Prop. 1989/90:151

Regeringens proposition 1989/90:151

om fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m.

Prop. 1989/90:151

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 10 maj 1990.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Laila
Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att fastighetsbildningslagens (1970:988) regler om
villkor för fastighetsbildning anpassas till dagens förhållanden på landsbygden,
särskilt inom jordbruket.

I
fråga om fastighetsbildning för jordbruk och skogsbruk föreslås en sänkning av
det ekonomiska krav som lagstiftningen ställer på det företag för vilket
fastighetsbildning skall äga rum. En jordbruks- eller skogsbruksfastighet
skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha en sådan storlek, sammansättning
och utformning att det företag som skall bedrivas på fastigheten blir
ekonomiskt godtagbart. Vid bedömningen av om företaget blir ekonomiskt
godtagbart skall de regionalpolitiska intressena beaktas. Hänsyn skall också
tas till betydelsen av att vården av natur- och kulturmiljön främjas. Detta
innebär t.ex. att intressanta natur-och kulturmarker skall kunna föras över
till fastigheter som ägs av aktiva brukare för att dessa skall kunna fortsätta
att hävda markema.

I
fråga om bostadsfastigheter som bildas på landsbygden föreslås att dessa skall
kunna inrymma mark för viss näringsverksamhet samt för hobbyverksamhet i form
av t.ex. mindre djurhållning eller odling.

I
propositionen föreslås också vissa andra ändringar i fastighetsbildningslagen.
Det föreslås också en ändring i jordförvärvslagen (1979:230) och en ändring i
lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag.
Fråga är här väsentligen om en anpassning av reglema till vad som gäller på
andra områden.

Riksdagen
1989/90. 1 saml Nr 151

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 10), lagrådets yttrande (s. 30) och
föredragande statsrådets ställningstagande till lagrådets synpunkter (s. 33).

Den som vill ta del av
samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delama.

Prop.
1989/90:151

Propositionens
lagförslag

I Förslag till

Lag om
ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Prop. 1989/90:151

Härigenom föreskrivs
att 3 kap. 1 och 5 §§, 4 kap. 2 § samt 5 kap. 10, 18 och 33 a §§
fastighetsbildningslagen (1970:988)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

1§

Fastighetsbildning skall
ske så, att varje fastighet som nybildas eller ombildas blir med hänsyn till
belägenhet, omfång och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt
ändamål. Härvid skall särskilt beaktas att fastigheten får lämplig utformning
och tillgång till behövliga vägar utanför sitt område samt att fastighet, som
skall användas för bebyggelse, kan få godtagbara anordningar för vatten och
avlopp.

Kan
fastighet, som skall nybildas eller ombildas för nytt ändamål, icke antagas få
varaktig användning för sitt ändamål inom överskådlig tid eller finnes med
hänsyn till ändamålets art och övriga omständigheter ändamålet böra tillgodoses
på annat sätt än genom fastighetsbildning, får fastighetsbildningen ej äga
rum.

Fastighetsbildning
skall ske så, att vaije fastighet som nybildas eller ombildas blir med hänsyn
till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt
ändamål. Härvid skall särskilt beaktas att fastigheten får en lämplig
utformning och tillgång till behövliga vägar utanför sitt område. Om
fastigheten skall användas för bebyggelse skall den vidare kunna få godtagbara
anordningar för vatten och avlopp.

Fastighetsbildning får
inte äga rum, om den fastighet, som skall nybildas eller ombildas för nytt ändamål,
inte kan antas få varaktig användning för sitt ändamål inom överskådlig tid.
Fastighetsbildning får inte heller äga rum, om ändamålet med hänsyn till sin
art och övriga omständigheter bör tillgodoses på något annat sätt än genom
fastighetsbildning.

Jordbruksfastighet
skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha sådan storlek, sammansättning
och utformning att den medger tillfredsställande lönsamhet hos det foretag som
skall bedrivas på fastigheten.

En jordbruksfastighet
skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha sådan storlek, sammansättning
och utformning att den medger att det företag som skall bedrivas på fastigheten
blir ekonomiskt godtagbart. Vid bedömningen av om företaget blir ekonomiskt
godtagbart skall hänsyn tas till regionalpolitiska intressen och till
betydelsen av att vården av natur-och kulturmiljön främjas.

' Lagen omtryckt 1971:1035.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:151

Skogsbruksfastighet
skall for att anses lämpad for sitt ändamål ha sådan storlek och utformning att
den medger ekonomiskt tillfredsställande skogsdrift.

Första stycket gäller
även i fråga om en skogsbruksfastighet.

4 kap. 2§ Gode män
utses genom val av kommunfullmäktige.

God man skall vara valbar
till nämndeman inom kommunen och får ej ha fyllt sextiofem år. God man skall ha
erfarenhet i fråga om tätortsförhållanden eller vara kunnig i jordbmks- eller
skogsbmksfrå-gor.

God
man utses för sex år. Upphör god man att vara valbar, är uppdraget förfallet.

God man skall inom
kommunen vara valbar till nämndeman / tingsrätt. God man skall ha erfarenhet i
fråga om tätortsförhållanden eller vara kunnig i jordbmks- eller
skogsbmksfrågor.

God
man utses för tre år. Upphör god man att vara valbar, är uppdraget förfallet.

Rättegångsbalkens
bestämmelser om skyldighet att mottaga uppdrag som nämndeman och att kvarstå i
uppdraget samt att efter avgång fortfarande tjänstgöra äger motsvarande
tillämpning i fråga om god man.

Länsstyrelsen
bestämmer antalet gode män.

5
kap. 10 §

Om
värdet av den mark och de andelar i samfälld mark som genom fastighetsreglering
tillägges fastighet icke motsvarar värdet av vad som genom regleringen frångår
fastigheten, utjämnas skillnaden genom ersättning i pengar. På samma sätt
utjämnas värdeförändring som föranledes av servitutsåtgärd eller av att byggnad
eller annan anläggning genom regleringen övergår till annan ägare. Vad som
frångår fastighet genom inlösen ersattes enligt 8 kap.

Ersättning enligt
första stycket bestämmes på grundval av värdering (likvidvärdering). Vid
likvidvärderingen skall hänsyn tagas till egendomens användning för det
ändamål som föranleder det högsta värdet samt till förhållandena vid
tillträdet, om ej annat följer av att avträdaren har rätt att tillgodogöra sig
skog eller gröda. I övrigt skall värderingen ske med hänsyn särskilt till
egendomens marknadsvärde.

Om en nyttjanderätt eller
ett ser-vitut skall fortsätta att gälla i ett markområde till följd av ett
förordnande enligt 33 a § eller 7 kap. 13 §, skall likvidvärdet for
markområdet minskas. Minskningen skall motsvara den belastning som rättigheten
medför för tillträdaren av markområdet, i den mån minskning kan ske utan att
skada uppkommer för innehavare av fordran med bättre

Om en nyttjanderätt eller
ett ser-vitut skall fortsätta att gälla i mark eller byggnad till följd av ett
förordnande enligt 33 a § eller 7 kap. 13 §, skall likvidvärdet minskas. Minskningen
skall motsvara den belastning som rättigheten medför för tillträdaren, i den
mån minskning kan ske utan att skada uppkommer för innehavare av fordran med
bättre rätt än rättigheten. Kan

- Senaste lydelse 1989:724.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:151

rätt än rättigheten. Kan
minskning inte ske fullt ut, skall ersättning som till följd härav skall
betalas fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt med hänsyn till den
nytta som varje sakägare har av regleringen.

minskning inte ske fullt
ut, skall ersättning som till följd härav skall betalas fördelas mellan
sakägama efter vad som är skäligt med hänsyn till den nytta som varje sakägare
har av regleringen.

18
§' Från nedan angivna bestämmelser i detta kapitel till skydd för enskilt
intresse får avsteg göras i följande avseenden

1. 4
§ första stycket och 5 § första stycket, om ägama av de fastigheter

som beröres av regleringen medger det,

2.
6 § andra stycket, 7 och
I0-12§§, om de sakägare vilkas rätt är beroende av åtgärden samtycker till det,

3.
8 §, om fastighetens ägare och,
om fastigheten är upplåten med tomträtt, även tomträttshavaren medger det,

4.
13 och 14 §§, om det medges av
den som ålägges att betala mer än han annars skulle ha varit skyldig att betala
och om avvikelsen från bestämmelsema icke sker i otillbörligt syfte.

Avser
regleringen fastighet som svarar för fordran, får avsteg från 10-14 §§ med stöd
av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det.
Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden
från fastighetsägare och fordringshava-re som i 22 kap. 11 § jordabalken
föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen
är väsentligen utan betydelse för honom.

Ägares och
tomträttshavares medgivande enligt första stycket 3 till minskning av
fastighets grade-ringsvärde skall upprättas skriftligen. Beträffande rätten
att lämna sådant medgivande gäller samma villkor som för överlåtelse av fast
egendom.

Ägares
och tomträttshavares medgivande enligt första stycket 3 till minskning av
fastighets grade-ringsvärde skall upprättas skriftligen. Beträffande rätten
att lämna sådant medgivande gäller samma villkor som för överlåtelse av fast
egendom. Sådant samtycke av sambo som avses i 17 § lagen (1987: 232) om
sambors gemensamma hem krävs dock endast om ärende om anteckning i
fastighetsboken av anmälan enligt 2§ andra stycket samma lag var upptaget på
inskrivningsdag när medgivandet gjordes.

Medgivande
eller samtycke enligt första stycket till åtgärd som berör samfälld mark skall,
om samfälligheten förvaltas av en samfallighetsför-ening, lämnas av föreningen
i stället för av delägarna.

Senaste lydelse 1989:724.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:151

33
ar

Om en nyttjanderätt
avser mark som genom fastighetsreglering överförs till en annan fastighet,
skall fastighetsbildningsmyndigheten förordna att nyttjanderätten skall
fortsätta att gälla i del överförda markområdet, om någon sakägare begär
det samt åtgärden är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen. År
ett arrende enligt lag förenat med rätt till föriängning, skall ett sådant
förordnande meddelas på yrkande av arrendatom, om denne visar beaktansvärda
skäl för ett fortsatt arrende samt åtgärden inte i väsentlig mån motverkar
syftet med regleringen.

Ett
förordnande enligt första stycket innebär att upplåtelsen, såvitt den avser
den överförda marken, gäller mot tillträdaren som om denne förvärvat marken
genom en överlåtelse vid vilken har gjorts förbehåU om upplåtelsen.
Fastighetsbildningsmyndigheten får dock föreskriva sådan jämkning av upplåtelsevillkoren
som behövs. Ett förordnande enligt första stycketfår meddelas utan att
nyttjanderättshavaren har blivit hörd, om det är uppenbart att åtgärden inte
är till olägenhet för honom och det även i övrigt framstår som obehövligt
att höra honom.

Om
en nyttjanderätt gäller i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering
överförs till en annan fastighet, skall fastighetsbildningsmyndigheten
förordna att nyttjanderätten skall fortsätta att gälla i den överförda
egendomen, om någon sakägare begär det samt åtgärden är lämplig och inte motverkar
syftet med regleringen. Är ett arrende enligt lag förenat med rätt till
förlängning, skall ett sådant förordnande meddelas på yrkande av arrendatom, om
denne visar beaktansvärda skäl för ett fortsatt arrende samt åtgärden inte i
väsentlig mån motverkar syftet med regleringen.

Ett
förordnande enligt första stycket innebär att upplåtelsen, såvitt avser den
överförda egendomen, gäller mot tillträdaren som om denne förvärvat den genom
en överlåtelse vid vilken har gjorts förbehåll om upplåtelsen. Fastighetsbildningsmyndigheten
får dock föreskriva sådan jämkning av upplåtelsevillkoren som behövs. Ett
förordnande enligt första stycket fär meddelas utan att nyttjanderättshavaren
har blivit hörd, om det är uppenbart att åtgärden inte är till olägenhet för
honom och det även i övrigt framstår som obehövligt att höra honom.

Ett
förordnande enligt första stycket skall redovisas i fastighetsbildningsbeslutet.
Om nyttjanderätten är inskriven i fastighetsboken, skall underrättelse om
förordnandet lämnas till inskrivningsmyndigheten när
fastighetsbildningsbeslutet har vunnit laga kraft.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991. Har förrättningen sökts före
ikraftträdandet tiUämpas 5 kap. 18 § i sin äldre lydelse.

"
Senaste lydelse 1989:724.

2 Förslag till Prop. 1989/90:151

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)

Härigenom
föreskrivs att 4§ jordförvärvslagen (1979:230)' skaU ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Förvärvstillstånd
får vägras,

1. om
det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jord

bmkets eller skogsbmkets rationalisering,

2.
om förvärvet kan antas medföra
att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbmksföretag, som bör
förbli självständiga, förs samman till ett företag,

3.
om förvärvet kan antas med- 3. om
förvärvet kan antas medföra att utvecklat eller utvecklings- föra att
ett utvecklat eller utveck-bart lantbmksföretag, som bedrivs lingsbart
lantbmksföretag delas på mer än en fastighet, delas upp upp och
uppdelningen medför olä-och uppdelningen medför olägen- genhet av
någon betydelse för före-het av någon betydelse för företa- taget,

get,

4.
om det är uppenbart att
köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt överstiger egendomens
marknadsvärde,

5.
om förvärvet avser andel i
egendomen och ägarförhållandena genom förvärvet skulle bli sådana att ett
rationellt utnyttjande av egendomen kan komma att försvåras.

Första
stycket 4 gäller inte i fråga om tillstånd att förvärva egendom på offentlig
auktion enligt 17 § eller enligt 3 kap. 3§ lagen (1982:618) om utländska
förvärv av fast egendom m. m.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

'
Lagen omtryckt 1987:468. Senaste lydelse 1989:34.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1084) om avveckling av vissa
godmanskap för delägare i skifteslag

Härigenom
föreskrivs att 12 § lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för
delägare i skifteslag skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:151

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Talan mot
fastighetsbildningsmyndighetens beslut avseende innehållet i förteckning
enligt 9 § eller gmndema för fördelning av kostnader enligt 10 § föres genom
besvär hos den fastighetsdomstol inom vars område skifteslagets mark är
belägen. Besvärshandlingen inges till fastighetsdomstolen inom fyra veckor från
den dag förrättningen avslutades. I fråga om förfarandet i mål som fullföljts
äger 16-18 kap. fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning.

Lagakraftvunnet
avgörande gäller mot envar.

Fastighetsbildningsmyndighetens
beslut avseende innehållet i förteckning enligt 9 § eUer gmndema för
fördelning av kostnader enligt {Qfår överklagas hos den fastighetsdomstol inom
vars område skifteslagets mark är belägen. Skrivelsen med överklagandet skall
ges in till fastighetsbildningsmyndigheten inom fyra veckor från den dag då
förrättningen avslutades. I fråga om förfarandet i mål som fullföljts
tillämpas 16—18 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988).

Lagakraftvunnet
avgörande gäller mot var och en.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1991. Har fastighetsbildningsmyndigheten
meddelat beslut före ikraftträdandet gäller 12 § i sin äldre lydelse.

4 Förslag till Prop. 1989/90:151

Lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor

Härigenom
föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor' skaU ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Om
två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som
gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även
på de homosexuella samboma:

1.
lagen (1987:232) om sambors
gemensamma hem,

2.
ärvdabalken,

3.
jordabalken,

4.
10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5.
4 kap. 19 § första stycket
utsökningsbalken,

6.
19 § första stycket, 35 § 4
mom. punkt 8 andra stycket av anvisningama till 32 § samt punkt 2 a sjunde
stycket av anvisningama till 36 § kommunalskattelagen (1928:370),

7.
lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt,

8.
6 § lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden,

9.
bostadsrättslagen (1971:479),

10.
9§ rättshjälpslagen (1972: 10. 9§
rättshjälpslagen (1972: 429), samt 429),

11.
lagen (1981:131) om
kallelse ll. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer. på
okända borgenärer, samt

12. 5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen (1970:988).

Fömtsätter
dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller det
också de homosexuella samborna.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1991.

Senaste
lydelse 1988:152.

Justitiedepartementet Prop. 1989/90:151

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 1990

Närvarande:
statsrådet Engström, ordförande, och statsråden S. Andersson, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson,
Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson,
Åsbrink

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Lagrådsremiss om fastighetsbildning för landsbygdens behov
m.m.

1 Inledning

Regeringen
uppdrog genom beslut den 10 september 1987 åt statens lantmäteriverk att i
samråd med berörda myndigheter göra den översyn av fastighetsbildningslagen
(1970:988) som var motiverad av den ändring i jordförvärvslagen (1979:230) som
trädde i kraft den 1 juli 1987 (se prop. 1986/87:122, JoU 1986/87:24, rskn 299,
SFS 1987:468). I regeringsbeslutet hänvisades till att riksdagen givit
regeringen till känna att en sådan översyn borde äga mm (se BoU 1986/87:14,
rskr. 250).

Lantmäteriverket
har med anledning av uppdraget avlämnat rapporten (1988:9) Fastighetsbildning
för landsbygdens behov. Rapporten har remissbehandlats. Till protokoUet i detta
ärende bör fogas dels en sammanfattning av rapporten som bilaga 1 dels det
lagförslag som läggs fram i rapporten som bilaga 2 dels en sammanställning av
remissyttrandena som bilaga 3.

Jag
kommer i det följande att behandla dels lantmäteriverkets förslag i rapporten,
dels två framställningar från lantmäteriverket till regeringen med förslag till
vissa tekniska justeringar i fastighetsbildningslagen. Framställningarna bör
tas till protokollet i detta ärende som bilagorna 4 och 5. Jag kommer också i
detta sammanhang att föreslå ytterligare en mindre justering av
fastighetsbildningslagen samt en ändring i lagen (1973:1084) om avveckling av
vissa godmanskap för delägare i skifteslag.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Fastighetsbildning
sker som fastighetsreglering om den avser ombildning

av fastighet och som avstyckning, klyvning eller sammanläggning om den

avser nybildning av fastighet. De gmndläggande villkor som skall vara

uppfyUda för att fastighetsbildning skall få äga mm anges i 3 kap. fastig- 10

hetsbildningslagen.
Gmndprincipen är att varje fastighet som nybildas Prop. 1989/90:151 eller
ombildas skall bli varaktigt lämpad för sitt ändamål (3 kap. 1 §). Häri ligger
att fastighetsbildningen skall vara anpassad till samhällsplaneringen.
Fastighetsbildningsmyndigheten är skyldig att vid behov samråda med de
myndigheter som berörs av en fastighetsbildningsåtgärd (4 kap. 25 § fastighetsbildningslagen).

I
3 kap. 5 — 8 § § fastighetsbildningslagen finns särskilda bestämmelser
beträffande jordbmk, skogsbmk och fiske. 3 kap. 5 § första stycket innehåller
en särbestämmelse angående lämplighetskravet beträffande jordbmksfastigheter.
Enligt den bestämmelsen skall en jordbmksfastighet för att anses lämpad för
sitt ändamål ha sådan storlek, sammansättning och utformning att den medger en
tillfredsställande lönsamhet hos det företag som skall bedrivas på fastigheten.
Enligt andra stycket i samma paragraf skall en skogsbmksfastighet för att anses
lämpad för sitt ändamål ha sådan storlek och utformning att den medger
ekonomiskt tillfredsställande skogsdrift. 3 kap. 6 § innehåller föreskrifter
till skydd för jordbmksnäringen och innebär att fastighetsbildning som berör
en jordbmksfastighet får äga mm endast om åtgärden är till övervägande nytta
för jordbmksnäringen. Om syftet med fastighetsbildningen är att nybilda eUer
förbättra en fastighet som är avsedd för annat ändamål än jordbmk, får åtgärden
dock ske om den inte medför olägenhet av någon betydelse för jordbmksnäringen.
Mark som är avsedd för skogsbmk får enligt 3 kap. 7 § inte indelas på ett
sådant sätt att möjligheten att ekonomiskt utnyttja skogen undergår försämring
av någon betydelse. I 3 kap. 8 § finns särskilda bestämmelser tiU skydd för
fiskevården.

3
kap. 9 § fastighetsbildningslagen innehåller bestämmelser om undantag från
lämplighetskraven i 3 kap. 1 och 5 § § . Enligt 3 kap. 9 § får
fastighetsbildning äga mm, även om fastighet som nybildas eller ombildas inte
blir varaktigt lämpad för sitt ändamål, såvida fastighetsindelningen förbättras
och en mer ändamålsenlig indelning inte motverkas. I 3 kap. 10 § görs undantag
från de särskilda skyddsbestämmelserna för jordbmksnäringen och skogsbmket i 3
kap. 6 och 7 § § för fall då fastighetsbildningen är till övervägande nytta
från allmän synpunkt.

De
berörda reglema i fastighetsbildningslagen bygger på de jordbmks-och
markpolitiska riktlinjer som var rådande under slutet av 1960-talet. De
jordbmkspolitiska riktlinjema har emellertid förändrats under de år som gått
sedan dess. En viktig skillnad är att större vikt nu läggs vid regionalpolitiska
hänsyn än vad som var fallet tidigare. 1987 års ändringar i jordförvärvslagen
medförde också ökade möjligheter till förvärv av en jordbmksfastighet i avsikt
att använda den för deltidsjordbmk. Detta ansågs öka möjlighetema att framför
allt i glesbygder bevara det varierade skogs- och odlingslandskapet.
DeUidsjordbmket kan också vara ett medel att hålla landsbygden levande.

I
det inledningsvis nämnda av riksdagen godkända betänkandet från

bostadsutskottet anfördes bl.a. att fastighetsbildningslagens regier visserli

gen medgav en anpassning till ändrade jordbmkspolitiska riktlinjer men

att det ändå fanns skäl att se över dessa regler när riktlinjema ändrades.

Inte endast reglema för bildande av jord- och skogsbmksfastigheter borde 11

ses övei. Även de bestämmelser
som reglerade bildandet av bostadsfastig- Prop. 1989/90:151 heter på
landsbygden borde bli föremål för överväganden (se BoU 1986/87:14 s. 13).

I
lantmäteriverkets rapport behandlas fastighetsbildningsfrågor på fyra områden,
nämligen fastighetsbildning för jordbmk och skogsbmk m.m., fastighetsbildning
för bostadsändamål på landsbygden, fastighetsbildning för naturvårdens eUer
kulturminnesvårdens intressen i vissa särskilda fall samt fastighetsbildning
för fiske och fiskodling. I syfte att bättre anpassa fastighetsbildningslagen
till de nya jordbmkspolitiska riktlinjema föreslår lantmäteriverket vissa
ändringar av de regler som gäller på de tre först nämnda områdena. Däremot
lägger verket inte fram några förslag om lagändringar vad gäller fastighetsbildning
för fiske och fiskodling.

Det
stora flertalet remissinstanser är positiva till lantmäteriverkets förslag och
tillstyrker att de läggs till gmnd för lagstiftning. Några remissinstanser
anser dock att de förändringar av tillämpningen som lantmäteriverket vill få
till stånd kan ske inom ramen för gällande lagregler. Dessa instanser anser
därför att lagstiftningsåtgärder inte behövs.

Bestämmelsema
i 3 kap. fastighetsbildningslagen är relativt flexibelt utformade och
följaktligen inte låsta till de jordbmks- och markpolitiska riktlinjer som
gällde när bestämmelsema utformades. Den förändring av särskilt de
jordbmkspolitiska riktlinjema som skett under senare år har dock lett fram till
att det framför allt i glesbygden blivit nödvändigt att i ökande grad och
kanske i flertalet fall tillåta en fastighetsbildning med stöd av
undantagsbestämmelsema i 3 kap. 9 och 10 § § fastighetsbildningslagen. Jag
delar lantmäteriverkets och flertalet remissinstansers uppfattning att detta
inte är tillfredsställande och att vissa ändringar bör göras i fastighetsbildningslagen
i syfte att framför allt ge ökat utrymme för de regionalpolitiska aspektema.
Jag förordar därför att lantmäteriverkets förslag läggs till gmnd för
lagstiftning.

Liksom
lantmäteriverket finner jag inte anledning att i detta sammanhang behandla
frågor om lagändringar beträffande fastighetsbildning för fiske och fiskodling.
Jag avser inte heller att nu behandla de beskattningsfrågor som har tagits upp
av lantmäteriverket och flera remissinstanser. I den delen har jag särskilt
samrått med chefen för finansdepartementet.

Jag
kommer i det följande att behandla frågoma om

fastighetsbildning
för jordbmk och skogsbmk m.m. i avsnitt 2.2,

fastighetsbildning
för bostadsändamål på landsbygden i avsnitt 2.3, och

fastighetsbildning
för naturvårdens eller kulturmiljövårdens intressen i vissa särskilda faU i
avsnitt 2.4.

Mina
kommentarer till de enskilda lagbestämmelsema återfinns i specialmotiveringen
(avsnitt 4).

12

2.2
Fastighetsbildning för jordbruk och skogsbruk m.m.

Prop.
1989/90:151

Mitt
forslag: En lantbmksfastighet skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha en
sådan storlek, sammansättning och utformning att den medger att det företag som
skaU bedrivas på fastigheten blir ekonomiskt godtagbart. Vid bedömningen av om
företaget blir ekonomiskt godtagbart skall hänsyn tas till de
regionalpolitiska fömtsättningama.

Fastighetsbildning
som berör en jordbmksfastighet får äga mm endast om åtgärden är till
övervägande nytta för lantbmksnäringen. Åsyftas med fastighetsbildningen att
nybilda eller förbättra en fastighet som är avsedd för något annat ändamål än
jordbmk, får åtgärden dock ske om den inte medför olägenhet av någon betydelse
för lantbmksnäringen.

Lantmäteriverkets
förslag: Motsvarar i princip mitt förslag (se lantmäteriverkets rapport, s. 40
— 59).

Remissinstanserna:
De flesta remissinstansema godtar förslaget. Några är dock tveksamma till de
föreslagna ändringama eller delar av dessa. Många remissinstanser har haft
synpunkter på vad lantmäteriverket anfört i motiveringen till sitt förslag.
Därvid har tagits upp även frågor som lantmäteriverket inte berört i sin
rapport. (Se remissammanställningen, avsnitt 2.)

Skälen för mitt förslag:
Av de allmänna lämplighetsvillkoren i 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen
följer att en jord- eller skogsbmksfastighet som nybildas eller ombildas skall
med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga fömtsättningar bli varaktigt
lämpad för sitt ändamål. Dämtöver gälier — som tidigare har berörts — vissa
krav på ekonomisk bärkraft. För jordbmksfastigheter gäller att fastigheten som
ny - eller ombildas skall medge en tillfredsställande lönsamhet hos det företag
som bedrivs på fastigheten (3 kap. 5 § första stycket
fastighetsbildningslagen). I fråga om skogsbmksfastigheter krävs att
fastigheten medger en ekonomiskt tillfredsställande skogsdrift (3 kap. 5 §
andra stycket samma lag).

Det ekonomiska krav som
ställs i 3 kap. 5 § första stycket fastighetsbildningslagen för att en
jordbmksfastighet skall kunna ny- eUer ombildas är så nära kopplat till äldre
jordbmkspolitiska riktlinjer att det kan uppfattas som ett principiellt förbud
mot bildande av en jordbmksfastighet som inte ger sin innehavare i huvudsak
full sysselsättning. Detta är inte tillfredsställande med tanke på att dagens
jordbmkspolitiska riktlinjer i princip godtar deltidsjordbmket. Det
förhållandet att deltidsjordbmk i dag många gånger kan bildas med stöd av
undantagsbestämmelsen i 3 kap. 9 § fastighetsbildningslagen förändrar inte
denna bedömning. Undantagsbestämmelsen minskar visserligen de praktiska
nackdelama med den rådande ordningen, men ur principiell synpunkt är det, som
jag tidigare har framhållit, inte godtagbart att fastighetsbildningslagen
ställer strängare ekonomiska krav på ett jordbmksföretag än som krävs enligt de
gällande jordbmkspolitiska

13

riktlinjema.
Liknande synpunkter gör sig gällande även beträffande skogs- Prop.
1989/90:151 bmksfastigheter.

Jag
delar därför lantmäteriverkets och flertalet remissinstansers uppfattning att
det ekonomiska kravet i 3 kap. 5§ fastighetsbildningslagen bör ändras. Kravet
kan dock inte tas bort helt. Liksom lantmäteriverket och flertalet
remissinstanser förordar jag istället att det ifrågavarande kravet — för såväl
jordbmks- som skogsbmksfastigheter — utformas så att fastigheten för att anses
lämpad för sitt ändamål skall ha en sådan storlek, sammansättning och
utformning att den medger att det företag som skall bedrivas på fastigheten
blir ekonomiskt godtagbart. En sådan ändring av 3 kap. 5 § skulle bl.a.
innebära att fastigheten inte nödvändigtvis behövde utgöra ett självständigt,
helt försörjningsunderlag för innehavaren. Det skulle således vara tillräckligt
att den - såsom vid deltidsjordbmk -kunde lämna ett bidrag till dennes
försörjning. I specialmotiveringen skaU jag behandla denna fråga närmare.

Lantmäteriverket
har vidare föreslagit att termema jordbmksfastighet och skogsbmksfastighet
utmönstras ur 3 kap. 5 § fastighetsbildningslagen och ersätts med begreppet
lantbmksfastighet. Härmed avses en fastighet på vars område företag inom
jordbmket, skogsbmket och/eller trädgårdsnäringen bedriver verksamhet (jfr 1 §
jordförvärvslagen, 1979:230). Även detta förslag kan jag, liksom flertalet
remissinstanser, instämma i.

Enligt
3 kap. 6 § fastighetsbildningslagen får fastighetsbildning som berör
jordbmksfastighet äga mm endast om åtgärden är till övervägande nytta för
jordbmksnäringen. Åsyftas med fastighetsbildningen att nybilda eller förbättra
fastighet som är avsedd för annat ändamål än jordbmk, får åtgärden dock ske om
den inte medför olägenhet av någon betydelse för jordbmksnäringen. Enligt min
mening bör det med hänsyn till ändringen av 3 kap. 5 § fastighetsbildningslagen
anges i 3 kap. 6 § att bedömningen skall göras med tanke på lantbmksnäringens -
och inte jordbmksnäringens — intressen.

Som
jag tidigare har framhåUit innebär de nu gällande jordbmkspolitiska
riktlinjema att större vikt läggs vid regionalpolitiska hänsyn än tidigare (jfr
I och 7 § § jordförvärvslagen). Vid bedömningen av om ett lantbmksföretag är
ekonomiskt godtagbart måste givetvis de regionalpolitiska förutsättningama
beaktas. Detta bör, som lantmäteriverket föreslagit, framgå av lagtexten.

Föratt
tillämpningen av fastighetsbildningslagen skall bli i behövlig mån anpassad till
de regionala och lokala fömtsättningama är det enligt lantmäteriverket
önskvärt att länsprogram för fastighetsbildning berörande lantbmksfastigheter
utarbetas av lantmäteriet i samarbete med sektors-myndighetema för jord- och
skogsbmksfrågoma samt länsstyrelsema.

När
man skall bedöma behovet av sådana särskilda länsprogram bör

enligt min mening beaktas att fastighetsbildningsmyndighetema i de en

skilda fastighetsbildningsärendena genom samråd med kommuner och

berörda länsmyndigheter får synpunkter på hur en sökt fastighetsbildning

förhåller sig tiU bl.a. de jordpoUtiska och regionalpolitiska målsättning

arna. Viktiga underlag för bedömningen är den översiktsplan som kommu

nen enligt plan- och bygglagen (1987:10) skall utarbeta samt de riktlinjer 14

eller
länsprogram för tiUämpningen av jordförvärvslagen som lantbmks- Prop.
1989/90:151 nämnden utarbetar i samråd bl.a. med länsstyrelsen. Med hänsyn till
detta anserjag, liksom några remissinstanser, att det inte finns något behov av
sådana särskilda länsprogram för fastighetsbildning som lantmäteriverket har
föreslagit.

Jag
vill med anledning av vad några remissinstanser har anfört erinra om att
översiktsplaner och länsprogram inte är bindande utan endast utgör
bedömningsunderlag. En självständig bedömning skall alltså göras i de enskilda
fallen. Härvid måste givetvis enskilda markägares intressen beaktas i skälig
utsträckning.

Jag
vill i detta sammanhang också ta upp några frågor som har berörts av vissa
remissinstanser.

Enligt
5 kap. 4 § fastighetsbildningslagen får fastighetsreglering ske under
fömtsättning att lämpligare fastighetsindelning eller mer ändamålsenlig
markanvändning vinnes samt fördelama härav överväger de kostnader och
olägenheter som regleringen medför. Vid prövningen av om detta s.k.
båtnadsvillkor är uppfyllt skall till regleringsföretagets fördelssida räknas
enbart sådana faktorer som är hänförliga till fastighetsindelning och markanvändning.
Andra fördelar, t.ex. befolkningspolitiska, sociala eUer rent personliga, får
inte beaktas (prop. 1969:128 s. B 349 och B 356). Båtnadsvillkoret skall inte
tillämpas, om ägama av de fastigheter som berörs av regleringen medger det (5
kap. 18 § första stycket 1 fastighetsbildningslagen).

Lantbmkamas
riksförbund har i sitt remissyttrande ifrågasatt om inte båtnadsvillkoret
kommer att hindra ombildningar inom områden där sysselsättningen är av särskild
betydelse från regionalpolitisk synpunkt. Enligt min mening måste man
emellertid kunna utgå från att de ombildningar som är godtagbara enligt de
tidigare berörda reglema i 3 kap. fastighetsbildningslagen även inom nu
ifrågavarande områden har sådan fastighetsekonomisk betydelse att de uppfyller
båtnadsvillkoret. En ombildning torde för övrigt i det stora flertalet fall
bli aktueU endast om parterna är överens. Jag anser därför att det inte finns
något behov av att nu ändra 5 kap. 4 § fastighetsbildningslagen.

Lantbmkamas
riksförbund har i sitt remissyttrande även tagit upp det

s.k. fastighetsvillkoret i 5 kap. 8 § fastighetsbildningslagen. Enligt den

bestämmelsen får en fastighet vid fastighetsreglering inte ändras så att dess

graderings värde ändras väsentligt (beträffande graderingsvärde, se 5 kap.

9 § samma lag). Detta gäller dock inte om sakägama är ense (se 5 kap. 18 §

första stycket 3 fastighetsbildningslagen). I praxis bmkar anses att en

lantbmksfastighet inte tvångsvis kan minskas med mer än 5—10 % av

fastighetens graderingsvärde. Detta betyder att ganska betydande arealer

tvångsvis kan överföras från en stor fastighet, medan endast begränsade

förändringar kan ske om fastigheten är liten. Det anförda gäUer även för

det fall att ägaren av den lilla fastigheten innehar en stor brukningsenhet

som består av flera fastigheter. Enligt Lantbmkamas riksförbunds uppfatt

ning skulle man få större möjligheter att tillskapa från regionala utgångs

punkter önskvärda kombinationsföretag, t.ex. genom skogskomplettering,

om förbudet i 5 kap. 8 § fastighetsbildningslagen mot att väsentligt minska 15

graderingsvärdet anknöts
till begreppet bmkningsenhet i stället för till begreppet fastighet.

För egen del vill jag
framhålla att en ändring av fastighetsvillkoret inte skulle ha någon betydelse
för sådana fall där partema är överens. Det stora flertalet förrättningar
gmndas på överenskommelser mellan parterna. En ändring skulle alltså endast få
betydelse för fall av tvångsförfoganden. Jag är av principiella skäl tveksam
till att utvidga möjligheten till sådana förfoganden. Det förhåller sig vidare
på det sättet, som Lantbmkamas riksförbund också framhåller, att begreppet
bmkningsenhet är mera obestämt än begreppet fastighet. En ändring skulle
därför leda till att paragrafens innebörd blir mera oklar, något som knappast
är önskvärt.

Jag anser mot bakgmnd av
det anförda att fastighetvillkoret inte bör ändras på det sätt som Lantbmkamas
riksförbund har ifrågasatt.

Lantbmksstyrelsen har i
sitt remissyttrande föreslagit att jordförvärvslagen ändras så att
förvärvstillstånd kan vägras för att hindra en skadlig uppdelning av ett
lantbmksföretag som drivs på en enda fastighet. Förslaget bör enligt min
mening genomföras. Jag återkommer till frågan i specialmotiveringen (avsnitt
4.2). Jag har i denna fråga särskiU samrått med chefen för
jordbmksdepartementet.

Prop.
1989/90:151

2.3 Fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden

Mitt förslag: Det
skaU vara möjligt att på landsbygden bilda bostadsfastigheter som inrymmer
mark för viss näringsverksamhet eller för hobbyverksamhet i form av t.ex.
mindre djurhållning eller odling.

Lantmäteriverkets förslag:
Överensstämmer i princip med mitt förslag. Enligt lantmäteriverkets förslag
skall dock till skillnad från i mitt förslag det s.k. varaktighetskravet
utmönstras ur lagtexten i 3 kap. I och 9 §§ fastighetsbildningslagen. Vidare
föreslår verket att det i lagtexten införs en föreskrift om att det vid
lämplighetsprövningen vid fastighetsbildning för bebyggelse särskilt skall
beaktas att fastigheten får en sådan utformning som behövs för en god miljö.
(Se rapporten s. 60-102.)

Remissinstanserna:
Lantmäteriverkets förslag har fått ett övervägande positivt bemötande av
remissinstanserna. Flera remissinstanser, bl.a. skogsstyrelsen,
naturvårdsverket och Lantbmkamas riksförbund, är dock negativa till att
varaktighetskravet slopas. Några remissinstanser är också kritiska till att det
införs en föreskift om särskild miljöhänsyn vid fastighetsbildning för
bebyggelse. (Se remissammanställningen, avsnitt 3.)

Skälen för mitt förslag:
Enligt 3 kap 1 § fastighetsbildningslagen skall fastighetsbildning ske så att
varje fastighet som nybildas eller ombildas blir med hänsyn till belägenhet,
omfång och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål. Härvid
skall särskilt beaktas att fastigheten får en lämplig utformning och tillgång
till behövliga vägar utanför sitt område. I fråga om fastighet som skall
användas för bebyggelse skall dämtöver särskiU beaktas att fastigheten kan få
godtagbara anordningar för vatten

16

och avlopp.
Fastighetsbildning får inte äga mm, om den fastighet, som Prop. 1989/90:151
skall nybildas eller ombildas för nytt ändamål, inte kan få varaktig användning
för sitt ändamål inom överskådlig tid. Fastighetsbildning får inte heller äga
mm, om ändamålet med hänsyn till sin art och övriga omständigheter bör
tillgodoses på något annat sätt än genom fastighetsbildning. I 3 kap. 2 §
fastighetsbildningslagen finns bestämmelser som innefattar ett principiellt
förbud mot fastighetsbildning som strider mot en detaljplan eller
områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen. Där naturvårdsföreskrifter
eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning
gäller, skall fastighetsbildning ske så att syftet med bestämmelsema inte
motverkas.

I
3 kap. 3 § fastighetsbildningslagen regleras hur fastighetsbildningen skall
anpassas till samhäUsplaneringen i områden där detaljplan saknas. Enligt den
bestämmelsen får fastighetsbildning inte ske om åtgärden skulle försvåra
områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller
motverka lämplig planläggning av området. Bestämmelsen innebär att
fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse skall ske i enlighet med
de bedömningar som görs i frågor om bygglov enligt plan- och bygglagen. Av
betydelse för den bedömningen är bl.a. rekommendationer i översiktsplaner samt,
vid sidan av bestämmelserna i plan- och bygglagen, även reglerna i lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. Vid fastighetsbildning för
bostadsändamål skall fastighetsbildningsmyndigheten aUtid samräda med
byggnadsnämnden. Om nämnden vid samråd begär det, skall
fastighetsbildningsmyndigheten tiU nämndens prövning hänskjuta sådana ärenden
där tiUåtligheten enligt 3 kap. 3§ fastighetsbildningslagen av
fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse kan sättas i fråga (4
kap. 25 a § fastighetsbildningslagen).

I
förarbetena till fastighetsbildningslagen (se prop. 1969:128s.B113 och

B 1156—1157) angav föredragande statsrådet som en princip att till en

bostadsfastighet inte borde läggas mer mark än vad som väsentligen hade

karaktär av bostadstomt. Om en tomtplats var alltför vidsträckt torde,

framhöll statsrådet, i allmänhet vissa delar av tointen bli så extensivt

utnyttjade att de knappast kunde anses stadigvarande utnyttjade. Uppfatt

ningen att bebyggelsefastighetemas omfång borde begränsas gmndades

främst på att det från samhällsekonomisk synpunkt var angeläget att

marktillgången utnyttjades effektivt. Vidare var det betydelsefullt att all

mänhetens fria tillträde tiU markområden som kunde användas för det

rörliga friluftslivet inte i onödan hindrades eller försvårades. Den sist

nämnda synpunkten ansågs ha särskild betydelse när det gällde fastighets

bildning för fritidsbebyggelse. Det ankom på fastighetsbildningsmyndighe

ten att bedöma vad som var rimligt och skäligt i fråga om en fritidsfastig

hets storiek. Faktorer som kunde inverka vid bedömningen var bl.a.

befintlig eller planerad bebyggelses karaktär, markens beskaffenhet och

belägenhet, efterfrågan och tillgången på mark för bebyggelseändamål samt

det röriiga friluftslivets art och omfattning. Den enskildes intressen skuUe

i allmänhet få vika när en intressekonflikt uppstod mellan å ena sidan

dennes önskemål om en vidsträckt tomtplats, som i stora delar avsågs bli

endast extensivt utnyttjad av ägaren, och å andra sidan det röriiga frilufts- 17

2
Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 151

livets
behov av fri tillgång till mark- och strandområden. Mera speciella Prop.
1989/90:151 motiv för att göra en tomtplats särskilt vidsträckt, t.ex. önskan
att kunna hindra förfulande vegetation, ansågs inte vara av sädan beskaffenhet
att de borde tiUgodoses genom fastighetsbildning.

Lantmäteriverket
har i sina aUmänna råd för tillämpningen av fastighetsbildningslagen i
anslutning till frågan om avstyckning av bmknings-centra bl.a. noterat att det
förhållandet att befintlig odlad jord inte längre behövs för jordbmket i och
för sig inte föranleder att marken bör läggas till en bostadstomt. Den på sikt
lämpliga markanvändningen är i stället i sådana fall normalt att marken läggs
till ett annat jordbmk eller tas i anspråk för skogsbmk.

Det
finns inte några mera preciserade uppgifter om tillämpningen i praxis av
fastighetsbildningslagen när det gäller nybildning eller ombildning av
bostadsfastigheter på landsbygden. Enligt lantmäteriverket synes den i
förarbetena redovisade principen att till bostadsfastighet inte bör läggas mer
mark an vad som väsentligen har karaktär av bostadstomt ha haft ett starkt
genomslag i praxis och lett till en obenägenhet att till bostadsfastighet
hänföra jordbmks- eller skogsmark. En förändring i riktning mot en mera
flexibel tillämpning anses dock ha märkts under de senaste åren, åtminstone i
vissa delar av landet (se rapporten s. 65).

Enligt
min uppfattning är det bl.a. av regionalpolitiska skäl angeläget att
fastighetsbildningslagen inte tillämpas så att man regelmässigt vägrar att till
en bostadsfastighet på landet lägga mark för mindre djurhållning eller mindre
odling eller Uknande verksamhet. En sådan fastighetsbildning bör kunna
tillåtas, om den inte strider mot något starkare motstående intresse, t.ex.
skyddsreglema för lantbmket och skogsbmket i 3 kap. 6 och 7 § §
fastighetsbildningslagen. Jag delar därför lantmäteriverkets och flertalet
remissinstansers uppfattning att till bostadsfastigheter på landet bör kunna
läggas även mark för mindre djurhållning m.m.

En
fördel med den föreslagna ordningen är att den kan bidra till att det öppna
landskapet bevaras. Jag viU i det sammanhanget också erinra om de möjligheter
som finns att bilda marksamfälligheter eller inrätta gemensam-hetsanläggningar,
om behovet av landskapsvård är av stadigvarande betydelse för flera
fastigheter.

En
tillämpning av fastighetsbildningslagen i enlighet med vad jag nyss förordat
synes i och för sig rymmas inom den nuvarande lydelsen av 3 kap. 1 §
fastighetsbildningslagen. Att man i praxis normalt inte har tillåtit
fastighetsbildning i nu ifrågavarande fall beror på de uttalanden i förarbetena
till den nämnda lagbestämmelsen som jag nyss berört. För att åstadkomma en
ändrad praxis synes det lämpligt att nu i någon mån jämka den ifrågavarande
paragrafen och i samband därmed närmare utveckla hur paragrafen — efter dessa
jämkningar — är avsedd att tillämpas.

Lantmäteriverket
har föreslagit att 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen ändras väsentligen i två
hänseenden. För det första föreslås att kravet på varaktighet tas bort ur
lagtexten. Enligt lantmäteriverket är avsikten med en sådan lagändring inte att
göra någon ändring i sak. För det andra föreslås att det i fråga om fastigheter
som skall användas för bebyggelse

18

införs
en föreskrift om att det särskilt skall beaktas att fastigheten får en sådan
utformning som behövs för en god miljö.

Jag delar uppfattningen
att varaktighetskravet i sak skall finnas kvar och beaktas vid tillämpningen av
3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen. Eftersom kravet skall finnas kvar är det,
enligt min uppfattning, inte lämpligt att utmönstra det ur lagtexten.
Lantmäteriverkets förslag härom har också kritiserats av flera remissinstanser.
Jag förordar följaktligen att varaktighetskravet skall behållas i lagtexten.

Remissinstansema har, med
några undantag, godtagit lantmäteriverkets förslag att det i fråga om
fastigheter som skall användas för bebyggelse skall införas en föreskrift i
lagtexten om att det särskilt skall beaktas att fastigheten får en sådan
utformning som behövs för en god miljö. Jag delar givetvis uppfattningen att
fastigheter som skall användas för bebyggelse skall utformas så att miljön blir
god. Kravet på en god miljö kan emellertid, enligt min mening, inte begränsas
till fastigheter som skall användas för bebyggelse. Det bör gälla vid all
fastighetsbildning, t.ex. vid avstyckning av redan bebyggd mark (jfr
lantmäteriverkets rapport s. 96). Jag anser mot den bakgmnden att den av
lantmäteriverket föreslagna föreskriften inte bör införas. Jag anser inte
heller att det är lämpligt att införa en generell föreskrift i lagtexten med
den inriktning som lantmäteriverket har föreslagit. En sådan föreskrift är
onödig, eftersom det uttryckliga kravet i 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen
på att fastigheten skall få en lämplig utformning omfattar bl.a.
miljösynpunkter. Vidare skulle en sådan föreskrift vålla lagtekniska
komplikationer.

