Prop. 1989/90:154

Regeringens proposition 1989/90:154

om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen

Prop. 1989/90:154

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har upptagits i bifogade utdrag ur
regeringsprotokoUet den 17 maj 1990. På regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Laila
Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa ändringar i kriminalvårdslagsliflningen.

I
1990 års budgetproposition lades nya grundläggande principer fast för
decentralisering av beslutsbefogenheter inom kriminalvården. Dessa principer
innebär att beslut i klientärenden i stor utsträckning bör kunna fallas på
lokal nivå men all ärenden av särskilt kvalificerat slag även i fortsättningen
bör handläggas av kriminalvårdsstyrelsen. I propositionen läggs fram förslag
till de lagändringar som krävs för all denna delegering av beslutsbefogenheter
skall kunna genomföras.

Också
andra ändringar i kriminalvårdslagsliflningen föreslås. En inlagen i kriminalvårdsanslalt
skall kunna åläggas, förutom som nu alt ulföra arbete eller delta i
undervisning eller utbildning, att delta i arbelslräning eller ha någon annan
sysselsättning. Om den som är inlagen i häkte är bärare av en smittsam sjukdom
som är samhällsfartig, t. ex. HIV-infeklion, skall hälso-och
sjukvårdspersonalen vid häktet, på moisvarande säll som nu vid en kriminalvårdsanslalt,
kunna lämna ut uppgift om del lill chefen för häktet utan hinder av den
sekretess som annars gäller inom hälso- och sjukvården.

Vidare
skall under utredningen av ell disciplinärende en inlagen i kriminalvårdsanstalt
tillfälligt få hållas avskild, förutom som i dag från övriga intagna, från
andra personer när del gäller kontakter genom brev, telefonsamtal eller besök.
1 propositionen föreslås slutligen att benämningen skyddskonsulenl ersätts av
begreppet frivårdsmyndighel.

De
nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.

Riksdagen
1989/90. 1 sami Nr 154

Propositionens lagförslag Prop. 1989/90:154

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av
strafftid m.m.

Härigenom
föreskrivs att 4,6,10och28 §§lagen(l974:202)om beräkning av strafftid m. m.
skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4 § '

Den
som är häktad får avge nöjd- Den som är häktad får avge nöjd

förklaring inför styresmannen vid förklaring inför ce/en yo> den kri-

den kriminalvårdsanstalt där han är minalvårdsanslall där han är inla-

intagen eller föreståndaren för det gen eller chefen för det häkte eller

häkte eller chefen för den rällspsy- den rällspsykiatriska klinik där han

kiatriska klinik där han förvaras./ir förvaras eller inför någon annan

den som sålunda äger mottaga nöjd- tjänsteman där som har förordnats

förklaring ej närvarande, får förkla- all ta emot sådan förklaring. I fråga

ringen avges inför den som är i hans om häktad som förvaras på rätts-

ställe. I fråga om häktad som förva- psykiatrisk klinik kan regeringen/o-

ras på rättspsykiatrisk klinik kan re- reskriva all nöjdförklaring i vissa

genngex\förordna alt nöjdförklaring fall skall avges inför närmaste polis-

i vissa fall skall avges inför närmaste myndighet,

polismyndighet.

Nöjdförklaring
som avses i första stycket gäller endast om den som mottager förklaringen har
tillgång till domen eller rättens bevis om målets utgång, såvitt rör den dömde
(domsbevis), saml den dömde haft betänkelid lill andra dagen efter den då domen
avkunnades för honom vid rätten eller på annal sätt delgavs honom. Den dömde
skall om möjligt beredas tillfälle att under betänketiden samråda med sin
försvarare.

Den
som får taga emot nöjdförklaring enligt första stycket skall så snart del kan
ske erinra den dömde om hans rätt all avge nöjdförklaring saml upplysa den
dömde om när och hur det kan ske. Det åligger honom vidare all den dag, då
nöjdförklaringen först kan avges, efterhöra om den dömde vill avge sådan
förklaring.

6 §2

Den
som icke är häktad eller inta- Den som inte är häktad eller inta

gen i kriminalvårdsanslalt får avge gen i kriminalvårdsanslalt får avge

nöjdförklaring inför styresman vid nöjdförklaring inför chefen för en

kriminalvårdsanslalt eller förestån- kriminalvårdsanslalt eller ett häkte

dåre för allmänt häkte ellev den som eller någon annan tjänsteman där

är i sådan bejättningshavares ställe som har förordnats att la emot sådan

eller inför polismyndighet. förklaring eller inför polismyndig

het.

Nöjdförklaring
enligt första stycket får avges endast om den som vill avge förklaringen övertämnar
dom eller domsbevis till den som skall taga emot förklaringen.

'
Senaste lydelse 1986:653.

Senaste
lydelse 1986:653. 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:154

10
§'

Är
den som skall undergå fängelse icke häktad eller intagen i kriminalvårdsanslalt
när domen enligt 2 § första stycket får verkställas, skall kriminalvårdsstyrelsen
förelägga honom alt senast viss dag inställa sig vid den kriminalvårdsanslalt,
där domen skall verkställas.

Om
den dömde inle efterkommer eller inte kan nås av föreläggande enligt första
stycket eller om fara föreligger för detta, skall polismyndigheten i den ort
där han vistas på begäran av kriminalvårdsstyrelsen låta förpassa honom lill
anstalten.

Avger den dömde
nöjdförklaring inför en tjänsteman vid kriminalvårdsanslalt eller häkte,
skall den som tar emot förklaringen omedelbart befordra domen lill
verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring inför polismyndighet, skall
den som tar emot förklaringen se till att den dömde förpassas lill kriminalvårdsanslalt.

Avger
den dömde nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårdsanslalt elleryorefåwÄareyoraZ/wärtf
häkte, skall den som tager emot förklaringen omedelbart befordra domen lill
verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring inför polismyndighet, skall den
som tager emot förklaringen låtaförpassa den dömde lill kriminalvårdsanslalt enligt
bestämmelser som kriminalvårdsstyrelsen meddelar.

Påträffas
någon som avvikit från kriminalvårdsanslalt eller som annars enligt särskilt
beslut skall återföras lill kriminalvårdsanslalt för fortsatt verkställighet av
ett fängelsestraff, skall polismyndigheten förpassa honom till sådan anstalt.

Om det bedöms kunna ske
utan fara för alt den dömde avviker, får polismyndigheten förelägga honom att
inställa sig vid kriminalvårdsanslallen i stället för all förpassa honom dit.

28 r

När inte annal är angivet
meddelar kriminalvårdsstyrelsen de beslut som avses i denna lag. Styrelsen får
dock överlåta åt chef för kriminalvårdsregion eller styresman vid kriminalvårdsanstalt
att meddela sådana beslut. Beslut enligt lagen länder omedelbart till
efterrättelse, om ej annal förordnas.

När inle annal är angivet
meddelar kriminalvårdsstyrelsen de beslut som avses i denna lag. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att någon annan
kriminalvårdsmyndighet än kriminalvårdsstyrelsen eller en tjänsteman inom
kriminalvården får meddela beslut enligt lagen. Beslut enligt lagen gäller
omedelbart om inte något annat förordnas.

Senaste
lydelse 1986:653. " Senaste lydelse 1986:321.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:154

Kriminalvårdsstyrelsen kan

ändra etl beslut som
enligt första stycket andra meningen har meddelats av en tjänsteman som där anges.
Den som beslutet angår får påkalla styrelsens prövning om beslutet har gått
honom emot.

Kriminalvårdsstyrelsen kan

ändra ell beslut som någon
annan har fattat enligt första stycket andra meningen. Den som beslutet angår får
påkalla styrelsens prövning om beslutet har gått honom emot.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt

Härigenom
föreskrivs all 10, 12, 17, 18, 26, 29, 30, 58, 60, 61 och 63 §§ lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:154

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10§ Intagen skall
beredas lämpligt arbete som såvitt möjligt främjar utsikterna för honom att
efter frigivningen inordna sig i arbetslivet.

Har intagen behov av
undervisning eller utbildning eller av medi-cinskpsykologisk eller annan särskild
behandling, skall sådan beredas honom under arbetstiden, om del kan ske med hänsyn
lill anstaltstidens längd och den intagnes förutsättningar.

Har intagen behov av
undervisning, utbildning, arbetsträning eller någon annan sysselsättning eller
av medicinskpsykologisk eller någon annan särskild behandling, skall sådan
beredas honom under arbetstiden, om del kan ske med hänsyn till anslaltstidens
längd och den intagnes förutsättningar.

Inlagen är skyldig alt
ulföra det arbete eller deltaga i den undervisning eller utbildning som ålägges
honom.

Inlagen är skyldig all
utföra det arbete, delta i den undervisning, utbildning eller arbetsträning
eller ha den sysselsättning i övrigt som anvisas honom. Den som erhåller ålderspension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring får dock inte åläggas att ha någon
sysselsättning, och den som erhåller förtidspension eller sjukbidrag enligt
nämnda lag får åläggas att ha sysselsättning bara av den art och omfattning som
kan anses lämplig för honom.

En inlagen skall under lid
då han är skyldig all ulföra arbete vistas tillsammans med andra intagna, om
ej annal följer av bestämmelsema i denna lag eller av arbetets särskilda
beskaffenhet. Vägrar ell större antal av de intagna vid en sluten anstalt samtidigt
alt utföra det arbete som har ålagts dem, får dock gemensam-helen mellan dem
inskränkas i den mån del är oundgängligen påkallat med hänsyn till
förhållandena på anstalten.

En inlagen skall under tid
då han är skyldig att ha sysselsättning vistas tillsammans med andra intagna,
om ej annat följer av bestämmelsema i denna lag eller av sysselsättningens särskilda
beskaffenhet. Vägrar etl större antal av de intagna vid en sluten anstalt
samtidigt att ha den sysselsättning som har ålagts dem, får dock gemensamheten
mellan dem inskränkas i den mån det är oundgängligen påkallat med hänsyn till förhållandena
på anstalten.

' Senaste lydelse 1980:930.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:154

På
fritiden får den intagne i den utsträckning han önskar det vistas tillsammans
med andra intagna, om ej annal följer av bestämmelserna i denna lag. I sluten
anstalt får dock gemensamhelen mellan intagna på fritiden inskränkas, om del är
oundgängligen påkallat med hänsyn lill förhållandena på anstalten.

I
anslutning till dygnsvilan får de intagna hållas avskilda från varandra.

18
§'

En
intagen får på egen begäran ar- En intagen får på egen begäran ha

beta i enrum, om lämplig
plats kan anvisad sysselsättning i enrum, om

beredas honom och
särskilda skäl lämplig plats kan beredas honom

inle talar mol det.
Medgivande här- och särskilda skäl inle talar mol det.

till skall omprövas så
ofta del finns Medgivande härtill skall omprövas

anledning till det, dock
minst en så ofta det finns anledning lill det,

gång i månaden. dock minsl en gång i månaden.

Läkare
skall undersöka en inlagen Läkare skall undersöka en inlagen

som arbetar i enrum, om
det behövs som har anvisad sysselsättning i en-

med hänsyn lill dennes
tillstånd, mm, om det behövs med hänsyn till

Har den intagne aröe/a/i enmm
un- dennes tillstånd. Har den intagne

der en sammanhängande lid
av en haft sysselsättning i enmm under en

månad, skall en sådan
undersökning sammanhängande tid av en månad,

alltid äga rum. skall en sådan undersökning alltid

äga
mm.

26
§3

Brev
eller andra försändelser till eller från den som är inlagen i sluten riksanslall
skall granskas för undersökning av om de innehåller något otillåtet föremål.
Finns det anledning anta att en försändelse innehåller ell sådani föremål, får
granskning i delta syfte ske även av en försändelse lill eller från den som är
intagen i annan anstalt, om del är påkallat av säkerhetsskäl.

Beträffande
den som är intagen på specialavdelning, skall granskningen av brev eller andra
försändelser även syfta lill all undersöka om de innehåller något meddelande
om planläggning av brottslig verksamhet, avvikande eller något annat liknande
förfarande. När del är påkallat av säkerhetsskäl, får granskning i detla syfte
även ske slickprovsvis beträffande intagna i allmänhet samt, beträffande den
som är inlagen i sluten anstalt, om de är nödvändigt med hänsyn lill hans
särskilda förhållanden.

Första
och andra styckena gäller ej sådani brev mellan inlagen och svensk myndighet
eller advokat som enligt 25 § skall vidarebefordras utan granskning.

Om en intagen under utredningen av ett disciplinärende hålls avskild
från andra intagna, får han också hindras från kontakter med andra personer
genom brev i den mån det är oundgängligen nödvändigt för att syftet med
utredningen inte skall äventyras.

Senaste
lydelse 1980:930. Senaste lydelse 1982:401.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:154

Inlagen får mottaga
besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Han får ej mottaga besök som
är ägnat all äventyra säkerheten i anstalten eller som kan motverka hans anpassning
i samhället eller eljest vara till skada för honom eller annan.

Intagen
får mottaga besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Han får ej mottaga
besök som är ägnat att äventyra säkerheten i anstalten eller som kan motverka
hans anpassning i samhället eller eljest vara lill skadaför honom eller annan.
Om en intagen under utredningen av ett disciplinärende hålls avskild från andra
intagna, får han också vägras besök i den mån det är oundgängligen nödvändigt
för att syftet med utredningen inte skall äventyras.

Till
underlag för bedömningen av om den som är inlagen i sluten riksan-stall skall i
ett särskilt fall få ta emot besök skall i förväg undersökas om den besökande
har dömts eller är misstänkt för allvarlig brottslig verksamhet. I den
utsträckning det behövs och lämpligen kan ske skall upplysningar också inhämtas
om hans personliga förhållanden i övrigt. Vad som har sagts nu gäller ej, i den
mån det är uppenbart obehövligt på gmnd av alt den besökande är känd eller av annal
skäl.

Till
underlag för bedömningen av om den som är intagen i annan anstalt än sluten riksanslall
skall i elt särskilt fall få ta emot besök fär en sådan kontroll som avses i
andra stycket göras i den mån det är påkallat av säkerhetsskäl.

Tjänsteman vid anstalten
skall vara närvarande vid besök, om del är påkallat med hänsyn lill säkerheten.
Vid besök av advokat som biträder den intagne i rättslig angelägenhet får
tjänsteman närvara endast om advokaten eller den intagne begär det.

Som villkor för besök kan
av säkerhetsskäl föreskrivas all den besökande underkastar sig kroppsvisitation
eller ytlig kroppsbesiklning eller medger undersökning av väska, kasse eller annal
dylikt som han vill medföra vid besöket.

30 §

Telefonsamtal mellan
intagna och personer utom anstalten får äga mm i den utsträckning del lämpligen
kan ske. En inlagen kan förvägras telefonsamtal som är ägnat att äventyra säkerheten
i anstalten eller som kan motverka hans anpassning i samhället eller annars
vara lill skada för honom eller någon annan.

