Bet. 1990/91:BoU3

Bostadsutskottets betänkande

1990/91:BOU03

Fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna m.m.

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

BoU3

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 1989/90:151 om

fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m. jämte motioner. I

anslutning härtill behandlas också fem motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden 1990.

Vad i propositionen förordats har inte givit utskottet

anledning till erinran eller särskilt yttrande utom såvitt avser

fastighetsbildning för fritidsändamål. Utskottet föreslår i

detta hänseende att riksdagen godkänner vad utskottet anfört i

syfte att närmare klargöra förutsättningarna för bildande av

större bostadsfastigheter på landsbygden. Samtliga motioner

avstyrks.

Till betänkandet har fogats 12 reservationer.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1989/90:151 föreslagit riksdagen

att anta i propositionen intagna förslag till

1. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

2. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)

3. lag om ändring i lagen (1973:1084) om avveckling av vissa

godmanskap för delägare i skifteslag

4. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.

Förslagen under 1 -- 3 har granskats av lagrådet. Förslagen

har som bilaga 1 fogats till detta betänkande.

Motionerna m.m.

I betänkandet behandlas

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1989/90:Bo70 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att upphäva 3 kap. 5 §

fastighetsbildningslagen (1970:988),

2. att riksdagen uttalar att fastighetsbildning på

landsbygden skall få ske även för fritidsändamål i enlighet med

vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen uttalar att skogsmark och åkermark skall få

läggas till en bostadsfastighet i syfte att skapa en god

boendemiljö i enlighet med vad som i motionen anförts.

1989/90:Bo71 av Agne Hansson och Birger Andersson (båda c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förändrade villkor för fastighetsbildning

på landsbygden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om motstående intressen vid

fastighetsbildning på landsbygden.

1989/90:Bo72 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör

bildandet av fritidsfastigheter med jordbruksarealer under

förutsättning att de i motionen nämnda villkoren uppfylls,

2. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utreda

fiskefastighetsbildning i enlighet med vad som anförs i

motionen,

3. att riksdagen beslutar att ändra i 5 kap. 4 § FBL i

enlighet med motionens krav.

1989/90:Bo73 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

lönsamhetsvillkoret inte bör gälla,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

principen om bo- och brukarplikt bör gälla,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

lagen, i det fall lönsamhetsvillkoret skulle gälla, skall

uttrycka att hänsyn skall tas till regionala intressen, ej

regionalpolitiska intressen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

frågan om lämplighet av fastighetsbildning skall grundas på ett

ekologiskt och miljömässigt godtagbart betraktelsesätt, ej

"planmässigt betraktelsesätt".

dels de under allmänna motionstiden 1990 väckta motionerna

1989/90:Bo417 av Kjell Dahlström (mp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till sådan lag att bandformade

fastigheter, exempelvis obrukad järnvägsmark, inte utan

särskilda skäl får sammanslås eller delas med andra fastigheter.

1989/90:Bo419 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i anläggningslagen att boendeinflytandet ökar i enlighet

med vad i motionen anförts,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i berörd lagstiftning att boendeinflytandet ökar för

småhusägare i s.k. storkvarter i enlighet med vad i motionen

anförts,

1989/90:Bo558 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändringar i fastighetsbildningslagen.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo271.

1989/90:Jo247 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om stöd vid frivilliga omarronderingar.

Bostadsutskottet har berett jordbruksutskottet tillfälle att

yttra sig över proposition 1989/90:151, motioner som väckts med

anledning av propositionen och motioner som väckts under den

allmänna motionstiden år 1990. Yttrandet har som bilaga 2 fogats

till detta betänkande.

Vissa frågor om fastighetsbildning

Bakgrund till förslagen i propositionen m.m.

Bostadsutskottet förordade i april 1987 i betänkandet BoU

1986/87:14 att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen

till känna behovet av en översyn av fastighetsbildningslagen

(FBL). Riksdagen följde utskottet. Regeringen uppdrog åt

lantmäteriverket (LMV) att i samråd med berörda myndigheter göra

den av riksdagen begärda översynen av de regler som gäller för

bildande av jordbruks- och skogsbruksfastigheter samt bildande

av bostadsfastigheter på landsbygden. LMV redovisade uppdraget i

sin rapport 1988:9 Fastighetsbildning för landsbygdens behov.

Rapporten har remissbehandlats. Den ligger till grund för de

ändringar som nu föreslås. Regeringsförslaget har granskats av

lagrådet och i allt väsentligt lämnats utan erinran.

Förslagen i propositionen syftar huvudsakligen till att bättre

anpassa FBL till dagens jordbruks- och skogsbrukspolitiska

riktlinjer och förbättra förutsättningarna för att i

fastighetsbildningssammanhang beakta skäl som främjar en positiv

landsbygdsutveckling.

De viktigaste ändringarna som föreslås berör förutsättningarna

för fastighetsbildning för jordbruk och skogsbruk och för

fastighetsbildning för större bostadsfastigheter på landsbygden.

Andra ändringar som föreslås i FBL har karaktär av i huvudsak

tekniska justeringar. Vissa andra ändringar syftar till att

anpassa ifrågavarande lagar till bestämmelser som finns i andra

lagar. En ändring föreslås i jordförvärvslagen i avsikt att

förenkla samordningen mellan denna lag och FBL. Förslaget

innebär att förvärvstillstånd kan vägras för att hindra en

skadlig uppdelning av ett lanbruksföretag som drivs på en enda

fastighet.

Allmänna villkor för fastighetsbildning

Fastighetsbildning sker som fastighetsreglering, om den avser

ombildning av fastigheter, och som avstyckning, klyvning eller

sammanläggning, om den avser nybildning av fastigheter.

De grundläggande förutsättningarna för all fastighetsbildning

finns angivna i 3 kap. FBL. Varje fastighet som nybildas eller

ombildas skall med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga

förutsättningar vara varaktigt lämpad för sitt ändamål (3 kap. 1

§ första stycket). Vilka ändamål som helst får inte läggas till

grund för fastighetsbildning. Bör ändamålet med hänsyn till sin

art och övriga omständigheter tillgodoses på annat sätt än genom

fastighetsbildning får sådan inte ske. Tillfälliga behov bör

tillgodoses genom andra åtgärder t.ex. genom upplåtelse av

nyttjanderätt. Ändamålet skall också ha en viss aktualitet (3

kap. 1 § andra stycket).

Även om lämplighetskraven inte är uppfyllda kan

fastighetsbildning ske, om fastighetsindelningen förbättras och

en mer ändamålsenlig indelning inte motverkas (3 kap. 9 §).

För jord- och skogsbruksfastigheter samt fiske finns utöver de

allmänna villkoren särskilda lämplighetskrav i 3 kap. 5--8 §§.

En jordbruksfastighet skall för att anses lämpad för sitt

ändamål ha en sådan storlek, sammansättning och utformning att

den medger en tillfredsställande lönsamhet hos det företag som

skall bedrivas på fastigheten (3 kap. 5 § första stycket). För

en skogsbruksfastighet uppställs ett krav på att den skall medge

ekonomiskt tillfredsställande skogsdrift (3 kap. 5 § andra

stycket).

För jordbruks- och skogsbruksfastigheter finns särskilda

skyddsbestämmelser (3 kap. 6 och 7 §§). I 6 § första stycket

anges att fastighetsbildning som berör jordbruksfastighet får

äga rum endast om åtgärden är till övervägande nytta för

jordbruksnäringen. Fastighetsbildning för annat ändamål än

jordbruk får ske endast om den inte medför olägenhet av någon

betydelse för jordbruksnäringen (3 kap. 6 § andra stycket).

Mark för skogsbruk får inte indelas så att möjligheten att

ekonomiskt utnyttja skogen undergår försämring av någon

betydelse (3 kap. 7 §). I 3 kap. 8 § finns en särskild

bestämmelse till skydd för fiskevården.

Därutöver innehåller 3 kap. FBL två undantagsbestämmelser från

lämplighetskraven resp. från skyddsbestämmelserna för

jordbruksnäringen och skogsbruket (3 kap. 9 och 10 §§).

Utskottet

Fastighetsbildning för jordbruk och skogsbruk m.m.

I propositionen föreslås att nuvarande krav i 3 kap. 5 § FBL

på att ett jordbruksföretag skall ge tillfredsställande

lönsamhet utgår. I stället föreslås som villkor för

fastighetsbildning att jordbruksföretaget blir ekonomiskt

godtagbart. Vid bedömningen av om företaget blir ekonomiskt

godtagbart skall hänsyn tas till regionalpolitiska intressen och

till betydelsen av att vården av natur- och kulturmiljö främjas.