Det kan däremot finnas
behov av vissa, närmast redaktionella ändringar i 3 kap. 1 §
fastighetsbildningslagen. I samband därmed kan det då klargöras att det på
landsbygden bör vara möjligt att bilda bostadsfastigheter som inrymmer mark för
viss näringsverksamhet samt för hobbyverksamhet i form av t.ex. mindre
djurhållning eller odling. Den närmare innebörden av mitt förslag framgår av
specialmotiveringen (avsnitt 4.1).

Prop. 1989/90:151

2.4 Fastighetsbildning för naturvårdens eller
kulturmiljövårdens intressen i vissa särskilda fall

Mitt förslag: Vid
bedömningen enligt 3 kap. 5 § fastighetsbildningslagen av om ett
lantbmksföretag blir ekonomiskt godtagbart skall hänsyn tas tiU intresset av
att vården av natur- och kulturmiljön främjas.

Lantmäteriverkets förslag:
Fastighetsbildning, vid vilken fastighet som nybildas eller ombildas inte blir
lämpad för sitt ändamål, får enligt en ny regel i 3 kap. 9 §
fastighetsbildningslagen äga mm i fall då fastighetsbildningen främjar vården
av natur- och kulturmiljön (se rapporten s. 103-112).

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tillstyrker lantmäteriverkets förslag eller lämnar
detta utan erinran. Några instanser är dock

19

kritiska.
Naturvårdsverket avstyrker förslaget och förordar i princip den av Prop.
1989/90:151 mig föreslagna regleringen. (Se remissammanställningen, avsnitt 4.)

Skälen
för mitt förslag: Som tidigare nämnts får fastighetsbildning enligt 3 kap. 9 §
fastighetsbildningslagen ske även om en fastighet som nybildas eller ombildas
inte blir varaktigt lämpad för sitt ändamål, om fastighetsindelningen
förbättras och en mer ändamålsenUg indelning inte motverkas. Genom denna
undantagsregel möjliggörs en successiv förbättring av fastighetsbeståndet i
riktning mot en fastighetsindelning som uppfyller de allmänna
lämplighetsvillkoren. Enligt undantagsregeln i 3 kap. 10 § fastighetsbildningslagen
får fastighetsbildning som är till övervägande nytta från allmän synpunkt
genomföras även om den strider mot de bestämmelser i 3 kap. 6 och 7 § § som
ställts upp till skydd för jordbmksnäringen och skogsbmket. De behov som på
detta sätt kan tillgodoses i strid mot jordbmkets eller skogsbmkets intressen
gäller i första hand bostäder, industriella, kommunikationstekniska eUer
kultureUa anläggningar. Även andra ändamål kan komma i fråga, t.ex.
fritidsanläggningar eller friluftsområden Gfr prop. 1969:128 s. B 183).

Lantmäteriverkets
förslag i denna del tar sikte på fastighetsbildning för enskilda behov som
samtidigt främjar vården av natur- och kulturlandskapet eller en skyddsvärd
bebyggelsemiljö. Lantmäteriverket pekar här dels på stiftelsers och
naturvårdsföreningars förvärv av markområden för att bedriva naturvårdsarbete,
dels på aktiva lantbrakares förvärv av markområden för att bevara
odlingslandskapet.

Att
ett markområde skall utnyttjas extensivt för friluftsliv är ett ändamål som i
allmänhet inte bör tillgodoses genom fastighetsbildning. En fastighetsbildning
för att tillgodose sådana syften kan dock böra godtas när förvärvaren är staten
eller en kommun eller en privaträttslig juridisk person med speciell
ändamålsinriktning, t.ex. en sammanslutning för naturvård eller fomminnesvård
(se prop. 1969:128 s. B 1103 och B 1156). Om en sådan fastighetsbildning är
till övervägande nytta från allmän synpunkt får den enligt 3 kap. 10 §
fastighetsbildningslagen äga mm även om den strider mot 3 kap. 6 och 7 § §
nämnda lag.

Av
vad jag nu har anfört framgår att fastighetsbildning enligt gällande regler kan
ske när stiftelser och naturvårdsföreningar förvärvar markområden för
naturvård. Enligt min uppfattning finns det inte tillräckliga skäl att just för
dessa fastighetsbildningar göra undantag från kravet att fastighetsbildning
får ske endast om fastighet som nybildas eller ombildas blir varaktigt lämpad
för sitt ändamål eller om fastighetsindelningen förbättras och en mer
ändamålsenlig indelning inte motverkas. Jag delar därför naturvårdsverkets
uppfattning att lantmäteriverkets förslag i denna del inte bör genomföras.

Ett
långsiktigt bevarande av från naturvårds- eller kulturmiljösynpunkt

intressanta ängs- och hagmarker måste i huvudsak skötas genom den

normala verksamheten inom jordbmket. Det finns därför alla skäl att

underlätta fastighetsbildningar som syftar tiU att överföra intressanta

natur- och kulturmarker till aktiva lantbmksföretag. En lagregel med den

inriktningen bör dock enligt min mening inte som lantmäteriverket före

slagit tas in i 3 kap. 9 § fastighetsbildningslagen. Regeln bör i stället, som 20

naturvårdsverket
föreslagit, tas in i 3 kap. 5§ fastighetsbildningslagen. Prop. 1989/90:151
Regeln bör lämpligen ange att hänsyn skall tas till intresset av att vården av
natur- och kulturmiljön främjas, när det bedöms om ett lantbmksföretag blir
ekonomiskt godtagbart.

2.5 Övrigt

Utöver
vad jag nu har berört bör det göras några mindre ändringar i
fastighetsbildningslagen och lagen (1973:1084) om avveckling av vissa
godmanskap för delägare i skifteslag. Dessa ändringar syftar framför allt till
att anpassa ifrågavarande lagar till bestämmelser som finns i andra lagar. Jag
återkommer i specialmotiveringen till dessa ändringar.

2.6 Ikraftträdande och kostnader

Lagändringama,
som inte torde medföra kostnader för det allmänna eller för enskilda, bör träda
i kraft den I januari 1991. Några särskilda övergångsbestämmelser torde inte
behövas vad gäller ändringama i fastighetsbildningslagen och
jordförvärvslagen. I specialmotiveringen återkommer jag till frågan om en
övergångsbestämmelse till ändringen i lagen om avveckling av vissa godmanskap
för delägare i skifteslag.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988),

2.
lag om ändring i
jordförvärvslagen (1979:230),

3.
lag om ändring i lagen
(1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag.

Förslaget under 2 har upprättats i samråd med chefen för jordbmksdepartementet.
Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 6.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988)

3kap.l§

Paragrafen
har fått en något jämkad lydelse. Avsikten med paragrafen i dess nya lydelse är
bl.a. att det på landsbygden skall vara möjligt att bilda bostadsfastigheter
som inrymmer mark för viss näringsverksamhet samt för hobbyverksamhet i form av
t.ex. mindre djurhållning eller odling (jfr den allmänna motiveringen, avsnitt
2.3).

Liksom
hittills skaU fastighetsbildning ske så, att varje fastighet som 21

nybildas
eUer ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga Prop.
1989/90:151 fömtsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål. Lämplighetsprövningen
skall ske utifrån ett planmässigt betraktelsesätt. Varaktighetskravet hindrar
att fastigheter bildas för tillfälliga eUer kortsiktiga ändamål. Härigenom
motverkas en onödig splittring av fastighetsbeståndet. Det ligger i sakens
natur att varaktighetskravet inte bör hävdas på ett överdrivet sätt i dagens
föränderliga samhälle.

Vid
fastighetsbildning skall särskilt beaktas att fastigheten får en lämplig
utformning och tillgång till behövliga vägar utanför sitt område. Vid

lämplighetsbedömningen
skall hänsyn tas till miljöaspekterna i vid me- __

ning.
Härigenom kan förhindras att sanitära olägenheter uppkommer. Vidare kan hänsyn
tas till de lokala fömtsättningarna. Sådana förhållanden som är av betydelse
för de människor som stadigvarande vistas på fastigheten, t.ex. är bosatta på
denna, skaU beaktas. Bostadsfastigheter skall utformas så att de boende på
fastigheten får en god miljö. Häri ligger att i fråga om bostadsfastigheter på
landsbygden önskemål om mark för mindre djurhållning, mindre odling och
liknande eUer viss näringsverksamhet skall tillgodoses om ändamålet är
varaktigt och en fastighetsbildning inte hindras av något motstående intresse.
Om ett fastighetsbildningsföretag medför inverkan på miljön i sin omgivning,
skall givetvis även detta beaktas när det bedöms vilken utformning som
fastigheten bör ha.

Av
vad som nyss anförts framgår att vid lämplighetsbedömningen hänsyn också skaU
tas till eventuella motstående allmänna intressen. Detta innebär bl.a. att
lantbmksnäringens (jfr 3 kap. 6 och 7 § §) och friluftslivets intressen skall
beaktas när mark tas i anspråk för en bostadsfastighet. Om t.ex. åkermark
behövs för att vidmakthålla ett familjelantbmk, bör marken inte tillåtas ingå i
en bostadsfastighet. Avgörande blir här i praktiken den jordpolitiska bedömning
som lantbmksnämnden gör. Med hänsyn till de skogspolitiska målen bör produktiv
skogsmark inte tillåtas ingå i en bostadsfastighet. I vissa fall kan det dock
vara rimligt att små arealer skogsmark som saknar intresse för det aktiva skogsbmket
kan ingå.

Skogsmark
kan böra läggas till en bostadsfastighet med tanke på boendemiljön och/eUer
för att få tiU stånd en lämplig arrondering av bostadstomten. Som tidigare
nämndes bör därvid i princip krävas att skogsmarken saknar intresse för det
aktiva skogsbmket. Hänsyn måste givetvis tas till det skydd för boendemiljön
som följer av den aUmänna hänsynsregeln i 21 § skogsvårdslagen (1979:429). Som
regel finns det inte någon anledning att tillföra en bostadsfastighet skogsmark
enbart för att skapa en "skyddszon" mot t.ex. avverkning kring
tomtplatsen. På motsvarande sätt finns det anledning att vara restriktiv med
att tillföra en bostadsfastighet åkermark enbart därför att fastighetsägaren
viU förhindra att skogsplantering sker på marken. Normalt bör det krävas att
bostadsfastighetens ägare skall använda åkermarken för t.ex. mindre
djurhållning eller mindre odling.

Vid
fastighetsbildning för bostadsändamål inom strandskyddsområde

eftersträvas i praxis överensstämmelse mellan den fastighet som nybildas

och det område som får tas i anspråk som tomt enligt 16 § naturvårdslagen

(1964:822). Denna praxis bör bibehållas Ofr 3 kap. 2 § fastighetsbildning

slagen). I vissa undantagsfall synes det dock böra accepteras att en större 22

bostadsfastighet
bildas inom ett strandskyddsområde, t.ex. i det fallet att Prop.
1989/90:151

fastighetsbildningen
främjar vården av intressanta natur- och kuUurmil-

jöer. Stor försiktighet
måste dock iakttas vid tillämpningen så att inte de

allemansrättsliga
intressena träds för när. Om en fastighet tillförs annan

mark
inom strandskyddsområde än tomtmark, bör det med hänsyn till de

allmänsrättsliga
intressena av förrättningshandlingarna framgå vilken

mark
som används eller får användas som tomt.

För
tydlighets skull bör anmärkas att det förhållandet att en ny- eller ombildad
bostadsfastighet är stor inte i sig avgör frågan om det skall vara möjligt att
förse fastigheten med flera bostadsbyggnader. Den frågan får avgöras på
sedvanligt sätt vid en prövning enligt plan- och bygglagen (1987:10).

i
kap. 5 §

Genom
ändringama, som behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitten 2.2 och
2.4, har begreppet lantbmksfastighet ersatt de nuvarande begreppen
jordbmksfastighet och skogsbmksfastighet. Vidare har lönsamhetsvillkoret
utformats på ett annat sätt. För att fastighetsbildning skall få ske krävs att
det företag som skall bedrivas på fastigheten blir ekonomiskt godtagbart. Vid
denna bedömning skall hänsyn tas till de regionalpolitiska fömtsättningama samt
till intresset av att vården av natur- och kulturmiljön främjas. Bestämmelsen
är tillämplig vid såväl nybildning som ombildning av lantbmksfastigheter.

Lantbruksfastighet

Med
lantbmksfastighet avses en fastighet på vars område företag inom jordbmket,
skogsbmket och/eller trädgårdsnäringen bedriver verksamhet (jfr I §
jordförvärvslagen).

Lönsamhetsvillkoret

En
lantbmksfastighet skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha en sådan
storlek, sammansättning och utformning att den medger att det företag som skall
bedrivas på fastigheten blir ekonomiskt godtagbart. Lönsamhetskravet är
gemensamt för alla lantbmksföretag och gäller alltså t.ex. såväl rena
skogsbmksföretag som företag där jordbmk, skogsbmk och trädgårdsverksamhet
kombineras.

Lönsamhetsvillkoret
är uppfyllt om företaget kan förväntas lämna ett

ekonomiskt överskott som är godtagbart med hänsyn till de insatta resur

serna. Företaget skall ge intäkter som täcker kostnadema och dämtöver ge

en rimlig ersättning för nedlagt arbete. Att främja det rationella familje-

lantbmket är fortfarande en gmndläggande jordbmkspolitisk målsättning.

Ett utvecklat eller utvecklingsbart familjeföretag uppfyller därför givetvis

lönsamhetsvillkoret. Även deUidslantbmk uppfyller i princip lönsamhet

svillkoret. En förutsättning härför är dock att företagaren kan få sin

huvudsakliga utkomst från det jordbmks-, skogsbmks- och/eller trädgårds- 23

företag
som bedrivs på fastigheten. Företag som ger ett mindre bidrag till Prop.
1989/90:151 bmkarens försörjning kan i princip endast godtas om företaget bör
komma till stånd av regionalpolitiska skäl. Ett sådant företag kan också få
komma till stånd om det är påkallat med hänsyn tiU intresset av att vården av
natur- och kulturmiljön främjas. Dessa frågor behandlas vidare i det följande.
Ett deUidslantbmk som inte uppfyller lönsamhetsvillkoret kan också i vissa faU
komma till stånd med tillämpning av undantagsbestämmelsen i 3 kap. 9 § .

Även
om ett jordbmksföretag uppfyller lönsamhetsvillkoret, får fastighetsbildning
inte äga mm om åtgärden inte är till övervägande nytta för lantbmksnäringen (se
vidare vid 3 kap. 6 § ). Vidare får enligt 3 kap. 7 § mark som är avsedd för
skogsbmk inte indelas på sådant sätt att möjligheten att ekonomiskt utnyttja
skogen undergår försämring av någon betydelse. Om fastighetsbildningen är till
övervägande nytta från aUmän synpunkt får den dock äga mm utan hinder av dessa
bestämmelser (se 3 kap. 10§).

Regionalpolitiskt
hänsynstagande

Vid
bedömningen av om lönsamhetsvillkoret är uppfyllt skall hänsyn tas tiU de
regionalpolitiska fömtsättningama. Den regionalpolitiska bedömning som sker
vid fastighetsbildning bör givetvis överensstämma med de hänsynstaganden till
regionalpolitiken som sker vid prövning av förvärv av jordbmksfastigheter Gfr 1
och 7 § § jordförvärvslagen).

Lönsamhetsvillkoret
innebär, som tidigare sagts, att det företag som aktualiserar
fastighetsbildningen, skall lämna ett överskott som är godtagbart med hänsyn
till de insatta resursema. I princip krävs att företaget skall ge företagaren
dennes huvudsakliga försöijning. I glesbygden är det många gånger inte möjligt
att bilda så lönsamma lantbmksföretag. Lantbmksfö-retaget måste ofta kombineras
med andra verksamheter för att företagare skall få sysselsättning och utkomst i
glesbygden.

En
sådan kombinerad annan verksamhet kan avse så skilda företeelser som
entreprenadrörelse, hantverk, hemslöjd, stuguthyming, turistverksamhet,
skogsbränsletillverkning och småindustri. Även inkomst av tjänst bör kunna
räknas hit.

Lantmäteriverket
har till annan verksamhet än lantbmk hänfört fiske och vattenbmk, bär- och
svampodling samt hjortuppfödning (rapporten s. 57). Bär- och svampodling synes
dock böra hänföras till lantbmk (trädgårdsnäring). Även hjortuppfödning synes
i detta sammanhang böra hänföras till lantbmk. Skäl kan anföras för att även
fiske och vattenbmk skall räknas dit. Dessa verksamheter innebär ju att
naturresursema utnyttjas på ett sätt som ligger nära det traditionella
jordbmkets natumtnyttjande. Övervägande skäl synes dock tala för att fiske- och
fiskodlingsföretag i förevarande sammanhang, liksom hittills, inte bör räknas
som lantbmksföretag.

1
områden där sysselsättningen är av särskild betydelse från regionalpo

litisk synpunkt bör sysselsättningsaspekten ges en ökad tyngd i fastighets

bildningssammanhang. Detta kan t.ex. innebära att man från allmän 24

synpunkt
kan acceptera en sämre arrondering av de olika verksamheter Prop.
1989/90:151 som ingår i ett glesbygdsföretag. Väsentligt är att den totala
sysselsättningen och det ekonomiska resultatet förbättras genom ett aktivt
bmkande utfört av glesbygdsföretagaren.

Om
en jordbmksfastighet har nybildats eller ombildats för flera olika ändamål,
blir 3 kap. 6 § tiUämplig när en verksamhet skall avskiljas från fastigheten
(se vidare vid 3 kap. 6 § ).

Att
regionalpolitiska aspekter gör sig gällande i ett fastighetsbildningsärende
hindrar givetvis inte att 3 kap. 6 och 7 § § skall beaktas. En avvägning skall
alltså ske i det enskilda fallet mot vad som enligt 3 kap. 6 § är till
övervägande nytta för lantbmksnäringen. På samma sätt finns ett betydande
intresse från allmän synpunkt att med stöd av 3 kap. 7 § hindra en skadlig
uppdelning av skogsmark. I praktiken torde detta medföra att man vid en
regional tillämpning av fastighetsbildningslagen aldrig kan frångå sådana
allmänna intressen som att vidmakthålla effektiva familjelantbmk, att
rationalisera skogsbmket och att inte indela jord- och skogsbmksmark med nya
gränser som försvårar möjligheten att ekonomiskt utnyttja marken.

Hänsyn
till vården av natur- och kulturmiljön

Av
skäl som framgår av den aUmänna motiveringen (avsnitt 2.4) har i lagtexten
uttrycklingen angivits att hänsyn skall tas till intresset av att vården av
natur- och kulturmiljön främjas, när det bedöms om ett lantbmksföretag är
ekonomiskt godtagbart. Bestämmelsen innebär att lönsamhetsvillkoret inte
hindrar att intressanta natur- och kulturmarker förs över till en aktiv bmkare,
även om en fortsatt hävd av markema ur strikt lantbmksekonomisk synpunkt inte
är lönsam. En fömtsättning för att bestämmelsen skall bli tillämplig är
givetvis att bmkaren avser att fortsätta att hävda marken och att hans avsikter
framstår som realistiska. Av betydelse för den bedömningen kan bli t.ex. att
den fortsatta hävden stöds genom bidrag från naturvårdsverket eller något annat
organ som vill väma den ifrågavarande natur- eller kuUurmiljön. I de fall då en
tillämpning av förevarande bestämmelse kan bli aktuell bör
fastighetsbildningsmyndigheten samråda med berörda myndigheter Gfr 4kap. 25 §
första stycket fastighetsbildningslagen).

i
kap. 6 §

I
paragrafen finns den gmndläggande bestämmelsen om skydd för lant

bmksnäringens intressen vid fastighetsbildning som berör jordbmksfastig

heter. Med jordbmksfastighet avses en fastighet på vars område företag

inom jordbmket bedriver verksamhet. Även fastigheter med kombinerad

jordbmks- och skogsbmksdrift faller in under paragrafen, liksom företag

där jordbmksdriften av regionalpolitiska skäl kombinerats med någon

annan verksamhet på fastigheten Gfr 3 kap. 5 § ). Rena skogsbmksfastighe

ter omfattas däremot inte av förevarande bestämmelse. För dessa fastighe

ter gäller liksom hittills bestämmelsen i 3 kap. 7 § om skydd för skogsbm- 25

ket.
Enligt den bestämmelsen får mark som är avsedd för skogsbmk inte Prop. 1989/90:151
indelas på sådant sätt att möjligheten att ekonomiskt utnyttja skogen undergår
försämring av någon betydelse. Bestämmelsen hindrar en skadlig uppdelning av
skogsmarken.

Första
stycket

Fastighetsbildning
som berör en jordbmksfastighet får enligt första stycket av förevarande
paragraf äga mm endast om åtgärden är till övervägande nytta för
lantbmksnäringen. Bestämmelsen skyddar, som tidigare påpekats, det effektiva
familjelantbmket. Även sådana deUidslantbmk som det finns ett allmänt intresse
av att bevara skyddas av bestämmelsen. Vid bedömningen av vad som är till nytta
för lantbmksnäringen ur ekonomisk synpunkt skall hänsyn också tas till
regionalpolitiska synpunkter samt till intresset av att vården av natur- och
kulturmiljön främjas Gfr 3 kap. 5 § ). Att naturvårdens och kulturmiljövårdens
intressen skall beaktas medför inte att en markägare kan tvingas att behålla
t.ex. naturliga betesmarker som han själv inte vill hävda. Det sagda är en
följd av att markägaren för närvarande inte har någon skyldighet att hävda
ifrågavarande marker.

Att
regeln i första stycket inte är undantagslös framgår av andra stycket i
paragrafen.

Andra
stycket

Enligt
andra stycket får fastighetsbildning som berör en jordbmksfastighet men som
syftar till att bilda eller förbättra en fastighet som är avsedd för något
annat ändamål än jordbmk ske, om åtgärden inte medför olägenhet av någon
betydelse för lantbmksnäringen.

Bestämmelsen
blir tiUämplig t.ex. om bostaden skall avstyckas från en jordbmksfastighet. Om
det företag som drivs på fastigheten är utvecklat eller utvecklingsbart kan
givetvis bostaden inte avstyckas. Hinder mot avstyckning kan föreligga också om
företaget inte är utvecklingsbart för det fall att fastigheten är lämplig för
deltidsjordbmk. Detta kan särskiU bli aktuellt i glesbygden.

Till
följd av bestämmelsen i förevarande stycke kan det vidare föreligga hinder mot
att från en jordbmksfastighet avstycka ett område som används för en verksamhet
som kompletterar jordbmksdriften, om man därigenom minskar möjlighetema till en
uthållig sysselsättning på stamfastigheten. Det kan t.ex. vara fråga om
avstyckning av uthymingsstugor från en jordbmksfastighet. Avstyckning kan dock
givetvis inte hindras, om de totala kostnadema för att driva den kompletterande
verksamheten skulle överstiga intäktema.

4kap.2§

I
förevarande paragraf görs några mindre ändringar av andra och tredje

styckena. Ändringama har begärts av lantmäteriverket (se bilaga 5) och

innebär att reglema om god man i paragrafen anpassas till bl.a. rättegångs

balkens regler om nämndemän. 26

Andrastycket Prop. 1989/90:151

Enligt
andra stycket gäller för närvarande att god man som ingår i fastighetsbildningsmyndighet
inte får ha fyllt 65 år. Denna åldersgräns tas nu bort efter mönster av vad som
numera gäller för nämndemän i de allmänna domstolama och i
förvaltningsdomstolarna Gfr 4 kap. 6 § rättegångsbalken och 20 § lagen,
1971:289, om allmänna förvaltningsdomstolar). De nya reglema gäller
naturligtvis även gode män som utsetts före ikraftträdandet av de nya reglema.

Tredje
stycket

Enligt
tredje stycket gäller för närvarande att en god man utses för sex år. Även här
har en anpassning skett tiU vad som numera gäller för nämndemän. En god man
skall därför i fortsättningen utses för tre år Gfr 4 kap. 8 § rättegångsbalken
och 21 § lagen om aUmänna förvaUningsdomstolar). Den bestämmelsen i tredje
stycket gäller bara för vad som sker efter ikraftträdandet av de nya reglema.
Äldre förordnanden på sex år gäller därför även efter ikraftträdandet.

5
kap. 10 §

Paragrafen
har jämkats redaktionellt med anledning av ändringen av 5 kap. 33 a § .

5
kap. 18 §

Ändringen,
som har tillkommit på begäran av lantmäteriverket (se bilaga 4), berör tredje
stycket. Där har tagits in en bestämmelse för det fallet att en ägare eller
tomträttshavare som lämnar medgivande till minskning av en fastighets
graderingsvärde är sambo. Bestämmelsen innebär att fastighetsbildningsmyndigheten
inte kan bli skyldig att utreda om ett samboförhållande föreligger. Om ägare
eller tomträttshavare som lämnar medgivande till minskning av en fastighets
graderingsvärde är sambo krävs samtycke tiU medgivandet av den andre sambon
endast om ärende om anteckning i fastighetsboken av anmälan enligt 2 § andra
stycket lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem var upptaget på
inskrivningsdag när medgivandet gjordes. Den nya regeln motsvarar vad som
gäller inom inskrivningsväsendet (se 20 kap. 7 § 8 jordabalken).

Lantmäteriverket
har i sin framställning också föreslagit att en make

eller sambo inte skall kunna klandra en överlåtelse av fast egendom enligt

reglema i äktenskapsbalken eller i lagen om sambors gemensamma hem,

om överlåtelsen legat till gmnd för en marköverföring genom fastighets

reglering. Det torde kunna ifrågasättas om reglema om klander alltid gäller

i en sådan situation Gfr prop. 1967:167 s. 150). Under alla förhållanden

torde det vara föga sannolikt att en make eller sambo i en sådan situation

väljer att klandra överlåtelsen. Det naturliga synes vara att angripa beslutet 27

om fastighetsreglering. En
lagändring synes mot bakgmnd härav inte Prop. 1989/90:151 nödvändig.

5
kap. 33 a §

Förevarande
bestämmelse, som trädde i kraft den 1 januari 1990 (prop. 1988/89:77, BoU 11,
rskr. 255, SFS 1989:724), gäUer enligt sitt ordalag endast nyttjanderätt som
avser mark. Bestämmelsen bör dock gälla även nyttjanderätt till byggnad. En
sådan ordning torde också ha varit avsedd när bestämmelsen infördes Gfr 7 kap.
29 § tredje stycket jordabalken i dess lydelse enligt SFS 1989:722).
Bestämmelsens ordalag har jämkats i enlighet med det anförda.

4.2 Förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230)

I
4 § första stycket 3 jordförvärvslagen har hittills funnits regler som
förhindrar en skadlig uppdelning av utvecklade eller utvecklingsbara lantbmksföretag
som bedrivs på mer än en registerfastighet. Jordförvärvslagen har däremot inte
innehållit någon regel som hindrar en uppdelning av ett företag som drivs på en
enda fastighet. Eftersom ett förvärv av ett område av en fastighet alltid måste
fullföljas genom en fastighetsbildningsåtgärd, har det för dessa fall ansetts
tillräckligt med de skyddsregler som finns i fastighetsbildningslagen. Det
sagda har inneburit att en förvärvare av ett område av en fastighet har kunnat
få förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen samtidigt som lantbmksnämnden i
sitt yttrande till fastighetsbildningsmyndigheten i fastighetsbildningsfrågan
har avstyrkt fastighetsbildning därför att en uppdelning av fastigheten är
klart olämplig och strider mot reglema i fastighetsbildningslagen. Denna
ordning måste vara svår att förstå för den enskilde. Förevarande bestämmelse
har därför ändrats så att förvärvstillstånd kan vägras för att hindra en
skadlig uppdelning av ett lantbmksföretag som drivs på en enda fastighet.
Bakgmnden till ändringen framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2).

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1084) om
avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag

Den
I januari 1990 (prop. 1988/89:77, BoU 11, rskr. 255, SFS 1989:724)

ändrades reglema i fastighetsbildningslagen om överklagande av fas

tighetsbildningsmyndighetens beslut bl.a. så att skrivelsen med över

klagande inte längre skulle ges in till fastighetsdomstolen utan till fas

tighetsbildningsmyndigheten. Det är också fastighetsbildningsmyndighe

ten som skall pröva om överklagandet skett i rätt tid och på föreskrivet sätt.

För denna prövning gäller reglema i 24 och 25 §§ förvaltningslagen

(1986:223). 12 § i nu ifrågavarande lag ändras nu så att reglema om

överklagande kommer att motsvara vad som gäller enligt fastighetsbild- 28

ningslagen.
I övergångshänseende har - såsom allmänt sker i liknande fall Prop.
1989/90:151 — föreskrivits att 12 § i dess äldre lydelse skaU tillämpas, om
fastighetsbildningsmyndigheten har meddelat beslut före ikraftträdandet.

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.
lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988),

2.
lag om ändring i
jordförvärvslagen (1979:230),

3.
lag om ändring i lagen
(1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

29

Lagrådet Prop. 1989/90:151

Utdrag
ur protokoll vid sammanträde 1990-05-03

Närvarande:
justitierådet Böret Palm, regeringsrådet Sigvard Berglöf, justitierådet Lars K
Beckman.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 1990 har regeringen på hemstäUan
av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag
till

1. lag
om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

2.
lag om ändring i
jordförvärvslagen (1979:230),

3.
lag om ändring i lagen
(1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Lars Andersson. Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget
till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

3
kap. 5 §

I
gäUande lydelse innehåller paragrafen särbestämmelser beträffande
jordbmksfastigheter (första stycket) respektive skogsbmksfastigheter (andra stycket).
I remissen föreslås en gemensam bestämmelse för lantbmksfastigheter. Begreppet
lantbmksfastighet avses omfatta inte bara nyssnämnda typer av fastigheter utan
även fastigheter inom vars område trädgårdsnäring bedrivs. För att denna
innebörd av begreppet lantbmksfastighet skall framgå behövs det enligt
lagrådets mening en definition i lagtexten Gfr 1 § jordförvärvslagen 1979:230).
Emellertid har det i remissen inte anförts några särskilda skäl för den
föreslagna utvidgningen och lagrådet förordar att paragrafen även i
fortsättningen skall avse jordbmks- och skogsbmksfastigheter. Det för
fastighetsbildningslagstiftningen främmande begreppet lantbmksfastighet blir då
obehövligt. Lagrådet förordar att i den föreslagna lagtexten ordet
"lantbmksfastighet" ersätts med "jordbmksfastighet" samt
att i ett nytt andra stycke anges att första stycket gäller även i fråga om en
skogsbmksfastighet. Rubriken närmast före 3 kap. 5 § skall då inte ändras.

Enligt
andra meningen i det remitterade förslaget skall vid bedömningen av om ett
företag blir ekonomiskt godtagbart hänsyn tas bl.a. till de
"regionalpolitiska fömtsättningarna". Detta uttryck förefaUer inte
alldeles träffande. Lagrådet förordar att bestämmelsen ges följande lydelse:

"Vid
bedömningen av om företaget blir ekonomiskt godtagbart skall hänsyn tas till
regionalpolitiska intressen och till betydelsen av att vården av natur- och
kulturmiljön främjas."

3
kap. 6 §

Enligt
gällande lydelse av paragrafen får fastighetsbildning som berör

jordbmksfastighet äga mm
endast om åtgärden är till övervägande nytta 30

för
"jordbmksnäringen". Åsyftas med fastighetsbildningen att nybilda
Prop. 1989/90:151 eller förbättra fastighet som är avsedd för annat ändamål än
jordbmk, får åtgärden dock ske om den inte medför olägenhet av någon betydelse
för "jordbmksnäringen".

I
remissen föreslås, närmast som en följd av ändringen av 3 kap. 5 §, att
bedömningen skall göras med tanke på "lantbmksnäringens" — och inte
enbart jordbmksnäringens — intressen. Innebörden av den föreslagna ändringen
är, trots vad som anförs i remissen, inte alldeles klar. Lantmäteriverket
ansåg i sin rapport att det inte fanns något behov av att ändra paragrafen och
uttalade härvid bl.a. att det skydd som paragrafen ger jordbruksnäringen synes
kunna fungera som ett skydd också för regionalpolitiskt betingade företag som
drivs med en jordbmksfastighet som bas (rapporten s. 30). Vad lantmäteriverket
anfört i denna del har, såvitt lagrådet kunnat finna, inte mött någon gensaga
vid remissbehandlingen. Lagrådet förordar att paragrafen inte ändras.

Enligt
3 kap. 10 § får, om fastighetsbildning är till övervägande nytta från allmän
synpunkt, åtgärden äga mm även om den strider mot vad som föreskrivits till
skydd för "jordbmksnäringen" eller skogsbmket. Paragrafen innehåller
alltså ett undantag från bl. a. skyddsbestämmelsen i 6 §. Om 6 § inte ändras
behöver inte heller 10 § ändras. Ändras däremot 6 § på i remissen föreslaget
sätt bör även 10 § ändras.

5
kap. 18 §

Enligt
17 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (här kallad sambolagen) gäller,
i fråga om egendom som utgör gemensam bostad för personer som är sambor enligt
lagen, att den ene av dem inte utan den andres samtycke får avhända sig eller
på vissa andra sätt disponera över bostaden. I 2 § sista stycket samma lag
anges att sambor kan gemensamt anmäla till inskrivningsmyndigheten att en
fastighet som är lagfaren för en av dem, eller en tomträtt, för vilken en av
dem är inskriven som innehavare, är gemensam bostad för dem båda.

Marköverföring
med stöd av medgivande enligt första stycket 3 i 5 kap. 18 §
fastighetsbildningslagen kan till sin natur jämställas med en överlåtelse av
fast egendom. Av lagmmmets tredje stycke framgår också att föreskriftema om
samtycke i 17 § sambolagen gäller beträffande rätten att lämna sådant
medgivande. I remissen föreslås nu ett tiUägg till det angivna tredje stycket
av innebörd att kravet på samtycke efterges om inte sådan anmälan gjorts som
sägs i 2 § sambolagen. Förslaget har uppenbarligen sin gmnd i att det kan vara
en orimlig eller t.o.m. omöjlig uppgift för en förrättningsman att utreda, om
ett sådant förhållande som sambolagen avser föreligger. Departmentschefen har i
sammanhanget också angett att den nya regeln motsvarar vad som gäller inom
inskrivningsväsendet enligt 20 kap. 7 § jordabalken.

Av
20 kap. 7 § 8 jordabalken, jämförd med 19 § andra stycket sambo

lagen, följer att en sambo, som inte har fått till stånd en anmälan enligt 2 §

sambolagen, kan förlora möjligheten att hindra försäljning av den gemen

samma bostaden. Brist på samtycke av honom eller henne hindrar nämli- 31

gen inte full lagfart för
den som köpt fastigheten av den andre sambon och Prop. 1989/90:151 lagfarten
medför i sin tur att överlåtelsen inte kan klandras. Det förslag som nu
föreligger till en motsvarande regel i fastighetsregleringssammanhang tar i
stället sikte på själva överlåtelsen. Har särskild anmälan att fastigheten är
gemensam bostad inte gjorts blir överlåtelsen giltig utan samtycke enligt 17 §
sambolagen. Med denna konstmktion måste möjligheten att överklaga
förrättningen på gmnd av bristande samtycke vara utesluten. Vad som sägs om
överklagande i specialmotiveringen vid paragrafen kan därför inte gälla i
fråga om sambofastigheter.

Det
kan mot bakgmnd av vad som gäller om överlåtelse av fastighet som är gemensam
bostad för sambor sägas att den nu föreslagna bestämmelsen i fråga om
överlåtelse av markområde är följdriktig. Lagrådet har ändå velat fästa
uppmärksamheten på förslagets närmare innebörd. Bestämmelsen vinner i redaktionellt
hänseende om den utformas på följande sätt:

"Sådant
samtycke av sambo som avses i 17 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem
krävs dock endast om ärende om anteckning i fastighetsboken av anmälan enligt 2
§ andra stycket samma lag var upptaget på inskrivningsdag när medgivande
gjordes."

Genom
tillägg i lagen (1987:813) om homosexuella sambor bör föreskrivas att 5 kap.
18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen skall tillämpas även i fråga om
sambor som avses i den lagen.

Enligt
lagrådets mening behövs det en övergångsbestämmelse tiU den nya föreskriften i
förevarande paragraf Enligt gällande rätt har en sambo möjlighet att vid
förrättningen eUer i samband med överklagande av förrättningen visa att det
föreliger ett samboförhållande. Denna möjlighet bör enligt lagrådets mening
bevaras i fastighetsregleringsärenden som anhängiggjorts före ikraftträdandet
av den nu aktuella ändringen. Övergångsregeln bör alltså inte anknyta till
tidpunkten för medgivandet. Fastighetsägaren bör nämligen inte kunna göra
samtycket obehövligt genom att vänta med ett medgivande till efter
ikraftträdandet. Lagrådet förordar att övergångsbestämmelsen ges följande
lydelse:

"Har
förrättningen sökts före ikraftträdandet tillämpas 5 kap. 18 § i sin äldre
lydelse."

övriga
lagförslag

Lagrådet
lämnar förslagen utan erinran.

32

Justitiedepartementet Prop. 1989/90:151

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 maj 1990.

Närvarande:
statsministem Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson,
Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist,
Freivalds, WaUström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Proposition om fastighetsbildning för landsbygdens behov
m. m.

I Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 5 april 1990) över förslag till

1.
lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988),

2.
lag om ändring i
jordförvärvslagen (1979:230),

3.
lag om ändring i lagen
(1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

I
lagrådsremissen har föreslagits att 3 kap. 5 § fastighetsbildningslagen skall
avse lantbmksfastigheter, dvs. inte som för närvarande endast jordbmks- och
skogsbmksfastigheter utan också fastigheter inom vars område trädgårdsnäring
bedrivs. Syftet med förslaget var att bättre samordna 3 kap. 5 §
fastighetsbildningslagen med jordförvärvslagen Gfr 1 § i den lagen). Begreppet
lantbmksfastighet används emellertid inte i jordförvärvslagen. Den lagen
gäller i stället förvärv av sådan fast egendom som är taxerad som
jordbmksfastighet (se 2 § ). Någon fuUständig samordning mellan de båda lagama
skulle alltså inte åstadkommas om förslaget genomfördes. Jag delar mot denna
bakgmnd lagrådets uppfattning att 3 kap. 5 § fastighetsbildningslagen även i
fortsättningen bör avse endast jordbmks- och skogsbmksfastigheter och att
begreppet lantbmksfastighet inte bör införas. Jag biträder lagrådets förslag
till omformulering av bestämmelsen.

Det
förhållandet att begreppet lantbmksfastighet inte införs i 3 kap. 5 §

fastighetsbildningslagen får till följd att det inte går att genomföra
förslaget

i lagrådsremissen om att begreppet jordbmksnäring i 3 kap. 6 § fastighets

bildningslagen skall ersättas av begreppet lantbmksnäring. Det gmndläg

gande syftet med förslaget i lagrådsremissen var att klargöra att skyddsbe

stämmelserna i 3 kap. 6 § fastighetsbildningslagen skulle gälla också för

regionalpolitiskt betingade företag som drivs med en jordbmksfastighet

som bas. Med hänsyn till vad lagrådet har anfört får det emellertid anses 33

3
Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 151

att
bestämmelsen redan i sin gällande lydelse innefattar ett skydd även för
Prop. 1989/90:151 sådana företag. Jag kan mot bakgmnd härav godta lagrådets
förslag att 3 kap. 6 § inte skall ändras.

Jag
godtar den redaktionella jämkning av förslaget till ändring av 5 kap. 18 §
fastighetsbildningslagen som lagrådet har föreslagit liksom den av lagrådet
förordade övergångsbestämmelsen till den ändringen. Jag delar också lagrådets
uppfattning om att den nya föreskriften i 5 kap. 18 § tredje stycket
fastighetsbildningslagen bör föranleda ett tillägg i lagen (1987:713) om
homosexuella sambor.

Hämtöver
bör vissa ytterligare redaktionella ändringar göras i de remitterade
förslagen.

2 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
anta

dels
de av lagrådet granskade förslagen till

1.
lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988),

2.
lag om ändring i
jordförvärvslagen (1979:230),

3.
lag om ändring i lagen
(1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag med
vidtagna ändringar,

dels
det vid regeringsprotokollet den 10 maj 1990 fogade förslaget till

4. lag
om ändring i lagen (1987:813) om homosexueUa sambor.

3 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

34

Sammanfattning
av lantmäteriverkets rapport (1988:9) Fastighetsbildning Prop.
1989/90:151

för landsbygdens behov Bilaga 1

Lantmäteriverket
(LMV) har haft i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter göra den översyn
av reglema i fastighetsbildningslagen (FBL) som är motiverad av 1987 års
ändringar i jordförvärvslagen. Översynen har främst avsett de villkor som
gäller med hänsyn till allmänna intressen vid bildande av jord- och
skogsbmksfastigheter samt bostadsfastigheter på landsbygden. Dessa villkor
återfinns i 3 kap. FBL.

LMV
har i huvudsak funnit att reformbehovet avser en översyn av de berörda
villkoren så att dessa blir bättre anpassade till de regionalpolitiska och
miljöpolitiska mål, som idag utgör viktiga delmål i jordbmkspolitiken och
utvecklingen av landsbygden.

Fastighetsbildning
Jor jordbruk och skogsbruk rn m

De
regionalpolitiska fömtsättningama bör i ökad grad beaktas vid bildande av
jord- och skogsbmksfastigheter. Det ekonomiska kravet på jord-och
skogsbmksfastigheter (3 kap. 5 § FBL) skall vara anpassat till de lokala och
regionala fömtsättningama. Lantbmksfastighet skall för att anses lämpad för
sitt ändamål ha sådan storlek, sammansättning och utformning att det företag
som skall bedrivas på fastigheten är ekonomiskt godtagbart. Ett sålunda
utformat krav avses lämna behövligt utrymme för regionalt anpassade
bedömningar. I glesbygden skall även annan verksamhet än jord- och skogsbmk
kunna räknas in i försörjningsunderlaget i den verksamhet som bedrivs med
lantbmksfastigheten som bas. Förslagen i denna del innebär möjligheter att
bilda deltidsjordbmk i fall där det finns behov av sådana, något som de nu
gäUande bestämmelsema i princip inte medger.

I
glesbygden är det ofta inte möjligt att få den huvudsakliga inkomsten från
traditionellt jordbmk eller skogsbmk. Kombinationer av olika verksamheter kan
däremot avsevärt underlätta en företagares möjligheter att få sysselsättning
och utkomst i glesbygden. En fastighet bör således kunna ombildas eller
nybildas för en kombination av flera olika ändamål. Särskilt i samband med
glesbydsstöd till investeringar mm i glesbygden är det väsentligt att
markfrågan kan lösas på ett betryggande sätt. Genom fastighetsbildning blir
det samtidigt lättare att varaktigt hålla samman ett successivt uppbyggt
glesbygdsföretag.

Med
den nya inriktningen av jordförvärvslagen ges ökade möjligheter att förvärva
deltidsjordbmk. I praktiskt taget samtliga bygder finns ett antal arealmässigt
ofuUständiga lantbmksfastigheter som lämpar sig för deltidsjordbmk. Det
föreligger därför i allmänhet inte behov av en ökad nybildning av
deltidsjordbmk.

För
att förhindra skadlig uppdelning av jordbmksfastighet finns en

bestämmelse i FBL om att fastighetsbildning som berör jordbmksfastighet

endast får ske om åtgärden är tiU övervägande nytta för jordbmksnäringen

(3 kap 6 § ). LMV föreslår ingen ändring. För att vidmakthålla det ratio

nellt bedrivna familjelantbmket som den dominerande företagsformen 35

behövs
fortfarande en skyddsbestämmelse av de aktuella slaget. Bestäm- Prop.
1989/90:151

melsen
lämnar behövligt utrymme för en tillämpning som innebär att Bilaga 1

bestämmelsen
även skyddar de regionalpolitiskt motiverade kombinerade

företag
som bedrivs med en jordbmksfastighet som bas. Det bör inte anses

vara
i överensstämmelse med jordbmksintresset att avskilja verksamhet

från
fastighet som är av särskild betydelse för sysselsättningen på orten. På

samma
sätt bör avstyckning av bostaden från jordbmksfastigheter som är

lämpliga
för etablering av deltidsjordbmk kunna förhindras då olämpliga

restfastigheter
uppkommer.

LMV
föreslår att det hittillsvarande särskilda ekonomiska kravet på
skogsbmksfastigheter (3 kap 5 § FBL) inarbetas i motsvarande bestämmelse för
jordbmksfastigheter i samma paragraf Benämningen lantbmksfastighet föreslås
därför som en samlande benämning för fastighet på vars område bedrivs ett
företag inom jordbmks-, skogsbmks-eller trädgårdsnäringen. Härigenom uppnås
att den successiva uppbyggnaden av företag inom lantbmksnäringama i allmänhet
bör kunna ske med tillämpning av de nu berörda reglema. På samma sätt bör den
skogliga stmkturrationaliseringen underlättas härav. Med avseende på de
berörda fastighetsbild-ningssituationema skaU tiUämpningen i mindre
utsträckning än hittills vara beroende av de möjligheter som FBL
tillhandahåller att med tillämpning av undantagsbestämmelser (3 kap 9 §) i
särskilda fall göra avsteg från huvudreglema i 3 kap 5 § .

Med
hänsyn till det regionalpolitiska intresset bör i glesbygdema särskilt betonas
sysselsättningsaspekterna vid bedömning av viss fastighetsbildning.
Komplettering med skogsmark till kombinerade företag bör av samma skäl
underlättas.

LMV
föreslår ingen ändring i den särskilda skyddsregel som finns i FBL för
skogsbmket (3 kap 7 § ). Mark som är avsedd för skogsbmk får enligt denna
bestämmelse inte indelas på sådant sätt att möjligheten att ekonomiskt
utnyttja skogen undergår försämring av någon betydelse. Detta innebär hinder
mot en skadlig uppsplittring av skogsmarken.

Fastighetsbildning
Jor bostadsändamål på landsbygden

I
fråga om bostadsfastigheter på landsbygden föreslås att de allmänna
lämplighetskraven för fastighet (3 kap 1 § FBL) kompletteras med en bestämmelse
som markerar att bebyggelsefastighet skall ges en sådan utformning som behövs
för en god miljö. Nuvarande bestämmelser ger i övrigt stort handlingsutrymme
för tillämpningen. Som en redaktionell anpassning och i någon mån också för att
motverka risken för att varaktighetskravet hävdas på ett överdrivet sätt i
dagens föränderliga samhälle föreslås att detta krav utgår ur lagtexten. Det
ligger ändå i sakens natur att fastighetsbildning skall ske endast för ändamål
som är av varaktig beskaffenhet.

