoga. I länet
kan urskiljas fem skilda arbetsmarknader.

Stödområde

För närvarande ingår tre kommuner i stödområde C,
Hällefors, Ljusnarsberg och Lindesberg (Guldsmedshyttans och Ramsbergs församlingar).
I propositionen föreslås att de två förstnämnda hänförs till stödområde 2 medan
Lindesberg föreslås inte längre tillhöra stödområde.

Degerfors
och Karlskoga är enligt regeringens beslut tillfålligt inpla- 203

cerade i
stödområde.

s. 204 Kontrollera mot PDF

Folkpartiet
vill enligt motion A97 behålla den nuvarande stödområ- 1989/90:AU13

desindelningen
i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag. Vänsterpartiet kommunisterna yrkar
enligt motion A107 att områdena B och C behålls och ingår i det nya stödområdet
2. Centern vill enligt motion Al 18 ha Lindesberg i resursområde C liksom
Karlskoga, Degerfors och Nora kommuner. Maud Björnemalm m.fl. (s) yrkar i
motion A38 att Lindesberg hänförs till område 2. Gudrun Norberg och Lars
Ernestam (fp) vill enligt motion AIOO att de berörda kommundelarna Guldsmedshyttan
och Ramsberg skall ingå i stödområde C.

Härutöver yrkas i de förutnämnda motionerna A68, A69, A72,
A75 och Al 17 att nuvarande stödområdesindelning generellt skall behållas.

Utskottets överväganden

Utskottet är av samma uppfattning som regeringen när det
gäller Hällefors och Ljusnarsbergs kommuner som således bör ingå i stödområde
2. Några kvantitativa eller kvalitativa bedömningsfaktorer som skulle motivera
en permanent inplacering i stödområde av Degerfors, Karlskoga, Lindesberg och
Nora föreligger däremot inte enligt utskottets mening. De nu behandlade
motionerna avstyrks således av utskottet i de berörda delarna.

o

Aigärdsprogram
m.m.

Maud Björnemalm m.fl. (s) tar i motion 1988/89:A419 upp
frågan om regionalpolitiskt stöd till Ljusnarsbergs kommun. Trots att kommunen
har varit föremål för en rad regionalpolitiska satsningar har sysselsättningen
minskat på grund av nedläggningar av viktiga verksamheter. Därför måste
kommunen bli föremål för fortsatt regionalpolitiskt stöd. Särskilda medel bör
också anvisas så att kommunen får förhöjt regionalpolitiskt stöd till
turistanläggningarna vid Gillersklack.

Ulla Samuelsson m.fl. (s) anför i motion 1988/89:A430 i
fråga om näringslivssatsningar i Hällefors kommun, att konsekvenserna av en
förändring av lokaliseringsbidraget skulle bli att företag som nu är beredda
att etablera sig i Hällefors inte längre skulle vara intresserade. Medel skall
anvisas så att påbörjade näringslivssatsningar kan fullföljas med tidigare
beslutad nivå på lokaliseringsbidragen.

Gudrun Norberg och Lars Ernestam (båda fp) efterlyser i
motion A457 ett "Karlskogapaket". Mot bakgrund av nedskärningar och
strukturförändringar i Karlskoga är det nödvändigt med stimulansåtgärder.
Inriktning bör ske mot ökade försvarsbeställningar, vilket är nödvändigt för
att behålla kompetensen inom försvarsindustrin, och förbättrade
kommunikationer. Karlskoga bör temporärt kunna få samma stödregler som i
stödområde A. Med sådana stimulansåtgärder bör man kunna åstadkomma en mer
varierad och stabil näringslivsstruktur.

204

s. 205 Kontrollera mot PDF

Utskottets
överväganden 1989/90:AU13

Utskottet har i det föregående anslutit sig till
industriministerns bedömning att Bergslagsdelegationens arbete med att
samordna de särskilda insatserna för Bergslagen varit framgångrikt. Det har
lagt en bra grund för ett utvecklingsarbete, som bör fortsätta genom ordinarie
organ såsom länsstyrelserna, andra länsorgan och berörda kommuner. Utskottet
delar också bedömningen att det i Bergslagen ändå finns områden som har problem
av en karaktär och storleksordning som kräver långsiktiga regionalpolitiskii
åtgärder. Följaktligen skall Ljusnarsberg och Hällefors kommuner alltjämt
tillhöra permanent stödområde.

Den 15 februari 1990 ändrade regeringen Karlskogas och
Degerfors inplacering i temporärt stödområde så att maximala bidragsandelen vid
regionalpolitiskt stöd som kan lämnas av länsstyrelsen och SIND höjdes till 20
%.

Samtidigt beslutade regeringen om stöd till ett
tjänsteföretag. Finvik /VB, som därigenom etablerar verksamhet i Karlskoga med
300 arbetstillfållen. Utskottet har vidare erfarit att regeringen genom andra
beslut medverkat till att ytterligare ett 50-tal nya arbetstillfållen skapas i
Karlskoga. Regeringen har också godkänt att ytterligare 17 milj. kr. utnyttjas
för utbildningsinsatser.

Det skall observeras att länet som helhet trots
strukturomvandlingsproblem visar en positiv sysselsättningsutveckling. Antalet
sysselsatta inom tillverkningsindustrin har ökat med 2,4 % årligen under
1985—1987 och med 2,6 % inom privata tjänster.

Utskottet vill erinra om att länen med det uppräknade
länsanslag som förordats i det föregående generellt sett kan räkna med ett
påtagligt ökat medelstillskott. Länsstyrelserna kan i ökad utsträckning fritt
använda anslaget för glesbygdsinsatser, regional projektverksamhet och i
förekommande fall lokaliserings- och utvecklingsbidrag. Förstärkningen bör
enligt vad utskottet uttalat användas för en ökad medelstilldelning till bl.a.
de län i vilka de regionala förutsättningarna förändras vid genomförandet av de
förslag som behandlats tidigare i betänkandet.

Frågor som rör kommunikationer och försvarsindustrins
framtid behandlas i andra utskott.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna
1988/89:A419, 1988/89:A430 och A457 i berörda delar.

Omlokalisering

I två motioner föreslås att ytterligare delar av SCB
omlokaliseras till Örebro. Lars Ernestam och Gudrun Norberg (fp) åberopar i
A411 att länet är drabbat av regementsnedläggning och personalneddragningar i
Bofors. De menar att den tidigare omlokaliseringen av SCB varit lyckosam varför
hela myndigheten borde kunna flytta. Ett regionkontor kunde finnas
kvar i Stockholm. Anders Svärd och Karl-Erik

205

s. 206 Kontrollera mot PDF

Persson
(c,vpk) framför liknande synpunkter i motion 424. De påpe- 1989/90:AU13

kar att tillbyggnad
pågår för SCB vilket skapar naturliga förutsättningar för ytterligare
omlokalisering.

Utskottets överväganden

Utskottet har i det föregående uttalat sin principiella
uppfattning i fråga om decentralisering och omlokalisering av statlig verksamhet.
Omlokalisering av befintlig verksamhet eller lokalisering av nya myndigheter
måste grundas på noggranna överväganden i skilda avseenden. Motionerna ger
enligt utskottets mening inte underlag för att i detta sammanhang göra något
uttalande om omlokalisering av SCB. Av detta skäl avstyrks motionerna A411 och
A424.

Västmanlands län (U)

Länets befolkning har minskat något under 1980-talet, från
drygt 259 000 till drygt 256 000 invånare. Under sista delen av decenniet har
emellertid utvecklingen vänt. Bara tre kommuner har ökat invånarantalet. Det
är Heby, Västerås och Sala. Västerås är med sina ca 118 000 personer Sveriges
åttonde kommun. Framför allt Hallstaham-mar och Fagersta har minskat, båda med
nästan 10 %. Sysselsättningsgraden är beträffande båda könen lägre än
riksgenomsnittet. /Vrbetslösheten är något högre än i övriga landet och var så
även under perioden 1986—1988. Högst är den i Skinnskatteberg, 3,15 %, där för
övrigt sysselsättningsgraden är lägst.

Länet har haft den största minskningen av antalet
sysselsatta inom tillverkningsindustri i landet under perioden 1985—1987. Den
årliga minskningen var 2,5 %. Tjänstesektorn har å andra sidan expanderat. Den
årliga ökningen var 6,8 % under samma period. Det innebär att ungefår lika
många personer som lämnat tillverkningsindustrin har kommit till
tjänstesektorn. Man kan urskilja tre lokala arbetsmarknader i länet, var och
en bestående av mellan tre och fyra kommuner. Heby ingår, som förut nämnts, i
samma arbetsmarknad som Uppsala.

Stödområde

Tre kommuner i länets nordvästliga del ingår för
närvarande i stödområde C. Det är Norberg, Fagersta och Skinnskatteberg. De
föreslås ingå i stödområde 2 fortsättningsvis.

Hallstahammar har enligt regeringens beslut tillfålligt
stödområdes-placerats.

Centern vill enligt motion Al 18 behålla nuvarande
stödområdesindelning och yrkar dessutom att Hallstahammar förs in i område C.
Även i enskilda motioner framställs yrkande om att Hallstahammar skall ingå i
permanent stödområde, nämligen i A44 av Birgit Henriksson (m), i A87 av Roland
Sundgren m.fl. (s) och i A105 av Jan-Olof Ragnarsson (vpk).

206

s. 207 Kontrollera mot PDF

Utskottets
överväganden 1989/90:AU13

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att
Norberg, Fagersta och Skinnskatteberg bör ingå i stödområde 2. Några
kvantitativa eller kvalitativa bedömningsfaktorer som skulle motivera en
permanent inplacering i stödområde av Hallstahammar föreligger emellertid inte
enligt uUkottets mening. Motionerna A44, A87, A105 och Al 18 avstyrks således
i de berörda delarna.

Aigärdsprogram m.m.

Hugo Bergdahl (fp) pekar i motion 1988/89:A415 på risken
med en alltmer ensidig arbetsmarknad som domineras av industrisysselsättning.
Den påverkas alltid kraftigt av konjunktursvängningar eller omstrukturering,
vilket inte minst drabbar kvinnornas möjligheter till arbete. I motion A438 tar
samme motionär upp behovet av en utbyggd infrastruktur i länet. De två
viktigaste framtidsfrågorna är kommunikationerna och utbildningen. Järnvägen
och vägnätet måste förbättras. Satsningar måste göras på gymnasieutbildning
och på högskolan i Eskilstuna—Västerås.

Roland Sundgren m.fl. (s) anser enligt motion 1988/89.A431
att det krävs förstärkningar av infrastrukturen i syfte att stimulera
utvecklingen i länet. Regionen är underdimensionerad när det gäller tillgång
på kvalificerad högskoleutbildning och forskning. Kommunikationerna mellan
Eskilstuna, Västerås och Örebro måste förbättras. Även Mälar-sjöfarten och
framkomligheten i Södertälje kanal är viktiga frågor för regionen enligt
motionärerna.

I motion 1988/89:A451 beskriver Birger Andersson (c)
befolkningsutveckling, industrisysselsättning m.m. i länet. Det krävs enligt
honom kraftfulla insatser för att vända den negativa utveckling som pågått
oavbrutet sedan början på 1970-talet. Bättre kommunikationer är nödvändigt både
vad gäller järnväg och vägtrafik. Utlokalisering av statlig verksamhet bör ske
till länet. Större satsningar på högskolan krävs. Det behövs samlade åtgärder;
enstaka punktinsatser är inte tillräckliga.

Hans Petersson (vpk) betonar i motion 1988/89:A461 behovet
av en konkret politik för att möta framtida strukturproblem i Västmanland. Ett
lokalt förankrat investerings- och utvecklingsråd för regionala investeringar
bör införas, åtgärder krävs för främjandet av en inomregional
lokaliseringspolitik, ökade medel behövs för styrning av näringslivets
investeringar.

Utskottets överväganden

Som framgått ovan har en betydande minskning skett av
antalet

sysselsatta inom tillverkningsindustrin i länet under perioden

1985—1987. Även jord- och skogsbruket och den offentliga förvalt

ningen har minskat i fråga om antal sysselsatta. Å andra sidan har en

kraftig ökning skett av antalet förvärvsarbetande inom privata tjänster,

vilket gör att sysselsättningsutvecklingen totalt varit positiv i länet 207

under
perioden.

s. 208 Kontrollera mot PDF

I motionerna återkommer yrkanden om förbättrade
kommunikatio- 1989/90:AU13 ner och satsningar på utbildning. Utskottet har i
det föregående behandlat båda dessa ämnen. Det har framgått att regeringen
uppdragit åt berörda kommunikationsverk att utarbeta och redovisa långsiktiga
investeringsplaner till den 1 januari 1991. Den samordnade planeringen syftar
till att ge ett bättre underlag för beslut om resurstilldelning till
transportsektorn som helhet. Industriministern har avstått från att i detta
sammanhang ta ställning till specifika utbyggnadsprojekt vad avser vägar,
järnvägar eller flygplatser. I fråga om gymnasieutbildning planeras under budgetåret
1990/91 en proposition angående omstrukturerad gymnasieskola mot bakgrund av
de kraftigt minskande ungdomskullarna. Högskolan Eskilstuna—Västerås föreslås
få del av medlen för tillfållig förstärkning av forsknings- och
utvecklingsverksamhet liksom av medel från det s.k. LIF-anslaget. Till detta
kommer att det i proposition 90 om forskning föreslås att tyngdpunkten vid
förstärkningar till forskningen vid universitet och högskolor skall ligga vid
högskolor utanför Stockholm, vilket bör få gynnsamma effekter för den regionala
utvecklingen i berörda regioner.

Rörande det av Hans Petersson framförda förslaget om ett
lokalt förankrat investeringsråd för regionala investeringar erinras om länsstyrelsens
ansvar att främja länets utveckling och särskilt den regionala utvecklingen.
Inom dess ansvarsområde ligger att samordna sådana regionalpolitiska insatser
som bedöms som angelägna utan att något initiativ krävs från statsmakternas
sida.

Utskottet vill erinra om att länen med det uppräknade
länsanslag som förordats i det föregående generellt sett kan räkna med ett
påtagligt ökat medelstillskott. Länsstyrelserna kan i ökad utsträckning fritt
använda anslaget för glesbygdsinsatser, regional projektverksamhet och i
förekommande fall lokaliserings- och utvecklingsbidrag.

Motionerna 1988/89:A415, 1988/89:A431, 1988/89:A451,
1988/89: A461 och A438 avstyrks av utskottet i nu behandlade delar.

Omlokalisering

Enligt motion 1988/89:A415 av Hugo Bergdahl (fp) borde
statlig verksamhet lokaliseras till Västmanlands län med tanke på dess
ensidiga arbetsmarknad och den låga andelen statligt anställda.

Utskottet har i det föregående uttalat sin principiella
uppfattning i fråga om decentralisering och omlokalisering av statlig
verksamhet. Omlokalisering av befintlig verksamhet eller lokalisering av nya
myndigheter måste grundas på noggranna överväganden i skilda avseenden.
Motionen ger enligt utskottets mening inte underlag för något uttalande om
omlokalisering till regionen. Motionen avstyrks således.

Kopparbergs län (W)

Befolkningen i Kopparbergs län minskade under första delen
av decen

niet men en vändpunkt inträdde mot slutet. Detta innebär att invånar

antalet är ungefår detsamma nu som 1980. Vansbro, Avesta och 208

Ludvika har minskat med mer än 5 %. Hedemoras befolkning har gått

s. 209 Kontrollera mot PDF

tillbaka
med ungefår 2 %. Länet är glest befolkat, bara tio personer 1989/90:AU13 per
kvadratkilometer. Sysselsättningsgraden är lägre än i riket i övrigt och
överensstämmer med den i skogslänen. /Vndelen sysselsatta kvinnor är dock
lägre än den genomsnittliga för skogslänen. Det skiljer sig stort mellan länets
15 kommuner. I Mora, Falun och Säter är sysselsättningsgraden högre än
riksgenomsnittet. Sysselsättningen inom industrin har minskat något under
perioden 1985—88. Å andra sidan har antalet sysselsatta både inom privat
tjänstesektor och offentlig förvaltning ökat. /Vrbetslösheten är något högre
än i landet i övrigt men även här är skillnaderna stora mellan olika kommuner.
I hälften av dem är den lägre — i Mora och Säter t.o.m. under 1 %. Älvdalen har
den högsta med 3,63 %, motsvarande 176 personer. Flera av länets kommuner
bildar egen lokal arbetsmarknad. Falun är den största lokala arbetsmarknaden i
vilken ingår fem ytterligare kommuner.

Stödområde

Åtta kommuner ingår för närvarande i stödområde. I de
västligaste delarna av länet ingår Vansbro, Malung, Älvdalen och del av Mora
kommun i stödområde B. Regeringen föreslår att dessa skall ingå i det nya
stödområde 2. Orsa, Ludvika, Smedjebacken och Avesta ingår i stödområde C och
föreslås likaledes bli hänförda till 2.

Borlänge och Säters kommuner är enligt regeringens beslut
tillfålligt inplacerade i stödområde.

Vänsterpartiet kommunisterna vill enligt sin principiella
inställning i motion A107 att stödområde A skall ingå i det nya stödområde 1
och att B och C behålls och ingår i det nya stödområde 2; dock yrkar partiet
att även Hedemora förs in i område 2. Centern yrkar i motion Al 18 förutom att
samtliga åtta nämnda kommuner skall ingå i resursområde B att två nya kommuner
skall föras in i stödområde, nämligen Rättvik (Ore församling) i B och Hedemora
i C. Det sistnämnda yrkar även Göran Engström och Birgitta Hambraeus (båda c) i
motion A78. Även Irene Vestlund m.fl. (s) vill enligt motion A48 att Hedemora
förs in i stödområde 2. Ove Karlsson m.fl. (s) vill enligt motion A33 ha de
fyra kommuner som nu ingår i område B hänförda till stödområde 1 i stället för
2, som föreslås av regeringen. De yrkar också att Rättvik (Ore församling) förs
in i område 2.

Utskottels överväganden

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning när det
gäller stöd

områdesindelningen i Kopparberg;; län. Några kvantitativa eller kvali

tativa bedömningsfaktorer som skulle motivera en permanent inplace

ring i stödområde av del av Rättvik eller av Hedemora föreligger inte

enligt utskottets mening. Motionerna A33, A48, A78, A107 och Al 18

avstyrks således av utskottet i berörda delar. Inte heller finns enligt

utskottets mening skäl till permanent inplacering i stödområde 1 av

Vansbro, Malung, Älvdalen och del av Mora, vilket yrkats i motion

A33. Även den motionen avstyrks :iåledes av utskottet i den nu berörda 209

delen.

14 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 210 Kontrollera mot PDF

Aigärdsprogram
ni.m. 1989/90:AU13

1 motion A250 efterlyser Lars-Ove Hagberg (vpk) ett
"Avestapaket". Regionen har drabbats hårt av inskränkningar i statens
verksamhet och i privata bolag. Avesta har kommit i kläm mellan de centralorter
som regering och länsmyndigheter satsat på. Konkreta åtgärder krävs för nya
arbetstillfållen, dels genom statliga satsningar, dels genom insatser från
Avestakoncernens sida.

Utskottets överväganden

Avesta kommun kommer alltjämt att ingå i stödområde.

Det ankommer i första hand på länsstyrelsen att främja
länets utveckling och särskilt den regionala utvecklingen. Länsstyrelsen skall
samordna sådana regionalpolitiska insatser som bedöms som angelägna utan att
något initiativ krävs från statsmakternas sida. Utskottet vill erinra om att
länen med det uppräknade tänsanslag som förordats i det föregående generellt
sett kan räkna med ett påtagligt ökat medelstillskott. Länsstyrelserna kan i
ökad utsträckning fritt använda anslaget för glesbygdsinsatser, regional
projektverksamhet och i förekommande fall lokaliserings- och utvecklingsbidrag.

Utskottet är inte berett att ställa sig bakom kravet på
särskilda insatser därutöver för Avesta kommun och avstyrker följaktligen motion
A250.

Omlokalisering

1 motion A78 av Göran Engström och Birgitta Hambraeus
(båda c) framförs att även mindre orter än Falun och Borlänge bör komma ifråga
för både statliga utlokaliseringar och det nya utvecklingsbidraget till företag
i tjänstesektorn. När det gäller samråd med tjänsteföretag för att förmå dem
att etablera verksamhet i regionalpolitiskt prioriterade områden bör enligt
motionärerna även orter som Mora, Ludvika och Avesta vara tänkbara.

Utskottets överväganden

Utskottet har i det föregående uttalat sin principiella
uppfattning i fråga om decentralisering och omlokalisering av statlig
verksamhet. Omlokalisering av befintlig verksamhet eller lokalisering av nya
myndigheter måste grundas på noggranna överväganden i skilda avseenden. Det är
inte möjligt att i detta sammanhang göra uttalanden därutöver till förmån för
någon bestämd ort eller region och detta gäller även när det är fråga om
privata tjänsteföretag. Motion A78 avstyrks således.

Gävleborgs län (X)

Länet har minskat sin befolkning med omkring 2 % under
1980-talet.

Den uppgår
nu till drygt 288 000 personer. Av kommunerna är det

bara
Gävle, Bollnäs och Hudiksvall som vuxit något. Det bor 16

personer
per kvadratkilometer. Sysselsättningsgraden är flera procent- 210

enheter
lägre än i landet i övrigt och t.o.m. under genomsnittet för

s. 211 Kontrollera mot PDF

skogslänen.
Särskilt kvinnorna förvärvsarbetar i liten utsträckning. 1989/90:AU13

Endast i
Gävle överensstämmer sysselsättningsgraden med riket i övrigt. 1 sex kommuner
har antalet sysselsatta sjunkit under åren 1985-87. Hofors har länets lägsta
siffra, 74,3 %. Arbetslösheten är något högre än riksgenomsnittet. Högst är den
i Ljusdal — 3,14 %, med ett genomsnitt på 4,59 % för perioden 1986-88 — och
lägst i Gävle, 1,23 %. Det lägre procenttalet motsvarar dock nästan dubbelt så
många personer som det högre. Man kan identifiera sju lokala arbetsmarknader.
Till Gävle hänförs därvid fyra kommuner, varav en är Älvkarleby beläget i
C-län.

Stödområde

För närvarande ingår fem kommuner i stödområdet. Hofors
och kustkommunerna Söderhamn, Hudiksvall (Bjuråker) och Nordanstig omfattas av
stödområde C medan Ljusdal ingår i B. Regeringen föreslår att kustkommunerna
inte länje skall ingå i stödområde. Hofors och Ljusdal föreslås ingå i det nya
stödområde 2.

Delsbo församling i Hudiksvalls kommun ingår i tillfålligt
stödområde enligt regeringens beslut.

Folkpartiet vill enligt motion A97 behålla den nuvarande
stödområdesindelningen i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag. Vänsterpartiet
kommunisterna yrkar enligt motion A107 att stödområde A skall ingå i det nya
stödområde 1 och att B och C behålls och ingår i det nya stödområde 2. Centern
yrkar i motion Al 18 att Söderhamn, Hudiksvall (Bjuråker) och Nordanstig
fortfarande skall tillhöra C och att två nya kommuner, Ockelbo och Sandviken,
skall föras in i resursområde C. Karin Starrin och Gunnar Björk vill enligt
motion Al 16 detsamma som deras parti centern. Rolf Dahlberg (m) vill enligt
motion A84 att såväl Ockelbo som Bollnäs hänförs till stödområde 2. Slutligen
yrkar Hans Lindblad (fjs) att Söderhamn och Nordanstig skall ingå i stödområde
även i fortsättningen (A92). Härutöver yrkas i de förutnämnda motionerna A68,
A69, A72, A75 och Al 17 att nuvarande stödområdesindelning generellt skall
behållas.

Utskottets överväganden

Några kvantitativa eller kvalitativa bedömningsfaktorer
som skulle motivera en permanent inplacering i stödområde av Söderhamn, Hudiksvall
(Bjuråker) och Nordanstig föreligger inte enligt utskottet mening. Motioner
med yrkande härom avstyrks således av utskottet i nu berörda delar. Gällande
inplaceringen i stödområde av Ockelbo, Bollnäs och Sandviken anser utskottet
även här att inga bedömningsfaktorer motiverar dessa kommuners permanenta
inplacering i stödområde. Motionerna A118, Al 16 och A84 avstyrks följaktligen
i motsvarande delar.

211

s. 212 Kontrollera mot PDF

.Aigärdsprogram
m.m. 1989/90:AU13

I motion A37 av /Vxel Andersson m.fl. (s) betonas behovet
av regionalpolitiska åtgärder i Gävleborgs län. Utflyttningen av unga har
varit stor och andelen äldre ökar. En ökning av arbetslösheten kan slå hårt mot
länet. Det fordras aktiva och medvetna satsningar. Länsstyrelserna bör få ökade
möjligheter att inom givna medelsramar besluta om såväl lokaliseringsbidrag,
sysselsättningsbidrag och utvecklingsbidrag även utanför stödområde 1 och 2.
Länet bör stödjas genom utlokalisering av både statlig och privat verksamhet
från storstadsområdena. I motion 1988/89:428 från förra årets allmänna motionstid
framför samma motionärer liknande synpunkter på behovet av åtgärder för att
främja utveckling och sysselsättning i Gävleborgs län.

Karl Hagström m.fl. (s) tar i motion 1988/89:448 upp
frågan om ungdomars och kvinnors utflyttning från Gävleborgs län. På sikt
innebär utflyttningen en stor utarmning av länet. Orsakerna måste klarläggas
genom en utredning bekostad med medel ur det s.k. länsanslaget.

Även i motionerna 1988/89:473 och A449 av Gunnar Björk och
Karin Starrin (båda c) tas frågan upp om kvinnors och ungdomars utflyttning
från länet. En positiv utveckling har skett på arbetsmarknaden men det finns
obalansproblem i verkstadsindustrin med brist på kvalificerad arbetskraft.
Löntagarfonderna bör avskaffas eftersom de bl.a. inte kunnat redovisa vad de
inneburit i form av ökad sysselsättning för länet. Motionärerna pekar på en
rad områden där insatser behövs. Länsstyrelsen och andra myndigheter,
organisationer och näringsliv har påbörjat ett brett och aktivt arbete för en
gemensam länsstrategi, ett "X-paket". Insatser behövs på miljö-,
energi- och kommunikationsområdena. Enligt motionärerna kan linproduktion vara
en intressant lösning för vissa jordbruk. Ett skogstekniskt museum borde vara
av nordiskt intresse.

I motion A92 av Hans Lindblad (fp) yrkas ett
tillkännagivande om den ekonomiska politikens och energipolitikens betydelse
för utvecklingen i Gävleborg och andra län med starkt exportinriktade basindustrier.

Slutligen pekar Rolf Dahlberg (m) i motion A450 på
energipolitikens betydelse för länets utveckling. Han framhåller behovet av
förbättrade kommunikationer och ökade resurser till utbildning.

Utskottets överväganden

Med anledning av det i motion A37 framförda önskemålet om
större möjlighet för länsstyrelsen till egna prioriteringar vill utskottet som
sin mening uttala att en viss central prioritering kan underlätta för de
regionala organen att upprätthålla den inomregionala balansen. Den garanterar
också till viss del likabehandling av företag som verkar i områden med
likartade förutsättningar.

1 fråga om det efterfrågade "X-paketet" har
utskottet erfarit att

länsstyrelsen under våren 1987 tillställde regeringen förslag till åtgår- 212

der för en
långsiktig regional näringslivsutveckling i länet. På grundval

s. 213 Kontrollera mot PDF

av detta
program har ett stort antal beslut fattats om regionalpolitiskt 1989/90:AU13

stöd till
stora och angelägna projekt, dock inte i termer av "paket" eller
liknande. Länsstyrelsen har i en sammanfattning av arbetet med programmet konstaterat
bl.a. att det gett positiva erfarenheter och att man fått en höjning av
länsstyrelsens anslag när det gäller regionalt utvecklingsarbete. Ett nytt
arbete med fastställande av en ny länsstrategi har påbörjats. Även andra
projekt som tas upp i Gunnar Björks och Karin Starrins motioner har fått stöd
av regeringen, däribland ett bioenergiinstitut i Ljusdal och linproduktion i
Växbo i Bollnäs kommun.

Atgärdsprogram av det slag som motionärerna efterlyser kan
komma till stånd utan något initiativ från statsmakternas sida. Det är
länsstyrelsens ansvar att samordna regionalpolitiska insatser av detta slag.
Även en sådan utredning som begärs i motion 1988/89:448 kan länsstyrelsen
besluta om inom ramen för medlen för regionalpolitiska utvecklingsinsatser.

Yrkandena om tillkännagivande rörande den ekonomiska
politikens och energipolitikens betydelse bör beredas inom finans- resp.
näringsutskotten.

Utskottet avstyrker motionerna 1988/89:A428, 1988/89:A448,
1988/89:A473, A37, A92, A449 och A450.

Västernorrlands län (Y)

Befolkningen i länet har minskar med nästan 3 % under
1980-talet, från 268 000 till 260 000 personer. Inte någon kommun har ökat.
Allra mest har Kramfors minskat, både procentuellt och i absoluta tal. Kommunen
har förlorat mer än 2 000 personer eller omkring 8 % av sin befolkning på tio,
år. Även Sollefteå har minskat kraftigt. Länet är glest befolkat med tolv
invånare per kvadratkilometer. Sysselsättningsgraden är något lägre än
riksgenomsnittet, lägst i inlandskommunen Ange, 77,5 %, och högst i Härnösfmd,
81,1 %. /Vrbetslösheten i länet överstiger 2 % och genomsnittet under 1986—88
uppgick till 2,62 %. Högst är den i Sollefteå där den uppgår till 2,94 %. Även
i Timrå och Kramfors är den relativt hög, 2,61 resp. 2,60 %. Sex lokala
arbetsmarknader kan urskiljas. Fem av länets kommuner bildar egen arbetsmarknad
medan Timrå/Sundsvall utgör en.

Stödområde

För närvarande ingår Sollefteå, Ange och del av
Örnsköldsvik (Anund-sjö, Björna, Skorped, Trehörningsjö) i stödområde B. Dessa
kommuner/kommundelar föreslås i propositionen att fortsättningsvis ingå i
stödområde 2. Sundsvall (Holm och Liden), som idag ingår i område C, bör enligt
propositionen också hänföras till stödområde 2. Övriga Örnsköldsvik och
Kramfors, som nu ingår i C, föreslås inte längre vara inplacerade i stödområde.

Timrå kommun är enligt regeringens beslut tillfålligt
inplacerad i

stödområde. 213

s. 214 Kontrollera mot PDF

Folkpartiet vill enligt motion A97 behålla den nuvarande
stödområ- 1989/90:AU 13 desindelningen i avvaktan på ett bättre
beslutsunderlag. Vänsterpartiet kommunisterna yrkar enligt motion A107 att
stödområde A skall ingå i det nya stödområde 1 och att B och C behålls och
ingår i det nya stödområde 2. Centern yrkar i Al 18 att Örnsköldsviks kommun (Solbergs
kyrkobokföringsdistrikt) och Sollefteå kommun (Ramsele, Edse-le, Ådalsliden och
Junsele) skall ingå i resursområde A och att Kramfors och Örnsköldsvik
(kustförsamlingarna) skall ingå i C. Bo Holmberg m.fl. (s) yrkar i motion A88
att Ramsele och Junsele församlingar i Sollefteå skall ingå i stödområde 1, i
stället för 2 som föreslås av regeringen beträffande den kommunen. I motion
A445 av Roy Ottosson och Eva Goés (båda mp) föreslås att Holm och Liden i
Sundsvalls kommun skall ingå i stödområde. Sigge Godin (fp) vill enligt motion
A69 ha Ange i stödområde A i stället för 2. Motionären yrkar också att
Härnösand placeras i tillfålligt stödområde.

Härutöver yrkas i de förutnämnda motionerna A68, A69, A72,
A75 och Al 17 att nuvarande stödområdesindelning generellt skall behållas.

Utskottets överväganden

När det gäller Sollefteå kommun konstaterar utskottet att
regeringens förslag innebär att Ramsele och Junsele församlingar i kommunens
nordvästra del skulle gränsa mot kommuner i stödområde 1. Detta är otvivelaktigt
till nackdel för dessa områden. I såväl centerns partimotion som i en enskild
motion yrkas att dessa kommundelar skall ingå i resursområde A resp. stödområde
1. Utskottet vill med anledning därav erinra om möjligheten att tillfålligt
höja den maximala andelen lokaliseringsbidrag i kommuner eller delar av
kommuner som tillhör stödområde 2. Enligt utskottets uppfattning är det rimligt
att regeringen, som en konsekvens av den ändrade stödområdesindelningen, gör
en välvillig bedömning av ansökningar om företagsstöd från dessa kommundelar
när det är fråga om angelägna projekt så att högre stödprocent beviljas än vad
som normalt gäller i stödområde 2. Därutöver kan finnas behov av
intensifierade insatser för glesbygdsutveckling i området. Detta bör beaktas
vid fördelning av länsanslaget. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen
till känna.

Utskottet kan emellertid inte när det gäller permanent
inplacering i stödområde av Sollefteå (Ramsele, Edsele, Ådalsliden och Junsele)
tillstyrka motionerna A88 och Al 18 i nu berörda delar.

Även yrkandena i motion Al 18 resp. A69 om inplacering i
högsta stödområde av Örnsköldsvik (Solbergs kyrkobokföringsdistrikt) och Ange
avstyrks.

Några kvantitativa eller kvalitativa bedömningsfaktorer
som skulle motivera en fortsatt permanent inplacering i stödområde av Kramfors
och Örnsköldsvik — utom /Vnundsjö, Björna, Skorped och Trehörningsjö, som bör
ingå i stödområde 2 — föreligger inte enligt utskottet mening. Motsvarande
motionsyrkanden avstyrks således av utskottet i

berörda
delar.

214

s. 215 Kontrollera mot PDF

Vad gäller
yrkandet om tillfållig inplacering i stödområde av Härnö- 1989/90:AU13

sand vill
utskottet erinra om att sådana beslut fattas av regeringen. Enligt utskottets
mening finns inte någon grund för ett tillkännagivande från riksdagens sida i
frågan. Motion A69 avstyrks således i berörd del.

Atgärdsprogram

Situationen i länet tas upp i sju motioner.

I motionerna 1988/89:A421 och A69 av Sigge Godin framhålls
att länet under hela åttiotalet har haft en mycket svag sysselsättningsutveckling,
som i sin tur resulterat i fortgående befolkningsminskning!

I Västernorrland finns en starkt exportinriktad och tung
basindustri av stor nationell betydelse. Länet är beroende av denna industri.
Samtidigt konstateras att länet oclcså har strukturproblem som hotar vital
industrisysselsättning. Insatserna för länet måste därför ges en inriktning mot
bl.a. långsiktig strukturuppbyggnad och teknikförnyelse. Infrastrukturförbättringar
måste göras inom framför allt transport-och kommunikationssektorn.

En plan måste utarbetas inom data, arkivväsende och
tjänsteproduktion.

Slutligen måste enligt motionen statligt stöd ges till
fortsatt provbrytning vid Rocklidengruvan, vilket skulle få stor betydelse för
länets inland.

Sistnämnda krav tas också upp i motionerna 1988/89:A481
(c) och A456 (c).

Även i motion 1988/89.A480 av Martin Olsson och Görel
Thurdin (båda c) påtalas den negativa befolkningsutvecklingen. Motionärerna
menar att det förutom en allmänt positiv regionalpolitik också behövs speciella
satsningar på Västernorrland i form av omlokaliseringar och överföring av
ytterligare uppgifter till myndigheter och verksamheter i länet. Även
infrastrukturens betydelse för länet framhålls i motionen. Här nämns särskilt
en bred utbildning och utbildning på kvalificerad nivå. Även goda
kommunikationer är mycket betydelsefulla.

Det fordras enligt motionen att bedömningar görs om vilka
åtgärder som kan sättas in för att förbättra infrastrukturen och därmed de
allmänna förutsättningarna för länet, dels förlägga fler verksamheter till
länet, dels även underlätta för verksamheter och expansion av näringslivet inom
länet.

I motion A94 av Görel Thurdin (c) tas dessutom upp Västernorrlands
exportindustri i ett internationellt perspektiv. En stark, struktur-förändrad
och växande industri är ett måste inför framtiden. De insatser som behövs måste
ges en inriktning mot bl.a. utvecklingsorien-terade företag,
kompetensuppbyggnad, teknikförnyelse och en infrastrukturförbättring inom
framför allt transport- och kommunikationssektorn. Slutligen framhåller
motionärerna skogslänens betydelse för svensk ekonomi och vikten av att
regionalpolitiken förnyas utifrån en

ny syn på
dessa län och deras behov.

215

s. 216 Kontrollera mot PDF

I motion
A88 av Bo Holmberg m.fl. (s) anser motionärerna att 1989/90:AU13

förslagen
i propositionen inte är tillräckliga för att lösa dagens problem och garantera
en långsiktig positiv utveckling i Västernorrland. Det behövs ytterligare
insatser för att klara akuta problem och för att bygga en stabil struktur för
arbete och utveckling framåt.

En hörnsten i regionalpolitiken har varit att förstärka
industrisysselsättningen i utsatta regioner. Det företagsstöd som har utgått
har gett bra effekt på sysselsättningen. Genom den koncentration till inlandet
som nu föreslås bryts en del av den stödpolitik som baserats på en helhetssyn
för region/län. Det är därför viktigt att olika möjligheter tillvaratas så att
industriutveckling baserad på regional nivå och politik kan fortsätta.

I motionen framhålls också infrastrukturens betydelse för
utvecklingen.

Mot denna bakgrund föreslås i motionen bl.a. att
Västernorrland prioriteras vid fördelningen av de ökade länsanslagen.

1 motion A428 av Britta Sundin m.fl. (s) framhålls
betydelsen av lokaliseringsstödet. Det är därför viktigt att de företag som
uppfyller villkoren för stöd också kan erhålla sådant. Det är
otillfredsställande om stödpengar tar slut under budgetåret. Det måste med
andra ord finnas medel till de lokaliseringsstöd som utlovas till företag som
investerar i t.ex. Västernorrland.

Utskottets överväganden

Utskottet delar uppfattningen i motionerna 1988/89:A421,
1988/89:A480 och A69 att den negativa befolkningsutvecklingen i Västernorrlands
län innebär regionala konsekvenser av skilda slag. /Vrbetslösheten har
emellertid minskat och andelen sysselsatta i yrkesverksam ålder har utvecklats
positivt.

En lång rad åtgärder har genomförts eller är under
genomförande i länet. Sålunda vill utskottet erinra om att riksdagen för ett år
sedan anvisade 65 milj.kr. till särskilda regionalpolitiska insatser m.m. i
Västernorrlands län. Av dessa medel beräknades 40 milj.kr. användas för att bilda
ett investmentbolag i syfte att tillföra mindre och medelstora företag i
Västernorrland och Jämtlands län riskkapital och företagsledningskompetens.
För olika utvecklingsprojekt beräknades 25 milj.kr. Av dessa medel beräknades
10 milj.kr. tillförtis länsstyrelsen för att bestrida utvecklingsprojekt som
länsstyrelsen prioriterar. 15 milj.kr. skulle tillföras arbetsmarknadsverket
för att dels motverka de negativa effekterna av aviserade strukturförändringar
och neddragningar, dels stödja en positiv sysselsättningsutveckling på längre
sikt.

Utskottet har inhämtat att planeringen för det aktuella
investmentbolaget i det närmaste har avslutats och att bolaget därmed inom
kort kan påbörja verksamheten. De medel som ställdes till länsstyrelsens
förfogande har till en del satsats på resp. utvecklingsgrupper i Härnösand och
Ljungaverk. I Ange har SJ startat en upplysningscentral som gett 20
arbetstillfållen.

216

s. 217 Kontrollera mot PDF

Utskottet
vill också framhålla att Västernorrlands län har kraftigt 1989/90:AU13

prioriterats
vid fördelningen av de regionalpolitiska länsanslagen. För innevarande budgetår
har anslaget höjts från 70 milj.kr. till 90 milj.kr. Beträffande det i motion
1988/89:.A421 framförda kravet på ytterligare satsning på Västernorrland som
arkivcentrum har utskottet inhämtat att medel ställts till förfogande för ett
massminnesprojekt vid företaget YDAB i Härnösand för arbete med arkivering
enligt ny teknik.

Beträffande frågan om stöd till gruvbrytning i Rockliden
konstaterar

utskottet att detta projekt inte finns med i den principöverenskommel

se som regeringen och Boliden Mineral träffade i mars 1988 om ,

gruvundersökningsprojektet.
För övrigt vill utskottet hänvisa till att __

frågor som
berör den framtida prospekteringsverksamheten har behandlats av
mineralråvarukommittén. Utredningens förslag remissbe-handlas för närvarande.

Utskottet vill också peka på det av utskottet tillstyrkta
förslaget om användningen av infrastrukturanslaget på 330 milj.kr. Av dessa
medel skall som framgått av den tidigare framställningen 130 milj.kr. också
kunna användas inom stödområde 2.

En rad åtgärder har som framhållits ovan vidtagits som
syftar till att ge förutsättningar för att vända den negativa befolknings- och
sysselsättningsutvecklingen i länet. Det ligger emellertid i sakens natur att
effekterna av de påbörjade och planerade åtgärderna till en del först kan
avläsas på sikt.

Som framhålls i motionerna har kommunikationerna en utomordentligt
stor betydelse. Regeringens förslag på trafikområdet bereds i trafikutskottet
och kommer att behandlas av riksdagen under våren.

Med det anförda avstyrker utskottet de i förevarande
sammanhang behandlade motionsyrkandena i motionerna 1988/89:A421, 1988/89:A480,
1988/89:A481, A69, A88, A94 och A428 och A456.

Jämtlands län (Z)

Länets befolkning uppgår till ca 135 000 personer och är
ungefår lika stor som i början på 1980-talet. Merparten av de åtta kommunerna
har en minskande befolkning. Det är bara Krokom, Åre och Östersund som ökat.
Länet är glest befolkat med tre personer per kvadratkilometer.
Sysselsättningsgraden ligger något under riksgenomsnittet. Den har ökat sedan
1985, men alla kommuner utom Östersund har minskande antal sysselsatta i
absoluta tal. 1 Bräcke har den årliga minskningen 1985—1987 av antalet
sysselsatta varit 3,6 %. I Ragunda, Berg och Härjedalen är
sysselsättningsgraden under 78 %. /Vrbetslösheten ligger genomgående över
riksgenomsnittet och gjorde så även under perioden 1986—1988. I flertalet kommuner
är den omkring 2 %, högst i Härjedalen där den är nära 3 %. Östersund bildar
tillsammans med Ragunda, Bräcke, Krokoms och Bergs kommuner en lokal arbetsmarknad.
Var och en av de övriga kommunerna utgör egen arbetsmarknad.

217

s. 218 Kontrollera mot PDF

Stödområde 1989/90: AU 13

Samtliga kommuner i länet ingår för närvarande i
stödområde. Berg, Krokom (Hotagen, Laxsjö, Föllinge, Offerdal och Alsen),
Ragunda och Strömsund tillhör stödområde A. Bräcke, Härjedalen och Åre tillhör
område B. Krokom (Aspås, Näskotts, Rödöns och Ås församlingar) och Östersund
tillhör område C. I propositionen föreslås att de kommuner/kommundelar som nu
ingår i A skall ingå i stödområde 1 jämte Härjedalen. Bräcke och Are föreslås
ingå i 2. Östersund och resterande del av Krokom föreslås inte längre tillhöra
stödområde.

Folkpartiet vill enligt motion A97 behålla den nuvarande
stödområ-desirTdéTningen i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag.
Vänsterpartiet komm'unisterna yrkar enligt motion A107 att stödområde A skall
ingå i det nya stödområde 1 och att B och C behålls och ingår i det nya
stödområde 2. Centern yrkar i Al 18 att Åre (utom kommuncentret) och Bräcke
skall ingå i resursområde A, att Åre (resterande del) skall ingå i B samt att
Krokom (nedre församlingar) och Östersund (Lock-ne, Häggenås, Lit, Kyrkas, Näs
och Sunne) skall ingå i resursområde C. Nils-Olof Gustafeson och Margareta
Winberg (båda s) yrkar enligt motion A57 att Bräcke, Krokom, Are och Östersund
(Häggenås och Näs) skall ingå i stödområde 1. Ingrid Hemmingsson (m) vill
enligt motion A47 att hela Jämtlands län utom Östersund skall ingå i stödområde
1. Slutligen yrkar Stina Eliasson (c) i motion A54 att Bräcke, Åre, Krokom och
Östersund (Häggenås och Näs) skall föras till stödområde 1.

Härutöver yrkas i de förutnämnda motionerna A68, A69, A72,
A75 och Al 17 att nuvarande stödområdesindelning generellt skall behållas.

Utskottets överväganden

Enligt utskottets mening finns det grund för att vid
stödområdesindelningen av länet göra åtskillnad i fråga om stödnivåer på det
sätt som föreslagits av regeringen. När det gäller Östersund och nedre delen av
Krokom anser utskottet att det inte finns några kvantitativa eller kvalitativa
bedömningsfaktorer som skulle motivera en fortsatt permanent placering i
stödområde. Utskottet vill i sammanhanget erinra om den rad av
regionalpolitiska insatser som gjorts under senare år i länet och om
propositionens förslag om medel för att ytterligare stödja
utvecklingsprocessen. Detta behandlas i den följande framställningen.

När det gäller Bräcke kommun innebär regeringens förslag
till

stödområdesinplacering att kommunen delvis skulle gränsa mot kom

muner ingående i stödområde 1. Detta är otvivelaktigt till nackdel för

kommunen. Utskottet vill med anledning därav erinra om möjligheten

att tillfålligt höja den maximala andelen lokaliseringsbidrag i kommu

ner eller delar av kommuner som tillhör stödområde 2. Enligt utskot

tets uppfattning är det rimligt att regeringen, som en konsekvens av

den ändrade stödområdesindelningen, gör en välvillig bedömning av

ansökningar om företagsstöd från denna kommun när det är fråga om

angelägna projekt så att högre stödprocent beviljas än vad som normalt 218

gäller i
stödområde 2. Utskottet vill också erinra om de medel som

s. 219 Kontrollera mot PDF

föreslås
för särskilda infrastrukturåtgärder och som behandlas i ett 1989/90:AU13

annat
avsnitt av detta betänkande. Den del av medlen, 130 milj.kr., som disponeras av
regeringen bör enligt propositionen i huvudsak avse, förutom kompletterande
medel i stödområde 1, insatser i stödområde 2 och i stödjepunkter i anslutning
till stödområdena. Enligt utskottets mening bör Bräcke kommun komma i särskilt
beaktande vid fördelning av medlen. Vad utskottet anfört bör ges regeringen
till känna.

I fråga om såväl Östersund som Krokom utgår utskottet
ifrån att regeringen betraktar dessa kommuner som stödjepunkter i anslutning
till stödområdet.

Med hänvisning till det anförda avstyrks samtliga nu
behandlade motioner i berörda delar.

o

Atgärdsprogram
m.m.

I motion A57 av Nils-Olof Gustafeson och Margareta Winberg
(båda s) begärs ett tillkännagivande om regionalpolitiska insatser i Jämtlands
län i form av bl.a.

-en
satsning på högskolorna i Östersund -en avskrivning av studieskulder i
stödområdet

-ett kompetenscentrum för
kvinnor inom glesbygdsdelegationens ram.

Utskottets överväganden

Utskottet vill beträffande högskolorna i Östersund peka på
dels de förslag i propositionen, som behandlats av utskottet i tidigare
avsnitt, dels de förslag som redovisas i den forskningspolitiska propositionen
och som behandlas av utbildningsutskottet i dess betänkande UbU25. Båda
förslagen innebär förstärkningar för högskolan i Östersund. Utskottet är inte
berett att biträda de synpunkter som framförs i motionen om att även
vårdhögskolan i Östersund skall få del av de föreslagna regionalpolitiska
medlen för högskolorna.

För frågan om det bör finnas en särskild enhet inom
glesbygdsmyndigheten för kvinnors behov och möjligheter hänvisas till det
tidigare avsnittet om företagsstöd där utskottet utförligt behandlar områden
med anknytning till denna fråga.

Beträffande frågan om avskrivning av studieskulder för den
som flyttar till Jämtlands län hänvisjir utskottet till den tidigare framställningen
där utskottet i tidigare avsnitt har behandlat frågan om avskrivning av
studieskulder för den som bosätter sig i stödområde 1.

Med det
anförda avstyrks motion A57 (s) i nu behandlade delar.

Omlokalisering

I motion 429 av Nils-Olof Gustafeson och Margareta Winberg
(båda s)

yrkas ett tillkännagivande om ett aktivt arbete för utlokalisering av

verksamheter från Stockholmsområdet. Banker, försäkringsbolag, orga

nisationer m.m. bör uppmuntras att lokalisera delar eller hela verk- 219 .

samheter till övriga regioner i landet. Östersund borde enligt motionä-

s. 220 Kontrollera mot PDF

rerna vara
en lämplig ort även för fortsatt omlokalisering av statlig 1989/90:AU13

verksamhet.
En komplettering skulle behövas framför allt i form av civilt inriktad
verksamhet.

Utskottets överväganden

Utskottet har i det föregående uttalat sin principiella
uppfattning i fråga om decentralisering och omlokalisering av statlig
verksamhet. De s.k. stödjepunkterna är de ortei' som i första hand bör komma i
fråga. Omlokalisering av befintlig verksamhet eller lokalisering av nya myndigheter
måste emellertid grundas på noggranna överväganden i skilda avseenden. I fråga
om större privata tjänsteföretag görs fortlöpande försök från regeringens sida
för att förmå dem att etablera verksamhet i regionalpolitiskt prioriterade
regioner. Motionen ger enligt utskottets mening inte underlag för något mera
bestämt uttalande till förmån för lokalisering i just Östersund. Dock skall
erinras om att utskottet i det föregående godkänt förslaget om lokalisering av
den nya glesbygdsmyndigheten dit. Motion A429 får anses tillgodosedd med det
anförda.

Västerbotten (AC)

Västerbottens län är det enda länet i den nordliga delen
av landet som ökat sin befolkning under 1980-talet. Ökningen överstiger 2 % och
länets invånare är nu en kvarts miljon. Trots denna ökning har de flesta av
länets kommuner minskat. Den ökning som skett hänför sig framför allt till Umeå
och grannkommunen Vännäs. Umeå har vuxit med nästan 11 % och är därmed den i
särklass kraftigast expanderande kommunen i den norra landsdelen. Mindre
ökningar kan noteras också i Robertsfors och Skellefteå. Länet är på det hela
taget glest befolkat med fyra personer per kvadratkilometer.
Sysselsättningsgraden ligger något under riksgenomsnittet men skiftar starkt
mellan kommunerna. I inlandskommunerna Storuman, Sorsele, Dorotea, Vilhelmina
och Åsele ligger den avsevärt under medan den i vissa av kustkommunerna är
normal eller i några fall t.o.m. högre än riksgenomsnittet. Även
arbetslöshetssiffrorna skiljer sig kraftigt mellan kustkommunerna och inlandet.
I Nordmaling, Robertsfors och Vännäs är den under 1 % medan den i
inlandskommunerna är betydligt högre. I Vilhelmina är den nästan 5 %.
Genomsnittet för länet ligger strax under 2 % och snittet för perioden
1986—1988 var 2,78 %. De femton kommunerna bildar åtta olika lokala
arbetsmarknader. Var och en av de fem inlandskommunerna utgör egen
arbetsmarknad medan Umeå i sig räknar in sex kommuner samt Lycksele och Skellefteå
vardera två.

Stödområde

Samtliga kommuner, eller delar av dem, utom Umeå ingår för
närva

rande i stödområde. Inlandskommunerna Sorsele, Storuman, Vilhelmi

na, Dorotea och Åsele tillhör i dag stödområde A och föreslås fortsätt

ningsvis tillhöra område 1. Även Mala, som nu ingår i B, föreslås

hänföras till stödområde 1. Norsjö, Lycksele, Vindeln, Bjurholm och 220

Skellefteå
(Fällfors, Jörn och Kalvträsk) ingår i B och föreslås tillhöra

s. 221 Kontrollera mot PDF

2.
Återstående delar av Skellefteå, Robertsfors, Vännäs och Nordma- 1989/90:AU13

ling ingår
i C. Regeringen föreslår att dessa inte längre skall vara placerade i
stödområde.

Hörnefors församling i Umeå har placerats tillfålligt i
stödområde enligt regeringens beslut.

Folkpartiet vill enligt motion A97 behålla den nuvarande
stödområdesindelningen i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag. Centern yrkar
i motion Al 18 att kommunerna belägna mellan det egentliga inlandet och kusten,
dvs. Norsjö, Lycksele, Vindeln, Bjurholm, och de inre delarna av Skellefteå
placeras i resursområde A. Partiet motsätter sig dessutom propositionens
förslag att de fyra kommuner/kommundelar, som nu ingår i C, inte längre skall
tillhöra stödområde. Vänsterpartiet kommunisterna yrkar enligt motion A107 att
stödområde A skall ingå i det nya stödområde 1 och att Ei och C behålls och
ingår i det nya stödområde 2; dock anser de liksom centern att Norsjö,
Lycksele, Vindeln och Bjurholm skall hänföras till område 1 instället för 2.
Det sistnämnda yrkar även Maggi Mikaelsson (vpk) i motion A108. I motion A49
slutligen påtalar Mals Lindberg och Roland Brännström (s) de tröskeleffekter
som uppstår i förhållande till fjällkommunerna om Bjurholm, Vindeln och Norsjö
placeras i område 2.

Härutöver yrkas i de förutnämnda motionerna A68, A69, A72,
A75 och Al 17 att nuvarande stödområdesindelning generellt skall behållas.

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens uppfattning i fråga om
inplaceringen i stödområde 1 resp. 2. Skillnaden mellan å ena sidan kommunerna
i den västra delen av länet och de som är belägna i den mellersta delen är
påtaglig både i fråga om kvantitativa och kvalitativa bedömningsfaktorer. Det
är därför motiverat med lägre stödnivåer i de senare. Utskottet avstyrker
således yrkandena i motionerna A49, A107, A108 och Al 18 om permanent
inplacering i stödområde av Norsjö, Lycksele, Vindeln, Bjurholm och Skellefteå
(Fällfors, Jörn och Kalvträsk) i stödområde 1.

När det gäller de kommuner som föreslås inte längre
tillhöra stödområde är utskottets uppfattning att några kvantitativa eller
kvalitativa bedömningsfaktorer som skulle motivera en fortsatt permanent
inplacering i stödområde av Skellefteå (återstående delar), Robertsfors, Vännäs
och Nordmaling inte föreligger. Motionerna med yrkanden om detta avstyrks
således i motsvarande delar.

o

.Atgärdsprogram
m.m.

1 motion 1988/89:A446 av Maggi Mikaelsson (vpk) lämnas
förslag till åtgärder som enligt motionären är nödvändiga för en utveckling av
Västerbotten. Bl.a. föreslås satsningar på infrastrukturen, såsom kommunikationer,
post och tele, samt på näringslivet, såsom exempelvis lokal
livsmedelsproduktion.

221

s. 222 Kontrollera mot PDF

Utskottets
överväganden 1989/90:AU13

Utskottet konstaterar att länsanslaget för Västerbottens
län har höjts från 90 milj.kr. föregående budgetår till 105 milj.kr.
innevarande budgetår.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att
utskottet i den tidigare framställningen har tillstyrkt regeringsförslaget om
ett särskilt infrastrukturanslag på 330 milj.kr. Dessa medel skall i huvudsak
användas inom stödområdet.

Beträffande kommunikationsfrågorna som tas upp i motionen
får utskottet erinra om att dessa frågor behandlas i trafikutskottet. Detta
utskott har avgett yttrande (1989/90:TU2y) över ett antal motioner som väckts
med anledning av den regionalpolitiska propositionen. Trafikutskottet erinrade
därvid om att riksdagen i sina beslut om trafikpolitiken och telepolitiken år
1988 understrukit sambandet mellan dessa politikområden och regionalpolitiken.
Vidare erinrade trafikutskottet om att utskottet betonat att
planeringsprocessen inom kommunikationssektorn bör ha som en av sina
utgångspunkter regionalpolitiska mål och riktlinjer.

Vad angår satsningar på livsmedelsproduktion vill
utskottet hänvisa till att jordbruksutskottet för närvarande behandlar
propositionen om livsmedelspolitiken.

Utskottet vill dessutom informera om att näringsutskottet
i betänkandet NU:30 behandlar näringspolitiska frågor.

Mot bakgrund av vad ovan anförts bör motionen inte
föranleda någon ytterligare åtgärd. Motionen avstyrks följaktligen av
utskottet.

Norrbottens län (BD)

Norrbottens län har minskat under det senaste decenniet
efter att ha

ökat ganska kraftigt under 1970-talet. En vändpunkt kan dock iakttas

under de senaste åren. Invånarantalet uppgår till knappt 263 000. Fyra

kommuner i de östliga delarna av länet har ökat medan inlandskom

munerna har gått tillbaka. Kiruna har minskat med mer än 10 % eller

drygt 3 000 personer. Länet är tillsammans med Jämtlands län landets

mest glesbefolkade med tre invånare per kvadratkilometer. Sysselsätt

ningsgraden är den lägsta i landet, 77,5 %. 1 Övertorneå, Pajala och

Haparanda uppgår den inte ens till 70 %. En svag ökning kan dock

skönjas sedan 1985. Haparanda står för landets lägsta siffra, 63,8 %.

Sysselsättningsgraden i Arjeplog i inlandet överensstämmer däremot

med riket i övrigt. Arbetslösheten i länet är genomgående högre än i

övriga landet och uppgår till 3,92 %. En viss minskning har skett i

förhållande till genomsnittet för åren 1986—1988. /Vllra högst är

siffran i Pajala som har nära 9 % arbetslösa. I nio av länets fjorton

kommuner överstiger arbetslösheten 4 %. Det skall observeras att

Stockholms län, med rikets lägsta arbetslöshetstal om 0,73%, antals-

mässigt har fler arbetslösa personer än Norrbottens län. De flesta

kommunerna i länet bildar egen lokal arbetsmarknad. Det är bara

Luleå med tre grannkommuner som bildar en gemensam lokal arbets- 222

marknad.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Stödområde 1989/90:AU13

Samtliga 14 Norrbottenskommuner tillhör för närvarande
stödområde. De nio kommuner som ingår i A, nämligen Arjeplog, Gällivare,
Haparanda, Jokkmokk, Kalix, Kiruna, Pajala, ÖverkalLx och Övertorneå föreslås
bli hänförda till område 1 liksom Arvidsjaur, som i dag ingår i B. Piteå
(Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt). Älvsbyn och Boden (Edefors och
Gunnarsbyn) föreslås ingå i stödområde 2. Luleå samt återstående delar av Piteå
och Boden föreslås inte längre tillhöra stödområdet.

Flera motionsyrkanden rör stödområdesindelningen.
Folkpartiet vill enligt motion A97 behålla den nuvarande stödområdesindelningen
i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag. Centern yrkar enligt Al 18 att de
kommuner som regeringen hänför till stödområde 1 skall ingå i resursområde A,
att /Vlvsbyn skall ingå i B samt att hela Boden och hela Piteå skall ingå i
område C liksom Luleå kommun utom Örnäset och Domkyrkoförsamlingen. I detta
yrkande instämmer Per-Ola Eriksson (c) enligt motion A68. Vpk vill enligt
motion A107 att de områden som regeringen föreslår ingå i område 2 i stället
skall ingå i område 1. Partiet vill även att de kommuner som i dag ingår i
stödområde C skall ingå i område 2. Bengt Hurtig (vpk) vill enligt motion Al 10
detsamma som partiet. Leif Marklund m.fl. (s) yrkar i motion A40 att Älvsbyn
skall tillhöra område 1 i stället för 2.

Härutöver yrkas i de förutnämnda motionerna A68, A69, A72,
A75 och Al 17 att nuvarande stödområdesindelning generellt skall behållas.

Utskoiieis överväganden

Utskottet anser att såväl kvantitativa som kvalitativa
bedömningsfaktorer motiverar en åtskillnad mellan å ena sidan länets västra
och nordliga delar och å andra sidan de kommuner/kommundelar som ligger närmare
Luleå/Piteå-området. Högre stödnivåer är befogade beträffande de förra.
Utskottet avstyrker således de yrkanden i motionerna A40, A107 och Al 10 som
avser permanent inplacering i stödområde 1 av del av Piteå, Älvsbyn och del av
Boden.

I fråga om Älvsbyns kommun innebär regeringens förslag att
kom

munen delvis skulle gränsa mot kommuner ingående i stödområde 1.

Detta är otvivelaktigt till nackdel för kommunen, något som påtalats i

motioner. Utskottet vill med anledning därav erinra om möjligheten

att tillfålligt höja den maximala andelen lokaliseringsbidrag i kommu

ner eller delar av kommuner som tillhör stödområde 2. Enligt utskot

tets uppfattning är det rimligt att regeringen, som en konsekvens av

den ändrade stödområdesindelningen, gör en välvillig bedömning av

ansökningar om företagsstöd från denna kommun när det är fråga om

angelägna projekt så att högre stödprocent beviljas än vad som normalt

gäller i stödområde 2. Utskottet -/ill också erinra om de medel som

föreslås för särskilda infrastrukturåtgärder och som behandlas i ett

annat avsnitt av detta betänkande. De medel, 130 milj.kr., som dispo

neras av regeringen bör enligt propositionen i huvudsak avse, förutom 223

kompletterande medel i stödområde 1, insatser i stödområde 2 och i

s. 224 Kontrollera mot PDF

stödjepunkterna
i anslutning till stödområdena. Enligt utskottets me- 1989/90:AU13

ning bör
Älvsbyns kommun komma i särskilt beaktande vid fördelning av medlen. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Vad slutligen gäller de kommuner/kommundelar som föreslås
inte längre tillhöra stödområde anser inte utskottet att några kvantitativa
eller kvalitativa bedömningsfaktorer föreligger som skulle motivera en fortsatt
permanent inplacering i stödområde av Luleå samt återstående delar av Piteå och
Boden. Motionsyrkandena avseende fortsatt stödområdesplacering avstyrks
således i motsvarande delar.

Atgärdsprogram m.m.

Per-Ola Eriksson (c) anser i motion 1988/89:A407 att det
behövs en politik med decentraliserad inriktning av näringspolitiska- och regionalpolitiska
utvecklingsinsatser för östra Norrbotten och att åtgärder inom en rad olika
områden måste vidtas för att skapa en långsiktig positiv utveckling. Ett
gemensamt investmentbolag för den svenska och finska Tornedalen bör inrättas
för att stimulera företagsutveckling och etablering av nya industri- och
tjänsteproducerande företag i området.

I motion A407 anser Per-Ola Eriksson (c) och Britta Bjelle
(fp) att åtgärder redan nu bör vidtas för att skapa alternativ till gruvverksamheten
i Arjeplogs kommun. De föreslår att regeringen tillsätter en särskild
Arjeplogsdelegation. Bakgrunden är enligt motionärerna att Arjeplogs kommun
under en följd av år fått vidkännas en kraftig befolkningsminskning samt att
gruvnäringens utvecklingsmöjligheter är begränsade. Den föreslagna delegationen
skall ha till uppgift att framlägga förslag till sysselsättningsskapande
åtgärder i Arjeplog. Delegationen bör även få till uppgift att förhandla med
större svenska industriföretag om lokalisering av nya arbetstillfållen till
Arjeplog. Därutöver föreslås att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att
utreda förutsättningarna för utlokalisering av statliga administrativa tjänster
till Arjeplog.

Bruno Poromaa m.fl. (s) anser i motion 1988/89:A447 att
insatser måste göras för att få en positiv utveckling av Karesuandoregionen.
Motionären föreslår att satsningar görs inom utbildningssektorn, att en del
beredskapsarbeten permanentas och att industricentra byggs upp för att
underlätta småföretagsamhet.

Åke Selberg m.fl. (s) föreslår i motion A447 ett
åtgärdspaket för Råne älvdal. Med hänvisning till riksdagens beslut år 1986 om
att Råne älv skall skyddas enligt naturresurslagen och därmed undantas från
utbyggnad anser motionärerna att det bör vara ett samhällsansvar att klara ut
konsekvenserna för sysselsättningen m.m. Utvecklingsinsatser föreslås därför
på bl.a. småföretagande i allmänhet, jord- och skogsbruk, fiske, turism samt
vägnätet.

I motion Al 10 av Bengt Hurtig (vpk) föreslås en rad
regionålpolitiska åtgärder i Norrbotten. Bl.a. föreslås att de statliga
företagen i Norrbotten skall medverka på ett mer effektivt sätt i att stärka
utvecklingen i länet. Ytterligare statlig verksamhet bör omlokaliseras till
stodregionen. Viss ny verksamhet bör etableras i de utsatta områdena.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Särskilda
infrastrukturella satsningar bör göras. Försöksprojektet med 1989/90:AU13

särskilda
utvecklingsinsatser i östra Norrbotten bör förlängas ytterligare ett budgetår.
Satsningar bör också göras på försöksverksamhet med bioenergiteknik och
utvecklingsprogram för sågverks- och trämanufakturindustrin i de fyra
nordligaste länen och åtgärder vidtas för att öka vidareförädlingen av sågade
trävaror.

Motionären erinrar om regeringens uppdrag att utveckla
biotekniken i gruvnäringen och begär att detta uppdrag snarast fullföljs och
redovisas till riksdagen.

Slutligen framhålls kulturens roll i regionpolitiken och
medel begärs för stimulans av den sceniska utbildningen i Norrbotten.

Utskottets överväganden

Utskottet vill först erinra om riksdagens beslut våren
1988 om särskilda insatser för Norrbottens län (prop. 1987/88:86, AU
1987/88:19). Sammanlagt innebar denna satsning att närmare 950 milj.kr. anslogs
för arbetsmarknads- och regionalpolitiska insatser i länet.

Utskottet konstaterar därutöver att länsanslaget för
Norrbottens län har höjts från 105 milj.kr. föregående budgetår till 125
milj.kr. innevarande budgetår.

Utöver de sedvanliga regionalpolitiska insatserna i form
av lokaliseringsstöd, sysselsättningsstöd m.m. bör nämnas nedsättningen av
socialavgifterna i Norrbottens län samt särskilda arbetsmarknadspolitiska
insatser i detta läns östra delar. Projektet Östra Norrbotten har förlängts
med ett år genom att AMS har tillfört projektet ytterligare medel. /VMS har
även fortsättninjjsvis möjligheter att inom ramen för medel för otraditionella
insatser ge fortsatt stöd till projekt i utsatta regioner som t.ex. östra
Norrbotten.

Under de senaste åren har en rad lokaliseringar av statlig
verksamhet gjorts till Norrbottens län. Det gäller bl.a. inom
lantmäteriverket, centralnämnden för fastighetsdata (CFD) och Radiotjänst. För
närvarande pågår etableringar inom postverket och televerket i Kiruna,
Gällivare och Luleå. Tillsammans innebär dessa lokaliseringar att mer än 400
statliga arbetstillfållen tillförts eller kommer att tillföras länet.

Utskottet vill i detta sammanhang också peka på det av
utskottet tillstyrkta förslaget om användningen av infrastrukturanslaget på 330
milj.kr. Dessa medel skall som framgått av den tidigare framställningen i
huvudsak användas inom stödområdet.

Beträffande förslaget i motion 1988/89:A407 (c) om ett
särskilt investmentbolag för Tornedalen bör en sådan fråga utredas innan det
kan förverkligas. Det ankommer på länsstyrelsen att bedöma om en sådan utredning
bör ske.

Flera av de yrkanden som behandlas i motion Al 10 har
näringsut

skottet avgett yttrande över och därvid bl.a. hänvisat till näringsutskot

tets behandling av likartade motionsyrkanden. Näringsutskottet uppger

sålunda att frågan om de statliga företagen behandlas i näringsutskot

tets betänkande NU:35, åtgärder till förmån för den träarbetande

industrin i NU;30 och aktiviteter för utveckling av bioteknikens an- -

1. Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 226 Kontrollera mot PDF

vändning inom
gruvindustrin i NU:31. Beträffande frågan om malm- 1989/90:AU13

prospektering
får utskottet hänvisa till att det för närvarande pågår remissbehandling av
mineralråvarukommitténs betänkande SOU 1989:92. Näringsutskottet har härom i
sitt till arbetsmarknadsutskottet avgivna betänkande ansett att en närmare
behandling av mineralpolitiska frågor inte är lämplig i anslutning till nu
föreliggande proposition. Utskottet delar denna bedömning.

Vad angår de särskilda yrkandena om satsning på Arjeplog
får

utskottet informera om att riksdagen i samband med det tidigare

nämnda beslutet om Norrbotten anslog 15 milj.kr. till utvecklingsin

satser i Arjeplog. Beträffande frågan om gruvverksamheten hänvisas till

vad utskottet nyss anfört om mineralpolitiken. Det bör enligt utskottets

mening få ankomma på länsstyrelsen att inom ramen för de anslag

som står till länsstyrelsens förfogande — främst länsanslaget och den

regionala utvecklingsfonden — bedöma vilka satsningar som behövs i

Karesuandoregionen och i Råne älvdal.

Med det anförda anser utskottet att motionerna
1988/89:A407 (c), 1988/89:A447 (s), 1989/90:A407 (c, fp), 1989/90.A447 (s) och
Al 10 (vpk) inte bör föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida,
varför de avstyrks i nu behandlade delar.

Stödområdesindelningen i övrigt

Vad slutligen gäller förslagen i övrigt i motionerna Al
16, Al 18 och A445 sammanfaller dessa i huvudsak med regeringens förslag. De
bör följaktligen inte föranleda någon åtgärd.

Skärgårdsfrågor

Motionerna

Görel Thurdin m.fl. (c) understryker i motion A93
skärgårdens betydelse och vikten av en sammanhållen och samordnad
skärgårdspolitik. Motionärerna begär en kartläggning av viktiga stödjepunkter
för skärgårdstrafiken och förslag till åtgärder för att trygga en nödvändig
skärgårdstrafik. Sådana förslag bör tas fram oavsett om ett särskilt
skärgårdsprogram kommer till stånd eller inte. Vidare kräver motionärerna en
översyn av lagstiftningen för att garantera den bofasta befolkningen i
skärgården möjligheter till en bra bostad och bra möjligheter att utöva
yrkesfiske. Diskussionen om den bofasta befolkningens rätt till förköp av
fastigheter och sjöbodar måste fortsätta. Vidare bör det införas ett särskilt
stöd till projekt som handlar om havet som energikälla. Slutligen anser
motionärerna att en riksomfattande samordning av skärgårdspolitiken är
nödvändig och att regeringen bör återkomma med förslag till ett särskilt
skärgårdsprogram.

I motion 1988/89:A418 liksom i A403 av Gunnar Björk och
Karin

Starrin (båda c) behandlas förhållandena i kustbandet utanför Gävle

borg, den s.k. Jungfrukusten. Motionärerna vänder sig mot att de

statliga myndigheterna dåligt samordnar sin verksamhet, särskilt vid 226

organisationsförändringar.
Att varje statlig verksamhet agerar för sig

s. 227 Kontrollera mot PDF

leder till
att skärgården och kustbandet dör ut. Därför behövs enligt 1989/90:AU13
motionärerna en sammanhållen skärgårdspolitik i södra Norrland.
Denna fråga bör bli föremål för en särskild utredning.

Börje Hörnlund m.fl. (c) föreslår i motion Al 14 att stöd
till skärgårdstrafiken skall utgå från det av centern föreslagna landsbygdsutvecklingsanslaget.

Viola Furubjelke och Maj-Inger Klingvall (båda s) föreslår
i motion A442 att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
glesbygdsförordningen att statligt bidrag kan utgå till transportstöd i
skärgården utan den begränsande treårsregeln. Detta kan ses utifrån ett
rättviseperspektiv; den öbo som fått fäst fårjeförbindelse eller en bro till
sin ö har ju därigenom fått ett permanent statligt stöd.

Karl-Göran Biörsmark och Lola Björkquist (båda fp) anför i
motion 1988/89:A455 att boende i skärgården försvåras genom att olika slags
service dras in. Det gäller exempelvis postgång, handel, brister i
väghållningen, nedläggning av skolor etc. Ofta krävs insatser i form av
särskilda stödåtgärder för att motverka denna försämrade service.

I motion A441 av Mona Saint Cyr m.fl. (m) föreslås att en
särskild forskningsgrupp tillskapas för forskning och utveckling kring skärgårdsfrågor
med syfte att förbättra förhållandena på olika områden. Forskningsgruppen kan
knytas till Linköpings universitet.

Sylvia Pettersson m.fl. (s) framhåller i motion A454
vikten av att Nordiska ministerrådets stöd till skärgårdsprojektet bibehålls på
lägst nuvarande nivå. Skärgårdsprojektet omfattar Stockholms, Ålands och
Åbolands skärgårdar. Målsättningen med skärgårdsprojektet är att diskutera och
samverka i frågor som rör den bofasta befolkningens levnadsvillkor m.m.

Utskottets överväganden

Utskottet vill för sin del betona vikten av att
skärgårdarna med sina speciella problem och förutsättningar särskilt
uppmärksammas inom glesbygdspolitiken. Som utskottet uttalar i avsnittet
Utvecklingsinsatser i glesbygd och på landsbygd krävs en helhetssyn och att
myndigheter och organisationer på alla nivåer samarbetar för att glesbygden och
landsbygden skall kunna utvecklas ekonomiskt, socialt och kulturellt. Detta
gäller naturligtvis också skärgårdarna. Bl.a. bör det ankomma på länsstyrelsen
att — vid behov — utarbeta ett särskilt landsbygdsprogram som i förekommande
fall också innefattar skärgårdsfrågorna. Som tidigare nämnts i framställningen
har vissa län redan gjort detta.

Utskottet vill liksom tidigare år då samordningsfrågorna
behandlats av utskottet hänvisa till gällande regelverk som syftar till att
samordna de statliga myndigheternas verksamhet bl.a. i skärgården. I samband
med genomförandet av en ny regional statlig förvaltning bör möjligheterna till
samordning ytterligare kunna förbättras enligt utskottets mening. Vidare vill
utskottet framhålla att den nya glesbygdsmyndigheten särskilt bör uppmärksamma
skärgårdsområdena inom ramen för sitt ansvarsområde liksom den tidigare
glesbygdsdelegationen gjort.

s. 228 Kontrollera mot PDF

Den
bofasta skärgårdsbefolkningens bostadsmöjligheter har delvis 1989/90:AU13

berörts i
avsnittet Skattefrågor i ett regionalt perspektiv. Utskottet hänvisar till
detta avsnitt. I övrigt vill utskottet peka på att närhet till storstad också
kan innebära väsentliga fördelar för skärgårdsbor. Den i motion 1988/89:A455
berörda frågan om möjligheter till service i skärgården kan exempelvis
förbättras genom storstadens närhet. När det gäller den påtalade frågan om postgång
i skärgården vill utskottet hänvisa till sin behandling av lantbrevbärningen i
avsnittet Utvecklingsinsatser i glesbygd och på landsbygd. Sektorsfrågor.

