Bet. 1990/91:AU9

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1990/91:AU09

ILOs konventioner nr 168 och 167

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motion

Utskottet

Hemställan

Reservation

1990/91

AU9

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag i

proposition 1989/90:64 att riksdagen godkänner en konvention om

främjande av sysselsättning och skydd vid arbetslöshet, som

utarbetats inom Internationella arbetsorganisationen (ILO).

Utskottet lämnar utan erinran vad som i övrigt anförts om de

instrument som antagits vid den internationella

arbetskonferensen år 1988. En motion med yrkande om godkännande

av en konvention om säkerhet och hälsa vid byggnads- och

anläggningsarbete avstyrks av utskottet. Vänsterpartiet

reserverar sig mot detta.

Propositionen

I proposition 1989/90:64 med anledning av vissa beslut fattade

av Internationella arbetskonferensen vid dess sjuttiofemte möte

föreslår regeringen att riksdagen godkänner den av

arbetskonferensen år 1988 antagna konventionen (nr 168) om

främjande av sysselsättning och skydd vid arbetslöshet. Genom

propositionen ges riksdagen tillfälle att ta del av även den av

konferensen antagna rekommendationen (nr 176) i samma ämne samt

konventionen (nr 167) och rekommendationen (175) om säkerhet och

hälsa vid byggnads- och anläggningsarbete.

Motion

Motion 1989/90:A123 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ratifikation av konventionen 167.

Utskottet

Av propositionen framgår att Internationella arbetskonferensen

-- Internationella arbetsorganisationens (ILO) beslutande organ

-- vid sitt sjuttiofemte möte år 1988 antog dels en konvention

(nr 167) och en rekommendation (nr 175) om säkerhet och hälsa

vid byggnads- och anläggningsarbete, dels en konvention (nr 168)

och en rekommendation (nr 176) om främjande av sysselsättning

och skydd vid arbetslöshet.

Konventionen nr 167 och rekommendationen nr 175 om säkerhet

och hälsa vid byggnads- och anläggningsarbete

Konventionen, som kompletterar av ILO tidigare antagna

dokument, gäller all byggverksamhet. Medlemsstat som ratificerar

konventionen förbinder sig att anta sådan lagstiftning, som

syftar till att säkerställa att åtgärder vidtas för att

förebygga ohälsa eller olycksfall på byggarbetsplatsen.

Bestämmelserna skall genomföras med stöd av nationell

lagstiftning eller kollektivavtal eller på annat sätt som är

lämpligt med hänsyn till nationella förhållanden. Vid

tillämpningen av konventionen skall vederbörlig hänsyn tas till

relevant internationell standard.

I konventionen regleras arbetsgivares och ensamföretagares

skyddsansvar. Den innehåller särskilda bestämmelser om

samordningsansvar för skyddsåtgärder på gemensamma

byggarbetsställen. Den som har sådant ansvar, normalt

huvudentreprenören, kan utse annan att svara för samordningen,

då den enligt huvudregeln samordningsansvarige inte är

närvarande på byggarbetsplatsen. Den sistnämnda bestämmelsen

skall ges verkan i den utsträckning det är förenligt med

nationell lagstiftning. Konventionen ställer krav på att de som

utformar och planerar ett byggnadsprojekt skall beakta

arbetsmiljörisker, som kan tänkas uppkomma under byggnads- och

anläggningsskedet. Konventionen reglerar även arbetstagares

skyddsansvar. Vidare anger den en rad detaljerade och specifika

krav på olika skyddsåtgärder. Arbetstagare skall ges erforderlig

utbildning i arbetsmiljöfrågor. Konventionen föreskriver lagfäst

skyldighet att anmäla arbetsskada och olycksfall till myndighet.

Ett inspektionssystem för tillsyn skall inrättas av

medlemsstaterna. Slutligen föreskrivs att arbetsgivaren skall

tillhandahålla personlig skyddsutrustning för arbetstagarna.

Rekommendationen kompletterar konventionen med mer detaljerade

anvisningar.

Arbetsmarknadsministern bedömer att förutsättning för en

ratifikation av konventionen nr 167 inte föreligger för

närvarande. I propositionen sägs visserligen att det är önskvärt

att Sverige tillträder konventionen, som står i överensstämmelse

med den svenska grundsynen på arbetsmiljöpolitikens innehåll.

Konventionens krav uppfylls i huvudsak av svensk lagstiftning.

Vissa avvikelser föreligger emellertid. De krav som

konventionens artikel 9 ställer på konstruktörer och projektörer

att beakta arbetsmiljörisker, som kan aktualiseras under

byggnads- och anläggningsarbete, saknar för närvarande

motsvarighet i arbetsmiljölagen. Arbetsmarknadsministern

hänvisar till det arbete som pågår i arbetsgruppen (A 1987:D)

för översyn av vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen. Gruppen

har fått i uppdrag att bl.a. utreda frågan om ett skyddsansvar

för arkitekter, konstruktörer och andra som medverkar vid

projektering av en byggnad eller anläggning. Enligt

arbetsmarknadsministern bör frågan om ratifikation av

konventionen anstå till dess att arbetsgruppens förslag har

beretts i arbetsmarknadsdepartementet.