I
förarbetena till FBL uttalades (prop 1969:128) att tiU bostadsfastighet

inte bör läggas mer mark än vad som väsentligen har karaktär av bostad

stomt och att om en tomtplats är alltför vidsträckt vissa delar av tomten i

allmänhet torde bli så extensivt utnyttjade att de knappast kan anses 36

stadigvarande utnyttjade.
Inom ramen för de allmänna lämplighetsvillko- Prop. 1989/90:151 ren (3 kap
1 § FBL) bör nu ges ökat utrymme för att tillåta fastighetsbild- Bilaga 1
ning så att kompletterande funktioner till boendet kan ske inom egen
bostadsfastighet på landsbygden. Bostadsfastighet bör sålunda kunna innefatta
mark för mindre djurhåUning och mindre odling, tex viss jordbmksmark eller
annan mark i anslutning till bebyggelsen.

I
fall då en bostadsfastighet angränsas av skogsmark bör de allmänna
lämplighetsviUkoren vid fastighetsbildning inte lägga hinder i vägen för
utvidgning av bostadsfastigheten — såvida detta inte strider mot skogsnäringens
intressen - så att den kommer att omfatta också sådan skogsmark som berörs av
restriktioner vid avverkning till följd av hänsynsregeln i 21 §
skogsvårdslagen.

Önskemålet
att kunna vårda det öppna landskapet utgör inte ett tillräckligt skäl att i
allmänhet se naturvård eller kulturminnesvård som självständiga
fastighetsbildningsändamål. I många fall kan emellertid landskapsvårdsintresset
på ett naturligt sätt kombineras med ett fastighetsbildningsändamål. Mindre
djurhållning kan tex vara fördelaktig med hänsyn till närmiljön kring en bostad
och som ett sätt att bidra till landskapets öppethållande när igenväxning
hotar.

Förslagen
angående bostadsfastigheter på landsbygden innebär att i bostadsfastighet skall
kunna ingå fömtom tomtmark också andra slag av mark, nämligen i viss
utsträckning åkermark, betesmark, hagmark, skogsmark eller annan mark.
Fömtsättningen är att marken behövs för kompletterande funktion till boendet
tex mindre djurhållning, mindre odling, bevarande av miljön eller
näringsverksamhet. Samordningen med naturvårdslagen inom områden med
strandskydd skall därvid fungera på det sättet att överensstämmelse liksom
hittills eftersträvas mellan FBLs och naturvårdslagens tomtbegrepp. Bildandet
av en bostadsfastighet som innehåller också annan mark än tomtmark skall i
princip inte leda till att sådan mark som inte skaU tas i anspråk som tomt men
som behövs för tex mindre djurhållning privatiseras i allemansrättsligt
avseende. De föreslagna ändringama i principema för fastighetsbildning skall
som sådana varken öka eller minska allmänhetens befogenheter enligt
allemansrätten.

Vid
tillämpning av de föreslagna principerna för fastighetsbildning aktualiseras
frågan om gränsdragning mellan å ena sidan fastighetsbildning för
jordbmksändamål och å andra sidan fastighetsbildning för bostadsändamål med
mindre djurhållning mm. Om det är frågan om att bedriva någon typ av
näringsverksamhet bör verksamheten klassas som jordbmk. Till bostadsändamålet
bör hänföras verksamheter som i huvudsak avser husbehov eller är av hobby-
eller fritidskaraktär.

Fastighetsbildning
Jor naturvårdens eller kulturminnesvårdens intressen i vissa särskilda fall

Från
landskapsvårdssynpunkt är det angeläget att det öppna landskapet

som jordbmket har skapat kan behållas i betydande utsträckning. I vissa

faU synes det finnas ett behov av att med hänsyn till intresset att vårda

natur- eller kuUurmiljön bilda fastigheter som inte uppfyller de allmänna 37

lämplighetskraven.
Därför föreslår LMV en ny bestämmelse om detta (som Prop. 1989/90:151 ett
andra stycke i 3 kap 9 § FBL). Bestämmelsen har karaktär av undantags-
Bilaga 1 regel som avses tillämpas i positiv anda om ett enskilt intresse att
vårda natur- eller kulturmiljön överensstämmer med ett föreliggande allmänt
intresse av samma slag.

I
allmänhet fömtsätts att den enskilde fastighetsägaren som önskar bevara
odlingslandskapet är en aktiv lantbmkare på orten. TiUämpningen av bestämmelsen
fömtsätter också att åtgärden inte strider mot jord- eller skogsbmksintresset.
Genom den föreslagna undantagsregeln kan det också bli lättare för stiftelser
och hembygdsföreningar m fl att förvärva områden för vård av natur- och
kulturmiljön.

För
kulturminnesvården finns behov av att bevara kulturmiljön i fom-lämningsområden
och kring skyddsvärda bebyggelsemiljöer. Med hänsyn till landskapsvården bör
den föreslagna nya bestämmelsen utforma* så att den kan tillämpas också för sådana
behov.

Fastighetsbildning
Jor fiske och fiskodling

Fiske
och fiskodling har sannolikt utvecklingsmöjligheter i glesbygden. Sådan
verksamhet skuUe där fömtsättningar finns kunna få en regional betydelse och
utgöra en del i en kombinerad verksamhet i glesbygden med jord och skog som
basnäringar. LMV har därför funnit anledning att något analysera möjligheterna
att med stöd av FBL lösa frågor om fiske och fiskodlingsrättigheter för
fastigheter i glesbygd som har behov av sådana rättigheter som näringsunderiag.
För bedrivande av fiskodling har rättighetsåtkomsten ibland varit ett problem
vid etablering av odling.

38

Författningsförslag i
lantmäteriverkets rapport (1988:9) Fastighetsbildning för landsbygdens behov

Förslag
tiU ändringar i 3 kap. 1, 5 och 9 §§ FBL

Prop.
1989/90:151 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I kap. 1§

Fastighetsbildning skall
ske så, att varje fastighet som nybildas eller ombildas blir med hänsyn tiU
belägenhet, omfång och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt
ändamål. Härvid skaU särskilt beaktas att fastigheten får lämplig utformning
och tillgång till behövliga vägar utanför sitt område samt att fastighet, som
skall användas för bebyggelse, kan få godtagbara anordningar för vatten och
avlopp.

Kan
fastighet, som skall nybildas eller ombildas för nytt ändamål, icke antagas få
vara// användning för sitt ändamål inom överskådlig tid eller finnes med hänsyn
tiU ändamålets art och övriga omständigheter ändamålet böra tillgodoses på
annat sätt än genom fastighetsbildning, får fastighetsbildningen ej äga mm.

Fastighetsbildning
skali ske så, att varje fastighet som nybildas eller ombildas blir med hänsyn
till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar lämpad för sitt ändamål.
Härvid skall särskilt beaktas att fastigheten får lämplig utformning och
tillgång till behövliga vägar utanför sitt område. Ifråga om fastighet, som
skall användas för bebyggelse, skall särskilt beaktas att fastigheten kan få
godtagbara anordningar för vatten och avlopp samt att fastigheten får en sådan
utformning som behövs for en god miljö.

Kan
fastighet, som skall nybildas eller ombildas för nytt ändamål, icke antagas få
användning för sitt ändamål inom överskådlig tid eller finnes med hänsyn till
ändamålets art och övriga omständigheter ändamålet böra tillgodoses på annat
sätt än genom fastighetsbildning, får fastighetsbildningen ej äga mm.

Jordbruksfastighet
skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha sådan storlek, sammansättning
och utformning att den medger tillfredsställande lönsamhet hos det företag som
skaU bedrivas på fastigheten.

Skogsbruksfastighet
skall for att anses lämpad Jor sitt ändamål ha sådan storlek och utformning att
den medger ekonomiskt tillfredsställande skogsdrift.

5 §

Lantbruksfastighet
skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha sådan storlek, sammansättning
och utformning att det företag som skall bedrivas på fastigheten är ekonomiskt
godtagbart. Vid tillämpningen skall utom annat de regionalpolitiska
JÖrutsättningarna beaktas.

Nuvarande
lydelse

Fastighetsbildning
får äga mm, även om fastighet som nybildas eller ombildas icke blir varaktigt
lämpad för sitt ändamål, såvida fastighetsindelningen förbättras och en mer
ändamålsenlig indelning icke motverkas.

9§

Föreslagen
lydelse

Fastighetsbildning
fär äga mm, även om fastighet som nybildas eller ombildas icke blir lämpad för
sitt ändamål, såvida fastighetsindelningen förbättras och en mer ändamålsenlig
indelning icke motverkas.

Fastighetsbildning, vid
vilken fastighet som nybildas eller ombildas icke blir lämpad for sitt
ändamål, får även äga rum ifall då fastighetsbildningen främjar vården av
natureller kulturmiljön.

Prop. 1989/90:151 Bilaga 2

Sammanställning
av remissyttranden över lantmäteriverkets Prop. 1989/90:151 rapport
(1988:9) Fastighetsbildning för landsbygdens behov Bilaga 3

Efter
remiss har yttranden över lantmäteriverkets rapport (1988:9) Fastighetsbildning
för landsbygdens-behov avgetts av,Göta hovrätt, Gävle tingsrätt,
riksskatteverket, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer,
lantbmksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, plan och bostadsverket,
länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Älvsborgs län, länsstyrelsen i
Västerbottens län, länsstyrelsen i Kopparbergs län, länsstyrelsen i Jämtlands
län, länsstyrelsen i Kronobergs län, statens naturvårdsverk. Delegationen för
glesbygdsfrågor (I 1977:02), Lantbmkamas riksförbund (LRF), Svenska
kommuiiförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges lantmätareförening, Svenska
naturskyddsföreningen och Riksförbundet för hembygdsvård.

Lantbruksstyrelsen
har till.sitt yttrande fogaf yttranden från lantbmksnämndema i Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Blekinge,
Kristianstads, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,
Västmanlands, Kopparbergs, Västemorrlands, Jämtlands och Västerbottens län.
Skogsstyrelsen har till sitt yttrande fogat yttranden från skogsvårdsstyrdsema
i Kalmar, Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Gävleborgs, Kopparbergs och
Norrbottens län. Fiskeristyrelsen har till sitt yttrande fogat yttranden från
fiskenämndema i Blekinge, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Värmlands, Västmanlands och Jämtlands län samt från länsstyrelsen i Norrbottens
län (fiskedelegationen). Länsstyrelsen i Älvsborgs län har till sitt yttrande
fogat yttranden från Dals-Eds, Vänersborgs och'Marks kommuner samt från
lantbmksnämnden och skogsvårdsstyrelsen i länet. Länsstyrelsens Västerbottens
län har till sitt yttrande fogat yttranden från'Skellefteå och'Stommans kommuner.
Länsstyrelsen i Jämtlands län har till sitt yttrande fogat yttranden från
lantbmksnämnden och fiskenämnden i länet samt från Ragunda, Bergs, Bräcke,
Östersunds och Krokoms kommuner.

1
Allmänna synpunkter

Götahovrätt:

Hovrätten;godtar
— från de synpunkter hovrätten.har.att beakta — i huvudsak de förslag som
lantmäteriverket lägger fram.

Gävle
tingsrätt:

Den.översyn
av vissa regler i 3 kap fastighetsbildningslagen (FBL) som LMV:s rapport
innehåller, berör fastighetsdomstolen vid tingsrätten, som efter besvär från
enskilda eller från företrädareiför allmänna intressen har att pröva
tillåtligheten av fastighetsbildriitigsåtgärderutifrån bl.a. bestämmelsemari
kapitlet.

Allmänt
sett måste rapporten betecknas som svåröverskådlig. Samma

resonemang återkommer på flera ställen med varierande utformning och

innehåll. Framställningen hade utan tvivel vunnitipå.en stramare redige- 41

ring
av texten. Om förslaget leder till lagstiftning, torde det nu bli svårt att
Prop. 1989/90:151

hämta
stöd i rapporten vid den praktiska tiUämpningen av lagbestämmel- Bilaga 3

sema.

Prövningen
av en fastighetsbildningsåtgärds tillåtlighet enligt bestämmelsema i 3 kap FBL
skaU ske med beaktande av den jordpolitiska målsättning som gäller. Tingsrätten
finner det naturligt att den betoning av regionalpotitiska hänsynstaganden som
kommit till uttryck i 1987 års ändringar i jordförvärvslagen också får
genomslag i den allmänna jordpolitik som skall styra fastighetsbildningen, och
tingsrätten kan i stort sett godta den förskjutning i liberaliserande riktning
av tillåtlighetsprövningen som nu föreslås av LMV. Tingsrätten kan emellertid
trots detta inte dela LMV:s uppfattning om behovet av de föreslagna
lagändringama. I samband med FBL:s tillkomst uttalades att lagbestämmelsema
hade givits sådan utformning att de gav utrymme för en avsevärd rörelsefrihet
och möjliggjorde en anpassning tiU en "tämligen långt angående
utveckling". Detta till trots ha LMV nu till följd av en relativt försiktig
omläggning av jordbmkspolitikens inriktning föreslagit ändring i lagen.
Ändringama medför enligt tingsrättens mening en markant degradering av den
klara och genomtänkta lagtexten och innebär, trots syftet att tydligare markera
vissa prövningsgmnder, ett ökat beroende av motiv och anvisningar. Bestämmelsema
i 3 kap FBL medger som nämnts en långt gående anpassning till förändringar i
den gmndläggande jordpolitiken från tid till annan. Enligt tingsrättens mening
bör det inte föreligga några praktiska olägenheter eller andra nackdelar att
med centalt utfärdade anvisningar och med hjälp av undantagsbestämmelsema i 3
kap 9 § anpassa tillämpningen till de nya riktlinjema i JFL.

De
nya riktlinjema i jordbmkspolitiken innebär bland annat att deltidsjordbmk i
glesbygd bör uppmuntras och stödjas. En fastighetsbildningsfråga som möjligen
borde tas upp som en följd härav är skogsfångsservitu-tens ställning.
Befintligheten av ett sådant servitut är enligt tingsrättens erfarenhet i vissa
fall av betydelse för mindre lantbmk inte bara för försörjningen med ved utan
också för tillgången på virke för ombyggnad av bostads- och ekonomibyggnader
samt för sysselsättningen på fastigheten. Det kan därför enligt tingsrättens
mening finnas anledning att också se över reglema om upphävande av
virkesservituten med syfte att möjliggöra ett bibehållande av dem i större
utsträckning, eller i vart fall att vid upphävande öka möjligheten för
härskande fastighet att få vederlagsmark.

Sammantaget
innebär det anförda att tingsrätten i huvudsak inte har något att erinra mot de
föreslagna förändringaraa av tillämpningen av 3 kap FBL men anser att de med
bibehållande av gällande bestämmelser kan uppnås inom ramen för LMV:s
anvisningsverksamhet. Föreslagen lagstiftning avstyrks därför.

Riksskatteverket:

Den
översyn som lantmäteriverket har gjort av reglema i fastighetsbild

ningslagen var motiverad av ändringama i jordförvärvslagen (1979:230). I

RSVs remissyttrande över betänkandet Översyn av jordförvärvslagen 42

(DsJo
1986:5) påpekades behovet av en översyn av de skattemässiga Prop. 1989/90:151
konsekvensema bla med avseende på gränsdragningen mellan jordbmks- Bilaga 3
fastigheter och bostadsfastigheter. Sammanfattningsvis kan sägas att detta
behov kvarstår även om de av LMV föreslagna ändringama genomförs. En översyn
bör genomföras snarast, framförallt med hänsyn till det förberedelsearbete som
redan påböGats inför den allmänna fastighetstaxeringen av jordbmk år 1992.

Lantbruksstyrelsen:

Lantbmksstyrelsen
tillstyrker de förslag till ändringar i fastighetsbildning-slagen (FBL) som
föreslås i rapporten med nedanstående kommentarer.

Lantbruksnämnden
i Uppsala län:

Lantbmksnämnden
finner att de föreslagna ändringarna mycket väl överensstämmer med en
anpassning till nya jordförvärvslagens tillämpningsbestämmelser.

•
Särskilt betydelsefullt är att
miljöaspektema numera kan beaktas vid fastighetsbildning. Härigenom kan
tänkbara konfliktsituationer vid fastighetsbildning i anslutning tiU bl a
bmkningscentmm eller annan bebyggelse förebyggas.

•
Möjligheten till ytterligare
mark och byggnader vid avstyckning är också positivt. På så sätt kan
landsbygdens byggnadsbestånd bättre tillvaratas.

•
I rapporten framföres att
större restriktivitet kan ske i samband med avstyckning av bostadshus på
deUidslantbmk. Detta är bra eftersom ökat boende i sådana faU kan bli följden.

•
Lantbmksnämnden ser det som
angeläget att någon form av vatten-bmksfastigheter eller vattenbmksservitut bör
kunna bildas. De skall knytas till kustnära fastigheter av taxeringsnatur
jordbmksfastighet eller annan fastighet.

•
Överhuvudtaget ser
lantbmksnämnden lagförslaget som positivt genom att det syftar till en
förbättring av boende och sysselsättningsmöjlig-hetema på landsbygden.
Härigenom kan bättre fömtsättningar skapas för en aktiv landsbygdsutveckling.

Lantbruksnämnden
i Kronobergs län:

Rapporten
trycker på hänsynstagande till lokal- och regionalpolitiska förutsättningar,
på sysselsättningsaspekten och på möjligheter till utökning av areal för
bostadsfastigheter.

De
förändringar som föreslås i lagtexten är ganska ringa, men utredningen pekar
på att praxis redan i dag ger möjligheter att tolka in flera av de riktlinjer
man vill framhålla.

Rapportens
innehåll synes väl stämma överens med det handlingspro

gram för jordförvärvslagens tillämpning i Kronobergs län, som upprätta

des 1987, varför lantbmksnämnden tillstyrker de ändringar som föreslås. 43

Lantbruksnämnden
i Gotlands län: Prop. 1989/90:151

1987
års ändringar i jordförvärvslagen medförde ett behov av en översyn 'liläga
3

av fastighetsbildningslagen
och förändring av denna. Nämnden anser att

de
föreslagna förändringarna fyller de krav som föreligger vad gäller

allmänna intressen vid
bildande av jord- och skogsbmksfastigheter samt

bostadsfastigheter på
landsbygden.

Lantbruksnämnden
i Södermanlands län:

Nuvarande
fastighetsbildningslag är från år 1972 och gäUande jordförvärvslag är från år
1987. Jordbmkspolitiken och förvärvslagstiftningen har ändrats ett flertal
gånger sedan fastighetsbildningslagen trädde i kraft. Jordbmkspolitikens inriktning
har i dag fått en annan utformning än under 70-talet. I dag gäller mera
inriktning på regionalpolitik och miljöfrågor. Dämtöver har bland annat Plan-
och bygglagen trätt i kraft.

Av
väsentlig betydelse är att fastighetsbildningslag och övrig markpoli-tisk
lagstiftning har samma synsätt vad gäUer fastighetsförhållanden i detta fall på
landsbygden. Med den liberalisering och tyngdpunktsförskjutning som skett i
jordförvärvslagen har fastighetsbildningslagen tett sig stelbent och omodem. En
förändring av föreslagen typ är således önskvärd och erforderlig.

Jord-
och skogsbmket är basnäringar. Fömtsättningarna för näringarna förändras under
tiden. Det är därför angeläget att lagstiftningen på området följer med
utvecklingen. Politiska beslut förändrar även fömtsättningarna. För närvarande
gäller att jord- och skogsbmket skall medverka aktivt i regionalpolitiken och
ta hänsyn till ekologi och miljö samt kulturhistiriska intressen.

I
FBL regleras fastighetsindelningen och genom lagverket skall avvägning ske mellan
allmänna och enskilda intressen.

De
nya riktlinjer som gäUer i jordförvärvslag, skötsellag m fl lagverk som
reglerar hushållningen med mark och vatten finns inte beaktade i FBL.

Tillämpningen
av FBL har hittills varit strikt. Dock har möjligheter funnits att anpassa
tillämpningen till nuvarande förhållanden genom undantagsregler och en
successivt glidande praxis. Detta är inte tillfyllest. Undantagsregler bör
användas endast i undantagsfall och inte som i dag vanligtvis.

Det
är ett allmänt intresse att fastighetsbildningsreglerna är så anpassade att de
möjliggör en praktisk tillämpning till de varierande förhållanden som finns i
olika delar av landet.

Det
är således angeläget att FBL utformas så att reglema motsvarar samhällets
förändrade syn på regionalpolitiken, jordförvärvslagens syn på deltidsjordbmket
och natur- och kulturminnesvårdens krav på utökad hänsyn till dessa värden.

I
nuvarande FBL skiljer man på nybildning och ombildning av fastighet.

Ser man på hur lagen tillämpats under senare år blir bedömningen att

denna skillnad saknar relevans. De olika synsätt som kan förekomma kan

regleras i själva tillämpningen. 44

Som
redan berörts, beaktas inte deUidsjordbmkets exestens i FBL. Inte Prop.
1989/90:151 heller naturvårds-, kulturvårds- och miljöintressena. Övrig
marklagstift- Bilaga 3 ning beaktar emellertid dessa nya synsätt.

Övergripande
mål i jordförvärvslagen är att familjejordbmket och skogsbmkets rationalisering
skall främjas. I fastighetsbildningslagen finns skyddsregler för dessa näringar.
I och med att deltidsjordbmken fått ett annat berättigande och
regionalpolitiken fått en mer framskjuten position stämmer inte nuvarande
regler i FBL. I nuvarande lagstiftning gäller för jordbmksfastigheter ett
lönsamhetskrav och för skogsbmksfastigheter så stora egendomar att
heltidssysselsättning möjliggörs.

Arbetet
med stmkturrationaliseringen av jord- och skogsbmket sker ofta i flera steg.
Fastigheterna byggs ut successivt. Detta bör inte förhindras av reglema i FBL.
Det är även viktigt att redan gjorda stmkturinsatser säkerställs. Det bör
finnas skydd i FBL för dessa fastigheter, så att inte deltidsjordbmk utvecklas
på deras bekostnad eller att regionalpolitiska strävanden går för långt i detta
avseende.

Lantbruksnämnden
i Blekinge län:

Lantbmksnämnden
i Blekinge län instämmer i LMV:s förslag tiU ändring av reglema för
fastighetsbildning berörande jordbmks-, skogsbmks- och bostadsfastigheter.

Lantbruksnämnden
i Kristianstads län:

Lantbmksnämnden
finner det angeläget att fastighetsbildningslagstiftningen anpassas till de
ändrade fömtsättningama för de areella näringama och tiU ändrad jordbmkspolitik
liksom med hänsyn till regionalpolitiska strävanden. Liberaliseringen av
jordförvärvslagen med nedtoning av ratio-naliseringsmälen samt den allt vanligare
förekomsten av s.k. kombinationsföretag är exempel som styrker reformbehovet.
Att rådande över-kosttssituation ifråga om spannmål i sig skulle vara ett motiv
för ändringar i fastighetsbildningslagstiftningen kan nämnden dock inte finna
skäl för.

Nämnden
instämmer också i att vid fastighetsbildning för bostadsändamål —
permanentboende — kan behöva anläggas en delvis annan syn än vad hittills varit
faUet.

Lantbruksnämnden
i Hallands län:

Förhållanden
i det svenska lantbmket såsom spannmålsöverskott, försäm

rad lönsamhet, avfolkning av landsbygden m.m. har med tiden medfört

krav på modemisering av fastighetsbildningslagen. De förslag på ändringar

som möjliggör att bilda s k bostadsjordbmk och deltidsjordbmk samt för

att kunna bedriva landskapsvård finner lantbmksnämnden för Hallands

del väl anpassade för att medverka till en positiv landskaps- och regional

politisk utveckling. 45

Lantbruksnämnden
i Älvsborgs län: Prop. 1989/90:151

Sammanfattningsvis
får nämnden anföra att rapporten på ett förtjänstfullt bilaga 3 sätt fångat
in och beskrivit de frågor rörande fastighetsbildningen på landsbygden som
aktualiserats under senare år. Nämnden tiUstyrker de ändringar som föreslås i
fastighetsbildningslagen (FBL) och även de nya motiveringar som anförts i
anslutning till ny och äldre lagtext.

Lantbruksnämnden
i Skaraborgs län:

Rapporten
föreslår ändringar i de villkor för fastighetsbildning som återfinns i 3 kap.
FBL och som reglerar de aUmänna intressena vid ny- eUer ombildning av fastighet
för jord- och skogsbmksändamål. Ändringama är motiverade av det behov tiU
anpassning av fastighetsutformning med hänsyn till regionala och lokala
fömtsättningar som föreligger och till behovet att på landsbygden — framförallt
i glesbygd — samordna verksamhet inom jord- och skogsbmk med annan verksamhet
för att trygga permanent bosättning och uppnå tillfredsställande
sysselsättning och försöGning. De föreslagna ändringama i FBL anser
lantbmksnämnden är motiverade och väl avstämda mot nu gällande jordförvärvslag.

Lantbruksnämnden
i Värmlands län:

Lantbmksnämnden
i Värmlands län tiUstyrker de förslag till ändringar av
fastighetsbildningslagen som ställs i rapporten med de preciseringar som ges
nedan.

Lantbruksnämnden
i Örebro län:

Sammanfattningsvis
innebär de föreslagna förändringama i 3 kap FBL en betydande liberalisering
beträffande fastighetsbildningen på landsbygden. För reglema som skyddar det
rationellt bedrivna jordbmket och skogsbmket föreslås ingen förändring.

Lantbmksnämnden
konstaterar att de föreslagna ändringam i 3 kap FBL väl överensstämmer med
genomförda ändringar i JFL och har inget att erinra mot förslaget.

Lantbruksnämnden
i Västmanlands län:

Lantbmksnämnden
anser att förslagen till ändringar är välmotiverade och lämpligt utformade och
tillstyrker dem.

Lantbruksnämnden
i Kopparbergs län:

Lantbmksnämnden
tillstyrker LMV:s förslag tiU ändringar i 3 kap FBL.

Nämnden
har inte sett FBL i dess nuvarande lydelse och tillämpning

som något hinder varken i det regionalpolitiska arbetet eller i stmkturverk-

samheten. Nämnden anser dock att den föreslagna lydelsen och inte minst 46

de
kommande tillämpningsanvisningarna bättre svarar mot föreliggande Prop.
1989/90:151

behov. Bilaga 3

Flera
av de frågor som tagits upp i rapporten har berörts i länsprogrammet för stmkturrationalisering,
punkt 7.9 Fastighetsbildning. Den syn som där redovisas synes väl överensstämma
med LMV:s förslag. Länsstyrelsen har i samråd med lantbmksnämnden utarbetet ett
förslag till riktlinjer för hur de föreslagna ändringama i 3 kap FBL skulle
tillämpas om de antas av riksdagen. Länsprogrammet skulle i så faU kompletteras
med detta.

Lantbruksnämnden
i Västernorrlands län:

Lantbmksnämnden
instämmer i huvudsak i utredningens förslag.

Lantbruksnämnden
i Jämtlands län:

De
ändringar i fastighetsbildningslagen och dess tillämpning som föreslås i
rapporten stämmer väl överens med nuvarande riktlinjer för lantbmks-nämndens
landsbygdspolitik och tillämpningen av jordförvärvslagen. Lantbmksnämnden
tiUstyrker därför förslaget och anser att det bör genomföras snarast möjligt.

Lantbruksnämnden
i Västerbottens län:

Den
lagreform LMV vill genomföra är viktig. Fastighetsbildningen på landsbygden har
länge haft en alltför osjälvständig ställning och har i för hög grad styrts av
villkoren för fastighetsbildningen i tätorter och tätortsnära områden.
Tillsammans med alltför långtgående ambitioner om en rationell
fastighetsindelning har detta lett tiU suboptimeringar som inte gagnat den
genuina landsbygdens utveckling. I LMV:s förslag görs en anpassning av fastighetsbildningslagstiftningen
som lantbmksnämnden länge efterlyst.

Skogsstyrelsen:

LVMs
översyn av fastighetsbildningslagen (FBL) har främst avsett de villkor som
gäller ifråga om hänsyn till allmänna intressen vid bildandet av jord- och
skogsbmksfastigheter samt bostadsfastigheter på landsbygden. Villkoren, som
återfinns i 3 kap FBL, utgör normer för avvägningen mellan allmänna och
enskilda intressen när det gäller alla typer av fastighetsbildningsåtgärder.

Det
kan konstateras att både jordbmkspolitiken, skogspolitiken och

jordförvärvslagstiftningen har ändrats flera gånger sedan FBL trädde i

kraft. FBLs karaktär av ramlag med relativt stort utrymme för bedöm

ningar har dock medgivit successiva anpassningar av tillämpningen till

ändrade förhållanden. Den översyn som nu har gjorts är, enligt rapporten,

främst motiverad av de senaste ändringama i jordförvärvslagen (JFL) och

de regionalpolitiska och miljöpolitiska mål som numera utgör viktiga

delmål i jordbmkspolitiken och utvecklingen av landsbygden. 47

LMV har under
översynsarbetet haft samråd med berörda myndigheter Prop. 1989/90:151 och
organisationer, däribland även skogsstyrelsen. Enligt LMV stämmer Bilaga 3
de framlagda förslagen i sina huvuddrag väl överens med de synpunkter som har
framkommit vid samråden.

Skogsstyrelsen
delar uppfattningen att FBL behöver reformera för att åstadkomma en anpassning
till såväl utvecklingen i de areella näringama som utvecklingen i övrigt på
landsbygden. FBL behöver också anpassas med hänsyn till den ökade betydelse
regionalpolitiken och natur- och kulturminnesvården numera tillmäts. Det är
angeläget att lagen även fortsättningsvis är utformad så att den medger en
flexibel tillämpning som tar hänsyn både tiU varierande fömtsättningar mellan
olika delar av landet och förändringar över tiden. Det är därför önskvärt,
enligt rapporten, att FBLs tiUämpning med hänsyn tiU regionala och lokala
förhållanden redovisas i form av länsprogram. Skogsstyrelsen vill betona
vikten av att dessa program upprättas i nära samarbete med sektorsmyndighetema
för de areella näringama.

Samtidigt
som det är viktigt att bestämmelsema i FBL ger ett tillräckligt utrymme för en
nyanserad tillämpning är defockså viktigt att lagen bygger på vissa mer
generella gmndsatser när det gäller avvägningar mellan allmänna och enskilda
intressen. Enligt skogsstyrelsens uppfattning bör i dessa avvägningar bl.a.
markhushållningsaspekten och fastighetsindelningens betydelse för ett
rationellt utnytGande av de areella näringamas produktion ges stor tyngd även i
fortsättningen. Att markhushållningsaspekten numera har en nära anknytning
till naturresurslagen och till översiktsplaneringen i plan- och bygglagen
innebär inte att den bör ha mindre betydelse när det gäUer prövningen av en
enskild fastighetsbildningsåtgärd.

Enligt
skogsstyrelsens uppfattning är en god fastighetsstmktur och utvecklade
lantbmksföretag av stor betydelse både för en effektiv produktion och för
möjlighetema till ett långsiktigt boende på landsbygden. FBL bör därför även i
fortsättningen slå vakt om resultatet av genomförda stmkturinsatser och främja
fortsatt stmkturrationalisering.

Skogsstyrelsen
biträder de förslag till ändringar av FBL som läggs fram i rapporten.
Beskrivningen av hur den ändrade lagstiftningen bör kunna tiUämpas har skogsstyrelsen
dock funnit skäl att kommentera eller ifrågasätta på några punkter. Dessa
punkter behandlas i följande avsnitt.

Skogsvårdsstyrelsen
i Hallands län:

Fastighetsbildningslagstiftningen
är av utomordentligt stor betydelse för utvecklingsmöjligheteraa för
landsbygden. En levande livskraftig landsbygd ligger i skogsbmkets intresse
varför skogsvårdsstyrelsen ser mycket positivt på huvuddragen i de nu
föreslagna förändringama.

Skogsvårdsstyrelsen
i Älvsborgs län:

Ändringama
synes väl ägnade att styra fastighetsbildningen på ett sätt som

gagnar skogsbmket, de regionala och miljöpolitiska mål som uppsatts i

jordbmkspolitiken och utvecklingen av landsbygden. 48

Skogsvårdsstyrelsen vill
emellertid i det följande betona betydelsen av Prop. 1989/90:151

vissa uppfattningar som redovisas i rapporten. Bilaga 3

Skogsvårdsstyrelsen
i Värmlands län:

Skogsvårdsstyrelsen
tillstyrker i huvudsak de föreslagna ändringaraa.

Skogsvårdsstyrelsen
i Kopparbergs län:

Rapportens
förslag och bedömningar överensstämmer med skogsvårdsstyrelsens uppfattning.

Skogsvårdsstyrelsen
i Norrbottens län:

Rapportens
förslag innebär genomgående en konstmktiv anpassning av regelsystemet till
rådande verklighet. Ur skoglig synvinkel är det positivt att
fastighetsbildningen inte utgör hinder för upprätthållande av en infrastruktur
som är i tidsfas med utvecklingen på landsbygden.

Rapporten
förordar att tillämpningen av FBL anpassas till regionala och lokala
fömtsättningar förankrat i ett länsprogram för fastighetsbildning i samarbete
bl a med skogens sektorsmyndighet.

Detta
bör ske men dämtöver torde finnas anledning att överväga om inte beslut i
fastighetsbildning där skogsmark avses bli tagen i anspråk av boende och
miljöskäl, regelmässigt borde föregås av yttrande från skogsvårdsmyndigheten.

Fiskeristyrelsen:

Fiske
är i glesbygden en viktig resurs, både när fisket bedrivs i förvärvssyfte eller
som fritidsfiske. Det finns inga fiskeribiologiska hinder för att fisket och
fiskodlingsverksamheten utvecklas ytterligare.

För
yrkesfiske på heltid eller som binäring är svårigheten att tillgodose
näringsutövamas behov av fiskerättigheter ett allvarligt problem.

Det
är angeläget att de fastighetsrättsliga fömtsättningama att genom
fastighetsreglering eller servitut tillgodose fiskamas behov av vattenområden
för fiske utreds ytterligare. Utredningen bör påböas utan dröjsmål.
Fiskeristyrelsen anser det angeläget att styrelsen medverkar i utredningen.

Plan-
och bostadsverket:

Lantmäteriverket
har under arbetets gång samrått med bla planverket i den utredning som nu
redovisas. Planverket och bostadsstyrelsen ombildades den 1 juli 1988 till det
nya plan- och bostadsverket (boverket).

Boverket
noterar att planverkets synpunkter i huvudsak arbetats in i den

färdiga rapporten. En fråga kvarstår dock. Boverket ställer sig tveksam tiU

att förslaget att utarbeta länsprogram för fastighetsbildning som berör

lantbmksfastigheter (sidan 48—49, Regional och lokal anpassning) utgår

från en samrådskrets av centrala och regionala myndigheter. Det finns risk 49

4
Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 151

att
olika planeringssystem kan komma till och verka skilda från varandra Prop.
1989/90:151

med den ordning som utredningen föreslår. Bilaga 3

Förslaget
förbiser enligt boverkets mening det nya och större ansvar för planering och
hushållning med naturresurser som PBL och NRL lagt på kommunema och den
strategiska betydelse som översiktsplanema kommer att få som samlande dokument
för planering och beslutsfattande.

För
att åstadkomma en regional och lokal anpassning av tillämpningen av
fastighetsbildningslagen bör enligt boverkets mening ett nära samarbete ske med
kommunema i samråd med fastighetsbildningsmyndighet, länsstyrelse,
lantbmksnämnd, länsarbetsnämnd och utvecklingsfond. Det är viktigt att kommunen
i sin översiktsplan får möjlighet att ge en samlad bild av
planeringsfömtsättningarna och ge sin syn även på fastighetsbildningsfrågan,
som har stor betydelse för såväl näringsliv som miljö och bevarandefrågor på
landsbygden.

Länsstyrelsen
i Stockholms län:

Länsstyrelsen
tillstyrker de föreslagna ändringaraa i fastighetsbildningslagen och noterar
att ändringaraa främst innebär en anpassning till gäUande
jordförvärvslagstiftning. Fastighetsbildning enligt de intentioner som uttrycks
i rapporten går i många fall att genomföra också med nuvarande utformning av
fastighetsbildningslagen bla genom tillämpning av vissa undantagsregler i
lagens 3 kap. Från principiell synpunkt är det dock riktigare att
fastighetsbildningen har stöd i huvudregler och inte i undantagsbestämmelser.

Länsstyrelsen
iAlvsborgs län:

Länsstyrelsen
instämmer i huvudsak i de bedömningar som gjorts i rapporten och tillstyrker
de ändringar som föreslås i fastighetsbildningslagen (FBL). Länsstyrelsen anser
att lagändringarna och motiveringarna tiU dem mycket väl tillgodoser det
reformbehov som finns när det gäller att anpassa FBL till ändrade
fömtsättningar för jordbmksnäringen och till en ändrad jordbmkspolitik, bla när
det gäller att skapa fömtsättningar för en aktiv regionalpolitik.

Dals-Eds
kommun (kommunstyrelsen):

Dals-Eds
kommunstyrelsen tillstyrker Lantmäteriverkets förslag i Rapport (1988:9) om
friare fastighetsbildning på landsbygden.

Kommunen
har deltagit i försöksverksamhet under åren 1986-88 kring jordförvärvsfrågor.
Ett särskilt Program har upprättats och bifogas detta yttrande (utelämnat här).

Erfarenheten
från verksamheten visar hur viktigt just bosättningsfrå-goraa är för en
fortsatt levande landsbygd. Av de ca 50 förvärvsärendena kommunen yttrat sig
över har i 14 fall bostadsfrågan varit huvudsak.

Den
lokala kännedomen och bevakningen av fast bosättning på lands- 50

bygden
stöder krav om kommunernas yttranderätt vid fastighetsbildning- Prop.
1989/90: 151

särenden på landsbygden. Bilaga 3

Marks
kommun (kommunstyrelsen):

Förslagen
tillstyrks. Tillämpningen av fastighetsbildningslagen skall redovisas i
översiktsplan för kommunen.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län:

Länsstyrelsen
är i allt väsentligt positiv till Lantmäteriverkets (LMVs) förslag tiU
ändringar i fastighetsbildningslagen (FBL).

På
några punkter behövs i det fortsatta lagstiftningsarbetet förtydliganden tiU
lagtexten för att inte förslagen med dess liberalare syn på bildande av större
bostadstomter på landsbygden och mindre jordbmksfastigheter för kombinerade
ändamål skall missbmkas och tex leda fram tiU en ohämmad delning och försämring
av fastighetsbeståndet. Huvudinriktningen skall fortfarande vara att
åstadkomma en förbättring av fastighetsindelningen.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län: Länsstyrelsen tillstyrker förslagen.

Ragunda
kommun: Förslagen tillstyrks.

Bergs
kommun: Förslagen är ett steg i rätt riktning.

Östersunds
kommun (byggnadsnämnden): Förslagen tillstyrks.

Krokoms
kommun: Förslagen tillstyrks.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län:

Länsstyrelsen
har pekat ut några nyckelområden för sin verksamhet. Ett av dem är en levande
landsbygd. Aktiviteterna inom nyckelområdet är tex

— ett
landsbygdsprojekt tiUsammans med landstinget

— att
ta fram ett regionaU handlingsprogram för tillämpningen av jordförvärvslagen

— att
ta fram ett handlingsprogram för att bevara det öppna landskapet.

I arbetet med landsbygdsfrågorna är det väsentligt att alla berörda

myndigheter
och organ samverkar, inte minst när det gäller lagtillämpning. I länet har
därför förts diskussioner om bla fastighetsbildningslagens roll i detta
sammanhang.

Länsstyrelsen
anser att det är en viktig fömtsättning för att behålla en levande landsbygd
och ett öppet landskap att landsbygden är befolkad. Givetvis utgör
familjelantbmket den bas på vilken landsbygdens framtid gmndas. Men jordbmkets
situation innebär att detta inte räcker.

De
människor som vill bo på landsbygden idag har andra krav än

tidigare. Man vill finna utlopp för aktiviteter på egenägd mark i större

utsträckning än tidigare. Det finns fömtsättningar att tillfredsställa dessa

önskemål även med hänsyn till kravet på god markhushållning. 51

Utifrån bland annat dessa
aspekter hälsar länsstyrelsen Lantmäteriver- Prop. 1989/90:151 kets förslag
med tillfredsställelse. Genom den föreslagna ändringen an- Bilaga 3 passas
fastighetsbildningslagen väl med annan lagstiftning.

Länsstyrelsen
anser det väsentligt att regionalt handlingsprogram för tillämpningen av
fastighetsbildningslagen upprättas snarast och samordnas med övrigt arbete för
att bevara en levande landsbygd och ett öppet landskap. Det vore i detta
sammanhang värdefullt om departementschefen uttalade sig om
handlingsprogrammets rättsstatus.

Naturvårdsverket:

Statens
naturvårdsverk anser att det är svårt att få en helhetsbild av konsekvenseraa
av lantmäteriverkets (LMV) förslag till författningsändringar.
Naturvårdsverkets uppfattning är att ändringar bara bör göras i en lagstiftning
om effekteraa av ändringama är helt tydliga. Enligt verkets mening inrymmer de
aktuella bestämmelsema i fastighetsbildningslagen (FBL) i huvudsak redan en så
hög grad av flexibilitet som LMV säger sig vilja åstadkomma med sitt förslag.

Glesbygdsdelegationen:

Lantmäteriverkets
översyn av regleraa om fastighetsbildning för jord- och skogsbmksfastigheter
m.m. och därav föranlett förslag till ändringar i gällande viUkor för
fastighetsbildning ligger helt i linje med de ståndpunkter som delegationen
sedan länge intagit på området. Delegationen har medverkat i den
beredningsprocess som legat till gmnd för den aktuella rapporten. Det är mycket
tillfredsställande att det färdiga resultatet så väl svarar mot delegationens
uppfattning.

Delegationen
vill i sammanhanget också nämna den projektverksamhet som delegationen bedrivit
i samarbete med bl.a. lantmäteriverket och som rör markpolitiken, både
jordförvärv och fastighetsbildning. Resultaten har visat på behovet av
förändringar i fastighetsbildningspolitiken i den riktning som
lantmäteriverket föreslår. Exempel på projekt är Marken som resurs i Pajala
kommun, Byprojekt i Stommans kommun, Ökat lokalt inflytande över
jordförvärvspolitiken i 7 glesbygdskommuner. De stora skogsbolagens
(Domänverkets) markpolitiska roll i projektet "Trelänsmo-tet" och
Orsa Markbytarbörs. Projekten finns redovisade i PM och rapporter. F.n.
förbereds en satsning där bl.a. lantbmksverket, lantmäteriverket och
glesbygdsdelegationen medverkar om Marken som resurs i Jämtlands län.

Lantbrukarnas
riksförbund (LRF):

I
rapporten har lantmäteriverket (LMV) funnit ett behov av att reformera

vissa av reglema i 3 kap FBL i sådant avseende att dessa blir bättre

anpassade till de regionalpolitiska och miljöpolitiska mål som idag utgör

viktiga delmål i jordbmkspolitiken och utvecklingen av landsbygden.

LRF har ingen erinran mot att vid fastighetsbildning i förekommande 52

fall
skall beaktas utom annat såväl de regionalpolitiska fömtsättningama Prop.
1989/90:151 som rådande miljöpolitiska målsättningar. Däremot vill LRF ta upp
frågan Bilaga 3 om det verkligen finns ett behov av att reformera
fastighetsbildningsviU-koren i de avseenden LMV funnit. LRF önskar peka på
följande förhåUanden:

Den
fortgående utvecklingen på olika områden i samhället föranleder då och då
jämkningar i den jordpolitiska bedömningen. Vid tillskapandet av reglema
rörande fastighetsbildningsvillkoren i 3 kap FBL var lagstiftaren uppmärksam på
detta. Reglema gavs därför en sådan elastisk utformning att det vid
tillämpningen av dessa skuUe bli möjligt att vinna anslutning till den vid
prövningstillfället aktuella jord- och planpolitiska målsättningen. Exempelvis
finns bla angett att en jordbmksfastighet skall vara beskaffad så att den
medger tillfredsställande lönsamhet hos det företag som skall bedrivas på
fastigheten. En liknande bestämmelse finns för skogsbmksfastigheter.
Utformningen av bestämmelseraa är emellertid avsiktligt inte mer konkret än så.
Tanken är att det bakomliggande materiella innehållet vid vaGe tidpunkt skall
kunna korrespondera mot de gällande jordbmkspolitiska riktlinjema. Dessutom
finns undantagsbestämmelser som under vissa omständigheter kan medge
fastighetsbildning även i fall när lönsamhetskravet inte är uppfyllt.

Man
skulle mot bakgmnd av ovanstående helt allmänt kunna karakterisera regleraa i
3 kap FBL på det sättet att de får sitt närmare materiella innehåll
"utifrån". För tillämpningen av regleraa i fråga är det därför av
största vikt att de tillämpande organen - fastighetsbildningsmyndighe-teraa —
är väl förtrogna med innehållet i den fastighetsrättsliga speciallagstiftningen,
rådande jordbmkspolitiska riktlinjer samt gällande planer och riktlinjer för
markanvändningen inom det område som berörs av en aktuell
fastighetsbildningsårgärd. I fastighetsbildningslagen är söqt för detta. Enligt
uttryckliga bestämmelser åligger det fastighetsbildningsmyndigheten att utreda
vilka allmänna intressen som berörs och att i behövlig utsträckning samråda
med de myndigheter som berörs av åtgärden.

Samrådsmekanismen
är alltså av central betydelse i fastighetsbildningsproceduren. Meningen är
att fastighetsbildningsmyndighetens ställningstaganden skall gmndas på de
synsätt och värderingar som företräds av de organ som särskilt har att svara
för de berörda allmänna intressena. Det framhålls i förarbetena till
fastighetsbildningslagen att det inte kan komma i fråga att ett ställningstagande
av en administrativ myndighet som har att skärskilt svara för visst allmänt
intresse frångås på den gmnden att fastighetsbildningsmyndigheten uppfattar
det allmänna intresset i och för sig på annat sätt än den administrativa
myndigheten. Exempelvis är det uppenbart att ställningstaganden som avser
tillämpningen av villkoren i 3 kap 6 § FBL om skydd för jordbmksnäringen bör
ske helt i överensstämmelse med de synpunkter som framförs av vederbörande
jordbmkspolitiska organ, d v s på länsplanet av lantbmksnämnden.