Skärgårdstrafiken och transportstöd i skärgården tas upp i
flera motioner. Som redovisats i avsnittet Kommunikations- och transportfrågor
har regeringen tillsatt en särskild utredare med uppgift att lämna förslag på
hur det regionalpolitiska transportstödet skall utformas i framtiden. I detta
sammanhang kan nämnas att riktlinjerna för uppdraget innefattar att det är
länsstyrelserna som bör administrera det reformerade transportstödet. Enligt
direktiven bör transportstödet fördelas av regeringen till länsstyrelserna
utifrån de regionalpolitiska problemens omfattning. Vidare bör det övervägas om
stödet till godstransporter i glesbygd kan integreras i ett reformerat
transportstöd. I avvaktan på förslag från utredningen bör enligt propositionen
(s. 178) stöd till godstransporter i glesbygd föras in under stöd till företag.
Detta innebär att någon koppling till den i motion A442 nämnda treårsgränsen i
stödet till samhällelig service inte är aktuell. Yrkandet i denna motion kräver
alltså inte någon riksdagens åtgärd. Det av centern föreslagna
landsbygdsanslaget har tidigare avstyrkts av utskottet; i konsekvens därmed
avvisas även yrkandet om stöd till skärgårdstrafiken från detta anslag. Enligt
utskottets uppfattning bör det utredningsuppdrag som enligt direktiven skall
vara avslutat den 1 september 1990 tillmötesgå de önskemål som framförs i de
ovan redovisade motionerna. Med hänvisning till det anförda påkallar
motionskraven inte någon riksdagens åtgärd.

Näringsutskottet har yttrat sig över frågan om stöd till
projekt med havet som energikälla. Näringsutskottet hänvisar därvid till sitt
beslut att föreslå riksdagen att skjuta upp behandlingen av yrkanden som gäller
energipolitikens inriktning till riksmötet 1990/91, så att de kan tas upp i
anslutning till den aviserade propositionen på detta område. Utskottet har inte
någon annan uppfattning än näringsutskottet i fråga om behandlingen av den
framtida energipolitiken.

Beträffande yrkandet om forskning och utveckling kring
skärgårdsfrågor vill utskottet hänvisa till att denna fråga under våren
behandlas av utbildningsutskottet i samband med dess behandling av den tidigare
nämnda proposition 90 om forskning. Utskottet anser att frågan bör behandlas i
detta sammanhang och avvisar här föreliggande motionsyrkande.

Önskemålet om stöd till skärgårdsprojektet anser utskottet
vara en fråga för Nordiska rådet, vilket har beslutat om fortsatt stöd till det
gränsregionala samarbetet. 1 detta samarbete ingår även skärgårdssam-

228

s. 229 Kontrollera mot PDF

arbetet.
Det kan informeras att nordiska ämbetsmannakommittén för 1989/90:AU13

regionalpolitik
skall redovisa ett program för det framtida gränsregionala samarbetet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
1988/89:A418, 1988/89.A455, A93, Al 14, A403, A441, A442 och A454 i förekommande
fall i aktuella delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande målen för regionalpolitiken

att
riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:A83 yrkande 2 i motsvarande del,
1989/90:A97 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A106 yrkande 1 i motsvarande
del, 1989/90:A107 yrkande 3 i motsvarande del och 1989/90:A118 yrkande 1 i
motsvarande del, godkänner regeringens förslag om målen för regionalpolitiken,

2. beträffande förutsättningarna och riktlinjerna
för regionalpoli

tiken

att
riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:A422 yrkande 1, 1988/89:A435 yrkandena
1, 4-6, 1988/89:A444, 1988/89:A453 yrkandena 1-3, 1988/89:A454 yrkandena 1 och
2, 1988/89:A462 yrkandena 1 och 2, 1988/89:A469, 1988/89:A482 yrkande 2,
1989/90:A80, 1989/90:A83 yrkande 2 i motsvarande del, 1989/90:A97 yrkande 1 i
motsvarande del, 1989/90:A106 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A107
yrkandena 3 i motsvarande del och 5, 1989/90:A111 yrkande 1, 1989/90:A118
yrkandena 1 i motsvarande del, 2—5, 30 i motsvarande del och 38, 1989/90:A291
yrkande 3, 1989/90:A420, 1989/90:A430 yrkande 2, 1989/90:A436, 1989/90:A448
samt 1989/90;A451, godkänner regeringens förslag om riktlinjerna för
regionalpolitiken,

res. 1
(m)

res. 2
(fp)

res. 3
(c)

res. 4
(vpk)

res. 5
(mp)

Geografiska prioriteringar

3. beträffande geografbka områden för särskilda
regionalpolitb

ka infrastrukturåtgärder

att
riksdagen godkänner regeringens förslag,

4. beträffande regionalpolitbka åtgärder i orter
och regioner i

strukturomvandling

att
riksdagen godkänner regeringens förslag,

5. beträffande avgränsning av
glesbygds- och lands

bygdsområden att riksdagen godkänner regeringens förslag,

6. beträffande
geografbka prioriteringar

att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del

avslår
motionerna I988/89:A434, 1988/89:A435 yrkandena 2 och _„

3,
1988/89:A438 yrkande 2, 1988/89:A457 yrkande 2,

16 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 230 Kontrollera mot PDF

1989/90:A50
yrkande 3, 1989/90:A52 yrkande 4, 1989/90:A68 1989/90:AU13

yrkande 2
i motsvarande del, 1989/90:A69 yrkande 4 i motsvarande del och yrkande 6,
1989/90:A72 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A73 yrkande 2, 1989/90:A75
yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90.A91, 1989/90:A97 yrkandena 4 i
motsvarande del samt 5 och 11, 1989/90:A103 yrkandena 4-6, 1989/90:A107 yrkande
2 i motsvarande del, 1989/90:A112 yrkandena 1 och 2, 1989/90:A114 yrkande 2,
1989/90:A117 yrkande 2 i motsvarande del, 1989/90:A118 yrkandena 6-11 samt
1989/90:A463,

res. 6
(m)

res. 7
(fp)

res. 8
(c)

res. 9
(vpk)

7. beträffande
allmänna principer för omlokalbering

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A422 yrkande 5, 1988/89:A432, 1988/89:A435
yrkandena 9 och 10, 1988/89:A453 yrkande 5, 1988/89:A460 yrkande 2,
1988/89:A472 yrkandena 3 och 4, 1988/89:A479, 1989/90:A77, 1989/90:A103 yrkande
10, 1989/90:A106 yrkande 33, 1989/90:A111 yrkande 10, 1989/90:A118 yrkandena
17-19, 1989/90:A409, 1989/90:A416 yrkande 1, 1989/90:A422, 1989/90:A427 samt
1989/90:A432 yrkandena 1 och 2,

res. 10
(m)'

res. 11
(c)

res. 12
(mp)

Regionalpolitik i andra länder

8. beträffande
regionalpolitik i andra länder

att
riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i propositionen (avsnitt
5),

Organisation

9. beträffande organbation och adminbtration av
regionala ut

vecklingsinsatser samt kommunal skatteutjämning

att
riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:A476, 1989/90: AlOl yrkandena 3 och
4, 1989/90:A106 yrkande 5 samt 1989/90: Al 18 yrkandena 13—16, 26 och 40 lägger
till handlingarna vad som anförts i propositionen (avsnitt 6), om organisation
och administration av regionala utvecklingsinsatser på central och regional
nivå,

res. 13
(c)

Företagsstöd

10. beträffande utgångspunkter för det
regionalpolitbka företags

stödets framtida inriktning

att
riksdagen lägger till handlingarna vad som anförs i propositionen i
motsvarande del (avsnitt 7.1),

11. beträffande införande av rbkgarantilån i
stället för lokalbe

ringsbidrag

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A83 yrkande 4, 230

res. 14
(m)

s. 231 Kontrollera mot PDF

12. beträffande
kreditgarantier 1989/90:AU13

att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del

avslår
motion 1989/90:A111 yrkande 18 i motsvarande del,

res. 15
(c)

13. beträffande
investeringsbidragen

att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår motionerna
1989/90:A39 yrkande 2 och 1989/90:A106 yrkande 3,

res. 16
(mp)

14. beträffande
lokalberingsbidragets storlek

att
riksdagen med bifall till propositionens i motsvarande del avslår motionerna
1989/90:A70 yrkande 2, 1989/90:A97 yrkande 6, 1989/90:A108 yrkande 4
samt 1989/90:A111 yrkandena

28-30,

res. 17
(fp) - villk. 7 res. 18 (c) - villk. 8 res. 19 (vpk)- villk. 9

15. beträffande
övriga frågor om lokalberingsbidraget

att
riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen (avsnitt

7.2.1.2) om
regionalpolitiskt stöd i samband med investeringar i

byggnader, maskiner m.m. i den mån frågan inte behandlats i

föregående moment,

16. beträffande
utvecklingsbidragets konstruktion

att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår motion
1989/90:A83 yrkande 5,

res. 20
(m)

17. beträffande
bibehållet offertstöd

att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår motionerna
1989/90:A111 yrkande 21 och 1989/90:A118 yrkande 35,

res. 21
(c) - villk. 8

18. beträffande
övriga frågor om utvecklingsbidraget

att
riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen (avsnitt

7.2.1.3) om
regionalpolitiskt företagsstöd till immateriella inves

teringar m.m. i den mån frågan inte behandlats i föregående

moment,

19. beträffande syssebättningsbidragets belopp och
geografbka

avgränsning

att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår motionerna
1989/90:A59 yrkande 2, 1989/90:A83 yrkande 6 och 1989/90:A111 yrkandena 24 och
25,

res. 22
(m)

res. 23
(c) villk. 8

20. beträffande
syssebättningsbidrag till turbtnäringen

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90.A53 yrkande 9, 1989/90: A78 yrkande 5 och
1989/90:A112 yrkande 5,

21. beträffande
övriga frågor om syssebättningsbidraget

att
riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen (avsnitt

231

7.2.1.4) om
sysselsättningsbidrag i den mån frågan inte behand

lats i föregående moment.

s. 232 Kontrollera mot PDF

22. beträfiande länsstyrebernas beslutsrätt och
överklagande av 1989/90:AU13

beslut av SIND

att
riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:A97 yrkande 7 och 1989/90:A111
yrkande 16 godkänner vad som anförts i propositionen (avsnitt 7.2.1.5) om
länsstyrelsernas beslutanderätt i ärenden om lokaliseringsbidrag och
avskaffande av rätten att överklaga beslut av statens industriverk,

res. 24
(fp)

res. 25
(c)

23.
beträffande
utvärdering av länsstyrebernas stödverksamhet att riksdagen avslår motion
1989/90:A97 yrkande 2,

24.
beträffande
handläggningsordning m.m. för regionalpolitbkt stöd

att
riksdagen lägger till handlingarna vad som anförs i propositionen (avsnitt
7.2.1.5),

25. beträffande nedsättning av socialavgifter som
regionalpoli

tbkt styrmedel

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A106 yrkandena 28—31, 1989/90:A107 yrkande
6 i motsvarande del och 1988/89:N453 yrkande 3,

res. 26
(vpk)

res. 27
(mp)

26. beträffande geograftsk avgränsning av nedsättningen
av so

ciala avgifter

att
riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:A34, 1989/90:A71 yrkande 2,
1989/90:A97 yrkande 9 i motsvarande del och 1989/90:Ani yrkande 31 antar 1, 5
och 6 §§ i det till proposition 76 fogade förslaget till lag om nedsättning av
socialavgifter och allmän löneavgift,

res. 28
(fp)

res. 29
(c) - villk. 8

27. beträffande branschmässig avgränsning av avgiftsnedsättning

en

att
riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:A54 yrkande 1, 1989/90:A68 yrkande
4, I989/90:A71 yrkande 1, 1989/90:A83 yrkande 1, 1989/90:A97 yrkande 9 i
motsvarande del, 1989/90:A111 yrkande 32, 1989/90:A423 yrkande 1 och
1989/90:A425 antar 2 § i det till propositionen fogade förslaget till lag om
nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift,

res. 30
(m, fp)

res. 31
(c)

28. beträffande
lagförslagen i återstående delar

att
riksdagen antar de till propositionen fogade lagförslagen i den mån frågan inte
behandlats i föregående moment,

res. 32
(fp) - villk. 28

res. 33
(c) - villk. 29

29. beträffande
nedsatta socialavgifter i övrigt

att
riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen (avsnitt

7.2.2) om nedsatta socialavgifter i den mån frågan inte behand-

lats i föregående moment, ~

s. 233 Kontrollera mot PDF

30.
beträffande
rbkkapitalbolag 1989/90:AU 13 att riksdagen lägger
till handlingarna vad som anförs i propositionen (avsnitt 7.3) om
riskkapitalbolagens roll inom regionalpolitiken,

31.
beträffande
industricentra

att
riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen (avsnitt 7.4) om
avvecklingen av Stiftelsen Industricentra och användningen av de medel som kan
tillföras staten i samband därmed,

32. beträffande
åtgärder för att främja kvinnors företagande

att
riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:A435 yrkande 7, 1989/90:A56,
1989/90:A78 yrkande 3, 1989/90:A103 yrkande 13, 1989/90:A118 yrkande 36, och
1989/90:A410 lägger till handlingarna vad som anförts i propositionen i
motsvarande del,

res. 34
(c)

33. beträfende
lokalberingssamrådet

att
riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i propositionen (avsnitt
7.6),

34. beträffande
företagsstödet och internationella regler

att
riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:A461 yrkande 5, 1989/90:A107 yrkande
11, 1989/90:A118 yrkande 29 och 1989/90:A430 yrkande 3 lägger till handlingarna
vad som anförts i propositionen (avsnitt 7.7) om de regionalpolitiska
åtgärdernas överensstämmelse med internationella överenskommelser m.m.,

res. 35
(c)

res. 36
(vpk)

35. beträffande komplettering av stödpolitiken med
individinrik

tade åtgärder

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A68 yrkande 1, 1989/90.A103 yrkande 15 och
1989/90:A118 yrkande 28,

res. 37
(c)

36. beträffande
avskrivning av studielån

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A106 yrkande 32 och 1989/90:A111 yrkande
35,

res. 38
(c, mp)

37. beträffande påbyggnadsutbildning för
nyföretagare

att riksdagen avslår motion 1989/90:A433,

Sektorer

38. beträffande allmänna utgångspunkter för
sektorernas betydel

se

att
riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:A106 yrkande 2 samt 1989/90:A118
yrkandena 30 i motsvarande del och 39 lägger till handlingarna vad som anförts
i propositionen (avsnitt 8) om olika samhälls- och politikområdens betydelse
för den regionala utvecklingen,

res. 39
(c)

res. 40
(mp)

39. beträffande
småföretagsamhetens betydebe

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A118 yrkande 31, 233

res. 41
(m, fp) - motiv.

s. 234 Kontrollera mot PDF

res. 42
(c) 1989/90:AU13

40. beträffande
vbsa näringspolitbka frågor

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A107 yrkandena 4, 12, 18 och 19 i motsvarande
del samt 1989/90:A110 yrkandena 1 och 12,

res. 43
(vpk)

41.
beträffande
försöksverksamhet med framtidsverkstäder att riksdagen avslår motion
1989/90:A62,

42.
beträfiande
energipolitikens inriktning

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A41 yrkande 3, 1989/90:A107 yrkandena 15,
21, 22 och 29 samt 1989/90:A111 yrkandena 11 och 12,

res. 44
(m) - motiv.

res. 45
(c, vpk)

43. beträffande
den elintensiva industrin

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A69 yrkande 2,

44. beträffande
regionala drivmedebskatter

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A106 yrkande 27 och 1989/90: A426,

res. 46
(c, mp)

45. beträffande åtgärder till förmån för
vattenkraftproducerande

regioner

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A57 i motsvarande del, 1989/90:A68 yrkande
3, 1989/90:A106 yrkande 25, 1989/90:A107 yrkande 23, 1989/90:A108 yrkande 2,
1989/90:A118 yrkande 42, 1989/90:N438 och 1989/90:N439,

res. 47
(c, vpk, mp)

46. beträffande
jordbrukets utveckling

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A41 yrkande 5, 1989/90:A53 yrkande 6 och
1989/90:A106 yrkande 18,

47. beträffande rådgivningsverksamheten inom
jordbruket och

skogsbruket

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A64 yrkande 6,

48. beträffande
åtgärder för fisket

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A94 yrkande 6 samt 1989/90:A106 yrkandena
19 och 20,

49.
beträffande
fbkevårdsanläggning i Gulbpångs kommun att riksdagen avslår motion 1989/90:A55
yrkande 1,

50.
beträffande
motorsportgymnasium och utveckling av gymnasieutbildning i Östergötland

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A64 yrkandena 5 och 9,

51. beträffande
resurser för vuxenutbildning

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A103 yrkande 12 och 1989/90:A107 yrkande 25
i motsvarande del,

res. 48
(vpk)

52. beträffande
vuxenutbildning och studiecirklar i glesbygd

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A53 yrkande 8,

1989/90:A106
yrkande 22, 1989/90:A111 yrkande 6 och

1989/90:A112 yrkande 4, 234

res. 49
(c, mp)

s. 235 Kontrollera mot PDF

53. beträffande
kantorsutbildning vid Vadstena folkhögskola 1989/90:AU13

att riksdagen avslår motion :I989/90:A64 yrkande 4,

54. beträffande krav på högskoleutbildning med hänsyn
till

regionala aspekter

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A83 yrkande 7, 1989/90:A111 yrkande 2 samt
1989/90:A118 yrkandena 32, 33 i motsvarande del och 34 i motsvarande del,

res. 50
(m)

res. 51
(c)

55. beträffande
dbtansundervbning

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90.A31, 1989/90:A46, 1989/90;A76, 1989/90:A83
yrkandena 8 och 9, 1989/90:A107 yrkande 26 i motsvarande del, 1989/90:A111
yrkandena 4 och 5 samt 1989/90:A113,

res. 52
(m, fp, c, mp)

56. beträffande
högskoleutbildning vid olika orter

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A51 yrkandena 2 och 3, 1989/90:A53 yrkande
7, 1989/90:A64 yrkandena 2 och 3, 1989790:A92 yrkande 4, 1989/90:A115 och
1989/90:A443 yrkande 6,

57. beträffande
samverkans frågor

att
riksdagen avslår motion A95 yrkande 1,

58. beträffande
riktlinjer för forskning vid mindre högskolor

att
riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:A83 yrkande 10 och 1989/90:A97
yrkande 10 godkänner vad som i propositionen (avsnitt 8.7.1), förordats i fråga
om forskning vid mindre högskolor,

res. 53
(m)

res. 54
(fp)

59. beträffande
forskning vid vbs region eller högskoleenhet

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A45 yrkande 2, I989/90:A51 yrkande 1,
1989/90:A63, 1989/90:A74 yrkande 2, 1989/90:A85, 1989/90:A95 yrkande 2,
1989/90:A112 yrkande 3 och 1989/90:A117 yrkande 3,

60. beträffande
kollektiva forskningsinstitut

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A111 yrkande 3,

res. 55
(c)

61. beträffande
medfiyttandebidraget

att
riksdagen godkänner vad i propositionen (avsnitt 8.8), förordats om bidrag
till medflyttande familjemedlem,

62. beträffande
höjning av bidragsprocenten

att
riksdagen avslår motion 1989/90;A283 yrkande 9,

res. 56
(c)

63. beträffande
kultursektorn och länsanslagen

att
riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:A53 yrkande 10 och 1989/90:A112
yrkande 6 godkänner vad i propositionen (avsnitt 8.9), förordats om
länsstyrelsens möjlighet att finansiera kultursatsningar,

235

s. 236 Kontrollera mot PDF

64. beträffande organbationen av
centrumbildningarna pä kul- 1989/90:AU13

turområdet

att
riksdagen avslår motion 1989/90:AI11 yrkande 14,

65. beträffande regionalpolitbkt stöd till
etablering av bokhand

lare resp. till kulturarbetare

att
riksdagen avslår motion 1989/90;A111 yrkande 15,

66. beträffande kommunikationerna och
motverkande av en

bilkrävande infrastruktur

att
riksdagen avslår motion 1989:A107 yrkandena 27 och 28,

67. beträffande
utredning om reglerna för transportstöd m.m.

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A61 yrkande 2 och 1989/90:A111 yrkande 34,

res. 57
(c)

res. 58
(vpk)

68. beträffande
investeringar i vägnätet m.m.

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A52 yrkande 5, 1989/90:A53 yrkande 3 och
1989/90:A111 yrkande 8,

69. beträffande centrum för trafikfrågor i
Borlängel Falun

att riksdagen avslår motion 1989/90:A78 yrkande 4,

70. beträffande en radikalare miljöpolitik på den
kommunala

och regionala nivån

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A106 yrkande 21,

res. 59 (mp) 11. beträffande skärgårdens roll i försvaret
att riksdagen avslår motion 1989/90:A93 yrkande 5,

72. beträffande
skattefrågor i ett regionalt perspektiv

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A53 yrkandena 4 och 5, 1989/90:A79,
1989/90:A93 yrkande 4, 1989/90:A106 yrkande 9, 1989/90:A107 yrkandena 30-32
samt 1989/90.A111 yrkandena 36 och 37,

73. beträffande
könskvoteringsregeln

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A107 yrkande 33 och 1989/90:A118 yrkande
37,

74. beträffande sextimmarsdag mom vård och omsorg i
stödom

råde 1 m.m.

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A107 yrkandena 34 i motsvarande del och 35,
och 1989/90:A108 yrkande 3,

75. beträffande regionalpolitbkt stöd till
särskilda satsningar på

kvinnorna

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A460 yrkandena 1, 3 och 4, 1989/90:A66 samt
1989/90:A96 yrkande 1,

Infrasirukturstöd

76. beträffande
medel för särskilda infrastrukturåtgärder

att
riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:A83 yrkande 17 i motsvarande del och
1989/90:A106 yrkande 24 godkänner vad som i propositionen (avsnitt 9) förordats
om regionalpolitiska medel till infrastrukturåtgärder,

res. 60
(m) 236

res. 61
(mp)

s. 237 Kontrollera mot PDF

77. beträffande insatser för att stärka
infrastrukturen 1989/90: AU 13

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A457 yrkande 3 och

1989/90:A50
yrkande 1,

Utvecklingsinsatser i glesbygd och på landsbygd

78. beträffande
program för landsbygdens utveckling

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A107 yrkande 24 i motsvarande del,
1989/90:A114 yrkandena 1 och 9 i motsvarande del, 1989/90:A412 yrkande 1 samt
1989/90:Jo68 yrkande 34 i motsvarande del och 1989/90:Jo270 yrkande 18 i
motsvarande del,

res. 62
(c)

res. 63
(vpk)

79. beträffande
förslag från landsbygdsriksdagarna m.m.

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A81 och 1989/90:A114 yrkande 3,

res. 64
(c)

80.
beträffande
uppföljning av landsbygdskampanjen att riksdagen avslår motion ].989/90:A404,

81.
beträfende
regionala landsbygdsprogram

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A106 yrkande 4,

82. beträffande
utvärdering av skattereformens effekter m.m.

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A106 yrkande 6 och 1989/90:A412 yrkande 3,

res. 65
(c)

res. 66
(mp)

83. beträffande
stöd till IKS-verksamheten

att
riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:A43 yrkande 1, 1989/90:A70 yrkande
1, 1989/90:A72 yrkande 2 i motsvarande del, 1989/90:A97 yrkande 8 i motsvarande
del, 1989/90:A107 yrkande 7, 1989/90:A108 yrkande 5, 1989/90:A110 yrkande 7 och
1989/90:A111 yrkande 23 i motsvarande del godkänner regeringens förslag om
IKS-verksamheten,

res.
67 (fp, c, vpk)

84. beträfende IKS-stödeb inriktning på äldre
arbebkraft m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:A111 yrkande 23 i motva-

rande del,

res. 68
(c) - villk. 67

85. beträffande
stöd till samhällelig service

att
riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:A72 yrkande 2 i motsvarande del och
1989/90:A97 yrkande 8 i motsvarande del godkänner regeringens förslag om
samhällelig service,

res. 69
(fp)

86. beträfiande
investeringar i samlingslokaler

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A107 yrkande 38 och

1989/90:A114 yrkande 6,

res. 70
(c) res. 71 (vpk)

87. beträffande
den kooperativa företagsformen m.m.

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A60, 1989/90:A106 yr- 237

kände 7
och 1989/90:A455,

17 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 238 Kontrollera mot PDF

res.72(mp) 1989/90:AU13

88.
beträffande
glesbygdsstöd till immateriella investeringar att riksdagen godkänner
regeringens förslag,

89.
beträffande
högsta belopp för stöd till företag i glesbygd

att
riksdagen med avslag på motion 1989/90:A111 yrkande 22 godkänner regeringens
förslag om högsta beloppsgränser för stöd till företag i glesbygd,

res. 73
(c)

90. beträffande högsta belopp för stöd till kommersiell
service

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:A107 yrkande 9

godkänner regeringens förslag om högsta beloppsgräns för servi

cebidrag till kommersiell service,

res. 74
(vpk)

91. beträffande
glesbygdsstödets utformning

att
riksdagen godkänner regeringens förslag, i den mån det inte har behandlats i
det föregående,

92. beträffande folkhögskolornas betydebe för
landsbygden

att riksdagen avslår motion 1989/90:A114 yrkande 5,

res. 75
(c)

93. beträffande vbsa samhälbsektorers betydebe för
glesbygden

och landsbygden

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A107 yrkandena 36, 37, 39 i motsvarande del, 40
och 41,

94.
beträtende
fiexiblare regebystem för byggnadslov att riksdagen avslår motion 1989/90:A106
yrkande 8,

95.
beträfende
indragningar av statlig service

att
riksdagen med avslag på motion 1988/89:A470 godkänner regeringens förslag om
rätt för länsstyrelsen att ta upp överläggningar om alternativa lösningar
inför indragningar av statlig service,

96. beträffande alternativ till utlokalbering av
glesbygdsdelega

tionen

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A118 yrkande 20,

res. 76
(c)

97. beträffande inrättandet av en myndighet för
glesbygdsfrågor

med placering i Östersund

att
riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:A78 yrkandena 6 och 7, 1989/90:A83
yrkande 12, 1989/90:A97 yrkande 3, 1989/90:A106 yrkandena 11 och 12 samt
1989/90:A118 yrkandena 21 och 22 godkänner regeringens förslag om inrättandet
av en myndighet för glesbygdsfrågor,

res. 77
(m, fp, mp)

98. beträffande inrättande av ett lokalkontor under
glesbygdsde

legationen i Östersund

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A106 yrkande 13,

99. beträffande
Folkröreberådets framtida verksamhet

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A114 yrkande 7 i motsvarande del,

238

opaginerad Kontrollera mot PDF

100. beträffande riksdagens revborers förslag 1989/90:AU 13

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:A15 lägger till

handlingarna
riksdagens revisorers förslag 1988/89:26,

res. 78
(m, fp, c) - villk. 77 res. 79 (mp) - villk. 77

101. beträffande konsultstöd till bygdekommittéer

att riksdagen avslår motion 1989/90:A114 yrkande 8,

res. 80
(c) - villk. 62

102. beträffande
ALA-gruppens verksamhet m.m.

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A98 samt 1989/90:A106 yrkande 15 i
motsvarande del,

103. beträffande
småskalig livsmedebproduktion

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A106 yrkande 16,

104. beträffande särskilda åtgärder för glesbygden

att riksdagen avslår motion 1989/90:A43 yrkande 2,

Regionalpolitisk forskning

105. beträffande
regionalpolitbk forskning

att
riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts om vissa frågor om
inriktningen av den regionalpolitiska forskningen m.m. (avsnitt 13),

106. beträffande
landsbygdens forskningsråd

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A30, 1989/90:A118 yrkande 24 och
1989/90:A412 yrkande 2,

res. 81
(c)

107. beträfliande
lokal och regional forskning för främjande av

lokal
och regional utveckling

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A27,

res. 82
(mp)

Särskilda insatser i Jämtlands län

108. beträffande särskilda regionalpolitbka
insatser i Jämtlands

län

att
riksdagen med avslag på motion 1989/90:A83 yrkande 11 i motsvarande del
godkänner regeringens förslag om särskilda regionalpolitiska insatser i
Jämtlands län,

res. 83
(m)

Anslagsfrågor

109. beträffande
medebanvbning till lokalberingsbidrag m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 76 i motsvarande del

samt med avslag på motionerna 1989/90.A83 yrkandena 13 och

19, 1989/90:A97 yrkande 12, 1989/90:A107 yrkande 19 i motsva

rande del, 1989/90:A111 yrkandena 17 och 18 i motsvarande

delar och 20 till Lokalberingsbidrag m.m. för budgetåret 1990/91

under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

s. 239 Kontrollera mot PDF

350 000
000 kr..

res. 84 (m) - villk. 14

res. 85
(fp) - villk. 24

res. 86
(c) - villk. 15 och 25 239

res. 87
(vpk)- villk. 10

s. 240 Kontrollera mot PDF

110. beträffande medebanvbning till regionala
utvecklingsinsats- 1989/90:AU 13

er

att
riksdagen med anledning av dels propositionerna 76 och 146 i motsvarande delar,
dels motionerna 1989/90:A41 yrkande 4, 1989/90.A92 yrkandena 2 och 3,
1989/90:A97 yrkande 13, 1989/90:A106 yrkande 23, 1989/90:A107 yrkandena 1, 8
och 10, 1989/90:A109, 1989/90:A111 yrkandena 17 i motsvarande del och 19, dels
motionerna 1989/90:Jo62 yrkande 3, 1989/90:Jo73 yrkande 3, 1989/90:Jo77 yrkande
31, 1989/89:Jo84 yrkande 3, 1989/90:Jo89 yrkande 4, 1989/90:Jo94 yrkande 4 och
1989/90:Jo97 yrkande 4 till Regionala utvecklingsinsatser för budgetåret
1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 050 000
000 kr.,

res. 88
(s)

111. beträffande
anslag till landsbygdsutveckling

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A107 yrkande 24 i motsvarande del,
1989/90:A114 yrkande 9 i motsvarande del, 1989/90:Jo68 yrkande 34 i motsvarande
del och 1989/90:Jo270 yrkande 18 i motsvarande del,

res. 89
(c)

res. 90
(vpk)

112. beträffande
flexiblare användning av anslagsmedlen

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A47 yrkande 2 och 1989/90:A423 yrkande 4,

113. beträffande
anslagsmedel till insatser för kvinnor

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A96 yrkande 2 och 1989/90:A817 yrkande 4,

114. beträffande
ökat länsanslag till Östergötlands län

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A39 yrkande 1, 1989/90:A102 och 1989/90:A437,

res. 91
(s) - villk. 88, motiv.

115. beträffande
ökat länsanslag till Jönköpings län

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A74 yrkande 1 och 1989/90: A446,

res. 91
(s) - villk. 88, motiv.

116. beträffande
ökat länsanslag till Kronobergs län

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A41 yrkande 2, 1989/90:A413 och
1989/90:A458 yrkande 1,

res. 91
(s) - villk. 88, motiv.

117. beträffande ökat länsanslag till Gotlands län

att riksdagen avslår motion 1989/90:A58 yrkande 2,

res. 91
(s) - villk. 88, motiv.

118. beträffande ökat länsanslag till Krbtianstads län

att riksdagen avslår motion 1989/90:A52 yrkande 2,

res. 91
(s) - villk. 88, motiv.

119. beträffande ökat länsanslag till Hallands län

att riksdagen avslår motion 1989/90:A462 yrkande 2,

res. 91
(s) - villk. 88, motiv.

240

120. beträffande ökat länsanslag till Värmlands lån

att riksdagen avslår motion 1989/90:A53 yrkande 2,

s. 241 Kontrollera mot PDF

res. 91
(s) - villk. 88, motiv. 1989/90-AU13

121. beträffande ökat länsanslag till Gävleborgs län

att riksdagen avslår motion 1989/90:A84 yrkande 3,

res. 91
(s) - villk. 88, motiv.

122.
beträffande
ökat länsanslag till Jämtlands län att riksdagen avslår motion 1989/90:A439,

123.
beträffande
särskilt anslag till Värmlands län att riksdagen avslår motion 1989/90:A104,

124. beträffande medebanvbning till kreditgarantier till
gles

bygdsföretag m.m.

att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del deb medger att
statlig kreditgaranti för lån till företag i glesbygder och för lån till
kommersiell service får beviljas i en sådan omfattning att det sammanlagda
beloppet för utestående garantier som beslutats efter den 1 juli 1985 uppgår
till högst 190 000 000 kr.,

deb till
Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder
m.m. för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslajnslag
på 1 000 kr.,

125. beträffande
medebanvbning till nedsatta socialavgifier

att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1989/90:A83 yrkande 15, 1989/90:A97 yrkande 14, 1989/90:A107 yrkande
6 i motsvarande del och 1989/90:AI11 yrkande 33, till Ersättning för
nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 350 000 000 kr.,

res. 92
(m) - villk. 30

res. 93
(fp - villk. 28 och 30

res. 94
(c) - villk. 29 och 31

res. 95
(vpk) - villk. 26

126. beträffande
medebanvbning till syssebättningsbidrag

att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1989/90:A83 yrkande 16 och 1989/90:A111 yrkande 26 till
Syssebättningsbidrag för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på

250 000
000 kr.,

res. 96
(m) - villk. 22 res. 97 (c) - villk. 23

127. beträffande
medebanvbning till infrastrukturåtgärder

att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1989/90:A83 yrkande 17 i motsvarande del och 1989/90:A107 yrkandena
25 och 39 i motsvarande delar till Särskilda regionalpolitbka
infrastrukturåtgärder m.m. för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett

reservationsanslag
av 330 000 000 kr.,

res. 98
(m) - villk. 60

res. 99
(vpk) - villk. 48 och 71

128. beträffande
medebanvbning till glesbygdsdelegationen

att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del

samt
med avslag på motionerna 1989/90:A83 yrkande 18, 241

1989/90.A97
yrkande 15, 1989/90:A106 yrkandena 14 och 15 i

s. 242 Kontrollera mot PDF

motsvarande
del, 1989/90:A114 yrkande 7 i motsvarande del och 1989/90:AU13

1989/90:A118
yrkande 23 till Clesbygdsdelegationen för budgetåret 1990/91 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 15 000 000 kr.,

res.
100 (m) - villk. 77

res.
101 (fp) - villk. 77

res.
102 (c) - villk. 76

res.
103 (mp) - villk. 77

129. beträffande
medebanvbning till ERU

att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motion 1989/90:A118 yrkande 25 till Expertgruppen för forskning om regional
utveckling (ERU) för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 6 000 000 kr.,

res.
104 (c) - villk. 81

130. beträffande
medebanvbning till Västnordenfonden

att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till Kapitaltilbkott
till en utvecklingsfond för Västnorden för budgetåret 1990/91 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 3 000 000 kr.,

131. beträffande medebanvbning till särskilda
insaber i Jämt

lands län

att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motion 1989/90:A83 yrkande 11 i motsvarande del till Särskilda
regionalpolitbka insatser i Jämtlands län för budgetåret 1990/91 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 46 000 000 kr.,

res.
105 (m) - villk. 83

132. beträffande
anslag lill högskolor

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A118 yrkandena 33 och 34 i motsvarande delar,

res.
106 (c) - villk. 51

133. beträffande
anslag till dbtansundervbning

att riksdagen
avslår motion 1989/90:A107 yrkande 26 i motsvarande del,

res.
107 (vpk)

134. beträffande
anslag till kompetensutveckling, m.m.

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A111 yrkandena 27 och 38,

res.
108 (c)

135. beträffande anslag till kostnader för sex
timmars arbetsdag i

stödområde 1 inom vård och omsorg

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A107 yrkande 34 i motsvarande del,

res.
109 (vpk)

Regionålpolitiska utvecklingsfrågor i länen

136. beträffande
åtgärdsprogram i Stockholms län

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A408 yrkandena 1 och

2,
1988/89:A438 yrkandena 1, 3 och 4, 1988/89:A483 yrkandena

1, 2 och
3, 1989/90:A101 yrkande 2, 1989/90:A297 yrkandena 1 242

och 2 samt
1989/90:A460 yrkandena 1-3,

s. 243 Kontrollera mot PDF

137. beträffande permanent inplacering i stödområde
av Tierps 1989/90:AU13

och Östhammars kommuner

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A118 yrkande 12 i motsvarande del,

res.
110 (c)

138. beträffande permanent inplacering
av Älvkarleby

kommun

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A487 och 1989/90:A75 yrkande 1 i
motsvarande del,

139. beträffande tillfällig inplacering i stödområde
av Nordupp

lands kommuner

att
riksdagen avslår motion I989/90:A35,

140. beträfende
åtgärdsprogram i Södermanlands län

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A413, 1988/89:A427, 1989/90: A401 och
1989/90:A408,

141. beträffande permanent inplacering i stödområde
av Ydre,

Kinda och Valdemarsviks kommuner

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A118 yrkande 12 i motsvarande del,

res.
Ill (c)

142.
beträffande
åtgärdsprogram i Östergötlands län att riksdagen avslår motion 1988/89:A465
yrkande 3,

143.
beträffande
åtgärdsprogram i Jönköpings län

att
riksdagen avslår motion 1988/89:A471 yrkandena 2 och 3,

144.
beträffiande
omlokalbering till Jönköpings län att riksdagen avslår motion 1989/90:A416
yrkande 2,

145.
beträffande
åtgärdsprogram i sydöstra Sverige

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A107 yrkandena 13, 14 och 17,

146. beträffande permanent inplacering i stödområde
av Uppvi

dinge, Lessebo och Tingsryds kommuner

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A118 yrkande 12 i motsvarande del,

res.
112 (c)

147. beträffande
åtgärdsprogram i Kronobergs län

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A41 yrkande 1, 1989/90:A50 yrkande 2 i
motsvarande del, 1989/90:A440 och 1989/90:A458 yrkande 2,

148.
beträffande
omlokalbering till Växjö kommun att riksdagen avslår motion 1989/90:A405,

149.
beträffande
permanent inplacering i stödområde av delar av Kalmar län

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A103 yrkande 7 och

1989/90:A118
yrkande 12 i motsvarande del,

res.
113 (c)

150. beträffande tillfällig inplacering i
stödområde av norra

Kalmar län

att
riksdagen avslår motion 1988/89:A402,

243

s. 244 Kontrollera mot PDF

151. beträffande
åtgärdsprogram i Kalmar län 1989/90:AU13

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sk331 i motsvarande

del,
1988/89:A411 i motsvarande del, 1988/89:A412 yrkandena 1 och 2 i motsvarande
delar, 1988/89:A485 yrkandena 1, 2, 3, 5 och 6, 1989/90:A50 yrkande 2 i
motsvarande del, 1989/90:A99 i motsvarande del samt 1989/90:A103 yrkandena 1,
2, 3, 8, 9 och 14,

152. beträffande
omlokalbering till Kalmar län

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A401, 1988/89:A403 yrkandena 1 och 2,
1988/89:A442, 1989/90:A103 yrkande 11, 1989/90:A402 yrkandena 1 och 2,
1989/90:A406 samt 1989/90: A434,

153. beträffande permanent inplacering i stödområde av
Got

land

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motionerna 1989/90:A58
yrkande 1, 1989/90:A68 yrkande 2 i motsvarande del, 1989/90:A69 yrkande 4 i
motsvarande del, 1989/90:A72 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A75 yrkande 1
i motsvarande del, 1989/90: A97 yrkande 4 i motsvarande del, 1989/90:A99 i
motsvarande del, 1989/90.A107 yrkande 2 i motsvarande del, 1989/90:A117
yrkande 2 i motsvarande del och 1989/90:A118 yrkande 12 i motsvarande del,

res. 114
(fp) - villk. 7

res.
115 (c)

res.
116 (vpk)

154. beträffande åtgärdsprogram och
omlokalbering till

Gotland

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A99 i motsvarande del och 1989/90:A418,

155. beträffande permanent inplacering i stödområde av Ble

kinge län

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A117 yrkande 2 och 1989/90:A118 yrkande 12
i motsvarande delar,

res.
117 (c)

156. beträfiande
åtgärdsprogram i Blekinge län

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sk331, 1988/89:A411, 1988/89:A412 yrkandena
1 och 2 och 1989/90:A50 yrkande 2, alla i motsvarande delar, och 1989/90:A117
yrkande 1,

157. beträffande
åtgärdsprogram i Skånelänen

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A440 yrkandena 1 och 2, 1988/89:A441
yrkandena 1 och 2, 1989/90:A52 yrkande 1, 1989/90:A414, 1989/90:A419 yrkandena
1 och 2, 1989/90:A444 yrkandena 1 och 2 samt 1989/90:A461,

158. beträffande
åtgärdsprogram i Hallands län

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A462 yrkande 1,

159. beträffande permanent inplacering i stödområde av
Bengts

fors, Dab-Eds och Amåb kommuner

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall

till
motionerna 1989/90:A45 yrkande 1 och 1989/90:A59 yrkande "

s. 245 Kontrollera mot PDF

1,
1989/90:A68 yrkande 2 i motsvarande del, 1989/90:A69 yrkan- 1989/90:AU13

de 4 i
motsvarande del, 1989/90:A72 yrkande 1 i motsvarande

del,
1989/90:A75 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A89,

1989/90:A97
yrkande 4 i motsvarande del, 1989/90:A107 yrkande

2 i
motsvarande del, 1989/90:A117 yrkande 2 i motsvarande del

och
1989/90:A118 yrkande 12 i motsvarande del beslutar om

inplacering
av kommunerna i stödområde 2,

160. beträffande omlokalbering till
Sjuhäradsbygden att riksdagen avslår motion 1989/90:A443 yrkande 4,

161. beträffande åtgärdsprogram i Göteborgs
och Bohus samt Alvsborgs län

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A433, 1988/89:A466, 1989/90:A417,
1989/90:A431 yrkandena 1 och 2, 1989/90:A443 yrkandena 1 — 3 och 5,

162. beträffande permanent inplacering i stödområde
av Gull

spångs, Töreboda och Karbborgs kommuner

att
riksdagen avslår motion 1988/89:A472 yrkande 1,

163. beträffande
åtgärdsprogram i Skaraborgs län

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A472 yrkande 2 och 1989/90:A55 yrkande 2,

164. beträffande permanent inplacering i stödområde
av Sunne,

Säffle och Arjängs kommuner

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall till motionerna
1989/90:A32, 1989/90:A53 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A68 yrkande 2 i
motsvarande del, 1989/90:A69 yrkande 4 i motsvarande del, 1989/90:A72 yrkande 1
i motsvarande del, 1989/90:A75 yrkande I i motsvarande del, 1989/90:A82 yrkande
2 samt 1989/90:A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2, 1989/90:A117 yrkande 2
och 1989/90:A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar, beslutar om inplacering
av kommunerna i stödområde 2,

165. beträffande permanent inplacering i stödområde
av Krbti-

nehamns kommun

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A36, 1989/90:A53 yrkande 1 i motsvarande
del och 1989/90:A118 yrkande 12 i motsvarande del,

res.
118 (c)

res.
119 (vpk)

166. beträffande permanent inplacering i stödområde
av Stor

fors kommun

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motionerna 1989/90:A68
yrkande 2, 1989/90:A69 yrkande 4, 1989/90:A72 yrkande 1, 1989/90:A75 yrkande 1,
1989/90:A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2 och 1989/90:A117 yrkande 2, alla
i motsvarande delar,

res.
120 (fp) - villk. 7

res.
121 (vpk)

245

s. 246 Kontrollera mot PDF

167. beträffande permanent inplacering i högsta
stödområde av 1989/90:AU13

del av Torsby kommun

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motion 1989/90:A118
yrkande 12 i motsvarande del,

res.
122 (c)

168. beträffande tillfällig inplacering i stödområde av
Krbtine-

hamns kommun

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A42 i motsvarande del, 1989/90:A73 yrkande
1 i motsvarande del och 1989/90:A82 yrkande 1,

169. beträffande tillfällig inplacering i stödområde av
Storfors

kommun

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90-.A42 och 1989/90:A73 yrkande 1 i
motsvarande delar,

170. beträffande tillfällig inplacering i stödområde av
Sunne,

Säffle och Arjängs kommuner

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A42 i motsvarande del,

171. beträffande tillfällig inplacering i stödområde av
Degerfors

och Karbkoga kommuner

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A73 yrkande 1 i motsvarande del,

172. beträffande
åtgärdsprogram i Värmlands län

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A425, 1988/89:A436 yrkande 1,
1988/89:A475, 1989/90:A421 och 1989/90:A459,

173.
beträffande
omlokalbering till Värmlands län att riksdagen avslår motion 1988/89:A436
yrkande 3,

174.
beträffande
åtgärdsprogram i Bergslagen

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A474, 1989/90:A84 yrkande 1 och
1989/90:A435,

175. beträfende permanent inplacering i stödområde av
Lindes

bergs kommun (Guldsmedshyttan och Ramsberg)

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motionerna 1989/90:A38 i
motsvarande del, 1989/90:A68 yrkande 2 i motsvarande del, 1989/90:A69 yrkande 4
i motsvarande del, 1989/90:A72 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A75 yrkande
1 i motsvarande del, 1989/90:A97 yrkande 4 i motsvarande del, 1989/90:A100 samt
4989/90:A107 yrkande 2, 1989/90:A117 yrkande 2 och 1989/90:A118 yrkande 12,
alla i motsvarande delar,

res.
123 (fp) - villk. 7

res.
124 (c)

res.
125 (vpk)

176. beträfende permanent inplacering i stödområde av
övriga

delar av Lindesbergs kommun

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90.A38 och 1989/90:A118 yrkande 12 i
motsvarande delar,

res.
126 (c)

177. beträffande permanent inplacering i stödområde av
Deger

fors, Karbkoga och Nora kommuner

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A118 yrkande 12 i motsva- 246

rande del.

s. 247 Kontrollera mot PDF

res. 127
(c) 1989/90:AU13

178. beträffande
åtgärdsprogram i Örebro län

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A419 yrkandena 1, 2 och 3, 1988/89:A430
yrkandena 1 och 2 samt 1989/90:A457,

179. beträffande
omlokalbering till Örebro lån

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A411 och 1989/90:A424,

res.
128 (vpk)

180. beträfiande permanent inplacering i stödområde av
Hall

stahammars kommun

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A44, 1989/90:A87 yrkande 3, 1989/90:A105
och 1989/90:A118 yrkande 12 i motsvarande del,

res.
129 (c)

181. beträffande
åtgärdsprogram i Västmanlands län

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A415 yrkande 1, I988/89:A431, 1988/89:A45l,
1988/89:A461 yrkandena 1-4 och 1989/90: A438,

182.
beträffande
omlokalbering till Västmanlands län att riksdagen avslår motion 1988/89:A415
yrkande 2,

183.
beträffande
permanent inplacering i stödområde av Hedemora kommun

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A48, 1989/90:A78 yrkande 1 i motsvarande
del, 1989/90;A107 yrkande 2 i motsvarande del och 1989/90:A118 yrkande 12 i
motsvarande del,

res.
130 (c)

res.
131 (vpk)

184. beträffande permanent inplacering i stödområde av
del av

Rättviks kommun

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A33, 1989/90:A78 yrkande 1 och
1989/90:A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar,

res.
132 (c)

185. beträffande permanent inplacering i högsta
stödområde av

Malungs, del av Mora, Vansbro och Älvdalens kommuner

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A33 i motsvarande del,

186.
beträffande
åtgärdsprogram i Kopparbergs län att riksdagen avslår motion 1989/90:A250,

187.
beträffande
omlokalbering till Kopparbergs län att riksdagen avslår motion 1989/90:A78
yrkande 2,

188.
beträffande
permanent inplacering i stödområde av Nordanstigs och Söderhamns kommuner

att riksdagen
med bifall till regeringens förslag avslår motionerna 1989/90:A68 yrkande 2 i
motsvarande del, 1989/90:A69 yrkande 4 i motsvarande del, 1989/90:A72 yrkande
1 i motsvarande del, 1989/90:A75 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A92
yrkande 5 samt 1989/90:A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2, 1989/90:A116
yrkande 2, 1989/90:A117 yrkande 2 och 1989/90:A118 yrkande 12, alla i
motsvarande delar,

res.
133 (fp)- villk. 7

247

res.
134 (c)

res.
135 (vpk)

s. 248 Kontrollera mot PDF

189. beträffande permanent inplacering i stödområde av
del av 1989/90:AU 13

Hudiksvalb kommun

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motionerna 1989/90:A68
yrkande 2, 1989/90.A69 yrkande 4, 1989/90:A72 yrkande 1, 1989/90:A75 yrkande 1,
1989/90:A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2, 1989/90:A116 yrkande 2,
1989/90:A117 yrkande 2 och 1989/90:A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar,

res.
136 (fp) - villk. 7

res.
137 (c)

res.
138 (vpk)

190. beträffande permanent inplacering i stödområde av
Ockel

bo kommun

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A84 yrkande 2 i motsvarande del,
1989/90:A116 yrkande 2 i motsvarande del och 1989/90:A118 yrkande 12 i
motsvarande del,

res.
139 (c)

191. beträffande permanent inplacering i stödområde av
Sand

vikens kommun

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A116 yrkande 2 och 1989/90:A118 yrkande 12
i motsvarande delar,

res.
140 (c)

192.
beträffande
inplacering i stödområde av Bollnäs kommun att riksdagen avslår motion
1989/90:A84 yrkande 2 i motsvarande del,

193.
beträffande
åtgärcbprogram i Gävleborgs län

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A428, 1988/89.A448, 1988/89:A473 yrkandena
1 och 2, 1989/90:A37, 1989/90:A92 yrkande 1, 1989/90:A449 och 1989/90:A450,

194. beträffande permanent inplacering i högsta
stödområde av

Ange kommun

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motion 1989/90:A69 yrkande
5 i motsvarande del,

195. beträffande permanent inplacering i högsta
stödområde av

Örnsköldsviks kommun (Solbergs kyrkobokföringsdbtrikt)

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motion 1989/90:A118
yrkande 12 i motsvarande del,

res.
141 (c)

196. beträffande permanent inplacering i högsta
stödområde av

Sollefteå kommun (Ramsele och Junsele församlingar)

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motionerna 1989/90:A88
yrkande 1 och 1989/90:A118 yrkande 12 i motsvarande del,

res.
142 (c)

197. beträffande permanent inplacering i högsta
stödområde av

Sollefteå kommun (Edsele och Adablidens församlingar)

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motion 1989/90:A118
yrkande 12 i motsvarande del,

res. 143
(c) 240

s. 249 Kontrollera mot PDF

198. beträffande permanent inplacering i stödområde av
Kram- 1989/90:AU13

fors och Örnsköldsviks kommun (utom Anundsjö, Björna, Skorped

och
Trehörningsjö)

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motionerna 1989/90:A68
yrkande 2, 1989/90:A69 yrkande 4, 1989/90:A72 yrkande 1, 1989/90.A75 yrliande
1, 1989/90.A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2, 1989/90:A117
yrkande 2 och

1989/90:A118
yrkande 12, alla i motsvarande delar,

res.
144 (fp) - villk. 7 res. 145 (c) res. 146 (vpk)

199. beträfiande inplacering i tillfälligt stödområde av
Härnö

sands kommun

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A69 yrkande 5 i motsvarande del,

200. beträffande
insatser för Ramsele och Junsele

att
riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

201. beträffande
åtgärdsprogram i Västernorrlands län

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A421 yrkandena 1—4, 1988/89:A480,
1988/89:A481, 1989/90:A69 yrkande 3, 1989/90:A88 yrkande 2, 1989/90:A94
yrkandena 1, 5 och 7, 1989/90:A428 samt 1989/90:A456,

202. beträffande permanent inplacering i högsta stödområde
av

Krokoms kommun (utom Hotagen, Laxsjö, Föllinge, Offerdal och

A ben)

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motionerna 1989/90:A47
yrkande 1 i motsvarande del och 1989/90:A54 yrkande 4,

203. beträffande permanent inplacering i stödområde 2 av

Krokoms kommun (utom Hotagen, Laxsjö, Föllinge, Offerdal och

Aben

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motionerna 1989/90:A57,
1989/90:A68 yrkande 2, 1989/90:A69 yrkande 4, 1989/90:A72 yrkande 1,
1989/90:A75 yrkande 1, 1989/90:A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2 och
1989/90:A117 yrkande 2 och 1989/90:A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar,

res.
147 (fp) - villk. 7

res.
148 (c)

res.
149 (vpk)

204. beträffande permanent inplacering i högsta stödområde
av

Åre (centrala delar)

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motionerna 1989/90:A47
yrkande I, 1989/90:A54 yrkande 3 och 1989/90:A57, alla i motsvarande delar,

205. beträffande permanent inplacering i högsta stödområde
av

Are (återstående del)

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motioner

na 1989/90:A47 yrkande 1, 1989/90:A54 yrkande 3, 1989/90:A57

och 1989/90:A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar, 249

res.
150 (c)

s. 250 Kontrollera mot PDF

206. beträffande permanent inplacering i högsta
stödområde av 1989/90:AU13

Bräcke kommun

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motioner--na 1989/90:A47
yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A54 yrkande 2, 1989/90:A57 i motsvarande
del och 1989/90:A118 yrkande 12 i motsvarande del,

res.
151 (m)

res.
152 (c)

207. beträffande permanent inplacering i högsta
stödområde av

Östersunds kommun (Häggenås och Näs)

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motionerna 1989/90:A54
yrkande 5 och 1989/90:A57 i motsvarande del,

208. beträffande permanent inplacering i stödområde 2 av

Östersunds kommun (Lockne, Häggenås, Lit, Kyrkas, Näs och

Sunne)

att riksdagen
med bifall till regeringens förslag avslår motionerna 1989/90:A68 yrkande 2,
1989/90:A69 yrkande 4, 1989/ 90:A72 yrkande 1, 1989/90:A75 yrkande 1,
1989/90:A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2 och 1989/90:A117 yrkande 2 och
1989/90.A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar,

res.
153 (fp) - villk. 7

res.
154 (c)

res.
155 (vpk)

209. beträffande permanent inplacering i stödområde 2 av

återstående delar av Östersunds kommun

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motionerna 1989/90:A68 yrkande
2, 1989/90:A69 yrkande 4, 1989/ 90:A72 yrkande 1, 1989/90.A75 yrkande 1,
1989/90:A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2 och 1989/90:A117 yrkande 2, alla
i motsvarande delar,

res.
156 (fp) - villk. 7

res.
157 (vpk)

210. beträffande
insatser för Bräcke kommun

att
riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

211.
beträffande
omlokalbering till Jämtlancb län att riksdagen avslår motion 1989/90:A429,

212.
beträffande
åtgärdsprogram i Jämtlands län

att
riksdagen avslår motion 1989/90:A57 i motsvarande del,

213. beträffande permanent inplacering i högsta
stödområde av

Skellefteå kommun (Fällfors, Jörn, Kalvträsk)

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motion 1989I90:A118
yrkande 12 i motsvarande del,

res.
158 (c)

214. beträffande permanent inplacering i högsta
stödområde av

Lycksele kommun

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A107 yrkande 2, 1989/90:A108 yrkande 1 och
1989/90:A118 yrkande 12, alfa i motsvarande delar,

res.
159 (c)

res.
160 (vpk)

250

s. 251 Kontrollera mot PDF

215. beträffande permanent inplacering i högsta
stödområde av 1989/90:AU13

Bjurholm, Norsjö och Vindelns kommuner

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A49 samt 1989/90:A107 yrkande 2,
1989/90:A108 yrkande 1 och 1989/90:A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar,

res.
161 (c)

res.
162 (vpk)

216. beträffande permanent inplacering i stödområde 2 av

Nordmalings, Robertsfors, Skellefteå (övriga delar) och Vännäs

kommuner

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motionerna 1989/90:A68
yrkande 2, 1989/90:A69 yrkande 4, 1989/90:A72 yrkande 1, 1989/90:A75 yrkande 1,
1989/90:A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2, 1989/90:A117 yrkande 2 och
1989/90:A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar,

res.
163 (fp) - villk. 7

res.
164 (c)

res. 165 (vpk) 111. beträffande åtgärdsprogram i
Västerbottens län att riksdagen avslår motion 1988/89:A446,

218. beträffande permanent inplacering i högsta
stödområde av

Bodens kommun (Edefors, Gunnarsbyn)

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motionerna 1989/90:A107
yrkande 2 och 1989/90:A1I0 yrkande 2 i motsvarande delar,

res.
166 (vpk)

219. beträffande permanent inplacering i högsta stödområde
av

Piteå kommun (Markbygdens kyrkobokföringsdbtrikt)

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motionerna I989/90:A107
yrkande 2 och 1989/90:A110 yrkande 2 i motsvarande delar,

res.
167 (vpk)

220. beträffande permanent inplacering i stödområde 2 av

Bodens och Piteå kommuner

att
riksdagen bifaller med bifall till regeringens förslag avslår motionerna
1989/90:A68 yrkande 2, 1989/90:A69 yrkande 4, 1989/90:A72 yrkande 1,
1989/90:A75 yrkande 1, 1989/90:A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2,
1989/90:A110 yrkande 2, 1989/90:A117 yrkande 2, och 1989/90:A118 yrkande 12,
alfa i motsvarande delar,

res.
168 (fp) - villk. 6

res.
169 (c)

res.
170 (vpk)

221. beträffande permanent inplacering i högsta
stödområde av

Älvsbyns kommun

att
riksdagen avslår motionerna 1989/90:A40, 1989/90:A107 yrkande 2 i motsvarande
del och 1989/90:A110 yrkande 2 i motsvarande del,

res.
171 (vpk)

222. beträffande permanent inplacering i stödområde
2 av 251

Luleå kommun (Örnäset och Domkyrkoförsamlingen)

opaginerad Kontrollera mot PDF

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motioner- 1989/90:AU13

na
1989/90.A69 yrkande 4, 1989/90:A72 yrkande 1, 1989/90:A75 yrkande 1,
1989/90:A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2, 1989/90:A110 yrkande 2 och
1989/90:A117 yrkande 2, alla i motsvarande delar,

res.
172 (fp) - villk. 7

res.
173 (vpk)

223. beträffiande permanent inplacering i
stödområde 2 av

Luleå kommun (återstående delar)

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motionerna 1989/90:A68
yrkande 2, 1989/90:A69 yrkande 4, 1989/90:A72 yrkande 1, 1989/90:A75 yrkande 1,
1989/90:A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2, 1989/90:A110 yrkande 2,
1989/90:A117 yrkande 2 och 1989/90:A118 yrkande 12, alla i motsvarande

delar,

res.
174 (fp) - villk. 7 res. 175 (c) res. 176 (vpk)

224. beträffande
insatser för Älvsbyns kommun

att
riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

225. beträffande
åtgärdsprogram i Norrbottens län

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A407 yrkandena 1 och 3, 1988/89.A447,
1989/90:A407 yrkandena 1-4, 1989/90:A447 samt 1989/90:A110 yrkandena 3-6, 8-11,
13 och 14,

226. beträffiande
stödområdesindelningen i övrigt

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna
1989/90:A116 yrkande 1, Al 18 yrkande 12 i motsvarande del och 1989/90:A445
beslutar om stödområden för näringslivsutveckling beträffande återstående
kommuner,

227. beträffande
skärgårdsfrågor

att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A418, 1988/89:A455 yrkande 3, 1989/90:A93
yrkandena 1-3 och 6-8, I989/90:A114 yrkande 4, 1989/90:A403, 1989/90:A441,
1989/90:A442 samt 1989/90:A454,

228. beträffande
vad som anförts i propositionen i övrigt

att
riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i propositionen, i den mån
frågan inte behandlats i föregående moment.

Stockholm den 22 maj 1990

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars
Ulander

opaginerad Kontrollera mot PDF

Närvarande:
Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fip), Kjell Nilsson (s), Börje Hörnlund (c,
Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m), Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Bo
Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Karl-Erik Persson
(vpk), Monica Öhman (s), Eivor Husing (s), Erik Holmkvist (m), Kjell Ericsson
(c) och Loui Bernal (mp).

252

opaginerad Kontrollera mot PDF

Reservationer

1. Förutsättningarna och riktlinjerna för regionalpolitiken
(mom. 2)

/Vnders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb
att den del av utskottets yttrande under avsnittet Regionpolitikens
förutsättningar och allmänna inriktning som börjar med "För sin" och
slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Helhetssynens betydelse

Som
framhålls i moderata samlingspartiets partimotion A83 och kommittémotion A422
måste hela vårt land bidra till den ekonomiska tillväxten om Sverige på ett
stort antal områden skall kunna möta morgondagens utmaningar. För att detta
skall kunna ske krävs att tillväxtprocessen fungerar i hela landet.

Det
verkliga utfallet av regionalpolitiken — där traditionellt industri- och
företagsstöd hittills har dominerat — har varit begränsat. Andra faktorer såsom
konjunkturernas skiftning, industribranschers omstrukturering, den
internationella konkurrenskraften, förändringar i tekniska processer, skiften i
grundläggande idéer och värderingar hos enskilda människor och grupper har
troligtvis betytt mer för utvecklingen i olika regioner.

De
viktigaste politiska insatserna för att förbättra förutsättningarna för
invånarna i de svagt utvecklade delarna av vårt land återfinns inte inom ramen
för den normala regionalpolitiken. Marknadsekonomin måste stärkas och den
enskildes kreativitet främjas. Det framtida skattesystemet, Sveriges framtida
roll i Europa, förutsättningarna för energiförsörjningen, utvecklingen av
infrastrukturer samt regler och lagar kring företagande är några av de faktorer
som betyder mer för den regionala utvecklingen.

Politiska
beslut inom andra politikområden, såsom den ekonomiska politiken, skatte-,
närings-, trafik-, jordbruks-, social- och arbetsmarknadspolitiken utövar, ett
långt större inflytande än omfattande sysselsättning- och företagsstöd.

Det
anförda illustrerar och markerar nödvändigheten av en helhetssyn och insikt om
samspelet mellan olika sektorer. Framför allt då det gäller landsbygdens och
skärgårdens utveckling är helhetssynen avgörande.

Utskottet
anser att regeringen på ett anmärkningsvärt sätt har brustit i denna insikt och
helhetssyn. Moderata samlingspartiet har lagt fram en rad förslag inom viktiga
områden i syfte att ge hela landet förutsättningar för en bättre utveckling.

1989/90: AU 13

s. 253 Kontrollera mot PDF

18 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

253

s. 254 Kontrollera mot PDF

Olika geografiska
perspektiv 1989/90:AU13

Regional
utveckling kan och bör enligt utskottets uppfattning ses i olika geografiska
perspektiv vilka sinsemellan samspelar.

Utskottet
vill i detta sammanhang bl.a. peka på moderata samlingspartiets partimotion
Sveriges väg till Europa (1989/90;U503) i vilken föreslås åtgärder för att
Sverige inte skall bli en mindre utvecklad region i Europas utkant. Den
Europeiska gemenskapen bygger nu upp en gemensam inre marknad. Sverige bör
tillämpa en strategi av stegvis anslutning som syftar till att svenska
medborgare och företag erhåller samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter
som medborgare och företag i andra västeuropeiska länder.

Den
socialistiska ideologin med dess krav på likformighet kräver standardiserade
lösningar. Därigenom har makt och inflytande i samhället centraliserats. /Vilt
fler viktiga ekonomiska beslut fattas av ett relativt fåtal personer i
departement och riksdag. Ett av resultaten av en sådan politik är en kraftig
tillväxt av den offentliga sektorn. Det har skett en kraftig centralisering av
verksamheter till storstadsregionerna.

Tillväxten
i storstadsregionerna är dock inte i sig ett hot mot utvecklingen i andra
regioner, menar utskottet, utan snarare en motor för tillväxt i hela landet.
Tillväxten i områden som Stockholm, Göteborg och västra Skåne innebär inte att
all befolkning och alla företag kommer att koncentreras dit i framtiden. Den
mycket avancerade teknikutveckling som än så länge sker huvudsakligen i
storstadsområdena utgör i själva verket förutsättningen för att vi i Sverige
skall kunna utveckla framtidens arbetsinstrument. Dessa ger radikalt ändrade
förutsättningar för decentralisering av produktion och service. Detta gagnar
långsiktigt våra möjligheter att skapa en balanserad regional utveckling.

Flera
av de mellanstora städerna uppvisar i dag en dynamisk tillväxt. Genom att
näringslivet i mellanstora städer utvecklas växer en servicestruktur upp som
även hjälper företagen i städernas omland. De mellanstora städernas tillväxt är
således en faktor som är positiv för den regionala balansen.

Viktiga
faktorer för regional utveckling

Utvecklingskraften
i olika regioner påverkas i hög grad av faktorer som inte direkt kan styras
genom politiska beslut. Det gäller t.ex. klimat- och miljöförhållanden, ett
gott entreprenörklimat, främjande av samarbete mellan företagare. Småföretagen
svarar för det mest dynamiska inslaget i näringslivet. Sysselsättningen i
småföretag skulle kunna öka ytterligare.

Utskottet
har tidigare betonat helhetens betydelse och vill på samma sätt som moderata
samlingspartiet peka på några faktorer som är strategiska för den regionala
utvecklingen.

Närhet
och tillgänglighet till de viktigare marknaderna och besluts

centra är av avgörande betydelse. Trafik- och kommunikationspoliti

ken har därför en central roll inom ramen för en helhetssyn. Trafikin- 254

s. 255 Kontrollera mot PDF

vesteringarnas
andel av BNP har under en lång följd av år sjunkit. 1989/90:AU13 Denna
utveckling måste brytas. Utskottet vill erinra om de förslag på detta område
som moderata samlingspartiet har lagt fram i andra sammanhang, bl.a. i form
av förslag om kraftigt ökade anslag för såväl underhåll som utbyggnad av väg-
och järnvägssystemet.

Flygets roll som sammanhållande länk mellan olika regioner
i Sverige är av central betydelse. Utifrån en regionalpolitisk helhetssyn ser
därför utskottet med oro på de tilltagande kapacitetsproblemen vid /Vriandas
flygplats. Dessa skulle fösas om den s.k. 3:e banan snarast fårdigställdes,
vilket därför framstår som synnerligen angeläget i ett nationellt perspektiv.

En avreglering och successivt ök;mde konkurrens inom
inrikesflyget är också utomordentligt angeläget inför framtiden.

Hög kunskaps- och kompetensnivå är en annan faktor av stor
vikt för en regions framtida utveckling. Det är därför angeläget att, som
moderata samlingspartiet understrjfker, kunskapskraven sätts högt på alla
områden i undervisningssystemet. Den högre utbildningens utformning och
lokalisering får inte i första hand bli en regionalpolitisk
"huggsexa" utan skall grundas på klara vetenskapliga kvalitetskrav
och utvecklingsmöjligheter med ett samband mellan grundutbildning och
forskning. Moderata samlingspartiet har i motion med anledning av regeringens
forskningsproposition lagt förslag som avspeglar detta synsätt.

Utskottet anser liksom motionärerna att olika regioners
kunskaps-och kompetensnivå kan säkerställas och vidareutvecklas genom universitets-
och högskolesystemet i samspel med bl.a. regionens näringsliv. Genom att
tillförsäkra universitet och högskolor en högre grad av självständighet kan en
större mångfald och bättre utveckling åstadkommas. Detta skulle gynna den
regionala utvecklingen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att centrala
ämbetsverk med stora kontaktytor bör ligga i landets huvudstadsregion. Däremot
finns det anledning att decentralisera genom att sprida beslutsfattandet i
olika frågor. En decentralisering inom den offentliga förvaltningen, som
innebär att fler beslut fattas på lägre nivå, bidrar till att minska avståndet
mellan beslutsfattarna och de enskilda individerna.

Moderata samlingspartiets strävan att exempelvis lägga ut
så mycket som möjligt av beslutsrätten kring de regionalpolitiska stödformerna
till länsstyrelserna är ett klart uttryck för att just ge regionerna ökad
beslutskraft. Det höjda länsanslaget som utskottsmajoriteten nu föreslår ger än
bättre förutsättningar att föra en sådan politik.

Utskottet delar också moderata sjimlingspartiets
uppfattning att betydande dynamiska krafter skulle frigöras vid en avreglering
av stora delar av det som i dag utgör offentlig sektor, inte minst inom ramen
för vård och omsorg. För de kvinnor som nu arbetar inom de offentliga
vårdmonopolen skulle en sådan avreglering göra det möjligt att finna
alternativa arbetsgivare, starta eget eller på annat sätt utveckla sina idéer
och yrkesfårdigheter.

Ett gott
relativt konkurrensläge i form av låga skatter, avgifter etc. 255

stimulerar
tveklöst en regions utveckling. Utskottet vill även i detta

s. 256 Kontrollera mot PDF

sammanhang erinra om de
förslag som moderata samlingspartiet har 1989/90:AU13 lagt fram med
anledning av regeringens förslag om ändrade skatter. Enligt utskottets mening
skulle dessa förslag på ett verkningsfullt sätt stimulera den totala ekonomiska
aktiviteten i samhället och därmed främja utvecklingen i alla delar av landet.

Ett
bibehållande av kvittningsrätten mellan olika förvärvskällor såsom moderata
samlingspartiet föreslagit gagnar exempelvis landsbygdens utveckling.

Moderata
samlingspartiets förslag om sänkta socialförsäkrings-Zegen-avgifter i
stödområde 1 är ytterligare ett exempel på åtgärder för att få ett bättre
relativt kostnadsläge.

En
realistisk energipolitik är enligt utskottet en förutsättning för en god
ekonomisk utveckling och därmed tillväxt i alla delar av vårt land. Den
energipolitik regeringen säger sig företräda har motsatt effekt. Den kommer att
få utomordentligt allvarliga konsekvenser för redan nu sysselsättningsmässigt
och ekonomiskt svaga regioner.

Det
finns också anledning att i detta sammanhang understryka elenergins unika
kvaliteter då det gäller att på ett effektivt och miljö-vänligt sätt
distribuera energi över stora avstånd till alla delar av vårt land. God
tillgång på och tillgänglighet till energi till rimliga priser är därför
utifrån regionalpolitiska utgångspunkter en central fråga, anser utskottet.

Arbetsmarknadens
funktion är av vital betydelse för tillkomsten av nya arbetsplatser i
utvecklingsmässigt svaga delar av landet. I annat sammanhang finns förslag från
moderata samlingspartiet, vilka syftar till en bättre fungerande arbetsmarknad.

Att
kunna erbjuda båda makarna förvärvsarbeten i sysselsättningsmässigt svaga
regioner är viktigt. Vid rekryteringen av s.k. nyckelarbetskraft ställs dessa
frågor på sin spets. Det är, som utskottet ser det, nödvändigt att finna nya
men okonventionella former för detta, såväl inom den enskilda som den
offentliga sektorn. Om så icke sker kommer bristen på kvalificerad arbetskraft
på sikt att effektivt hindra utvecklingen av stora områden i exempelvis
Norrlands inland.

Ett
i flera dimetisioner och avseenden kreativt klimat kännetecknar regioner med
dynamisk utveckling. En levande aktiv småföretagar-anda är ett sådant
kännetecken. Småföretagaren och familjeföretagaren är omistliga delar i detta
kreativa samhälle. Småföretagsamhetens betingelser måste därför på alla sätt
utvecklas och förbättras i alla dess uttrycksformer runt om i landet.

Kulturlivets
betydelse kan inte nog understrykas. Det finns anledning enligt utskottet att
statsmakterna noga beaktar detta vid framtida medelstilldelningar även utifrån
regionalpolitikens utgångspunkter.

256

s. 257 Kontrollera mot PDF

Landsbygden och skärgården 1989/90:AU13

En
levande landsbygd och skärgård måste baseras på samspel mellan åretruntboende
och dem som söker rekreation på landsbygden. Fritidshus och turism bidrar till
en levande landsbygd. Därför bör byggnation underlättas, bl.a. genom generösare
byggnadslovsregler på landsbygden och i delar av skärgårdsområdena.

Den
föreslagna skatteomläggningen med momsbreddningen, höjda energi- och
boendeskatter liksom stigande bensinpriser och försämrade bilavdrag kommer att
drabba landsbygden hårt. 1990 års fastighetstaxering kan också få allvarliga
konsekvenser för landsbygden. Förmögenhetsskatten på det s.k. arbetande
kapitalet i små och medelstora företag — exempelvis jordbruksföretag — måste
slopas. Underskott i förvärvskälla bör även i framtiden vara avdragsgillt mot
överskott i andra förvärvskällor och andra inkomstslag.

Att
kombinera jordbruk med annan sysselsättning är oftast förutsättningen för att
en familj skall kunna bo kvar på landsbygden och bruka jorden. Det är därför
viktigt att de regler som diskriminerar kombina-tionssysselsatta lantbrukare
snarast undanröjs.

Väl
fungerande, individuella transportsystem är en förutsättning för att människor
ska kunna bo och verka i alla delar av Sverige. Bilen är viktig för det stora
flertalet svenskar som bor i glesbygd. Höjda avgifter och skatter på bilismen i
glesbygden måste därför avvisas.

Regionalpolitiskt
stöd

Oaktat
de mest omfattande och verkningsfulla insatserna för regional utveckling ofta
görs inom det icke traditionella regionalpolitiska området måste dessa
generella insatser kompletteras med ett begränsat antal mer eller mindre
selektiva stödformer i de mest ubatta områdena, dvs. stödområdet. Utskottet
återkommer i den följande framställningen till förslag om stödformer och
stödområdesindelning.

Det
är utskottets övertygelse att de åtgärder som beskrivits ovan skulle förbättra
förutsättningarna för en framgångsrik utveckling i alla delar av landet och
därmed minsla behovet av traditionella regionalpolitiska åtgärder.

Vad
utskottet har anfört med tillstyrkande av motionerna 1988/89:A422 och A83 bör
ges regeringen till känna.

Förslagen
i motionerna 1988/89:A453 (mp), 1988/89:A462 (vpk), 1988/89:A482 (vpk), A106
(mp), A107 (vpk), A291 (vpk) och A430 (vpk) syftar också till omläggning av
politiken för att ändra förutsättningarna för regionalpolitiken, men i en
riktning som utskottet tar bestämt avstånd ifrån.

Utskottet
kan inte heller ställa sig bakom den utformning av riktlinjerna för
regionalpolitiken som återfinns i motionerna 1988/89:A435 (c), Alll (c), A118
(c) och 451 (c). Motionerna 1988/89:A454 (fp) och A97 (fp) får i viss
utsträckning ans

257

s. 258 Kontrollera mot PDF

deb att
utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 1989/90:AU13

2. beträffiande förutsättningarna och riktlinjerna för
regionalpolitiken

att
riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A422 yrkande 1 och 1989/90:A83
yrkande 2 i motsvarande del, med anledning av regeringens förslag samt med
avslag på motionerna 1988/89:A435 yrkandena 1 och 4-6, 1988/89:A444,
1988/89:A453 yrkandena 1-3, 1988/89:A454 yrkandena 1 och 2, 1988/89:A462 yrkandena
1 och 2, 1988/89:A469, 1988/89:A482 yrkande 2, 1989/90:A80, 1989/90:A97 yrkande
1 i motsvarande del, 1989/90:A106 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A107
yrkandena 3 i motsvarande del och 5, 1989/90:A111 yrkande 1, 1989/90.A118
yrkandena 1 i motsvarande del, 2—5, 30 i motsvarande del och 38, 1989/90:A291
yrkande 3, 1989/90:A420, 1989/90:A430 yrkande 2, 1989/90:A436, 1989/90:A448
samt 1989/90:A451 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. Förutsättningarna och riktlinjerna för regionalpolitiken
(mom. 2)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Regionalpolitikens förutsättningar och allmänna inriktning som börjar med och
"För sin" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:

När lokaliseringspolitiken tillkom i början av 1960-talet
var ett av argumenten för den att understödja ett rationellare
resursutnyttjande. Regionalpolitiska problem finns även i dag men problemen är
annorlunda än på 1960-talet. I dag är vi i en situation där ett fåtal orter
befinner sig i utveckling samtidigt som ortskriser och problem på ett annat
sätt än tidigare riskerar att uppstå i hela landet. De snabbt expanderande
delarna av industrin, som data- och tjänstenäringarna, har en tendens att
koncentrera sig till vissa områden. Dessa företag som etablerar sig i
tillväxtområdena styrs av andra "etableringsfakto-rer" vid sidan av
traditionella kostnadshänsyn. Det är företag som bygger på behov av ny kunskap
och kvalificerad personal. Det blir därför naturligt att de då lokaliserar sig
i närheten av kunskapscentra som universitet och högskolor.