Den föreslagna ändringen innebär en sänkning av kravnivån som

bl.a. öppnar möjlighet för att godta deltidsjordbruk. Vad nu

föreslås avses gälla även i fråga om skogsbruksfastigheter.

Förslaget motiveras bl.a. med att det inte är rimligt att

strängare ekonomiska krav skall ställas vid fastighetsbildning

än vad som krävs enligt de gällande jordbrukspolitiska

riktlinjerna.

Dessa riktlinjer lägger större vikt vid regionalpolitiska hänsyn

än de tidigare.

I motion 1989/90:Bo70 (m) yrkande 1 och i motion 1989/90:Bo73

(mp) yrkande 1 ifrågasätts det krav på lönsamhet som föreslås

införas i 3 kap. 5 §. I motionerna yrkas att riksdagen beslutar

att upphäva bestämmelsen. Enligt m-motionärerna är det

nödvändigt att ytterligare minska den styrning som sker från

statsmakternas sida vid fastighetsbildning för jordbruksändamål.

En prövning av vad som är ekonomiskt godtagbart lämnar enligt

dem utrymme för godtycke och uppfyller inte de krav som bör

ställas från rättssäkerhetssynpunkt. I mp-motionen anförs att

det är orimligt att ställa krav på att lönsamheten i

deltidsjordbruk eller liknande skall vara sådan att företagaren

skall ha sin huvudsakliga utkomst därav. För det fall att

lönsamhetsvillkoret skall gälla yrkas i motionens yrkande 3 att

lagen ändras så att hänsyn skall tas till regionala intressen

och inte såsom föreslås i lagförslaget regionalpolitiska

intressen.

Utskottet gör följande överväganden.

Lönsamhetsvillkoret i 3 kap. 5 § FBL är tillämpligt vid

såväl nybildning som ombildning av jordbruks- och

skogsbruksfastigheter. Genom att såsom föreslås tillmäta

lönsamhetskriteriet mindre vikt och låta regionalpolitiska

synpunkter och hänsynstagande till natur- och miljövårdande skäl

få en större betydelse vid bedömningen ökas möjligheterna för

fastighetsbildningsåtgärder för jordbruks- och

skogsbruksändamål. Härigenom blir möjligheterna större att hålla

landsbygden levande och att bevara det varierade skogs- och

odlingslandskapet.

Ett stort antal deltidsjordbruk får anses vara olönsamma eller

i varje fall ha en relativt begränsad lönsamhet.

Fastighetsbildning i de fall lönsamhetsvillkoret inte varit

uppfyllt har tidigare inte sällan kommit till stånd med stöd av

undantagsbestämmelserna i 3 kap. 9 och 10 §§ FBL. Vid ett

riksdagens bifall till förslaget i propositionen möjliggörs

fastighetsbildning för sådana deltidsjordbruk med stöd av

huvudregeln i 3 kap. 5 § FBL under förutsättning att det finns

regionalpolitiska eller natur- eller kulturmiljöskäl som

motiverar en fastighetsbildning. Utskottet anser det riktigt

att, som nu föreslås, i fastighetsbildningssammanhang låta den

regionalpolitiska betydelsen, som jordbruket har i stora delar

av landet, få ett större genomslag. Oavsett om det är fråga om

hel- eller deltidsjordbruk bidrar det till att, förutom

produktion av livsmedel, skapa förutsättningar för en god

infrastruktur. Jordbruket spelar också en viktig roll för

bevarandet av landskapsbilden och kulturmiljön. Deltidsjordbruk

är därför en företagsform som i stora delar av landet får anses

ekonomiskt godtagbar, även om företaget inte ensamt kan ge en

tillfredsställande försörjning. I kombination med annan

verksamhet eller tjänst kan det såsom anförts i propositionen ge

en godtagbar utkomst. Inte minst dessa aspekter är ur

regionalpolitisk synpunkt viktiga för landsbygdens utveckling.

Frågan om fastighetsbildning skall tillåtas måste självfallet

prövas utifrån de förutsättningar som gäller i varje enskilt

fall och med hänsynstagande till de motstående intressen som kan

finnas. Utskottet vill i detta sammahang instämma med vad i

propositionen anförts om att det bärkraftiga eller

utvecklingsbara familjejordbruket alltjämt bör vidmakthållas

liksom ett rationellt skogsbruk. Fastighetsbildning bör inte

heller ske så att skogs- och jordbruksmark indelas med nya

gränser som försvårar möjligheten att ekonomiskt utnyttja

marken.

Utskottet delar också den ståndpunkt som förts fram i

propositionen och som vunnit stöd i yttrandet från

jordbruksutskottet att det ekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL

inte helt kan tas bort. När effekterna av den nya

livsmedelspolitiken får fullt genomslag och om

jordförvärvslagen, som för närvarande är föremål för översyn,

får en annan inriktning än den nu har, kan det finnas skäl att

åter överväga frågan vilka villkor som skall ställas vid

fastighetsbildning för jordbruks- och skogsbruksändamål.

Såsom anförts i m-motionen skulle det lagtekniskt vara möjligt

att upphäva 3 kap. 5 § FBL. Ett liknande förslag förs fram i

motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 1. Vid sådant förhållande

skulle med den uppfattning utskottet har den ekonomiska

bedömningen kunna inrymmas i 3 kap 1 § FBL. Utskottet finner

emellertid att den nuvarande ordningen med en särskild paragraf

som innehåller lämplighetsbestämmelser för bl.a.

jordbruksfastigheter bör bibehållas. Därigenom ges bl.a. de

ekonomiska och regionalpolitiska aspekterna den tyngd de enligt

utskottets mening för närvarande bör ha. Med det anförda

tillstyrker utskottet lagförslaget såvitt avser 3 kap. 5 § FBL

och avstyrker motionerna 1989/90:Bo70 (m) yrkande 1 och

1989/90:Bo73 (mp) yrkande 1.

Den närmast semantiska fråga som tas upp i motion 1989/90:Bo73

(mp) yrkande 3 att regionala i stället för regionalpolitiska

intressen skall vägleda den ekonomiska bedömningen avstyrks med

hänvisning till att begreppet "regionalpolitiska intressen"

i lagförslaget överensstämmer med terminologin i

jordförvärvslagen och därför inte bör ändras. Utskottet

avstyrker motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 3.

I mp-motionen 1989/90:Bo73 yrkande 2 föreslås att en bo- och

brukarplikt bör gälla för ny fastighetsbildning på landet i

syfte att främja ett levande lantbruk och motverka spekulation i

jordbruksfastigheter.

Utskottet kan inte tillmötesgå förslaget i motion 1989/90:Bo73

(mp) yrkande 2 om införande av en bo- och brukarplikt. En

sådan ordning skulle, som också anförs i jordbruksutskottets

yttrande, innebära en inskränkning i grundläggande fri- och

rättigheter och strida mot 2 kap. 8 § regeringsformen. På

frivillig väg kan dock en förvärvare av en jordbruksfastighet

enligt 10 § jordförvärvslagen i vissa fall åta sig att bruka och

bo på den fastighet som han vill förvärva. Utskottet avstyrker

med hänvisning till det nu anförda motion 1989/90:Bo73 (mp)

yrkande 2.

I motion 1989/90:Bo72 (v) yrkande 2 begärs att riksdagen skall

ge regeringen i uppdrag att utreda fiskefastighetsbildning i

syfte att gynna möjligheterna att utveckla olika slags

vattenbruk i landet.

Jordbruksutskottet har förklarat sig inte berett att i detta

sammanhang förorda ett utredningsuppdrag om

fiskefastigheter. Inte heller bostadsutskottet anser att ett

sådant uppdrag nu bör initieras av riksdagen. Motion

1989/90:Bo72 (v) yrkande 2 avstyrks.

Fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden

En viktig nyhet i propositionen är att det nu klargörs att

mark för mindre djurhållning, mindre odling och liknande eller

viss näringsverksamhet bör kunna tillföras en bostadsfastighet

på landsbygden, om ändamålet är varaktigt och

fastighetsbildningen inte strider mot starkare motstående

intressen (t.ex. lantbruksnäringens eller friluftslivets

intressen). Någon ändring av vad som nu gäller i fråga om

varaktighetskravet vid fastighetsbildning föreslås inte. Enligt

föredragande statsrådet ligger det i sakens natur att

varaktighetskravet i dagens föränderliga samhälle inte bör

hävdas på ett överdrivet sätt. Alltjämt avses

lämplighetsprövningen ske utifrån ett planmässigt

betraktelsesätt. Fastighetsbildningen skall enligt

propositionen utformas så att en god boendemiljö skapas. I

sådant syfte eller för att förbättra arronderingen bör enligt

propositionen små arealer skogsmark som saknar intresse för det

aktiva skogsbruket kunna läggas till en bostadsfastighet.