De
erfarenheter från tillämpningen som LRF besitter ger vid handen att

fastighetsbildningslagen med avseende på innehållet i reglema i 3 kap i

stort sett fungerar bra. I praktiken går det att åstadkomma förändringar av

fastighetsstmkturen inom ramen för vad som motiveras av vid vaGe tid 53

föreliggande
förhållanden och jordbmkspolitiska målsättningar. Enligt Prop. 1989/90:151

LRFs
bedömning förefaller sålunda reglema i 3 kap FBL väl svara mot de Bilaga 3

krav
på behövlig räckvidd och flexibilitet som uppställdes av lagstiftaren

vid
reglemas utformning. LRF noterar emellertid att det framföraUt i

glesbygderna
har blivit nödvändigt att i ökande grad och kanske i flertalet

fall
gmnda prövningar på undantagsbestämmelser, vilket främst beror på

anpassningar
till ändrad inriktning i stmkturpolitiken.

Även
om LRF har sunpunkter på behovet av de föreslagna lagstiftningsåtgärderna, har
LRF emellertid den uppfattningen att det kan vara motiverat med vissa tillägg
till och förtydliganden av de nuvarande motiven till regleraa i 3 kap FBL.
Härvid inställer sig emellertid den svårigheten att det inte går att lagstifta
genom att enbart skriva lagmotiv. Det fordras även ny lagtext. För att komma ur
detta dilemma är LRF därför berett att göra visst avkall på sin tveksamma
inställning till reformbehovet och tillstyrka viss förändring av
fastighetsbildningsvillkoren i 3 kap FBL. Till dessa förändringar återkommer
LRF nedan.

LMVs
uppdrag har innefattat en översyn av regleraa i fastighetsbildningslagen i sådana
avseenden som är motiverade av 1987 års ändringar i jordförvärvslagen. Härvid
har LMV valt att begränsa sitt uppdrag till att avse en översyn av enbart
reglema i 3 kap FBL. LRF vill ifrågasätta om det inte varit befogat att ägna
intresse även åt andra regler i fastighetsbildningslagen. Vad LRF närmast
syftar på är vissa bestämmelser i 5 kap. FBL om fastighetsreglering. För att
inte fastighetsbildningslagen skaU verka hindrande för åstadkommande av den i
jordförvärvslagen fastlagda inriktningen av utvecklingen inom jordbmket och på
landsbygden överhuvudtaget, finns det enligt LRFs uppfattning skäl som talar
för en översyn av båtnadsvillkoret i 5 kap. 4 § FBL och
fastighetsskyddsvillkoren i 5 kap 8 § FBL. Även till dessa frågor återkommer
LRF nedan.

En
fråga som inte heller har behandlats av LMV men som i hög grad har aktualitet i
vissa av nu förevarande fastighetsbildningssituationer är den närmare
innebörden av 3 kap I § andra stycket FBL. Frågeställningen gäller
fastighetsbildningslagens räckvidd i de fall, när det för tillgodoseende av ett
visst markanvändningsintresse vid sidan om fastighetsbildningslagen finns ett
särskilt instmment som är avsett för att tillgodose just de ifrågavarande
intressena. Om — för att ta ett exempel från verkligheten — staten vill
tillgodose naturvårdens intresse inom ett visst markområde, skall staten då
kunna avhända enskilda fastighetsägare deras äganderätt tiU marken i fråga
genom att med tillämpning av fastighetsregleringsinstitutet i
fastighetsbildningslagen bilda en naturvårdsfastighet, när det eftersträvade
målet kan uppnås med tillämpning av de mindre ingripande reglema i
naturvårdslagen om inrättande av naturreservat? Denna fråga har inte varit
föremål för Högsta domstolens prövning och några vägledande uttalanden finns
inte heller i vare sig lagförarbeten eller doktrin. Med tanke på att det
tillvägagångssätt som väljs för den enskilde är av stor betydelse, vill LRF här
passa på att fästa lagstiftarens uppmärksamhet på problematiken.
Frågeställningen kommer att utvecklas ytterligare nedan.

54

Svenska
kommunförbundet: Prop. 1989/90:151

Förslaget
till lagändring är en anpassning av fastighetsbildningslagen till de
-

förändringar
som har skett under senare år inom jordbmkspolitiken och regionalpolitiken. Denna
aktualisering av lagen är önskvärd för att de jordbmks- och regionalpolitiska
målen skall kunna fullföljas. Det är också angeläget att en lag ändras i fall
där undantagsbestämmelsema har blivit mer eUer mindre normala att tillämpa.

Styrelsen
vill samtidigt understryka vikten av en anpassning av fastighetsbildningen tiU
lokala fömtsättningar och behov. Viss flexibilitet är nödvndig för att å ena
sidan fullfölja regionalpolitiken och tillgodose Önskemål om att bevara en
levande landsbygd samt å den andra att långsiktigt hushålla med produktiva
markresurser.

Styrelsen
tillstyrker det framlagda förslaget.

Sveriges
advokatsamjund:

Advokatsamfundet
instämmer i huvudsak i utredamas bedömning och tillstyrker de föreslagna
ändringama.

Sveriges
lantmätarejorening:

Sveriges
Lantmätareförening (SLF) instämmer i de bedömningar som gjorts i rapporten och
tillstyrker de föreslagna ändringaraa i fastighetsbildningslagen (FBL). Genom
ändringaraa anpassas reglema i FBL tillde förändringar som har skett under
senare år inom jordbmkspolitiken och regionalpolitiken. De formella ändringama
i lagen är av begränsad omfattning men de i rapporten redovisade motiven blir
av stor betydelse för en mera flexibel tillämpning av lagstiftningen. Vissa
uttalanden i förarbetena till FBL för ca 20 år sedan samt rättspraxis medför
ibland en tiUämpning som i vissa fall kan synas omotiverad från såväl allmän
som enskild synpunkt.

Anpassningen
av en mer flexibef lagtillämpning tiU lokala fömtsättningar och behov innebär
samråd mellan fastighetsbildningsmyndigheten; byggnadsnämnden, lantbmksnämnden
mfl. SLF vill framhålla att redan nu finns väl fungerande och upparbetade
samrådsmtiner; Därtill kommer kommunemas nya översiktsplaner från och med I
juli 1990 och lantbmksnämndemas länsprogram att ge ytterligare underlag för
samråd ochbe-dömningar. SLF tiUstyrker förslaget att länsprogrammet kombineras
med ett av Lantmäteriet upprättat program för fastighetsbildning för landsbygdens
behov.

Riksjorbundetjor
hembygdsvård:

De
förändringar som föreslås ökar fömtsättningama tiU att få en levande

landsbygd. Riksförbundet för Hembygdsvård tog initiativ till bildande av

den sk folkrörelsekommittén inom kampanjen "Hela Sverige skall leva".

Under hela kampanjen har man inom den samlade hembygdsrörelsen 55

arbetat aktivt i
kampanjen. För att uppnå kampanjens syfte är det helt i sin Prop.
1989/90:151 ordning att förändringar sker i fastighetsbildningslagen för att
möjliggöra Bilaga 3 både ett boende och ett arbete på landsbygden. Det är
angeläget att även fastighetsbildningen förändras till att bli mera flexibel än
vad som är fallet idag.

2
Fastighetsbildning för jordbruk och skogsbruk m.m.

Göta
hovrätt:

Lantmäteriverket
anför på s25 att FBL 3:5 bör ändras så att deltidsjordbmk kan godtas i ökad
utsträckning vid prövning enligt denna paragraf i ombildningsfallet. På samma
sida anför verket vidare att det finns skäl att se annorlunda på
nybildningsfallen. Utan att framföra någon annorlunda syn i sak Gfr s52) viU
hovrätten framhålla att FBL principieUt jämställer nybildning och ombildning,
att denna ordning bör behållas samt att 3 kap 6 § FBL ger ett tiUräckligt skydd
mot en oönskad uppdelning av jordbmksfastigheter i deUidsjordbmk.

Som
ett exempel på när nybildning av deltidsjordbmk bör vara möjlig kan anföras
följande: Antag att en fastighet innehåller 5 ha åker och 100 ha skogsmark.
Fastigheten ägs av skogsbolaget som också äger angränsande omfattande
skogsmarker. En person på orten önskar förvärva fastighetens åkerområde inom
vilket finns en bostadsbyggnad och ekonomibyggnader för att bedriva
deltidsjordbmk. En avstyckning av området bedöms befrämja ett vidmakthållande
av det öppna landskapet och vara lämpligt från regionalpolitisk synpunkt.

I
anslutning till vad som anförts i tredje stycket på s 42 vill hovrätten
ifrågasätta om inte i utpräglad glesbygd även möjligheten till lönearbete bör
beaktas. Som exempel kan nämnas möjligheten till säsongsarbete inom
turistnäringen. Detta synes också stå i överensstämmelse med Lantmäteriverkets
egen uppfattning (se s 57 n).

Gävle
tingsrätt:

Vid
bedömningen av en fastighetsbildningsåtgärds tillåtlighet ur regionalpolitisk
synpunkt föreslås FBM få stöd av ett "länsprogram för fastighetsbildning"
upprättat av lantmäteriet i samråd med berörda sektorsmyndigheter och
länsstyrelsen. Detta länsprogram kan av rapporten att döma förväntas få ett
inflytande på FBM:s stäUningstagande i fråga om bla inrättande av
deltidsjordbmk av sådan art att det närmast fär karaktären av bindande plan.
Formema för antagande av ett sådant program måste därför regleras närmare.

Ändringen
av lagmmmet föreslås i huvudsak för att möjliggöra bildan

det av deltidsjordbmk. Som framgår av LMV:s rapport skall dock nybild

ning av deltidsjordbmk inte få komma i fråga, vilket för övrigt inte framgår

av den föreslagna bestämmelsen. Deltidsjordbmk kommer således inte att

kunna tillskapas annat än vid ombildning av fastigheter. Detta förhållande

och vad som i övrigt sägs i rapporten om prövningen av tillåtligheten av 56

sådana
företag tyder på att fastighetsbildning för sådant ändamål endast Prop.
1989/90:151 kommer att ske i undantagsfall. Det förefaller därför inte särskilt
angeläget Bilaga 3 att nu ändra paragrafen med angivet syfte. I förevarande
paragraf bör i stället bibehållas det alltjämt i första han uppställda kravet
på att lantbmksfastigheter skall ge tillfredsstäUande lönsamhet.
Undantagsbestämmelsen i 9 § bör, eventuellt med ytterligare anvisningar från
LMV, användas för de undantagsfall som föranlett LMV:s förslag till
lagändring.

Vad
gäller bestämmelsens utformning i sig är inget att invända mot att begreppet
lantbmksfastighet i enlighet med JFL:s nomenklatur får ersätta jord- resp.
skogsbmksfastighet. Prövningskriteriet att "företag som skall bedrivas på
fastigheten är ekonomiskt godtagbart" är emellertid enligt tingsrättens
mening så diffust att det inte Gänar något annat syfte än som hängare för
utförliga motivuttalanden. Det är också missvisande därigenom att vid
prövningen skall beaktas inte bara företag "som skall bedrivas på fastigheten"
utan även aktiviteter som bedrivs med fastigiheten som bas, dvs bla
deltidsarbete på annat håll i fråga om deltidsjordbmk. Bla föreslås inkomst av
Gänst kunna utgöra en del av underlaget för den ekonomiska bedömningen. En så
långt gående uppmjukning av lämplighetskravet på lantbmksfastighet bör framgå
redan av lagtexten Gfr reglema om stödjordbmk i tidigare gällande
jorddelningslag). I motiven uttalas vidare att bestämmelsen inte skall ge
utrymme för nybildning av deltidsjordbmk. Detta är en begränsning som enligt
tingsrättens mening som nämnts också bör framgå av lagtexten.

Det
regionalpolitiska intresset, spannmålsöverskottet samt landskaps-och
miljövården är några av de motiv som anförs för att i viss utsträckning efterge
kravet på jordbmksfastighets lönsamhet. Samma skäl kan inte anföras när det
gäller kravet på skogsbmksfastighets lönsamhet. För skogsmark gäller
fortfarande målsättningen att den skall nytGas för virkesproduktion och att -
enligt skyddsregeln i 3 kap 7 § FBL - skadlig uppdelning av skogsmark inte får
ske. Ett upprätthållande av detta skogsparcellering-sförbud torde i många fall
vara svårt att förena med de föreslagna möjlighetema att - med stöd av ett
lägre krav på skogsbmksfastighets lönsamhet — exempelvis förstärka ett deltidsjordbmk
med en mindre areal skogsmark.

Se
också avsnitt 1.

Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer (RÅA):

RAÄ
tiUstyrker förslaget till ändring i 3 kap 5 § fastighetsbildningslagen och
instämmer i allt väsentligt i de motiv som anförs för förslaget. Den
omställningsprocess som de areella näringama undergår och de särskilda
regionalpolitiska aspekter som nämns i rapporten gör det nödvändigt med en
formulering av paragrafen som mindre hårt binder tillämpningen vid
lönsamhetsbedömningar. För RAA är det viktigt att i detta sammanhang betona
betydelsen av en utveckling av näringama som inte utsätter kulturlandskapet
för alltför stora påfrestningar. Att det skapas vidgat utrymme

57

för
att bilda fastigheter lämpliga för deUidsjordbmk bör kunna främja Prop.
1989/90:151 intresset av ett levande kulturlandskap. RAÄ erinrar om att detta
intresse Bilaga 3 också är ett mål för jordbmkspolitiken (prop 1986/87:122
s 11 f).

Lantbruksstyrelsen:

Ekonomiska
krav på lantbmksfastighet

Lantbruksstyrelsen
ser inte ändringen av de ekonomiska kraven och införandet av ett ökat utrymme
för regionalpolitiska aspekter i 3:5 FBL som en generell sänkning av
ambitionsnivån vid bildande av nya jordbmks- eller skogsbmksföretag. Ändringen
ger i stället den vidgade möjligheten vid bedömning av lantbmksfastighetens
lämplighet som behövs för att kunna tillgodose de gmndläggande syftena i
jordförvärvslagen (JFL). Ändringen medför också att en successiv
rationalisering kan ske med stöd av huvudregeln och inte — som ofta är fallet
i dag — med stöd av undantagsregeln i 3:9 FBL.

DeUidslantbmk

Ändringaraa
i JFL har medfört att fler. förvärvare får möjlighet att köpa deUidslantbmk. I
hela landet finns redan' ett stort antal ofullständiga fastigheter som lämpar
sig som deltidsföretag. Något behov i allmänhet av nybildning av sådana företag
torde därför inte finnas.

Inom
områden där särskilda regionalpolitiska hänssyn skall tas kan förhållandena
däremot vara annorlunda. I dessa områden gäller det att skapa fömtsättningar
för ett ökat permanent boende. Här kan en mindre jord- och skogsbmksfastighet
utgöra en bas för en kombination av verksamheter som tillsammans kan ge ägaren
möjlighet att bo kvar i området.

Skyddsreglema
i 3:6 och 3:7 FBL

Det
är angeläget att skyddsreglema för jord- och skogsbmksfastigheter i 3:6 och 3:7
FBL finns kvar. Med stöd av dessa kan dé familjeföretag som finns skyddas mot
skadlig,uppdelning eller mot avskiljande av byggnader. Likaså kan en skadlig
uppsplittring av skogsmarken förhindras. Det är också särskilt angeläget att
öka möjlighetema att förhindra'avstyckning av bmkningscentmm på fastigheter
som är lämpliga som underiag för bosättning i kombination med deUidslantbmk.

I
4 § första stycket 3 JFL finns regler som förhindrar skadlig uppdelning av utvecklade
eller utvecklingsbara företag som bedrivs på mer än en registerfastighet. Någon
regel som kan hindra en uppdelning av lantbmksföretag som drivs på en enda
registerfåstighet finns däremot inte i JFL. Eftersom förvärv av ett område av
en fastighet alltid måste fullföljas genom en fastighetsbildningsåtgärd har det
ansetts tillräckligt att skyddsreglerna finns i FBL.

Det
kan innebära att en förvärvare av ett område av en fastighet erhåUer

förvärvstillstånd enligt JFL trots att en uppdelning av fastigheten är klart 58

olämplig och att
uppdelningen senare hindras med stöd av reglema i FBL. Prop. 1989/90:151 För
den enskilde personen ter sig detta märkligt. Han kan således hamna i Bilaga 3
ett läge där han får förvärstillstånd på ett område som han sedan ändå inte
slutgiltigt kan bli ägare till eftersom lantmäteriförrättningen inställs med
hänvisning till lantbmksnämndens yttrande i fastighetsbildningsfrågan. Rent
lagtekniskt är konstmktionen hållbar men från allmänhetens synpunkt knappast
godtagbar. Det kräver en stor pedagogisk insats för att förklara sammanhanget
för den enskilde sökanden.

Lantbmksstyrelsen
anser det därför angeläget att JFL ändras så att beslut som förhindrar skadlig
uppdelning av en fastighet kan fattas av lantbmksnämnden. Det är redan nu
ytterst nämndema som svarar för den jordpolitiska prövning som senare ligger
till gmnd för förrättningsmannens beslut att inställa lantmäteriförrättningen.
Ändringen kan tex ske genom att orden "som bedrivs på mer än en
fastighet" stryks i 4 § första stycket 3 JFL.

Lantbruksnämnden
i Stockholms län:

Lagtekniskt
har förändringen i 3:5 FBL skett genom att "tillfredsställande
lönsamhet" ändrats till "ekonomiskt godtagbart". Eftersom här
anges lämplighetskraven på lantbmksfastighet i allmänhet dvs även för de egentliga
lantbmksfastigheterna/familjejordbmken kan ändringen uppfattas som en sänkning
av ambitionsnivån. Det bör därför enligt lantbmksnämndens uppfattning betonas
att när det gäller dessa lantbmksföretag skall ambitionen fortfarande vara att fastigheten
skaU få sådan storlek, sammansättning och utformning att den medger
tillfredsställande lönsamhet hos det företag som skall bedrivas på fastigheten.

Den
nya utformningen av 3:5 FBL bör därför snarast ses som en ändring för att
möjliggöra en successiv uppbyggnad av företag utan att vara beroende av stöd
härför i en undantagsregel, samt för bildande av regionalpolitiskt intressanta
kombinationsföretag.

Alternativt
kan lagtexten utformas så att begreppet "ekonomiskt godtagbart"
skall användas endast i de ovan åsyftade situationema, nämligen under den
successiva uppbyggnaden av lantbmksföretag, samt då de regionalpolitiska
aspektema skall särskilt beaktas.

Allmänt
om deltidsjordbmk

Lantbmksnämnden
delar heU uppfattningen att FBL liksom hittills bör vara mycket restriktiv när
det gäller att nybilda ofullständiga lantbmksfastigheter som innebär att
bmkaren blir hänvisad tiU att söka sin huvudsakliga utkomst utanför jord-
eller skogsbmksföretaget. Den ombildning och eventuella nybildning av deltidsjordbmk
som kan bli aktuell bör endast ske inom områden där det är regionalpolitiskt
motiverat av främst sysselsättningsskäl.

I
sådana områden är det inte alltid möjligt att få den huvudsakliga

inkomsten från traditionellt jordbmk eller skogsbmk. Kombination av

olika verksamheter kan däremot avsevärt underlätta en företagares möjlig- 59

heter
att få sysselsättning och utkomst i glesbygden. Där sysselsättningen är
Prop. 1989/90:151 av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt bör
sysselsättningsas- Bilaga 3 pekten ges en ökad tyngd i
fastighetsbildningssammanhang.

Det
bör i sådana situationer vara möjligt att fastighetsbilda för kombinerade
verksamheter som bedrivs på jordbmksfastighet. En fastighet bör alltså kunna
nybildas eller ombildas så att fömtom jord- eUer skogsbmk en kombination av
flera olika ändamål ingår. Detta bör dock enligt nämndens mening endast vara
möjligt inom områden där det är regionalpolitiskt motiverat.

Avstyckning
av bostadshus från lantbmksfastighet

Lantbmksnämnden
delar uppfattningen att det inte är i överensstämmelse med jordbmksintresset
att avstycka bostaden från jordbmksfastigheter som är lämpliga för
deltidsjordbmk, då olämpliga restfastigheter uppkommer. En sådan tillämpning
bör enligt lantbmksnämndens mening vara möjlig inom hela landsbygden.

Lantbruksnämnden
i Jönköpings län:

Lantbmksnämnden
delar i stort sett de framförda åsiktema. Lantbmksnämnden är dock tveksam om
möjligheten, behovet och lämpligheten att bilda nya deltidsjordbmk av flera
skäl.

Vad
möjligheten beträffar kräver även ett deltidsjordbmk stora investeringar i
bostads- och ekonomibyggnader för att kunna bebos och bmkas. Detta förhållande
anser lantbmksnämnden praktiskt taget omöjliggör nybildning där byggnader
saknas.

I
fråga om behovet av nybildning torde det vara obetydligt med hänsyn till det
stora antalet redan befintliga dylika jordbmksfastigheter i länet.

Lantbmksnämnden
anser det också olämpligt att bilda nya småbmk om detta kräver att mark tas
från andra fastigheter så att dessa blir utarmade på resurser.

Enligt
lantbmksnämndens mening är det, om man vill ha deUidsjordbmket kvar som
livsform, mera angeläget att bevara de befintliga företagen än att bilda nya.
En väg härtill är att fastighetsbildningsmyndigheten ej tillåter avstyckning av
byggnader med tomt från deltidsjordbmken om ej deras jord- och skogsareal
behöver disponeras på annat sätt i samband med avstyckningen.

Ekonomiskt
krav

Sid
41. Lönsamhetsvillkoret i 3:5 FBL föreslås ändrat från "jordbmks

fastighet---- skall ha sådan storlek-- att den medger tillfreds

ställande lönsamhet hos det företag som skall bedrivas på fastigheten"
till

"lantbmksfastighet
skall-- ha sådan storlek--- att det företag

som skall bedrivas på
fastigheten är ekonomiskt godtagbart". Nämnden

kan acceptera ändringen men
fömtsätter dock att i de egentliga jordbmks- 60

respektive
skogsbmksbygdema man inte helt bortser från en företagseko- Prop.
1989/90:151 nomisk lönsamhet. Begreppet "ekonomiskt godtagbart" ger
ett mycket Bilaga 3 stort utrymme för subjektiva bedömningar.

Sid
42. Med den angivna definitionen på lönsamhet är det ovanligt att jordbmksdrift
lämnar ekonomiskt överskott som är godtagbart utan förbehåU av olika slag.

Allmänt
om deltidsjordbmk

Sid
53-54. Lantbmksnämnden delar åsikten om det olämpliga i att avskilja
byggnaderaa från deUidsjordbmk. De nuvarande reglema som möjliggör avstyckning
bör skärpas så att det blir svårare att genomföra åtgärden såvida inte
fastighetens jord- och skogsmark behöver disponeras för rationaliseringsändamål
och dylikt i samband med förrättningen.

Lantbruksnämnden
i Gotlands län:

I
5 § samma kapitel föreslås att benämningen jordbmksfastighet ersattes med
lantbmksfastighet. Detta är ett vidare begrepp som innefattar jord-och
skogsbmksföretag samt trädgårdsföretag. Vidare släpper man på lönsamhetskravet,
då man i förslaget ändrar att den bildade fastigheten bla medger en
tillfredsställande lönsamhet hos det företag som skall bedrivas på fastigheten
till att det företag som skall bedrivas på fastigheten är ekonomiskt godtagbart.

På
Gotland finns behov av alla i rapporten nämnda fastighetstyper.

Heltidsjordbmket
är den fastighetstyp som varit målsättningen för nämndens verksamhet. Av
regionalpolitiska skäl accepteras numera deltidsjordbmket. I denna typ av
företag ger lantbmket endast en del av sysselsättningen och inkomsten.
Resterande del erhålles från arbete utanför företaget. Detta bidrager till att
målsättningen en levande landsbygd kan uppnås. Ett visst intresse för boende på
landsbygden utan anknytning till jordbmket föreligger hos personer som vill
uppnå de fördelar som det innebär att leva närmare naturen. Hos dessa finns
ofta ett intresse att bli ägare till ett något större markområde för mindre
djurhållning (hästar) och köksväxtodling för det egna behovet. Nämnden finner
utredningens synpunkter att få bilda sådana bostadsfastigheter av värde. Vid
fastighetsbildningen måste dock iaktas att utvecklingen och driften av det
etablerade jordbmket ej begränsas eller förhindras.

Lantbruksnämnden
i Södermanlands län:

Det
finns inget motiv längre för att särbehandla jord- och skogsbmksfastigheter.
Att samtliga fastigheter benämns lantbmksfastigheter är ett steg i rätt
riktning.

I
konsekvens med jordförvärvslagens ändrade lydelse och inriktning bör

regionalpolitiska hänsynstaganden även finnas med i FBL. Bestämmels

eraa i 3:5 FBL vad avser de ekonomiska kraven bör inte poängteras mer än

nödvändigt. Det är numera tillåtet med deltidsföretag i större utsträckning 61

än
tidigare. Lantbmksdelen kan ingå med en mycket liten del i ekonomiska Prop.
1989/90: 151 termer. Att själva fastighetsdelen skulle utformas på ett
ekonomiskt god- Bilaga 3 tagbart sätt är att ställa höga krav.
Lönsamhetssituationen inom lantbmket är sådan att mycket få företag oavsett
storlek uppvisar acceptabel lönsamhet. Lönsamhetskravet bör således tonas ned
så mycket som möjligt. Detta understryks också av den förändrade
jordförvärvslagen och det regionalpolitiska intresset.

Uppbyggnaden
av lantbmksfastigheter sker vanligtvis stegvis. För att detta skall vara
acceptabelt enligt FBL har hittills undantagsreglema i 3:9 fått tillgripas. Som
tidigare påpekats är det mera tillfyllest att frågan om fastighetsbildning kan
ske enligt huvudreglema i 3:1 och 3:5 FBL. Förslagen till ny lydelse och
tolkningen av nämnda lagmm enligt rapporten överensstämmer i stort med nämndens
uppfattning.

Beträffande
nybildning av sk deltidsföretag delar lantbmksnämnden rapportens förslag att
det bör gälla en restriktiv inställning till nybildning. Antalet ofullständiga
fastigheter är redan mycket stort. Skall dylika fastigheter nybildas får det
endast ske på sådant sätt att inte utvecklingsbara lantbmksföretag begränsas i
sin utveckling.

Om
ett deltidsföretag skall tillskapas bör arealen begränsas om fastigheten är
belägen i närheten av en tätort där utkomstmöjlighetema är större med
kompletterande sysselsättning utan areellt underlag. Ju längre fastigheten är
belägen från en tätort desto större kan behovet av areal vara. Fömtsatt att
mark inte behövs för att trygga befintliga areellt baserade företags behov kan
nybildning av deltidsföretag ske med större liberalism vad avser areal. Lagens
flexibilitet bör således vara mycket stor i detta avseende.

Lantbruksnämnden
i Kristianstads län:

Nämnden
delar uppfattningen att lönsamhetskriteriet i FBL 3:5 första stycket tonas ner
och att de regionalpolitiska aspekteraa lyfts fram. Vid all ny- och ombildning
av deltidsjordbmk bör emellertid krävas starka regionalpolitiska skäl och
sådan fastighetsbildning bör normaU inte komma till stånd om det medför men för
de rationella eller utvecklingsbara familjeföretagen. Dessa måste även ges
möjligheter att arreellt utvecklas över tiden i takt med den tekniska och
ekonomiska utvecklingen. I likhet med rapporten vill nämnden kraftigt
understryka att i de flesta bygder finnes redan nu ett stort antal fastigheter
som utan behov av fastighetsbildningsåtgärder är väl lämpade som deltids-
eller kombinationsföretag. I vissa områden kan därför ifrågasättas behovet av
fler sådana fastigheter. I detta sammanhang viU nämnden också instämma i att
praxis vid avskiljande av bostad från mindre jordbmksfastigheter bör skärpas.

Under
delmbriken Ekonomiskt krav (s 42 st 3) sägs att i den utpräglade

glesbygden skall i försöGningsunderlaget kunna inräknas annan verksam

het än lantbmk och att därmed skulle öppnas en möjlighet att fastighets

bilda för kombinerade företags behov. Nämnden menar för sin del att

denna möjlighet även bör vara öppen utanför dessa glesbygdsområden

fömtsatt att verksamheten har en naturlig anknytning till eller behov av 62

fastighetens
resurser. Rapporten säger (sid 59) att vissa allmänna intressen Prop.
1989/90:151 inte kan frångås vid en regional tillämpning av FBL. Nämnden viU
inte Bilaga 3 uttrycka detta så kategoriskt vad avser skogsbmkets
rationalisering.

Lantbruksnämnden
i Hallands län:

Föreslagna
ändringar i 3 kap 5 § innebär möjlighet att bilda deltidsjordbmk vilket
nuvarande lagstiftning i princip inte medger.

Föreslagen
lagändring innebär bla att benämningen jordbmksfastighet och skogsbmksfastighet
utgår och ersattes med lantbmksfastighet. Denna ändring synes positiv då
missförstånd kan förekomma, framföraUt i vad avser rena skogsfastigheter som i
taxeringssammanhang benämns jordbmksfastighet trots avsaknad av jord.

Det
torde vidare vara en positiv ändring att kravet på en tillfredsställande
lönsamhet har ersatts med att den verksamhet som skall bedrivas på fastigheten
skall vara ekonomiskt godtagbar. Detta torde innebära att en mera flexibel
verksamhet kan godtas. Sistnämnda förhållande torde framförallt i de
halländska glesbygdema vara positivt då det i dessa bygder oftast saknas
möjligheter att få den huvudsakliga inkomsten från det traditionella jord-
eller skogsbmket. Härav följer att vid tillämpningen av denna paragraf skall de
regionalpolitiska fömtsättnigama bättre kunna beaktas.

Lantbruksnämnden
i Älvsborgs län:

I
rapporten föreslås ändring av 3:5 FBL innebärande bla att "... det företag
som skall bedrivas på fastigheten är ekonomiskt godtagbart". Nämnden får
framhålla att det är viktigt att den företagsekonomiska bedömningen görs
långsiktigt, dvs inte knyts tiU svängningar i lönsamheten inom lantbmket, som
kan bedömas som kortvariga. Konsekvensen kan annars bli att det under
lågkonjunktur knappast är möjligt alls att nybilda lantbmksfastigheter enligt
huvudregeln, medan det under högkonjunktur skuUe vara möjligt att nybilda även
orationella företag.

"Lantbmksfastighet"
är en bra sammanfattande beteckning på de fastigheter man avser i denna
paragraf

Regional
och lokal anpassning (sid 48)

I
rapporten föreslås att det skall upprättas ett länsprogram för fastighets

bildning berörande lantbmksfastigheter. Programmet skall utarbetas av

lantmäteriet i samarbete med sektorsmyndighetema. Nämnden vill inte på

det här stadiet ta ställning till om det behövs ett formelU länsprogram, men

vill framhåUa vikten av dels att de föreslagna nya reglema snabbt slår

igenom i lantmäteriets förrättningsverksamhet, dels att lantmäteriets

handläggande personal på länsplanet får ta del av sektorsmyndighetemas

synpunkter. Inom nämnden pågår fn ett arbete med att upprätta ett

länsprogram för tillämpningen av jordförvärvslagen, i första hand rationa

liseringsparagrafen (§4.1 punkt 1) och glesbygdsparagrafen (§ 7). 63

AUmänt
om deltidsjordbmk (sid 54) Prop. 1989/90:151

I
rapporten har tagits upp frågan om avstyckning av bmkningscentren från
Bilaga 3 lantbmksfastigheter. För nämnden har detta hittills varit en
svårbedömd ärendetyp framförallt beroende på att det saknats egentliga normer.
Det är därför bra att frågan behandlats i rapporten men måhända hade den kunnat
få en mer framträdande plats.

Enligt
nämndens mening finns det över hela länet deltidsfastigheter och kombinerade
fastigheter, som är angelägna att bibehållas. Det är alltså inte enbart en
fråga för glesbygden. Tyvärr är många av dessa fastigheter numera obebodda
eller nytGas i vaGe fall inte för permanent boende. Ofta är fastigheterna
samägda (alt dödsbo) av utbor. Skälet till att ägama behåller fastigheten är
ofta i huvudsak av rekreationskaraktär (sommamöje, jakt, bärplockning etc). I
många fall önskar ägama avstycka husen för att slippa ifrån
underhållskostnader, fastighetsskatt m.m.

Den
beskrivna situationen är stick i stäv med strävandena att få tiU stånd
landsbygdutveckling och en levande landsbygd.

Nämnden
anser därför att skälen att vägra avstyckning av bmknings-centra bör vidgas och
skärpas i förhållande till förslaget i rapporten.

Lantbruksnämnden
i Skaraborgs län:

Ändringar:
3:5 FBL varigenom lantbmksfastighet blir den sammanfattande benämningen på
fastighet där det bedrivs företag inom jordbmket, skogsbmket och
trädgårdsnäringen är till fördel för att uppnå en enhetlig terminologi.
(Önskvärt vore att motsvarande ändring också kom till stånd i
fastighetstaxeringslagen).

Den
företagsekonomiska bedömning enligt 3:5 FBL av ett företag som skall bedrivas
på en ny eller ombildad lantbmksfastighet måste bli mycket schematisk. Den
föreslagna ändringen från "tillfredsställande lönsamhet" till
"ekonomiskt godtagbart" som uttryck för en fastighets lämplighet från
företagssynpunkt blir helt en fråga om vilka gmnder som det företagsekonomiska
resultatet skall bedömas efter.

Av
större vikt blir därför den föreslagna ändringen av 3:5 FBL som medför att de
regionalpolitiska förutsättningama skall beaktas. Härigenom kommer en nödvändig
anknyutning tiU rådande jord- och skogspolitik att kunna ske. Detta kommer
också att få betydelse vid de i dag något oklara reglema när ett avskiljande av
tomt med byggnader får ske från en icke utvecklingsbar lantbmksenhet utan att
restfastigheten samtidigt sammanförs med någon annan fastighet. Vid
bedömningen av vad som är till "övervägande nytta för lantbmket"
eller vad som skall anses "medföra olägenhet av någon betydelse" får
då de regionala och lokala fömtsättningaraa vägas in.

Lantbruksnämnden
i Värmlands län:

Nämnden
vill starkt betona vikten av att resultatet av gjorda stmkturinsat

ser inom jord- och skogsbmket tryggas och att den inom flera regioner 64

nödvändiga
stmkturrationaliseringen i framförallt skogsmarken kan fort- Prop.
1989/90:151 sätta. Utvecklingen och bibehållandet av ändamålsenliga
lantbmksföretag Bilaga 3 är av största betydelse för en positiv miljö på
landsbygden.

En
fortsatt rationalisering behöver inte stå i motsatsställning till de
intentioner som ligger inom utredningsuppdraget. Den framträdande roll som nu
ges deltidsjordbmket måste självklart avspeglas i gällande lagstiftning.
Nämnden vill dock mycket starkt understryka att det i länets alla delar finns
ett stort antal mindre jordbmksfastigheter vilka efter ändringarna av
jordförvärvslagen kan förvärvas av en vid krets av köpare under fömtsättning
att det blir bosättning och bmkning på enheten. Mot denna bakgmnd bedömer
nämnden behovet av ny- och ombildning av fastigheter till deltidsjordbmk inte
så framträdande. 1 de fall det ändock blir aktuellt måste stor hänsyn tas till
restfastighetens ändamålsenlighet. Det kan nämligen inte vara ett
samhällsintresse att utav en jord- och skogsbmksfastighet bilda ett deltidsjordbmk
av åkerdelen och en del av skogsmarken samt en skogsfastighet.

Det
finns idag klara tendenser att ägare av både större och mindre kombinerade
jord- och skogsbmksenheter och som inte själva är bmkare vill sälja åkerdelen
som en enhet och sedan behålla skogsmarken som en restfastighet av mycket
varierande storlek. Nämnden finner detta inte vara i överensstämmelse med en
ändamålsenlig utveckling av fastihgetsbestån-det och får därför inte
sanktioneras vid utvecklingen av praxis efter lagändringarna. Enligt nämndens
mening måste det klart framgå att ändringarna inte innebär att hemmansklyvning
blir tillåten.

I
rapporten understrykes behovet av regionala hänsynstagande vid tillämpningen
av lagen. Nämnden finner detta angeläget och ligga i linje med utvecklingen på
flera områden. Förslaget att koordinera intentionema i jordförvärvslagen och
fastighetsbildningslagen hälsas med tillfredsställelse och är en nödvändighet
när det gäller regioner och fastigheter där 7 § i jordförvärvslagen är
tillämplig.

Lantbruksnämnden
i Västernorrlands län:

Efter
ändringaraa i jordförvärvslagen 1987 återfinns det gmndläggande syftet i
portalparagrafen (I §). Syftet är att främja en från allmän synpunkt lämplig
utveckling av lantbmksföretagen. Vid tiUämpningen skall eftersträvas, att från
regionalpolitisk synpunkt ändamålsenliga företag bildas.

Innan
ändringar i jordförvärvslagen genomfördes var syftet mer entydigt att främja
familjelantbmken genom stmkturrationalisering.

De
regionalpolitiska fömtsättningaraa bör nu i ökad grad beaktas. I glesbygden
skall även annan verksamhet än jord- och skogsbmk kunna räknas in i
försörjningsunderlaget. I Västernorrlands län, som har en så stor glesbygd, är
detta synnerligen angeläget.

Utredningens
förslag innebär möjligheter att bilda deltidsjordbmk.

Lantbmksnämnden vill dock framhåUa, att vid konkurrens om åker- och

skogsmark skall familjelantbmk i allmänhet gå före deltidsjordbmk. Detta

bör gälla även i glesbygd eftersom sysselsättningen oftast gynnas mest om 65

5
Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 151

familjelantbmket
får ökad areal åker och skog. Särskilda skäl kan dock Prop. 1989/90:151

föreligga då ett familjelantbmk får stå tillbaka för ett deltidsjordbmk. Bilaga
3

Lantbmksnämnden
vill också understryka utredningens kostaterande, att i praktiskt taget
samtliga bygder finns ett antal arealmässigt ofullständiga
lantbmksfastigheter, som lämpar sig för deltidsjordbmk. Det föreligger därför
i aUmänhet inte behov av en ökad nybildning av deltidsjordbmk.

Lönsamhetsvillkoret
i 3:5 FBL föreslår utredningen ändras till att det företag som skall bedrivas
på fastigheten blir ekonomiskt godtagbart.

Den
successiva uppbyggnaden av jord- och skogsbmksföretag har hittills i stor
utsträckning skett med tillämpning av 3:9 FBL. Det har varit fallet när det har
bedömts att fastighet som ombildas inte får tillräcklig storlek för att medge
tillfredsställande lönsamhet men fastighetsindelningen förbättras och åtgärden
inte motverkar en mer ändamålsenligt fastighetsindelning.

Lantbmksnämnden
tillstyrker den föreslagna ändringen varigenom flertalet fastighetsbildningar
för jordbmksändamål kommer att bedömas enligt huvudreglema i 3:1 och 3:5 FBL
och ej enligt undantagsbestämmelsema i 3:9 FBL.

Avstyckning
av bmkningscentmm och skadlig uppdelning

För
att förhindra skadlig uppdelning finns en bestämmelse i FBL om att
fastighetsbildning som berör jordbmksfastighet endast får ske om åtgärden är
tiU övervägande nytta för jordbmksnäringen (3:6 FBL). Bestämmelsen ger också
möjlighet att skydda regionalpolitiskt motiverade kombinerade företag som
bedrivs med en jordbmksfastighet som bas (deltidsjordbmk). Avstyckning av
bostadshus från en jordbruksfastighet kan förhindras enligt 3:6 FBL.
Utredningen anser att detta i fortsättningen även bör kunna gälla vid
avstyckning av bostaden från deltidsjordbmk. Lantbmksnämnden instämmer i detta
men anser att i konsekvens med ändringarna i 3:5 FBL ändring bör göras också i
3:6 FBL så att jordbmksfastighet och jordbmksnäringen utbytes mot
lantbmksfastighet och lantbmksnäringen. I konsekvens härmed borde också
motsvarande förändring göras av termen deltidsjordbmk till deUidslantbmk.

Lantbruksnämnden
i Västerbottens län:

Att
möjligheter nu öppnas i FBL att bygga upp kombinationsföretag ser
lantbmksnämnden som en enbart följdriktig konsekvens av den ändrade
jordbmkspolitiken. Lantbmksnämnden kan bara beklaga att förändringaraa i FBL
inte skett tidigare.

LMV
vill behålla nuvarande skyddsregler i FBL mot skadlig uppdelning

av lantbmksfastighet (FBL 3:6). Lantbmksnämnden delar den stånd

punkten. FBL bör inte utvecklas till att bli ett instmment för att lösa upp

besvärliga ägarförhållanden. Ägarsplittringen tillväxer visserligen i en be

klämmande snabb takt och utgör ett växande hinder för en regional politisk

acceptabel utveckling. Jorddelning är emeUertid inte rätt metod att lösa 66

dessa
problem. Samtidigt vill dock lantbmksnämnden också understryka Prop.
1989/90:151

att
skyddsreglema inte bör tiUämpas så att de motverkar sitt eget syfte. I
Bilaga 3

vissa
specieUa faU bör även klyvning kunna tiUämpas för att lösa upp

hindrande
samäganderättsförhållanden. Det gäller främst i samband med

att
statligt stöd utgår, då det kan vara ett stort allmänt intresse att tillskapa

nödvändigt
underlag för angelägen investering.

Skogsstyrelsen:

Enligt
rapporten har hittillsvarande tillämpning av FBL vad gäller fastighetsbildning
för jord- och skogsbmksändamål fungerat i huvudsak väl. De senaste årens
utveckling inom jordbmksnäringen har dock lett till att prövningen av
fastighetsbildning i ökande grad har måst gmndas på undantagsbestämmelsema i
3:9 och 3:10 FBL. Vid fastighetsbildning i samband med omarrondering och andra
stmkturförbättrande åtgärder i skogsbmket torde prövningen i flertalet fall ha
måst ske med stöd av bestämmelseraa i 3:9 FBL. Efter ändringaraa i
jordförvärvslagen med bl.a. minskade rationaliseringsambitioner och ökad hänsyn
till de regionalpolitiska målen antas undantagsreglema få en än mer
framträdande roll. Mot denna bakgmnd föreslås i rapporten att de särskilda
bestämmelsema i 3:5 FBL skall ges följande lydelse: "Landbmksfastighet
skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha sådan storlek, sammansättning
och utformning att det företag som skall bedrivas på fastigheten är ekonomiskt
godtagbart. Vid tillämpningen skall utom annat de regionalpolitiska
fömtsättningaraa beaktas."

Jämfört
med gäUande bestämmelser innebär förslaget en lägre ambitionsnivå vad gäller
lönsamhetsvillkoret, en komplettering med regionalpolitiska hänsynstaganden
och införande av begreppet lantbmksfastighet istället för jordbmks- resp
skogsbmksfastighet. Dessa ändringar avses leda till dels en förbättrad
överensstämmelse mellan fastighetsbildningslagen och jordförvärvslagen, dels
att tillåtligheten tiU fastighetsbildning i större utsräckning än hittills kan
prövas enligt huvudreglema i 3:5 FBL.

Skogsstyrelsen
biträder förslaget att i 3:5 FBL införa begreppet lantbmksfastighet som
benämning för fastighet på vars område företag inom jordbmket, skogsbmket och
trädgårdsnäringen bedriver verksamhet. Bla uppnås härigenom en bättre
överensstämmelse med jordförvärvslagen (JFL) i vilken dessa företag betecknas
som lantbmksföretag. Det kan dock påpekas att fullständig överensstämmelse inte
går att uppnå eftersom begreppet "taxerad som jordbmksfastighet" har
måst användas i 2 § JFL. Analogt med benämningen i 3:5 FBL borde begreppen
lantbmksfastighet och lantbmksnäringen användas även i 3:6 FBL. Vidare borde
begreppet deUidslantbmk användas istället för deltidsjordbmk både i LMVs
rapport och i andra sammanhang då företag med skogsmark avses ingå.

Skogsstyrelsen
noterar att det både av rapporten och av det föregående

samrådet framgår att nu gäUande regler i FBL, vad gäller jord- och

skogsbmksfastigheter, inte har motverkat de regional- och stmkturpoliti-

ska strävandena. Eftersom uppbyggnaden av lantbmksföretag - inte

minst vad gäller skogsbmksdelen i företagen - i flertalet fall har skett 67

genom
en successiv förbättring av fastighetsindelningen har dock bestäm- Prop.
1989/90:151 melsema i 3:9 FBL om undantag från kravet i 3:5 FBL måst användas.
Det Bilaga 3 torde vara en aUmän uppfattning, i vage fall när det gäller
skogsbmksfastigheter, att undantagsbestämmelsen har haft en central betydelse
i stmkturarbetet ända sedan FBLs tillkomst.

Som
tidigare nämnts föreslås i rapporten en ny utformning av lönsamhetsvillkoret i
3:5 FBL som innebär en ambitionsnivåsänkning jämfört med de regler som nu
gäUer. Enligt de föreslagna reglerna skall det företag som skall bedrivas på
fastigheten bli "ekonomiskt godtagbart". Enligt rapporten är
innebörden av detta villkor att såväl hela företaget som enskilda verksamheter
skall lämna ett ekonomiskt överskott som är godtagbart med hänsyn till de
insatta resursema. Denna utformning av lönsamhetsvillkoret anses möjliggöra,
dels successiv uppbyggnad av företag, dels bildande av kombinationsföretag, som
är lämpliga från regionalpolitisk synpunkt, utan att behöva tillämpa
undantagsreglema.

Skogsstyrelsen
konstaterar att uttrycket "ekonomiskt godtagbart" är ett
svårdefinierat begrepp som ger möjligheter till ganska vid tolkning. För att
kunna tillämpa det föreslagna lönsamhetsvillkoret torde det bli nödvändigt att
utarbeta anvisningar med vissa tumregler som stöd för tiUämpningen. Det kan
ifrågasättas om det finns skäl att utforma dessa regler så att det ekonomiska
kravet skall tillämpas på enskilda verksamheter i det företag som skall
bedrivas på fastigheten. Det borde räcka med att stäUa det ekonomiska kravet på
företaget som helhet, vilket också skulle förenkla tillämpningen. Eftersom
undantagsbestämmelsema kvarstår oförändrade i denna del torde det för övrigt
bli så att dessa sätter gränsen för fastighetsbildningens tillåtlighet även
fortsättningsvis, dvs fastighetsbildningen är normalt tiUåtlig när den leder
till en förbättrad fastighetsindelning och en mer ändamålsenlig indelning inte
motverkas.

