Bet. 1990/91:JuU2

Justitieutskottets betänkande

1990/91:JUU02

Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

JuU2

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas ett regeringsförslag om

lagstiftning på kriminalvårdens område. Ett syfte med förslaget

är att åstadkomma delegering av beslutsbefogenheter inom

kriminalvården. Den föreslagna lagstiftningen innebär också

bl.a. att sysselsättningsplikten för intagna i anstalt utvidgas

till att avse arbetsträning och vidare att hälso- och

sjukvårdspersonal vid häkte utan hinder av eljest gällande

sekretess -- på motsvarande sätt som vid en kriminalvårdsanstalt

-- skall kunna lämna uppgift till chefen för häktet om intagen

lider av t.ex. HIV-smitta. Regeringsförslaget innebär vidare en

skärpning av lagregleringen i fråga om avskildhet under

utredning av ett disciplinärende.

Utskottet behandlar också ett antal motionsyrkanden med

anknytning till regeringsförslaget.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

motionsyrkandena. Utskottet föreslår en konsekvensändring i

utlänningslagen.

Ett antal reservationer -- bl.a. i fråga om

sysselsättningsplikten och sjukvårdssekretessen samt rörande

stramare permissionsbestämmelser och särbehandling av

långtidsdömda -- har fogats till betänkandet.

Propositionen m.m.

I proposition 1989/90:154 har regeringen

(justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit

riksdagen att anta genom propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av

strafftid m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i

anstalt,

3. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av

häktade och anhållna m.fl.,

4. lag om ändring i brottsbalken,

5. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med

Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av

straff m.m.,

6. lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i

brottmål,

7. lag om ändring i passlagen (1978:302),

8. lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt

samarbete rörande kriminalvård i frihet,

9. lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472).

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 22.

I samband med propositionen behandlar utskottet sex med

anledning av propositionen väckta motioner samt en motion från

den allmänna motionstiden i år. Motionsyrkandena redovisas på s.

21.

Lagförslagen är av följande lydelse.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade

och anhållna m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:371) om

behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

Läkares anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall

iakttagas. Behöver den häktade sjukhusvård, skall sådan beredas

honom så snart det kan ske.

Läkares anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall

iakttagas. Behöver den häktade sjukhusvård, skall sådan beredas

honom så snart det kan ske. Får hälso- och sjukvårdspersonal

inom kriminalvården kännedom om att en häktad lider av sådan

smittosam sjukdom som enligt smittskyddslagen (1988:1472) utgör

en samhällsfarlig sjukdom, skall chefen för förvaringslokalen

underrättas om detta, om det behövs med hänsyn till fara för att

smittan skall spridas.

Kan det befaras att transport medför skada för den häktades

hälsa, skall läkares medgivande till transporten inhämtas.

Förlossning av häktad kvinna skall såvitt möjligt ske på

sjukhus.

Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt andra

eller fjärde stycket vistas på sjukhus stå under bevakning.

7 §3

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,

Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1989/90:Ju47 av Göran Ericsson (m) vari yrkas att riksdagen

ger regeringen i uppdrag att återkomma med förslag om att

uppgiftsskyldighet rörande smittsamma sjukdomar skall bli

generellt tillämplig även i fråga om polisarrester i enlighet

med vad som i motionen anförts.

1989/90:Ju48 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen med ändring av regeringens förslag beslutar

att klientärenden beslutade på lokal nivå först skall prövas av

regional myndighet innan de når kriminalvårdsstyrelsen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om permissionsreglerna och deras tillämpning,

3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i tillämpliga lagar

att förutsättningarna ökar att särbehandla intagna dömda till

fängelse i lägst två år.

1989/90:Ju49 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

beslutar att personal vid polisarrester skall omfattas av

uppgiftsskyldighet om en intagen lider av en som samhällsfarlig

betecknad sjukdom, enligt motsvarande regler som föreslås gälla

för häktespersonal.

1989/90:Ju50 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om tillämpningen av vissa ändrade regler i

kriminalvårdslagstiftningen.

1989/90:Ju51 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om utvidgad

sysselsättningsplikt för intagna i kriminalvårdsanstalt,

2. att riksdagen avslår förslaget om utvidgad avskildhet vid

utredning i ett disciplinärende.

1989/90:Ju52 av Berith Eriksson (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om ändringar i 26, 29 och

30 §§ i Kval och den nya 17 a § i HäL,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler som

tillgodoser kravet på att den intagne alltid har rätt till

kontakt med advokat.

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1990

1989/90:Ju512 av Ann-Cathrine Haglund (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om översyn av beslutsprocessen i rutinärenden

inom kriminalvården.