Telefonsamtal mellan
intagna och personer utom anstalten får äga mm i den utsträckning del lämpligen
kan ske. En intagen kan förvägras telefonsamtal som är ägnat all äventyra
säkerheten i anstalten eller som kan motverka hans anpassning i samhället
eller annars vara till skada för honom eller någon annan. Om en intagen under
utredningen av ett disciplinärende hålls avskild från andra intagna, får han
också hindras från kontakter med andra personer genom telefonsamtal i den mån
det är

"
Senaste lydelse 1982:401. ' Senaste lydelse 1982:401.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:154

oundgängligen
nödvändigt för all syftet med utredningen inte skall äventyras. Beträffande
den som den intagne önskar samtala med kan sådan kontroll som avses i 29 §
andra stycket göras i den mån det anses behövligt.

Om
det är påkallat med hänsyn lill säkerheten, skall tjänsteman på lämpligt sätt
avlyssna telefonsamtal. Avlyssning får äga mm endast med den intagnes vetskap.
Telefonsamtal med advokat som biträder den intagne i rättslig angelägenhet får
icke avlyssnas ulan den intagnes medgivande.

58 §

Beslut enligt denna lag i
annat fall än som avses i 54—56 §§ meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.

Styrelsens
beslut länder till ejier-rättelse omedelbart, om ej annorlunda förordnas.

Beslut enligt denna lag i
andra frågor än som avses i 54 — 56 §§ meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.

Beslut
ijrågorpå vilka första stycket är tillämpligt gäller omedelbart, om inte något
annat förordnas.

Regeringen eller, ejter
regeringens bemyndigande, kriminalvårdsstyrelsen kan förordna om överflyttning
till tjänstemän inom kriminalvården av övervakningsnämnds befogenhet enligt
54 och 55 §§ saml av kriminalvårdsstyrelsens befogenhet enligt denna lag i
annat fall än som avses i / 7 § första stycket andra meningen, 20 § andra
stycket samt 20 a§.

Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva om överflyttning till någon annan
kriminalvårdsmyndighet än kriminalvårdsstyrelsen eller lill tjänstemän inom
kriminalvården av övervakningsnämnds befogenhet enligt 54 och 55 §§ saml av
kriminalvårdsstyrelsens befogenhet enligt denna lag i andra fall än som avses
i 20 § andra stycket saml 20 a §.

Innebär förordnande
enligt 60 § att styresman vid anstalt beslutar otn disciplinär åtgärd enligt 47§,
skall styresmannens beslut lända till efterrättelse omedelbart, om denne ej annorlunda
förordnar. Meddelar styresmannen förordnande enligt 47§ andra stycket 2, skall
disciplinärendet omedelbart underställas kriminalvårdsstyrelsens prövning i
den tnån inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kriminalvårdsstyrelsen
har föreskrivit annat.

Kriminalvårdsstyrelsen
kan ändra beslut i andra frågor än som avses i 54—56§§ som efter bemyndigande enligt
60 § har meddelats ay en annan kriminalvårdsmyndighet. Den som beslutet angår
får påkalla styrelsens prövning av ett sådant beslut, om det har gått honom
emot.

Har tillföljd av en
föreskrift enligt 60 § någon annan kriminalvårdsmyndighet än
kriminalvårdsstyrelsen meddelat beslut enligt 47 § andra stycket 2 om
disciplinär åtgärd, skall beslutet omedelbart anmälas för kriminalvårdsstyrelsen.

*
Senaste lydelse 1986:320. ■'Senaste lydelse 1986:320.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:154

63
f

Alkoholhaltiga
drycker eller andra berusningsmedel får omhändertas,

1.
om de påträffas hos en intagen,

2.
om en inlagen får dem sig
tillsända,

3.
om de medförs av någon som
skall las in i kriminalvårdsanstalt, eller

4. om de annars påträffas inom anstalt och det inte
finns någon känd ägare lill dem.

Styresmannen skall låta
förstöra eller försälja den omhändertagna egendomen enligt bestämmelserna om
beslagtagen egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m.

Kriminalvårdsanstalten
skall låta förstöra eller försälja den omhändertagna egendomen enligt bestämmelserna
om beslagtagen egendom i 2 § I första stycket lagen (1958:205) om förverkande
av alkoholhaltiga drycker m. m.

Bestämmelserna
i första och andra styckena tillämpas även i fråga om injektionsspruta eller
kanyl som kan användas för insprulning i människokroppen eller i fråga om
andra föremål som är särskilt ägnade all användas för missbruk av eller annan
befattning med narkotika.

Belopp, som
erhållits vid försäljning av omhändertagen egendom, tillfaller staten.

Pengar, som påträffas hos elleran-kommer
lill en intagen i strid med vad som är särskilt föreskrivet om intagnas rätt
att inneha pengar, skall omhändertas, om del inle är uppenbart oskäligt.
Omhändertagna pengar skall genom styrestnannens försorg göras räntebärande men
får ej disponeras av den intagne förrän vid anstallsvårdens slul, om det inte föreligger
särskilda skäl.

Pengar, som påträffas hos
eller ankommer lill en intagen i strid med vad som är särskilt föreskrivet om intagnas
rätt att inneha pengar, skall omhändertas, om del inte är uppenbart oskäligt.
Omhändertagna pengar skall genom anstaltens försorg göras räntebärande men får
ej disponeras av den intagne förrän vid anstallsvårdens slul, om del inle föreligger
särskilda skäl.

Denna
lag träder i kraft den Ijanuari 1991.

'
Senste lydelse 1985:11

3 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandling av häktade
och anhållna m. fl.

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1976:371) om behandling av häktade och anhållna m.
fl. dels all 4 och 16 c § § skall ha följande lydelse, dels att del i lagen
skall införas en ny paragraf, 17 a, av följande lydelse.

Prop.
1989/90:154

4§'
Vid behandling av häktad skall hänsyn lagas till hans hälsotillstånd. Häktad
som bedöms behöva hälso- och sjukvård eller som begär all läkare skall tillkallas,
skall så snart del kan ske undersökas av läkare, om ej sådan undersökning
uppenbarligen är obehövlig.

Läkares anvisning
rörande vården av häktad som är sjuk skall iakttagas. Behöver den häktade
sjukhusvård, skall sådan beredas honom så snart del kan ske.

Läkares
anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall iakttagas. Behöver den
häktade sjukhusvård, skall sådan beredas honom så snart del kan ske. Får hälso-
och sjukvårdspersonal inom kriminalvården kännedom om att en häktad lider av
sådan smittosam sjukdom som enligt smittskyddslagen (1988:1472) utgör en samhällsfartig
sjukdom, skall chefen för förvaring-slokalen underrättas om detta, om del
behövs med hänsyn tillfaraför att smittan skall .spridas.

Kan
det befaras att transport medför skada för den häktades hälsa, skall läkares
medgivande lill transporten inhämtas.

Förlossning
av häktad kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus. Om anledning föreligger
därtill, skall den som enligt andra eller fjärde stycket vistas på sjukhus slå
under bevakning.

16 c §

Regeringen kanJÖrordna om över-Jlyttning
tdl tyänsteman inom kriminalvården av kriminalvårdsstyrelsens befogenheter
enligt denna lag.

Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer Jår föreskriva att någon annan kriminalvårdsmyndighet
än kriminalvårdsstyrelsen eller tjänsteman inom kriminalvården Jår Jatta
beslut som avses i 16 a §.

Kriminalvårdsstyrelsen
kan ändra ett beslut som någon annan harjat-tat enligt första stycket. Den som
beslutet angår Jår påkalla styrelsens prövning av ett sådant beslut, om det har
gått honom emot.

' Senaste lydelse
1984:396. Senaste lydelse 1981:1301.

10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:154

17a§

Den som är placerad i häkte med stöd av 50 § tredje meningen lagen (1974:203)
om kriminalvård i anstalt fär hindras frän kontakter med andra personer genom
brev, telefonsamtal eller besök i den mån det är oundgängligen nödvändigt för
att syftet med utredningen i disciplinärendet inte skall äventyras. Sådana beslut
meddelas av den kriminalvårdsanslalt som har beslutat om placering i häkte.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

11

4 Förslag
till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom
föreskrivs i fråga om brottsbalken

e/i'alli26kap. 11,14-16 §§,28
kap. 6 a §,37 kap. 10§samt38kap. 12 och 13 §§ ordet "skyddskonsulenl"
i olika böjningsformer skall bytas ut mot "frivårdsmyndighel" i moisvarande
form,

dels
all 26 kap. 12 och 13 §§ och 37 kap. 7 § skall ha följande lydelse,

dels
all 38 kap. 14 § skall upphöra all gälla.

Prop.
1989/90:154

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Övervakningen och
kriminalvården i frihet i övrigt bedrivs under ledning a\ skyddskonsulenten.
Konsulenten förordnar också övervakare och kan vid behov förordna en eller
flera personer att biträda vid övervakningen.

Övervakningen och
kriminalvården i frihet i övrigt bedrivs under ledning av frivårdsmyndigheten.
Myndigheten förordnar också övervakare och kan vid behov förordna en eller
flera personer all biträda vid övervakningen.

Den frigivne skall, om han
står under övervakning, hålla övervakaren underrättad om sin bostad, sin arbetsanställning
och andra förhållanden av betydelse för övervakningen, på kallelse inställa
sig hos övervakaren och i övrigt enligt hans anvisningar upprätthålla förbindelse
med honom. I den mån skyddskonsulenten har bestämt del, gäller vad som nyss
har sagts om övervakaren även konsulenten eller annan person.

Den frigivne skall, om han
står under övervakning, hålla övervakaren underrättad om sin bostad, sin arbetsanställning
och andra förhållanden av betydelse för övervakningen, på kallelse inställa
sig hos övervakaren och i övrigt enligt hans anvisningar upprätthålla förbindelse
med honom. I den mån frivårdsmyndigheten har bestämt det, gäller vad som nyss
har sagts om övervakaren även tjänsteman vid frivårdsmyndigheten eller annan person.

' Senaste lydelse
1983:240. Senaste lydelse 1983:240.

12

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:154

37 kap.

7 § 33

Den
som har dömts till fängelse Den som har dömts till fängelse

får begära prövning av en skydd- får begära prövning av en frivårds-

skonsulents beslut enligt 26 kap. myndighets beslut enligt 26 kap.

11 §, 12 § andra meningen eller 13 § 11 §, 12 § andra meningen eller 13 §

andra meningen hos den övervak- andra meningen hos den övervak

ningsnämnd inom vars verksam- ningsnämnd inom vars verksam

hetsområde skyddskonsulenten är fetsomxkde frivårdsmyndigheten är

verksam. Nämnden får också själv- verksam. Nämnden får också själv

mant la upp ett sådant beslut till om- mänt la upp elt sådani beslut till om

prövning och i övrigt falla beslut i prövning och i övrigt falla beslut i

etl ärende, vars avgörande enligt nå- elt ärende, vars avgörande enligt nå

gon av de bestämmelser som har an- gon av de bestämmelser som haran

getts nu ankommer på skyddskonsu- getts nu ankommer påfrivårdsmyn-

lenten . Konsulenten kan hänskjuta digheten. Frivårdsmyndigheten kan

ett sådani ärende lill nämnden för hänskjuta elt sådant ärende lill

avgörande. nämnden för avgörande.

Om
den som har dömts lill fängelse inle är nöjd med elt beslut av en Övervakningsnämnd
enligt 26 kap. Il, 15, 18, 19 eller 22 §, får han hos kriminalvårdsnämnden
begära prövning av beslutet.

Kriminalvårdsnämnden
kan i Kriminalvårdsnämnden kan i

samband med beslut om villkorlig samband med beslut om villkorlig

frigivning enligt 26 kap. 9 § meddela frigivning enligt 26
kap. 9 § meddela

sådant förordnande om övervak- sådani förordnande om övervak

ning som enligt 11 § samma kapitel ning som enligt 11 § samma kapitel

ankommer på skyddskonsulenten. ankommer p& frivårdsmyndigheten.

38 kap.

14 §"

Regeringen
kan föreskriva att en skyddskonsulent får överlåta åt en annan tjänsteman alt
fullgöra uppgifter som enligt denna balk åvilar konsulenten.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Senaste
lydelse 1988:942.

" Senaste lydelse
1983:240. 13

5 Förslag till Prop. 1989/90:154

Lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m. m.

Härigenom
föreskrivs all i 11 och 18 §§ lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.' ordet "skyddskonsulenlen"
skall bytas ut mol "frivårdsmyndigheten".

Denna
lag träder i kraft den I januari 1991.

Lagen omtryckt 1986:868. 14

6 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål

Härigenom
foreskrivs i fråga om lagen (1964:542) om person undersökning i brottmål'

dels att i 3 § ordet
"skyddskonsulent" skall bytas ut mol "frivårdsmyndighel",

dels
all 4 —6 §§ skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:154

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Personundersökningen verkstäf
les av tjänsteman inom skyddskonsulentorganisationen eller av personundersökare
som skyddskonsulenten utser. Till personundersökare får ulses endast den som
undergått för ändamålet avsedd utbildning eller eljest har erforderiiga
kunskaper.

Personundersökningen
verkställs av tjänsteman vid en frivårdsmyndighel eller av personundersökare som
en frivårdsmyndighel utser. Till personundersökare får ulses endast den som
undergått för ändamålet avsedd utbildning eller eljest har erforderliga
kunskaper.

Framkommer under
personundersökningen att den misstänkte är i behov av personligt stöd eller
annan hjälp kan Jrivårdsmyndigheten förordna förtroendeman för honom, om han
samtycker därtill. Förtroendeman skall entledigas så snart den misstänkte
begär del.

Framkommer
under personundersökningen att den misstänkte är i behov av personligt slöd
eller annan hjälp kan skyddskonsulenten förordna förtroendeman för honom, om
han samtycker därtill. Förtroendeman skall entledigas så snart den misstänkte
begär det.

Uppdrag
som förtroendeman upphör när

1.
fömndersökning avslutas ulan
all åtal väckes,

2.
åtalet nedlägges,

3.
dom meddelas varigenom den
misstänkte frikännes eller förklaras fri från påföljd eller påföljd efterges,

4.
dom meddelas varigenom den
misstänkte dömes lill böter eller villkorlig dom,

5. verkställbar dom
rörande annan påföljd föreligger mot den miss

tänkte.

5§

Skyddskonsulent,
skyddsassistent och personundersökare äga, om ej särskilda skäl äro däremot,
vid personundersökning taga del av anteckningar och andra handlingar från fömndersökningen
saml närvara vid förhör som hålles med den misstänkte.

Frivårdsmyndighel och
personundersökare är, om det inte finns särskilda skäl mot det, vid personundersökning
ta del av anteckningar och andra handlingar från fömndersökningen samt närvara
vid förhör som hålls med den misstänkte.

' Lagen omtryckt
1982:1125. Senaste lydelse 1973:1214.

15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:154

Socialnämnd skall på
begäran av skyddskonsulent, skyddsassistent, personundersökare, åklagare eller-domstol
meddela upplysningar beträffande misstänkt, med vilken nämnden har all taga
befallning, saml föreslå de åtgärder, som nämnden finner erforderliga för all
främja hans anpassning i samhället.