Produktiv skogsmark i övrigt bör däremot med hänsyn till de

skogspolitiska målen inte tillåtas ingå i en bostadsfastighet.

Vid fastighetsbildning inom strandskyddsområden bör enligt

propositionen nuvarande praxis bibehållas. Den nybildade

fastigheten bör således överensstämma med det område som får tas

i anspråk som tomt enligt naturvårdslagen. Undantag bör dock

accepteras om fastighetsbildningen t.ex. främjar vården av

intressanta natur- och kulturmiljöer.

I två motioner behandlas fastighetsbildning för fritidsändamål

på landsbygden. I 1989/90:Bo70 (m) yrkande 2 förordas att

riksdagen uttalar att större bostadsfastigheter på landsbygden

skall få bildas även för fritidsändamål. I motionen anförs bl.a.

att ett ökat utbud skulle ge lägre priser och öppna

möjligheterna för fler att skaffa sig fritidshus. Jordbruket

skulle enligt motionärerna gynnas genom att intäkten från

försäljning av en eller flera fritidsfastigheter skulle ge ett

tillskott till verksamheten, redan gjorda investeringar i vägar

och vatten- och avloppsnätet skulle utnyttjas effektivare och

landskapsvården kunde förbättras. De anför också att odling av

frukt eller grönsaker i begränsad skala inte torde förutsätta

permanentboende och att djurhållning i mindre omfattning kan

vara aktuell under sommarhalvåret. I 1989/90:Bo72 (v) yrkande 1

föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag som

möjliggör bildande av fritidsfastigheter med jordbruksarealer

under vissa villkor. I motionen tas upp följande fyra villkor

som förutsättning för fastighetsbildning. Fastighetsbildning

skall avse små arealer (2--3 ha) som inte är intressanta för

ekonomiskt bärkraftiga lantbruk och som annars blir

barrskogsbevuxna. Brukaren skall kunna visa varaktighet i sin

skötsel av marken. Han skall vidare ange vilken biotop

(naturtyp) som avses upprätthållas och slutligen också gynna

biologisk variation och mångfald.

I motion 1989/90:Bo558 (m) yrkande 2 hemställs att

fastighetsbildningslagen ändras så att det blir möjligt att på

landsbygden få till stånd större tomter än vad som är vanligt i

städer och tätorter. I motion 1989/90:Bo70 (m) yrkande 3

föreslås att riksdagen uttalar att skogsmark och åkermark skall

få läggas till en bostadsfastighet i syfte att skapa en god

boendemiljö. Motionärerna anser i motsats till vad som uttalats

i propositionen att mark i syfte att skapa "skyddszoner" mot

t.ex. avverkning eller skogplantering kring tomtplats bör kunna

tillföras en bostadsfastighet. Enligt motionen ligger det i

sakens natur att det i sådana fall rör sig om försumbara ytor

för skogsbruk och jordbruk.

Utskottet behandlar först de motioner som tar upp frågan om

fastighetsbildning för fritidsändamål och motion 1989/90:Bo558

(m) och gör följande överväganden.

Det förslag som nu förs fram i propositionen om ändrad praxis

vid fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden är en

angelägen reform som tillgodoser ett sedan länge framfört

önskemål om vidgade möjligheter att på landsbygden bilda

bostadsfastigheter med större tomter. På förslag av utskottet

beslöt riksdagen -- såsom inledningsvis anförts -- år 1987 att

som sin mening ge regeringen till känna att en översyn av FBL

borde göras bl.a. i vad avsåg möjligheterna att bilda större

bostadsfastigheter på landsbygden. I propositionen lämnas nu ett

förslag som tillgodoser riksdagens begäran i detta avseende.

Utskottet har inte något att invända mot det grundläggande

innehållet i förslaget men vill i förtydligande syfte göra

följande uttalande.

Fastighetsbildning för bostadsändamål kan avse både

permanentboende och fritidsboende. En viss åtskillnad bör enligt

utskottets mening göras mellan dessa två användningssätt. Syftet

med regeringsförslaget är bl.a. att tillgodose önskemål om att

till en bostadsfastighet på landsbygden kunna lägga mark för

mindre djurhållning, mindre odling och liknande eller viss

näringsverksamhet; detta under förutsättning att ändamålet är

varaktigt och starkare motstående intressen inte lägger hinder i

vägen. De skäl som motiverar ett sådant synsätt är bl.a.

regionalpolitiska. Landsbygden skall kunna leva och utvecklas.

Det fordras därför bl.a. att befolkningen på landsbygden ges

möjligheter att bo kvar på orten. Där det råder konkurrens om

markresurserna bör helårsboende prioriteras framför

fritidsboende i fastighetsbildningssammanhang.

I normalfallet kan antas att en större bostadsfastighet för

fritidsändamål inte kommer att kunna brukas på det sätt som

avses med förslaget. De som bor permanent på en fastighet kan

som regel förutsättas ha ett större intresse och mera tid att

hävda marken och vårda landskapet än vad den fritidsboende i

allmänhet har. Enligt utskottets mening bör därför större

restriktivitet iakttas vid fastighetsbildning, som går ut på att

lägga ett större arealtillskott till en fritidsfastighet.

Däremot bör det vara möjligt att, i de fall en fritidsboende

avser att bedriva en viss mindre odling eller liknande som är

förenlig med ett sådant boende, tillåta att fastigheten får ett

sådant omfång att verksamheten kan bedrivas. Det torde i dessa

fall inte bli fråga om något större arealtillskott. Oavsett om

fastigheten skall användas för permanentboende eller för

fritidsboende bör krävas att den mark som läggs till fastigheten

utöver sådan mark som har karaktär av tomtmark varaktigt skall

brukas på ett sätt som ligger inom ramen för det ändamål för

vilket fastigheten bildas.

All fastighetsbildning bör självfallet anpassas till lokala

och regionala förhållanden. Vid bedömningen av vilken omfattning

som en fastighet lämpligen bör ges är det därför också av

betydelse var den tilltänkta fastigheten är belägen. I lägen,

där konkurrens om markresurserna saknas, kan t.ex. en

fritidsfastighet tillåtas få ett relativt stort arealomfång. I

områden där kravet på mark från det rörliga friluftslivets

intressen är stort och konkurrens om mark råder måste

bedömningen däremot vara mera restriktiv.

Vad utskottet nu anfört bör vägleda tillämpningen av

lagstiftningen såvitt nu är i fråga. Utskottet förordar att

riksdagen med bifall till propositionen i denna del -- 3 kap. 1

§ FBL -- godkänner vad utskottet nu anfört om bildande av

större fritidsfastigheter på landsbygden. Motionerna

1989/90:Bo70 (m) yrkande 2, 1989/90:Bo72 (v) yrkande 1 och

1989/90:Bo558 (m) yrkande 2 avstyrks i den mån de inte kan anses

tillgodosedda genom vad utskottet nu anfört.

Utskottet delar den bedömning som gjorts i propositionen när

det gäller fastighetsbildning inom strandskyddsområden men vill

med anledning av vad som där anförts (s. 23) erinra om att en

tomtavgränsning med bindande verkan endast kan ske enligt 16 §

naturvårdslagen, dvs. i de fall dispens från

strandskyddsbestämmelser medges. Det kan ändå finnas anledning

att såsom föreslagits i propositionen i förrättningshandlingarna

redovisa vilken del av marken som är avsedd som tomtmark.

När det gäller frågan om mark skall kunna läggas till en

bostadsfastighet som en skyddszon på landsbygden anser utskottet

i likhet med föredragande statsrådet att sådan

fastighetsbildningsåtgärd som regel inte bör komma i fråga. Det

utesluter emellertid inte att mark kan böra läggas till en

fastighet av hänsyn till boendemiljön och fastighetens

arronderingsförhållanden. I sådana fall bör det vara fråga om

mindre områden som inte har något större värde för jord- och

skogsbruket. Med det anförda tillstyrker utskottet vad i

propositionen anförts om s.k. skyddszoner och avstyrker

motion 1989/90:Bo70 (m) yrkande 3.

I två motioner tas upp ytterligare ett par frågor om

lämplighetsprövningen vid fastighetsbildning. I motion

1989/90:Bo71 (c) yrkande 2 begärs ett riksdagens

tillkännagivande om vikten av att det vid fastighetsbildning för

fritidsändamål klart framgår att fritidsboendeintressen inte får

leda till att jordbruksföretag i ett senare skede tvingas att

ändra eller lägga ned sin verksamhet. I motion 1989/90:Bo73 (mp)

yrkande 4 förordas att lämpligheten av en fastighetsbildning bör

grundas på ett ekologiskt och miljömässigt godtagbart

betraktelsesätt och inte såsom nu ett planmässigt

betraktelsesätt.