Utskottet

Inledning

I propositionen läggs fram förslag om ändringar i

kriminalvårdslagstiftningen, dvs. lagen (1974:202) om beräkning

av strafftid m.m. (StidL), lagen (1974:203) om kriminalvård i

anstalt (KvaL) och lagen (1976:371) om behandlingen av häktade

och anhållna m.fl. (HäL). Till grund för ställningstagandena i

propositionen ligger olika framställningar från

kriminalvårdsstyrelsen och remissbehandlingen av dem ävensom

framställningar från riksdagens ombudsmän (JO) och Föreningen

Sveriges frivårdstjänstemän.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till de lagändringar som

behövs för att åstadkomma delegering av beslutsbefogenheter inom

kriminalvården.

Även andra ändringar i kriminalvårdslagstiftningen föreslås.

De innebär bl.a. att en intagen i kriminalvårdsanstalt skall

kunna åläggas, förutom som nu att utföra arbete eller delta i

undervisning eller utbildning, att delta i arbetsträning eller

ha någon annan sysselsättning.

Vidare föreslås att hälso- och sjukvårdspersonal vid häkte, på

motsvarande sätt som nu vid en kriminalvårdsanstalt, skall kunna

lämna ut uppgift till chefen för häktet om någon som är intagen

där är bärare av en smittsam sjukdom som är samhällsfarlig,

t.ex. HIV-infektion, utan hinder av den sekretess som annars

gäller inom hälso- och sjukvården.

Det föreslås också att en intagen i kriminalvårdsanstalt,

under utredningen av ett disciplinärende, skall få hållas

avskild, förutom som i dag från övriga intagna, från andra

personer när det gäller kontakter genom brev, telefon eller

besök.

I propositionen föreslås slutligen att benämningen

skyddskonsulent skall ersättas av begreppet frivårdsmyndighet.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.

Utskottets ställningstaganden

Delegering inom kriminalvården

I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 4, s.

85--91) bereddes riksdagen tillfälle att ta del av vad

justitieministern anfört om grundläggande principer för en

decentralisering av beslutsbefogenheter inom kriminalvården.

Samtidigt aviserades lagändringar som behövs för att genomföra

den nya ordningen. Riksdagen lämnade utan erinran vad

justitieministern anfört (1989/90:JuU22, rskr. 155).

I propositionen läggs sådana lagförslag fram.

De förändringar inom kriminalvården som riksdagen ställt sig

bakom innebär sammanfattningsvis att tyngdpunkten inom

kriminalvården förskjuts nedåt i organisationen. Huvuddelen av

klientarbetet skall skötas lokalt vid kriminalvårdsanstalter,

häkten och skyddskonsulentdistrikt. Den regionala organisationen

koncentreras till kraftfullare enheter och förstärks i

förhållande till kriminalvårdsstyrelsen. Denna organisation får

som uppgift att bl.a. leda kriminalvården i regionerna enligt

styrelsens riktlinjer och att stödja verksamheten vid de lokala

myndigheterna.

I motion Ju512 begärs ett tillkännagivande om översyn av

beslutsprocessen i rutinärenden inom kriminalvården. Motionären

anser att beslutsbefogenheten i rutinärenden inom t.ex. en

anstalt inte bör ligga på chefen.

Av en framställning från kriminalvårdsstyrelsen till

regeringen i juni 1989, vilken bl.a. ligger till grund för

propositionen, framgår i fråga om organisations- och

dimensioneringsfrågor på lokal nivå att målet måste vara att i

görligaste mån frigöra ledningen för mer arbetsledande uppgifter

och för uppgifter att företräda enheten utåt. Tillsyns- och

vårdpersonalen bör, enligt framställningen, i någon form få

beslutanderätten i merparten av klientärenden tillsammans med

bl.a. behandlingsfrågor. Ett arbete har därför initierats med

syfte att få fram ett mer ändamålsenligt arbetssätt än det

nuvarande. Arbetet pågår, och något förslag i den delen har

därför inte lagts fram.

Den översyn som efterlyses i motionen pågår således redan, och

utskottet anser att motionen därmed får anses tillgodosedd.

Utskottet vill tillägga att de i propositionen föreslagna

lagändringarna, såvitt avser delegeringen av beslutsbefogenheter

inom kriminalvården, också öppnar möjlighet till sådan

delegation som motionären eftersträvar. Motionsyrkandet

avstyrks.

När det gäller överklagande av beslut på lokal nivå har i

propositionen (s. 25 f), i enlighet med de tidigare fastlagda

riktlinjerna, förordats att sådana beslut skall överklagas

direkt till kriminalvårdsstyrelsen och inte till regional nivå

(jfr prop. 1989/90:100, bil. 4, s. 88). Den nya ordningen

återspeglas i 61 § förslaget till lag om ändring i KvaL.