Socialnämnd skall på
begäran av Jrivårdsmyndighet, personundersökare, åklagare eller domstol meddela
upplysningar beträffande misstänkt, med vilken nämnden har all ta befattning, saml
föreslå de åtgärder, som nämnden finner erforderliga för att främja hans
anpassning i samhället.

Denna lag träder i
kraft den I januari 1991

' Senaste
lydelse 1981:24.

16

7 Förslag till Prop. 1989/90:154

Lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom
föreskrivs alt i 21 och 23 §§ passlagen (1978:302)' ordet " skyddskonsulent"
i olika böjningsformer skall bytas ut mol "frivårdsmyndighel" i
motsvarande form.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1991.

'
Lagen omtryckt 1987:698. 17

2
Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 154

8 Förslag
till Prop. 1989/90:154

Lag om ändring i lagen (1978:801) om intemationellt samarbete
rörande kriminalvård i frihet

Härigenom
föreskrivs att i 10, 14, 23 och 24 §§ lagen (1978:801) om internationellt
samarbete rörande kriminalvård i frihet' ordet "skyddskonsulenl" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "frivårdsmyndighel" i moisvarande
form.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lagen omtryckt 1983:247. 18

9 Förslag
till Prop. 1989/90:154

Lag om ändiing i smittskyddslagen (1988:1472)

Härigenom
föreskrivs att i 30 och 31 §§ smittskyddslagen (1988:1472) ordet
"skyddskonsulent" i olika böjningsformer sltal! bytas ut mol "frivårdsmyndighel"
i motsvarande form.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1991.

19

Justitiedepartementet Prop. 1989/90:154

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 maj 1990

Närvarande:
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist,
Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Proposition om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen

1 Inledning

En
strävan under senare år inom den offentliga verksamheten har varit att föra ut
arbetsuppgifter från central ni vå till regionala och lokala organ. Detta gäller
även på kriminalvårdens område. 11990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100,
bil. 4, s. 85-91) redovisas all kriminalvårdsverkel, efter en genomförd
försöksverksamhet med decentralisering, har varit föremål för en omfattande
organisationsöversyn. I framställningar till regeringen har kriminalvårdsstyrelsen
föreslagit förändringar i fråga om uppgifter och organisation inom kriminalvårdsverkel.

Regeringen
har i budgetpropositionen i väsentliga delar ställt sig bakom
kriminalvårdsstyrelsens förslag. Samtidigt aviseras där att regeringen senare
skall återkomma till riksdagen med de lagändringar som behövs för att genomföra
den nya ordningen. Sammanfattningsvis innebär de förändringar som regeringen
förordar i budgetpropositionen all tyngdpunkten inom kriminalvården förskjuls
nedåt i organisationen. Huvuddelen av klienlarbelel skall skötas lokall vid kriminalvårdsanstalier,
häkten och skyddskonsulentdistrikl. Den regionala organisationen koncentreras lill
kraftfullare enheter och förstärks i förhållande lill kriminalvårdsstyrelsen.
Denna organisation får som uppgift att bl. a. leda kriminalvården i regionerna
enligt styrelsens riktlinjer och alt stödja verksamheten vid de lokala myndighetema.
Kriminalvårdsstyrelsens arbete koncentreras på övergripande uppgifter.

Riksdagen,
som beretts tillfälle att la del av vad regeringen anfört om decentralisering
och organisationsförändringar inom kriminalvården, har ställt sig bakom
förslagen (1989/90:JuU22, rskr. 155).

Jag
avser att nu ta upp de lagändringar som krävs för att decentraliseringen skall
kunna genomföras. Förslagen bygger på en framställning i oktober 1989 till
regeringen från kriminalvårdsstyrelsen (dnr 89-2570).

Kriminalvårdsstyrelsens
skrivelse har remissbehandlats. Remissyttran

den har kommit in från kammarrätten i Jönköping, kriminalvårdsnämn

den, statskontoret, riksrevisionsverket, kriminalvårdsdirektörema i Gävle,

Malmö och Stockholm, kriminalvårdsanstaltema Helsingborg, Kumla, 20

Saltvik,
Svartsjö, Valla och Viskan, häktena Kronoberg och Trelleborg, Prop. 1989/90:154
skyddskonsulenlema i Göleborg-Angereds distrikt och Sundsvalls distrikt,
justitieombudsmannen Anders Wigelius, Statsanställdas förbund, Tjänstemännens
centralorganisation, Centralorganisationen SACO och Sveriges advokatsamfund. En
sammanställningav remissyttrandena hargjorts inom justitiedepartementet och
finns lillgänglig i ärendet (dnr 89-2570).

Jag
kommer i detta sammanhang att behandla också följande frågor om förändringar i
kriminalvårdslagstiftningen.

Kriminalvårdsstyrelsen
har, på uppdrag av regeringen, utrett verkställighetens utformning för intagna
som uppbär pension och därvid föreslagit bl. a. att den som är intagen i
kriminalvårdsanstalt skall få skyldighet att ha olika former av sysselsättning
(dnr 88-3294). Under beredningen av ärendet har inom justitiedepartementet
upprättals en promemoria med utgångspunkt från kriminalvårdsstyrelsens
utredning. Promemorian har remitterats lill riksdagens ombudsmän.
Justitieombudsmannen Anders Wigelius (JO) har yttrat sig över
promemorieförslaget. Hans yttrande finns tillgängligt i ärendet (dnr 88-3294
och 89-3330).

Kriminalvårdsstyrelsen
har vidare föreslagit att sjukvårdspersonalen inom kriminalvården skall få
möjligheter all lämna ut uppgifter om intagna lill chefen för etl häkte. Även
denna framställning har remitterats lill riksdagens ombudsmän. JO:s yttrande
finns tillgängligt i ärendet (dnr 89-3330).

En
framställning från JO rör behovet av en ändring av regleringen i kriminalvårdslagsliflningen
av de fall där en inlagen har placerats i avskildhet under utredning i ett
disciplinärende (dnr 89-2829).

Föreningen
Sveriges Frivårdstjänslemän har föreslagit all begreppet skyddskonsulenl skall
utmönstras och ersättas av benämningen frivårdsmyndighel (dnr 88-342).

Jag
behandlar frågan om de lagändringar som behövs för all genomföra decentraliseringen
inom kriminalvården i avsnitt 2.1. De andra frågoma jag har nämnt lar jag upp i
avsnitten 2.2-2.4 och 4.4.

Lagrådet

Regeringen
beslutade den 3 maj 1990 att inhämta lagrådets yttrande över lagförslagen. De
lagförslag som har remitterats lill lagrådet bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 1.

Lagrådet
har i sitt yttrande, som bör fogas till protokollet som bilaga 2, i allt
väsentligt godtagit förslagen. Med anledning av etl påpekande från lagrådet
har i förhållande till lagrådsremissen på en punkt i förslagen gjorts en justering
av lagteknisk natur (s. 36). Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts
i förslagen.

21

2 Allmän
motivering

2.1 Delegering inom kriminalvården

2.1.1
Utvidgade möjligheteratt delegera beslutsbefogenheterenligtkriminal-vårdslagstiftningen

Prop. 1989/90:154

Mitt
förslag: Kriminalvårdsstyrelsen skall även i fortsättningen ha befogenhet att
falla beslut enligt kriminalvårdslagsliflningen. Regeringen, eller den
myndighet som regeringen bestämmer, skall med vissa undantag bemyndigas att
överlåta åt andra kriminalvårdsmyndigheter eller tjänstemän inom
kriminalvården all falla beslut i kriminalvårdsstyrelsens ställe. Avsikten är
all besluten skall fattas på lokal nivå, om det inle finns särskilda skäl alt
förlägga beslutsbefogenheten till regional eller central nivå. Beslut som har
faltals på regional eller lokal nivå skall liksom nu kunna överklagas till
kriminalvårdsstyrelsen. I stället för alt vissa beslut som har meddelats på lokal
nivå skall underställas styrelsens prövning införs skyldighet all lill
styrelsen anmäla sådana beslut.

Kriminalvårdsstyrelsens
förslag överensstämmer i stort med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser har tillstyrkt kriminalvårdsstyrelsens förslag.
Kriminalvårdsdirektörerna i Gävle, Malmö och Stockholm anser all beslut som
har fallals på lokal nivå bör kunna överklagas till regional nivå. Kriminalvårdsdireklören
i Siockholm anser all beslut som gäller inräkning i verkställighet av lid för
vistelse utanför anstalt eller disciplinära bestraffningar (39 resp. 47 §§
lagen 1974:203 om kriminalvård i anstalt), som fattas på lokal nivå, även i
fortsättningen bör underställas regionen för prövning.

Bakgrunden till mitt
förslag: Regeringen uppdrog i oktober 1985 ål kriminalvårdsstyrelsen all
undersöka möjligheterna all genomföra en decentralisering inom kriminalvården.
Riksdagen beslutade följande år om lagändringar för att möjliggöra en
försöksverksamhet med decentrali sering på kriminalvårdens område (prop.
1985/86:147, JuU 31, rskr. 276). En försöksverksamhet har därefter pågått vid
ett flertal myndigheter inom verket. Verksamheten har omfattat både klientärenden
och administrativa ärenden.

Mol bakgmnd av
erfarenheter från försöksverksamheten genomförde kriminalvårdsstyrelsen år
1988 en utredning av vilka organisatoriska förändringar av kriminalvårdens s.
k. linjeorganisation som kunde behövas för all åstadkomma en vidgad
decentralisering av arbetsuppgifter från styrelsen. Med linjeorganisationen
avses regionerna saml den lokala organisationen, dvs. kriminalvårdsanstalier,
häkten och skyddskonsulentdistrikl. Kriminalvårdsstyrelsen har vidare utrett
styrelsens egen organisation.

Som nämnts har styrelsen
lämnat förslag till regeringen om ny linjeorganisation och ny egen
organisation. Förslagen har remissbehandlats. På grundval av
kriminalvårdsstyrelsens förslag och remissbehandlingen av

22

dessa
har frågan om decentralisering och organisalionförändringar inom Prop.
1989/90:154 kriminalvården behandlats i 1990 års budgetproposition
(prop. 1989/90:100, bil. 4, s. 85-91), och riksdagen har godtagit vad som där
förordats som riktlinjer på området.

Jag
uttalade i min anmälan till propositionen beträffande decentraliseringen all
principen bör vara att besluten inte skall fallas på högre ni vå än vad som
erfordras med hänsyn till ärendets beskaffenhet eller andra omständigheter, t.
ex. personalens utbildningsnivå och förekomsten av ADB-stöd. Vidare pekade jag
på all klienlbeslut i stor utsträckning bör kunna fallas lokall men att sådana
ärenden av särskilt kvalificerat slag även i fortsättningen bör handläggas av
kriminalvårdsstyrelsen. I fråga om löpande klientärenden uttalade jag all dessa
bör handläggas på regional nivå endast om del finns särskilda skäl för detta, t.ex.
effektivitetsskäl eller alt handläggningen förutsätter ett ADB-stöd som saknas
på lokal nivå. Vidare pekade jag på att regionkansliernas funktion som
stödjande organ i förhållande lill den lokala organisationen gör del mindre
lämpligt all lokala beslut överprövas på regional nivå. Beslut som har meddelats
av de lokala kriminalvårdsmyndig-helerna bör därför enligt vad jag anförde i
propositionen kunna överklagas direkt lill kriminalvårdsstyrelsen. Dessa
uttalanden lämnades ulan erinran av riksdagen.

Den
lagstiftning som nu reglerar kriminalvårdens verksamhet är fördelad på tre
lagar: lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. (SlidL), lagen om
kriminalvård i anstalt (KvaL) och lagen (1976:371) om behandling av häktade och
anhållna m. fl. (HäL). Tillämpningsföreskrifter lill resp. lag har av
regeringen meddelats i kungörelsen (1974:286) om vissa bestämmelser rörande
tillämpningen av SlidL (SlidLK), kungörelsen (1974:248) med vissa bestämmelser
rörande tillämpningen av KvaL (KvalK) och förordningen (1976:376) om
behandlingen av häktade och anhållna m. fl. (HälF).

Enligt
kriminalvårdslagsliflningen fattas beslut som rör den enskilde klienten av
kriminalvårdsstyrelsen, om inle något annal har bestämts (28 § SlidL, 58 § KvaL
och 16 a § HäL). Möjligheterna all flytta beslutsbefogenheter längre ner i
organisationen har reglerats olika i de tre lagarna. Enligt 28 § SlidL får
kriminalvårdsstyrelsen överiåta åt chefen för en kriminalvårdsregion eller
styresmannen vid en kriminalvårdsanslalt att meddela beslut enligt den lagen.
Av 60 § KvaL följer bl. a. att regeringen eller, efler regeringens
bemyndigande, kriminalvårdsstyrelsen kan förordna om överflyttning till
tjänstemän inom kriminalvården av styrelsens befogenhet enligt den lagen med
vissa undantag. Enligt 16 c § HäL kan regeringen förordna om överflyttning lill
tjänstemän inom kriminalvården av kriminalvårdsstyrelsens befogenheter enligt
den lagen.

Med
slöd av bemyndigandena i KvaL och HäL har regeringen meddelat föreskrifter i KvalK
resp. HälF om delegering av beslutanderätten. KvalK innehåller ell stort antal delaljbeslämmelser
om beslutsordningen. Med Slöd av dessa bemyndiganden har kriminalvårdsstyrelsen
i sin lur delegerat beslutanderätten lill den som är regionchef eller styresman
vid anstalt eller häkte. Även i StidIK finns vissa delegeringsregler.

Skälen
för mitt förslag: Nya grundläggande principer för decentralisering

av beslutsbefogenheter inom kriminalvården har nyligen lagts fast av riks- 23

dagen (prop. 1989/90:100,
bil. 4, s. 85-91, JuU22, rskr. 155). Dessa prin- Prop. 1989/90:154 dper innebär
bl. a. all beslut i klienlärenden i stor utsträckning bör kunna fattas lokalt
men att ärenden av särskilt kvalificerat slag även i fortsättningen bör
handläggas vid kriminalvårdsstyrelsen. Som jag ser det bör därför, i enlighet
med vad kriminalvårdsstyrelsen har förordat, den lämpligaste ordningen även i
fortsättningen vara att det i KvaL anges all det ankommer på styrelsen att fatla
beslut enligt den lagen men all lagen samtidigt lämnar vida möjligheter lill delegering
av beslutanderätten. Med de utgångspunkter som sålunda bör gälla för
decentralisering av beslutsbefogenheter finns det enligt min mening inte skäl
att i lag eller förordning meddela mer detaljerade föreskrifter för
beslutsfattandet.