Utskottet vill med anledning av c-motionen om hänsynstagande

till motstående intressen hänvisa till att reglerna i 3 kap.

FBL ställer upp sådana villkor för fastighetsbildning att

effekter av det slag som åsyftas i motionen inte skall behöva

inträffa. Av betydelse är här det allmänna lämplighetskravet i 3

kap. 1 §, kravet på planmässig bedömning i 3 kap. 3 § och

skyddsbestämmelserna för jordbruksnäringen i 3 kap. 6 § FBL. Den

mest intressanta paragrafen i sammanhanget är den sist nämnda.

Enligt paragrafens andra stycke får vid fastighetsbildning för

annat ändamål än jordbruksändamål åtgärden ske bara om den inte

medför olägenhet av någon betydelse för jordbruksnäringen.

Olägenhet för ett jordbruksföretag av det slag som åsyftas i

motionen skall uppenbarligen beaktas vid prövningen enligt den

nämnda bestämmelsen. Någon oklarhet torde inte föreligga i denna

fråga. Ett tillkännagivande är vid denna uppfattning inte

erforderligt. Utskottet avstyrker motion 1989/90:Bo71 (c)

yrkande 2.

Beträffande den andra frågan som berör lämplighetsprövningen

och som tas upp i mp-motionen innebär nuvarande krav på en

planmässig bedömning att inte bara ekologiska och

miljömässiga synpunkter beaktas utan även andra aspekter som kan

ha betydelse för en lämplig utformning. Den nuvarande ordningen

bör bibehållas. Utskottet avstyrker därmed motion 1989/90:Bo73

(mp) yrkande 4.

Båtnadsvillkoret i FBL

Propositionen innehåller inget förslag till ändring i FBL i

fråga om båtnadsvillkoret i 5 kap. 4 § FBL. Bestämmelsen är en

skyddsregel för enskilda intressen vid fastighetsreglering.

Villkoret gäller endast i en tvångssituation. Båtnadsvillkoret

innebär att fastighetsreglering kan genomföras tvångsvis endast

om lämpligare fastighetsindelning eller mer ändamålsenlig

markanvändning vinns och fördelarna av regleringen uppväger

kostnader och olägenheter som regleringen medför.

Båtnadsvillkoret tas upp i motionerna 1989/90:Bo71 (c) yrkande

1 och 1989/90:Bo72 (v) yrkande 3. Enligt c-motionärerna finns

skäl att beakta inte bara fördelsfaktorer som kan hänföras till

fastighetsindelning och markanvändning utan även faktorer som

regionalpolitiska, lokala eller befolkningspolitiska. I

v-motionen föreslås att båtnadsvillkoret ändras så att

ombildningar som motiveras av regionalpolitiska skäl eller

natur- och kulturmiljöintressen inte hindras. Bestämmelsen bör

enligt motionärerna stå i överensstämmelse med vad som nu i

propositionen föreslås gälla vid fastighetsbildning för

jordbruksändamål.

Båtnadsvillkoret får betydelse i de fåtal fall

fastighetsreglering sker tvångsvis. Utskottet finner inte

tillräckliga skäl föreligga att vidga möjligheterna till

tvångsmässiga fastighetsregleringar på det sätt som motionärerna

fört fram. Utskottet avstyrker därför motionerna 1989/90:Bo71

(c) yrkande 1 och 1989/90:Bo72 (v) yrkande 3.

Övriga i motionerna aktualiserade frågor om fastighetsbildning

I motion 1989/90:Bo417 (mp) föreslås att riksdagen hos

regeringen begär ett förslag till lag som förhindrar att

"bandformade" fastigheter som t.ex. obrukad järnvägsmark läggs

ihop eller delas med andra fastigheter. I motionen pekas på

olika användningssätt såsom motionsslingor, cykel- och

promenadvägar, kabel- och rördragningar.

Enligt utskottets mening är frågan om hur obrukad

järnvägsmark skall användas i första hand en fråga för

kommunerna. Sådana användningssätt av onyttjad järnvägsmark som

föreslås i motionen kan tillgodoses inom ramen för den fysiska

planeringen enligt plan- och bygglagen. Med hänvisning till att

den fysiska planeringen är ett ansvar för kommunerna -- och bör

så förbli -- anser utskottet att motion 1989/90:Bo417 (mp) inte

bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionen avstyrks.

I motion 1989/90:Jo247 (c) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna att statligt stöd bör utgå för

lantmäterikostnaderna vid frivilliga

omarronderingsförrättningar.

De subventioner vid fastighetsregleringsåtgärder som utgår

enligt nuvarande ordning utgörs dels av bidrag till

strukturrationaliseringar från lantbruksmyndigheterna, dels av

den s.k. städningssubventionen i lantmäteritaxan. Stödet utgår

oberoende av om lantmäteriförrättningarna genomförs på frivillig

väg eller inte. Hur den i motionen aktualiserade frågan skall

lösas har behandlats av fastighetsbildningskostnadsutredningen

i betänkandet (SOU 1990:9) Kostnader för fastighetsbildning

m.m., som överlämnades till bostadsministern i februari 1990.

Betänkandet har remissbehandlats och är nu föremål för fortsatt

beredning inom bostadsdepartementet. Arbetet inriktas på en

proposition i ämnet våren 1991. Enligt utskottets mening bör den

pågående beredningen av ärendet avvaktas. Utskottet avstyrker

med det anförda motion 1989/90:Jo247 (c) om stöd vid

frivilliga omarronderingar.

Boinflytande enligt anläggningslagen m.m.

Utskottet behandlar avslutningsvis två motionsyrkanden om

boinflytande enligt anläggningslagen. I motion 1989/90:Bo419 (c)

yrkande 10 föreslås att anläggningslagen ändras så att

boinflytandet vidgas vid bildande av gemensamhetsanläggningar.

Enligt motionärerna bör hyresgästerna själva eller genom

frivillig samverkan i föreningsform ges rätt att utöva

inflytande. Inflytande och påverkansmöjligheter bör enligt dem

läggas så nära som möjligt dem som berörs av besluten. I samma

motion, yrkande 11, föreslås att sådana ändringar bör vidtas i

berörd lagstiftning att boinflytandet ökar för småhusägare i

s.k. storkvarter. De som flyttar in i färdiga områden har

enligt motionärerna i regel små möjligheter att påverka

utformningen av sin bomiljö, eftersom ställning tagits till

markanvändning och gemensamhetsanläggningar redan på

planeringsstadiet. En väg som anvisas i motionen för att stärka

småhusägare eller villaföreningars ställning kan vara att ge

dessa grupper samma besvärsrätt över kommunala beslut som

sakägare, bostadsrättsinnehavare, hyresgäster och

hyresgästsammanslutningar har.

I 7 § anläggningslagen stadgas att gemensamhetsanläggning inte

får inrättas, om ägarna av de fastigheter som skall delta i

anläggningen och hyresgästerna i sådana fastigheter mera allmänt

motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid

denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst

nytta av anläggningen. Hyresgästerna företräds av den eller de

organisationer av hyresgäster som har avtal om

förhandlingsordning för berörda fastigheter eller, om

förhandlingsordning inte gäller, riksorganisation av hyresgäster

eller förening, som är ansluten till sådan organisation och inom

vars verksamhetsområde fastigheterna är belägna

(hyresgästorganisation). Boinflytandet är utformat på

motsvarande sätt i bostadsaneringslagen.

Utformningen av hyresgästinflytandet enligt

anläggningslagen behandlades av utskottet i betänkande

1988/89:BoU11. Utskottet ansåg det lämpligt att anpassa

utformningen av hyresgästinflytandet till vad som gäller enligt

bostadssaneringslagen. Utskottet anser att det inte finns

tillräcklig anledning att nu ändra på gällande ordning. Motion

1989/90:Bo419 (c) yrkande 10 avstyrks.

När det gäller småhusägarnas inflytande över inrättandet av

gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter är problemet att

markanvändningen och behovet av gemensamhetsanläggningar ofta

behandlats redan på planeringsstadiet. Alla avgörande beslut i

fråga om gemensamhetsanläggningar är i regel fattade innan

inflyttning har skett. I den utredning som föregick lagförslaget

om ändringar i anläggningslagen i denna del föreslogs att endast

nödvändiga nyttigheter skulle få inrättas innan småhusägarna har

tillträtt sina fastigheter. Föredragande statsrådet ansåg

emellertid att nackdelarna var större än fördelarna med en sådan

ordning. Någon ändring föreslogs därför inte. Utskottet gjorde

den bedömningen att småhusägarnas intressen ändå kan tillvaratas

på ett godtagbart sätt genom de bestämmelser som finns i plan-

och bygglagen om samrådsskyldighet under planeringsstadiet.