I motionerna Ju48 och Ju50 tas denna fråga upp. I motion Ju48

begärs att lokala beslut skall överklagas till regional

myndighet. I motion Ju50 begärs att regional myndighet skall

kunna ges ansvar att följa upp lokala beslut och i vissa fall

ändra lokala beslut.

I enlighet med de tidigare överväganden som lämnats utan

erinran av riksdagen talar regionkansliernas nya funktion som

stödjande organ i förhållande till den lokala organisationen mot

att de också skall överpröva lokala beslut. Därtill kommer, även

enligt utskottets uppfattning, att den centrala

förvaltningsmyndigheten bör vara ansvarig för att praxis i

klientärenden utvecklas lika i hela landet. I likhet med

justitieministern anser utskottet också att det är mindre

välbetänkt att beslut i klientärenden skall kunna prövas av fem

instanser. Detta skulle bli fallet om beslut som fattas på lokal

nivå kan överklagas först till regional och därefter till

central nivå. De flesta beslut av kriminalvårdsstyrelsen i

klientärenden kan nämligen överklagas till kammarrätt och i

vissa fall även prövas av regeringsrätten. Utskottet tillstyrker

således det i propositionen framlagda förslaget att beslut som

fattas på lokal nivå skall överklagas direkt till central nivå.

Yrkandena i motionerna Ju48 och Ju50 avstyrks i motsvarande

delar.

Delegering vid upptagande av nöjdförklaring

Enligt 4 § StidL får den som är häktad avge nöjdförklaring

såvitt angår den ådömda påföljden inför styresmannen vid den

kriminalvårdsanstalt där han är intagen eller föreståndaren för

det häkte eller chefen för den rättspsykiatriska klinik där han

förvaras. Om den som sålunda får motta nöjdförklaringen inte är

närvarande, får förklaringen avges inför den som är i hans

ställe. Även den som är på fri fot får avge nöjdförklaring inför

bl.a. styresmannen vid en kriminalvårdsanstalt eller

föreståndaren för ett häkte (6 § StidL).

Som ett led i decentraliseringen inom kriminalvården föreslås

i propositionen att befogenheten för ovannämnda myndighetschefer

att motta nöjdförklaring får överlåtas på andra tjänstemän vid

myndigheten (4, 6 och 10 §§ StidL).

I motion Ju50 begärs ett uttalande om vikten av tillräcklig

kompetens hos berörd personal med hänsyn till de konsekvenser en

nöjdförklaring får för den dömde.

En nöjdförklaring beträffande en dom på fängelse innebär att

fängelsestraffet kan börja verkställas trots att domen ännu inte

vunnit laga kraft. En nöjdförklaring får inte återtas, och har

den dömde redan fullföljt talan mot domen anses nöjdförklaringen

utgöra en återkallelse av denna talan. Nöjdförklaringen har

således en stor betydelse för den dömde, och utskottet delar

uppfattningen att det är viktigt att den personal som skall ta

emot nöjdförklaringen har de kunskaper som krävs för att de

skall kunna fullgöra sina åligganden på ett korrekt sätt. Enligt

vad utskottet inhämtat planeras inom kriminalvårdsstyrelsen

utbildningsinsatser för att möta detta behov. Något särskilt

uttalande från riksdagens sida påkallas inte. Utskottet

avstyrker med det anförda bifall till motion Ju50 i nu behandlad

del.

En nöjdförklaring som avges enligt StidL gäller enbart den

ådömda påföljden, och den dömde kan trots nöjdförklaringen

fullfölja talan mot domen i andra avseenden, t.ex. såvitt gäller

utvisning.

Den dömde kan emellertid avge nöjdförklaring också beträffande

utvisning. Regler härom finns i utlänningslagen (1989:529).

Enligt 7 kap. 13 § första stycket 3 utlänningslagen kan sådan

nöjdförklaring avges inför styresmannen vid en

kriminalvårdsanstalt eller föreståndaren för ett häkte eller den

som tjänstgör i stället för styresmannen eller föreståndaren. Av

praktiska skäl bör denna bestämmelse nu ändras på motsvarande

sätt som föreslås i fråga om StidL. Utskottet lägger i det

följande fram förslag om sådan ändring.

Sysselsättningsplikten för intagna i anstalt

I propositionen föreslås att en intagen utöver vad som följer

av den nuvarande s.k. arbetsplikten skall vara skyldig att delta

i arbetsträning eller ha den sysselsättning i övrigt som anvisas

honom. Ålderspensionärer skall dock inte kunna åläggas att ha

någon sysselsättning, och den som har förtidspension eller

sjukbidrag skall få åläggas sysselsättning bara av den art och i

den omfattning som kan anses lämplig. Regleringen upptas i

förslaget till 12 § KvaL.

I motion Ju51 yrkas avslag på propositionen i denna del.