I
28 § SlidL finns ett generellt bemyndigande för kriminalvårdsstyrelsen alt
överlåta beslutanderätt i ärenden enligt den lagen ål region- eller anstaltschefer
inom kriminalvården. Denna delegeringsräll infördes som ell led i elt pågående
arbete med decentralisering inom kriminalvården (prop. 1985/86:147, JuU 31, rskr.
276). Genom samma lagstiftningsärende vidgades även regeringens möjlighet all
flytta över beslutanderätten från kriminalvårdsstyrelsen lill regional eller
lokal nivå. Som nyss har nämnts kan sålunda enligt 60 § KvaL regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, kriminalvårdsstyrelsen med vissa undantag
delegera beslutsbefogenheter i klientärenden lill tjänstemän inom kriminalvården.
Genom bestämmelserna i KvalK har beslutsbefogenheter delegerats i sådan
utsträckning all de flesta klientbeslut i dag meddelas av styresmännen vid kriminalvårdsanstaltema.
Motsvarande gäller enligt HäL.

Den
nuvarande ordningen ger alltså möjlighet att lill tjänstemän vid myndigheter
inom kriminalvården delegera befogenheten all fatta beslut. Några lagändringar
behövs därför i och för sig inte för att kunna genomföra en ökad decentralisering
av beslutsfattandet inom kriminalvården. Nägra justeringar av lagstiftningen
aktualiseras dock i delta sammanhang.

Enligt
min mening skulle sålunda elt mera flexibeh syslem för delegering i enlighet
med de principer som riksdagen har fastställt kunna åstadkommas om
beslutsbefogenheten kan knytas även lill en myndighet som sådan. Härigenom
skulle del nämligen bli möjligt att genom föreskrifter om vem eller vilka som
fattar beslut på myndighetens vägnar få till stånd en ytterligare delegering av
beslutsbefogenheter som kan visa sig vara ändamålsenlig i det särskilda fallet.
Jag anser därför all del bör göras en ändring i KvaL av denna innebörd.

Milt
förslag innebär all de närmare bestämmelserna om beslutsfattandet

inom kriminalvården liksom i dag i regel kommer all finnas i föreskrifter

meddelade av regeringen eller kriminalvårdsstyrelsen. Vägledande vid ut

formningen av dessa föreskrifter blir givelvis de principer som har fastställts

för delegering av beslutsbefogenheter inom kriminalvården. En utgångs

punkt är all beslutanderätten i klienlärenden i princip skall överflyttas lill

lokal nivå eller, om det finns särskilda skäl, lill regional nivå. Sådana sär

skilda skäl för att delegera till regional nivå kan vara all kriminalvårdsan

staltema utnyttjas mest effektivt, om beslut om intagning på de olika an

stalterna meddelas på sådan nivå. Del kan vidare finnas skäl all avvakta med

överförandel av beslutsbefogenheter i vissa fall till dess en lokal kriminal- 24

vårdsmyndighetharuppnåtttillräckligkompelensföratthandhaolikatyper
Prop. 1989/90:154 av ärenden.

När
det gäller frågan om vilka beslutsbefogenheter som bör finnas hos kriminalvårdsstyrelsen
ulan möjlighet lill delegering till lägre nivå i verket vill jag särskilt peka
på prövningen av ärenden som rör intagna som faller under 7 § tredje stycket KvaL
(de s. k. 7:3-oma, jfr prop. 1987/88:130 s. 23 f). Vidare kan nämnas ärenden
angående intagna som avses i 31 § KvaL, dvs. sådana ärenden där hänsynen till
rikets säkerhet m. m. kräver en central prövning.

Med
den inriktning som riksdagen har lagt fast för decentralisering av beslutsfattandet
i kriminalvården bör kriminalvårdsstyrelsen meddela de mer detaljerade
föreskrifterna för delegeringen av beslutsbefogenheter. Jag har för avsikt att
återkomma lill regeringen om de förordningsändringar som krävs för detta.
Regeringen har givetvis kvar sin möjlighet alt meddela föreskrifter, om det
skulle visa sig att det finns skäl för den all besluta särskilda regler för
någon gmpp av klienlärenden.

Enligt
min mening är det viktigt att kriminalvårdsstyrelsen följer upp de beslut som
styrelsen redan har fallat om överförande av beslutsbefogenheter och de nya delegeringar
som kommer all ske med slöd av de nya reglema. Styrelsen bör kontinuerligt
kunna skaffa sig en uppfattning om hur praxis utvecklas, om del föreligger
skillnader mellan olika delar av landet, om de föreskrifter som har meddelats
för att styra besluten är ändamålsenliga och sist men inte minst om
rättssäkerheten i beslutsfattandet hälleren tillräckligt hög nivå.

Enligt
nuvarande ordning är regeringens möjlighet till vidaredelegering inskränkt på
vissa punkter. Del gäller vissa beslut om avskildhet för en inlagen i kriminalvårdsanslalt,
som är så ingripande att besluten bör fallas på central nivå (17 § första
stycket, 20 § andra stycket och 20 a § KvaL). När det gäller avskiljande på gmnd
av arbetsvägran (17 § första stycket) anserjag emellertid all del i
fortsättningen bör finnas möjlighet att överföra beslutsbefogenheten till
andra kriminalvårdsmyndigheter än kriminalvårdsstyrelsen. Det är här fråga om
beslut i fall där ett större antal intagna samlidigt vägrar att utföra arbete
som har ålagts dem. Del bör, särskilt när del gäller de större kriminalvårdsanstaltema,
finnas en möjlighet all låta anslahen själv hanlera en sådan situation och
också avgöra om del är befogal all inskränka gemensamhelen mellan de intagna.
Jag föreslår alt del görs en ändring i KvaL som öppnar möjlighet lill delegering
i detta hänseende.

När
det gäller överklagande av beslut på lokal nivåihar kriminalvårdssty

relsen i sin framställning lill regeringen i oktober 1989 föreslagit att sådana

beslut skall få överklagas direkt till styrelsen. Kriminalvårdsdirektörema i

Gävle, Malmö och Stockholm har vid remissbehandlingen uttalat sig föratt

överklagande i stället skall ske lill den regionala nivån. Som skäl har de

åberopat bl. a. alt överklagningsinstitutet medför ökade möjligheter till in

syn och styrning av de lokala enheternas verksamhet. Överprövning av

klienlärenden bör enligt deras mening, i linje med regionchefens

samordnings- och tillsynsansvar, ligga på den regionala nivån. Kriminal

vårdsdirektörema menar också att det närmast blir fråga om en centralise

ring, om överprövningen av lokala beslut flyttas över lill kriminalvårdssly- 25

relsen, och de pekar på
alt en stor del av klientbesluten redan i dag fattas på Prop. 1989/90:154 lokal
nivå och överklagas till regionen. Kriminalvårdsdirektören i Gävle uppger att
endast cirka lio procent av de överklagade ärendena i den aktuella regionen har
förts vidare till styrelsen. Slutligen anser de tre kriminalvårdsdirektörema
att del är nödvändigt alt få insyn i hur de lokala organen fattar beslut för
all se lill att det utvecklas en någorlunda likformig praxis i klientärenden.

För
egen del anserjag alt del inle bör komma i fråga alt beslut i klientärenden
skall kunna prövas av fem instanser. Detta blir nämligen fallet om beslut som
fallas på lokal nivå skulle kunna överklagas först till regional och därefter lill
central nivå. De flesta beslut av kriminalvårdsstyrelsen i klientärenden kan
efter överklagande prövas av kammarrätt och i vissa fall även av
regeringsrätten. (Frågan om domstolsprövning av kriminalvårdsmål kommer att
behandlas av domstolsulredningen. Ju 1989:06.)

Som
jag uttalade i min anmälan till 1990 års budgetproposition talar regionkansliemas
funktion som stödjande organ i förhållande lill den lokala organisationen mot
att de också skulle överpröva lokala beslut. Därtill kommer all den centrala
förvaltningsmyndigheten i sista hand bör vara ansvarig för att praxis i klienlärenden
utvecklas lika i hela landet. I enlighet med de riktlinjer som har fastlagts av
riksdagen bör därför överprövningen av de lokala besluten ske av
kriminalvårdsstyrelsen. Delta gäller naturligtvis även beslut som fattas av
regionen i första instans.

Vad
som framkommit vid remissbehandlingen av det nu aktuella förslaget av
kriminalvårdsstyrelsen har således inle gett mig anledning alt ompröva det
ställningstagande i frågan som gjorts i 1990 års budgetproposition och som
riksdagen har anslutit sig lill.

En
särskild fråga i delta sammanhang gäller de regler som i dag finns beträffande
underställning av vissa beslut av en styresman vid en anstalt.

Enligt
nuvarande reglering (39 § KvalK) får styresmannen vid en kriminalvårdsanslalt
fatta beslut enligt 47 § andra stycket 2 KvaL om lidslillägg vid en
disciplinförseelse. Ett sådant ärende skall omedelbart underställas kriminalvårdsstyrelsens
prövning i den mån regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, styrelsen
inte föreskriver något annat (61 § KvaL). Föreskrifter om underställande av
vissa klienlbeslut har meddelats också i KvalK, bl. a. i fråga om beslut om
avskildhet enligt 20 § första stycket KvaL.

Kriminalvårdsstyrelsen
har föreslagit att lokall fattade klienlbeslut skall underställas styrelsens
prövning bara om beslutet gäller avskildhet enligt 20 § första stycket KvaL.
Under remissbehandlingen av framställningen har kriminalvårdsdireklören i
Stockholm anfört att en sådan förändring innebär en försämring från
rättssäkerhetssynpunkt för de intagna.

För
egen del vill jag framhålla att det finns anledning att vara myckel

uppmärksam på hur rättssäkerheten för den intagne påverkas av att besluten

fallas på lokal nivå. Jag vill här peka på all den nuvarande ordningen inne

bär att den intagne har möjlighet att hos kriminalvårdsstyrelsen överklaga

ell beslut som har fallats av en tjänsteman med stöd av KvaL eller KvalK

och all styrelsen har befogenhet all ändra ett sådant beslut även om den

intagne inte har överklagat det till styrelsen (42 § KvaLK). Styrelsens beslut

kan i sin lur överklagas till kammarrätten (59 § KvaL). Somjagserdel skulle 26

del härigenom från
rättssäkerhetssynpunkt vara en tillräckligt betryggande ordning all beslut
skall anmälas för styrelsen i stället för att underställas styrelsens prövning.
Möjligheten för styrelsen att ändra etl beslut kan sålunda sägas vara lika
stor vid anmälan som vid underställning. En ordning med all beslut anmäls för
styrelsen skulle enligt min mening dessutom medföra att styrelsens resurser
utnyttjades mera effektivt än med ett undersläll-ningsförfarande. Att besluten
anmäls för styrelsen skulle vidare på samma sätt som då besluten underställs
för prövning ge styrelsen överblick över de beslut som fallas på lokal nivå.

Jag anser mol denna bakgmnd
all del nuvarande underställningsförfa-randel bör ersättas med en skyldighet
att i motsvarande fall för kriminalvårdsstyrelsen anmäla etl beslut som har
fallals på lokal ni vå. Milt förslag nu är sålunda all denna förändring
genomförs i fråga om beslut enligt 47 § andra stycket 2 KvaL om lidslillägg vid
disciplinförseelse. Förslaget föranleder en ändrad utformning av 61 § KvaL.

Jag
avser all återkomma lill regeringen om de ändringar i KvalK som aktualiseras i
sammanhanget. Det bör framhållas att regeringen med milt förslag har möjlighet
all, om del t. ex. skulle visa sig att rättssäkerheten vid handläggningen av en
viss typ av ärenden kan ifrågasättas, föreskriva alt vissa beslut även i
fortsättningen skall underställas kriminalvårdsstyrelsens prövning eller att
ytterligare beslut skall anmälas för styrelsen. Självfallet kan det å andra
sidan visa sig att även anmälningsförfarandet kan avskaffas utan risker från
rättssäkerhetssynpunkt.

Prop.
1989/90:154

2.1.2
Möjlighet att delegera upptagande av nöjdförklaring

Mitt förslag:
Befogenheten för chefen för en kriminalvårdsanslalt, ett häkte eller en rättspsykiatrisk
klinik att motta nöjdförklaring beträffande den som är intagen där som häktad
får överlåtas på andra tjänstemän vid myndigheten.

Kriminalvårdsstyrelsens
förslag överensstämmer med milt.

Skälen för mitt förslag:
Enligt 4 § SlidL får den som är häktad avge nöjdförklaring inför styresmannen
vid den kriminalvårdsanstalt där han är inlagen eller föreståndaren för det
häkte eller chefen för den rällspsykiatriska klinik där han förvaras. Om den
som får motta nöjdförklaringen inle är närvarande, får förklaringen avges inför
den som är i hans ställe. I paragrafen anges vidare i fråga om den som är
häktad och förvaras på rättspsykiatrisk klinik all regeringen kan förordna att
nöjdförklaring i vissa fall skall avges inför närmaste polismyndighet.

I linje med vad jag nyss
har föreslagit beträffande beslutsfallande i klienlärenden bör även rätten all
motta nöjdförklaring kunna överflyttas på andra tjänstemän vid myndigheten än
chefen, under fömtsättning att det är lämpligare att dessa handhar denna
uppgift. Enligt min mening bör detta kunna bidra lill att effektivisera
verksamheten genom att så långt möjligt frigöra chefema för anstalter och
häkten från arbetet med enskilda klienter

27

till fömiån för
ledningsuppgifter. En regel om att även andra tjänstemän vid myndigheten får
motta nöjdförklaring bör därför införas i HäL.

Jag kommer senare att
föreslå regeringen de förordningsändringar som mitt förslag här föranleder.

Prop.
1989/90:154

2.2 Sysselsättningsplikt för intagna i
kriminalvårdsanstalt

Mitt förslag: En
inlagen i kriminalvårdsanslalt, som inte uppbär ålderspension, skall vara
skyldig alt utföra det arbete, delta i den undervisning, utbildning eller arbetsträning
eller ha den sysselsättning i övrigt som anvisas honom. En intagen som uppbär
förtidspension eller sjukbidrag skall emellertid kunna åläggas att ha
sysselsättning bara av den art och i den omfattning som är lämplig med hänsyn
till hans förmåga.

Promemorieförslaget
överensstämmer i stort med milt.

JO:s
yttrande över promemorieförslaget: JO tillstyrker i huvudsak den lösning som
förordas i promemorian. Enligt JO är det dock både naturligt och lämpligt alt
det i 12 § KvaL anges all en inlagen som uppbär pension eller sjukbidrag inte
är skyldig att ulföra arbete eller delta i arbelslräning.

Bakgrunden till mitt
förslag: Enligt 12 § KvaL är en intagen skyldig alt ulföra del arbete eller
delta i den undervisning eller utbildning som åläggs honom. Av
kriminalvårdsstyrelsens tillämpningsföreskrifter till regeln följer alt en
intagen som är pensionär eller har beviljats sjukbidrag inte får åläggas arbete
eller någon annan sysselsättning (43 § andra stycket KWFS 1986:4).

Kriminalvårdsstyrelsen har
på regeringens uppdrag sett över utformningen av straffverkställigheten för
intagna som uppbär sjukbidrag, förtidspension eller ålderspension m. m. Enligt
styrelsens utredning skulle en stor del av denna gmpp intagna kunna
sysselsättas, om de får sysselsättning som är avpassad för dem. I många fall är
orsaken till att personer av denna kategori inte kan fungera på den reguljära
arbetsmarknaden utanför anstalten att de lill följd av alkohol- eller narkotikaproblem
och dåligt utvecklade arbetsvanor har svårt att regelbundet inställa sig på en
arbetsplats. Dessa problem gör sig normalt inle gällande på samma sätt under
den lid de är intagna i anstalt. Del skulle därför enligt utredningen vara en
fördel, om skyldigheten all delta i olika aktiviteter under anstallstiden
omfattade även denna gmpp intagna.