Enligt
rapporten bör villkoren i FBL så långt möjligt överensstämma med JFLs
intentioner. Något hinder mot skadlig uppdelning vid förvärv av del av
fastighet finns dock inte i JFL. Om förvärvstillstånd måste ges i dessa fall,
därför att den mottagande fastigheten är lämplig ur stmktursyn-punkt, måste den
skadliga uppdelningen hindras av reglema i FBL. Skogsstyrelsen noterar att i
sådana fall och när det gäller överlåtelser inom den sk frikretsen som leder
till fastighetsbildningsåtgärd utgör FBL spärren mot en försämrad
fastighetsindelning. Enligt rapporten bör FBL även i fortsättningen hindra en
skadlig uppdelning av fastighetsbeståndet. Om arealen av ett bmkningsområde
blir alltför ringa eller områdenas inbördes läge försämras så att det blir
svårt att bedriva ett rationellt skogsbmk bör fastighetsbildningsåtgärd även i
fortsättningen hindras av bestämmelsema i 3:7 FBL.

Liberaliseringen
av JFL med bla en nedtoning av rationaliseringsaspek

ten innebär att förvärvstiUstånd i vissa fall "får" vägras av
rationalisering

sskäl. Liberaliseringen torde leda till ett ökat antal fall då förvärvstiUstånd

lämnas därför att det inte finns tillräckliga skäl för avslag. Förvärvstillstån

det innebär inte något ställningstagande till om en sammanläggning av den

förvärvade fastigheten med tidigare innehav leder till en fastighetsbildning

som uppfyller lämplighetsvillkoren i FBL. För förvärvaren kan det vara en 68

fördel
- både för att undvika lagfartskostnader och för att öka möjlighe- Prop.
1989/90:151 tema att vid skogsavdrag få använda reglema för
rationaliseringsförvärv - Bilaga 3 att genomföra förvärvet i form av
fastighetsreglering. Även i detta fall har FBL stor betydelse för att förhindra
en försämrad fastighetsindelning.

Fastighetsbildning
avseende deUidslantbmk kan enligt gäUande lag undantagsvis ske med stöd av
bestämmelsema i 3:9. Genom ändringen av det ekonomiska kravet i 3:5 öppnas
möjligheten att nybilda deUidslantbmk. Skogsstyrelsen biträder uppfattningen i
rapporten att inställningen till nybildning bör vara restriktiv. Det finns
redan ett mycket stort antal mindre lantbmksfastigheter som är väl lämpade för
bosättning och deltid-slantbrak. Problemet är dock att de i många fall är
fritidsfastigheter som inte kommer att bli tillgängliga på öppna marknaden —
också efter den senaste ändringen av JFL. Risken är uppenbar att även
deUidslantbmk som nybildas för permanentboende efter kort tid övergår till att
bli fritidsfastigheter. Det är därför angeläget att i dessa fall noggrant
pröva om fastigheten är varaktigt lämpad för sitt ändamål.

Skogsstyrelsen
vill i detta sammanhang peka på att det stora antalet fastigheter med liten
skogsmarksareal fn bedöms som ett av de största hindren för en ökad avverkning.
För dessa skogsmarksarealer finns det ett stort behov av
storleksrationalisering och arronderingsförbättring som i första hand syftar
till att åstadkomma behandlingsenheter som medger rationell bmkning. I tabellen
nedan redovisas bearbetningen av ett OSl-material (682 fastigheter). Siffroma i
tabellen visar kvoten mellan andel avverkningsbar skog och andel skogsmark för
olika storleksklasser. En kvot större än 1,0 innebär en högre andel
avverkningsbar skog än genomsnittet och vice versa.

Avverkningsmöjligheter
på små fastigheter

Fastighetsstoriek, Län F
-I- K Län C -I- U Län Y -I- Z

areal skogsmark (ha)

1,22

1,81

1,95

0,94

0,95

1,58

0,96

0,84

1,08

0,94

0,84

0,83

-
25 25 - 50 50 - 100 100-1-

Tabellen
tyder på att ökad bildning av små skogsfastigheter skulle leda till minskade
möjligheter att uppnå avverkningsmålet. Skogsstyrelsen viU mot denna bakgmnd,
på samma sätt som skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län, understryka vad som
sägs på sid. 59 i rapporten. Där anförs bla följande:

"En
avvägning skaU självklart ske i det enskilda fallet mot vad som enligt 3:6 FBL
är till övervägande nytta för jordbmksnäringen. På samma sätt finns ett
betydande intresse från allmän synpunkt att med stöd av 3:7 hindra en skadlig
uppdelning av skogsmark. Sådana allmänna intressen som aldrig kan frångås vid
en regional tillämpning av FBL är att vidmakthålla effektiva familjelantbmk,
att rationalisera skogsbmket och att inte

69

indela
jord- och skogsbmksmark med nya gränser som försvårar möjlighe- Prop.
1989/90:151

ten att ekonomiskt utnytGa marken." Bilaga 3

Skogsvårdsstyrelsen
i Kalmar län:

Allmänt
anges att det bör finnas möjlighet att få ett ekonomiskt överskott som "är
godtagbart med hänsyn till insatta resurser" och att företaget bör
"betala sina egna kostnader". Något överraskande anges också att
företaget ensamt, eller i vissa sammanhang tillsammans med andra inkomster, bör
ge företagaren en tillfredsställande försöGning. Skogsvårdsstyrelsen anser att
de angivna kraven är rimliga. Dock är uttrycket "eller i vissa sammanhang
etc" ett alltför flyktigt behandlande av de idag vanligaste och med
hänvisning till utredningsuppdraget nu tydligen även allmänt accepterade
bmkningsformema — deltid eller fritid.

Under
mbriken "Lantbmksfastighet för bedrivande av skogsbmk" anger LMV att
vägledande för vad som skall betraktas vara en fastighet som medger ekonomiskt
tillfredsställande skogsdrift är "frågan om de naturligt givna
fömtsättningaraa tillvaratas i godtagbar utsträckning." Skogsvårdsstyrelsen
anser att detta är en bra precisering. Och fullt tiUräcklig. LMV tar dock i
samma avsnitt upp fastighetsstorleken och hänvisar till "den fort-'gående
mekaniseringen" av skogsbmket och att den medfört krav på en ökning av
skogsfastighetemas storiek.

En
väsentlig skiUnad mellan jordbmk och skogsbmk är att inom den senare
verksamheten är entreprenadsystemet mycket väl utbyggt. Modera maskinteknik är
tillgänglig även för små fastigheter. Dessutom kräver inte skogsföretagen stora
gmndinvesteringar i ekonomibyggnader mm. Det är således fel att som LMV anse
att det bör vara ändamålsenligt att ställa samma ekonomiska krav på en
skogsbmksfastighet som på en jordbmksfastighet. Även en mycket liten
skogsfastighet med god beståndsarronde-ring är tillgänglig för modem teknik och
kan utan problem utnytGa de naturligt givna fömtsättningama. Fömtsatt att
ägaren har vilja och förmåga!

Skogsvårdsstyrelsen
i Hallands län:

Den
förändrade jordförvärvslagen har ökat möjligheteraa att förvärva
deltidsjordbmk. Som framhålles i rapporten finns det i praktiskt taget samtliga
bygder fastigheter som kan vara lämpliga för deltidsjordbmk varför det i
allmänhet inte bör finnas något behov av nybildningar.

Vid
tillköp av mindre fastigheter som skulle kunna vara lämpliga för deUidsjordbmk
bör lantbmksnämnden inte kräva sammanläggning. Vid en framtida ny situation kan
en sådan fastighet på nytt komma ut på marknaden och kanske bli ett
deltidsjordbmk.

På
fastigheter som kan vara lämpade för etablering av deltidsjordbmk

bör man vara restriktiv med att tiUåta avstyckning av byggnaderaa. -jq

Skogsvårdsstyrelsen
i Älvsborgs län: Prop. 1989/90:151

Det
är av mycket stor betydelse, som också framgår av rapporten, att bilaga 3
befintliga fastigheter finns i sådan utsträckning att nybildning endast i
undantagsfall kan behövas och att skyddet mot uppsplittring av skogsmarken
kvarstår (FBL 3 kap 7 § ).

Väsentligt
är också att successiv uppbyggnad av företag skall kunna ske enligt huvudregel
och att FBL ges en sådan utformning att intentionerna i JFL får fullt genomslag
även när prövning ej behöver ske enligt denna lag.

Skogsvårdsstyrelsen
i Värmlands län (SVS):

SVS
vill starkt betona vikten av att resultatet av gjorda stmkturinsatser i
skogsbmket tryggas och att den inom flera regioner nödvändiga stmkturrationaliseringen
kan fortsätta. Utvecklingen och bibehållandet av ändamålsenliga
lantbmksföretag är av största betydelse för en positiv miljö på landsbygden.

SVS
ser med tillfredsställelse på att skogs- och jordbmksfastigheteraas starka skydd
mot uppsplittring och gynnande av storleksrationalisering finns kvar.
Möjligheten att underlätta tillköp av skogsmark och gynnandet av en successiv
rationalisering är viktiga led i lantbmksfastighetemas uppbyggnad och
utveckling.

Skogsvårdsstyrelsen
i Kopparbergs län:

Man
bör vara observant så att skogsmark inte onödigtvis läggs till mycket små
fastigheter.

Vi
har i Dalaraa en lång erfarenhet av att skogsmarker på dessa fastigheter inte
utnytGas till att producera råvara till skogsindustrin, som är så viktig för
landets ekonomi.

Dels
utnyttjas dessa fastigheters skogsproduktionsmöjligheter dåligt på gmnd av
ägamas bristande kunskap och intresse för skogen, dels kommer den begränsade
produktionen som erhålles aldrig industrin tillgodo, utan även fina timmertallar
eldas upp.

Skogsvårdsstyrelsen
i Gävleborgs län:

Med
tanke på den faktiska situationen inom jord- och skogsbmk är det välkommet med
en översyn av fastighetsbildningsregleraa.

Redan
idag är majoriteten av jordbmksföretagen deltidsföretag (drygt 80 %), dvs
inkomsten måste till stor del hämtas utanför den egna fastighetens
försöGningsmöjligheter.

Att
underlätta för denna typ av deltidsföretag måste bli ett självklart led i att
behålla försöGningsmöjligheteraa på landsbygden.

Vad
skogsbmksdelen beträffar, måste huvudinriktningen även framåt

vara, att rationalisering ska främjas, och att yrkesverksamhet måste väga

tyngre än t ex hobbyverksamhet. 71

Skogsvårdsstyrelsen i
Norrbottens län: Prop. 1989/90:151

Skogsmarken
kombineras i allt högre grad med andra verksamheter där ''"ga i den
traditionella kopplingen till enbart jordbmksdrift inte ger tillräckligt
försöGningsunderlag. Rena skogsfastigheter som fristående sysselsättning för en
heltidsbmkare kräver en avkastning på ca 1000 m3 sk/år. I inlandet med relativt
låga boniteter skuUe detta leda till strävan mot ett litet antal stora
fastigheter i en bygd där. uttunning av boendet kan bli det största problemet
för aktiv skogsdrift över hela ytan.

Föreslagna
författningsändringar rörande kraven på lantbmksföretag tillstyrkes.

Det
bör dock understrykas att nybildning av fastigheter med relativt små
skogsinnehav bör, som i rapporten påpekas, ske med stor restriktivitet eftersom
det stora antalet små fastigheter i första hand bör kunna vara utgångspunkt för
mångbmksplanering.

Länsstyrelsen
i Stockholms län:

De
naturliga fömtsättningaraa för lantbmksföretag varierar i hög grad mellan
länets olika delar. De förelagna ändringaraa i 3 kap 5 § ger stöd för en
varierande tiUämpning där dessa fömtsättningar kan tas till vara.

Kombinationssysselsättning
är ofta en fömtsättning för att kunna leva i glesbygden och särskilt i
skärgårdsområdena. Sysselsättningsaspekterna får en ökad vikt och möjligheterna
att genom fastighetsbildningsåtgärder stödja uppbyggnad och drift av
kombinationsföretag förbättras genom ändringen i den nyss nämnda paragrafen.
Länsstyrelsen finner detta tillfredsställande.

Fastighetsbildningsmyndighetema
får genom samråd i de enskilda fallen med kommuner och berörda länsmyndigheter
synpunkter på hur fastighetsbildningen kan anpassas till bl a jordpolitiska
och regionalpolititiska målsättningar. Ibland kan samråden i de enskilda fallen
ersättas med principsamråd om hur vissa frågor bör hanteras. Formalisering av
hanteringen till upprättande av länsprogram (s 48 n) synes dock innebära ett
onödigt omfattande arbete. De riktlinjer eller länsprogram för tillämpningen
av jordförvärvslagen som lantbruksnämnden utarbetar i samråd med bl a
länsstyrelsen bör ge tillräcklig ledning också när det gäller fastighetsbildning
i motsvarande fall.

I
rapporten berörs på s 53 frågan om avskiljande av bostadshus från icke
utvecklingsbara lantbmksföretag genom fastighetsbildning. Det förekommer i
länet att ägaren önskar avstycka bmkningscentmm med bostadsbyggnader utan att
jordbmks- och skogsmarken samtidigt förs över till någon annan
lantbmksfastighet. Detta har som sägs i rapporten varit möjligt enligt praxis
när det inte är fråga om utvecklade eller utvecklingsbara företag.
Länsstyrelsen instämmer i uppfattningen att tillämpningen med hänsyn till de
regionalpolitiska målen bör ändras så att nödvändiga bostadsbyggnader inte
skall kunna avstyckas i de fall lantbmksfastigheten lämpar sig som bas för ett
deltidsjordbmk eller ett kombinerat företag.

På
s 58 n berörs frågan om uthyrningsstugor på jordbmksfastigheter. 72

Sådana stugor bör i många
fall kunna utgöra del i glesbygdsföretag. Så länge Prop. 1989/90:151
företaget består bör med hänsyn till de regionalpolitiska målen stugorna
Bilaga 3 behållas till enheten och inte avstyckas.

Länsstyrelsen
vill i detta sammanhang peka på vissa problem att få lönsamhet i sådan
uthyraingsverksamhet, vilket delvis torde ha samband med regleraa om
fastighetstaxering och denibeskattning som följer därav. Stugor med tiUhörande tomtmark
kommer särskilt i skärgårdsområdena att åsättas höga värden som faller på den
jordbmksfastighet där stugoma är uppförda. Beskattningen blir därför en sådan
belastning att det blir svårt att med rimliga hyresnivåer för stugoma få
tillräckligt överskott av verksamheten.

Länsstyrelsen
kan som jämförelse nämna erfarenheter av den verksamhet med etablering av
arrendetomter för fritidsbebyggelse som skedde i början av'1970-talet i länets
skärgård. Avsikten var att arrendetomtema skulle ge bofasta skärgårdsbor visst
ekonomiskt bidrag och att tomteraa inte skulle avstyckas. Under senare år har
dock ett antal arrendetomter avstyckats till egna fastigheter, vilket blivit
nödvändigt till stor del av beskattningsskäl.

Länsstyrelsen
i Älvsborgs län:

Länsstyrelsen
anser det vara mycket viktigt att den successiva uppbyggnaden av företag i
glesbygden kan ske enligt en huvudregel och .inte som hittills med stöd av
undantagsbestämmelser. Detta uppnås genom den föreslagna ändringen i 3:5 FBL,
som innebär en lättnad beträffande de ekonomiska kraven samt att utom annat de
regionalpolitiska.fömtsättning-arna skäll beaktas. Det nämnda är, tillsammans
med möjligheten att bilda större'bostadsfastigheter för permanentboende på
landsbygden, en efterlängtad anpassning av FBL tiU bla ändringarna i
jordförvärvslagen.

Länsstyrelsen
vill emellertid i det följande peka på några situationer då svårigheter kan
uppstå vid tillämpningen av lagen.

Förslaget
att slopa det särskilda lämplighetsrekvisitet för skogsbmksfastigheter kan komma
att innebära en viss försämring av möjligheteraa att hävda skogsbmkets
intressen. Fömtsättningarna för att bedriva ett rationellt skogsbmk är mycket
beroende av ägare- och fastighetsstmkturen. Det är därför väsentligt att
skogsnäringens intresse av att bedriva ett rationellt skogsbmk kan tillgodoses
med hjälp av fastighetsbildningslagen. Mot detta kan då uppkomma konflikter
genom att lantbmksföretag kan behöva öka skogsbmksdelen i företaget genom
komplettering med skogsmark som kompensation för minskad lönsamhet på
jordbmksdelen i företaget, genom komplettering med skogsmark till
korribinerade företag, eller genom att bostadsfastigheter önskar tillskott av
skogsmark för bevarande av miljön, tillgång till ved mm. Länsstyrelsen ställer
sig tveksam till om reglerna i 3:7 FBL i alla situationer utgör ett
tillräckligt skydd mot skadlig uppsplittring av fastighetsbeståndet och
verkligen kan fungera som ett hinder mot bildande av från skogsbmkssynpunkt
olämpliga fastigheter. Skogsnäringens intressen måste alltså betonas starkt
inom vissa områden.

Över
hela länet finns, som lantbmksnämnden påpekat i sitt yttrande, 73

fastigheter
som är lämpliga för deltidsjordbmk och kombinerade ändamål Prop. 1989/90:151
och som det är angeläget att bebehålla. Mot detta står den enskildes Bilaga 3
önskemål om att avstycka byggnaderna för att slippa ifrån underhållskostnader,
fastighetsskatt mm. Detta motverkar strävandena att få till stånd
landsbygdsutveckling och en levande landsbygd. Det är därför enligt
länsstyrelsens mening viktigt att inom visa områden kunna förhindra avstyckning
av bostaden från lantbmksfastigheter för kombinerade ändamål eller fastigheter
som är lämpliga för etablering av deltidsjordbmk. Regleraa i 3:6 FBL kan
måhända utgöra ett skydd i dessa sammanhang men svårigheter kommer sannolikt
att uppstå vid tillämpningen.

Som
stöd för tillämpningen av FBL i ovan nämnda situationer och för att få stadga
och likformighet i lämplighetsbedömningen vid fastighetsbildning på
landsbygden anser länsstyrelsen att det är nödvändigt med en form av
översiktlig planering, ett länsprogram. Inom lantbmksnämnden pågår för
närvarande ett arbete med att upprätta ett länsprogram för tiUämpningen av
jordförvärvslagen. Detta program torde lämpligen kunna kompletteras så att det
kan ligga till gmnd för tillämpningen av FBL och även vara ett stöd vid
regionalpolitiska ställningstaganden. Formema för och innehållet i ett sådant
program bör närmare övervägas bl a med hänsyn till pågående kommunala
översiktsplanering.

Vänersborgs
kommun (kommunstyrelsen):

Rapporten
föreslår att även regionalpolitiska fömtsättningar skall beaktas vid
lämplighetsbedömning av lantbmksfastigheter. Man anser att en fastighet i
utpräglad glesbygd bör kunna ombildas eller nybildas för en kombination av
flera olika ändamål. Förslaget innebär möjligheter att bilda deltidsjordbmk i
fall där det finns behov av sådana, något som nu gällande bestämmelser i
princip inte medger. Dock föreslås inga ändringar i skyddsreglema för jord- och
skogsbmket.

Kommunstyrelsen
anser att föreslagna ändringar i denna del är bra, dock

— bör
ändring ske så att fastighetsbildningsmyndigheten är skyldig att

samråda med byggnadsnämnden vid fastighetsbildning för kombinerade

ändamål, eftersom sådan fastighetsbildning i likhet med fastighetsbildning

för bostadsändamål väsentligt kan påverka den kommunala planeringen,

- måste
följdändring ske i plan- och bygglagen så att det inom fastighe

ter för kombinerade ändamål normalt kommer att krävas bygglov för

sådana byggnadsåtgärder som inte kan hänföras till lantbmksändamål.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län:

Länsstyrelsen
hälsar med tillfredsställelse förslaget att de regionalpolitiska

fömtsättningaraa i ökad grad beaktas vid bildande av jord- och skogs

bmksfastigheter och att de ekonomiska kraven på jord- och skogsbmksfa

stigheter anpassas tiU de lokala och regionala fömtsättningaraa. Erfaren

hetema från försöksverksamhet i Stommans kommun bestyrker detta,

vilket även framgår av kommunens yttrande. 74

Med
de föreslagna nya lagama följer dock betydande tolkningssvårighe- Prop.
1989/90:151 ter. Här gäller det enligt länsstyrelsens bedömning att trycka på
de övergri- Bilaga 3 pande målsättningama som klart beskrivits på sid. 59 i
rapporten (om familjelantbmket, att rationalisera skogsbmket och ekonomiskt
utnytGa marken).

Skellefteå
kommun (kommunstyrelsens arbetsutskott):

Inga
invändningar. Förslaget får närmast ses om en anpassning till en av
regionalpolitiska skäl något ändrad jordbmkspolitik.

Storumans
kommun:

Jordbmksfastighet

När
det gäller jordbmksfastigheter instämmer kommunen i huvudsak med utredningens
förslag. Speciellt vill vi understryka sista meningen i förslaget 3:5, att
"vid tillämpningen skall utom annat de regionalpolitiska fömtsättningama
beaktas". Man måste beakta att fömtsättningaraa för ett lantbmksföretag
är helt olika i kustbygden, där jordbmk kan vara den huvudsakliga
inkomstkällan, i skogsbygden där skogsbmket är viktigast, medan i Qällbygden
ägama till jordbmksfastigheter i de flesta fall är beroende av andra inkomster
än från jord- och skogsbmk.

I
fråga om avstyckning av uthymingsstugor i anslutning till gårdsgmpp på
jordbmksfastigheter, hos oss benämnda träkor, bör enligt kommunens mening stor
restriktivitet iakttagas. Skälen till detta är att uthyraingsstu-goraa, ofta
med stöd av allmänna medel, tiUkommit i syfte att stärka jordbmksfastighetens
bärkraft, och att fastighetsbildningen ofta även kan komma att strida mot
kraven i 3:1 angående lämplig utformning, vägar och va-anordningar m.m. Fömtom
att stamfastighetens avkastningsvärde minskar kan svårigheter uppstå att nytGa
den på ett för bmkaren ändamålsenligt sätt. Uthymingsstugor uppförda på
jordbmksfastigheter i, eller i nära anslutning till tätortsbebygelse, främst
turistorter, bör ej avstyckas om det kan befaras att det försvårar en framtida
planläggning.

Skogsbmksfastigheter

Strävan
bör liksom hittills vara, att inte genom uppdelning av skogsmark försvåra ett
rationellt skogsbmk, utan snarare att genom sammanslagningar och
fastighetsregleringar förbättra arrondringen. I speciella fall, när
skogsmarkens omfång medger det, eller då markens skogsbmksvärde är ringa, bör
dock delning kunna tillåtas om detta medför andra förbättringar av betydelse
exempelvis en bättre ägarstmktur.

Det
stora problemet och hindret för ett ekonomiskt utnytGande av

många jord- och skogsbmksfastigheter inom kommunen är inte i första

hand ägosplittringen utan ägaresplittringen och samägandet. Där en del

ning av jord- och skogsbmksfastigheter har till syfte att åstadkomma en

förbättrad ägarstmktur och därmed förbättrat ekonomiskt utnyttjande av 75

fastigheten
bör delning tillåtas. SpecieUt bör detta gälla inom Qällområet Prop.
1989/90:151

där avkastningen från jordbmksmark och skogsmark är ringa. Bilaga 3

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län:

Den
möjlighet att nybilda deltidsjordbmk som öppnas genom ändringen i 3:5 FBL får i
princip inte medföra att de stmkturförbättringar av skogen som görs genom
successiva eller genomgripande rationaliseringar motverkas. Det är därför
angeläget att i propositionen understryka att bestämmelsema i 3:7 FBL utgör
hinder mot skadlig uppdelning av skogsmark.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län:

Ändringar
i 3:5 FBL innebär bl.a. att man inte längre behöver ställa lika höga krav på
inkomst för jord- och skogsbmksdelen på fastighet som tidigare. Detta är knutet
tiU begreppet "ekonomiskt godtagbart". Vid en jämförelse med de
gällande begreppen "tillfredsställande lönsamhet" respektive
"ekonomiskt tillfredsställande skogsdrift" kan förslaget upfattas som
en skärpning.

De
ändrade regleraa skall möjliggöra bildande av deUidslantbmk. Detta bör klart
framgå av lagtexten, vilket nu ej är fallet.

Genom
nuvarande fastighetstaxeringsregler sker en uppdelning av beskattningsnaturen
för lantbmksfastigheter. I 4 kap. FTL regleras hur taxeringsenheter bildas och
vilken beskattningsnatur olika taxeringsenheter får, Lantbmksenhet, dvs
ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment skall ha
beskattningsnaturen jordbmksfastighet. Bostadsbyggnader som ligger i anslutning
till lantbmksenhet med minst fem hektar produktiv mark (åkermark, betesmark och
skogsmark) skall ingå i lantbmksenheten om byggnaderaa behövs som bostad för
ägare, arrendator eller deras arbetskraft (FTL 4:5). Övriga byggnader taxeras
vanligen som annan fastighet. Bestämmelsen innebär att om den produktiva
arealen är mindre än 5 ha delas enheten på två taxeringsenheter en annan
fastighet innefattande bostadshus med tomt och en jordbruksfastighet
innefattande övrig areal och ekonomibyggnader.

Ur
beskattningssynpunkt innebär denna uppdelning nackdelar genom att de delar av
fastigheten som taxerats som annan fastighet schablontaxeras vilket medför att
avdrag ej får göras för driftutgifter. Sådan taxering kan alltså komma att
direkt motverka samhällets ambitioner med fastighetsbildningen.

Länsstyrelsen
anser därför att bl.a. de ökade möjligheteraa tiU bildande av deUidslantbmk och
kombinationsföretag medför behov av att närmare studera skatteeffekten. Risken
är annars uppenbar att syftet med fastighetsbildningen omintetgörs eller
förfelas genom fiskalisk skatteteknik från samhäUets sida.

Vid
fastighetsbildning skall utom annat de regionalpolitiska fömtsätt

ningama beaktas. Detta innebär att såväl en lantbmksfastighets storlek,

sammansättning som utformning skall anpassas till reigonal och kommu

nal planering. I Jämtlands län är det av yttersta vikt att möjligheteraa till 76

kombinationssysselsättning
och kombinationsföretag tillvaratas. Bildan- Prop. 1989/90:151

det av deUidslantbmk som
kombineras med de skiftande fömtsättningar Bilaga 3

som kan finnas, är en av
de främsta möjlighetema för att behålla och

utveckla service och
standard på landsbygden. Lönsamhetskravet måste

därför ses i sammanhang
med det samlade ekonomiska resultatet i det

enskilda fallet och får
inte ställas så högt att helhetslösningn omöjliggörs.

För
att vara ett aktivt genomförandemedel för regionalpolitiska målsättningar i
Norrlands inland fömtsätter länsstyrelsen därför

att
lönsamhetskravet underordnas det samlade ekonomiska resultatet i det enskilda
fallet och

att
lagtexten tydligare uttrycker möjligheten att bilda deUidslantbmk med ett
flexibelt hänsynstagande till de föreliggande fömtsättningama samt

att
ett uttryckligt förbud införes mot en konstlad skatteteknisk uppdelning av
fastighet som faller under lagförslagets tillämpningsområde.

Bräcke
kommun:

Bräcke
kommun har i frikommunförsöket och i flera andra utvecklingsprojekt hävdat att
reglema i jordförvärvs- och fastighetsbildningslagama hämmat utvecklingen av glesbygden.
Bräcke kommun hälsar därför med tillfredsställelse att den nyligen reviderade
jordförvärvslagen följs av förslag tiU ändringar i fastighetsbildningslagen.

Beträffande
de i rapporten framlagda förslagen har Bräcke kommun inget att erinra men vill
göra ett påpekande. Det finns situationer där det är av betydelse för
syselsättningen i en bygd att det sker en fastighetsindelning/bildning som kan
innebära att fastighetsindelningen försämras, och att skogsbmkets rationalitet
minskar. Rapporten är på denna punkt oklar, dels konstateras att
fastighetsindelning inte får ske så att skogsmarkens UtnytGande ekonomiskt
försämras dels sägs att det kan vara av särskild betydelse för sysselsättningen
på en ort att göra reigonalpolitiska hänsynstaganden vid fastighetsbildningen.
Sysselsättningen ska då värderas högre än strikt skogsbmksmässiga överväganden.
Bräcke kommun utgår från att det är sysselsättningsskäl som överväger.

Östersunds
kommun (byggnadsnämnden):

I
glesbygd är det ofta inte möjligt att få den huvudsakliga inkomsten från
traditionellt jordbmk eller skogsbmk. Kombinationer av olika verksamheter kan
däremot avsevärt underlätta en företagares möjligheter att få sysselsättning
och utkomst i glesbygden. En fastighet bör enligt LMV:s förslag kunna ombildas
eller nybildas för en kombination av flera olika ändamål. Särskilt i samband
med glesbygdsstöd tiU investeringar m.m. är det väsentligt att markfrågan kan
lösas på ett betryggande sätt. Genom fastighetsbildning blir det samtidigt
lättare att varaktigt hålla samman ett successivt uppbyggt glesbygdsföretag.

Med
hänsyn till det regionalpolitiska intresset bör i glesbygdema särskilt

betonas sysselsättningsaspektema vid bedömning av viss fastighetsbild- 77

ning.
Komplettering med skogsmark till kombinerade företag bör av Prop.
1989/90:151

samma skäl underiättas. Bilaga 3

Naturvårdsverket:

Naturvårdsverket
delar i huvudsak de åsikter som LMV framför i rapporten. Verket tillstyrker
att samma ekonomiska krav skall ställas på jordbmks- och skogsbmksföretag i
FBL.

Naturvårdsverket
är positivt till de ökade möjligheter som nu finns att förvärva deltidsjordbmk,
vilka ofta spelar en viktig roll i naturvårdsarbetet. Verket delar LMV:s och
lantbmksstyrelsens uppfattning att man liksom hittills bör vara mycket restriktiv
med att nybilda ofullständiga jordbmksfastigheter.

Naturvårdsverket
delar i huvudsak de regionalpolitiska bedömningama som görs i rapporten. Men
eftersom sysselsättningsaspekten i glesbygdsområdena betonas vill verket
ifrågasätta att varje ingående del i kombinerat lantbmksföretag skall lämna ett
ekonomiskt överskott som är godtagbart med hänsyn till de insatta resursema.
Enligt naturvårdsverkets uppfattning bör man för ett kombinerat företag i
första hand se till att hela företaget ger ett godtagbart ekonomisk resultat.
Från sysselsättningssynpunkt bör man därför kunna acceptera att vissa ingående
delar i ett företag kan ge sämre lönsamhet.

Att
sysselsättningsaspekten ges ökad tyngd i fastighetsbildningssammanhang ser
naturvårdsverket som positivt eftersom det bidrar till att bibehålla en levande
landsbygd och en aktiv naturvårdande verksamhet. Författningsförslaget (3 kap.
5 §)

Naturvårdsverket
tillstyrker förslaget. I sista meningen bör dock "utom annat"
ersättas med "även".

Verket
anser att det i 3:5 bör tas in en allmän hänsynsregel till förmån för natur-
och kulturminnesvårdens intressen vid fastighetsbildning, se nedan under 4.

Förslaget
att utmönstra termeraa "jordbmksfastighet" och "skogsbmksfastighet"
ur 3:5 måste följas av en redaktioneU följdändring i 3:6 första stycket.
Paragrafen har i dag lydelsen: "Fastighetsbildning som berör
jordbmksfastighet får o.s.v...". Texten bör ändras till:
"Fastighetsbildning som berör mark som är avsedd för jordbmk får
o.s.v....".

Lantbrukarnas
riksJÖrbund (LRF):

LRF
tillstyrker att begreppen jordbmksfastighet och skogsbmksfastighet utmönstras
ur 3 kap. 5 § FBL och ersätts av begreppet lantbmksfastighet som införs som
benämning på fastighet inom vars område bedrivs jordbmks-, skogsbmks- och/eller
trädgårdsnäring. Genom förslaget uppnås en bättre överensstämmelse mellan
jordförvärvslagen och fastighetsbildningslagen utan att flexibiliteten i 3
kap. 5 § FBL går förlorad.

LRF
tillstyrker även förslaget om att ändra lönsamhetsvillkoret i 3 kap.

5 § första stycket första meningen FBL till att det företag som skall bedrivas

på fastigheten är ekonomiskt godtagbart. Härigenom tillskapas ett lämplig- 78

hetsvillkor
som är gemensamt för samtliga de slag av fastigheter som, i Prop.
1989/90:151 överensstämmelse med numera tillämpad terminologi, ryms inom
be- Bilaga 3 greppt lantbmksfastighet. Ändringen är ägnad att lämna större
bedömningsutrymme och därigenom möjliggöra en bättre anpassning tiU den
aktuella stmkturpolitiken och till de varierande fömtsättningama i olika delar
av landet, vilket LRF finner positivt.

Däremot
ställer sig LRF något tveksam till att i 3 kap. 5 § FBL tas in en bestämmelse
om att man vid tillämpningen av lämplighetsvillkoret skall beakta de
regionalpolitiska fömtsättningama. Ett sådant tillägg kan framstå som onödigt
tyngande. Genom kravet på att en lantbmksfastighet för att anses lämpad för
sitt ändamål skall ha sådan storlek, sammansättning och utformning att det
företag som skall bedrivas på fastigheten är ekonomiskt godtagbart i förening
med det ovan redovisade samrådsförfarandet vid fastighetsbildning borde i
tillräcklig grad vara söGt för att de regionala och för övrigt även de lokala
fömtsättningaraa blir beaktade.

I
motiven till de föreslagna ändringama i 3 kap. 5 § FBL uttalar LMV bl.a. att i
områden där sysselsättningen är av särskild betydelse från regionalpolitisk
synpunkt bör sysselsättningsaspekten ges en ökad tyngd i
fastighetsbildningssammanhang. LRF vill gärna instämma i detta uttalande. I de
fall där fastighetsbildningsåtgärden avser ombildning kan sysselsättningsaspekten
emeUertid komma att stöta på patmll. Vad som kan komma att lägga hinder i vägen
är det s.k. båtnadsvillkoret i 5 kap. 4 § FBL. Vid prövningen av om
båtnadsvillkoret är uppfyllt skall till regleringsföretagets fördelssida
räknas enbart sådana faktorer som är hänföriiga till själva
fastighetsindelningen. Andra fördelar, t.ex. befolkningspolitiska, sociala
eller rent personliga får inte beaktas. Till den sistnämnda kategorin torde
fördelar från sysselsättningssynpunkt vara att hänföra.

Om
sysselsättningsaspekter skall tiUmätas den betydelse som LMV förordar torde
det föreligga behov av att ändra 5 kap. 4 § FBL. Härvid skulle den nyligen
genomförda ändringen av båtnadsvillkoret i 6 § anläggningslagen möjligen kunna
Gäna som förebild. Efter mönster från sagda paragraf i anläggningslagen skulle
5 kap. 4 § första stycket FBL kunna ges följande lydelse:
"Fastighetsreglering får ske, under fömtsättning att lämpligare
fastighetsindelning eller eljest mer ändamålsenlig markanvändning vinnes samt
att fördelama av ekonomisk eller annan art härav överväger de kostnader och
olägenheter som regleringen medför." Det skall dock betonas att den nu
aktualiserade ändringen blir mer vidsträckt än vad ett hänsynstagande till
förevarande sysselsättningsaspekt motiverar. Det torde därför vara nödvändigt
med även andra överväganden än dem som ryms inom ramen för detta
remissyttrande.

I
rapporten framhålls att det i glesbygden ofta inte är möjligt att få den

huvudsakliga försöGningen från traditionellt jordbmk eller skogsbmk.

Kombinationer av olika verksamheter kan däremot avsevärt underlätta en

företagares möjligheter att få sysselsättning och inkomst i glesbygden. Mot

bakgmnd härav uttalar LMV att en fastighet bör kunna ombildas eller

nybildas för en kombination av flera olika ändmål. En kombination som

härvid bedöms vara betydelsefull är tillskapandet av kombinerade jord-

och skogsbmksföretag. 79

LRF ställer sig bakom en
sådan inriktning av fastighetsbildningen. LRF Prop. 1989/90:151 har emeUertid
erfarenhet av att det i vissa fall inte går att tillskapa dylika Bilaga 3
kombinationsföretag i önskad utsträckning. De fall LRF särskilt tänker på är
när ett jordbmksföretag skall kompletteras med skogsmark. När en sådan skogskomplettering
skall utföras genom en ombildningsförrättning kan åtgärden komma att förhindras
av det s.k. fastighetsvillkoret i 5 kap. 8 § FBL. Det sammanhänger med att i
nämnda lagmm är tillåten minskning respektive ökning av graderingsvärdet
knutet till begreppet fastighet. Det sagda kan exemplifieras enligt följande. I
landets norra delar är det inte ovanligt med jordbmksfastigheter av mindre
omfattning som saknar egen skogsmark. Den skog som finns i trakten ägs ofta av
ett större skogsföretag. Dessa skogsinnehav är som regel betydande och samlat i
stora skogsbmksenheter. Dessa enheter utgör inte alltid en fastighet. Det är
tvärtom vanligt att enheten utgörs av ett flertal olika fastigheter av
skiftande storlek. När nu frågan uppkommer att komplettera en till
skogsbmksenhe-ten angränsande jordbmksfastighet med skogsmark, kan
genomförandet bli helt beroende av storleken på den i skogsbmksenheten ingående
fastigheten från vilken den ifrågavarande kompletteringsmarken skall avstås.
Som en tumregel anses i praxis gälla att jordbmks- och skogsbmksfastigheter
inte kan minskas genom tillämpning av fastighetsreglering, mot fastighetsägarens
vilja, med mer än fem —tio procent av fastighetens graderingsvärde. Det
betyder allmänt sett att betydande arealer tvångsvis kan fråntas en fastighet
som i sig är en stor, medan i ett annat fall, när fastigheten är liten, endast
mycket begränsade förändringar kan ske.

Enligt
LRFs uppfattning är det otillfredsställande att möjligheten att tillskapa ett
från regionala utgångspunkter önskvärt kombinationsföretag i vissa fall blir
beroende av sådana slumpmässiga faktorer som nu nämnts. Ett sätt att råda bot
på detta skulle kunna vara att man genom ändring i 5 kap. 8 § FBL relaterade
uttrycket "dess graderingsvärde minskas väsentligt" till begreppet
bmkningsenhet i stället för till begreppet fastighet.

LRF
är dock väl medveten om att en nu antydd lagändring inte är invändningsfri. HeU
allmänt förhåller det sig på det sättet att begreppet bmkningsenhet är lösare i
konturerna än fastighetsbegreppet. En bmkningsenhet kan således snabbt ändra
form genom avtal och har därför inte samma stadga som fastighetsbegreppet. LRF
anser emellertid att den väckta frågeställningen är så relevant att den bör
göras till föremål för särskiU övervägande under det fortsatta
lagstiftningsarbetet.

För
att tillämpningen av fastighetsbildningslagen skall bli i behövlig mån anpassad
till de regionala och lokala fömtsättningama uttalar LMV i rapporten att det är
önskvärt att länsprogram för fastighetsbildning berörande lantbmksfastigheter
utarbetas av lantmäteriet i samarbete med sektorsmyndighetema för jord- och
skogsbmksfrågoma samt länsstyrelsen inom ett län. LMV utvecklar också närmare
hur länsprogrammen i stort bör utformas och konkretiseras (s. 48-49).

Enligt
LRFs uppfattning har LMV behandlat förevarande fråga alltför

lättvindigt. Utarbetandet av sådana riktlinjer och principer för förrättning

sarbetet som LMV förordar förekommer redan i dag och är således inte

något nytt. Den planläggning som äger mm redan innan en förrättning 80

påböqats
är av helt informell beskaffenhet. Det saknas regler för i vilka Prop.
1989/90:151 former planarbetet skall bedrivas och de beslut som fattas inom
ramen för Bilaga 3 planarbetet saknar formeU rättsverkan.

Det
är uppenbart att denna ordning, som LMV nu föreslår skall aktiveras, från
många synpunkter - inte minst från rättssäkerhetssynpunkt - är
otillfredsställande. En sakägare som är missnöjd med de riktlinjer som på
förhand faststäUts för förrättningens genomförande kan inte fä till stånd en
överprövning på annat sätt än genom att senare klaga på ett
förrrättnings-beslut. Överprövningen kommer därmed tiU stånd i ett skede när
riktlinjeraa kanske inte kan ändras utan att det redan utförda
förrättningsarbetet till stor del blir onyttigt.

Sveriges
lantmätarejorening (SLF):

SLF
tillstyrker den föreslagna ändringen i 3 kap. 5 § FBL som innebär att även de
regionalpolitiska fömtsättningaraa beaktas vid bedömningen av en
lantbmksfastighets lämplighet. Det sedan 1985 utökade reigonalpoli-tiskt
inriktade statliga stödet bl.a. till glesbygdsföretag där andra verksamheter
än jord- och skogsbmk bidrar till försöGningen ställer ökade krav på
möjlighetema att bilda deltidsjordbmk. Ökade möjligheter att i samband med fastighetsbildning
väga in sysselsättningsaspekter är positivt, liksom att göra det möjligt med en
succesiv uppbyggnad av lantbmksföretag exempelvis genom komplettering med
skogsmark. Denna möjlighet till bildande av deltidsjordbmk bör dock tillämpas
som en stimulans för näringsverksamhet och inte för att bilda fastigheter för
fritids- och hobbyändamål.

Inom
slättbygdsområden med goda fömtsättningar för att bedriva ett rationellt
jordbmk anser SLF det inte vara motiverat att tillskapa nya deltidsjordbmk.
Liksom hittills bör inom sådana områden reglema i FBL vara restriktiva när det
gäller att nybilda ofullständiga lantbmksfastigheter. En restriktiv
tillämpning förhindrar också en skadlig uppdelning av jordbmksfastigheter genom
exempelvis avstyckning av bmkningscentmm från jordbmk som är lämpliga som
deltidsföretag. Redan utvecklade och utvecklingsbara lantbmksföretag bör även i
fortsättningen ges ett starkt skydd vid tiUämpningen av de nya reglema.

Riksjorbundetjor
hembygdsvård:

I
utredningen påpekas att de regionalpolitiska fömtsättningama skall ges

ökat stöd i samband med fastighetsbildning. Det är oerhört väsentligt att så

kommer att ske, enär annars vissa bygder riskerar att helt komma att

försvinna. Det är också angeläget att de regionalpolitiska fömtsättningama

anpassas till lokal nivå, då dessa annars riskerar att bli av kortvarig

karaktär. Det är även viktigt att även annan verksamhet än enbart jord-

och skogsbmk kan tas med i sammanhanget. Vid fastighetsbildningen är

det också av betydelse att man ser tiU att ordentliga vägar kommer till

stånd, vilket annars kan försvåra både boende och verksamhet inom de nya

fastigheterna. 81

6
Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 151

Möjlighetema att bilda
deUidsjordbmk kan på många stäUen innebära Prop. 1989/90:151 en mera levande
landsbygd. Viljan att kunna bo och verka på landsbygden Bilaga 3 ökar om
man inte har kravet att jord- eller skogsbmket skall enbart vara av den
storleksordningen att man får hela sin utkomst från denna verksamhet. Vi är
ense med utredningen om att fastigheter inte bör få avstyckas från ett jordbmk
om detta kan anses vara lämpligt som deltidsjordbmk.

I
utredningen föreslås att en enhetlig benämning införs för jordbmks-, trädgårds-
och skogsbmksnäringen. Den gemensamma benämningen är tänkt kallad —
lantbmksfastighet -. Vi är tveksamma till om det är rätt att kaUa samtliga av
dessa tre fastighetstyper för lantbmksfastighet. I vardagligt tal hänför man
som regel lantbmksfastighet till ren jordbmksfastighet och detta kan ge upphov
till förväxlingar.

Att
man i utredningen betonar sysselsättningsaspekten för fastighetsbildningen på
landsbygden vill vi från Riksförbundet även understryka betydelsen av.

3
Fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden

Göta
hovrätt:

I
anslutning till s. 73 n och 74 ö ifrågasätter hovrätten om det inte i dessa
fall är lämpligare att bilda två fastigheter, en bostadsfastighet och en
fastighet för näringsverksamheten. Möjlighetema till belåning och försäljning
torde därvid ofta förbättras.

Det
kan konstateras att om förslaget genomförs gränsen mellan bostadsfastighet och
jordbmksfastighet blir mera flytande än i dag. När en bostadsfastighet
tilläggs mark för mindre djurhåUning, odling eller liknande kan det vara
motiverat att använda begreppet "arealförstärkt bostadsfastighet". I
rapporten på s. 84 f behandlas samordningen med strandskyddet enligt
naturvårdslagen. Hovrätten vill i detta sammanhang anföra följande. Det kan,
när den egentliga tomtplatsen ligger utanför strandskyddsområdet, ifrågasättas
om det är nödvändigt att belasta fastighetsbildningsmyndigheten och
länsstyrelsen med samråd om tomtplatsens storlek. En arealförstärkning, som
motiveras med att betesmark behövs för t.ex. en häst, innebär som sådan inte
någon begränsning av allemansrätten. Eventuellt kan 4 kap. 28 § FBL utvidgas
med ett nytt stycke av ungefär följande innehåU: Vid ny- eller ombildning av
fastighet för huvudsakligen bostadsändamål skall på kartan vid behov redovisas
vilket område som vid förrättningstillfallet utnytGas som tomt.

Gävle
tingsrätt:

De
föreslagna ändringama i 3 kap. 1 § anges främst skola återspegla ett

förändrat synsätt när det gäller bildandet av bostadsfastigheter på lands

bygden. Sådana fastigheter föreslås sålunda i vissa fall få ges en större

omfattning än som varit vanligt hittills och som påkallas av själva bostads

funktionen. Ett så förändrat synsätt — som skall gälla endast bostadsfastig

heter för helårsbmk — innebär enligt LMV ett frångående av vissa princi- 82

per
i gäUande praxis. Även om de allmänna lämplighets- och plan villkoren Prop.
1989/90:151 redan i sitt nuvarande skick lämnar i stort sett tiUräckligt
utrymme för den Bilaga 3 åsyftade ändrade inriktningen, anser LMV de nu
föreslagna ändringama i lagtexten — utrensningen av ordet "varaktig"
och införandet av ett särskilt hänsynstagande till miljön — böra ske för att få
ett klarare stöd i den praktiska fastighetsbildningsverksamheten.