Sammanfattningsvis ifrågasätter motionärerna om den utvidgade

sysselsättningsplikten är av den karaktären att det kan främja

de intagnas anpassning i samhället.

Enligt motion Ju50 bör i nuvarande sammanhang

förtidspensionärernas situation särskilt uppmärksammas. Enligt

motionären är det angeläget att dessa erbjuds lämplig

sysselsättning.

Utskottet, som i likhet med vad som uttalas i motion Ju50

finner det angeläget att intagna med förtidspension eller

sjukbidrag i så stor utsträckning som möjligt kan erbjudas

lämplig sysselsättning, ställer sig bakom förslaget i

propositionen. Något sådant riksdagsuttalande som begärs i

motion Ju50 påkallas inte. Utskottet avstyrker bifall till

motionerna Ju50 och Ju51 i nu berörda delar.

Sjukvårdssekretessen i verksamheten vid häkten

Enligt 37 § Kval skall hälso- och sjukvårdspersonal inom

kriminalvården -- utan hinder av den sekretess som annars gäller

inom hälso- och sjukvården -- underrätta styresmannen vid

anstalten om en intagen lider av en smittsam sjukdom, som enligt

smittskyddslagen är en samhällsfarlig sjukdom, t.ex.

HIV-infektion. Detta gäller om det behövs med hänsyn till fara

för att smittan skall spridas. Bakgrunden till bestämmelsen är

att det skall kunna vidtas erforderliga skyddsåtgärder (prop.

1986/87:2, SoU 9, rskr. 82).

I propositionen föreslås att en motsvarande bestämmelse om

uppgiftsskyldighet införs i HäL (4 §).

I motionerna Ju47 och Ju49 föreslås att en motsvarande

reglering skall gälla beträffande intagna i polisarrester.

Enligt motionärerna har polisarrestpersonalen lika stort behov

av att ha möjlighet att skydda sig mot smitta som

häktespersonalen.

Som påpekas i propositionen (s. 31) omfattar den föreslagna

bestämmelsen i HäL formellt sett även polisarrester. I praktiken

får emellertid uppgiftsskyldigheten inte någon funktion här

annat än undantagsvis, eftersom den hälso- och sjukvårdspersonal

som anlitas för sjukvårdsinsatser vid polisarrester inte, i

motsats till vad som är fallet vid häktena, är anställd inom

kriminalvården. Den föreslagna regeln träffar således endast

hälso- och sjukvårdspersonal inom kriminalvården och inte t.ex.

den reguljära sjukvården, som normalt anlitas vid

sjukvårdsinsatser i polisarrester.

Som justitieministern anför finns det naturligtvis också hos

polisarrestpersonal intresse av att ha information om vilka

intagna som är smittade med t.ex. HIV-infektion. Emellertid är

-- som justitieministern också framhåller -- frågan om

uppgiftsskyldighet här mer komplicerad med hänsyn till att

hälso- och sjukvårdspersonalen inte är anställd hos huvudmannen

för förvaringslokalen. Tillräckligt underlag saknas därför för

närvarande för att ge uppgiftsskyldigheten en sådan omfattning

att den blir generellt tillämplig även i fråga om

polisarrester.

Såsom justitieministern anför kan det dock finnas anledning

att återkomma till frågan. Utskottet förutsätter att så sker

utan något särskilt uttalande från riksdagens sida och avstyrker

bifall till motion Ju47. Av det anförda följer att yrkandet om

lagstiftning i nu berört hänseende i motion Ju49 avstyrks.

Avskildhet vid utredning i ett disciplinärende

Under utredning av ett disciplinärende får enligt 50 § KvaL en

intagen tillfälligt hållas avskild från andra intagna i den mån

det är oundgängligen nödvändigt för att syftet med utredningen

inte skall äventyras. Åtgärden får bestå i högst fyra dygn.

I propositionen föreslås att den intagne under ett sådant

avskiljande också får hållas avskild från andra personer såvitt

gäller kontakter genom brev, telefonsamtal eller besök. Som

grund för ställningstagandet ligger en framställning från JO, i

vilken påtalas bristerna i den nuvarande lagstiftningen

härvidlag. Regleringen föreslås intagen i 26, 29 och 30 §§ KvaL

samt i en ny 17 a § i HäL.

I motionerna Ju51 och Ju52 yrkas avslag på propositionen i

denna del. Enligt den första motionen är de skäl som anförs i

propositionen för en ökad avskildhet inte tillräckliga, och

förslaget kan också motverka återanpassningssyftet. I den andra

motionen begärs att regeringen skall återkomma med förslag om

regler i nu aktuellt avseende, vilka ger den intagne en

ovillkorlig rätt att alltid få kontakt med advokat. I motion

Ju50 slutligen begärs ett uttalande om en restriktiv användning

av avskildhet enligt de aktuella bestämmelserna.