En utvidgning av den i 12
§ KvaL fastställda s. k. arbetsplikten lill att omfatta även sysselsättning av
terapikaraktär kan enligt kriminalvårdsstyrelsens utredning öka möjligheten
alt förmå intagna som uppbär förtidspension eller sjukbidrag att delta i olika
aktiviteter som de annars ställer sig negativa lill. På detta sätt skulle
intagna som på gmnd av missbmksskador eller av andra skäl har nedsatt
arbetsförmåga lättare kunna placeras i en arbetslränande sysselsättning som kan
förbättra deras förhållanden och framgent ge möjlighet till en mer normal
arbetsinsats. Vid avgörandet av

28

vilken
sysselsättning som är mest lämplig för denna kategori intagna bör Prop.
1989/90:154 enligt kriminalvårdsstyrelsens utredning samråd ske med läkare.
Enligt utredningen bör den vidgade skyldigheten för de intagna att ha någon
form av sysselsättning omfatta även deltagande i olika former av
behandlingsinsatser.

Kriminalvårdsstyrelsen
har därför föreslagit att 12 § KvaL utvidgas lill all omfatta även
sysselsättning av terapikaraktär saml olika behandlingsformer. Vidare har
styrelsen förordat att det av denna paragraf skall framgå all intagna som
uppbär sjukbidrag eller förtidspension skall åläggas all delta i sysselsättning,
undervisning eller behandling av den art och i den omfattning som är lämplig.

Med
utgångspunkt från kriminalvårdsstyrelsens utredning har inom justitiedepartementet
upprättats en promemoria med förslag lill ändringar i KvaL. När del gäller
olika former av vård och behandling av mera medicinsk karaktär bör enligt promemorieförslaget
deUagandet, lill skillnad från vad som föreslås av styrelsen, alltjämt i
enlighet med hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) bygga på frivillighet.
Liksom kriminalvårdsstyrelsens förslag innebär emellertid promemorieförslaget
alt skyldigheten alt delta i olika typer av aktiviteter utvidgas till att
utöver arbete, undervisning och utbildning omfatta även olika former av
sysselsättning, arbelslräning m. m. Skyldigheten skall enligt förslaget omfatta
samtliga intagna, även dem som uppbär pension eller sjukbidrag. Styresmannen
bör i samråd med läkare se lill all sysselsättningen är lämpligt avpassad efler
den intagnes förmåga, vilket enligt vad som anförs i promemorian är av särskild
betydelse för en inlagen som uppbär sjukbidrag eller förtidspension på grund av
arbetshandikapp.

Skälen
för mitt förslag: Jag kan ansluta mig lill uppfattningen att syssel-sällningspliklen
för intagna bör utvidgas så all dessa får en skyldighet all, utöver
skyldigheten att utföra arbete eller delta i undervisning eller utbildning,
delta i arbelslräning eller ha någon annan sysselsättning som anvisas dem.

Från
skyldigheten att ha sysselsättning bör emellertid i linje med nuvarande
ordning de intagna som uppbär ålderspension vara undantagna. Däremot bör
skyldigheten i princip omfatta även sådana intagna som uppbär förtidspension
eller sjukbidrag. De arbetsuppgifter som de intagna utför är emellertid av
myckel olika karaktär. En utgångspunkt vid all anstalts- eller arbetsplacering
är vilken förmåga den intagne har all klara av olika arbetsuppgifter. När det
gäller intagna som uppbär förtidspension eller sjukbidrag är del särskilt
viktigt all sysselsättningen är avpassad efler förmågan. Enligt min uppfattning
bör därför skyldigheten i dessa fall vara begränsad lill sysselsättning av den
art och i den omfattning som är lämplig med hänsyn lill den intagnes förmåga.
Del kan därför i sådana fall vara lämpligt all samråda med läkare innan den
intagne åläggs all ha en viss sysselsättning.

När
det gäller olika former av vård och behandling av mera medicinsk

karaktär bör, som uttalas i promemorian, deltagandet även r fortsättningen

bygga på frivillighel. Jag vill här peka på all riksdagen tidigare har uttalat
sig

i denna riktning (se t. ex. JuU 1987/88:31 s. 23, rskr. 239). Någon skyldighet

för de intagna alt genomgå vård eller behandling bör därför inte införas. 29

2.3
Sjukvårdssekretessen i verksamheten vid häkten

Prop.
1989/90:154

Mitt förslag: Om
den som är intagen i ell häkte är bärare av en smittsam sjukdom som enligt smitlskyddslagen
(1988:1472) utgör en sam-hällsfarlig sjukdom, t.ex. HIV-infeklion, skall hälso-
och sjukvårdspersonal vid häktet kunna lämna ut uppgift om del lill chefen för
häktet ulan h inder av den sekretess som annars gäller inom hälso- och sjukvården.
Chefen får i sin lur informera övrig berörd personal i den utsträckning del
behövs för omhändertagandet av den häktade i lik-hel med vad som nu gäller i
fråga om intagna i kriminalvårdsanslalt.

Kriminalvårdsstyrelsens
förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstansen
JO har inle någon erinran mol förslaget.

Bakgrunden till mitt
förslag: För uppgifter rörande intagnas och häktades hälsotillstånd och andra
personliga förhållanden som finns inom hälso- och sjukvården vid en kriminalvårdsanslalt
eller ell häkte råder hälso- och sjukvårdssekretess enligt 7 kap. 1 §
sekretesslagen (1980:100). Hälso- och sjukvårdssekretessen gäller sålunda inle
bara i hälso- och sjukvård som bedrivs i organisatoriskt självständiga
formerutan även närsådan verksamhet ingår som ell inslag i någon annan
förvaltning. Tanken är all i dessa fall den del av verksamheten som är att
räkna lill hälso- och sjukvård skall falla under den sekrelessreglering som
gäller för det området och inte under den reglering som annars gäller för värdmyndighelen.
I den mån uppgifterna förekommer i värdmyndighelens primära verksamhet blir
emellertid den där gällande sekretessen tillämplig (prop. 1979/80:2 del A s.
165 f.). För kriminalvårdens del gäller bestämmelsen i 7 kap. 21 § första
stycket första meningen sekretesslagen enligt vilken sekretess gäller inom
kriminalvården för uppgift om någon enskilds personliga förhållanden, om del
kan antas all den enskilde eller någon honom närslående lider men eller att
fara uppkommer för alt någon utsätts för våld eller något annal allvariigt men
om uppgiften röjs.

En konsekvens av denna
sekretessreglering var tidigare all t. ex. en läkare eller sjuksköterska vid en
kriminalvårdsanslalt, som fick kännedom om all en inlagen där var smittad av HIV-infeklion,
normah inle kunde lämna den uppgiften vidare lill övrig personal vid anstalten,
om den intagne inte själv samtyckte till del. Efler en ändring i 37 § KvaL (prop.
1986/87:2, SoU 9, rskr. 82), skall emellertid numera hälso- och
sjukvårdspersonal inom kriminalvården, som får kännedom om all en inlagen
lider av sådan smittsam sjukdom som enligt smitlskyddslagen (1988:1472) ulgör
en samhällsfartig sjukdom, underrätta chefen för anstalten, om del behövs med
hänsyn lill fara för att smittan skall spridas. Denna underrättelseskyldighet
bryter igenom sekretessen (14 kap. 1 § sekretesslagen).

Som skäl för denna sekretessbrylande
regel anförde föredragande statsrådet vid lagändringen bl. a. följande (prop.
1986/87:2 s. 42). Uppenbariigen förelåg i vissa situationer elt slarki intresse
för anstallspersonalen att ha kännedom om vilka intagna som är smittbärare bl.
a. för all personalen skall kunna vidta erforderliga skyddsåtgärder. I samband
med visilalion av de intagnas bostadsutrymmen eller övriga lokaler kunde t.ex.
blodiga injek-

30

lionsspmlor behöva
omhändertas. Del kunde inle gärna hävdas all perso- Prop. 1989/90:154

nålen utan möjligheter all
skydda sig skall behöva utsätta sig för de risker

som kan vara förknippade
med genomförandel av sådana eller liknande

åtgärder. För att del inle
skulle behöva råda något tvivel om att uppgifter om

att en inlagen är
smittbärare skall kunna lämnas lill anslallsledningen i de

beskrivna fallen borde del
sålunda införas en uttrycklig regel som skulle

möjliggöra det önskade uppgiftslämnandet.

Skälen
för mitt förslag: Enligt min uppfattning har skälen för en sekretessbrylande
regel när det gäller möjligheten för hälso- och sjukvårdspersonalen vid en
kriminalvårdsanstalt alt lämna ut uppgifter om sådan smittsam sjukdom som
enligt smitlskyddslagen ulgör en samhällsfarlig sjukdom till chefen för
anstalten sammagillighel när del gäller förhållandena vid häkten. Jag vill här
peka på all kriminalvårdsstyrelsen har uttalat att den omständigheten all
läkare och sjuksköterskor inle kan lämna ut uppgifter om t. ex. HIV-infeklioner
hos intagna på häkte försvårat samarbetet mellan sjukvårdspersonal och övrig
personal där och även i övrigt vållat osäkerhet hos vård- och tillsynspersonal
i deras arbete med intagna som kan befaras ha sådan infektion.

Jag
förordar därför alt det i HäL las in en regel om uppgiflsskyldighel moisvarande
den aktuella regeln i KvaL.

Det
bör påpekas alt den förordade bestämmelsen i HäL formellt sett omfattar även
pol isarrester. I praktiken får emellertid uppgiflsskyldighelen inle någon
funktion här annal än undanlagsvis, eftersom den hälso- och sjukvårdspersonal
som anlitas för sjukvårdsinsatser vid polisarresler inle, i motsats lill fallet
vid häktena, är anställd inom kriminalvården. Också i dessa fall finns del
naturligtvis intresse av att personalen vid förvaringslo-kalen har information
om vilka intagna som är smittade med t.ex. HIV-infeklion. Frågan om uppgiflsskyldighel
äremellertid här mer komplicerad med hänsyn lill just att hälso- och
sjukvårdspersonalen inle är anställd hos huvudmannen för förvaringslokalen så
all hälso- och sjukvården i dessa fall såsom beträffande ell häkte kan sägas
utgöra en del av verksamheten vid förvaringslokalen. Jag anser därför inte all
det finns tillräckligt underlag för att ge uppgiflsskyldighelen en sådan
omfattning all den blir generellt tillämplig även i fråga om polisarresler.
Det kan emellertid finnas anledning alt återkomma lill frågan.

Beträffande
rällspsykiatriska kliniker som också ulgör förvaringslokaler för häktade uppkommer
inle det nu aktuella problemet, eftersom verksamheten vid dessa kliniker i sig
omfattas av hälso- och sjukvårdssekrelessen (se 7 kap. 1 § andra meningen
sekretesslagen).

Jag
har i denna del samrått med chefen för socialdepartementet.

31

2.4
Avskildhet vid utredning i ett disciplinärende

Prop.
1989/90:154

Mitt förslag:
Under utredningen av etl disciplinärende får en intagen tillfälligt hållas
avskild, fömtom som nu från andra intagna, från andra personer såvitt gäller
kontakter genom brev, telefonsamtal eller besök i den mån del oundgängligen är
nödvändigt för att syftet med utredningen inte skall äventyras. Moisvarande
regler skall gälla om den intagne placeras i häkte under utredningstiden.

Skälen för mitt förslag:
Enligt 50 § KvaL får en intagen under utredningen i etl disciplinärende
tillfälligt hållas avskild från andra intagna i den mån del är oundgängligen
nödvändigt för att syftet med utredningen inte skall äventyras. Kan den
intagne inle hållas avskild på anstalten, får han enligt samma paragraf
placeras i häkte, om detla är lämpligare än att han förs över lill en annan
anstalt.

JO har i etl beslut i
oktober 1989 (dnr 231-1989) påpekat all del inle finns något lagstöd för att
vägra en intagen, som hålls avskild enligt 50 § KvaL, att ha telefonsamtal med
andra personer än intagna. Lagen medger enligt JO inle heller all kontakt i
andra former, t. ex. per brev eller genom besök, kan hindras. Enligt JO gäller
del sagda vare sig den intagne förvaras i kriminalvårdsanslalt eller i häkte.
I en skrivelse lill regeringen i oktober 1989 har JO med hänvisning till del
nämnda beslutet hemställt all regeringen överväger ändringar i KvaL och HäL med
anledning av de brister i lagstiftningen som påtalats i beslutet.

Som kriminalvårdsstyrelsen
har påpekat i del aktuella JO-ärendet kan det i ell disciplinärende beträffande
den som är inlagen i kriminalvårdsanstalt i vissa fall finnas ett stort behov
av att kunna hindra den intagne från att kommunicera även med andra personer än
intagna. Jag anser därför i likhet med JO alt bristerna i lagstiftningen i
detta hänseende bör undanröjas. Möjligheten all under utredningen av ell disciplinärende
hålla en intagen avskild från andra bör därför utvidgas lill all omfatta
kontakter med andra personer än intagna genom brev, telefonsamtal eller besök.
Med hänsyn till den korta lid del är fråga om i detla sammanhang — avskildhet
på gmnd av utredning i disciplinärende får vara i högst fyra dygn — anserjag
inte alt den ytterligare inskränkning av den intagnes möjligheter all
kommunicera med andra som en lagändring av den aktuella skulle medföra möter
några allvarliga betänkligheter från t.ex. humanitär synpunkt. Jag vill
framhålla all möjligheten all hindra kontakter genom brev m. m. inte skall
utnyttjas så snart en intagen hålls avskild från andra intagna. Behovet av
hinder mol kontakter skall vidare prövas för varje kontaktform för sig.

Som JO har påpekat är det
styresmannen vid häktet som fattar beslut beträffande en inlagen i kriminalvårdsanslalt
som med slöd av 50 § KvaL förvaras i ell häkte. Enligt min mening bör del i
sådana fall i stället ankomma på en tjänsteman vid den aktuella anstalten all
avgöra i vilken utsträckning restriktioner av del aktuella slaget skall åläggas
den intagne. Del krävs annars att personal vid häktet får sätta sig in i
utredningen i disciplinärendet

32

för
alt kunna avgöra vilka kontakter som bör förhindras. Detta förefaller Prop.
1989/90:154 vara onödigt.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag
lill

1.
lag om ändring i lagen
(1974:202) om beräkning av strafftid m. m.,

2.
lag om ändring i lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt,

3.
lag om ändring i lagen
(1976:371) om behandling av anhållna och häktade m. fl.,

4.
lag om ändring i brottsbalken,

5.
lag om ändring i lagen
(1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m. m.,

6.
lag oin ändring i lagen
(1964:542) om personundersökning i brottmål,

7.
lag om ändring i påsslagen
(1978:302),

8.
lag om ändring i lagen (1978:801)
om intemationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet,

9.
lag om ändring i smitlskyddslagen
(1988:1472).