Utskottet finner inte skäl att frångå den bedömningen. Motion

1989/90:Bo419 (c) yrkande 11 avstyrks.

Lagförslagen i övrigt

De förslag till lagändringar som förts fram i propositionen

i övrigt har inte givit utskottet anledning till erinran

eller särskilt yttrande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lönsamhetsvillkoret

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motionerna 1989/90:Bo70 yrkande 1 och 1989/90:Bo73 yrkande 1

antar förslaget till lag om ändring i 3 kap. 5 §

fastighetsbildningslagen,

res. 1 (m, fp, mp)

2. beträffande begreppet "regionalpolitiska intressen"

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo73 yrkande 3,

res. 2 (mp)

3. beträffande bo- och brukarplikt

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo73 yrkande 2,

res. 3 (mp)

4. beträffande fiskefastigheter

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo72 yrkande 2,

res. 4 (v)

5. beträffande bildande av större fritidsfastigheter på

landsbygden

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motionerna 1989/90:Bo70 yrkande 2, 1989/90:Bo72 yrkande 1 och

1989/90:Bo558 yrkande 2 antar förslaget till lag om ändring i 3

kap. 1 § fastighetsbildningslagen samt godkänner vad utskottet

anfört,

res. 5 (m, fp)

6.beträffande s.k. skyddszoner

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo70 yrkande 3,

res. 6 (m)

7.beträffande motstående intressen

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo71 yrkande 2,

8.beträffande planmässig bedömning

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo73 yrkande 4,

res. 7 (mp)

9.beträffande båtnadsvillkoret

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo71 yrkande 1 och

1989/90:Bo72 yrkande 3,

res. 8 (c, v)

10. beträffande obrukad järnvägsmark

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo417,

res. 9 (mp)

11.beträffande stöd vid frivilliga omarronderingar

att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo247,

12.beträffande hyresgästinflytandet enligt

anläggningslagen

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo419 yrkande 10,

res. 10 (m, fp, c)

13. beträffande småhusägarnas inflytande över inrättandet av

gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo419 yrkande 11,

res. 11 (c, fp)

res. 12 (m)

14.beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen antar förslagen i propositionen i den mån de

inte behandlats ovan.

Stockholm den 25 oktober 1990

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus

Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager

(fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh

(s), Rune Evensson (s), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c),

Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Ingrid Hasselström

Nyvall (fp), Lilian Svensson (s) och Eva Zetterberg (v).

Reservationer

1. Lönsamhetsvillkoret (mom. 1)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m), Kjell Dahlström (mp) och Ingrid Hasselström

Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Lönsamhetsvillkoret i" och på s. 6 slutar med "yrkande

1" bort ha följande lydelse:

Lönsamhetsvillkoret i 3 kap. 5 § FBL är tillämpligt vid

såväl nybildning som ombildning av jordbruks- och

skogsbruksfastigheter. Genom att såsom föreslås i propositionen

tillmäta lönsamhetskriteriet mindre vikt och låta

regionalpolitiska synpunkter och hänsynstagande till natur- och

miljövårdande skäl få en större betydelse vid bedömningen ökas

möjligheterna för fastighetsbildningsåtgärder för jordbruks- och

skogsbruksändamål. Regeringsförslaget är härigenom ett steg i

rätt riktning. Enligt utskottets mening bör emellertid den

styrning som sker från statsmakternas sida ytterligare minskas

när det gäller fastighetsbildning för jordbruks- och

skogsbruksändamål på landsbygden. Det finns ingen anledning att

genom regler i FBL ställa krav på jordbruksföretagets lönsamhet.

Att bo och verka på landet är en livsstil som bör stimuleras

oberoende av inkomst. Lönsamhetsvillkoret i lagstiftningen

försvårar såväl bosättning som företagsbildning på landsbygden.

Deltidsjordbrukens utveckling främjas bäst om villkoret tas

bort. Ett prövningsförfarande som innebär att myndigheterna

skall bedöma vad som är ekonomiskt godtagbart lämnar utrymme för

godtycke och rättsosäkerhet. Det är inte möjligt för en

myndighet att på förhand bedöma ett jordbruksföretags lönsamhet.

Den lämplighetsprövning som skall ske enligt 3 kap. 1 § FBL vid

all fastighetsbildning är fullt tillräcklig för att uppnå

ändamålsenliga fastighetsbildningar för bl.a. jordbruksändamål.

Utskottet förordar därför med anledning av motionerna

1989/90:Bo70 (m) yrkande 1 och 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 1 att

riksdagen med avslag på lagförslaget i denna del upphäver 3 kap.

5 § FBL.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande lönsamhetsvillkoret

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo70 yrkande

1 och 1989/90:Bo73 yrkande 1 och med avslag på propositionen i

motsvarande del

a) upphäver 3 kap. 5 § FBL

b) beslutar att lagförslaget under a skall träda i kraft den 1

januari 1991

c) inte antar 3 kap. 5 § FBL i den i propositionen föreslagna

lydelsen,

2. Begreppet "regionalpolitiska intressen" (mom. 2)

Vid bifall till utskottets hemställan under moment 1

Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6

med "Den närmast" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande

lydelse:

Lönsamhetsvillkoret har mjukats upp genom förslaget i

propositionen att hänsyn skall kunna tas till

"regionalpolitiska" eller landskapsvårdande intressen vid

bedömningen av om ett jordbruksföretag skall anses ekonomiskt

godtagbart. Enligt utskottets mening bör emellertid -- inte

minst i språkvårdande syfte -- uttrycket "regionalpolitiska

intressen" bytas mot "regionala intressen" i

fastighetsbildningslagen. Detta bör riksdagen med anledning av

motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 3 som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande begreppet "regionalpolitiska intressen"

att riksdagen med anledning av motion 1989/89:Bo73 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Bo- och brukarplikt (mom. 3)

Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Utskottet kan" slutar med "yrkande 2" bort ha följande

lydelse:

Att kunna bo och verka på landsbygden är en livsstil som bör

stimuleras oberoende av inkomst. Genom att möjligheter till

bosättning på landsbygden ökar får människorna också en närmare

kontakt med modernäringarna och kan utveckla mer av

naturahushållning. Den som äger en jordbruksfastighet bör

emellertid vara den som bor och brukar den. Härigenom kan

landsbygden leva och utvecklas. För att nå detta mål bör det

införas bestämmelser som motverkar spekulation. En sådan

bestämmelse kan vara att uppställa ett särskilt krav på att den

som begär fastighetsbildning för jordbruksändamål också åtar sig

att -- under viss tid -- bo på och bruka fastigheten för det

ändamål som fastighetsbildningen avser. En liknande regel finns

i jordförvärvslagen. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning

av motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 2 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande bo- och brukarplikt

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo73 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Fiskefastigheter (mom. 4)

Eva Zetterberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7

med "Jordbruksutskottet har" och slutar med "2 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

LMV har i sin rapport 1988:9 Fastighetsbildning för

landsbygdens behov pekat på de sannolika utvecklingsmöjligheter

i glesbygden som fiske och fiskodling ger och analyserat

möjligheterna att med stöd av FBL lösa frågor om fiske och

fiskodlingsrättigheter för fastigheter. Enligt LMVs uppfattning

finns det skäl att närmare utreda dessa frågor. Flera

remissinstanser, däribland fiskeristyrelsen, har framfört krav

på omedelbar utredning om förutsättningarna för bildande av

fiskefastigheter m.m. Även utskottet anser att det finns all

anledning att utreda dessa frågor i syfte att skapa möjligheter

att utveckla olika slags vattenbruk i landet. Enligt utskottets

mening bör därför riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo72

(v) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna att en

utredning om möjligheten att bilda fiskefastigheter bör komma

till stånd.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

4. beträffande fiskefastigheter

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo72 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Bildande av större fritidsfastigheter på landsbygden

(mom.5)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Fastighetsbildning för" och på s. 9 slutar med "nu anfört"

bort ha följande lydelse:

Fastighetsbildning för bostadsändamål kan avse både

permanentboende och fritidsboende. I LMVs rapport 1988:9, som i

allt väsentligt ligger till grund för lagförslaget, görs en

åtskillnad mellan dessa två ändamål. Förslaget i rapporten

syftar bl.a. till att vidga möjligheterna att på landsbygden

bilda bostadsfastigheter för permanentboende. Även

regeringsförslaget synes närmast ta sikte på fastighetsbildning

för permanentboende även om detta inte klart anges. Enligt

utskottets uppfattning finns det dock starka skäl att också

vidga möjligheterna att bilda fritidsfastigheter. Fritidsboendet

har blivit ett allt viktigare fritids- och semesteralternativ

för medborgarna. Som anförts i motion 1989/90:Bo70 (m)

förutsätter odling av frukt eller grönsaker m.m. i begränsad

skala inte ett permanentboende. Inte heller viss djurhållning på

en fastighet kräver alltid permanentboende. Utskottet delar

också den uppfattning som m-motionärerna har om de fördelar som

skulle uppnås med en ändring av praxis när det gäller

fritidsfastigheternas omfång. Med hänvisning till vad som nu

anförts anser utskottet att de vidgade möjligheter att bilda

större bostadsfastigheter på landsbygden som nu föreslås i

propositionen skall omfatta även fritidsfastigheter.