Som påpekas i propositionen (s. 32) kan det i ett visst

disciplinärende beträffande den som är intagen i

kriminalvårdsanstalt i vissa fall finnas ett stort behov av att

kunna hindra den intagne från att kommunicera även med andra

personer än intagna, vilket den nuvarande lagstiftningen inte

ger utrymme för. De föreslagna ändringarna undanröjer dessa

brister. Med hänsyn till den korta tid det är fråga om i detta

sammanhang anser utskottet att den ytterligare inskränkning av

den intagnes möjligheter att kommunicera med andra som den

föreslagna lagändringen skulle medföra inte möter några

allvarliga betänkligheter från t.ex. humanitär synpunkt. Som

utskottet uttalat i annat sammanhang (JuU 1980/81:8 s. 14) rör

det sig här uteslutande om mycket kortvariga avskiljanden där

riskerna för negativa effekter för den intagnes psykiska eller

fysiska tillstånd eller för hans samhällsanpassning måste

bedömas som små. Samtidigt vill utskottet gärna understryka --

såsom också görs i motion Ju50 -- att reglerna om avskildhet

självklart inte får användas som bestraffning samt att de nya

reglerna inte skall utnyttjas så snart en intagen hålls avskild

från andra intagna. En noggrann prövning måste naturligtvis äga

rum i varje enskilt fall och beträffande varje kontaktform för

sig.

Med dessa uttalanden tillstyrker utskottet propositionen i nu

berörd del och avstyrker bifall till motionerna Ju50, Ju51 och

Ju52 i motsvarande delar.

När det gäller begäran i motion Ju52 om ett nytt förslag från

regeringen med en sådan utformning av de nya reglerna om

avskildhet som tillgodoser kravet på att den intagne alltid har

rätt till kontakt med advokat vill utskottet endast erinra om

att den nuvarande lagstiftningen inte uttryckligen ger den

intagne en ovillkorlig sådan rätt till kontakt. Det är för

övrigt självklart -- redan av praktiska skäl -- att en intagen

inte kan medges att "alltid" ta kontakt med advokat i form av

besök eller telefonsamtal hur ofta som helst och oavsett

tidpunkt på dygnet. Däremot följer av bestämmelserna om besök

och telefonsamtal avseende intagna i anstalt enligt 29 och 30 §§

Kval en rätt att i all den utsträckning det lämpligen kan ske få

kontakt med advokat som biträder den intagne i rättslig

angelägenhet. I praktiken tillämpas också reglerna generöst.

Enligt utskottets uppfattning bör de nu föreslagna reglerna till

begränsning i kontakter med yttervärlden ej lägga några hinder i

vägen för kontakt mellan den intagne och hans advokat, om inte

situationen är sådan att advokaten själv är berörd av

utredningen i disciplinärendet. Rörande denna situation bör

erinras om att de nya begränsningsreglerna för sin tillämpning

kräver att begränsningen är oundgängligen nödvändig för att

syftet med utredningen inte skall äventyras. Motionsyrkandet

avstyrks.

Övrigt

I motion Ju48 begärs ett tillkännagivande om att reglerna för

permissioner inom kriminalvården bör stramas upp framför

allt vid misskötsamhet av den intagne.

Frågan om stramare permissionsbestämmelser har tidigare vid

flera tillfällen behandlats av riksdagen och senast i våras (se

1989/90:JuU22 s. 14 f och där gjord hänvisning). Utskottet har

då, i sina av riksdagen godkända betänkanden, konstaterat att

kriminalvårdens nya permissionsföreskrifter, vilka trädde i

kraft den 1 juni 1989, i stort sett tillgodoser de önskemål som

framförts i motionerna.

Regeringen uppdrog i maj i år åt kriminalvårdsstyrelsen att se

över tillämpningen av permissionsbestämmelserna för intagna i

kriminalvårdsanstalt. I uppdraget sägs att

kriminalvårdsstyrelsen fortlöpande skall vidta de åtgärder som

bedöms motiverade för att minska andelen misskötta permissioner.

Uppdraget skall redovisas till regeringen före utgången av

december 1990.

I uppdraget redovisas viss statistik när det gäller

misskötsamhet av permissioner som beviljats under budgetåret

1988/89. Bl.a. framgår att andelen misskötta regelbundna

permissioner varierar mellan de olika anstaltskategorierna och

att de slutna lokalanstalterna har den högsta andelen misskötta

permissioner med 27 %. Det redovisas vidare att de särskilda

permissionerna, som är betydligt fler än de regelbundna, inte

missköts i samma omfattning (1 %). Därutöver anförs att det är

mycket stora skillnader i fråga om andelen misskötta regelbundna

permissioner mellan olika anstalter inom samma kategori,

särskilt vad gäller de slutna lokalanstalterna. Av statistiken

framgår att andelen misskötta permissioner vid vissa sådana

anstalter uppgått till mellan 40 och 50 %. Det framhålls att

skälen till att en permission anses som misskött varierar; från

att den intagne återkommer till anstalten på utsatt tid påverkad

av alkohol till att han är avviken under en längre tid eller

begår nya brott. Det går för närvarande inte att ur statistiken

eller av andra uppgifter utläsa vari misskötsamheten i samband

med permissioner består.