I motion A123 framför Lars Werner m.fl. (vpk) att de hinder

som föreligger mot ratifikation av konventionen bör kunna

undanröjas genom att svensk lagstiftning bringas i

överensstämmelse med kraven i konventionens artikel 9.

Den nämnda arbetsgruppen har i sitt betänkande nr 4 lämnat

vissa förslag avseende arbetsmiljöansvar vid projektering, m.m.

(Ds 1990:6). Gruppen förordar att det i arbetsmiljölagen förs in

en bestämmelse att byggherrar och även tillverkare av

prefabricerade byggnader skall se till att arbetsmiljösynpunkter

beaktas vid projekteringen av byggnader och anläggningar.

Arbetsmiljöansvar bör också slås fast för arkitekter,

konstruktörer och andra som i egenskap av konsulter eller

liknande medverkar vid projekteringen. Enligt arbetsgruppens

mening täcker de föreslagna bestämmelserna de krav som

konventionen nr 167 ställer vad avser regler om projektansvar.

Arbetsgruppens förslag bereds för närvarande i

arbetsmarknadsdepartementet. Enligt vad utskottet inhämtat avser

regeringen att under innevarande riksmöte föreslå riksdagen

vissa ändringar i arbetsmiljölagen som tar sikte på ansvar vid

projektering m.m.

Utskottet anser det önskvärt att Sverige tillträder

konventionen nr 167 men delar bedömningen i propositionen att

hinder för närvarande föreligger för ratifikation. Med hänsyn

till vad som upplysts om det arbete som pågår i

regeringskansliet är något initiativ inte påkallat från

riksdagens sida för att undanröja ratifikationshindret. Med det

anförda tillstyrks propositionen i denna del och avstyrks motion

1989/90:A123.

Konventionen nr 168 och rekommendationen nr 176 om främjande

av sysselsättning och skydd vid arbetslöshet

Konventionen kompletterar ett antal tidigare antagna

ILO-instrument. Varje medlemsstat skall vidta lämpliga åtgärder

för att samordna socialförsäkringssystem och

sysselsättningspolitik. Socialförsäkringssystemet, i synnerhet

arbetslöshetsersättningen, bör enligt konventionen vara så

utformat att det bidrar till att främja full, produktiv och

fritt vald sysselsättning och inte tar bort incitamenten för att

arbeta eller erbjuda arbete. Bestämmelserna i konventionen skall

genomföras enligt landets praxis i fråga om samråd och samarbete

med parterna på arbetsmarknaden. Särskilda program bör upprättas

för att åstadkomma ytterligare arbetstillfällen för

identifierade grupper av utsatta personer. Den genom

arbetslöshetsersättning skyddade personkretsen bör omfatta minst

85 % av alla anställda. Ersättning skall utgå vid hel

arbetslöshet samtidigt som varje medlemsstat bör söka utvidga

ersättningen att gälla vid partiell arbetslöshet och

permittering. Konventionen föreskriver viss miniminivå på

arbetslöshetsersättningen. Huvudregeln är att ersättning skall

betalas ut under hela den tid som arbetslösheten varar. Vissa

begränsningar är dock möjliga.

Rekommendationen kompletterar konventionen med vissa mer

preciserade anvisningar.

Konventionens krav vad gäller arbetsmarknadspolitikens

inriktning i stort och särskilda arbetsmarknadspolitiska program

för utsatta grupper är enligt propositionen väl uppfyllda i

svensk lagstiftning. I propositionen noteras med

tillfredsställelse att främjande av produktiv sysselsättning

getts en framträdande plats, såsom svenska remissorgan förordat.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner konventionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande konventionen nr 168 om främjande av

sysselsättning och skydd vid arbetslöshet

att riksdagen godkänner konventionen,

2. beträffande övriga instrument

att riksdagen dels avslår motion 1989/90:A123, dels

utan erinran mot vad som i propositionen i övrigt anförts om de

vid Internationella arbetskonferensens sjuttiofemte möte antagna

instrumenten lägger propositionen i motsvarande delar till

handlingarna.

res. (v)

Stockholm den 4 oktober 1990

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Elver Jonsson

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Marianne

Stålberg (s), Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m), Gustav

Persson (s), Sten Östlund (s), Mona Saint Cyr (m), Kersti

Johansson (c), Karl-Erik Persson (v), Anna Horn af Rantzien

(mp), Eivor Husing (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Yngve Wernersson

(s), Sigge Godin (fp), Gunilla Andersson (s) och Kjell Ericsson

(c).

Reservation

Övriga instrument (mom. 2)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3

med "Utskottet anser" och slutar med "motion 1989/90:A123" bort

ha följande lydelse:

De hinder som föreligger mot ratifikation av konventionen 167

om säkerhet och hälsa vid byggnads- och anläggningsarbete bör

enligt utskottets mening undanröjas genom att arbetsmiljölagen

tillförs regler med krav på att de som utformar och planerar ett

byggnadsprojekt skall beakta säkerhet och hälsa för de

arbetstagare som sysselsätts vid projektets utförande.

Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med

förslag om godkännande av konventionen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande övriga instrument

att riksdagen dels med bifall till motion 1989/90:A123 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

konventionen nr 167, dels utan erinran mot vad regeringen i

övrigt anfört om de vid Internationella arbetskonferensens

sjuttiofemte möte antagna instrumenten lägger propositionen i

motsvarande delar till handlingarna.