De
principer i rättstillämpningen som LMV uppenbarligen syftar på är dels att
tillåtlighetsprövningen alltid skall knytas till ett visst användningssätt för
marken, dels att till bostadstomt inte utan starka skäl skall läggas mark
utöver vad som erfordras för själva boendet.

Tingsrätten
delar LMV:s uppfattning att till boendet på landsbygden bör kunna knytas exempelvis
mindre djurhållning, större köksträdgårdar o.d. Detta kan ske utan ändring i
lagtexten och utan att hittills gällande principer i tillåtlighetsprövningen
efterges. Tingsrätten är däremot tveksam inför förslaget att till bostadstomt
knyta mark som inte har betydelse för själva boendet utan mer syftar till att
ge tomtägaren garantier för att något för honom obehagligt inte sker i hans
närmaste omgivning, t.ex. skogsavverkning och igenväxning. Med så lösliga
motiveringar för bildande av överstora bostadsfastigheter på landsbygden torde
i princip fältet bli fritt för fastighetsbildningsåtgärder som leder till en
mindre ändamålsenlig fastighetsindelning. Det torde också i praktiken bli
svårt att hävda allemansrätt inom sådana, av såväl jordbmks- som skogsbmksmark
bestående bostadsfastigheter.

Varaktighetskravet
är enligt tingsrättens mening av så gmndläggande betydelse vid
tillåtlighetsprövningen att det bör bibehållas som ett självständigt
kriterium. Som framgår av LMV:s rapport har prövningen med avseende på
varaktighet kunnat anpassas till samhällsutvecklingen och såvitt tingsrätten är
bekant har tillämpningen av kravet inte hindrat angelägna åtgärder.
Samordningen med PBL i detta avseende torde inte heller vara särskilt
angelägen. Varaktighetsprövningen vid fastighetsbildning måste med
nödvändighet vanligen bli en annan än vid prövningen av en byggnads lämplighet.
Vad LMV anfört om att varaktighetskravet skall finnas kvar och prövas, men inte
hävdas på ett överdrivet sätt talar också närmast för ett bibehållande av
gällande lagtext.

Prövningen
av fastighetsbildningens förenlighet med kravet på god miljö görs nu som ett
naturligt led i den allmänna lämplighetsprövningen. Att nu i 1 § införa en
särskild erinran om vikten av miljöhänsynen verkar mera vara en eftergift för
den tillfälligtvis rådande politiska högkonjunkturen för miljöfrågor.

Riksskatteverket:

Det
förslag som LMV lägger fram här innebär att det ges en möjlighet att

bilda bostadsfastigheter som innehåller utrymme för ändamål som har

betecknats med uttryck som mindre djurhållning, mindre odling och

liknande. Gränsen mellan jordbmksfastighet och bostadsfastighet är i

dessa fall beroende av hur byggnader och mark klassificeras och varierar

därför i hög grad. 83

I
detta sammanhang vill RSV understryka att det inte går att på sätt som Prop.
1989/90:151 redovisas i rapporten generellt hänvisa till gränsema 2 respektive
5 ha vid Bilaga 3 en beskrivning av hur beskattningsnaturen bedöms. Några
entydiga principer kan inte ställas upp. Detta beror bl.a. på att gränsen 2 ha
hänför sig till totalarealen och gränsen 5 ha till areal produktiv mark. I LMVs
rapport utreds inte den skattemässiga gränsdragningen mellan
jordbmksfastigheter och bostadsfastigheter och några klargörande uttalanden
finns inte heller att hämta på annat håll.

1
likhet med vad som föreslås i Översyn av jordförvärvslagen (DsJo 1986:5) anser
RSV att små jordbmksfastigheter, som saknar intresse ur jorbmks- och
skogspolitisk synpunkt, vid fastighetstaxeringen bör kunna åsättas beskattningsnaturen
annan fastighet. RSV vill även i detta remissyttrande poängtera att denna
fråga inte enbart kan avgöras efter samård mellan taxeringsmyndigheterna och
lantbmksnämndema, såsom föreslogs i DsJo 1986:5.

RSV
anser således att det fortfarande kvarstår ett behov av en översyn av den
skattemässiga behandlingen av små jordbmksfastigheter och därmed
gränsdragningen mellan jordbmksfastigheter och bostadsfastigheter.

I
övrigt bör nämnas att den nya uppdelade fastighetstaxeringen innebär att allmän
fastighetstaxering av jordbmksfastigheter sker år 1992. Vid denna
fastighetstaxering ska texeringsvärden åsättas med hänsyn tiU marknadsvärdena
år 1990, det s.k. nivååret. Förberedelsearbetet inför 1992 års
fastighetstaxering har redan påböGats. Med hänsyn till de diskussioner som har
förts om förändringar av värderingsmodeUeraa för t.ex. små jordbmk bör en
översyn vara klar senast under hösten 1989 för att RSV ska ges möjlighet att
hinna utveckla modeller och genomföra en fullständig och i kvalitativt hänseende
godtagbar provvärdering.

Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer (RAÄ):

RAA
tiUstyrker förslaget till utformning av 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen,
såvitt därigenom föreslås att varaktighetskravet skall utgå ur lagtexten.
Däremot anser RAA inte att förslaget till utformning av paragrafens första
stycke i övrigt är ägnat att leda till någon ytterligare klarhet för
tillämpiningen.

Rapporten
innehåller en utförlig och nyanserad redovisning av den mängd olika aspekter
som kan anläggas på frågan om hur stor en tomt till en bostadsfastighet
lämpligen bör vara med hänsyn till en förvärvares önskemål samt sammanfallande
eller motstående allmänna intressen. Här nämns särskilt intresset att bevara
landskapsmiljön (s 70 O- RAÄ instämmer i de allmänna överväganden som görs i
rapporten.

Ett
särskilt påpekande vill RAA göra i sammanhanget. Att större arealer

las i anspråk som bostadsfastigheter kan leda till att foralämningar i ökad

utsträckning berörs och att gränsdragningsfrågor uppkommer som påkallar

särskilt hänsynstagande till foralämningaraa. Det kan t.ex. gälla gårds-

eller bygravfält som ligger på visst avstånd från den nuvaraade bostadsbe

byggelsen. Varken fastighetsbildningslagen eller den från den 1 januari

1989 gällande lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. innehåller några 84

regler
som direkt anger hur fastighetsindelningen bör bestämmas med Prop. 1989/90:151
hänsyn tiU fomlämningar. Det markutnytGande som kan bedömas bli Bilaga 3
aktuellt på de ifrågavarande bostadsfastighetema bör mer sällan innebära någon
fara för foralämningaraa, men frågan bör ändå observeras vid förrättningen. RAA
utgår från att någon ändring av gäUande praxis med hänsyn till
fomlämningsskyddet — gmndad på lantmäteriverkets anvisningar till 3 kap.
fastighetsbildningslagen — inte avses när varaktighetskravet föreslås utgå.

Förslaget
att låta varaktighetskravet utgå ur lagtxten vilar på att detta krav i vissa
fall lett tiU en alltför restriktiv tillämpning och att de allmänna
lämplighetskrav för byggnader som angetts i 3 kap 5 § plan- och bygglagen
innehåller ett underförstått krav på varaktighet, vilket krav likaväl skulle
kunna inrymmas i fastighetsbildningslagens lämplighetskriterium. RAA delar
denna uppfattning. Det är ett av huvudmålen med regleringen i plan-och
bygglagen att begyggelsen ges en lämplig utformning även från mer generellt
formulerde miljösynpunkter (I kap. 6 § samt flera bestämmelser i 2 och 3 kap).
Det lämplighetskrav som anges i 3 kap. I § fastighetsbildningslagen lär inte
kunna ges något annorlunda innehåll än plan- och bygglagens motsvarande
regler. Såväl inom som utom planlagt område gäller att fastighetsbildningen
skall ske i överensstämmelse med bedömningar som gmndas på regleringen enligt
plan- och bygglagen. Mot denna bakgmnd kan inte tillfogandet av
prövningskriteriet "god miljö" i 3 kap. I § första stycket
fastighetsbildningslagen medföra att något i sak nytt tillförs lagen. Förslaget
härom förefaller därför onödigt. Dessutom är det inte helt lyckat att i ett
sammanhang där det anges att vissa förhållanden skall beaktas särskilt föra in
något så allmänt formulerat som "god miljö".

Lantbruksstyrelsen:

Lantbmksstyrelsen
delar utredningens uppfattning att det är angeläget att bostadsfastigheter för
permanent bosättning på landsbygden kan få sådan utformning att även utrymme
för sådana aktiviteter som mindre djurhållning, odlingar för husbehov o.s.v
kan rymmas inom fastighetens gränser. Även befintliga sådana fastigheter bör få
utökas med motsvarande arealer.

Den
areal som kan komma ifråga för att lägga till bostadsfastigheten är beroende
bland annat av vilken konkurrens det finns om marken i området. Om åkermarken
behövs för att vidmakthålla ett familjelantbmk bör den normalt inte få tillåtas
ingå i en bostadsfastighet. Det bör liksom hittills vara lantbmksnämndema som
svarar för den jordpolitiska bedömningen av om det är lämpligt att låta marken
ingå i bostadsfastigheten eller ej.

Produktiv
skogsmark bör med hänsyn till de skogspolitiska målen inte

tillåtas ingå i
bostadsfastigheten. Däremot kan det i vissa fall vara rimligt

att små arealer skogsmark
som saknar intresse för det aktiva skogsbmket

kan ingå för att
möjliggöra att fastighetsägaren kan ta viss del av sin

husbehovsved på egen mark.

85

Beskattningsnatur Prop. 1989/90:151

I
samband med översynen av JFL diskuterades möjligheterna att begränsa "iiga
3 lagens räckvidd bland annat genom att ändra arealgränserna mellan "annan
fastighet" och "jordbmksfastighet". Frågan befanns vara
komplicerad och ledde inte till någon ändring. Styrelsen anser att det inte är
lämpligt att genom en generell höjning av arealgränsen överföra ett antal
mindre jordbmksfastigheter till beskattningsnaturen annan fastighet. I många
fall kan dessa fastigheter vara uppsplittrade på flera skiften och därför av
intresse för arronderingsförbättringar. Däremot anser styrelsen det angeläget
att taxeringslagstiftningen anpassas så att om en fastighet avstyckas för
bostadsändamål skall den taxeras som annan fastighet. Redan i samband med
avstyckningen har man tagit ställning till att den mark som ingår i fastigheten
saknar betydelse för jord- och skogsbmkets rationalisering. Den bör därför inte
taxeras som jordbmksfastighet även om arealen överstiger de gränser som i dag
gäller vid valet av beskattningsnatur.

Lantbruksnämnden
i Stockholms län:

De
föreslagna ändringarna är en anapassning till önskemål som framförts under en
längre tid, vilket redan lett till en viss förändring av praxis i detta
avseende. Lantbmksnämnden tillstyrker den föreslagna ändringen.

Det
bör kanske poängteras att ändringen är tänkt för bostadsfastigheter på
landsbygden trots att bestämmelsen utformats generellt för samtliga fastigheter
avsedda för bebyggelse.

Den
anpassning av bostadsfastigheternas storlek beroende på skilda förhållanden som
kommer att aktualiseras vid tillämpningen fömtsätts dock kunna lösas genom
samråd med främst byggnadsnämnd och lantbmksnämnd.

Avgränsning
mellan kategorierna jordbmksfastighet och bostadsfastighet

Lantbmksnämnden
anser att den på s. 78, sista stycket, föreslagna bedöm-ningsgmnden i FBL är
lämplig. Enligt lantbmksnämndens mening blir det med de föreslagna ändringarna
än mer angeläget att bostadsfastigheter vid fastighetstaxeringen skiljs från de
egentliga lantbmksfastigheterna-familjejordbruken. Flera skäl härför kan
redovisas vilket dock inte sker i detta sammanhang. Det bör därför övervägas
att på något sätt koppla texeringen av fastigheter till den bedömning som
gjorts i fastighetsbildningsärendet. Om det föreligger svårigheter att direkt
koppla bestämningen av beskattningsnatur till det ändamål som angivits vid
fastighetsbildningen bör en ändring av arealgränserna för taxering som
jordbmks-eller annan fastighet övervägas.

Om
nedre gränsen för taxering som jordbmksfastighet höjs till exempel

vis 10 eller 15 ha produktiv mark skulle en mer verklighetsnära uppdelning

ske mellan jordbmks- och annan fastighet. För fastigheter med areal under

denna gräns skulle på samma sätt som för närvarande en uppdelning ske i

en A-del, bostaden, och en J-del, den produktiva marken m.m. Härigenom 86

skulle
förvärv av sådan fastighet alUjämt prövas enligt JFL och lantbmks- Prop.
1989/90:151

nämnderna därmed få möjlighet att bevaka rationaliseringsintresset. Bilaga
3

Bedömningen
av beskattningsnaturen bör dock kunna gmndas på den produktion inom de areella
näringarna som bedrivs med fastigheten som bas. Fastigheter på vilka bedrivs
sådana företag exempelvis inom glesbygds- och skärgrådsområdena bör därför
taxeras som jordbmksfastigheter även om arealkravet inte är uppfyllt.

Lantbruksnämnden
i Jönköpins län:

Enligt
lantbmksnämndens mening finns det redan nu ett stort antal som jordbmk taxerade
fastigheter som i själva verket fungerar sombostadsfa-stigheter. Behovet av nya
bostadsfastigheter på landsbygden bör därför totalt sett ej vara trängande.
Regionalt kan dock situationen vara annorlunda varför det kan vara rimligt att
möjligheten finns men med en restriktiv tiUämpning.

Reformbehovet

S.
25. På gmnd av den stora förekomsten av deltids- och bostadsjordbmk i länet är
lantbmksnämnden tveksam till behovet att med ändring av FBL göra det möjligt
att nybilda ytterligare dylika jordbmk. Lantbmksnämnden anser i vart fall inte
att frågan är väsentlig.

Samordning
med plan- och bygglagen

S.
92. Införandet av möjlighet att bilda bostadsfastigheter för mindre
djurhållning m.m. synes trots rapportens åsikt påverka PBL:s tomtbegrepp då
mark som icke är upptagen av bebyggelse o.s.v., d.v.s. åker, betesmark och
skogsmark, också avses ingå i denna typ av fastigheter.

Lantbruksnämnden
i Gotlands län:

Då
det på Gotland redan har bildats ett flertal bostadsfastigheter med mindre
tomtstorlek, exempelvis avstyckade bmkningscentra med ekonomibyggnader, har
frågan i ett flertal fall aktualiserats om tillköp av mark till dessa.
Lantbmksnämnden anser att mindre marktillskott till sådana fastigheter skulle
kunna accepteras om deras lämplighet för sitt ändamål ökas väsentligt och det
etablerade jordbmkets intressen ej påverkas nämnvärt. Utökningen av tomten får
dock ej innebära att fastighetens taxeringskaraktär ändras.

Lantbmksnämnden
finner den föreslagna ändringen i fastighetsbild

ningslagens 3 kap. 1 § riktig. Borttagandet av kravet varaktigt'lämplig är

motiverat eftersom vi även på Gotland har en snabbare förändring av

näringsliv och bostadskrav än tidigare. Vidare finner nämnden att tillägget

i 1 § att fastigheten Jår en sådan utformning som behövs för en god miljö är

av värde, när det gäller ett ökat inresse för boende på den gotländska

landsbygden. 87

Lantbruksnämnden
i Södermanlands län: Prop. 1989/90:151

Vid
fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden uppstår ofta Bilaga 3
diskussion om tomtstorlek och utformning. Traditionellt har funnits ett
motstånd mot att tomtema får för stor areal. Ett gmndläggande motiv för önskan
att bosätta sig på landsbygden är dock att få en större tomt än vad som normalt
gäller i tätorter. Det är således olyckligt att låsa fast tomtstorlek vid en
viss areal utan stor flexibilitet och anpassningsbarhet bör eftersträvas.

Markhushållningaspekten
och planförhåUanden bör vara tillräckligt vägledande kriterier vid
fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden.

Lantbruksnämnden
i Blekinge län:

Inom
Blekinge län förekommer en stor variation av skogsinslag i kust och
mellanbygden. Det kan ofta vara ett intresse från köpare till bostadsfastigheter
på landsbygden att befintlig hagmark med skogsförekomst kan införlivas med
fastigheten. Det bör inte utgöra hinder för fastighetsbildning om en lämplig
och begränsad skogsmarksareal ingår i ett hobbybetonat fritidsföretag.

Lantbruksnämnden
i Kristianstads län:

Rapporten
diskuterar på ett uttömmande sätt fömtsättningar för och

problem vid bildande av bostadsfastigheter på landsbygden. Av särskilt

intresse för nämndens verksamhet är fastighetsbildning för bostadsända

mål med mindre djurhållning s.k. "bostadsjordbmk". I sak har nämnden

ingen invändning mot det resonemang som förs i rapporten eller förslaget

att varaktighetskravet rent lagtekniskt tas bort från 3:1 § FBL. Det bör även

ses som naturligt att lämplighetsprövningen innefattar kravet på god miljö.

Sett från förhållandena i länet vill nämnden närmare kommentera

bildandet av dessa smärre fastigheter. Enligt nämndens mening bör det vid

fastighetsbildningen ställas ett väl underbyggt aktualitetskrav vare sig

markbehovet avser hushållsändamål eller viss näringsverksmhet. Hobby-

betonade, ofta mindre varaktiga ändamål bör som regel inte medföra

fastighetsbildning utan får lösas genom nytGanderätter. Nämnden menar

dock att bedömningama härvidlag får vara flexibla och i viss mån rätta sig

efter bygdens förhållanden. I den utpräglade jordbmksbygden, där fömt

sättningama för det rationella jordbmket är goda och marken som regel

efterfrågas av etablerade, aktiva lantbmkare, bör hållas en restriktiv linje

gentemot "bostadsjordbmkens" markanspråk. I det mer glesbefolkade och

varierade landskapet i mellan- och skogsbygder kan inställningen till mar

kanspråken vara mer liberal. I fråga om bostadsfastighet i skogsmark säger

rapporten att den mindre areal skogsmark som kan vara underkastad

restriktioner med hänsyn till boendet bör kunna tiUäggas bostadsfastighe

ten. Lantbmksnämnden är tveksam till hållbarheten i detta påstående,

eftersom resultatet i stället kan bli att restriktionsgränsen flyttas ut. 88

Lantbruksnämnden
i Hallands län: Prop. 198 9/90:151

Föreslagna
ändringar i 3 kap I § innebär modifiering av den nu gällande "83 J
paragrafen. Sålunda öppnas möjligheten att tillskapa s.k. bostadsjordbmk. Dessa
skall ges en sådan storlek och utformning att möjligheter finns att på desamma
bedriva djuhållning i mindre omfattning samt även begränsad odling av potatis,
grönsaker, bär etc. I de fall där bostadsfastigheten angränsar skogsmark skaU
även möjlighet finnas att komplettera med ett mindre skogsskifte, alU under fömtsättning
att denna åtgärd ej strider mot skogsnäringens intresse.

Hallands
län består av den kustnära slättbygden i väster, skogsområdena i öster och den
däremellan av ådalar dominerade mellanbygden. I södra och mellersta Hallands
slättbygder torde jordbmket vara så intensivt med tyngdpunkten lagd på
animalieproduktion att något större utrymme för bostadsjordbmk knappast torde
bli aktuellt. Vad däremot avser norra delen av länet samt de östra och
mellersta delaraa torde fömtsättningaraa vara gynnsamma för en sådan åtgärd.

Hästsport
i dess olika former medför också att behovet av och intresset för dylika
fastigheter är stort.

Lantbruksnämnden
iAlvsborgs län:

I
rapporten föreslås att bostadsfastigheter för permanentboende på landsbygden
bör kunna förses med viss areal utöver själva tomtplatsen. Det kan finnas flera
skäl till detta; landskapsvård, vård av närmiljö, mindre djurhållning m.m. I
den aUmänna debatten har förekommit begreppet bostadsjordbmk som en beteckning
på dylika fastigheter.

Nämnden
är av många skäl mycket positiv till den föreslagna ändringen i tillämpningen
av FBL. I praktiken torde nybildning av bostadsfastighet för mindre djurhåUning
enbart bli aktuell i samband med avstyckning av f d. bmkningscentra. Hästar
torde bli det helt dominerande djurslaget. Däremot tror inte nämnden att en ko
eller en gris är särskilt aktuellt (se andra stycket s. 68).

Lantbruksnämnden
i Värmlands län:

Nämnden
ser mycket positivt på möjligheten att bilda bostadsfastigheter med ett
arealunderlag för viss jordbmksproduktion. Men nämnden fömtsätter att denna
typ av fastighetsbildning i första hand bör bli aktuell när det gäller
bmkningscentmm som inte har betydelse för utvecklingen av jord- och skogsbmket
i området. I samband med bildningen av denna typ av fastigheter måste
aktualitetskravet ges en mycket stor tyngd.

Lantbruksnämnden
i Kopparbergs län:

Det
är angeläget att göra boendet på landsbygden så attraktivt som möjligt.

I
de fall där konkurrensen om marken är liten eller obefintlig bör man 89

kunna
bilda permanentbostadsfastigheter som inrymmer en del odlings- Prop.
1989/90: 151 mark och/eller en beteshage. Man bör också kunna bilda stora
tomter för Bilaga 3 tillgodoseende av kuUurmiljön och landskapsvården.

Det
är rimligt att tomtstorlekama får öka med minskande markkunkur-rens. 1 ensliga
lägen bör även fritidsfastigheter kunna ges större tomter.

Nämnden
vill dock understryka att det inte får bli fråga om att ta produktiv skogsmark
i anspråk för dessa ändamål annat än som en skyddszon enligt 21 § SVL. Därtill
är skogsproduktionen alltför viktig. Inte heller bör jordbmksmark som är av
betydelse för något lantbmksföretag föras till någon bostadsfastighet.

Samordningen
med PBL

Bildandet
av stora tomter har hittills hämmats även av byggnadsnämndernas farhågor för
att sådana tomter ger plats för tillkommande inte önskvärd bebyggelse. Bygglov
har i sådana faU ej kunnat nekas. Av den anledningen är det viktigt att
nuvarande praxis bryts i och med lagens ikraftträdande.

Taxeringsnatur

Frågan
om ett s.k. bostadsjordbmk skall taxeras som jordbmks- eller annan fastighet
kan ha stor ekonomisk betydelse för ägaren. Rapportens förslag kan föranleda
svåra överväganden vid gränsfall. Förslaget bör därför bearbetas vidare.

Lantbruksnämnden
i Västernorrlands län:

Tidigare
gäller att till bostadsfastighet inte bör läggas mer mark än vad som
väsentligen har karaktär av bostadstomt.

Utredningen
föreslår nu att det bör ges ökat utrymme att tillåta fastighetsbildning så att
kompletterande funktioner till boendet kan ske inom egen bostadsfastighet på
landsbygden. Ett sådant s.k. bostadsjordbmk bör kunna innefatta mark för mindre
djurhållning och mindre odling t.ex. viss jordbmksmark eller annan mark i
anslutnihgtillbebyggelsen.

Möjligheter
att bilda bostadsjordbmk uppnås enligt utredningens förslag genom vissa
ändringar i FBL. Ändringaraa är var för sig inte särskiU omfattande men
sammantagna ger de den avsedda effekten.

I
nuvarande lydelse finns krav på att en fastighet' skall vara varaktigt lämpad
för sitt ändamål. Ordet varaktigt stryks enligt forslaget för att motverka
risken att varaktighetskravet hävdas på ett överdrivet sätt.

Lantbmksnämnden
kan godta detta med motiveringen, att fastighetsbildning ändå endast skall ske
för ändamål som är av varaktig beskaffenhet.

I 3 kap. 1 § gör utredningen tillägget att i fråga om fastighet som
skall användas för bebyggelse skall särskilt beaktas att fastigheten får en
sådan utformning som behövs for en god miljö.

Lantbmksnämnden
instämmer i detta. Mindre djurhållning kan t.ex. 90

vara
fördelaktig med hänsyn till närmiljön kring en bostad och som ett sätt
Prop. 1989/90:151

att bidra till landskapets öppethållande när igenväxning hotar. Bilaga
3

Lantbmksnämnden
tillstyrker de förändringar som föreslås i FBL för att möjliggöra att s.k.
bostadsjordbmk kan bildas.

Lantbmksnämnden
vill dock understryka, att bostadsjordbmk får bildas endast om familjelantbmk
eller deltidsjordbmk inte har stort behov av marken. För övrigt hänvisar
lantbmksnämnden till vad som tidigare sagts om deltidsjordbmk på s. 1 sista
stycket.

Lantbruksnämnden
i Västerbottens län:

Inom
merparten av länets landsbygdsområden är mark ingen bristvara. Stora
bostadstomter utgör i regel inte mer än ett marginellt intrång i jord-och
skogsbmket. Rejält tilltagna bostadstomter uppfattas däremot som en väsentlig
kvalitet i landsbygdsboendet som tillför landsbygden attraktionskraft. Även
lantbmket är beGänt av detta, nettoeffekten är tydlig och positiv för såväl
bygden som lantbmket.

LMV
föreslår att mark för bl.a. mindre odling och mindre djurhåUning skall kunna
knytas till bostadsfastighet. Lantbmksnämnden är beredd att gå längre. Även
skogsmark för vedbrand kan för många vara en viktig ingrediens i
landsbygdsboendet och bör där det befinns lämpligt kunna föras till bostadsfastighet.
I första hand är det skogsmark som av olika skäl är mindre intressant för det
yrkesmässiga skogsbmket som här bör komma i fråga. Ett innehav över 5 hektar
innebär även att taxeringsnaturen förändras till jordbmksfastighet. Det är i
många byar en viktig fömtsättning för att komma in i bygemenskapen och få del
i samfälld mark och gemensam jakt.

Skogsstyrelsen:

Enligt
rapporten har storleken på bostadsfastigheter på landsbygden ett nära samband
med de ändrade allmänna fömtsättningaraa för jordbmkspolitiken,
regionalpolitiken och naturresurshushållningen. Behovet av översyn avser främst
fastighetsbildning för permanentboende. I rapporten diskuteras dock även
fastighetsbildning för fritidsboende. Bl.a. pekas det på att de restriktiva
uttalanden om tomtstorlek som gjordes i förarbetena till FBL avsåg båda
fastighetstyperaa men att de främst tog sikte på fastighetsbildning för
fritidsändamål.

I
rapporten föreslås att det görs ett tillägg till 3:1 FBL att det i fråga om
fastighet som skall användas för bebyggelse särskiU skall beaktas att fastigheten
får en sådan utformning som behövs för en god miljö. Vidare föreslås att
uttrycket "varaktigt" skall utgå utan att kravet på varaktighet när
det gäller fastighetens lämplighet för sitt ändamål ändras. Orsaken till den
föreslagna ändringen är en lagteknisk anpassning till plan- och bygglagen.

Enligt
rapporten bör i de fall då en bostadsfastighet angränsas av

skogsmark de allmänna lämplighetsvillkoren inte lägga hinder i vägen för

utvidgning av bostadsfastigheten - såvida inte detta strider mot skogsnä- 91

ringens
intressen — med skogsmark fömtsatt att denna berörs av restrik- Prop.
1989/90:151 tioner vid avverkning tiU följd av hänsynsregeln i.21 §
skogsvårdslagen. Bilaga 3

Skogsvårdsstyrdsema
i Kalmar, Värmlands och Gävleborgs län uttrycker stor tveksamhet när det
gäller tillåtligheten att utöka bostadsfastighet med en mindre areal skogsmark
med sådan belägenhet att den kan anses vara underkastad
avverkningsrestriktioner enligt hänsynsreglema i 21 § skogsvårdslagen.
Skogsvårdsstyrelsen i Norrbotten anser att det finns anledning att överväga om
inte beslut om fastighetsbildning där skogsmark avses bli tagen i anspråk av
boende- och miljöskäl, regelmässigt borde föregås av yttrande från
skogsvårdsmyndigheten.

Skogsstyrelsen
anser att behovet av en god boendemiljö på landsbygden i första hand bör klaras
genom lämpliga hänsynsregler i skötsellagaraa. I flertalet fall torde inte
angränsande markägare vara villiga att sälja marken. Detta bör inte innebära att
boendemiljön kan äventyras för dem som bor i området. Den hänsyn som skall tas
enligt 21 § skogsvårdslagen syftar bl.a. till att främja natumpplevelsen och
att bevara natur- och kulturmiljön intill bebyggelse. Om dessa hänsyn tas blir
behovet av att med äganderätt behärska marken mindre.

Skogsstyrelsen
instämmer i tidigare nämnda skogsvårdsstyrelsers tveksamhet när det gäller att
anknyta tillåtlighet till fastighetsbildning till 21 § skogsvårdslagen. Med den
utformning naturvårdshänsynen har i detta fall är det mindre lämpligt att
precisera hänsynen till viss areal. Hänsynen när det gäller sparandet av
miljöträd, trädgmpper, buskar och liknande måste vara anpassad tiU
fömtsättningama i vaGe enskilt fall. Hänsynens omfattning kan dessutom vara
olika i olika faser för det aktuella beståndet. Det går inte heller att bortse
ifrån, att beroende av hur det förvärvade området kommer att behandlas, kan 21
§-hänsynen vad gäller bebyggelsen s.a.s. flyttas ut och fortfarande komma att
gälla på grannfastigheten. Skogsstyrelsen vill därför avråda ifrån den
föreslagna kopplingen. Om den ändå skulle komma att tillämpas bör
skogsvårdsstyrelsens yttrande regelmässigt inhämtas före beslut om
fastighetsbildningsåtgärd.

Enligt
skogsstyrelsens uppfattning bör det i vissa fall vara möjligt — t.ex. vid
avstyckning av bmkningscentmm på jordbmksfastighet — att med hänsyn tiU
boendemiljön och/eUer med hänsyn till lämplig utformning av bostadstomten låta
en ringa areal skogsmark ingå i den avstyckade lotten. Skyddsreglema för jord-
och skogsbmket i 3:6 och 3:7 FBL skall dock givetvis beaktas.

Skogsstyrelsen
noterar att enligt gällande bestämmelser har varaktighet

skravet i FBL till syfte att motverka en onödig splittring av fastighetsbe

ståndet för att tillgodose tillfälliga behov. Enligt rapporten hindrar varak

tighetsregeln att fastigheter bildas för ändamål som kan beräknas bli av

betydelse i huvudsak endast för den aktuella innehavaren. Enligt rapporten

bör landskapsvårdsaspekten vid fastighetsbildning kunna leda till att bo

stadsfastighet tillförs mark något utöver vad som kan behövas för huvud-

funktioneraa bostad, mindre djurhållning och mindre odling. I rapporten

beskrivs fallet då fastighetsägare lägger ned jordbmksdriften och granne

med bostadsfastighet vill köpa markområde för att inte skogsplantering på

marken ifråga skall försämra boendemiljön. Det får då antas att säljaren 92

behåller en restfastighet
av varierande storlek och med i huvudsak skogs- Prop. 1989/90:151 mark.
Skogsstyrelsen vill fästa uppmärksamheten på att i det beskrivna Bilaga 3
fallet bedömningen av varaktigheten är av mycket stort intresse. I det fall den
nye ägaren eller — kanske inom kort — efterträdaren till denne inte förmår
eller finner det lämpligt att hålla marken öppen inträder reproduktionsplikt
enligt skogsvårdslagen (ev. med undantag för område närmast bebyggelsen).
Fastigheten kanske dessutom inom kort kommer att fungera som fritidsfastighet.
Vad som då har åstadkommits är två mindre skogsfastigheter med en ny ägogräns
i skogsmarken. Enligt skogsstyrelsens uppfattning måste det ifrågasättas om
det är lämpligt att tiUämpa FBL på ett sätt som lätt kan leda till en icke
önskvärd utveckling av fastighetsbeståndet. Betydande arealer nedlagd
jordbmksmark och sidoarrenden i stor omfattning samt betydande svårigheter och
kostnader för att beskoga jordbmksmarker talar för att
fastighetsbildningsåtgärder av det här slaget skulle kunna bli tämligen
frekventa. Enligt skogsstyrelsens uppfattning ligger det i sakens natur att
hobbybetonade verksamheter ofta är mindre varaktiga. I dessa fall är det bättre
om markbehovet kan tillgodoses genom nytGanderätt.

Skogsvårdsstyrelsen
i Kalmar län:

I
rapporten hänvisas även tiU gällande bestämmelser i skogsvårdslagen (SVL) 21 §
rörande hänsyn till naturvården och andra aUmänna intressen. I anslutning till
detta förs ett resonemang om "skyddszoner" mot bebyggelse. I slutet
på detta avsnitt anför LMV att "resultatet av en sådan avvägning bör i
vissa fall kunna utmynna i att en bostadsfastighet utökas med en mindre areal
skogsmark med sådan belägenhet att den kan vara underkastad
avverkningsrestriktioner enligt hänsynsregeln i 21 § skogsvårdslagen".

Skogsvårdsstyrelsen
anser att de intentioner LMV ger i 1 § är riktiga men upplever samtidigt att
det anförda exemplet är olyckligt valt. Markområdet ifråga är skyddat av 21 §
SVL så länge det ingår i den större skogsfastigheten men SVS får stora
svårigheter att med hjälp av lagen reglera avverkningen av landskapsvårdsskäl
om marken ingår i ett utökat tomtområde. Risken finns att den aktueUa
skyddszonen raskt flyttas in i nästa fastighet d.v.s till den varifrån
avsöndring skett. Endast mycket breda zoner — omrimligt breda i dessa
fastighetsbildningsärenden — kan motverka en sådan utveckling.

Skogsvårdsstyrelsen
i Hallands län:

Möjligheten
att kunna låta bostadsfastighet på landsbygden omfatta mark för mindre
djurhållning och mindre odling synes riktig när det gäller permanentbebyggelse
men bör inte tillåtas vid fritidsbebyggelse.

Rapportens
förslag att förlägga skogsvårdslagens P 21 hänsynsområde till den egna
fastigheten när så kan vara lämpligt bedöms också vara riktigt.

Vid
exploatering av ett område för bebyggelse bör kringområde sparas så

att erforderliga naturvårdshänsyn kan tas på den exploaterade fastigheten. ,93

Skogsvårdsstyrelsen i
Älvsborgs län: Prop. 1989/90:151

Det
är angeläget att avvägningen mellan det aUmänna intresset av en bilaga
i

varaktig avkastning från skogsmarken och den enskildes önskemål om en

god bostadsmiljö sker i enlighet med gmndsynen i rapporten.

Skogsvårdsstyrelsen
i Värmlands län (SVS):

Utredningens
förslag att fastighet för bostadsändamål på landsbygden ska kunna tillföras
jordbmksmark eller annan mark i anslutning till bebyggelse kan komma att
påverka skogsnäringen i negativ riktning. Kommer skogsmark, som
fortsättningsvis blir lydande under skogsvårdslagen, att tillföras ett stort
antal bostadsfastigheter blir den troliga effekten att skogsindustrin undandras
virkesproduktionen från denna areal. Denna skogsmark kommer att ägas av ett
stort antal pesoner vars avsikt inte torde vara att främst driva skogsbmk på
marken i fråga.

Naturmiljön
mnt den egna bostaden är givetvis viktig och möjligheten att påverka den
underlättas av om i bostadsfastigheten ingår skog. SVS anser dock att det är
tveksamt om tolkningen av P 21 SVL påverkas på aktuell mark av en
fastighetsbildning.

SVS
ställer sig därför tveksam till förslaget att tillföra skogsmark till
bostadsfastighet. Om rapportens förslag ändå skulle antas föreslår SVS att den
skogsmark som man tillför bostadsfastigheten starkt begränsas.

Skogsvårdsstyrelsen
i Gävleborgs län:

Skogsvårdsstyrelsen
ställer sig ytterligt tveksam till att stycka av skogsbitar med enbart SVL §
21-hänsyn som gmnd. Sådana hänsyn måste ju ändå tas av samtliga skogsägare som
ett led i den normala skogsskötseln.

Skogsvårdsstyrelsen
i Norrbottens län:

Rapporten
behandlar även fastighetsbildning för bostadsändamål och specialfrågor rörande
natur- och kulturmiljö. Enligt regelverken för fysisk planering, NLR och PBL,
skall samhällsplanering ske med ekologisk gmndsyn.

Strävan
att behålla det öppna landskapets positiva boendemiljö och för vissa arter
befrämjande biotoper är ytterst olika former av ekologisk manipulation där det
gälleratt med olika resurser bekämpa den obevekliga naturdynamik som i
rapporten betecknas som "hotande igenväxning".

Att
stimulera intresset för vård av närmiljö för boende eller ideella
landsskapsbevarande insatser för att upprätthålla variationen i landskapet är
självfallet vällovligt och ur samhällsynvinkel resurssparande. Det ger även
många människor möjlighet att aktivt använda ett konstmktivt miljöengagemang.

Det
finns dock anledning att ha en realistisk syn på vad som är möjligt

att åstadkomma med sådana insatser för att inte riskera en fastighetsbild

ning där en viss tids entusiasm kapitulerar mot naturgivna realiteter. Det 94

aktiva
bmkandets öppna landskap är format av enorma arbetsinsatser där Prop.
1989/90:151 även de små ytoraas vård kan kräva ansträngningar som blir för
stora om Bilaga 3 "avkastningen" bara blir i och för sig mycket
värdefulla miljövärden.

Rapportens
syn på avvägningsfrågoraa s. 59 bör uppmärksammas. Där anförs följande:

"En
avvägning skall självklart ske i det enskilda fallet mot vad som enligt 3:6 FBL
är till övervägande nytta för jordbmksnäringen. På samma sätt finns ett
betydande intresse från allmän synpunkt att med stöd av 3:7 hindra en skadlig
uppdelning av skogsmark. Sådana allmänna intressen som aldrig kan frångås vid
en regional tillämpning av FBL är att vidmakthålla effektiva familjelantbmk,
att rationalisera skogsbmket och att inte indela jord- och skogsbmksmark med
nya gränser som försvårar möjligheten att ekonomiskt utnytGa marken."

Denna
gmndsyn bör understrykas och speciellt när det av olika miljöskäl blir aktuellt
att ta i anspråk skogsmark under aktiv skötsel bör detta ske i samråd med organ
som har kompetens att belysa den naturdynamik som måste vägas in i långsiktigt
håUbara skötselambitioner. Normalt skogsbmk med gällande hänsynsregler och kunskap
om lämpliga trädslagsval torde i de flesta fall vara nog så goda
miljökomplement som att vidga boendearean utöver vad som är direkt nödvändigt
för mindre djurhållning och husbehovsodlingar.

Länsstyrelsen
i Stockholms län:

Länsstyrelsen
viU inledningsvis nämna att praxis i länet är sådan att tomtstorlekama när det
är fråga om helårsbosättning tillåts variera inom ganska vida ramar allt
beroende på förhållandena i det enskilda fallet. Då en bostadsfastighet bildas
för befintlig bebyggelse är det ibland lämpligt att låta fastigheten bli
relativt stor för att få anpassning tiU hävdad tomtmark samt bevara
bebyggelsemiljön och ta tillvara byggnadskapitalet. I fråga om
fritidsfastigheter för ny bebyggelse gäller en betydligt restriktivare inställning
till att bilda stora fastigheter beroende på att det ofta finns konkurrerande
markanspråk t.ex. för rörligt friluftsliv eller skogsbmk.

I
rapporten diskuteras olika förhållanden och faktorer som bör vägas in i
bedömningen av när bostadstomter på landsbygden bör kunna göras större än
vanligt. Länsstyrelsen kan för sin del instämma i resonemangen. Länsstyrelsen
vill dock framhålla att tiUämpningen inte bör bli sådan att bostadstomter
utanför tätortsområdena alltid skall kunna göras större än vad som är bmkligt
nu. Särskilt i de tätortsnära delama av länet kan risken för konflikter mellan
olika markanspråk vara stor. Hanteringen av sådana konflikter och bedömningen
av hur bl.a. kultur-, milj[f]M och naturvårdsaspekter bör vägas in i
prövningen kommer att underlättas genom de översiktsplaner enligt PBL som nu
håller på att arbetas fram i kommunema. Efterfrågan på bostadsfastigheter
kombinerade med mindre djurhållning är mycket stor i länet. Ägaraa vill ofta
hålla fler djur än vad som är lämpligt med hänsyn till slitaget på marken.
Dessa aspekter bör vägas in i bedömningen av lokaliseringen och utformningen av
fastighetema.

I
rapporten (s. 84) berörs frågan om samordningen mellan fastighetsbild- 95

ning
och strandskyddsbestämmelser. I rapporten nämns att bostadsfastig- Prop.
1989/90:151 heter som skall ha funktioner utöver plats för normalt boende kan
komma Bilaga 3 att innehålla mark som inte ryms inom tomtbegreppet enligt
16 § naturvårdslagen.

Nuvarande
lagstiftning och praxis utgår från att man bör sträva efter att fastighet och
tomt enligt naturvårdslagen skall sammanfalla. Det är en bra princip som
länsstyrelsen anser att man skall hålla fast vid. Framförallt blir det enklare
och klarare för fastighetsägare och allmänheten om de rättigheter och
skyldigheter som följer med tomtbegreppet i naturvårdslagen ansluter till
gränser som är markerade och kan iakttas på marken, som vanligen är fallet med
fastighetsgränser genom staket m.m.

Enligt
länsstyrelsens mening kan det i praktiken bli svårt att upprätthålla tidigare
allemansrättsliga tillgänglighet till ett markområde som får ingå i en
bostadsfastighet, även om all mark formellt inte får tas i anspråk som tomt i
naturvårdslagens mening. Som exempel kan nämnas att det i länet redan nu
förekommer fall då önskemål finns att bilda bostadsfastigheter inom
strandskyddsområden med plats också för hållande av någon enstaka häst. Det kan
antingen vara fråga om nybildning av fastigheter eller om utökning av
befintliga bostadstomter med betesmark. En sådan fastighet i storleksordningen
10.000 - 20.000 kvadratmeter torde i många fall komma att i sin helhet
uppfattas som icke allemansrättsligt tillgänglig oberoende av hur
tomtplatsavgränsningen enligt naturvårdslagen skett. Om hästhållningen upphör
och fastigheten övergår till en ren bostadsfastighet torde de
allemansrättsliga tillträdesmöjlighetema kunna inskränkas ytterligare.

Länsstyrelsen
vill med hänsyn till ovanstående synpunkter förespråka stor försiktighet med
att tillskapa omfångsrika bostadsfastigheter som berörs av
strandskyddsbestämmelser. När det däremot gäller bildande av fastigheter för
näringsverksamheter bör inställningen vara mera liberal.

Vänersborgs
kommun (kommunstyrelsen):

Rapporten
föreslår att de allmänna lämplighetskraven för fastighet kompletteras med en
bestämmelse som markerar att bebyggelsefastighet skaU ges en sådan utformning
som behövs för en god miljö. Man vill ge ökat utrymme för att tillåta
fastighetsbildning så att kompletterande funktioner till boendet, exempelvis
mindre djurhållning eller mindre odling, kan ske inom egen bostadsfastighet på
landsbygden. Förslaget att tillåta kompletterande funktioner till boendet inom
egen bostadsfastighet avser inte fritidsfastigheter.

Kommunstyrelsen
anser dock att föreslagna ändringar i denna del är bra, dock

— kan
antalet "överstora" bostadsfastigheter komma att öka mycket kraftigt
vilket kan få konsekvenser ur bl.a. aUemansrättslig synpunkt,

— måste
tomtbegreppet ytterligare preciseras om inte problem skall uppstå med utökad
privatisering vid bildande av "överstora" bostadsfastigheter inom
strandskyddsområden,

— måste
regleraa om planmässiga överväganden vid fastighetsbildning 96

utom detaljplan
ytterligare preciseras för att motverka ökad ägosplittring Prop.
1989/90:151

nära tätorter och sammanhållen bebyggelse. Bilaga 3

—
bör klarare regler uppställas för gränsdragningen mellan lantbmksfastigheter
och bostadsfastigheter med kompletterande funktioner.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län:

Länsstyrelsen
tillstyrker förslagen. Det är bra att man i tillämpningen av reglema nu
tillåter att även kompletterande funktioner till boendet (främst för husbehovs-
eller av hobby- och fritidskaraktär) får inrymmas i bostadsfastigheten.
Samtidigt skapar detta osäkerhet hos både sakägaraa och förrättningsmännen hur
en sådan liberalisering av regleraa i praktiken skall tillämpas. Skellefteå
kommun har i sitt yttrande åskådliggjort detta och krävt en skärpning av
motivtexten. Länsstyrelsen delar denna uppfattning.

Med
de föreslagna möjligheteraa till stora bostadsfastigheter bryts sambandet med
tomtbegreppet i NVL och PBL (s. 84 och 92). I vilken mån
fastighetsbildningsmyndigheten (FBM) i dessa fall får en utökad samråds-och
informationsskyldighet mot berörda myndigheter och sakägare bör utvecklas i
motiven, altemativt i LMVs anvisningar.

Skellefteå
kommun:

Resonemanget
är oklart.

Man
anser att fastigheter på landsbygden behöver vara större än motsvarande i
tätort.

Detta
kan lätt motiveras av praktiska skäl och det finns inte anledning att orda så
mycket därom. Att en anpassning bör kunna ske till kultur och naturmiljön
vilket föreslås är också naturligt och önskvärt.

Vad
som uppenbarligen är svårt att på begripligt sätt motivera är de hänsyn man
vill ta till motionen 1985/86:Bo 407 (fp). I denna motion skriver man att det
är en fördel om tomten är så stor att hästar och får kan beta där och utrymme
finns för odling av grönsaker m.m., detta för att göra det mer attaktivt att bo
på landet.

Om
detta säger man (på s. 102) "Ett hobbyintresse av tiUfäUig beskaffenhet
bör inte läggas till gmnd för fastighetsbildning utan bör i förekommande fall
tillgodoses genom nytGanderätt".

På
s. 68 säger man följande om samma sak. "Vad som avses med minde
djurhållning är naturlivtvis inte entydigt men det bör rimligen vara fråga om
ett fåtal djur. Det kan också vara fråga om ett antal ridhästar som innehas av
hobbyintresse."

På
s. 79 skriver man vidare. "Det är självklart att arealen för de
ifrågavarande bostadsfastighetema bör anpassas efter storleken på den avsedda
djurhållningen."