Förslaget
under 9 har upprättals i samråd med chefen för socialdepartementet.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om
beräkning av strafftid m. m.

4 §

Enligtförsta
stycket första meningen i dess nya lydelse får den som är häktad avge
nöjdförklaring, fömtom inför chefen för en kriminalvårdsanslalt, ell häkte
eller en rättspsykiatrisk klinik, inför någon annan tjänsteman där som har
förordnats att motta sådan förklaring. Den ändringen har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.2).

I
andra meningen i första stycket har gjorts en ändring av terminologisk karaktär.

6§

Föreskriften
i första stycket tar sikte på nöjdförklaring av den som inle är häktad eller
inlagen i kriminalvårdsanslalt. Bestämmelsen har ändrats på moisvarande säll
som 4 § första stycket första meningen. Ändringen har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.1.2).

10§

Ändringen
i tredje stycket första meningen är en följd av de nya reglema i 4

och 6 §§ om möjlighet för
någon annan tjänsteman än chefen vid myndig- 33

3 Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 154

heten all la emot
nöjdförklaring. Bestämmelsen i andra meningen i tredje Prop. 1989/90:154 stycket
har justerats med hänsyn lill att regler om förpassning till kriminalvårdsanslalt
kan meddelas genom verkslällighelsföreskrifter. Dessutom har vissa språkliga
justeringar gjorts i Iredje stycket.

28
§

Enligtförsta
stycket andra meningen får regeringen eller en myndighet som regeringen
bestämmer föreskriva all någon annan kriminalvårdsmyndighel än kriminalvårdsstyrelsen
eller en tjänsteman inom kriminalvården får falla beslut enligt lagen. Av den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.1) har framgått all avsikten är att
beslutsbefogenheten normall skall delegeras lill den lokala nivån, om del inle
föreligger särskilda skäl all delegera befogenheten till den regionala nivån,
och all de mer detaljerade reglema för delegering skall meddelas av
kriminalvårdsstyrelsen. I tredje meningen i första stycket har vidtagits en
jämkning av språklig karaktär.

Justeringen
i andra stycket är en följd av den utvidgade möjligheten enligt första stycket
all delegera beslutsbefogenheter enligt lagen.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt

10§

Bestämmelsen
i andra stycket i paragrafen i dess nya utformning innebär all intagna skall
beredas — fömtom som nu undervisning, utbildning eller medicinskpsykologisk
eller någon annan särskild behandling - arbetsträning eller någon annan
sysselsättning som kan fylla etl behov av något slag hos dem. Behovet av
sysselsättning kan i vissa fall endast vara önskemålet att motverka den
passivitet som en anslallsvislelse kan innebära.

12§

Ändringama
har behandlats i allmänna motiveringen (avsnitt 2.2). Paragrafen i dess nya
utformning innebären utvidgning av den s. k. arbetsplikten för intagna i kriminalvårdsanslalt.
Enligtyora meningen gäller en syssel-sätlningsplikl som i princip omfattar
samtliga intagna.

Intagna
som erhåller ålderspension får enligt andra meningen inle åläggas alt ha någon
sysselsättning.

Av
bestämmelsen i andra meningen följer vidare att den som erhåller

förtidspension ellersjukbidragär skyldigall ha sysselsättningbaraav den art

och i den omfattning som kan anses lämplig. Intagna av dessa kategorier kan

således enligt bestämmelsen åläggas att ha någon form av sysselsättning som

är avpassad efler deras förmåga. Om den intagne motsätter sig att ha någon

viss sysselsättning, bör samråd ske med läkare innan arten av sysselsättning

bestäms. Även annars kan etl sådant samråd vara motiverat. 34

17
och 18 §§ Prop. 1989/90:154

Justeringarna
i paragrafema är en följd av ändringen i 12 §.

26,29,
och 30 §§

Ändringama
i paragrafema har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) och
innebär alt en inlagen, som tillfälligt hålls avskild från andra intagna under
utredningen i elt disciplinärende, även kan förvägras kontakter med andra
personer under denna lid, i den mån det oundgängligen är nödvändigt för all
syftet med utredningen inte skall äventyras.

58
§

I
andra stycket i paragrafen har gjorts klart att även beslut som meddelas av någon
annan kriminalvårdsmyndighel än kriminalvårdsstyrelsen efler de-legeringgäller
omedelbart, om inle något annal beslutas. Dessutom har vissa språkliga
justeringar gjorts i paragrafen.

60
§

De
gmndläggande principema för delegation av beslutsbefogenheter inom
kriminalvården har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1). Paragrafen
i dess nya utformning innebär att de beslutsbefogenheter som enligt lagen lillkommer
bl. a. kriminalvårdsstyrelsen kan överlåtas, fömtom såsom nu lill tjänstemän
inom kriminalvården, till andra kriminalvårds-myndigheter. Avsikten är att de
mer detaljerade reglema för delegering skall meddelas av kriminalvårdsstyrelsen
efter regeringens bemyndigande.

Paragrafen
i dess nya lydelse innebär vidare att även beslut av kriminalvårdsstyrelsen
enligt 17 § om avskildhet för en gmpp intagna, som vägrar att ha den
sysselsättning som har ålagts dem, kan delegeras till en underlydande kriminalvårdsmyndighet.

61
§

I
första stycket första meningen klargörs att kriminalvårdsstyrelsen med

vissa undantag kan ändra ell beslut som har meddelats av en annan krimi

nalvårdsmyndighel efter bemyndigande enligt 60 §. Motsvarande bestäm

melse finns nu i 42 § andra stycket KvalK men har ansetts böra las in i lagen

Ofr 28 § SlidL). Av samma skäl har en motsvarighet till bestämmelsen i 42 §

Iredje stycket KvalK om att den som beslutet angår kan påkalla kriminal

vårdsstyrelsens prövning av del tagils in i en andra mening i första stycket.

Det nya andra stycket innebär all beslut om disciplinär bestraffning, som

innebär att viss bestämd lid inle skall inräknas i verkställighetsliden (47 §

andra stycket 2 KvaL) och som har meddelats av en annan kriminalvårds

myndighet än kriminalvårdsstyrelsen, omedelbart skall anmälas för styrel

sen. Anmälningsskyldigheten ersätter bestämmelsen i andra meningen i

paragrafen i dess nuvarande lydelse om att sådana beslut skall underställas 35

kriminalvårdsstyrelsens
prövning i den mån regeringen eller, efter regerin- Prop. 1989/90:154 gensbemyndigande,
kriminalvårdsstyrelsen inle har föreskrivit annat. Ändringen har behandlats i
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.1).

Bestämmelsen
i den nuvarande första meningen i paragrafen har slopats som en följd av
utvidgningen av föreskriften i 58 § andra stycket.

63
§

Ändringarna
i andra och femte styckena innebär all de befogenheter som styresmannen nu har
i fortsättningen lillkommer kriminalvårdsanslallen.

4.3 Förslaget till lagom ändring i lagen (1976:371) om
behandling av häktade och anhållna m. fl.

4 §

Bestämmelsen
i den nya Iredje meningen i andra stycket har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3). Föreskriften, som har utformats på förslag av
lagrådet, innebär en skyldighet för hälso- och sjukvårdspersonalen vid ell häkte
(de s. k. konsullläkarna inbegripna) all, om en i häktet inlagen person lider
av en smittsam sjukdom som enligt smitlskyddslagen ulgör en samhällsfarlig
sjukdom, lill chefen för häktet lämna ut uppgifter om detta. Uppgiftslämnandet
kan ske ulan hinder av den sekretess som annars gäller (jfr 14 kap. 1 §
sekretesslagen).

En
uppgift om att någon är t.ex. HIV-smittad är naturligtvis myckel inlegriletskänslig
för den enskilde. Den omständigheten all en uppgift av detta slag i
fortsättningen skall lämnas ut lill chefen för ett häkte betyder inle alt den
skulle sakna skydd därefter. Uppgiften kommer inom kriminalvården all omfattas
av den sekretess som gäller där enligt 7 kap. 21 § sekretesslagen.

Del
bör påpekas att den nya bestämmelsen i i förevarande paragraf i princip ger en
skyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal inom kriminalvården all lämna
uppgifter av del aktuella slaget även till chefen för en polisarrest, dvs. i
första hand polischefen i polisdistriktet. Som har anförts i den allmänna
motiveringen får emellertid regeln ingen praktisk funktion här annal än i rena
undanlagsfall då hälso- och sjukvårdspersonal inom kriminalvården har kännedom
om all den som är intagen i polisarrest lider av en sjukdom av det aktuella
slaget. Sådana fall kan länkas uppslå t. ex. då den som är häktad under en
transport tillfälligt förvaras i en polisarrest.

16c§

Ändringen
iförsta stycket innebär alt regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer får överlåta den beslutsbefogenhet som enligt lagen

primärt lillkommer kriminalvårdsstyrelsen till andra kriminalvårdsmyn-

digheler eller till tjänstemän inom kriminalvården. Av den allmänna moti- 36

veringen
(avsnitt 2.1) har framgått bl.a. all beslutsbefogenheten normalt Prop.
1989/90:154 skall delegeras lill den lokala nivån, om del inle föreligger
särskilda skäl att låta den regionala myndigheten meddela beslut enligt lagen.

I
första meningen i etl nyll andra stycke klargörs på samma säll som har skett i KvaL
(61 § första stycket första meningen) all kriminalvårdsstyrelsen kan ändra ett
beslut som har meddelats av en annan kriminalvårdsmyndighet efter
bemyndigande. En motsvarande bestämmelse finns nu i 17 a § HälF. För alt
förtydliga alt även den som beslutet angår kan påkalla styrelsens prövning har
detta uttryckligen angetts i en andra mening i andra stycket i förevarande
paragraf (jfr 61 § första stycket andra meningen KvaL).

17a§

Paragrafen
som är ny innebär all en intagen i kriminalvårdsanslalt, som med stöd av 50 § Iredje
meningen KvaL tillfälligt har placerats i häkte, kan förhindras all ha
kontakter med andra personer. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.4).

4.4 Övriga lagförslag

Som
inledningsvis anförts (avsnitt 1) har Föreningen Sveriges Frivårdstjänslemän
föreslagit alt benämningen skyddskonsulenl ändras till frivårdsmyndighel.
Kriminalvårdsstyrelsen har ställt sig bakom förslaget. Med hänsyn till att frivårdsmyndighel
får anses vara en bättre benämning än beteckningen skyddskonsulenl har del
ansetts lämpligt att göra den föreslagna namnändringen.

En
sådan förändring av benämningen på myndigheten föranleder justeringar i sex
lagar, nämligen brottsbalken, lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m., lagen
(1964:542) om personundersökning i brottmål, passlagen (1978:302), lagen
(1978:801) om internalionelll samarbete rörande kriminalvård i frihet och smitlskyddslagen
(1988:1472). Dessutom har några ytterligare mindre justeringar, i huvudsak med
anknytning till namnbytet, gjorts i vissa av dessa lagar. Bestämmelsen i 38
kap. 14 § brottsbalken om regeringens möjlighet all överlåta skyddskonsulentens
uppgifter lill andra tjänstemän har slopats med hänsyn lill alt en sådan
bestämmelse kan meddelas genom verkställighetsföreskrifter som en följd av att
begreppet frivårdsmyndighel ersätter skyddskonsulenl.

Jag
avser all senare återkomma lill regeringen om motsvarande ändringar på
förordningsnivå.

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen att anta förslagen lill

1.
lagom ändring i lagen
(1974:202) om beräkning av strafftid m. m.,

2.
lagom ändringi lagen (1974:203)
om kriminalvård i anstalt, 37

4 Riksdagen 1989/90. I sami Nr 154

3.
lag om ändring i lagen
(1976:371) om behandling av anhållna och Prop. 1989/90:154 häktade m. fl.,

4.
lag om ändring i brottsbalken,

5.
lag om ändring i lagen
(1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m. m.,

6.
lagom ändringi lagen (1964:542)
om personundersökning i brottmål,

7.
lag om ändring i passlagen
(1978:302),

8.
lag om ändring i lagen
(1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet,

9.
lag om ändring i smitlskyddslagen
(1988:1472).

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

38

Lagrådsremissens
lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av
strafftid m.m.

Prop. 1989/90:154
Bilaga 1

Härigenom
föreskrivs all 4,6,10 och 28 §§ lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som är häktad får
avge nöjdförklaring inför chefen för den kriminalvårdsanstalt där han är
inlagen eller chefen för del häkte eller den rällspsykiatriska klinik där
han förvaras eller inför någon annan tjänsteman vid myndigheten som har
förordnats att motta sådan nöjdförklaring. I fråga om häktad som förvaras på
rättspsykiatrisk klinik kan regeringen JÖreskriva att nöjdförklaring i vissa
fall skall avges inför närmaste polismyndighet.

Den
som är häktad får avge nöjdförklaring inför styresmannen vid den kriminalvårdsanslalt
där han är inlagen eller föreståndaren för del häkte eller chefen för den rällspsykiatriska
klinik där han förvaras. År den som sålunda äger mottaga nöjdförklaring ej
närvarande, Jår förklaringen avges inför den som är i hans ställe. I fråga om
häktad som förvaras på rättspsykiatrisk klinik kan re-geringenförordna att
nöjdförklaring i vissa fall skall avges inför närmaste polismyndighet.

Nöjdförklaring
som avses i första stycket gäller endast om den som mottager förklaringen har
tillgång lill domen eller rättens bevis om målels utgång, såvitt rör den dömde
(domsbevis), samt den dömde haft betänkelid lill andra dagen efler den då domen
avkunnades för honom vid rätten eller på annal säll delgavs honom. Den dömde
skall om möjligt beredas tillfälle alt under betänketiden samråda med sin
försvarare.

Den som får taga emot
nöjdförklaring enligt första stycket skall så snart det kan ske erinra den
dömde om hans rätt att avge nöjdförklaring saml upplysa den dömde om när och
hur det kan ske. Det åligger honom vidare all den dag, då nöjdförklaringen
först kan avges, efterhöra om den dömde vill avge sådan förklaring.

6§

Den som icke är häktad
eller intagen i kriminalvårdsanslalt får avge nöjdförklaring inför styresman
vid kriminalvårdsanslalt eller föreståndare för allmänt häkte eller den som är
i sådan befattningshavares ställe eller inför polismyndighet.

Den som inte är häktad
eller inlagen i kriminalvårdsanslalt får avge nöjdförklaring inför chefen för
en kriminalvårdsanslalt eller ett häkte eller någon annan tjänsteman där som
har förordnats att ta emot sådan förklaring eller inför polismyndighet.

' Senaste lydelse
1986:653. Senaste lydelse 1986:653.

39

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Nöjdförklaring
enligt första stycket får avges endast om den som vill avge förklaringen
överlämnar dom eller domsbevis till den som skall taga emot förklaringen.