Från kriminalvårdsstyrelsen har utskottet inhämtat att man

genom informationsinsatser försöker få de nya reglerna att

tillämpas med konsekvens och stramhet.

Utskottet vill för sin del uttrycka oro för den redovisade

misskötsamheten när det gäller de regelbundna permissionerna,

särskilt från de slutna lokalanstalterna. I sammanhanget bör

emellertid samtidigt noteras att nu angivna uppgifter rör

förhållanden som rådde innan kriminalvårdsstyrelsens nya

permissionsföreskrifter trädde i kraft. Gjorda bedömningar tyder

på att andelen misskötta permissioner därefter minskat inte

obetydligt.

Som tidigare anser utskottet att de permissionsbestämmelser

som nu finns väl tillgodoser de krav som motionärerna ställer i

fråga om beviljande av ny permission efter misskötsamhet. Frågan

om tillämpningen av dessa bestämmelser är dessutom, som framgått

ovan, föremål för en översyn inom kriminalvårdsstyrelsen som

bl.a. går ut på att minska antalet misskötta permissioner. Mot

bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion

Ju48 i nu behandlad del.

I motion Ju48 efterlyses vidare en ordning som innebär att

särbehandling jämlikt 7 § tredje stycket KvaL skall kunna

ske av intagen i kriminalvårdsanstalt, som dömts till fängelse i

lägst två år oavsett brottslighetens karaktär. Allmänhetens

skyddsintresse bör här, enligt motionärerna, sättas i främsta

rummet.

Nämnda bestämmelse gäller intagen som undergår fängelse i

lägst fyra år och den som i annat fall har dömts till fängelse i

lägst två år för grov narkotikabrottslighet.

I samband med att bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse

(prop. 1987/88:130, JuU43, rskr. 361) behandlade utskottet flera

motioner liknande den nu aktuella.

Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande

bifall till motionerna. Utskottet ansåg därvid bl.a. att

bekämpandet av narkotikabrottsligheten motiverade kraven på

fängelse i lägst två år för sådan brottslighet. När det sedan

gällde frågan om brott av annat slag ansåg utskottet att gränsen

på fängelse i lägst fyra år var väl avvägd. Emellertid uttalade

utskottet att ett önskemål på sikt borde vara att det införs en

så enhetlig reglering som möjligt såvitt gäller samtliga

långtidsdömda (JuU 1987/88:43 s. 11).

Utskottet har också därefter och senast i våras behandlat

liknande motioner (se 1989/90:JuU22 s. 13 f och där gjord

hänvisning), och då vidhållit sin tidigare uppfattning.

Riksdagen har följt utskottet.

Utskottet saknar anledning att nu göra annan bedömning.

Motionsyrkandet avstyrks.

I övrigt föranleder propositionen och motionerna inte några

uttalanden från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande beslutsprocessen i rutinärenden

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju512,

2. beträffande överklagande av beslut

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ju48 yrkande 1

och 1989/90:Ju50 i denna del antar det i proposition 1989/90:154

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt såvitt avser 61 §,

3. beträffande nöjdförklaring

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju50 i denna del,

4. beträffande utlänningslagen

att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 13 § utlänningslagen

(1989:529) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

Nöjdförklaring avges inför

1. den myndighet som har meddelat beslutet eller domen,

2. polismyndighet som inte har meddelat beslutet, eller

3. styresmannen vid en 3. chefen för en

kriminalvårdsanstalt eller kriminalvårdsanstalt eller

föreståndaren för ett chefen för ett häkte

häkte eller den som eller någon annan

tjänstgör i stället tjänsteman där som har

för styresmannen eller förordnats att ta emot

föreståndaren. sådan förklaring.