Fastighetsbildningen bör inte såsom anförts i motion

1989/90:Bo72 (v) yrkande 1 förenas med villkor.

Utskottet förordar att riksdagen med anledning av motionerna

1989/90:Bo70 (m) yrkande 2, 1989/90:Bo558 (m) yrkande2 och

motion 1989/90:Bo72 (v) yrkande 1 och med bifall till

propositionen i denna del -- 3 kap. 1 § FBL -- godkänner vad

utskottet nu anfört.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande bildande av större fritidsfastigheter på

landsbygden

att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning

av motionerna 1989/90:Bo70 yrkande 2, 1989/90:Bo72 yrkande 1 och

1989/90:Bo558 yrkande 2 antar förslaget till lag om ändring i 3

kap. 1 § fastighetsbildningslagen och godkänner vad utskottet

anfört,

6. S.k. skyddszoner (mom. 6)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9

med "När det" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande

lydelse:

I motsats till vad föredragande statsrådet uttalat i

propositionen anser utskottet att även

fastighetsbildningsåtgärder som syftar bl.a. till att ge en god

boendemiljö bör kunna vidtas. En sådan ordning är väl förenlig

med hänsynen till god landskapsvård som framhålls i övrigt i

propositionen. Det ligger i sakens natur att den mark som får

tas i anspråk i syfte att förbättra boendemiljön är försumbar

mark för skogs- eller jordbruk. Vad nu anförts bör riksdagen med

anledning av motion 1989/90:Bo:70 (m) yrkande 3 som sin mening

ge regeringen till känna. Regeringen bör återkomma till

riksdagen i frågan.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande s.k. skyddszoner

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo70 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Planmässig bedömning (mom. 8)

Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

10 med "Beträffande den" och slutar med "yrkande 4" bort ha

följande lydelse:

Beträffande frågan som berör lämplighetsprövningen och som tas

upp i motion 1989/90:Bo73 (mp) yrkande 4 delar utskottet

motionärernas uppfattning att lämplighetsprövningen bör grundas

på ett ekologiskt och miljömässigt godtagbart betraktelsesätt

vilket är mer precist än ett planmässigt betraktelsesätt. Vad nu

anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

8. beträffande planmässig bedömning

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo73 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Båtnadsvillkoret (mom. 9)

Agne Hansson (c), Birger Andersson (c) och Eva Zetterberg (v)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

10 med "Båtnadsvillkoret får" och slutar med "yrkande 3"

bort ha följande lydelse:

Det förhållandet att fastighetsreglering inte kan ske

tvångsvis i de fall regionala skäl talar starkt för en sådan

ombildning är enligt utskottets mening en brist i

lagstiftningen. Nuvarande ordning kan medföra att önskvärda

fastighetsbildningar som i vidare mening skulle främja en

positiv utveckling av landsbygden inte kan genomföras. Det bör

därför införas möjlighet att beakta andra fördelar -- som kan ha

stor regional eller lokal betydelse -- än sådana som motiveras

genom en förbättrad fastighetsindelning eller markanvändning.

Enligt utskottets bedömning finns det anledning att närmare

överväga hur båtnadsvillkoret i 5 kap. 4 § FBL bör utformas så

att sådana ombildningar som motiveras av bl.a. regionalpolitiska

skäl kan genomföras. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning

av motionerna 1989/90:Bo71 (c) yrkande 1 och 1989/90:Bo72 (v)

yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

9. beträffande båtnadsvillkoret

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo71 yrkande

1 och 1989/90:Bo72 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

9. Obrukad järnvägsmark (mom. 10)

Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

11 med "Enligt utskottets" och slutar med "Motionen avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion

1989/90:Bo417 (mp) att det finns anledning att överväga hur

gamla och obrukade järnvägsvallar skall bevaras som fastigheter.

Förutom till återupptagande av järnvägstrafik kan dessa gamla

banvallar komma till nytta igen i form av cykel- och promenadväg

eller liknade eller någon annan form av linjedragning. Dessa

"fastigheter" bör därför inte tillåtas att införlivas med

verksamheter som omöjliggör en framtida användning av dessa

"linjereservat". Lagstiftningen bör därför utformas så att

fastigheter med bandformad sträckning inte utan vidare bryts

eller delas för annan användning än sådan som kan tillgodogöra

sig fastighetens speciella bandform. Vad utskottet nu anfört bör

riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo417 (mp) som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

10. beträffande obrukad järnvägsmark

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo417 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Hyresgästinflytandet enligt anläggningslagen (mom. 12)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil

Danielsson (m), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c) och

Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

12 med "Utformningen av" och slutar med "10 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Ett mål som utskottet eftersträvar är att så långt möjligt

tillgodose möjligheter för boende att få ett inflytande över sin

närmiljö. Det vidgade boinflytandet i 7 § anläggningslagen som

infördes för något år sedan kan ytterligare förstärkas. Detta

bör ske på det sätt som anvisas i c-motionen 1989/90:Bo419

yrkande 10 genom att inflytande och påverkansmöjligheter läggs

närmare dem som berörs av besluten. Hyresgäs

terna bör därför själva, eller genom frivillig samverkan i

föreningsform, ges rätt att utöva inflytande.

Utskottet vill med hänvisning till vad nu anförts förorda att

riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo419 (c) yrkande 10

som sin mening ger regeringen detta till känna.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

12. beträffande hyresgästinflytandet enligt

anläggningslagen

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo419 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Småhusägarnas inflytande över inrättandet av

gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter (mom. 13)

Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Birger Andersson (c) och

Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

12 med "När det" och slutar med "11 avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion

1989/90:Bo419 (c) yrkande 11 att småhusägarnas m.fl. inflytande

över inrättande av gemensamhetsanläggningar bör stärkas. Den väg

som anvisas i motionen kan vara en framkomlig väg som bör

övervägas närmare. Utskottet föreslår därför att riksdagen med

anledning av motionen som sin mening ger regeringen detta till

känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande småhusägarnas inflytande över inrättande av

gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo419 yrkande 11

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Småhusägarnas inflytande över inrättandet av

gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter (mom. 13)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

12 med "När det" och slutar med "11 avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion

1989/90:Bo419 (c) yrkande 11 att småhusägarnas m.fl. inflytande

över inrättande av gemensamhetsanläggningar bör stärkas. Den väg

som anvisas i motionen är emellertid inte den bästa lösningen på

problemet. Ett bättre alternativ kan vara att senarelägga beslut

om inrättande av icke nödvändiga gemensamhetsanläggningar till

dess inflyttning har skett. De som flyttar in i området

kommer med en sådan ordning att själva få bestämma om

gemensamhetsanläggningen skall inrättas eller inte. Utskottet

anser att den nu föreslagna lösningen bör övervägas närmare och

förordar att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Bo419 (c)

yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet nu anfört.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande småhusägarnas inflytande över inrättande av

gemensamhetsanläggning i s.k. storkvarter

att riksdagen

a) avslår motion 1989/90:Bo419 yrkande 11 och

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

De vid propositionen fogade och av utskottet tillstyrkta

lagförslagen

Bilaga 1

Jordbruksutskottets yttrande

1990/91:JoU1y

Bilaga 2

Fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m.

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet har den 22 maj 1990 berett jordbruksutskottet

tillfälle att avge yttrande över proposition 1989/90:151 om

fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m. jämte motionerna

1989/90:Bo70 av Knut Billing m.fl. (m), 1989/90:Bo71 av Agne

Hansson och Birger Andersson (båda c), 1989/90:Bo72 av Annika

Åhnberg (v), 1989/90:Bo73 av Claes Roxbergh m.fl. (mp),

1989/90:Bo417 av Kjell Dahlström (mp), 1989/90:Bo419 av Agne

Hansson m.fl. (c) yrkandena 10 och 11 samt 1989/90:Bo558 av

Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m) yrkande 2.