10
§'

Är
den som skall undergå fängelse icke häktad eller intagen i kriminalvårdsanslalt
när domen enligt 2 § första stycket får verkställas, skall kriminalvårdsstyrelsen
förelägga honom att senast viss dag inställa sig vid den kriminalvårdsanstalt,
där domen skall verkställas.

Om den dömde inte efterkommer
eller inte kan nås av förelägganden enligt första stycket eller om fara
föreligger för detta, skall polismyndigheten i den ort där han vistas på
begäran av kriminalvårdsstyrelsen låta förpassa honom lill anstalten.

Prop. 1989/90:154
Bilaga 1

Avger den dömde
nöjdförklaring inför en tjänsteman vid kriminalvårdsanslalt eller häkte,
skall den som tar emot förklaringen omedelbart befordra domen till
verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring inför polismyndighet, skall
den som tar emot förklaringen se till att den dömde förpassas till kriminalvårdsanstalt.

Avger
den dömde nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårdsanslalt eller
föreståndaren för allmänt häkte, skall den som lager emot förklaringen
omedelbart befordra domen lill verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring
inför polismyndighet, skall den som tager emot förklaringen låtaförpassa den
dömde till kriminalvårdsanslalt enligt bestämmelser som kriminalvårdsstyrelsen
meddelar.

Påträffas
någon som avvikit från kriminalvårdsanslalt eller som annars enligt särskilt
beslut skall återföras till kriminalvårdsanslalt för fortsatt verkställighet av
ell fängelsestraff, skall polismyndigheten förpassa honom lill sådan anstalt.

Om det bedöms kunna ske
ulan fara för all den dömde avviker, får polismyndigheten förelägga honom alt
inställa sig vid kriminalvårdsanslallen i stället för all förpassa honom dit.

28§''

När inle annal är angivet
meddelar kriminalvårdsstyrelsen de beslut som avses i denna lag. Styrelsen får
dock överlåta åt chef för kriminaf vårdsregion eller styresman vid kriminalvårdsanstalt
att meddela sådana beslut. Beslut enligt lagen länder omedelbart till
efterrättelse, om ej annat förordnas.

När inte annat är angivet
meddelar kriminalvårdsstyrelsen de beslut som avses i denna lag. Regeringen eller
en myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att någon annan
kriminalvårdsmyndighet än kriminalvårdsstyrelsen eller en tjänsteman inom
kriminalvården får meddela beslut enligt lagen. Beslut enligt lagen gäller
omedelbart, om inte annal förordnas..

Senaste lydelse 1986:653.
" Senaste lydelse 1986:321.

40

Nuvarande lydelse

Kriminalvårdsstyrelsen kan

ändra etl beslut som
enligt första stycket andra meningen har meddelats även tjänsteman som där anges.
Den som beslutet angår får påkalla styrelsens prövning om beslutet har gått
honom emot.

Föreslagen lydelse

Kriminalvårdsstyrelsen kan

ändra ell beslut som någon
annan har fattat enligt första stycket andra meningen. Den som beslutet angår
får påkalla styrelsens prövning om beslutet har gått honom emot.

Prop.
1989/90:154 Bilaga 1

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1991.

41

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt

Härigenom
föreskrivs att 10, 12, 17, 18, 26, 29, 30, 58, 60, 61 och 63 §§ lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:154 Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I0 §

Inlagen skall beredas
lämpligt arbete som såvitt möjligt främjar ulsiklema för honom att efter frigivningen
inordna sig i arbetslivet.

Har intagen behov av
undervisning eller utbildning eller av medicinskpsykologisk eller annan särskild
behandling, skall sådan beredas honom under arbetstiden, om del kan ske med
hänsyn till anstaltstidens längd och den intagnes förutsättningar.

Har intagen behov av
undervisning, utbildning, arbetsträning eller någon annan sysselsättning eller
av medicinskpsykologisk eller någon annan särskild behandling, skall sådan
beredas honom under arbetstiden, om det kan ske med hänsyn till anslaltstidens
längd och den intagnes fömtsättningar.

Intagen är skyldig att
ulföra del arbete eller dellaga i den undervisning eller utbildning som ålägges
honom.

Intagen, som inte
uppbär ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, är skyldig
all ulföra det arbete eller delta i den undervisning, utbildning eller arbetsträning
eller ha den sysselsättning i övrigt som anvisas honom. Intagen som erhåller
förtidspension eller sjukbidrag enligt samma lag får därvid åläggas endast att
ha sysselsättning av den art och omfattning som kan anses lämplig för honom.

En inlagen skall under tid
då han är skyldig all utföra arbete vistas tillsammans med andra intagna, om
ej annat följer av bestämmelsema i denna lag eller av arbetets särskilda
beskaffenhet. Vägrar etl större antal av de intagna vid en sluten anstalt samtidigt
att utföra det arbete som har ålagts dem, får dock gemensamheten mellan dem
inskränkas i den mån det är oundgängligen påkallat med hänsyn lill
förhållandena på anstalten.

En intagen skall under tid
då han är skyldig att ha sysselsättning vistas tillsammans med andra intagna,
om ej annat följer av bestämmelsema i denna lag eller av sysselsättningens särskilda
beskaffenhet. Vägrar etl större antal av de intagna vid en sluten anstalt
samtidigt att ha den sysselsättning som har ålagts dem, får dock gemensamheten
mellan dem inskränkas i den mån det är oundgängligen påkallat med hänsyn lill förhållandena
på anstalten.

På fritiden får den
intagne i den utsträckning han önskar det vistas tillsammans med andra
intagna, om ej annal följer av bestämmelsema i denna

Senaste lydelse 1980:930.

42

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop.
1989/90:154

Bilaga
1 lag. 1 sluten anstalt får dock gemensamheten mellan intagna på fritiden

inskränkas,
om del är oundgängligen påkallat med hänsyn lill förhållandena

på
anstalten.

1
anslutning till dygnsvilan får de intagna hållas avskilda från varandra.

18
§

En
inlagen får på egen begäran ar- En inlagen får på egen begäran ha

beta
i enrum, om lämplig plats kan ålagd sysselsättning i enrum, om

beredas
honom och särskilda skäl lämplig plats kan beredas honom

inte
talar mot det. Medgivande här- och särskilda skäl inle talar mol del.

lill
skall omprövas så ofta det finns Medgivande härtill skall omprövas

anledning
till det, dock minst en så ofta det finns anledning till det,

gång
i månaden. dock minsl en gång i månaden.

Läkare
skall undersöka en inlagen Läkare skall undersöka en intagen

som
arArtar i enmm, om del behövs som har ålagd sysselsättning i en-

med
hänsyn lill dennes tillstånd, rum, om del behövs med hänsyn lill

Har
den intagne arieto/i enmm un- dennes tillstånd. Har den intagne

der
en sammanhängande tid av en haft sysselsättning i emum under en

månad,
skall en sådan undersökning sammanhängande tid av en månad,

alltid
äga rum. skall en sådan undersökning alltid

äga
mm.

26
§ Brev eller andra försändelser lill eller från den som är inlagen i sluten riksanslah
skall granskas för undersökning av om de innehåller något otillåtet föremål.
Finns del anledning anta att en försändelse innehåller etl sådani föremål, får
granskning i detta syfte ske även av en försändelse till eller från den som är
intagen i annan anstalt, om det är påkallat av säkerhetsskäl.

Beträffande
den som är intagen på specialavdelning, skall granskningen av brev eller andra
försändelser även syfta till att undersöka om de innehåller något meddelande
om planläggning av brottslig verksamhet, avvikande eller något annal liknande
förfarande. När del är påkallat av säkerhetsskäl, får granskning i detta syfte
även ske stickprovsvis beträffande intagna i allmänhet samt, beträffande den
som är intagen i sluten anstalt, om de är nödvändigt med hänsyn till hans
särskilda förhållanden.

Första
och andra styckena gäller ej sådani brev mellan inlagen och svensk myndighet
eller advokat som enligt 25 § skall vidarebefordras ulan granskning.

Om en intagen under utredningen av etl disciplinärende hålls avskild
från andra intagna, får han också hindras från kontakter med andra personer
genom brev i den mån det är oundgängligen nödvändigt för att syftet med
utredningen inte skall äventyras.

Senaste
lydelse 1980:930.

Senaste lydelse 1982:401. 43

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

29 §"

Prop.
1989/90:154 Bilaga 1

Intagen får mottaga
besök i den utsträckning del lämpligen kan ske. Han får ej mottaga besök som
är ägnat all äventyra säkerheten i anstalten eller som kan motverka hans anpassning
i samhället eller eljest vara till skada för honom eller annan.

Inlagen
får mottaga besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Han får ej mottaga
besök som är ägnat all äventyra säkerheten i anstalten eller som kan motverka
hans anpassning i samhället eller eljest vara lill skada för honom eller
annan. Om en intagen under utredningen av ett disciplinärende hålls avskild
från andra intagna, får han också vägras besök i den mån det är oundgängligen
nödvändigt för att syftet med utredningen inte skall äventyras.

Till
underlag för bedömningen av om den som är inlagen i sluten riksanslall skall i
ell särskilt fall få la emot besök skall i förväg undersökas om den besökande
har dömts eller är misstänkt för allvarlig brottslig verksamhet. I den
utsträckning del behövs och lämpligen kan ske skall upplysningar också inhämtas
om hans personliga förhållanden i övrigt. Vad som har sagts nu gäller ej, i den
mån det är uppenbart obehövligt på grund av all den besökande är känd eller av
annal skäl.

Till underlag för
bedömningen av om den som är inlagen i annan anstalt än sluten riksanslall
skall i ell särskilt fall få la emot besök får en sådan kontroll som avses i
andra stycket göras i den mån det är påkallat av säkerhetsskäl.

Tjänsteman vid anstalten
skall vara närvarande vid besök, om del är påkallat med hänsyn lill säkerheten.
Vid besök av advokat som biträder den intagne i rättslig angelägenhet får
tjänsteman närvara endast om advokaten eller den intagne begär del.

Som villkor för besök kan av
säkerhetsskäl föreskrivas att den besökande underkastar sig kroppsvisitation
eller ytlig kroppsbesiklning eller medger undersökning av väska, kasse eller
annat dylikt som han vill medföra vid besöket.

30 § '

Telefonsamtal mellan intagna
och personer utom anstalten får äga rum i den utsträckning del lämpligen kan ske.
En inlagen kan förvägras telefonsamtal som är ägnat all äventyra säkerheten i
anstalten eller som kan motverka hans anpassning i samhället eller annars vara
lill skada för honom eller någon annan.

Telefonsamtal mellan
intagna och personer utom anstalten får äga mm i den utsträckning del lämpligen
kan ske. En inlagen kan förvägras telefonsamtal som är ägnat all äventyra säkerheten
i anstalten eller som kan motverka hans anpassning i samhället eller annars
vara lill skada för honom eller någon annan. Om en intagen under utredningen
av ett disciplinärende hålls avskild från andra intagna, får han också hindras
från kontakter med andra personer genom telefonsamtal i den mån det är oundgängligen
nödvändigt för att

" Senaste lydelse
1982:401. ' Senaste lydelse 1982:401.

44

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

syftet
med utredningen inte skall äventyras.

Beträffande
den som den intagne önskar samtala med kan sådan kontroll som avses i 29 §
andra stycket göras i den mån del anses behövligt.

Om del är påkallat med
hänsyn till säkerheten, skall tjänsteman på lämpligt sätt avlyssna
telefonsamtal. Avlyssning får äga rum endast med den intagnes vetskap.
Telefonsamtal med advokat som biträder den intagne i rättslig angelägenhet får
icke avlyssnas utan den intagnes medgivande.

58 §

gor än som avses i 54 —
56 §§ meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.

Beslut ijrågorpå vilka
första stycket är tillämpligt gäller omedelbart, om inte något annat
förordnas-.

Beslut
enligt denna lag i annat fall Beslut enligt denna lag i andra frå-än som
avses i 54 — 56 §§ meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.

Styrelsens
beslut länder till efterrättelse omedelbart, om ej annorlunda förordnas.

Prop. 1989/90:154 Bilaga 1

Regeringen eller, eJter
regeringens bemyndigande, kriminalvårdsstyrelsen kan förordna om överflyttning
till tjänsteman inom kriminalvården av övervakningsnämnds befogenhet enligt
54 och 55 §§ samt av kriminalvårdsstyrelsens befogenhet enligt denna lag i
annat fall än som avses i / 7 § första stycket andra meningen, 20 § andra
stycket samt 20 a§.

Regeringen eller en
myndighet som regeringen bestämmerkanföreskriva om överflyttning till någon annan
kriminalvårdsmyndighet än kriminalvårdsstyrelsen eller till en tjänsteman inom
kriminalvården av övervakningsnämnds befogenhet enligt 54 och 55 §§ saml av
kriminalvårdsstyrelsens befogenhet enligt denna lag i andra fall än som avses
i 20 § andra stycket samt 20 a §.

Innebär förordnande
enligt 60 § att styresman vid anstalt beslutar om disciplinär åtgärd enligt 47§,
skall styresmannens beslut lända till efterrättelse otnedelbart, om denna ej
annorlunda förordnar. Meddelar styresmannen förordnande enligt 47§ andra
stycket 2, skall disciplinärendet omedelbart underställas kriminalvårdsstyrelsens
prövning i den mån inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kriminalvårdsstyrelsen
har föreskrivit annat.

Kriminalvårdsstyrelsen
kan ändra beslut i andra frågor än som avses i 54—56§§ som efter bemyndigande enligt
60 § har meddelats av en annan kriminalvårdsmyndighet. Den som beslutet angårfårpåkalla
styrelsens prövning av ett sådant beslut, om det har gått honom emot.

Har tillföljd av en
föreskrift enligt 60 § någon annan kriminalvårdsmyndighet än
kriminalvårdsstyrelsen meddelat beslut enligt 4 7 § andra stycket 2 om
disciplinär åtgärd, skall beslutet omedelbart anmälas för kriminalvårdsstyrelsen.

* Senaste lydelse
1986:320. 'Senaste lydelse 1986:320.

45

5
Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 154

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

63
§«

Prop.
1989/90:154 Bilaga 1

Alkoholhaltiga
drycker eller andra bemsningsmedel får omhändertas,

1. om
de påträffas hos en inlagen,

2.
om en inlagen får dem sig
tillsända,

3.
om de medförs av någon som
skall las in i kriminalvårdsanslalt, eller

4. om de annars påträffas inom anstalt och del inle
finns någon känd ägare lill dem.

Styresmannen skall låta
förstöra eller försälja den omhändertagna egendomen enligt bestämmelsema om
beslaglagen egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m.

Kriminalvårdsanstalten
skall låta förstöra eller försälja den omhändertagna egendomen enligt bestämmelsema
om beslagtagen egendom i 2 § I första stycket lagen (1958:205) om förverkande
av alkoholhaltiga drycker m. m.

Bestämmelserna
i första och andra styckena tillämpas även i fråga om injektionsspmla eller
kanyl som kan användas för inspmtning i människokroppen eller i fråga om andra
föremål som är särskilt ägnade alt användas för missbmk av eller annan
befattning med narkotika.