Detta betyder att infrastruktur av olika slag har blivit
allt viktigare. Det gäller att erbjuda företagsamheten en sådan miljö att
kreativitet och nytänkande kan stimulerjis. Den nya regionalpolitiken måste ha
en mobiliseringspolitisk utgångspunkt. Regional balans skall uppnås genom att
understödja lokal mobilisering, enskilda initiativ och skaparanda.

I likhet med folkpartiet i motionerna 1988/89:A454 och A97
anser

utskottet att politiken måste syfta till att skapa och understödja allmän

na miljöer där skapande och enskilda initiativ kan utvecklas. Därmed

blir frågor om utbildning och forskning, kommunikationer och även 258

kultur
viktiga vid sidan av stödsystemen. Det är av mycket stor vikt att

s. 259 Kontrollera mot PDF

man även
i de delar av landet som upplever problem kan skapa 1989/90:AU13
förutsättningar för god utbildning och goda kontaker med landet i övrigt
jämte ett gott kulturutbud.

Trots de satsningar som görs på regionalpolitiken tvingas
utskottet i likhet med motionärerna konstatera att propositionen är
otillräcklig mot bakgrund av de behov som föreligger.

Samordning av olika poliiikområden

Det är viktigt med en god samordning mellan olika
politikområden inom regionalpolitiken. Regeringen har inte lyckats särskilt väl
med det. I propositionen föreslås nu att den centrala organisationen skall
förstärkas. Utskottet har en annan uppfattning än regeringen. Det som fordras
är en ökad självständighet på länsnivå. Det är här kunskaperna om de konkreta
problemen finns och det är här de kan lösas. Länsstyrelserna bör därför
tilldelas en än viktigare roll i regionalpolitiken.

Länens roll inom regionalpolitiken kommer att ställa stora
krav på länsorganens förmåga till överblick, planering och sektorssamordning.
Utskottets förhoppning är att det genom riksdagens beslut nyligen om en ny
regional förvaltning skapas bättre förutsättningar för att i länen väga olika
sektorsintressen mot varandra. Naturligtvis ställer den ökade friheten för
länen också krav på kontroll och utvärdering av deras verksamhet.

Ett viktigt inslag i en mobiliserande regionalpolitik
måste enligt utskottets uppfattning vara insatser för att förbättra
infrastrukturen i utsatta delar av landet, t.ex. genom förbättrade
kommunikationer samt ökad tillgång till utbildning och FoU.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de förslag som
folkpartiet lagt fram på olika politikområden såsom t.ex. inom närings-,
utbildnings-, forsknings- och trafikpolitiken. /Vila dessa områden har
tillsammans med regionalpolitiken betydelse för regionens utveckling.

Vid sidan av de traditionella insatserna krävs enligt
utskottets mening även en politik för att möta snabbt uppdykande och lokala
kriser. Den svenska näringsstrukturen och etableringsmönstren inom näringslivet
har lett till att många orter domineras av ett eller ett fåtal företag. Detta
medför en sårbarhet, där orters hela existens hotas vid snabba förändringar på
de marknader som det på orten dominerande företaget är beroende av. I sådana
situationer måste staten vara beredd att ingripa snabbt. Mycket av den
"paketpolitik" regeringen bedrivit under senare tid har emellertid
inte avgränsats till akutåtgärder mot sådana plötsligt uppkomna, lokala
sysselsättningskriser. Regeringen bör fortsättningsvis söka former för det
regionalpolitiska utvecklingsarbetet vilket medger att en större del av
insatserna kan ske mer kontinuerligt.

Utbildning och forskning

Det etablerings- och expansionsmönster vi i dag kan se
tendenser till

antyder att närhet till högre utbildning blivit en allt viktigare etable

ringsfaktor. Nyskapande inom olika områden förutsätter i ökad ut- 2S9

sträckning tillgång till särskild kompetens. Genomförandet av nya

s. 260 Kontrollera mot PDF

idéer — alltså själva
produktionen — blir i allt större utsträckning 1989/90:AU13 beroende av
tillgång till välutbildad arbetskraft. Bägge faktorerna skapar ett tryck på de
orter där högre utbildning, främst med naturvetenskaplig och ekonomisk
inriktning, finns att tillgå.

De
regionala högskolorna har i växande utsträckning profilerat sig genom att
inrikta sin verksamhet på regionala behov, antingen som dessa framställs av andra
grupper inom regionen eller som de uppfattas av högskolan själv. Man har sökt
dra nytta av närkontakten med de regionala avnämarna. Det är emellertid viktigt
att goda möjligheter finns för forskningsanknytning och kontakter mellan
universiteten och regionala högskolor.

De
regionalpolitiska argumenten för en utveckling av högskoleutbildningen på
regional nivå äger till stora delar även tillämplighet vad gäller
gymnasieskolan. En gymnasieutbildning av god kvalitet är även den en
förutsättning för regional utveckling. Utskottet vill också betona att en väl
fungerande vuxenutbildning har stor betydelse för att förbättra möjligheterna
för kvinnor att stanna kvar i sin hembygd.

Utskottet
instämmer i detta sammanhang i yrkandet i motion 1988/89.A454 (fip) att
stimulanser behövs för att rekrytera arbetskraft med högre utbildning till
bristområden.

Jordbruket

Ett
väl fungerande jordbruk är en förutsättning för en framgångsrik
regionalpolitik. Jordbruket har i dag i glesbygden en nyckelroll som bas för
kombinationsverksamhet. Förmår vi inte att behålla och stärka de
kombinationsjordbruk som finns kvar så faller även annan verksamhet med
ytterligare avfolkning av landsbygden som följd.

Glesbygdsdelegaiionen

Utskottet
avvisar i den kommande framställningen förslaget att ombilda
glesbygdsdelegationen till en ny myndighet som lokaliseras till Östersund.
Utskottet menar i likhet med folkpartiet att glesbygdsproblemen och övriga
regionalpolitiska problem måste ses i ett sammanhang. Det är samspelet mellan
glesbygden och landsbygden som är väsentligt. Regeringens förslag kan komma att
splittra helheten. Risken är uppenbar att glesbygden blir förlorare om dess
intressen enbart skall bevakas av en myndighet i stället för varje
länsstyrelse.

Utskottet
återkommer i den följande framställningen till regeringens förslag om
geografiska prioriteringar och stödområdesindelning.

Enligt
utskottets uppfattning skulle de åtgärder som utskottet nu har pekat på utgöra
viktiga komplement till men även nödvändiga ändringar i de av regeringen
föreslagna riktlinjerna för regionalpolitiken.

Vad
utskottet har anfört med tillstyrkande av motionerna 1988/89:A454 och A97 i nu
behandlade delar bör ges regeringen till känna.

Förslagen
i motionerna 1988/89:A453 (mp), 1988/89:A482 (vpk),

A106 (mp), A107 (vpk), A291 (vpk) och A430 (vpk) syftar till en 260

omläggning av politiken i
en riktning som utskottet inte är berett att

s. 261 Kontrollera mot PDF

biträda. Utskottet kan
inte heller ställa sig bakom den utformning av 1989/90:AU13
riktlinjerna för regionalpolitiken som återfinns i motionerna
1988/89A435 (c), Alll (c), A118 (c) och A451 (c). Motionerna
1988/89:A422 (m) och A83 (m) kan till en del anses tillgodosedda. Övriga i
sammanhanget upptagna motioner avstyrks.

deb
att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2.
beträffande förutsättningarna och riktlinjerna för regionalpolitiken

att riksdagen med bifall
till motionerna 1988/89:A454 yrkandena 1 och 2 samt 1989/90:A97 yrkande 1 i
motsvarande del, med anledning av regeringens förslag samt med avslag på
motionerna 1988/89:A422 yrkande 1, 1988/89:A435 yrkandena 1 och 4-6,
1988/89:A444, 1988/89:A453 yrkandena 1-3, 1988/89:A462 yrkandena 1 och 2,
1988/89:A469, 1988/89:A482 yrkande 2, 1989/90:A80, 1989/90:A83 yrkande 2 i
motsvarande del, 1989/90:A106 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A107 yrkandena
3 i motsvarande del och 5, 1989/90:A111 yrkande 1, 1989/90:A118 yrkandena 1 i
motsvarande del, 2—5, 30 i motsvarande del och 38, 1989/90:A291 yrkande 3,
1989/90:A420, 1989/90:A430 yrkande 2, 1989/90:A436, 1989/90:A448 samt
1989/90:A451 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Förutsättningarna och riktlinjerna för regionalpolitiken
(mom. 2)

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande under avsnittet Regionalpolitikens
förutsättningar och allmänna inriktning som börjar med "För sin" och
slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Inledning

I
likhet med centern i motionerna 1988/89:A435, Alll och Al 18 anser utskottet
att det krävs ett radikalt nytt synsätt för att mobilisera landets resurser för
en allsidig och god ekonomisk utveckling av hela Sverige. Hela Sverige har rätt
till en positiv utveckling. Det förutsätter ett decentraliserat samhälle med
arbetsplatser, bostäder, utbildning och service m.m. över hela landet. /Vila
har rätt till arbete, god miljö och en bra service oavsett bostadsort.

Det
är därför nödvändigt att de direkta regionalpolitiska insatserna

ses som en viktig del i arbetet att utveckla och upprätthålla en stark

samhällsekonomi. Regeringens koncentrationsinriktade ekonomiska

politik minskar effektiviteten i den ekonomiska politiken. Följden blir

inflationsdrivande överhettning i vissa regioner medan andra präglas

av dåligt resursutnyttjande och vikande framtidstro. En koncentration

av befolkningen till några få storstadsregioner blir följden samtidigt

som stora delar av landet i övrigt får vidkännas en negativ utveckling. 261

s. 262 Kontrollera mot PDF

Det är
därför nödvändigt att den ekonomiska politiken aktivt och 1989/90:AU13

medvetet
inriktas mot att främja målet regional balans. För att nå detta mål krävs
insatser i storstad, tätort och glesbygd.

Befolkningspolitiska mål

I närmare 150 kommuner har befolkningen minskat under
1980-talet samtidigt som 37 av storstadsområdets kommuner haft en ökande
befolkning. Utflyttningen har lett till starkt sjunkande ungdomsandelar medan
andelen pensionerade i många fall nära nog fördubblats. Förutsättningar måste
skapas för en återinflyttning till mer än 100-talet av de kommuner som mest
plågats av koncentrationspolitiken.

Ett väsentligt mål för de regionala satsningarna är också
att bevara och utveckla storstadens kvaliteter och miljö. Befolkningstillväxten
i storstäderna måste därför begränsas och storstädernas andel av befolkningen
bör inte öka.

Enligt utskottets mening skall således politiken på olika
områden inriktas mot att nå befolkningsmål som leder till en mer balanserad
befolkningsutveckling i landets alla delar.

Som föreslås i motion A451 (c) bör en särskild utredning
få i uppdrag att utreda koncentrationens effekter.

Regional balans, ett övergripande politiskt mål

Regional balans förutsätter att statsmakterna vid beslut
inom alla samhällssektorer beaktar vad målet regional balans kräver. Samhällets
insatser måste samordnas så att en positiv regional utveckling främjas. En
bättre regional balans innebär att landets samlade produktionsresurser kan
utnyttjas på ett bättre sätt. Den mest positiva utvecklingen av
samhällsekonomin erhålls om mänskligt kunnande, samhällsinvesteringar och
råvarutillgångar tas till vara över hela landet.

Det är med denna utgångspunkt nödvändigt med en helhetssyn
på och samordning av bl.a. den ekonomiska politiken, näringspolitiken,
energipolitiken, sysselsättningspolitiken, trafikpolitiken, bostadspolitiken,
skattepolitiken och utbildnings- och forskningspolitiken.

Utskottet vill här peka på centerförslag som lagts fram i
andra sammanhang. Det gäller förslag inom olika politikområden såsom
arbetsmarknad, forskning, utbildning, kultur, trafik, energi, skatter, bostäder
och jordbruk liksom inom landsbygds- och näringspolitikområdena. Sammantagna med
de förslag som utskottet i detta sammanhang ställer sig bakom innebär de en
ändrad fårdriktning för att få en bättre ekonomi och ett Sverige i balans.

Infrastrukturella Insatser för regional utveckling i hela
landet och i alla län

Det är nödvändigt för att hela landet skall kunna få en
positiv

utveckling att samhällets insatser och de direkta regionalpolitiska åt

gärderna ses som en integrerad del i arbetet med att utveckla hela

landet. 262

s. 263 Kontrollera mot PDF

Utskottet
anser i likhet med centerpartiet att alla län skall stimuleras
1989/90:AU13 till en positiv utveckling. Detta är nödvändigt mot bakgrund av
den hittillsvarande utvecklingen bl.a. genom den starkt koncentrationsdrivande
ekonomiska politik som förts. Betydande obalanser finns därför inom flertalet
län.

Utskottet
tillstyrker därför i den följande framställningen förslag från centerpartiet på
betydande satsningar på olika områden, vilka kan utnyttjas länsvis och framför
allt för de landsbygdsbetonade delarna av länen. Även i andra sammanhang har
som ovan sagts centerpartiet tillstyrkt sådana satsningar. Utskottet vill med
anledning av vad som anförs i centerpartiets motion Al 18 peka på insatser inom
följande centrala politikområden i syfte att stimulera en regionalutveckling
och en förbättrad inomregional balans i länen.

Teknikspridning
och offensiv näringspolitik

Den
tekniska utvecklingen och den "nya" tekniken inom t.ex. data-och
elektroteknik rymmer inom sig utomordentliga förutsättningar som ett verksamt
medel för decentralisering och regional balans. Hela landet måste få tillgång
till avancerad teknik och avancerat tekniskt kunnande. Det är enligt utskottets
mening nödvändigt att ny teknik snabbt skall komma hela landet till del. Det är
inte acceptabelt att kunskap och ny teknik inom t.ex. teleområdet som finns i
de mest expansiva regionerna oftast inte kommer utsatta delar av landet till
del förrän efter lång tid. Kraftiga insatser måste därför göras så att likartad
teknik finns i hela landet och på Scimma villkor i alla län.

Satsning
på småföretag

De
mindre företagens utveckling och nyföretagandet har en avgörande betydelse för
möjligheterna att skapa en mer balanserad närings- och bebyggelsestruktur över
landet och. därmed för möjligheterna att skapa regional balans och bredda
näringsstrukturen i regionalt utsatta områden i alla län. Utskottet anser, som
centerpartiet förordat i annat sammanhang, att satsningen, utöver regeringens
förslag till småföretagsutveckling, måste ökas med 60 milj.kr. samt att ingen
indragning sker av utvecklingsfondernas medel (föreslaget 1,6 miljarder
kronor).

Energifrågor

Utskottet
anser i likhet med centerpartiet att effektivisering, hushållning, sparande
och utnyttjande av inhemsk, förnybar och miljövänlig energi gynnar regional
utveckling. Satsningar på framtidsinriktade energiinvesteringar i stället för
på awecklingsområden som olja, kol och kärnkraft, kan få en avsevärd betydelse
för utvecklingen i större delen av landet. En sådan politik kan ge betydande stimulanser
till ekonomisk utveckling. Samtidigt skapas arbeten där de bäst behövs.

En
ökad användning av inhemska bränslen, energiskog, odling av energi och fibrer
för "näringslivet", satsning på alternativa drivmedel

263

s. 264 Kontrollera mot PDF

som t.ex. motoralkoholer
baserade på biobränslen etc. skulle avsevärt 1989/90:AU13 förbättra
möjligheterna till arbete i många av de orter/regjoner som har drabbats av den
nu pågående befolkningsomflyttningen.

Vattenkraften
— en regional resurs

Utskottet
ansluter sig till centerpartiets förslag att del av vattenkraftsvinsterna,
motsvarande 1 öre/kWh, skall återföras till vatténkraftskom-munerna för bl.a.
utveckling av näringslivet. REK 87 anslöt sig till detta förslag. Utskottet
tillstyrker att beslut om ta ut en avgift på 1 öre/kWh av den
vattenkraftsproducerade elen av kraftbolagen omgående fattas och utan
ytterligare utredning. Intäkterna från avgiften skall återgå till de bygder där
elen produceras. Lönsamheten i vattenkraften är sådan att detta enligt
utskottets mening ej motiverar någon höjning av elpriset. Medlen skall användas
för näringslivsutveckling och allmänt regionalpolitiskt stöd. Medlen får inte
användas på sådant sätt att sektormyndigheterna tar detta som intäkt för att
minska sina insatser i berörda bygder.

Utskottet
återkommer i annat sammanhang till fördelningsprinciperna. Den årliga
genomsnittliga intäkten av en sådan avgift blir ca 630 milj.kr. Med
vattenkraftsproduktionen 1989 som utgångspunkt blir intakterna över 700
milj.kr.

De
areella näringarna

Utskottet
delar centerpartiets uppfattning i motion Al 18 att jordbruket är av avgörande
betydelse för en levande landsbygd. I vissa regioner är jordbruket med
tillhörande service- och förädlingsföretag den dominerande näringen. I de
kommuner där jord- och skogsbruk står för ca 25 % av sysselsättningen kan man
räkna med att tillhörande service-och förädlingsföretag står för lika stor
andel av sysselsättningen. Därmed är jordbruket utomordentligt viktigt för att
upprätthålla sysselsättningen i dessa områden.

Ett
livskraftigt jordbruk är också väsentligt för att upprätthålla ett öppet
landskap. Dessutom kan närheten mellan konsument och producent bara
upprätthållas då jordbruk bedrivs i hela landet.

Den
framtida jordbrukspolitiken måste inriktas på att ett livskraftigt jordbruk
skall kunna bedrivas i hela Sverige. Detta kräver forskning, differentiering
och regionalpolitiska åtgärder som sammantaget skapar förutsättningar för
lönsamhet.

Grundskola
och gymnasieskola

Utskottet
anser i likhet med centerpartiet att för små orter och glesbygd är skolan av
avgörande betydelse för ortens utveckling. En fortsatt avfolkning leder till en
omfattande nedläggning av skolor.

De
ökande kraven på kunskap och kompetens förutsätter närhet till

gymnasieutbildning. Det är viktigt att satsa på lärlingsutbildning, före-

tagsförlagd utbildning, fort- och vidareutbildning etc. Samverkan mel

lan skola och arbetsliv kan också öppna möjligheter till gymnasieut- 264

bildning för orter som saknar egen gymnasieskola.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Utskottet
vill understryka att satsningar på tekniska centra knutna 1989/90:AU13 till
gymnasieskolan har visat sig vara en framgångsrik väg för att utveckla den
yrkesinriktade utbildningen. Samtidigt som de haft en vitaliserande effekt på
gymnasieskolan har det också varit positivt för de små och medelstora företagen
i regionen. Många tekniska centra har också fått funktionen som viktiga
fortbildningscentra för lärare i såväl tekniska ämnen som yrkestekniska ämnen.

Enligt
utskottets mening är en kiaftfull satsning på en vidare utbyggnad av
teknikcentra en värdefull regionalpolitisk insats.

Hög
kompetens har stor betydelse för att tekniska landvinningar skall få genomslag.
En väg att förbättra tillgången på mer kvalificerade tekniker, ingenjörer och
ekonomer är att öka dessa gruppers möjligheter till vidareutbildning. En sådan
utbildning skulle underlätta för företagen att få kvalificerad personal.
Utskottet har mot denna bakgrund i annat sammanhang understrukit att bl.a. en
vidareutbildning på mellannivå, baserad på gymniisier och regionala högskolor,
bör skapas.

Högskoleutbildning

Utskottet
ansluter sig till de konkreta förslag som centerpartiet lagt om en utbyggd
högskoleverksamhet som en del i satsningar för en regional utveckling i landets
alla län. Des;» förslag innebär en kraftigt ökad dimensionering av det totala
högskoleutbudet med framför allt särskilda satsningar på de små och medelstora
högskolorna samt åtgärder för att öka utbudet av distansundervisning på
högskolenivå.

Utskottet
delar centerpartiets uppfattning att det är av stor betydelse för en utveckling
av infrastrukturen över landet att de små högskolorna stärks. De små
högskolornas fördelar — en liten obyråkratisk organisation och möjligheter till
lokala kontakter — måste tas till vara. De har också betydelsefulla uppgifter
för kompetens och kunskapsspridning i samarbete med näringslivet i de regioner
där de verkar.

Många
små och medelstora företag har behov av personal med teknisk utbildning.
Införandet av den förordade vidareutbildningen på mellannivå bör kunna
tillgodose en del av detta behov. Inriktningen av högskolornas verksamhet bör
anpassas efter de lokala förhållandena, stimulera till utveckling av ny teknik
och öka den tekniska och ekonomiska kompetensen i en repon. De regionala
högskolorna bör även omfatta samhällsorienterande och humanistiska ämnen.

Utskottet
anser mot denna bakgrund att utbudet av ämnen vid flertalet av de mindre
högskolorna måste breddas och tillstyrker i den kommande framställningen
centerpartiets förslag att 150 milj.kr. avsätts för satsningar på små och
medelstora högskolor inom resursområdet samt att 50 milj.kr. avsätts till de
små högskolorna utanför resursområdet.

Enligt
utskottets mening blir de små högskolorna med en sådan inriktning en drivkraft
för en balanserad regional utveckling. Högsko-

265

s. 266 Kontrollera mot PDF

lorna för
med sig bl.a. nyetablering och förnyelse av befintliga verk- 1989/90:AU13
samheter i resp. region och kan därmed utvecklas till regionala utvecklingscentra.

Vissa forskningsfrågor

Utskottet vill vidare understryka vikten av att det även
vid de mindre högskolorna kan bedrivas avancerad forskning inom teknologiska
"spetsområden". Detta skulle betyda mycket för en regions utveckling.
Viss forskning bör även kunna bedrivas inom "stödjande" ämnesområden.

Utskottet förordar därför i likhet med centerpartiet att
fasta forskartjänster skall inrättas vid de små högskolorna för att möjliggöra
en sådan utveckling. I annat sammanhang föreslås att drygt 50 milj.kr. anvisas
för detta ändamål.

Arbetsmarknadspolitiken

Utskottet erinrar om att centerpartiet i annat sammanhang
förordat betydande satsningar inom det arbetsmarknadspolitiska området för att
öka utbudet av arbetskraft och främja sysselsättningen i de orter och regioner
där sysselsättningsgraden är lägst och arbetslösheten högst (1989/90:AUU). En
anslutning till centerpartiets förslag hade inneburit att 4,5 miljarder kronor
avdelats för sådana satsningar, vilket skulle ha medfört stora möjligheter att
öka antalet arbetstillfållen i de mest utsatta länen.

Miljardprogram för grusvägar

En grundläggande förutsättning för en positiv utveckling
av regionalt utsatta delar i allmänhet och landsbygden i synnerhet är ett bra
och fungerande vägnät. Det är enligt utskottets mening nödvändigt att
länsvägnätet får en ökad andel av de ekonomiska resurser som avdelats för
investeringar.

För stora delar av vårt land är bilen ofta det enda transportalternativet.
Möjligheterna att utnyttja kollektiva transportmedel är små. Samtidigt får
människor och företag i dessa regioner via skatten solidariskt svara för en
subventionering av kollektivtrafiken. En normalinkomsttagare i dessa bygder
kan få betala ca 2 000 kr. i skatt per år till kollektivtrafik utan att ha
någon möjlighet att utnyttja denna.

Utskottet anser mot denna bakgrund i likhet med
centerpartiet att investeringarna i länsvägnätet måste få en klar
regionalpolitisk profil för att bl.a. ge de bygder som saknar kollektivtrafik
rättvisare och rimligare förhållanden.

Ett bra vägnät över hela landet är av vital betydelse för
näringslivets transporter, särskilt för vissa basnäringar. Ett bra vägnät
gynnar över huvud taget den befintliga företagsamheten och förbättrar t.ex.
möjligheterna för turistnäringen.

Länsvägnätet måste upprustas. En upprustning av
länsvägnätet har

stor betydelse för att förbättra infrastrukturen i regionalt utsatta lands- 266

s. 267 Kontrollera mot PDF

delar. Riksdagen bör
därför begära att ett tioårsprogram tas fram för 1989/90:AU13
förstärkning och beläggning av återstående grusvägar i länsvägnätet samt anvisa
1 000 milj.kr. för budgetåret 1990/91 för detta ändamål.

Skatteomläggningen

Utskottet
vill erinra om vad centerpartiet i annat sammanhang anfört om effekterna av
finansieringen av skattereformen. Denna medför att boendet i mindre orter och
på landsbygden allvarligt försvåras. Reseavdraget försämras och bensinpriset
chockhöjs. Möjligheterna till kombinationssysselsättningar försvinner i en stor
del av landet. Lönsamheten i satsningar på fastbränslen försämras, vilket
negativt påverkar skogsbygder. Deltidsjordbruket får ytterligare försämringar.
Nyföretagandet i mindre kommuner påverkas negativt genom att tjänsteinkomster
inte får kvittas mot verk

Utskottet
anser därför i likhet med centerpartiet att en analys av statsbudgetens och
skatteomläggningens effekter för bl.a. landsbygdsbefolkningen snarast måste
genomföriis.

Kommunal
skaiteutjämnlng

Primärkommuner
och landsting spelar en central roll för en aktiv regionalpolitik. Eftersom
kommunsektorns tyngd inom den samlade offentliga sektorn tenderar att öka, blir
också kommunernas betydelse för regionalpolitiken allt större. För att
kommunsektorn skall kunna möta kraven när det gäller regjonallpolitisk
aktivitet, krävs att kommuner och landsting ges rimliga förutsättningar och
möjligheter att klara ekonomin och att bedriva den kommunafa verksamheten på
ett effektivt sätt.

Det
är stora skillnader i servicenivå och skatteunderlag mellan olika kommuner. För
närvarande (1990) är skillnaderna mellan högsta och lägsta kommunalskatt 6,79
kr. per skattekrona.

Utskottet
vill dock understryka att höjda kommunalskatter är en mycket dålig lösning. Det
krävs i stället en bättre kommunal skatteutjämning, en ansvarsfullare politik
som inte innebär ständiga kostnadsö-vervältringar från stat till kommun samt en
skattereform med rättvis fördelning. Det är en bättre lösning än kommunalt
skattestopp. Dessutom bör regeringen, i avvaktan på förslag om ny kommunal
skatteutjämning, uppta överläggningar med kommunerna i syfte att förhindra
kommunala skattehöjningar. Med denna politik skulle utvecklingen av
kommunalskatterna kunna bli mer likartad över landet.

Kvinnors
arbetsmarknad

En
viktig resurs för regional utveckling är satsningar på kvinnligt

nyföretagande och en
bättre arbetsmarknad för kvinnor. En breddning

av kvinnors arbetsmarknad
genom ökat nyföretagande skulle säkerli- 267

gen få stor betydelse för
att skapa sysselsättning i utsatta regioner. Det

s. 268 Kontrollera mot PDF

är väsentligt att resursen
kvinnliga företagare, inte minst i avfolknings- 1989/90:AU13 bygder, kan
ta till vara och utnyttja de möjligheter som nyteknikutvecklingen ger.

Ungdomars
möjligheter

En
viktig del i det regionalpolitiska arbetet är att förutsättningar och
möjligheter för ungdomar skapas så att de kan bo och arbeta i sin hembygd. Det
krävs — förutom tillgång till arbete och utbildning — ett brett utbud av
fritidsaktiviteter samt tillgång till passande bostäder i de mindre tätorterna
och på landsbygden.

Tillgång
till kapital

Grundläggande
för möjligheterna att skapa regional balans är att det finns god tillgång på
kapital. Koncentrationen och etableringen av företag och offentliga institutioner
i några få orter dränerar utsatta regioner på ekonomiska resurser.

Regional
balans — god samhällsekonomi

Sammanfattningsvis
innebär de av utskottet ovan förordade förslagen kraftfulla incitament och
åtgärder för att uppnå en samhällsutveckling mot regional balans, ökad
ekonomisk tillväxt och förbättrad miljö. Insatserna innebär att
mångmiljardbelopp frigörs, vilka annars i onödan måste satsas på
utomordentligt dyra infrastrukturella investeringar i koncentrationsorter som
är på väg att spränga sin infrastruktur.

Utskottet
ansluter sig mot denna bakgrund till de förslag som centerpartiet lagt för att
främja regional utveckling. Det innebär insatser om totalt ca 4 miljarder
kronor, varav över 3 miljarder riktas direkt till regional utveckling. Med utskottets
förslag om återföring av vattenkraftsmedel inräknat tillstyrks att 1,6
miljarder kronor utöver regeringens förslag anvisas till direkta
regionalpolitiska insatser. Därtill kommer förslag om satsningar inom
kommunikations- och utbildningsområdet som sammantaget uppgår till ca 1,5
miljarder kronor utöver regeringens förslag.

I
olika sammanhang framförda förslag vilka kan utnyttjas för dels insatser i hela
landet och i alla län, dels i de regionalpolitiskt prioriterade områdena kan
sammanfattas enligt följande; -1 miljard kronor för bärighetshöjande åtgärder
och beläggning av

grusvägnätet

- 750 milj.kr. till ett
nytt anslag för landsbygdsutveckling

-1 050 milj.kr. till lokaliseringsbidrag och
regionala utvecklingsinsatser (länsanslagen)

-200 milj.kr. för breddad verksamhet vid de mindre
och medelstora regionala högskolorna

- Ytterligare 50 milj.kr. till förstärkning av
fasta forskningsresurser till

de mindre högskolorna

-50 milj.kr. i
kompetensutvecklingsstöd

- 450 milj.kr. till
sänkta socialavgifter 268

-300 milj.kr. i sysselsättningsbidrag

s. 269 Kontrollera mot PDF

-9 milj.kr. till
Folkrörelserådet 1989/90:AU13

-6 milj.kr. till
Landsbygdens forskningsråd

-650 milj.kr. intäkter från vattenkraftsel återförs
till berörda regioner och orter där elen produceras

I
den följande framställningen tar utskottet ställning till de konkreta förslagen
i centermotionerna samt utvecklar närmare sin syn på stödområdesindelningen,
stödformerna, de organisatoriska frågorna och medelsbehovet mot bakgrund av
centerns förslag.

Det
är utskottets uppfattning att en omläggning av politiken enligt den inriktning
och de förslag som ovan presenterats ger de bästa förutsättningarna för en
framgångsrik politik och för en utveckling av hela landet.

Vad
utskottet anfört med tillstyrkjinde av motionerna 1988/89:A435, Alll, Al 18 och
A451 bör ges regeringen till känna.

De
förslag till utformning av riktlinjerna för regionalpolitiken som förordas i
motionerna 1988/89:A453 (mp), 1988/89:A454 (fp), 1988/89:A462 (vpk),
1988/89:A482 (vpk), A106 (mp) och A107 (vpk), tillgodoses endast delvis av vad
utskottet anfört. De bör följaktligen avslås liksom övriga i sammanhanget
upptagna motioner.

deb
att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2.
beträffande förubättningarna och riktlinjerna för regionalpolitiken

att riksdagen med bifall
till motionerna 1988/89:A435 yrkande 1, 4-6, 1989/90:A111 yrkande 1,
1989/90:A118 yrkande 1 i motsvarande del, 2-5, 30 i motsvarande del, 38 och
1989/90:A451, med anleidning av regeringens förslag samt med avslag på motionerna
1988/89:A422 yrkande 1, 1988/89:A444, 1988/89:A453 yrkandena i-3, 1988/89:A454
yrkandena 1 och 2, 1988/89:A462 yrkandena 1 och 2, 1988/89:A469, 1988/89:A482
yrkande 2, 1989/90:A80, 1989/90:A83 yrkande 2 i motsvarande del, 1989/90:A97
yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A106 yrkande 1 i motsvarande del,
1989/90:A107 yrkandena 3 i motsvarande del och 5, 1989/90:A291 yrkande 3,
1989/90:A420, 1989/90:A430 yrkande 2, 1989/90:A436, 1989/90:A448 samt
1989/90:A451 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Förutsättningarna och riktlinjerna för
regionalpolitiken (mom. 2)

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande under avsnittet Regionalpolitikens förutsättningar
och allmänna inriktning som börjar med "För sin" och slutar med
"av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Samhällsutvecklingen
i de kapitalistiska länderna präglas aUtmer av världskapitalismens ändrade
villkor. Kapitalets transnationalisering skapar maktcentra som är oberoende av
nations- och parlamentsgrän-

269

19 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 270 Kontrollera mot PDF

ser.
Ekonomin präglas alltmer av privata jätteimperiers behov av nya 1989/90:AU 13

marknader
och större vinster. Denna utveckling sker i världen som helhet, i Europa och i
Sverige.

Vardagslivet för enskilda familjer i Sverige påverkas av
de pågående förändringarna inom den globala kapitalismen och av den pågående
svenska EG-anpassningen. Under den starkt exportinriktade tredje vägens politik
har såväl storfinansens resurser som samhällets infrastrukturella satsningar i
hög grad inriktats mot att främja EG-anpassningen.

Regional balans

Inom landet har koncentrationen till storstäderna pågått
under en följd av år. Denna koncentration har inneburit överhettning i
ekonomin, spekulation i mark och bostäder, bostadsbrist och köer för vård och
omsorg. Den ständigt ökande biltrafiken i storstadsregionerna har skapat en
dålig stadsmiljö och farlig livsmiljö. Den sociala servicen blir inom vissa
sektorer alltmer krisbetonad. Samtidigt finns det stora delar av Sverige som
har helt motsatta problem. Särskilt märkbara är dessa i Norrlands inland.
Bergslagen och sydöstra Sverige.

Ett av de allvarligaste problemen är att det är kvinnorna
och ungdomarna i dessa delar av landet som flyttar därifrån och söker sig till
städerna. Regionalpolitiken och andra politiska beslut har hittills varit
otillräckliga för att skapa förutsättningar för kvinnor och ungdomar att
stanna kvar i hembygden. Risken är stor att utflyttningarna fortsätter om inte
kraftfulla åtgärder sätts in för att motverka detta.

I regeringens regionalpolitiska proposition tas upp en del
av dessa problem. Man pekar också på de stora utvecklingsmöjligheter som
faktiskt finns. Utskottet ställer sig bakom tankarna att regionalpolitiken
skall aktiveras liksom att utslagningen från arbetslivet måste minskas.
Utskottet stödjer också en utbyggnad och breddning av infrastrukturen och en
ansvarsfull hushållning med naturresurserna.

Som framhålls i motion A107 (vpk) måste regionalpolitikens
mål och inriktning vara likställdhet och likvärdighet mellan landets regioner.
Det är av betydelse att regionalpolitiken och övriga beslut som påverkar
levnadsförhållandena i glesbygden också inriktas i ett ekologiskt perspektiv.
Tekniken måste användas till att skapa mer slutna system och minska
omsättningen av råvaror och energi.

Produktionen måste organiseras så att den befrämjar de
arbetandes hälsa i fysiskt och psykiskt avseende. /Vrbetsmiljön behöver
förbättras i många branscher. Kulturverksamheten är viktig ur regionalpolitisk
synpunkt, vilket också påpekas i propositionen. En medveten satsning på
kulturlivet har betydelse för att kvinnor och ungdomar skall välja att bo i de
utsatta regionerna.

För att kommuner och landsting i glesbygd och på
landsbygden skall klara att upprätthålla en bra lokal service — likvärdig den
som finns i tätort — måste kommunabkattesystemet reformeras.

270

s. 271 Kontrollera mot PDF

För
att säkra de regionalpolitiska målen om likvärdighet och lik-
1989/90:AU13 ställdhet mellan regionerna och ge alla människor rätt till
arbete, service, bostad, kultur och god miljö oavsett var man bor krävs fler
redskap för det allmänna att styra lokalberingen av arbetsplaber.

För
att korrigera marknadens negativa styrning måste de demokratiska instanserna i
landet, kommun, landsting, län och riksdag, få redskap för att hävda de
regionalpolitiska målen.

Utskottet
återkommer i den följande framställningen till principerna för
stödområdesindelningen och de olika stödformerna.

Infrastrukturen

Utskottet
vill här peka på de vpk-förslag inom olika politikområden som tillsammans med
vpk-förslagen inom det regionalpolitiska området kan få stor betydelse för en
framgångsrik regionalpolitik. Det gäller t.ex. förslag som har lagts fram vid
detta riksmöte och som rör utbildnings- och forskningspolitiken, närings-,
trafik-, skatte- och jordbrukspolitiken.

En
breddad och förbättrad infriastruktur ingår som ett viktigt verktyg för att nå
de regjonalpolitiskit målen. Det handlar om nyinvesteringar inom järnvägs-,
väg-, tele- och energisektorerna. Det gäller också områden som forskning,
utbildning, vård och omsorg, socialpolitik, socialförsäkringar,
fritidsverksamhet, bebyggelseplanering, teknisk service som VA-system och
renhilllning, postväsende, luftfart, sjöfart, rättsväsende, gränskontroll- och
lantmäteriverksamhet.

De
statliga insatserna på energiområdet har en god möjlighet att kombinera
miljöhänsyn med positiva regionala åtgärder. Utveckling och ökad användning av
förnyelsebara bränslen gynnar regioner med regionala strukturproblem eftersom
bränslena är inhemska och produceras i glesbygd.

I
likhet med vpk anser utskottet att ett fortsatt aktivt arbete med
landsbygdsutveckling är viktigt. Tonvikten bör dock ligga på verksamhet som
utgör ett komplement till skogs- och jordbruket.

Utbildningspolitiken
påverkar både samhällsutvecklingen och våra möjligheter att avvärja hoten mot
människor och miljö. Varje människa skall ha en verklig möjlighet till
utbildning och personlig utveckling oavsett klasstillhörighet, kön och var i
landet man bor. Ur demokratisk synvinkel är det mycket viktigt att alla,
särskilt de med kort skolgång, får chansen att komplettera sin utbildning.

Utskottet
instämmer i propositionens slutsatser om att fortsatt utbyggnad och förnyelse
av kommunikatiorissystemen har en avgörande betydelse för den regionala
utveckJingen. Det är viktigt med satsningar på kommunikationer men sådana
satsningar måste kombineras med hänsyn till miljön.

Av
dessa skäl måste ökningen av bil- och flygtrafiken brytas. Även flera andra
skäl talar för ett ökat kollektivt, spårbundet resande. För tyngre och mer
långväga transporter måste sjöfart och järnväg stå för

271

s. 272 Kontrollera mot PDF

merparten. Bilism skall
gynnas där den är samhällsekonomiskt lönsam 1989/90:AU13

(inkl. miljökostnader).
Data-, tele- och videokommunikationernas möjlighet att ersätta framför allt
persontransporter måste lyftas fram.

Regionalpolitik
för kvinnor

Regionalpolitikens
utformning har missgynnat kvinnorna. Vid redovisningen av olika slags
statistik över utvecklingen under 1980-talet har man förbisett könsaspekten. Om
man skall leva upp till målsättningen att kvinnor skall ha likvärdig tillgång
till arbete, service, kultur och fritid, måste man börja med att beskriva hela
verkligheten.

Det
regionalpolitiska stödet måste omprioriteras och under kommande år gå till
kvinnor i större utsträckning, eftersom läget just nu är kritiskt i många
inlandskommuner. Det är kvinnorna som flyttar först. Eftersom den offentliga
sektorn har så stor betydelse för kvinnorna och deras möjligheter att få arbete
borde regionalpolitiska medel kunna användas även till satsningar på offentlig
sektor inom utsatta regioner.

Det
behövs forskning om kvinnor på landsbygden, vilka villkor de lever under och
vad som krävs av regionala satsningar. Kunskaperna om kvinnors villkor är ännu
otillräckliga, och det gäller framför allt kvinnor på landsbygd och i glesbygd.

Landsbygden
i sig själv kan ha en stor attraktivitet för ungdomar. I första hand gäller
detta för pojkar, medan däremot flickornas möjlighet att förverkliga sina
intressen är mindre. Om man vill utveckla ungdomars livsmiljö på landsbygden
måste en prioritering göras till förmån för flickorna.

En
förutsättning för att människor skall kunna stanna kvar i glesbygden och på
landsbygden är att den sociala servicen fungerar. Viktiga delar är därför vård
och omsorg, barnomsorg såväl som äldreomsorg.

Enligt
utskottets uppfattning skulle de åtgärder som utskottet nu har pekat på utgöra
viktiga komplement till men även nödvändiga ändringar i de av regeringen
föreslagna riktlinjerna för regionalpolitiken.

Vad
utskottet med tillstyrkande av motionerna 1988/89:A462, 1988/89:A482, A107,
A291 och A430 i nu behandlade delar bör ges regeringen till känna.

Förslagen
i motionerna 1988/89-A422 (m) och A83 (m) syftar till en inriktning av
politiken som utskottet inte kan ställa sig bakom. Utskottet kan inte heller
ställa sig bakom den utformning av riktlinjerna för regionalpolitiken som
kommer till uttryck i motionerna 1988/89:A454 (fp) och A97 (fip). Den
inriktning av regionalpolitiken som förespråkas i motionerna 1988/89:A435 (c),
A106 (mp), Alll (c), A118 (c) och A451 (c) tillgodoses endast delvis av vad
utskottet anfört. Dessa motioner liksom övriga i sammanhanget upptagna
motioner bör därför avstyrkas.

deb
att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande
förutsättningarna och riktlinjerna för regionalpoli- 272

tiken

s. 273 Kontrollera mot PDF

att riksdagen med bifall
till motionerna 1988/89:A462 yrkandena 1989/90:AU13 1 och 2, 1988/89.A482 yrkande
2, 1989/90:A107 yrkandena 3 i motsvarande del och 5, 1989/90:A291 yrkande 3 och
1989/90:A430 yrkande 2, med anledning av regeringens förslag samt med avslag på
motionerna 1988/89:A422 yrkande 1, 1988/89:A435 yrkandena I och 4-6,
1988/89:A444, 1988/89:A453 yrkandena 1-3, 1988/89:A454 yrkandena 1 och 2,
1988/89:A469, 1989/90:A80, 1989/90:A83 yrkande 2 i motsvarande del,
1989/90:A97 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A106 yrkande 1 i motsvarande
del, 1989/90:A111 yrkande 1, 1989/90:A118 yrkandena 1 i motsvarande del, 2—5,
30 i motsvarande del och 38, 1989/90:A420, 1989/90:A436, 1989/90:A448 samt
1989/90:A451 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Förutsättningarna och riktlinjerna för
regionalpolitiken (mom. 2)

Loui
Bernal (mp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande under avsnittet Regionalpolitikens
förutsättningar och allmänna inriktning som börjar med "För sin" och
slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Även
om utskottet kan ställa upp på de mål för regionalpolitiken som formulerats i
propositionen, arbete, bostad och service åt alla oavsett var man bor i landet,
anser utskottet i likhet med miljöpartiet de gröna att inriktningen av
politiken måste förändras för att nå dessa mål.

Tyvärr
finns många för regionalpolitiken viktiga frågor, som inte har behandlats i
propositionen. Det hindrar att man får en klar bild av hur regionalpolitiken
och kanske främst landsbygdspolitiken skall formas. Hur kommer
jordbrukspolitiken, energipolitiken och skattepolitiken att påverka den
regionala utvecklingen? Det är naturligtvis omöjligt att utan en fastlagd
eller utvärderad politik inom dessa tre områden utforma 1990-talets
regionalpolitik. I denna del är propositionen otillräcklig. Utskottet kan inte
heller finna den helhetssyn och uppluckring av sektorspolitiken som är
nödvändig för 1990-talets regionalpolitik.

Utskottet
vill i detta sammanhang hänvisa till att miljöpartiet de gröna på bl.a. nyss
nämnda politikområden framlagt förslag i motioner i anslutning till regeringens
propositioner till innevarande års riksmöte. Även inom utbildnings- och
forskningspolitiken samt trafikpolitiken finns förslag från miljöpartiet de
gröna, förslag som kan få stor betydelse för den regionala utvecklingen.

273

s. 274 Kontrollera mot PDF

Regional
balans 1989/90:AU13

I likhet med miljöpartiet de gröna menar utskottet att
regionalpolitiken skall inriktas på att hela Sverige skall leva, varje region
efter sina förutsättningar och efter sin bärkraft. Inom dessa ramar kan människorna
själva bestämma var de vill bo och arbeta. Regional balans skapar ett mer
stabilt och mindre vardagssårbart Sverige, samtidigt som näringarnas omvandling
fortsätter, men i nya former.

Dagens regionala obalans är i första hand ett centrum/periferiproblem.
Välfården i vårt land har byggts upp med hjälp av människor och naturtillgångar
— skog, jord, malm, vattenkraft — från områden som i dag tillhör landets
periferi. De regionalpolitiska insatser som nu tillförs för att åter bygga upp
dessa områden skall ses som en återbetalning av tidigare uttag — inte som en
slags storsamhällets socialpolitik — en nådegåva. Centrum och periferi skall
naturligtvis inte konkurrera utan i stället samverka.

Den regionala obalansen skapar problem i såväl
utflyttningsområden som expansionsområden. I storstadsområdena drabbas man av
allvarliga hälso- och miljöproblem orsakade av bl.a. trafiken. Trots detta har
man ännu inte fått tillräckliga befogenheter att lösa problemen. Vi anser att
man på regional och kommunal nivå skall ges utökade befogenheter att bedriva en
radikalare miljöpolitik.

För att på sikt erhålla en stabil regional balans måste
beslutssystemet demokratiseras ytterligare och decentraliseras. Avgörande
beslut, även för landsbygden, fattas ofta i storstäderna och makten
koncentreras dit. En orsak till den självgenererande tillväxt som har varit ett
utmärkande drag för storstäderna och som är en viktig del i snedfördelningen
mellan stad och landsbygd är maktkoncentrationen. Den nya överföringstekniken
via tele och data har gett oss nya möjligheter att ändra på detta. Om
kommunikationerna mellan olika regioner förbättras för gods- och persontrafik,
men kanske i första hand för data- och andra teleförbindelser, leder detta till
att landsbygden — inkl. mindre orter — får en större möjlighet att konkurrera
med storstäderna om arbetskraft och etablering.

I samma riktning verkar förbättrade möjligheter till
utbildning och kulturaktiviteter i mindre och medelstora kommuner.

Eftersom samhällets totala sårbarhet ökat mycket kraftigt
i takt med storstadsutvecklingen, teknikförändringarna, införandet av
storskaliga lösningar m.m. finns det skäl för att med regionalpolitik minska
sårbarheten samt värna om och utveckla småskaligheten.

Den traditionella strukturomvandlingen och fiyttströmmen
mot storstäderna leder till stora påfrestningar för samhällsekonomin och medför
ökad inflation. Detta är motiv för att förbättra den regionala balansen. Ökade
regionala klyftor skapar stora sociala, politiska och kulturella skillnader.
För att minska klyftorna krävs en ambitiös regionalpolitik. Eftersom vi kan
vänta en ständig strukturomvandling och allt snabbare förändringar inom
näringslivet, krävs ett brett folkligt inflytande över regionalpolitiken,
teknikanvändningen och resursfördelningen i stort om vi skall kunna behålla en
meningsfull demo-

s. 275 Kontrollera mot PDF

krati. I likhet med
miljöpartiet de gröna i motion 1988/89:A453 anser 1989/90:AU13 utskottet
att målet för regionalpolitiken måste formuleras starkt och tydligt för att
motverka planeringsbyråkratins styrkrafter.

I
ett ekologiskt perspektiv och ett internationellt fördelningsperspektiv finns
det många och starka skäl för att gynna en jämnare regional utveckling av
boende, produktion och annan mänsklig aktivitet. För att nå målet regional
balans måste all statlig verksamhet underordnas de ekologiska, de
regionalpolitiska och de fredspolitiska målen.

Glesbygds-
och landsbygdsutvecklingen

Det
är viktigt att samspelet mellan stad och land fungerar. Tätorter och landsbygd
är lika viktiga. Vill vi också i framtiden behålla en social och kulturell
mångfald i vårt land är det hög tid att inrikta arbetet på att stärka politiken
för glesbygden och landsbygden.

I
avvaktan på att det ekologiskt riktiga och starka lokalsamhället blir
verklighet får man acceptera att samhället omdisponerar medel för att dämpa
regional obalans. Troligen kommer man aldrig helt bort från att bidrag behövs
eftersom samhället förändras också av krafter som vi själva inte råder över.

Utskottet
återkommer i den följande framställningen till principerna för
stödområdesindelningen och stödformerna.

Kvinnounderskottet
på landsbygden är ett problem som måste lösas. Den kvinnorörelse som nu växer
fram på landsbygden är viktig för hela samhället. Kvinnorna bildar nätverk,
startar småföretag och är den drivande motorn i mobiliseringen för landsbygden.
De behöver utvecklingscentra — baser för kompetens och rådgivning för kvinnor.

Förslaget
att utlokalisera glesbygdsdelegationen till Östersund och begränsa dess
verksamhetsradie genom ombildning till myndighet medför en uppenbar risk för
att landsbygdsfrågorna i fortsättningen får en försämrad ställning i den
politislta processen. Det går inte att enbart hänvisa till att tyngdpunkten på
landsbygds- och glesbygdsarbetet skall åvila länsstyrelserna. Utskottet anser
emellertid i likhet med miljöpartiet de gröna att ett projektkontor, direkt
Underställt glesbygdsdelegationen, kan lokaliseras till Östersund.

Infrastruktur

Infrastrukturfrågorna
är av avgörande betydelse för regionalpolitiken. Att vissa regioner har sämre
förutsättningar för ett varierat och livskraftigt näringsliv liksom god
samhällsservice och tillgång till kulturaktiviteter m.m. beror ofta på sämre
infrastruktur.

För
att ungdomar och kvinnor skall vilja stanna på landsbygden är det nödvändigt
att prioritera kultur och utbildningsmöjligheter.

Enligt
utskottets uppfattning skulle den inriktning av politiken som

utskottet nu har pekat på avsevärt förbättra förutsättningarna för en

framgångsrik regionalpolitik och även kunna föra vårt land närmare

ett samhälle i regional balans och mindre beroende av traditionella

bidragsformer. 275

s. 276 Kontrollera mot PDF

Vad
utskottet har anfört med tillstyrkande av motionerna 1989/90:AU13

1988/89lA453, A80
och A106 bör ges regeringen till känna. De förslag till inriktning av
regionalpolitiken som förs fram i motionerna 1988/89:A435
(c), 1988/89:A462 (vpk), 1988/89:A482 (vpk), A107 (vpk), Alll (c) och Al
18 (c) tillgodoses endast i viss utsträckning av vad utskottet anfört. Dessa
motioner liksom övriga i sammanhanget upptagna motioner bör därför avstyrkas.

deb att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:

2. beträffiande förubättningarna och riktlinjerna för
regionalpolitiken

att
riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A453 yrkandena 1-3, 1989/90:A80,
1989/90:A106 yrkande 1 i motsvarande del, med anledning av regeringens förslag
samt med avslag på motionerna 1988/89:A422 yrkande 1, 1988/89:A435 yrkandena 1
och 4-6, 1988/89:A444, 1988/89:A454 yrkandena 1 och 2, 1988/89:A462 yrkandena 1
och 2, 1988/89:A469, 1988/89:A482 yrkande 2, 1989/90:A80, 1989/90:A83 yrkande 2
i motsvarande del, 1989/90:A97 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A107
yrkandena 3 i motsvarande del och 5, 1989/90:A111 yrkande 1, 1989/90:A118
yrkandena 1 i motsvarande del, 2—5j 30 i motsvarande del och 38, 1989/90:A291
yrkande 3, 1989/9Ö:A420, 1989/90:A430 yrkande 2, 1989/90:A436, 1989/90:A448
samt 1989/90:A451 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

6. Geografiska prioriteringar (mom. 6)

/Vnders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla
m) anser

deb att utskottets överväganden i avsnittet Geografiska
prioriteringar bort ha följäfide lydelse:

Enligt utskottets mening bör målsättningen för
regionalpolitiken vara att alla landets regioner skall fungera på ett
tillfredsställande sätt. De särskilda regionalpolitiska insatserna skall
koncentreras till de regioner som har den svagaste utvecklingen. Samtliga län
har landsbygds- elléf glesbygdsområden med speciella problem. Oét måste finnas
réäUrser även för länen utanför de regionalpolitiska stödområdena att göra
insatser för att främja utvecklingen på landsbygden.

Utskottet anser att ett perspektiv hittills försummats i
regionalpolitiken-. Marknadsekonomin har en grundläggande betydelse för
regional utveckling och tillväxt. Om näringslivet i Sverige skall kunna utvecklas
positivt krävs ett gott näringslivsklimat med en politik som stärker
marknadsekonomin och främjar kreativiteten hos enskilda människor.

Av propositionen kan man få intrycket att
storstadsregionerna är ett

hot mot utvecklingen i andra regioner. Enligt utskottets mening är

utveckling där inte ett hot utan snarare en motor för tillväxten i hela

landet. Tillväxten i områden som Stockholm, Göteborg och västra ,-

Skåne
innebär inte att all biefolkning och alla företag kommer att

s. 277 Kontrollera mot PDF

koncentreras
dit i framtiden. Den mycket avancerade teknikutveckling 1989/90:AUl3 som i dag
sker i storstadsområdena utgör i själva verket förutsättningen för att vi i
Sverige skall kunna utveckla framtidens ärbetsiristrument. Dessa ger radikalt
ändrade förutsättningar för decentralisering av produktion och service, vilket
långsiktigt gagnar våra möjligheter att skapa en balanserad regional
utveckling.

Flera av de niéllanstora städerna uppvisar i dag en
dynamisk tillväxt. Genom att näringslivet i mellanstora städer utvecklas växer
en service-struktur upp sörri även hjälper företagen i städernas omländ;

Denna tillväxt av mellanstora städer är således en faktor
som är positiv för den regionala balansen. Däremot finns det ingen anledning ätt
förespråka speciella stödåtgärder för dem. Utskottet änsér för sin del att
dessa städer här tillräcklig livskraft och tillräckligt goda allmänna
förutsättningar för ätt kunna utvecklas av egen kraft.

Enligt utskottets mening är den revidering av stödområdesgräiiserna
söm regeringen föreslagit i huvudsak godtagbar. Dock kan gränserna iför
stödområdena i vissa fall orsaka problem. Speciellt i Jämtland finns iiet
anledning att noga pröva vilka gränser som bör gälla. Målsättningen bör vara
att stödområdets omfattning inte ökar.

När det gäller tillfållig placering i stödområde anser
utskottet att beslutanderätten bör ligga hos rikfidagen.

deb att utskottets hemställan under
6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande geografbka prioriteringar att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:A91 och med avslag dels på
propositionen i rriotsvarande del, dels på motionerna 1988/89:A434,
1988/89:A435 yrkandena 2 och 3, 1988/89:A438 yrkande 2, i988/89:A457 yrkande 2,
1989/90:A50 yrkande 3, 1989/90:A52 yrkande 4, 1989/90:A68 yrkande 2 i
motsvarande del, I989/90:A69 yrkande 4 i motsvarande del och yrkande 6,
1989/90:A72 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A73 yrkande 2, 1989/9Ö:A75
yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A97 yrkandena 4 i motsvarande del
s

7. Geografiska prioriteringar (mom. 6)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb att utskottets överväganden i avsnittet Geografiska
prioriteringar bort ha följande lydelse:

Regionalpolitiska problem finns även i dag men problemen
är

annorlunda än på 1960-talet. Då bottnade problemen i industrins

expansion och rationaliseringar inom jordbruket. I dag är situationen

den att ett fåtal orter befinner sig i utveckling samtidigt som ortskriser -„.,

och
problem på annat sätt än tidigare riskerar att uppstå i hela landet.

s. 278 Kontrollera mot PDF

De snabbt
expanderande delarna av industrin, såsom data och tjänste- 1989/90:AU13

näringarna,
har en tendens att koncentrera sig till vissa områden.

Dessa
företag som etablerar sig i tillväxtområden styrs även av andra

"etableringsfaktorer"
än traditionella kostnadshänsyn. Det är företag

som bygger
på behov av kunskap och kvalificerad personal. Det blir

naturligt
att de då lokaliserar sig i närheten av kunskapscentra som

universitet
och högskolor.

Detta betyder att infrastruktur av olika slag blivit allt
viktigare. Det gäller att erbjuda företagsamheten en sådan miljö, att
kreativitet och nytänkande kan stimuleras. Regionalpolitiken måste enligt utskottets
mening ha en mobiliseringspolitisk utgångspunkt. Regional balans skall uppnås
genom att understödja lokal mobilisering, enskilda initiativ och skaparanda.

En rad sektorer vilka inte traditionellt definierats som
"regionalpolitiska" får relevans. Politiken måste syfta till att
skapa och understödja allmänna miljöer där skapande och enskilda initiativ
frodas. Frågor om utbildning och forskning, kommunikationer och även kultur
blir viktiga vid sidan av stödsystemet. Det är enligt utskottets mening av
mycket stor vikt att man även i de delar av landet som upplever problem kan
skapa förutsättningar för god utbildning och goda kontakter med landet i
övrigt.

Regeringen har föreslagit en förändring av
stödområdesindelningen som främst är motiverad med att behovet av
kostnadssänkande styrmedel är störst i en mer begränsad del av landet än vad
som motsvarar dagens omfattning av stödområdet. I en allt högre utsträckning är
det i dag insatser av infrastrukturen art som kommer i fråga.

Ett viktigt inslag i den mobiliserande regionalpolitik som
utskottet förordar är insatser för att förbättra infrastrukturen i utsatta
delar av landet, t.ex. genom förbättrade kommunikationer och ökad tillgång till
utbildning och forskning och utveckling. En förändring i den riktningen får
inte innebära minskade ambitioner vad gäller tilldelning av länsanslag till
regioner som inte ingår i stödområdet.

Utskottet kan inte finna att regeringen presenterat någon
fullgod argumentation för den föreslagna nya stödområdesindelningen. Varje
sådan förändring innebär gränsdragningsproblem. Det är enligt utskottets
mening nödvändigt att klart redovisa vilka överväganden som legat bakom
förslagen. Så har inte skett i propositionen.

Utskottet anser därför att den hittillsvarande
stödområdesindelningen bör behållas tills vidare i avvaktan på att regeringen
presenterar ett så gott beslutsunderlag att man kan ta ställning till hur en
lämplig avvägning bör ske. Riksdagen bör därför hos regeringen begära en
utredning av den framtida stödområdesindelningen.

När det gäller tillfållig stödområdesindelning bör det
enligt utskottets mening understrykas att detta bör ske vid plötsligt
uppkommande lokala kriser, där hela bygder hotas som följd av nedläggningar.

Utskottet har tidigare framhållit skogsnäringens stora
regionalpolitis

ka betydelse. Den ger både sysselsättning och försörjningsmöjligheter i

bygder som annars brottas med stora avfolkningsproblem. Det är 278

emellertid
enligt utskottets mening angeläget att slå vakt också om

s. 279 Kontrollera mot PDF

skogens
andra värden, inte minst dess betydelse för naturvården och 1989/90:AU13

dess roll
som livsmiljö för många växt- och djurarter. Särskilda regionalpolitiska
insatser bör därför göras i områden där naturskyddsbesluten är särskilt
omfattande — inte minst för att stimulera kombinationsverksamheter.

Det finns slutligen enligt utskottets mening anledning att
i regionalpolitiken ställa stora krav på länsorganens förmåga till överblick,
planering och sektorssamordning. Det är i dag inte svårt att finna exempel på
brister i detta avseende. Det förekommer exempelvis att decentralisering av en
viss statlig verksamhet inom länen neutraliseras genom att annan verksamhet
samtiidigt flyttas in till huvudorten. Det är utskottets förhoppning att den
nyligen beslutade nya regionala förvaltningen skapar bättre förutsättningar för
att i länen väga olika sektorsintressen mot varandra.

deb att utskottets hemställan under
6 bort ha följande lydelse: 6. beträffiande geografiska prioriteringar att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:A97 yrkandena 4 i motsvarande del samt
5 och 11 samt med anledning av motionerna 1989/90:A69 yrkande 4 i motsvarande
del och yrkande 6, 1989/90:A72 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A73 yrkande
2 och 1989/90:A75 yrkande 1 i motsvarande del och med avslag dels på
propositionen i motsvarande del, dels på motionerna 1988/89:A434, 1988/89:A435
yrkandena 2 och 3, 1988/89:A438 yrkande 2, 1988/89:A457 yrkande 2, 1989/90:A50
yrkande 3, 1989/90:A52 yrkande 4, 1989/90:A68 yrkande 2 i motsvarande del,
1989/90:A91, 1989/90:A103 yrkandena 4-6, 1989/90:A107 yrkande 2 i motsvarande
del, 1989/90:A112 yrkandena 1 och 2, 1989/90:A114 yrkande 2, 1989/90:A117
yrkande 2 i motsvarande del, 1989/90:A118 yrkandena 6-11 samt 1989/90:A463 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Geografiska prioriteringar (mom. 6)

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att utskottets överväganden i avsnittet Geografiska
prioriteringar bort ha följande lydelse:

Stödområdesindelningen

Regional balans förutsätter enligt utskottets mening att
statsmakterna vid beslut inom alla samhällssektorer tar hänsyn till vad målet
kräver. Samhällets alla insatser måste samordnas så att en positiv regional
utveckling främjas.

Målsättningen för regionalpolitiken måste vara att skapa
förutsättningar för fungerande regioner, dvs. regioner som fungerar ekonomiskt,
socialt, kulturellt och ekologiskt. Detta förutsätter en decentralistisk
helhetssyn.

Utskottet
delar centerns uppfattning om att begreppet "region" bör 279

vara
liktydigt med de lokala arbetsmarknaderna. Den indelning av

s. 280 Kontrollera mot PDF

landet i
123 lokala arbetsmarknader som SCB gjort på grundval av 1989/90:AU13 faktiska
pendlingsströmmar är emellertid enligt utskottets mening alltför grov.
Avgränsningarna kan vara vilseledande när det gäller de faktiska möjligheterna
för människor att arbeta utanför hemorten. Riksdagens beslut om försämrade
reseavdrag och höjda bensinpriser gör de lokala arbetsmarknaderna mindre.
Eftersom kollektivtrafiken inte heller byggs ut utan tvärtom minskas i glesare
regioner begränsas pendlingsmöjligheterna avsevärt. När man avgränsar den
lokala arbetsmarknaden måste man således ta hänsyn till dessa faktorer. Detta
påverkar givetvis bedömningen av vilka regioner som bör prioriteras när det
gäller regionalpolitiska insatser av olika slag.

Utskottet vill först anlägga några principiella synpunkter
rörande indelningen i resursområden. Under de senaste 25 åren har den s.k.
stodområdesindelningen ändrats i snitt oftare än vart femte år. Detta är
oacceptabelt mot bakgrund av de långsiktiga spelregler som måste gälla för
företag och kommuner. Det finns visserligen behov av att kontinuerligt
förändra regionalpolitiken. Ändringar måste dock bygga på målet om ett stabilt
och differentierat näringsliv och en balanserad befolkningssammansättning.
Alltför stora och snabba förändringar av de ekonomiska villkoren ställer också
till stora problem för de företag och kommuner som måste planera långsiktigt.
Om förändringar av reglerna sker med alltför korta intervaller — vart femte år
eller mindre — innebär detta en betydande osäkerhet för företagen vid
etableringar. Både företagen och kommunerna har rätt att få långsiktiga
spelregler för sitt handlande. Enligt utskottets mening bör täta ändringar av
resursområdenas utbredning undvikas. Skälen för denna princip är i korthet
följande:

-ett
företag som söker stöd tvingas planera på längre sikt än andra eftersom det
måste redovisa till många organ/personer som ställer frågor om företagets
långsiktiga policy -en kommun i ett resursområde kan inte på kortare tid än tio
år lösa de grundläggande strukturproblem som föranlett inplaceringen i
Stödområdet -erfarenheterna av inplacering av kommuner i tillfålligt
resursområde visar vådan av alltför kortsiktiga satsningar med alltför snabbt
igångsatta projekt och löften om nya arbeten som inte kan fullföljas -företag
som nyetablerar sig med regionalpolitiskt stöd planerar ofta att expandera inom
de första tio åren; osäkerhet om samma villkor skall gälla under hela perioden
kan äventyra projektet som helhet eller en expansion - tillfålliga och korta
perioder kan leda till spektakulära och riskfyllda projekt. Lokala
entreprenörer vågar inte starta ett nytt företag eftersom de behöver mer tid
och större trygghet

Om en tillfållig stödområdesinplacering trots allt skulle
bli en realitet

för vissa
områden utanför de fasta resursområdena bör enligt utskottets

mening en
minsta period om fem år användas för de särskilda statliga

stödinsatserna.

280

s. 281 Kontrollera mot PDF

I samband med ett regionalpolitiskt beslut är det således
väsentligt 1989/90:AU13 med en markering om att inplacering i
resursområde är en permanent åtgärd under överskådlig tid.

När det gäller område C kan det nu enligt utskottets
mening däremot vara rimligt med vissa förändringar. Om utvecklingen har gett en
balanserad ålders- och könsstruktur och en bredare och stabilare arbetsmarknad
bör kommuner eller framför allt relativt tätbefolkade kommuncentra av
stadskaraktär kunna tas ur området.

Möjligheten bör bestå att tillfålligt placera kommuner som
drabbats av akuta problem genom företagsnedläggningar i resursområde. Enligt
utskottets mening är det dock viktigt att denna möjlighet utnyttjas på ett mera
rättvist och konsekvent sätt än vad som hittills skett. En akut industrikris
och en pågående strukturförändring med minskande arbetstillfållen som följd
bör likabehandlas av statsmakterna.

Regeringen använder sig av begreppet
"stödområde". Enligt utskottets mening bör en ny benämning,
"resursområde", införas. Därmed markeras att avsikten med att
prioritera vissa områden i fråga om regionala stödinsatser är att deras
resurser och inneboende möjligheter till en positiv utveckling skall tas till
vara. Den ändrade benämningen motiveras också av att dessa områden årligen till
fplkhushållet har bidragit med miljarder kronor i t.ex. vinster från
vattenkraften och exportinkomster från skogs- och gruvnäringarna. Dessa områden
har också utgjort en resurs för rekrytering av ung och välutbildad arbetskraft
till de expansiva orterna i Syd- och Mellansverige. Områdena har bidragit till
välståndsutvecklingen och bör därför slippa beteckningen
"stödområden". Utskottet delar därför centerns uppfattning om att
områdena utgjort "resursområden" som varit till gagn för hela landet.

Utskottet anser inte att det finns några skäl att övergå
från den nuvarande ordningen med tre områden. Regeringens förslag till stödområdesindelning
är alltför grovt och inte anpassat till de verkliga regionalpolitiska behov som
föreligger. Förslaget får helt oacceptabla effekter för vissa kommuner.
Begränsningarna skulle medföra att kommuner med likartade förhållanden får
helt skilda förutsättningar beroende på om de hamnar inom eller utanför
resursområdet. Utskottet förordar därför liksom centern att indelningen sker i
resursområdena A, B och C.

När man bedömer behovet av regionalpolitiska insatser måste
man

vara observant på att syftet inte bara är att skapa fungerande landsdelar

eller län. Det är också fråga om att sträva efter inomregional balans.

En fungerande landsdel eller ett fungerande län kan mycket väl

innehålla många utsatta orter. En positiv befolkningsutveckling, låga

arbetslöshetssiffror etc. i ett län kan vara ett uttryck för att de största

kommunerna i länet utvecklas positivt. Länet fungerar, men många

enskilda kommuner kan ha stora problem. Västerbottens utveckling

illustrerar detta. Den gynnsamma utveckling som länet uppvisat vad

gäller befolkningsutveckling är till stor del ett resultat av Umeås

mycket kraftiga expansion. De gynnsamma siffrorna visar i själva

verket endast att Umeå spelar en alltmer dominerande roll i länet. 281

s. 282 Kontrollera mot PDF

Om man däremot med
fungerande regioner menar att de lokala 1989/90:AU13

arbetsmarknaderna skall
fungera, blir länens utveckling av underordnat intresse. I stället skall
intresset inriktas mot hur de olika lokala arbetsmarknaderna fungerar.

Som
tidigare sagts bör "region" vara liktydigt med de lokala arbetsmarknaderna
och den geografiska avgränsningen av berättigade resursområden knytas till
kommuner eller i inte så få fall till delar av mycket ytvida kommuner.

För
att kunna bedöma det långsiktiga behovet av utvecklingsinsatser måste man också
se till befolkningens ålderssammansättning. Detta är en faktor som regeringen
inte analyserat i sina överväganden rörande områdesindelningen. /Vnalysen av
befolkningsutvecklingen bör dessutom avse en längre tidrymd än ett decennium.
Enligt utskottets uppfattning borde analysen omfatta tiden från 1960 och
framåt.

När
det sedan gäller den geografiska omfattningen anser utskottet att indelningen
bör bygga på REK 87:s förslag, dock att områdena A, B och C skall finnas kvar.
Nuvarande område C bör således i princip bibehållas. Den hittillsvarande
utveckJingen med bl.a. en stark centralisering till storstadsregionerna är ett
klart motiv för ett större geografiskt område än det regeringen föreslagit.
Högst prioriterat är emellertid insatser som förbättrar situationen i
skogslänen och inlandsområdena.

REK
87:s enhälliga förslag innebar vidare att stora delar av sydöstra Sverige
skulle ingå i regionalpolitiskt prioriterat område. Området sönderfaller i
ekonomiskt hänseende i två grupper. Dels finns lands-bygdsdominerade områden
som har vissa problem gemensamma med inlandet i skogslänen även om avstånd och
gleshet i bebyggelsen inte är desamma, dels finns områden som har en hel del
gemensamt med Bergslagen. Det förra gäller de östra delarna av Kronobergs län
och stora delar av Kalmar län. Det senare gäller Blekinge men också vissa av
brukssamhällena i Kalmar län. Enligt utskottets mening bör hit hänföras också
de tre södra länsdelarna i Östergötland, nämligen Ydre, Kinda och Valdemarsvik.
Även Gotland och delar av Öland bör med hänsyn till dessa regioners speciella
förhållanden ingå i område C.

Vidare
bör fler Bergslagskommuner än vad regeringen föreslagit ingå i resursområde.

Enligt
utskottets mening finns vidare anledning att fåsta uppmärksamheten på några
kommuner i de nordligaste länen som enligt regeringens förslag skall ingå i
stödområde 2. Flera ytvida kommuner består av ett antal tidigare självständiga
kommuner. Om regeringen hade analyserat dessa kommundelar, vilket skulle ha
skett ifall de varit självständiga kommuner, hade man kunnat iaktta en mycket
kraftig folkminskning under en lång tidsperiod. Situationen är mycket bekymmersam
och helt jämförbar med den i inlandet. Det gäller t.ex. de inre delarna av
Sollefteå, Örnsköldsvik och Skellefteå som bör placeras i resursområde A.
Detsamma gäller Bjurholm, Lycksele, Norsjö och Vindeln i Västerbottens län.
Utskottet anser att även Älvsbyn i Norr-

282

s. 283 Kontrollera mot PDF

bottens
län företer likheter med kommuner som ingår i regeringens 1989/90:AU13
område 1. Starka skäl talar för att även den kommunen placeras i resursområde
A.

Utskottet anser sammanfattningsvis att resursområden bör
läggas fast i enlighet med vad ovan sagts och i enlighet med den bilaga som
fogats till centerns motion Al 18.

Stödjepunkter

Såvitt utskottet kan bedöma är 'stödjepunkterna" mot
bakgrund av

deras tilltänkta roll och funktion liktydigt med mellanstäder. Enligt

regeringens förslag skall utlokalisering av privata tjänsteföretag och

statlig verksamhet i vissa fall kunna ske med statligt stöd till dessa

orter. Utskottet anser liksom centerpartiet att förslaget innebär ännu

större risker än REK 87:s förslag. Redan kraftiga inomregionala oba

lanser kommer att förstärkas genom att mellanstäder existerar reellt

utan att vara formellt utpekade. Staten kan stödja ett större antal

mellanstäder, i princip enbart residensorterna. Det finns risk att statli- i

ga
utlokaliseringar fokuseras till mellanstäderna och hindrar en allsidig
geografisk utlokalisering av statliga verksamheter. "Mellanstäderna"
får en roll av regionala motorer som de inte alls visat sig ha några politiska
eller praktiska förutsättningar att klara. Förslaget om stödje-punker innebär
en koncentration av resurser till länens redan mest gynnade områden. Det ger
potentiella företag en signal om att det är residensorterna som staten främst
kommer att stödja i fortsättningen. Systemet med permanenta resursområden
avseende små och medelstora kommuner blir verkningslöst. Det är enligt
utskottets mening anmärkningsvärt att regeringen nonchalerat en i stort enig
remissopinion mot s.k. mellanstäder genom att i stället använda begreppet
stödjepunkter. På anförda skäl avstyrker utskottet liksom centerpartiet bestämt
regeringens förslag i denna del.

Avgränsning av glesbygds- och landsbygdsområden

Det är enligt utskottets mening väsentligt att ingen
glesbygds- och landsbygdsdel i landet genom olika regler undantas från
möjligheterna till utveckling. De medel som anslagits för landsbygdsutveckling
bör som centerpartiet påpekar avse hela landet. Enligt utskottet bör det
ankomma på resp. länsstyrelse att avgöra vilka projekt som kan komma i fråga.
Detta bör ges regeringen till känna.

Storstäderna och den regionala utvecklingen

Ett väsentligt mål för regionalpolitiken är att skapa en
bra livsmiljö i

storstäderna. Befolkningstillväxten måste begränsas. En förnyelse av

regionalpolitiken krävs för att bevara och utveckla storstadsmiljön.