Propositionen

I propositionen föreslås att fastighetsbildningslagens

(1970:988) -- FBL -- regler om villkor för fastighetsbildning

anpassas till dagens förhållanden på landsbygden, särskilt inom

jordbruket. I fråga om fastighetsbildning för jordbruk och

skogsbruk föreslås en sänkning av det ekonomiska krav som

lagstiftningen ställer på det företag för vilket

fastighetsbildning skall äga rum. En jordbruks- eller

skogsbruksfastighet skall för att anses lämpad för sitt ändamål

ha en sådan storlek, sammansättning och utformning att det

företag som skall bedrivas på fastigheten blir ekonomiskt

godtagbart. Vid bedömningen av om företaget blir ekonomiskt

godtagbart skall de regionalpolitiska intressena beaktas. Hänsyn

skall också tas till betydelsen av att vården av natur- och

kulturmiljön främjas. I fråga om bostadsfastigheter som bildas

på landsbygden föreslås att dessa skall kunna inrymma mark för

viss näringsverksamhet samt för hobbyverksamhet i form av t.ex.

mindre djurhållning eller odling. Vidare föreslås vissa

ändringar i jordförvärvslagen (1979:230) och en ändring i lagen

(1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i

skifteslag. Fråga är här väsentligen om en anpassning av

reglerna till vad som gäller på andra områden.

Utskottet

Fastighetsbildning för jord- och skogsbruk m.m.

Enligt motionärerna i motion Bo70 (m) yrkande 1 bör riksdagen

upphäva 3 kap. 5 § FBL. I motionen framhålls bl.a. att

prövningen enligt FBL lämnar utrymme för godtycke och att

prövningsförfarandet enligt 3 kap. 1 § nämnda lag är fullt

tillräckligt. I motion Bo73 (mp) yrkas att lönsamhetsvillkoret

skall slopas med hänsyn till jordbrukets dåliga lönsamhet och

för att främja deltidsjordbrukens utveckling. Att bo och verka

på landet är en livsstil som enligt motionärerna bör stimuleras

oberoende av inkomst (yrkande 1). Bo- och brukarplikt bör gälla

med hänsyn till att förväntningsvärden på jordbruksfastigheter

gynnar spekulation snarare än ett levande lantbruk (yrkande 2).

I det fall lönsamhetsvillkoret skall gälla, bör lagen uttrycka

att hänsyn skall tas till regionala intressen, ej

regionalpolitiska intressen. Enligt motionärerna kan en domstol

inte ta ställning till vilka politiska intressen som skall gälla

(yrkande 3). Enligt motionärerna i motion Bo72 (v) bör

möjligheten att utveckla olika slags vattenbruk i landet gynnas.

Regeringen bör därför ges i uppdrag att utreda frågan om

fiskefastighetsbildning (yrkande 2).

I likhet med föredragande statsrådet anser jordbruksutskottet

att det inte är godtagbart att fastighetsbildningslagen ställer

strängare ekonomiska krav på ett jordbruksföretag än vad som

krävs enligt gällande jordbrukspolitiska riktlinjer. Bl.a. bör

utvecklingen mot allt fler deltidsjordbruk föranleda att

kraven på ekonomisk bärkraft hos ny- eller ombildade

jordbruksfastigheter ändras. Kravet kan dock inte slopas helt.

Liknande synpunkter gör sig gällande även beträffande

skogsbruksfastigheter. I propositionen föreslås att

lönsamhetsvillkoret skall anses uppfyllt om företaget kan

förväntas lämna ett ekonomiskt överskott som är godtagbart med

hänsyn till de insatta resurserna. Företaget skall ge intäkter

som täcker kostnaderna och därutöver ge en rimlig ersättning för

nedlagt arbete. Företag som ger ett mindre bidrag till brukarens

försörjning kan i princip endast godtas om företaget bör komma

till stånd av regionalpolitiska skäl eller med hänsyn till

intresset av att vården av natur- och kulturmiljön främjas.

Vidare erinras om att en avvägning alltid skall ske i det

enskilda fallet mot vad som enligt 3 kap. 6 § och 7 § FBL är

till övervägande nytta för jordbruks- resp. skogsnäringen. Som

anförs i propositionen torde detta i praktiken innebära att man

aldrig kan frångå sådana allmänna intressen som att vidmakthålla

effektiva familjelantbruk, att rationalisera skogsbruket och att

förhindra en indelning av jord- och skogsbruksmark som försvårar

möjligheten att ekonomiskt utnyttja marken. Med det anförda

tillstyrker utskottet för sin del förslaget till ändring av 3

kap. 5 § FBL och avstyrker motionerna Bo70 yrkande 1 och Bo73

yrkande 1.

Vid bedömningen av om lönsamhetsvillkoret i FBL är uppfyllt

skall hänsyn tas till de regionalpolitiska förutsättningarna.

Som framhålls i propositionen bör den regionalpolitiska

bedömningen som sker vid fastighetsbildning överensstämma med de

hänsynstaganden till regionalpolitiken som sker vid prövning

enligt jordförvärvslagen (1979:230) av förvärv av

jordbruksfastigheter. Med hänsyn härtill avstyrks motion Bo73

yrkande 3.

Av 10 § jordförvärvslagen framgår att föreskrift om brukning

och bosättning måste grundas på ett frivilligt åtagande av

förvärvaren. Bestämmelsen utformades med den angivna

inskränkningen på förslag av lagrådet, som i detta sammanhang

bl.a. hänvisade till 2 kap. 8 § regeringsformen om rätten för

varje medborgare att fritt förflytta sig inom riket och att

lämna detta (prop. 1978/79:85 s. 125 f.). Mot bakgrund av det

anförda är utskottet inte berett att biträda det förslag om bo-

och brukarplikt som framförs av miljöpartiet. Motion Bo73

yrkande 2 avstyrks i den mån den inte är tillgodosedd genom

gällande regler i jordförvärvslagen.

Utskottet är inte berett att i förevarande sammanhang förorda

ett utredningsuppdrag i enlighet med vad som anförs i motion

Bo72 yrkande 2. Motionen avstyrks i berörd del.

Fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden m.m.

I motion Bo70 (m) yrkas att riksdagen skall uttala att

fastighetsbildning på landsbygden får ske även för

fritidsändamål. Enligt motionärerna synes propositionen

förutsätta att det skall vara fråga om bostadsfastigheter för

permanent boende. Det finns därför anledning att anta att det i

praktiken blir svårt att bilda motsvarande nya form av

fastigheter om det sker för fritidsändamål. Det finns starka

skäl för att vidga möjligheterna att skapa fritidsfastigheter i

vårt land (yrkande 2). Vidare yrkas att skogsmark och åkermark

skall få läggas till en bostadsfastighet i syfte att skapa en

god boendemiljö. Enligt motionärerna är propositionen alltför

restriktiv i detta avseende och detta står i strid med vad

hänsynen till god landskapsvård bör kräva (yrkande 3). I motion

Bo558 (m) yrkas att fastighetsbildningslagen ändras så att det

blir möjligt att inte bara kunna bygga på landsbygd utan också

få till stånd större tomter än vad som är vanligt i städer och

tätorter (yrkande 2). I centerpartiets motion Bo71 yrkande 2

framhålls att en levande landsbygd förutsätter att möjligheterna

att leva och försörja sig där inte motverkas. Möjligheterna att

bedriva verksamheter, vilka av t.ex. fritidsboende upplevs som

störande, får inte hindras när de ingår som ett naturligt led i

företagets verksamhet. Det är därför enligt motionärerna viktigt

att det av fastighetsbildningslagen, vid bildandet av

fritidsfastigheter, klart framgår att detta inte får medföra att

t.ex. ett jordbruksföretag i ett senare skede på grund av

fritidsboende tvingas ändra eller lägga ned sin verksamhet. I

motion Bo72 (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag

som möjliggör bildandet av fritidsfastigheter med

jordbruksarealer. För att det skall vara möjligt måste vissa

kriterier uppfyllas. Det skall gälla små arealer och brukaren

skall kunna visa varaktig skötsel av marken. Brukaren skall ange

vilken skyddsvärd biotop man tänker upprätthålla och biologisk

variation och mångfald skall gynnas (yrkande 1). Miljöpartiet

framhåller i motion Bo73 yrkande 4 att frågan om lämplig

fastighetsbildning skall grundas på ett ekologiskt och

miljömässigt godtagbart betraktelsesätt och inte på ett

planmässigt betraktelsesätt.