Förrättningslantmätaren
som skall bilda fastigheten skall alltså avgöra

om sökandens hobbyintresse är av tillfällig natur eller inte, och han skaU

avgöra om fastigheten lämpar sig för en ko och 4 får eller kanske en häst

och 12 höns. 97

7
Riksdagen 1989/90. I sami Nr 151

Hela motivtexten bör i
detta avseende skärpas tiU om inte tillämpningen Prop. 1989/90:151 av lagen
skall bli väl godtycklig. Hänsyn bör rimligtvis även tas till Bilaga 3
naturresurslagen som ju indirekt via PBL och översiktsplaneringen påverkar
även fastighetsbildningen.

En
ömsesidig anpassning mellan FBL och taxeringsbestämmelseraa borde även ske. Man
har här olika praxis vid bedömning av vad som skaU klassas som
jordbmksfastighet.

Storumans
kommun:

Vid
ny- eller ombildning av bostadsfastighet inom glesbygd bör, fömtom mindre
djurhåUning och trädgårdsodling m.m., även beaktas möjlighetema att på
fastigheten bedriva småindustrien verksamhet, verkstadsrörelse, utrymmen för
åkerirörelse, eller annan rörelse som erfordrar utrymmen för exempelvis
entreprenadmaskiner, skogstraktorer och liknande. Kommunen instämmer i
utredningens förslag att bostadsfastighet i glesbygd bör kunna ges en sådan
arealvidd att fördelana att bo i glesbygd, inte minst de miljömässiga, kan
tillvaratagas. Detta gäller speciellt för områden där konkurrensen om mark för
andra väsentliga intressen är ringa.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län:

Genom
ändringen i 3:1 FBL öppnas möjlighet att bilda större bostadsfastigheter på
landsbygden. Flera byggnadsnämnder är dock med hänsyn till tidigare praxis vid
överprövning av bygglov, tveksamma till förslaget. Det är därför angeläget att
i propositionen klargöra att bildandet av en stor bostadsfastighet inte kan
åberopas som särskilt skäl för att få uppföra ytterligare bostadsbyggnader.

Bräcke
kommun:

De
förbättrade möjligheteraa att bilda bostadsfastigheter även med annan mark än
det som i traditionell mening betraktas som tomtmark bör på ett positivt sätt
kunna medverka till att vända en negativ befolkningsutveckling ute i glesbygden
och välkomnas därför av kommunen.

Naturvårdsverket:

Naturvårdsverket
har i stort sett inga invändningar mot att fastigheter för

bebyggelse görs större än för närvarande utom inom områden där det finns

särskilda naturvärden, allemansrättsliga intressen eller inom strandskydds

områden. Särskilt inom strandskyddsområden bör den nuvarande restrik

tiva synen på fastigheteraas storlek vid fastighetsbildning bibehållas. En

fastighet som bildas kring befintlig bebyggelse inom strandskyddsområde

får inte ges större omfattning än vad som avgränsas som tomt enligt 16 §

naturvårdslagen. Annars är risken stor för att hela det avstyckade området

privatiseras. Att i efterhand komma tillrätta med sådan privatisering är

komplicerat. 98

Naturvårdsverket
anser att tillskapandet av större bostadsfastigheter i Prop. 1989/90:151
vissa undantagsfall kan vara ett lämpligt sätt att vårda intressanta natur-
Bilaga 3 och kulturmiljöer. Stor försiktighet måste dock iakttas vid
tillämpningen så att inte de allemansrättsliga intressena träds för när. I
första hand bör därför intressanta natur- och kulturlandskap även
fortsättningsvis ingå i lantbmksfastigheter och hävdas av aktiva bmkare.

När
det gäller frågan om att skapa skyddszoner mot skogsavverkning kring bostadshus
anser naturvårdsverket att detta normaU skall lösas med skogsvårdslagens
hänsynsregler och inte genom fastighetsbildning. Författningsförslaget: 3 kap.
1 § första stycket

LMV
föreslår att ordet "varaktigt" utgår ur lagtexten. Naturvårdsverket
avstyrker förslaget. Verket anser det angeläget att FBL har kvar en uttrycklig
bestämmelse om att fastighetsbildningar skall vara bestående på lång sikt. Även
om det finns en hel del som stöder LMV:s förslag befarar naturvårdsverket att
man på sikt riskerar att varaktighetskravets betydelse successivt kommer att
minska vid den praktiska tillämpningen av FBL om ordet tas bort ur lagtexten.
LMV anser enligt tredje stycket på s. 61 att kravet på varaktighet skall finnas
kvar men att det skall mönstras ur lagtexten. Naturvårdsverket har
uppfattningen att den stund ordet "varaktighet" avlägsnas ur
lagtexten, så är också kravet borta.

LMV
anger bl.a. att förslaget utgör en anpassning till bestämmelserna i plan- och
bygglagen (PBL). Naturvårdsverket anser att en sådan anpassning inte är
nödvändig. Dessutom sker en omfattande fastighetsbildningsverksamhet för andra
ändamål än bebyggelse, varvid en uttrycklig varaktighetsbestämmelse är av
betydelse.

Naturvårdsverket
tillstyrker förslaget att det vid fastighetsbildning för bebyggelse skall
beaktas att fastigheten får en utformning som behövs för en god miljö.

3
kap. 1 § andra stycket och 9 § första stycket Naturvårdsverket avstyrker
förslaget, se ovan.

Lantbrukarnas
riksförbund (LRF):

I
fråga om fastighet som skall användas för bebyggelse föreslås att det allmänna
lämplighetskravet i 3 kap. 1 § FBL kompletteras med en föreskrift om att det
vid lämplighetsprövningen särskilt skall beaktas att fastigheten får en sådan
utformning som behövs för en god miljö. Beträffande samma paragraf föreslås
vidare att det s.k. varaktighetskravet utmönstras ur lagtexten. Vad som vill
åstadkommas genom de föreslagna lagändringaraa uppges vara att inom ramen för
de allmänna lämplighetsviUkoren ge ökat utrymme för att tillåta
fastighetsbildning så att kompletterande funktioner till boendet kan ske inom
egen bostadsfastighet på landsbygden. Bostadsfastighet bör såluna, enligt vad
som sägs i rapporten, kunna innefatta mark för mindre djurhållning och mindre
odling, t.ex. viss jordbmksmark eller annan mark i anslutning till bebyggelsen.

Vad
först gäller den föreslagna kompletteringen av 3 kap. I § FBL med

en särskild miljöföreskrift torde ändringen knappast innebära något nytt i 99

sak.
Förslaget kan emellertid ändå vara motiverat av det skälet att häri- Prop.
1989/90:151 genom ges tillfälle att göra förtydligade tillägg tillde nuvarande
förarbetena Bilaga 3 till 3 kap. 1 § rörande vilka allmänna lämplighetskrav
ur boendemiljösynpunkt som bör vara uppfyllda för att få bilda en bostadsfastighet.
LRF vill därför inte motsätta sig förslaget.

LRF
har inte heller någon erinran mot att en bostadsfastighet skall kunna innefatta
mark för mindre djurhållning och mindre odling m.m. på sätt LMV förordar.

LRF
vill i detta sammanhang, liksom i sitt remissyttrande över förslaget till 1987
års ändringar i jordförvärvslagen, understryka att om konkurrens om åker- och
skogsmark uppkommer mellan ett privat fritidsintresse och en areell näringsgren
måste den senare verksamheten ges företräde. LRF vill ifrågasätta om inte denna
synpunkt är så viktig att den på lämpligt sätt borde komma till uttryck i
lagtexten.

Det
framlagda förslaget om att utmönstra varaktighetskravet ur fastighetsbildningslagen
vill LRF med bestämdhet ta avstånd ifrån. Varaktighetskravet fanns med redan i
den lagstiftning som föregick fastighetsbildningslagen. Kravet utgör en
gmndpelare bland de villkor för fastighetsbildning som finns upptagna i 3 kap.
FBL. Det är genom detta krav som säkras att en onödig splittring av
fastighetsbeståndet för tillgodoseende av tillfälliga behov inte kommer till
stånd. Genom regeln hindras att fastigheter bildas för ändmål som kan beräknas
bli av betydelse huvudsakligen enbart för den aktuelle innehavaren. Det bör
genom särskilda motivuttalanden vara möjligt att motverka risken för att
varaktighetskravet hävdas på ett överdrivet sätt i dagens föränderliga
samhälle.

Sveriges
lantmätareförening (SLF):

Enligt
nuvarande praxis har till bostadstomt förts mark med tomtkaraktär och endast i
undantagsfall åker eller skogsmark av någon betydelse. Genom de nu föreslagna
ändringarna blir det möjligt att i större utsträckning än tidigare bilda tomter
som medger djurhållning, potatisodling för eget behov m.m. Den ökade
flexibiliteten är i vissa fall nödvändig för att tillgodose önskemål om att
bevara en levande landsbygd. I andra fall kan den dock innebära en konkurrens
om markunderlaget för det traditionella jordbmket. Vid konkurrens om
markresurserna anser SLF att det yrkesmässiga intresset skall få dominera över
markintresse för hobby- och fritidsändamål. I bygder med begränsad åkertillgång
finns också risk att en alltför liberal tolkning kan leda till att det
yrkesverksamma jordbmket kan undandras alltför stor del av den tillgängliga
åkern. Vidare bör — som framhållits i rapporten s. 84 — en noggrann avvägning
göras vid bildandet av stora bostadstomter med skog för husbehovsvirke och ved
med hänsyn till risken för att virkesråvaran annars inte kommer skogsindustrin
tillgodo.

Beträffande
bildandet av ytstora bostadsfastigheter inom strandskydds

område anser SLF att det är viktigt att inte alltför mycket mark undandras

allmänhetens möjlighet att beträda marken. Huvudprincipen bör även i

fortsättningen vara att själva bostadstomten utgör tomtplats enligt 16 § 100

naturvårdslagen
och övrig mark utgör "extensivt" utnytGad tomtmark Prop.
1989/90:151 som inte bör privatiseras genom staket, skyltar el. dyl. Av
förättningskar- Bilaga 3 tan och handlingarna bör framgå både
bostadstomtens omfattning och bostadsfastighetens rättsliga avgränsning. I
övrigt anser SLF att kortsiktiga markbehov liksom hittills kan lösas genom
nytGanderättsavtal.

Riksförbundet
för hembygdsvård:

I
den nuvarande FBL påpekas i dess förord att inte mer mark bör läggas tiU än vad
som är nödvändigt för fastigheternas uppförande och som har karaktären av en
bostadstomt. I ändring i lagen föreslås nu att det skall tillåtas ökat utrymme
för kompletterande funktioner.

Bostadsfastigheten
skall även kunna innehålla mark för exempelvis mindre djurhållning, odling etc.

Denna
förändring i lagen anser vi vara till stor nytta för människor som vill bosätta
sig på landsbygden och som inte enbart vill ha ett boende utan också
möjligheter tiU såväl aktiv växtodling som djurhållning, t.ex. hästar.

Däremot
anser man inte att önskemål om att få vårda det öppna landskapet skall utgöra
tillräckligt skäl för självständig fastighetsbildning. Från vår sida anser vi
att bevarande av det öppna landskapet är så angeläget att det i speciella
situationer kan vara befogat med specieU fastighetsbildning. Det är inte alltid
som landskapsvårdsintresset på ett naturiigt sätt kan inrymmas i den sedvanliga
fastighetsbildningen.

I
utredningen poängteras att allemansrätten inte skall försämras med anledning av
förändringama i FBL. Vi vill understryka vikten av att allemansrätten inte
försämras, utan den ges en högre prioritet än fastighetsbildning som kan komma
att ske i anslutning till sådan mark som är att betrakta som tillåten enligt
allemansrätten.

4
Fastighetsbildning för naturvårdens eller kulturminnesvårdens intressen i vissa
särskilda fall

Gävle
tingsrätt:

Syftet
med den nya bestämmelsen i 3 kap 9 § är enligt LMV att möjliggöra genomförandet
av fastighetsbildningsåtgärder för enskiU behov, som främjar natur- och
kulturminnesvården. Rent lagtekniskt innebär tillägget den otympligheten, att
man gör ett undantag i andra stycket från undantagsbestämmelsen i paragrafens
första stycke, nämligen att fastighetsbildning som främjar vården av natur- och
kulturminnesmiljön får ske även om fastighetsindelningen inte förbättras och en
mer ändamålsenlig indelning motverkas. Tingsrätten vill för sin del ifrågasätta
om just detta ändamål är av sådan vikt, att det eljest oeftergivliga kravet på
positiv nettoeffekt för fastighetsindelningen bör efterges.

Rent
praktiskt torde "hänsynsparagrafen" bli svår att hantera. Enligt

motiven tänker man sig att den, som önskar bilda fastighet i syfte att vårda

ett odlingslandskap, i allmänhet är en lantbmkare i orten. Om sökanden

inte är aktiv lantbmkare bör enligt LMV högre krav ställas på varaktighe- 101

ten. En fömtsättning för
tillämpningen av "hänsynspargrafen" bör dock Prop. 1989/90:151
enligt LMV vara att det bedöms sannolikt att värdet av natur- eller Bilaga 3
kulturvården kan garanteras.

LMV
antyder att det kan bli nödvändigt att kräva att marken ifråga avsätts till
naturvårdsområde och att skötselplan fastställs för området, men att detta
sannolikt kommer att bli fallet endast då det allmänna söker
fastighetsbildning. Tingsrätten - som delar LMV:s uppfattning att det i princip
bör vara möjligt att bilda "odlingslandskapsfastigheter" eUer
ge-mensamhetsanläggningar av denna karaktär — vill emellertid ifrågasätta , om
det inte kommer att bli nödvändigt att även när enskilda söker sådan fastighetsbildning
kräva en naturvårdsplan med skötselföreskrifter för att vården skall kunna
garanteras. Om detta krav finns bortfaller också behovet av en
"hänsynsparagraf — då lär fastighetsbildningen kunna ske på gmndval av nu
gäUande regler i FBL.

Riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer (RAÄ):

RAA
tillstyrker förslaget tiU ändring i 3 kap. 9 § fastighetsbildningslagen.
Förslaget är direkt inriktat på att främja sådana intressen som RAA har att
bevaka. De överväganden som redovisas i rapporten föranleder inte någon
invändning. Ett påpekande kan dock göras beträffande vad som anförs på s. 112
sista stycket. Avskiljande av mangårdsbyggnader från en jordbmksfastighet
torde endast i sällsynta fall komma i fråga som en kulturvårdsfrämjande
åtgärd; de kulturhistoriska aspekteraa kan förmodligen tiUräckligt väl
tillgodoses inom ramen för ett normalt avstyckningsärende. Undantagsregeln
torde däremot oftare kunna användas när det gäller att avskilja andra
överloppsbyggnader på en jordbmksfastighet, t.ex. kvamar, sågar eller andra
numera mer sällsynt förekommande äldre ekonomibyggnader. Givetvis bör
företrädare för kulturminnesvården kunna medverka med synpunkter även i fall
där undantagsregeln inte tillämpas.

Lantbruksstyrelsen:

Lantbmksstyrelsen
tillstyrker att möjligheten att bilda fastigheter för naturvårds- eller
kulturminnesvårdsändamål öppnas. Styrelsen vill emellertid poängtera att
avsikten är att det skall kunna ske med stöd av en undantagsregel och att
fastighetsbildningen inte får ske i strid med jord-eller skogsbmksnäringens
intressen. Vid bildande av fastighet för naturvårdens intressen är det
särskilt angeläget att skötseln av marken är tryggad för lång tid. En noggrann
bedömning av varaktigheten bör krävas.

Lantruksnämnden
i Stockholms län:

De
områden för vilka vården avses främjas genom den föreslagna änd

ringen i 3:9 FBL ingår för närvarande normalt i en jordbmksfastighet. Den

naturligaste lösningen för en främjad vård förefaller enligt lantbmks

nämnden vara att de ekonomiska fömtsättningama förbättras för lantbu- 102

ket
rent allmänt. Vidare bör de nämnda formema av stöd, sponsring m.m. Prop.
1989/90:151

riktas
till jordbmksfastighetens ägare, d.v.s normalt tiU en aktiv lantbm- Bilaga
3

käre.

Med
hänvisning härtill och till övriga av LMV föreslagna ändringar i FBL och dess
möjligheter att positivt påverka natur- och kulturmiljön, torde den nya
undantagsbestämmelsen i 3:9 enligt lantbmksnämnden få liten betydelse.

Enligt
lantbmksnämndens uppfattning föreligger dock en viss risk att med stöd av
undantagsregeln kan genomföras fastighetsbildningsåtgärder som på sikt är tiU
men för lantbmket. För att undvika detta bör bestämmelsen på samma sätt som i
3:9, första stycket FBL utformas så att fastighetsbildning endast får äga mm om
en mer ändamålsenlig indelning inte motverkas.

Lantbruksnämnden
i Södermanlands län:

På
gmnd av den fortgående stmkturrationaliseringen och den teknologiska
utvecklingen förändras fömtsättningaraa för odlingslandskapet. Det kan många
gånger vara svårt för den enskilde att vidmakthåUa det öppna landskapet med
modem produktion.

Ur
landskapsvårdssynpunkt kan det vara önskvärt att vidmakthålla en del av dessa
miljöer. Om lämplighetskravet på alla fastigheter skall uppfyllas kan inte
alltid detta förenas med nämnda naturvårdsintresse. Lantbmksnämnden stöder
möjligheten att med undantagsbestämmelser möjliggöra fastighetsbildning som
innebär ett tryggande av dessa miljöer. Emellertid får regeln inte användas så
att det traditionella jord- och skogsbmket kommer till skada eller att
ansträngningar och redan nedlagt arbete på tillskapandet av rationella enheter
försvåras eller blir tillspillogi-vet.

Vad
gäller kulturminnesvården bör särskilt uppmärksammas det speciella förhåUandet
som gäller att bevara stora och intressanta mangårdsbyggnader och herresäten.
I dag avstyckas många sådana objekt, då de anses utgöra en belastning för jord-
och skogsbmket. Det kan ofta vara en fömtsättning för att rädda byggnaderaa
överhuvud taget. Emellertid är denna utväg alltid inte den bästa ur
kuUurhistorisk synpunkt. Visserligen blir jordbmket av med en ekonomisk
belastning men samtidigt skiljer man byggnader från sitt sammanhang. Den
bevarandeintressanta miljön, den s.k. herrgårdsmiljön, kan i vissa fall helt
spolieras. Det man egentligen vill spara existerar inte längre efter
fastighetsbildningen.

Det
synes vara befogat med noggrann utredning av fastighetsbildningsärendet innan
sådan fastighetsbildning får ske.

Lantbruksnämnden
i Kristianstads län:

I
och för sig kan nämnden acceptera att fastighetsbildning som främjar

natur- eller kulturminnesvården får ske genom en undantagsbestämmelse i

3:9 FBL. Det finns dock en viss risk att undantaget blir regel. Kraven på

markägaren bör därför ställas högt vad avser kunnande och varaktighet, i 103

all synnerhet om det
gäller enskild person. Behovet av och sättet för Prop. 1989/90:151
objektets skyddande bör styrkas av natur- och kulturminnesvårdande Bilaga 3
myndigheter.

Lantbruksnämnden
i Hallands län:

Föreslagen
ändring av 3 kap. 9 § innebär möjligheter för enskild person att förvärva
markområde för att där bedriva landskapsvård, exempelvis genom betesdrift.
Även annan person än lantbmkare på orten kan ges möjlighet att förvärva ovan
nämnt område men kraven måste då ställas betydligt högre i vad avser åtgärdemas
varaktighet.

Lantbmksnämnden
finner att undantagsbestämmelsen i 3 kap. 9 § i många faU kan vara positiv i
vad avser att tillskapa område för bevarande av det urspmngliga
odlingslandskapet.

Lantbruksnämnden
i Västernorrlands län:

Lantbmksnämnden
tillstyrker utredningens förslag "att fastighetsbildning vid vilken
fastighet som nybildas eller ombildas icke blir lämpad för sitt ändamål, får
även äga mm i faU då fastighetsbildningen främjar vården av natur- eller
kulturmiljön".

Tillämpningen
av bestämmelsema fömtsätter att åtgärden inte strider mot jord- eller
skogsbmksintressen.

Lantbruksnämnden
i Västerbottens län: Ingen erinran.

Skogsstyrelsen:

1
rapporten föreslås undantagsbestämmelser från lämplighetsvillkoren som tar
sikte på fasighetsbildning för enskilda behov som samtidigt främjar vården av
natur- och kulturlandskapt eller en skyddsvärd bebyggelsemiljö. Skogsstyrelsen
tillstyrker att det öppnas möjligheter att med undantagsbestämmelser genomföra
fastighetsbildning som innebär att värdefulla miljöer vårdas och bevaras. Det
bör dock ställas krav på ett dokumenterat bevarandeintresse och en plan för
skötsel av marken. Vidare fömtsätts det att fastighetsbildningen genomförs
efter samråd med berörda myndigheter.

Skogsvårdsstyrelsen
i Hallands län:

Kan
knappast vara lämpligt att på sätt försämra fastighetsstmkturen. Vem

skall ombesöGa och bekosta skötseln av sådana fastigheter? Förefaller

bättre att koncentrera samhällsresursema på särskilt värdefulla områden

och där bilda naturreservat 104

Skogsvårdsstyrelsen
i Älvsborgs län: Prop. 1989/90:151

Fastighetsbildning
för att vårda natur- och kulturmiljö bör som föreslagits
""&%& i ha karaktären av undantag och fömtsätta att den inte
strider mot jord- eller skogsbmksi ntresset.

Skogsvårdsstyrelsen
i Norrbottens län: Se avsnitt 3.

Länsstyrelsen
i Stockholms län:

Genom
den föreslagna ändringen i 3 kap. 9 § blir det möjligt att i vissa fall ta
särskilda hänsyn tiU vården av natur- eller kulturmiljön. Bestämmelsen, som är
formulerad som en undantagsregel, innebär att fastighet som bildas kan få
utformas på ett sätt som avviker från gängse lämplighetskrav om bevarandet av
värdefull natur- eller kuUurmiljö därigenom främjas. Länsstyrelsen ser med
tillfredsställelse på att nämnda intressen för ökad tyngd. Det är dock troligt
att de nya bestämmelsema inte behöver användas särskiU ofta. De flesta
fastighetsbildningsfrågoma torde kunna lösas med tiUämpning av
fastighetsbildningslagens vanliga regelsystem. Natur- och kulturmiljövården
främjas vidare bäst genom att landskapet vårdas inom ramen för lantbmksdrift.
Det torde därvid var effektivast att pengar som anslås för bevarande av
odlingslandskapet slussas till aktiva jordbmkare.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län: Förslaget tillstyrks.

Skellefteå
kommun:

Skälen
till den föreslagna lagändringen är beaktansvärda och om det kan fungera på
föreslaget sätt är det naturligtvis bra.

Naturvårdsverket:

Naturvårdsverket
avstyrker förslaget.

I
rappoten föreslås att fastigheter för bebyggelse skall kunna ges en friare
utformning så att i fastigheten även får tas in sådana marker som inte är
tomtmark i strikt betydelse, t.ex. mark för mindre djurhållning, för näringsverksamhet
eller för bevarande av landskaps- och kulturmiljön. Genom att när så är
lämpligt låta tomtplatsen innefatta natur- och kulturminnesvårdsintressanta
områden skulle enligt förslaget dessa intressen ofta främjas.

Enligt
naturvårdsverkets uppfattning måste ett långsiktigt bevarande av

från naturvårdssynpunkt intrssanta ängs- och hagmaker i huvudsak skötas

genom den normala verksamheten inom jordbmket. Svårigheteraa att i

dag hävda dessa marker är inte i första hand beroende av brister i fastig-

hetssturkturen utan har helt andra orsaker såsom effektivisering av jord

bmket, överproduktionsproblemen, de låga världsmarknadsprisema på

jordbmksprodukter m.m. LMV har inte i rapporten kunnat visa att FBL 105

utgjort
något problem i detta avseende. Det största poblemet för hävden av Prop.
1989/90:151

dessa
från naturvårdssynpunkt värdefulla områden är att finna bmkare Bilaga 3

som
är beredda att låta beta och på annat sätt hävda markerna. Inom

projektet
Stöd till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet, NOLA, försöker

naturvårdsverket
hjälpa bmkare att fortsätta med beteshävden genom t.ex.

arealbidrag,
stängselbidrag m.m.

Fastighetsbildningar
som syftar till att överföra intressanta natur- och kulturmarker till de aktiva
bmkama i en bygd bör alltid stödjas. Dessa fastighetsbildningar bör vara
tillåtna enligt 3:5. Därför bör enligt naturvårdsverkets uppfattning en allmän
hänsynsregel till naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen tas in i 3:5,
d.v.s. vara en huvudregel i lagen och inte såsom i LMV:s förslag regleras i en
undantagsbestämmelse i 3:9. Detta synsätt stämmer väl överens med principerna i
annan lagstiftning inom markanvändningsområdet.

Den
av LMV föreslagna lösningen skulle även kunna skapa svårigheter i tillämpningen
mellan 3:10 och andra stycket i 3:9. När det allmänna t.ex. genom statens
naturvårdsverk, en kommun eller en landstingskommunal stiftelse förvärvar ett
område som skall skyddas med stöd av naturvårdslagen, sker
fastighetsbildningen ofta med stöd av 3:10. Med LMV:s förslag kan situationer
uppstå där det allmänna naturvårdsintresset konkurrerar med ett enskilt intresse
att förvärva ett visst område för naturvårdsändamål. Vilket intresse skall i
en sådan situation ges företräde? Den i rapporten föreslagna skrivningen ger
ingen anvisning om hur detta problem skall lösas.

Lantbrukarnas
riksförbund (LRF):

LRF
har ingen erinran mot att undantagsregeln i 3 kap. 9 § FBL tillförs ett nytt
andra stycke som behandlar fastighetsbildning som främjar vården av natur- eUer
kulturmiljön. Av skäl som anförts i föregående avsnitt avstyrker LRF
emellertid förslaget om att i paragrafens första stycke utelämna ordet
varaktighet.

I
motiveringen till de nu föreslagna ändringaraa uttalar LMV bl.a. att om det
aUmänna söker fastighetsbildning för nationalpark, naturreservat eller annat
naturvårdsobjekt bör åtgärden normalt kunna genomföras redan med stöd av
hittills gällande regler.

Med
anledning av detta uttalande vill LRF återkomma till den ovan under avsnittet
rörande aUmänna synpunkter berörda frågan om den närmare innebörden av 3 kap. I
§ andra stycket FBL. Frågeställningen kan lättast beskrivas med utgångspunkt
från ett eget exempel.

Antag
att staten aktualiserar frågan om inrättande av naturreservat.

Tillvägagångssättet härvid är reglerat i naturvårdslagen. Denna lag bygger

på bl.a. den fömtsättningen att berörd enskild fastighetsägare skall tåla

olika inskränkningar i rätten att förfoga över sin fastighet. För den skada

han lider genom intrånget är staten skyldig att utge ersättning. Kan över

enskommelse inte träffas om ersättningens storlek, skall frågan avgöras av

fastighetsdomstolen. Handläggningen där sker enligt bestämmelsema i

expropriationslagen. 106

Någon rätt för staten att
frånhända den enskilde hans äganderätt tiU Prop. 1989/90:151 fastigheten
föreligger inte enligt naturvårdslagen. Inlösen kan sålunda ske Bilaga 3 endast
på begäran av fastighetsägaren. Anser staten att intresset av att skydda
ifrågavarande fastighet är så stort att det inte är tillräckligt att
naturvårdslagens regler anlitas för att få det tillgodosett kan, som ett
andrahandsaltemativ, fastigheten exproprieras med stöd av 2 kap. 9§
expropriationslagen. Det skall dock understrykas att expropriation får
tillgripas endast om ändamålet inte lämpligen kan tillgodoses på annat sätt (2
kap. 12 § expropriationslagen).

Antag
nu att staten inte nytGar något av dessa två tillvägagångssätt. I stället
lyckas staten på frivillighetens väg förvärva en av de fastigheter som skall
ingå i naturreservatet och ansöker därefter hos fastighetsbildningsmyndigheten
att övriga berörda fastigheter tvångsvis överförs tiU den förvärvade
fastigheten genom fastighetsreglering. I och för sig är ett sådant
tvångsmässigt överförande av äganderätten möjligt enligt fastighetsbildningslagens
regler. Emellertid är också fastighetsreglering, tiU följd av bestämmelsen i 3
kap. I § andra stycket FBL, tiUåten endast om ändamålet med förrättningen inte
lämpligen bör tillgodoses på annat sätt.

Den
fråga som här inställer sig är om det verkligen varit lagstiftarens mening att
staten i ett faU som det föreliggande fritt skall kunna välja tillvägagångssätt.
Vilket tillvägagångssätt som väljs är nämligen av stor betydelse för den
enskilde. Faller statens val på domstolsförfarandet har den enskilde
exemepelvis rätt till ersättning för sina rättegångskostnader. Väljs emellertid
förrättningsförfarandet blir det emellertid väsentliga skillnader mellan de
båda förfarandena.

Något
svar på frågan har LRF inte lyckats finna vare sig i lagförarbetena eller i den
rättsliga litteraturen. Frågan har LRF veterligen inte heller varit föremål för
Högsta domstolens bedömande.

LRF
finner det angeläget att det klargörs vad som gäller i det beskrivna fallet och
i andra liknande situationer. Skulle det vara på det sättet att företrädare för
det allmänna som har att tillgodose ett visst samhällsintresse fritt kan välja
mellan ett expropriativt förfaringssätt vid domstol eller ett
förrättningsförfarande hos fastighetsbildningsmyndigheten accentueras en
förstärkning av den enskilde sakägarens rättsställning vid
lant-mäteriförrättning.

Sveriges
advokatsamfund:

Samfundet
ifrågasätter om det inte borde övervägas att i § 9 införa en annan lokution än
"icke bli lämpad för sitt ändamål". Med hänsyn till den kategoriska
bestämmelsen i § 1 och för att ange karaktären av undantagsbestämmelse skulle
förslagsvis uttrycket "oberoende av lämplighet" bättre svara mot vad
som avses.

Sveriges
lantmätareforening (SLF):

I
bygder där ett aktivt jordbmk inte längre bedrivs kan det finnas behov av

att bilda fastigheter med
ändamål att vårda natur- och kulturmiljön för att 107

bibehålla ett öppet landskap.
Ägare till sådana fastigheter bör kunna vara Prop. 1989/90:151 både
stiftelser, naturvårdsföreningar, hembygdsföreningar och enskilda. Bilaga 3
Den nya bestämmelsen i 3 kap. 9 § andra stycket tillstyrks av SLF. Vid
bedömningama om varaktighet samt kompetens hos ägaren (huvudmannen) bör samråd
ske mellan fastighetsbildningsmyndigheten och länsstyrelsen.

Riksjorbundetjor
hembygdsvård:

Lantmäteriverket
föreslår att i vissa fall kan finnas ett behov av att bilda fastigheter som
inte uppfyller de allmänna lämplighetskraven. Detta är då det finnes behov av
att vårda viktig natur- och kulturmiljö.

Det
påpekas även att den föreslagna ändringen skall göra det lättare för
stiftelser, hembygdsföreningar m.fl, att förvärva områden för aktiv vård av natur-
och kulturmiljön. Även fomlämningsområden kring skyddsvärda bebyggelsemiljöer
skall enligt förslaget ges möjlighet till fastighetsbildning, detta för att
kunna bevara kulturmiljön i dessa områden.

Från
Riksförbundet för Hembygdsvård vill vi instämma i behovet av denna föreslagna
bestämmelse. Många kulturhistoriska platser kan annars riskeras att förstöras
om inte möjligheten finnes till speciell fastighetsbildning.

5.
Fastighetsbildning for fiske och fiskodling

Lantbruksstyrelsen:

Lantbmksnämndema
i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västernorrlands län har kommenterat
denna del av utredningen. De delar utredningens synpunkter att fortsatt
utredning inom detta område är anglägen. Den sammanfattande synpunkten är att
det är angeläget att reglema utformas så att det yrkesmässiga fisket
underlättas. Styrelsen instämmer i behovet av fortsatt utredning.

Lantbruksnämnden
i Stockholms län:

Lantbmksnämnden
delar LMV:s uppfattnng att det är angeläget att med stöd av FBL kunna genomföra
sådana ändringar i fastighetsindelningen eller sådana servitutsåtgärder som har
betydelse för att säkerställa tillräckligt stabila och omfattande
fiskerättigheter för boende som har behov härav för sin försöGning på orten. I
Stockholms län är detta naturligtvis intressant i hela skärgårdsområdet där
det av flera olika skäl är angeläget att behålla en levande bygd med en bofast
befolkning.

I
detta sammanhang vill nämnden peka på de problem för bl.a. fisket

som kan uppkomma genom den utbredda och pågående uppsplittringen av

ägandet i många av länets ytterskärgårdar. Det är önskvärt att de problem

som sammanhänger härmed kunde rättas till så att de nyttigheter som

dessa områden kan erbjuda kan komma den bofasta skärgårdsbefolkningen

till godo. 108

Lantbruksnämnden
i Södermanlands län: Prop. 1989/90:151

Lantbmksnämnden
delar de i rapporten framförda skälen att fastighets- ""8
bildningsfrågoma för fisket bör utredas. I många fiskevatten är äganderätten
sådan att yrkesmässigt fiske försvåras eller helt omöjliggörs. Det är lantbmksnämndens
uppfattning att reglema bör utformas så att yrkesmässigt fiske underlättas
genom ändrade regler i FBL. I anslutning till förändringarna i JFL och den
ökade tyngd regionalpolitiken fått, att deltidsföretag med bland annat inslag
av fiske kan tiUskapas under så fastighetsrätt-sligt trygga former som möjligt.

Lantbruksnämnden
i Västernorrlands län:

I
utredningen diskuteras fiskerättsliga frågor för glesbygdens befolkning. Något
förslag till lagändring läggs inte fram. Däremot pekas på behov av fortsatt
utredning. Lantbmksnämnden instämmer i detta.

Fiskeristyrelsen:

Fiskeristyrelsen
instämmer helt i rapportens slutsatser att fiske och fiskodling bör kunna
utvecklas framgångsrikt på landsbygden och att fisket säkerligen kan utgöra ett
värdefullt komplement till andra areella näringar.

Statistiska
centralbyrån har i ett meddelande "Fiske 1987 — en översikt"
redovisat vissa uppgifter om det yrkesmässiga fisket i sötvatten och om
vattenbmk. Härav framgår bl.a. att under 1987 fångades 2.100 ton fisk i
sötvatten med siklöja, gös, sik och gädda som de viktmässigt viktigaste
arteraa. Värdet av fångsten uppgick till nästan 34 milj. kr. med gös, löjrom
och ål som de värdemässigt viktigaste produkteraa. Under 1987 producerades i
vattenbmk enligt samma källa 4.700 ton matfisk, huvudsakligen regnbåge, med
ett försäljningsvärde av knappt 130 milj. kr. Utdrag ur SCBs meddelande
bifogas.

Med
stöd av förordningen (1987:886) om licens för yrkesfiske kan licens beviljas
fiskeföretag som innehas eller drivs av yrkesfiskare eller annan för vars
försöGning fisket är av väsentlig betydelse. Licens medges antingen ett
fiskelag eller en enskild fiskare. För närvarande finns 12 laglicenser och 195
enskilda licenser avseende yrkesfiske i insjöar. Totalt finns i landet 1.269
laglicenser och 876 enskilda licenser.

Av
dessa uppgifter framgår att det redan i dag förekommer ett omfattande
yrkesfiske i insjöar och att detta fiske företrädesvis utövas av
enmans-företag. Såsom påpekas av fiskenämnden i Kronobergs län är det troligt
att det verkliga fångstuttaget i insjöfisket är större än vad som framgår av
den redovisade statistiken och att insjöfisket därför är ännu viktigare för
landsbygden än vad som framgår av tillgängliga uppgifter.

Det
finns från fiskeribiologisk utgångspunkt goda fömtsättningar för att

bedriva ett yrkesmässigt fiske i insjöar. Det finns även många som har ett

stort intresse av att kunna påböGa ett yrkesmässigt insjöfiske. Efterfrågan

på insjöfisk är i aUmänhet god. Om miljöförhållandena i fiskevattnena inte

förbättras kan det dock uppstå ett hot mot försäljning av insjöfisk. 109

Rätten att
fiska i insjöar och rinnande vatten tillkommer enligt huvud- Prop. 1989/90:151
regeln jordägaren utom såvitt gäller delar av Vänem, Vättem, Mälaren, Bilaga 3
Hjälmaren och Storsjön i Jämtland där fisket på allmänt vatten eller enskilt
frivatten är i viss utsträckning fritt med olika slag av rörliga redskap. Även
utefter kustena är fisket på enskilt vatten i princip förbehållet jordägaren
men den exklusiva enskilda fiskerätten är utefter olika kuststräckor i större
eller mindre grad inskränkt till förmån för allmänheten. De skillnader som
förekommer i rätten att fiska i enskilt och allmänt vatten har inte berörts i
rapporten.

För att kunna fiska yrkesmässigt i enskilt vatten fordras
att fiskaren äger en fastighet med fiskerätt eller att han genom arrende- eller
nyttjanderätt-savtal har rätt att utnytGa vattnet för fiske. Genom sådana avtal
har i åtskilliga fall fiskare fått rätt att fiska. Uppdelningen på ett stort
antal delägare tiU fisket har dock försvårat en möjlig utveckling av det
yrkesmässiga fisket i insjöar.

Särskilt för utvecklingen av vattenbmket har svårigheten
att få lämpliga vattenområden upplåtna ansetts utgöra ett allvarligt hinder.
Därvid har, såsom framhållits av fiskenämnden i Jämlands län, etableringsförsök
stoppats av vatten- och fiskerättsägare som upplevt odlingen som ett hot mot
vattenkvaliten.

Fastighetsbildningslagen tar sikte på att motverka
uppdelning av fiske så att det medför olägenhet av betydelse för fiskevården.
Denna gmndinställning bör inte mbbas, utan snarare stärkas av hänsyn såväl
till fisekvården som till möjligheteraa att ge ett underlag för fiske i
glesbygd.

Lagstiftningen om fiskevårdsområden har på ett mycket
påtagligt sätt bidragit tiU att skapa möjligheter för en effektiv samverkan
mellan olika fiskerättsägare. Fiskevårdsområden har, utöver syftet att
förbättra fiskevården, så gott som uteslutande bildats för att främja
fritidsfisket. Detta fiske, som engagerar ett stort antal personer, är även
betydelsefullt för turistnäringen i delar av landet. Även om det är möjligt att
en fiskevårds-områdesförening upplåter fiskerätten till en yrkesfiskare torde
det förekomma i mycket begränsad omfattning. Snarare kan man förmoda att om
ett fiskevårdsområde har bildats och fisket inom området bedrivs som
fritidsfiske så försvårars möjligheten att bedriva ett yrkesmässigt fiske inom
samma vatten. Detta får anses olyckligt bl.a. av det skälet att ett allsidigt
fiske med yrkesmässiga redskap och handredskap i kombination anses vara
värdefullt som fiskevårdande åtgärd.

Med stöd av fastighetsbildningslagen kan särskilda
fiskefastigheter bildas om de allmänna lämplighetsvilkoren för en sådan
fastighetsbildning är uppfyllda. Det vore värdefullt att utreda behovet av att
sådana fastigheter bildas samt för- och nackdelar därav.

Fiskeristyrelsen anser att redogörelsen i rapporten under
avsnitt 4.4

Fastighetsbildning för fiske och fiskodling angående gäUande bestämmelser

och överväganden utgör ett gott underlag för närmare överväganden och

fortsatt uredning om de lagstiftningsåtgärder som behövs för fisket och

vattenbmket. Behovet av en sådan utredning understryks av vad som ovan

anförts och av yttrandena från fiskenämndema. I utredningen, som bör

tillsättas snarast, bör ingå representanter från fiskeristyrelsen. 1 ] O

Fiskenämnden
i Blekinge län: Prop. 1989/90:151

De
finns ett uppenbart behov av att bilda särskilda fiskeenheter på lands-
Bilaga i bygden även då fiske eller vattenbmk kombineras med annan verksamhet,
bl.a. lantbmk.

För
landsbygdens utveckling är det således betydelsefullt att lagstiftningen på
området, bl.a. lagen om fiskevårdsområde (1981:533), ses över, för att
underlätta fastighetsbildningen för fiske och vattenbmk.

Lantmäteriverkets
rapport innehåller inga konkreta förslag. Däremot pekas på behovet av fortsatt
utredning.

Det
är angeläget att fastighetsbildningen för fiske och vattenbmk underlättas
varför det bör utredas hur lagstiftningen skall kunna anpassas till det
aktuella behovet.

1
det följande lämnar fiskenämnden ett konkret exempel på behovet av
fastighetsreglering för fiske i länets sötvatten.

Inom
Blekinge län finns 1.520 sjöar. Av dessa har 1.147 sjöar en yta mindre än 10
ha.

Enligt
fiskenämndens mening är även dessa små sjöar en resurs, som i många fall kan
användas för produktion av fisk och kräftor, och som kan ge ett visst
ekonomiskt tillskott till bl.a. lantbmksföretag.

Under
åren 1984 - 1987 deltog därför fiskenämnden i en inom länet tillsatt arbetsgmpp
för att initiera och lägga fram förslag till kompletterande verksamhet i
lantbmksföretag, inom området vattenbmk — fiske.

Ett
av de projekt som den nämnda arbetsgmppen startade och som fiskenämnden nu
arbetar vidare med är "Kraftproduktion i små sjöar".

Sjön
Dallången i Olofströms kommun utsågs som pilotprojekt för att där praktiskt
studera fömtsättningama för kraftproduktion i små sjöar.

Projektets
målsättning är att använda sjön Dallången för produktion av signalkräfta samt
att upplåta kräftfiske mot en viss avgift.

Verksamheten
bedrivs som ett komplement till ett lantbmksföretag intill sjön.

Eftersom
det tar relativt lång tid att bygga upp ett bra kräftbestånd och då åtgärden
kräver insats av både eget arbete och kapital, har fisket i sjön Dallången
skiftats genom fastighetsreglering.

De
närmare deltaljema i denna fastighetsreglering framgår av rapporten:
"Vattenbmk - Lantbmk, slutredovisning av pilotprojekt, NLD-LRF:
87-03-06".

Det
aktueUa fallet avser kraftproduktion och kräftfiske men kunde lika väl vara ett
projekt för sportfiske i anslutning till ett lantbmksföretag.

Projektet
visar också att det finns ett behov av fastighetsbildning och
fastighetsreglering för fiske och vattenbmk som ett komplement till verksamheten
i bl.a. lantbruksföretag.

Fiskenämnden
i Kronobergs län:

Fiskenämnden
tillstyrker rapportens förslag om fortsatt utredning för att

fiskets roll för utvecklingen av landsbygden skaU kunna beaktas.

Inom Kronobergs län finns cirka 12,6 % sjöar och vattendrag av länets 111

totalareal eller omkring
100.000 hektar fiskevatten. Av dessa vatten utgör Prop. 1989/90:151 3 % av
antalet sjöar 67 % av vattenarealen. Härav kan man förstå att ett Bilaga 3
litet antal sjöar är stora nog för en heltids- eller binäring i form av ett
yrkesmässigt fiske.

Många
har förstått värdet av att kunna nytGa sjöamas fisk- och kraftproduktion medan
det stora flertalet delägare i nämnda fiskevatten inte kan eller har möjlighet
att tillgodogöra sig denna resurs. Insjöfisket får en allt större betydelse för
landsbygdens försöGning.

För
att kunna fiska yrkesmässigt fordras att man äger fastighet med fiskerätt eller
arrenderar fiskevatten. I vattenområde med samfällt fiske fordras samtliga
delägares godkännande för att en utanför byn eller samfälligheten boende skall
få rätt att fiska i detta. Detta enligt 1973 års lag om förvaltning av
samfälligheter. Enligt samma lag kan dock särskild förrättning hållas för
utarrendering av yrkesfisket för ett skifteslag, vid denna förrättning bestäms
utarrenderingen genom röstning med enkel majoritet.

Skall
fisket i våra insjövatten kunna nyttjas på ett riktigare sätt än nu måste
fiskets tyngd i samband med fastighetsförvärv få en distinktare StäUning
jämfört med andra nytGandeformer i samband med fastighetsförvärv.

På
ett flertal platser i rapporten nämns delar av tidigare och gällande lagtext
eller regler för fastighetsindelning eller liknande. Det som där sägs är:
"om detta inte medför avsevärd olägenhet för fiskevården". — Inställningen
bör totalt ändras och lydelsen bör innefattas av att en fastighetsindelning
eller liknande får göras bara om det är till fördel för fisket och fiskevården.

Fiskenämnden
biträder att man genom fastighetsreglering bör sanera fastighetsindelningen
inom vattenområden och minska splittringen av fisket, så att detta blir lättare
tillgängligt för utövande av heltids-eUer binäringsfiske av licensierad
yrkesfiskare eller den som visat sig äga kunskap för utövande i denna
näringsgren.

Dämtöver
får det inte vara möjligt att hindra en person som nu bedriver ett yrkesmässigt
fiske med licens inom en fiskesamfallighet att utöva sitt yrke, såvida inte
restriktionema är baserade på verkliga fiskevårdsskäl.

Varför
den hittiUsvarande utvecklingen har varit svår att redovisa beror på att ett
flertal personer bedriver ett yrkesfiske och säljer sin fångst genom kanaler,
vilka inte accepterats av samhället. De som bedriver denna verksamhet har inte
kunskap om skillnad i lönsamhet mellan de ovan redovisade och accepterade
kanalema. Detta sägs här för att redovisa att insjöfiskeuttaget är väsentligt
större än vad som framgår av offentlig statistik och att detta fiske redan nu
är av betydelse för ett landsbygdsboende men kan ökas väsentligt om regler för
fastighetsförvärv ändras så att vissa fastigheter kan få ett större nyttjandeintresse
för ett yrkesmässigt nytG ande.

Vad
som i rapporten sägs om fiskodlingsservitut bör även kunna vara tillämpligt för
yrkesfisket, yrkesfiskeservitut.

Fiskevårdsområdesföreningar,
redan bildade eller under bildning, utgör

cirka 90 [00el]å[00el j 95 % av länets totala vattenareal. Detta innebär

att stora arealer finns eller kommer att finnas tillgängliga för sport- och 112

fritidsfisket.
Områdesbildningen behöver däremot inte självklart innebära Prop.
1989/90:151 en ökad tillgänglighet för ett yrkesmässigt nytGande av fisket.
Detta förhål- Bilaga 3 lande understryker vad som tidigare framhållits att
det sker en förändrad syn på fastighetsbildning så att utvecklingen av
landsbygden skall kunna ske med bl.a. fisket som en värdefull resurs som gmnd.