Belopp, som erhållits
vid försäljning av omhändertagen egendom, tillfaller staten.

Pengar, som påträffas hos
eller ankommer lill en inlagen i strid med vad som är särskilt föreskrivet om intagnas
rätt att inneha pengar, skall omhändertas, om del inte är uppenbart oskäligt.
Omhändertagna pengar skall genom styresmannens försorg göras räntebärande men får
ej disponeras av den intagne förrän vid anstallsvårdens slul, om del inle föreligger
särskilda skäl.

Pengar, som påträffas hos
eller ankommer lill en intagen i strid med vad som är särskilt föreskrivet om intagnas
rätt att inneha pengar, skall omhändertas, om det inte är uppenbart oskäligt.
Omhändertagna pengar skall genom anstaltens försorg göras räntebärande men får
ej disponeras av den intagne förrän vid anstallsvårdens slut, om det inle föreligger
särskilda skäl.

Denna lag träder i
kraft den 1 januari 1991.

' Senste lydelse 1985:1

46

3 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandling av häktade
och anhållna m. fl.

Prop. 1989/90:154 Bilaga 1

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1976:371) om behandling av häktade och anhållna m.
fl. dels all 4 och 16 c § § skall ha följande lydelse, dels all det i lagen
skall införas en ny paragraf, 17 a, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4§'
Vid behandling av häktad skall hänsyn lagas till hans hälsotillstånd. Häktad
som bedöms behöva hälso- och sjukvård eller som begär att läkare skall tillkallas,
skall så snart det kan ske undersökas av läkare, om ej sådan undersökning
uppenbarligen är obehövlig.

Läkares anvisning
rörande vården av häktad som är sjuk skall iakttas. Behöver den häktade
sjukhusvård, skall sådan beredas honom så snart det kan ske.

Läkares
anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall iakttas. Behöver den
häktade sjukhusvård, skall sådan beredas honom så snart det kan ske. Får hälso-
och sjukvårdspersonal inom kriminalvården kännedom om att en häktad lider av
sådan smittosam sjukdom som avses / smittskyddslagen (1988:1472), skall chefen
för förvaringslokalen underrättas om detta, om det behövs med hänsyn till fara
för att smittan skall spridas.

Kan
del befaras all transport medför skada för den häktades hälsa, skall läkares
medgivande till transporten inhämtas.

Föriossning
av häktad kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus. Om anledning föreligger
därtill, skall den som enligt andra eller Qärde stycket vistas på sjukhus stå
under bevakning.

16 c §

Regeringen kanförordna om
överflyttning till ifänsteman inom kriminalvården av kriminalvårdsstyrelsens
befogenheter enligt denna lag.

Regeringen
eller en myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att någon annan
kriminalvårdsmyndighet än kriminalvårdsstyrelsen eller tjänsteman inom kriminalvården
får falla beslut enligt denna lag.

Kriminalvårdsstyrelsen
kan ändra ett beslut som någon annan har fattat enligtförsta stycket. Den som
beslutet angår får påkalla styrelsens prövning av ett sådant beslut, om det har
gått honom emot.

' Senaste lydelse
1984:396. Senaste lydelse 1981:1301.

47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:154

,7
K ma&t\

17a§

Den som är placerad i häkte med stöd av 50 § tredje meningen lagen (1974:203)
om kriminalvård i anstaltfår hindras från kontakter med andra personer genom
brev, telefonsamtal eller besök i den mån det är oundgängligen nödvändigt för
att syftet med utredningen i disciplinärendet inte skall äventyras. Sådana
beslut meddelas av den kriminalvårdsanstalt som har beslutat om placering i
häkte.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

48

4 Förslag
till

Lag om ändring i brottsbalken Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

te/ialli26kap.
ll,14-16§§,28kap.6a§,37kap. 10§samt38kap. 12 och 13 §§ ordet "skyddskonsulenl"
i olika böjningsformer skall bytas ut mot "frivårdsmyndighel" i
motsvarande form,

dels
att 26 kap. 12 och 13 §§ och 37 kap. 7 § skall ha följande lyddse,

dels
all 38 kap. 14 § skall upphöra all gälla.

Prop.
1989/90:154 Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Övervakningen och
kriminalvården i frihet i övrigt bedrivs under ledning av skyddskonsulenten.
Konsulenten förordnar också övervakare och kan vid behov förordna en eller
flera personer att biträda vid övervakningen.

Övervakningen och
kriminalvården i frihet i övrigt bedrivs under ledning av frivårdsmyndigheten.
Myndigheten förordnar också övervakare och kan vid behov förordna en eller
flera personer alt biträda vid övervakningen.

Den frigivne skall, om han
slår under övervakning, hålla övervakaren underrättad om sin bostad, sin arbetsanställning
och andra förhållanden av betydelse för övervakningen, på kallelse inställa
sig hos övervakaren och i övrigt enligt hans anvisningar upprätthålla förbindelse
med honom. I den mån skyddskonsulenten har bestämt det, gäller vad som nyss
har sagts om övervakaren även konsulenten eller annan

person.

Den frigivne skall, om han
slår under övervakning, hålla övervakaren underrättad om sin bostad, sin arbelsanslällning
och andra förhållanden av betydelse för övervakningen, på kallelse inställa
sig hos övervakaren och i övrigt enligt hans anvisningar upprätthålla förbindelse
med honom. I den mån frivårdsmyndigheten har bestämt det, gäller vad som nyss
har sagts om övervakaren även tjänsteman vid frivårdsmyndigheten eller annan person.

37 kap.

7§

Den som har dömts lill
fängelse får begära prövning av en skyddskonsulents beslut enligt 26 kap. 11 §,
12 § andra meningen eller 13 § andra meningen hos den övervakningsnämnd inom
vars verksamhetsområde skyddskonsulenten är verksam. Nämnden får också självmant
la upp etl sådani beslut till om-

Den som har dömts till
fängelse får begära prövning av en frivårds-myndighets beslut enligt 26 kap. 11
§, 12 § andra meningen eller 13 § andra meningen hos den övervakningsnämnd
inom vars verksamhetsområde frivårdsmyndigheten är verksam. Nämnden får också
självmant ta upp etl sådant beslut till om-

' Senaste lydelse
1983:240. Senaste lydelse 1983:240. ' Senaste lydelse 1988:942.

49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:154

Bilaga
1 prövning och i övrigt fatta beslut i prövning och i övrigt fatla beslut i

ell ärende, vars avgörande enligt nå- ett
ärende, vars avgörande enligt nå

gon av de bestämmelser som har an- gon av de bestämmelser som har an

getts nu ankommer på skyddskonsu- getts nu ankommer päfrivårdsmyn-

lenlen. digheten.

Konsulenten
kan hänskjuta ell så- Frivårdsmyndigheten kan hänsk-

danl ärende till nämnden
för avgö- juta ell sådani ärende till nämnden

rande. för avgörande.

Om
den som har dömts lill fängelse inte är nöjd med etl beslut av en övervakningsnämnd
enligt 26 kap. Il, 15, 18, 19 eller 22 §, får han hos kriminalvårdsnämnden
begära prövning av beslutet.

Kriminalvårdsnämnden
kan i Kriminalvårdsnämnden kan i

samband med beslut om villkoriig samband med beslut om villkorlig

frigivning enligt 26 kap. 9 § meddela frigivning enligt 26
kap. 9 § meddela

sådani förordnande om övervak- sådani förordnande om övervak

ning som enligt 11 § samma kapitel ning som enligt 11 § samma kapitel

ankommer på skyddskonsulenten. ankommer ph frivårdsmyndigheten.

38
kap. 14 §" Regeringen kan föreskriva att en skyddskonsulent får överlåta
åt en annan tjänsteman att fullgöra uppgifter som enligt denna balk åvilar konsulenten.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

■*
Senaste lydelse 1983:240. 50

5 Förslag till Prop. 1989/90:154

Lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med
Dan- ' mark, Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m.m.

Härigenom
föreskrivs all i 11 och 18 §§ lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.' ordet
"skyddskonsulent" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "frivårdsmyndighel"
i moisvarande form.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

'
Lagen omtryckt 1986:868. 51

6 Förslag till Prop. 1989/90:154

Lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning
i ' brottmål

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål'

dels
att i 3 § ordet "skyddskonsulent" skall bytas ut mol "frivårdsmyndighel",

dels att 4 —6 §§ skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Personundersökningen
verkställs av tjänsteman vid en frivårdsmyndighel eller av personundersökare
som frivårdsmyndigheten utser. Till personundersökare får utses endast den
som undergått för ändamålet avsedd utbildning eller eljest har erforderiiga
kunskaper.

Framkommer under
personundersökningen att den misstänkte är i behov av personligt slöd eller
annan hjälp kan frivårdsmyndigheten förordna förtroendeman för honom, om han
samtycker därtill. Förtroendeman skall entledigas så snart den misstänkte
begär det.

Personundersökningen
verkställes av tjänsteman inom skyddskonsulentorganisationen eller av personundersökare
som skyddskonsulenten utser. Till personundersökare får ulses endast den som
undergått för ändamålet avsedd utbildning eller eljest har erforderiiga
kunskaper.

Framkommer
under personundersökningen all den misstänkte är i behov av personligt stöd
eller annan hjälp kan skyddskonsulenten förordna förtroendeman för honom, om
han samtycker därtill. Förtroendeman skall entledigas så snart den misstänkte
begär del.

Uppdrag
som förtroendeman upphör när

1. fömndersökning
avslutas ulan all åtal väckes,

2.
åtalet nedlägges,

3.
dom meddelas varigenom den
misstänkte frikännes eller förklaras fri från påföljd eller påföljd efterges,

4.
dom meddelas varigenom den
misstänkte dömes till böter eller villkorlig dom,

5. verkställbar
dom rörande annan påföljd föreligger mol den miss

tänkte.

Skyddskonsulent,
skyddsassistenl och personundersökare äga, om ej särskilda skäl äro däremot,
vid personundersökning taga del av anteckningar och andra handlingar från fömndersökningen
saml närvara vid förhör som hålles med den misstänkte.

5§

Frivårdsmyndighel
och personundersökare r, om det inte finns särskilda skäl mot det, vid
personundersökning ta del av anteckningar och andra handlingar från fömndersökningen
saml närvara vid förhör som hålls med den misstänkte.

' Lagen omtryckt
1982:1125. 2 Senaste lydelse 1973:1214.

52

H'

Nuvarande lydelse

Socialnämnd skall på,
begäran av skyddskonsulent, skyddsassistent, personundersökare, åklagare eller
domstol meddela upplysningar beträffande misstänkt, riied vilken nämnden har
att taga befattning, saml föreslå de åtgärder, som nämnden finner erforderliga
föratt främja hans anpassning i saihhället.

Föreslagen
lydelse

■
Socialnämnd skall på begäran av Jrivårdsmyndighet, personundersökare,
åklagare' eller domstol meddela upplysningar beträffande misstänkt, med
vilken nämnden har att ta befattning, samt föreslå de åtgärder, som nämnden
finner erforderliga för att främja hans anpassning i samhället.

Prop.
1989/90:154 Bilaga 1

Denna lag träder i
kraft den 1 januari 1991.

'Senaste lydelse 1981:24.

53

7 Förslag till Prop. 1989/90:154

Lag om ändring i passlagen (1978:302) '

Härigenom
föreskrivs att i 21 och 23 §§ passlagen (1978:302)' ordet
"skyddskonsulent" i olika böjningsformer skall bytas ut mol "frivårdsmyndighel"
i motsvarande form.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

' Lagen omtryckt 1987:698. 54.

8 Förslag
till Prop. 1989/90:154

Lag om ändring i lagen (1978:801) om intemationeUt samar-
* bete rörande kriminalvård i frihet

Härigenom
föreskrivs all i 10, 14, 23 och 24 §§ lagen (1978:801) om intemationellt
samarbete rörande kriminalvård i frihet' ordet "skyddskonsulenl" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "frivårdsmyndighel" i moisvarande
form.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lagen
omtryckt 1983:247. 55

9 Förslag
till Prop. 1989/90:154

Lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472) '

Härigenom
föreskrivs all i 30 och 31 §§ smittskyddslagen (1988:1472)' ordet "skyddskonsulenl"
i olika böjningsformer skall bytas ut mot "frivårdsmyndighel" i moisvarande
form.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lagen
omtryckt 1989:291. 56

Lagrådet Prop. 1989/90:154

Bilaga
2

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-05-09

Närvarande:
f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Bertil Wemer, justitierådet
Ulf Gad.

Enligt
protokoll vid regringssammanlräde den 3 maj 1990 har regeringen på hemställan
av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag
lill lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., m.m.

Förslagen
har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessom Owe Homed.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget
till lag om ändring i lagen om behandling av häktade och anhållna m.fl.

4 §

Enligt
andra stycket tredje meningen skall hälso- och sjukvårdspersonal inom
kriminalvården, som får kännedom om all en häktad lider av "sådan smitlosam
sjukdom som avses i smittskyddslagen (1988:1472)", underrätta chefen för förvaringslokalen
om detta. Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) framgår all avsikten inle
varit alt göra underrättelseskyldigheten mera omfattande än den skyldighet att
underrätta chefen för kriminalvårds-anstalt som i moisvarande fall föreskrivs i
37 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Lagrådet föreslår därför all
underrättelse skall ske om "sådan smitlosam sjukdom som enligt smitlskyddslagen
(1988:1472) utgör en samhällsfariig sjukdom".

Övriga
lagförslag

Lagrådet
lämnar förslagen ulan erinran.

57

Innehållsförteckning Prop. 1989/90:154

s.

Regeringens
proposition......................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ I

Propositionens
lagförslag....................................... ... 2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 maj 1990 20

1
Inledning.......................................................... .. 20

2
Allmän motivering ............................................. .. 22

2.1 Delegering
inom kriminalvården ....................... .. 22

2.1.1.................................................... Utvidgade
möjligheter all delegera besluts befogenheter

enligt kriminalvårdslagstiftningen ............... 22

2.1.2 Möjlighet
alt delegera upplagande av nöjdförklaring ... 27

2.2
Sysselsätlningsplikl för
intagna i kriminalvårdsanslalt 28

2.3
Sjukvårdssekretessen i
verksamheten vid häkten .. 30

2.4
Avskildhet vid utredning i etl
disciplinärende ...... .. 32

3
Upprättade lagförslag......................................... .. 33

4
Specialmoti vering............................................. .. 33

4.1
Förslaget lill lag om ändring i
lagen (1974:202) om beräkning av strafflid m.m 33

4.2
Förslaget lill lag om ändring i
lagen (1974:203) om kriminalvård

i
anstalt ..................................................... .. 34

4.3 Förslaget
lill lagom ändring i lagen (1976:371) om behandling

av
anhållna och häktade m. fl.......................... .. 36

4.4 Övriga
lagförslag .......................................... .. 37

5
Hemställan....................................................... .. 37

6
Beslut .......................................................... .. 38

Bilaga 1 Lagrådsremissens
lagförslag........................ .. 39

Bilaga 2 Lagrådets
yttrande................................... .. 57

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 58