Den förda koncentrationspolitiken är enligt utskottets mening till

fördel enbart för ett litet antal personer som sysslar med den spekula

tion som bygger på de konstlade värdestegringar som den ökande

koncentrationen medför. Investeringsskatten på s.k. oprioriterat byg- 283

opaginerad Kontrollera mot PDF

gande är
enligt utskottets mening ett värdefullt inslag i ansträngningar-
1989/90:AU13 na för att dämpa överhettningen. Utskottet anser emellertid i
likhet med centerpartiet att åtgärden satts in alldeles för sent.

deb att utskottets hemställan under
6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande geografiska prioriteringar att
riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A435 yrkandena 2 och 3,
1989/90:A118 yrkandena 6-11 samt 1989/90:A463 och med anledning av motionerna
1988/89;A438 yrkande 2, 1989/90:A68 yrkande 2 i motsvarande del, 1?89/90:A103
yrkandena 4-6, 1989/90.A112 yrkandena 1 och 2, 1989/90:A114 yrkande 2,
1989/90:A117 yrkande 2 i motsvarande del, samt med avslag dels på propositionen
i motsvarande del, dels på motionerna 1988/89:A434, 1988/89:A457 yrkande 2,
1989/90:A50 yrkande 3, 1989/90:A52 yrkande 4, 1989/90;A69 yrkande 4 i motsvarande
del och yrkande 6, 1989/90:A72 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A73
yrkande 2, 1989/90:A75 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A91, 1989/90:A97
yrkandena 4 i motsvarande del samt 5 och 11 samt 1989/90:A107 yrkande 2 i
motsvarande del, ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Geografiska prioriteringar (mom. 6)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att utskottets överväganden i avsnittet Geografiska
prioriteringar bort ha följande lydelse:

Det har pågått en koncentration till storstäderna under en
följd av år. Det gäller företag, statsapparat, kultur, undervisning,
trafiksystem m.m. Denna koncentration har inneburit överhettning i ekonomin,
spekulation i mark och bostäder, bostadsbrist och köer för vård och omsorg. Den
ständigt ökande biltrafiken i storstadsregionerna har skapat en dålig
stadsmiljö och en farlig livsmiljö. Den sociala serviceti blir inom vissa
sektorer alltmer krisbetonad.

Samtidigt finns det stora delar av Sverige som har helt
motsatta problem. Särskilt märkbara är dessa i Norrlands inland. Bergslagen och
sydöstra Sverige.

Utskottet ställer sig bakom flera av de tankar som förs
fram i propositionen. Regionalpolitiken skall aktiveras. Utslagningen från arbetslivet
måste minskas. En utbyggnad och breddning av infrastrukturen måste komma till
stånd och en ansvarsfull hushållning med naturresurserna likaså.

Regionalpolitikens mål måste vara likställdhet och
likvärdighet mellan landets regioner. Liksom regeringen anser utskottet att
politiken skall inriktas på att ge människor tillgång till arbete, service,
bostad, kultur och god miljö oavsett var de bor i landet.

Utskottet kan emellertid inte ställa sig bakom förslaget
att halvera

nuvarande stödområde, sett till hur stor andel av befolkningen i landet

som bor inom det. 204

opaginerad Kontrollera mot PDF

Minskningen är inte
sakligt motiverad. Enligt utskottets mening är 1989/90:AU13

den mer att se som ett
utslag av EG-anpassning. Utskottet förordar i stället en viss ökning av antalet
kommuner i stödområde samt vissa förändringar inom och mellan stödområdena.

Utskottet
förordar att nuvarande stödområde A skall ingå i kommande stödområde 1.
Nuvarande stödområden B och C behålls och ingår i kommande stödområde 2. Från
denna princip bör göras vissa undantag. Sålunda bör några kommuner/kommundelar
i Västerbotten och Norrbotten föras över från nuvarande område B till
stödområde 1. Kommande stödområde 2 bör utökas med en kommun. En närmare
redovisning av utskottets ställning

deb att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse: 6. beträffande geografbka prioriteringar att riksdagen med
avslag dels på regeringens förslag, dels på motionerna 1988/89:A434,
1988/89:A435 yrkandena 2 och 3, 1988/89:A438 yrkande 2, 1988/89:A457 yrkande 2,
1989/90:A50 yrkande 3, 1989/90:A52 yrkande 4, 1989/90:A68 yrkande 2 i
motsvarande del, 1989/90:A69 yrkande 4 i motsvarande del och yrkande 6,
1989/90: A72 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90A73 yrkande 2, 1989/90:A75 yrkande
1 i motsvarande del, 1989/90:A91, 1989/90:A97 yrkandena 4 i motsvarande del
samt 5 och 11, 1989/90:A103 yrkandena 4-6, 1989/90:A112 yrkandena 1 och 2,
1989/90:A114 yrkande 2, 1989/90:A117 yrkande 2 i motsvarande del, 1989/90:A118
yrkandena 6—11 samt 1989/90:A463 och med bifall till motion 1989/90:A107
yrkande 2 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

10. Allmänna principer för omlokalisering (mom. 7)

Anders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb
att utskottets överväganden i avsnittet Allmänna principer för omlokalisering
bort ha följande lydelse:

Under
1970-talet genomfördes utlokalisering av ett stort antal myndigheter från
Stockholm till andra orter i landet. Det fanns anledning att vara kritisk när
den första utlokaliseringsomgången genomfördes. Det finns enligt utskottets
mening emellertid också anledning att ifrågasätta de senare besluten att
utlokalisera boverket, delar av RSV och Vattenfall och det nyinrättade
banverket.

Utvärderingarna
av de tidigare utlokaliseringarna visar att resultatet

i form av minskad effektivitet och ökade kostnader varierat mellan

olika verk. I viss mån har de bidragit till att ge de orter som fick del

av utlokaliseringarna en mera mångfasetterad arbetsmarknad. Samti

digt innebar utlokaliseringarna påfrestningar för enskilda människor.

För ämbetsverkens del har det i flera fall inneburit svårigheter att .,„

20 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

opaginerad Kontrollera mot PDF

rekrytera kvalificerad
personal. I fallet med banverket kan detta enligt 1989/90:AU13

utskottets uppfattning
menligt påverka järnvägstrafikens utvecklingsmöjligheter.

Starka
skäl talar för att centrala ämbetsverk bör lia i landets huvudstadsregion. Det
kan dock finnas myndigheter eller delar av myndigheter som utan förfång kan
fiyttas till andra orter, givetvis under förutsättning att beslutet är väl
förberett.

I
stället för att utlokalisera finns det anledning att decentralisera genom att
sprida beslutsfattandet i olika frågor. Den viktigaste decentraliseringen är
enligt utskottets mening att i högre utsträckning ge de enskilda människorna
ökat inflytande över sina egna aktiviteter.

En
decentralisering inom den offentliga förvaltningen som innebär att fler beslut
fattas på lägre nivåer bidrar till att minska avståndet mellan beslutsfattarna
och de enskilda individerna. De centrala verken blir mindre — och
förhoppningsvis effektivare — samtidigt som den regionala nivåns beslutskraft stärks,
vilket gynnar den regionala kompetensen.

deb att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse: 7. beträffande allmänna principer för omlokalbering att
riksdagen med bifall till motion 1988/89:A422 yrkande 5 och med avslag på
motionerna 1988/89:A432, 198S/89:A435 yrkandena 9 och 10, 1988/89:A453 yrkande
5, 1988/89:A460 yrkande 2, 1988/89:A472 yrkandena 3 och 4, 1988/89:A479,
1989/90:A77, 1989/90:A103 yrkande 10, 1989/90:A106 yrkande 33, 1989/90:A111
yrkande 10, 1989/90:A118 yrkandena 17-19, 1989/90:A409, 1989/90:A416 yrkande 1,
1989/90:A422, 1989/90: A427 samt 1989/90:A432 yrkandena 1 och 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Allmänna principer för omlokalisering (mom. 7)

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att utskottets överväganden i avsnittet /Vllmänna principer för
omlokalisering bort ha följande lydelse:

Enligt
utskottets mening är en betydelsefull del i utvecklingen mot

ett decentraliserat och vitalt samhälle att beslut och befogenheter läggs

så nära dem det berör som möjligt. En omfattande decentralisering av

funktioner från den centrala nivån till läns- och kommunnivå bör ske.

En reducering av centrala uppgifter medför att ansvar och kompetens

fiyttas över till den regionala nivån. I första hand skall funktioner

decentraliseras från centrala till kommunala och regionala nivåer.

Detta skall prövas innan utlokaliseringar av myndigheter föreslås. Ett

aktivt och systematiskt arbete måste komma till stånd för att minska de

centrala myndigheterna både vad avser storlek och inflytande. Otidsen

liga uppgifter måste utmönstras. De centrala verken behöver en mind

re stab med hög kompetens som länk mellan regering/riksdag och

kommun/länsförvaltning. Målsättningen bör enligt utskottet vara att -yf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

antalet tjänster på
central nivå halveras på sikt. Ett förslag med denna 1989/90:AU13
inriktning bör arbetas fram. Den modell som Bergslagsdelegationen föreslagit
bör kunna tjäna som modell.

Det
är enligt utskottets uppfattning synnerligen angeläget att de län som har
snabbt växande "länshuvudstäder" åläggs att kraftfullt arbeta med
inomlänsutlokalisering/decentralisering av funktioner. Detta bör vara ett
villkor vid riktade statliga utlokaliseringar. Utskottet förordar att
länsstyrelserna ges i uppdrag att lägga fram förslag om decentralisering av
tjänster inom bl.a. länsstyrelsen, skogsvårdsstyrelsen, länsarbetsnämnden,
utvecklingsfonden m.fl. länsorgan. Även landstingens centrala förvaltningar
kan minskas genom konsekvent delegering av befogenheter. Delfunktioner kan
också läggas ut från centrala förvaltningar.

deb att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse: 7. beträfeinde allmänna principer för omlokalbering att
riksdagen med bifall till motion 1988/89:A435 yrkandena 9 och 10 samt motion
1989/90:A118 yrkandena 17—19 och med anledning av motionerna 1988/89:A472
yrkandena 3 och 4, 1989/90:A103 yrkande 10, 1989/90:A111 yrkande 10 och
1989/90:A422 samt med avslag på motionerna 1988/89:A422 yrkande 5,
1988/89:A432, 1988/89:A453 yrkande 5, 1988/89:A460 yrkande 2, 1988/89:A479,
1989/90:A77, 1989/90:A106 yrkande 33, 1989/90:A409, 1989/90:A416 yrkande 1,
1989/90:A427 samt 1989/90:A432 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad riksdagen anfört,

12. Allmänna principer för omlokalisering (mom. 7)

Loui
Bernal (mp) anser

deb
att utskottets överväganden i avsnittet Allmänna principer för omlokalisering
bort ha följande lydelse:

Regionalpolitiken
måste inriktas på att hela Sverige skall leva, varje region efter sina
förutsättningar och sin bärkraft. Man får inte driva en politik som leder till
att nästa omflrttning går från mindre tätorter till residensstäder och från
dessa till storstäder och universitetsorter. En orsak till den självgenererande
tillväxt, som har varit ett utmärkande drag för storstäderna och som är en
viktig del i snedfördelningen mellan stad och landsbygd, är
maktkoncentrationen. Den nya överföringstekniken via tele och data ger nya
möjligheter att ändra på detta och öka utlokaliseringen av verk och
myndigheter. Den nya tekniken har också gjort det möjligt för nya tjänste- och
industriarbeten att växa fram i mindre orter och städer.

Tidigare
utlokalisering av statlig verksamhet från Stockholm har bidragit till att skapa
en bättre regional balans i landet och att förstärka infrastrukturen i framför
allt länsstäderna. Den alltför snabba tillväxten i Stockholmsområdet är
fortfarande ett stort problem som

287

opaginerad Kontrollera mot PDF

bidrar till att skapa
regionala obalanser. Ett av medlen för att motver- 1989/90:AU13 ka denna
tillväxt kan vara att utlokalisera ytterligare statlig verksamhet från
Stockholmsområdet.

Utskottet
anser liksom miljöpartiet de gröna i motion A106 att riksdagen bör sätta upp
som mål att ytterligare 5 000 statliga arbetsplatser utlokaliseras från
Stockholmsområdet under de närmaste fem åren. Utlokaliseringen skall kunna
omfatta såväl hela statliga verk som delar av dem liksom decentralisering till
länsnivå av uppgifter och arbetsplatser. Regeringen bör enligt utskottets
mening få i uppdrag att lämna förslag till riksdagen om utlokalisering av denna
omfattning.

deb att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse: 7. beträffande allmänna principer för omlokalbering att
riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A453 yrkande 5 och 1989/90:A106
yrkande 33 och med anledning av motion 1989/90:A77 samt med avslag på
motionerna 1988/89:A422 yrkande 5, 1988/89:A432, 1988/89:A435 yrkandena 9 och
10, 1988/89:A460 yrkande 2, 1988/89:A472 yrkandena 3 och 4, 1988/89:A479,
1989/90:A103 yrkande 10, 1989/90.A111 yrkande 10, 1989/90:A118 yrkandena 17-19,
1989/90:A409, 1989/90: A416 yrkande 1, 1989/90:A422, 1989/90:A427 samt
1989/90:A432 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

13. Organisation och administration av regionala
utvecklingsinsatser samt kommunal skatteutjämning (mom. 9)

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Organisation och administration
av regionala utvecklingsinsatser som börjar med "Enligt utskottets"
och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet
instämmer i motionerna Al 18 (c) och 1988/89:A476 (c) att hela det politiska
arbetet måste inriktas på att främja en utveckling mot regional balans och att
den parlamentariska processen måste anpassas därefter. Med hänsyn till att den
samordnande statssekreterargruppen inte har inneburit en effektiv organisation
när det gäller att föra de regionalpolitiska frågorna framåt anser utskottet
att man borde pröva en organisation där finansministern får det övergripande
ansvaret för en samordning av de politiska insatserna med syftet att främja en
regional balans. Enligt utskottets mening bör vidare riksdagens finansutskott
efter hörande av berörda utskott få i uppdrag att göra en samlad bedömning av
effekterna av de föreliggande förslagen i budgetpropositionen och redovisa
dessa i ett särskilt betänkande.

Utskottet
vill understryka att riksdagens beslut om en samordnad

länsförvaltning inte innebär någon reell lösning på problemen i regio

nalt utsatta områden. Det är härvid nödvändigt att inrätta ett länsparla

ment som får det övergripande ansvaret för länsfrågorna samt initierar .,„„

åtgärder för att förbättra den inomregionala balansen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Det
är i detta sammanhang den kommunala skatteutjämningen bör 1989/90:AU13
diskuteras. För att kommunsektorn skall kunna möta kraven när det gäller
regionalpolitisk aktivitet, krävs det att kommuner och landsting ges rimliga
förutsättningar och möjligheter att klara ekonomin och bedriva den kommunala
verksamheten på ett effektivt sätt. Den kommande kommunala skatteutjämningen
bör enligt utskottets uppfattning bl.a. innebära rättvisa mellan invånare i
olika kommuner, en minskning av den statliga detaljregleringen och en
förstärkning av den kommunala självstyrelsen.

Sammanfattningsvis
ansluter sig utskottet till de synpunkter på organisation och administration
som redovisas i centerns motioner Al 18 och 1988/89:A476 i aktuella delar.
Motionerna AlOl och A106 i redovisade delar bör lämnas utan åtgärd.

deb
att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9.
beträffande organbation och adminbtration av regionala utvecklingsinsatser
samt kommunal skatteutjämning att riksdagen

deb lägger till
handlingarna vad som anförts i proposition 76 (avsnitt 6) om organisation och
administration av regionala utvecklingsinsatser på central och regional nivå,
deb med bifall till motionerna 1988/89:A476 och 1989/90:A118 yrkandena 13—16,
26 och 40 samt med avslag på motion 1988/89:A101 yrkandena 3 och 4 och motion
1989/90:A106 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

14. Riskgarantilån (mom. 11)

Anders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Lokaliseringsstöd och
investeringsbidrag: Den fortsatta användningen av stödformerna som börjar med
"Förslag att" och slutar med "maskiner m.m." bort ha
följande lydelse:

Som
tidigare utvecklats bör det regionalpolitiska stödet inte öppna möjligheter att
ge bidrag till mindre goda afSrsprojekt utan uteslutande ha till syfte att
kompensera de högre risknivåer som av olika skäl är förenade med
företagsetableringar i stödområdena. Särskilt gäller det om företagsengagemang
i Norrlands inland.

Moderata
samlingspartiet ger i sin motion A83 en klar markering av

en sådan inriktning av det regionalpolitiska stödet med bl.a. det nu

aktuella förslaget att ersätta lokaliseringsbidragen med riskgarantilån.

Utskottet biträder detta förslag. Genom att riskgarantilånen förutsätts

vara ränte- och amorteringsfria under ett antal år som fastställs i en

plan för varje enskilt projekt uppnås den reduktion av kapitalkostna

derna som kan behövas som riskkompensation. När det gäller den

närmare utformningen av den nya stödformen hänvisas till motionen. .,„q

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad nu
anförts innebär att propositionen avstyrks i fråga om fortsatt 1989/90:AU13

användning av lokaliseringsbidrag som regionalpolitisk
stödform.

deb att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:

11. beträffande införande av rbkgarantilån i
stället för lokalbe

ringsbidrag

att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:A83 yrkande 4 samt med avslag på
regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

15. Kreditgarantier (mom. 12)

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Lokaliseringsstöd och lokaliseringsbidrag: Den fortsatta användningen av
stödformerna som börjar med "Som ett" och slutar med "denna
punkt" bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder regeringens förslag att avskaffa de
nuvarande lökaliseringslånen. I likhet med REK87 anser utskottet dock att det
bör finnas möjlighet att vid behov komplettera lokaliseringsbidragen till
investeringar m.m. med statliga kreditgarantier. Det bör ankomma på regeringen
att utforma de närmare bestämmelserna om dessa garantier med utgångspunkt i
vad kommittén föreslagit.

I avsnittet Anslagsfrågor föreslår utskottet anvisning av
ett anslag för att täcka statens kostnader i de fall utställda garantier
behöver infrias.

Det anförda innebär att motion Alll tillstyrks i denna del
medan propositionen avstyrks i motsvarande del.

deb att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:

12. beträffande
kreditgarantier

att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:A111 yrkande 18 i motsvarande del samt
med avslag på regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

16. Investeringsbidragen (mom. 13)

Loui Bernal (mp) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Lokaliseringsstöd och lokaliseringsbidrag: Den fortsatta användningen av
stödformerna som börjar med "Med hänsyn" och slutar med
"föreliggande delar" bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår bl.a. att investeringsbidragen skall
avskaffas, dvs.

det bidrag som länsstyrelserna kan bevilja till företagsinvesteringar

utanför stödområdena. Utskottet har förståelse för regeringens önskan

att minska antalet stödformer men anser i likhet med miljöpartiet de

gröna att länsstyrelserna även i fortsättningen bör ha möjlighet att i

begränsad omfattning fördela lokaliseringsstöd utanför det stödområde

stödet i första hand är avsett för. Utskottet tillstyrker alltså miljöpar

tiets motion A106 på denna punkt, vilket samtidigt tillgodoser syftet 290

med yrkandet i motion A39 (s) om att behålla investeringsbidragen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

deb att utskottets
hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 1989/90:AU13

13. beträffiande
investeringsbidragen

att riksdagen med bifall
till motion 1989/90:A106 yrkande 3, med anledning av motion 1989/90:A39 yrkande
2 samt med avslag på regeringens förslag som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

17. Lokaliseringsbidragets storlek (mom. 14)

Under
förutsättning av bifall till reservation 7

Elver
Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Lokaliseringsbidragets storlek
som börjar med "I det" och slutar med "maskiner m.m." bort
ha följande lydelse:

Utskottet
har i det föregående tillstyrkt folkpartiförslaget att nuvarande stödområdesindelning
tills vidare skall behållas. Vid bifall härtill föreslås att följande
bidragsnivåer skall gälla i fortsättningen: I stödområde A högst 35 %, i
stödområde B högst 25 % och i stödområde C högst 15 %. Förslaget, som ansluter
till vad som förordats i motion A97 (fp), innebär en sänkning av nuvarande
bidragsnivåer som en anpassning till de motsvarande bidrag som ges i
EG-området.

I
övrigt godtas regeringens förslag när det gäller bidragskonstruktionen. Övriga
här föreliggande motionsyrkanden avstyrks.

deb
att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande
lokalberingsbidrageb storlek

att riksdagen med bifall
till motion 1989/90:A97 yrkande 6, med anledning av regeringens förslag samt
med avslag på motionerna 1989/90:A70 yrkande 2, 1989/90:A108 yrkande 4 och
1989/90:A111 yrkandena 28—30 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

18. Lokaliseringsbidragets storlek (mom. 14)

Under
förutsättning av bifall lill reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Lokaliseringsbidragets storlek
som börjar med "I det" och slutar med "maskiner m.m." bort
ha följande lydelse:

Såsom
anförs i motion Alll (c) har många kommuner i stödområdena förlorat stora
delar av sin tidigare befolkning. Ungdomarna har flyttat och antalet
pensionärer har ökat. Därför behövs en kraftfull regionalpolitik som leder till
återflyttning. Mot den bakgrunden är det en felaktig åtgärd att som regeringen
föreslår sänka bidragsnivåerna. I stället bör lokaliseringsbidragets
procentandelar i de av utskottet förordade resursområdena fastställas på sätt
framgår av följande tabell:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Resursom-

Resursom-

Resursomr å de C

r å de Al

r å de B

Landsbygds-
Ö vriga delar delar

Byggnader

50 %

40
%

40
* 30 *

Maskiner

35 *

25
%

20
% 20 %

1989/90:AU13

s. 292 Kontrollera mot PDF

Med detta förslag
understryks att stödet till byggnadsinvesteringar är ett särskilt verksamt
lokaliseringsmedel. Regeringens förslag till bidragsreduktioner vid
investeringar i industrihus avstyrks följaktligen. I den delen tillgodoses
därmed syftet med yrkandena i motionerna A70 (fp) och A106 (vpk) om bidragen
till sådana investeringar.

Motion A97 (fp) och dess
förslag om sänkta bidragsnivåer avstyrks.

deb att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse: 14. beträffande lokalberingsbidragets storlek att riksdagen
med bifall till motion 1989/90:A111 yrkandena 28—30, med anledning av
motionerna 1989/90:A70 yrkande 2 och 1989/90:A108 yrkande 4 samt med avslag på
regeringens förslag och motion 1989/90:A97 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Lokaliseringsbidragets storlek (mom. 14)

Under
förutsättning av bifall till reservation 9

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Lokaliseringsbidragets storlek
som börjar med "I det" och slutar med "maskiner m.m." bort
ha följande lydelse:

Utskottet
har anslutit sig till vänsterpartiet kommunisternas förslag i motion A107 att
kommunerna i nuvarande stödområdena B och C med vissa modifieringar skall ingå
i det nya stödområdet 2. För de kommuner i nuvarande stödområde C som med
regeringens förslag skulle falla utanför stödområdesindelningen innebär
vpk-förslaget ett bibehållet lokaliseringsbidrag på samma nivå som för
närvarande, dvs. 20 %. I övrigt godtas regeringens förslag. Övriga här
föreliggande motionsyrkanden avstyrks.

deb att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse: 14. beträffande lokalberingsbidrageb storlek att riksdagen
med anledning av regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1989/90:A70
yrkande 2, 1989/90A97 yrkande 6, 1989/90:A108 yrkande 4 och 1989/90:A111
yrkandena 28—30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

292

s. 293 Kontrollera mot PDF

20. Utvecklingsbidragets
konstruktion (mom. 16) 1989/90:AU13

Anders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Utvecklingsbidrag: Bidragets
konstruktion som börjar med "Utskottet godtar" och slutar med
"om anslagsfrågor" bort ha följande lydelse:

Utskottet
godtar förslaget att införa ett utvecklingsbidrag för s.k. mjuka investeringar
med ett till 500 000 kr. maximerat belopp för de enskilda projekten. Däremot
avstyrks att bidragen i undantagsfall skall kunna beviljas med högre belopp.
Därmed faller den i propositionen framförda tanken att utvecklingsbidrag skall
kunna beviljas på villkor att länsstyrelserna får del av avkastningen på
projekten. Detta skulle i praktiken innebära att staten går in som delägare i
olika projekt.

Det
nya bidraget bör finansieras från länsanslaget. Utskottet återkommer till den
frågan i avsnittet Anslagsfrågor.

deb
att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande
utvecklingsbidragets konstruktion

att riksdagen med bifall
till motion 1989/90A83 yrkande 5 i motsvarande del och med anledning av
regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

21. Bibehållet offertstöd (mom. 17)

Under
förutsättning av bifall till reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Utvecklingsbidraget: Bidragets
konstruktion som börjar med "Yrkandet strider" och slutar med
"förevarande centeryrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet
anser liksom centern att det inom de föreslagna resursområdena A och B bör
finnas kvar möjlighet att bevilja offertstöd. Utskottet tillstyrker i den delen
motion Alll. I vissa fall bör offertstödet kunna ges t.ex. i form av
skattelättnader i enlighet med förslaget i partimotionen Al 18 (c).

deb
att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande
bibehållet offertstöd

att riksdagen med bifall
till motionerna 1989/90:A111 yrkande 21 och 1989/90:A118 yrkande 35 samt med
avslag på regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

293

s. 294 Kontrollera mot PDF

22. Sysselsättningsbidragets
belopp och geografiska 1989/90:AU13

avgränsning (mom. 19)

Anders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Sysselsättningsstöd/bidrag: Stödgivningen
i huvuddrag som börjar med "Utskottet kan" och slutar med
"beträffande sysselsättningsbidraget" bort ha följande lydelse:

Såsom
föreslås i motion A83 (m) bör sysselsättningsbidragets belopp fastställas till
100 000 kr., att utbetalas under tre år. Bidraget är avsett för stödområde 1.
Förslagen i motion Alll (c) och A59 (c) om bidraget avstyrks.

deb
att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19.
beträffande syssebättningsbidrageb belopp och geografbka avgränsning

att riksdagen med bifall
till motion 1989/90:A83 yrkande 6 samt med avslag på regeringens förslag och
motionerna 1989/90:A59 yrkande 2 och 1989/90:A111 yrkandena 24 och 25 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Sysselsättningsbidragets belopp och geografiska

avgränsning (mom. 19)

Under
förutsättning av bifall till reservatlon 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Sysselsättningsstöd/bidrag:
Stödgivningen i huvuddrag som börjar med "Utskottet kan" och slutar
med "beträffande sysselsättningsbidraget" bort ha följande lydelse:

Vid
bifall till centerförslaget beträfende resursområdena bör sysselsättningsbidraget
utgå i resursområde A med 200 000 kr., i resursområde B med 180 000 kr. och i
resursområde C med 55 000 kr. Bidrag förutsätts kunna beviljas för både
industri- och tjänsteföretag. Med det anförda tillstyrks motion Alll (c) i
aktuella delar och motion A59 (c). Motion A83 (m) med förslag om begränsningar
av stödgivningen avstyrks.

deb
att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19.
beträffiande syssebättningsbidragets belopp och geografbka avgränsning

att riksdagen med bifall
till motionerna 1989/90lA59 yrkande
2 och 1989/90:A111 yrkandena 24
och 25, med anledning av regeringens förslag samt med avslag på motion
1989/90:A83 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

294

opaginerad Kontrollera mot PDF

24. Länsstyrelsernas
beslutsrätt och överklagande av 1989/90:AU13

beslut av SIND (mom. 22)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Handläggning och uppföljning som börjar med "I denna" och slutar med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:

För närvarande har länsstyrelserna rätt att fatta beslut
om bidrag till investeringar med en högsta kostnad av 12 milj.kr. Regeringen
föreslår att beloppsgränsen höjs till 15 milj.kr. Utskottet anser liksom
folkpartiet att besluten bör decentraliseras ytterligare till länen genom att
beloppsgränsen fastställs till 20 milj.kr. I övrigt biträds regeringens
förslag, dvs. i fråga om slopande av rätten att överklaga beslut av SIND i de
ärenden det här gäller. Det aktuella yrkandet i motion Alll (c) avstyrks.

deb att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:

22. beträffiande länsstyrebernas beslubrätt och
överklagande av beslut av SIND

att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:A97 yrkande 7, med anledning av
regeringens förslag samt med avslag på motion 1989/90:A111 yrkande 16 godkänner
vad utskottet anfört om länsstyrelsernas beslutanderätt i ärenden om
lokaliseringsbidrag och avskaffande av rätten att överklaga beslut av statens
industriverk,

25. Länsstyrelsernas beslutsrätt och överklagande av

beslut av SIND (mom. 22)

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Handläggning och uppföljning som börjar med "I denna" och slutar med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är väsentligt att det
företagsinriktade stödet decentraliseras och effektiviseras i enlighet med
förslaget i motion Alll. Som där föreslås bör länsstyrelsernas beslutsrätt
beträffande lokaliseringsbidragen i fortsättningen gälla projekt med en investeringskostnad
upp till 25 milj.kr. Utskottet delar centerpartiets uppfattning att beslut i
lokaliseringsärenden upp till denna nivå måste handläggas väsentligt snabbare
än som sker för närvarande. I de fall investeringskostnaden överstiger
nyssnämnda belopp bör beslut fattas av regeringen efter beredning av den
berörda länsstyrelsen och SIND. Av regeringen fattade beslut bör anmälas för
riksdagen.

Vad nu anförts innebär att förslaget om beslutsrätten i
propositionen och i motion A97 (fp) avstyrks.

Den återstående delen av regeringens förslag i det
aktuella avsnittet

av propositionen, avskaffandet av rätten att överklaga beslut av SIND i

bidragsärenden, godtas av utskottet. .,q

opaginerad Kontrollera mot PDF

deb att utskottets
hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 1989/90:AU13

22.
beträffande länsstyrebernas beslutsrätt och överklagande av beslut av SIND

att riksdagen med bifall
till motion 1989/90:A111 yrkande 16, med anledning av regeringens förslag samt
med avslag på motion 1989/90A97 yrkande 7 godkänner vad utskottet anfört om
länsstyrelsernas beslutanderätt i ärenden om lokaliseringsbidrag och
avskaffande av rätten att överklaga beslut av statens industriverk,

26. Nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt

styrmedel (mom. 25)

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Nedsatta socialavgifter som
börjar med "Nedsättning av" och slutar med "miljöpartiets yrkanden"
bort ha följande lydelse:

När
det gäller nedsatta socialavgifter anser utskottet att det finns både
principiella och praktiska skäl som talar mot detta slag av speciella
privilegier för företag. Förmånerna är inte förenade med någon rimlig insyn och
möjlighet till uppföljning från statens sida gentemot företagen, såsom fallet
torde vara med bl.a. lokaliseringsbidragen. I enlighet med yrkandet i
vpk-motionen A107 bör stödformen avskaffas av riksdagen.

Som
följd härav föreslår utskottet att riksdagen dels bör avslå regeringens
föreliggande förslag till ny lagstiftning i ämnet, dels av regeringen begära
förslag om avskaffande av den nu gällande lagen om avgiftsnedsättning i
Norrbottens län.

Med
detta ställningstagande avstyrker utskottet miljöpartiets förslag i motion A106
om en omfattande utbyggnad av avgiftsnedsättningen.

deb
att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25.
beträfende nedsatta socialavgifter som regionalpolitbkt styrmedel

att riksdagen med bifall
till motion 1989/90:A107 yrkande 6 i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1989/90:A106 yrkandena 28-31 och 1988/89:N453 yrkande 3 deb avslår
de till proposition 76 fogade lagförslagen, deb som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om förslag till upphävande av lagstiftningen om
avgiftsnedsättning i Norrbottens län,

27. Nedsatta socialavgifter som regionalpolitiskt

styrmedel (mom. 25)

Loui
Bernal (mp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Nedsatta socialavgifter

som börjar med
"Nedsättning av" och slutar med "miljöpartiets yrkan- 2Qf;

den" bort ha följande
lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Såsom
närmare utvecklas i motion A106 (mp) bör nedsättningen av 1989/90:AU13
socialavgifter företas utifrån ett bredare perspektiv än som sker i
propositionen. Den allmänna utgångspunkten bör vara att öka skatterna på
energi, knappa råvaror och utsläpp i miljön och i stället sänka skatterna på
arbete. Sänkningen av arbetsgjvaravgiftema är ett viktigt led i en sådan
politik. Den bör ha en klar regionalpolitisk profil, som inte bara riktar sig
till utsatta stödområden utan också har till syfte att stimulera en jämnare
befolknings- och sysselsättningsutveckling i hela landet.

Mot
denna bakgrund föreslår utskottet att arbetsgivaravgifterna, såsom
miljöpartiet föreslår, sänks

-med tio procentenheter
för alla arbetsgivare och egenföretagare i hela Norrland, de delar av Svealand
som skall ingå i stödområde 2 samt på Gotland, - med ytterligare tio
procentenheter i stödområde 1 för verksamheter i

de branscher som anges i
propositionen, -med 1,5 procentenheter i övriga delar av landet utom
storstadsområdena samt -med 1,5 procentenheter för sjukvård samt handikapp-
och barnomsorg i storstadsområdena. I övrij;t skall någon avgiftsnedsättning
inte ske i dessa områden.

Riksdagen
bör uppdra åt regeringen att skyndsamt lägga fram förslag till ny lagstiftning
i enlighet med dessa riktlinjer.

Med
det anförda tillgodoses det likartade syftet med motion 1988/89:N453 (mp).
Yrkandet i vpk-motionen A107 om att avskaffa nedsättningen av socialavgifter
avstyrks.

deb
att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25.
beträffande nedsatta socialavgifter som regionalpolitbkt styrmedel

att riksdagen med bifall
till motionerna 1989/90:A106 yrkandena 28—31 och 1988/89:N453 yrkande 3 samt
med avslag på motion 1989/90:A107 yrkande 6 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om principer för en ny
lagstiftning om nedsatta siDcialavgjfter,

28. Geografisk avgränsning av nedsättningen av sociala
avgifter (mom. 26)

Elver
Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Nedsatta socialavgifter som
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "allmän löneavgift"
bort ha följande lydelse:

Avgiftsnedsättningen,
som i dag omfattar hela Norrbottens län, bör

även i fortsättningen komma länet till del utan inskränkning. Avgifts

nedsättningen bör alltså omfatta stödområde 1 eller — vid oförändrad

stödområdesindelning enligt folkpartiets förslag — stödområde A samt

de kommuner i Norrbottens län som inte kommer att ingå i något av -q-

dessa stödområden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad nu anförts innebär ändring i 1 § regeringens
lagförslag samt att 1989/90:AU13 de särskilda bestämmelserna i 5 och 6
§§ om Bodens, Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner utgår.

Övriga här föreliggande motionsyrkanden avstyrks i den mån
de inte tillgodoses med vad nu föreslagits.

deb att utskottets hemställan under 26 bort ha följande
lydelse:

26. beträffande den geografbka avgränsningen av nedsättningen
av sociala avgifter

att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:A97 yrkande 9 i motsvarande del samt
med avslag på motionerna 1989/90:A34, 1989/90:71 yrkande 2 och 1989/90:A111
yrkande 31 deb antar 1 § i det till proposition 76 fogade förslaget till lag om
nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift med de förändringar
följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservantemas förslag

1§

I denna lag ges föreskrifter om stöd till näringslivet
genom nedsättning helt eller delvis av socialavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter och allmän löneavgift enligt lagen (1982:423) om allmän
löneavgift.

Stödet ges till näringslivet i /Vrjeplogs, /Vrvidsjaurs,
Gällivare, Haparanda, Jokkmokks, Kalix, Kiruna, Pajala, ÖverkalLx och
Övertorneå kommuner i Norrbottens län, Dorotea, Mala, Sorsele, Storumans,
Vilhelmina och Åsele kommuner i Västerbottens län. Bergs, Härjedalens, Ragunda
och Strömsunds kommuner samt Hotagens, Laxsjö, Föllinge, Offerdals och /Visens församlingar
i Krokoms kommun i Jämtlands län (stödområde 1).

Stödet ges också i den omfatt- Stödet ges också
till näringslivet ning som framgår av 5 och 6 i Bodens, Luleå, Piteå
och Älvs-§§ till näringslivet i Bodens, Lu- byns kommuner i
Norrbottens leå, Piteå och Älvsbyns kommu- län. ner i Norrbottens län.

deb beslutar att 5 och 6 §§ i lagförslaget skall utgå,

29, Den geografiska avgränsningen av nedsättningen av
sociala avgifter (mom. 26)

Under förutsättning av bifall till reservation 8

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Nedsatta socialavgifter som börjar med "Utskottet instämmer" och
slutar med "allmän löneavgift" bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag till geografisk avgränsning av
användningen av

nedsatta socialavgifter godtas med den förändring som följer av den

tillstyrkta indelningen i resursområden, så att nedsättningen med 10 298

procentenheter
skall gälla hela det föreslagna resursområdet A.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid
bifall till förslaget om indelning i resursområden och till vad
1989/90:AU13 ovan föreslagits bör det uppdras åt regeringen att under
höstriksdagen återkomma till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av de
nu aktuella bestämmelserna i lagförslagets 1, 5 och 6 §§.

Övriga här aktuella
motionsyrkanden avstyrks.

deb
att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande
geografisk avgränsning av nedsättningen av so

ciala avgifier

att riksdagen

deb antar 1, 5 och 6 §§ i
det till proposition 76 fogade förslaget till lag om nedsättning av
socialavgifter och allmän löneavgift, deb med bifall till motion 1989/90:A111
yrkande 31 samt med avslag på motionerna 1989/90:A34, 1989/90-A71 yrkande 2 och
1989/90:A97 yrkande 9 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om förslag till lagändring,

30. Branschmässig avgränsning av avgiftsnedsättningen
(mom. 27)

Elver
Jonsson (fjp), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting
(fp) och Erik Holmkvist (m) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Nedsatta socialavgifter som
börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "aktuella lagförslag"
bort ha följande lydelse:

Utskottet
kan inte ansluta sig till de inskränkningar regeringen föreslår i förhållande
till dagsläget när det gäller den branschmässiga avgränsningen av användningen
av nedsatta socialavgifter. Såsom anförs i motionerna A83 (m) och A97 (fp) bör
avgiftsnedsättningen omfatta all icke offentlig verksamhet, dvs. samtliga
näringsgrenar inkl. statliga affirsdrivande verk. Annan statlig samt kommunal
verksamhet förutsätts liksom hittills vara undantagen från
avgiftsnedsättningen.

Utskottet
lägger nedan i hemställan fram förslag till ändring i regeringens lagförslag
beträffande den aktuella lagbestämmelsen.

Med
vad nu anförts tillgodoses i huvudsak syftet med övriga motionsyrkanden som
anknyter till lagförslaget på denna punkt.

deb
att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande
branschmässig avgränsning av avgiftsnedsättning

en

att riksdagen med bifall
till motionerna 1989/90:A83 yrkande 1

och 1989/90:A97 yrkande 9 i motsvarande del, med anledning av

motionerna 1989/90:A54 yrkande 1, 1989/90:A68 yrkande 4,

1989/90:A71 yrkande 1, 1989/90:A111 yrkande 32, 1989/90:A423

yrkande 1 och 1989/90:A425 samt med avslag på regeringens

förslag antar 2 § i det till proposition 76 fogade förslaget till lag

om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i följande

som Reservanternas förslag betecknade lydelse: 299

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §

Lagen gäller för arbetsgivare och sådana försäkrade som avses i 1
kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter som bedriver verksamhet vid fast
driftställe i kommun eller församling som anges i 1 §.

Lagen
gäller arbetsgivare och sådana försäkrade som avses i 1 kap. 2 § lagen
(1981:691) om socialavgifter och tillämpas på avgifter som är huvudsakligen
hänförli-ga till arbete inom

1. gruvor och mineralbrott, med undantag av
rruilmgruvor,

2. tillverkning, med undantag av tillverkning inom
massa- och pappersindustri samt järn-, stål- och ferrolegeringsverk,

3. produktionsvaruinriktad partihandel,

4. uppdragsverksamhet,

5. hotell-, pensionab- och campingverksamhet eller

5. restaurang- och
kaféverksamhet som bedrivs i kombination med hotell-, pensionab- eller campingverksamhet.

.Första
stycket gäller i den mån verksamheten bedrivs vid arbetsgivarens eller den
försäkrades fasta driftställe i stödområde 1 eller i Bodens, Luleå, Piteå eller
Älvsbyns kommun i Norrbottens län.

Lagen gäller dock inte kommuner eller andra
statliga myndigheter än statens affirsdrivande verk.

s. 300 Kontrollera mot PDF

31.
Branschmässig avgränsning av avgiftsnedsättningen (mom. 27)

Under
förutsättning av bifall ull reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Nedsatta socialavgifter som
börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "aktuella lagförslag"
bort ha följande lydelse:

Utskottet
kan inte ansluta sig till de inskränkningar regeringen föreslår i förhållande
till dagsläget när det gäller den branschmässiga avgränsningen av användningen
av nedsatta socialavgifter. Såsom anförs i motion Alll (c) bör
avgiftsnedsättningen omfatta all privat verksamhet. Vidare anser utskottet att
avgiftsnedsättningen med 10 procentenheter även bör omfatta jordbruket och dess
förädlingsindustrier i de kommuner och församlingar i Norrbottens län som
enligt utskottet bör placeras i resursområde.

Det
bör uppdras åt regeringen att under höstriksdagen lägga fram förslag till
ändrad lydelse av 2 § i det aktuella lagförslaget i enlighet

300

s. 301 Kontrollera mot PDF

med vad
ovan anförts. Därmed tillgodoses i huvudsak syftet med övriga
1989/90:AU13 här föreliggande motionsyrkanden som anknyter till den
nämnda lagbestämmelsen.

deb att utskottets hemställan under 27 bort ha följande
lydelse:

27. beträffande branschmässig avgränsning av
avgiftsnedsättning

en

att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:A111 yrkande 32

samt med
anledning av motionerna 1989/90:A54 yrkande 1,

1989/90:A68
yrkande 4, 1989/90:A71 yrkande 1, 1989/90:A83

yrkande
1, 1989/90:A97 yrkande 9 i motsvarande del,

1989/90:A423
yrkande 1 och 1989/90:A425

deb avslår
det till proposition 76 fogade förslaget till lag om

nedsättning
av socialavgifter och allmän löneavgift såvitt avser

2 §,

deb som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om förslag till ny lydelse av lagbestämmelsen,

32. Lagförslagen i återstående delar (mom. 28)

Under förutsättning av bifall till reservation 28

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser att
utskottet under 28 bort hemställa

28. beträffande
lagförslagen i återstående delar

att
riksdagen antar de till propositionen fogade lagförslagen i den mån de inte
omfattas av vad utskottet hemställt under föregående moment med den ändringen
att 7, 8, 9, 10 och 11 §§ förslaget till lag om nedsättning av socialavgifter
och allmän löneavgift skall betecknas 5, 6, 7, 8 och 9 §§,

33. Lagförslagen i återstående delar (mom. 28)

Under förutsättning av bifall till reservation 29

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser att
utskottet under

28 bort hemställa

28. beträffande lagförslagen i återstående delar att
riksdagen antar de till propositionen fogade lagförslagen med de förändringar
som följer av ställningstagandena i föregående moment,

34. Åtgärder för att främja kvinnors företagande

(mom. 32)

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Åtgärder för att främja kvinnors företagande som börjar med "Frågor
om" och slutar med "till handlingarna" bort ha följande lydelse:

21 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 302 Kontrollera mot PDF

En viktig resurs för att utveckla områden är såväl
satsningar på 1989/90:AU13 kvinnligt nyföretagande som en bättre arbetsmarknad
för kvinnor. En breddning av kvinnors arbetsmarknad genom ett ökat
nyföretagande skulle få stor betydelse för att skapa sysselsättning i utsatta
regioner. Det är mot denna bakgrund anmärkningsvärt att dessa frågor behandlas
så styvmoderligt i propositionen.

Erfarenheter visar att kvinnliga företagare ofta väljer
andra branscher än män. Kvinnliga företagare är ofta inriktade mot serviceområdet.
Det är av särskilt intresse med tanke på att tjänstesektorn kan väntas bli det
mest expansiva området under de närmaste decennierna.

Det är väsentligt att den resurs kvinnliga företagare
utgör tas till vara inte minst i avfolkningsbygderna och att man utnyttjar de
möjligheter som den nya tekniken ger.

Från centerpartiets sida har tidigare föreslagits att
utvecklingsfondernas målgrupp skall vidgas med hänsyn till det kvinnliga
företagandets inriktning. Det är tillfredsställande att regeringen nu föreslår
att målgruppen skall vara små och medelstora företag i samtliga näringsgrenar.
Detta kommer att underlätta möjligheterna till företagande inom tjänstesektorn
och bidra till den offentliga sektorns förnyelse. Detta blir särskilt
betydelsefullt i områden där arbetsmarknaden behöver breddas. Regeringens
förslag att 1,6 miljarder kronor samtidigt skall drEis in från
utvecklingsfondernas kapital ter sig orimligt i ett läge där uppgifterna skall
vidgas. Utskottet säger liksom centern bestämt ned till den föreslagna
indragningen.

För att underlätta det kvinnliga företagandet bör såsom
föreslås i motion Al 18 (c) bildas särskilda besöks- och utvecklingsenheter
inom länsstyrelsernas regionalekonomiska enheter samt inom utvecklingsfonderna.
Målsättningen bör vara att kvinnliga sökande som så önskar skall få träffa
kvinnliga rådgivare. Detta skulle innebära att redan uppbyggda erfarenheter och
kunnande kan tas till vara, samtidigt som en kompetensutveckling för kvinnor
och förbättrade möjligheter skapas för kvinnligt företagande.

Vad utskottet — med tillstyrkan av motion Al 18 i
förevarande del samt med anledning av aktuella delar av motionerna A56, A78,
A103 och A410 — har anfört bör delges regeringen. Det ovan redovisade avsnittet
i propositionen bör av riksdagen läggas till handlingarna.

deb att utskottets hemställan under 32 bort ha följande
lydelse:

32. beträffande åtgärder för att främja kvinnors
företagande att riksdagen

deb med
bifall till motion 1989/90-_A118 yrkande 36 samt med anledning av motionerna
1989/90A56, 1989/90:A78 yrkande 3, 1989/90:A103 yrkande 13, 1989/90:A410 och
1988/89:A435 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

deb lägger
till handlingarna vad som anförts i proposition 76 i motsvarande del,

302

s. 303 Kontrollera mot PDF

35. Företagsstödet
och internationella regler 1989/90:AU13

(mom. 34)

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Företagsstöd och internationella regler som börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "och A430" bort ha följande lydelse:

Regeringens strategi innebär betydande faror.
/Vnpassningen sker till EGs formella utåtriktade regler, som skiljer sig mycket
från samma länders faktbka regler, inte till svenska folkets krav och önskemål.
Regeringens agerande visar EG att Sverige knappast kommer att arbeta hårt för
vår egen regionalpolitiska övertygelse och våra framtida regionala behov.
Regeringens förslag innebär dessutom en anpassning i förväg till de stora
EG-ländernas uppfattning i regionalpolitiska frågor och inte till Irland,
Portugal m.fl. länder som vill ha en skandinavisk regionalpolitik i EG. Med
regeringens politik negligeras att Sverige och Norden är Europas mest extrema
glesbygder som kräver insatser för att de skall utgöra resursområden till gagn
för hela folket.

Detta är inte en acceptabel syn för ett framgångsrikt
integrationsarbete med bevarad målsättning att hela Sverige skall leva och
utvecklas.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
Yrkandena om uttalanden i vpk-motionerna A107 och A430 samt 1988/89:A461 avstyrks
i den mån de inte tillgodoses med det ovan anförda.

deb att utskottets hemställan under
34 bort ha följande lydelse: 34. beträffiande företagsstöd och internationella
regler att riksdagen

deb lägger
till handlingarna vad som anförts i proposition 76 om de regionalpolitiska
åtgärdernas överensstämmelse med internationella överenskommelser m.m.,

deb med
bifall till motion 1989/90:A118 yrkande 29 samt med avslag på motionerna
1988/89.A461 yrkande 1, 1989/90:A107 yrkande 11 och 1989/90:A430 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. Företagsstödet och internationella regler

(mom. 34)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Företagsstöd och internationella regler som börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "och A430" bort ha följande lydelse:

Stödområdet minskas till att omfatta endast 7 % av
befolkningen från att tidigare ha omfattat 13 % av befolkningen. Detta kommer
många att uppfatta som en anpassning av svenska principer för stödområdesindelning
till EGs principer.

Den utredning om transportstödet som aviseras kommer
troligen att

också tvingas föreslå förändringar av detta stöd i liknande riktning. Att -.p.-,

den högsta
nivån på bidragen till investeringar sänks från 50 % till

s. 304 Kontrollera mot PDF

35 % motiveras i
propositionen med direkt hänvisning till EGs regler. 1989/90:AU13 Att
möjligheterna till statliga investeringsbidrag utanför stödområdena avskaffas
sker också med motiveringen att sådant stöd kan möta hinder inom EG. Att
regeringen i propositionen vill tona ner flera olika regionalpolitiska insatser
måste ses som ett led i anpassningen till den överstatliga organisationen EG.

Vad
utskottet anfört i anslutning till vpk-motionema-A107, A430 och 1988/89:A461
bör ges regeringen till känna. Det i motion Al 18 (c) begärda uttalandet
avstyrks i den mån de inte tillgodoses med det ovan anförda.

deb
att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande
företagsstöd och internationella regler

att riksdagen

deb lägger till
handlingarna vad som anförts i proposition 76 om de regionalpolitiska
åtgärdernas överensstämmelse med internationella överenskommelser m.m.,

deb med bifall till
motionerna 1988/89:A461 yrkande 1, 1989/90:A107 yrkande 11 och 1989/90:A430
yrkande 1 samt med avslag på motion 1989/90:A118 yrkande 29 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. Komplettering av stödpolitiken med individinriktade
åtgärder (mom. 35)

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Individinriktade åtgärder som
börjar med "Utskottet ställer" och slutar med "dessa delar"
bort ha följande lydelse:

De
regionalpolitiska insatserna måste utgå från en helhetssyn och vara samordnande
och förutsättningsskapande. Det krävs åtgärder för att bygga upp infrastruktur
med varaktiga möjligheter till arbete, boende, utbildning, service,
kommunikationer, god miljö m.m. över hela landet. Vid sidan av de generella
åtgärderna behövs direkta insatser för att stimulera såväl nyföretagande som
befintlig företagsamhet i utsatta regioner, riktade direkt mot individer som
väljer att göra insatser i de mest utsatta regionerna.

Vad
utskottet uttalat innebär att utskottet tillstyrker centermotionerna A68, A103
och Al 18 i föreliggande delar.

deb
att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande
komplettering av stödpolitiken med individinrik

tade åtgärder

att riksdagen med bifall
till motionerna 1989/90:A68 yrkande 1, 1989/90:A103 yrkande 15 och 1989/90:A118
yrkande 28 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

304

s. 305 Kontrollera mot PDF

38. Avskrivning
av studielån (mom. 36) 1989/90:AU13

Börje
Hörnlund (c), Kjell Ericsson (c) och Loui Bernal (mp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Individinriktade åtgärder som
börjar med "Däremot ställer" och slutar med "båda
motionerna" bort ha följande lydelse:

Såsom
framhållits i det föregående behöver de infrastrukturella och
företagsstimulerande insatserna kompletteras med individinriktade åtgärder.
Detta har särskilt stor betydelse för inlandet, landsbygden och dess småorter.
Det behövs nämligen speciella stimulanser för att åstadkomma inflyttning till
kommuner som har utsatts för avfolkning och som bl.a. lett till
kvinnounderskottet.

I
motionerna A106 (mp) och Alll (c) föreslås avskrivning av studielån som en av
de åtgärder som bör vidtas. Syftet härmed är att underlätta rekrytering till
resurs/stödområdena av ung, välutbildad arbetskraft liksom att förmå unga
kvinnor att vända tillbaka och ta anställning i hembygden sedan de avslutat sin
utbildning.

Riksdagen
bör uppdra åt regeringen att med ledning av vad som anförts i de båda
motionerna över\fäga och för riksdagen framlägga förslag till utformning av
riktlinjer för den typ av individinriktade åtgärder som det här gäller.

deb att utskottets hemställan under 36 bort ha
följande lydelse: 36. beträffande avskrivning av studielån att riksdagen med
bifall till motionerna 1989/90:A106 yrkande 32 och 1989/90:A111 yrkande 35 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

39. Allmänna utgångspunkter för sektorernas

betydelse (mom. 38)

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Allmänna utgångspunkter för
sektorernas betydelse som börjar med "Utskottet instämmer" och
slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet
konstaterar att det i motion Al 18 (c) begärda tillkännagi

vandet om betydelsen av ett antal olilta sektorer kan bli riktningsgivan

de för en ny och mer utvecklingsbar regionalpolitik. Det är också

angeläget att beslutsfattare på olika nivåer har kännedom om de

samband och beroendeförhållanden som finns mellan olika sektorer

för att kunna vidta nödvändiga framtidsinriktade åtgärder med en

satsning på småföretag, en sund utveckling när det gäller energifrågor

na, konkreta initiativ för att öka den decentraliserade utbildningen,

kommunikationer i alla delar av landet m.m. Utskottet vill betona att

primärkommuner och landsting har en central roll i en aktiv regional

politik. Samtidigt måste det göras klart att om de skall kunna möta

kraven när det gäller regionalpolitiska insatser måste de ges bra och

likvärdiga ekonomiska möjligheter att klara av sina åligganden. Med ,r

s. 306 Kontrollera mot PDF

hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet motion A118 i den 1989/90:AU13 behandlade delen.
Motion A106 har en delvis annan bakgrund och påkallar inte någon riksdagens
åtgärd i detta sammanhang.

deb
att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38.
beträffande allmänna utgångspunkter för sektorernas betydelse

att riksdagen

deb lägger till
handlingarna vad som anförts i proposition 76 (avsnitt 8) om olika samhälls-
och politikområdens betydelse för den regionala utvecklingen,

deb med bifall till motion
1989/90:A118 yrkandena 30 i motsvarande del och 39 samt med avslag på motion
1989/90:A106 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

40: Allmänna utgångspunkter för sektorernas betydelse
(mom. 38)

Loui
Bernal (mp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet /Vllmänna utgångspunkter för
sektorernas betydelse som börjar med "Utskottet instämmer" och
slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

En
aktiv regionalpolitik behövs så länge människor, kommuner och folkrörelser
kräver en mer balanserad regional utveckling. Utskottet kan ansluta sig till
uppfattningen i motion A106 (mp) att den statliga verksamheten bör underordnas
de ekologiska, de regionalpolitiska och de fredspolitiska målen. I ett
ekologiskt perspektiv och i ett internationellt fördelningsperspektiv finns
det många och starka skäl att gynna en jämnare regional utveckling av boende,
produktion och annan mänsklig aktivitet. Med detta tillstyrker utskottet motion
A106 i aktuell del. Utskottet har sympati för delar av motion Al 18 men anser
inte att här behandlade yrkanden påkallar någon riksdagens åtgärd.

deb
att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38.
beträffande allmänna utgångspunkter för sektorernas betydelse

att riksdagen

deb lägger till
handlingarna vad som anförts i proposition 76 om olika samhälls- och
politikområdens betydelse för den regionala utvecklingen (avsnitt 8),

deb med bifall till motion
1989/90:A106 yrkande 2 samt med avslag på motion 1989/90:A118 yrkandena 30 i
motsvarande del och 39 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

306

s. 307 Kontrollera mot PDF

41. Småföretagsamhetens
betydelse (mom. 39, 1989/90:AU13

motiveringen)

Elver
Jonsson (fp), Anders G Flögmark (m), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting
(fp) och Erik Holmkvist (m) anser att den del av utskottets yfttrande i
avsnittet Näringspolitik, teknikspridning och turistfrågor som börjar med
"Näringsutskottet har" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:

Enligt
utskottets uppfattning är det ur regionalpolitisk synpunkt viktigt att
generellt erbjuda företagsamheten en sådan miljö att kreativitet och
nytänkande stimuleras. Det är viktigt att främja entrepre-nörskJimatet, samarbete
mellan företagare, enskilda intiativ etc. Småföretagen svarar för det mest
dynamiska inslaget i näringslivet och deras betydelse för att åstadkomma
regional utveckling kan inte överskattas. Motion Al 18 i berörd del påkallar
enligt utskottets mening inte någon riksdagens åtgärd.

42. Småföretagsamhetens betydelse (mom. 39)

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Näringspolitik, teknikspridning
och turistfrågor som börjar med "Näringsutskottet har" och slutar med
"denna del" bort ha följande lydelse:

Utskottet
anser — i likhet med motion Al 18 (c) — att de mindre företagens utveckling och
nyföretagandet har en avgörande betydelse för möjligheterna att skapa en mer
balanserad närings- och bebyggelsestruktur över landet. Utskottet kan inte — i
likhet med centerpartiet — acceptera att småföretagen missgynnas i förhållande
till större företag. Inte heller kan utskottet godta de föreslagna
indragningarna från utvecklingsfonderna. Riksdagen bör därför göra ett
uttalande som markerar vikten av att regeringen beaktar småföretagens betydelse
för att nå regional balans. Med hänvisning till det sagda tillstyrker utskottet
motion Al 18 i denna del.

deb att utskottets hemställan under 39 bort ha
följande lydelse: 39. beträffande småföretagsamhetens betydebe att riksdagen
med bifall till motion 1989/90:A118 yrkande 31 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

43. Vissa näringspolitiska frågor (mom. 40)

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Näringspolitik, teknikspridning
och turistfrågor som börjar med "I näringsutskottets" och slutar med
"motionerna A107 och Al 10" bort ha följande lydelse:

Utskottet
ställer sig bakom uppfattningen i motion A107 (vpk) att

statliga och andra samhällsägda företag samt löntagarfonderna bör

medverka till en ökad förädling av landets råvaror inom landet.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening till regeringen uttalar 307

att de statliga företagen
på ett mer effektivt sätt skall medverka till att

s. 308 Kontrollera mot PDF

stärka utvecklingen i
svagare regioner som Norrbottens län. Domän- 1989/90:AU13

verket har ett stort
ansvar att befintliga sågar försörjs med virke. 150

milj.kr. bör enligt
utskottets uppfattning anslås för särskilt strategiska

insatser i de fyra
nordligaste länen när det gäller förädling av sågade

trävaror.

deb att utskottets hemställan under 40 bort ha
följande lydelse: 40. beträffiande vbsa näringspolitbka frågor att riksdagen
med bifall till motionerna 1989/90:A107 yrkandena 4, 12, 18 och 19 i
motsvarande del samt 1989/90:A110 yrkandena 1 och 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

44. Energipolitikens inriktning (mom. 42,

motiveringen)

/Vnders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Energifrågor som börjar med
"Näringsutskottet framhåller" och slutar med "A107 (vpk) och
Alll (c)" bort ha följande lydelse:

Enligt
utskottets uppfattning kommer regeringens kärnkraftsaweck-lingsprogram att hota
sysselsättning och välstånd. De mest elintensiva industrierna ligger i regioner
som redan har en svag arbetsmarknad. Utskottet vill betona att grunden för en
energipolitik som inte allvarligt skadar den svenska ekonomin är att de
nuvarande kärnkraftsreaktorerna nyttjas så länge de uppfyller gällande
säkerhetskrav vilka vid en internationell jämförelse ligger i absolut
toppklass. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de i
sammanhanget behandlade yrkandena.

45. Energipolitikens inriktning (mom. 42)

Börje
Hörnlund (c), Karl-Erik Persson (vpk) och Kjell Ericsson (c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Energifrågor som börjar med
"Näringsutskottet framhåller" och slutar med "A107 (vpk) och
Alll (c)" bort ha följande lydelse:

I
likhet med vad centerns och vpk:s företrädare har anfört i näringsutskottets
yttrande NU9y anser utskottet att det nu framgår ännu klarare än tidigare att
näringsutskottets beslut rörande uppskov med behandlingen av frågor om den
långsiktiga energipolitiken är olyckligt. I nuvarande läge får utskottet
inskränka sig till att föreslå riksdagen att göra ett mer allmänt uttalande om
att arbetet på en omställning av energipolitiken också måste präglas av en
regionalpolitisk grundsyn. Utskottet vill därvid betona vikten av att åtgärder
som främjar utnyttjande av bioenergi vidtas snarast möjligt. En kraftfull
satsning på biobränslen är av stor vikt för en bättre miljö och för den
regionala UtveckJingen.

308

s. 309 Kontrollera mot PDF

deb att
utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse: 1989/90:AU13

42. beträffande energipolitikens inriktning att riksdagen
med bifall till motionerna 1989/90:A41 yrkande 3, 1989/90:A107 yrkandena 15,
21, 22 och 29 samt 1989/90:A111 yrkandena 11 och 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

46. Regionala drivmedelsskatter (mom. 44)

Börje Hörnlund (c), Kjell Ericsson (c) och Loui Bernal
(mp) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Energifrågor som börjar med "Utskottet har" och slutar med
"berörda motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

I likhet med vad miljöpartiet de grönas företrädare i
skatteutskottet har anfört i yttrandet SkU3y anser utskottet att glesbygden —
jämfört med landets mer tättbefolkade delar — missgynnas av en hög bensinskatt.
Det finns därför anledning att utreda en regional differentiering av
bensinskatten. Med utskottets ställningstagande tillgodoses motionerna A106
(mp) och A426 (s) i väsentlig mån.

deb att utskottets hemställan under
44 bort ha följande lydelse: 44. beträffande regionala drivmedebskatter att
riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A106 yrkande 27 och 1989/90:A426
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

47. Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande

regioner (mom. 45)

Börje Hörnlund (c), Karl-Erik Persson (vpk), Kjell
Ericsson (c) och Loui Bernal (mp) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Energifrågor som börjar med "Utskottet vill för" och slutar med
"aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att den
sedan länge

diskuterade frågan om återföring av vinstmedel från vattenkraftspro

duktionen till de regioner där produktionen äger rum nu löses utan

dröjsmål. Något behov av ytterligare utredning finns inte, utan rege

ringen bör omgående kunna lägj;a fram ett förslag för riksdagen.

Förslaget bör innebära att av de medel — 1 öre per producerad kWh

— som uttas från vattenkraftsproducenterna hälften tillförs de vatten

kraftsproducerande kommunerna och hälften de län där dessa ingår.

Utskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande till regeringen

ansluter sig till vad utskottet här har anfört. De medel som utgår till

Syd- och Mellansverige, ca 50-60 milj.kr., bör tilldelas dessa län för

landsbygdsutvecklande insatser i enlighet med vad som framförts i

REK87. Samtliga de behandlade motionerna på detta område tillgodo-

. ses i det väsentliga. oqo

s. 310 Kontrollera mot PDF

deb att utskottets
hemställan under 45 bort ha följande lydelse: 1989/90:AU13

45.
beträffande åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner

att riksdagen med bifall
till motionerna 1989/90:A57 i motsvarande del, 1989/90:A68 yrkande 3,
1989/90:A106 yrkande 25, 1989/90:A107 yrkande 23, 1989/90:A108 yrkande 2,
1989/90:A118 yrkande 42, 1989/90:N438 och 1989/90:N439 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

48. Resurser för vuxenutbildning (mom. 51)

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Vuxenutbildning som börjar med
"Som nämns" och slutar med "aktuella delar" bort ha
följande lydelse:

Utskottet
är medvetet om att utbildningsnivån är lägre i de delar av landet som behöver
regionalpolitiskt stöd. Eftersom personalutbildningen i dag mest tillfaller
högutbildade män i de expansiva områdena bör samhällets utbildningsinsatser i
glesbygd uppmärksammas särskilt. Mot denna bakgrund ansluter sig utskottet till
förslaget i motion A107 (vpk) att 50 milj.kr. bör satsas för att öka
rekryteringen inom vuxenutbildningen och för att öka antalet studietimmar i
den kommunala vuxenutbildningen i stödområdet. Motion A107 tillstyrks alltså i
denna del. Med detta ställningstagande tillgodoses i viss utsträckning även
motion A103 (c).

deb att utskottets hemställan under 51 bort ha
följande lydelse: 51. beträffande resurser för vuxenutbildning att riksdagen
med bifall till motion 1989/90:A107 yrkande 25 i motsvarande del och med
anledning av motion 1989/90:A103 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

49. Vuxenutbildning och studiecirklar i glesbygd

(mom. 52)

Börje
Hörnlund (c), Kjell Ericsson (c) och Loui Bernal (mp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Vuxenutbildning som börjar med
"Enligt utskottets" och slutar med "tillämpliga delar" bort
ha följande lydelse:

Enligt
utskottets uppfattning är det nödvändigt att prioritera utbild

ningsmöjligheterna på landsbygden. I detta läge anser utskottet att

möjligheterna att starta komvuxkurser med åtta elever inte bör begrän

sas såsom aviseras i propositionen. De nu gällande områdesreglerna för

komvuxkurser resp. tilläggsbidrag bör alltså gälla även fortsättningsvis.

Detta bör ges regeringen till känna. Med hänvisning till det anförda

tillstyrker utskottet miljöpartiets motion A106 i denna del. Med det

anförda tillgodoses också syftet i centerpartiets kommittémotion Alll i -,-.q

denna del och i övriga
motionsyrkanden.

s. 311 Kontrollera mot PDF

deb att utskottets
hemställan under 52 bort ha följande lydelse: 1989/90:AU13

52.
beträffande vuxenutbildning och studiecirklar i glesbygd att riksdagen med
bifall till motion 1989/90:A106 yrkande 22 och med anledning av
motionerna 1989/90lA53 yrkande
8, 1989/90:A111 yrkande 6 och 1989/90:A112 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

50. Krav på högskoleutbildning med hänsyn till

regionala aspekter (mom. 54)

/Vnders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb
att den del av utskottets y1:trande i avsnittet Högskoleutbildning som börjar
med "Utskottet vill" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:

Utskottet
anser i likhet med motion A83 (m) att Sverige måste ha internationellt sett
konkurrenslaaftiga utbildningsinstitutioner. Man kan därför inte utan risker
för allvarliga följder för kvaliteten vid de svenska universiteten förändra de
utbildningsmässiga förutsättningarna i syfte att uppnå en eller annan
regionalpolitisk fördel. De mindre högskolornas roll i utbildningssiystemet
måste klargöras på ett bättre sätt enligt utskottets uppfattning. Ett litet land
som Sverige har inte materiella och personella resurser som möjliggör en
alltför stor spridning av högre utbildning och forskning utan att kvaliteten
riskerar att hotas. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet
motion A83 i denna del.

deb
att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54.
beträffande krav på högskoleutbildning med hänsyn till regionala aspekter

att riksdagen med bifall
till motion 1989/90lA83 yrkande 7
samt med avslag på motionerna 1989/90:A111 yrkande 2 och 1989/90:A118 yrkandena
32, 33 i motsvarande del och 34 i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

51. Krav på högskoleutbildning med hänsyn till

regionala aspekter (mom. 54)

Börje
Hörnlund och Kjell Eric&jon (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Högskoleutbildning som börjar
med "Den omfattande" och slutar med "behandlade delar" bort
ha följande lydelse:

Utskottet
vill understryka den stora utbildnings- och regionålpolitis

ka betydelsen av en kraftigt breddad och utökad verksamhet vid de

små och medelstora högskolorna. Utskottet anser i likhet med center

partiet att ordentliga resurser måste avsättas på breddad högskoleut

bildning vid de små och medelstora högskolorna. Utskottet noterar att :i i

centerpartiet i annat sammanhang också föreslagit en stegvis upptrapp-

s. 312 Kontrollera mot PDF

ning av fasta
forskningsresurser vid de mindre högskolorna. En spe- 1989/90:AU13 ciell
uppgift i detta sammanhang är därvid att trygga tillgången på mer kvalificerade
tekniker, ingenjörer och ekonomer ute i landet genom att dessa gruppers
möjligheter till vidareutbildning förbättras. Utskottet anser därför att en
vidareutbildning på mellannivå, baserad på gymnasier och regionala högskolor,
bör skapas.

Med
hänsyn till behovet av att bredda utbudet av ämnen vid flertalet av de mindre
högskolorna anser utskottet i likhet med centern i motion Al 18 att 150
milj.kr. bör avsättas för satsningar på små och medelstora högskolor inom
resursområdet samt att 50 milj.kr. bör avsättas till de små högskolorna utanför
resursområdet. När det gäller beloppsfrågorna återkommer utskottet under
avsnittet Anslagsfrågor. Därmed tillstyrker utskottet de här behandlade
motionerna Alll (c) och Al 18 (c) i aktuella delar, vilket bör ges regeringen
till känna.

deb
att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54.
beträffande krav på högskoleutbildning med hänsyn till regionala aspekter

att riksdagen med bifall
till motionerna 1989/90:A111 yrkande 2 och 1989/90:A118 yrkandena 32, 33 i
motsvarande del och 34 i motsvarande del samt med avslag på motion 1989/90:A83
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

52. Distansundervisning (mom. 55)

Elver
Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), /Vnders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m),
Charlotte Branting (fjp), Erik Holmkvist (m), Kjell Ericsson (c) och Loui
Bernal (mp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Högskoleutbildning som börjar
med "För sin" och slutar med "aktuella delar" bort ha
följande lydelse:

Enligt
utskottets uppfattning har regeringen inte insett den potential

som ligger i en väl utvecklad distansundervisning. Såväl ur undervis

ningssynpunkt som av regionalpolitiska skäl — och även med hänsyn

till kvinnornas situation i glesbygden — kan en sådan utveckling bli av

avgörande betydelse för framtidstro och utveckling även i avlägsna

delar av landet. Utskottet menar att regeringen nu bör ta initiativ till

en noggrann summering av hittillsvarande erfarenheter av distansun

dervisningen som en utgångspunkt för en systematisk utvecklingspla

nering. Utskottet vill stryka under att distansundervisningen måste

bygga på gedigna analyser av behoven och uppfylla samma kvalitets

krav som annan undervisning. Distansundervisningen måste därmed

stödja sig på en stark och kompetent basorganisation. För att uppnå

effektivitet är det nödvändigt att uppgifter och ansvarsfördelning klart

framgår av utbildningsorganisationen när det gäller den framtida dis

tansundervisningen. Enligt utskottets uppfattning kan det vara en

effektiv lösning att knyta huvudansvaret för planering och genomfö- -,,

rande av en utbyggd
distansundervisning till en eller ett par högsko-

s. 313 Kontrollera mot PDF

leenheter. Ett sådant
ansvar föruisätter att regeringen lägger ett total- 1989/90:AU13
perspektiv på resurssituationen för de enheter som i denna form tar på sig ett
särskilt ansvar.

Sammanfattningsvis
anser utskottet att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till
riktlinjer för utbyggnad av distansundervisningen. Detta bör ges regeringen
till känna. Med detta ställningstagande tillgodoses i större eller mindre
utsträckning syftet med samtliga behandlade motioner.

deb att utskottets hemställan under 55 bort ha
följande lydelse: 55. beträffande dbtansundervbning att riksdagen med bifall
tiU motionerna 1989/90:A76, 1989/90:A83 yrkandena 8 och 9 samt 1989/90-Alll
yrkandena 4 och 5 och med anledning av motionerna 1989/90lA31, 1989/90:A46, 1989/90:A107 yrkande 26 i
motsvarande del och 1989/90:A113 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

53. Riktlinjer för forskning vid mindre högskolor (mom.
58)

Anders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Forskning vid mindre högskolor
som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet
anser i likhet med motion A83 (m) att forskningen vid de mindre högskolorna
måste hålla samma kvalitet som övrig forskning. Samtliga forskarbehöriga lärare
inom högskoleväsendet — även vid de mindre högskolorna — skall inta bara ha
möjlighet utan även skyldighet att bedriva viss forskning. Del av regeringen
föreslagna beloppet på 35 milj.kr. bör ses i detta perspektiv. Enligt
utskottets uppfattning bör medel för forskningsverksamhet för bl.a. STU läggas
ut inom ramen för detta anslag så att största möjliga resultat erhålls.

Utskottet
tillstyrker därmed motion A83 i denna del. Motion A97 har en annan inriktning
och avstyrks av utskottet i berörd del.

deb
att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:

58.
beträffande riktlinjer för forskning vid mindre högskolor att riksdagen med
bifall till motion 1989/90:A83 yrkande 10, med anledning av propositiionen i
denna del samt med avslag på motion 1989/90:A97 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

313

s. 314 Kontrollera mot PDF

54. Riktlinjer
för forskning vid mindre högskolor 1989/90:AU13

(mom. 58)

Elver
Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Forskning, vid mindre högskolor
som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet
anser i likhet med motion A97 (fp) att det är viktigt att det finns goda
möjligheter för forskningsanknytning och kontakter mellan universiteten och de
regionala högskolorna. En god forskaranknytning av undervisningen vid de mindre
och medelstora högskolorna förutsätter att lärarna där forskar själva.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det av regionalpolitiska skäl
fordras en särskild satsning på de utpekade högskolorna men anser därutöver att
även andra orter kan komma i fråga. Med hänsyn till behoven är det dock
motiverat att ytterligare 15 milj.kr. avsätts. För att främja
forskningskvaliteten är det angeläget att högskolorna själva prioriterar de
insatser som är mest nödvändiga.

Med
hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A97 i denna del medan
yrkandet i motion A83 har en annan grund och avstjrrks av utskottet.

deb
att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:

58.
beträffiande riktlinjer för forskning vid mindre högskolor att riksdagen med
bifall till motion 1989/90:A97 yrkande 10, med anledning av propositionen i
denna del samt med avslag på motion 1989/90:A83 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

55. Kollektiva forskningsinstitut (mom. 60)

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Forskning utanför högskolan som
börjar med "Kollektivforskningsinstituten behandlas" och slutar med
"denna del" bort ha följande lydelse:

Liksom
centerpartiet finner utskottet det angeläget att möjligheterna till en
decentralisering av resurserna för kollektiv forskning prövas snabbt och i
positiv anda. Utskottet vill framhålla att samspelet mellan högskolornas egna
resurser, kollektivinstitutens resurser och näringslivet kommer att bli till
nytta för alla parter samt för den regionala utvecklingen. Utskottet biträder
därför förslaget i motion Alll (c) om en utredning rörande de kollektiva
forskningsinstitutens verksamhet och lokalisering. Detta bör ges regeringen till
känna.

deb att utskottets hemställan under 60 bort ha
följande lydelse: 60. beträffande kollektiva forskningsinstitut att riksdagen
med bifall till motion 1989/90:A111 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

314

s. 315 Kontrollera mot PDF

56. Höjning
av bidragsprocenten (mom. 62) 1989/90:AU13

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Arbetsmarknadspolitik som börjar med "Med hänsyn" och slutar med
"motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motion A283 (c) att möjligheterna
att rekrytera kvalificerade personer ofta är beroende av om en medflyttande
make eller maka kan beredas arbete på orten. I enlighet med motionen anser
utskottet att det bör uppdras åt regeringen att lägga fram förslag till ändrade
regler för bidrag till arbetsgivare för anställning av medflyttande.
Ändringarna bör bl.a. innebära att bidragsprocenten till arbetsgivaren höjs
till 90 % av den totala lönekostnaden för den anställde under det första året.
Reglerna bör gälla arbetsgivare inom hela resursområdet.

deb att utskottets hemställan under
62 bort ha följande lydelse: 62. beträffiande höjning av bidragsprocenten att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:A283 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

57. Utredning om reglerna för transportstöd m.m.

(mom. 67)

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Kommunikations- och transportfrågor som börjar med "Utskottet vill"
och slutar med "nämnda yrkandena" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör en utredning tillkallas
för att se över reglerna om transportstöd. I likhet med vad centerns företrädare
har anfört i trafikutskottets yttrande TU2y anser utskottet att det är
angeläget att transportstödet också fortsättningsvis blir en ersättning för
företagens fördyrade kostnader, dvs. en kompensation som utgår på grund av de
långa avstånden. Vidare bör transportrådet på ett bättre sätt än för närvarande
beakta de verkliga behoven av fraktstöd. Rådet bör också få i uppdrag att vidta
vissa kompletteringar av fraktstödsbe-rättigade varor i avvaktan på att nya
bestämmelser tas fram. Med hänvisning till det anförda tillstyrks motion Alll
(c) i denna del. Yrkandet i motion A61 (vpk) har en annan inriktning och
avstyrks av utskottet.

deb att utskottets hemställan under 67 bort ha följande
lydelse:

67. beträffande utredning om reglerna för transportstöd
m.m. att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A111 yrkande 34 och med
avslag på motion 1989/90:A61 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

315

s. 316 Kontrollera mot PDF

58. Utredning
om reglerna för transportstöd m.m. 1989/90:AU13

(mom. 67)

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Kommunikations- och
transportfrågor som börjar med "Utskottet vill" och slutar med
"nämnda yrkandena" bort ha följande lydelse:

Vänern
och Byälven upp till Glafefjorden är uråldriga transportleder som har farbara
leder till västkusten och havet. Flera utredningar visar att sjöfarten med
vissa utvecklingsinsatser är överlägsen landsvägstrafiken både när det gäller
miljöaspekter och transportekonomi. Med modern teknik kan tungt gods med fördel
fraktas sjövägen.