Fiskenämnden
anser det viktigt och värdefullt att en utredning med översyn sker av
tillämplig lagstiftning och regelsystem i enlighet med vad som framgår av
rapporten. Nämnden har redan ett gott samarbete inom länet med lantmäteriet,
som är väl medveten om fiskets värde, utvecklingsmöjligheter och problem.

Fiskenämnden
uttrycker önskemål om att om möjligt delta på något sätt i utredningsarbetet så
att länets speciella problem kan föras fram på ett enkelt sätt.

Fiskenämnden
i Göteborgs och Bohus län:

Fiskenämnden
har berett fiskets organisationer i länet att inkomma med synpunkter på
lantmäteriets rapport senast 1988-10-03. Yttranden har inkommit från Svenska
Västkustfiskarnas Centralförbund och Sportfi-skama i Göteborgs och Bohus läns
distrikt.

Västkustfiskarna
framhåller att rapporten i avsnittet "Fastighetsbildning för fiske och
fiskodling" tar upp att fiske och fiskodling sannolikt har
utvecklingsmöjligheter i glesbygden och att dessa verksamheter kan komma att få
regional betydelse tillsammans med skog som basnäring "under fömtsättning
att yrkesfisket får behålla de fångstplatser som redan tidigare har använts i
många generationer och att etablering av fiskodling alltid föregås av en
överläggning med fiskets organisationer så att de ur såväl yrkesfiskets som
vattenbmkets synpunkter bästa områdena kan framförhandlas".

Sportfiskarna
framhåller att redan nu finns behov av särskild fastighetsbildning för både
fiskodlingsverksamhet och för en effektiv upplåtelse av fiske. Distriket anser
det därför angeläget att lantmäteriverket redan nu utarbetar riktlinjer för hur
fiske- och fiskodlingsfastigheter skall kunna bildas.

Fiskenämnden
delar de synpunkter som framförts av SVC och Sportfiskarna. I Bohus län har
vid ett par tillfällen som nämnden känner till hänsyn tagits till fiskodling
och musselodling vid fastighetsbildning. Det är även viktigt att man tar hänsyn
till sportfiskets värde för rekreation och turism m.m. så att en effektiv
fiskeupplåstelse kan möjliggöras vid nya fastighetsbildningar.

I
övrigt har nämnden inga erinringar mot det framlagda förslaget till regler om
fastighetsbildning för mindre jordbmk m.m.

Fiskenämnden
i Älvsborgs län:

Yrkesfiske

Enligt fiskenämndens
bedömning finns fömtsättningar för ett yrkesmässigt 113

8 Riksdagen 1989/90. I sami Nr 151

bedrivet fiske i insjöar.
Efterfrågan på insjöfisk är stor, främst från mellan- Prop. 1989/90:151 och
sydeuropeiska länder. 1 takt med efterfrågan har förstahandspriset på
Bilaga 3 fisk också stigit kraftigt.

Intresset
för att påböGa ett yrkesmässigt fiske är stort, främst inom glesbygdsområdena.
De ofta komplicerade fiskerättsförhållandena försvårar emellertid
igångsättandet. I de sjöar som skuUe kunna komma i fråga för ett yrkesfiske
finns ofta ett mycket stort antal fiskerättsägare. Upplåtelseformerna
försvåras därigenom.

En
framkomlig väg kan vara att ett nytGanderättsavtal upprättas mellan presumtiva
yrkesfiskare och en fiskevårdsområdesförening. Erfarenhetema från försök med
sådana övrenskommelser är hittills negativa. När frågan om nytGanderättsavtal
tas upp på berörda fiskestämmor uppstår ofta ett stort motstånd från
fiskerättsägarna i föreningaraa mot sådana upplåtelseformer.

Fiske
är en arealkrävande verksamhet. Andra former för nytGanderättsavtal, än mellan
fiskevårdsområdesföreningar och yrkesfiskarna, kräver i sin tur att personliga
kontakter får tas med många ägare vilket kan vara både tidsödande och svårt.

Fiskodling

Till
skiUnad från yrkesfiskeverksamhet kräver fiskodlingarna mindre vattenarealer.
Oavsett detta förhållande uppkommer ofta konflikter med andra utnytGare av
vattenområdena när odlingar skall anläggas.

De
i länet nu verksamma fiskodlingarna saknar i huvudsk egna vattenområden.
Odlarna arrenderar därför de vattenområden som krävs för verksamheten. I arrendeavtalet
ingår ofta tillgång till ett markområde på stranden samt rätt att nytGa privat
väg ner till odlingen.

Efterfrågan
på lämpliga vatten för fiskodling är stor. I takt med efterfrågan så ökar
också arrendepriseraa. De höga arrendepriserna har i några fall medfört att
planerade odlingar, som avsågs ligga på lämpliga platser, inte kunnat
fullföljas.

Sammanfattning

Rapporten
belyser flera av de problemställningar som kan förekomma när vattenbruksföretag
skall etableras. Planerade yrkesfiskeföretag och fiskodlingsföretag har
exempelvis inte kunnat igångsätta på gmnd av de ofta komplicerade
äganderättsförhållandena i vattenområdena.

Fiske
och fiskodling kan utgöra ett bra komplement till annan verksamhet i
glesbygdsområden. Därav följer också att nämnden delar LMVs uppfattning om att
en närmare utredning om de fiskekrättsliga frågorna för glesbygdens befolkning
bör göras.

Fiskenämnden
i Värmlands län:

Innehållet
i avsnitt 4.4 "Fastighetsbildning för fiske och fiskodling" är

intressant
ur två skilda synpunkter. Den första och inte minst viktiga är 114

den
lättillgängliga beskrivningen av vissa centrala fastighetsrättsliga frågor
Prop. 1989/90:151 inom fiskets område. Den andra är kopplingen mellan
glesbygdsfrågor och Bilaga 3 behovet av reformering av rättsliga villkor
för att fiske i olika former kan bli en större del i utkomsten.

Nämnden
kan inte redovisa något fall där en "liberalare" fastighetsbildningslag
skulle ha bidragit till någon enskilds möjlighet att få sin utkomst på
landsbygden. Den mycket restriktiva inställningen till framför allt uppdelning
men även omfördelning i samband med fastighetsbildning är dock gmndmurad. Detta
samtidigt med förekomsten av ett oftast mycket stort antal delägare och därav
följande höga förrättningskostnader har säkert gjort att idéer och förslag
fallit på rådgivningsstadiet.

I
Värmlands län har de fiskodlare som velat etablera sig i ett vattenområde där
det ur milj[f]M och fiskerisynpunkt funnits utrymme för fiskodling vanligen
lyckats erhålla tillträde till området. Problem har dock ibland uppstått efter
etableringen genom allmänhetens och fiskerättsägarens fiske. Krokredskap har
bl.a. fastnat och skadat kassar och fisk i kassaraa. Vid haveri av kassar
(genom sabotage, isgång, storm etc) har ägaren ibland ej haft tillstånd att
fiska efter rymda fiskar och ej heller kunnat skydda sig mot andras fiske. Ett
behov finns rent allmänt att skapa ett skydd för kassodlingar eventuellt genom
fastighetsbildning.

Såsom
nämnden uppfattat det krävs egentligen ingen ändring i lagreglerna utan att
det skulle vara tillfyllest att statsmakterna klart uttalade att i villkoren
för att genomföra fastighetsbildning på fiskerättens område skulle fiske och
fiskodling för utkomst tillmätas stor betydelse.

Möjlighet
att utveckla fisket som näring i samägt fiskevatten skapas lämpligen genom
bildande av fiskevårdsområdesföreningar.

Fiskenämnden
i Västmanlands län:

1
rapporten föreslås lagändringar syftande till att fastighetsbildningslagens
lönsamhetskrav för jordbmksfastighet slopas och ersätts av bestämmeler med en
mera flexibel innebörd som medger anpassning till varierande lokala och
regionala fömtsättningar. Kombinationer av olika verksamheter underlättar
avsevärt en företagares möjligheter till sysselsättning och utkomst i glesbygd.
Annan verksamhet än jord- och skogsbmk föreslås därför kunna räknas in i
försörjningsunderlaget i den verksamhet som bedrivs med lantbmksfastigheten som
bas.

I
årets Länsrapport uppställs såsom en målsättning för länets utveckling att på
olika sätt främja landsbygdsutvecklingen bl.a. i form av stöd till
småföretagsamhet och alternativ sysselsättning inom jordbmket. Fiskenämnden,
vars mål är att tillvarata de möjligheter som finns att höja fisk-och
kraftproduktionen, har inom ramen för nämnda inriktning av det
regionalpolitiska utvecklingsarbetet redovisat ett åtgärdsprogram.

Fiskenämnden
bedömer det föreliggande förslaget kunna utgöra ett verkningsfullt
genomförandemedel vid insater till förmån för glesbygdens utveckling och med
inslag av yrkesfiske.

I
rapporten belysta möjligheter att med stöd av fastighetsbildningslagen 115

tillskapa
rättigheter för fiskodlare, som äger fastigheter, att bedriva kassod- Prop.
1989/90:151 ling bedöms kunna bli lill god hjälp i fiskenämndens
rådgivningsarbete. Bilaga 3

Fiskenämnden
delar den i rapporten redovisade uppfattningen om angelägenheten av att de
fiskerättsliga frågoma för glesbygdens befolkning utreds i vidare avseenden.
Ett klarläggande av möjligheterna att med tillämpning av FBL säkerställa tillräckligt
stabila och omfattande fiskerättigheter för boende, som för sin försörjning
har behov av att bedriva yrkesmässigt fiske i full skala eller i kombination
med annan verksamhet, framstår också som angeläget.

Fiskenämnden
i Jämtlands län:

Fiskenämnden
tillstyrker att en särskild utredning genomförs i syfte att belysa i vilken
utsträckning avsaknad av fiskerättigheter hämmar nylGan-det av vatten som
resurs. Översynen bör också behandla möjligheteraa att säkerställa tillräckligt
stabila och omfattande rättigheter med stöd av gällande lagstiftning.

Motiv

Fiskenämnden
konstaterar att behovet att långsiktigt garantera en upplåtelse av fiskevatten
för turister och lokalt boende i länet hanteras via fiskevårdsområden och inom
icke ombildade fiskevårdsföreningar. Fiskekort säljs också i viss utsträckning
av större enskilda ägare, exempelvis staten på renbetesland och vissa
skogsbolag. Verksamheten är omfattande — 150.000 fiskekort 1987 — och av stor
betydelse för turismen i länet. Några förändringar av äganderätt till fiske har
hittills ej aktualiserats för fritidsturistfiskets behov. I den mån större
turistanläggningar haft önskemål att erbjuda gästerna "egna
fiskevatten" har sådana arrangemang klarats genom tidsbegränsade
arrendeöverenskommelser med fiskevårdsorga-nistioner eller större enskild
ägare. Fiskenämnden har ofta medverkat vid diskussionerna för att bevaka
allmänna intressen.

Yrkesfisket
är av begränsad omfattning i länet. Totalt finns 1 licensierad yrkesfiskare och
ytterligare ett 20-tal personer som under viss tid bedriver fiske för avsalu.
Fiskenämnden saknar underlag att bedöma i vad mån avsaknaden av fiskerätt
utgjort ett hinder för en ökad etablering av yrkesfiskare i länet.

Fiskenämnden
har i en särskild plan för fisket i Bräcke kommun skisserat ett program för
att etablera 5-10 yrkesfiskare. I planen har föreslagna fiskevårdsområden
avgränsats och bildats med syftet att bl.a. möjliggöra ett yrkesmässigt fiske.
Upplåtelsen av fiske fömtsätts ske genom arrendeöverenskommelser. Nämnden gör
bedömningen att förslaget kan komma att genomföras under första delen av
1990-talet. Hittills saknars således erfarenheter av den beskrivna modellen
och därmed kan inte behovet av olika former av fastighetsregleringar bedömas.

Vattenbmket
i länet har utvecklats snabbt. Ett flertal mindre företag har

etablerats. Dagens produktion ca 2-300 ton utgör dock endast en begrän

sad del av den totalt tilllåtna produktionsvolymen (700 ton). TotaU sett 116

utgör
således ej möjligheten att erhålla tiUstånd en begränsande faktor. I Prop.
1989/90:151 vissa delar av länet har dock etableringsförsök stoppats främst av
vatten- Bilaga 3 och fiskerättsägare som upplevt fiskodling som ett hot mot
vattenkvaliteten. Fiskenämnden har svårt att se hur en fastighetsreglering kan
lösa dessa motsättningar. Frågan bör dock utredas.

Fiskerätt
knuten till ett fiskodlingsföretag erfordras främst i samband med olyckor som
innebär att odlad fisk rymmer. Härvid uppstår ett behov att snabbt återfånga
fisk som regelmässigt under viss tid efter rymningen upphäller sig i
fiskodlingens närhet. HittiUs har frågan kunnat lösas genom att fiskerättsägama
har tillåtit ett fiske med ovan nämnt syfte från odlarens sida. En lagstadgad
rättighet skulle dock innebära en betydande trygghet för odlaren.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län (fiskedelegationen):

Länsstyrelsen
delar uppfattningen att det behövs en utredning om de fiske-och vattenrättsliga
frågoma för glesbygdens befolkning. Utvecklingen när det gäller bl.a.
fiskodlingen ställer krav på att mera fasta och stabila upplåtelseformer kan
uppnås.

Länsstyrelsen
i Stockholms län:

Fiske
och fiskodling tillhör de näringar som kan ha betydelse för sysselsättningen i
skärgården. Länsstyrelsen finner det angeläget att det skapas gynnsamma
fömtsättningar för fiskenäringen.

Vid
etablering av fiskodlingar måste först utredas om ett tänkt läge överhuvudtaget
är möjligt med hänsyn till den miljöpåverkan och påverkan på det naturliga
fiskbeståndet som odlingen kan medföra. För den slutliga etableringen krävs säkerställande
av fiskodlarens dispositionsrätt till vattenområdet och vidare att bostadshus
finns tillgängligt tillräckligt nära för den dagliga tillsynen. Olika
fastighetsbildningsåtgärder kan här bli aktuella.

Rapporten
innehåller en genomgång av bl.a. de fastighetsrättsliga fömtsättningama för
att få tiUgång till vattenområden för fiskodling. Några ändringar i
lagstiftningen föreslås inte. Länsstyrelsen känner heller inte till att det
finns några påvisbara brister i lagstiftningen. Den framtida utvecklingen får
utvisa om någon översyn vid dessa avseenden behövs.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län:

De
frågeställningar som här tas upp är av stor betydelse för länet, vilket
Stommans kommun belyst i sitt yttrande. Det vore lämpligt om Lantmäteriverket
fick fuUfölja utredningen fram tiU färdigt lagförslag.

Stommans
kommun har också pekat på att ägarsplittringen och samä

gandet av jord- och skogsbmksfastigheterna inom kommunen är ett större

problem än ägosplittringen. Orsakerna till detta är flera. Bl.a. beror det på

jaktens ökande betydelse inom friluftslivet och att folk i regel behåller även

små andelar i fastigheterna i QäUtrakterna för att komma åt jakträtt på 117

9
Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 151

allmänningsskogama och de
samfäUda husbehovsskogama. Dessa allmän- Prop. 1989/90:151 ningar, som
urspmngligen bildades för att vara ett skogligt stöd till Qäll- Bilaga 3
bygdens befolkning (en dåtidens regionalpolitik) har nu närmast fått motsatt
effekt genom att de som attraktiv jaktmark bidrar till ökat mångägande och
utboägande. På gmnd härav borde också Lantmäteriverket få i uppdrag att utreda
och komma med förslag till lämpliga åtgärder för att lösa jaktfrågoma i
glesbygden.

Storumans
kommun:

Vattenbmk
i form av kassodling av fisk har mycket goda naturliga fömtsättningar inom
Stommans kommun, och bedöms kunna bli ett lönsamt tillskott till försöGningen i
glesbygden. Verksamheten bör därför uppmuntras och stödjas, även genom
lagregler som underlättar etablering och tryggar företagens fortbestånd.

Enligt
kommunens mening bör sådana regler införas i fastighetslagen att nämnda syfte
uppnås. Detta kan ske på olika sätt som diskuterats i utredningen. Genom
bildande av särskild fiskefastighet med vattenområde och område på land för
erforderliga byggnader, bryggor och dyl., genom tilläggande av ett vattenområde
som "utskifte" till bostadsfastighet som ej har del i samfällt fiske,
genom att visst område av samfällt vatten och fiske utbrytes och tillförs viss
fastighet för fiskodlingsändamål, eUer att motsvarande bmkningsrätt
tillförsäkras viss fastighet genom bildande av servitut. Inga av dessa
möjligheter bör uteslutas.

Fiske
i sjöar och vattendrag har mycket stor betydelse för befolkningen i vår bygd,
såväl fiske för husbehov och rekreation som för utveckling av turismnäringen.
Trots att frågan om bildande av fiskevårdsområden ej regleras i
Fastighetsbildningslagen, vill kommunen dock även i detta sammanhang framföra
angelägenheten av att fiskevårdsområden bildas och att hindret för kronan
vatten att ingå i sådant område undanröjs.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län:

Frågan
om en lagöversyn på fiskerättens område bör utredas ytterligare.

Bräcke
kommun:

Det
är angeläget att lantmäteriet fortsätter diskussionerna om tänkbara
kompletteringar av lagstiftningen för att fastlägga hur behovet av vattenområden
för fiskodling skall tillgodoses.

Lantbrukarnas
riksJÖrbund (LRF):

LMV
lägger här inte fram något förslag till lagändring men pekar på ett

behov av fortsatt utredning. LRF har ingen erinran mot att frågeställning

arna kring fastighetsbildning rörande fiske och fiskeodling görs till föremål

för fortsatt utredande. 118

6 Övriga frågor Prop. 1989/90:151

Lantbruksnämnden
i Västerbottens län: Bilaga i

Lantbmksnämnden
sakanr två frågeställningar i LMV:s utredning - jakträtten och
allmänningsskogarnas förvaltning.

Jakträtten
är särskilt i länets inland en central orsak till den snabbt ökande
ägarsplittringen och utboägandet. För landsbygdsutvecklingen är det av yttersta
vikt att den knut jakten idag utgör kan lösas upp. Även okonventionella
lösningar måste prövas.

Allmänningsskogama
i länet är av två slag - byallmänningar och sockenallmänningar.
Byallmänningaraas skötsel är inte sällan eftersatt och de utgör därigenom ett
problem och en dåligt utnytGad tillgång. Med sockenallmänningarna är
förhållandet det omvända. Skötseln är god och andelarna därför attraktiva. God
utdelning jämte tillgång till jakt har medfört ett utbrett utbo- och mångägande
av tillhörande stamfastigheter. Sockenallmänningama avsattes i syfte att vara ett
stöd för bygden men har i stället blivit ett hinder i landsbygdsutvecklingen
genom att på detta sätt indirekt bidra till ökat utboägande. Det förstärks av
att länets sockenallmänningar tillämpar kontantutdelning vid fördelningen av
vinsten från verksamheten. Den på många andra håU i stället tillämpade metoden
att låta vinsten gå till bidrag till uppmstning av de stamfastigheter som är
knutna till allmänningen är en från regionalpolitisk synpunkt väsentligt mera
tilltalande form av vinstfördelning. Den lagstiftning som reglerar
allmänningarnas förvaltning bör ses över beträffande systemet för vinstfördelning.
En kombination av kontantutdelning och bidrag är en modell som bör kunna
övervägas. Kontantutdelning begränsas till de fall fastighetsägaren fortfarande
är mantalsskriven på fastigheten. I övriga fall utbetalas vinsten i form av
uppmstningsbidrag.

Skogsvårdsstyrelsen
i Hallands län:

På
ett stort antal fastigheter (i vart fall i södra Sverige) finnes en eller flera
samfälligheter oftast små (< 0,5 ha) som i dag inte användes för det som en
gång var avsikten. Utmärkningen i terrängen är ofta bristfällig och ibland
obefintlig. De nyttigheter som i dag finnes å dessa samfälligheter, alltså även
sådana som inte urspmngligen avsågs med avsättningen, torde vanligtvis
tillhöra samfälligheten, exempelvis skog. På gmnd av svårigheten att lokalisera
dessa är de ofta ett hinder för ett rationellt skogsbmk.

Ur
skogsbmkets såväl som den enskilde skogsägarens synpunkt borde det vara
angeläget att via lantmäteriförrättning reglera dessa samfällda marker. Nu
tycks det vara så att förrättningskostnaden ofta vida överstiger värdet av den
samfällda marken vilket gör att man avstår att söka annars önskvärda
regleringar.

För
att nå en för skogsbmket önskvärd utveckling föreslås att en undersökning görs
av möjlighetema att med statsbidrag kunna täcka hela eller del av
förrättningskostnaden för att på så sätt stimulera till en önskvärd reglering
av dessa små bysamfäUigheter.

119

Framställning
från lantmäteriverket 1988-05-20 till justitiedepartementet Prop. 1989/90:151

med
förslag till ändringar i fastighetsbildningslagen, äktenskapsbalken och
Bilaga 4 lagen om sambors gemensamma hem

Vid
fastighetsreglering enligt 5 kap fastighetsbildningslagen (FBL) kan en
fastighetsägare lämna medgivande till överföring av mark från sin fastighet
till en fastighet som ägs av annan i större omfattning än vad som är möjligt
genom beslut vid förrättningen utan sådant medgivande (18 § första stycket 3).
För sådant medgivande gäller samma villkor som för överlåtelse av fast egendom
(18 § tredje stycket). Är fastigheten upplåten med tomträtt skall även
tomträttshavaren lämna medgivande. Ett medgivande till marköverföring kan ha
formen av en överenskommelse eller förklaring vid förrättningshandläggningen
eller ett utanför förrättningen ingånget överlåtelseavtal rörande den aktuella
marken, som vid förrättningen åberopas som medgivande till marköverföring.

Om
medgivande fastighetsägare — och i förekommande fall tomträttshavare - är gift
fodras att samtycke av andra maken enligt äktenskapsbalken företes vid
förrättningen. Är lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem tillämplig skall
den andra sambons samtycke företes. Detta innebär att
fastighetsbildningsmyndigheten (FBM) bla är skyldig att utreda om sådant
samboförhållande föreligger som avses i sambolagen. Detta kan i en del fall
komplicera handläggningen.

Enligt
2 § sambolagen får samboma anmäla till inskrivningsmyndigheten att en
fastighet som är lagfaren för en av dem eller en tomträtt för vilken en av dem
är inskriven som innehavare är gemensam bostad för dem båda. När en person som
är sambo överlåter sin fastighet eller en tomträtt skall enligt huvudregeln i
sambolagen andra sambons samtycke inhämtas såvida fastigheten eller tomträtten
utgör den gemensamma bostaden. Vid förvärvarens lagfartsansökan resp ansökan
om inskrivning av tomträtt skall därför samtycke företes, dock — enligt 20 kap
7 § 8 jordabalken — endast om anmälan enligt 2 § andra stycket sambolagen har
gjorts. Inskrivningsmyndigheten har alltså dämtöver ingen utredningsskyldighet
ifråga om humvida samboförhållande föreligger.

För
FBMs del gäller däremot inga begränsningar i fråga om utredningsskyldigheten.
Sambolagen medför därför att förrättningar av den typ som ovan beskrivits
kompliceras. Det finns emellertid inte anledning att FBMs åligganden skall vara
mera omfattande än inskrivningsmyndighetens i jämförbara fall. LMV hemställer
därför att en motsvarande begränsning av utredningsskyldigheten införs för FBMs
del. En regel av sådan innebörd kan införas i 5 kap 18 § tredje stycket FBL.
LMV föreslår därför att en ny mening tillförs med följande lydelse: Om ägaren
eller tomträttshavaren är sambo äger 20 kap 7 § 8 jordabalken motsvarande
tillämpning.

Om
en fastighetsägare överiåter sin fastighet resp tomträtt eller upplåter den med
nytGanderätt i strid med regleraa om samtycke enligt ÄktB eller sambolagen har
andra parten möjlighet att föra klandertalan mot åtgärden inom tre månader från
det andra maken eller sambon fått kännedom om förfogandet över egendomen (7 kap
9 § ÄktB och 19 § sambolagen). Om vid

120

överlåtelse
lagfart eller inskrivning beviljats kan emellertid klandertalan Prop.
1989/90:151

inte längre föras. Bilaga 4

Det
kan tänkas att en köpare av en fastighet eller etc område av en fastighet i
stället för att ansöka om lagfart ansöker om att fastighetens ägovidd eller det
aktuella området förs över till en fastighet som han redan äger. När en sådan
förrättning för marköverföring har fuUbordats existerar inte längre den gamla
fastighetsindelningen. Skulle emellertid förrättningen ha genomförts utan
erforderligt samtycke enligt ÄktB eller sambolagen kan den andra parten väcka
klandertalan och eventuellt uppnå att köpeavtalet förklaras ogiltigt. Detta
förhållande torde emellertid inte i sig påverka den genomförda
fastighetsbildningen. Om en fastighets ägovidd förs över till en annan
fastighet på gmndval av medgivande i förrättningen kan någon klandertalan
överhuvudtaget inte väckas.

Sambolagen
medför en ökad risk att en klandertalan kan komma att väckas sedan en
fastighetsbildning av ovan berört slag har genomförts. En sådan klandertalan
skulle emellertid av nyss berörda skäl vara ändamålslös eller i vaqe fall
mycket opraktisk. LMV hemställer därför att marköverföring genom
fastighetsreglering på gmndval av en civilrättslig överlåtelse skall medföra
att möjligheten att väcka klandertalan mot överlåtelsen avskärs. Detta skulle
kunna ske genom tillägg till 7 kap 9 § andra stycket ÄktB och 19 § andra
stycket sambolagen enligt följande: Har marköverföring skett genom
fastighetsreglering gmndad på sådan överlåtelse får talan inte heller väckas.

Den
föreslagna formuleringen innebär att möjligheten till klandertalan avskärs när
fastighetsreglering har skett, dvs när uppgift om fastighetsregleringen har
förts in i fastighetsregistret Gfr 1 kap 2 § andra stycket FBL). Från praktisk
synpunkt finns det vissa skäl som talar för att möjligheten till klandertalan
bör upphöra redan när förrättning för fastighetsreglering har avslutats,
eftersom FBMs möjlighet att beakta ett eventuellt samboförhållande upphör vid
den tidpunkten. Den föreslagna lagregeln synes emellertid ändå böra anknytas
till den tidpunkt då fastighetsreglering har fullbordats, dvs registrerats,
eftersom i förekommande fall upplysning lättare kan vinnas om den tidpunkten.

121

Framställningfrån
lantmäteriverket 1989-09-15 till justitiedepartementet Prop.
1989/90:151

om åldersgräns för god man
vid lantmäteriförrättning Bilaga 5

Enligt
huvudregeln i 4 kap 1 § fastighetsbildningslagen (FBL) består fastighetsbildningsmyndigheten
vid fastighetsbildningsförrättning av en förrättningslantmätare. Dessutom
skall två gode män ingå i myndigheten när förrättningslantmätaren finner att
det behövs eller när sakägare begär det och oskäligt dröjsmål inte föranleds
därav.

God
man skall — enligt 2 § — vara valbar till nämndeman inom kommunen och får inte
ha fyllt 65 år. God man utses för sex år. Upphör god man att vara valbar är
uppdraget förfallet.

För
valbarhet som nämndeman i tingsrätteraa har tills för en tid sedan gällt en
åldersgräns på 70 år. Åldersgränsen är nu — sedan 1988 — borttagen (SFS
1988:616).

Anledningen
till varför man för förrättningsgodemän valt åldersgränsen 65 år går inte att
utläsa av lagmotiven. Möjligen hänger det samman med att samma åldersgräns
gällde på jorddelningslagens tid, dvs föregångaren lill FBL Gfr 2 kap. 6 §
JDL).

Borttagande
av åldersgränsen när det gäller nämndemän är förestavad av principiella hänsyn.
Det anses inte böra finnas några övre åldersgränser för offentliga uppdrag. De
invändningar som rests mot att avskaffa åldersgränsen har gmndats på den
uppfattningen att någon egentlig lämplighetsprövning för uppdraget inte sker
vid nomineringen i de politiska partiema. Departementschefen framhöll med
anledning härav vikten av att man inför nomineringar och val av nämndemän gör
en noggrann prövning av vaGe kandidats fömtsättningar för uppdraget.

I
samma lagstiftningsärende förkortades även nämndemännens mandatperiod från sex
till tre år. Det ansågs bla vara en fördel att valet av nämndeman fick ett mera
naturligt samband med val till övriga förtroendeposter efter ett allmänt val.

De
principer som varit vägledande rörande åldersgränsen för nämndemän och dessas
mandatperiod synes till alla delar kunna hävdas även när det gäller
förrättningsgodemän. Åldersgränsen bör således avskaffas även för dem och
mandatperioden bör förkortas till tre år.

Fömtom
vad som nu anförts till stöd för en ändring kan visas på ett antal fall i det
praktiska förrättningslivet när åldersgränsen vållat problem. På gmnd av den
långa mandattiden förekommer det att gode män förlorar sin valbarhet under
perioden. Om urvalet av lämpliga gode män krymper på gmnd av jävssituationer —
något som kan bli fallet i större förrättningar — eller på gmnd av
förrättningens art är det angeläget att antalet tillgängliga gode män inte
minskas även av del skälet alt ålderstrecket råkat passeras av någon god man.

LMV
hemställer att regeringen lar initiativ tiU ändring i FBL i enlighet med vad
som framförts här. Förslaget till ändrad lagtext bifogas (bilagan utelämnad
här).

På
gmnd av hänvisningar i annan lagstiftning berör bestämmelseraa

om gode män i FBL även
lagen (1971:1037) om äganderättsutredning

och legalisering,
anläggningslagen (1973:1149), ledningsrältslagen

122

(1973:1144), lagen
(1987:11) om exploateringssamverkan och lagen Prop. 1989/90:151

(1939:608) om enskilda vägar. Bilaga 5

123

Lagrådsremissens
lagförslag

1 Förslag till

Lag om
ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Prop. 1989/90:151 Bilaga 6

Härigenom
föreskrivs att 3 kap. I, 5 och 6 §§ , 4 kap. 2 § , 5 kap. 10, 18 och 33 a §§
samt mbriken närmast före 3 kap. 5 § fastighetsbildningslagen (1970:988)' skaU
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Fastighetsbildning skall
ske så, alt vaGe fastighet som nybildas eller ombildas blir med hänsyn tiU
belägenhet, omfång och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sill
ändamål. Härvid skaU särskiU beaktas att fasligheten får lämplig utformning och
tillgång tiU behövliga vägar utanför sitt område samt attjastighet, som skall
användas för bebyggelse, kan få godtagbara anordningar för vatten och avlopp.

Kan
fastighet, som skall nybildas eller ombildas för nytt ändamål, icke antagas få
varaktig användning för sitt ändamål inom överskådlig tid eller finnes med
hänsyn till ändamålets art och övriga omständigheter ändamålet böra tillgodoses
på annat sätt än genom fastig-helsbi Id n i ng, yär fastighetsbildningen ej
äga rum.

Särskilda
bestämmelser beträffande jordbruk, skogsbruk och fiske

Fastighetsbildning
skall ske så, att vaGe faslighet som nybildas eller ombildas blir med hänsyn
lill belägenhet, omfång och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål.
Härvid skall särskiU beaktas att fastigheten får en lämplig utformning och
tillgång till behövliga vägar utanför sitt område. Om fastigheten skall
användas för bebyggelse skall den vidare kunna få godtagbara anordningar för
vatten och avlopp.

Fastighetsbildning får
inte äga rum, om den fastighet, som skall nybildas eUer ombildas för nytt ändamål,
inte kan antas få varaktig användning för sitt ändamål inom överskådlig tid.
Fastighetsbildning får inte heller äga rum, om ändamålet med hänsyn till sin
art och övriga omständigheter bör tillgodoses på något annal säll än genom
fastighetsbildning.

Särskilda
bestämmelser beträffande lantbruk och fiske

5 §

Jordbruksfastighet
skall för att anses lämpad för sitt ändamål ha sådan storlek, sammansättning
och utformning all den medger tillfredsställande lönsamhet hos det foretag som
skall bedrivas på fastigheten.

En
lantbruksfastighet skall för alt anses lämpad för sitt ändamål ha en sådan
storlek, sammansättning och utformning att den medger att det foretag som skall
bedrivas på fastigheten blir ekonomiskt godtagbart. Vid bedömningen av om
foretaget blir ekonomiskt godtagbart skall

' Lagen
omtryckt 1971:1035.

124

Nuvarande lydelse

Skogsbruksfastighet
skall for att anses lämpad for sitt ändamål ha sådan storlek och utformning att
den medger ekonomiskt tillfredsställande skogsdrift.

Föreslagen
lydelse

hänsyn
tas till de regionalpolitiska JÖrutsättningarna samt till intresset av att
vården av natur- och kulturmiljön Jrämjas.

Prop. 1989/90:151 Bilaga 6

Fastighetsbildning
som berör jordbmksfastighet får äga mm endast om åtgärden är till övervägande
nytta för jordbruksnäringen.

Åsyftas med
fastighetsbildningen att nybilda eUer förbättra fastighet som är avsedd för
annat ändamål än jordbmk, får åtgärden dock ske om den icke medför olägenhet av
någon betydelse för jordbruksnäringen.

6§

Fastighetsbildning
som berör en jordbmksfastighet får äga mm endast om åtgärden är till övervägande
nytta för lantbruksnäringen.

Åsyftas med
fastighetsbildningen all nybilda eller förbättra en faslig-hel som är avsedd
för något annal ändamål än jordbmk, får åtgärden dock ske om den inte medför
olägenhet av någon betydelse för lantbruksnäringen.

4
kap.

2§ Gode män utses
genom val av kommunfullmäktige.

God man skall vara valbar
lill nämndeman inom kommunen och får ej ha fyllt sextiofem år. God man skall ha
erfarenhet i fråga om tälortsförhåUanden eller vara kunnig i jordbmks- eller
skogsbmksfrågor.

God
man utses för sex år. Upphör god man att vara valbar, är uppdraget förfallet.

God man skall inom
kommunen vara valbar till nämndeman i tingsrätt. God man skall ha erfarenhet i
fråga om tälortsförhåUanden eller vara kunnig i jordbmks- eller
skogsbmksfrågor.

God
man ulses för tre år. Upphör god man att vara valbar, är uppdraget förfallet.

Rättegångsbalkens
bestämmelser om skyldighet all mottaga uppdrag som nämndeman och all kvarstå i
uppdraget saml all efler avgång fortfarande Gänslgöra äger motsvarande
tillämpning i fråga om god man.

Länsstyrelsen
bestämmer antalet gode män.

5 kap. 10 f Om
värdet av den mark och de andelar i samfälld mark som genom fastighetsreglering
tillägges fastighet icke motsvarar värdet av vad som genom regleringen frångår
fastigheten, utjämnas skillnaden genom ersättning i pengar. På samma säll
utjämnas värdeförändring som föranledes av servitutsåtgärd eller av att byggnad
eller annan anläggning genom regleringen övergår lill annan ägare. Vad som
frångår fastighet genom inlösen ersattes enligt 8 kap.

• Senaste lydelse
1989:724.

125

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Ersättning
enligt första stycket bestämmes på gmndval av värdering (likvidvärdering). Vid
likvidvärderingen skall hänsyn tagas till egendomens användning för del
ändamål som föranleder del högsta värdet samt till förhållandena vid tilUrädet,
om ej annat följer av all avlrädaren har rätt att tillgodogöra sig skog eller
gröda. I övrigt skall värderingen ske med hänsyn särskilt till egendomens
marknadsvärde.

Prop. 1989/90:151 Bilaga 6

Om en nytGanderätt eller
etl servitut skall fortsätta att gälla i ett markområde lill följd av etl
förordnande enligt 33 a § eUer 7 kap. 13 §, skall likvidvärdet yor markområdet
minskas. Minskningen skall motsvara den belastning som rättigheten medför för
tilllrädaren av markområdet, i den mån minskning kan ske ulan all skada
uppkommer för innehavare av fordran med bättre rätt än rättigheten. Kan
minskning inle ske fullt ut, skaller-sättning som lill följd härav- skall
betalas fördelas mellan sakägama efter vad som är skäligt med hänsyn till den
nytta som vaGe sakägare har av regleringen.

Om en nytGanderätt eller
ett servitut skall fortsätta all gälla lill följd av etl förordnande enligt 33
a § eller 7 kap. 13 § , skaU likvidvärdet minskas. Minskningen skall motsvara
den belastning som rättigheten medför för tillträdaren, i den mån. minskning
kan ske ulan alt skada uppkommer för innehavare av fordran med bättre rätt än
rättigheten. Kan minskning inte ske fullt ut, skall ersättning som till följd
härav skall betalas fördelas mellan sakägama efler vad som är skäligt med
hänsyn till den nytta som varje sakägare har av regleringen.

18
f Från nedan angivna bestämmelser i detta kapitel lill skydd för enskilt
intresse får avsteg göras i följande avseenden

1.
4 § första stycket och 5 § första
stycket, om ägarna av de fastigheter som beröres av regleringen medger del,

2.
6§ andra stycket, 7 och
10—12"§§ , om de sakägare vilkas rätt är beroende av åtgärden samtycker
till det,

3.
8 § , om fastighetens ägare
och, om fastigheten är upplåten med tomträtt, även tomträttshavaren medger det,

4.
13 och 14 §§, om det medges av
den som ålägges att betala mer än han annars skulle ha varit skyldig att betala
och om avvikelsen från bestämmelserna icke sker i otillbörligt syfte.

Avser regleringen
faslighet som svarar för fordran, får avsteg från 10-14 §§ med slöd av ägarens
samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras
fasligheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från
fastighetsägare och fordringshava-re som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives
för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen är
väsentligen ulan betydelse för honom.

Ägares och
tomträttshavares medgivande enligt första stycket 3 till minskning av
faslighets graderingsvärde skaU upprättas skriftligen. Beträffande rätten att
lämna sådant medgivande gäller samma

Ägares och
tomträttshavares medgivande enligt första stycket 3 till minskning av
faslighels graderingsvärde skall upprättas skriftligen. Beträffande rätten
all lämna sådani medgivande gäller samma

• Senaste lydelse
1989:724.

126

Nuvarande lydelse

villkor
som för överlåtelse av fast egendom.

Föreslagen lydelse

villkor
som för överlåtelse av fast egendom. Är ägaren eller tomträttshavaren sambo
krävs dock den andra sambons samtycke till medgivandet endast om ärende om
anteckning i fastighetsboken av anmälan enligt 2§ andra stycket lagen
(1987:232) om sambors gemensamma hem var upptaget pä inskrivningsdag när
medgivandet gjordes.

Medgivande
eller samtycke enligt första stycket till åtgärd som berör samfälld mark skall,
om samfälligheten förvaltas av en samfällighelsföre-ning, lämnas av föreningen
i stället för av delägaraa.

Prop. 1989/90:151 Bilaga 6

Om en nytGanderätt avser
mark som genom fastighetsreglering överförs till en annan fastighet, skall
fastighelsbildningsmyndighe-len förordna all nyttjanderätten skall fortsätta
att gälla i det överförda markområdet, om någon sakägare begär det saml
åtgärden är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen. Är ett arrende
enligt lag förenat med rätt lill förlängning, skall ell sådant förordnande
meddelas på yrkande av arrendatom, om denne visar beaktansvärda skäl för etl
fortsatt arrende saml åtgärden inle i väsentlig mån motverkar syftet med
regleringen.

Elt
förordnande enligt första stycket innebär all upplåtelsen, såvitt den avser
den överförda marken, gäller mot tilllrädaren som om denne förvärvat marken
genom en överlåtelse vid vilken har gjorts förbehåll om upplåtelsen.
Faslighets-bildningsmyndigheten får dock föreskriva sådan jämkning av upplåtelsevillkoren
som behövs. Etl förordnande enligt första stycket får meddelas utan all
nylGanderätlsha-varen har blivit hörd, om det är uppenbart alt åtgärden inle är
liU olägenhet för honom och det även i övrigt framstår som obehövligt att höra
honom.

Om en nyUjanderätt gäller
i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering överförs till en annan
faslighet, skall fastighetsbild-ningsmyndigheten förordna att nyttjanderätten
skall fortsätta att gälla i den överförda egendomen, om någon sakägare begär
det samt åtgärden är lämplig och inle motverkar syftet med regleringen. Är ett
arrende enligt lag förenat med rätt lill förlängning, skall elt sådant
förordnande meddelas på yrkande av arrendatom, om denna visar beaktansvärda
skäl för ett fortsall arrende saml åtgärden inte i väsentlig mån motverkar
syftet med regleringen.

Ett
förordnande enligt första stycket innebär att upplåtelsen, såvitt avser den
överförda egendomen, gäller mot tilllrädaren som om denne förvärvat den genom
en överlåtelse vid vilken har gjorts förbehåll om upplåtelsen.
Fastighets-bildningsmyndighelen får dock föreskriva sådan jämkning av
upplå-lelsevillkoren som behövs. Etl förordnande enligt första stycket får
meddelas utan all nylGanderättsha-varen har blivit hörd, om del är uppenbart
alt åtgärden inte är tiU olägenhet för honom och det även i övrigt framstär som
obehövligt att höra honom.

'Senaste lydelse 1989:724.

127

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:151

Bilaga
6 Ett förordnande enligt första stycket skall redovisas i fastighetsbildningsbeslutet.
Om nylGanderälten är inskriven i fastighelsboken, skall underrättelse om
förordnandet lämnas till inskrivningsmyndigheten när
fastighetsbildningsbeslutet har vunnit laga kraft.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

128

2 Förslag till Prop. 1989/90:151

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230) *

Härigenom
föreskrivs alt 4§ jordförvärvslagen (1979:230)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4
Förvärvstillstånd får vägras,

1. om
del är av allmänt intresse att egendomen las i anspråk för jordbm

kets eller skogsbmkets rationalisering,

2.
om förvärvet kan antas medföra
att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbmksföretag, som bör
förbli självständiga, förs samman till ett förelag,

3.
om förvärvet kan antas medfö- 3. om
förvärvet kan antas medföra all utvecklat eller utvecklings- ra all e«
utvecklat eller utvecklingsbart lantbmksföretag, som bedrivs bart
lantbmksföretag delas upp och på mer än en fastighet, delas upp uppdelningen
medför olägenhet av och uppdelningen medför olägen- någon
betydelse för förelaget,

hel
av någon betydelse för företaget,

4.
om det är uppenbart all
köpeskillingen eUer annan ersättning avsevärt överstiger egendomens
marknadsvärde,

5.
om förvärvet avser andel i
egendomen och ägarförhållandena genom förvärvet skulle bli sådana all elt
rationellt ulnyUjande av egendomen kan komma att försvåras.

Första
stycket 4 gäller inle i fråga om tillstånd att förvärva egendom på offentlig
auktion enligt 17 § eller enligt 3 kap. 3§ lagen (1982:618) om utländska
förvärv av fast egendom m. m.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

'
Lagen omtryckt 1987:468.

Senaste lydelse 1989:34. 129

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap
för delägare i skifteslag

Härigenom
föreskrivs all 12 § lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för
delägare i skifteslag skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:151 Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Talan mot
fastighetsbildningsmyndighetens beslut avseende innehållet i förteckning
enligt 9 § eller gmndema för fördelning av kostnader enligt IQ föres genom
besvär hos den fastighetsdomstol inom vars område skifteslagets mark är
belägen. Besvärshandlingen inges till fastighetsdomstolen inom fyra veckor från
den dag förrättningen avslutades. I fråga om förfarandet i mål som fullföljts
äger 16—18 kap. fastighelsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.

Lagakraftvunnet
avgörande gäller mol envar.

Fastighetsbildningsmyndighetens
beslut avseende innehållet i förteckning enligt 9 § eller gmndema för
fördelning av kostnader enligt 10§r överklagas hos den fastig-helsdomstol inom
vars område skifteslagels mark är belägen. Skrivelsen med överklagandet skall
ges in till fastighetsbildningsmyndigheten inom fyra veckor från den dag då
förrättningen avslutades. I fråga om förfarandet i mål som fullföljts tillämpas
16—18 kap. fastighelsbildningslagen (1970:988).

Lagakraftvunnet
avgörande gäller mot var och en.

Denna lag träder i kraft
den I januari 1991. Har fastighetsbildningsmyn-dighelen meddelat beslut före
ikraftträdandet gäller 12 § i sin äldre lydelse.

130

Innehåll Prop. 1989/90:151

Propositionen...................................................... I

Propositionens
huvudsakliga innehåU ....................... .... I

Propositionens lagförslag....................................... 3

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 1990 10

1
Inledning.......................................................... .. 10

2
Allmän motivering ............................................. .. 10

2.1
Allmänna utgångspunkter .............................. .. 10

2.2
Fastighetsbildning för jordbmk
och skogsbmk m.m .. 13

2.3
Fastighetsbildning för
bostadsändamål på landsbygden 16

2.4
Fastighetsbildning för
naturvårdens eller kulturmiljövårdens intressen i vissa särskilda fall .. 19

2.5
Övrigt ....................................................... .. 21

2.6
Ikraftträdande och kostnader.......................... 21

3
Upprättade lagförslag......................................... 21

4
Specialmotivering.............................................. 21

4.1
Förslaget tiU lag om
ändring i fastighelsbildningslagen (1970:988) 21

4.2
Förslaget tiU lagom ändring i
jordförvärvslagen (1979:230) .. 28

4.3
Förslaget lill lag om ändring i
lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifleslag ...................................... .. 28

5
Hemställan....................................................... .. 29

6
Beslut ........................................................... 29

Utdrag
ur lagrådets protokoll den 3 maj 1990............. 30

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 maj 1990 33

Bilaga
1 Sammanfattning av lantmäteriverkels rapport (1988:9)

Fastighetsbildning
för landsbygdens behov ..... 35

Bilaga
2 Del lagförslag som läggs fram i rapporten. 39

Bilaga
3 Sammanställning av remissyttrandena .... 41

Bilaga
4 FramstäUning från lantmäteriverket 1988-05-20 liU ju

stitiedepartementet med förslag till ändringar i fastig

helsbildningslagen, äktenskapsbalken och lagen om sam

bors gemensamma hem ........................... 120

Bilagas
FramstäUning från lantmäteriverket 1989-09-15 liU justitiedepartementet om
åldersgräns för god man vid

lantmäteriförrättning............................... 122

Bilaga
6 Lagrådsremissens lagförslag ................. 124

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 131