Jordbruksutskottet vill för sin del anföra följande. Liksom

hittills skall fastighetsbildning ske så att varje fastighet som

nybildas eller ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång

och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål.

Som framhålls i propositionen skall bostadsfastigheter utformas

så att de boende på fastigheten får en god miljö. Häri ligger

att i fråga om bostadsfastigheter på landsbygden önskemål om

mark för viss näringsverksamhet samt för hobbyverksamhet i form

av t.ex. mindre djurhållning eller odling skall tillgodoses om

ändamålet är varaktigt och en fastighetsbildning inte hindras av

motstående intressen. Utskottet anser i likhet med föredragande

statsrådet att skogsmark bör kunna läggas till en

bostadsfastighet med tanke på boendemiljön och/eller för att få

till stånd en lämplig arrondering av bostadstomten. I princip

bör krävas att skogsmarken saknar intresse för det aktiva

skogsbruket. Som regel finns det inte någon anledning att

tillföra en bostadsfastighet skogsmark enbart för att skapa en

"skyddszon" mot t.ex. avverkning kring tomtplatsen. Likaså finns

anledning att vara restriktiv med att tillföra en

bostadsfastighet åkermark enbart därför att fastighetsägaren

vill förhindra att skogsplantering sker på marken. Normalt bör

det krävas att bostadsfastighetens ägare skall använda

åkermarken för t.ex. mindre djurhållning eller mindre odling.

Med det anförda föreslår jordbruksutskottet att bostadsutskottet

tillstyrker regeringens förslag beträffande fastighetsbildning

för bostadsändamål på landsbygden. Motionerna Bo70 yrkandena 2

och 3, Bo558 yrkande 2 och Bo72 yrkande 1 avstyrks i den mån de

inte kan anses tillgodosedda med vad som anförts i

propositionen.

All fastighetsbildning skall ske så att varje fastighet som

nybildas eller ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång

och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att bildandet av en

bostadsfastighet bör föregås av en prövning som även innefattar

frågor om sådana motstående intressen som redovisas i

centerpartiets motion Bo71. Kravet i FBL på att fastigheten

skall få en lämplig utformning omfattar även miljösynpunkter och

i likhet med vad som anförts i propositionen skall

lämplighetsprövningen ske utifrån ett planmässigt

betraktelsesätt. Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna Bo71 yrkande 2 och Bo73 yrkande 4.

Båtnadsvillkoret

I motion Bo71 (c) yrkas att vissa villkor för

fastighetsbildning på landsbygden skall ändras. De

fördelsfaktorer som får räknas in i det s.k. båtnadsvillkoret

hänförs enbart till fastighetsindelning och markanvändning.

Enligt motionärerna finns skäl att beakta andra fördelar som

regionalpolitiska, lokala eller befolkningspolitiska (yrkande

1). Vänsterpartiet yrkar i motion Bo72 yrkande 3 att riksdagen

ändrar 5 kap. 4 § FBL så att ombildningar som motiveras av

regionalpolitiska skäl eller av hänsyn till främjandet av natur-

och kulturmiljö inte hindras. Ordalydelsen måste ändras för att

bringa bestämmelsen i konsekvens med den föreslagna regeln i 3

kap. 5 § FBL.

Enligt FBL får fastighetsreglering ske under förutsättning att

lämpligare fastighetsindelning eller mer ändamålsenlig

markanvändning vinnes samt fördelarna härav överväger de

kostnader och olägenheter som regleringen medför (5 kap. 4 §

första stycket). Om ägarna av de fastigheter som berörs av en

fastighetsreglering medger det kan avsteg göras från

båtnadsvillkoret (5 kap. 18 § första stycket 1).

Jordbruksutskottet anser i likhet med föredragande statsrådet

att man kan utgå från att de ombildningar som är godtagbara

enligt 3 kap. FBL även inom nu ifrågavarande områden har sådan

fastighetsekonomisk betydelse att de uppfyller båtnadsvillkoret.

Samtidigt bör framhållas att en ombildning i flertalet fall

endast torde bli aktuell om berörda parter är överens. Mot

bakgrund av det anförda anser utskottet att motionerna Bo71

yrkande 1 och Bo72 yrkande 3 inte bör föranleda någon

ytterligare riksdagens åtgärd. Motionerna avstyrks i berörda

delar.

Propositionen och ifrågavarande motioner föranleder i övrigt

inget särskilt uttalande av jordbruksutskottet.

Stockholm den 26 september 1990

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s),

Håkan Strömberg (s), Sven Eric Lorentzon (m), Grethe Lundblad

(s), Martin Segerstedt (s), Jan Fransson (s), Åke Selberg (s),

Ingvar Eriksson (m), Bengt Rosén (fp), Lennart Brunander (c),

Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp), Inge Carlsson (s), Kaj

Larsson (s), Carl G Nilsson (m) och Anders Castberger (fp).

Avvikande meningar

1. Fastighetsbildning för jord- och skogsbruk

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson

(allam) anför:

Som anförs i motion Bo70 lämnar prövningen enligt 3 kap. 5 §

FBL utrymme för godtycke. Det prövningsförfarande som återfinns

i 3 kap. 1 § FBL är fullt tillräckligt. Utskottet borde således

ha tillstyrkt motion Bo70 yrkande 1 om ett upphävande av 3 kap.

5 § FBL.

2. Fastighetsbildning för jord- och skogsbruk

Åsa Domeij (mp) anför:

Som anförs i motion Bo73 bör lönsamhetsvillkoret slopas med

hänsyn till jordbrukets dåliga lönsamhet och för att främja

deltidsjordbrukens utveckling. Att bo och verka på landet är en

livsstil som bör stimuleras oberoende av inkomst. Bo- och

brukarplikt bör gälla med hänsyn till att förväntningsvärden på

jordbruksfastigheter gynnar spekulation snarare än ett levande

lantbruk. I det fall lönsamhetsvillkoret skall gälla, bör lagen

uttrycka att hänsyn skall tas till regionala intressen, ej

regionalpolitiska intressen. En domstol kan enligt min mening

inte ta ställning till vilka politiska intressen som skall

gälla. Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Bo73

yrkandena 1, 2 och 3.

3. Fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson

(allam) anför:

Enligt vår mening bör riksdagen uttala att fastighetsbildning

på landsbygden även skall få ske för fritidsändamål.

Propositionen synes förutsätta att det skall vara fråga om

bostadsfastigheter för permanent boende. Det finns därför

anledning att anta att det i praktiken blir svårt att bilda

motsvarande nya form av fastigheter om det sker för

fritidsändamål. Det finns starka skäl för att vidga

möjligheterna att skapa fritidsfastigheter i vårt land. Vi anser

dessutom att skogsmark och åkermark skall få läggas till en

bostadsfastighet i syfte att skapa en god boendemiljö.

Propositionen är alltför restriktiv i detta avseende och detta

står i strid med vad hänsynen till god landskapsvård bör kräva.

Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Bo70 yrkandena 2

och 3.

4. Fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden

Annika Åhnberg (vpk) anför:

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag som möjliggör

bildandet av fritidsfastigheter med jordbruksarealer. För att

det skall vara möjligt måste vissa kriterier uppfyllas. Det

skall gälla små arealer och brukaren skall kunna visa varaktig

skötsel av marken. Brukaren skall ange vilken skyddsvärd biotop

man tänker upprätthålla och biologisk variation och mångfald

skall gynnas. Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Bo72

yrkande 1.

5. Fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden

Åsa Domeij (mp) anför:

Som anförs i motion Bo73 yrkande 4 bör frågan om lämplig

fastighetsbildning grundas på ett ekologiskt och miljömässigt

godtagbart betraktelsesätt och inte på ett planmässigt

betraktelsesätt.

6. Båtnadsvillkoret

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:

De fördelsfaktorer som får räknas in i det s.k.

båtnadsvillkoret hänförs enbart till fastighetsindelning och

markanvändning. Enligt vår mening finns skäl att beakta andra

fördelar som regionalpolitiska, lokala eller

befolkningspolitiska. Utskottet borde således ha tillstyrkt

motion Bo71 yrkande 1.

7. Båtnadsvillkoret

Annika Åhnberg (vpk) anför:

Riksdagen bör ändra 5 kap. 4 § FBL så att ombildningar som

motiveras av regionalpolitiska skäl eller av hänsyn till

främjandet av natur- och kulturmiljö inte hindras. Ordalydelsen

måste ändras för att bringa bestämmelsen i konsekvens med den

föreslagna regeln i 3 kap. 5 § FBL. Utskottet borde således ha

tillstyrkt motion Bo72 yrkande 3.