Mot
bakgrund av det anförda förutsätter utskottet att det utarbetas en
investeringsplan för hamnbyggnader i berörda kommuner samt ett fördelaktigt
finansieringssystem för nya Vänerfartyg. Utskottet delar således motionärernas
uppfattning att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om utveckling av
sjöfarten på Vänern, Glafsfjorden och Byälven. Med hänvisning till det anförda
tillstyrks motion A61 (vpk) i denna del. Yrkandet i motion Alll (c) har en
annan inriktning och avstyrks.

deb
att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:

67.
beträffande utredning om reglerna för transportstöd m.m. att riksdagen med
bifall till motion 1989/90:A61 yrkande 2 och med avslag på motion 1989/90:A111
yrkande 34 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

59. En radikalare miljöpolitik på den regionala nivån

(mom. 70)

Loui
Bernal (mp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Miljöfrågor som börjar med
"Jordbruksutskottet som" och slutar med "motsvarande del"
bort ha följande lydelse:

Utskottet
anser i likhet med miljöpartiet de gröna i motion A106 att samhället ännu inte
har löst frågan om överensstämmelse mellan kommunernas utökade ansvar, bl.a.
när det gäller tillsyn enligt miljöskyddslagen, och kommunernas befogenheter
att åtgärda problemen. Det är enligt utskottets mening angeläget att riksdagen
på ett mera övergripande sätt genom ett tillkännagivande som det i motion A106
föreslagna markerar att den kommunala och regionala nivån skall ges ökade
befogenheter att driva en radikalare miljöpolitik.

deb
att utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse:

70.
beträffande en radikalare miljöpolitik på den kommunala och regionala nivån

att riksdagen med bifall
till motion 1989/90:A106 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

316

s. 317 Kontrollera mot PDF

60. Medel
för särskilda infrastrukturåtgärder 1989/90:AU13

(mom. 76)

Anders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser:

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Infrastrukturåtgärder som börjar
med "I motsats" och slutar med "till infrastrukturåtgärder"
bort ha följande lydelse:

Utskottet
ansluter sig till uppfattningen i motion A83 (m) att regeringens beskrivning av
anslaget för infrastrukturinsatser brister när det gäller vägledning för
anslagets användning. Såvitt kan utläsas av propositionen är anslaget avsett
för den typ av åtgärder som huvudsakligen bör kunna tillgodoses inom ramen för
länsanslagen. I likhet med motionärerna anser utskottet att de 200 milj.kr. av
anslaget som avses för de tre nordligaste länen bör kunna utgå. Regeringen har
också föreslagit att 130 milj.kr. skall sll till regeringens disposition för
åtgärder i utsatta delar i landet. Ut«;kottet godkänner syftet med denna del av
anslaget men anser att 100 milj.kr. är ett tillräckligt belopp för denna typ av
insatser. Beloppsfrågorna behandlas vidare under avsnittet Anslagsfrågor.
Utskottets ställningstagande innebär att motion A83 tillstyrrks i motsvarande
del och att motion A106 i denna del avstyrks.

deb att utskottets hemställan under 76 bort ha
följande lydelse: 76. beträffande medel för särskilda infrastrukturåtgärder att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:A83 yrkande 17 i motsvarande del samt
med avslag dels på propositionen i motsvarande del, dels på motion
1989/90:A106 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

61. Medel för särskilda infrastrukturåtgärder

(mom. 76)

Loui
Bernal (mp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Infrastrukturåtgärder som börjar
med "I motsats" och slutar med "till infrastrukturåtgärder"
bort ha följande lydelse:

Utskottet
godkänner det av regeringen föreslagna nya anslaget D 6 Särskilda
regionalpolitiska infrastrukturåtgärder. Dock bör inte någon del av anslaget
fördelas genom centrala beslut. Av de av regeringen föreslagna beloppen bör 200
milj.kr. disponeras av länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län för insatser inom stödområdena 1 och 2 medan 130 milj.kr. bör
disponeras av länsstyrelserna i Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs,
Värmlands, Västmanlands och Örebro län för insatser inom stödområde 2.
Utskottet tillstyrker därmed motion A106 (mp) i denna del. Motion A83 i
motsvarande del avstyrks av utskottet.

deb
att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:

76. beträffande medel för
särskilda infrastrukturåtgärder 317

att riksdagen med bifall
till motion 1989/90:A106 yrkande 24,

22
Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

Rättelse: S. 317 rad 2-3 nedifrån Står: 77 Rättat
till: 76 S. 324 rad 2, 14, 15 Står; 89 Rättat till: 90

s. 318 Kontrollera mot PDF

med
anledning av propositionen i motsvarande del samt med 1989/90:AU13

avslag på
motion 1989/90:A83 yrkande 17 i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

62. Landsbygdens utveckling (mom. 78)

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utvecklingsinsatser i glesbygd och landsbygd, /VJImän inriktning som börjar
med "Utskottet behandlar" och slutar med "behandlad del"
bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder centerns förslag i motionerna Al 14 och
A412 om ett särskilt åtgärdsprogram för landsbygden. Programmet bör utgå från
de förutsättningar för vilka utskottet ovan redogjort i samband med
redovisningen av innehållet i de aktuella motionerna.

Medel för att genomföra programmet anslås i den följande
framställningen. Glesbygdsstödet bör vara en del av ett sådant anslag.

Motionerna A107 (vpk) samt Jo68 (vpk) och Jo270 (vpk) får
anses tillgodosedda i motsvarande delar.

Vad utskottet med tillstyrkande av motionerna Al 14 och
A412 bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under
78 bort ha följande lydelse: 78. beträffande landsbygdens utveckling att
riksdagen med bifall till motionerna 1989/90.A114 yrkandena 1 och 9 i
motsvarande del samt 1989/90:A412 yrkande 1, med anledning av motionerna
1989/90:A107 yrkande 24 i motsvarande del samt 1989/90:Jo68 yrkande 34 i
motsvarande del och 1989/90:Jo270 yrkande 18 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

63. Landsbygdens utveckling (mom. 78)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utvecklingsinsatser i glesbygd och landsbygd. Allmän inriktning som börjar med
"Utskottet behandlar" och slutar med "för
landsbygdsutveckling" bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder vpk.s förslag i motionerna A107, Jo68
och Jo270 om ett särskilt stöd för landsbygdsutveckling. Utskottet har i
samband med den tidigare redovisningen av innehållet i de aktuella motionerna
redogjort för den verksamhet som pågått i norra Sverige. Denna verksamhet bör
enligt utskottet fortsätta och utvidgas till att gälla hela landet.

Medel för
verksamheten anslås i den följande framställningen.

Vad utskottet anfört med tillstyrkande av motionerna A107
samt Jo68 och Jo270 i aktuella delar bör ges regeringen till känna.

Motionerna
A114 (c) och A412 (c) har härigenom endast till viss del rio

tillgodosetts.
De bör följaktligen avstyrkas.

s. 319 Kontrollera mot PDF

deb att
utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse: 1989/90:AU13

78. beträffande
landsbygdens utveckling

att
riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A107 yrkande 24 i motsvarande del,
1989/90:Jo68 yrkande 34 i motsvarande del och 1989/90:Jo270 yrkande 18 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1989/90:A114 yrkandena 1 och 9 i
motsvarande del och 1989/90:A412 yrkande 1 som sin- mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

64. Förslag från landsbygdsriksdagarna m.m.

(mom. 79)

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utvecklingsinsatser i glesbygd och landsbygd, /Vllmän inriktning som börjar
med "Beträffande yrkandena" och slutar med "aktuella
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna i motionerna A81 (c) och Al 14
(c) anser utskottet att det är viktigt att de förslag och idéer som kommit fram
under landsbygdskampanjen och landsbygdsriksdagarna kommer till utförande.
Detta bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 79 bort ha följande
lydelse:

79. beträffande
förslag från landsbygdsriksdagarna m.m.

att
riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A81 och 1989/90:A114 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

65. Utvärdering av skattereformens effekter m.m.

(mom. 82)

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utvecklingsinsatser i glesbygd och landsbygd. Allmän inriktning som börjar med
"Beträffande förslagen" och slutar med "behandlade delar"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med centern i motion A412 att riksdagen
hos regeringen bör begära förslag till en analys av statsbudgetens och
skatteomläggningens effekter för landsbygdsbefolkningen. Utskottet anser att
denna skatteanalys bör påbörjas omedelbart och genomföras med största
skyndsamhet eftersom fakta talar för att skattereformens finansiering är starkt
negativ för landsbygdens och småorternas befolkning.

Vad utskottet med tillstyrkande av motion A412 i nu
behandlad del anfört bör ges regeringen till känna.

Med detta ställningstagande är motion Al06 i huvudsak
tillgodosedd i aktuell del.

319

s. 320 Kontrollera mot PDF

deb att utskottets
hemställan under 82 bort ha följande lydelse: 1989/90:AU13

82.
beträffande utvärdering av skattereformens effekter m.m. att riksdagen med
bifall till motion 1989/90:A412 yrkande 3 och med anledning av motion
1989/90:A106 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

66. Utvärdering av skattereformens effekter m.m.

(mom. 82)

Loui
Bernal (mp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande under avsnittet Utvecklingsinsatser i
glesbygd och landsbygd, /Vllmän inriktning som börjar med "Beträffande
motionärernas" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet
anser i likhet med miljöpartiet de gröna i motion A106 att regeringen under
hösten 1990 bör återkomma till riksdagen med ett särskilt program där
effekterna av skattereformen samt energi- och livsmedelspolitiken behandlas.

Vad
utskottet med tillstyrkande av motion A106 i nu behandlad del anfört bör ges
regeringen till känna.

Motion
A4I2 kan med detta ställningstagande endast till en del anses vara
tillgodosedd, varför den bör avstyrkas i aktuell del.

deb
att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse:

82. beträffande
utvärdering av skattereformens effekter m.m.

att riksdagen med bifall
till motion 1989/90:A106 yrkande 6 och med avslag på motion 1989/90:A412
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

67. Stöd till IKS-verksamheten (mom. 83)

Elver
Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Charlotte Branting (fp), Karl-Erik Persson
(vpk) och Kjell Ericsson (c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande under avsnittet Utvecklingsinsatser i
glesbygd och landsbygd. Stödformerna som börjar med "Utskottet gör"
och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet
anser i likhet med folkpartiet, centern och vänsterpartiet kommunisterna att
IKS-verksamheten är viktig ur sysselsättningssynpunkt i glesbygden. IKS bör
därför vara kvar inom ramen för glesbygdsstödet. Länsstyrelserna bör även i
fortsättningen få besluta om IKS-stöd.

Vad
utskottet med tillstyrkande av motionerna A70 (fp), A72 (fp), A97 (fjp), A107
(vpk), A108 (vpk) och Alll (c) i aktuella delar anfört bör ges regeringen till
känna.

Med
det anförda tillgodoses också i huvudsak motionerna A43 (s) och Al 10 (vpk) i
nu behandlade delar.

deb
att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse:

83. beträffande
stöd till IKS-verksamheten 320

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A70 yrkande 1,

s. 321 Kontrollera mot PDF

1989/90:A72
yrkande 2 i motsvarande del, 1989/90.A97 yrkande 1989/90:AU13

8 i
motsvarande del, 1989/90:A107 yrkande 7, 1989/90:A108

yrkande 5
och 1989/90:A111 yrkande 23 i motsvarande del, med

anledning
av motionerna 1989/90:A43 yrkande 1 och

1989/90:A110
yrkande 7 och med avslag på regeringens förslag

som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

68. IKS-stödets inriktning på äldre arbetskraft m.m.

(mom. 84)

Under förutsättning av bifall till reservation 67

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utvecklingsinsatser i glesbygd och landsbygd. Stödformerna som börjar med
"Utskottet gör" och slutar med "aktuella delar" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Alll (c) att
IKS-stödet på ett mera offensivt och långsiktigt sätt bör användas som ett
regionalpolitiskt instrument. Detta förutsätter, som också framhålls i motion
Alll, att inriktningen mot enbart den äldre arbetskraften slopas. Dessutom
anser utskottet i likhet med motionärerna att beloppsgränsen bör höjas från 39
000 kr. till 75 000 kr.

Vad utskottet med tillstyrkande av motion Alll i aktuell
del anfört bör ges regeringen till känna,

deb att utskottets hemställan under 84 bort ha följande
lydelse:

84. beträffande IKS-stödets inriktning på äldre
arbetskraft m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A111 yrkande 23 i

motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

69. Stöd Ull samhällelig service (mom. 85)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fjp) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utvecklingsinsatser i glesbygd och landsbygd. Stödformerna som börjar med
"Utskottet gör" och slutar med "aktuella delar" bort ha
följande lydelse:

I likhet med folkpartiet i motionerna A72 och A97 anser
utskottet att stödet till samhällelig service bör vara kvar. Detta bör ges
regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 85 bort ha följande
lydelse:

85. beträffande
stöd till samhällelig service

att
riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A72 yrkande 2 i motsvarande del
och 1989/90:A97 yrkande 8 i motsvarande del och med avslag på regeringens
förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

321

s. 322 Kontrollera mot PDF

70. Investeringar
i samlingslokaler (mom. 86) 1989/90:AU13

Under förutsättning av bifall till reservation 62

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet Utvecklingsinsatser
i glesbygd och landsbygd. Stödformerna som börjar med "Beträffande
förslagen" och slutar med "vid årsskiftet" bort ha följande
lydelse:

Utskottet har i det föregående tagit ställning för ett
program för landsbygdens utveckling och därvid förordat att ett särskilt anslag
inrättas härför.

I likhet med motion A114 (c) anser utskottet att stödet
till landsbygdens mindre samlingslokaler bör föras över från boverket till
nyssnämnda landsbygdsutvecklingsanslag. Ett sådant stöd till samlingslokaler
skulle ge betydande möjligheter att komplettera fritidsutbudet på landsbygden.
Ur landsbygdsutvecklingsanslaget bör kunna utgå ett 50-procentig;t stöd till
byggande och upprustning för objekt på upp till 5 milj.kr.

Vad utskottet med tillstyrkande av motion Al 14 i nu
behandlad del anfört bör ges regeringen till känna.

Med det anförda får även motion A107 (vpk) i nu aktuell
del anses bli tillgodosedd.

deb att utskottets hemställan under
86 bort ha följande lydelse: 86. beträffande investeringar i samlingslokaler
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A114 yrkande 6 och med anledning
av motion 1989/90:A107 yrkande 38 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

71. In\esieringar i samlmgslokaler (mom. 86)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utvecklingsinsatser i glesbygd, Stödformerna som börjar med "Beträffande
förslagen" och slutar med vid årsskiftet" bort ha följande
lydelse;

1 likhet med motion A107 (vpk) anser utskottet att bidrag
till samutnyttjade lokaler i gJesbygd bör utgå. Detta bör ges regeringen till
känna.

Motion A114 (c) har härigenom i vi.-s utsträckning blivit
tillgodosedd.

deb att utskottets hemställan under
Hf) bort ha följande lydelse: 86. beträffande inveHeringar t -.amUn-.Aokaler
att riksdagen med bifall till motion ]989/90:A]07 yrkande 38 och med
anledning av motion 1989/90:A114 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

122

s. 323 Kontrollera mot PDF

72. Den
kooperativa företagsformen (mom. 87) 1989/90:AU13

Loui Bernal (mp) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utvecklingsinsatser i glesbygd och landsbygd. Stödformerna som börjar med
"Arbetsmarknadsutskottet instämmer" och slutar med "om
glesbygdsstödet" bort ha följande lydelse:

I likhet med motion A106 (mp) anser utskottet att den
kooperativa företagsformen bör stödjas särskilt. Den har stora förutsättningar
just i glesbygd dels av ekonomiska skäl, dels därför att människorna på
landsbygden är vana vid samarbete och samverkan. I takt med att nya kooperativa
centra bildas ökar problemen med finansieringen. Vid fördelning av
lokaliseringsstöd och glesbygdsstöd bör därför den kooperativa företagsformen
särskilt uppmärksammas.

Vad utskottet med tillstyrkande av motion A106 i aktuell
del anfört bör ges regeringen till känna.

Motionerna A60 (s) och A455 (s) får anses i huvudsak
tillgodosedda med det anförda.

deb att utskottets hemställan under
87 bort ha följande lydelse: 87. beträffande den kooperativa företagsformen att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:A106 yrkande 7 samt med
anledning av motionerna 1989/90:A60 och 1989/90:A455 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

73. Högsta beloppsgränser för stöd till företag i

glesbygd (mom. 89)

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utvecklingsinsatser i glesbygd och landsbygd. Stödformerna som börjar med
"Utskottet godtar" och slutar med "Alll (c)" bort ha
följande lydelse:

Glesbygdsstödet är en stödform som visat sig ge goda
effekter. Det är enligt utskottets mening önskvärt att man inom ramen för detta
stöd kan finansiera såväl större som mindre investeringar. Det finns enligt
utskottets mening starka skäl för att insatserna för glesbygden intensifieras
och förstärks. Nivåerna för avskrivningslån för investeringar och
uthyrningsstugor bör därför höjas till 500 000 kr. resp. 100 000 kr.

Utskottet tillstyrker således förslagen i motion Alll (c)
i nu behandlad del.

deb att utskottets hemställan under 89 bort ha följande
lydelse:

89. beträffande högsta beloppsgränser för stöd till
företag i glesbygd

att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:111 yrkande 22 och med anledning av
regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

323

s. 324 Kontrollera mot PDF

74. Högsta
beloppsgräns för servicebidrag till 1989/90:AU13

kommersiell service (mom. 90)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utvecklingsinsatser i glesbygd och landsbygd. Stödformerna som börjar med
"Utskottet gör" och slutar med "A107 (vpk)" bort ha
följande-lydelse:

Utskottet gör i likhet med vpk i motion A107 bedömningen
att ytterligare nedläggningar av butiker i glesbygd kan få mycket negativa
effekter på hushålls-, kommunal- och samhällsekonomisk nivå. Utskottet delar
därför uppfattningen i motionen att stödet till kommersiell service bör höjas
till 100 000 kr.

Utskottet tillstyrker således förslaget i motion A107 i nu
behandlad del.

deb att utskottets hemställan under 90 bort ha följande
lydelse:

90. beträffande högsta beloppsgräns för servicebidrag till
kommersiell service

att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:A107 yrkande 9 och med anledning av
regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

75. Folkhögskolornas betydelse för landsbygden

(mom. 92)

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utvecklingsinsatser i glesbygd och landsbygd. Sektorerna som börjar med
"Vad först" och slutar med "aktuell del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Al 14 (c) att
folkhögskolorna har en betydelsefull roll i det regionalpolitiska arbetet. De
bör därför ges vidgade uppgifter. Särskilda projektmedel bör anslås till
folkhögskolorna i syfte att bl.a. ta till vara folkhögskolornas möjligheter
att verka som regional utvecklingskraft för en positiv landsbygdsutveckling.

Vad utskottet med tillstyrkande av motion Al 14 i aktuell
del anfört bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 92 bort ha följande
lydelse:

92. beträffande folkhögskolornas betydebe för landsbygden
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A114 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

324

s. 325 Kontrollera mot PDF

76. Alternativ
till utlokali:5ering av 1989/90:AU13

glesbygdsdelegationen (mom. 96)

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utvecklingsinsatser i glesbygd och landsbygd. Glesbygdsdelegationen som börjar
med "Under senare" och slutar med "till Östersund" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar centerpartiets uppfattning om att SIND bör
utlokaliseras till Östersund i stället för glesbygdsdelegationen. Centern
föreslår i motion Al 18 att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
utlokalisering av SIND till Östersund. En sådan utlokalisering är logisk mot
bakgrund av att SIND har en särskild ställning i det regionalpolitiska arbetet.
Utskottet delar denna uppfattning. Genom en placering i Östersund skulle SIND
få en större närhet till de regionala problemen.

Vad utskottet med tillstyrkan till motion Al 18 i aktuell
del har anfört bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 96 bort ha följande
lydelse:

96. beträffande alternativ till utlokalbering av
glesbygdsdelegationen

att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:A118 yrkande 20 och med avslag på
regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

77. En myndighet för glesbygdsfrågor i Östersund

(mom. 97)

Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr
(m), Charlotte Branting (fp), Erik Holmkvist (m) och Loui Bernal (mp) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utvecklingsinsatser i glesbygd och landsbygd. Glesbygdsdelegationen som börjar
med "Under senare" och slutar med "till Östersund" bort ha
följande lydelse:

I motionerna A83 (m), A97 (fp) och A106 (mp) uttrycks oro
för konsekvenserna av bifall till regeringens förslag om att inrätta en
särskild myndighet för glesbygdsfrågor med placering i Östersund.

Utskottet delar denna oro. Det finns nämligen en risk för
att andra myndigheter tar mindre hänsyn till glesbygdsaspekterna inom sina
resp. områden om en särskild myndighet skall bevaka glesbygdsfrågorna i stället
för resp. länsstyrelse. Det blir med andra ord glesbygden som förlorar på en
sådan politik.

I likhet med motionärerna har inte heller utskottet kunnat
se att det

finns något egentligt behov av en glesbygdsmyndighet. De nya uppgif

ter myndigheten skall ha är knappast av den arten att det behövs ett

särskilt statligt verk härför. ,-

s. 326 Kontrollera mot PDF

Bevakningen av glesbygdsfrågorna kräver dessutom närhet
till depar- 1989/90:AU13 tement, verk och myndigheter i
huvudstaden för att bäst kunna påverka frågorna. En placering i
Östersund skulle avsevärt försvåra detta arbete.

Utskottet avstyrker sålunda förslaget att inrätta en särskild
myndighet och förordar i likhet med motionärerna att glesbygdsdelegationen med
i huvudsak samma uppgifter som i dag blir kvar i Stockholm.

deb att utskottets hemställan under 97 bort ha följande
lydelse:

97. beträffande en myndighet för glesbygdsfrågor i
Östersund att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A83 yrkande 12,
1989/90:A97 yrkande 3 samt 1989/90:A106 yrkandena 11 och 12 och med avslag
på regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

78. Riksdagens revisorers förslag om en utvärdering av
glesbygdsinsatserna (mom. 100)

Under förutsättning av bifall till reservation 77

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), /Vnders G Högmark
(m), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Erik Holmkvist (m) och Kjell
Ericsson (c) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utvecklingsinsatser i glesbygd och landsbygd. Övriga glesbygds- och
landsbygdsfrågor som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar
med "menar industriministern" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avstyrkt regeringens
förslag om en ny myndighet för glesbygdsfrågor. Vid detta förhållande och med
anledning av riksdagens revisorers synpunkter på utvärderingsfrågan bör
regeringen återkomma till riksdagen med förslag till vilken instans som bör
göra den centrala utvärderingen av glesbygdsinsatserna. Utskottet vill
emellertid betona att den direkta uppföljningen av insatserna alltjämt skall
åvila resp. länsstyrelse.

Motion
1988/89:A15 (mp) avstyrks.

deb att utskottets hemställan under 100 bort ha följande
lydelse:

100. beträffande riksdagens revborers förslag om en
utvärdering av glesbygdsinsatserna

att
riksdagen med anledning av riksdagens revisorers förslag 1988/89:26 och med
avslag på motion 1988/89:A15 i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

326

s. 327 Kontrollera mot PDF

79. Riksdagens
revisorers förslag om en utvärdering 1989/90:AU13

av glesbygdsinsatserna (mom. 100)

Under förutsättning av bifall ull reservation 77

Loui Bernal (mp) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utvecklingsinsatser i glesbygd och landsbygd. Övriga glesbygds- och landsbygdsfrågor
som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "menar
industriministern" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i revisorernas förslag att det är
viktigt att utveckla den datorstödda utvärderingen av glesbygdsstödet. Det är
emellertid nödvändigt att i likhet med motion 1988/89:A15 tillägga följande;
Förutom datorer behövs det människor för direkta kontakter både när ansökan
kommer in och när bidraget har använts för sitt syfte och skall utvärderas.

Utskottet har i det föregående avstyrkt regeringens
förslag om en ny myndighet för glesbygdsfrågor. Vid detta förhållande och med
anledning av riksdagens revisorsers synpunkter på utvärderingsfrågan bör
regeringen återkomma till riksdagen med förslag till vilken instans som bör
göra den centrala utvärderingen av glesbygdsinsatserna. Utskottet vill
emellertid betona att den direkta uppföljningen av insatserna alltjämt skall
åvila resp. länsstyrelse.

Utskottet
tillstyrker motion 1988/89;A15 (mp).

deb att utskottets hemställan under 100 bort ha följande
lydelse;

100. beträffande riksdagens revborers förslag om en
utvärdering av glesbygdsinsatserna

att
riksdagen med bifall till motion 1988/89;A15 i motsvarande del och med
anledning av riksdagens revisorers förslag 1988/89:26 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

80. Konsultstöd till bygdekommittéer (mom. 101)

Under föruisättning av bifall ull reservation 62

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utvecklingsinsatser i glesbygd och landsbygd. Övriga glesbygds- och
landsbygdsfrågor som börjar med "Utskottet har" och slutar med
"behandlad del" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tagjt ställning för ett
särskilt landsbygdsutvecklingsprogram. I motion Al 14 (c) föreslås att
bygdekommittéerna för landsbygdsutveckling bör få gratis konsultstöd under tre
dagar. Stödet kan finansieras från landsbygdsutvecklingsanslaget, som
föreslagits i åtgärdsprogrammet.

Utskottet biträder detta förslag och tillstyrker således
motion Al 14 i nu behandlad del.

s. 328 Kontrollera mot PDF

deb att utskottets
hemställan under 101 bort ha följande lydelse: 1989/90:AU13

101.
beträffande gratis konsultstöd till bygdekommittéer att riksdagen med bifall
till motion 1989/90;A114 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

81. Landsbygdens forskningsråd (mom. 106)

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Regionalpolitisk forskning som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "tillämpliga
delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet
instämmer med centermotionerna att ett sätt att ytterligare stärka
förutsättningarna för korrekta analyser av landsbygden är inrättande av ett
Landsbygdens forskningsråd. Ett sådant råd skulle kunna komplettera de
nuvarande forskningsråden och forskningsinstitutionerna och ges en inriktning
som är konsekvent inriktad på att initiera analyser och forskning kring landsbygdsutveckling.
Enligt utskottets uppfattning bör detta åstadkommas genom att Expertgruppen för
regional utveckling (ERU) ombildas till Landsbygdens forskningsråd och att
eventuella kvarstående åtaganden för ERU får belasta kommittéanslaget. 6
milj.kr. avseende ERU skulle då frigöras och användas för forskning inom
området landsbygdsutveckling. Med hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet motionerna A30, Al 18 och A412 i aktuella delar.

deb att utskottets hemställan under 106 bort ha
följande lydelse: 106. beträffande Landsbygdens forskningsråd att
riksdagen med bifall till motionerna 1989/90.A30,
1989/90;A118 yrkande 24 och 1989/90;A412 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

82. Lokal och regional forskning för främjande av

lokal och regional utveckling (mom. 107)

Loui
Bernal (mp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Regionalpolitisk forskning som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "av
utskottet" bort ha följande lydelse;

Utskottet
ställer sig bakom motion A27 av Krister Skånberg (mp) vad gäller kravet på
forskning för främjande av lokal och regional utveckling. Som motionären har
pekat på är detta forskningsområde eftersatt. Det behövs forskning om

a) eventuellt förändrade förutsättningar för en aktiv
regionalpolitik i samband med den europeiska integrationen,

b) den informella ekonomins betydelse i ett regionalpolitiskt fördelningsperspektiv,

c) möjligheten att avskärma en i strikt mening lokal
ekonomi och

att inlemma en sådan i den
kommunala ekonomin,

328

s. 329 Kontrollera mot PDF

d) metoder för att hantera
ekologisk planering på kommunal/lokal 1989/90:AU13

nivå.

Med
hänsyn till den önskade utvecklingen i samhället bör riksdagen hos regeringen
begära förslag till program för detta forskningsområde samt en genomgång av
anslagsbehovet.

deb
att utskottets hemställan under 107 bort ha följande lydelse:

107. beträffande
lokal och regional forskning för främjande av

lokal och regional utveckling

att riksdagen med bifall
till motion 1989/90:A27 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

83. Insatser i Jämtlands län (mom. 108)

Anders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb
att den del av utskottets yttrande under avsnittet Särskilda regionalpolitiska
insatser i Jämtlands län som börjar med "Utskottet gör" och slutar
med "behandlad del" bort ha följande lydelse;

Utskottet
anser i likhet med motion A83 (m) att det finns anledning att beakta de
speciella regionalpolitiska förhållandena i Jämtlands län. Det finns emellertid
enligt utskottets uppfattning inte skäl att för den skull föreslå särskilda
medel till de satsningar som behövs. De verksamheter som regeringen anser
skäll erhålla stöd bör kunna få erforderliga medel ur länsanslaget.

Utskottet
avstyrker därför att särskilda medel anslås för regionalpolitiska insatser i
Jämtlands län.

deb
att utskottets hemställan under 108 bort ha följande lydelse:

108. beträffande
särskilda regionalpolitbka insatser i Jämtlands

län att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A83 yrkande 11

i motsvarande del och med avslag på regeringens förslag som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

84. Medelsanvisning till lokaliseringsbidrag m.m.

(mom. 109)

Under
förutsättning av bifall till reservation 14

Anders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet anslag till Lokaliseringsbidrag
m.m. som börjar med "Utskottet har" och slutar med "har
begärt" bort ha följande lydelse;

Eftersom
utskottet tillstyrkt moderaternas förslag att ersätta lokaliseringsbidragen
med riskgarantilån bör riksdagen avslå regeringens begä ran om anslag under
denna punkt och i stället anvisa ett för den nya

329

s. 330 Kontrollera mot PDF

stödformen
avsett anslag. Den av moderaterna i motion A83 gjorda 1989/90:AU13

medelsberäkningen
godtas. /Vnslaget till kostnaderna för riskgarantilån bör alltså uppföras med
250 milj.kr.

Det nya anslaget bör övergångsvis även bestrida
kostnaderna för beviljade men inte utbetalade bidrag enligt nu gällande
bestämmelser, i den mån reservationsmedlen på anslaget Lokaliseringsbidrag m.m.
inte förslår. Detsamma gäller om awecklingskostnaderna för Stiftelsen Industricentra.
Däremot bör kostnaderna för det nya utvecklingsbidraget i enlighet med vad som
förordas i motion A83 helt täckas av anslaget Regionala utvecklingsinsatser.

Av dessa ställningstaganden följer att utskottet avstyrker
anslagsyrkandena i motionerna 1989/90;A97 (fp), A107 (vpk) och Alll (c).

deb att utskottets hemställan under 109 bort ha följande
lydelse;

109. beträffande Medebanvbning till lokalberingsbidrag
m.m. att riksdagen med bifall till motion 1989/90;A83 yrkandena 13 och 19 samt
med avslag på dels regeringens förslag, dels motionerna 1989/90:A97 yrkande
12, 1989/90;A107 yrkande 17 i motsvarande del och 1989/90:A111 yrkandena 17
och 18 i motsvarande delar och 20 till Rbkgarantilån för budgetåret 1990/91
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 250 000 000 kr.,

85. Medelsanvisning till lokaliseringsbidrag m.m. (mom.
109)

Under förutsättning av bifall till reservation 24

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet anslag
till Lokaliseringsbidrag m.m. som börjar med "Utskottet har" och
slutar med "har begärt" bort ha följande lydelse;

Utskottet har tillstyrkt förslaget i motion A97 att höja
beloppsgränsen för länsstyrelsernas beslutsrätt beträffande
lokaliseringsbidraget från 15 till 20 milj.kr. Vid bifall härtill minskar
medelsbehovet under detta anslag och ökar i motsvarande mån under anslaget till
Regionala utvecklingsinsatser. Det belopp som bör överföras mellan anslagen
uppskattas till 100 milj.kr. På detta anslag bör alltså med godtagande av
regeringens förslag i övrigt anvisas 250 milj.kr.

Av dessa ställningstaganden följer att utskottet avstyrker
anslagsyrkandena i motionerna 1989/90;A83 (m), A107 (vpk) och Alll (c).

deb att utskottets hemställan under 109 bort ha följande
lydelse;

109. beträffande Medebanvbning till lokalberingsbidrag
m.m. att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A97 yrkande 12, med
anledning av regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1989/90:A83
yrkandena 13 och 19, 1989/90:A107 yrkande

19 i
motsvarande del och 1989/90;A111 yrkandena 17 och 18 i

3.30

s. 331 Kontrollera mot PDF

motsvarande
delar och 20 till Lokalberingsbidrag m.m. för bud- 1989/90:AU13

getåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 250 000 000

kr.,

86. Medelsanvisning till lokaliseringsbidrag m.m. (mom.
109)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 15 och
25

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet anslag
till Lokaliseringsbidrag m.m. som börjar med "Utskottet har" och
slutar med "har begärt" bort ha följande lydelse;

Utskottet har i det föregående tillstyrkt centerförslagen
i motion Alll att höja beloppsgränsen för länsstyrelsernas beslutsrätt beträffande
lokaliseringsbidragen från 15 till 25 milj.kr. Vid bifall härtill kan
medelsbehovet under detta anslag beräknas minska med 250 milj.kr. och öka i
motsvarande mån under anslaget Regionala utvecklingsinsatser. Förevarande
anslag bör i enlighet härmed anvisas med 100 milj.kr. Regeringen bör bemyndigas
att utan hinder av medelsanvisningen fatta beslut i ärenden inom en ram av 200
milj.kr.

I det föregående har utskottet också tillstyrkt
centerförslaget att lokaliseringslånen skall ersättas av statliga
kreditgarantier. För att täcka kostnader för att infria sådana garantier bör
uppföras ett nytt anslag för ändamålet med ett formellt belopp av 1 000 kr.

Av dessa ställningstaganden följer att anslagsyrkandena i
motionerna A83 (m), A97 (fp) och A107 (vpk) avstyrks.

deb att utskottets hemställan under 109 bort ha följande
lydelse;

109. beträffande medebanvbning till lokalberingsbidrag
m.m. att riksdagen

deb med
bifall till motion 1989/90;A111 yrkandena 17 och 18 i motsvarande delar samt
med avslag på regeringens förslag och motionerna 1989/90;A83 jTkandena 13 och
19, 1989/90;A97 yrkande 12 och 1989/90:A107 yrkande 19 i motsvarande del till
Lokalberingsbidrag m.m. för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 100 000 000 kr., deb med bifall till motion
1989/90;A111 yrkande 20 i motsvarande del bemyndigar regeringen att under
budgetåret 1990/91 fatta beslut om lokaliserings;bidrag inom en ram av 200 000
000 kr.,

deb ock
med bifall till motion 1989/90;A111 yrkande 18 i motsvarande del till
Kreditgarantier för lokalberingslån för budgetåret 1990/91 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr..

.331

s. 332 Kontrollera mot PDF

87. Medelsanvisning
till lokaliseringsbidrag m.m. 1989/90:AU13

(mom. 109)

Under förutsättning av bifall till reservation 19

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet anslag
till Lokaliseringsbidrag m.m. som börjar med "Utskottet har" och
slutar med "har begärt" bort ha följande lydelse:

Utskottet har tillstyrkt förslaget i vpk-motionen A107 om
ett till 150 milj.kr. beräknat stöd till sågverksindustrin i de fyra
nordligaste länen. Kostnaden för stödet bör täckas från förevarande anslag. Med
hänsyn härtill och då regeringens medelsberäkning i övrigt godtas bör anslaget
för nästa budgetår anvisas med (250 + 150) 400 milj.kr.

Av dessa ställningstaganden följer att utskottet avstyrker
anslagsyrkandena i motionerna 1989/90:A83 (m), A97 (fp) och Alll (c).

deb att utskottets hemställan under 109 bort ha följande
lydelse;

109. beträffande medebanvbning till lokalberingsbidrag
m.m. att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A107 yrkande 19 i motsvarande
del, med anledning av regeringens förslag samt med avslag på motionerna
1989/90:A83 yrkandena 13 och 19, 1989/90:A97 yrkande 12 och 1989/90;A111
yrkandena 17 och 18 i motsvarande delar och 20 till Lokalberingsbidrag m.m. för
budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 400 000 000 kr.,

88. Medelsanvisning till regionala utvecklingsinsatser

(mom. 110)

Lars Ulander, Kjell Nilsson, Lahja Exner, Gustav Persson,
Sten Östlund, Bo Nilsson, Monica Öhman och Eivor Husing (alla s) anser

deb att den del av utskottets yttrande som i avsnittet
anslag till Regionala utvecklingsinsatser börjar med "Vad först" och
slutar med "länsövergripande projekt" bort ha följande lydelse:

Vid avvägningen av regeringens förslag till anslag till
regionala utvecklingsinsatser och motsvarande anslagsyrkanden i de föreliggande
motionerna har utskottet att beakta följande.

Regeringens förslag i propositionerna 76 och 146 innebär
en uppräkning av anslaget med 200 milj.kr. till 1 000 milj.kr., varav ett
mindre belopp, 28 milj.kr., tillfålligt under nästa budgetår avskiljs för ett
speciellt ändamål inom jordbruket.

Länsstyrelsernas möjligheter att göra insatser ökas
därutöver dels av

att vissa kostnader som hittills täckts av medel från förevarande anslag

i fortsättningen kommer att bestridas på annat sätt, dels av de ändring

ar av bidragsreglerna som utskottet har godtagit. Den sammanlagda

effekten av dessa åtgärder kommer uppskattningsvis att öka länsstyrel

sernas finansiella handlingsutrymme med ytterligare 100 milj.kr. Detta 332

utrymme påverkas också i betydande mån av det nya anslag till

s. 333 Kontrollera mot PDF

infrastrukturåtgärder
på 330 milj.kr. som föreslås i det följande. Man 1989/90:AU13

kan här
också nämna det särskilda anslaget på 46 milj.kr. för insatser i Jämtlands län
som regeringen föreslagit.

Sammantaget innebär regeringsförslagen enligt utskottets
mening betydande satsningar som kommer att ge länen väsentligt förstärkta
resurser till det regionala utvecklingsarbetet. Utskottet biträder därför
regeringens förslag till medelsanvisning med sammanlagt 972 milj.kr. och
avstyrker därmed de motsvarande anslagsyrkandena i motionerna. Utskottet vill
tillägga att om det under nästa budgetår visar sig att ytterligare medel behövs
för att finansiera aktuella och angelägna stödärenden så förutsätts att
regeringen — som skett exempelvis innevarande budgetår — återkommer till
riksdagen med begäran om anslagsförstärkning på tilläggsbudget.

deb att utskottets hemställan under 110 bort ha följande
lydelse;

110. beträffande medebanvisning till regionala
utvecklingsinsats

er

att
riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna
1989/90;A41 yrkande 4, 1989/90;A92 yrkandena 2 och 3, 1989/90.A97 yrkande 13,
1989/90;A106 yrkande 23, 1989/90;A107 yrkandena 1, 8 10 och 24, 1989/90;A109,
1989/90;A111 yrkandena 17 i motsvarande del och 19, 1989/90:A114 yrkande 9,
dels motionerna 1989/90:Jo62 yrkande 3, 1989/90:Jo73 yrkande 3, 1989/90:Jo77
yrkande 4, 1989/89:Jo84 yrkande 3, 1989/90;Jo89 yrkande 4, 1989/90;Jo94 yrkande
4 och 1989/90:Jo97 yrkande 4 till Regionala utvecklingsinsatser för budgetåret
1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 972 000 000
kr.,

89. Anslag till landsbygdsutveckling (mom. 111)

Under förutsättning av bifall till reservation 62

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande som i avsnittet
anslag till Regionala utvecklingsinsatser börjar med "Yrkandena i"
och slutar med "Lancbbygdsutveckling avstyrkij" bort ha följande
lydelse:

För att kraftfullt främja utvecklingen på landsbygden i
hela landet bör riksdagen anvisa ett särskilt anslag på 750 milj.kr. i enlighet
med förslaget i motion Al 14 (c). Med ett anslag i denna storleksordning kan
ett flertal av framställningarna från de s.k. landsbygdsriksdagarna
tillgodoses. Med detta ställningstagande tillgodoses också syftet med
anslagsyrkandena i motionerna A107, Jo68 och Jo270 (vpk).

deb att utskottets hemställan under 111 bort ha följande
lydelse;

111. beträffande
anslag till landsbygdsutveckling

att
riksdagen med bifall till motion 1989/90;A114 yrkande 9 och

med anledning av motionerna 1989/90:A107 yrkande 24,

1989/90;Jo68 yrkande 34 i motsvarande del och 1989/90:Jo270 333

23 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

Rättelse: S. 341 rad 1 nedifrån Står: 5 000 000 Rättat
till: 50 000 000

s. 334 Kontrollera mot PDF

yrkande 18 i motsvarande
del till Landsbygdsutveckling för bud- 1989/90:AU13 getåret 1990/91
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 750 000 000 kr.,

90. Anslag till landsbygdsutveckling (mom. 111)

Under
förutsättning av bifall till reservatlon 63

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande som i avsnittet anslag till Regionala
utvecklingsinsatser börjar med "Yrkandena i" och slutar med
"Landsbygdsutveckling avstyrks" bort ha följande lydelse;

Det
program för landsbygdsutveckling i norra Sverige som lantbruksstyrelsen
arbetat med de senaste åren har fungerat väl. Arbetet bör fortsätta och vidgas
att omfatta hela landet. Såsom föreslås i de föreliggande vpk-motionerna bör
härför anvisas ett anslag på 193 milj.kr. Anslaget bör ställas till
lantbruksstyrelsens förfogande för det fortsatta verksamheten och utgöra ett
komplement till de åtgärder som bekostas på andra vägar.

Med
det anförda tillgodoses till en del syftet med motsvarande anslagsyrkande i
motion Al 14 (c).

deb att utskottets hemställan under 111 bort ha
följande lydelse; 111. beträffande anslag till landsbygdsutveckling att
riksdagen med bifall till motionerna 1989/90;A107 yrkande 24, 1989/90; Jo68
yrkande 34 i motsvarande del och 1989/90:Jo270 yrkande 18 i motsvarande del
samt med anledning av motion 1989/90:A114 yrkande 9 till Landsbygdsutveckling
för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 193 000 000 kr.,

91. Ökat länsanslag till vissa län (mom. 114—121,

motiveringen)

Under
förutsättning av bifall till reservation 88

Lars
Ulander, Kjell Nilsson, Lahja Exner, Gustav Persson, Sten Östlund, Bo Nilsson,
Monica Öhman och Eivor Husing (alla s) anser att den del av utskottets yttrande
som i avsnittet anslag till Regionala utvecklingsinsatser börjar med "Då
det" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande
lydelse;

Den
uppräkning av anslaget som utskottet föreslår bör i flertalet fall

kunna tillgodose önskemålen om ökad medelstilldelning till de i

motionerna angivna länen. När det gäller det belopp som tillförs

anslaget i enlighet med förslaget i proposition 146 till glesbygdsstöd för

jordbruksföretag och kombinationsverksamheter förutsätts att vad jord

bruksutskottet har uttalat i frågan uppmärksammas. Vidare utgår ut

skottet från att regeringen beaktar de olika förhållanden och de skilda 334

s. 335 Kontrollera mot PDF

problem som finns i resp.
län. Några anvisningar därutöver bör inte 1989/90:AU13

göras från riksdagens sida
om hur regeringen bör fördela anslaget på länen. Motionsyrkandena om ökade
länsanslag avstyrks följaktligen.

92. Medelsanvisning till nedsatta socialavgifter

(mom. 125)

Under
förutsättning av bifall till reservation 30

Anders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb
att den del av utskottets yttrande som i avsnittet anslag till Ersättning för
nedsättning av socialavgifter börjar med "Med hänvisning" och slutar
med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Med
hänsyn till att utskottet tillstyrkt de i motion A83 (m) föreslagna
förändringarna av den branschmiissiga avgränsningen i regeringsförslaget
beträffiande nedsatta socialavjpfter bör anslag anvisas med 415 milj.kr. i
enlighet med yrkandet härom i samma motion. Övriga här aktuella motionsyrkanden
avstyrks.

deb att utskottets hemställan under 125 bort ha
följande lydelse; 125. beträffiande medebanvbning till nedsatta socialavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A83 yrkande 15, med anledning av
regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1989/90;A97 yrkande 14,
1989/90;A107 yrkande 6 i motsvarande del och 1989/90;A111 yrkande 33 till
Ersättning för necbättning av socialavgifter för budgetåret 1990/91 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 415 000 000 kr.,

93. Medelsanvisning till nedsatta socialavgifter

(mom. 125)

Under
förutsättning av bifall till reservationerna 28 och 30

Elver
Jonsson och Charlotte Branting (båda fip) anser

deb
att den del av utskottets yttrande som i avsnittet anslag till Ersättning för
nedsättning av socialavgifter börjar med "Med hänvisning" och slutar
med "av utskottet" bort ha följande lydelse;

Med
hänsyn till att utskottet tillstyrkt de i motion A97 (fp) föreslagna
förändringarna av de geografiska och branschmässiga avgränsningarna i
regeringsförslaget beträffande nedsatta socialavgifter bör anslag anvisas med
500 milj.kr. i enlighet med yrkandet härom i samma motion. Övriga här aktuella
motionsyrkanden avstyrks.

deb att utskottets hemställan under 125 bort ha
följande lydelse;

125. beträffiande medebanvisning till nedsatta socialavgifter

att riksdagen med bifall till motion 1989/90;A97 yrkande 14,

med anledning av regeringens förslag samt med avslag på motio- 335

nerna 1989/90;A83 yrkande
15, 1989/90;A107 yrkande 6 i mot-

s. 336 Kontrollera mot PDF

svarande del och
1989/90;A111 yrkande 33 till Ersättning för 1989/90:AU13 nedsättning av
socialavgifter för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 500 000 000 kr.,

94. Medelsanvisning till nedsatta socialavgifter

(mom. 125)

Under
förutsättning av bifall till reservationerna 29 och 31

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande som i avsnittet anslag till Ersättning för
nedsättning av socialavgifter börjar med "Med hänvisning" och slutar
med "av utskottet" bort ha följande lydelse;

Utskottet
har tillstyrkt de i motion Alll (c) föreslagna förändringarna av den
branschmässiga avgränsningen i regeringsförslaget beträffande nedsatta
socialavgifter, innebärande att all privat näringsverksam- . het skall få en
tioprocentig nedsättning av socialavgifterna. Med hänsyn härtill bör anslag
anvisas med 450 milj.kr. i enlighet med yrkandet härom i samma motion. Övriga
här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

deb att utskottets hemställan under 125 bort ha
följande lydelse; 125. beträffande medebanvbning till nedsatta socialavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1989/90;A111 yrkande 33, med anledning av
regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1989/90;A83 yrkande 15,
1989/90:A97 yrkande 14 och 1989/90:A107 yrkande 6 i motsvarande del och till
Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1990/91 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 450 000 000 kr.,

95. Medelsanvisning till nedsatta socialavgifter

(mom. 125)

Under
förutsättning av bifall ull reservation 26

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande som i avsnittet anslag till Ersättning för
nedsättning av socialavgifter börjar med "Med hänvisning" och slutar
med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Eftersom
utskottet har biträtt vpk;s yrkande i motion A107 att stödformen nedsättning av
socialavgifter skall avskaffas avstyrks regeringens anslagsframställning på
denna punkt och de övriga motionernas yrkanden om anslag med högre belopp.

deb att utskottets hemställan under 125 bort ha
följande lydelse:

125. beträffande medebanvbning till nedsatta socialavgifter

att riksdagen med bifall till motion 1989/90;A107 yrkande 6 i

motsvarande del avslår dels regeringens förslag till anslag för 335

s. 337 Kontrollera mot PDF

budgetåret 1990/91 till
Ersättning för nedsättning av socialavgift- 1989/90:AU13

er, dels motionerna
1989/90:A83 yrkande 15, 1989/90;A97 yrkande 14 och 1989/90;A111 yrkande 33,

96. Medelsanvisning till sysselsättningsbidrag

(mom. 126)

Under
förutsättning av bifall till reservation 22

Anders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet anslag till Sysselsättningsbidrag
som börjar med "Utskottet har" och slutar med "nästa
budgetår" bort ha följande lydelse;

Med
hänvisning till den i motion A83 (m) föreslagna utformningen av
sysselsättningsbidraget som utskottet har anslutit sig till kan medelsåtgången
beräknas minska till 75 milj.kr. Riksdagen föreslås anvisa ett anslag med detta
belopp. /Vnslagsyrkandet i motion Alll (c) avstyrks.

deb att utskottets hemställan under 126 bort ha
följande lydelse: 126. beträffande medebanvbning till syssebättningsbidrag att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:A83 yrkande 16 samt med avslag på
regeringens förslag och motion 1989/90:A111 yrkande 26 till
Syssebättningsbidrag för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag på 75 000 000 kr.,

97. Medelsanvisning till sysselsättningsbidrag

(mom. 126)

Under
förutsättning av bifall till reservation 23

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet anslag till Sysselsättningsbidrag
som börjar med "Utskottet har" och slutar med "nästa
budgetår" bort ha följande lydelse;

Med
den av utskottet föreslagna utformningen av sysselsättningsbidraget kommer
stöd att utgå med 55 000 kr. för nya arbetstillfållen i resursområde C. Med
hänvisning härtill kan medelsåtgången beräknas öka till 300 milj.kr. såsom
föreslås i motion Alll (c). Riksdagen föreslås anvisa ett anslag med dettai
belopp. Anslagsyrkandet i motion A83 (m) avstyrks.

deb att utskottets hemställan under 126 bort ha
följande lydelse: 126. beträffande medebanvbning till syssebättningsbidrag att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:A111 yrkande 26, med anledning av
regeringens förslag samt med avslag på mo-

337

s. 338 Kontrollera mot PDF

tion 1989/90:A83 yrkande
16 till Syssebättningsbidrag för budget- 1989/90:AU13 året 1990/91
under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 300 000 000 kr.,

98. Medelsanvisning till infrastrukturåtgärder

(mom. 127)

Under
förutsättning av bifall till reservation 60

/Vnders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb
att den del av utskottets yttrande som i avsnittet anslag till Särskilda
regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. börjar med "Med hänvisning"
och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse;

Utskottet
har i det föregående anslutit sig till förslaget i motion A83 (m) om att medel
bör stå till regeringens förfogande för infrastrukturinsatser såsom ombyggnad
av Blekinge kustbana, forskning vid mindre högskolor m.m. För ändamålen bör i
enlighet med förslaget i samma motion anvisas ett belopp av 100 milj.kr.
/Vnslagsyrkandet i motion A107 (vpk) avstyrks.

deb att utskottets hemställan under 127 bort ha
följande lydelse: 127. beträffande medebanvbning till infrastrukturåtgärder att
riksdagen med bifall till motion 1989/90;A83 yrkande 17 i motsvarande del samt
med avslag på regeringens förslag och motion 1989/90;A107 yrkandena 25 och 39 i
motsvarande delar till Särskilda regionalpolitbka infrastrukturåtgärder m.m.
för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 100 000 000 kr.,

99. Medelsanvisning till infrastrukturåtgärder

(mom. 127)

Under
förutsättning av bifall till reservationerna 48 och 71

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande som i avsnittet anslag till Särskilda
regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. börjar med "Med
hänvisning" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:

Med
hänvisning till utskottets anslutning till förslagen i vpk-motionen A107 om
stöd till kommunal vuxenutbildning och till dag- och fritidshem i glesbygder
föreslås att riksdagen utöver regeringens förslag till vartdera av dessa
verksamheter anvisar ett belopp av 50 milj.kr. Anslaget bör i enlighet härmed
uppföras med (330 -i- 100) 430 milj.kr.

Förslaget till
anslagsreduktion i motion A83 (m) avstyrks.

338

s. 339 Kontrollera mot PDF

deb att utskottets
hemställan under 127 bort ha följande lydelse; 1989/90:AU13

127. beträffiande
medebanvbning till infrastrukturåtgärder

att riksdagen med bifall
till motion 1989/90;A107 yrkandena 25 och 39 i motsvarande delar, med anledning
av regeringens förslag samt med avslag på motion 1989/90;A83 yrkande 17 i
motsvarande del till Särskilda regiorialpolitbka infrastrukturåtgärder m.m.
för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 430 000 000 kr.,

100. Medelsanvisning till glesbygdsdelegationen (mom. 128)

Under
förutsättning av bifall till reservafton 77

Anders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb
att den del av utskottets rttrande som i avsnittet anslag till
Glesbygdsdelegationen börjar med "I enlighet" och slutar med
"sin verksamhet" bort ha följande lydelse;

Med
hänvisning till att utskottet i det föregående uttalat sig för att riksdagen
bör avslå regeringens förslag att ombilda glesbygdsdelegationen till en
myndighet kan medlen till delegationens fortsatta verksamhet beräknas till 7
milj.kr. i enlijet med förslaget i motion A83 (m) och de liknande förslagen i
motionerna A97 (fp) och Al 18 (c). Ställningstagandet innebär samtidigt att
utskottet avstyrker regeringens begäran om anslag med 15 milj.kr. liksom det i
motion A106 (mp) framställda yrkandet om väsentligt högre belopp än regeringen
har begärt. Yrkandet i motion Al 14 (c) om anslag till Folkrörelserådet är
utskottet inte berett att tillstyrka.

deb
att utskottets hemställan under 128 bort ha följande lydelse;

128. beträffande
medebanvbning till glesbygdsdelegationen

att riksdagen med bifall
till motion 1989/90:A83 yrkande 18, med anledning av motionerna 1989/90;A97
yrkande 15 och 1989/90;A118 yrkande 23 samt med avslag på dels regeringens
förslag, dels motionerna 1989/90;A106 yrkandena 14 och 15 i motsvarande del och
1989/90;A114 yrkande 7 i motsvarande del till Clesbygdsdelegationen för
budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 7
000 000 kr..

339

s. 340 Kontrollera mot PDF

101. Medelsanvisning
till glesbygdsdelegationen 1989/90:AU13

(mom. 128)

Under
förutsättning av bifall till reservation 77

Elver
Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande som i avsnittet anslag till
Glesbygdsdelegationen börjar med "I enlighet" och slutar med
"sin verksamhet" bort ha följande lydelse;

Med
hänvisning till att utskottet i det föregående uttalat sig för att riksdagen
bör avslå regeringens förslag att ombilda glesbygdsdelegationen till en
myndighet kan medlen till delegationens fortsatta verksamhet beräknas till 5
milj.kr. i enlighet med förslaget i motion A97 (fp) och de liknande förslagen i
motionerna A83 (m) och Al 18 (c). Ställningstagandet innebär samtidigt att
utskottet avstyrker regeringens begäran om anslag med 15 milj.kr. liksom det i
motion A106 (mp) framställda yrkandet om väsentligt högre belopp än regeringen
har begärt. Yrkandet i motion Al 14 (c) om anslag till Folkrörelserådet är
utskottet inte berett att tillstyrka.

deb att utskottets hemställan under 128 bort ha
följande lydelse; 128. beträffande medebanvbning till glesbygdsdelegationen att
riksdagen med bifall till motion 1989/90;A97 yrkande 15, med anledning av
motionerna 1989/90;A83 yrkande 18 och 1989/90;A118 yrkande 23 samt med avslag på
dels regeringens förslag, dels motionerna 1989/90:A106 yrkandena 14 och 15 i
motsvarande del och 1989/90;A114 yrkande 7 i motsvarande del till
Glesbygdsdelegationen för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag på 5 000 000 kr.,

102. Medelsanvisning till glesbygdsdelegationen

(mom. 128)

Under
förutsättning av bifall till reservation 76

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande som i avsnittet anslag till
Glesbygdsdelegationen börjar med "1 enlighet" och slutar med
"sin verksamhet" bort ha följande lydelse;

Med
hänvisning till utskottets tidigare tillstyrkan av förslaget i

motion Al 18 (c) om glesbygdsdelegationens fortsatta verksamhet bör

härför anvisas ett belopp av 6 milj.kr. Yrkanden om liknande belopp

har framställts i motionerna A83 (m) och A97 (fp). Regeringens

begäran om ett anslag på 15 milj.kr. avstyrks liksom yrkandet i motion

A106 (mp) om anslag med väsentligt högre belopp. Det belopp som

frigörs vid bifall till utskottets förslag (15—6) 9 milj.kr. bör i enlighet

med förslaget i motion Al 14 (c) anvisas till den verksamhet som

bedrivs av Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva. 340

s. 341 Kontrollera mot PDF

deb att utskottets
hemställan under 128 bort ha följande lydelse; 1989/90:AU13

128.
beträffande medebanvbning till glesbygdsdelegationen att riksdagen

deb med bifall till motion
1989/90;A118 yrkande 23, med anledning av motionerna 1989/90;A83 yrkande 18
och 1989/90:A97 yrkande 15 samt med avslag på regeringens förslag och motion
I989/90;A106 yrkandena 14 och 15 i motsvarande del till Glesbygdsdelegationen
för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 6 000 000 kr., déb med bifall till motion 1989/90:A114 yrkande 7 i motsvarande
del till Bidrag till Folkröreberådet Hela Sverige ska leva för budgetåret
1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 9 000 000
kr.,

103. Medelsanvisning till glesbygdsdelegationen (mom. 128)

Under
förutsättning av bifall till reservatlon 77

Loui
Bernal (mp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande som i avsnittet anslag till
Glesbygdsdelegationen börjar medl "I enlighet" och slutar med
"sin verksamhet" bort ha följande lydelse:

Med
hänvisning till att utskottet har tillstyrkt förslaget i motion A106 (mp) om
glesbygdsdelegationens fortsatta verksamhet och inrättande av ett
projektkontor i Östersund föreslås att riksdagen i enlighet med förslagen i
samma motion för nästa budgetår anvisar ett anslag av 50 milj.kr. Härav avses
10 milj.kr. för delegationens egen verksamhet och återstoden för
projektverksamheten. Ett belopp av 2 milj.kr. förutsätts få användas som anslag
till /VLA-gruppen vid lantbruksuniversitet.

Regeringens
förslag avstyrks på denna punkt liksom motsvarande anslagsyrkanden i motionerna
A83 (m), A97 (fp). Al 14 (c) och Al 18 (c).

deb att utskottets hemställan under 128 bort ha
följande lydelse: 128. beträffande medebanvbning till glesbygdsdelegationen att
riksdagen med bifall till motion 1989/90;A106 yrkandena 14 och 15 i motsvarande
del samt med avslag på dels regeringens förslag, dels motionerna 1989/90;A83
yrkande 18, 1989/90:A97 yrkande 15, 1989/90;A114 yrkande 7 i motsvarande del
och 1989/90;A118 yrkande 23 till Glesbygdsdelegationen för budgetåret 1990/91
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.,

341

s. 342 Kontrollera mot PDF

104. Medelsanvisning
till ERU (mom. 129) 1989/90:AU13

Under
förutsättning av bifall till reservatlon 81

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande som i avsnittet anslag till Expertgruppen
för forskning om regional utveckling (ERU) börjar med "Den av" och
slutar med "budgetår tillstyrks" bort ha följande lydelse;

Utskottet
har tillstyrkt centerförslaget att ERU skall ombildas till ett landsbygdens
forskningsråd. Kvarstående åtagande för ERU bör enligt utskottets mening
belasta industridepartementets anslag till kommittéer och utredningar. Mot den
bakgrunden föreslår utskottet att regeringens framställning om anslag avslås av
riksdagen.

deb att utskottets hemställan under 129 bort ha
följande lydelse; 129. beträffande medebanvbning till ERU att riksdagen med
bifall till motion 1989/90;A118 yrkande 25 avslår regeringens förslag till
anslag för budgetåret 1990/91 till Expertgruppen för forskning om regional
utveckling (ERU),

105. Medelsanvisning till särskilda insatser i

Jämtlands län (mom. 131)

Under
förutsättning av bifall till reservation 83

Anders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser

deb
att den del av utskottets yttrande som i avsnittet anslag till Särskilda
regionalpolitiska insatser i Jämtlands län börjar med "Behovet av"
och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Behovet
av de särskilda insatser det här gäller har behandlats i ett föregående avsnitt
med samma rubrik; Med hänvisning till de överväganden som redovisas där
biträder utskottet motion A83 (m) i denna del och avstyrker därför regeringens
begäran om anslag.

deb
att utskottets hemställan under 131 bort ha följande lydelse;

131.
beträffande medebanvbning till särskilda insatser i Jämtlands län

att riksdagen med bifall
till motion 1989/90;A83 yrkande 11 i motsvarande del avslår propositionens
förslag till anslag för budgetåret 1990/91 till Särskilda regionalpolitiska
insatser i Jämtlands län.

342

opaginerad Kontrollera mot PDF

106. Anslag
till högskolor (mom. 132) 1989/90:AU13

Under föruisättning av bifall till reservation 51

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Nya
anslag enligt motionsyrkanden börjar med "De i" och slutar med
"om utbildningspolitik" bort ha följande lydelse;

Utskottet har i det föregående anslutit sig till förslaget
i motion Al 18 om breddad och utökad verksamhet vid mindre och medelstora
högskolor inom resursområdet. För detta bör, såsom yrkas i motionen, beräknas
ett belopp av 150 milj.kr. Vidare bör beräknas ett belopp om 50 milj.kr. för
utökad verksamhet vid små högskolor utanför resursområdet.

deb att utskottets hemställan under 132 bort ha följande
lydelse;

132. beträffande
anslag till högskolor

att
riksdagen med bifall till motion 1989/90;A118 yrkandena 33 och 34 i motsvarande
delar

deb till
Mindre och medebtora högskolor inom resursområde för budgetåret 1990/91 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 150 000 000 kr.,

deb till
Små högskolor utanför resursområde för budgetåret 1990/91 under tolfte
huvtjidtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.,

107. Anslag till distansundervisning (mom. 133)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Nya
anslag enligt motionsyrkanden börjar med "Likaså avstyrker" och
slutar med "till distansundervisning" bort ha följande lydelse:

Likaså tillstyrker utskottet yrltandet i motion A107 (vpk)
om ett anslag på 10 milj.kr. till högskolornas distansundervisning.

deb att utskottets hemställan under 133 bort ha följande
lydelse;

133. beträffande
anslag till dbtansundervbning

att
riksdagen med bifall till motion 1989/90;A107 yrkande 26 i motsvarande del till
Högskolornas dbtansundervbning för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000 kr.,

108. Anslag till kompetensutveckling (mom. 134)

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Nya
anslag enligt

motionsyrkanden börjar med "Vidare föreslår" och slutar med "i

motionen" bort ha följande lydelse; .,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vidare
föreslår centern i motion Alll ett anslag på 50 milj.kr. tifl 1989/90:AU13
Kompetensutveckling. Anslaget skall bekosta konsultstöd ("konsultcheckar")
åt mindre företag samt åt bygdekommittéer som behöver kvalificerad
konsulthjälp i sina projekt. Yrkandet tillstyrks med hänvisning till att det
överensstämmer med vad REK87 förordat och mot bakgrund av att det är av stor
betydelse för en snabb utveckling av småföretagsamheten inom resursområdet. For
ändamålet bör, såsom föreslås i den nämnda motionen, anvisas ett anslag på SO
milj.kr.

Yrkandet
i motion Alll om anvisande av anslag över tolfte huvudtiteln i enlighet med
vad som förordas i motionen får anses besvarad med vad utskottet nu och i det
föregående anfört och föreslagit.

deb
att utskottets hemställan under 134 bort ha följande lydelse;

134. beträffiande
anslag till kompetensutveckling

deb att riksdagen med
bifall till motion 1989/90:A111 yrkande 27 till Kompetensutveckling för budgetåret
1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservatiosanslag på 50 OOO 000
kr., deb att motion 1989/90;A111 yrkande 38 får afises besvarad med vad
utskottet nu och i det föregående anfört och föreslagit,

109. Anslag till kostnader för sex timmars arbetsdag i

stödområde 1 inom vård och omsorg (mom. 135)

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Nya anslag enligt
motionsyrkanden börjar med "Slutligen avstyrker" och slutar med
"avsnittet Jämställdhet" bort ha följande lydelse;

Slutligen
tillstyrker utskottet vänsterpartiet kommunisternas yrkande i motion A107 om
anslag med 338 milj.kr. för att täcka kostnaderna för sex timmars arbetsdag i
stödområde 1 inom vård och omsorg med hänvisning till utskottets överväganden i
avsnittet Jämställdhet.

deb
att utskottets hemställan under 135 bort ha följande lydelse;

135. beträffiande
anslag till kostnader för sex timmars arbetsdag i

stödområde 1 inom vård och omsorg

att riksdagen med bifall
till motion 1989/90:A107 yrkande 34 i motsvarande del till Kostnader för sex
timmars arbebdag i stödområde 1 inom vård och omsorg för budgetåret 1990/91
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 338 000 000 kr.,

110. Inplacering i stödområde av Tierps och

Östhammars kommuner (mom. 137)

Under
förutsättning av bifall till reservation 8

Börje Hörnlund och Kjell
Ericsson (båda c) anser

deb att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Uppsala län (C) som

börjar med "Några
kvantitativa" och slutar med "av utskottet" bort ha 344

följande lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som 1989/90:AU13
föreslagits i centerns motion Al 18 och som utskottet anslutit sig till i det
föregående tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av Tierps och
Östhammars kommuner.

deb
att utskottets hemställan under 137 bort ha följande lydelse:

137,
beträffande permanent inplacering i stödområde av Tierps och Östhammars
kommuner

att riksdagen bifaller
motion 1989/90:A118 yrkande 12 i motsvarande del och beslutar om inplacering
av kommunerna i resursområde i enlighet med vad som förordats i motionen,

111. Inplacering i stödområde av Ydre, Kinda och

Valdemarsviks kommuner (mom. 141)

Under
förutsättning av bifall till reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Östergötlands län som börjar med
"Några kvantitativa" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:

Med
hänvisning till de princip«;r för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion A118 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av Ydre, Kinda och
Valdemarsviks kommuner.

deb
att utskottets Hemställan under 141 bort ha följande lydelse:

141.
beträffande permanent inplacering i stödområde av Ydre, Kinda och Valdemarsviks
kommuner

att riksdagen hifaller
motion 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande del och beslutar om inplacering
av kommunerna i resursområde i enlighet med vad som förordats i motionen,

112. Inplacering i stödområde av Uppvidinge,

Lessebo och Tingsryds kommuner (mom. 146)

Under
förutsättning av bifall till reservafton 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Kronobergs län (G) som börjar
med "Utslottet delar" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:

Med hänvisning til! de principer för
stödprnrådesindelningen som föreslagits i centerns fnotion Al 18 och som utskottet
anslutit sig till i det föregående tillstyrks förslaget om inplacering i
resursområde av Uppvidinge, Lessebo pch Tingsryds kommuner.

s. 345 Kontrollera mot PDF

deb att utskottets
hemställan under 146 bort ha följ.ande lydelse:

146.
beträffande permanent inplacering i stödområde av Uppvidinge, Lessebo och
Tingsryds kommuner

345

s. 346 Kontrollera mot PDF

att riksdagen bifaller
motion 1989/90;A118 yrkande 12 i motsva- 1989/90:AU13 rande del och
beslutar om inplacering av kommunerna i resursområde i enlighet med vad som
förordats i motionen,

113. Inplacering i stödområde av delar av Kalmar län

(mom. 149)

Under
förutsättning av bifall till reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Kalmar län (H) som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion Al 18 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av delar av Kalmar län.

deb
att utskottets hemställan under 149 bort ha följande lydelse:

149.
beträffande permanent inplacering i stödområde av delar av Kalmar län

att riksdagen bifaller
motionerna 1989/90;A103 yrkande 7 och 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande del
och beslutar om inplacering av kommunerna i resursområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna,

114. Inplacering i stödområde av Gotland (mom. 153)

Under
förutsättning av bifall till reservation 7

Elver
Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Gotlands län (I) som börjar med
"Några kvantitativa" och slutar med "sägs nedan" bort ha
följande lydelse;

Med
hänvisning till att utskottet ställt sig bakom förslaget i folkpartimotionen
A97 om att behålla nuvarande stödområdesindelning i avvaktan på ett bättre
beslutsunderlag bör Gotlands kommun alltjämt ingå i stödområdet.

deb
att utskottets hemställan under 153 bort ha följande lydelse;

153.
beträffande permanent inplacering i stödområde av Gotland

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall

till motionerna 1989/90;A58 yrkande 1, 1989/90;A68 yrkande 2 i

motsvarande del, 1989/90;A69 yrkande 4 i motsvarande del,

1989/90;A72 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90;A75 yrkande

1 i motsvarande del, 1989/90;A97 yrkande 4 i motsvarande del,

1989/90;A99 i motsvarande del, 1989/90:A107 yrkande 2 i mot

svarande del, 1989/90;A117 yrkande 2 i motsvarande del och 346

s. 347 Kontrollera mot PDF

1989/90;A118
yrkande 12 i motsvarande del beslutar om inplace- 1989/90:AU13

ring av
Gotland i stödområde i enlighet med vad som förordats i

motionerna,

115. Inplacering i stödområde av Gotland (mom. 153)

Under förutsättning av bifall till reservatlon 8

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Gotlands län (I) som börjar med "Några kvantitativa" och slutar med
"sägs nedan" bort ha följande lydelse;

Med hänvisning till de principer för
stödområdesindelningen som föreslagits i centerns motion Al 18 och som
utskottet anslutit sig till i det föregående tillstyrks förslaget om inplacering
i resursområde av Gotland.

deb att utskottets hemställan under 153 bort ha följande
lydelse;

153. beträffande permanent inplacering i stödområde av Gotland

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag bifaller motionerna 1989/90;A58
yrkande 1, 1989/90;A68 yrkande 2 i motsvarande del, 1989/90:A69 yrkande 4 i
motsvarande del, 1989/90;A72 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90;A75 yrkande 1
i motsvarande del, 1989/90;A97 yrkande 4 i motsvarande del, 1989/90;A99 i
motsvarande del, 1989/90:A107 yrkande 2 i motsvarande del, 1989/90;A117
;in-kande 2 i motsvarande del och 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande del och
beslutar om inplacering av Gotland i resursområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna,

116. Inplacering i stödområde av Gotland (mom. 153)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Gotlands län (I) som börjar med "Några kvantitativa" och slutar med
"sägs nedan " bort ha följande lydelse;

Med hänvisning till att utskottet ställt sig bakom det av
vpk i motion A107 framförda förslaget om fortsatta principer för
stödområdesindelningen skall, i enlighet med dessa principer, Gotland alltjämt
ingå i stödområdet.

deb att utskottets hemställan under 153 bort ha följande
lydelse;

153. beträffiande permanent inplacering i stödområde av
Gotland

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall

till motionerna 1989/90:A58 yrkande 1, 1989/90:A68 yrkande 2 i

motsvarande del, 1989/90;A69 yrkande 4 i motsvarande del,

1989/90;A72 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90;A75 yrkande 347

1 i
motsvarande del, 1989/90;A97 yrkande 4 i motsvarande del.

s. 348 Kontrollera mot PDF

1989/90;A99 i motsvarande
del, 1989/90;A107 yrkande 2 i mot- 1989/90:AU13 svarande del,
1989/90;A117 yrkande 2 i motsvarande del och 1989/90;A118 yrkande 12 i
motsvarande del beslutar om inplacering av Gotland i stödområde i enlighet med
vad som förordats i motionerna,

117. Inplacering i stödområde av Blekinge län

(mom. 155)

Under
förutsättning av bifall till reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Blekinge län som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "behandlade delar" bort ha
följande lydelse;

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion Al 18 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av Blekinge län.

deb
att utskottets hemställan under 155 bort ha följande lydelse:

155.
beträffande permanent inplacering i stödområde av Blekinge län

att riksdagen bifaller
motionerna 1989/90:A117 yrkande 2 och 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande del
och beslutar om inplacering av länet i resursområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna,

118. Inplacering i stödområde av Kristinehamns

kommun (mom. 165)

Under
förutsättning av bifall till reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Värmlands län (S) som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "avstyrks motionerna"
bort ha följande lydelse:

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion Al 18 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av Kristinehamns kommun.

deb
att utskottets hemställan under 165 bort ha följande lydelse:

165.
beträffande permanent inplacering i stödområde av Krbti-nehamns kommun

att riksdagen bifaller
motionerna 1989/90;A36, 1989/90;A53 yr

kande 1 i motsvarande del och 1989/90;A118 yrkande 12 i

motsvarande del och beslutar om inplacering av kommunen i

resursområde i enlighet med vad som förordats i motionerna, 348

s. 349 Kontrollera mot PDF

119. Inplacering
i stödområde av Kristinehamns 1989/90:AU13

kommun (mom. 165)

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Värmlands län (S) som börjar med
"I övriga" och slutar med "avstyrks motionerna" bort ha
följande lydelse:

Utskottet
ansluter sig till förslaget i motion A36 om att Kristinehamns kommun bör ingå
i stödområde 2.

deb
att utskottets hemställan under 165 bort ha följande lydelse:

165. beträffiande
permanent inplacering i stödområde av Krbti-

nehamns kommun

att riksdagen bifaller
motionerna 1989/90:A36, 1989/90;A53 yrkande 1 i motsvarande del och
1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande del och beslutar om inplacering av kommunen
i stödområde i enlighet med vad som förordats i motionerna,

120. Inplacering i stödområde av Storfors kommun

(mom. 166)

Under
förutsättning av bifall till reservatlon 7

Elver
Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Värmlands län (T) som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "avstyrks motionerna"
bort ha följande lydelse:

Med
hänvisning till att utskottet ställt sig bakom förslaget i folkpartimotionen
A97 om att behålla nuvarande stödområdesindelning i avvaktan på ett bättre
beslutsunderlag bör Storfors kommun alltjämt ingå i stödområdet.

deb
att utskottets hemställan under 166 bort ha följande lydelse:

166. beträffande
permanent inplacering i stödområde av Stor

fors kommun

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall till motionerna 1989/90;A68 yrkande 2,
1989/90;A69 yrkande 4, 1989/90:A72 yrkande 1, 1989/90:A75 yrkande 1,
1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrltande 2 och 1989/90;A117 yrkande 2, alla
i motsvarande delar, beslutar om inplacering av kommunen i resursområde i
enlighet med vad som förordats i motionerna,

121. Inplacering i stödområde av Storfors kommun

(mom. 166)

Karl-Erik
Persson (vpk) aitser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Värmlands län (S)

som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "avstyrks motioner- 349

na" bort ha följande
lydelse:

24 Riksdagen 1989190. 18 saml. Nr 13

s. 350 Kontrollera mot PDF

Med hänvisning till att
utskottet ställt sig bakom det av vpk i motion 1989/90:AU13

A107 framförda förslaget
om fortsatta principer för stödområdesindelningen skall, i enlighet med dessa
principer. Storfors kommun alltjämt ingå i stödområdet.

deb
att utskottets hemställan under 166 bort ha följande lydelse;

166. beträffande
permanent inplacering i stödområde av Stor

fors kommun

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall till motionerna 1989/90;A68 yrkande 2,
1989/90;A69 yrkande 4, 1989/90;A72 yrkande 1, 1989/90;A75 yrkande 1,
1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2 och 1989/90:A117 yrkande 2, alla
i motsvarande delar, beslutar om inplacering av kommunen i stödområde i
enlighet med vad som förordats i motionerna,

122. Inplacering i högsta stödområde av del av

Torsby kommun (mom. 167)

Under
förutsättning av bifall till reservatlon 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Värmlands län (S) börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "avstyrks motionerna" bort
ha följande lydelse;

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion A118 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av del av Torsby kommun.

deb
att utskottets hemställan under 167 bort ha följande lydelse:

167. beträffande
permanent inplacering i högsta stödområde av

del av Torsby kommun

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag bifaller motion 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande
del och beslutar om inplacering av kommunen i resursområde i enlighet med vad
som förordats i motionen,

123. Inplacering i stödområde av Lindesbergs

kommun (Guldsmedshyttan och Ramsberg)

(mom. 175)

Under
förutsättning av bifall till reservation 7

Elver
Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Örebro län (T) som börjar med
"Utskottet är" och slutar med "berörda delarna" bort ha
följande lydelse;

350

s. 351 Kontrollera mot PDF

Med hänvisning till att
utskottet ställt sig bakom förslaget i folkparti- 1989/90:AU13

motionen A97 om att
behålla nuvarande stödområdesindelning i avvaktan på ett bättre
beslutsunderlag bör Lindesbergs kommun (Guldsmedshyttan och Ramsberg) alltjämt
ingå i stödområdet.

deb
att utskottets hemställan under 175 bort ha följande lydelse;

175.
beträffande permanent inplacering i stödområde av Lindesbergs kommun
(Guldsmedshyttan och Ramsberg) att riksdagen med avslag på regeringens förslag
och med bifall till motionerna 1989/90:A38 i motsvarande del, 1989/90;A68 yrkande
2 i motsvarande del, 1989/90;A69 yrkande 4 i motsvarande del, 1989/90;A72
yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A75 yrkande 1 i motsvarande del,
1989/90;A97 yrkande 4 i motsvarande del, 1989/90;A100 samt 1989/90:A107 yrkande
2, 1989/90;A117 yrkande 2 och 1989/90;A118 yrkande 12, alla i motsvarande
delar, beslutar om inplacering av kommundelarna i stödområde i enlighet med vad
som förordats i motionerna,

124. Inplacering i stödområde av Lindesbergs kommun (mom.
175)

Under
förutsättning av bifall till reservatlon 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Örebro län (T) som börjar med
"Utskottet är" och slutar med "berörda delarna" bort ha
följande lydelse;

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion A118 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av Lindesbergs kommun.

deb
att utskottets hemställan under 175 bort ha följande lydelse;

175.
beträffande permanent inplacering i stödområde av Lindesbergs kommun
(Guldsmedshyttan och Ramsberg) att riksdagen med avslag på regeringens förslag
bifaller motionerna 1989/90;A38 i motsvarande del, 1989/90;A68 yrkande 2 i
motsvarande del, 1989/90;A.69 yrkande 4 i motsvarande del, 1989/90;A72 yrkande
1 i motsvarande del, 1989/90:A75 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A97
yrkande 4 i motsvarande del, 1989/90;A100 samt 1989/90:A107 yrkande 2,
1989/90;A117 yrkande 2 och 1989/90:A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar,
och beslutar om inplacering av kommunen i resursområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna.