Nöjdförklaringen får dock avges inför en annan myndighet än

den som har meddelat beslutet eller domen bara i vittnes närvaro

och om den som tar emot förklaringen har tillgång till en

utskrift av beslutet eller domen eller ett bevis om vad

avgörandet innehåller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

5. beträffande sysselsättningsplikten

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ju50 i denna

del och 1989/90:Ju51 yrkande 1 antar det i moment 2 nämnda

lagförslaget såvitt avser 10, 12, 17 och 18 §§,

res. 1 (mp)

6. beträffande sjukvårdssekretess

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ju47 och

1989/90:Ju49 antar det genom propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av

häktade och anhållna m.fl. såvitt avser 4 §,

res. 2 (m, fp, c)

7. beträffande avskildhet i disciplinärenden m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ju50 i denna

del, 1989/90:Ju51 yrkande 2 och 1989/90:Ju52 dels antar det

i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 26, 29 och 30 §§,

dels antar det i moment 6 nämnda lagförslaget såvitt avser

17 a §,

res. 3 (v)

res. 4 (mp)

8. beträffande stramare permissionsbestämmelser

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju48 yrkande 2,

res. 5 (m, fp, c)

9. beträffande särbehandling av långtidsdömda

att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju48 yrkande 3,

res. 6 (m, fp, c)

10. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om

kriminalvård i anstalt i övrigt

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

11. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om

behandlingen av häktade och anhållna m.fl. i övrigt

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av

häktade och anhållna m.fl. i den mån det inte omfattas av vad

utskottet hemställt ovan,

12. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen

till

a) lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid

m.m.,

b) lag om ändring i brottsbalken,

c) lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,

Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff

m.m.,

d) lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i

brottmål,

e) lag om ändring i passlagen (1978:302),

f) lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt

samarbete rörande kriminalvård i frihet,

g) lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472).

Stockholm den 23 oktober 1990

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s),

Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s),

Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m), Göran Magnusson (s),

Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders

Svärd (c), Berith Eriksson (v), Sigrid Bolkéus (s), Barbro

Andersson (s), Kjell Ericsson (c) och Carl Frick (mp).

Reservationer

1. Sysselsättningsplikten (mom. 5)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som

börjar med "Utskottet, som" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Ju51 vilar kriminalvårdslagstiftningen

på principen att så långt det är möjligt med hänsyn till kravet

på samhällsskydd och differentiering främja de dömdas anpassning

till samhället och motverka de skadliga följderna av

frihetsberövande. Bl.a. återfallsstatistiken pekar på att

kriminalvården ej lyckats förverkliga denna målsättning, och ett

reformbehov är överhängande. Enligt utskottets mening bör

utgångsläget för en sådan genomgripande förändring av

kriminalvårdslagstiftningen bygga på frivillighet och den

intagnes rätt till ett bestämmande inflytande över sin

situation. Mot denna bakgrund kan utskottet inte ställa sig

bakom en utvidgad plikt att fullgöra en viss sysselsättning

eller delta i viss arbetsträning.

Utskottet anser också i likhet med vad som framhålls i motion

Ju51 det anmärkningsvärt att sysselsättningsplikten nu föreslås

omfatta även intagna förtidspensionärer och intagna som uppbär

sjukbidrag. Dessa skulle ju, om de vore ute i samhället, i

princip inte kunna åläggas sysselsättning. Regeringsförslaget i

denna del tyder på en anmärkningsvärd syn på människor och

strider mot grundsatsen om aktning för den intagnes

människovärde.

Sammanfattningsvis vill utskottet ifrågasätta om förslaget med

en utvidgad sysselsättningsplikt är av den karaktären att det

kan främja de intagnas anpassning i samhället. Snarare finns,

som motionärerna påpekar, skäl att anta att ett utvidgat

sysselsättningstvång i praktiken skulle motverka

återanpassningssyftet.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till

motion Ju51 i denna del och avstyrker bifall till propositionen

i motsvarande del. Vid detta ställningstagande avstyrks yrkandet

i motion Ju50 om ett uttalande om lämplig sysselsättning för

intagna förtidspensionärer.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande sysselsättningsplikten

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Ju51 yrkande 1

dels avslår motion 1989/90:Ju50 i denna del, dels avslår

det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 10, 12, 17 och

18 §§,

2. Sjukvårdssekretess (mom. 6)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m),

Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Kjell

Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som

börjar med "Såsom justitieministern" och slutar med "Ju49

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör saken emellertid omedelbart

utredas, och regeringen bör snarast vidta åtgärder härför och

därefter skyndsamt återkomma med förslag till riksdagen så att

frågan om uppgiftsskyldigheten för hälso- och sjukvårdspersonal

även vid polisarrester får sin lösning. Vad utskottet nu med

anledning av motionerna Ju47 och Ju49 anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande sjukvårdssekretess

att riksdagen dels antar det genom propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen

av häktade och anhållna m.fl. såvitt avser 4 §, dels med

anledning av motionerna 1989/90:Ju47 och 1989/90:Ju49 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

utredning om viss uppgiftsskyldighet för hälso- och

sjukvårdspersonal vid polisarrester.

3. Avskildhet i disciplinärenden m.m. (mom. 7)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som

börjar med "Med dessa" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan således i princip ställa sig bakom

regeringsförslaget. Emellertid har, som påpekas i motion Ju52,

grundläggande rättssäkerhetsaspekter inte beaktats vid

regeringsförslagets utformning av de aktuella bestämmelserna.