351

s. 352 Kontrollera mot PDF

125. Inplacering
i stödområde av Lindesbergs 1989/90:AU13

kommun (Guldsmedshyttan och Ramsberg)

(mom.
175)

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Örebro län (T) som börjar med
"Utskottet är" och slutar med "berörda delarna" bort ha
följande lydelse;

Med
hänvisning till att utskottet ställt sig bakom det av vpk i motion A107
framförda förslaget om fortsatta principer för stödområdesindelningen skall, i
enlighet med dessa principer, Lindesbergs kommun (Guldsmedshyttan och Ramsberg)
alltjämt ingå i stödområdet.

deb
att utskottets hemställan under 175 bort ha följande lydelse;

175. beträffande
permanent inplacering i stödområde av Lindes

bergs kommun (Guldsmedshyttan och Ramsberg)

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall till motionerna 1989/90;A38 i motsvarande
del, 1989/90;A68 yrkande 2 i motsvarande del, 1989/90:A69 yrkande 4 i motsvarande
del, 1989/90;A72 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A75 yrkande 1 i
motsvarande del, 1989/90:A97 yrkande 4 i motsvarande del, 1989/90;A100 samt
1989/90:A107 yrkande 2, 1989/90;A117 yrkande 2 och 1989/90;A118 yrkande 12,
alla i motsvarande delar, beslutar om inplacering av kommunen i stödområde i
enlighet med vad som förordats i motionerna,

126. Inplacering i stödområde av övriga delar av

Lindesbergs kommun (mom. 176)

Under
förutsättning av bifall till reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Örebro län som börjar med
"Utskottet är" och slutar med "berörda delarna" bort ha
följande lydelse;

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion Al 18 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av övriga delar av
Lindesbergs kommun.

deb
att utskottets hemställan under 176 bort ha följande lydelse;

176. beträffande
inplacering i stödområde av övriga delar av

Lindesbergs kommun

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag bifaller motionerna 1989/90;A38 och 1989/90:A118
yrkande 12 i motsvarande delar.

352

s. 353 Kontrollera mot PDF

127. Inplacering
i stödområde av Degerfors, 1989/90:AU13

Karlskoga och Nora kommuner (mom. 177)

Under
förutsättning av bifall till reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Örebro län som börjar med
"Utskottet är" och slutar med "berörda delarna" bort ha
följande lydelse;

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion Al 18 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av Degerfors, Karlskoga och
Nora kommuner.

deb
att utskottets hemställan under 177 bort ha följande lydelse;

177.
beträffande permanent inplacering i stödområde av Degerfors, Karbkoga och Nora
kommuner

att riksdagen bifaller
motion 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande del och beslutar om inplacering
av kommunerna i resursområde i enlighet med vad som förordats i motionen,

128. Omlokalisering till Örebro län (mom. 179)

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet om Örebro län som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "och A424" bort ha följande
lydelse;

Utskottet
delar den uppfattning som framförs i motionerna A4I1 och A424 om omlokalisering
av SCB från Stockholm till Örebro. Genom nedläggningen av I 3 har många
förlorat sitt arbete. Det vore rimligt om Örebro som kompensation kunde få
annan statlig verksamhet lokaliserad dit. En tillbyggnad har just startat av
SCBs lokaler i Örebro. Det vore naturligt att i det sammanhanget skapa
lokalmässiga förutsättningar för ytterligare utlokalisering av myndigheten. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under 179 bort ha
följande lydelse; 179. beträffande omlokalbering till Örebro län att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:A424 och med anledning av
motion 1989/90;A411 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

353

s. 354 Kontrollera mot PDF

129. Inplacering
i stödområde av Hallstahammars 1989/90:AU13

kommun (mom. 180)

Under
förutsättning av bifall till reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Västmanlands län (U) som börjar
med "Utskottet ansluter" och slutar med "berörda delarna"
bort ha följande lydelse;

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion Al 18 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av Hallstahammars kommun.

deb
att utskottets hemställan under 180 bort ha följande lydelse:

180.
beträffande permanent inplacering i stödområde av Hallstahammars kommun

att riksdagen bifaller
motionerna 1989/90;A44, 1989/90;A87 yrkande 3, 1989/90;A105 och 1989/90;A118
yrkande 12 i motsvarande del och beslutar om inplacering av kommunen i resursområde
i enlighet med vad som förordats i motionerna,

130. Inplacering i stödområde av Hedemora kommun

(mom. 183)

Under
förutsättning av bifall till reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Kopparbergs län (W) börjar
med "Utskottet ansluter" och slutar med "berörda delen"
bort ha följande lydelse;

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion Al 18 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av Hedemora kommun.

deb
att utskottets hemställan under 183 bort ha följande lydelse:

183.
beträffande permanent inplacering i stödområde av Hedemora kommun

att riksdagen bifaller
motionerna 1989/90:A48, 1989/90.A78 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A107
yrkande 2 i motsvarande del och 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande del och
beslutar om inplacering av kommunen i resursområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna.

354

s. 355 Kontrollera mot PDF

131. Inplacering
i stödområde av Hedemora kommun 1989/90:AU13

(mom. 183)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Kopparbergs län (W) som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar
med "berörda delen" bort ha följande lydelse;

Utskottet anser att det beträffande Hedemora kommun
föreligger sådana omständigheter som gör det motiverat att föra in kommunen i
stödområde 2. Därmed bifalls motion A107 (vpk) i motsvarande del.

deb att uUkottets hemställan under 183 bort ha följande
lydelse:

183. beträffande permanent inplacering i
stödområde av Hede

mora kommun

att
riksdagen bifaller motionerna 1989/90;A48, 1989/90:A78 yrkande 1 i motsvarande
del, 1989/90;A107 yrkande 2 i motsvarande del och 1989/90;A118 yrkande 12 i
motsvarande del och beslutar om inplacering av kommunen i stödområde i enlighet
med vad som förordats i motionerna,

132. Inplacering i stödområde av del av Rättviks

kommun (mom. 184)

Under förutsättning av bifall dll reservation 8

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Kopparbergs län (W) som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar
med "berörda delen" bort ha följande lydelse;

Med hänvisning till de principer för
stödområdesindelningen som föreslagits i centerns motion Al 18 och som
utskottet anslutit sig till i det föregående tillstyrks förslaget om
inplacering i resursområde av del av Rättviks kommun.

deb att utskottets hemställan under 184 bort ha följande
lydelse;

184. beträffande permanent inplacering i
stödområde av del av

Rättviks kommun

att
riksdagen bifaller motionerna 1989/90:A33, 1989/90:A78 yrkande 1 och
1989/90;A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar, och beslutar om inplacering
av kommundelen i resursområde i enlighet med vad som förordats i motionerna.

355

s. 356 Kontrollera mot PDF

133. Inplacering
i stödområde av Nordanstigs och 1989/90:AU13

Söderhamns kommuner (mom. 188)

Under
förutsättning av bifall lill reservation 7

Elver
Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Gävleborgs län (X) som börjar med "Några kvantitativa" och slutar med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse;

Med
hänvisning till att utskottet ställt sig bakom förslaget i folkpartimotionen
A97 om att behålla nuvarande stödområdesindelning i avvaktan på ett bättre
beslutsunderlag bör Nordanstigs och Söderhamns kommuner alltjämt ingå i
stödområdet.

deb
att utskottets hemställan under 188 bort ha följande lydelse:

188.
beträffande permanent inplacering i stödområde av Nordanstigs och Söderhamns
kommuner

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall till motionerna 1989/90;A68 yrkande 2 i
motsvarande del, 1989/90:A69 yrkande 4 i motsvarande del, 1989/90;A72 yrkande 1
i motsvarande del, 1989/90;A75 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90;A92 yrkande
5 samt 1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90;A107 yrkande 2, 1989/90;A116 yrkande 2,
1989/90-A117 yrkande 2 och 1989/90;Ail8 yrkande 12, alla i motsvarande delar,
beslutar om inplacering av kommunerna i stödområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna,

134. Inplacering i stödområde av Nordanstigs och

Söderhamns kommuner (mom. 188)

Under
förutsättning av bifall lill reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Gävleborgs län (X) som börjar med "Några kvantitativa" och slutar med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse;

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion Al 18 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av Nordanstigs och
Söderhamns kommuner.

deb
att utskottets hemställan under 188 bort ha följande lydelse;

188.
beträffande permanent inplacering i stödområde av Nordanstigs och Söderhamns
kommuner

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall

till motionerna 1989/90;A68 yrkande 2 i motsvarande del,

1989/90;A69 yrkande 4 i motsvarande del, 1989/90:A72 yrkande

1 i motsvarande del, 1989/90:A75 yrkande 1 i motsvarande del,

1989/90;A92 yrkande 5 samt 1989/90;A97 yrkande 4, 35g

1989/90;A107 yrkande 2,
1989/90;A116 yrkande 2, 1989/90;A117

s. 357 Kontrollera mot PDF

yrkande 2 och
1989/90;A118 yrkande 12, alla i motsvarande 1989/90:AU13 delar,
beslutar om inplacering av kommunerna i resursområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna,

135. Inplacering i stödområde av Nordanstigs och

Söderhamns kommuner (mom. 188)

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Gävleborgs län (X) som börjar med "Några kvantitativa" och slutar med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse;

Med
hänvisning till att utskottet ställt sig bakom det av vpk i motion A107
framförda förslaget om fortsiitta principer för stödområdesindelningen skall,
i enlighet med dessai principer. Nordanstigs och Söderhamns kommuner alltjämt
ingå i stödområdet.

deb
att utskottets hemställan under 188 bort ha följande lydelse;

188. beträffiande
permanent inplacering i stödområde av Nor

danstigs och Söderhamns kommuner

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall till motionerna 1989/90:A68 yrkande 2 i
motsvarande del, 1989/90;A69 yrkande 4 i motsvarande del, 1989/90;A72 yrkande 1
i motsvarande del, 1989/90;A75 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90:A92 yrkande
5 samt 1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90;A107 yrkande 2, 1989/90;A116 yrkande 2,
1989/90;A117 yrkande 2 och 1989/90;A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar,
beslutar om inplacering av kommunerna i stödområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna,

136. Inplacering i stödområde av del av Hudiksvalls

kommun (mom. 189)

Under
förutsättning av bifall till reservatlon 7

Elver
Jonsson och Charlotte Branting (båda ) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Gävleborgs län (X) som börjar med "Några kvantitativa" och slutar med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse;

Med
hänvisning till att utskottet ställt sig bakom förslaget i folkpartimotionen
A97 om att behålla nuvarande stödområdesindelning i avvaktan på ett bättre
beslutsunderlag bör angiven del av Hudiksvalls kommun alltjämt ingå i
stödområdet.

deb
att utskottets hemställan under 189 bort ha följande lydelse;

189. beträffiande
permanent inplacering i stödområde av del av

Hudiksvalb kommun

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall

till motionerna
1989/90:A68 yrkande 2, 1989/90:A69 yrkande 4,

1989/90;A72 yrkande
1, 1989/90;A75 yrkande 1, 1989/90;A97 357

yrkande 4, 1989/90;A107
yrkande 2, 1989/90;A116 yrkande 2,

s. 358 Kontrollera mot PDF

1989/90;A117 yrkande 2
och 1989/90;A118 yrkande 12, alfa i 1989/90:AU13 motsvarande delar,
beslutar om inplacering av kommundelen i stödområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna,

137. Inplacering i stödområde av del av Hudiksvalls

kommun (mom. 189)

Under
förutsättning av bifall till reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Gävleborgs län (X) som börjar med "Några kvantitativa" och slutar med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse;

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion Al 18 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av del av Hudiksvalls
kommun.

deb
att utskottets hemställan under 189 bort ha följande lydelse;

189.
beträffande permanent inplacering i stödområde av del av Hudiksvalb kommun

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall till motionerna 1989/90;A68 yrkande 2,
1989/90:A69 yrkande 4, 1989/90;A72 yrkande 1, 1989/90;A75 yrkande 1,
1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90;A107 yrkande 2, 1989/90;A116 yrkande 2,
1989/90;A117 yrkande 2 och 1989/90;A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar,
beslutar om inplacering av kommunen i resursområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna,

138. Inplacering i stödområde av del av Hudiksvalls

kommun (mom. 189)

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Gävleborgs län (X) som börjar med "Några kvantitativa" och slutar med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse;

Med
hänvisning till att utskottet ställt sig bakom det av vpk i motion A107
framförda förslaget om fortsatta principer för stödområdesindelningen skall, i
enlighet med dessa principer, Hudiksvalls kommun (Bjuråker) alltjämt ingå i
stödområdet.

deb
att utskottets hemställan under 189 bort ha följande lydelse:

189.
beträffande permanent inplacering i stödområde av del av Hudiksvalb kommun

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall till motionerna 1989/90;A68 yrkande 2,
1989/90;A69 yrkande 4, 1989/90;A72 yrkande 1, 1989/90;A75 yrkande 1,
1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90;A107 yrkande 2, 1989/90;A116 yrkande 2,

358

s. 359 Kontrollera mot PDF

1989/90;A117 yrkande 2
och 1989/90;A118 yrkande 12, alla i 1989/90:AU13 motsvarande delar,
beslutar om inplacering av kommunerna i stödområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna,

139. Inplacering i stödområde av Ockelbo kommun

(mom. 190)

Under
förutsättning av bifall till reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Gävleborgs län (X) som börjar med "Några kvantitativa" och slutar med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse;

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion A118 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av Ockelbo kommun.

deb
att utskottets hemställan under 190 bort ha följande lydelse;

190. beträfeinde
permanent inplacering i stödområde av Ockel

bo kommun

att riksdagen bifaller
motionerna 1989/90;A84 yrkande 2, 1989/90;A116 yrkande 2 i motsvarande del och
1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande del och beslutar om inplacering av
kommunen i resursområde i enlighet med vad som förordats i motionerna,

140. Inplacering i stödområde av Sandvikens

kommun (mom. 191)

Under
förutsättning av bifall till reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Gävleborgs län som börjar med
"Några kvantitativa" och slutar med "motsvarande delar"
bort ha följande lydelse;

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion Al 18 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av Sandvikens kommun.

deb
att utskottets hemställan under 191 bort ha följande lydelse:

191. beträffande
permanent inplacering i stödområde av Sand

vikens kommun

att riksdagen bifaller
motionerna 1989/90.A116 yrkande 2 och 1989/90:A118 yrkande 12 i motsvarande
delar och beslutar om inplacering av kommunen i resursområde i enlighet med vad
som förordats i motionerna,

359

s. 360 Kontrollera mot PDF

141. Inplacering
i högsta stödområde av 1989/90:AU13

Örnsköldsviks kommun (Solbergs

kyrkobokföringsdistrikt)
(mom. 195)

Under
förutsättning av bifall till reservafton 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Västernorrlands län (Y) som
börjar med "När det" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion Al 18 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av Solbergs
kyrkobokföringsdistrikt i Örnsköldsviks kommun.

deb
att utskottets hemställan under 195 bort ha följande lydelse;

195. beträffande
permanent inplacering i högsta stödområde av

Örnsköldsviks kommun (Solbergs kyrkobokföringsdbtrikt)

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag bifaller motion 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande
del och beslutar om inplacering av kommunen i resursområde i enlighet med vad
som förordats i motionen,

142. Inplacering i högsta stödområde av Sollefteå

kommun (Ramsele och Junsele församlingar)

(mom. 196)

Under
förutsättning av bifall till reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Västernorrlands län (Y) som
börjar med "När det gäller" och slutar med "berörd del"
bort ha följande lydelse;

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion Al 18 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av Ramsele och Junsele
församlingar i Sollefteå kommun.

deb
att utskottets hemställan under 196 bort ha följande lydelse;

196. beträffande
permanent inplacering i högsta stödområde av

Sollefteå kommun (Ramsele och Junsele församlingar)

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall till motionerna 1989/90:A88 yrkande 1 och
1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande del beslutar om inplacering av kommundelarna
i resursområde i enlighet med vad som förordats i motionerna.

360

s. 361 Kontrollera mot PDF

143. Inplacering
i högsta stödområde av Sollefteå 1989/90:AU13

kommun (Edsele och Ådalslidens församlingar)

(mom.
197)

Under
förutsättning av bifall till reservafton 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Västernorrlands län (Y) som
börjar med "När det" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion Al 18 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av Edsele och Ådalslidens
församlingar i Sollefteå kommun.

deb
att utskottets hemställan under 197 bort ha följande lydelse:

197. beträffande
permanent inplacering i högsta stödområde av

Sollefteå kommun (Edsele och Adablidens församlingar)

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall till motion 1989/90:A118 yrkande 12 i
motsvarande del beslutar om inplacering av kommundelarna i resursområde i
enlighet med vad som förordats i motionen,

144. Inplacering i stödområde av Kramfors och

Örnsköldsviks kommun (utom Anundsjö, Björna,

Skorped och Trehörningsjö) (mom. 198)

Under
förutsättning av bifall till reservation 7

Elver
Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Västernorrlands län (Y) som
börjar med "När det" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:

Med
hänvisning till att utskottet ställt sig bakom förslaget i folkpartimotionen
A97 om att behålla nuvarande stödområdesindelning i avvaktan på ett bättre
beslutsunderlag bör Kramfors och angiven del av Örnsköldsviks kommun alltjämt
in;gå i stödområdet.

deb
att utskottets hemställan under 198 bort ha följande lydelse:

198. beträffande
permanent inplacering i stödområde av Kram

fors och Örnsköldsviks kommun (utom Anundsjö, Björna, Skorped

och Trehörningsjö)

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall

till motionerna 1989/90:A68 yrkande 2, 1989/90;A69 yrkande 4,

1989/90:A72 yrkande 1, 1989/90:A75 yrkande 1, 1989/90;A97

yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2, 1989/90;A117 yrkande 2

och 1989/90;A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar, beslutar

om inplacering av kommunerna i stödområde i enlighet med

vad som förordats i motionerna, 3g|

s. 362 Kontrollera mot PDF

145. Inplacering
i stödområde av Kramfors och 1989/90:AU13

Örnsköldsviks kommun (utom Anundsjö, Björna,

Skorped
och Trehörningsjö) (mom. 198)

Under
förutsättning av bifall till reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Västernorrlands län som börjar
med "När det" och slutar med "berörd del" bort ha följande
lydelse;

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion Al 18 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av Kramfors kommun och delar
av Örnsköldsviks kommun.

deb
att utskottets hemställan under 198 bort ha följande lydelse;

198.
beträffande permanent inplacering i stödområde av Kramfors och Örnsköldsviks
kommun (utom Anundsjö, Björna, Skorped och Trehörningsjö)

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall till motionerna 1989/90;A68 yrkande 2,
1989/90;A69 yrkande 4, 1989/90;A72 yrkande 1, 1989/90;A75 yrkande 1,
1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2, 1989/90:A117 yrkande 2 och
1989/90:A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar, beslutar om inplacering av
kommunerna i resursområde i enlighet med vad som förordats i motionerna,

146. Inplacering i stödområde av Kramfors och

Örnsköldsviks kommuner (mom. 198)

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Västernorrlands län (Y) som
börjar med "När det" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse;

Med
hänvisning till att utskottet ställt sig bakom det av vpk i motion A107
framförda förslaget om fortsatta principer för stödområdesindelningen skall, i
enlighet med dessa principer, Kramfors och centrala delar av Örnsköldsviks
kommun alltjämt ingå i stödområdet.

deb
att utskottets hemställan under 198 bort ha följande lydelse;

198.
beträffiande permanent inplacering i stödområde av Kramfors och Örnsköldsviks
kommun (utom Anundsjö, Björna, Skorped och Trehörningsjö)

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall

till motionerna 1989/90:A68 yrkande 2, 1989/90;A69 yrkande 4,

1989/90;A72 yrkande I, 1989/90;A75 yrkande 1, 1989/90:A97

yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2, 1989/90:A117 yrkande 2

och 1989/90;A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar, beslutar

om inplacering av kommunerna i stödområde i enlighet med 362

vad som förordats i
motionerna.

s. 363 Kontrollera mot PDF

147. Inplacering
i stödområde 2 av Krokoms 1989/90:AU13

kommun (utom Hotagen, Laxsjö, Föllinge, Offerdal

och
Alsen) (mom. 203)

Under
förutsättning av bifall till reservatlon 7

Elver
Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Jämtlands län (Z) som börjar med
"Enfigt utskottet" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:

Med
hänvisning till att utskottet ställt sig bakom förslaget i folkpartimotionen
A97 om att behålla nuvarande stödområdesindelning i avvaktan på ett bättre
beslutsunderlag bör centrala delar av Krokoms kommun alltjämt ingå i
stödområdet.

deb
att utskottets hemställan under 203 bort ha följande lydelse;

203.
beträffande permanent inplacering i stödområde 2 av Krokoms kommun (utom
Hotagen, Laxsjö, Föllinge, Offerdal och Aben)

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall till motionerna 1989/90;A57, 1989/90;A68
yrkande 2, 1989/90: A69 yrkande 4, 1989/90;A72 yrkande 1, 1989/90;A75 yrkande
1, 1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90;A107 yrkande 2 och 1989/90;A117 yrkande 2 och
1989/90:A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar, och beslutar om inplacering
av kommunen i stödområde i enlighet med vad som förordats i motionerna,

148. Inplacering i stödområde 2 av Krokoms

kommun (utom Hotagen, Laxsjö, Föllinge, Offerdal

och Alsen) (mom. 203)

Under
förutsättning av bifall till reservation 8

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Jämtlands län (Z) som börjar med
"Enligt utskottets" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse;

Med
hänvisning till de principer för stödområdesindelningen som föreslagits i
centerns motion Al 18 och som utskottet anslutit sig till i det föregående
tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av delar av Krokoms kommun.

deb
att utskottets hemställan under 203 bort ha följande lydelse;

203.
beträffande permanent inplacering i stödområde 2 av Krokoms kommun (utom
Hotagen, Laxsjö, Föllinge, Offerdal och Aben)

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall

till motionerna 1989/90;A57, 1989/90:A68 yrkande 2, 1989/90;

A69 yrkande 4, 1989/90;A72 yrkande 1, 1989/90:A75 yrkande 1, 353

1989/90;A97 yrkande
4, 1989/90:A107 yrkande 2 och

s. 364 Kontrollera mot PDF

1989/90;A117
yrkande 2 och 1989/90;A118 yrkande 12, alla i 1989/90:AU13 motsvarande
delar, beslutar om inplacering av kommunerna i resursområde i enlighet med vad
som förordats i motionerna,

149. Inplacering i stödområde 2 av Krokoms

kommun (mom. 203)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Jämtlands län (Z) som börjar med "Enligt utskottet" och slutar med
"berörda delar" bort ha följande lydelse;

Med hänvisning till att utskottet ställt sig bakom det av
vpk i motion A107 framförda förslaget om fortsatta principer för
stödområdesindelningen skall, i enlighet med dessa principer, hela Krokoms
kommun alltjämt ingå i stödområdet.

deb att utskottets hemställan under 203 bort ha följande
lydelse;

203. beträffande permanent inplacering i stödområde 2 av
Krokoms kommun (utom Hotagen, Laxsjö, Föllinge, Offerdal och Aben)

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall till motionerna
1989/90:A57, 1989/90;A68 yrkande 2, 1989/90:A69yrkände 4, 1989/90;A72 yrkande
1, 1989/90;A75 yrkande 1, 1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90;A107 yrkande 2 och
1989/90;A117 yrkande 2 och 1989/90;A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar,
och beslutar om inplacering av kommunen i stödområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna,

o

150. Inplacering
i högsta stödområde av Are kommun

(återstående delar) (mom. 205)

Under förutsättning av bifall till reservation 8

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Jämtlands län (Z) som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till de principer för
stödområdesindelningen som föreslagits i centerns motion Al 18 och som
utskottet anslutit sig till i det föregående tillstyrks förslaget om
inplacering i resursområde av delar av Are kommun.

deb att utskottets hemställan under 205 bort ha följande
lydelse;

205. beträffande permanent inplacering i högsta stödområde
av Are (återstående delar)

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall

till motionerna 1989/90;A47 yrkande 1, 1989/90;A54 yrkande 3,

1989/90;A57 och 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande delar

beslutar om inplacering av kommundelen i resursområde i 364

enlighet
med vad som förordats i motionerna.

s. 365 Kontrollera mot PDF

151. Inplacering
i högsta stödområde av Bräcke 1989/90:AU13

kommun (mom. 206)

/Vnders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla
m) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Jämtlands län (Z) som börjar med "Enligt utskottet" och slutar med
"berörda delar" bort ha följande lydelse;

Utskottet kan i huvudsak ansluta sig till regeringens
förslag i fråga om stödområdesindelningen. Dock bör Bräcke kommun i Jämtlands
län tillhöra stödområde 1 i stället för stödområde 2.

deb att utskottets hemställan under 206 bort ha följande
lydelse;

206. beträffiande permanent inplacering i högsta
stödområde av Bräcke kommun

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag med bifall till motionerna
1989/90;A47 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90;A54 yrkande 2, 1989'/90;A57 i
motsvarande del och 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

152. Inplacering i högsta stödområde av Bräcke

kommun (mom. 206)

Under förutsättning av bifall till reservatlon 8

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Jämtlands län (Z) som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med
"berörda delar" bort ha följande lydelse;

Med hänvisning till de principer för
stödområdesindelningen som föreslagits i centerns motion Al 18 och som
utskottet anslutit sig till i det föregående tillstyrks förslaget om
inplacering i resursområde av Bräcke kommun.

deb att utskottets hemställan under 206 bort ha följande
lydelse;

206. beträffande permanent inplacering i högsta stödområde
av Bräcke kommun

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall till motionerna
1989/90;A47 yrkande 1 i motsvarande del, 1989/90;A54 yrkande 2, 1989/90;A57 i
motsvarande del och 1989/90:A118 yrkande 12 i moitsvarande del beslutar om
inplacering av kommunen i resursområde i enlighet med vad som förordats i
motionerna.

365

25 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 366 Kontrollera mot PDF

153. Inplacering
i stödområde 2 av Östersunds 1989/90:AU13

kommun (Lockne, Häggenås, Lit, Kyrkas, Näs och

Sunne)
(mom. 208)

Under förutsättning av bifall lill reservation 7

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Jämtlands län (Z) som börjar med "Enligt utskottet" och slutar med
"berörda delar" bort ha följande lydelse;

Med hänvisning till att utskottet ställt sig bakom
förslaget i folkpartimotionen A97 om att behålla nuvarande
stödområdesindelning i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag bör hela
Östersunds kommun alltjämt ingå i stödområdet.

deb att utskottets hemställan under 208 bort ha följande
lydelse:

208. beträffande permanent Inplacering i stödområde 2 av
Östersunds kommun (Lockne, Häggenås, Lit, Kyrkas, Näs och Sunne)

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall till motionerna
1989/90;A68 yrkande 2, 1989/90;A69 yrkande 4, 1989/90;A72 yrkande 1,
1989/90;A75 yrkande 1, 1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90;A107 yrkande 2 och
1989/90;A117 yrkande 2 och 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande delar beslutar
om inplacering av kommundelarna i stödområde i enlighet med vad som förordats i
motionerna,

154. Inplacering i stödområde 2 av Östersunds

kommun (Lockne, Häggenås, Lit, Kyrkas, Näs och

Sunne) (mom. 208)

Under förutsättning av bifall till reservation 8

Börje Hörlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Jämtlands län som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med
"berörda delar" bort ha följande lydelse;

Med hänvisning till de principer för
stödområdesindelningen som föreslagits i centerns motion Al 18 och som
utskottet anslutit sig till i det föregående tillstyrks förslaget om
inplacering i resursområde av delar av Östersunds kommun.

deb att utskottets hemställan under 208 bort ha följande
lydelse;

208. beträffande permanent inplacering i stödområde 2 av
Östersunds kommun (Lockne, Häggenås, Lit, Kyrkas, Näs och Sunne)

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall

till motionerna 1989/90:A68 yrkande 2, 1989/90;A69 yrkande 4,

1989/90;A72 yrkande 1, 1989/90;A75 yrkande 1, 1989/90:A97 t,

yrkande 4,
1989/90;A107 yrkande 2 och 1989/90:A117 yrkande 2

s. 367 Kontrollera mot PDF

och
1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande delar beslutar om 1989/90:AU13
inplacering av kommundelarna i resursområde i enlighet med vad som förordats i
motionerna,

155. Inplacering i stödområde 2 av Östersunds

kommun (Lockne, Häggenås, Lit, Kyrkas, Näs och

Sunne) (mom. 208)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Jämtlands län (Z) som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med
"berörda delar" bort ha följande lydelse;

Med hänvisning till att utskottet ställt sig bakom det av
vpk i motion A107 framförda förslaget om fortsatta principer för
stödområdesindelningen skall, i enlighet med dessa principer, hela Östersunds
kommun alltjämt ingå i stödområdet.

deb att utskottets hemställan under 208 bort ha följande
lydelse;

208. beträffande permanent inplacering i
stödområde 2 av

Östersunds kommun (Lockne, Häggenås, Lit, Kyrkas, Näs och

Sunne)

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall till motionerna
1989/90;A68 yrkande 2, 1989/90;A69 yrkande 4, 1989/90;A72 yrkande 1,
1989/90;A75 yrkande 1, 1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90;A107 yrkande 2 och
1989/90:A117 yrkande 2 och 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande delar beslutar
om inplacering av kommundelarna i stödområde i enlighet med vad som förordats i
motionerna,

156. Inplacering i stödområde 2 av återstående delar

av Östersunds kommun (mom. 209)

Under förutsättning av bifall till reservatlon 7

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Jämtlands län (Z) som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med
"berörda delar" bort ha följande lydelse;

Med hänvisning till att utskottet ställt sig bakom
förslaget i folkpartimotionen A97 om att behålla nuvarande
stödområdesindelning i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag bör hela
Östersunds kommun alltjämt ingå i stödområdet.

deb att utskottets hemställan under 209 bort ha följande
lydelse:

209. beträffande permanent inplacering i
stödområde 2 av

återstående delar av Östersunds kommun

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall

till motionerna 1989/90;A68 yrkande 2, 1989/90;A69 yrkande 4,

1989/90:A72 yrkande 1, 1989/90;A75 yrkande 1, 1989/90;A97 367

s. 368 Kontrollera mot PDF

yrkande 4,
1989/90;A107 yrkande 2 och 1989/90:A117 yrkande 2 1989/90:AU13 i
motsvarande delar beslutar om inplacering av kommundelarna i stödområde i
enlighet med vad som förordats i motionerna,

157. Inplacering i stödområde 2 av återstående delar

av Östersunds kommun (mom. 209)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Jämtlands län (Z) som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med
"berörda delar" bort ha följande lydelse;

Med hänvisning till att utskottet ställt sig bakom det av
vpk i motion A107 framförda förslaget om fortsatta principer för
stödområdesindelningen skall, i enlighet med dessa principer, hela Östersunds
kommun alltjämt ingå i stödområdet.

deb att utskottets hemställan under 209 bort ha följande
lydelse;

209. beträffande permanent inplacering i stödområde 2
av återstående delar av Östersunds kommun

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall till motionerna
1989/90;A68 yrkande 2, 1989/90-A69 yrkande 4, 1989/90;A72 yrkande 1,
1989/90;A75 yrkande 1, 1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90;A107 yrkande 2 och
1989/90:A117 yrkande 2 i motsvarande delar beslutar om inplacering av
kommundelarna i stödområde i enlighet med vad som förordats i motionerna,

158. Inplacering i högsta stödområde av Skellefteå

kommun (Fällfors, Jörn, Kalvträsk) (mom. 213)

Under förutsättning av bifall till reservation 8

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Västerbottens län (AC) som börjar med "Utskottet delar" och slutar
med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till de principer för
stödområdesindelningen som föreslagits i centerns motion Al 18 och som
utskottet anslutit sig till i det föregående tillstyrks förslaget om
inplacering i resursområde av delar av Skellefteå kommun.

deb att utskottets hemställan under 213 bort ha följande
lydelse:

213. beträffande permanent inplacering i högsta stödområde
av Skellefteå kommun (Fällfors, Jörn, Kalvträsk) att riksdagen med avslag på
regeringens förslag och med bifall till motion 1989/90;A118 yrkande 12 i
motsvarande del beslutar om inplacering av kommundelarna i resursområde i
enlighet med vad som förordats i motionen,

368

s. 369 Kontrollera mot PDF

159. Inplacering
i högsta stödområde av Lycksele 1989/90:AU13

kommun (mom. 214)

Under förutsättning av bifall till reservation 8

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Västerbottens län (AC) som börjar med "Utskottet delar" och slutar
med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till de principer för
stödområdesindelningen som föreslagits i centerns motion Al 18 och som
utskottet anslutit sig till i det föregående tillstyrks förslaget om
inplacering i resursområde av Lycksele kommun.

deb att utskottets hemställan under 214 bort ha följande
lydelse;

214. beträffande permanent inplacering i högsta stödområde
av Lycksele kommun

att
riksdagen bifaller motionerna 1989/90;A107 yrkande 2, 1989/90;A108 yrkande 1
och 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande delar och beslutar om inplacering av
kommunen i resursområde i enlighet med vad som förordats i motionerna,

160. Inplacering i högsta stödområde av Lycksele

kommun (mom. 214)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Västerbottens län (AC) som börjar med "Utskottet delar" och slutar
med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det beträffande Lycksele kommun
föreligger sådana speciella omständigheter som gör det motiverat att, i
enlighet med förslaget i vpk-motionen A107, placera kommunen i stödområde 1.

deb att utskottets hemställan under 214 bort ha följande
lydelse;

214. beträffiande permanent inplacering i högsta
stödområde av Lycksele kommun

att
riksdagen bifaller motionerna 1989/90A107 yrkande 2, 1989/90:A108 yrkande 1 och
1989/90:A118 yrkande 12 i motsvarande delar och beslutar om inplacering av
kommunen i stödområde i enlighet med vad som förordats i motionerna.

369

s. 370 Kontrollera mot PDF

161. Inplacering
i högsta stödområde av Bjurholm, 1989/90:AU13

Norsjö och Vindelns kommuner (mom. 215)

Under förutsättning av bifall till reservation 8

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Västerbottens län (AC) som börjar med "Utskottet delar" och slutar
med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse;

Med hänvisning till de principer för
stödområdesindelningen som föreslagits i centerns motion Al 18 och som
utskottet anslutit sig till i det föregående tillstyrks förslaget om inplacering
i resursområde av Bjurholm, Norsjö och Vindelns kommuner.

deb att utskottets hemställan under 215 bort ha följande
lydelse;

215. beträffande permanent inplacering i högsta stödområde
av Bjurholm, Norsjö och Vindelns kommuner

att
riksdagen bifaller motionerna 1989/90;A49, 1989/90;A107 yrkande 2,
1989/90;A108 yrkande 1 och 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande delar och
beslutar om inplacering av kommunerna i resursområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna,

162. Inplacering i högsta stödområde av Bjurholm,

Norsjö och Vindelns kommuner (mom. 215)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Västerbottens län (AC) som börjar med "Utskottet delar" och slutar
med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse;

Utskottet anser att det beträffande Bjurholms, Norsjö och
Vindelns kommuner föreligger sådana speciella omständigheter som gör det
motiverat att, i enlighet med förslaget i vpk-motionen A107, placera dem i
stödområde 1.

deb att utskottets hemställan under 215 bort ha följande
lydelse;

215. beträffande permanent inplacering i högsta stödområde
av Bjurholms, Norsjö och Vindelns kommuner

att
riksdagen bifaller motionerna 1989/90:A49, 1989/90;A107 yrkande 2,
1989/90:A108 yrkande 1 och 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande delar och
beslutar om inplacering av kommunerna i stödområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna.

370

s. 371 Kontrollera mot PDF

163. Inplacering
i stödområde 2 av Nordmalings, 1989/90:AU13

Robertsfors, Skellefteå (övriga delar) och Vännäs

kommuner
(mom. 216)

Under förutsättning av bifall till reservation 7

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Västerbotten (AC) som börjar med "Utskottet delar" och slutar med
"berörda delar" bort ha följande lydelse;

Med hänvisning till att utskottet ställt sig bakom
förslaget i folkpartimotionen A97 om att behålla nuvarande
stödområdesindelning i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag bör Nordmalings,
Robertsfors, centrala delar av Skellefteå och Vännäs kommuner alltjämt ingå i
stödområdet.

deb att utskottets hemställan under 216 bort ha följande
lydelse;

216. beträffande permanent inplacering i stödområde 2 av
Nordmalings, Robertsfors, Skellefteå (övriga delar) och Vännäs kommuner

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall till motionerna
1989/90:A68 yrkande 2, 1989/90;A69 yrkande 4, 1989/90;A72 yrkande 1,
1989/90;A75 yrkande 1, 1989/90:A97 yrkande 4, 1989/90;A107 yrltande 2,
1989/90;A117 yrkande 2 och 1989/90;A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar,
beslutar om inplacering av kommunerna i stödområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna,

164. Inplacering i stödområde 2 av Nordmalings,

Robertsfors, Skellefteå (övriga delar) och Vännäs

kommuner (mom. 216)

Under förutsättning av bifall till reservation 8

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Västerbottens län (AC) som börjar med "Utskottet delar" och slutar
med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse;

Med hänvisning till de principer för
stödområdesindelningen som föreslagits i centerns motion Al 18 och som
utskottet anslutit sig till i det föregående tillstyrks förslaget om
inplacering i resursområde av Nordmalings, Robertsfors, delar av Skellefteå och
Vännäs kommuner.

deb att utskottets hemställan under 216 bort ha följande
lydelse;

216. beträffande permanent inplacering i stödområde 2 av
Nordmalings, Robertsfors, Skellefteå (övriga delar) och Vännäs kommuner

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall

till motionerna 1989/90.A68 yrkande 2, 1989/90;A69 yrkande 4, 371

1989/90;A72
yrkande 1, 1989/90;A75 yrkande 1, 1989/90;A97

s. 372 Kontrollera mot PDF

yrkande
4, 1989/90;A107 yrkande 2, 1989/90;A117 yrkande 2 1989/90:AU13 och
1989/90;A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar, beslutar om inplacering av
kommunerna i resursområde i enlighet med vad som förordats i motionerna,

165. Inplacering i stödområde 2 av Nordmalings,

Robertsfors, Skellefteå (övriga delar) och Vännäs

kommuner (mom. 216)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Västerbottens län (AC) som börjar med "Utskottet delar" och slutar
med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse;

Med hänvisning till att utskottet ställt sig bakom det av
vpk i motion A107 framförda förslaget om fortsatta principer för
stödområdesindelningen skall, i enlighet med dessa principer, Nordmalings,
Robertsfors, Vännäs och hela Skellefteå kommun alltjämt ingå i stödområdet.

deb att utskottets hemställan under 216 bort ha följande
lydelse;

216. beträffande permanent inplacering i stödområde 2 av
Nordmalings, Robertsfors, Skellefteå (övriga delar) och Vännäs kommuner

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall till motionerna
1989/90:A68 yrkande 2, 1989/90;A69 yrkande 4, 1989/90:A72 yrkande 1,
1989/90:A75 yrkande 1, 1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90;A107 yrkande 2,
1989/90:A117 yrkande 2 och 1989/90;A118 yrkande 12, alla i motsvarande delar,
beslutar om inplacering av kommunerna i stödområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna

166. Inplacering i högsta stödområde av Bodens

kommun (Edefors, Gunnarsbyn) (mom. 218)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Norrbottens län (BD) som börjar med "Utskottet anser" och slutar med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse;

Utskottet anser att det beträffande Edefors och
Gunnarsbyns församlingar i Bodens kommun föreligger sådana speciella
omständigheter som gör det motiverat att, i överensstämmelse med förslaget i
vpk-motionen A107, placera dem i stödområde 1.

deb att utskottets hemställan under 218 bort ha följande
lydelse;

218. beträffiande permanent inplacering i högsta
stödområde av Bodens kommun (Edefors, Gunnarsbyn)

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall

till motionerna 1989/90;A107 yrkande 2 och 1989/90;A110 yr

kande 2 i motsvarande delar beslutar om inplacering av kom

mundelarna i stödområde i enlighet med vad som förordats i 372

motionerna.

s. 373 Kontrollera mot PDF

167. Inplacering
i högsta stödområde av Piteå 1989/90:AU13

kommun (Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt

(mom.
219)

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Norrbottens län (BD) som börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar"
bort ha följande lydelse:

Utskottet
anser att det beträffande Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt i Piteå kommun
föreligger sådana speciella omständigheter som gör det motiverat att, i
överensstämmelse med förslaget i vpk-motionen A107, placera dem i stödområde 1.

deb
att utskottets hemställan under 219 bort ha följande lydelse:

219. beträffande
permanent inplacering i högsta stödområde av

Piteå kommun (Markbygdens kyrkobokföringsdbtrikt)

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall till motionerna 1989/90;A107 yrkande 2
och 1989/90;A110 yrkande 2 i motsvarande delar beslutar om inplacering av kommundelen
i stödområde i enlighet med vad som förordats i motionerna,

168. Inplacering i stödområde 2 av Bodens och Piteå

kommuner (mom. 220)

Under
föruisätining av bifall till reservation 7

Elver
Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Norrbottens län (AC) som börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar"
bort ha följande lydelse;

Med
hänvisning till att utskottet ställt sig bakom förslaget i folkpartimotionen
A97 om att behålla nuvarande stödområdesindelning i avvaktan på ett bättre
beslutsunderlag bör Bodens och Piteå kommuner alltjämt ingå i stödområdet.

deb
att utskottets hemställan under 220 bort ha följande lydelse;

220. beträfliande
permanent inplacering i stödområde 2 av

Bodens och Piteå kommuner

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall till motionerna 1989/90;A68 yrkande 2,
1989/90;A69 yrkande 4, 1989/90:A72 yrkande 1, 1989/90;A75 yrkande 1,
1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90;A107 yrkande 2, 1989/90;A110 yrkande 2,
1989/90;A117 yrkande 2, och 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande delar
beslutar om inplacering av kommunerna i stödområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna.

373

s. 374 Kontrollera mot PDF

169. Inplacering
i stödområde 2 av Bodens och Piteå 1989/90:AU13

kommuner (mom. 220)

Under förutsättning av bifall till reservation 8

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet Norrbottens
län (BD) som börjar med "Utskottet anser" och slutar med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse;

Med hänvisning till de principer för
stödområdesindelningen som föreslagits i centerns motion Al 18 och som
utskottet anslutit sig till i det föregående tillstyrks förslaget om
inplacering i resursområde av Bodens och Piteå kommuner.

deb att utskottets hemställan under 220 bort ha följande
lydelse;

220. beträffande permanent inplacering i
stödområde 2 av Bodens och Piteå kommuner

att riksdagen
med avslag på regeringens förslag och med bifall till motionerna 1989/90;A68
yrkande 2, 1989/90:A69 yrkande 4, 1989/90;A72 yrkande 1, 1989/90;A75 yrkande 1,
1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2, 1989/90;A110 yrkande 2,
1989/90.A117 yrkande 2 och 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande delar
beslutar om inplacering av kommunerna i resursområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna,

170. Inplacering i stödområde 2 av Bodens och Piteå

kommuner (mom. 220)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Norrbottens län (BD) som börjar med "Utskottet anser" och slutar med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse;

Med hänvisning till att utskottet ställt sig bakom det av
vpk i motion A107 framförda förslaget om fortsatta principer för
stödområdesindelningen skall, i enlighet med dessa principer. Bodens och Piteå
kommuner (återstående delar) alltjämt ingå i stödområde 2.

deb att utskottets hemställan under 220 bort ha följande
lydelse:

220. beträffiande permanent inplacering i
stödområde 2 av Bodens och Piteå kommuner

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall till motionerna
1989/90;A68 yrkande 2, 1989/90;A69 yrkande 4, 1989/90:A72 yrkande 1,
1989/90;A75 yrkande 1, 1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90;A107 yrkande 2,
1989/90;A110 yrkande 2, 1989/90;A117 yrkande 2, och 1989/90;A118 yrkande 12 i
motsvarande delar beslutar om inplacering av kommunerna i stödområde i
enlighet med vad som förordats i motionerna,

374

s. 375 Kontrollera mot PDF

171. Inplacering
i högsta stödområde av Älvsbyns 1989/90:AU13

kommun (mom. 221)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Norrbottens län (BD) som börjar med "Utskottet anser" och slutar med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse;

Utskottet anser att det beträffande AJvsbyns kommun
föreligger sådana speciella omständigheter som gör det motiverat att, i
enlighet med förslaget i vpk-motionen A107, placera kommunen i stödområde 1.

deb att utskottets hemställan under 221 bort ha följande
lydelse:

221. beträffande permanent inplacering i högsta
stödområde av

Älvsbyns kommun

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall till motionerna
1989/90;A40, 1989/90;A107 yrkande 2 i motsvarande del och 1989/90;A110 yrkande
2 i motsvarande del beslutar om inplacering av kommunen i stödområde i
enlighet med vad som förordats i motionerna,

172. Inplacering i stödområde 2 av Luleå kommun

(Örnäset och Domkyrkoförsamlingen) (mom. 222)

Under förutsättning av bifall till reservation 7

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Norrbottens län (AC) som börjar med "Utskottet anser" och slutar med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till att utskottet ställt sig bakom
förslaget i folkpartimotionen A97 om att behålla nuvarande
stödområdesindelning i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag bör Luleå kommun
alltjämt ingå i stödområdet.

deb att utskottets hemställan under 222 bort ha följande
lydelse:

222. beträffande permanent inplacering i
stödområde 2 av

Luleå kommun (Örnäset och Domkyrkoförsamlingen)

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall till motionerna
1989/90;A69 yrkande 4, 1989/90.A72 yrkande 1, 1989/90;A75 yrkande 1,
1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2, 1989/90;A110 yrkande 2 och
1989/90:A117 yrkande 2 i motsvarande delar beslutar om inplacering av kommundelarna
i stödområde i enlighet med vad som förordats i motionerna.

375

s. 376 Kontrollera mot PDF

173. Inplacering
i stödområde 2 av Luleå kommun 1989/90:AU13

(Örnäset och Domkyrkoförsamlingen (mom. 222)

Karl-Erik
Persson (vpk) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Norrbottens län (BD) som börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar"
bort ha följande lydelse;

Med
hänvisning tifl att utskottet ställt sig bakom det av vpk i motion A107
framförda förslaget om fortsatta principer för stödområdesindelningen skall, i
enlighet med dessa principer, hela Luleå kommun alltjämt ingå i stödområdet.

deb
att utskottets hemställan under 222 bort ha följande lydelse;

222. beträffande
permanent inplacering i stödområde 2 av

Luleå kommun (Örnäset och Domkyrkoförsamlingen)

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall till motionerna 1989/90.A69 yrkande 4,
1989/90.A72 yrkande 1, 1989/90;A75 yrkande 1, 1989/90:A97 yrkande 4,
1989/90;A107 yrkande 2, 1989/90;A110 yrkande 2 och 1989/90;A117 yrkande 2 i
motsvarande delar beslutar om inplacering av kommundelen i stödområde i
enlighet med vad som förordats i motionerna,

174. Inplacering i stödområde 2 av Luleå kommun

(återstående delar) (mom. 223)

Under
förutsättning av bifall till reservation 7

Elver
Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

deb
att den del av utskottets yttrande i avsnittet Norrbottens län (AC) som börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar"
bort ha följande lydelse:

Med
hänvisning till att utskottet ställt sig bakom förslaget i folkparti-motionen
A97 om att behålla nuvarande stödområdesindelning i avvaktan på ett bättre
beslutsunderlag bör Luleå kommun alltjämt ingå i stödområdet.

deb
att utskottets hemställan under 223 bort ha följande lydelse;

223. beträffande
permanent inplacering i stödområde 2 av

Luleå kommun (återstående delar)

att riksdagen med avslag
på regeringens förslag och med bifall till motionerna 1989/90;A68 yrkande 2,
1989/90;A69 yrkande 4, 1989/90:A72 yrkande 1, 1989/90;A75 yrkande 1,
1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90:A107 yrkande 2, 1989/90;A110 yrkande 2,
1989/90;A117 yrkande 2 och 1989/90.A118 yrkande 12 i motsvarande delar
beslutar om inplacering av kommundelarna i stödområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna.

376

s. 377 Kontrollera mot PDF

175. Inplacering
i stödområde 2 av Luleå kommun 1989/90:AU13

(återstående delar) (mom. 223)

Under förutsättning av bifall till reservation 8

Börje Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Norrbottens län (BD) som börjar med "Utskottet anser" och slutar med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse;

Med hänvisning till de principer för stödområdesindelningen
som föreslagits i centerns motion Al 18 och som utskottet anslutit sig till i
det föregående tillstyrks förslaget om inplacering i resursområde av
återstående delar av Luleå kommun.

deb att utskottets hemställan under 223 bort ha följande
lydelse;

223. beträffande permanent inplacering i stödområde
2 av Luleå kommun (återstående delar)

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall till motionerna
1989/90:A68 yrkande 2, 1989/90;A69 yrkande 4, 1989/90;A72 yrkande 1, 1989/90;A75
yrkande 1, 1989/907V97 yrkande 4, 1989/90;A107 yrlcande 2, 1989/90:A110 yrkande
2, 1989/90.A117 yrkande 2 och 1989/90;A118 yrkande 12 i motsvarande delar
beslutar om inplacering av kommunerna i resursområde i enlighet med vad som
förordats i motionerna,

176. Inplacering i stödområde 2 av Luleå kommun

(återstående delar) (mom. 223)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

deb att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Norrbottens län (BD) som börjar med "Utskottet anser" och slutar med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse;

deb att utskottets hemställan under 223 bort ha följande
lydelse;

Med hänvisning till att utskottet ställt sig bakom det av
vpk i motion A107 framförda förslaget om fortsatta principer för
stödområdesindelningen skall, i enlighet med dessa principer, hela Luleå
kommun alltjämt ingå i stödområdet.

223. beträffande permanent inplacering i stödområde
2 av Luleå kommun (återstående delar)

att
riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall till motionerna
1989/90;A68 yrkande 2, 1989/90;A69 yrkande 4, 1989/90;A72 yrkande 1,
1989/90;A75 yrkande 1, 1989/90;A97 yrkande 4, 1989/90;A107 yrkande 2,
1989/90;A110 yrkande 2, 1989/90;A117 yrkande 2 och 1989/90;A118 yrkande 12 i
motsvarande delar beslutar om inplacering av kommundelarna i stödområde i
enlighet med vad som förordats i motionerna,

377

s. 378 Kontrollera mot PDF

Särskilda yttranden

1. Organisation och administration av regionala

utvecklingsinsatser samt kommunal skatteutjämning

(mom. 9)

Loui Bernal (mp) anför;

Jag vill erinra om att miljöpartiet i annat sammanhang
uttalat sig för att begränsa den centraliserade förvaltningen och att
decentralisera uppgifterna inom detta område så långt det är möjligt till
regionala och lokala organ. I det fortsatta reformarbetet i länen är det av
vikt att förtroendemannainflytandet i länen stärks. Vi förutsätter att den
information om det regional politiska arbetet som i fortsättningen skall
lämnas i länsstyrelsernas anslagsframställningar följs upp av resp. fackdepartement
och årligen redovisas till ett ansvarigt departement.

2. Riskkapitalbolag (mom. 30)

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla
m) anför;

I detta avsnitt av propositionen gör industriministern en
hänvisning till att han i den näringspolitiska propositionen (1989/90:88)
kommer att gå närmare in på hur företagens kapitalförsörjning bör utformas i
form av bl.a. statliga riskkapitalbolag.

Från moderata samlingspartiets del vill vi framhålla att
vi avvisar statliga riskkapitalbolag. Tillskapandet av sådana företag innebär
en ökad statlig inblandning i företagandet utan att tillgodose företagens behov
av vare sig enskilt riskkapital eller företagsledningskompetens på
marknadsekonomiska villkor. I stället kommer politikerinflytandet på
företagandet att öka och företagarnas oberoende att minska. Dessa konsekvenser
kommer att utvecklas närmare vid behandlingen av den näringspolitiska
propositionen.

3. Industricentra (mom. 31)

/Vnders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla
m) anför;

De statliga industricentra fick redan från början problem
med överkapacitet. Trots detta fortsatte utbyggnaden. Problemen har under åren
inte kunnat övervinnas, utan stora lokalytor har stått tomma. Moderata
samlingspartiet har vid olika tillfållen — bl.a. vid 1985 års översyn av
regionalpolitiken — föreslagit åtgärder för att avhjälpa problemen. Förslagen
avvisades. Mot denna bakgrund anser vi att det är tillfredsställande att
regeringen nu föreslår åtgärder för att avveckla statens engagemang i
anläggningarna.

1989/90:
AU 13

s. 379 Kontrollera mot PDF

4. Åtgärder
för att främja kvinnors företagande 1989/90:AU13

(mom. 32)

Elver Jonsson (fp), /Vnders G Högmark (m), Mona Saint Cyr
(m), Charlotte Branting (fp) och Erik Holmkvist (m) anför:

I en i detta avsnitt behandlad motion berörs frågan om
privat verksamhet inom ett av den offentliga sektorns områden, barnomsorgen.
Motionärerna kommer därmed in på frågan om de offentliga monopolen.

Vi har för vår del vid olika tillfållen påtalat att det av
flera skäl är angeläget att öppna många av de nuvarande offentliga monopolen
för konkurrens. Om enskilda alternativ till den offentliga sektorn tilläts
skulle skaparförmåga frigöras och entreprenörsanda uppstå även på dessa
områden. Därmed skulle kvinnor få ökade möjligheter att starta egna företag på
områden där kvinnor traditionellt är verksamma, t.ex inom vård och omsorg.
Kvinnormis arbetsmarknad skulle även breddas i och med att friheten att välja
mellan anställning i enskild eller offentlig verksamhet skulle öka. Även ur
konsumenternas syn ;nkt är en avveckling av de offentliga
sei"vicemonopolen önskvärd genom att den förväntas leda till ökad mångfald
i utbudet av tjänster inom områden som vård, omsorg och utbildning. Detta
medför en förbättrad situation framför allt för kvinnor.

5. Avskrivning av studielån (mom. 36)

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla
m) anför:

Vi har sympati för tanken att ii exempelvis inlandet
arbeta med ett system som medger avskrivning av studieskulder. Villkoren för
detta får närmare övervägas.

6. Påbyggnadsutbildning för nyföretagare (mom. 37)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anför;

I den under allmänna motionstiden väckta motionen A433 har
Sigge Godin (fp) efterlyst möjligheter för länsstyrelserna att ekonomiskt
stödja kortare utbildning som skall hjälpa nyföretagare att undvika olika
fallgropar och att bemästra nyföretagandets problem.

Efter det att motionen väcktss har industriministern i den
nu aktuella propositionen 76 som ett av hindren för nyföretagande påtalat att
det i många avseenden saknjis relevant informationsmaterial om
förutsättningarna för företagande. Som ett av problemen i sammanhanget anges
att den information som finns är spridd på många myndigheter, vilket
exemplifieras i propositionen (s. 103). Enligt uttalanden av industriministern
skall SIND ansvara för att behövligt informationsmaterial utarbetas.

Med hänsyn till att det i motionen påtalade problemet har
erkänts på regeringshåll och att åtgärder i linje med motionens syfte föreslås
i

379

s. 380 Kontrollera mot PDF

såväl den
regionalpolitiska som den näringspolitiska propositionen har 1989/90:AU13

vi med det nu gjorda uttalandet
avstått från att fullfölja motionens yrkande med en reservation.

7. Rådgivningsverksamheten inom jordbruket och

skogsbruket (mom. 47)

Anders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anför;

I
enlighet med motion A64 (m) har jordbruksutskottet framhållit att
rådgivningsverksamheten inom jordbruket och skogsbruket behöver ses över och
utgått från att regeringen kommer att låta verkställa en sådan översyn. Vi
förutsätter att regeringen skyndsamt initierar en översyn.

8. Medflyttandebidraget (mom. 61)

Elver
Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp)
och Erik Holmkvist (m) anför;

Som
vi har påpekat i annat sammanhang är reglerna för flyttningsbidragen oklara och
kan dessutom i vissa fall motverka sitt eget syfte.

9. Uppföljning av landsbygdskampanjen (mom. 80)

Anders
G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anför;

Det
är enligt vår uppfattning viktigt att de förslag på olika områden som kom fram
i samband med landsbygdskampanjen "Hela Sverige ska leva" noga
utvärderas. Vi instämmer således i de synpunkter härom som framförts i motion
A404 (m).

10. Regionala landsbygdsprogram (mom. 81)

Loui
Bernal (mp) anför;

Enligt
min uppfattning bör länsstyrelserna få regeringens uppdrag att upprätta
regionala landsbygdsprogram som utgår från den kommunala planeringen. Härigenom
kommer denna att omfatta även landsbygden i sin översiktsplanering, något som
också framhållits i motion A106 (mp).

11. Flexiblare regelsystem för byggnadslov (mom. 94)

Loui
Bernal (mp) anför:

Jag
anser i likhet med motion A106 (mp) att ett flexiblare regelsystem för
byggnadslov och lån anpassat dels för landsbygden, dels för ekologiskt
byggande både för enskilda hus och ekobyar bör införas. Jag

380

s. 381 Kontrollera mot PDF

utgår från att den
arbetsgrupp som har bildats i syfte att öka möjlighe- 1989/90:AU13 terna
för boende och service på landsbygden behandlar denna fråga och snarast visar
resultat av sitt arbete.

12. Medelsanvisning till regionala utvecklingsinsatser
(mom. 110)

Börje
Hörnlund och Kjell Ericsson (båda c) anför;

I
det anslag på 1 050 milj.kr. till Regionala utvecklingsinsatser som en
majoritet inom utskottet har enat sig om ingår ett belopp på 72 milj.kr. som
skall användas till stöd åt jordbruksföretag med kombinationsenheter. Enligt
centerns mening borde till de särskilda medlen för jordbruksföretag ha anvisats
200 milj.kr. i enlighet med vad som föreslås i den till jordbruksutskottets
yttrande fogade avvikande meningen av företrädarna för centerpartiet och vpk.
Vi hänvisar till att de medel det här gäller skall användas till stöd för
jordbruksnäringen i hela landet. Inte minst i södra Sveriges skogs- och
mellanbygder föreligger det ett stort behov av medel.

381

26 Riksdagen 19S9/90. 18 sand. Nr 13

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagförslagen i proposition 76

1 Förslag till

Lagom ändring i lagen (1983:1055) om nedsättning av
socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län

Härigenom föreskrivs att 6§ lagen (1983:1055) om
nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1989/90:AU13 Bilaga 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nedsättning av arbetsgivaravgifter enligt denna
lag skall i första hand avse folkpensionsavgiften och därefter
barnomsorgsavgiften.

Nedsättning
av egenavgifler skall i första hand avse folkpensionsavgiften och därefter i
angiven ordning bamomsorgsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetarskyddsavgiften,
delpensionsavgiften, arbetsskadeavgiften och tillläggspensions-avgiften.

I fråga om förfarandet för nedsättningen av
arbetsgivaravgifter gäller bestämmelserna i lagen (1984: 668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.

I
fråga om förfarandet för nedsättningen av egenavgifler gäller bestämmelserna i
uppbördslagen (1953:272).

6§

Nedsättning av arbetsgivaravgifter enligt denna
lag skall i första hand avse folkpensionsavgiften och därefter i angiven
ordning barnomsorgsavgiften och sjukförsäkrings a vgiften.

Nedsättning
av egenavgifler skall i första hand avse folkpensionsavgiften och därefter i
angiven ordning bamomsorgsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetarskyddsavgiften,
delpensionsavgifien, arbels-skadeavgiften och tilläggspensions-avgiften.

I
fråga om förfarandet för nedsättningen av arbetsgivaravgifter gäller
bestämmelserna i lagen (1984; 668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare.

I
fråga om förfarandet för nedsättningen av egenavgifler gäller bestämmelserna
i uppbördslagen (1953:272).

s. 382 Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den I juli 1990. De nya bestämmelserna skall tillämpas för
avgifier avseende tiden från och med den 1 januari 1990.

382

s. 383 Kontrollera mot PDF

2 Förslag
till 1989/90:AU13

Lag om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift '

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande
bestämmelser

1 §
I denna lag ges föreskrifter om stöd lill näringslivet genom nedsätt

ning helt eller delvis av socialavgifter enligt lagen (1981:691) om socialav

gifter och allmän löneavgift enligt lagen (1982:423)om allmän löneavgift.

Stödet
ges till näringslivet i Arjeplogs, Arvidsjaurs, Gällivare, Haparanda,
Jokkmokks, Kalix, Kiruna, Pajala, Överkalix och Övertorneå kommuner i
Norrbottens län, Dorotea, Mala, Sorsele, Storumans, Vilhelmina och Åsele
kommuner i Västerbottens län. Bergs, Härjedalens, Ragunda och Strömsunds
kommuner samt Hotagens, Laxsjö, Föllinge, OfTerdals och Alsens församlingar i
Krokoms kommun i Jämtlands län (stödområde 1).

Stödet
ges också i den omfattning som framgår av 5 och 6 §§ till näringslivet i
Bodens, Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner i Norrbottens län.

2 §
Lagen gäller arbetsgivare och sådana försäkrade som avses i 1 kap. 2 §

lagen (1981:691) om socialavgifter och tillämpas på avgifter som är hu

vudsakligen hänförliga till arbete inom

1. gruvor och
mineralbrotl, med undantag av malmgruvor,

2. tillverkning, med undantag av tillverkning inom massa- och pappersindustri
samt järn-, stål- och ferrolegeringsverk,

3. produktionsvaruinriktad partihandel,

4. uppdragsverksamhet,

5. hotell-, pensionals- och campingverksamhet eller

6. restaurang- och kaféverksamhet som bedrivs i kombination med hotell-,
pensionats- eller campingverksamhet.

Första
stycket gäller i den mån verksamheten bedrivs vid arbetsgivarens eller den
försäkrades fasta driftställe i stödområde 1 eller i Bodens, Luleå, Piteå eller
Älvsbyns kommun i Norrbottens län.

Lagen
gäller dock inte kommuner eller andra statliga myndigheter än statens afTärsdri
vande verk.

Bestämmelser
för hela stödområde 1

3
§ För en arbetsgivare med sådan
verksamhet som avses i 2 § som bedrivs vid fast driftställe i stödområde I
skall den procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter sammanlagt utgår sättas
ned med tio procentenheter till och med ulgiflsåret 2000. För utgiftsåret 1991
skall procentsatsen dock sättas ned med fem procentenheter för en arbetsgivare
vars verksamhet bedrivs i stödområde 1 utanför Norrbottens län.

4 § För en försäkrad med sådan verksamhet som avses i 2 § som bedrivs
vid fast driftställe i stödområde I skall den procentsats efter vilken egenavgifler
sammanlagt utgår sältas ned med tio procentenheter till och med inkomståret
2000, om den försäkrade för inkomståret är mantalsskriven inom stödområde 1.
För inkomståret 1991 skall procentsatsen dock sättas ned med fem procentenheter
för försäkrade vars verksamhet bedrivs i stödområde I utanför Norrbottens län. 383

s. 384 Kontrollera mot PDF

Bestämmelser för Bodens,
Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner i Norrbottens 1989/90: AU 13

län Bilaga 1

5 § För en arbetsgivare med sådan verksamhet som avses i 2 § som bedrivs
vid fast driftställe i Bodens, Luleå, Piteå eller Älvsbyns kommun i Norrbottens
län skall den procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter sammanlagt utgår
sättas ned med fem procentenheter för vart och ett av utgiflsåren 1991 lill och
med 1995.

6 § För en försäkrad med sådan verksamhet som avses i 2 § som bedrivs
vid fast driftställe i Bodens, Luleå, Piteå eller Älvsbyns kommun i Norrbottens
län skall den procentsats efter vilken egenavgifler sammanlagt utgår sältas ned
med fem procentenheter för vart och ett av inkomståren 1991 lill och med 1995,
om den försäkrade för inkomståret är mantalskri ven i någon av dessa kommuner.

Bestämmelser
for Svappavaara samhälle

7 §
En arbetsgivare som driver eller etablerar verksamhet som avses i 2 §

vid fast driftställe i Svappavaara samhälle, Kiruna kommun, har rätt att

efter särskilt tillstånd bli befriad från arbetsgivaravgifter och allmän löne

avgift för denna verksamhet till och med ulgiflsåret 1993. Sådan befrielse

medges endast om en etablering är lämplig från samhällsekonomisk syn

punkt.

Från
och med ulgiflsåret 1994 gäller samma bestämmelser som för stödområde 1 i
övrigt.

8 §
En försäkrad som bedriver eller etablerar verksamhet som avses i 2 §

vid fast driftställe i Svappavaara samhälle, Kiruna kommun, har rätt all

efter särskilt tillstånd befrias från egenavgifler och allmän löneavgift för

inkomster från denna verksamhet till och med inkomståret 1993. Sådan

befrielse medges endast om en etablering är lämplig från samhällsekono

misk synpunkt.

Från
och med inkomståret 1994 gäller samma bestämmelser som för stödområde I i
övrigt.

Förfarandet
m. m.

9 §
Nedsättning av arbetsgivaravgifter enligt denna lag skall i första hand

avse folkpensionsavgifien och därefter i angiven ordning barnomsorgsav

giften och sjukförsäkringsavgiften.

Nedsättning
av egenavgifler skall i första hand avse folkpensionsavgiften och därefter i
angiven ordning barnomsorgsavgiften, sjukförsäkringsavgiften,
arbetarskyddsavgiften, delpensionsavgiften, arbetsskadeavgiften och
tilläggspensionsavgiften.

I
fråga om förfarandet för nedsättningen av arbetsgivaravgifter gäller
bestämmelserna i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare.

I
fråga om förfarandet för nedsättningen av egenavgifler gäller bestämmelserna i
uppbördslagen (1953:272).

10 § Frågor om befrielse från avgifter enligt 7 eller 8 § prövas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

11 § Ett belopp motsvarande det bortfall av avgiftsinkomster som föran- 384

s. 385 Kontrollera mot PDF

leds av bestämmelserna i 3
—8 §§ skall påföras staten och uppbäras i samma 1989/90:AU13

ordning som avgifterna i
övrigt. Bilaga 1

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och
tillämpas första

gången i fråga om arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift för arbetsgiva

re för utgiftsåret 1991 och i fråga om egenavgifler och allmän löneavgift för

försäkrade som beräknas med ledning av 1992 års taxering.

2. Genom lagen upphävs lagen (1983; 1055) om nedsättning av socialavgifter
och allmän löneavgift i Norrbottens län, dock tillämpas den gamla lagen för
utgiftsåren till och med 1990 och till och med vid 1991 års taxering.

3. BeträfTande bidrag för sysselsättningsökning och etablering gäller 2 §
2 stycket och 3 § 2 stycket i den gamla lagen även efter ikraftträdandet av
denna lag om ansökan om bidraget gjorts före den 1 juli 1991 och avser
kalenderåret 1990 eller tidigare.

385

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1982:423) om allmän löneavgift

Härigenom föreskrivs att 3a § lagen (1982:423) om
allmän löneavgift skall ha följande lydelse.

1989/90:AU13 Bilaga 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

3
a § Om nedsättning av allmän löneavgift som regionalpolitiskt stöd finns särskilda
bestämmelser i lagen (1983:1055) om nedsättning av socialavgifter och allmän
löneavgift / Norrbottens län.

Föreslagen lydelse

3
a § Om nedsättning av allmän löneavgift som regionalpolitiskt stöd finns
särskilda bestämmelser i lagen (1990:000) om nedsättning av socialavgifter och
allmän löneavgift.

s. 386 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1991.

386

s. 387 Kontrollera mot PDF

. ,, , , ,. ., 1989/90:AU13

1
abell- och kartbilagor gj,

Den nya stödområdesindelningen

Den nya stödområdesindelningen enligt utskottets förslag
framgår av bifogade uppställning. Inom parentes anges nuvarande stödområdestillhörighet.
Kursivering innebär att förslaget avviker från proposition 76.

Stödområde 1

Län,
kommun (och församling)

Norrbottens
län

Arjeplog (A) /Vrvidsjaur (B) Gällivare (A) Haparanda (A)
Jokkmokk (A) Kalix (A) Kiruna (A) Pajala (A) Överkalix (A) Övertorneå (A)

Västerbottens län

Dorotea (A) Mala (B) Sorsele (A) Storuman (A) Vilhelmina
(A) Åsele (A)

Jämtlands län

Berg (A)

Härjedalen
(B)

Krokom,
del av (Hotagen, Laxsjö, Föllinge, Offerdal och Alsen) (A)

Ragunda
(A)

Strömsund
(A)

Stödområde 2

Län,
kommun (och församling)

.Norrbottens
län

Boden, del av (Edefors och Gunnarsbyn) (C)

Piteå, del
av (Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt) (C)

Älvsbyn
(B) 387

s. 388 Kontrollera mot PDF

Västerbottens
län 1989/90: AU 13

Bjurholm (B) Bilaga 2

Lycksele
(B)

Norsjö (B)

Skellefteå,
del av (Fällfors, Jörn och Kalvträsk) (B)

Vindeln (B)

Jämtlands län

Bräcke (B) Åre (B)

Västernorrlands län

Sollefteå (B)

Sundsvall,
del av (Holm och Liden) (C)

Ange(B)

Örnsköldsvik,
del av (/Vnundsjö, Björna, Skorped och Trehörningsjö)

(B)

Gävleborgs län

Hofors (C) Ljusdal (B)

Kopparbergs län

Avesta (C)

Ludvika
(C)

Malung (B)

Mora, del
av (Venjan och Våmhus) (B) (Våmhus församling tillhör för

närvarande
inte något stödområde)

Orsa (C)

Smedjebacken
(C)

Vansbro
(B)

Älvdalen
(B)

Västmanlands län

Fagersta (C) Norberg (C) Skinnskatteberg (C)

Örebro län

Hällefors (C) Ljusnarsberg (C)

Värmlands län

/Vrvika (C)

Eda (C)

Filipstad
(C) 388

Hagfors
(C)

s. 389 Kontrollera mot PDF

Munkfors (C) 1989/90:AU13

Sunne (C) Bilaga 2

Säffle (C) Torsby (B)
Årjäng (C)

Alvsborgs
län

Bengtsfors
(C) Dab Ed (C) Åmål (C)

389

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
stödområdesindelning

1989/90:AU13 Bilaga 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

....... :t:m:!!i"'-
■■ ■■ - ■

mk&/"'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stödområde
A

Stödområde B l\M Stödområde C

390

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottets f ö rslag
till st ö domr å desindelning

1989/90:AU13 Bilaga 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

'/\:-iW'"""''' i'

/y;-v-; ■ : ■■■ : ■ ¥ '; ■ ............................................. v*

s. 391 Kontrollera mot PDF

( ■ :>-fÉ-; ■ fe***;*:! • ■ :?.:> !.: ■■ .(.. ■ i'-.,-.- .i-- ■■■ v ■ :>+' , ■■■ - ■■■■ > ' ■ .' ■ / ' ■

Stödområde 1 Stödområde 2

391

s. 392 Kontrollera mot PDF

Skatteutskottets
yttrande 31,3 3

1989/90:SkU3y

Regionalpolitik för 90-talet

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har berett skatteutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1989/90;76 om regionalpolitik för
90-talet och med anledning av propositionen väckta motioner som har samband med
skatteutskottets beredningsområde.

I propositionen redovisas den regionala utvecklingen, mål
och riktlinjer för regionalpolitiken samt förslag till utformning och
inriktning av regionala utvecklingsåtgärder, m.m. Förslagen innebär bl.a. en ny
stödområdesindelning och förändringar i de gällande regionalt och tidsmässigt
begränsade reglerna om nedsättning av företagens socialavgifter.

Genom propositionen bereds riksdagen tillfålle att ta del
av en redovisning angående olika samhälls- och politikområdens betydelse för
den regionala utvecklingen. Av intresse för skatteutskottets vidkommande är
närmast de delar av redovisningen som rör nära förestående förändringar på
skatteområdet och de motioner som väckts i anslutning härtill. Skatteutskottet
har beslutat att begränsa sitt yttrande till dessa frågor.

Propositionen innehåller i de aktuella delarna bl.a. en
redovisning av vissa effekter av skattereformen i ett regionalpolitiskt perspektiv.
Dessa effekter bör enligt propositionen belysas i samband med analysen av
reformens effekter i stort (s. 160—162). Vidare omnämns i avsnittet om turism
och rekreation (s. 113) ett uppdrag till statens industriverk att noga följa
utvecklingen på vissa orter mot bakgrund av skattereformen och vad
skatteutskottet (1989/90;SkU10) anfört om uppföljning m.m. i anslutning till
höjning av moms för hotell- och restaurangnäringen. Det framgår också (s. 123)
att ett förslag till riksdagen om en övergripande reform på energiskatteområdet
inkl. vissa miljörelaterade pålagor är under beredning. Vad gäller skatt på
vinster från vattenkraften nämns i propositionen att en särskild utredare
nyligen tillkallats för att utreda frågan om kraftföretagens vinster. Det
framgår att regeringen i avvaktan på resultatet av utredningen inte tagit
ställning till ett förslag från den regionalpolitiska kommittén om en höjning
av skatten på äldre vattenkraft och återföring till berörda regioner (s. 122).

I anslutning till redovisningen i propositionen har väckts
flera motionsyrkanden.

De regionalpolitiska effekterna mer allmänt av
skattereformen tas

upp i två motioner. Inger Schörlings m.fl. (mp) motion A106 yrkande oq

6
innehåller bl.a. en begäran om att regeringen under hösten 1990

s. 393 Kontrollera mot PDF

skall
återkomma med ett glesbygds- och landsbygdsprogram där effek- 1989/90:AU13

terna av
skattereformen behandlas:. Motion Al 18 yrkande 30 k) av Bilaga 3 Olof
Johansson m.fl. (c) innehåller en begäran att riksdagen skall göra ett
uttalande angående sambanden mellan skattereformen och målet regional balans i
enlighet med motionen.

Utskottet har för sin del inte anledning att nu gå in på
en bedömning av den planerade skattereformens effekter. Sådana bedömningar bör
enligt utskottet göras först i anslutning till att ställning tas till de
aviserade propositionerna om skattereformen. Utskottet har inte heller
anledning att ta ställning till frågor av allmän regionalpolitisk karaktär. I
den mån motionärerna av regionalpolitiska eller andra skäl vill påverka
skattepolitiken har de möjlighet att återkomma med förslag i samband med att de
skattepropositioner som föreläggs riksdagen i mitten på april månad. Utskottet
avstyrker därför motionsyrkandena i vad de avser skattefrågor.

Övriga motionsyrkanden gäller ett antal mera avgränsade
frågor. Avdraget för resor mellan bostad och arbetsplats bör enligt motionerna
A53 yrkande 4 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) samt Alll yrkande 37
av Börje Hörnlund m. fl. (c) höjas till 15 kr/mil. Fortsatt skattefrihet för
viss bär-, svamp- och kottplockning förordas i motionerna A79 av Birgitta
Hambraeus m. fl. (c) och A107 yrkande 31 av Lars Werner m. fl. (vpk).
Inrättande av personliga investeringskonton för att underlätta t.ex. vid
nystart av företag föreslås i motionerna Alll yrkande 36 av Börje Hörnlund
m.fl. (c) och A81 av Birgitta Hambraeus och Göran Engström (båda c). Frågor om
kvittning mellan förvärvskällor i det reformerade skattesystemet har tagits upp
i motionerna A53 yrkande 5 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) samt i
motion A107 yrkande 32 av Lars Werner m. fl. (vpk). Effekterna av
fastighetstaxeringen i särskilt utsatta skärgårdsområden behandlas i motion A93
yrkande 4 av Görel Thurdin m.fl. (c). I motion A106 yrkande 9 av Inger
Schörling m. fl. (mp) väcks fråga om en översyn av fastighetstaxeringen för
permanent boende i vissa attraktiva turistorter.

En nedsättning av mervärdeskatten för att främja turismen
i stödområdena förordas i motion A107 yrkande 30 av Lars Werner m. fl. (vpk).
I samma motion yrkande 29 och i motionerna A41 yrkande 3 av Stina Gustavsson
(c), Alll yrkande 11 av Börje Hörnlund m. fl. (c) och A81 av Birgitta Hambraeus
och Göran Engström (båda c) förordas skattefrihet för biobränslen. Frågor som
gäller skatten på vattenkraft och återföring av skatteintäkter till berörda
regioner har tagits upp i motionerna A68 yrkande 3 av Per-Ola Eriksson (c), A81
av Birgitta Hambraeus och Göran Engström (båda c), A106 yrkande 25 av Inger
Schörling m. fl., A107 yrkande 23 av Lars Werner m. fl. (vpk), A108 yrkande 2
av Maggj Mikaelsson (vpk) och Al 18 yrkande 42 av Olof Johansson m. fl. (c).

Den redovisning i propositionen som har anknytning till
skattefrå

gor påkallar inte något ställningstagande från riksdagens sida. Vad

gäller motionsyrkandena vill utskottet framhålla att motsvarande eller

liknande yrkanden väckts under den allmänna motionstiden i år. 393

Samtliga
dessa frågor kommer att behandlas i anslutning till de skat-

s. 394 Kontrollera mot PDF

tepropositioner
som föreläggs riksdagen i mitten av april månad. Det 1989/90:AU13

finns därför inte anledning att nu gå in på en närmare prövning av de Bilaga 3

motionsyrkanden
i dessa skattefrågor som väckts i anslutning till proposition 1989/90;76.
Utskottet avstyrker alltså motionerna i dessa delar.

Ett yrkande om att landsting och landstingsfria kommuner
skall ges rätt att ta ut regionala skatter på drivmedel finns i motion A106
yrkande 27 av Inger Schörling m. fl. (mp). Skatteutskottet har senast i
betänkandet 1988/89;SkU27 avstyrkt ett liknande yrkande med hänvisning till
praktiska och andra svårigheter med en sådan ordning. Utskottet har inte på
grund av vad som anförts i motionen fiinnit anledning att frångå det tidigare
ställningstagandet och avstyrker därför också detta motionsyrkande.

I Olof Johanssons m. Q. (c) motion Al 18 yrkande 35 har
aktualiserats en fråga om att ge företag inom områden med investeringsskatt
möjligheter att med särskilt stöd förlägga planerade investeringar till
regionalpolitiskt prioriterade områden. Enligt motionen bör därvid även prövas
stöd t.ex. i form av vissa skattelättnader. Skatteutskottet avstyrker
motionsyrkandet. I sammanhanget vill utskottet erinra om att skatteutskottet
(bet. 1989/90:SkU27) nyligen behandlat proposition 1989/90;96 om en skärpning
och utvidgning av investeringsskatten. Bl.a. har därvid behandlats en fråga om
återföring av medel från investeringsskatten till berörd region.

Stockholm den 18 april 1990 På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande; Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund
(s), Torsten Karlsson (s), Görel Thurdin (c), Anita Johansson (s), Hugo
Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf
Kenneryd (c), Gösta Lyngå (mp), Karl Hagström (s), Isa Halvarsson (fp), Anne
Wibble (ff), Maggi Mikaelsson (vpk) och Marianne Andersson i Gislaved (s).

Avvikande meningar

1. Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) anser att den
del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet har" och slutar
med "avser skattefrågor" bort utgå samt att den del av utskottets
yttrande som börjar med "Den redovisning" och slutar med "berörd
region" bort ha följande lydelse;

Enligt redovisningen i propositionen medför
skattereformen från

regionalpolitiska synpunkter såväl positiva som en del negativa effek- 394

ter. Denna
beskrivning är inte korrekt. Centern har i en motion om

s. 395 Kontrollera mot PDF

landsbygdens
utveckling begärt en noggrann analys av statsbudgetens 1989/90:AU13 och
skatteomläggningens effekter för bl.a. landsbygdsbefolkningen. En Bilaga
3 sådan analys skulle utvisa att sk.attereformen som helhet är klart
negativ för landsbygden. Lättnaderna i inkomstbeskattningen lär självfallet
inte samma betydelse i glesbygd där medelinkomsterna är låga som i tätare
befolkningscentra med relativt sett högre medelinkomster.

Finansieringen av skattereformen medför att boendet i
mindre orter och på landsbygden allvarligt försvåras. Vidare medför
kommunalskatternas större betydelse att skillnaderna i levnadsförhållanden och
regional utveckling förstärks. Allvarligt är att möjligheterna till kombinationssysselsättningar
försvinner i en stor del av landet. Lönsamheten i satsningar på fastbränslen
försämras, vilket påverkar skogsbygden. Deltidsjordbruket får ytterligare
försämringar. Nyföretagandet i mindre kommuner utan större orter påverkas
negativt genom att kvittning mot tjänsteinkomster inte får ske för underskott i
nystartade företag inom andra branscher. Det är angeläget att behålla dessa
kvittningsmöjlighe-ter i det reformerade skattesystemet. En rätt till sådan
kvittning har stor betydelse, främst under de första åren då verksamheten
drivs. Dessutom är det av stor vikt för mindre företag att kunna avsätta
vinstmedel så att det arbetande kapitalet blir obeskattat och en konsolidering
görs möjlig, liksom nödvändiga investeringar.

Enligt skatteutskottets mening bör det synsätt på
sambandet mellan skattereformen och regionalpolitiken som kommer till uttryck i
centerns motion Al 18 ligga till grund för utformning av riksdagens kommande
beslut om det reformerade skattesystemet. Det finns också skäl att genomföra de
förslag orn kvittningsmöjligheter, personliga investeringskonton, bilavdrag och
skattebefrielse för bär-, svamp- och kottplockning som lagts fram i olika
motioner bl.a. från centern. En mycket angelägen fråga att snarast komma till
rätta med är vidare de för vissa områden helt oacceptabla effekterna av höjda
taxeringsvärden. Som yrkas i motion A93 yrkande 4 bör regeringen lägga fram ett
förslag om hur bostadsbeskattningen kan dämpas i särskilt utsatta områden.

Riksdagens redan tidigare fattade beslut att momsbelägga
energiområdet är förödande från miljö- och regionalpolitiska utgångspunkter.
Mervärdeskatten på energi motverliar möjligheterna till en nödvändig förnyelse
av energisystemet som främjar regional balans och hotar fastlagda energi- och
miljömål. Rifodagen måste alltså i samband med behandlingen av skattereformen
vara beredd att ompröva tidigare fåttade beslut rörande mervärdeskatt på
energi. I enlighet med vad centern föreslagit bör i stället införas en
miljöanpassad punktbeskattning kombinerad med miljöavgifter och en
koldioxidskatt som gynnar effektiviseringar och inhemsk förnybar miljövänlig
energi.

1 fråga om vinsterna på vattenkraften bör en avgift på 1
öre/kWh tas

ut omgående. Intäkterna skall återgå till de bygder där elkraften har

producerats. Lönsamheten i vattenkraftsproduktionen är sådan att det

ta enligt utskottets mening inte motiverar att elpriset höjs. Medlen

skall användas för näringslivsutveckling och allmänt regionalpolitiskt 395

s. 396 Kontrollera mot PDF

stöd.
Medlen får däremot inte användas på ett sådant sätt att sektor-
1989/90:AU 13 myndigheterna tar detta som intäkt för att minska sina
insatser i Bilaga 3 berörda bygder.

Samordningskäl talar för att de motionsyrkanden som gäller
frågor med anknytning till skattereformsförslaget bör sakprövas i samband med
skatteutskottets behandling av skattereformen. Eftersom nu aktuella yrkanden
emellertid skall prövas i det regionalpolitiska ärendet förordar
skatteutskottet att arbetsmarknadsutskottet med anledning av motionsyrkandena
gör ett uttalande i enlighet med vad som anförts ovan. Även den i motion A106
yrkande 27 aktualiserade frågan om regionalt beslutade drivmedelsskatter bör
prövas i annat sammanhang.

Skatteutskottet tillstyrker förslaget i centerns motion Al
18 yrkande 35 om möjligheter for företag inom områden med investeringsskatt att
med regionalpolitiskt stöd förlägga planerad investering till resursområdet. I
enlighet med vad som anförts i motionen bör i sammanhanget övervägas även andra
former av stöd till sådana företag.

2. Maggj Mikaelsson (vpk) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med "Den redovisning" och slutar med "i
dessa delar" bort ha följande lydelse;

I propositionen nämns att regioner med låga inkomster inte
behöver vara med om att finansiera skattereformen i lika hög utsträckning som
regioner med högre inkomster. Detta påstående är inte helt korrekt, eftersom
bl.a. den fördyring av bilanvändning som blivit resultatet av redan beslutade
skatteskärpningar drabbar glesbygden särskilt hårt. Bilen är där ofta det enda
realistiska transportalternativet.

Av vpk;s partimotion A107 framgår att det finns starka
skäl för att behålla den nuvarande skattefriheten för bär-, svamp- och
kottplockning. Även om det är eftersträvansvärt med inkomstneutralitet i
skattesystemet går det inte att bortse från att i glesbygden innebär detta
tillgodogörande av naturprodukter ett viktigt tillskott i försörjningen. Det är
även rent nationalekonomiskt motiverat att skogsmarkernas tillgångar tas till
vara. Mot bakgrund av att det redan finns vissa lättnader i beskattningen i
vissa regioner är det heller inte ett särskilt stort steg att bibehålla redan
gällande skattefrihet för bär-, svamp- och kottplockning.

Ett problem som tas upp i vpk-motionen är aviserade
förändringar vad gäller kvittningsrätten mellan tjänsteinkomster och underskott
i rörelse. Här måste, som sägs i motionen, tas hänsyn till att denna fråga har
en avgörande betydelse för tillkomsten av småföretag i glesbygd. Speciellt
nystartande av jordbruk kan omintetgöras om reglerna i detta hänseende blir för
restriktiva. Här finns olösta problem som måste lösas i samband med att
riksdagen fattar beslut om skattereformens andra steg.

Statens
turistråd har pekat på att regionålpolitiska lättnader vad

avser
turistmomsen skulle betyda mycket för utvecklingen av turismen

i
glesbygden. Detta bör man ta fasta på. I det av riksdagen tidigare

fattade
beslutet om utvidgad mervärdeskatt på hotell- och restaurang-

i9o tjänster
bör undantag göras för turism i glesbygd.

s. 397 Kontrollera mot PDF

Den regionalpolitiska kommittén har ansett att
biobränslen skall 1989/90:AU13 vara skattebefriade. Detta förslag är
välgrundat. Skatt på biobränslen Bilaga 3 slår hårt mot glesbygden och
skapar dessutom stora svårigheter för en konvertering till alternativa bränslen
vid en kärnkraftsaweckling.

Sådana frågor som angetts ovan kommer upp i anslutning
till det beslut om skattereformens s.k. andra steg som riksdagen skall besluta
om i vår. Det finns emellertid anledning för arbetsmarknadsutskottet att vid
behandlingen av de regionalf)olitiska frågorna med anledning av motion A107
göra ett uttalande i enlighet med vad skatteutskottet ovan anfört.

Den av regionalpolitiska kommittén föreslagna återföringen
av 1 öre/kWh av vattenkraftsskatten bör genomföras. Medlen — 600 milj. kr. —
bör som föreslås i vpk-motionerna A107 yrkande 23 och A108 yrkande 2 gå till
investeringar i förbättrad infrastruktur. Produktionsavgiften får inte
kompenseras av kraftbolagen i form av höjda elpriser.

3. Gösta Lyngå (mp) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med "Utskottet har" och slutar med "avser
skattefrågor" bort utgå samt att den del av utskottets yttrande som börjar
med "Den redovisning" och slutar med "detta motionsyrkande"
bort ha följande lydelse;

De analyser av skattereformens effekter för glesbygden som
hittills gjorts har varit mycket knapphändiga och har inte gett ett
tillräckligt underlag för en heltäckande bedömning. Förutom de faktorer som
berörs i den regionalpolitiska propositionen kan också andra inslag i
skattereformen få stor betydelse från regionalpolitiska utgångspunkter. Hit
hör, som framhålls i miljöpartiet de grönas motion A106, de föreslagna reglerna
för avdrag för underskott i rörelse som kan försvåra kombinerad sysselsättning
i flera olika verksamheter på landsbygden. En ingående analys av
skattereformens regionalpolitiska konsekvenser måste vara tillgänglig i
samband med att riksdagen under våren behandlar regeringsförslaget till skattereformens
s.k. andra steg.

1 enlighet med vad som yrkats i motion A106 är det också
nödvändigt att se över resultatet av fastighetstaxeringen och vidta åtgärder
så att den inte drabbar de permanent boende i attraktiva turistorter bl.a. i
skärgården och i vissa fjällbygder. Priserna på fastigheter har i de nämnda
områdena stigit högst avsevärt de senaste åren. Fastighetstaxeringen kan
innebära kraftiga skattehöjningar och många äldre med låga inkomster kan
drabbas hårt. I annat sammanhang har miljöpartiet lagt fram förslag om
alternativa principer för beskattning av fastigheter i områden med
fritidsbebyggelse.

397

Det av regionalpolitiska kommittén framlagda förslaget
angående höjd vattenkraftsskatt och återföring till regionerna bör i princip
genomföras. Det är emellertid inte befogat att tillskapa en ny byråkrati för
att förvalta medlen. På sikt bör den särskilda vattenkraftsskatten uppgå till 3
öre/kWh för vattenkraftverk tagna i drift före år 1973 och 2 öre/kWh för
vattenkraftverk tagna i drift åren 1973—1977. Intäkterna av dessa skatter bör
i sin helhet återföras till vattenkraftslänen i Norrland.

27 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 398 Kontrollera mot PDF

En
komplikation i sammanhanget är att en skattehöjning motverkar 1989/90:AU13

det från
vattenkraftslänen ofta framförda önskemålet om begränsade Bilaga 3
prishöjningar på elkraft. För dessa län har den elintensiva industrin en
betydelsefull ställning. Med hänsyn till att elpriset kan beräknas öka relativt
kraftigt ändå under 1990—talet, främst till följd av att tillkommande
kraftproduktion är betydligt dyrare än den äldre vattenkraften, kan det vara
olämpligt att just nu höja den särskilda skatten på äldre vattenkraftverk.
Under ett övergångsskede bör därför överföringen till vattenkraftslänen i
Norrland begränsas till den redan befintliga skatten på äldre vattenkraftverk
som är 2 resp. 1 öre/kWh.

Utskottet instämmer i vad som anförts i miljöpartiet de
grönas motion om att vattenkraftslänen i Norrland har rätt att få skattemedel
från vattenkraftverken i sina län. Denna rättighet bör stadgas i lag. Det får
ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med lagförslag av denna
innebörd och med förslag till beskattning i enlighet med vad som anförts ovan.

Glesbygden missgynnas gentemot landets mer tätbefolkade
delar av en hög bensinskatt och samma villkor för reseavdrag över hela landet.
Dagens likriktade system innebär att betydande medel omfördelas från mer
glesbefolkade landsdelar till de mer tätbefolkade. Detta förstärks ytterligare
av att befolkningsunderlaget i de mer tätbefolkade landsdelarna motiverar en
betydligt större utbyggnad av kollektivtrafiken m.m. Det finns anledning att
införa en regional differentiering av såväl bensinskatten som villkoren för
avdraget för bilresor till och från arbetet. Utskottet förordar i enlighet med
motion A106 yrkande 27 att landstingen och kommunerna skall få rätt att införa
miljö- och trängselavgifter på bensin och diesel. Sådana regionala och lokala
miljöavgifter på drivmedlen torde främst vara aktuella i storstadsregionerna.

De motionsyrkanden som har anknytning till
skattereformsförslaget bör prövas närmare i samband med skatteutskottets
behandling av skattereformen. Eftersom nu aktuella yrkanden emellertid skall
prövas i det regionalpolitiska ärendet förordar skatteutskottet att arbetsmarknadsutskottet
med anledning av motionsyrkandena gör ett uttalande i enlighet med
motionsyrkande från miljöpartiet de gröna och med vad som anförts ovan.
Utskottet tillstyrker vidare de förslag om sänkta socialavgifter som finns i
miljöpartiets motion A106. Det gäller här att ge en regionalpolitisk profil av
den föreslagna skatteväxlingen. Skatteväxlingen innebär att höjda skatter på
energi och utsläpp kompenseras med sänkta skatter på arbete. Lindringen av
arbetsbeskattningen, som i en första omgång motsvarar 14 miljarder kronor, bör
ges en regionalpolitisk profil genom att arbetsgivaravgiften sänks med 10
procentenheter i hela Norrland, på Gotland samt i de kommuner i Svealand som
föreslås ingå i stödområde 2.

398

s. 399 Kontrollera mot PDF

„.. , ., , , 1989/90:AU13

Särskilda
yttranden gjig 3

1.
Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför;

Som
närmare har utvecklats i motiveringen till motion A83 av Carl Bildt m.fl. (m)
kommer den föreslagna skatteomläggningen att drabba landsbygden särskilt hårt.
De som bor och verkar på landsbygden har jämförelsevis låga inkomster och får
därmed ett sämre utbyte av marginalskattesänkningarna. Emellertid kommer de att
vara med om att betala inkomstskattesänkningarna genom att dessa finansieras
med höjningar eller utvidgningar av andra skatter, t.ex. breddning av basen för
mervärdeskatten, höjda skatter på energi och boende, stigande bensinpriser och
försämrade bilavdrag. Givetvis kommer det samlade resultatet härav att få en
mycket negativ betydelse för landsbygdens utveckling. Det är angeläget att
riksdagen vid den kommande behandlingen av regeringens förslag till
skattereform vidtar sådana åtgärder att en negativ utveckling för landsbygden kan
undvikas.

Ett
antal motionsyrkanden som viickts i anslutning till den regionalpolitiska
propositionen motsvarar eller liknar yrkanden som skatteutskottet kommer att
behandla inom kort i samband med regeringens förslag till skattereform. Ett
närmare ställningstagande till dessa frågor bör givetvis ske först i samband
med skatteutskottets behandling. Flera av motionsförslagen gäller frågor i
vilka förändringar i förhållande till regeringens skatteförslag är nödvändiga.
Riksdagen bör överväga en uppjustering av avdragsbeloppet för bilresor mellan
bostad och arbetsplats. Det finns också skäl att fortsättningsvis behålla en
skattefrihet för bär-, svamp- och kottplockning. De frågor om kvittningsrätt i
det förändrade skattesystemet som tagits upp i några motioner är mycket
viktiga. Ett förbud mot kvittning av underskott i en förvärvskälla mot
överskott i annan förvärvskälla eller inkomstslag i enlighet med inkomstskatteutredningens
(RINK) förslag skulle försämra förutsättningarna för nyföretagande och entreprenörskap.
Detsamma gäller det för landsbygden så viktiga deltidsjordbruket. Underskott
bör även i framtiden vara avdragsgillt mot överskott i andra förvärvskällor
och inkomstslag.

En
av de allvarligaste konsekvenserna för enskilda människor av skattereformen är
det kraftiga genomslag på boendekostnaderna som 1990 års
fastighetstaxeringsvärden medför. Särskilt bekymmersamt kommer det att bli för
boende i attraktiva skärgårds- och ällområden. Det är nödvändigt att riksdagen
omprövar beskattningen av boendet mot bakgrund bl.a. av de kraftigt förhöjda
taxeringsvärdena.

En
riksdagsmajoritet har i samband med det första steget av skattere

formen fattat beslut som måste tas tillbaka. Ett exempel utgör höjning

en av mervärdeskatten på hotell- och restaurangtjänster. Detta beslut

kan få mycket negativa konsekvenser inte minst med hänsyn till att det

sannolikt medför ett minskat intresse från utländska turister att besöka

Sverige. 3 gg

s. 400 Kontrollera mot PDF

I några
motioner har föreslagits återföring av vinster från vatten- 1989/90:AU13

kraftverk
till den region där vattenkraften produceras. Som framgår av Bilaga 3
propositionen är frågan om kraftföretagens vinster inte utredd. Riksdagen kan
självfallet inte behandla förslag som endast bygger på antaganden om
vinstnivåer m.m.

Vad slutligen gäller frågan rörande stöd till företag inom
områden som omfattas av investeringsskatt för visst oprioriterat byggande vill
vi framhålla att moderata samlingspartiet motsatt sig ett införande av investeringsskatten.
I samband med att skatteutskottet nyligen behandlade regeringens förslag om en
kraftig höjning och utvidgning av investeringsskatten begärde vi utan framgång
hos den majoritet som står bakom investeringsskatten att skatten skulle upphävas.
Moderaterna kommer att fortsätta att driva denna fråga. Investeringsskatten
utgör en kraftig belastning på det drabbade byggandet. Ett upphävande av
skatten skulle förbättra byggföretagens möjligheter att göra också sådana
investeringar som avses i motionsförslaget.

2. Isa Halvarsson och /Vnne Wibble (båda fp) anför:

Med anledning av vad som anförts i utskottets yttrande
angående särskilt stöd till företag i de områden som omfattas av
investeringsskatt vill vi framhålla att folkpartiet har motsatt sig införandet
av investeringsskatten. Vi har också avvisat regeringens förslag om att
kraftigt höja och utvidga investeringsskatten. Enligt vår uppfattning bör
riksdagen i stället upphäva den nuvarande beskattningen av det oprioriterade
byggandet. Genom en sådan åtgärd kommer också den motionsvägen aktualiserade
frågan om särskilt stöd för vissa av investeringsskatten drabbade företag i ett
annat läge.

400

s. 401 Kontrollera mot PDF

T
1.. . t .. . j 1989/90:AU13

Kulturutskottets
yttrande Bilaga 4

1989/90:KrU7y

Regionalpolitik för 90-talet

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har den 3 april 1990 beslutat
bereda kulturutskottet tillfålle att yttra sig över proposition 1989/90;76 om
regionalpolitik för 90-talet jämte motioner som har samband med kulturutskottets
beredningsområde.

Utskottet Kultur

I propositionen preciseras och utvecklas målen och
riktlinjerna för regionalpolitiken. Utskottet konstaterar med
tillfredsställelse att — i avsnittet om samhälls- och politikområden av
särskild betydelse för den regionala utvecklingen — kulturpolitiken ägnas stor
uppmärksamhet och, framför allt, att kulturinsatser tillmäts stor betydelse i
ett regionalt perspektiv (se prop. bl.a. s. 108 och 144—148). Det framhålls att
tillgången till ett aktivt kulturutbud i form av t.ex. teater, dans och musik
är viktigt för hur den egna orten och regionen uppfåttas. Möjligheterna att
själva delta i kulturverksamheter eller ett föreningsliv med kulturinriktning
är av stor betydelse för många människor. Den yttre miljöns kulturkvaliteter är
viktiga för hur en stad eller ett landskap upplevs. Vidare framhålls att
kulturfrågorna hör till den infrastruktur, i vid mening, som avgör frågor om
utveckling och dynamik i en region, som påverkar människors val av bostadsort
och som bidrar till att skapa ett samhällsklimat som kan häva stagnation och
tillbakagång.

På ett annat plan, framhålls det också i propositionen,
kan kulturfrågorna vara viktiga även utifrån en näringspolitisk synvinkel. Det
kan gälla när t.ex. kulturutbudet och kulturmiljövärdena vägs in vid valen av
lokalisering av företag eller vid rekrytering av personal. Det gäller också när
kulturen fungerar som ekonomisk bas för t.ex. turismen eller för företag som
arbetar inom kultursektorn.

Utskottet vill ställa sig bakom de redovisade
synpunkterna. Dessa står i god överensstämmelse med den syn på kulturens
betydelse för människorna som utskottet gett utti-yck åt i olika sammanhang.

Enligt propositionen bör regionalpolitiken alltmer
inriktas på att se

till de samlade förutsättningarna för regional utveckling. Därför har

det, anförs det också i propositionen, varit naturligt att vidga möjlighe- 401

ten att
påverka den utvecklingen genom kulturpolitiska insatser.

s. 402 Kontrollera mot PDF

Utskottet
har tidigare i yttranden till utbildningsutskottet (yttr. KrU 1989/90:AU13

l987/88:3y)
och arbetsmarknadsutskottet (yttr. KrU 1987/88:9y) ställt Bilaga 4 sig positiv
till försöksverksamheter inom kulturområdet i enlighet med regeringens förslag
i propositionerna om särskilda regionalpolitiska insatser åren 1987 och 1988
för delar av Bergslagen och norra Sveriges inland resp. Norrbottens län (prop.
1987/88;64 s. 35, bet. UbU 9, rskr. 211, resp. prop. 1987/88;86 s. 31, bet. AU
19, rskr. 347).

Så långt insatserna nu kunnat utvärderas, anförs det i
propositionen, har de fallit väl ut när det gällt att med relativt begränsade
medel skapa ett ökat utbud av kulturverksamheter och kulturaktiviteter i de
aktuella regionerna.

I motioner från de flesta riksdagspartierna har gjorts
allmänna uttalanden om vikten av att kultursatsningar görs som ett led i det
regionalpolitiska arbetet.

Även utskottet anser det angeläget att satsningarna inom
kulturområdet för att stärka regional utveckling och regional identitet
förstärks. Utskottet delar också den uppfattning som kommer till uttryck i
propositionen om att en medveten satsning på kulturområdet kan ha särskild
betydelse för kvinnorna som i hög grad engagerar sig i kulturlivet.

Såväl i årets budgetproposition (bil. 10 s. 58) som i den
här behandlade regionalpolitiska propositionen (s. 145—147) anförs synpunkter
av innehåll att formerna för det statliga regionala kulturstödet ger goda
förutsättningar för landsting och kommuner, som av bl.a. regionalpolitiska skäl
ser motiv för att stärka kulturens ställning i den egna landsdelen, att påverka
den regionala fördelningen av de statliga kulturpolitiska reforminsatserna. I
detta sammanhang vill utskottet hänvisa till att utskottet nyligen avslutat
beredningen av de förslag som innehåller regionala kultursatsningar och därvid
funnit skäl att i vissa avseenden föreslå ett förstärkt stöd utöver det av
regeringen föreslagna. Detta gäller såväl teater-, dans- och musikområdet som
museiområdet (se bet. 1989/90;KrU17, 19 och 21).

I propositionen (s. 147) utvecklas närmare uppfattningen
att möjligheterna att förverkliga vissa projekt på kulturområdet som förts
fram av bl.a. regionalpolitiska kommittén bör prövas inom ramen för en samverkan
mellan de kulturpolitiska reformerbjudandena och ambitionerna på regional
nivå. I en sådan samverkan, framhålls det, är det emellertid viktigt att goda
förutsättningar skapas för att de regionalpolitiska behoven skall kunna vägas
in. Att så sker garanteras enligt propositionen bäst genom att de statliga
regionalpolitiskt motiverade resurserna också kan utnyttjas tillsammans med de
kulturpolitiska resurserna.

Regionalpolitiska kommittén har föreslagit att medlen för
regionala utvecklingsinsatser skall få utnyttjas också för projektstöd inom
kulturområdet. Det förslaget ligger, framhålls det i propositionen, väl i
linje med propositionens syn på hur den regionalpolitiska och kulturpolitiska
samverkan bäst skall kunna utvecklas.

Enligt
propositionen bör detta gälla generellt för dessa medel i 402

samtliga
län men för de tre nordligaste länen tillkommer också ett

s. 403 Kontrollera mot PDF

förslag om
gemensamt anslag för särskilda infrastrukturåtgärder. Medel 1989/90:AU13

ur detta
anslag bör, om berörda länsstyrelser finner det angeläget. Bilaga 4
kunna utnyttjas för insatser inom kulturområdet.

Att länsanslagen i fortsättningen skall kunna användas för
projektstöd inom kulturområdet tillstyrk; direkt eller indirekt i motionerna
A53 (c), A83 (m), A92 (fp), A97 (fp), AllO (vpk), A112 (c) och Al 18 (c). I
motion A53 anges dock att tillstyrkandet sker endast under den förutsättningen
att länsanslagen får kraftig uppräkning (yrkande 10 delvis). Inställningen i
motionerna A112 (yrkande 6 delvis) och Al 18 (yrkande 30 f delvis) är likartad.
I dessa motioner är dock yrkandena så utformade att de kan sägas ge uttryck åt
uppfattningen att det inte kommer att finnas utrymme för kultursatsningar genom
länsanslagen om dessa inte kraftigt räknas upp.

I enlighet med det synsätt på kulturen som en
betydelsefull faktor för den regionala utvecklingen som utskottet tidigare gett
uttryck åt tillstyrker utskottet att länsanslagen skall få användas också för
projektstöd inom kulturområdet liksom att de särskilda resurserna för infrastrukturåtgärder
skall kunna utnyttjas för insatser inom kulturområdet.

Utskottet vill ta avstånd från det synsätt som kommer till
uttryck i motionerna A53, A112 och A118 i här aktuellt avseende. Oavsett om länsanslagen
kommer att höjas i förhållande till regeringens förslag måste nämligen enligt
utskottets mening insatser för kulturen tillmätas samma vikt som insatser inom
andra sektorer. Det är angeläget att arbetsmarknadsutskottet slår fast denna
princip då förslag om länsanslagen avges till riksdagen. Om så inte sker,
finns en betydande risk för att insatser på kulturområdet får stå tillbaka i en
prioriteringssituation gentemot projekt inom andra sektorer utan att en real
jämförelse mellan de olika projektens betydelse ur regionalpolitisk synpunkt
görs. Utskottet anser nämligen att kulturen har en sådan betydelse för en ort
och en bygd att det inte finns anledning att utgå från att satsningar på
kulturområdet är mindre viktiga än insatser på andra områden.

I de tre motionerna av företrädare för centerpartiet —
A53, Al 12 och Al 18 — understryks vikten av att kommuner och landsting ges
tillfålle att påverka användningen av länsanslagen för kulturprojekt.

Utskottet vill med anledning av motionsförslagen i denna
del återge vad som anförs i propositionen om den nya uppgift som läggs på
länsstyrelserna vid ett genomförande av regeringsförslagen (prop. s. 147).

För länsstyrelserna innebär förslaget att de tilldelas en
delvis ny

uppgift som syftar till att integrera insatser inom kulturområdet i den

samlade regionalpolitiska planerings- och programverksamheten. För

utsättningarna för detta är goda genom den sakkunskap länsstyrelserna

förfogar över inom kulturmiljövården och genom möjligheterna att

repliera på de kulturinstitutioner som har ett regionalt ansvar i länet.

En nära samverkan med kulturområdets institutioner i länet bör

sålunda garantera att medel ur länsanslaget används för insatser som

vad gäller kvalitet och utformning överensstämmer med kulturpolitis

ka prioriteringar i övrigt. 403

s. 404 Kontrollera mot PDF

utskottet
vill tillägga att eftersom kommuner och landsting ofta är 1989/90:AU13

huvudmän
för de regionala kulturinstitutionerna måste kommuner Bilaga 4 och landsting
självfallet få medverka i beredningsarbetet då det gäller kulturprojekt.
Utskottet underströk detta redan i sitt yttrande KrU 1987/88;3y i vad avser
insatser i Jämtlands län för att stimulera lokal och regional kulturverksamhet.
Utskottet anser att motionsyrkandena i här aktuell del inte påkallar någon
riksdagens åtgärd (A53 yrkande 10 delvis. Al 12 yrkande 6 delvis och Al 18
yrkande 30 f delvis).

Utskottet tar härefter i korthet upp vissa särskilda
frågor som behandlas i motioner.

Med hänsyn till vad som anförs i motion A83 om de centrala
kulturinstitutionernas regionala ansvar och om utgångspunkterna för statens
stöd till den regionala och kommunala nivån hänvisar utskottet till sitt
nyligen avgivna betänkande KrU17 (främst s. 15 och 17, se även reservationerna
9 och 12).

I motion Alll (c) tas upp frågan om en decentralisering av
centrumbildningarna på kulturområdet (yrkande 14).

Med hänsyn till att det pågår en översyn hos statens
kulturråd av bidragsgivningen till centrumbildningarna — i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
— och till att centrumbildningarna inte är statliga organ — avstyrks yrkandet.
I den mån yrkandet syftar på de s.k. tre R:en — Riksteatern, Svenska
Rikskonserter och Riksutställningar — vill utskottet erinra om att en
omorganisation skett av Rikskonserter, som fått namnet Svenska Rikskonserter,
och länsmusiken. Det är också naturligt att utvecklingen av de regionala
institutionerna medför förändrade villkor för R;ens verksamhet (se prop.
1989/90;100 bil. 10 s. 64 i vad avser Riksteatern). Det får ankomma på
regeringen att i sina budgetdirektiv avgöra vilken analys av R:ens verksamhet
som kan vara påkallad.

Även yrkande 15 i motion Alll avstyrks. Motionen tar upp
frågan om regionalpolitiskt stöd till etablering av bokhandlar och till
kulturarbetare.

Utskottet anser att frågan om stöd till bokhandlar och
till kulturarbetare som näringsidkare i första hand får prövas enligt de
allmänna regler som kommer att gälla för stöd till näringsidkare. Då det gäller
bokhandel i glesbygd hänvisar utskottet till vad som anförs i propositionen
(s. 176). Det framhålls där att bokhandeln fyller en viktig kulturpolitisk
fiinktion och utgör en betydelsefull del av den kommersiella servicen. I fråga
om möjligheterna att lämna stöd erinras om att det inom ramen för glesbygdsstödet
redan nu finns möjlighet att lämna stöd till fackhandelsservice — till vilken
bokhandeln räknas — om det är av särskild betydelse för konsumenterna i ett
glesbygdsområde.

Motion A96 (fp) har till syfte att länsstyrelserna i de
fyra nordligaste

länen skall få särskilda resurser för aktiva insatser för att stärka

arbetsmarknaden och fritids- och kulturmiljön för kvinnor i norra

Norrlands inland. 404

opaginerad Kontrollera mot PDF

Det
ankommer på arbetsmarknadsutskottet att pröva resursfrågan. 1989/90:AU13

Kulturutskottet
vill för sin del med anledning av motionen — yrkande Bilaga 4 1 — understryka
vad som ovan sagts om att en medveten satsning på kulturområdet kan ha särskild
betydelse för kvinnorna som i hög grad engagerar sig i kulturlivet. Utskottet
vill också hänvisa till och ställa sig bakom vad som anförs i propositionen (s.
184) om kultur i huvudavsnittet och om Utvecklinjjsinsatser i glesbygd och
landsbygd. Det anförs bl.a. att det är viktigt med kultursatsningar som skapar
en attraktiv miljö för kvinnorna och ger dem möjlighet till meningsfulla
fritidsaktiviteter.

Turism och rekreation

Även turism och rekreation tillhör de samhälls- och
politikområden som särskilt uppmärksammas i propositionen (s. 112, se även s.
181). Som framhålls i propositionen har det regionalpolitiska stödet varit av
väsentlig betydelse för bl.a. utbygjpiaden av turistanläggningar. Dessa
anläggningar representerar ett stort kapital och bidrar ofta till att
åstadkomma sysselsättning och utveckla ekonomin på åtskilliga regionalpolitiskt
utsatta orter. Genom ökad beläggning och förlängd säsong kan lönsamheten för
befintliga anläggningar ökas avsevärt. Utskottet vill också — i likhet med vad
som uttalas i propositionen — framhålla att turismen fått en allt större
betydelse för sysselsättningen. Genom näringens expansion har exempelvis
arbetstillfållen skapats på orter, ofta i glesbygd, där de utgör en
förutsättning för bevarande och utveckling av samhällets infrastruktur.

Sysselsättningsaspekterna är i många fall en drivkraft för
företag, kommuner och landsting att göra ekonomiska satsningar för att få igång
verksamhet med inriktning mot turism. I likhet med vad som uttalas i
propositionen är det dock angeläget att påpeka vikten av att satsningar inom turismen
grundas; på marknadsmässiga bedömningar av behov och lönsamhetsförutsättningar.
Utskottet ansluter sig också till uppfattningen att turismen således inte bör
användas som ett regionalpolitiskt medel om det inte finns realistiska
förutsättningar för turism inom områdena i fråga.

Beträffande nuvarande bestämmelser om regionalpolitiskt
företagsstöd till turism hänvisar utskottet till propositionen (s. 113). Som
framhålls i propositionen torde behovet att bevara och utveckla turistanläggningar
bli stort. Regeringens förslag innebär att det i framtiden skall för
turistnäringen gälla samma regler som för det regionalpolitiska företagsstödet
i övrigt (se prop. avsnitt 7.2). Stöd skall kunna lämnas i form av
lokaliserings- och utvecklingsbidrag samt sysselsättningsbidrag.
Regionalpolitiskt företagsstöd skall kunna lämnas i de två stödområdena,
stödområde 1 och 2. De motsvarar i huvudsak nuvarande stödområden A och B samt
delar av stödområde C (se prop. s. 26-35).

1 tre motioner — A53 (c) yrkande 9, A78 (c) yrkande 5 och
Al 12

(c) yrkande 5 — tas upp frågor om villkoren för sysselsättningsbidrag .,

inom
turistnäringen. Motionärerna vill att sådant bidrag skall kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

lämnas
även till område som ingår i hela nuvarande stödområde C. I 1989/90:AU13
två av yrkandena, nämligen yrkandena i motionerna A53 och Al 12, Bilaga
4 föreslås också att — i motsats till vad som föreslås i propositionen —
sysselsättningsbidrag skall kunna utgå för ny arbetskraft även om
denna inte är helårsanställd.

Då arbetsmarknadsutskottet tar ställning till frågan om
omfattningen av de nya stödområdena får utskottet också pröva om det är
motiverat att exempelvis för turismen göra undantag från den indelning i stödområden
som eljest skall gälla. Då det gäller den andra frågan — frågan om kravet på
helårsanställning — vill kulturutskottet anföra den synpunkten att ett av
problemen för turistnäringen är att turistsäsongen i många fall är mycket kort
och att näringen måste göra ansträngningar i syfte att förlänga den. Det ligger
också i sakens natur att om man skulle ge avkall på kravet på helårsanställning
måste reglerna för sysselsättningsstödet bli komplicerade.

Då det gäller andra stödformer än företagsstöd framhålls i
propositionen att ett stort antal projekt med inriktning mot turism fått stöd
från länsanslagen och att även med hjälp av glesbygdsstöd många åtgärder sker
som förbättrar turistnäringen. Utskottet ställer sig positivt till att det inom
den ram som kommer att avsättas för infrastrukturåtgärder vidtas åtgärder som
får en positiv verkan på turistnäringen i de prioriterade regionerna (se prop.
s. 113 och 168). I propositionen nämns bl.a. möjligheterna att ge stöd åt
vandringsleder, miljöinsatser av turistisk betydelse och kultursatsningar.

Med anledning av motion A58 (c) om regionalpolitiskt stöd
till Gotland — som enligt propositionen inte skall ingå i stödområde — vill
utskottet erinra om de kulturturismsatsningar som gjorts på Gotland och att
det, som framhålls i motionen, finns behov av följdinve-steringar av betydelse
för turismens fortsatta utveckling.

Särskilda regionalpolitiska insatser i Jämtlands län

I propositionen föreslås att särskilda insatser för 46
milj.kr. skall göras för att stärka utvecklingen i Jämtlands län. Insatserna
skall inriktas på bl.a. turism och annan näringslivsutveckling samt
kultursatsningar. Som tidigare delvis redovisats i detta yttrande har
länsstyrelsen erhållit 3 milj.kr. för försöksverksamhet med syfte att stimulera
länets kulturverksamhet (prop. 1987/88:64, bet. UbU9, rskr. 211).
Erfarenheterna av verksamheten har varit goda och det nu aktuella förslaget har
till syfte att försöksverksamheten skall kunna fortsätta. De tidigare använda
medlen har använts bl.a. för stöd till lokala kulturprojekt som annars inte
hade kunnat få stöd (prop. s. 203). För regionala kultursatsningar beräknas 4
milj.kr. i den regionalpolitiska propositionen (s. 204).

I propositionen anför föredragande statsrådet följande om
turismen (s. 198).

Turismen är en viktig näring för Jämtlands län. Länet är i
dag Sveriges

främsta
turistlän, räknat i antalet gästnätter per invånare. Säsongmäs- 4O5

sigt är
turismen koncentrerad till vintern. Näringen har en växande

s. 12 Kontrollera mot PDF

internationell, främst
nordisk, marknad. Länet är i dag en viktig 1989/90:AU13 exportör av
turismtjänster. Sveriges turistråd bedömer att Jämtlands Bilaga 4 län har goda
förutsättningar att under 1990-talet vidga denna marknad. Mot denna bakgrund
anser jag att det är viktigt att ytterligare insatser görs för att förbättra
förutsättningarna för en utveckling av marknaden. Som ett led i detta arbete
är det motiverat att på försök pröva idén med Visitors Center i Jämtlands län.

Ett
Visitors Center kan beskrivas som en mötesplats där bl.a. information om
regionens natur- och kultursevärdheter av turistisk betydelse presenteras.

Förslaget
har lagts fram av länsstyrelsen och vunnit stöd av bl.a. Sveriges turistråd.
Kostnaderna för Visitors Centers preciseras inte men för näringslivsutvecklande
åtgärder beräknas tillhopa 10 milj.kr. (prop. s. 204).

Enligt
motion A83 (m) bör förslaget om medelsanvisning till särskilda
regionalpolitiska insatser avslås. Motionärerna anser att stödbehovet bör
tillgodoses inom ramen för länsanslaget.

Såvitt
avser kulturutskottets beredningsområde tillstyrker utskottet regeringens
förslag. Det är av värde med en fortsatt satsning på försöksverksamhet för att
stimulera kulturverksamhet i länet och det kan vara av intresse att Visitors Center-idén,
av vilken erfarenheterna utomlands har varit goda, prövas även i Sverige.

Stockholm
den 19 april 1990 På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande;
Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Berit Oscarsson (s), Jan-Erik Wikström
(fp), Jan Hyttring (c), /Vnders Nilsson (s), Lars /Vhlmark (m), Sylvia
Pettersson (s), Erkki Tammenoksa (s), Leo Persson (s), Lars /Vhlström (m),
Margareta Fogelberg (fjp), Stina Gustavsson (c), /Vlexander Chrisopoulos (vpk),
Kaj Nilsson (mp), Ingegerd Sahlström (s) och Ulla Berg (s).

Avvikande meningar

1. Användningen av länsanslagen till kulturprojekt.
Sysselsättningsbidrag till turistnäringen. Regionalpolitiskt stöd till Gotland.

Jan
Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser

deb
att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "andra områden" bort ha följande lydelse;

Utskottet delar den
uppfattning som kommer till uttryck i motio- 07

nerna A53, Al 12 och Al 18
i här aktuella delar. Utskottets inställning i

s. 13 Kontrollera mot PDF

det föregående bygger på
förutsättningen att det sker en kraftig uppräk- 1989/90:AU13 ning av
länsanslagen — i vissa län är de nu obetydliga — eftersom det Bilaga 4 annars
inte är meningsfullt att fatta beslut om att kulturinsatser skall kunna ges
projektstöd. Man skapar den felaktiga uppfattningen inom kultursektorn att stöd
av någon betydenhet kommer att kunna utgå från länsanslagen, trots att i själva
verket utsikterna till stöd är obetydliga eller obefintliga. Det är uppenbart
att, med den storlek på länsanslagen som regeringen föreslagit, projekt på
kulturområdet inte kommer att kunna hävda sig i en konkurrenssituation
gentemot andra angelägna projekt, bl.a. som en följd av att det är svårt att på
kort sikt påvisa vilka konkreta effekter kultursatsningar får för en bygd. I
centerns partimotion Al 18 föreslås en betydande ökning av länsanslagen och
utskottet anser att det vid ett bifall till detta förslag bör finnas goda
möjligheter att ge kulturen projektstöd från länsanslagen. De här aktuella
motionsyrkandena bör vara ägnade att understryka vikten av att länsanslagen
höjs.

deb
att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "30 f delvis)" bort ha följande lydelse;

Utskottet
anser i enlighet med vad som förordas i motionerna att det är ytterst angeläget
att kommuner och landsting ges tillfålle att påverka användningen av
länsanslagen för kulturprojekt. Kommuner och landsting har stor kompetens på
området och det är viktigt att kompetensen tas till vara. Det är också
orationellt och oekonomiskt att hos länsstyrelserna bygga upp en kompetens på
kulturområdet i den mån kompetensen redan finns hos offentliga organ i länet.
Utskottet tillstyrker således motion A53 yrkande 10, motion Al 12 yrkande 6
och motion Al 18 yrkande 30 f, samtliga motioner i här aktuella delar.

deb
att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Då
arbetsmarknadsutskottet" och slutar med "bli komplicerade" bort
ha följande lydelse;

Förslaget
i centerpartiets partimotion Al 18 innebär bl.a. att begreppet resursområde
skall ersätta begreppet stödområde och att rent geografiskt i allt väsentligt
samma område som nu ingår i stödområdena A, B och C skall ingå i resursområde.
Utskottet, som biträder dessa förslag, ställer sig också positivt till att
sysselsättningsstöd utgår till bl.a. turistnäringen inom bl.a. vad som nu
betecknas som område C.

Utskottet
anser också — som föreslås i två av de här aktuella motionerna — att
sysselsättningsbidrag skall kunna utgå till företag inom turistnäringen även om
heltidsanställning inte kan erbjudas. Det är, som också framhålls i motionerna,
mycket vanligt att arbete inom turistnäringen kombineras med annat säsongarbete
och i många fall kan därför helårsanställning åstadkommas under förutsättning
att bidrag utgår. Det bör inte bereda någon svårighet att konstruera bidraget
på ett sådant sätt att motionens syfte kan tillgodoses i här aktuella delar.

408

s. 409 Kontrollera mot PDF

deb att
den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Med
1989/90:AU13

anledning" och slutar med "fortsatta utveckling"
bort ha följande Bilaga 4

lydelse;

För närvarande ingår Gotland i stödområde C. Bl.a. i
motion A58 (c) yrkas att Gotland även i fortjjättningen skall tillhöra
stödområde (resursområde). Utskottet delar denna uppfattning. Som anges i motionen
har de kanske hitintills mest konsekvent genomförda natur- och
kulturturismsatsningarna i Sverige gjorts på Gotland. Det krävs enligt
utskottets mening följdinvesteringar i olika projekt och anläggningar som är av
betydelse för näringens och Gotlands fortsatta utveckling. Bl.a. med hänsyn
härtill är det angläget att länet tillförs betydande resurser för
regionålpolitiska insatser. Kulturutskottet tillstyrker därför motionen i vad
avser utskottets beredningsområde.

2. Särskilda regionalpolitiska insatser i Jämtlands län

Ingrid Sundberg, Lars /Vhlmark och Lars Ahlström (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Såvitt
avser" och slutar med "i Sveriges" bort ha följande lydelse;

Utskottet anser att regeringen har möjlighet att
tillgodose det stödbehov på turist- och kulturområdet, som angetts i det
föregående, genom att tilldela länet tillräckliga resurser inom ramen för
anslaget till regionala utvecklingsinsatser. Såvitt avser kulturutskottets
beredningsområde tillstyrker utskottet därför motion A83.

409

s. 410 Kontrollera mot PDF

Trafikutskottets
yttrande .

1989/90:TU2y

Regionalpolitik för 90-talet

Till arbetsmarknadsutskottet

/Vrbetsmarknadsutskottet
har berett trafikutskottet tillfålle att yttra sig över proposition 1989/90;76
om regionalpolitik för 90-talet jämte motioner som har samband med
trafikutskottets beredningsområde.

Propositionens huvudsakliga innehåll i de delar som har
samband med trafikutskottets beredningsområde

I
kapitel 8 som har rubriken Samhälls- och politikområden av särskild betydelse
för den regionala utvecklingen framhåller föredragande departementschefen att
flertalet samhälls- och politikområden har stor betydelse för den regionala
utvecklingen. I den redogörelse för sådana samhälls- och politikområden som
härefter följer behandlas bl.a. kommunikations- och transportfrågor.
Departementschefen framhåller in-ledningsningsvis att en fortsatt utbyggnad och
förnyelse av olika kommunikationssystem har en avgörande betydelse för den
regionala utvecklingen. Han erinrar om att riksdagen år 1988 beslutade om mål
och inriktning för såväl trafikpolitiken (prop. 1987/88;50, bet. TU13, rskr.
159) som telepolitiken (prop. 1987/88:118, bet. TU28, rskr. 402).

Det
övergripande målet för trafikpolitiken är att erbjuda medborgarna och
näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig
trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Detta mål
vidareutvecklas i följande fem delmål; tillgänglighet, effektivitet, säkerhet,
miljö och regional balans.

Det
telepolitiska beslutet har inom teleområdet målformuleringar liknande dem på
det trafikpolitiska området. Det övergripande målet för telepolitiken är att
medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen i landets olika
delar skall erbjudas en tillfredsställande tillgång till telekommunikationer
till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Det övergripande målet delas
upp i följande fem delmål; tillgänglighet, effektivitet, utvecklingsmöjlighet,
uthållighet samt regional balans och sociala hänsyn.

Regering
och riksdag har sålunda — betonar departementschefen — i fråga om såväl
trafikpolitiken som telepolitiken i särskilda delmål understrukit sambandet
mellan dessa politikområden och regionalpolitiken.

I
propositionen ges vidare exempel på ett flertal konkreta åtgärder som
genomförts med anledning av det trafikpolitiska beslutet och som har en
särskild betydelse för den regionala utvecklingen.

Departementschefen erinrar
om den målstyrda, decentraliserade pla- 4'*

neringsprocess som
kännetecknar kommunikationssektorn och fram-

s. 411 Kontrollera mot PDF

håller
att denna process bör som en av sina utgångspunkter ha
1989/90:AU13 regionalpolitiska mål och riktlinjer. Han avstår från att ta
ställning till Bilaga 5 specifika utbyggnadsprojekt vad avser vägar,
järnvägar eller flygplatser. Sådana projekt skall — understryker
departementschefen — behandlas inom ramen för den ordinarie planerings- och
programverksamheten.

Propositionens avsnitt om kommunikations- och
transportfrågor ägnas i övrigt till stor del åt en redogörelse för hur berörda
myndigheter och verk bedriver det regionalpolitiska arbetet med utgångspunkt i
1988 års riksdagsbeslut om trafikpolitiken och telepolitiken.

I propositionens avsnitt 9 föresliis att regionalpolitiska
medel anslås för vissa infrastrukturinsatser i kombination med ekonomiska och
andra åtgärder från andra samhälls- och politikområden av särskild betydelse
för den regionala utvecidingen. För ändamålet föreslås en medelsanvisning på
330 milj.kr. under ett nytt anslag D6. Särskilda regionalpolitiska
infrastrukturåtgärder m.m. Av propositionen framgår att medel för investeringar
av typen vägar, järnvägar, flygplatser osv. inte avses belasta anslaget.
Departementschefen har emellertid för avsikt att föreslå regeringen att från
anslaget ställa medel till förfogande för bl.a. utveckling av projekt rned
syftet att underlätta arbetspend-ling i nya geografiska relationer.

Under avsnittet 10.3 Sektorsfrågor föreslås att
länsstyrelsen, i första hand i glesbygdsområden, skall kunna ta upp
överläggningar om alternativa lösningar för att samordna offentlig service med
annan på orten existerande verksamhet innan statlig service får läggas ned.

Motionsyrkanden som har samband med trafikutskottets
beredningsområde

1989/90;A52 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av kollektivtrafiken i västra Skåne.

1989/90:A61 av Björn Samuelson (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om främjande av sjöfarten på Vänern m.m.

1989/90;A78 av Göran Engström och Birgitta Hambraeus (båda
c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i

motionen anförts om användande av infrastrukturanslaget för etable

ring av ett nationellt centrum för trafikfrågor i Borlänge/Falun.

1989/90;A93 av Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av
viktiga stödjepunkter för skärgårdstrafiken och förslag till åtgärder för att
trygga en nödvändig skärgårdstrafik.

1989/90;A94 av Görel Thurdin (c) vari yrkas

5. att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen
anförts om Västernorrlands behov av infrastrukturella åtgär- ...

der.

s. 412 Kontrollera mot PDF

1989/90;A107
av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas 1989/90:AU13

27.
att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i Bilaga 5 motionen anförts om kommunikationerna,

28.
att riksdagen
hos regeringen begär en långsiktig strategi för att motverka uppbyggandet av
bilkrävande infrastruktur,

41. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att se över de regler som hindrar postverket att bygga ut
en social service i glesbygd.

1989/90;A111 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

8. att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen
anförts om finansieringen av nya vägsträckningar avseende

Europa-
och riksvägar,

10. att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen
anförts om postgirots lokalisering,

34. att
riksdagen hos regeringen hemställer om att en utredning om

reglerna
för transportstöd tillkallas i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1989/90;A118 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

30. att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen
anförts om

h)
betydelsen av inriktning och utformning av kommunikationer

och
transportväsendet för en positiv regional utveckling och regional

balans.

Trafikutskottets ställningstaganden

Utskottet delar departementschefens uppfattning att en
fortsatt utbyggnad och förnyelse av olika kommunikationssystem har en
avgörande betydelse för den regionala utvecklingen. Planeringsprocessen inom
kommunikationssektorn bör även enligt utskottets mening som en av sina
utgångspunkter ha regionalpolitiska mål och riktlinjer. Vidare vill utskottet,
i likhet med departementschefen, understryka vikten av att frågor om
investeringar i vägar, järnvägar och flygplatser behandlas inom ramen för den
ordinarie planerings- och programverksamheten.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag att
anvisa medel till särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder och att
medlen till viss del används för att förbättra arbetspendlingens villkor på
sätt som regeringen föreslår.

Förslaget under avsnittet 10.3 Sektorsfrågor föranleder
inte heller någon erinran från utskottets sida. Förslaget innebär, som nämnts,
att länsstyrelsen, i första hand i glesbygdsområden, skall kunna ta upp
överläggningar om alternativa lösningar för att samordna offentlig service med
annan på orten existerande verksamhet innan statlig service får läggas ned.

I motion A52 (s) framhålls att det behövs ett statligt
stöd för ett system j2

med
regionala snabbspårvägar runt Malmö—Lund och Hebingborg.

s. 413 Kontrollera mot PDF

Statligt
stöd för investeringar i bl.a. spåranläggningar för kollektiv 1989/90:AU13

persontrafik
ges via sjätte huvudtitelns anslag B4. Byggande av länstra- Bilaga 5

fikanläggningar.
För nästa budgetår föreslår regeringen en medelsanvisning på drygt en miljard
kronor under anslaget. Byggandet av länstrafikanläggningar — till vilka även
räknas bl.a. länsvägar och länsjärnvägar — sker enligt tioårsplaner, som
fastställs av länsstyrelserna och i vilka byggnadsföretagen anges i ordning
efter angelägenhetsgrad. För närvarande pågår arbete inom länen med upprättande
av nya planer för länstrafikanläggningar. I proposition 1989/90;88 om vissa
näringspolitiska frågor föreslår regeringen att en infrastrukturfond för transportsektorn
inrättas genom ett engångsanslag på 5 miljarder kronor för nästa budgetår.
Avsikten är att medel ur fonden skall kunna användas för bl.a.
infrastrukturinvesteringar inom kollektivtrafikområdet. I nämnda proposition
framhålls också att kollektivtrafiken måste förbättras för att denna
grundlägjjande samhällsservice skall kunna utvecklas till gagn för enskilda,
näringsliv och samhälle. Investeringsplaneringen inom kommunikationssektorn
bör därför inriktas på att förbättra kollektivtrafikens utvecklingsmöjligheter.
Vidare, framgår det av proposition 1989/90:88, kommer regeringen att utse tre
förhandlare — en för Stockholmsregionen, en för Göteborgsregionen och en för
Malmöregionen — med uppgjft att, tillsammans med berörda organ, lägga fram
förslag till trafiksystem som kan förbättra miljö, tillgänglighet och
trafiksäkerhet. Regeringen har numera tillsatt dessa tre förhandlare.

Med hänvisning till det anförda avstyrker trafikutskottet
för sin del motionsyrkandet.

Enligt motion A61 (vpk) bör regeringen lägga fram förslag
om främjande av sjöfarten på Vänern. Motionärerna framhåller bl.a. att en
investeringsplan för hamnbyg{;nader i berörda kommuner bör tas fram, att ett
fördelaktigt finansieringssystem för investeringar i nya fartyg för
Vänersjöfart bör utarbetas och att en godsinventering bör göras för att
fastställa vilka godsslag som kan föras över till sjötransporter.

Som framgår av den regionålpolitiska propositionen har
regeringen nyligen tillsatt en särskild utredare (dir. K 1989;B) med uppgift
bl.a. att behandla stödet till Vänersjöfarten. I avvaktan på resultatet av
utredningen avstyrker trafikutskottet för sin del motionsyrkandet.

I motion A78 (c) framhålls att det i den regionalpolitiska
propositionen föreslagna anslaget för särskilda regionalpolitiska
infrastrukturåtgärder bör användas för etablering av ett nationellt centrum
för trafikfrågor i Borlängel Falun. Etablering av forskning och utbildning om
trafik och trafiksäkerhet bör — framhåller motionärerna — komplettera de
myndigheter (vägverk, banverk och trafiksäkerhetsverk, TSV) som finns
etablerade på denna ort.

Utskottet erinrar om att statens väg- och trafikinstitut
(VTI), som är

lokaliserat till Linköping, har lill huvuduppgift att bedriva forsknings-

och utvecklingsverksamhet som avser vägar och järnvägar, vägtrafik 413

och
järnvägstrafik samt säkerhet i sådan trafik. Vidare har transport-

28 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 414 Kontrollera mot PDF

forskningsberedningen
(TFB) till uppgift att planera, initiera, stödja 1989/90:AU13

och
samordna forskning, utveckling och demonstrationsprojekt som Bilaga 5
rör transporter, trafik och trafiksäkerhet.

I sitt betänkande TU 1987/88;24 om trafikpolitiken och
regional balans tillstyrkte trafikutskottet regeringens förslag i den
trafikpolitiska propositionen (prop. 1987/88;50 bil. 1, rskr. 298) att
banverkets huvudkontor skulle förläggas till Borlänge. I den propositionen
redovisades befintlig och planerad utbildning vid högskolan Falun—Borlänge
(HFB), bl.a. viss civilingenjörsutbildning i samverkan mellan Uppsala
universitet och högskolan. Vidare förutskickades att ingenjörsutbildning i
produktion och underhåll av vägar skulle anordnas vid högskolan. I det nämnda
betänkandet betonade också utskottet vikten av att det i Borlängeregionen finns
utbildning på högskolenivå inom ett brett område, som i utbildningshänseende
förstärker Borlänges attraktivitet och som stöder rekryteringen av personal
till vägverket och banverket. I sammanhanget underströks vidare att TSV
efterfrågar kvalificerad teknisk och administrativ personal.

Enligt vad utskottet erfarit finns idag vid HFB
utbildningar som svarar mot behov som finns hos vägverket, banverket och TSV.
Civilingenjörsutbildningen i materialfysik, som bedrivs i samverkan med
Uppsala universitet, bedöms kunna bilda modell för framtida civilingenjörsutbildningar
med en inriktning som överensstämmer med vägverkets och banverkets behov. Med
början innevarande läsår finns också en linje för väg- och banteknik som tagits
fram i nära samarbete med vägverket och banverket för att tillgodose dessa
verks behov av ingenjörer på mellannivå. Vid HFB har vidare sedan år 1984
arrangerats kurser i trafikpedagogik och trafikpsykologi. Hösten 1989 startade
utbildningsledarutbildning för trafiklärare i Falun. I dag utbildas trafiklärare
inom gymnasieskolan. Universitets- och högskoleämbetet föreslår dock inför
reformeringen av gymnasieskolan att denna utbildning förs över till
högskolenivå. HFB arbetar i samråd med företrädare för bl.a. TSV, VTI och
branschorganisationerna med planer för högskoleutbildning av trafiklärare.

Vidare kan nämnas att HFB enats med generaldirektörerna
för de tre verken i Borlänge och Dalarnas forskningsråd om att de tillsammans
skall verka för en uppbyggnad av forskningsverksamhet inom det
transporttekniska området. HFB;s styrelse för forskningsfrågor arbetar för
närvarande med ett ramprogram för forskning och utveckling inom det transporttekniska
området som skall ligga till grund för TFB;s planering av transportforskning.

Med hänvisning till det anförda finner trafikutskottet
inte någon riksdagens åtgärd erforderlig med anledning av motionsyrkandet och
avstyrker därför för sin del ett bifall till detsamma.

I motion A93 (c) uttalas bl.a. önskemål om förbättringar
av skärgårdstrafiken.

414

Enligt lagen (1978;438) om huvudmannaskap för viss
kollektiv persontrafik skall det, för att främja en tillfredsställande
trafikförsörjning, i varje län finnas en huvudman som ansvarar för den lokala
och

s. 415 Kontrollera mot PDF

regionala
linjetrafiken för persontransporter. Trafikens omfattning an- 1989/90:AU13 ges
i en trafikförsörjningsplan som huvudmannen antar. Enligt utskot- Bilaga 5 tets
mening bör trafikhuvudmännen — med det politiska och ekonomiska ansvar som de
har för trafiken — själva bestämma om, och i vilken utsträckning, de önskar
bedriva skärgårdstrafik. Enligt vad utskottet erfarit förekommer
skärgårdstrafik i huvudmannaregi i flera län.

Med det
sagda avstyrker trafikutskottet för sin del motionsyrkandet.

I motion A94 (c) yrkas att riksdagen som sin mening skall
ge regeringen till känna vad i motionen anförits om Västernorrlands behov av
infrastrukturella åtgärder.

Utskottet har i det föregående erinrat om att riksdagen i
sina beslut om trafikpolitiken och telepolitiken år 1988 underströk sambandet
mellan dessa politikområden och regionalpolitiken. Vidare har utskottet
betonat att planeringsprocessen inom kommunikationssektorn bör ha som en av
sina utgångspunkter regionålpolitiska mål och riktlinjer.

Med det anförda avstyrker trafikutskottet för sin del
motionsyrkandet.

I motion A107 (vpk) säger sig motionärerna instämma i den
regionalpolitiska propositionens slutsatser om att fortsatt utbyggnad och förnyelse
av kommunikationssystemen har eri avgörande betydelse för den regionala
utvecklingen. Det finns dock — säger motionärerna — inga som helst miljö- och
energiaspekter på kommunikationssektorn i propositionens beskrivning. Av miljö-
och energiskäl måste ökningen av bil- och flygtrafiken brytas. Även flera andra
skäl talar för ett ökat kollektivt, spårbundet resande. Sjöfart och järnväg
måste stå för merparten av de tyngre och mer långväga transporterna. Bilism
skall gynnas där den är samhällsekonomiskt lönsam (inkluderat miljökostnader).
Det innebär att bilens möjligheter skall tas till vara i t.ex. Norrlands
inland, där spårbunden trafik inte kan bli aktuell. Vidare betonar motionärerna
att infrastrukturen måste ses över i stort och att vi inte får bygga oss fast i
ett bil- och flygberoende. Det kan inte vara riktigt att bygga samhällen och
infrastrukturer så att långväga pendling mellan bostad och arbetsplats tvingas
fram. En långsiktig strategi behövs för att motverka en sådan felaktig
infrastrukturuppbyggnad. Data-, tele- och videokommunikationernas möjlighet att
ersätta framför allt persontransporter måste lyftas fram. Nya rön visar att
det finns en stor potential på detta område, som måste utnyttjas på ett bättre
sätt än i dag.

Motionärerna yrkar (yrkande 27) att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna vad de sålunda anfört om
kommunikationerna och (yrkande 28) att riksdagen hos regeringen begär en
långsiktig strategi för att motverka uppbyggandet av en bilkrävande
infrastruktur.

Utskottet erinrar om det trafikpolitiska målet att erbjuda
medborgar

na och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och

miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska 415

kostnader.
I det trafikpolitiska beslutet underströks också att en grund-

s. 416 Kontrollera mot PDF

läggande
princip vid utformningen av trafikpolitiken skall vara att de 1989/90:AU13
enskilda människorna och företagen ges möjlighet att inom ramen för Bilaga 5
det befintliga trafikutbudet själva avgöra hur de skall ordna sina transporter.
För att transportkonsumenterna skall ges möjlighet att ta hänsyn till såväl
sina egna förhållanden som till effekterna för samhället i övrigt krävs en väl
avvägd påverkan från samhällets sida. De medel som i första hand står till buds
inom den statliga trafikpolitiken för att åstadkomma en sådan valfrihet under
ansvar för andras välfård är en samhällsekonomiskt grundad prissättning av
trafiken. Av det trafikpolitiska beslutet framgår vidare att bilismen svarar
för merparten av persontransporterna och att den är en förutsättning för att
samhällets behov av transporter skall kunna tillgodoses. Lastbilstrafiken
kommer i framtiden — liksom hittills — att ha stor betydelse för att tillgodose
det svenska näringslivets behov av transporter och för att bidra till
utvecklingen av nya transportlösningar. Bilismen måste emellertid utvecklas
med beaktande av de säkerhets- och miljökrav som samhället ställer.

Trafikutskottet finner inte skäl ompröva riksdagens beslut
och avstyrker därför för sin del de båda motionsyrkandena.

I motion A107 (vpk) föreslås också en utredning om hur
postverket skall kunna utveckla sin lantbrevbäring till att även omfatta en
"social del" för äldre.

Den sålunda aktualiserade frågan behandlas av post- och
teleutredningen i dess nyligen framlagda betänkande Affårsverk med regionalt
och socialt ansvar (SOU 1990;27). Utredningen förordar att Posten samråder med
de kommunala myndigheterna för att möjliggöra att lantbrevbärarna i ökad
omfattning skall kunna utnyttjas för "social service" på
avtalsreglerade och affårsmässiga grunder. Kostnaderna kan därigenom —
framhåller utredningen — hållas nere både för Posten och kommunen. Vidare
förordas att Posten aktivt skall verka för att lantbrevbärare och
postkontorspersonal skall kunna utföra kompletterande tjänster genom samarbete
med privata företag, kommuner och statliga verk och myndigheter. I avvaktan på
resultatet av regeringens beredning av utredningens förslag avstyrker
trafikutskottet för sin del motionsyrkandet.

I motion Alll (c) framhålls att investeringar i det större
vägnätet och nya vägsträckningar för utbyggnad av Europa- och riksvägar inte
bör finansieras med regionålpolitiska medel utan över ordinarie väganslag.

Statlig finansiering av vägbyggen sker via sjätte
huvudtitelns anslag B3. Byggande av riksvägar och B4. Byggande av
länstrafikanläggningar samt i vissa fall med AMS-medel för beredskapsarbeten.
Som framgår av vad utskottet anfört framhålls det i propositionen att det
föreslagna infrastrukturanslaget inte bör kunna användas för investeringar av
typen vägar, järnvägar, flygplatser osv. Utskottet delar denna uppfattning.

Trafikutskottet finner med hänvisning till det anförda
syftet med

motionsyrkandet tillgodosett och avstyrker därför för sin del ett bifall 416

till
detsamma.

s. 417 Kontrollera mot PDF

I motion
Alll (c) begärs också en utredning om en samlad lösning av 1989/90:AU13

utlokalberingen
av postgirot. Målsättningen bör enligt motionärerna Bilaga 5 vara att
alla centrala uppgifter utlokaliseras.

Från posten har under hand framhållits att
behandlingstiden av postgirots betalningsuppdrag måste bli så kort som möjligt,
då detta krävs med hänsyn till konkurrensen från bankerna och bankgirot inom
området för betalningsförmedling m.m. Nuvarande krav på en total behandlingstid
om högst ca 24 timmar från mottagandet av ett betalningsuppdrag med
morgonposten till utdelningen påföljande dag av kontoutdrag — vilket krav i
princip gäller för postgirots betalningsförmedling — nödvändiggör enligt
posten centraliserade system för behandlingen. Utflyttning från postgirot av
den s.k. 24-timmarsservicen är enligt posten inte möjlig. Denna snabba service
är det främsta konkurrensmedlet för postgirot. Posten planerar emellertid att i
Tierp inrätta en filial till postgirot, dit behandlingen av s.k.
48-timmarsupp-drag — registrering av inbetalningar med checker m.m. — skulle
flyttas. Behovet av årsarbetskrafter vid denna enhet beräknas till ca 20.
Förläggning till Tierp av filialen har valts med hänsyn till önskemål om
utlokalisering och till att filialen inte bör ligga på större avstånd från
Stockholm än som motsvarar en fårdväg på 1 — 1 y4 timme med bil.

Nya kassaterminaler för ADB installeras på postkontoren
under åren 1990—1992. Dessa kassaterminaler gör det möjligt att flytta ut vissa
arbetsuppgifter från postgirot till postkontoren. Andelen arbetsuppgifter som
kan flyttas ut till postkontoren uttryckt i årsarbetskrafter beräknas till ca
200 under den närmaiite femårsperioden.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker trafikutskottet för
sin del motionsyrkandet.

I motion Alll (c) begärs vidare en utredning om reglerna
för transportstöd.

Av den regionalpolitiska propositionen framgår att
regeringen nyligen tillsatt en särskild utredare (dir. K 1989;B) med uppgift
att lämna förslag på hur det regionalpolitiska transportstödet för person- och
godstransporter i Norrland skall utformas i framtiden. Utredningen skall också
— som nämnts — behandla stödet till Vänersjöfarten samt bidraget till kommunala
flygplatser, transportstödet till Gotland, stödet till godstransporterna i
glesbygd och möjligheterna till stöd för datakommunikation i norra Sveriges
inland. I avvaktan på resultatet av utredningen avstyrker trafikutskottet för
sin del motionsyrkandet.

I motion Al 18 (c) framhålls att en gi'undläggande
förutsättning för ett decentraliserat samhälle är goda och fungerande
kommunikationer. Det är nödvändigt — betonar motionärerna — att hela landet får
en rimlig del av statens insatser på kommunikationsområdet. Sverige behöver i
framtiden kommunikationer, där olika typer av transportmedel stödjer och
kompletterar varandra, om en positiv regional utveckling och god miljö skall
kunna uppnås. Det förutsätter i sin tur

417

s. 418 Kontrollera mot PDF

att de
framtida investeringarna i vägnät, flygplatser, järnvägar m.m. får
1989/90:AU13 en inriktning som utgår från de krav som miljön och målet
regional Bilaga 5 balans ställer.

Utskottet delar motionärernas uppfattning och vill
framhålla att denna stämmer väl överens med de mål för trafikpolitiken som
riksdagen angav i sitt beslut år 1988.

Något sådant riksdagens tillkännagivande som motionärerna
begär torde sålunda inte vara erforderligt, varför trafikutskottet för sin del
avstyrker motionens yrkande 30 h.

Stockholm den 19 april 1990 På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande; Birger Rosqvist (s), Ove Karlsson (s), Olle
Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving /Vndersson (c), Sven-Gösta Signell (s),
Görel Bohlin (m), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i
Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Viola Claesson (vpk), Roy
Ottosson (mp), Jarl Länder (s), Yngve Wernersson (s) och Tom Heyman (m).