Dessa måste nämligen, som framförs i nämnda motion, utformas så

att kontakt mellan den intagne och dennes advokat inte

förhindras. Utskottet kan därför inte nu ställa sig bakom

propositionen i denna del. Regeringen bör i stället få i uppdrag

att utforma en lagtext som ger den intagne en ovillkorlig rätt

till kontakt med sin advokat vid ärenden av nu aktuellt slag.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag

härom. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju52 uttalat bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker bifall till

motion Ju50 i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande avskildhet i disciplinärenden m.m.

att riksdagen dels med bifall till motionerna 1989/90:Ju51

yrkande 2 och 1989/90:Ju52 yrkande 1 och med avslag på motion

1989/90:Ju50 i denna del avslår det i moment 2 nämnda

lagförslaget såvitt avser 26, 29 och 30 §§ och det i moment 6

nämnda lagförslaget såvitt avser 17 a §, dels med anledning

av motion 1989/90:Ju52 yrkande 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om förslag till nya bestämmelser

som innefattar rätt till advokatkontakt.

4. Avskildhet i disciplinärenden m.m. (mom. 7)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Som påpekas" och på s. 27 slutar med

"Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Ju51 saknas i propositionen närmare

uppgifter om tillämpningen av 50 § KvaL och i vilka fall

bestämmelsen kommer till användning i praktiken. Av

propositionen framgår heller inte hur stort behovet är av att

kunna avskilja den intagne från kontakter med yttervärlden under

utredningen av ett disciplinärende. Utskottet vill i likhet med

vad som görs i motion Ju51 ifrågasätta systemet med att över

huvud taget hålla en intagen i avskildhet i dessa fall och är

mot denna bakgrund inte berett att ställa sig bakom förslaget i

propositionen i denna del.

Härav följer att motion Ju50 i denna del och motion Ju52

yrkande 2 också avstyrks.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande avskildhet i disciplinärenden m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Ju51 yrkande

2 och 1989/90:Ju52 yrkande 1 och med avslag på motionerna

1989/90:Ju50 i denna del och 1989/90:Ju52 yrkande 2 dels

avslår det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 26, 29

och 30 §§, dels avslår det i moment 6 nämnda lagförslaget

såvitt avser 17 a §.

5. Stramare permissionsbestämmelser (mom. 8)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m),

Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Kjell

Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "behandlad del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet vill först, i likhet med motionärerna, uttrycka sin

oro för den redovisade misskötsamheten när det gäller

permissioner inom kriminalvården även om misskötsamheten minskat

efter införandet av de nya permissionsföreskrifterna.

Misskötsamheten ligger alltjämt på en för utskottet oacceptabel

nivå, särskilt när det gäller de regelbundna permissionerna från

de slutna lokalanstalterna (18,2 % för budgetåret 1989/90).

Såsom förespråkas i motionen bör reglerna om permissioner därför

ytterligare stramas upp på olika sätt. Bl.a. bör

kvalifikationstiderna för ny permission efter misskötsamhet av

olika slag göras längre. Vidare bör obevakade permissioner

starkt begränsas för intagna som gång på gång återfaller i

brott. När det gäller intagna som begått allvarliga våldsbrott

och narkotikabrott bör, enligt utskottets mening, permission få

förekomma endast rent undantagsvis. Regeringen bör ta initiativ

till de författningsändringar och andra åtgärder som påkallas av

denna bedömning. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju48 i

berörd del anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande stramare permissionsbestämmelser

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju48 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Särbehandling av långtidsdömda (mom. 9)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m),

Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Kjell

Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som

börjar med "Utskottet saknar" och slutar med "Motionsyrkandet

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan, när frågan nu återkommer, instämma i det som

framförs i motion Ju48, nämligen att den lagändring som senast

vidtogs i nu aktuellt hänseende var otillräcklig. I likhet med

motionärerna anser utskottet således att särbehandling enligt

7 § tredje stycket KvaL skall gälla alla intagna som har dömts

till fängelse i lägst två år oavsett brottslighetens karaktär.

Som motionärerna påpekar, och vilket utskottet vill framhålla,

har en person som har dömts till ett så långt fängelsestraff som

två år normalt sett gjort sig skyldig till mycket svår

brottslighet, inte sällan allvarliga våldsbrott. Här måste

enligt utskottets uppfattning allmänhetens skyddsintresse sättas

i första rummet. Bestämmelsen bör därför ändras i enlighet med

önskemålen i motionen. Lagändringen bör vidtas utan dröjsmål.

Det bör ankomma på regeringen att utarbeta förslag till denna

lagändring och skyndsamt återkomma till riksdagen därmed. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande särbehandling av långtidsdömda

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju48 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.