Avvikande meningar 1. Sjöfarten på Vänern

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser att den
del av trafikutskottets yttrande som börjar med "Som framgår" och
slutar med "del motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Vänern och Byälven upp till Glafefjorden är uråldriga
transportleder som har farbara leder till västkusten och havet. Flera
utredningar visar att sjöfarten med vissa utvecklingsinsatser är överlägsen
landsvägstrafiken både vad gäller miljöaspekter och transportekonomi. De
moderna fartyg som nu byggs har visat att de utsläpp som gamla maskiner
förorsakat går att bygga bort. Med modern teknik kan alltså tungt gods med
fördel fraktas sjövägen.

Mot bakgrund av det anförda förutsätter utskottet att en
investeringsplan för hamnbyggnad i berörda kommuner tas fram. Vidare finner
utskottet det angeläget att ett fördelaktigt finansieringssystem för investeringar
i nya fartyg för Vänersjöfart utarbetas. Vidare behövs en inventering av vilka
godsslag som kan överföras till sjötransporter. Det bör understrykas att sjö-
och järnvägstransporter inte behöver konkurrera med varandra utan är
kompletterande system.

418

s. 419 Kontrollera mot PDF

Trafikutskottet delar sålunda motionärernas uppfattning
att riksda- 1989/90:AU13 gen hos regeringen bör begära förslag om
utveckling av sjöfarten på Bilaga 5 Vänern, Glasfjorden och Byälven samt
tillstyrker för sin del motionsyrkandet.

2. Kommunikationerna och en bilkrävande

infrastruktur

Viola Claesson (vpk) och Roy Ottosson (mp) anser att den
del av trafikutskottets yttrande som börjar med "Utskottet erinrar"
och slutar med "båda motionsyrkandena" bort ha följande lydelse;

Utskottet anser för sin del att stor hänsyn till miljö och
energiförsörjning skall tas vid fördelning av medel till investeringar i de
olika trafikslagens infrastrukturer i landets alla delar. Det är av största
vikt att det miljövänliga järnvägsnätet utvecklas i hela landet, alltså även i
landets glesbefolkade delar. Risken för ökad utsatthet i redan utsatta regioner
i takt med att miljökraven ökar är annars uppenbar. Liknande problem finns
redan vad gäller industriernas lokalisering, där just den miljöstörande och
energjslösande industrin i betydande utsträckning är koncentrerad till
mellersta Norrland. Det torde vara klart att denna region kan förväntas få
avsevärda problem på grund av ökande miljökrav om inte särskilda satsningar för
att utveckla alternativ görs.

Trafiken på vägarna, och i snabbt ökande grad i luften,
hör redan till de allra värsta miljöproblemen i vårt land. Det vore djupt
olyckligt om redan utsatta regioner görs än mer beroende av just sådana
transportslag än vad som redan är fallet. Sålunda bör t.ex. inlandsbanan och
tvärbanorna i norr utvecklas, och betydande utbyggnader med bl.a. en
Bothniabana längs Norrlandskusten och en sydlig ostkustbana som ansluter till
Blekinge kustbana, byggas under 1990-talet. Det är också viktigt att staten
framdeles tar ett större regionalpolitiskt ansvar vid köp av interregional
persontrafik på järnväg än vad som hittills varit fallet. Den tendens som finns
att göra landets glesbefolkade delar mer beroende av de mest miljöstörande och
energjslösande trafikslagen, dvs. bil och flyg, kan på så vis motverkas.

Det anförda bör, enligt trafikutskottets mening, riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

3. Lantbrevbäring

Viola Claesson (vpk) anser att den del av trafikutskottets
yttrande som börjar med "Den sålunda" och slutar med "del
motionsyrkandet" bort ha följande lydelse;

Lantbrevbärningen är — som motionärerna framhåller —
mycket

uppskattad och till stor nytta på landsbygden. Det är enligt utskottets

mening angeläget att denna verksamhet utvidgas på så sätt att den inte

enbart behöver ha en ekonomisk inriktning utan att den kan kombi

neras med en social del, exempelvis enklare tillsynsuppgifter. En

utvidgad sådan service torde få stor regionalpolitisk betydelse, varför

utskottet delar motionärernas uppfattning att en utredning bör tillsät- 419

s. 420 Kontrollera mot PDF

tas om hur
postverket skall kunna utveckla sin lantbrevbäringsorgani- 1989/90:AU13

sation. Av
direktiven bör klart framgå att postverket fortsättningsvis Bilaga 5

ska ha
hela ansvaret för verksamheten.

Med det anförda tillstyrker trafikutskottet för sin del
motionsyrkandet.

4. Utlokalisering av postgirot

Elving /Vndersson (c), Rune Thorén (c) och Roy Ottosson
(mp) anser att den del av trafikutskottets yttrande som börjar med "Från
posten" och slutar med "del motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse;

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en utredning
bör tillsättas med direktiv att föreslå en samlad lösning av utlokaliseringen
av postgirot. Målsättningen bör vara att alla centrala uppgifter utlokaliseras.

Med det anförda tillstyrker trafikutskottet för sin del
motionsyrkandet.

5. Transportstöd

Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Roy Ottosson
(mp) anser att den del av trafikutskottets yttrande som börjar med "Av
den" och slutar med "del motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse;

Det är enligt utskottets mening angeläget att
transportstödet också fortsättningsvis blir en ersättning för företagens
fördyrade transportkostnader, dvs. en kompensation som utgår på grund av de
långa avstånden. Vidare bör transportrådet på ett bättre sätt än för närvarande
beakta de verkliga behoven av fraktstöd. Rådet bör också få i uppdrag att vidta
vissa kompletteringar av fraktstödsberättigade varor i avvaktan på att nya
transportbestämmelser tas fram.

Vad sålunda anförts med anledning av motionsyrkandet bör
riksdagen — enligt vad trafikutskottet för sin del anser — som sin mening ge
regeringen till känna.

6. Mål för trafikpolitiken

Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser att den
del av trafikutskottes yttrande som börjar med "Något sådant" och
slutar med "motionens yrkande 30 h" bort ha följande lydelse;

För att de trafikpolitiska målen skall kunna nås är det
enligt utskottets mening angeläget att länsvägnätet får ett väsentligt
resurstillskott. Vidare måste järnvägstrafiken moderniseras och anpassas till
de förändrade förutsättningar och krav som samhällsutvecklingen leder till.

Med det anförda tillstyrker trafikutskottet för sin del
motionsyrkandet.

420

s. 421 Kontrollera mot PDF

e.. , -u .. A 1989/90:AU13

Särskilt
yttrande bu 5

Skärgårdstrafiken

Elving
Andersson (c), Rune Thorén (c) och Viola Claesson (vpk) anför:

I
reservation nr 6 till trafikutskottets betänkande 1989/90:TU19 om stöd till
skärgårdstrafik erinras om att riksdagen år 1986 beslutade att stödet till
skärgårdstrafiken skulle avvecklas. Stödet utgick med 35 % av den
bidragsgrundande kostnaden. I reservationen framhölls också att
persontransporterna i skärgården är en dyr verksamhet och att skärgårdarna främst
finns i kommuner som har svag ekonomi. Riksdagen borde därför — framhölls det
i reservationen — besluta om att återinföra skärgårdsstödet med de regler som
tidigare gällde och regeringen återkomma till riksdagen med förslag till
medelsanvisning.

421

s. 422 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets
yttrande bji

1989/90:JoU5y

Regionalpolitiken

Till arbetsmarknadsutskottet

/Vrbetsmarknadsutskottet
har den 5 april 1990 beslutat bereda jordbruksutskottet tillfålle att yttra
sig över proposition 1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet jämte motioner.
Jordbruksutskottet har funnit lämpligt att i detta yttrande behandla motionerna
1989/90:A53 (c) yrkande 6, A55 (s) yrkande 1, A64 (m) yrkande 6, A94 (c)
yrkande 6, A106 (mp) yrkandena 15 och 18—21 samt A107 (vpk) yrkande 24.

Utskottet
vill inledningsvis framhålla den stora betydelse jordbruksnäringen har för
sysselsättningen i landets olika regioner. Lantbrukar-befolkningen utgör i
många delar av Sverige en viktig basgrupp. Genom sin mångfacetterade verksamhet
bidrar lantbrukarna aktivt till sysselsättningen i bl.a. glesbygderna. På
motsvarande sätt utgör fiskarena längs kusten en viktig yrkesgrupp. Även
insjöfisket har sin betydelse för sysselsättningen.

I
kapitel 8.5 av propositionen. De areella näringarna, erinrar industriministern
om att regeringen senare i vår kommer att lägga fram förslag om en ny
livsmedelspolitik och om fiske. En proposition (1989/90:123) om fiske har
sedermera framlagts, och den livsmedelspolitiska propositionen är aviserad
till den 23 april. Jordbruksutskottet kommer i samband med behandlingen av
dessa propositioner att få anledning att närmare gå in på olika
regionalpolitiska aspekter av jordbruks- och fiskenäringarna. De frågor som tas
upp i motionerna A53 yrkande 6 om jordbrukets utveckling och A107 yrkande 24 om
anslag till regionala utvecklingsinsatser respektive i motionerna A94 yrkande 6
om fiskeristyrelsens hantering av utfiskning samt A106 yrkandena 19-20 om
lokala fiskeintressen och om förbud mot trålfiske i Bottenhavet och Bottenviken
torde därför komma att omfattas av jordbruksutskottets behandling av nämnda
propositioner. Utskottet finner mot den bakgrunden icke skäl att mera utförligt
granska nämnda motionsyrkanden i förevarande sammanhang. Motionerna bör därför
avslås i nu berörda delar.

Vad
utskottet anfört i föregående stycke gäller även motion A106 yrkande 18 om stöd
till lantbruksföretag.

Utskottet
är icke berett att biträda motion A106 yrkande 15 om att

särskilt destinera medel ur glesbygdsdelegationens anslag till ALA-

gruppen vid Sveriges lantbruksuniversitet. Som framhålls i propositio

nen (s.l90) har ALA-gruppens arbete bl.a. med att sprida kunskap om

aktuell forskning klara kopplingar till glesbygdsmyndighetens verksam

het. Det bör ankomma på glesbygdsmyndigheten och lantbruksuniver- ..,-

sitetet att komma överens om formerna för samarbetet.

s. 423 Kontrollera mot PDF

I
motion A106 yrkande 21 yrkas att man på den kommunala och 1989/90:AU13

regionala
nivån skall ges ökade befogenheter att driva en radikalare Bilaga 6
miljöpolitik än på riksplanet. Som exempel anförs att kommunerna inte har
möjlighet att generellt förbjuda användningen av kemikalier som påverkar
reningsverkens fiJinktion och förgiftar rötslammet så att det inte går att
återföra till jordbruket.

Utskottet får med anledning av detta yrkande framhålla
följande; Av propositionens kapitel 8.11 Miljöfrågor framgår att 1987 års
regionalpolitiska kommitté föreslagit att bestämmelser och miljöavgifter skall
regionaliseras. Industriministern är inte beredd att tillstyrka detta förslag
mot bakgrund av grundprincipen om att föroreningarna skall begränsas vid
källan. I stället aviserar han ett forskningsuppdrag till ERU om sambanden
mellan miljöförhållanden och regional utveckling. Utskottet erinrar vidare om
att utskottet nyligen behandlat regeringens förslag om avfallshantering (prop.
1989/90:100 bil.16, JoU16). Utskottet har därvid tillstyrkt ett förslag om
utvidgning av det kommunala ansvaret för avfallshanteringen. I övrigt
innefattar förslaget en rad åtgärder för att begränsa användningen av
miljöfarliga ämnen. Avfallets mängd och miljöfarlighet skall begränsas, bl.a.
genom ökad källsortering, återanvändning och återvinning. Vad särskilt
beträffar slam från kommunala reningsverk innefattar propositionen ett program
för att senast till år 1995 få bort de farligaste ämnena i slammet. Målet är
att slam fortlöpande skall kunna utnyttjas inom bl.a. jordbruket utan risker
för miljö och hälsa. Utskottet finner ingen anledning att föreslå någon
särskild riksdagens åtgiird med anledning av motion A106 yrkande 21.

I motion A55 (s) yrkande 1 begärs statligt stöd till en
fiskevårdsanläggning i Gullspång. Utskottet har i olika sammanhang uttryckt
sin oro över de utrotningshotade fiskstammarna Gullspångslaxens och
Gullspångsöringens framtid. Senast i årets av riksdagen godkända budgetbetänkande
(1989/90:JoU14, rskr. 194) har utskottet framhållit att fiskeristyrelsen har
ansvar för erforderliga åtgärder för att bevara naturreproducerande
fiskstammar. I betänkandet redovisas vilka åtgärder som nyligen vidtagits för
att förbättra lekbottnarna i Gullspångsälven. Enligt vad utskottet sedermera
erfarit har frågan om finansieringen av en fiskevårdsanläggning även tagits
upp av berörda länsorgan med regeringen. Något särskilt uttalande av riksdagen
med anledning av motionsyrkandet synes mot den bakgrunden knappast påkallat.

I motion A64 (m) yrkande 6 yrkas att
rådgivningsverksamheten inom jordbruket och skogsbruket bör knytas till berörda
skolor. Frågan om rådgivningsverksamheten har nyligen utförligt behandlats av
jordbruksutskottet (1989/90:JoU12). Utskottet har därvid framhållit att
rådgivningsverksamheten behöver ses över, och utskottet har utgått från att
regeringen kommer att låta verkställa en översyn sedan beslut fattats om den
nya inriktningen av jordbrukspolitiken. Med hänvisning till det anförda bör det
aktuella yrkandet lämnas utan ytterligare åtgärd.

Propositionen
föranleder i övrigt inget särskilt uttalande av jord- 423

bruksutskottet.

s. 424 Kontrollera mot PDF

Stockholm
den 20 april 1990. 1989/90:AU13

„. . j,. , , .. Bilaga 6

Pa
jordbruksutskottets vagnar

Karl Erik Olsson

Närvarande; Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s), Håkan
Strömberg (s), Sven Eric Lorentzon (m), Grethe Lundblad (s), Lars Ernestam
(fp), Martin Segerstedt (s), Jens Eriksson (m), Åke Selberg (s), Bengt Rosén
(fp), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk), Inge Carlsson (s), Kaj
Larsson (s), Carl G Nilsson (m) och /Vnders Nordin (mp).

Avvikande meningar

1. Stöd till lantbruksföretag m.m.

/Vnders Nordin (mp) anför

Enligt min mening borde utskottet ha realbehandlat motion
A106 yrkande 18 om stöd till lantbruksföretag. I detta yrkande som är direkt
regionalpolitiskt inriktat framhåller motionärerna att utveckling av
kombinationsföretag bör främjas, eftersom dessa ger större trygghet i
försörjningen. Det kan även innebära högre livskvalitet att ha omväxlande
arbetsuppgifter. Det är emellertid fel att styra denna satsning från central
nivå. I stället bör man, som förordas i motionen, på regional nivå kunna välja
vilka typer av företag man skall satsa på.

Utskottet borde även ha tillstyrkt motion A106 yrkande 21.
Som framhålls i motionen bör man på den kommunala och regionala nivån ges ökade
befogenheter att driva en radikalare miljöpolitik än på riksplanet.
/Vrbetsmarknadsutskottet bör således förorda att riksdagen gör uttalanden i
enlighet med yrkandena 18 och 21 i motion A106.

2.ALA-gruppen vid lantbruksuniversitet

/Vnnika Åhnberg (vpk) och /Vnders Nordin (mp) anför.

Vi delar den mening som framförs i motion A106 om
ALA-gruppens stora värde för FoU om landsbygdens näringsliv, jordbruk, skog,
turism, miljö, energi, informationssystem, teknikspridning m.m. Det är
nödvändigt att ALA-gruppen får en långsiktig finansiering och ett utvecklat
samarbete med glesbygdsdelegationen vad gäller projektfinansiering. Mot den
bakgrunden bör riksdagen bifalla yrkande 15 i motionen och ge till känna att
/VLA-gruppen tilldelas 2 milj. kr. för sin organisation ur anslaget D 7
Glesbygdsdelegationen.

424

s. 425 Kontrollera mot PDF

T
j, , , , 1989/90:AU13

Jordbruksutskottets
yttrande bi, 7

1989/90:JoU8y

Regionala utvecklingsinsatser till jordbruk och företag i
kombination med jordbruk

Till arbetsmarknadsutskottet

Jordbruksutskottet har den 10 maj 1990 beslutat att med
eget yttrande överlämna proposition 1989/90:146 om livsmedelspolitiken vad
avser förslag till anslaget D2. Regionala utvecklingsinsatser under tionde
huvudtiteln samt motionerna 1989/90:Jo62 yrkande 3, 1989/90;Jo68 yrkande 34,
1989/90;Jo73 yrl(.ande 3, 1989/90:Jo77 yrkande 31, 1989/90;Jo84 yrkande 3,
1989/90;Jo89 yrkande 4, 1989/90;Jo94 yrkande 4, 1989/90;Jo97 yrkande 4 och
1989/90;Jo270 yrkande 18, till arbetsmarknadsutskottet för beredning under
förutsättning av detta utskotts medgivande.

I samband
därmed får jordbruksutskottet anföra följande.

Den livsmedelspolitiska propositionen

I propositionen läggs fram förslag till en ny livsmedelspolitik.
Förslaget innebär att prisstödets roll sonii livsmedelspolitiskt medel tonas
ned, medan direkta medel för att nå målen angående miljö, landskapsvård,
regional fördelning och beredskap förstärks. Nuvarande jordbruksprisreglering
bestående av ett gränsskydd och en intern reglering upphör den 1 juli 1991.
Därefter skall priserna på de i dag jordbruksprisregle-rade produkterna endast
skyddas med hjälp av ett gränsskydd. För vissa produktionsgrenar föreslås att
de interna regleringarna avvecklas stegvis med början den 1 juli 1991, medan
andra regleringar förenklas men behålls i avvaktan på resultatet av
internationella förhandlingar. Den framtida nivån på gränsskyddet görs avhängjg
resultatet av de pågående GATT-förhandligarna. För att underlätta anpEissningen
till de nya förutsättningarna lämnas förslag till övergångsåtgärder.

Förslag läggs också fram om åtgärder för att stärka
livsmedelspolitikens regionalpolitiska profil, bl.a. om ett utökat
glesbygdsstöd med 100 milj. kr. som särskilt går till kombinationsföretag där
jordbruket ingår som en del, och om ett fortsatt prisstöd till jordbruket i
norra Sverige. Prisstödet föreslås öka med 6% budgetåret 1990/91.

Jordbruksministern anför i propositionen bl.a. följande om
gles

bygdsstöd och regional projektverksamhet. Det s.k. åtgärdsprogrammet

för jordbruket i norra Sverige inleddes den 1 juli 1987 och har pågått

under en planerad treårig programperiod 1987/88—1989/90. Lant

bruksstyrelsen har under denna period disponerat 245 milj. kr. för

genomförandet av programmet, vilket i huvudsak skett vid lantbruks

nämnderna i de sju nordligaste länen. 425

s. 426 Kontrollera mot PDF

Medlen
har använts för investeringsstöd till jordbruk och kombina- 1989/90:AU13
tionsverksamheter, utvecklingsprojekt, forskning och utveckling samt Bilaga 7
utbildning och rådgivning. Erfarenheterna av programmet är goda och har
inneburit en värdefull stimulans för fortsatt verksamhet och sysselsättning i
jord- och skogsbruk samt i s.k. kombinationsföretag. Ett av syftena med
åtgärdsprogrammet har varit att upprätthålla produktionsnivån i norra Sverige.

För
egen del anser jordbruksministern att det är mycket viktigt att dels göra en
utvärdering av åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige, dels ta till
vara de erfarenheter som har gjorts vid myndigheter, organisationer och hos
företagare i samband med programmets genomförande. Det utvecklingsarbete som
även i fortsättningen måste bedrivas för att bevara jordbrukets livskraft i
norra Sverige bör gå vidare med väsentliga delar av åtgärdsprogrammet för
jordbruket i norra Sverige.

Jordbruksministern
anser att jordbruket i glesbygden bör kunna få stöd till såväl investeringar i
jordbruket som s.k. kombinationsverksamhet, t.ex. småskalig förädling. Genom
den föreslagna höjningen av medlen för regionala utvecklingsinsatser skapas
förutsättningar för utökad projektverksamhet med inriktning på jordbruks- och
kombina-tionsfo retag.

Samtidigt
som det treåriga programmet för särskilt stöd till jordbruket i norra Sverige
upphör bör en ytterligare förstärkning av tionde huvudtitelns anslag D2.
Regionala utvecklingsinsatser göras. Eftersom detta anslag inte är
tidsbegränsat förstärks härigenom möjligheterna att stödja jordbruksföretag med
kombinationsverksamheter. I samråd med industriministern föreslår
jordbruksministern en utökning med 100 milj. kr. För budgetåret 1990/91 bör
emellertid av detta belopp 28 milj. kr. anvisas som stöd till sockerbruken på
Öland och Gotland under ett särskilt anslag.

Med
hänvisning till det anförda föreslås i propositionen att riksdagen anvisar 72
milj. kr. under anslaget D2. Regionala utvecklingsinsatser för de ändamål som
här redovisats, utöver vad som föreslagits i proposition 1989/90:75.

Motionerna

I
några motioner föreslås en höjning av det regionålpolitiska stödet. Enligt
motion Jo68 (vpk) yrkande 34 bör riksdagen anvisa 193 milj. kr. till
lantbruksstyrelsen för att fortsätta det särskilda åtgärdsprogrammet för norra
Sverige i ytterligare tre år samt utvidga detta till södra och mellersta
Sverige. Ett motsvarande yrkande, om 200 milj. kr., framlade motionärerna i den
fristående motionen Jo270 yrkande 18.

Enligt
motion Jo77 (c) yrkande 31 bör det speciella regionalpolitis

ka bidrag som föreslås i propositionen till kombinationsverksamhet för

jordbruksföretagen höjas från 100 milj. kr. till 200 milj. kr. Motionä

rerna anser att bidragen skall kunna utnyttjas i hela landet, eftersom

södra Sveriges skogs- och mellanbygder har stora behov. Motsvarande -j-

yrkanden framställs i
motionerna Jo62 (c) yrkande 3 och Jo94 (c)

s. 427 Kontrollera mot PDF

yrkande 4. Enligt
motionerna Jo73 (c) yrkande 3, Jo84 (c) yrkande 3 1989/90:AU13

och Jo89 yrkande 4 bör
riksdagen anvisa 200 milj. kr. under anslaget. Bilaga 7 varav 100 milj.
kr. bör gå till skogs- och mellanbygderna i södra och mellersta Sverige. Även i
motion Jo97 (c) yrkande 4 föreslås att stöd kan ges i södra och mellersta
Sverige.

Utskottets Överväganden

Utskottet
delar jordbruksministerns mening att det treåriga programmet för särskilt stöd
till jordbruket i norra Sverige, vilket nu upphör, inneburit en värdefull
stimulans för fortsatt verksamhet och sysselsättning i jord- och skogsbruk
samt i s.k. kombinationsföretag. Utskottet har ingen erinran mot regeringens
förslag till ytterligare förstärkning av anslaget till regionala insatser under
tionde huvudtiteln. Eftersom detta anslag inte är tidsbegränsat och inte heller
är begränsat till användning i norra Sverige förstärks härigenom möjligheterna
att stödja jordbruksföretag med kombinationsverksamheter. Beslut om
fördelningen av dessa medel på de olika länen bör ankomma på regeringen. De nya
länsstyrelserna i vilka de nuvarande lantbruksnämnderna kommer att ingå som en
integrerad del bör sedan fördela anvisade medel. Utskottet fäster stort
avseende vid att medlen används för att stärka jordbruksnäringen och till
verksamheter som drivs i kombination med jordbruksföretag.

När
det gäller stödets omfattning förordar utskottet att riksdagen anslår medel i
enlighet med regeringens förslag. Anslaget D2. Regionala utvecklingsinsatser
under tionde huvudtiteln bör således utökas med 100 milj. kr. för att stödja
jordbruk med kombinationsinsatser. För budgetåret 1990/91 bör av detta belopp
28 milj. kr. anvisas som stöd till sockerbruken på Öland och Gotland under ett
särskilt anslag. Som jordbruksministern anför kan i framtiden även jordbruk
utanför glesbygdsområdet ha behov av utvecklingsinsatser.

Utskottet
är icke berett att biträda de förslag om ytterligare höjning av anslaget m.m.
som framförs i motionerna resp. om annan anslagskonstruktion. Som framgår av
det anförda är anslaget inte begränsat till användning i norra Sverige.
Motionerna får således i den delen anses tillgodosedda.

Stockholm
den 17 maj 1990 På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande;
Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafeson (s), Håkan Strömberg (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp, Martin Segerstedt (s), Jan Fransson (s),
Margareta Winberg (s), /Vke Selberg (s),

427

s. 428 Kontrollera mot PDF

Ingvar Eriksson (m), Bengt
Rosén (fp), Lennart Brunander (c), /Vnni- 1989/90:AU13

ka Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp), Kaj Larsson (s) och Carl G Bilaea 7

Nilsson (m).

Avvikande mening Höjning av anslaget

Karl
Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) samt /Vnnika Åhnberg (vpk)
anför;

Enligt
vår mening bör riksdagen bifalla motionerna Jo77 yrkande 31 och Jo270 yrkande
18 samt anvisa 200 milj. kr. under anslaget. Det speciella regionalpolitiska
bidraget till kombinationsverksamhet för jordbruksföretag bör alltså höjas från
100 till 200 milj. kr. Bidraget skall utnyttjas i hela landet och bör fungera
efter samma regler som det särskilda stödet till norra Sverige. I södra
Sveriges skogs- och mellanbygder föreligger stora behov. Därmed tillgodoses i
väsentlig mån även motionerna Jo62 yrkande 3, Jo68 yrkande 34, Jo73 yrkande 3,
Jo84 yrkande 3, Jo89 yrkande 4 och Jo94 yrkande 4.

428

s. 429 Kontrollera mot PDF

M" • .
1 .. . .. j 1989/90:AU13

Naringsutskottets
yttrande Bii g

1989/90:NU9y

Regionalpolitik

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har berett näringsutskottet
tillfålle att yttra sig över proposition 1989/90:76 om regionalpolitik för
90-talet jämte motioner i anslutning därtill som har samband med
näringsutskottets beredningsområde.

Näringsutskottet berör inte andra avsnitt i propositionen
än sådana som har föranlett motionsyrkanden. Propositionen kommenteras i dessa
fall med utgångspunkt i motionerna.

Med detta yttrande överlämnar näringsutskottet, av skäl
som redovisas i det följande, till arbetsmarknadsutskottet — under
förutsättning av dess medgivande - två motioner, 1989/90:N438 och 1989/90;N439,
om omfördelning av vinster från vattenkraftsproduktionen.

Statens industriverks lokalisering

Regeringen föreslår i propositionen att
glesbygdsdelegationen skall ombildas till myndighet med utökad och delvis ny
verksamhet och lokaliseras till Östersund. Detta förslag kritiseras av
centerpartiet i motion 1989/90;A118. I denna sägs att en utflyttning av enbart
glesbygdsdelegationen inte kan tillmätas någon avgörande regionalpolitisk
betydelse. I stället borde statens industriverk (SIND) utlokaliseras till
Östersund. Verket skulle därmed, anförs det, få en större närhet till de
regionala problem som det är isatt att hantera. Samtidigt skulle i Östersund
skapas ökade sysselsättningstillfållen i en omfattning som skulle kunna få
positiv betydelse för regionen.

SIND har som en av sina hu\Tiduppgifter att vara central
förvaltningsmyndighet för det regionålpolitiska stödet till näringslivet.
Därutöver är verket central förvaltningämyndighet för frågor som rör industri
och hantverk, och det kan även ta upp frågor som inte direkt hänför sig till
dessa näringar men ändå är av betydelse från näringspolitisk synpunkt. Till
dess uppgifter i detta sammanhang hör att främja industrins omvandling och
tillväxt genom utredningsverksamhet, indu-stripolitiskt stöd och
företagsutveckJande insatser.

Näringsutskottet konstaterar att det inte föreligger någon
utredning av förutsättningarna för och konsekvenserna av en sådan
utlokalisering som motionärerna förordar.

Näringsutskottet vill vidare understryka att SIND:s
verksamhet inte

huvudsakligen är inriktad på regionalpolitik. Verket har omfattande 429

uppgifter
av allmänt näringspolitisk natur, och det spelar en viktig roll

29 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 430 Kontrollera mot PDF

som
utredningsorgan i industriella frågor. Dess verksamhet har nära
1989/90:AU13 anknytning till den som bedrivs av styrelsen för teknisk
utveckling Bilaga 8 (STU); det synes välmotiverat att verket, såsom nu
är fallet, är lokaliserat i nära anslutning till STU och även till statens
energiverk.

Med det anförda avstyrker näringsutskottet det berörda
yrkandet i motion 1989/90;A118 (c). Frågan om glesbygdsnämndens lokalisering
har näringsutskottet inte anledning att ta ställning till.

Näringspolitik

o

Åtgärder
för att främja kvinnors företagande

Åtgärder för att främja och stödja kvinnors företagande
har varit aktuella i den näringspolitiska debatten under en följd av år. Såsom
påpekas i propositionen (s. 102) uttalade sig riksdagen år 1985 på
näringsutskottets initiativ för att varje regional utvecklingsfond skulle utse
en jämställdhetsansvarig. I proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska
frågor (s. 77) upplyses om att flertalet utvecklingsfonder har utsett sådana
handläggare och att inriktningen av dessas arbete har koncentrerats på
aktiviteter som främjar kvinnors företagande. Inom ramen för ett treårigt
projekt har, meddelas det vidare, SIND nyligen tagit fram ett handlingsprogram
som syftar till fler lönsamma företag i kvinnlig regi. 1 detta sammanhang bör
noteras att utvecklingsfondernas målgrupp enligt vad som föreslås i den
sistnämnda propositionen skall utvidgas till att omfatta små och medelstora
företag i samtliga näringsgrenar. Detta innebär att olika slags
tjänsteföretag, vilka inte sällan drivs av kvinnor, kommer att ingå i
målgruppen. Flera motionsyrkanden som särskilt rör kvinnors företagande skall
behandlas av näringsutskottet i anslutning till den näringspolitiska
propositionen.

I två av de motioner som har väckts med anledning av den
regionalpolitiska propositionen förekommer yrkanden om åtgärder ägnade att
förbättra förutsättningarna för kvinnors företagande. I motion 1989/90;A118
förespråkar centerpartiet i detta syfte en förändrad organisation vid
länsstyrelserna. Vid dessas regionalpolitiska enheter — och även vid
utvecklingsfonderna — skulle inrättas särskilda "besöks- och
utvecklingsenheter", där kvinnor skulle fungera som rådgivare åt kvinnor,
så att redan uppbyggda erfarenheter skulle tas till vara för
kompetensutbyggnad. Ett liknande förslag, dock avseende endast Kalmar län,
framläggs i motion 1989/90;A103 (c).

Näringsutskottet hänvisar till sin kommande behandling av
frågor inom detta ämnesområde. Utskottet är inte berett att i detta yttrande ta
ställning för den särskilda organisatoriska anordning som föreslås i motion
1989/90:A118 (c). Att riksdagen på det sätt som föreslås i motion 1989/90;A103
(c) skulle uttala sig för särskilda åtgärder på detta område avseende endast
Kalmar län finner näringsutskottet uteslutet.

430

s. 431 Kontrollera mot PDF

Småföretagsutveckling 1989/90: AU 13

De generella åtgärderna för att utveckla infrastrukturen
måste kompletteras med åtgärder för att främja nyetablering och utveckling av
befintlig företagsamhet i utsatta regioner, anförs det i centerpartiets motion
1989/90;A118. Det är särskilt viktigt, tillägger man, att gynnsamma villkor i
dessa hänseenden skapas för de små företagen. Partiet hänvisar till sin motion
1989/90;N57 om näringspolitiken, där yrkanden framförs om finansiella
satsningar på småföretagsutveckling utöver vad regeringen har föreslagit.

Ett relativt omfattande avsnitt i den näringspolitiska
propositionen ägnas åt ämnet småföretagsutveckling. Småföretagspolitikens mål
är, anförs där sammanfattningsvis, att få till stånd effektiva småföretag som
kan lämna avgörande bidrag till den ekonomiska tillväxten. Genom stöd till
nyföretagande och stimulans till vidareutveckling i småföretag främjas, sägs
det vidare, ett konkurrenskraftigt näringsliv med hög produktivitet. Inget
parti har anmält avvikande mening härvidlag.

Näringsutskottet kommer att behandla centerpartiets nu
nämnda konkreta förslag liksom andra förslag på samma område i sitt betänkande
med anledning av den näringspolitiska propositionen. Ett allmänt uttalande av
den art som det hiär aktuella yrkandet avser finner näringsutskottet inte
meningsfullt. Ett sådant uttalande synes, mot bakgrund av regeringens nyss
åberopade deklaration beträfliande småföretagsutveckling och den politiska
enighet som råder om småföretagens betydelse, inte kunna bli riktningsgivande
på något särskilt sätt. Det nu berörda yrkandet i motion 1989/90:A118 (c)
avstyrks alltså av näringsutskottet.

Statliga företag

De statligt ägda företagen svarar för ca 7 % av
industrisysselsättningen i landet. I vissa regioner har de emellertid,
framhålls det i propositionen (s. 111), en avgörande betydelsis. Flera av
företagen har enheter på orter med ensidig näringslivsstruktur och inom de
regionalpolitiska stödområdena. Staten har, heter det vidare, liksom andra
ägare ett ansvar för att verksamheter som drivs på sådana platser utvecklas så
positivt som möjligt inom de ramar som konkurrensförhållandena medger.

Tre yrkanden i motioner som har väckts med anledning av
propositionen gäller de statliga företagens roll. Vänsterpartiet kommunisterna
begär i motion 1989/90;A107 att riksdagen skall göra ett uttalande till
regeringen av innebörd att statliga företag — och även andra samhällsägda
företag samt löntagarfonderna — skall bli aktiva verktyg för uppnående av de
regionalpolitiska målen. Ett annat yrkande i samma motion tar särskilt sikte på
förhållandena i Norrbottens län. Riksdagen föreslås uttala att de statliga
företagen på ett mer effektivt sätt än hittills skall medverka till att stärka
utvecklingen inom länet. Samma yrkande finns i motion 1989/90:A110 (vpk).

Statligt
företagande är ett av huvudämnena i den näringspolitiska 431

propositionen.
Inom kort tar näringsutskottet i ett särskilt betänkande.

s. 432 Kontrollera mot PDF

1989/90:NU35,..
ställning till propositionens avsnitt härom, till den 1989/90:AU13

samtidigt
föreliggande propositionen 1989/90:109, som gäller den till Bilaga 8
övervägande delen statsägda Procordiakoncernens framtid, och motioner rörande
de statliga företagen från alla riksdagspartiers sida. Näringsutskottet
hänvisar till ämnets behandling i detta sammanhang och avstår från att uttala
sig beträffande de nu aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:A107 (vpk) och
1989/90;A110 (vpk). Löntagarfondstyrelsernas insatser blir det tillfålle att
beröra i anslutning till regeringens snart föreliggande redovisning av allmänna
pensionsfondens verksamhet under det senaste kalenderåret.

Träindustri

De båda motioner som har nämnts i föregående avsnitt
innehåller också yrkanden rörande träindustrin. Det finns, anförs det i motion
1989/90;A107 (vpk), en mycket stor utvecklingspotential för denna bransch om
vidareförädlingen av sågade trävaror drivs längre. Riksdagen uppmanas
understryka vikten av att SIND;s utvecklingsprogram för sågverks- och
trämanufakturindustrin drivs med kraft. Vidare betonas domänverkets roll både
som ägare av sågverk och råvaruleverantör till sågverk i annan ägo. För de
delar av stödområdet som inte faller inom de fyra nordligaste länen bör enligt
motionärerna SIND få i uppdrag att utarbeta ett utvecklingsprogram; riksdagen
föreslås rikta en anmodan härom till regeringen. Ett annat yrkande i samma
motion, om ökad inhemsk förädling av landets råvaror, avser delvis träområdet.
Åtgärder för ökad förädling av trävaror i Norrbotten och särskilda medel för
detta ändamål begärs i motion 1989/90;A110 (vpk).

Frågan om fortsatta statliga åtgärder till förmån för den
träbearbetande industrin behandlas i den näringspolitiska propositionen (s. 65
f.). Regeringen föreslår där att SIND;s program för sågverks- och
snickeriindustrierna skall fortsätta under ännu en treårsperiod. Näringsutskottet
kommer således att ta upp ämnet i sitt betänkande 1989/90:30; utskottet anser
att riksdagens ställningstagande beträffande åtgärder på detta område bör ske i
det sammanhanget.

Mineralpolitik m.m.

Ett uttalande av riksdagen beträffande malmprospektering
m.m. föreslås i motion 1989/90:A110 (vpk), vilken som nämnts tar sikte på
åtgärder till förmån för Norrbottens län. I detta län finns, sägs det i
motionen, de största möjligheterna i landet till nyfynd av malm. Motionären
hänvisar till vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1989/90;N278 om ökad
mineralprospektering, m.m. Det begärda uttalandet skulle bl.a. gå ut på att
regeringen snarast bör fullfölja aktiviteter för utveckling av bioteknikens
användning inom gruvnäringen och redovisa deras resultat för riksdagen.

Den berörda partimotionen har behandlats i
näringsutskottets be

tänkande 1989/90;NU31, som riksdagen nyligen har tagit ställning till.

Näringsutskottet hänvisar härtill och till vad som i den regionalpolitis- 432

ka
propositionen (s. 112) sägs om ett kommande förslag från regering-

s. 433 Kontrollera mot PDF

en om riktlinjer för
framtida prospekteringsverksamhet, baserat på 1989/90:AU13
mineralråvarukommitténs förslag (SOU 1989:92). Att mineralpolitiska
Bilaga 8 frågor tas upp till närmare behandling i anslutning till den nu
föreliggande propositionen finner näringsutskottet inte lämpligt.

Det
i föregående avsnitt berörda yrliande i motion 1989/90;A107 (vpk) som går ut på
ökad inhemsk förädling av landets råvaror avser även metallurgi.
Näringsutskottet kommer senare i år att behandla motionsyrkanden angående
stålindustrin. Frågor om eventuella initiativ från riksdagens sida när det
gäller utnyttjandet av den svenska malmbasen bör lämpligen tas upp i det
sammanhanget.

Teknikspridning

Betydelsen
för regionalpolitiken av näringspolitikens inriktning, teknik,
teknikspridning, spridning av företag inom framtidsinriktade branscher,
tekniskt kunnande och teknisk utveckling bör enligt ett delyrkande i motion
1989/90:A118 (c) understrykas av riksdagen i ett uttalande till regeringen.

Frågor
inom det angivna ämnesområdet har fått stor plats i den näringspolitiska
propositionen; därtill kommer de förslag rörande teknisk forskning som
framläggs i proposition 1989/90:90 om forskning. Näringsutskottet kommer att
behandla de nämnda avsnitten i dessa propositioner och ett stort antal
motionsyrkanden med anknytning därtill i sina betänkanden 1989/90;NU30 och
1989/90;NU40. Att åtgärder för ökad teknisk utveckling har stor
regionalpolitisk betydelse kommer givetvis att uppmärksammsis i detta
sammanhang.

Näringsutskottet
har från här angiven utgångspunkt inte anledning att förorda ett särskilt
uttalande av riksdagen på grundval av det nu aktuella delyrkandet i motion
1989/90;A118 (c).

En
konkret åtgärd på teknikspridningens område föreslås i motion 1989/90:62 (vpk).
Riksdagen bör enligt denna anslå 5 milj. kr. för försöksverksamhet med
framtidsverkstäder. I motionen beskrivs närmare vad som avses härmed.

Näringsutskottet
menar att det i första hand bör ankomma på regionala och lokala organ och
sammanslutningar att överväga projekt av den art som motionären avser. För ett
beslut av riksdagen om stöd till framtidsverkstäder finns det inte underlag.
Motionen avstyrks sålunda av näringsutskottet.

Energifrågor i allmänhet

En
rad av de motionsyrkanden som har väckts med anledning av den

regionalpolitiska
propositionen gäller uttalanden eller åtgärder av

energjpolitisk natur. Av
generell räckvidd är yrkanden i motionerna

1989/90;A118 (c) och
1989/90:A107 (vpk) om uttalanden rörande

sambandet mellan
förnyelsen av energisystemet och regional utveck- 433

ling resp. rörande
miljöpolitiska och regionala hänsyn i den statliga

30 Riksdagen 1989/90. 18 saml. Nr 13

s. 434 Kontrollera mot PDF

energipolitiken
liksom ett yrkande i den sistnämnda motionen enligt 1989/90:AU13

vilket
regeringen skall anmodas att låta upprätta nationella och regjo- Bilaga
8 nala energiplaner. Detsamma gäller ett yrkande i motion 1989/90;A111 (c)
enligt vilket riksdagen skulle uttala sig om naturgasintroduktionens betydelse
för biobränslemarknadens utveckling liksom i allmänhet för den regionala
utvecklingen.

En del yrkanden på energipolitikens område framställs •
med hänvisning till förhållanden i särskilda regioner; yrkandena avser delvis
principfrågor, delvis konkreta åtgärder. Stöd till projekt med havet som
energikälla borde enligt motion 1989/90;A93 (c) vara ett inslag i en samordnad
skärgårdspolitik. Energibehovet hos den elintensiva industrin framhävs i motion
1989/90:A92 (fp), som rör den regionala utvecklingen i Gävleborgs län, och
motion 1989/90:A69 (fp), som avser Västernorrlands län. I båda fallen betonas
att denna industri är särskilt inriktad på export. Försök med bioenergiteknik i
Norrbottens län efterlyses i motion 1989/90:A110 (vpk).

Ett stort antal motionsyrkanden om energipolitiken har
väckts under allmänna motionstiden och hänvisats till näringsutskottet. Utskottet
har emellertid beslutat föreslå riksdagen att behandlingen av yrkanden som
gäller energipolitikens inriktning skall uppskjutas till riksmötet 1990/91, så
att de kan tas upp i anslutning till den proposition om den framtida
energipolitiken som regeringen avser att avlämna till riksdagen hösten 1990.
Energipolitiska frågor som behandlas i vår är sådana som har samband med
statsbudgeten eller aktualiseras genom forskningspropositionen. Inom utskottet
iiar centerpartiets, vänsterpartiet kommunisternas och miljöpartiet de grönas
företrädare reserverat sig mot utskottets nu nämnda beslut.

Regeringen understryker i den regionålpolitiska
propositionen (s. 118 f.) att energisystemets utformning och prissättningen av
olika energislag har stor betydelse för den regionala utvecklingen. Den
elintensiva industrin är, anförs det i detta sammanhang, en viktig del av
näringslivet i regionalpolitiskt prioriterade regioner och bör i framtiden ges
rimliga konkurrensvillkor även när den allmänna prisnivån för elkraften
stiger. Förslag om fortsatt omställning av energisystemet bör, heter det,
beakta regionalpolitiska aspekter. Bland energipolitiska insatser av
regionalpolitisk betydelse nämns sådana som avser produktion av inhemska
bränslen.

Näringsutskottet kan instämmr. i de synpunkter i
propositionen som nu har refererats. Självfallet ha' energiförsörjningen stor
regionalpolitisk betydelse. Av delta konstaterande följer att
regionalpolitiska aspekter måste tillmätas vikt vid ut'ormningen av den
långsiktiga energipolitiken. Näringsutskottet räknar med att förslag av den
typ som nyss har redovisats kommer att aktualiseras när energifrågorna under
nästa riksmöte får en samlad behandling. För dagen finns det, menar näringsutskottet,
inte erforderligt underlag för sådana ställningstaganden av riksdagen som de
nyss uppräknade motionerna syftar till.

434

s. 435 Kontrollera mot PDF

\. ••
A .-11 e- o f 1989/90:AU13

Åtgärder
till forman for bj, g

vattenkraftsproducerande regioner

Under en följd av år har motioner väckts om att vinstmedel
— ofta betecknade som övervinster — från vattenkraftsproduktionen i Norrland
skulle i viss utsträckning återföras till de regioner eller kommuner där denna
produktion sker. För att detta skulle möjliggöras skulle en avgift av
exempelvis 1 öre per kWh elenergi från vattenkraftverk tas ut; avgiftsmedlen
skulle sedan fördelas genom regeringens försorg. När motionsyrkanden av denna
innebörd senast behandlades av riksdagen, våren 1989, avslogs de efter att ha
avstyrkts av näringsutskottet (1988/89:NU25) med hänvisning till att frågan om
ett sådant system var under utredning hos regionalpolitiska kommittén.
Motionsyrkandena följdes upp i tre reservationer (c; vpk; mp).

Såsom nu redovisas i propositionen (s. 118) har
regionalpolitiska kommittén föreslagit att vattenkraftsregionerna skall få del
av vattenkraftens övervinster vid en kommande höjning av elpriserna. Under en
tioårsperiod skulle årligen ca 600 milj. kr. utbetalas från ett särskilt
anslag. Finansieringen skulle ske genom en höjning av skatten på elenergi från
äldre vattenkraftverk med 1 öre per kWh. Regeringen framlägger emellertid inte
något förslag av denna eller motsvarande innebörd. Det erinras i propositionen
(s. 122) om att en särskild utredare har tillkallats med uppgift att utreda
frågan om kraftföretagens vinster och att det i utredningsdirektiven (dir.
1989:63) för denne sägs att han bör utforma sina förslag med hänsyn tagen till
att "vinster från äldre vattenkraft" skall kunna återföras till de
regioner där de genereras. Syftet med en sådan återföring skulle vara att
finansiera olika samhällsinsatser som kan bidra till den regionala utvecklingen
i vattenkraftsregionerna.

I motion 1989/90;A118 (c) hävdas att en avgift av det slag
och med det syfte som anges i direktiven bör kunna tas ut omgående och utan
ytterligare utredning. Motionärerna vill att riksdagen nu skall begära förslag
från regeringen om ett sådant system som skisserats. Det skulle ankomma på
länsstyrelserna att fördela medlen på kommunerna med beaktande av utbyggda vattenkraftstillgångar
och behov av regionalpolitiskt stöd inom en viss kommun. Små vattenkraftverk
med en effekt understigande 1 500 kW skulle undantas från avgiftsskyldigheten.
Önskemål i samma riktning uttalas i motionerna 1989/90:A81 (c) och 1989/90;A106
(mp). I den förra åberopas förslag som har förts fram vid s.k.
landsbygdsriksdagar. Ett av de;5sa, som motionärerna vill få förverkligat, är
att det av regionalpolitiska kommittén angivna avgiftssystemet skall
genomföras. I den senare motionen påyrkas att riksdagen hos regeringen skall
begära förslag till en lag om återföring av skatt från äldre vattenkraftverk
till vattenkraftsregionerna.

Två motioner med ungefår samma innebörd som de nu nämnda
har

väckts under allmänna motionstiden. Det är motionerna 1989/90:N348

(s) och 1989/90;N439 (c). 1 den förra föreslås ett uttalande av riksdagen 435

till
regeringen om återföring av vattenkraftverkens övervinster till de

s. 436 Kontrollera mot PDF

regioner där vattenkraften
produceras. Av inflytande medel, för Norr- 1989/90:AU13

lands del beräknade till
550 å 600 milj. kr. per år, skulle under en Bilaga 8 tioårsperiod årligen minst
300 milj. kr. tillföras inlandet. I den senare motionen begärs ett beslut om
att fr.o.m. den 1 juli 1990 per producerad kWh elenergi från vattenkraftverk
ett halvt öre skall återföras till de vattenkraftsproducerande kommunerna och
ett halvt öre till de län som dessa kommuner ingår i. För att möjliggöra en
samlad behandling av de olika motionsyrkandena på detta område överlämnar
näringsutskottet till arbetsmarknadsutskottet — under förutsättning av dess
medgivande — de båda motioner som nu har nämnts.

Eftersom
frågan om återförande av vinstmedel från äldre vattenkraftverk till de
regioner där vattenkraften har genererats såsom nämnts är föremål för utredning
anser näringsutskottet att det inte finns anledning till något initiativ på
detta område från riksdagens sida. De aktuella motionsyrkandena avstyrks alltså
av näringsutskottet.

Kollektivforskningsinstitut

I
samarbete mellan staten — företrädd av STU — och olika industribranscher
upprätthålls ett antal kollektivforskningsinstitut vilka, såsom framhålls i
propositionen (s. 139), utgör viktiga länkar mellan högskoleforskning och
utvecklingsarbete inom industrin. I propositionen uttalas att forsknings- och
utvecklingsarbete med nära koppling till näringslivet i prioriterade regioner
bör utvecklas och förstärkas och att detta bör ske genom att befintliga
organisationer förstärks och former för att sprida teknik och kompetens
utvecklas. En tendens under senare år har, framhålls det, varit att den
kollektiva forskningens branschinriktning har blivit mindre uttalad och att i
stället flera teknikinriktade institut har tillkommit. Vissa uppgifter om
kostnaderna för och finansieringen av kollektivforskningsinstituten lämnas i
detta sammanhang. I propositionen uttalas att några av de förslag om ny
kollektiv forskningsverksamhet som har framlagts av regionalpolitiska
utredningen bör prövas, däribland ett som gäller forskning inom det trätekniska
området. Regionalpolitiska medel avses kunna bli utnyttjade för utbyggnad av
verksamheten. Bildande av filialer till några av de befintliga kollektiva
forskningsinstituten är en möjlighet som diskuteras. Endast några få av de
större instituten anses dock för närvarande kunna bli aktuella i detta
sammanhang. Även en nyetablering av forskningsinstitut bedöms kunna komma i
fråga. Föredragande statsrådet förklarar att han inte nu är beredd att ta
ställning till frågan om eventuella omlokaliseringar av befintliga institut.

Statens
andel av kostnaderna för avtalsbunden kollektiv forskning, i

princip 40 %, redovisas under STU;s program Ny teknik. Frågan om

resurser för STU under de närmaste tre budgetåren hör till dem som

tas upp i proposition 1989/90:90 om forskning, vilken i här aktuell del

kommer att behandlas av näringsutskottet i betänkandet 1989/90;

NU40. 436

s. 437 Kontrollera mot PDF

Tre
motionsyrkanden finns att uppmärksamma i anslutning till den
1989/90:AU13 regionalpolitiska propositionens avsnitt om de kollektiva
forskningsin- Bilaga 8 stituten.

I
motion 1989/90:A111 (c) föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande till
regeringen om dessa instituts verksamhet och lokalisering. Uttalandet skulle
gå ut på att det bör tillsättas en utredning med uppgift att lägga fram förslag
om och lämna underlag för förhandlingar mellan staten och de privata stiftarna
i syfte att verksamhet motsvarande minst statens andel av institutens
totalbudget skall förläggas till orter med mindre högskolor eller orter där
samlokalisering med det regionala näringslivet kan anses utvecklande och
givande.

Flera
av de kollektiva forskningsinstituten är förlagda annorstädes än i Stockholm.
Några finns i Göteborg, men också andra förläggningsorter förekommer. Så är
t.ex. Stiftelsen för metallurgisk forskning, MEFOS, lokaliserad till Luleå.

Ett
yrkande som syftar till omlokalisering av ett speciellt forskningsinstitut
framställs i motion 1989/90;A69 (fp), där intresset är inriktat på
Västernorrlands län. Ett föreslaget uttalande om utbildningens och forskningens
betydelse för länets utveckling skulle bl.a. gå ut på att möjligheterna till
utlokalisering från Stockholm till Västernorrland av kollektiv forskning i
första hand inom pappersindustrin skall prövas.

Näringsutskottet
anser att möjligheterna att ytterligare kollektiv forskning skall kunna
lokaliseras till andra orter än där sådan forskning nu förekommer bör beaktas.
En utredningsverksamhet som i realiteten skulle syfta till en kostnadskrävande
omlokalisering av befintliga forskningsinstitut kan näringsutskottet inte
förorda. De nu aktuella yrkandena i motionerna 1989/90;A 111 (c) och
1989/90:A69 (fp) avstyrks sålunda.

Riksdagen
bör, heter det i motion 1989/90;A103, avvisa regeringens fientliga linje mot
Kalmar län. Ett uttryck för en positiv inställning till länet från riksdagens
sida skulle vara en hemställan hos regeringen att den skall vidta åtgärder för
lokalisering till Kalmar län av forskningsinstitut inom sektorerna träindustri
— med inriktning särskilt på trämöbler —, turism och vattenbruk.
Näringsutskottet vill framhålla att det måste få ankomma på intressenterna inom
vederbörande bransch och behörig myndighet på den statliga sidan — STU såvitt
gäller forskning med industriell inriktning — att pröva propåer om nya
kollektiva forskningsinstitut. Riksdagen har, finner utskottet, inte underlag
för ett sådant beslut som det nu berörda motionsyrkandet går ut på.

Samverkan med Östeuropa

I
takt med utvecklingen i Östeuropa hamnar Sveriges ostkust mer i

Europas centrum, anförs
det i motion 1989/90;A107 (vpk). Detta måste

utnyttjas, säger
motionärerna. De vill att regeringen skall anmodas låta

utreda samt komma med
förslag om hur sydöstra Sverige skall få del 437

av den väntade
expansionen i kontakterna med Östeuropa. Detta

s. 438 Kontrollera mot PDF

gäller,
menar de, bl.a. handel och energisamverkan, t.ex. på bio- 1989/90:AU13

bränsleområdet.
Ett handelskontor för Östersjöhandel borde placeras i Bilaga 8 Blekinge.

Näringsutskottet finner det inte osannolikt att den
pågående utvecklingen i Östeuropa, bl.a. i de baltiska länderna, kan öppna
möjligheter för nya aktiviteter som också får regionalpolitisk betydelse i
Sverige på det sätt som motionärerna tänker sig. Samtidigt vill utskottet
framhålla att andra aspekter än regionalpolitiska måste vara bestämmande för
utformningen av kontakterna med Östeuropa och av nya institutioner som möjligen
kan bli aktuella i detta sammanhang. Näringsutskottet anser inte att det nu
finns sakunderlag för en sådan framställning till regeringen som det nämnda
motionsyrkandet syftar till.

Kooperativ verksamhet

Två motionsyrkanden gäller stöd för utveckling av
kooperativ verksamhet. De kan relateras till det avsnitt i propositionen (s.
174) som behandlar regionalpolitiska aspekter på den kooperativa företagsformen.
Bl.a. berörs där förekomsten av lokala och regionala utvecklingscentra på
vissa håll i landet. Enligt det ena yrkandet, i motion 1989/90:A160 (s), skulle
riksdagen göra ett uttalande till regeringen om behovet av garanterade resurser
under de närmaste åren för dessa centra. Det andra yrkandet, i motion
1989/90:A106 (mp), går ut på ett motsvarande uttalande av mera allmän innebörd,
nämligen att den kooperativa företagsformen bör särskilt uppmärksammas vid
fördelning av lokaliseringsstöd och glesbygdsstöd.

Näringsutskottet kommer att behandla flera motioner
rörande kooperativ verksamhet i sitt betänkande 1989/90;NU30 om näringspolitiken.
I det sammanhanget får utskottet tillfålle att närmare diskutera
förutsättningarna för sådan verksamhet. Det bör redan nu påpekas att regeringen
nyligen har fattat beslut om tre olika utredningar inom det kooperativa
området. Det rör sig om en expertgrupp med uppgift att undersöka om den
kooperativa företagsformen missgynnas, en enmansutredning med uppgift att
analysera den kooperativa företagsformens utvecklingsmöjligheter på olika
områden och en grupp inom civildepartementet med uppgift att utreda hur stödet
till kooperativa utvecklingscentra skall se ut i framtiden. Den sistnämnda
utredningen skall alltså ägnas just åt de organ som motion 1989/90;A60 (s)
handlar om. Näringsutskottet finner inte anledning att föreslå någon åtgärd med
anledning av de båda här aktuella motionsyrkandena.

Riksdagen bör emellertid fåsta regeringens uppmärksamhet
på det angelägna i att verksamheten vid de kooperativa utvecklingscentra
tryggas under budgetåret 1990/91 i avvaktan på resultat av det sist angivna
utredningsarbetet.

438

s. 439 Kontrollera mot PDF

T
. ,r.............. ......................................................................... 1989/90: AU 13

Kapitalförsörjning Bilaga 8

Ett yrkande i motion 1989/90;A118 (c) går ut på att
riksdagen hos regeringen skall hemställa att regionalpolitiska utredningen får
i uppdrag att utreda omfattning och inriktning av kapitalströmmarna från
avfolkningsbygder till expansionsområden. Utsatta regioner dräneras nu på
ekonomiska resurser, hävdar motionärerna och nämner löntagarfonderna som ett
exempel på detta. Bankväsendet och andra finansieringinstitut måste ta ett
regionalt ansvar för att minska koncentrationen till expansionsorterna, anför
de. Det begärda utredningsarbetet borde också ta sikte på formerna för hur
banker och andra finansieringsinstitut skall medverka i uppbyggnad av en
kapitalmarknad som gynnar utveckling mot regional balans.

Näringsutskottet har två gånger tidigare behandlat
likartade motionsyrkanden. Dessa har avstyrkts av utskottet och avslagits av
riksdagen. Senaste gången var våren 1989 (1988/89;NU24); två reservationer avgavs
då (c; mp). Utskottet anförde att en närmare belysning av frågan om hur olika
regioner påverkas av kapitalströmmarnas inriktning kunde vara av betydande
intresse. Det var emellertid inte lämpligt att regionalpolitiska utredningen skulle
få ett ytterligare uppdrag i slutskedet av sitt arbete. Utskottet betecitnade
det som naturligt att ämnet uppmärksammades av den ekonomiska forskningen.
Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) nämndes som ett organ
som skulle kunna ta upp ämnet.

Näringsutskottet vill nu påpeka, att regionalpolitiska
utredningen, som enligt motionen skulle få det tilltänkta uppdraget, har
avslutat sin verksamhet.

Näringsutskottet upprepar i övrigt sitt uttalande från
förra året. Motionsyrkandet avstyrks sålunda.

Stockholm den 24 april 1990 På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s). Hädar Cars (fp), Rune
Jonsson (s), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s),
Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoidh Furustrand (s), Gunnar
Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (vpk), Leif Marklund (s), Karin
Falkmer (m), Krister Skånberg (mp), Sven-Olof Petersson (c) och Carl Fredrik
Graf (m).

439

s. 440 Kontrollera mot PDF

., , . 1989/90: AU 13

Avvikande
meningar Bilaga 8

1. Statens industriverks lokalisering

Hädar
Cars (fp), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Carl
Fredrik Graf (m) anser att den del av yttrandet — under rubriken Statens
industriverks lokalisering — som börjar med "Näringsutskottet vill"
och slutar med "statens energiverk" bort ha följande lydelse:

Såsom
har framhållits från moderata samlingspartiets och folkpartiets sida när
SIND;s verksamhet och resursbehov har övervägts inom riksdagen (se 1989/90;NU22
res. 1, s. 44), är det i huvudsak behovet av en central myndighet för
regionalpolitiska insatser som kan motivera att SIND bibehålls. Någon myndighet
för planering av den framtida industristrukturen behövs inte, och den
verksamhet inom SIND som syftar till att utveckla de svenska företagens
tekniska kompetens borde snarare höra hemma hos styrelsen för teknisk
utveckling (STU). Det förhållandet att SlND:s verksamhet i sin helhet borde ses
över talar ytterligare mot ett sådant omedelbart utlokaliseringsbeslut som
motionärerna påyrkar.

2. Statens industriverks lokalisering

Per-Ola
Eriksson (c) och Sven-Olof Petersson (c) anser att den del av yttrandet — under
rubriken Statens industriverks lokalisering — som börjar med
"Näringsutskottet konstaterar" och slutar med "ställning
till" bort ha följande lydelse;

De
motiv för att SIND bör förläggas till Östersund som anförs i motion
1989/90;A118 (c) är enligt näringsutskottets uppfattning tungt vägande. En sådan
utlokalisering skulle få stor regionalpolitisk betydelse både direkt, genom de
sysselsättningstillfållen som skulle tillkomma i Norrlands inland, och
indirekt, genom den förbättrade kontakt med glesbygdsproblem som myndigheten
skulle få. Näringsutskottet anser att det finns erforderligt underlag för ett
principbeslut av riksdagen om att SIND skall omlokaliseras till Östersund.
Utskottet tillstyrker följaktligen motionsyrkandet om att regeringen skall
anmodas lägga fram förslag om en sådan förflyttning.

3. Åtgärder för att främja kvinnors företagande

Per-Ola
Eriksson (c), Krister Skånberg (mp) och Sven-Olof Petersson (c) anser att den
del av yttrandet — under rubriken Åtgärder för att främja kvinnors företagande
— som börjar med "Näringsutskottet hänvisar" och slutar med
"näringsutskottet uteslutet" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet
finner det nämnda förslaget i motion 1989/90;A118 (c) välmotiverat och anser
att regeringen bör anmodas att vidta åtgärder för dess förverkligande. Därmed
skulle även det berörda yrkandet i motion 1989/90:A103 (c) bli tillgodosett.

s. 441 Kontrollera mot PDF

4. Småföretagsutveckling 1989/90:AU13

Per-Ola
Eriksson (c), Krister Skånberg (mp) och Sven-Olof Petersson (c) anser att den
del av yttrandet — under rubriken Småföretagsutveckling — som börjar med
"Nilringsutskottet kommer" och slutar med "av
näringsutskottet" bort ha följande lydelse:

Riksdagens
ställningstaganden på småföretagspolitikens område får inte inskränkas till att
gälla blott olika konkreta åtgärder. Det är enligt näringsutskottets mening
angeläget att riksdagen i första hand på ett mera övergripande sätt, genom ett
allmänt uttalande som det i motion 1989/90:A118 (c) föreslagna, markerar vikten
av att regeringen beaktar småföretagens betydelse för den regionala
utvecklingen. Näringsutskottet tillstyrker alltså det nu berörda yrkandet i
denna motion.

5. Teknikspridning

Per-Ola
Eriksson (c) och Sven-Olof Petersson (c) anser att den del av yttrandet — under
rubriken Teknikspridning — som börjar med "Näringsutskottet har" och
slutar med "motion 1989/90:A118 (c)" bort ha följande lydelse;

Det
är emellertid viktigt att detta också kommer till klart uttryck vid riksdagens
ställningstagande till den regionålpolitiska propositionen. Näringsutskottet
förordar därför att riksdagen därvid gör ett särskilt uttalande till regeringen
på grundval av det nu aktuella delyrkandet i motion 1989/90;A118 (c).

6. Framtidsverkstäder

Rolf
L Nilson (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken Teknikspridning
— som börjar med "Näringsutskottet menar" och slutar med "av
näringsutskottet" bort ha följande lydelse;

Näringsutskottet
finner att framtidsverkstäder av det slag som förespråkas i motion 1989/90:62
(vpk) bör kunna vara ett värdefullt medel att främja teknisk utveckling på
olika håll i landet. Ett särskilt statsanslag av angiven storlek, 5 milj.
Itr., ter sig väl motiverat. Motionen tillstyrks sålunda av näringsutskottet.

7. Energifrågor i allmänhet

Per-Ola
Eriksson (c), Rolf L Nilson (vpk), Krister Skånberg (mp) och Sven-Olof
Petersson (c) anser att den del av yttrandet — under rubriken Energifrågor i
allmänhet — som börjar med "Näringsutskottet kan" och slutar med
"syftar till" bort ha följande lydelse;

Mot
bakgrund av de nyss refererade motionsyrkandena framgår det

ännu klarare än tidigare att näringsutskottets beslut rörande uppskov

med behandlingen av frågor om. den långsiktiga energipolitiken är

olyckligt. Det hade varit önskvärt att energipolitiskt inriktade motions

yrkanden som har föranletts av den regionalpolitiska propositionen —

och som på ett naturligt sätt anknyter till det energipolitiska avsnittet i

denna — hade kunnat relateras till den mångfald uppslag och önske- '*'

s. 442 Kontrollera mot PDF

mål på samma område som
har framförts i tidigare, till näringsutskot- 1989/90:AU13 tet hänvisade
motioner. I nuvarande läge får näringsutskottet inskrän- Bilaga 8 ka sig till
att i anslutning till de refererade motionerna rekommendera ett mera allmänt
uttalande av riksdagen om att arbetet på en omställning av energipolitiken
måste präglas av en regionalpolitisk grundsyn. Av central betydelse i
sammanhanget är, vill näringsutskottet framhålla, att åtgärder som främjar
utnyrttjande av bioenergi vidtas snarast möjligt.

o

8. Åtgärder
till förman för vattenkraftsproducerande

regioner

Per-Ola
Eriksson (c), Rolf L Nilson (vpk), Krister Skånberg (mp) och Sven-Olof
Petersson (c) anser att den del av yttrandet — under rubriken Åtgärder till
förmån för vattenkraftsproducerande regioner — som börjar med "Eftersom
frågan" och slutar med "av näringsutskottet" bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet
anser det angeläget att den sedan länge diskuterade frågan om återföring av
vinstmedel från vattenkraftsproduktionen till de regioner där produktionen äger
rum nu löses utan dröjsmål. Något behov av ytterligare utredning finns inte,
utan regeringen bör med det snaraste kunna lägga fram ett förslag i detta
hänseende. Den modell som skisseras i motion 1989/90:N439 (c) bör kunna komma
till användning. Det innebär att av medel — 1 öre per producerad kWh — som
uttas från vattenkraftsproducenterna hälften tillförs de vattenkraftsproducerande
kommunerna och hälften de län där dessa ingår. Näringsutskottet är emellertid
inte berett att nu — på sätt som föreslås i den aktuella motionen — precisera
tidpunkten då utbetalningarna bör inledas. Utskottet föreslår att riksdagen
genom ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har
anfört. Samtliga de i detta avsnitt nämnda motionerna skulle därigenom
tillgodoses i det väsentliga-

9. Kollektivforskningsinstitut

Per-Ola
Eriksson (c), Krister Skånberg (mp) och Sven-Olof Petersson (c) anser att den
del av yttrandet — under rubriken Kollektivforskningsinstitut — som börjar med
"Näringsutskottet anser" och slutar med "avstyrks sålunda"
bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet
finner det angeläget att möjligheterna till en större spridning till olika
orter av resurserna för kollektiv forskning prövas snabbt och i positiv anda.
Den passiva inställning som industriministern ger uttryck för när det gäller
omlokalisering av befintliga forskningsinstitut kan inte godtas.
Näringsutskottet stöder sålunda det nu aktuella yrkandet i motion 1989/90:A111
(c) om en utredning rörande de kollektiva forskningsinstitutens verksamhet och
lokalisering. Om detta yrkande bifalls blir även motion 1989/90:A69 (fp)
tillgodosedd i här aktuell del.

442

s. 443 Kontrollera mot PDF

10. Kooperativ
verksamhet 1989/90:AU13

Hädar
Cars (fp), Gunnar Hökmark, (m), Gudrun Norberg (fp) Karin Falkmer (m) och Carl
Fredrik Graf (m) anser att den del av yttrandet — under rubriken Kooperativ
verksamhet — som börjar med "Riksdagen bör" och slutar med
"angivna utredningsarbetet" bort ha följande lydelse;

Riksdagen
bör emellertid, anser näringsutskottet, i detta sammanhang betona att
finansieringen av fortsatt verksamhet vid de kooperativa utveckJingscentra bör
ankomma på intressenterna.

11. Kapitalförsörjning

Per-Ola
Eriksson (c) och Sven-Olof Petersson (c) anser att den del av yttrandet — under
rubriken Kapitalförsörjning — som börjar med "Näringsutskottet
upprepar" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:

Regeringen
bör enligt näringsutskottets mening sörja för att en sådan undersökning som
förespråkas i den aktuella delen av motion 1989/90;A118 (c) blir genomförd på
lämpligt sätt, t.ex. genom ERU. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna
innebörd.

443

s. 444 Kontrollera mot PDF

j .
o„ r.. . 1 • 1989/90:AU13

Innehållsförteckning

Sammanfattning.......................................................... ............ 1

Propositionerna
........................................................ ............ 5

Motionerna
............................................................... 9

Utskottet
.................................................................. 51

Inledning..................................................................... 51

Den
regionala problembilden............................ ....... 52

Mål och
riktlinjer för regionalpolitiken m.m.................. 55

De
övergripande målen för regionalpolitiken ............ 55

Regionalpolitikens
förutsättningar och allmänna

inriktning
.................................................................. 56

Geografiska
prioriteringar........................................... .......... 68

Inledning..................................................................... .......... 68

Riktlinjer
för de geografiska prioriteringarna ............ .......... 68

Stödområdesindelningen—principer
.......................... .......... 69

Stödområdesindelningen—avseende
skilda regio

ner ............................................................................. .......... 71

Stödjepunkter
för vissa regionala utvecklingsin

satser ......................................................................... 75

Orter och
regioner i strukturomvandling ................... 76

Avgränsning
av glesbygds- och landsbygdsområden . 77

Storstädernas betydelse för den regionala utveck

lingen ....................................................................... 78

Organisation
och administration av regionala utveck

lingsinsatser ............................................................... 84

Företagsstöd
............................................................ ......... 88

Utgångspunkter
för det regionalpolitiska företags

stödets framtida inriktning ........................................ 88

Lokaliseringsstöd
och investeringsbidrag.................... 89

Utvecklingsbidrag
..................................................... 93

Sysselsättningsstöd—bidrag
.................................... 95

Handläggning
och uppföljning .................................. 97

Nedsatta
socialavgifter .............................................. 98

Riskkapitalbolag
........................................................ 103

Stiftelsen
Industricentra.............................................. 103

Åtgärder
för att främja kvinnors företagande.............. 104

Lokaliseringssamråd
................................................. 107

Företagsstödet
och internationella regler................... 107

Individinriktade
åtgärder............................................. 109

Sektorer av betydelse för den
regionala utvecklingen ... 111

Allmänna utgångspunkter för sektorernas betydel

se ......................................................................... ....... 111

Näringspolitik,
teknikspridning och turistfrågor ... 113

Energifrågor
.............................................................. ....... 115

De areella
näringarna ............................................... ....... 119

Utbildningspolitik......................................................... ....... 121

/Vrbetsmarknadspolitik
............................................. 131 444

Kulturpolitik.................................................................. ....... 132

s. 445 Kontrollera mot PDF

Kommunikations-
och transportfrågor ............... 134

Miljöfrågor
.......................................................... 136

Försvarspolitik...................................................... 137

Skattefrågor
i ett regionalt perspektiv ............... 137

Jämställdhet......................................................... 139

Infrastrukturåtgärder........................................... 141

Utvecklingsinsatser
i glesbygd och på landsbygd. 143

Allmän
inriktning................................................... 143

Stödformerna........................................................ 147

Sektorsfrågor........................................................ 151

Glesbygdsdelegationen........................................ 155

Övriga
glesbygds- och landsbygdsfrågor.............. 157

Särskilda
regionålpolitiska insatser i Jämtlands län 159

Regionalpolitisk
forskning .................................. 160

Anslagsfrågor
.................................................... 161

Lokaliseringsbidrag
m.m....................................... 162

Regionala
utvecklingsinsatser ........................... 163

Täckande
av förluster på grund av kreditgarantier

till
företag i glesbygden m.m................................. 169

Ersättning
för nedsättning av 169

Sysselsättningsbidrag
........................................ 170

Särskilda
regionålpolitiska infrastrukturåtgärder

m.m....................................................................... 170

Glesbygdsdelegationen........................................ 171

Expertgruppen
för forskning om regional utveck

ling, ERU............................................................... 171

Kapitaltillskott
till en utvecldingsfond för Väst

norden.................................................................. ....... 172

Särskilda
regionålpolitiska insatser i Jämtlands län . 172

Utvecklingsfrågor
i län och regioner...................... ....... 173

Stockholms
län ................................................... ....... 174

Uppsala
län........................................................... ....... 177

Södermanlands
län ............................................ ....... 177

Östergötlands
län................. .............. .......... ....... 180

Jönköpings
län...................................................... ....... 181

Kronobergs
län ................... ............................ ....... 182

Kalmar
län .......................................... ............ ....... 186

Gotlands
fån ..................... ............................. ....... 189

Blekinge
län ...................... .......................... ....... 190

Kristianstads
län och Malmöhus län ................... ....... 192

Hallands
län .................... ,............... 194

Göteborgs
och Bohus län och ÄJvsborgs län......... 195

Skaraborgs
län...................................................... 198

Värmlands
län........................... : . . ■
:................. ....... 199

Bergslagen........................................................... ....... 202

Örebro
län ................................... ,................... 203

Västmanlands
län .............................................. 206

Kopparbergs
län ................................................ 208

Gävleborgs
län...................................................... 210

1989/90:AU13

445

s. 446 Kontrollera mot PDF

Västernorrlands
län . ................................................. ........ 213 1989/90:AU13

Jämtlands
län ........................................................... 217

Västerbottens
län....................................................... 220

Norrbottens
län........................................................... ........ 222

Stödområdesindelningen
i övrigt................................ ........ 226

Skärgårdsfrågor
........................................................ ........ 226

Hemställan.................................................................. ........ 229

Reservationer............................................................. ........ 253

Förutsättningarna
och riktlinjerna för regionalpoliti

ken (reservationerna 1 — 5) .................................... ........ 253

Geografiska
prioriteringar m.m. (reservationerna

6-13)........................................................................... ........ 276

Företagsstöd
(reservationerna 14—38)...................... ........ 289

Sektorer
av betydelse för den regionala utvecklingen

(reservationerna
39—59)............................................ ........ 305

Infrastrukturåtgärder
(reservationerna 60—61.......... ........ 317

Utvecklingsinsatser
i glesbygd och på landsbygd (reser

vationerna 62—82) .................................................. ........ 318

Särskilda
regionålpolitiska insatser i Jämtlands län (re

servation 83).............................................................. ........ 329

Anslagsfrågor
(reservationerna 84—109)................... ........ 329

Utvecklingsfrågor
i län och regioner (reservationerna

110-176) .................................................................. ........ 344

Särskilda
yttranden 1 — 12......................................... ........ 378

Bilagor......................................................................... ........ 382

Bilaga 1
Lagtext

Bilaga 2
Tabell och kartor

Bilaga 3
Skatteutskottets yttrande 1989/90;SkU3y

Bilaga 4
Kulturutskottets yttrande 1989/90:KrU7y

Bilaga 5
Trafikutskottets yttrande 1989/90;TU2y

Bilaga 6
Jordbruksutskottets yttrande 1989/90:JoU5y

Bilaga 7
Jordbruksutskottets yttrande 1989/90;JoU8y

Bilaga 8
Näringsutskottets yttrande 1989/90:NU9y

446

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

32 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (32)

32 kopplingar i 25 dokument.

  1. Skr. 2009/10:140 2010 års redogörelse för företag med statligt ägande i texten
  2. Bet. 2007/08:NU15 Ny förvaltningsstruktur inom näringspolitiken och den regionala tillväxtpolitiken i texten
  3. Bet. 2007/08:NU2 Utgiftsområde 19 Regional utveckling i texten
  4. Bet. 2005/06:NU12 Vissa frågor om regional utvecklingspolitik i texten
  5. Bet. 2004/05:NU2 Utgiftsområde 19 Regional utveckling i texten

Visa alla 25